Sofie Löwenmark
Vårens omfattande desinformationskampanjer mot LVU och socialtjänsten, samt de våldsamma kravallerna i samband med Rasmus Paludans koranbränningar, avslöjade djupa värderingsskillnader i landet.
Medan ledande politiker tog avstånd från våldsanvändningen och de uppviglande budskapen hyllades just intolerans och fanatism av stora grupper på Facebook och i andra sociala medier. Där målades Sverige ut som ett falskt samhälle som systematiskt begår hathandlingar mot islam och muslimer genom påtvingad integration, kidnappning av barn och stängning av muslimska skolor.
De senaste veckorna har denna värderingsklyfta återigen blivit synlig, men nu gäller det en annan fråga: det nya hedersbrottet som trädde i kraft 1 juni.
Brottet ska träffa den som upprepat begår gärningar som är straffbara enligt ett stort antal kapitel i brottsbalken om syftet varit hedersrelaterat och del i en integritetskränkning för att skada offrets självkänsla. Straffet kan bli fängelse i högst sex år.
Vänsterpartiet – som har en historia av att inte vilja närma sig företeelsen hederskultur – röstade som enda parti mot lagen.
På arabisktalande sociala medier har beskedet om det nya brottet tagits emot med upprördhet. Mönstret är detsamma som vid de tidigare tillfällena: Sverige kallas rasistiskt och det påstås att lagen riktar sig mot muslimers religion. Den ses om ett led i ett folkkrig mot muslimer.
Svenska politiker anklagas för att inte respektera muslimers religiösa tro och för att vilja utradera islam. Flera inlägg uttrycker att heder ”tyvärr” ses som ett brott när det ”bara handlar om moral”.
För en stor del av landets befolkning liknar den friheten allt mer bara en chimär.
De finns så klart de som uttrycker en annan uppfattning, men de är nu som då försvinnande få. De negativa kommentarerna dominerar.
Flera debattörer räds en utveckling där den den arabiska identiteten utplånas när moraliska värden, vanor, traditioner och kultur förbjuds. Den massiva kampanjen mot den nya lagen har även uppmärksammats av SVT Väst.
Det nya hedersbrottet är välkommet. Men man måste tyvärr sätta frågetecken inför hur verksam lagen kan bli.
Lagstiftning ska återspegla befolkningens värderingar. Men hederskultur är inte längre något randfenomen i Sverige. Hundratusentals unga uppskattas vara drabbade. Det innebär att de som utövar förtrycket är många gånger fler – förtrycket sker ju kollektivt. De omfattande kommentarerna på sociala medier visar också att många anser att hedersnormen är det rätta – inte svensk jämställdhet och individens frihet.
Hur effektiv kan en lag egentligen bli om en stor minoritet anser att lagen i sig utgör ett övergrepp? Rättsväsendet kan bara straffa en mindre del av dem som bryter mot lagen. Hederskulturens väktare har många fler par ögon än polisen.
Helt nya åtgärder måste till för att stävja utbredningen. Men i dagsläget finns inte ens någon nationell kartläggning av hur omfattande hedersförtrycket är i Sverige. En sådan måste genomföras så att insatser kan utformas på bättre sätt.
Framförallt måste politiker inse hur allvarlig situationen är. Många av dem är vana vid att betrakta Sverige som ett modernt, fritt och jämställt samhälle. Men för en stor del av landets befolkning liknar den friheten allt mer bara en chimär.
Sofie Löwenmark är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.