Sofie Löwenmark
För några år sedan åtalades tre unga män i Göteborg för mordplaner på konstnären Lars Vilks. Männen friades så småningom. Men trots att förundersökningen visade att de hade mängder med våldsbejakande propaganda från terrorgrupper som al-Shabaab, porträtterades männen uteslutande som offer på ett mittenuppslag i Göteborgs-Posten 2012.
Detta tydliga exempel på hur svenska medier har duckat inför islamistisk radikalism togs upp av journalisten och författaren Magnus Sandelin på ett seminarium på Timbro under förra veckan, när han presenterade sin rapport : "Vad vet vi om islamistiska terrornätverk i Sverige?"
Islamistiska terrornätverk i Sverige
I rapporten kartlägger Sandelin den våldsbejakande islamistiska miljön från tidigt 1990-tal fram till i dag. Han visar att Sverige under lång tid har utgjort en attraktiv bas för internationella islamistiska nätverk.
Sheikh Abdulkadir Mumin, som tillhört det somaliska terror-nätverket al-Shabaabs toppskikt, var till exempel innan dess bosatt i Göteborg. Han lämnade Sverige efter att han filmats då han uttalat att han önskade könsstympa sin dotter. Vid minst ett tillfälle har han dock återvänt till Göteborg och Bellevuemoskén - stadens största moské som har en strikt salafistisk ledning.
Sandelin beskriver hur rekryteringen till salafistiska miljöer sedan flera år tillbaka har skett genom dawah-rörelsen. Dawah betyder ”att kalla till islam” och är en missionsverksamhet. I Sverige finns en mycket aktiv salafistisk dawahrörelse som rekryterar till en fundamentalistisk och intolerant version av islam.
De unga män som utför dawah utbildas i hur de ska närma sig människor och anpassa sitt budskap till mottagarens nivå. Den första kontakten är därför alltid trevlig och lättsam. Man undviker ”känsliga” frågor och målet är att etablera en fortsatt kontakt.
Så gott som samtliga av de mest aktiva i dawah-rörelsen ingår i kretsar där man visat uppskattning för våldsbejakande islamism på sociala medier. Likaså har dawah-rörelsen i Sverige, liksom i många andra europeiska länder, visat sig fungera som en anhalt för många som senare anslutit sig till terrororganisationer i Syrien och Irak.
Dawah i Sverige
Dawah bedrivs också i mycket stor omfattning på sociala medier, där det finns en uppsjö av grupper och predikanter. På öppna forum är attityden varm och inbjudande, i stängda forum är tonen ofta den motsatta. Där kan exempelvis shiamuslimer beskrivas som ”förtäckta judar”.
Men medan i stort sett varje nazistdemonstration punktmarkeras, har denna rekrytering märkligt nog kunnat fortgå utan nämnvärt medialt eller politiskt intresse i Sverige. Kanske beror det på att många felaktigt tror att IS-supportrar enbart framträder med svarta flaggor i händerna.
När det i dag inte längre finns något fysiskt kalifat som människor ansluter sig till finns det tyvärr en risk att stat och samhälle släpper garden ytterligare mot den våldbejakande islamismen. Det får inte hända.
Den islamiska terrorstaten må ha fallit. Men på svenska gator och torg fortgår rekryteringen till dess mörka ideologi.
Fotnot:
I tv-spelaren ovan syns senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna gång talar Zeliha Dagli och Linda Nordlund om kvinnors villkor i utanförskapsområden.
Läs också: