iron
De l'anglés mejan iren, forma rotatizada de l'anglés ancian īsern (o isærn, iren e isen. Parent de l'alemand Eisen e del neerlandés ijzer.
['aɪən] (UK) e [ˈaɪɚn] (US). Estats Units d'America (Connecticut) : escotar « iron »
i | ron (2)
iron neutre
|