”Inte en bubbla som sprack – vi var för omogna”

Expressens genomgång av e-sportbranschens största aktörer ger en mörk bild av det ekonomiska läget. Gamingcentret Space i Stockholm tvingades stänga dörrarna tidigare i år, storlaget Godsent fick släppa hela laget och en mångårig plattform har ansökt om konkurs.

Samtidigt visar siffror hur tittandet växer enormt varje år, och 2025 förväntas 318 miljoner titta regelbundet på e-sport enligt Statista. Det är i så fall en ökning med 48 procent från 2020.

Så varför lyckas inte branschen bli lönsam? Enligt Dreamhacks festivalchef Shahin Zarrabi finns flera orsaker.

– Det finns jättemånga olika anledningar, men störst av allt är nog att det har varit en extremt snabbväxande industri. Även om vi vet att e-sporten började under sent 90-tal till 00-talet så har andra sporter funnits i hundratals år. Den hastigheten som e-sportindustrin har växt med har kommit med samma utmaningar som många andra industrier tampas med när de växer så snabbt eller när det kommer någon ny teknik. Det går för snabbt, det växer jättesnabbt, det finns jättemycket kapital. Och sen så kommer någon form av externalitet eller internalitet som påverkar och rör om i grytan, säger han.

Han tror också att pandemin har fått stor påverkan på utvecklingen. Även om e-sporten kunde fortsätta med onlineturneringar så blev det ett bakslag för den upplevelse av liveevenemangen som hade byggts upp under föregående år. Även om den ”traditionella sporten” också påverkades så har den en bredare infrastruktur att falla tillbaka på.

– Men man kanske inte ska kalla det för att det var en bubbla som sprack. För jag tror att tittarskapet fortfarande finns där. Det finns något underliggande behov av e-sport. Det var kanske att vi var för omogna som industri och nu kom en ganska läglig punkt som tvingar oss att bli mognare, säger Zarrabi.

Lärdomar från ”traditionella sporten”

Det är också värt att ta vissa lärdomar av andra sporter vad gäller att bygga upp en mer robust infrastruktur baserat på exempelvis olika stöd för myndigheter och regeringen, samt internationella stöd, menar han.

Samtidigt måste e-sporten däremot hitta sin egen väg på grund av dess väldigt unga målgrupp.

– Det som jag tror vi båda står inför, både traditionellt sport och e-sport, det är att konsumtionsmönstren bland unga har ändrats. Och sport påverkas inte lika snabbt av det, för att de har i snitt en äldre målgrupp medan e-sport nästan uteslutande består av unga tittare. Så vi påverkas mer av det faktum att ungas beteendemönster i hur de konsumerar innehåll har ändrats. Och det kan vara allt från att du konsumerar kort content i stället för långa format, till att du inte vill betala för innehåll, utan du vill kolla på Youtube eller Twitch eller Tiktok där du får väldigt mycket gratis.

Nästan all e-sport är gratis att titta på i dag, och branschen i stort har valt en räckviddsmodell med målet att i stället tjäna pengar via annonser och partnerskap. Men Shahin Zarrabi tror inte att lösningen behöver vara att tvinga tittarna att betala.

Handlar inte om att efterlikna sporten

Han pekar på plattformar som Youtube och Twitch vars omsättning mestadels består av reklamintäkter och partnerskap, och ser det som ett bevis på att värdet finns där utan en Netflix-liknande prenumeration.

I stället handlar det mer om hur man kan sticka ut och skapa mervärde.

– Så jag tror det handlar mer om innovation än någon form av återgång till något som traditionell sport har gjort.

Samtidigt anser Zarrabi att fokus måste ligga på hållbarhet i stället för tillväxt, i och med att tillväxten sker organiskt. Han menar också att de stora turneringsarrangörerna inom e-sporten inte har samarbetat nog mycket.

– Det finns koordineringsproblem mellan alla aktörer, det är en ”tragedy of the commons” när alla försöker maximera sina egna behov. Jag tror fortfarande att alla gynnas av mer samarbete. Där försöker vi samarbeta, i många e-sportekosystem, med de andra arrangörerna och lagen för att se till att vi gör något som fungerar.

Finns det mycket såna samtal i dag?

– Ja, absolut. Det är ganska transparent. Sen är det inte alltid att man kommer överens med alla eller att alla kommer till en kompromiss. Men definitivt vill vi se till att det finns en hållbarhet. Det är inte bara hållbarhet finansiellt, utan hur många turneringar finns det på ett år? Hur mycket sändningar ska man göra? Hur mycket ska folk resa? Hur mycket ska man vara vid studio, i en arena eller på en festival som Dreamhack? Så koordineringsutmaningen är definitivt en utmaning. 

”Större än musik och film kombinerat”

De som kommer gynnas mest av konkurrensen och behovet av innovation är tittarna, enligt Dreamhack-chefen. Om han också får hitta en ljusglimt i e-sporten så återkommer han till det ökande tittandet samt den stora ökningen av antalet som spelar datorspel. E-sporten bör ses som en reflektion av spelindustrin, och den kanske mest hängivna delen av den.

– Det klassiska man brukar säga är ju att det är större än musik och film kombinerat.

På det sättet ser han att e-sporten trots allt går en extremt ljus framtid till mötes. Så länge branschen kan hänga med och hitta på nya sätt för att både konsumera och utöva e-sport. 

– Och hur exakt det sker och hur det ser ut om fem år kommer nog vara en mycket större skillnad än vad det är mellan i dag och för fem år sedan.

Följ Expressen E-sport på Youtube och Twitter!