Ett moln i tajts
Läs mer om Emma Bouvin och Elin Lindell på rabensjogren.se
© Emma Bouvin 2024
Omslag och illustrationer: Elin Lindell 2024
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2024
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2024
ISBN 978-91-2974509-2
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
En viktig dag
Morbröderna ropar från en mobiltelefon som mamma precis har satt vid Tures öra.
Ibland pratar morbröderna i mun på varandra så det inte hörs vem som säger vad. En kanske pratar om tatueringar medan någon annan pratar om glass och en tredje om något coolt klipp på Youtube. Men i dag pratar de i kör. – Ture, vårt lilla moln, hur känns det att börja skolan? vill de veta.
Alla har frågat hur det känns hela sommaren. Det verkar inte som att de tänker sluta med det, trots att det är höst i dag. Eller ”hösttermin” som det tydligen heter.
Det har inte känts något särskilt i Ture, men nu. Som om en fisk sprattlade inne i magen, så känns det. Han vill säga det till morbröderna, men det går inte. Munnen har
11
slutat fungera. Han lägger ifrån sig telefonen och trycker på den röda luren så den blir tyst.
Augustisolen skiner in i köket och får dammet på köksbordet att lysa. Ture sitter på sin vanliga plats och petar på en skiva herrgårdsost.
Frukostmackan växer i munnen som inte längre fungerar. Varenda tugga tar flera minuter att få i sig.
– Kom igen nu, du måste äta ordentligt. Det är en viktig dag! säger mamma.
Hon verkar också ha en fisk i magen, för hon rör sig hetsigt fram och tillbaka. Flyttar tallrikar från bordet till diskbänken och högar med papper från byrån i hallen till fönsterbrädan i köket. Varje gång hon passerar Ture rättar hon till en slinga av hans hår eller torkar bort en osynlig fläck från hans tröja.
T-shirten är rosa, nytvättad och har inte en enda skrynkla. Mamma har strukit den, dagen till ära.
– Jag har aldrig sett dig stryka förut. Att du ens visste var strykjärnet finns? sa pappa när han såg henne greja med tröjan kvällen innan.
12
Mamma fräste bara:
– Det är en viktig dag!
Den rosa tröjan passar perfekt ihop med byxorna. Det är Tures favoriter. Knallrosa, glittriga tajts med enhörningar på. Mamma ville stryka dem med, men pappa hindrade henne. Det är tydligen inte så bra att stryka glittriga plasttryck, det sa i alla fall pappa.
Det gör ingenting, tajtsen är redan perfekta.
Lillasyster sitter också vid matbordet. Hon sjunger en sång medan hon vispar runt yoghurten i sin skål så det skvätter. Sången är på engelska. Lillasyster kan inte engelska, men det vet hon inte om.
– Aj deeeens dens dens hi wa haaaans haaans haaaans, skrålar hon.
Väldigt irriterande. Men Ture säger ingenting. Han har för mycket annat att tänka på i dag. Fisken i magen gör kullerbyttor.
Han är hoppig i benen på vägen mot det stora, nya huset. Den nya ryggan, som mamma säger heter ”skolväska”, studsar mot ryggen.
14
Direkt när Ture såg den i affären i somras visste han.
Den lyste upp väskavdelningen, rosa och glittrande, och fick alla andra ryggor att se tråkiga och trista ut. Ture och mamma var i stan ensamma för att köpa en skolväska och fika. Lillasyster hade inte fått följa med, fastän
hon skrek och grät och försökte hålla sig fast i mammas ben när de gick. Ofta får Lillasyster sin vilja igenom när hon skriker och vrålar. Men inte den gången. Det var en utflykt som bara blivande skolbarn fick följa med på.
– Den här är väl fin? sa mamma i affären och höll
fram en blågrå ryggsäck med en liten räv på.
Ett konstigt förslag. Vem vill ha en blågrå ryggsäck
när man kan få en som glittrar och glimrar i neonrosa?
– Det är du som väljer, sa mamma. Men tänk på att
du ska vilja ha väskan i många år. Du kanske inte alltid
kommer att gilla rosa?
Ibland säger mammor så underliga saker. Ture har alltid gillat rosa. Varför skulle han sluta med det?
Nu passar ryggsäcken perfekt ihop med hans kläder.
De hoppiga benen känns trygga i enhörningstajtsen.
15
Solen reflekteras i ryggan och blir till solkatter runt Ture, som håller mamma hårt i handen.
– Undrar hur fröken känner nu? Hon kanske inte har kunnat sova på hela natten för att hon är så nervös! säger mamma.
Det där har hon läst i en bok som handlar om ett barn som börjar skolan. Hon har pratat om det flera gånger på sistone. Det verkar göra henne trygg, att tänka på att fröken kanske också är nervös.
Ture svarar inte.
– Tänk vad mycket träd det finns här vid skolan!
Undrar vad det där är för träd? Det är säkert sånt ni får lära er!
Ture tittar på trädet mamma pekar mot.
– Det där är en björk, påpekar han.
– Ja, just det ja! Du kan så mycket redan. Det kanske blir du som lär ut saker i stället för fröken, säger mamma.
Hon babblar, sådär som hon gör när hon är nervös.
Om skolböcker och skolmat och om sin egen fröken i första klass.
16
Ture svarar inte, det behövs inte.
Han tittar på sina fötter medan de går närmare och
närmare det nya livet.
17
Ibland pratar morbröderna i mun på varandra så det inte hörs vem som säger vad. En kanske pratar om tatueringar medan någon annan pratar om glass och en tredje om något coolt klipp på Youtube. Men i dag pratar de i kör.
– Ture, vårt lilla moln, hur känns det att börja skolan? vill de veta.
Ture ska börja förskoleklass, men allt blir inte riktigt som han tänkt sig. Micke i klassen säger att Ture är en tjej, bara för att han har rosa tröja och tajts med enhörningar. Men det finns väl ingen
regel som säger att man inte får ha vilka kläder man vill när man går i skolan? Eller?