Digitized by the Internet Archive
in 2014
https://archive.org/details/svensketymologisOOhell
SVENSK
1^
0^
ETYMOLOGISK ORDBOK
ELOF HELLQUIST
PROFESSOR VII) LUNDS UNIVERSITET
t I826
LUND
C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG
LUND 1922
BERUNGSKA BOKTRYCKERIET
Professor ESAIAS TEGNÉR
TILL HANS 80-ÅRSDAG
MED VÖRDNAD OCH TACKSAMHET
Förord.
Detta arbete avser att ersätta Fredrik Tamms etymologiska ord-
bok, vars utgivande avbröts genom författarens frånfälle, då det fram-
skridit till början av bokstaven k.
Av liera skäl ansågs det emellertid olämpligt att taga vid, där
Tamm fick sluta. Dels ha över 30 år förgått, sedan det första häftet av
hans ordbok utkom, och mycket nytt har sedan dess kommit i dagen
på ordforskningens område. Dels och framförallt önskade jag för arbetet
en väsentligen annan plan än den, som följdes av min föregångare.
I denna ordbok, som nu föreligger färdig, har planen i följande
avseenden utvidgats:
1) De romanska och klassiska lånorden ha i mycket stor ut-
sträckning medtagits — betr. grundorden alla som ansetts ingå i den
bildade allmänhetens vanliga ordförråd; däremot mindre ofta utpräglat
»lärda» ord och vetenskapliga termer, vilkas användning väsent-
ligen är inskränkt till fackmannakretsar, t. ex. adhesion, cesur, idiom,
ideolog, parafras, päraffin, parallax1; eller en del (även rätt vanliga), som
i så gott som oförändrad form överflyttats och som syntes mig ganska
obehövliga i språket, eftersom de ofta hade goda inhemska motsva-
righeter, t. ex. emballage, (vilka dock förklaras i avdeln. Ordbildning),
eminent (se mun), filanlrop, filatelist, koaffyr o. d. samt slutligen en del
sammansättningar med allehanda förstavelser såsom de- ex-, in-, per-
osv., vilkas senare led i regel å annat ställe förklaras; av dessa ha endast
ett dock ganska frikostigt tillmätt urval behandlats. Härledningen av en
del andra utelämnade lånord kunde enligt förf.:s uppfattning läsaren själv
med någon möda förvissa sig om; av t. ex. monografi under mono-
gram o. geogra fi.
Det var nämligen åtminstone från början alldeles icke avsikten att
konkurrera med de f. ö. lätt tillgängliga och prisbilliga ordlistor över
främmande ord, som redan finnas utgivna. Då det emellertid efter de
1 Ett rätt stort antal ha dock i korthet behandlats i samband med be-
släktade ord (t. ex. allod, allodial under öde 2) el. till betydelsen närstående
sådana (t. ex. hermenevlik o. interpretera under tolk) samt vidare, såsom nedan
påpekas, i avdeln. Ordbildning (t. ex. under -et, -ett, -in, -it, -är).
Förord.
första häftenas tryckning visade sig, att boken vann en stark spridning
även bland dem, som saknade egentliga kunskaper i främmande levande
språk och kanske ännu mera i de klassiska språken, ansåg jag mig, trots
betänkligheter med hänsyn till utrymmet, böra rätt avsevärt utvidga
planen i detta avseende; och särskilt sådana av den bruklighetsgrad
som de ovan nämnda avsiktligt utelämnade emballage, eminent och filan-
trop ha i det följande nästan undantagslöst medtagits. Men då abon-
nenter skriftligen uttalat önskningar om upptagande eller beklagat från-
varon av ord som evgenetik eller force majeure ha de uppenbart all-
deles missförstått arbetets huvudsyfte, vilket f. ö. betänkligt förryckts,
därest hundradetals bildningar av detta slag fått plats i ordboken. Det
sparade utrymmet ville förf. i första rummet anslå till etymologiskt
viktiga inhemska dialektord — i valet mellan dessa grupper kunde ingen
tvekan råda.
För att förf. i fråga om urvalet lyckats träffa ett visst lagom, talar
i sin mån, att en anmälare å andra sidan undrat, om icke antalet lånord
kunnat något inskränkas,
Huru som helst ha även de mera exotiska lånorden i denna ord-
bok tillmätts ett utrymme o. en uppmärksamhet större än i de flesta
andra europeiska arbeten av samma slag. Och av dem, som av ovan an-
givna skäl i de första häftena utelämnats, ha en del förklarats i tilläggen:
att där införa alla, som man — med utgångspunkt från de senare häf-
tena — där väntar sig finna, ansåg jag så mycket onödigare, som jag i
princip icke uppgivit den först utkastade planen, ehuru av opportunitets-
skäl en mängd eftergifter gjorts.
2) Vidare har utrymme beretts åt ett stort antal dialek t ord, dels
sådana som stå på gränsen till riksspråk eller som vore förtjänta att
där upptagas, o. dels andra, som erbjuda ett större etymologiskt intresse:
ett icke ringa antal av dessa senare ha urgamla anor och deras när-
maste släktingar återfinnas åtminstone i enstaka fall först i mycket av-
lägsna språk.
3) Ett stort urval av förnamn och ett mindre av ortnamn och
familjenamn. För de rätt invecklade hänsyn, som spelat in i fråga om
ortnamnen, kan icke i enskildheter redogöras. Bestämmande har i första
rummet varit dels namnens popularitet och dels det rent e ty m ologiska
intresse de erbjuda. Men detta är synpunkter, som ofta, ja kanske oftast,
icke sammanfalla: så torde t. ex. de här upptagna ortn. Xaffentorp och
Vedyxa vara kända av blott ett fåtal. Ett visst avseende har t. ex. i
namnlistorna under -stad, torp osv. även fästs vid svårigheten att i nam-
nets nuvarande form igenkänna de ursprungliga beståndsdelarna, t. ex.
Sällstorp till Sakulf. En del allmänt kända ortnamn saknas av det skäl,
att deras härledning varit för förf. och sannolikt också för övriga forskare
okänd, eller också ha de framställda härledningarna ansetts allt för
osäkra. Sådana äro t. ex. Daga (härad). Fri/ken (varom annars utförligt
Förord.
förf. Sjön 1: 444—449), Färs (härad), Tössbo (härad), Vårtan (vid Stock-
holm). Det har ej synts lämpligt att inkräkta på utrymmet med en
mängd namn, om vilka man endast haft ett frågetecken att meddela.
Namnen kunna nämligen ej anses falla inom ordbokens centrala om-
råde, såsom fallet är med övriga ord, vilka jag ansett mig skyldig att
upptaga, även om beträffande dem just ingen annan upplysning heller
kunnat lämnas än att deras härledning är dunkel eller okänd. Beträffande
familjenamnen har förf. i första rummet måst tillgodose behovet
av sådana förklaringar, som läsekretsen kunde anses mindre väl känna
till. Men då de flesta icke genomskinliga familjenamnen äro av utländsk
börd, medan flertalet inom gruppen äro inhemska, blir sålunda följden,
att ordboken icke av detta namnförråd kan lämna en provkarta, som
proportionellt avvägts efter de olika typernas frekvens. På t. ex. en
av de vanligaste, de tvåledade namnen på -berg, -kvist, -ström osv., givas
därför endast några få exempel. För dylika namn måste släktforsk-
ningen gripa in, och med denna har ordboken icke velat eller kun-
nat konkurrera. För övrigt ha naturligtvis vid valet av representanter
för de olika familjenamnstyperna mera frejdade eller allmänt kända
släktnamn föredragits, men ofta ha för helhetsbildens kompletterande
exemplen måst hämtas från helt andra håll. — En del familjnamn av
huvudsakligen suffixalt intresse ha förklarats i avdeln. Ordbildning (t. ex.
på -ert, -ertz m. ti.).
4) Årtal eller belägg för de flesta ordens veterligen tidigaste
uppträdande i språket, för så vitt de ej förekomma redan i forn-
svenskan. Undantag ha gjorts huvudsakligen blott för en del romanska
eller klassiska lånord, bl. a. av abstrakt innebörd eller ett antal verb
på -era o. d. — ord, för vilka dylika uppgifter ofta ha ett ganska tvivel-
aktigt värde, då samlingarna av sådana helt naturligt äro mycket ofull-
ständiga och deras äldsta, icke sällan rent tillfälliga uppträdande (»citat-
ord») i många fall icke synes stå i något direkt historiskt samband med
deras nuvarande bruk i språket.
Belägg och språkprov äro ytterst grundade på egna studier och
samlingar, särskilt från 15- o. 1600-talen, från de klassiska svenska för-
fattarna i allmänhet och från det lägre språkets ordförråd. Dessa egna
studier ha legat till grund för ett stort antal av särsk. de utförda be-
läggen, ävensom naturligtvis för alla omdömen om ordens o. betydelsernas
frekvens hos olika förf. Men då det i regel gällt att anföra om möjligt
det äldsta belägget för ett ord eller uttryck, har jag för de flesta orden
dessutom måst anlita Svenska akademiens ordboks excerpt, en ovärder-
lig förmån, för vilken jag känner den djupaste tacksamhet. Där mina
egna anteckningar, t. ex. från reformatorerna, Var. rcr. 15:58 eller Bib.
1541, kunnat anses i huvudsak göra till fyllest, har jag ofta sparat mig
mödan atl genomgå ordbokssamlingarna. I åtskilliga fall liar med el I
w
i. ex. antytts, att belägget icke gör anspråk på att vara det äldsta, om
jag också ibland haft anledning antaga, att så verkligen varit fallet.
Den förkärlek förf. mången gång visat sina egna excerpt beror på
all han sett dessa i sitt sammanhang och sin språkliga miljö och f. ö.
tattare kunnat kontrollera deras riktighet.
Då en icke obetydlig del av vår medeltidslitteratur ännu ej kunnat
tillgodogöras lör Söderwalls ordbok, har jag beträffande denna måst
bygga mina uppgifter på egna studier (t. ex. större delar av P. Månsson).
Något slags fullständighet kan det dock här ej — ens närmelsevis — bli
tal om.
De mera stränga grundsatser för datering, som ovan angivits, tilläm-
pades emellertid ej förr än en stor del av manuskriptet förelåg utarbetad.
Vid den i sista stunden företagna omredigeringen lät jag en del allmän-
nare tidsbestämningar ('si. av 1600-t.', 'ett 1800-talsord' o. d.) ävensom
vissa ordboksbelägg kvarstå (t. ex. vid boxas, jokej m. fl.), ehuru
äldre litteraturbelägg funnos, varigenom i vissa fall missförstånd om
tiden för ordets uppträdande kunna uppkomma. Dessutom är i de
tidigare partierna antalet alldeles odaterade ord talrikare än i de senare,
där dock även åtskilliga dylika förekomma (i enlighet med de grund-
satser, som ovan angivits).
De flesta av de ojämnheter i fråga om dateringen, som härigenom
uppstått, har jag ansett lämpligt att avhjälpa i tilläggen.
Utförligare citat (med angivande av sida o. d.) ha till tjänst för
ordboken o. forskare meddelats för de belägg från egna studier, som
icke anträffats i ordbokssamlingarna.
Beträffande dessa dateringar bör anmärkas, att alltjämt ny-, gam-
mal- o. fornsvensk litteratur utgives, att ordbokssamlingarna ännu icke
äro avslutade och att där särskilt för alfabetets senare del (H— O) mycket
återstår, och slutligen att mina egna studier naturligtvis icke räckt till
att ens närmelsevis fylla ut vad som saknas: jag har emellertid in i det
sista sökt komplettera vad tiden medgivit. Särskilt tveksam har jag varit
om lämpligheten av att datera de romanska lånorden, då samlingarna på
detta område torde förete de största luckorna o. f. ö., såsom redan nämnts,
åtskilliga med skäl kunna anses ha blivit till en början blott rent till-
fälligt använda. Att jag det oaktat påtog mig den möda, som denna del
av arbetet kostat, torde icke böra klandras. Till dess allt varit genom-
gånget kunde förf. icke vänta med bokens utgivande, så mycket mindre
som dessa dateringar icke utgöra arbetets huvudsyfte och f. ö. den risken
förelåg, att i så fall ordboken aldrig skulle komma att se dagen.
5) Vidare har upptagits ett urval av stående uttryck, fraser, ord-
språk, talesätt och konstruktioner. Ofta ha motsvarigheter anförts blott
från de närmaste språken; en del ega dock direkta sådana i de flesta
europeiska tungomål.
6) Åt den interna ljudhistorien har jag ansett mig böra ägna
Förord.
[9]
större uppmärksamhet än vad fallet plägar vara i etymologiska ord-
böcker. Accentförhållandena ha särskilt berörts, då (i sht i fråga om
främmande ord) uppgifterna samtidigt kunnat tjäna till ledning för läsa-
rens uttal.
Ävenså har, emot bruket i dessa arbeten, meddelats ett stort antal
uppgifter från formläran, särskilt beträffande deklinations-, konjuga-
tions- och genusväxling.
Om dessa uppgifter från ljud- o. formläran ävensom de stående
syntaktiska förbindelserna gäller, att sådana företeelser, som återkomma
vid ett större antal ord, endast kunnat exemplifieras i ett mindre an-
tal artiklar. Så behandlas t. ex. så dags, så års endast under år. Emel-
lertid har avsikten varit, att de åtminstone någonstädes skulle vid-
röras. Skulle förf. här sökt iakttaga konsekvens, hade boken svällt ut
över hövan.
I de artiklar, som motsvaras av de i SAOB redan publicerade, har
större sparsamhet iakttagits i fråga om uppgifter rörande den äldre ljud-
o. formhistorien än i de följande (jfr t. ex. art. skepp o. streck med
beck): den intresserade finner där i regel betydligt mera än jag kunnat
ha utrymme för.
7) Synonymer ha i stor utsträckning meddelats och i korthet för-
klarats, särskilt sådana av större språk- el. kulturhistoriskt intresse, som
ej blivit tillfälle att å annat ställe behandla.
8) Ordens historia har jag, där så ansetts lämpligt, sökt ställa i
kulturhistorisk belysning. Uppgifter o. notiser av detta slag ha från
studier o. samlingar stundom meddelats, även där det mera gällt saken
än ordet.
9) Slutligen lämnas en översikt av ordbildningen, som förf. be-
traktar som ett, om också ej alldeles nödvändigt, så dock mycket behöv-
ligt komplement till ordboken, där för varje ord bildningssättet ej gärna
kan behandlas.
Med avseende på denna må för övrigt nämnas, att förf. särskilt
till en början, av utrymmesskäl, underlät att i ordboken upptaga en del
ord, där stundom endast avledningar behövde förklaras, eller sekundära
bildningar (duns till dunsa o. d.). En del dylika ha sammanförts i
nämnda översikt av ordbildningen, t. ex. under -age (lastage o. d.), -eri
(bryderi till bryda, äldre form för bry). Där ha även lämnats etymolo-
giska uppgifter om mera »lärda» ord, facktermer o. d., som icke ansetts
behövliga som stickord, t. ex. under -et (homilet o. d.), -ett (kassett m. 11.),
-in (paraffin), -it (apatit, pegmatit osv.)1 Och vidare har det ansetts lämp-
ligt att till ordbildningsläran uppskjuta behandlingen av ett stort antal
sammansättningar, som var för sig erbjuda föga av intresse, men sam-
1 Dylika ord, som egentl. ej ansetts falla inom ordbokens plan, lia f. ö.,
som redan nämnts, i rätt stort antal behandlats även ä olika ställen i ordboken
i samband med till betydelse eller på annat sätt samhöriga uppslagsord.
ho]
manförda under enhetliga synpunkter få en klarare och lärorikare be-
lysning.
Om det sätt, varpå den här angivna planen förverkligats, må fram-
hållas, atl vissa partier av (eller åtminstone vissa artiklar i) de första
häftena och kanske i synnerhet i de* två första i vissa avseenden äro
knapphändigare avfattade än de följande. Om lånorden har redan talats.
Vidare gäller det urvalet av dialektord, olika slags namn, anförande
av korshänvisningar m. m.
Av utrymmesskäl underlät jag likaledes stundom i de första häf-
tena att anföra de danska motsvarigheterna, där dessa icke erbjödo
något av intresse, t. ex. av bolster, fält, gevär, gift, gifta. Detta be-
klagar jag nu, då sannolikt en del av läsekretsen är intresserad av att
få veta, om ordet finns i danskan el. ej. I den största delen av arbetet
har därför tvärtom de danska formerna (utom i fråga om romanska
lånord o. d.) undantagslöst medtagits.
I fråga om stavningen av de danska orden ha på ett par ställen
inkonsekvenser insmugit sig. Spår av dylik vacklan har jag dock endast
kunnat upptäcka i de två första häftena.
Den utvidgning av planen, som försiggått, har delvis skett oav-
siktligt. Den beror emellertid också på så småningom vunnen insikt om,
att en rätt betydande ökning var möjlig, utan att omfånget därigenom
skulle behöva svälla ut över rimliga gränser, ävensom — sedan jag
lämnat bakom mig Tamras och Svenska Akademiens ordböcker — därpå,
att möjligheten för läsaren att där få ytterligare besked om en del en-
skildheter icke längre stod honom till buds.
Av citaten från den språkvetenskapliga litteraturen har förf. i fack-
männens intresse ansett sig böra vara frikostigast med dem, som hänföra
sig till tiden efter utgivandet av tidigare etymologiska böcker. Den nå-
got större sparsamheten med hänvisningar till den äldre litteraturen
beror dels på hänsyn till utrymmet, dels ock därpå att det beträffande
de gamla, allmänt antagna härledningarna icke alltid är så lätt att ut-
peka den egentlige upphovsmannen. Dock äro citaten från dessa tider
betydligt talrikare än hos vissa av mina föregångare.
I arbetets plan har icke ingått, att ens närmelsevis redogöra för
alla härledningar, som framställts av ett ord. Särskilt ha en mängd
tvivelaktiga rotkombinationer uteslutits. Därav att en förslagsmening
icke anförts, får man icke utan vidare sluta sig till något förbiseende
från förf:s sida.
De utförda språkproven från främmande tungomål (icke stående
uttryck, fraser o. d.) äro hämtade från förf:s litteraturstudier o. för-
ströelselektyr. Utan tvivel hade h. o. d. mera belysande eller intressanta
exempel kunnat uppdrivas från större ordböcker.
Avledningar av i ordboken f. ö. behandlade ord ha icke konse-
kvent medtagits; men förf. har strävat efter att få de flesta mera spridda
Förord.
11]
el. intressanta bildningstyperna företrädda. Ett synnerligen stort antal
förklaras f. ö. i ordbildningsläran.
Detsamma gäller om de många romanska lånordens uppkomst,
där utrymmet icke tillåtit att vid varje sådant redogöra för bildnings-
sättet eller anföra grundformen.
Betr. dessa senare må vidare anmärkas, att förf. särsk. i de första
häftena av utrymmesskäl underlåtit att anföra mellanliggande grund-
former. Uttr. 'fra. domaine, avledn. av lat. do minus* innebär sålunda
naturl. ej, att ordet avletts direkt av det latinska; el. 'al ko v . . från
fra. alcöve ej att lånet icke kan ha skett genom tysk förmedling. Då
emellertid härigenom missförstånd uppstått, har förf. i arbetets senare
del bemödat sig om större fyllighet i framställningen. Detalj uppgifter
i detta avs. måste dock alltjämt förbehållas åt specialordböckerna och
åt specialundersökningar, de senare f. ö. säkerligen ofta fåfänga, då det
i en mängd fall torde bli omöjligt att avgöra om t. ex. ett franskt ord
inlånats direkt el. över tyskan el. möjligen danskan. I fråga om utför-
lighet vid behandling av lånorden bar jag i alla händelser gått betydligt
längre än någon av föregångarna.
De språkprov, som icke hämtats ur egna samlingar, ha i regel
måst kontrolleras blott efter manuskriptet. Det har varit ogörligt att
ånyo genomgå t. ex. de hundratusental ordboksexcerpten, särskilt med
hänsyn därtill att de — utom för de under arbete varande bokstäverna -
ännu äro blott rent mekaniskt ordnade, alltså utan hänsyn till betydelse
eller ålder; icke ens synonymerna ha ännu hunnit åtskiljas. Att till följd
härav ett eller annat fel insmugit sig, är väl sannolikt. Två årtalsfel ha
rättats i tilläggen: under innanmäte o. kalabali k.
Utförlig citering med angivande av sida har (dock icke alltid) be-
ståtts de språkprov från egna samlingar, som icke förekommit i Akade-
miens, men som visat sig vara äldre än dennas excerpt eller i annat
avseende av särskilt intresse.
I en mängd uttryck, där det gällt att konstatera betydelsen och formen
spelat en underordnad roll, har 'den gamla bibelöversättningen' el. 'gamla
psalmboken' citerats ur yngre upplagor, den förra vanl. från den för
den äldre generationen bekanta illustrerade Bonnierska bibeln, som utom
i fråga om stavningen {d för lli osv.) synes vara ett avtryck av Karl XII:s
bibel o. i övrigt i stort sett överensstämmer även med Bib. 1541. Att
i regel icke den nya bibelöversättningen anförts, beror naturligtvis därpå,
att det är den förras uttryck och ordförråd, som hittills inverkat pa
språkbruket.
I. Erici har i anslutning till en i arbetet förekommande uppgift
stundom daterats till 1642. Den i de sista häftena använda dateringen
'o. 1645' torde dock vara att föredraga (så även SAOB utom i de tidigaste
partierna).
I vissa fall, där osäkerhet om den riktiga årsbeteckningen gjort
la Förord.
sig gällande t. ex, Schroderus Upsal., ha antagl. inkonsekvenser in-
smugit sig.
Uppgifter om att en språkform uppträder i ett visst landskap
(Uppl., Ogtl. osv.) innebär icke, att den där är den enda rådande.
Om dialektformer, som anförts efter äldre källor, t. ex. Rietz, kan
i vissa fall ej garanteras, att de ännu äro levande. I betraktande av den
hastigt försiggående utjämningen på detta område kan detsamma natur-
ligtvis i viss mån gälla även om ord och uttryck från mycket yngre tid.
Vissa dialektord, som behandlats i särskilda artiklar (t. ex. *yde,
löst pack, ygg, hemsk, åmter), ha upptagits under mindre vanliga stick-
ordsformer, därför att jag kommit på tanken att låta ordet inflyta i ord-
boken först då de partier redan voro tryckta, där de med större fog
kunnat beredas plats. Olägenheten härav har i någon mån avhjälpts
genom korshänvisningar i tilläggen.
Ljudbeteckningarna för ord från en del främmande språkgrupper
ha av hänsyn till de icke lingvistiskt skolade läsarna i en del fall för-
enklats. Så har skillnaden mellan indoeur. palataler o. velarer icke fram-
hållits annat än i vissa undantagsfall, som haft ett särskilt intresse. Där-
emot ha för labiovelarerna särskilda tecken använts. För fhty. affrikata
o. spirant z har samma tecken brukats (men ljudvärdet i vissa fall inom
parentes angivits). De litauiska accenterna hade förf. urspr. utelämnat,
såsom onjutbara för större delen av läsekretsen; men redan vid tryckningen
av första häftet ändrades planen i detta avseende. Möjl. ha härav en
del inkonsekvenser blivit följden. Även i fråga om beteckningen av de
stumma ryska slutvokalerna och irisk vokallängd (' eller -) har jag känt
en viss vacklan, som åtminstone i något fall avspeglas i texten. Grek.
£ återgavs till en början med ts; men sedermera med z: intetdera teck-
net täcker, som bekant, det forngrekiska uttalet. Min ovana att för gre-
kiskan begagna det latinska alfabetet har väl också i andra fall givit
anledning till bristande följdriktighet (t. ex. ev ~ en, ks ~ x); det mesta
torde dock ha uppmärksammats i korrekturet.
För att undvika alltför långa och svåröverskådliga artiklar ha vik-
tigare och utförligare behandlade sammansättningar icke sällan upptagits
som självständiga ord.
Sammansättningar ha f. ö. av olika skäl stundom behandlats under
den senare leden, t. ex. anlända under lända, baktanke under tanke,
besynnerlig under synnerlig, förströ under strö, vb, motvilja under vilj a.
Olägenheterna härav ha avhjälpts genom korshänvisningar (ett par upp-
tagna i tilläggen) och listan på dylika ord i ordbildningsläran.
De upprepningar, som rätt ofta förekomma, av listor på pa-
rallella bildningar, böjningsformer, betydelseutvecklingar m. m., äro utan
undantag avsiktliga och ha skett för att underlätta bokens studium.
Naturligtvis ha dock i regel i stället korshänvisningar fått tjänstgöra,
ehuruväl dylika säkerligen ofta stå till ringa eller ingen nytta.
Förord.
[13]
Spärrad stil nyttjas ej blott för former, som uppträda som upp-
slagsord, utan överhuvud för alla svenska ord i lexikalisk form. An-
vändningen av dylik stil innebär sålunda ej alltid (om också i de allra
flesta fallen) en hänvisning.
Av artiklar, som av någon anledning förbisetts eller i alla händel-
ser bort inflyta, har jag endast upptäckt två, nämligen dyning och rykte.
De ha fått sin plats i Tillägg och rättelser.
Det vore mycket önskligt, att åtminstone de, som komma att i
vetenskapligt syfte använda arbetet, ville i texten anteckna de rättelser
och tillägg, som äro av någon vikt, så att ej onödigtvis oriktiga eller
mindre riktiga uppgifter spridas. Särskilt gäller detta äldre belägg, bl. a.
från y. fsv. (t. ex. P. Månsson och Cod. Ups. 20). Däremot torde de an-
märkta tryckfelen i regel sakna praktisk betydelse.
I detta sammanhang erinras även därom, att i tilläggen (i anslut-
ning till den så småningom försiggångna utvidningen av ordbokens plan)
icke få dialektord och lånord behandlats, som jag urspr. ej ansåg
nödigt att upptaga. Förf. vore tacksam, om läsaren, innan han ansåge
sig hos arbetet kunna fastställa luckor i detta avseende, först ville över-
tyga sig om, huruvida ej tilläggen innehölle det som saknats.
Några vanligen i sista korrekturet inskjutna mindre artiklar (egentl.
blott hänvisningar) ha inkommit omedelbart före eller efter den plats,
dit de rätteligen hört.
En del dylika små typografiska inadvertenser, särskilt i de första
häftena och icke ens där över hövan talrika, sammanhänga med vissa
förhållanden under kristiden, för vilka varken författaren eller ledai na
av sättning och tryckning med fog kunna göras ansvariga.
Vid korrekturläsningen av vissa partier av ordboken har jag haft
hjälp av aktuarien vid Svenska Akademiens ordboksarbete dr Sven Berg
och docenterna dr Jöran Sahlgren och dr Herbert Petersson och
tackar dem härmed hjärtligt för de rättelser och upplysningar jag av
dem fått mottaga.
I stor tacksamhetsskuld står jag även till direktören för Gleerupska
förlaget Seth Collin för aldrig sviktande förtroende, välvilja och till-
mötesgående. Till förste faktorn vid Berlingska boktryckeriet Fritz
Larsson, som en gång för över 30 år sedan satte mitt första större
arbete, doktorsavhandlingen, och nu fick på sin lott att övervaka sätt-
ningen och tryckningen av mitt största, har jag ävenledes att uttrycka
min varma erkänsla för mycken möda och mycket besvär, som lör visso
ej kan anses ha ingått i hans egentliga tjänsteplikter.
Lund i September 1922.
Elof Hellquist.
Ordbildning.
Ordbildningen sker eller har vanligen skett genom avledning eller
genom sammansättning.
I.
I förra fallet lägges ett bildningselement (prefix el. suffix) till
en ordstam, så att därigenom ett nytt självständigt ord skapas, t. ex. för-
i förtala till tala eller -Ung i yngling till ang (att skilja från böjnings-
ändelse t. ex. -s i ynglings).
Den speciella funktion, som tillkommer en större del av de s. k.
suffixen (att bilda ord för vissa grupper, t. ex. manliga el. kvinnliga
varelser, djur, kroppsdelar, väderstreck osv. el. att beteckna tillhörighet,
individualisering, förminskning m. m.) är icke ursprunglig, utan har i
regel uppstått därigenom att ett visst ords slutljud analogiskt överförts
till i olika avseenden närstående ord, varigenom grupper av nyss nämnda
slag så småningom uppkommit.
Stundom är det, i fråga om urspråkliga förhållanden, svårt att
skilja suffixet från rotutvidgningen (rotdeterminati vet, se Förkl.
under rot). Dock har man anledning att kalla t. ex. k och p i (ost)skalk
o. skalp, skölp för utvidgningar av roten skcl, klyva, eller /; och / i stolpe och
stolt för utvidgningar av roten stel, vara styv, medan t. ex. stjälk väl sna-
rast är en avledning av subst. stel- i det likbetydande ags. stela. Vad p
beträffar, har denna konsonant (ieur. b) i olikhet med en del andra kon-
sonanter icke egentl. kommit att brukas såsom gruppbildande avledning,
och skillnaden mellan (osl)skalk och stjälk i berörda avseenden är strängt
taget blott den, att man i senare fallet har ett bestämt grundord att hän-
visa på, medan bildningen av skalk väl faller längre tillbaka i tiden.
Från urspråklig synpunkt måste väl rotutvidgning och suffix identifieras:
det senare är, i stort sett, en specialutveckling av den förra l.
För ordavledningen har suffixet en större betydelse än prefixet.
Vilken form det förra, historiskt sett, haft kan i regel avgöras en-
1 Naturligtvis kan också i många fall ett omvänt förhållande ha egt rum,
nämligen så, att suffixet förlorat sin ursprungliga funktion o. sammansmält med
»roten» — en process, som Persson Indog. Wortf. s. 923 t. o. m. betraktar som
den normala vid rotdeterminati vets uppkomst. F. ö. kan mycket väl tänkas,
att viid som ter sig för oss som rotdeterminati v i själva verket tillhört ordets
ursprungliga ljudgestalt. Ur två ljudkomplex slelj) (ic. stelb) o. stelt (ie. slchh
kan en »rot» stel ha utlösts, som sedan givit upphov till bildningar utan dessa
a \ ledningselement.
11
dast om man ungefär känner den tid då ordet tillkommit. Gryta kunde
tänkas bildat medelst suffixet -q (till gryt, sten), men då ordet även fin-
urs i i si där gryt motsvaras av grjöt, hänvisas bildningen till en tid, då
ännu ett omljudsverkande i fanns kvar i ordets slut och efterföljdes av
ett -ö(/i), varav sedan -a ljudlagsenligt uppstått (alltså *greut-iön, det av
sten förfärdigade). På samma sätt synes t. ex. udde vara bildat medelst
suffixet -e av udd, men då mötsvarande bildning upptrljj r även i väst-
nord, språk, har ordet sannolikt uppstått, då avledningen ännu icke för-
svagats till -c, utan hade en annan form (se -e).
Från väsentligen nysvensk synpunkt äro de viktigaste suffixen
följande *:
nsv. -a av växlande ursprung:
1. i sbst., i de äldre ex. av el. motsv. urgerm. ön (fem.), ofta i be-
teckningar för kvinnliga varelser o. hondjur, dels urgamla, t. ex.
koua (kvinna), utvidgning av en ie. «-stam (jfr grek. gyne), dels yngre
denominati ver t. ex. frilla (till isl. fridill, älskare), katta, kviga (till isl.
kviga, ung tjur, egentl. en adj.-bildning, sv. dial. fåra, el. slarva, toka (till
slaru[er], lok[er}); f. ö. vanligt i kvinnonamn (ofta kortnamn), t. ex. Hilda,
Inga, Tora; (dessutom lånade på -a av annat ursprung; se nedan);
i djurnamn (utom de ovan nämnda, där -a är könbetecknande)
t. ex. duva, fluga (avljudsform till flyga), flundra, glada (till ett * glada,
glida), humla (utvidgning av ett starkt böjt ord = fhty. humbal), kaja, kråka,
skata (: skate, topp, spets), svala, trana, vipa osv. (se även nedan);
vidare sakliga konkreta o. abstrakta, urgamla, t. ex. tunga (=
got. tuggö, utvidgning av ett ord = lat. lingua), o. yngre: dels till sbst.:
huva (: huv), lya (: ly, skydd), torva (: torv); eller med samma betyd, som
grundordet: brygga (utvidgning av ett ord = ags. bry cg), böna (: fsv. bön),
fura (: fur), runa (= fsv. : fsv. run), stätta (: isl. stelt), vid ja (: isl. vid, genit.
-jar), ådra (: åder), åra (: ä. nsv. år), el. till adj. t. ex. flata, fåfänga, gula,
leda, nesa (: isl. hneiss, skymflig), sjuka, villa, vita, yra, brådska (: fsv.
*bräpsker), fåvitska (kvar i uttr. i fåvitsko), glömska, ilska, spetälska, fradga
o. stadga (se under -ga); dels till verb rött er el. verb (stundom i av-
ljudsförhållande till dessa), motsv. t. ex. got. brinnö, feber, t. ex. dvala2
(: germ. st. vb. *divelan), gåta (avljudsform till isl. geta, gissa), hicka,
klämma, lada (: fsv. lapa, lasta), räfsa, saga 3, skära, slunga, snara, plur.
sopor (: vb. sopa), spya, vakaz, åkomma. I yngre tid särsk. i en mängd
personbeteckningar, djurnamn o. andra konkreta, i sht sammansatta
(somliga dial.): busk-, stenskvätta, en-, lavskrika, flickslänga, nattblacka,
-blarra, -glappa, -skräva, -skäva, -vaka, nötskrika, -väcka, dalsänka, släng-
1 Här upptages även — såsom ett slags sammanfattning av o. supplement
till ordboksartiklarna — en del lånade, bl. a. romanska suffix, som icke givit
upphov till svenska nybildningar o. sålunda strängt taget icke höra hemma i en
svensk ordbildningslära. — På grund av den intima beröringen mellan nominala
o. verbala bildningar ha de olika ordklasserna ej fått tjäna som huvudindel-
ningsgrund, utan upptagits som underavdelningar.
2 Fsv. dvala f. o. dvali m.
3 Kunde dock utgå från ett urgerm. *sageni-, "wakeni-. Saga kunde f. ö.
även tänkas innehålla en utvidgning av germ. *sa%ö = ty. sage osv.
Ordbildning.
Ill
åka, ölsupa av samma slag som det redan i fsv. uppträdande gräshoppa.
motsv. gcershoppa m.
I åtskilliga ord på -a är suffixet historiskt sett urgerm. iön t. ex.
hynda, dyna (: dun), eka (fsv. ekia : ek), gryta (se ovan), höna (: hov), lina
(:///?), där ofta avledn. -iön uppträder som tillhörighetssuffix, eller
avledn. av adj. såsom fylla (: full), källa (: kall), möda (: fsv. möper, trött),
skjorta (av *skyrta: germ. *skurta-, kort), syra (: sur), väta (: våt), jfr även
yta (: ut) Sam bildningstyp uppträder i en del ord på -ja t. ex. lättja,
tilja, varom se under -ja K
De flesta &v dessa ord på urgerm. -ön böra betraktas som /i-ut-
vidgningar av o-stammar (dvs. ieur. S-stammar; jfr tunga : lat. lingua ovan
el. urgerm. *armiö = ärm osv.). Men vissa kunna mycket väl utgå från
ieur. Ö(n)-stammar, jfr t. ex. got. rapjo, tal, räkning, fhty. — redea (ty.
rede) = \z\. ratio (genit. -örns) osv., och t. o. m. från gamla maskuliner
på ie -ön (av grek. typen daimön).
Till de svenska substantiven på -a, som återgå på /{-stammar,
höra även en del gamla neutrala kropp sdelsbeteckningar ss. hjärta,
öga, öra (got. hairtö osv.), jfr isl. ny ra n., njure. De tre första äro n-
stamsutvidgningar av urgamla 'rotnomina' (bildade utan vokalisk avled-
ning); jfr nedan.
I en mängd sbst. på -a är -a ej avledning utan utgår från gamla
k as us än delser, särsk. från olika kasus på -a till mask. på -e. t. ex.
aga, beta, blomma, frossa, gröda, hjärna, hjässa, imma, klåda, kärna,
låga, maka 2, racka, skada, skara, skugga, svalka (se -ka), sveda, tova,
tunga (tyngd), tåga (seghet), vana, vassla, vilja (: fsv. mask. vili), våda,
vånda, ånga, åsna; ortn. Backa (som dock även kan innehålla en plur.-
form), Bråta Vgtl. (ä. Bråte); i vissa fall kvarlever vid sidan av a-formen
den gamla nominativen med (åtm. delvis) annan betyd. t. ex. anda ~ ande,
flotta ~ flotte, grädda ~ grädde, mossa ~ mosse, stundom utan betyd.-skill-
nad, t. ex. droppa ~ droppe, måna ~ måne, släda ~ släde, timma ~ timme,
ända ~ ände; dessutom i Finnl. ett större antal, där riksspr. blott har -e,
t. ex. kälka, stega; så ock i vissa sv. dial. t. ex. i Uppl.;
o. vidare i en mängd ortnamn, t. ex. Alfta, Aska, Aspa, Backa (jfr
dock ovan), Berga, Boda, Brunna, Bua (: västsv. dial. bu, bo), Dala, Eda,
Eka, Falla, Fittja, Flöda, Forsa, Gråna, Grava, Grinda, Gryta, Gårda,
Haga (jfr dock nedan), Hälla, Hamra, Hestra (jfr ty. heister), Holma, fsv.
Horgha, nsv. Hova, Hulta, Husa, Höga, Jädra (: fsv. iazpur, kant), Kila, Kleva,
Klinta, Kulla, Kumla, Kärra, Landa, Lena (: no. lein, sluttning; stundom
dock fsv. Lina), Lida, Ljunga, Lunda, Löta, Malma, Märka, Moa, Mora,
Myra, Måla, Nora, Nässja (: fsv. n&s, ja-stam), Ruda, Rumma, Ryda, Rödja
(^'a-stammen ryd), Rösa, Sala, Sanda, Skara, Skeda, Skoga, , Slätter, Slöla
(egentl. : sumphålorna, se ordb. Tillägg), Spånga, Slava, Stranda, Ströja
(~ Strö), Strömma, Sätra, Söra (: sv. dial. sär, smuts), Talga (till grund-
1 Jfr utan /j-stamsutvidgning t. ex. urgerm. *armiö = ärm, till arm osv.;
se nedan.
a Från nsv. synpunkt femininbildning till make, men historiskt sett att
bedöma på ovan angivna sätt.
Hellquist, Etymulogisk ordbok. \ I
IV
ordet för Tälj c), Tjårna (: tjärn), Tofla, Tomta, Torna, Törpa, Tnna, Tveta
(: sv. dial. tvel), Tånga (: långe, udde m. m.), Vada, Valla, Veckla (fsv.
Veklom dal. plur.), Veda (fsv. Vidha : w^er, skog), Veta (: isl. wéif, av-
loppsdike m. ni.), Vika, Vittja (jfr fsv. Vitium dat. plur.), Vre/a, Vraka
(fsv. Vraka), Våla (: sv. dial. uå/, bråte), Vånga, Väla (fsv. Vaidhla : isl.
vedill, vadställe), A/rra, isa, Ä/?</a (fsv. JEngia), Öja (: o), Ökna, Önna
(: fsv. ödhn, ödemark), Öra (: ör, grus, sandbank osv.), (nästan) alla upp-
visade i fsv. o. de flesta med motsvar. i no. o. flera på Island, från no min.
plur. (el. stundom genit. plur.) på -a(r); — ibland dock med analogisk
böjning efter ö/z-stammarna, t. ex. fsv. Aspa, Aspo — varvid är att märka,
att även neutra antagit samma ändelse, jfr Berga, Gryta osv. = fno.
Bergar, Grjötar (i Bråta Vgtl. oblik kasus till ä. Bråte; se ovan; så
väl också stundom i Backa, Haga); — dessutom stundom från gen it.
sg. av personnamn, t. ex. Hornborga Vgtl., av fsv. Hornbora, till ett
'Hornbore (= Voluspå), jfr fsv. Hornborasta Sdml. (se f. ö. Lundgren
Ark. 3: 231 f.)1; jfr under -na;
i näsa från den fsv. pluralen nafsar; i yxa egentl. nybildad oblik
kasus till yxe, som självt är oblik kasus till yx.
I ett stort antal lånord kommer -a från det långivande språ-
ket t. ex. ambra (= ty.), arena (= lat.), dilemma (= grek.), gala (= rom.
spr.), lila (= ty.), lyra (musikinstr., från grek.), myrra, soda (ty., span.
osv.), Agda, Anna, Katarina, Maria, Sofia osv., el. beror på försvensk-
ning t. ex. boja (mlty. boie), fana (ml ty. vane), flagga (lty., ty. flagge),
kula, håla (mlty. kule), Inta (mit. Inte), lykta (mlty. lächte), matta (ty. matte),
mössa (mlty. musse), riska (ty. ritzke), ruta (fönster, mlty. rute), siska
(mlty. sis(e)ke), sträcka (ty. strecke), sträva (ty. strebe), tröja (mlty. tröge),
ättika (mlty. etik); se f. ö. under ja 1.
2. i oböjliga adj., t. ex. avvita, enstaka, laga, långväga, omaka, åsynu.
ofta gamla kasusformer (t. ex. genit.); i många fall dock som försvensk-
ning av mlty. -e, t. ex. ringa av mlty. ringe, sakta av mlty. sachte, äkta
av mlty. echte.
3. i verb: av urgerm. -an t. ex. taga, -ön t. ex. kalla, -ian t. ex.
döma (av *dömian), välja (av *waljan), -en t. ex. hava.
a) Den första gruppen (de starka verben) äro i regel primära
(dvs. man känner åtm. ej några grundord, varur de skulle vara avledda).
b) De flesta verb på urgerm. -ön, -an äro däremot sekundära:
avledda av sbst. el. adj. (adv. osv.); i skiftande betyd .-förhållande till
grundordet.
De på -ön äro urspr. bildade av ö-stammar t. ex. vårda (: germ.
1 Vissa gamla ortnamn på -a äro dock ö/i-stammar t. ex. Brygga Sdml. (fsv.
Bryggia), Bräcka (brink), Gata, fsv. Skura, nu (oblik kasus) Skuru = fsv. skura,
sköra, skåra; jfr med avs. på formen Skuru t. ex. Hulu till fsv. bula, håla. Där-
emot kan fsv. Sköra (— nsv. Skåra) innehålla en pluralform till ett ord — isl.
skor, skåra (= sv. ortn. Skår). Dessutom en del mera el. mindre dunkla, t. ex.
Barva, Bromma (fsv. Bronia; Bräma), Teda (jfr fsv. Thedom), Tylla, fsv. Tauda
(nu Tånnö), Åda ((fsv. Adha); se f. ö. -na. — Stundom till adj. t. ex. Skarpa. —
Jfr härtill f. ö. de ortnamn på -e, som utgå från plur. -ir (se -e), o. dem. som
innehålla dat. plur. t. ex. Liom (jämte ä. Lida), Vram.
Ordbildning.
*ivardö); jfr lat. plantäre till planta; sedan mycket tidigt även av andra
stammar. Minnen av till denna verbklass hörande avledningar av ja- o.
jfö-stammar äro t. ex. härja (ipf. -ade : här), klövja (: isl. klyv, plur. -jar),
lövja (: isl. hjf n., ja-stam), vädja (jfr got. wadi n.), ägga (fsv. ceggia, ipf.
-adhe : cea, lö-stam), ä/ida (ipf. -ade : got. andeis). Hit hör egentl. även
skönja, som i fsv. hade sitt imperf. på -adhe.
De på -zan höra äldst till /-stammar o. d. (jfr lat. finire till finis).
a) Grundbetyd, i de av substantiv avledda verben på -ön, -ian (el.
nybildningarna av dessa typer) är mycket ofta 'göra till, åstadkomma',
varmed sammanhänger den av 'förse med, giva åt' m. m.
Ex. från I konj.: agna (i isl. egna III, egentl.: förse med agn), av-
guda (1790: avgud; tidigare: förguda), axla (se nedan), becka, betsla, dika,
duka, egga (se ägga), elda, famna, fjättra, fläcka, grunda (: grund, botten),
jorda (se nedan), kalka, lacka, lasta (skepp o. d.: last), limma, mura, sadla,
skatta, sporra, stena (jfr isl. gryta III, kasta sten: grjöt, o. tyrfa, kasta
torv), stubba, timra, tjudra, tjära, tvåla, vattna, vaxa (i fsv. i st. vazxa III),
vecka, vädra, ägga (egentl.: förse med ägg, vässa; jfr f. ö. nedan); vidare
(förr till III): gärda (:gård), häfta (: fsv. haft, band), mälta (: malt), väpna
(: vapen), ysta (i isl. III: ost), lånorden bilda (: bild), sinka, hopfoga (: ty.
zinke, tagg), tälta (: tält) osv.; el. refl. o. deponentier : fjädra sig, flocka o.
skocka sig (jfr isl. flykkjask III o. pyrpask III ds.), vara sig, ärra sig, du-
gas, knoppas, lövas, tåras, osv.; el. opers.: dugga, hagla (men isl. hegla III),
regna (men isl. rigna III), storma, åska, el. de förr opers. hungra, törsta
(det senare förr III);
från II, III: bända (egentl.: förse med band), dämma (: damm),
hysa (: hus), knyta (iknut; dock nu starkt, se nedan), knäppa (: knapp; ett
annat ord än knäppa om ljud), kröka (: krok), ä. läsa (: lås, nu låsa), ä. lässa
(:lass, nu lassa), märka (egentl.: förse med märke: fsv. mark), nämna
(: namn), sköta (egentl.: taga upp i skötet), snöra (i nsv. o. fsv. även I),
steka (:stek), tyda (: isl. pjöd, folk);
el. gruppen regla, spärra (egentl. förse med, sätta för en sparre,
bjälke; förr III), stänga (sätta för en stång), täppa (sätta för en tapp);
jfr bomma för, tillbomma.
Härtill även de numera vanliga förb. med ner t. ex. bloda, håra,
mjöla, tjära ner osv. el. till t. ex. yxa till el. för- (ofta efter ty.) t. ex. för-
gylla (fsv. för-; jfr fsv., isl. gylla: fsv. g ull), försilvra, förtenna osv. el. förb.
såsom stapla upp, torna upp.
Från samma grundbetyd, utgå vidare en del verb med betyd, sätta
el. lägga på el. i, t. ex. axla, jorda, lyfta (:luft) o. lånordet våga (egentl. :
sätta på vågen).
Hit höra också närmast de av abstrakta avledda, 1. ex. (utom de
ovan i annat sammanhang nämnda):
till I: blomma o. blomstra (: fsv. blöma, blomster i betyd, 'blomning'),
bota (: bot), buda o. båda (: bud, båd), festa (: fest) forsla (: ett fsv. *forpsl,
.s7-bildning till forpa, sända), fostra, gödsla ('.gödsel, urspr. abstr.), hedra,
hejda (: hejd, måtta, fsv. 'Jueghp i ohwgdhom, hejdlöst, till hagher, skicklig,
passande; alltså egentl.: hålla inom passande gränser), hota (jfr höta
III), hägna (: hägn, förr även: inhägnad), hävda (: hävd), laga (bringa
Ordbildning.
i lag), larma, lasta, tadla (fsv. last[er], lyte; jfr fsv. hesla III), lova
c /o/')1 liksom rosa (: ros), låna (:lån; jfr ä. sv., dial. läna osv. III), löna
(=isl. launailön), rikta, göra rik (: fsv. riAtf, rikedom; fsv. sannol. III),
roa (:ro), r//A7</ (:rykt, ä. röA7, till fsv. vb rokia), råna (: rån, jfr fsv. rräna
III), stådsla (-.städsel), svara, svimma (: fsv. svime, svimning), sömma,
tacka, varsla, vårda (: germ. *ivardö), värna, växla, ångra, ödsla (: ä.
sv. sbst. ödsla); el. (förr äldst III) t. ex. häda (: fsv. häp, hån), mörda
(: mord), syna (:syri), tyna (urspr. träns.: isl. tjön, som länder till skada
o. d.), önska (med -n- från mlty., fsv. öskia m. m.: ösk, önskan); el.
depon. färdas, våndas, åldras, ängslas (: ängsel), ävlas (: avel); el. lånor-
den (el. åtm. av lånord avledda) akta (: akt), arbeta (: arbete), bikta (: bikt),
håna (: hån), lukta (-.lukt), skända (förr III, jfr ty. schande), slakta (: slakt),
lukta (: tukt), vakta (: vakt), ära (: sbst. öro) osv.;
från II, III: böta (:bot, jfr bota I), dö/na (: dom), flöda (nu vanl.
I: flod, flöde), glömma (: isl. glaumr, stoj, glädje; alltså egentl.: glamma
o. därvid förgäta), gömma (: isl. gaumr, uppmärksamhet, alltså egentl.:
aktgiva på, varav: vårda > dölja), höta (: hot, jfr /zo/a I), kyssa (: ags.
c oss osv.), lyda, egentl.: lyssna (iljud), lysta opers. (ilast), möta (:fsv.
möt, möte), mäta (: mål), röna (: rön), skyla (: skjul, egentl.: skydd), skämma
(:skam), tälja (: tal), ärva (:arv; i fsv. även: lämna i arv).
Välja har snarast ej avletts av val, utan är väl en gammal bildning
på -eiö (jfr samma svårighet i fråga om tämja, vänja); se under y.
Motsvarande betyd, 'förse med' uttryckes i yngre tid ofta med
sammans. med be- o. för- (vanl. efter ty.), t. ex. bekransa (jämte poet.
kransa), bemanna (jfr dock manna rå), bepansra, förnickla, förtenna osv.
el. med ut- : utkluta osv.
Från grundbetyd, 'förse med o. d.' har möjl. utvecklats 'använda
som el. behandla med redskap o. d.', t. ex. (I) flla, hamra, ploga,
sila, skövla, spika, spola (: spole; naturl. ett annat ord än spola, skölja),
stånga (egentl.: använda stång, liksom isl. staura : staurr), jämte (om-
bildade el. med övergång från III till I) kamma (äldre o. i dial. kåmba,
-mm- III), segla (förr: sig(h)la III), stegla (förr III), sålla (dial. sälla, fsv.
sazlda, äldst III); (III) plöja (-.plog). Hit höra de unga bildningarna bila,
cykla, sparkstötta (elliptiskt till sparkstötting). Av liknande slag äro även
hända (: hand), egentl. gripa med handen (se art. hända), käfta (: käft), nosa.
Stundom med privativ betyd.: 'avlägsna o. d.' t. ex. (I) barka,
bena (fisk), bläda (: blad), damma, fjälla, kvista, måka (till germ. muk-,
gödsel), skumma, fsv. aiggia, skatta ett fågelbo på ägg; jfr även med
något annan betyd.-skiftning nacka el. strypa (-.strupe). I dylika fall nu
ofta tillsammans med av, bort o. d., ur- (isl. .07*-), jfr lat. de-, ex- osv.
I stackra (vard.), ömka, egentl.: kalla (ngn) stackare', är betyd. -för-
hållandet till grundordet detsamma som i isl. pjöfa, prcela.
Ibland inträns., t. ex. (utom de redan i annat sammanhang nämnda)
gästa (även träns., förr III), slava, träta, dvs. 'vara gäst, träl osv.'; el.,
med betyd, 'uppföra sig som', gästa: gast (egentl.: skrika som en gast).
1 Enl. Brugmann har tvärtom lov bildats av lova; jfr ordboken under
tåga
Ordbildning. VII
tjura {'.tjur) o. lånordet stoja av germ. *stödian, egentl.: rasa som en flock
ston; el. med betyd, 'giva ifrån sig o. d.' t. ex. barra, vartill även grup-
pen grisa, kalva (i fsv. även kcelva III), lamma (jfr sv. dial. lämma, isl.
lemba III), sv. dial. unc/a, få ungar, öna, lamma (till ett ord motsv. lat.
agnns, lamm).
Andra betyd. -grupper bilda bl. a. de inträns, verben 1. bottna,
hamna, landa, dvs. 'nå botten, hamnen osv.', vartill även, numera med
annan betyd.-skiftning, stranda, egentl.: nå el. komma till stranden (så
i ä. da.); jfr (till III) lända, egentl.: anlända, alltså urspr. likbetydande
med landa, ävensom isl. grgnna, nå botten (: grann); vidare 2. blöda,
bukta (.-lånordet bukt), forsa (jfr isl. fijrsa III), glöda (: isl. glöd), strömma
(jfr isl. stregma III); 3. jula, påska, dvs. tillbringa julen, påsken.
Stunda är bildat av stund o. tima av fsv. tlme, tid. Hit hör även,
med en specifik betyd.-utveckling, sota (för): sot, sjukdom, jfr /a-verbet sgta.
Fiska är avlett av fisk, ej av fiske; jfr lat. })iseäri : piscis.
Inkoativet fetma beror på ombildning av fetna i anslutning till
subst. fetma.
Ofta uppträda hos samma verb flera av de här nämnda betyd.-
skiftningarna eller andra sådana, och utvecklingen måste i varje fall
särskilt undersökas.
j8) De av adjektiv avledda verben på germ. -ön, -ian betyda oftast
'giva el. åstadkomma den egenskap som adj. uttrycker' (jfr lat. cequäre,
jämna : azquus), t. ex.
(I) avlägsna, bena (håret: isl. beinn, rak; om bena lisk se ovan),
blotta (:blott i blott oeh bar), bättra, fjärma o. närma (till stammen i fjär-
mar e, närmare; jfr no. ncerra, nauna ds.), fägna (got. faginön : sv. dial.
jagen, glad, osv.), glödga (: fsv. glödogher, glödande), hela (:hel; i vgerm.
spr. däremot av *hailian), jämna, (ä. sv.) ledsna (t. ex. Kellgren Sal. Dum-
bom)1, mogna (Kjellén m. fl.) \ mätta (förr även III), nödga (: nödig), rena,
sarga (: fsv. särugher), stadga (istadig), svala, vidga (: fsv. *vipugher el.
analogibildning, jfr vredgas nedan), villa (: adj. vill), visa (: vis; jämte III),
ägna (: egen), ömsa (:ömse), öppna (: öppen); el. refl. o. deponentier t. ex.
djärvas (jfr fsv. dirvas III), lata sig, snabba sig, sturskas, synas (till fsv.
adj. syn, synlig), vredgas (: fsv. *vrepugher el. analogibildning efter av
dylika adj. avledda verb), vånna (ä. vånda : fsv. vänder, nogräknad m. m.),
värdigas (: värdig); el. (nu I, förr II, III) döva, hylla (: huld), härda, lätta,
möda (: fsv. möfjer, trött), rätta, skira (:skir, klar), stilla, syra, svärta;
(II, III) bleka, blöta, breda, fylla, fästa, glädja, göda (: god), hälla
(: sv. dial. hall, isl. hallr, sluttande), höja (: hög), lysa (möjl. dock
till sbst. ljus), rymma, egentl.: göra fri el. öppen (: adj. rum, rymlig),
skymma (: skum), skärpa, späda (:späd i betyd, 'tunn'), späka, sträcka (väl
lån: germ. strak(k)-, rak), stäcka (: fsv. stakker, kort), styrka (: isl. styrkr,
stark), städja (: germ. * städa-, fast; egentl.: ffast]ställa), stärka, tynga.
1 Sannol. av inkoativerna ledsna, mogna oberoende bildningar. Dock
förekomma i poesi o. högtidlig stil inkoativer på -na i träns, betyd., 1. ex. gulna
('hösten gulnar skördarna' o. d.).
Vill
Ordbildning.
tömma, vränga (: vrång, jfr dock nedan), värma, vässa, öda (:öde); nöja
sig (:fsv. adj. nögher, tillräcklig);
el. till ad v. o. d.: främja (: fram), yppa (: upp), båda förr Ja-verb,
som övergått till 1 konj.; (/ena (: fsv. prepos. gen, emot); åtra sig (låter).
Mista är närmast bildat till part. pf. mist av vb. missa (: grundordet till
pref. miss-).
Särskilt i nyare tid ofta med för- (vanl. efter tyska mönster), t. ex.
förarga, -blinda, -dumma, -dunkla, -dyra, -dystra, -falska, -grova, -klena,
-korta, -ljuva, -länga, -mildra, -mörka, -sköna, -slöa, -stumma, -svaga,
-sämra, -värra, -yngra, -ädla; förr i stället blinda, svaga, vilda, värra
m. m.; el. med upp m. m., t. ex. uppmjuka, snygga upp.
I fråga om några verb, särsk. tämja, vränga o. vänja, kan ej med
bestämdhet avgöras, om de äro avledn. av tam, vrång, van osv. eller möj-
ligen kausativbildningar på -eiö, i vilket senare fall verben äro parallell-
bildningar till adj. alldeles som t. ex. kausativet tränga till adj. trång.
Stundom blott inträns, betyd. t. ex. fradga (: ä. nsv. f rådig), halta,
medla (: fsv. mipal), snåla, sura, ömma (jfr isl. eyma III) m. fl. el. inkoati-
ven magra l, skygga m. fl.
y) Av deverbativt ursprung synas de s. k. kausati verna vara
(se förklar, o. förkortn.), t. ex. beta till bita, alltså: göra att ngn biter,
låta bita, dägga till dia, leda till lida, gå, resa (upp o. d.) till sv. dial.
risa, stiga; böja Cban^ian) till buga, flöja (nu inträns.) till flyga, röka till
ryka, röta (jfr part. rutten), stöpa (egentl.: låta stupa), fsv. pröta, trötta,
'komma (krafterna) att tryta", vars part. pf. pröttcr ligger till grund för
vb. trötta (till ft); bränna till brinna, dränka till germ. *drinkan (= sv.
dricka), jfr ags. drencan, bl. a.: ge att dricka, släcka (jfr isl. part. slokinn
o. sv. inkoat. slockna), smälta träns, (av *smaltian) till st. vb. smälta (ipf.
smalt) av *smeltan, släppa till slippa i betyd, 'glida', alltså: låta glida,
spränga till springa, sprätta till spritta, stänka till stinka i den äldre betyd,
hoppa, fara hit o. dit', svälta träns, (av *swaltian) till svälta inträns, (av
*sweltan), sända till germ. *sinpan, gå, sänka till sjunka (ty. sinken), tända
till mlty. zinden, brinna, välla, koka (i förvälla) till isl. st. vb. vella, koka
(inträns.), välta träns, till isl. st. vb. vella, välva träns, till sv. dial. välva
inträns., vända till vinda i betyd, 'vrida sig'; kvälja till fhty. quelan, plå-
gas, lägga till ligga, sälja, egentl.: överlämna, till ie. sel i grek. (h)eleln,
taga, alltså: komma att el. låta taga emot, sälta till sitta; föda till grek.
j)atéomai, äter, föra till fara; söva till sova m. m.; väcka till vakna (jfr
ags. ivcecnan, ipf. wöc); fälla till falla o. hänga till germ. *hangan (ty.
hangen), båda redupl., liksom också fsv. ökia till det urspr. redupl.
öka; lånorden lära (till got. lais, jag vet), svämma (över) till germ.
'sivimman (jfr art. simma), svänga till svinga;
el. till adj.: blända till blind, dröja (*drau%ian) till drygt döpa till djup.
Möjl. höra även tämja, välja o. vänja hit o. vore sålunda icke av-
ledda av tam, val o. van.
1 I dylika fall bar nsv. annars i regel bildningar på -na (fetma är en
ombildning av fsv. fitna i anslutning till sbst.); men ett *magrna kunde på
grund av uttalssvårigheten ej gärna uppkomma.
Ordbildning.
Icke sällan har denna bildningstyp (åtm. urspr.) iterativ el.
intensiv betyd. t. ex. nöta till njuta i betyd, 'bruka', alltså: ideligen
bruka, (väl) reta (se d. o.), räcka (germ. *rakjan) till ie. reg i lat. regere
osv., tränga till germ. springan (ty. dringcn), tänja (sanskr. tänåyati) till
ie. ten, sträcka, täcka (germ. *pakjan) till lat. tegere ds., töja (germ. *tau§iari)
till got. tiuhan draga, värja (jfr sanskr. värägati ds.) till ie. ner ds.
Vanl. ha dessa verb bildats av imperfekts rolvokal (det s. k.
starka rotstadiet): ie. *sod-cjö, jag sätter, till sed, sitta; jfr från andra
språk t. ex. sanskr. pär åyati — föra, grek. sobéö, avlägsnar, skrämmer bort
isébomai, skyr, dyrkar, lat. moneo, manar, till ie. men, minnas. Dock
förekomma även i germ. spr. bildningar på svaga rotstadiet (t. ex. dölja,
hölja?, se nedan) el. av ie. -e- (t. ex. i si. kvaifa, svcefa).
Ett antal ön- o.jan-xerb förefalla vara primära bildningar, (utom de
under y behandlade kausativbildningarna, därest de skola uppfattas som
primärskapelser) t. ex. fräsa, spraka, sy, ärja; särsk. verb med onomatopo-
etisk anstrykning el. av ljuds\ mboliskt ursprung. Till somliga torde nomi-
nalt grundord ha förelegat, ehuru det gått förlorat. Hit höra möjl. också
dölja, hölja (germ. *duljan, *huljan), som kanske snarast äro på det svaga
rotstadiet bildade kausativer på ie. -eiö (se ovan). En mängd verb med
-bb-, -dd-, -gg- i stammen äro att uppfatta som intensiv- el. iterativbild-
ningar av verb med enkel konsonant (se h ypoko ristisk bildning
i Förklar, o. nedan.). Detsamma gäller om en del verb med gemine-
rad tenuis, av vilka dock somliga även kunna fattas som ie. /zd-presentier
med assimilation av slutkonsonanten o. n; t. ex. bocka, doppa, hoppa osv.
Somliga av de svenska verben av typen kalla, välja, döma ha
urspr. (dock ej alltid i fsv.) tillhört den starka el. reduplicerande
verbklassen, t. ex. baka, blanda, blåsa, bo (fsv. böa), bärga, häva, skapa,
skava, stöta, så, trivas, träda, tröska, tvinga, vräka, väva, växa, öka, ösa.
Somliga av dessa ha dock redan i fsv. uteslutande svag böjning.
Omvänt ha icke så få i yngre tid antagit stark böjning, t. ex.
hinna, knyta, kvida, lita, pipa, skryta, sluka, sprida, strida, stupa, dial.
smida (t. ex. i Uppl.); jfr även tiga (teg), ett gammalt verb på -en.
Om inkoativerna på -na (blekna, vakna osv.) se under -na.
c) Verben på urgerm. -en (got. liban, fhty. lebén) äro urspr. blott
intransitiva o. i (regel liksom de starka verben o. några on- o. /an-verb)
av primärt ursprung (till verbrötter), t. ex. duga, leva, låda, tåla, samt
(utgående från former med j) säga av "sämjan ~ fhty. sagén, tiga av *pagjan
~ fhty. dagen, lat. tacere; jfr det etymol. dunkla följa ~ fhty. folgen. Till
adj. ansluter sig t. ex. spara (fsv. ipf. -rp-) = fhty. spåren (m. m.).
De germ. intinitiverna på -n äro egentl. vbalsbst. (nomina actionis)
på ieur. -no; jfr t. ex. avest. zyandi, att skada.
4. i adverb, av olika härkomst, t. ex. urgerm. o i de inhemska
gärna, illa m. ti., el. vissa kasusändelser, t. ex. borta { -a < -o, jfr isl.
\i\burlu), el. försvenskning av mlty. c (som dock kan vara etymologiskt
lika med -a i gärna), t. ex. sakta.
1. -ad i adj. t. ex. höghalsad, långärmad, av urgerm. -op- ie. -al-
i lat. barbatus, skäggig, till barba, skägg; bildade medelst ett denominativt
tillhörighetssuffix, med växelformen -ip- i typen bredbent osv. (med ana-
\
Ordbildning.
logiskt -/ för -d; se -/ 2); alltså samma funktion som -ig i bredskäggig
osv. Tidigare i dylika fall ofta bildningar av typen rödskägg, lat. trian-
gulus, trehörnig, sanskr. jwd-putras, som har levande söner, varav ett
minne kvarlever i adj. på -lig (av lik i betyd, 'gestalt, utseende), t. ex.
kunglig, varom ordb. under -lig.
2. -ad (-nad) i abstr. : fsv. -aper, isl. -adr, av urgerm. -öpu, -ödu-
(jfr got. gabaurjöpus, lust, wratödus, resa) = lat. -atiis i t. ex. apparätus
till apparäre, bereda, magistralas till magisträre, styra (= det lånade -al
i apparat, magistral, ornat). I nord. spr. urspr. till verb på -na t. ex.
blånad : blåna, bli blå, /ägnad : /ägna, hugnad : hugna, hägnad : hägna, sak-
nad : sakna, svullnad '. svullna (jfr fsv. sulnadher : sulna), trånad : tråna,
samtliga med motsvar. i fsv., o. från blott ä. o. y. nsv. t. ex. butnad:
bulna, hårdnad : hårdna. Ur dylika bildningar lösgjorde sig ett suftix
-nad, fsv. -naper osv. (såsom -Ung, -ning av -/, -n,-{-ing, -sel av -s-j-(e)/
osv.), som kunde läggas både till starka o. svaga verb, t. ex, bonad:
fsv. boa i betyd, 'göra i ordning, smycka' (-— bo), klädnad : kläda, kost-
nad : kosta, levnad : leva, skapnad : skapa, skillnad : skilja, trevnad i avljud s-
förb. till trivas (jfr treven), vårdnad (= vålnad; fsv. varpnaper) : vårda,
fsv. varpa, vävnad : väva, samtliga i fsv., o. från blott nsv.: byggnad:
bygga, fyllnad : fylla (jfr fsv. fulnadher, fullhet m. m.: isl. fallna), härnad
•.härja, sömnad : sömma, vördnad : vörda. F. ö. stundom med substan-
tiviskt grundord: fänad (om ej till ett verb == isl. fénal), sårnad (: sår?),
tjuvnad, eller adjektiviskt sådant: lystnad (ilysten), jfr trevnad ovan.
Dessutom ibland genom ombildning av ord med annan avled-
ning, t. ex. brånad till fsv. broni, bruni, ledsnad till ä. nsv. ledsna ds.,
lydnad till fsv. lypna ds., rodnad till ä. nsv. rodna, rodne ds. (som själva
ombildats av fsv. rudhme), spanad till ä. nsv. spåne, ävensom marknad
(ytterst från .lat. mereatus, som bildats med ett etymologiskt identiskt
snffix, varom ovan).
Suffixet -ad motsvarar -od i lånorden armod o. klenod samt -at i
sirat; se -od. Av annat ursprung är däremot -ad i månad (: måne) = got.
in é nöps.
3. -ad (med betonat -a-) i en del lånord:
dryad, myriad, nomad osv., vanl. genom tysk el. fransk förmedling,
av grek. -ad i dryäs, genit. dryddos, osv.; samma -ad som delvis ligger
till grund för germ. -at- i germ. vb på -atjan (se -ta); jfr -iad.
bastonad, bravad, charad, fasad, limonad, marmelad, raffinad, rulad,
m. fl., från fra. -ade, av sydromanskt urspr. (span. -ada, ital. a/a ra. m.),
i denominativa o. deverbativa ord, jfr t. ex. bravad (fr. -ade) till bravera,
fra. braver, men limonad till fra. limon, citron, osv.; motsv. lat. -ata,
varav i fra. det folkliga -ée i a//ee (sv. allé), enlrée (sv. enfre) osv. Etymol.
— at i so/ia/, suckat, se -at. I chokolad från span. hör ändeisen redan
till det aztekiska grundordet på -a//.
-age 1 (-äsch): i en del abstrakta o. kollektiva från sjö- el. handelsspr.,
t. ex. bräckage (från eng. breakage, till break, bryta), lastage (från lty.),
läekage (från lty., jfr fra. coulage), slitage, tacklage o. tonnage (se d. o.);
1 En del dylika ordbildningar ha ej upptagits i ordboken (se förordet).
Ordbildning.
XI
jfr även skänkas (se ordb.); av lty. -asche, -asie (vanligt även i mellantyska
dial.), av fra. -age, av lat. älieum, till adj. på-äticus. Hit höra även t. ex.
emballage, till fra. emballer, till balle, packe (se bal 1), staffage osv.
Denna avledning är olämplig till nybildningar, åtm. med inhemska ord-
stammar; jfr t. ex. det misslyckade bygg(e)rasch t. ex. Sturzen-Becker.
1. -al (svagtonigt): i odal, växelform till -el (-il) i det likbetydande
fsax. öthil n. o. i det besl. (lånordet) ädel (se -el); i adj. gammal (fsv.
-al; dunkelt).
2. -al (betonat): särsk. i adj. o. substantiveringar av sådana,
t. ex. backanal, central, filial, final, kapital, kardinal, kolossal, kommunal,
neutral, normal, oval, spiral, total, vestal, av fra. -al(e), lat. -älis (n. äle),
urspr. blott till sbst., varav även den mera folkliga utvecklingen i fra.
-el, -elle, varav sv. -ell i formell osv. el. sbst. naturell osv. = -el i sbst.
ceremoniel, materiel, se -el o. -ell.
Från neutr. -äle (jfr mlat. fotrale) kommer den från ty. (lty.) lånade
efterbildningen fodral till det germanska foder (= foder 3).
F. ö. av skiftande ursprung, t. ex. cymbal (ytterst grek. kymbalon),
kabal (hebr. kabbälä), schakal (ett orientaliskt ord), skandal (ytterst grek.
skandalön, förargelseklippa, /-bildning till roten i lat. scandere, stiga, osv.).
-alj : från romanska spr., mer av skiftande ursprung (delvis ej suf-
lixalt), t. ex. attiralj från fra. attirail (-ail — lat. -aculu^, jfr t. ex. snilj,
ytterst av lat. canicula, se -ilj), batalj från fra. bataille (senlat. battuälia :
battuere, slå; jfr under -al 2), detalj (från fra., till vb. détaillcr, till tailler,
skära), medalj från fra. medaille, från ital. -aglia (avledn. av lat. metallum),
seralj från fra. sérail (pers.-turk. ord), slramalj från lty. stramei — holl.
stramijn (med oorganiskt -/*-) ytterst av lat. stämineus, tradig. — Med be-
varat -e i kanalje från fra. canaille (ital. canaglia) till lat. canis, hund;
motsv. uttalet batalje, butelje, seralje hos Bellman.
-alje i kanalje, se -alj slutet.
-all: i korall, mlat. -allus, -um; i metall, lat. -allum, grek. -allon till
melallän, efterforska, alltså urspr. ej suffixalt.
1. -an (svagtonigt el. obetonat):
i sbst.: 1. av gammalt datum i neutr. lakan (trol. gammalt lån);
däremot i t. ex. neutra hemman, nystan, fsv. lekan, leksak, sv. dial. satan,
hösåte, utvidgningar av fsv. hema, nysta n. osv. — 2. i urspr. fem in.,
t. ex. dyrkan, gisslan (:fsv. vb. gisla), talan, ä. nsv. älskan (kvar i nit-
älskan) osv., historiskt sett till verb av konjugationen kalla, motsv. got.
salböns, av urgerm. -öni (om motsvar. på -Tni, -eni se under -n); sedan
analogiskt även till starka o. andra svaga verb, t. ex. ansökan, inbjudan;
i diktan och fraktan ombildning av lty. ord på -en. Hit hör, historiskt
sett, även borgen, av fsv. borghan (-a- > -e- genom accentförsvagning).
— 3. i en del utländska ord, t. ex. personn. Fabian o. d. (lat. -ianus; se
-an 2), saffran (arab. zajärän), skarlakan (mlty. scharlaken, ombildat efter
lakan av mlat. scarlatum); i timjan med oursprungligt n (grek. thymiama).
i adverb: 1. i t. ex. fjärran, framman- (i sammans.), innan, nedan,
ovan; väderstrecksbeteckningarna nordan, västan osv.: motsv. got. -ana;
urspr. med ablativ betyd.: fjärran, långt ifrån, osv., vilken dock numera
i vissa fall fördunklats, så att ett från tillagts. Hit hör också enl. Tamm
Ordbildning.
nästan, egentl.: från närmaste håll; kanske dock egenll. ack. sg. m. till
adj. näst (se ordb. nästan). Med samma avledn. synas även samman o.
sällan vara bildade. 2, i medan o. sedan, jfr got. mippanei, ags. siddan,
av -pan.
2. -an, -ian (i regel betonat -a-): av lat. anns (: fr a. -az/i, jfr suverän
under -än), -iaiuis t. ex. römänns, (vanl.) i personbetecknande substan-
tiveringar (stundom dock ytterst från det etymol. identiska ital. -(i)ano,
utan motsvar. i lat.); bl. a. i folknamn såsom afrikan, indian (förr även
i betyd, 'indier'), morian (mlat. mauritanus), i dylika förr ofta -anare
<se -are nedan), i namn på sekter o. företrädare av olika åsiktsrikt-
ningar, t. ex. luteran, muhamedan, schartauan, ävensom i ord som bo-
strömian, waldenströmian, jägerian (till familjen Jceger) el. republikan o.
det ytterst från eng. komna vegetarian. Utan syftning på tro, åsikter
o. d. i t. ex. kaplan, kastellan, sakristan, veteran (: vetus, genit. -eris, gam-
mal); jfr även (det egentl. ital.) charlatan (till en verbstam); om sopran
se nedan. — Dessutom ofta i urspr. latiniserade familjenamn såsom
Montan, Sylivan, i regel yngre förkortningar av äldre namn på -anus,
vanl. till i ortnamn ingående naturbeteckningar ss. 'berg', 'skog'.
Samma lat. suftix -iänus ingår f. ö. i personn. ss. Fabian, Maximilian,
Sebastian, med obetonat -an.
Det betonade suffixet -än är alltjämt brukligt o. brukbart för ny-
bildningar; jfr de rätt unga ritschlian, vagnerian. Dock är i vissa fall
avledn. -are avgjort att föredraga (t. ex. svedenborgare, waldenströmare).
Suff. -(i)än (ytterst av lat. (i)änus) uppträder även i fasan (ytterst
lat. phasiCinus, fågel från Phasis), karduan (mlat. corduanus, egentl.: från
Cordova), slentrian, en bildning av humanisterna till ett germ. grundord,
.sopran (ital. soprano, mlat. superänus, etymol. = suverän), vulkan (lat.
gudan. Vulcänus), samt i altan (ital. altana, till lat. allus, hög).
Av annat ursprung är däremot -an i t. ex. astrakan (ry. stadsn.
Astrakan), babian (jfr fra. babian, babouin), banan (span. banana, -o),
buldan (oklart), bulvan (lett. bulivåns, uppstoppad lockfågel, möjl. ytterst
från pers.), divan (persiskt), dolman (ytterst turkiskt), kaftan (turk.),
krokan (fra. croquante, egentl. part. pres.), ocean (grek. ökeanös), orkan
(karaib. uragan), platan (ytterst grek. plåtanos, till platys, bred), roman
(fira. romant), saffian (pers. sachtjän), sultan (arab.), turban (ytterst turk.
tulbend) osv. I vissa av de ovannämnda grundorden är dock det där
ingående n-et etymologiskt samhörigt med -n- i lat. -(i)anus. Alldeles
obesläktat är naturligtvis -man i fennoman, monoman osv. (se -man).
Adj. momentan, spontan m. ti. utgå från lat. ord på -aneus, varav
ytterst även -en i kapten (mlat. capitaneus).
-ande, -ende: 1. i neutrala verbalabstrakta, t. ex. anförande,
.springande, avseende, i sv. tidigast på 1400-t., efter böjda mlty. intinitiver
på -enl (genit. -endes) ss. etent, ätande, osv. Kunna i sv. bildas till de
flesta verb; dock ej gärna t. ex. till sådana som ofta ingå fast förbindelse
med andra ord (ss. hjälpverb o. d.) eller till deponentier (glädjas o. d.)
o. reflexiver (dock t. ex. bemödande, förbarmande, uppförande) el. till
sådana som väsentligen tillhöra talspråket (utom vid intransitiva verb
med klandrande o. iterativ betyd.: 'ett fasligt rännande').
Ordbildning.
XIII
Såsom tunga o. föga folkliga böra dessa bildningar, där så ske
kan, undvikas, och de kunna också mången gång utan möda ersättas med
kortare och kärnfullare uttryck. Se f. ö. Cederschiöld Studier öfver verbal-
abstrakterna, Gbg 1908, jfr dock även Noreen V. Spr. 5: 446 f.
2. i part. pres., svaga former till (t. ex.) got. -onds, -ands, motsvar.
lat. -ans (genit. -antis), -ens (-entis; se -ang, -ant, -ent), grek. -ont-, -ent-
osv. Ofta substantiverade såsom domhavandc, handlande.
3. i participliknande utvidgningar av förstärkande natur t. ex.
beckande, ellande, smäckande (full), sprittsprång ande osv.; villande (till
vill); rosende, ombildning av rosene (jfr mhty. rösin, rosig, ävensom den
fsax. genit. plnr.-ändelsen -ono; se under ros 1); i ä. nsv. även döranne
o. smellende (full), sprickande (mätt).
Om hyende se under -ende.
-änder i familjen., till grek. aner (genit. andrås), man, t. ex. Hylander
o. Siluander, 'Skogman', Neander, 'Nyman', stundom till ortn. t. ex.
Arhusiandcr (till Aros, Västerås); se art. Neander. — Ibland väl ut-
vidgningar av namn på -man, t. ex. Bromander (till Broman?); jfr -inder
i Wallinder o. d.
-ang: ofta av fra. -ant, ändelse för part. pres., t. ex. pendang, egentl.:
hängande; transparang, egentl.: genomskinlig; jfr -ant. I komplimang (fra.
compliment) hör urspr. -m- till suffixet = lat. -mentum, se -ment. Harang
från fra. är etymol. = ring.
-ans, se -ens.
-ant (ofta, över fra., med uttalet -angt): i regel till romanska o. lat.
part. pres. på -ant (lat. -ans, genit. -antis), nära besl. med sv. -ande; t. ex.
adj. bastant, briljant, charmant, dansant, frappant, genant, intressant, konstant,
kontant, pikant; substantiverat i t. ex. briljant, guvernant el. debutant, pre-
numerant osv. till verb på -era. Jfr det etymol. identiska -ang i pendang osv.
1. -ar (svagtonigt) i t. ex. sommar, se -r. — I lånordet koppar
ytterst från senlat. cuprum till grek. Kypros, Cypern.
2. -ar (betonat), av ty. -ar, lat. -ära, -are i t. ex. exemplar el. adj.
polar, solar; av ty. -ar, lat. -arius i t. ex. kommentar; av ital. -aro i korsar;
av serb. -är i bojar (serb. böljar, den förnäme); samtliga dessa avledn.
besläktade (se -are). Annat ursprung har -ar t. ex. i stundar (se -ert);
o. i barbar (egentl. reduplic. bar-bar-), bulgar, jaguar (sydamerik. indian-
ord), magyar (från ungerskan), (artar (från turk.-pers.) o. i det från fra.
lånade ljudhärmande fanfar.
-ard i bastard, Leonard, Rickard osv., se -ert.
-are: allm. germanskt, motsvar. got. -areis, ty. o. eng. -er (fischer,
fisher); snarast gammalt lån från lat. -arius {camerarius = kamrer; jfr
-ar, -arie, -iär, -när, -är). Äldst denominativer t. ex. domare : dom,
dråpare : dråp, klockare : klocka, torpare : torp; stundom även i nybild-
ningar, ss. över- o. underklassare. Men som dylika ofta vid sidan hade
av samma stam bildade verb {köpare : köp o. köpa, lekare : lek o. leka osv.),
kom suff. -are efter hand att övervägande bilda deverbativer, ofta
betecknande personer som 'pläga göra det el. det', icke sällan med
klandrande innebörd t. ex. bakdantare, skrymtare, el. som utöva ett visst
yrke t. ex. bryggare, åkare. Mördare har ombildats efter mörda av del
\l\
Ordbildning.
äldre morpare till morp, mord. Även om saker, t. ex. seglare, visare.
Dylika nomina ageijtis kunna nu bildas till synnerligen många verb.
Dock ingalunda till alla; så t. ex. ej el. ej gärna till verb som beteckna
en momentan handling el. övergång från ett tillstånd (t. ex. vakna, sluta)
el. till deponentier o. (blott) reflexiva verb (undantag t. ex. brottare :
brottas)1. Stundom, liksom folkslagsnamnen nedan, i lånord för ty. -er,
t. ex. snäppare (ty. schnépper) osv. Särsk. i något lägre stil även i no-
mina acti, t. ex. avstickare, funderare, insändare.
Dessutom ofta i folkslagsnamn, efter ty. ord på -er, t. ex. bra-
silianare, italienare (med -c- även i ty., jfr ital. italiano), sicilianare osv.,
varemot amerikanare börjat undanträngas av amerikan (se under -an) och
japanesare, kinesare (hos t. ex. Weste 1807 o. dialektiskt väl ännu) er-
satts av japanes (eller det på senare tiden vanliga japan) o. kines (se -es)-.
Stundom analogiska ombildningar av ord med (åtm. delvis) annan
avledning, t. ex. bägare (ytterst mlat. bicärium), hammare av fsv. hamar
(i Östhammar), läkare av fsv. laikir, läktare (ytterst lat. lectörium), Mälaren
av fsv. Mcelir, följeslagare av fsv. fylghis-laghi, ledsagare av fsv. lepsaghi3,
passagerare till ty. passagier, fra. passager, pelare av mlat. piläre, -ium
(: lat. pila); ibland översättning av främmande ord på -er t. ex. ångare.
jfr ty. dampfer, eng. steamer. Navarc har i anslutning till orden på -are
utvidgats av ä. nävar, av germ. * naba-gaiza- (till isl. geirr, spjut); stackare
innehåller ordet stavkarl.
-arie: i arkivarie, bibliotekarie, notarie osv., med e- i vissa fall ut-
vecklat på svensk botten, av lat. -drins (se -are o. -iär). Hit hör också
ordinarie (av genit. ordinarii o. kanske lat. adv. ordinarie, till ordinärins).
-as (betonat) av olika urspr., t. ex. i galeas, populas av fra. -asse,
-aee, av ital. -azza (stundom med försämrande betyd.), motsvar. lat. -äcea
(till adj. på -äcens, ss. galllnäceus, som hör till tuppen, gallus, osv.;
samma ie. -k- som i germ. adj. på -ig osv.); i karbas, jfr ty. karbalsehe,
ytterst slaviskt; i karkas av fra. carcasse, av ital. eareassa. — Etymol.
samma suffix som i galeas o. populas ingår i terrass (se -ass).
-asm, -ast: i t. ex. entusiasm, -ast, av fra. -asme, -aste, av grek.
-asmos, -astes, till verb på -äzö; jfr -ism, -ist.
-ass: i terrass av fra. -asse, etymol. — -as i galeas, populas, se -as. —
Melass utgår ytterst från ital. -assa el. span. -aza (till lat. mel, boning);
j>arnass från grek. bergnamnet Parnas(s)6s.
-ast(er): i kritikast(er), poetast(er), med pejorativ funktion (ital. -astro,
fra. -ätre), av lat. -asler, av grek. -aster i patraster, styvfader, urspr. utan
nedsättande betyd. t. ex. dikaster, domare, till verb på -äzö (jfr -ast
ovan).
-at: i en del lånord, av växlande ursprung; i t. ex. apparat, ma-
1 Jfr Cedersehiöld Framtidssvenska s. 89.
2 Cederschiölds förslag i Framtidssvenska s. 92 att, där så sko kan, ut-
byta dessa oviga bildningar på -are mot kortare år tilltalande, men de ifråga-
satta irer o. italer för irländare o. italienare äro olämpliga, dä de böra sparas
för att, som hittills, beteckna de äldre folken.
:i .Jfr ä. nsv. o. sv. dial. säng(e)lagare, sängkamrat, l ill fsv. siaengalaghi.
XV
gistrat, ornat, av lat. -ätus (genit. -ätus), se under -ad, -nad; i t. ex. adressat,
kastrat, soldat, o. adj. moderat, plakat, separat motsv. lat. part. pf. på
-ätus (genit. -z); i t. ex. eeral (se vax), sublimat o. d. motsv. lat. -ätum; i
t. ex. sonat av ital. -ata; i suckat med ourspr. ytterst av ital. succada,
fra. succade, till lat. sucus, saft, samma avledn. som -ad 3; i sirat från
ty., av det germ. sufF. -öp-, -öd- (= -od i klenod o. armod, -ät i klenat o.
motsv. det inhemska sv. -ad, -nad, se 1 o. -od); i sbst. plakat (från
ty.) beroende på ombildning (av fra. placard), liksom också i spenat (ty.
spinat) av ett pers.-arab. ord, o. i tomat (ty., fra. tomate) av ett mexikanskt
ord med samma ändelse som i grundordet till chokolad.
-ation, se under -ats o. -on 2.
-ats i seglats, från mlty., holl. -atie, av hit. -ätio (till adj. på -ätus),
motsv. -ation i muntration, seglation.
-d: I. i sbst., t. ex.:
1. av urgerm. -ipö — ie. -etä i t. ex. lat. vita, liv, av "vlvitä, till tfzwzs,
levande; äldst till adj., motsvar. got. diupipa, fhty. frewida (ty. fr ende :
fhty. /ro, glad), t. ex. bredd (av urgerm. *braidipö : bred), frejd(: fsv. frcegher,
frejdad), /rö/d (fsv. fryghp, avljudsform till ty. freude ovan), 7zö/V/, längd,
mängd (belagt först under 1600-t.), slöjd (: fsv. slögher, konstskicklig o. d.),
tyngd, vidd, våld, partiskhet (fsv. vild: urgerm. adj. *wilja-, jfr got. gawiljis,
villig), el. helgd (fsv. hailghp : helig; utan motsvar. i andra spr.) o. ny-
bildningarna rymd (1600-t., till adj. rum el. möjl. vb. rymma) o. snedd
(1600-t.); stundom även till sbst., motsvar. got. weitwödipa, vittnesmål
(: iveitivöps, vittne) ss. gränd, egentl. : grannskap (-.granne); blygd har
bildats av adj. el. verbet; sedan, då ofta vid sidan av adj. stodo av dem
avledda verb, även till verb (starka o, svaga), motsv. t. ex. fhty. horida
till horan, höra, t. ex. bygd, dygd (: duga), följd, gärd (: göra), hävd (till
hava; väl dock ombildning av ett *habepö), hämnd, nämnd, el. de svenska
nybildningarna skygd ('.skygga, betäcka), töjd (: töja); efter tonlös kon-
sonant dock -/, t. ex. näpst, rykt, räfst (se -/).
2. av urgerm. -di = ie. -ti i lat. mors (genit. mor-ti-s), död, grek.
dosis, gåva (av *do-ti-s), i lat. ofta utvidgade till zz-stammar, t. ex. sta-ti-o
(= station), jfr -ti i lat. statim, strax, grek. stäsis (i exstas); t. ex. börd
(got. gabaurps, ty. geburt, av * bur-di till bära), färd, köld, skörd, stöld;
ofta på svaga rotstadiet t. ex. *burdi, *kuldi *skurdi,*s(utdi; efter tonlös
konsonant dock -/, t. ex. drift, gift (: giva), list, sot, tor fl i nödtorft, ätt (se -/).
3. med ie. avledn. -tu, germ. -pu, -du, i de abstr. sbst. död = got.
daupus (medan adj. död utgår från ett gammalt part. *dauda-), o. vård
av germ. Uvardu, jfr lat. fruetus, status, grek. marty- i märty-r-os, sanskr.
mäntu, rådslag > rådgivare, varav sedermera lat. -ä/zz i magislrätus osv.
(se -ad o. -at). — Dessutom även i konkreta, av vilka säkerl. åtm. som-
liga urspr. haft abstrakt betyd., t. ex. (utom vård, som förr även be-
tydde 'väktare, vårdare') smed el. fjärd, fjord (jfr avljudsf. lat. porlus,
hamn), sköld, tråd, -vard, måltid, (efter tonlös konsonant -/ t. ex. jäst,
växt osv., se -/).
4. F. ö. som representanter för olika grupper med urspr. (i
regel urgammalt) suffixalt -d (ie. -/): blad (ie. rot bhla), brand av germ.
'brända- (-.brinna), bröd (ie. rot bhru); däld, möjl. = isl. dcéld, i alla hän-
\\ I
delser ytterst suffixalt (/; eld av germ. '(dl(i)da- (: ags. celan, bränna);
guld har sitt d från mltv. o. ty. = det inhemska gull av germ. *gulpa-, ett
färgad j. (jfr /////) med suffixalt ieur. -/; lid (ie. rot /r/i, slutta). Ängd är
däremot en yngre översättning av ett mlty. ord, motsv. ty. gegend. I
mald har ett avledande -r förlorats (se under -der). I vissa ord kommer
</ frän grundverbet, t. ex. våld: germ. *waldan = sv. vålla.
Anm. Ett suffixalt d = ie. -/ döljer sig även i t. ex. hall, fsv. huld,
av germ. 'hulda- till ie. kel, slå (jfr ags. hold, död kropp), o. i mull, fsv.
ttiu/rf, av germ. *muldö = ie. *ml-tä till roten mel, krossa, mala. — Efter
tonlös konsonant uppträder samma suffix som /; se
I värld är -(l)d ett minne av sammansättningsleden a/rf==isl. gld,
tid, älder.
II. i adj.: blåögd o. d., historiskt sett av urgerm. -ida-, uttryckande
"försedd med', ursprung], med samma bildningssätt som bredbent, finhyllt
osv., varom under -/ slutet.
Anm. I t. ex. mild o. vild (det senare med -d från ty. = inhemskt
vill) har dentalen ytterst varit avledn. el. rotdeterminativ.
-da: från oblika kasus av sbst. på -de, t. ex. gröda : fsv. grödhe (med
llertydigt z-omljud) : gro (jfr ä. nsv. grodhe, isl. grödi), klåda:£s\. kläpe
(ags. = clceiveda osv., av germ. * klaw(w)ipan-) : klå, klia (bildat som de
ungef. likbetyd, fhty, bronado, juhhido, seebido, skabb), våda : fsv. väpe.
-dd: i grodd, snodd, sådd med yngre -dd till gröd-, snöd-, såd-. Jfr
även det mera enstaka sydd, sömnad (= Vätöm. Uppl.). Om bredd, snedd,
vidd se -d I. 1. — I ett stort antal inhemska el. lånade ord, t. ex. kladd,
knodd, modd, av hypokoristisk el. pejorativ karaktär.
-de: i t. ex. ande av urgerm. * an-dan- till an-, andas; andra ex.
se -da.
-der: oftast av germ. -pr-, -dr-, av ie. använt som instrumental-
fel. lokal)suffix (jfr -r mom. 1) ss. i lat. arä-tr-um, plog, grek. niptron,
tvättvatten, osv., t. ex. foder (kreaturs-): ie. pä-, föda, äta, foder (under-
tyg) : ie. pä, skydda, löddei—.ie. lan-, tvätta (jfr det likartade grek. niptron
ovan), roder, tjuderiie. den-, draga; jfr, med yngre -//- av -ld-:giller
till gilja i betyd, 'locka'. Med annan funktion i t. ex. ålder: al, föda,
nära, jfr lat. spectrum, syn, till specere, se. — Efter s uppträder i stället
-tr, t. ex. Mäster till blåsa, ljuster (möjl. dock blott r-suffix); el., med an-
nan utveckling, foster (ie. *pät-lro- r> germ. * fös(s)ra> * fostra-): föda osv.
— Ur ord med organiskt s utvecklar sig ett suffix str i t. ex. alster,
blomster, bolster, fjälster, halster, lånordet klister = -str- i lat. claustrum
(= kloster), lustrum, monstrum. — Samma suffix, germ. -dr-, ingår, histo-
riskt sett, även i bläddra (se -ra mom. 1), fjäril (jfr fhty. fifaltra), se
-il o. art. fjäril; o. vidare i mäld, med förlorat -/•, jfr sv. dial. målder,
av urnord. *meldra- till mel, mala. — F. ö. etymologiskt identiskt med
-ter i lånorden orkester, teater.
1. -e: i urspr. mask. t. ex. hane, oxe, av ord med urgerm. stam
på -an (-en), motsvar. t. ex. got. hana, lat. homo (genit. -inis), grek. poimen
(genit. -énos), daimön (genit. -onos), sanskr. uksån, oxe; vanligt bl. a. i
kropp sdelsbe teckningar, t. ex. knoge, käke, love, mage, mjälte,
mule, nacke, njure, näve, skalle, strupe, tumme, sv. dial. hale, svans
xvir
fsv. Icepi, läpp, ävensom hicerne, hicesse (nu -a; se -a mom. I)1; ofta
till verbrötter, med urspr. svagt avljuds stadium o. agentisk el.
instrumental betyd, t. ex. bete (huggtand, fsv. biti), som biter el. var-
med det bites, droppe, som dryper, flotte, som flyter, släde (fsv. slipi
m. m.), som glider, stege (till stiga, instrum.), stråke (till stryka, instrum.),
el. passiv betyd, (nomen act.) t. ex. bråte, del brutna, båge, den böjda
(av fsv. broti, boghi)"2, el., med annat rotstadium, stake (till germ. roten
stak, vara styv); el. i abstrakta (där dock nsv. har a från oblika kasus
t. ex. frossa, sveda el. adj.-abstr. hetta, fsv. hiti, liksom f. ö. även i de
på annat rotstadium bildade adj.-abstr. vana, vånda av fsv. vani, vande;
se -a mom. 1); vidare som tillhörighetssuffix ('liknande, försedd med"
o. d.) t. ex. borste (: borst), galge (jfr litau. zalga, stång), mjölke (: mjölk),
namne (: namn), udde: udd, familjen. Trötte : troll; ofta dock med seder-
mera försvunnet prefix ga-, jfr granne = got. garazna till germ. *razn-y
hus; icke sällan med -e (-an) utan märkbar avvikelse i betyd. t. ex.
binge (: isl. bingr), kalle (: kull), vigge (: vigg), varvid i vissa fall dock -e
kan vara äldre än den starka formen; el. i substantiveringar t. ex.
dumbe (: dum i betyd, 'stum'), fåne (no. faaen, enfaldig), hare, den grår
järpe, den brune, like, nate (: fsv. *nater, våt), unge; f. ö. ytterst vanligt
i (urspr.) smek- o. kortnamn t. ex. Adde, Kalle, Lasse, Nisse, Sigge.
I värme däremot av * ivarmian-; med samma suffix som i lånordet
kämpe av * kampian-.
I sate beror e på missuppfattning av satan som ackus. sg. best. f.
Det i familjenamn uppträdande -e har mycket växlande ursprung;
ofta från lty. o. ty. t. ex. Jahnke, Heyne, men även med inhemska anor.
Dessa äldre namn ha sedermera tjänat som mönster för ett stort antal
nybildningar, särskilt allmänna från och med 1880-talet, kanske genom
inverkan från romannamn ss. Nils Lyhne, Erik Grane, vilka i alla händelser
synas ha varit urbilden för de fingerade familjenamn på -e, som länge
varit på modet i vår roman- och novellitteratur.
2. i mask. herde, fsv. hirpe = isl. hirdir, got. hairdeis, av urgerm.
*herdia-, med tillhörighetssuffixet -ia till hjord (kherdö).
3. i urspr. fem. på urgerm. -in, till adj., motsv. got. mikilei, stor-
het (till mikils), t. ex. vrede o. glädje (med j från vb. glädja); i övrigt har
denna i fsv. talrikt företrädda bildningstyp ersatts av ord på -het m. m.
t. ex. blldhe. blidhet, blinde, blindhet, dirve, djärvhet, milde, mildhet, osv.
4. i neutra på urgerm. -ia el. motsvar. bildningar (= ie. -io- i t. ex.
lat. vitium, grek. paidion, san skr. -hdtyam) :
a) till sbst. Synnerligen vanligt i sammmans., en företeelse med
1 Jfr de likaledes till n-stamsdekl. hörande fem. bringa, haka, lunga, tunga*
neutr. hjärta, öga, öra osv. I näsa uppträder dock en gammal pluralform.
2 Det föreligger väl ej tillräcklig anledning att med Wessén (Zur Gesch.
d. germ. N-dekl.) till sin uppkomst skilja typen båge från droppe o. betrakta
den förra som utvecklad nr part. pf. pass. urgerm. *bu%cna-\ jfr isl. vitstole, be-
rövad sitt förstånd, osv. Växling av aktiv o. passiv betyd, inom samma forma-
tion är mycket vanlig; jfr t. ex. de germ. möjlighetsadj. på -i (-ia) av typen
isl. kveemr, ncémr (se art. angenäm, bekväm), sv. adj. för, gav, hän osv., ek
de germ. adj. på -la- el. grek. tomas, skärande, o. lonws, del, det avskurna, osv.
\\ 111
urgamla anor; jfr grek. monomåkhion, envig, till måkhe, strid (liksom
det likbetyd. fsv. envig he : vig h, kamp), lat. q uinquennium, femårsperiod:
annus, år (ined e- av -a- på grund av accentförsvagning), ozquinoctium,
dagj ämningstid : nox (noct-), natt, got. afarméli, överskrift : mel, skrift, o.
f. ö. i alla germ. spr. (urspr. sannol. med någon skiftning i betyd, hos
grundordet o. avledningen). Ex. -.anlete (= fhty. antlizzi) : ä. sv. anlet, bo-
märke (: fsv. mark el. också: märke), dagsverke (: verk), envälde, övervälde
(:våld), fiskafänge (: fång), genmäle (: mål), konnngadöme (: dom), lystmäte
( jfr fsv. lustmcetiimat; märk urspr. kortstavigt), skaplynne (: fsv. lund),
Ull fä lic {-.fall; jfr även t. ex. ä. nsv. dödsfälle : fall), umgänge (: gång),
uppehälle (: håll), vedermäle (: mål, märke m. m.), hybble, Nybble o. Tibble
av -böle (: bot), Lödöse (: ös), Säffle av *Saifmlle, sjöfallet (: fall), Aloppe,
Alöppe (fsv. Alöpe : löp, lopp), Aminne (fsv. Ämynne : mun, mynning)1. —
Vidare i enkla ord (av vilka dock somliga synas ha lösgjorts ur sam-
mans.), t. ex. dike (: isl. dik f.), gille (: gäld), ide av hipe (: sv. dial. hi(d)),
lynne (: lund), möte (: fsv. möt ds.), skede (: isl. skeid n.), sköte (: sköt n.,
ännu poet.), snöre (isnör ds.), ofta som ti llhörighetssuffix, särsk. i
kollektiver o. ämnesnamn, t. ex. (ofta dial.) björke (ombildat av birke),
böke, eke, hässle, räfte, takstänger (: raft), trinne, gärdsle (jfr (rinna,
gärdsgårdsstör), töre (: *teriv- i tjära), törne (: torn, tagg, i liktorn, fsv.
porn, jfr hagtorn), virke (: verk), älme (: alm), i stycke (: stock) väl med
di min uti vi sk funktion.
Dessutom i åtskilliga ortnamn, t. ex. (i vissa fall) Vänge. Annars
är ofta -c i nsv. ortnamn svårt alt bestämma, även där fsv. har -e, ss.
i t. ex. Ede, Hede, Rumme, Stene. Dylika namn kunna näml. också utgå
från dat. sg. på -e (t. ex. Sunne : Sund) el. plur. på -ir, -er (jfr fno. Lundir,
fsv. Välir osv.). I somliga, där fsv. har -a, beror nsv. -e på svagton t. ex.
Nömme av Nöma, Väte av Vcedhla. Tälje har utvecklats ur Tcelghia,
liksom ett Vänge i Uppl. ur Vaengia. I vissa fall har -e i nsv. ortnamn
försvagats av -o (-u), oblika former till fem. på -a, t. ex. Bräcke (åtm.
i flera fall av fsv. Braikko, till Brcekka = sv. Bräcka), Ävje (förr Ävjo, -i/,
till ävja).
b) till adj., t. ex. frälse, egentl.: frihet (: fsv, fraels, fri), kynne (: isl.
kunnr, besläktad), lyte (isl. ljötr, ful), nöje, egentl.: tillräcklighet (: fsv. adj.
nögher, tillräcklig, jfr adv. nog; i nsv. med betyd.-anslutning till parallel-
bildningen fsv. nöghia, tillfredsställa), snille (: snäll i betyd, 'klok'); ånne
(: germ. anp-, mot, i anlete).
Hit hör även före (: adj för) o. sannol. läge (: isl. légr), säte (: isl.
S(vtr); alltså till möjlighetsadj. på -ia, vadan z-et redan ingår i grundordet.
c) till verb, t. ex. bete, bygge, byte, fiske, följe, gifte, hänge, hölje,
kläng e, knäppe, skifte, skrälle, skygge, sänke, tycke, täcke, yrke; lånord ss.
häkte, sikte; av dessa flera unga bildningar ss. t. ex. även den kemiska
termen kväve o. sålunda egentl. ej bildade med suff. -ia utan analogibild-
ningar efter dylika, liksom också det unga område till råda om. Spänne
kan höra hit el. vara avlett av fsv. sbst. -span osv. Styre är däremot ej
bildat av vb. styra utan avlett av germ. *steurö — fhty. stiura, stöd, osv.
1 Även som första led, t. ex. fångesman (fsv. fangismaper) : fång.
Ordbildning.
XIX
Ovan nämnda bildningar (utom hölje, kväve, täcke) innehålla en
(urspr.) långstavig stam. Undantagsvis uppträder dock -e även i andra
ord, t. ex. lystmäte till mat.
Samma suffix -ia ingår i fäderne o. möderne, se -erne.
Hit höra däremot ej, från historisk synpunkt, linne, ylle, ä nsv.
öde, egentl. till neutr. adj. linnet osv., vars t uppfattats som best. form
(se -en 2). — I arbete (från mit}', arbeit) är -c tillagt i fsv.
På grund av synkope uppträda en del (urspr. kortstaviga) bild-
ningar på urgerm. -ja i nsv. (o. fsv.) utan suffix, t. ex. kön av *kunja-,
se nedan.
5. i några oböjl. adj. : frälse till fsv. sbst. frcelse, närmast dock
utbrutet ur sammans., såsom också skatte från skattehemman o. d.; o.
vidare ömse, egentl. fsv. plur. ymsir.
6. i adverb, t. ex. framme, inne, nere, uppe, ute, motsv. got. på
-a, väl gammal kasusform; länge är en gammal ackus. sg. till ett fsv.
*lamge, längd; före har urspr. bildats som över, men mist sitt slut-/-; om
miste se ordb. d. o.
2. -e (betonat) i allé, entré, resumé osv., se -ad 3.
1. -el (obetonat el. svagtonigt): sbst. 1. motsv. fsv. -il, i nsv. med
tvåstavighetsaccent: a) i ä. tid ofta uttryckande den (el. det) handlande
(nomen agentis), t. ex. fsv. bipil, friare (vartill da. bejle, fria), egentl. : som
beder, ofta i djurnamn t. ex. nsv. (blod)igel, egentl.: som sticker (germ.
*egila- till ie. egh-, sticka), snigel, egentl.: som kryper (av *sne^ila-; av-
ljudsform till eng. snail), spindel (fsv. spinnil), egentl. : som spinner, stekel,
egentl.: som sticker, svirvel, egentl.: som snurrar runt, till germ. *siverban,
svivel, egentl.: som rör sig, till sv. dial. sväva, virvel, egentl.: som vrider
sig, till germ. *hwerban, vända, vrida, vivel (väl lånord), egentl.: som
rör sig hit o. dit (även ingående i tordyvel), lånordet slyngel (ä. ty.
schliingel osv.) till germ. *slingwan, slingra sig; el. b) instrumentet
(jfr -/) t. ex. degel, egentl.: formningsredsksp, till ie. dhigh-, forma, knåda
(besl. med deg), gördel till germ. 'gerdan, omgjorda, nyckel (förr: lykil)
till fsv. Inka, stänga, tygel till germ. *teuhan, draga, törel, kärnstav, till
germ. *pweran, vrida; el. lånorden bängel, egentl.: påk, till ty. dial. bangen,
slå, flygel (till flyga), mejsel (till got. maitan, hugga) osv.; i båda dessa
grupper ofta bildade på svaga rotstadiet i förh. till grundverbet (så
t. ex. stekel o. alla uppräknade instrumentaler utom bängel, mejsel; törel
är tvetydigt); el. c) med diminutivisk karaktär (jfr -la, -Ung), t. ex.
revel (till rev), dial. trygel till tråg el. lånorden skänkel (till skänk), stängel
(till stång), svickel (ty. zwickel : zivick). Av germ. -ila-, äldre -ela-, av
ie. -elo-, jfr lat. famulus, tjänare, av "fam-el-o- (se art. familj), porculus,
gris, av *pork-el-o- (till porens, svin, alltså dimin.; se färga lt) samt
de ytterst från lat. lånade ord, som uppräknas under 5. — Om del
historiskt sett hithörande rännil se under -il.
2. av fsv. -ul, -ol, i nsv. med tvåstavighetsaccent ; dels denomina-
tiva i t. ex. ängel (metkrok, isl. gngull), ankel (fsv. ankul) : mhty. anke,
led på foten, (hjul)axeZ (fsv. axul) : fhty. ahsa osv., skakel (fsv. skakul):
ä. sv. skak, hälla, boja, avljudsform till no. skaak, skakel, ålel (fsv. ätol):
ä. nsv. åt, frätning, ohyra, isl. ät, mat; dels av verb el. verbrötter,
Hellquist, Etymologisk ordbok. III
Ordbildning.
t. ex, stapel (fsv. stapul) till germ. *s/7//;-, vara styv, resa sig (såvida ej
även det är denominativt, jfr isl. stapi, hög klippa, osv.)1.
.*>. av fsv. (c)/, där e ej är stavelsebildande, i nsv. med enstavig-
hetsaccent, t. ex. tagel, se under -/.
4. av annat ursprung t. ex. tröskel, fsv. priskulde m. m., av oviss
germ. grundform.
5. i en mängd lånord (utom de ovan nämnda; de flesta med en-
stavighetsaccent), t. ex. sbst. Abel (bibi.), adel från ty., med ursprung-
ligt -al ( jfr -al 1), artikel (ytterst lat. articulus, dimin.), bibel (ytterst från
grek.), buffel (jfr fra. bufle osv.), bängel (från ty.), cirkel (ytterst lat. cir-
culus), cykel (fra. cycle, ytterst grek. kyklos, hjul), dadel (ytterst grek.
däklylos, finger), discipcl (ytterst lat. discipulus), doffel (lty., eng. osv.
duffel, till stadsn. Buffel?), drälsel (mlty. tresel osv., med ourspr. -/ : grek.-
lat. Ihesaurus, skatt(kammare)), däckel (från ty.), epistel (från ty.; grek.
epistolé), exempel (från ty.; lat. exemplum), fabel (ytterst lat. fabula),
finkel o. fusel (förkortningar av längre t}', uttr.), fistel (ytterst lat. fistula),
flygel o. flöjel (från ty. o. lty., till flyga), fuktel (ty. fuchlel), gaffel
(från ty.), hammel (från ty., egentl. substantiverat adj., till fhty. hamal,
stympad), handel (från ty., egentl. deverb. till handla), hyvel (från ty.),
kabel (från ty. o. fra.), kapitel (från ty. osv., lat. capitulam dimin.), kapsel
(ytterst lat. capsula), koppel (ytterst lat. cöpula), lavendel (från ty., av
mlat. lavandula, dimin.), lägel (från ty., med ourspr. -/, jfr lat. lägena),
mandel (från ty.; vlat. * amendula, grek. amygdäle), mangel (från ty., ytterst
grek. månganon, kastmaskin, blandat med ett inhemskt germ. ord, ty.
mandel osv.), mantel (ytterst lat. mantellum : mantum), mortel (med / ge-
nom dissimilation, ytterst lat. mortarium), muskel (ytterst lat. musculusy
egentl. dimin. till /?zzls, råtta), märgel (från ty.), möbel (från ty. == el. fra.
meuble, jfr lat. möbilis, rörlig), onkel (fra. onde, av lat. avunculus, med
samma diminutivsuffix -c-ul- som i musculus ovan), orgel (med sekundärt
/, jfr organist o. grek. örganon), persedel (ytterst fra. parcelle), poppel
(från mit}'., ytterst lat. pöpulus), prygel (från ty.), puckel (från ty.), pudel
(från ty.), j)änsel (ytterst lat. pcnicillus, liten svans), Pärkel (från fin.),
pöbel (från ty., ytterst lat. populus, folk), regel, rättesnöre (ytterst mlat.
regula), regel, rigel (med acc. 2, från ty., inhemsk germ. bildning), rundel
(från ty., av fra. rondelle, dimin. till ronde), sabel (från ty.; ytterst slav.),
Samuel (bibi.), sedel (från ty.; ytterst lat. schedula, dimin. till scheda, av
grek. skhéde, skidhe, träskiva), skyffel (från mlty., etymol. = skovel), smärgel
(från ty.; ital. smeriglio), snabel (från ty. schnabel), snirkel (ä. t}7, schnir-
kel), sobel (ty. zobel, från ry. soboli), spatcl (från ty., dimin. till lat. spatha),
spegel (från mlty., ytterst lat. speculum), spektakel (lat. spectäculum),
spindel (tekn., från ty.), spisel (med dunkelt s, jfr mlty. pisel, lat. balneum
pensde), sportel (från ty., ytterst lat. sportula, dimin. till sporta, liten
korg), sticket (från mlty. = det inhemska stekel), stipel (lat. stipula), strigel
(från ty., egentl.: lat. strigilis), stämpel (från ty.), stövel (från mlty.), svavel
(från mlty.), tackel (från lty.), tadel (från ty.), taffel (från ty., ytterst lat.
tabula, varav även tavla), tempel (ytterst lat. templum), to f fel (ytterst ital.
1 Delvis är dock stapel lån från mlty.
Ordbildning.
XXI
pantöfola), tvivel (från mlty.), vaktel (från mit}'.), vimpel (från lty.), vinkel
(från mlty.), väbel (från ty., egentl. ett nom. ag.), äckel (ty. eket), ängel
(ytterst grek.),; ett stort antal av dessa med avledn. -/ etymol. identisk
med det ovan behandlade -/;
adj., t. ex. dubbel (från lty., av fra. double, av lat. duplus), enkel
(från mlty., av germ. *ainikla-\ nobel (fra. noble), simpel (från mlty.)
stab el (fra. stable, etymol. = stabil), de båda senare från lat. -ilis, se -il 2.
Anm. Himmel har sitt (sekundära) -el från ty., jfr ä. fsv. himin.
Hit höra egentl. ej heller en del vbalabstr. på -el t. ex. babbel, hångel,
knussel, mummel, ruckel, skrävel, svammel, vingel, vilkas / redan tillhör
de till grund liggande verben på -la (se -la).
2. -el (betonat): i sbst. ceremoniel, materiel, se -al, -ell.
-elius i familjen., se -ell 1.
-ell: i familjen, vanl. av ortnamn, t. ex. Forsell, Leksell (till Lek-
sand), Tranchell (till Trankärr), Trosell (till Trosa), ytterst av lat. -elius
(t. ex. llselius, varav Tisell : Tisareboda; kvar i t. ex. Rydelius, Svedelius).
Även f. ö. vanl. av romanskt urspr., i regel över fra., av lat. -ell-
el. -cd- m. m., i t. ex. sbst. bagatell (ital. -a), bordell (fra. -el, med germ.
grundord), citadell (ital. -a), duell (ytterst flat. duellum, med oklar suffix-
bildning), eternell (: fra. éternel, evig), flanell (fra. -e), gasell (fra. -e, egentl.
arab.), hotell (fra. hötet, av lat. hospitälis, se -al 2), kantarell (från fra.
dimin. till grek. käntharos, kopp), kapell (mlat. capella, dimin. till capa,
kappa), karamell (ytterst span. caramclo), karusell (ytterst ital. carosella),
kastetl (ytterst lat. castellum), korneli (ty. -e, flra. cornille, -eille av vlat.
*cornicula, fra. cornouille av vlat. * cornu-cula, till lat. cornus), libell (lat.
libellus), morell (ital. -o), muskatell (ty. -er, ytterst mlat. muscatellus, mus-
kotartad), novell (fra. nouvelle osv., till lat. novellus, ny), pastell (ital. -o :
pasta, deg); alltså ofta ss. i bagatell, kantarell, kapell, kastell, libell, morell,
pastell urspr. av diminutivisk karaktär. — Jfr tablå (lat. * tabulellum). —
Ej sufflxalt i rebell (ytterst lat. rebellis, till bellum, krig).
Däremot inhemskt germ. -ell i forell från ty. forelie av -enle.
Vidare i adj. (fra. -el, av lat. -alis) t. ex. formell, generell, nationell,
universell el. det jämförelsevis nya kulturell, med substantiveringarna
naturell o. de på -el (se ovan).
Etymol. motsv. -el i rundel (från ty., av fra. rondelle, dimin. till
ronde), o. i ombildningen persedel (ytterst fra. parcelle av mlat. particella,
liten del).
-else: av lågtyskt ursprung, t. ex. döpelse : fsax. döj)isli, rökelse: lty.
rökels (el. möjl. ags. récels), motsvar. de inhemska avledn. -se/, -s/e (se
-se/); ofta även motsvar. lty. ord på -nisse, -ense (besl. med got. -inassus
i t. ex. blå tinassus, dyrkan, av nominalt -in -\- -at -f- /zz), t. ex. fängelse:
mlty. vengenisse, skickelse : mlty . schickenisse. Stundom närmast från da.,
t. ex. försändelse, salvelse. F. ö. i ett stort antal ny- el. efterbildningar,
i regel till verb (såväl starka som svaga) t. ex. besvärjelse, födelse, kallelse,
styggelse (till vb. styggas vid). Stundom med konkret betyd. ss. bakelse,
fängelse, rökelse, stärkelse.
1. -en (obelonat) i sbst., se under -n.
2. -en i adj. o. ad v.
Ordbildning.
1. av tillhörighetssuffixet germ. -Ina = lat. -inus (se -in), t. ex. yllen
av //// (vartill neutr. gliet, sv. ylle, varom under -e 3); jfr gyllene under
-ene. Ur betyd, 'tillhörande' utvecklade sig den av 'benägen för, lagd åt'
(till betyd, motsvar. adj. på -sam, t. ex. retsam), urspr. desubstantiva t. ex.
(sv. dial.) förbeten till fsv. vit, sedan (på grund av vid sidan av sbst.
stående avledda verb) även till verb, såsom fiken, sniken, sticken, tyken.
Hit höra även snopen till sv. dial. snop, adj., el. snöpa, vb, o. trägen,
som kan tänkas avlett antingen av ett sbst. el. adj.; se d. o. Lysten är
däremot en yngre utvidgning av fsv. adj. tyste.
2. egentl. gamla particip el. analogt bildade ord t. ex. duven, egen,
luden, rutten, vissen.
3. om lumpen se d. o.
4. i ad v. behörig en, saligen o. de på -ligen från mlty. (väl egentl.
dat. plur. till adj.; alltså = -om i stundom, ömsom osv.). Inhemskt är
däremot -a i svårliga o. d. Se f. ö. art. -lig.
Anm. I t. ex. trogen (: tro) är g ej suffixalt utan beror på ljud-
lagsenlig utveckling av fsv. tröin; se f. ö. ordb. t. ex. art. mogen, redo-
bogen.
3. -en: (betonat), ofta i vanl. från ortnamn härrörande familjenamn
t. ex. Björken, Noreen, Petrén, Undén, stundom med latiniserat första
led, t. ex. Pontcn, av lat. -enius (kvar i Arosenius till Aros, Uppsala o.
Västerås, m. fl.). — I hellen, ty. hellene, efter grek. (H)éllen till (H)éllas;
i kapten från fra. capitain, av mlat. capitaneus osv. Acetylen är en ny-
bildning till acetyl med lat. ändelse, fotogen (fra. photogéne) har bildats
av grek. phöto-, ljus, o. génein, alstra, vadan -en där urspr. ej är suffixalt.
-ende, se -ande. — För sig står i nsv. hyende, av fsv. höghinde,
en avledn. (med ie. tillhörighetsufixet -nent -f- germ. -ia) av ett adj. —
i si. hégr, bekväm.
-ene: i gyllene, från lty., innehållande urgerm. -in-, som uttrycker
'bestående av' o. d., t. ex. *gulpTna-, av guld = lat. -inus, t. ex. lat. pell-
Tnus, av läder (pellis; = got. fdleins); se under -en 1, -erne o. -in; o. etymol.
identiskt med -in i svin.
-enn: i t. ex. sbst. atenienn, egentl.: atensk, persienn, egentl.: per-
sisk, av fra. -ienne, fem. till -ien, av lat. -länus (av -i -f -än-, se -an 2);
i t. ex. adj. solenn, ytterst av lat. sol(l)ennis, sol(l)emnis.
-ens (uttalat -uns o. -ängs) o. -ans (uttalat -ungs o. stundom -ans):
av ty. -enz (el. motsvar. i lty., holl.) el. fra. -ence, -ance, av el. motsvar.
lat. -entia, -antia (egentl. part. pres. på -nt -\- avledn. -ia till adj. på -us
t. ex. angustia till angustus); i t. ex. allians, intelligens, konkurrens, korre-
spondens, leverans, magnificens. Historiskt samma avledn. ingår i chans,
av fra. chance, av vlat. *cadentia (= kadens), o. stans (strof) av mlat.
stantia (till part. pres. stans, genit. stantis).
-ensare, se -es.
-ent: i sbst. t. ex. regent, tangent (till verb på -era) o. adj. t. ex.
intelligent, ofta genom tysk förmedling, av lat. part. pres. på -ens, genit.
-eniis (urbesl. med sv. -ande, -ende; se -ande 2). Jfr -ment o. -ang, -anl.
1. -er (obetonat): 1. i fjäsker, hafser, lafser, mjäker, slarver, suddci\
toker o. d., egentl. en fsv. ändelse för nom. sg. mask. hos sbst. o. adj.,
Ordbildning.
XXIII
som kommit att kvarleva särsk. i ord med förklenande betyd. o. givit
upphov till nybildningar av samma slag. Stundom medföljer det gamla
nominativ-r i böjningen, t. ex. plur. spjuvrar (jämte spjuvar). Samma
nominativändelse -er lever också kvar i sbst. dager (nu med r inkommet
i böjningen, plur. dagrar) = dag (egentl. ackus. sg.), i adj. saker samt i
de med ffäsker osv. till betyd, jämförliga: (en riktig) dämmer, (din)
stggger osv. I t. ex. bitter, diger, vitter m. fl. är däremot /--et suffixalt (se -/*).
2. av urgerm. -ura- i fjåtter av fsv. ficetur, klapper- i klappersten
(förr klap(p)nr), staver, stör, av fsv. stavur (besl. med stav); se -ro. -ur 2.
3. motsv. sv. -are i t. ex. vissa från ty. lånade ord t. ex. mäster
(jämte mästare), särskilt folkslagsnamn såsom indier, perser o. i
familjenamn (ofta från ty. el. lty.) t. ex. Bottiger, tunnbindare, Köhler,
kolare, Portner, portvaktare, Riehter, domare, Sehlyter, fångvaktare,
Schröder, skräddare, el. Beijer, bajrare, Mannheimer, från Mannheim, el.
efterbildningar av dylika, t. ex. Asker, Linder (vanl. naturbeteckningar);
dessutom som förlängning av äldre familjen., ss. Alströmer, Lindquister.
Samma -er ingår i familjn. på -ner; se under -när.
4. I en mängd lånord av mycket skiftande ursprung, stundom ej
suffixalt; t. ex. alabaster (ytterst av grek. alåbastros, bäver (mlty. bever =
det inhemska bjur i namn), eentner (från ty., egentl. av lat. -arius), chiffer
(urspr. arabiskt o. etymol. = siffra), einnober (grek. kinnåbari), cylinder
(ytterst av grek. ky lindros), daler (från lt}*.), däcker (mlty. deker, ytterst
av lat. decnria, tiotal), eter (ytterst från grek.), feber (ytterst av lat. febris),
fiber (== ty., av fra. fibre, av lat. flbra), fönster (från mlty. vinster, av lat.
feneslra), genever (från holl., från fira. genevre, av lat. juniperus, en-
buske), hummer (snarast från lt}'., motsv. isl. hiimarr), iver (från mlty.),
junker (från mlty.; -er egentl. = herre), kader (ytterst lat. quadrus, fyr-
kantig), kaliber (ital. calibro), kamfer (arab. -pers. käfur osv.), kandelaber
(ytterst lat. candeläbrum icandela, ljus, med ie. suffix -dhro-, som i vissa
fall kan motsvara germ. instrumentalsuff. -dr-, se -der), klister o. kloster
(se -der), klöver (växt, från mlty. kléver, sannol. germ. * klaib-r-iön, besl.
med klibbig), klöver (kort; jämte spader osv.; se ordb. under klöver),
knaster (från holl., ytterst av grek. kånaslron, korg), koger (ä. da. kaager,
mlty. koker), krater (ytterst grek. krater, blandningskärl), lager, förråd
(från ty.), lager (växt; ytterst lat. laurus), liter (ytterst grek. litra), manöver
(från fra.), marter (ytterst lat. martyrium), meter (ytterst grek. métrori),
monster (lat. monstrum, se -der), panter (grek. panthcr), plåster (ytterst
grek. émplastron), pläter (jfr eng. plate), med er från silver, puder (= ty.,
av fra. pondre, av lat. pulverem, varav ty., sv. pulver), socker (arab. -pers.,
ytterst sanskr. carkarä, grus, småsten), tender (från eng.), vicker (= da.
vikker; med pluralt -er; från ty. wicke) osv.
5. under o. över innehålla samma komparativsuffix -er som t. ex.
lat. super. Komparativavledn. \- er ingår i efter, lat. inter osv. samt ord
som beteckna 'en (osv.) av två' ss. annan (av ie. * an-ter), varken (ie.
*klÅo-ter) o. sannol. fader o. moder; jfr med ie. -//•- väderstrecksnamnen
söder, väster osv., norr (av ie. *///•-//•-).
Anm. Om -er i giller o. d. se under -der. Jfr f. ö. under -r (där
bl. a. -er av -/• utan äldre mellan vokal behandlas).
XXIV
Ordbildning.
2. -er (betonat): i familjen, ss. Dunér, Holmér, Tegnér, ytterst av
tat. -er(i)us. — I det urspr. romanska klaver motsvar. lat. -arium, i manér
(fra. maniére) ett lat. -aria,
-era i verb, redan i y. fsv., från mlty. -éren av lat. -ere, -ere, o.
(ofta genom högtysk förmedling) från fra. -er av lat. -are. Ex. från båda
grupperna): adressera, applådera, gruppera, kokettera, praktisera, respek-
tera, relurnera, studera. Stundom med suffixet tillagt på germ. botten,
t. ex. spendera av ty. spendieren till ty. spenden (av lat. urspr.), ibland
till inhemska germ. stammar ss. lovera till holl. loef, vindstilla, värdera från
mlty. till adj. werd osv. — Härtill även bl. a. -isera, från el. motsvar. fra.
-/ser, motsvar. lat. -issäre o. grek. verb på izein; t. ex. antikisera (ty.
antikisiereri), arkaiscra (ty. archaisieren, jfr grek. arkhaizein), centralisera
(ty. zentralisieren, fra. centraliser), moralisera (ty. moralisieren, fra. mo-
raliser) osv. (= det folkliga fra, -oyer).
-eri: fsv. -eri 1400-t. som neutr. -erie f. (= ty. -erei), från ffra., fra.
-erie = ital. -eria, medelst avledn. -ia till lat. ord på -Cirius, sedermera
även till ord av annat slag. I nsv. i regel till ord på -are, dels lånade
ss. färgeri, dels inhemska nybildningar t. ex. lantmäteri; men även till
andra slags grundord, t. ex. bryderi (till bryda, äldre form för bry),
hönseri, slaveri. I nsv. bl. a. i en mängd nybildningar med nedsättande
betyd., t. ex. jobberi, prejeri, översitteri o. d.
-erne: 1. med -er hörande till stammen i fäderne, möderne, bild-
ningar på urnord. -ia till tillhörighetsadj. på -n el. -in (jfr fsv. -cerne o.
-rine) av samma slag som lat. paternus; se f. ö. -n o. -in, -ene).
2. i leverne, fsv. Iwcerne, genom anslutning till vb. liva av ä. liv- —
i si. U fe r ni.
-erska: t. ex. svägerska, tvätterska, egentl. till lty. mask. på -er (ofta =
-are) -f- mit}', -sche (åtm. delvis av äldre -se); se -ska o. -inna.
-ert: i bojert, hävert, skonert m. fl., historiskt sett av lty. -ert, av
fsax. -hard, -hart (= hård), lånat i rom. spr. (ital. stendardo osv. =
standert o. stundar); ingående i bastard o. i en del personn. ss. Gerhard,
Leonard, Rickard; i ty. ofta växl. med -er (egentl. = -are); i lty. stundom
med -/ lagt till främmande ord ss. koffert (fra. coffre); i sv. (o. da.) ibland
med -/ utan motsvar. i andra spr. t. ex. buffert, kamfert, klyvert, loggert,
robbert (eng. rubber), skonert, stiekert. För enskildheter se närmare un-
der de olika artiklarna. Samma -ert (dels av -hart o. dels utvidgningar
av ord på -er, jfr Fischart o. Fischer) även i tyska familjenamn t. ex.
Beckert, Eckert, somliga lånade el. efterbildade i sv. t. ex. Sievert(h)
(Siewerth; se Sigurd under Sig-), Streiffert, Wi(e)gert(h). Härtill urspr.
genitiviska bildningar på -ertz t. ex. Eckertz, som i sv. givit upphov till
Uilrika efterbildningar t. ex. Weinertz, Siewertz, Wikner(t)z. — Dåvert är
en ombildning av ty. davit (från eng.).
Om -ert i ä. nsv. södert, vänstert, se -/.
-ertz i familjen., se föreg. slutet.
-es: i sht i folknamn, t. ex. albanes, japanes, kines, ytterst av ital.
-ese, av lat. -ensis (vartill ateniensare, uppsaliensare osv.); i sht förr ofta
utvidgade med -are t. ex. japanesare, kinesare o. den ännu brukliga efter-
bildningen ultunesare.
Ordbildning.
XXV
-esch: i lånord, av skiftande urspr., i t. ex. kalesch slaviskt, i kartesch
italienskt.
-esk: i arabesk, egentl.: arabisk, humoresk, soldatesk, o. adj. ro-
manesk, fra. -esque, från ital. -eseo, fem. -esca, av lat. -isens, -isea; se
f. ö. -sk o. -ysk.
-ess: i t. ex. delikatess, finess, grossess, nobless, av fra. -esse, till adj.,
av lat. -itia (t. ex. laztitia, till /ce/us, glad).
-ess, -essa: i beteckningar för kvinnor (o. i fra. även honor bland
djuren t. ex. tigresse), såsom mätress, negress (jämte negrinna), baronessa,
prinsessa, av fra. -esse = ital. -issa, mlat. -issa (jfr t. ex. abbedissa, diako-
nissa, poetissa, profetissa [redan i fsv., från lat.] el. de nybildade skämt-
samma emaneipissa, t. ex. Strindberg, telefonissa), av lat. -issa, från grek.
(bas il i ss a , k e j s a r i n n a ) .
-est: i hgllest o. ynnest, abstr.-bildningar av samma slag som tjänst
osv.; se -st. — I lingest (= da.) från mlty. dinges (genit. sg. av dinc, ting),
med oorganiskt /. — I fyllest (till f.) är -est ej suffixalt: till mlty. vulleisten,
uträtta till fullo (jfr ty. leisten).
Om därest, eljest, varest se under -/.
-et, -ett (betonat), av fra. -et, -ette el. ital. -etto, -etta (lat. -itta-a el.
etum), ofta di min uti ver, stundom med germ. grundord, t. ex. paket
(jfr packe), piket, raket, staket (jfr stake), samtliga förr även signet (mlat.
signetum); amulett (mlat. -etum), anisetl (: anis), bajonett, balett, bankett (jfr
bank, bänk), barett, blankett (jfr blank), bukett (jfr buske), cigarrett, florett,
grisett, jackett, kabinett, kabriolelt (varifrån -lett i ä. sv. landaulett t. ex.
S. Knorring: tändan, landå), kassett (ytterst ital. cassetta, dimin. till cassa =
sv. kassa), klarinett, klosett, kornett, korsett, kotlett (till fra. cöte, revben), ku-
plett, kvartett, lorgnett, manschett, menuett, novellett, operett, parkett, pincett,
piruett, planschett, pudretf, rosett, rulett, schalett, sonett, spinett, stafett (jfr
stav), stilett, stövlelt, sufflett, tablett, taburett, toalett, vedett, äg rett m. fl.,
Annett(e), Liselt(e) o. d.; el. adj. violett (till viol) samt bruneli (det i sv. enda
av adj. avledda lånordet av detta slag, som annars icke är ovanligt i fra.).
I asjett är -ett urspr. ej suffixalt (till ital. assettare, placera); ej heller
i lavett, jfr fra. Vaffut (: fut, stock, skaft); sterlett (ty. sterlel) utgår från
ry. stérljadi.
Icke sällan från grek. -etes (egentl. till abstr. på -etä; jfr -etä =
germ. -ipö), t. ex. anakoret (grek. anakhöretes till anakhöreXn, draga sig
tillbaka), asket (grek. asketes till askeln, öva), atlet (grek. athletes till
athlcin, kämpa), estet (grek. aisthelcs, som varsebliver), homilet (grek.
homiletes, egentl.: sällskapsman, till homilein, vara tillsamman med),
kaleket (grek. kalekhetes, till katekheln, förkunna), profet (grek. prophetes,
egentl.: förkunnare).
Däremot är karet en slavisk avledning av lat.-gall. carrus, kärra,
o. minaret en europeiserad form av ett arabiskt ord.
-eus, -sbus (-éus), i familjen., t. ex. Fåhrceas, Nyblceiis, Zethreus, ofta
till ortnamn (se resp. art.), ytterst av grek. -aios. Äldre dylika ha ofta
moderniserats till -c, -ée o. d. 1. ex. Miltopée, Modé(e), Thomc(c).
-fik i magnifik (varefter det skämtsamma kostifik, kostlig), specifik
osv., se under det dock ej besläktade -//<*.
XXVI
-ga i sbst. fradga, stadga har sitt g från de till grund liggande adjek-
tiven ä. nsv. fradig, fsv. stapugher. De motsvar. verben äro antingen
bildade av sbst. el. parallellt uppkomna av samma adj. (såsom vb. glödga,
helga, nödga, sarga, värdigas m. 11. till fsv. glödhogher osv.).
I vi), vidga, vredgas kunde man möjl. tala om ett verbsuffix -g, då
dessa ej vid sidan ha adj. på -g: de ha kanske alltså bildats efter mönst-
ret av de förut nämnda.
-i: icke sällan av mlty. -ie (= ty. -ei), av ffra. -ie, av el. motsvar.
nilat. -ia (jfr -eri), t. ex. (med germ. stam) kofferdi, maskopi, staffli, värdi,
ävensom t. ex. Lombardiet, Turkiet; dessutom ofta (genom tysk el. fransk
förmedling) ytterst av grek. ord på -ia, t. ex. allegori, analogi, astronomi,
filosofi, geografi, harmoni, monarki, tyranni.
-iad: i hellmaniad, gustaviad osv., samt med -/' hörande till grund-
ordet t. ex. jeremiad, efter fra. Henriade (Voltaires dikt), lliade, efter
grek. Ilids, genit. -cidos; se f. ö. -ad 3 o. -id.
-ick i maniek, se -ika.
-id: i t. ex. karbid, syl/id o. det inhemska teg ne rid, av fra. -ide
(sylphide), av grek. -id- (nomin. -is, -ides), som förhåller sig till -iad- som
-i kos till -iakös; se -iad.
i t. ex. adj. solid, splendid av fra. -ide av -idns i lat. solidus, splen-
didus (ie. -(/-; möjl. även -dh-); i adj. perfid hör däremot -id- till stam-
men (lat. fld-us, tillförlitlig).
-ienn, se -enn.
-ig: t. ex. stenig; åtm. i regel från lty. el. ty. -ig; som ersättning
för fsv. -ugher, -ogher, ä. nsv. -ug, -og (kvar i avog, gissug, idog 1 samt
i t. ex. uppl. dial. -ug o. västmanl. -u), som efterträtt ä. nsv. -ut, -ol, fsv.
-utter, -otter (jfr stackot); av germ. -ja- med föreg. a, i, T, u, växl. med -ha-
i got. stainahs, av ie. -ko- jfr t. ex. grek. hippikös, hörande till häst, lat.
fabrica til) faber, hantverkare (se -ik); historiskt samma ie. -k, som ingår
i -ing, -ung. — Äldst till sbst., ofta i betyd, 'försedd med, full av el. be-
stående av, liknande' t. ex. benig, hårig, skuggig, snuvig, sotig, uddig osv.
(ett synnerligen stort antal), el. (till abstr.) t. ex. dygdig, listig, nådig, tål-
modig, väldig, lånorden duktig (: mlty. duht av germ. *duhti- till duga), häftig
(jfr mhty. heifte, våldsam) osv. el. (till personl. sbst., vanl. med förkle-
nande betyd.) t. ex. brackig, f jantig, snobbig, stollig (av vilka dock en del
även kunna föras till motsv. verb). Senare, dock även dessa med gamla
anor, även till adj. (el. ad v.) t. ex. blödig, värdig el. motig till adv. mot
(jfr ty. ividrig) el. framfusig till äldre framfus, ihålig till ä. nsv. i hål,
fsv. i hut (jfr under art. ikalv o. istadig), villrådig till fsv. villerädha,
jfr översättningslånet självständig (: mhty. selpstende); redan i got., t. ex.
sineigs, gammal, till ie. *seno- = sanskr. såna, gammal. Slutligen även till
verb (i så fall med aktiv el. passiv betyd.), t. ex. dåsig, grinig, pösig,
sölig, vinglig, äcklig (av vilka dock somliga även kunna föras till motsvar.
abstrakta); jfr ty. sänmig, långsam (fhty. sumig), till vb. säumen osv.
1 Ett annat minne av denna avledning är på sätt o. vis även sbst. rädd-
håga, i anslutning till håg av fsv. rceddoghe, substantivering av adj. rceddogher
(se art. rädd). — Om adj. biltog se ordb. under d. o.
Ordbildning.
XXVII
Kunnig (fsv. kunnogher) hör däremot ej närmast till vb. kunna utan till
isl. adj. kunnr osv. (se art. kungöra).
En substantivering av ett gammalt adj. på -ig, urnord. *swestr-i%->
uppträder i syskon, egentl.: de systriga, till syster; ävensom i ärg, som
utgår från synkoperade former av ett fsv. adj. "erugher till fsv. er, kop-
par, brons.
I fattig föreligger ett fsv. *fä-töker, till taka {taga); o. i sbst. hertig
är senare leden egentl. -tig, till ett ord för 'anförare'.
-ik: i t. ex. butik, epik, fabrik, gotik, gymnastik, historik, klassik,
kolik, ornamentik, portik, (trafik, dock etymol. dunkelt) av fra. -ique, lat.
-icus (-ha); etymologiskt nära samhörigt med -ig (se närmare ovan).
— Samma -ik ingår i kanik, av fsv. kanuniker, av mlat. eanonicus. -
Obesläktat är däremot -ik i det egentl. turkiska kalabalik; ävensom -ik i
magnifik, specifik av lat. magnificus, mlat. specificus, där -fic- i svagton ig
ställning uppstått av fac- i facere, göra.
-ika: i Annika, fänika, läddika, nejlika, röllika, lännlika, Vivika, m. 11.
samt, med annan betoning, Marika av det lty. diminutivsuflixet -eke, som
även ingår i familjen. Engelke, Gödeeke, Jahnke, Lembke osv.; jfr manick
(lty. manneke[n] = ty. männehen, etymol. = mannekäng nedan) o. -ken i
fanken, Fiken, fröken, Majken = ty. -chen, jfr familjen. Lemchen, av dimi-
nutivsuffixet -A" (jfr -ka) -j- germ. -in (i t. ex. ty. fälten, föl, sv. svin osv.,
jfr -in), varav även änd. -käng i sv. mannekäng (från fra. mannequin, av
mholl. mannekin, liten man). — I rättika (mlty. redik) hör däremot -ik
till avledningen i lat. radix, genit. -Tcis; i ättika (mlty. etik) föreligger en
omkastning av / o. k (lat. acetum). Persika betyder 'den persiska' (till
lat. persicus; se -ig)-.
1. -il (obetonat): i rännil, för äldre ränne f avledn. av ränna som
t. ex. svängel av svänga; alltså till de under -el mom. 1 anförda orden. —
Fjäril utgår däremot från ett fsv. 'ficeprild, jfr isl. fidrildi, med metates
av det egentl. suflixala /--et, jfr t. ex. fhty. fifaltra, alltså egentl. bildat
med germ. suff. -dr (ie. -//•); se -der. Kåril, motsv. isl. keruld, av germ.
'kazadlu-, med ie. suff. -//- till kar. Äril, förr även -el, är en ombildning
av fsv. cerin.
2. -il (betonat): vanl. över fra., av el. motsv. lat. -llis o. -ilis, t. ex.
febril, habil, mobil, stabil (lat. stabilis, varav fra. stable, varav sv. stabel),
steril osv.
-ilj: i t. ex. flottilj, kadrilj, manlilj, vanilj, genom förmedling av fra.
från span. på -illa, diminutivändelse (besl. med det i germ. språk van-
liga diminutivsuff. jfr under -l o. -Ung). Till sitt ursprung att jämföra,
men ej identifiera med -ilj i snilj av fra. chenille, av lat. canicula, av
diminutivsuff. -Jfc-f-u/-. Jfr -alj.
-in: i regel betonat (se dock slutet); särsk. i ett större antal mo-
derna delvis inhemska o. delvis lånade latiniserande nybildningar, i sht
namn på kemiska ämnen, läkemedel o. d., såsom anilin (fra. anilinc),.
aseptin (P. Hedenius 1868, av det privativa grek. a- o. stammen i septisk,
se d. o.), gelatin, kokain (: växtn. koka), lanolin (se ull), luteolin (se v au),
paraffin (av lat. pamm, föga, o. lat. affinis, besläktad, dvs. föga angripet
av kemikalier), salubrin, sli-yknin, vaselin, ytterbin; av lat. adj. -avledn. -Tims,
WVlll
Ordbildning.
-a, uttryckande tillhörighet o. d., o. etymol. identisk med -in i svin o. i
urgerm. "hönislna- (varav isl. hénsn, sv. höns) el. -e/i- i gyllene (se -ene).
Olämpliga o. smaklösa i förb. med inhemska ordstammar såsom lusin,
läkerin o. d. (jfr art. även ytterbin). — Samma lat. -inus ingår också ytterst
i de talrika familjen, på -in, ofta med första leden av ortnamn, t. ex.
Hedin, Sa(li)lin; stundom dock även av äldre -Tnins, jfr familjen. Kollinius.
- Historiskt samma avledn. ingår i baldakin (mlat. baldacinum, till Baldak,
Bagdad), mandolin (-ital. -ino till mandola), stubin (ital. stoppino), turbin
(fra. turbine, till lat. turbo virvel). — Blott skenbart till denna avledning
hör kamin, lat. eaminus, av grek. kåminos, liksom terpentin innehåller
en grek. adj.-ändelse -inos (till terébinthos). — Till fem. -formen höra f. ö.
t. ex. gardin (ytterst lat. cortina), kantin (ital. cantina), latrin (lat. latrina),
medicin (lat. medierna), officin (lat. officina), ruin (lat. ruina), sordin (ital.
sordina till sordo, döv, stum). — Maskin (lat. machina) utgår däremot
ytterst från grek. mäkhäna (dorisk form). — Lat. -Tn- innehålla även
(med annan accentuering) kvintin (urspr. en mlat. adj.-bildning på -inus)
o. även kummin (över ty.), av lat. cununum, som dock utgår från grek.
kyminon (ytterst semitiskt). — En bildning på senlat. -inum föreligger i
lånordet bäcken (från mlty.; senlat. bacchinum), o. på lat. -ina i lånordet
kölna (ytterst lat. culTna, kök). — Kanin har sekundärt -n (ffra. con(n)in,
biform till connil, jfr lat. cuniculus). — I krinolin, från fra., är -m- ej
suffixalt: till lat. crinis, hår, o. linum, lin. — Trikin utgår från en eng.
bildning (1800-t.) till grek. thrix, hår.
1. -ing (-Ung), -ung i (urspr.) mask.: fsv. -inger, -unger, stundom
även lånat; allm. germ.; av germ. -inga- (-ung-, -ang-), av ie. -n -j- Å* (se
-ig); jfr litau. avledn. -in-, -inka-, lat. jiwen-cu-s (se art. ung), sanskr. räjaka,
liten konung (av -n -f- ko-).
Urspr. denominativt, dels till sbst. t. ex. konung (till isl. konr, för-
näm man), niding (till nid i niduisa), dels till adj. t. ex. galning, hedning,
usling, dels de yngre fuling, raring, stygging osv. el. lånordet ädling (till
ädel); jfr lätting (med -//- efter lättja; egentl.: *läting).
Bl. a. vanligt i djurnamn, t. ex. enhörning, gröngöling (till gol,
gul), strömming, äling (till al), äsping (till asp); börting (till bjärt), röding.
En talrik grupp av denominativer bilda avledningar av landskaps-
namn t. ex. skåning, upplänning osv. ävenså de ej fullt analoga gästring,
hälsing (jämte de äldre o. stundom ännu brukade gästringe o. hälsinge).
Ofta i familjenamn ss. Billing, Fröding, Hulting, Ryding (dock
icke sällan av ortnamn på -inge, som i sin tur själva ofta utgå från släkt-
namn el. dyl. på -ing av samma slag som ännu kvarlever som familjen,
i Ribbing).
Ävenså i sjö namn, t. ex. Fullingen, Gröningen, Nedingen, Skäringen
osv., icke sällan för äldre -ung, t. ex. Föllingen, Mellingen (se närmare
förf. Sjön.). I åtskilliga fall kommer dock -ing i sjönamn urspr. från det
till grund liggande gårdnamnet på -ing(e).
Icke sällan diminutivt, t. ex. fölsing (till ä. sv. fölse, litet föl), man-
sing (till ä. nsv. manse), äfsing (till av); jfr barnspr. fossing, fot, o. han-
sing, hand (jämte fosse, han(d)sa); alltså i de flesta fall med dubbelt dimi-
nutivsuffix s — ing.
Ordbildning.
xxix
Sedermera fast mindre ofta deverbativt, t. ex. dopping (dock sna-
rast ellips till sv. dial. doppnäbb), inföding, självspilling, snöping, strand-
rulling el. välling (till välla i betyd, 'koka'; möjl. lån, varom se art.
välling), varjämte O. Högberg försökt med t. ex. hemföding (dock redan
i ä. nsv. t. ex. Grubb 1678 s. 304), halvväxing (halvvuxen pojke), uppväxing;
det av honom också nyttjade inflytting uppträder även annorstädes och
förtjänar komina i allmännare bruk.
Slutligen även nybildningar av annat slag, t. ex. fördetting el.
fästing (ellips till fästflugd), småtting (sannol. till neutr. smått o. ej, såsom
annars antagits, av små -f- ting).
Nsv. -ing ersätter stundom äldre -ung, t. ex. (utom de ovan an-
förda sjönamnen) fjärding, geting. En del utgå från el. ha vid sidan
äldre former på -inge (se nedan).
Suffixet -Ung har dels utlösts ur bildningar såsom fsv. kcerl-ing,
kärring, till karl, sv. änkl-ing till fsv. amkil ds, mässl-ing till ä. nsv. masta,
blemma, nsv. usl-ing till usel (alltså likartat med -ning o. -sel, -sia nedan
el. -ster under -der) osv., varefter t. ex. ättling el. förstling, sjukling, tvilling
(av tvin-linger, till isl. tvinnr, dubbel), vekling, vitling el. främling, yng-
ling (båda efter lt}'. el. ty. mönster); o. d el s uppkommit genom samman-
smältning av diminutivsuffixet -/ (jfr t. ex. isl. kistill, liten kista, o.
under -el, -t, -la) -j- -ing, varefter nybildningar danats, t>ex. benling, gäss-
Ung, killing (till kid; jfr t. ex. lat. capellus : caper, hadulus : ha>dus), kyck-
ling (: germ. *keuka-), sv. dial. kätting (: katt), älling (: and) osv.
Brottsling, ensling o. ä. nsv. världsling ha bildats till brottslig, ens-
lig o. värdstig; skyddsling väl däremot efter ty. schiitzling, liksom t. ex.
uppkomling o. älskling efter ty. emporkömmling o. liebling.
Liksom -ing icke sällan i familjen, ss. Edling, Sivartling (: Svartebo),
Östting el. vattendragsnamn t. ex. Dimlingen, Femlingen, Ygglingen; i vissa
andra dock med -Ung från grundorden.
Dessutom ofta i lånord ss. granting, smärling, stickling (i båda
betyd.) osv.
Både -ing o. -Ung äro använda o. användbara till nybildningar, i
sht för att beteckna härstamning o. d. o. diminutiver. Ett stort antal ha
försvunnit ur språket, t. ex. ä. nsv. käfling, liten käpp, påk, svalting, som
svälter, syting, krympling.
2. -ing i (urspr.). fem.; i regel i verbalabstr. t. ex. hägring, segling
till motsv. verb; sällan till nomina t. ex. drottning (till fsv. drötten),
kär(r)ing till kar(l), äring till år; jfr även önamn ss. Gislingen (jfr fsv.
Gislö), Hisingen (fsv. Hising), fsv. "Lidhing (nu Lidingön) m. 11. Stundom
i st. f. äldre -ind ss. fägring, sanning. Jfr -ning.
1. -inge i arvinge, fsv. arvinge, analogiskt för äldre airvinge (dess-
utom arvunge, arvinge r), motsv. isl. erfingi, av urnord. *arbingjan-. Även
t. ex. fsv. höfpinge (~ höfdhinger), jfr de i officiell stil länge kvarlevande
härads- o. landshövdinge (o. de stundom ännu brukliga sammans. lands-
hövdingeresidens, -ämbete osv.).
2. -inge i ortn., se under art. -inge.
-inna: t. ex. grevinna, av mlty. -inne (ty. -in), av urgerm. -ini, -injö
~ unjö (fsv. apinia, -ynia, se under apa), motsvar. ie. -ni (av etl stämslutande
\\\
Ordbildning.
n -j- del indoeur. feminin suffixet -r, jfr grek. téktaina : téktön, hantverkare
o. d., o. se under -is 1 samt art. mö, orre, röj). Ex. från olika grupper:
furstinna, gudinna, regentinna; biskopinna, överstinna; lärarinna, tjänarinna
(om yrken annars vanl. -erska, t. ex. tvätterska); judinna, förr även: kri-
stinna (t. ex. 1872); ryttarinna, följeslag arinna (o. i ngt annat betyd, följe-
slagerska); björninna, lejoninna (förr: lejinna, t. ex. gamla bibelövers.),
tigrinna, varginna, åsninna (vissa ej användbara inom alla stilarter). Har
stundom ersatt äldre inhemska o. kortare bildningar, t. ex. gudha, gud-
inna, vina, väninna. 1 ä. nsv. stundom -inna vid sidan av el. i st. f.
-(er)ska, t. ex. generalinna (jfr da.), mördarinna, svägerinna, äthiopinna;
för nsv. -issa i t. ex. profetinna. Jfr -ska.
-ion: t. ex. nation, station, se under -d o. -on 2.
-ir: i bankir, furir, se -iär.
1. -is (obetonat), mer el. mindre vård., skämts., t. ex. Gästis, labbis,
Opris, efter nobis (se ordb. d. o.), samt f. ö. borstis, lantis, probis, prov-
årskandidat, vaktis; champis, svagis; flintis, tjockis; bakis, bakrus, bondis,
bondånger, byxis, byxångest, dekis, tumis; stupis, stupfull; mjukis o. tjänis.
Ytterst åtm. delvis uppkomna i skol- o. studentspr. i anslutning till lat.
ord på -is; dock ha personbeteckningarna möjl. också en annan förebild,
nämligen det även i dial. vanliga gubbis, som kanske snarast är en in-
hemsk bildning (se art. gubbe).
2. -is (betonat): dels i aktris, direktris o. d., av fra. -ice av lat. -ix,
genit. -icis (t. ex. victrix, segrarinna, till victor) till stammar på -T (gammalt
femininsuffix; se -inna), dels i exercis, malis, notis, servis, sottis o. d., av
fra. -ice, -ise, av el. motsvar. lat. -ilia, -itium, i t. ex. nötitia, excercitium
(vars -it- är identiskt med germ. -ip- i suffixet -ipö i t. ex. bygd, varom
under -(/). Polis i poliskonstapel o. d. av fra. police, av mlat. politia; polis
(försäkringsbrev) av fra. police, av provenc. polissa = ital. polizza; se
närmare polis 1, 2;
även av annat ursprung t. ex. kapris, ytterst av ital. capriccio, sur-
pris till part.-pf. av fra. surprendre.
-isera, se -era.
-isk, se -sk.
-ism, -ist: i en mängd moderna, ofta ytterst från fra. lånade ny-
bildningar, med lat. -ismus (av grek. -ismas) el. senlat. -ista (av grek.
-istes), urspr. till grek. verb på -izö; t. ex. absolutism, -ist, aktivism, -ist,
cyklist, pacifism, purism, rojalism, socialism, soflsm, icke sällan med germ.
grundord såsom blåbandist, hovrättist, nykterist o. det något vulgära fylle-
rist, odisl (till namnet på sångsällskapet OD), verdandist el. (från eng.)
truism. Av mycket unga nybildningar må nämnas bilism (Sv. Dagbl.
1922), motorism o. motorist (Sydsv. Dagbl. 1922). Ahnfelt Studentm. har
det föga välljudande brännvinism. Jfr -asm, -ast.
-issa: i abbedissa osv., från mlat. -issa osv., se närmare under -ess, -essa.
-it: av romanskt ursprung, vanl. motsv. (el. ofta från) fra. -ite, av
grek. -ites, med -/- ytterst från abstr. på (ieur.) -lä, -tät-, men sedermera
bildade till ord av helt annat slag; t. ex. eremit, samarit, sybarit, i nyare tid
t. ex. jesuit, moskovit, semit ävensom t. ex. de speciellt svenska bildningarna
falsterboii, kalmarit, uppsalit (det senare nästan blott lundensiskt uttr.); dess-
Ordbildning.
XXXI
utom i en mängd mineral, och andra beteckningar såsom antracit till grek.
dnthrax, kol (stundom, fast sannol. med orätt, sammanställt med sv.
sinder), apatit (till grek. apåte, bedrägeri, så kallad av tysken Werner
1786, emedan mineralogerna länge misstogo sig om mineralets natur),
augit (av lat. augites, Plinius, till grek. ange, glans), diorit (jfr grek. diorizö,
begränsar, särskiljer, till dia o. (h)öros, gräns [se horisont]: i de först
beskrivna bergarterna skilde sig vissa beståndsdelar skarpt från varandra),
dulcit (till lat. didcis, söt), granit (se d. o.), leptit (till grek. teptös, fri),
mannit (till manna), pegmatit (till grek. pegma, det stelnade), pyrit (till
grek. pyr, eld, se fyr 3), sorbit (alkohol bl. a. i rönnbär, Sorbas), stal-
aktit (se d. o.), stilbit (till stilbö, glänser), sulfit (se d. o.), syenit (se d. o.),
trilobit (se d. o.) el. det av inhemska ord bildade alnöit, till Alnö, o.
detlcnit, till sjönamnet Dellen Häls. Etymologiskt samma -/ ingår i troglodyt,
men ej i proselyt (se d. o.). — I bandit är -it- minne av part.-pf.-ändelsen
-ito i ital. bandito, i habit (från fra.) av suff. -itu- i lat. habitus (genit. -ils)
o. i visit av iterativsuffixet i lat. visitäre, besöka; kolorit kommer
ytterst av ital. eolorito (jfr kulör).
-itet: t. ex. celebritet, dignitet, universitet, ofta genom tysk el. fransk
förmedling från lat. -itas (genit. -itätis), vars -tid- uppstått genom samman-
smältning av -/ -f- Cdi-, till adj. (o. sbst.) ss. societas till socius (-os) o.
cluitas till civis. Nybildning: förnämitet.
-iv: av fra. -ive o. lat. -Tons, -um, t. ex. sbst. laxativ, positiv o. adj.
aktiv, konstitutiv (jfr konstitut-ion), positiv, spekulativ (jfr spekulat-ion).
-iär, -jär: av fra. -ier, -iére, av lat. -Cirius (-ärium), -aris, i sbst. t. ex.
finansiär, grenadjär, kyrassiär el. saladjär; i adj. t. ex. familjär, reguljär,
tertiär; se f. ö. -arie, -är o. -are. — Genom tysk förmedling även upp-
trädande som -/'/• t. ex. bankir, furir.
-ja: i sbst, i regel av el. motsvar. urgerm. -jön (-iön),t. ex. (sannol.
el. möjl.) till verb el. verbrötter: bölja (fs v. bylghia, rot bhelgh, svälla),
mölja (rot mel, mala krossa), mörja (rot mer, krossa), smedja (germ.
*smid-, avljudsform till vb. smida), ässja (rot as, brinna); el. avledn. av
sbst., t. ex. dej a (:deg); blöja (: ty. blahe; det nuvarande /-et är dock
sekundärt, medan det ursprungliga bortfallit), hässja (: fsv. h&s1), ryss/a
(se d. o.), svedja (fsv. -svipia : sved, fsv. svip, el. möjl. till vb. sveda, fsv.
svidhd) 2, lilja (: fsv. pi&l, botten i tyg), vidja (: isl. vid, genit. -jar) l; sv. dial.
bössja, ströhalm : boss, dälja: dal, grevja ds.: grav, mössja, liten fast fläck
i mossar : mosse (mose), spilja i bakuspilja, bakspade : spjäle (stundom
med dim inuti visk betyd.); el. av adj., t. ex. lättja, midja (till mid- i mid-
dag), sedvänja, sämja (till sam- i sams), ävja (till ett ord för 'tillbaka*,
jfr avig); i kättja analogiskt för fsv. kötte (av germ. -in; se -e).
Historiskt samma ursprung (urgerm. -iön) har a i t. ex. könsbeteck-
ningarna höna o. sv. dial. bägga {-.bagge), fänla (: fanl), gråbba (: grabb),
jänta (iganf), kytta, flicka (: kutte, gosse), svägra (-.svåger), yrna (: orre),
1 Då fsv. hces utgår från ett urgerm. * hasjö o. isl. vid från ett *wiÖjö, är
avledn. i hässja o. vidja historiskt sett blott -ön (-a),
2 Vb. svedja har väl ombildats av vb. sveda (fsv. svifia) i anslutning till
sbst. svedja.
KXX1I
tilgja (lälg), somliga dock unga analogibildningar; el. (ofta med funktion
a\ tillhörighetssuffix) t. ex. dyna (:dan); dynga, eka, gryta (: gryt, sten),
hylla, hätta, hörna, krycka, slägga, stylta, sv. dial. bräsma, ängskrasse
(ibrasm, brax; blommar vid braxens lektid), fänna, snödriva (: fann),
grynna, grunt vatten (: grund), härva (: harv), nista, matsäck (isl. nest),
ränga, stäng (: rång), *röda, kluvet gärdsle (: rod), skrynta, kropp (: skrott,
av skrunt), snyta, vrå, hörn (isnnf), stryta (: strut), sälla (isåll; kanske
dock deverbativt, till vb. sälla), tylla, balvalnslång grantelning (: tull, topp
m. m.), vänna, spö (:vann), äska (: ask); el. till adj.: fylla, källa (: kall),
möda (dock till betyd, anslutning till det likaledes av fsv. möper, trött,
avledda vb. möda), syra, väta, yta (: ut). I dessa bildningar har avled-
ningens i bortfallit efter urspr. lång stamstavelse; i dynga, eka,krycka,slägga
(fsv. ia) kvarlevde däremot det efter (n)g o. k utvecklade i in i nsv. tid.
Sbst. smörja, värja komma av verben smörja, värja såsom möjl.
också det ovannämnda mölja av ett vb = isl. mylja. — Vilja är egentl.
oblik kasus av fsv. ,/Ym-stammen vili.
Kedja, mönja, olja äro försvenskningar av mlty. kede, minie, olie,
ytterst av hit. catena, minium, (vlat.) olium; slöja, tröja av mlty. *slöie
(= mholl.), tröye; lilja ytterst av lat. lilia (plur.).
i verb, se under -a.
-je i glädje, se under -c 2. — I linje från ty. linie (lat. llnea); om
kultje, stiltje se d. o.
-jär, se -iär.
-k: gammal avledn. t. ex. i djurnamn (germ. -ak, -ik, -uk), t. ex. hök
av *hab-uk-, fsv. mapker, mask (: got. mapa), sv. dial. mak, mås = ie. -g
i t. ex. sanskr. påtagas, fågel, flygande (av ie. *petn-go-, till kymr. etn,
fågel, av *petno-), växl. med ie. -k i t. ex. sanskr. vartaka, vaktel, grek.
örtyx (genit. -k-os o. -g-os) ds., motsv. germ. -g (i -ig); vidare i stjälk
(jfr ty. stiel) o. en del uråldriga vattendragsnamn, t. ex. Viskan; ofta di-
minutiviskt, jfr t. ex. Åke (om = fhty. Anihho), sv. dial. Danke, Jonke,
tjonke, yngling (: isl. pjönn), se även under -ka o. -ika. Ett diminutiviskt
-k uppträder egentl. också i dunk (: tunna, se Tillägg) o. läkt(e) från lty.
letkc, motsv. ty. lättchen. — It. ex. fjäsk, klunk o. d. hör k till grund-
ordet. — I sv. dial. spjälk = isl. spjalk, spjäla m. m., föreligger väl ej ett
/v-suffix i vanlig mening utan snarast en utvidgning (determinativ) av
roten spel (se spjälka). — Se f. ö. under -ka o. -ke.
-ka: 1. i sbst. t. ex. halka till hal. För att detta sbst. ej är bildat
av verbet halka, utan att förhållandet är omvänt, talar i sin mån, att
det förra även finnes i no., da. dial. o. nisl., men att det senare blott
eger en motsvarighet i no. haalkast, bli hal, o. f. ö. ej uppvisats i fsv.
Däremot kunde sbst. svalka (fsv. svalke) o. torka (jfr fsv. thorka, isl.
purka) snarare ha sitt ursprung i motsv. verb; dock osäkert. — Diminu-
tiviskt i t. ex. bläcka till blad, stånka till sv. dial. stånda, tunna, sv. dial.
fårka, litet får, osv.; jfr under -k.
2. i verb, till adj. o. d. t. ex. blidka, dyrka, jämka, samka, sinka
(isen), ömka, samtliga med träns, betyd., medan halka (varom nedan) är
intransitivt; till verb t. ex. fjäska, knarka, solka, stånka, dock betydligt
allmännare i dial.; idka är avlett av sbst. id el. ett därav bildat verb
Ordbildning.
xxxnr
(jfr sv. idas); vankas (förr även vanka) av sbst. vån (fsv. wl/z); av el.
motsvar. urgerm. -akön, -ikon, jfr mhty. hörechen (fhty. * hörahhön): got.
hansjan, el. fhty. ippihön, 'revolvere', till got. ibuks, rörande sig bakåt,
ags. ieldcian, uppskjuta, till fhty. allih, i vilka två senare fall k-et tillhör
grundordet: sannol. ha de nordiska av adj. avledda A-verben ytterst sitt ur-
sprung i dylika bildningar. — Om vb. halka, svalka o. torka höra hit ek
utgå från motsv. sbst. är ovisst (se ovan). Osäkert är också, huruvida
sparka (till roten sper i spjärna) bör med hänsyn till sin bildning ställas
på alldeles samma plan som de ovan anförda verben.
Vidare hör hit den lilla ordgruppen jaka o. neka till ja o. fsv. nc
(isl. nei), nej, ävensom tveka (fsv. tvika m. m.) till prefixet tve-, /vi-.
I en del verb på -ka uppträder A- redan i grundordet el. roten,
t. ex. blinka el. lånorden sinka (: zinke, tagg), svinka, vinka m. ti.
-ke, i kälke av * kel-kan- till köl (fsv. kiol) av *keln-; alltså av samma
slag som i t. ex. stjälk o. a. under -k anförda. Om fsv. svalke, svalka,
se under -ka; och om avledn. -ke i personnamn under -k.
-ken i fanken, fröken osv., se -ika.
-1 (-el): i sbst., utan (nrspr.) mellanvokal i flera i regel mycket gamla
bildningar (bl. a. för att bilda no min a agentis el. instrumenti), ss.
dravel (isl. drafl), fil (se fil 2), mål (mått, till ie. me-, mäta), skavel, skjul
(till ie. sken-, betäcka), skovel (avljudsform till skjnva), sovel, slol (till
ie. sthä-, stå), tagel, tvål (till två, möjl. dock med sekundär instrumental
betyd., jfr got. Jjivahl, bad), vagel, jfr även nagel av ie. * nogh(o)lo- o. sol
av ie. *sau(e)l-; motsvar. -/- i lat. ecelnm, mejsel, av ie. *kaid-(s)lom till lat.
cwdere, hugga, el. i grek. (h)öplon, vapen. — Egentl. produktivt först i
förb. med mellanvokal (jfr lat. vincnlnm, boja, grek. omphalös, navle,
sköldbuckla), t. ex. gördel, nyekel osv., varom se -el 1. Dessutom i indoeur.
språk allmänt di m inutivsuf fix, se -el, -la o. -Ung (under -ing).
Samma instrumentala -/ ingår även i t. ex. bila o. bill (plog-), nålt
såll, där dock i indoeur. tid föregånget av /, alltså ett kombinerat suffix
-//- med instrumental funktion (jfr om dylika suffix under -der, -si), ie.
'ne-tl-ä, medel att sy (: ne-, sy), osv.; i nord. spr. f. ö. uppträdande som
-/ el. -hl (varav -//).
i adj., utan bindevokal i några urgamla bildningar, såsom ful, het,
jfr t. ex. grek. tgphlös, blind (* dhubh-l-6-, se döv); betydligt vanligare med
bindevokal, t. ex. isl. pagall, tystlåten (i nsv. försvunna; jfr under -ta 2),
got. sakuls, stridslysten, lat. querulus, som klagar (jfr sv. kverulant), grek.
aeikolos, som framvisar, efterbildar, osv.
-la: 1. i sbst. t. ex. nässla, till sv. dial. natä el. fsv. nceta ds.; med
dim in. betyd, i kvissla (: kvesa), strimla (: strimma), ögla (: öga); sbst.
skrynkla kan däremot ha fått sitt / från vb. skrynkla; jfr -el, -Ung. i
kräkla till ett fsv. *kra>kil — ösv. dial. kräkil, taggigt trä, hör /-et till
grundordet; skramla är bildat av motsv. verb (se 2). Dessutom i lånord
ss. buckla (ytterst lat. buccula, till bucca, uppblåst kind), fackla (ytterst
lat. facula, till fax), mussla (ytterst lat. musculus = muskel), tavla (ytterst
lat. tabuld), vaffla (lty. wafel); alltså även här en del urspr. diminutiver.
I lånordet murkla kan /-et möjl. utgå från en senare led, fht. * morh-ivala,
till got. walus, stav (se val 1 o. Kluge Et. Wb. under wurzel).
\\\IY
2. i verb, ofta med (urspr.) iterativ, intensiv el. diminutiv betyd.,
i. ex. bubbla, dingla, famla, fumla, hymlä, hångla, knussla, krångla (jfr no.
kränga), ragla, skramla (varav sbst. skramla), skrävla, mycket allmänna
i dial., lånorden bettla, handla, smuggla, -vandia i förvandla m. fl.; i regel
av verb, stundom imitativa el. ljudhärmande bildningar, utan bestämt
grundord; av urgerm. -alön, -Hön, urspr. till nomina på -/, såsom fhty.
stammalön, stamma, till adj. stammal, men lätt uppfattat som bildat till
slummen, stamma, el. till adj. stam(m), stammande. Denominativa
äro i sv. t. ex. ijngla, sv. dial. kättla, få ungar (om kattor), ä. nsv. kidla
(om getter; gamla bibelövers.). — Om av dylika verb på -la bildade
vbalabstr. babbel, knussel, skrammel, skrävel osv. se under -el (slutet). —
I många verb på -la tillhör dock /-et grundordet, t. ex. (inhemska o.
lånade) adla : adel, odla (väl : odal), sadla : sadel, skövla : skovel, spackla: ty.
spachtel, spegla : spegel, stämpla : stämpel, tygla : tygel, ävlas : avel (o: väl
även avla till samma sbst.).
-le: i t. ex. navle till nav, alltså: det nav-el. bucklelika, spole, spov,
till fsv. *spöe (jfr sv. dial. spy el ds.), vasste (el. vassla) till vatten el. ett
därmed besl. adj. vatal el. dyl. Diminutivt i Grålle, Rötte. — I sele
föreligger en urgammal /-avledn. till roten si, binda.
-lig, urspr. ett nomen, se art. -lig.
-ling, se -ing.
-m: urgammalt suftix i s. k. primära bildningar (till verbrötter el.
verbstammar), ofta abstrakta, av vilka dock somliga sedermera blivit
konkreta; t. ex. arm (väl egentl.: fogning, till roten i grek. arariskö),
dröm (se d. o. i ordb.), kvalm (till ett st. vb, urgerm. *kwelan, jfr kvälja
av *kivaljan), stim (egentl.: trängsel, till roten sti, tränga), storm (till
stur- i isl. styrr, larm), ström (till ie. sru, flyta, i grek. réö osv.), söm (jfr
sy), tarm (egentl.: genomgång = grek. törmos, borrat hål, till roten ter),
töm (jfr got. tiuhan, draga osv.). I adj. t. ex. dial. olm, folkilsken o. d.,
till got. wulan, sjuda, varm osv. — iV-stamsutvidgningar av en dylik m-bild-
ning föreligga i stomme (fsv. stöme) = sanskr. sthäman- till ie. sthä, stå
o. d'., blomma (fsv. blöma, -e) till roten i ags. blöwan, blomma, m. fl.
(verbet blomma är bildat av sbst.).
I ortnamn är -m ofta ett minne av dat. plur. t. ex. Liom till lid,
Vram till vrå, el. av sammans. -leden -hem t. ex. Bergnm, Hajom, av fsv.
Haghem, Marum (Marjum, Marina), Tanum; Askim, Markim ; Säm.
-ma: numera i några adj.-abstr: ss. fetma, sötma, urspr. mask. på
-e, urgerm. -an-, jfr fsv bläme, blånad, rudhme, rodnad, rutme, förrutt-
nelse, sulme, svullnad, sv. dial. råm(m)e, fuktighet, osv. (vanliga i gotl.);
jfr under -ment. I vb. fetma hör m-et alltså urspr. till det substantiviska
grundordet. — Om sbst. o. vb. blomma se -m.
-man: i angloman, biblioman, fennoman, kleptoman, monoman, sveko-
man m. fl., motsv. fra. -mane, egentl.: som har 'mani' för ngt, till grek.
mania, raseri. Användbart för nybildningar. — Talisman har -man från
det arabiska grundordet (ytterst av grek. urspr.),
-me i stomme, se -m slutet.
-mang, se -ment.
-ment: i augment, dokument, supplement osv., av lat. -mentum, av
Ordbildning.
XXXV
ie. -mn-to-, urspr. till stammar på -men (motsv. avledn. i fsv. fitme,
fetma) -f- suff. -to-, varav germ. -mnnd i fhty. hliumunt (ty. leumund), rykte,
Etymol. = -mang i komplimang (från fra. -ment).
-il el. -en (i nnder fsv. tid enstaviga ord): av olika ursprung, dels
konkreta, oftast uråldriga bildningar, med gammal mellanvokal t. ex. agn
(på säd), av urgerm. *aganö (jfr med gramm. växling got. ahand), aln
(jfr got. alina, grek. öléne), göpen, av urgerm. *gaupanö (jfr fhty. goufäna),
hägn, förr även: inhägnad, av urgerm. *haginö (besl. med hage), töcken
(besl. med da. taage); el. utan mellanvokal t. ex. vagn (jfr ags. wcegri)
till ie. uegh i lat. vehere, föra, köra; dels abstrakta (el. på gränsen till
sådana stående) t. ex. lögn av urgerm. *Iu^inö (jfr fhty. Ingina) till ljuga,
syn av urgerm. *se^ivni- till se; i urgerm. tid produktivt såsom -Tni- till
verb på -jan t. ex. lösen av *lausini- till lösa, socken (nu konkret) av
*sökTni- till söka, värn av *warini- till värja, o. såsom -eni- till verb på -en
i sägen av *sag-eni- (om motsv. avledn. -öni- till verb på -ön se under
-an). Om avledn. -n i urgamla ö- och ånamn se t. ex. under Solna,
Tjörn, Vagn här ad.
I borgen beror a på accentförsvagning, fsv. borghan, till borgha,
ss. dyrkan till dyrka osv. I t. ex. björn, örn har n-et kommit upp i
nomin. från andra /i-stamskasus. — Om -en i bäcken se -in.
I adj. ofta bl. a. i färgbeteckningar t. ex. brun (jfr sanskr. babhn'i-),grön,
(av germ. *grö-ni); se f. ö. under färna, järpe, och jfr vit av ie. *kuid-nö-.
Ett suffixalt n döljer sig även i en del urgamla bildningar med
n-et assimilerat med rotens slutkonsonant, t. ex. all av ie. *al-no-, fnll
av ie. *plo-nö- = sanskr. pnrnå-, lock (hår-) av ie. *Iug-nö-, jfr litau. lugnas,
böjlig, stack (hö-) av ie. ""stdg-nö-, jfr fslav. stogii, hög, all av ie. *ul-nå =
sanskr. urna, lat. (v)läna, vit av ie. *kuid-nö- (se ovan). — Se f. ö. -an 1.
Ändelserna -(e)n o. -(a)n i sjö- o. ånamn, t. ex. Mälaren, Vänern,
Lagan äro i regel best. slutartikeln.
I namnen Lisen, Lotten ingår oblik kasusändelse till ty. namn på -e.
-na: 1. i inko a ti va verb, t. ex. somna (förr även sofna) till sova
(jfr fslav. sunati), storkna (= got. gastaurknan), vakna (= got waknan x),
urspr. s. k. /j-presens (ss. t. ex. skina till ski-, lysa, spjärna, el. isl. fregna
= got. fraihnan, lat. cernere osv.); ofta med svagt rotstadium2, t. ex.
blekna3 (fsv. bliknd), bnlna (jfr isl. bolgna) till germ. *belgan, svälla, bågna
(isl. bog na) till buga, digna, drunkna, domna (o. duvna), lossna, multna,
remna (isl. rifna) till riva, ruttna, sakna, egentl. : bliva skadad, till fsv. saka,
skada, signa (ned), stanna (fsv. stapna, jfr part.-adj. stapin), slockna, tagna
(~ got. tillhan, draga), vekna (fsv. vikna) 8, vilka alla kunna föras till starka
verb; jfr got. andbundnan, lösas, gapaursnan, förtorka, usgutnan, utgjutas.
1 De motsv. got. verben waknan, full nan osv. ha i ipf. -öda, vilket gör
det troligt att -an är en speeiellt got. nybildning o. att även i dessa verb infi-
nitiven ändats på -ön. I de nord. spr. gå inkoativerna på -na undantagslöst
efter I. konj.
3 Däremot uppvisa kausativerna i regel starkt rotstadium, alltså t. ex.
germ. *beugan, "bii^an (= buga), st. vb, vara böjd ~ kausat. *baugian (=
böja) ~ inkoat. * bugnön (-an = bågna), bliva böjd.
3 Påverkade av adj. blek, vek.
Uellquist, Etgmologisk ordbok. IV
XXXV]
Då emellertid samma svaga stadium även uppträder i part. pf., komma in-
koativer på -na att bildas även till dylika (o. vissa av de föreg. äro nog
i själva verket avledda av sådana; jfr t. ex. duvna vid sidari^ av det gamla
domna, isl. dofnd). — Hit höra även som avljudsformer till adj.: hettna (fsv.
hitna : het) o. rodna (: röd), liksom isl. dodna, bli slapp (: daudr), sokna, bli
sjuk c sjukr), sortna, bli svart, o. möjl. sv. digna (: isl. deigr, mjuk, el. ett st.
vb Uligan) o. lossna (: lös, el. ett starkt vb *lensan); jfr de analogt bildade
kausativerna blända : blind, dröja : dryg, döpa : djup. — Härefter bildningar
ss. dåna (: isl. dåinn), gistna (: gisten), häpen (: häpen), härskna (: hårsken),
ledsna {-.ledsen), mogna (: mogen), mulna (: mulen), murkna (: murken),
tina (: isl. pidinn, icke frusen) (i fråga om vissna, fsv., isl. visna, jfr ags.
wisnian, fhty. wesanén); o. till andra adj., t. ex. blåna, djupna (t. ex.
E. Norlind), /a//ta, fastna, (ä. sv.) friskna, nu friskna till el. tillfriskna, glesna,
gråna, gulna, hårdna, kallna, klarna, kvickna, ljumna (mera sällsynt),
mjukna, mörkna, räkna, sjukna, skumna (t. ex. Karlfeldt), skorna, slakna,
slappna, smalna, spakna, stelna (fsv. stirdhna), stillna, styvna, surna, svartna
(jfr sortna ovan), tjockna, tröttna (förr i st. t(h)rottna, fsv. protna till germ.
st. vb. *preutan = tryta), tystna, vitna; jfr got. fulinan, bli full, gabignan,
bli rik, gahailnan, bli frisk, gaqiiiunan, leva upp, mikilnan, bli stor. Mera
sällan till sbst., t. ex. dagna, kvällna; jfr da Iwstne, isl. /ena, bli rik,
tréna, bli hård som trä; krokna är knappast avledn. av AroA: utan sna-
rare en elliptisk bildning till krokig. — F. ö. rätt vanligt i unga bild-
ningar i förb. med till (ofta vard. el. skämts.), t. ex. fräckna till, fyllna
till, gentilna till, ilskna till, morskna till, piggna till, snobbna till (K. Barr),
sturskna till 1,
Hit hör, historiskt sett, även det nu blott träns, lämna, fsv. limna
lifna, lämnas, bliva kvar = got. aflifnan (jfr bliva av *billban).
Denna bildningstyp har nått sin egentliga utveckling på nordisk
botten. I fhty. ersättes den i regel av e-verb, i fsax. o. ags. av ö-verb,
som dock, även de, urspr. tillhört e-konj., t. ex. fhty. falawén, ags. fealwian,
~ sv. falna, fhty. hwizén, ags. hwitian ~ sv. vitna osv.
De icke inkoativa fägna, ägna, ärna äro av annat urspr. (jfr de
denominativa got. faginön, gaaiginön, airinön); ävenså varna (jfr fhty.
warnön).
I hägna, lugna m. fl. hör n till grundordet. Lyssna är en nybild-
ning till pres. lyss.
2. i en del i regel urgamla ortnamn, t. ex. Bettna, Borna, Ekeby-
borna, Ekna, Flätna, Hyssna, Hössna, Härna, Järna, Kärna, Löckna, Multna,
Nakna, Okna, Roekna, Rona, Rägna, Ukna, Ärna, Ökna m. fl.; med skif-
tande urspr. Borna (sn) utgår från fsv. Borghunda; Ekebgborna, fsv.
Ekeby Boren m. m., innehåller sjön. Boren; Hyssna Mark Vgtl. har tidigast,
1540, uppvisats under formen Hisne, men uttalas i dial. Hyrsna; Jättna
av fsv. lailne m. m.; Multna Nke skrives år 1384 Multhnö (vid sjön Multen);
Nakna Ögtl. uppges på 1500-t. ha formen Neckena (vid sjön Näken);
Nökna Sdml. utgår från ett Nyknö (1331) el. dyk, men uppvisar i fsv.
även skrivningarna Nikna, Nyknom. De övriga uppräknade namnen ha
1 F. ö. även utan -n-, t. ex. dystra till (Öberg).
Ordbildning.
XXXVII
i fsv. mot svar. former (Hössna Redväg Vgtl. utgår från fsv. Hös(f)nq;
ett Järna är = Gerna, ett annat = Icerna; Löckna = fsv. Lykna; namnen
Ökna, Okna skrivas Ökna, -e, -um, Okna, -um). Icke ens dessa på fsv. -na
kunna emellertid utan vidare antagas innehålla ett verkligt suffix -/7a. I vissa
fall kan n höra till grundordet (å- o. önamn ha ofta bildals med denna
avledn.; jfr att t. ex. Näkna ligger vid sjön Näk(n)en o. Ragna vid Rägnaren;
se förf. Sjön. under d. o.). Man har för vissa fall också gissat på genit.
plur. på -na, t. ex. Härna till häre, biform till hare, Hössna till fsv. hyrsa,
sto (varvid kunde erinras om isl. ortn. Hladna, vartill nom. Hladnir); o.
enstaka även på y/n-namn. Även andra möjligheter äro tänkbara. Säkerl.
är dock flertalet att bedöma som de under I -a 1 anförda ortn. på -a av
typen Berga, Flöda osv.; alltså nom. plur. (jfr bl. a. de stundom upp-
trädande biformerna på -um ss. Okna, Oknum osv.), i detta fall med
grundord på -n (vilket antingen hör till stammen el. självt är en avled-
ning); jfr t. ex. de där upptagna Tjärna (: tjärn), Värna (: värn). Dessa
grundords etymologiska innebörd är f. ö. i regel mer el. mindre dunkel
o. kan här ej bli föremål för undersökning. Ökna hör väl till öken o. i
fråga om Bettna erinras om ortn. Bet Vgtl. (fsv. Bet(h)).
Anm. Om -na i kölna se -in (slutet).
-nad, se -ad 2.
-ner i familjen., se under -när slutet.
-ning: egentl. suffixet -ing (se ovan) med n från grundordet t. ex.
inkoativer på -na (jfr även t. ex. drottn-ing till fsv. dröttin, drott); seder-
mera använt att bilda vbalabstr. (varav stundom konkret betyd. t. ex.
byggning, klädning), till såväl starka som svaga verb med annat stamslut
än n t. ex. gryning, skoning (på kläder o. d. : sko), slagning i t. ex. vad-
slagning, vändning. Stundom växla former med -ning o. -ing (el. hava väx-
lat), t. ex. fsv. lösning o. lösing, nsv. skiktning o. ä. nsv. släkting, ä. nsv.
regerning o. nsv. regering, nsv. knivskär(n)ing, provkör(n)ing, rengör(n)ing,
tärning, men brevbäring, störning, men astron. störing, jfr ätning, men
sv. dial. (t. ex. västg.) äting. — Liksom -ing mycket använt o. användbart
i nybildningar. Dock kunna ej dylika abstrakter nyskapas till verb på
-ja (såvida de ej föregås av / el. r) t. ex. främja, läppja, nyttja, stödja,
vänja (jfr dock sammans. avvänjning). — Tidning (jämte äldre lid(h)ing)
är väl en efterbildning av mlty. tidinge.
-när: av fsv. -nair (-e-, -a-), från mlty. -(e)nére = fhty. -inari, av
-n -j- mlty. -ére osv. (= sv. -are, jfr under -iär, -är), urspr. med n från
ord på denna konsonant, t. ex. körsnär till fhty. kursina, pälsrock, osv.,
fhty. waginari, vagnmakare (= ty. ivagner = familjen. Wagner), till wagin,
vagn, el. tullnår med n från det lat. grundordet; sedan analogibildningar,
t. ex. konstnär till konst, resenär osv., båda från lty., o. gä Idenär (till gåld)
med efterbildningen borgenär. Alltså uppkommet på samma sätt som
t. ex. -Ung av stamslutande / + ing el. -si av s -j- /. — I kämnär av mlty.
kemener huv -n- uppstått genom dissimilation av kemerer (— kamrer)
el. genom anslutning till andra ord på -ner. — Ändeisen -när är sålunda
(i regel) identisk med -ner i familjen. Mörner, Portner, m. fl., varefter
talrika efterbildningar ss. Fjellner, Wikner. Familjen. Werner (likaledes
från ty.) innehåller däremot sbst. här.
XXXVIII
Ordbildning.
-o: i sb st. domvårjo, från-, samvaro osv., utsago, ej avledn., utan
Iran oblika kasus till fsv. sbst. på -a t. ex. fränvara, vwria, liksom -u i
salu osv. till sbst. sala; jfr anda, hjärna osv. till sbst. på -e (under -a).
Se motsvar. fall under ad v. — I banko, brutto, netto, piano, porto, saldo,
solo osv. italiensk o. i eldorado spansk nominativändelse;
i adj. redo (fsv. repö), snarast försvenskning av nilty. réde ds.;
i ad v. o. adverb iella uttr. : dels i inhemska ord gamla kasus-
ändelser, antingen o till fsv. sbst. på -a (jfr ovan): i delo (till sbst. dela),
Ull visso (till sbst. vissa), å sido (till sbst. sida ni. fl.), el. o av den fsv.
ändeisen för dat. sg. neutr. av starkt böjda adj.: i allo, i godo, med
ondo m. ti.;
dels försvenskningar av från mlty. lånade uttr.: till godo, tillspillo,
efter mlty. to gode, to spilde. — Desto från ty. desto, men fsv. deste från
mlty. deste.
-od: i armod från mlty. -öd-, av urgerm. -öd-, -öp-, motsvar. det in-
hemska -ad, -nad. Identiskt med det betonade -od i klenod o. med -ät i
det därmed identiska klenat (jfr ä. nsv. klenat i båda betyd.) samt -at i
sirat o. ty. heimat, monat. — Ej suffixalt i kommod, ytterst av lat. com-
modus, bekväm, till modus, sätt; el. i episod o. metod (ytterst från grek.,
till prepos. epi o. meta o. (h)odös, väg).
-om i adv. lagom, stundom el. ömsom m. fl. är, historiskt sett, ej
suffix utan den gamla dat.-pluraländelsen av fsv. lagh, stund, adj. ijmse
osv.; jfr -en i behörigen, se under -en i adj. 4. — Bråttom innehåller där-
emot adv. om (= prepos.).
1. -on (obetonat): särsk. i bär- o. fruktnamn, t. ex. hallon, hjortron,
(dial.) hönson, (dial.) klason, kröson, lingon, mjölon, odon, olvon, (ä. nsv.)
svalon, tistron, tränjon; inånga jämförelsevis unga elliptiska bildningar,
jfr hall-, hjorter-, höns-, kläs-, kröse-, Ung-, mjöl-, o-, ulv-, sval-, tistel-,
tranbär; efter mönstret av t. ex. nypon, som sannol. är, o. smultron, som
kan vara en svag form motsvar. got. -ona (jfr ögon : got. augöna). Seder-
mera överflyttat även på inlånade ord på -a med likartad betyd, såsom
fikon, krikon, plommon, päron, sviskon. — I syskon föreligger snarast en
analogisk avljudsform till äldre sys(t)kin (av -Tn-); i helgon ett lån från
fsax. (thie) hélagon. — För sig stå i nsv. afton o. morgon, i fsv. även aptan
o. morghan, morghin (jfr de sv. dial -formerna på -a), vilkas avlednings-
än del ser påverkat varandra.
2. -on (betonat med slutet ö): lånat, med olika ursprung, vanl.
(ytterst) genom fransk förmedling av el. motsvar. lat. -o, genit. -önis (besl.
med de under -a, -e omtalade germ. /i-stammarnas avledn.), t. ex. fason
(från ty. fässon, av fra. facon, av lat. factio), legion, opinion, region, reli-
gion, skorpion, union; i t. ex. baron, champinjon, galon, garnison, utan
motsvar. i lat.; i t. ex. kanon, kanton, skvadron ytterst av ital. -one, ofta
använt som förstoringssuffix (jfr lat. canna, rör); agitation, ambition,
nation o. d. motsv. lat. -ätio, -(i)tio (jfr -ats) med de germ. o. nord. efter-
bildningarna seglation o. muntration. — Identiskt med -ong i balkong,
ballong, chinjong, kalsong, kapuschong, kupong, perrong, osv.; även här
icke sällan med det nyss nämnda ital. förstoringssuff. -one t. ex. ballong,
ital. ballone, till balla-, boll, kula., el. salong, ital. salone, till sal. Ibland
Ordbildning.
XXXIX
växlande: feston o. festong. — Stundom dock av annat urspr. I patron
ytterst motsvar. lat. patrönus; i person lat. persöna (möjl. egentl. etrus-
kiskt); i pardon (till fra. pardonner, förlåta) innehåller -on en del av
stamstavelsen i donner, giva. — Det med å-ljud uttalade demon är
grek. daimön, vars avledn. är identisk med det i legion osv. uppträdande
-o, genit. -önis. Grek. -ön ingår även i amason.
-ong, se -on 2.
-or: av skiftande ursprung; i matador, från span. (= lat. mactätor),
är det etymol. = ör av fra. -eur (se -dr); i spanjor oursprungligt, jfr ä. nsv.
spanjol, span. espanol; i adj. sonor, av lat. sonoras, hör -or också urspr.
till grundordet (sonor, genit. -öris); i meteor är -or ej avledn., utan inne-
håller ett *äj:or- till aeirö, upplyfter; osv.
-r: 1. i sbst.:
a) i många urgamla, samgerm. el. indoeur. bildningar, germ. -ra-
el. -rö- (sällan -rn-), t. ex. etter, finger, åder (jfr grek. etor, hjärta), stundom
med utpräglad instrumental el. lokativ grundbetyd, (jfr motsvar.
under -der), t. ex. fjäder av ie. *pet-rä till pet, flyga, tager (till ie. legh,
ligga), timmer (till ie. dem, bygga m. m.; även: byggnad, rum, t. ex. i ty.
zimmer), hinder, fnöske (besl. med tända), åker (till ie ag, driva, köra).
Det etymologiskt dunkla läder (av germ. *lepra-) är möjl. ett handelslån
från mlty. — Ibland med gammal me 11 an vokal t. ex. fsv. ficetur (sv.
/jätte r), stavur (sv. staver), varom under -///• 2; el. hamar (sv. hammare),
nsv. sommar. — I vinter föreligger väl, att döma av got. wintrns, en avledn.
-rn (jfr grek. däkry, lat. laeni-ma, motsvar. sv. tår av *dakro-).
I eker är -er sannol. den gamla pluralformen (isl. eikr) till träd-
namnet ek. I lånordet piller är -r sekundärt, kanske pluraländelse.
I vissa sbst. på -;■ tillhör avledningen egentl. det verbala grund-
ordet, t. ex. glitter, joller, klander, skimmer (från ty.), skulder, slammer,
smicker; jfr -ra.
b) i vissa fall av s (z) i gamla s-stammar: mörker, seger o. möjl.
även ånger.
2. i adj., av germ. i t. ex. bitter, diger, fager, mager (= lat.
macer), vacker (väl delvis lånat), vitter samt med rot på vokal skir o. skär
(germ. *ski-ra- o. *skai-ri- till roten ski i skina), stor (till ie. roten sthä),
sur; därjämte de lånade laber, läcker, lufter, läcker, munter (egentl.: vak-
sam), smäcker (väl lån); ofta med betyd, av nomen agentis (bitter 'bitande',
vacker 'vaksam', vitter 'vetande, klok'); motsvar. ie. -r-o- t. ex. lat. rnbcr,
röd, el. -r-i- t. ex. grek. idris (motsvar. vitter), kanske även -r-n-. — Hit
hör också snäv, som dock i nsv. förlorat sin avledn. -r.
3. i en del adverb, såsom där, här, el. väderstrecksnamnen norr,
öster osv., är /• ett gammalt lokalsuffix (varom under -er mom. 4 slutet).
-ra: 1. i sbst. t. ex. bjällra jämte dial. bjälla, bläddra av urgerm.
"blcé-dr-iön el. "bla dr-iön till ie. bhle i blåsa (se -der), spillra (= no.
spildrd) av urgerm. "speld-r-iön, jfr isl. spjald, träskiva = sv. spjäll. -
Skallra, splittra m. ti. ha sitt r från de till grund liggande verben. -
I madra härrör kanske /--et likaledes från grundordet, som kan vara ett
färgadj. på -/• (i slav. spr.). — Lånorden cittia, mitra ytterst från gick.
2. ofta i verb med (urspr.) iterativ el. intensiv betyd., I. ex. glimra
till glimma, glittra till isl. osv. glita, pillra till pilla, el. lånorden fladdra,
kantra till fcanf, skimra till isl. skima osv., slumra till mlty. slummen,
splittra till mlty. spliten el. lty. splitten, vandra, besl. med förvandla, osv.;
vanligast i di al.; denominativ i t. ex. kallra till A*zz/Z (i om A^z/Z); av el.
motsvar. urgerm. -aron, -irön, jfr t. ex. fhty. flogaron, fladdra; i regel
deverbativer, men äldst till nomina; f. ö. fullt analogt med motsvar. verb
på -/</, -sa, -/a. — I många verb på -ra tillhör dock r-et själva grund-
ordet, t. ex. magra till mager, segra till seger (egentl. -z), spillra till sbst.
spillra, timra till timmer el. lånorden skildra till mlt}r. sehilder, sköld-
målare, vägra till fhty. weigar, dumdristig, osv. — Härtill ofta abstr. på
-er (se under -/•).
-s: i sbst.: urgammal bildning i t. ex. broms, höns, lax, åtm. delvis
till s. k. s-stammar (lat. genus, genit. generis av genes-, vars -es- motsvarar
-is- i urgerm. *hönislna-, varav isl. hénsn). Jfr under -r 1 b. — I gods, skjuts
egentl. kasusändelse. I de urspr. tyska flöts, glans, harts (jfr mltj^. hart),
klots, krets, rots, sats, sits, säte, smalts, smuts, snits, spets, sprits, spröjs(ar),
(svans), vits m. fl. med s hörande till stammen (med -ts av ty. -tz, Ijud-
lagsenligt utvecklat ur -t], -t(t)); i kvarts däremot ovisst (se närmare art.
kvarts); dessutom i en del lånord av annat ursprung. I t. ex. ans, duns,
/lams, hams, siarns o. d. o. säkerl. också i g rums har s ej uppkommit i
sbst., utan är en avledning hos de till grund liggande verben ansa, dunsa,
flamsa, grumsa osv.; så ock t. ex. i sbst. räfsa (se -sa);
i oböjl. adj., av fsv. sbst. med genit. sg. på -s, t. ex. stackars (till
stafkarl), -tals, in- o. utrikes; om e/2.9 o. d. se under -se;
i ad v., i regel likaledes av fsv. ord med genit. sg. på -s, t. ex. till
sbst.: inomlands, tids nog, med analogiskt tillkommet i i t. ex. i söndags,
ä. sv. i aftons; till adj. i t. ex. ens, långs, nyss, tvärs (längs är lån från
ä. ty.; se längs). I i jåns (fsv. i iddhans) äro såväl i som -s analogiskt
lagda till adv. (isl. ädan); jfr fgutn. apan.
-sa: 1. i sbst. t. ex. hälsa till en s- stam; el. (ofta jämförelsevis unga)
diminutivbildningar som fem. till mask.-suff. -se, i t. ex. sv. dial.
afse, liten bäck (se art. ävja), ä. sv. burse, bonde, ä. sv. o. dial. manse
(vartill mansing), sv. dial. brorse, fölse (vartill fölsing), el. isl. berse, han-
björn, kortnamn ss. Grimse, Jönse; t. ex. kossa, sv. dial. konsa, kungsa,
drottning, kvinnsa, märrsa, sossa, liten so (jfr lat. sucula : sus), kvinnon.
Kajsa, remsa, skårsa, ä. sv. sårsa, skråma; el. (sannol. åtm. delvis be-
roende på lty. inverkan) t. ex. fsv. bryggisa, sv. dial. bryggsa, bryggerska,
sv. dial. jättesa, klockersa, klockarhustru, lagårdsa, vävesa, spinnesa,
tvättesa, vargesa osv. — Köksa är en ellips av kökspiga liksom husa av
huspiga. Hylsa från lty. el. ty., med suffixalt -.s till hul-, hölja.
2. i verb av it era ti v el. intensiv el. dim in uti v i sk karaktär,
t. ex. ansa, dunsa, knipsa, näfsa, räfsa (varav sbst. räfsa), jfr även klösa
(: klo, klia osv.); motsv. got. walwisön, vältra sig, till -ivalivjan, egentl.
ytterst av nominalt uspr., t. ex. got. hatizön till hatis, hat, el. möjl. isl.,
fsv., sv. dial. hugsa, till hug, håg, om detta utgår från ett *hu$iz.
-se: i oböjl. adj. med växlande urspr., åtm. ofta utbildningar med
-e av subst. el. adj. med genitivändelse -s, som använts som adj. el. adv.,
såsom ense av ens, varefter nybildningar ss. gramse: ä. sv. gram, varse:
Ordbildning.
XLI
var (nu ålderd.), vilse : vill. Urtypen kan utgöras av gamla perf.-part.
(jfr got. bérusjös, föräldrar, egentl.: havande fött; se under föräldrar),
så t. ex. isl. heitsi, som lovat, fsv. dugse, sv. gängse. — Sedan i anslut-
ning till adj. på -en utvidgade med -n, t. ex. harmsen, ledsen, skamsen,
sorgsen, (stundom) vilsen osv., även till verb ss. efterhängsen, tilltagsen.
Ännu vanligare i (särsk. vissa götal.) sv. dial., såsom bångsen, vild, ostyrig
(ä. nsv. blingse), fängsen, angelägen om, gapsen, förundrad, garpsen, prat-
sam, grömse, grym till utseendet, hipse(n), häpen, hogsen, modfälld, jäl-
sen, ängslig, kallset n., kulet (om väder), krumsen, klnmsen, valhänd,
lamsen, lam, lekse(n), lekfull, liksen, duglig, skumsen, mörkrädd, skurset,
skalset n., kyligt, ruskigt, stirsen, tankspridd, stnmsen, häpen, flat, tarvsen,
behövande, vanse(n) van, yrsen, yr, vrångsen, örvänsen, mycket villrådig
(: adv. örvännes), jfr bolsa, orngalen (om suggor: bol, brunstig). Av dessa
bygdemålsord lämpa sig flera att upptagas i riksspråket, dit f. ö. leksen
och väl även krumsen stundom funnit vägen. — I nda. dial. finnas flera
substantiviska genitiver, som utan avledning övertagit adjektivisk funk-
tion, t. ex. trcels, besvärlig : trcel, vrags, förkastlig : vrag, volds, våldsam:
vold. — Adv. städse är en ombildning av y. fsv. stwdhis, från mlty. stétis,
adverbiell genit. till germ. adj. *stcedia-.
Om dimin.-suffixet -se i sht i dial. se -sa.
-sel o. -sia, i regel abstrakta till verb (äldst o. ännu i sv. vanligast
till sådana på urgerm. -ian, t. ex. *födian — föda; alltså av urgerm. -isl-;
jfr under -else), t. ex. blygsel, födsel, hörsel, klädsel, känsel o. känsla,
körsla (vanl. i plur.), rädsla (men da. raidsel), skötsel, styrsel (förr även
slyrsla), trängsel, vigsel, yrsel (förr även yrsla). Stundom med sekundär
konkret betyd., t. ex. gödsel, stängsel. Fängsel är en ombildning av
fängelse (se -else). Varsel (= da.) intager en särskild ställning såsom
bildat till fsv. vara (osv.), göra uppmärksam på, varna, alltså ett verb
efter I. konj. Jfr även samfärdsel (1865, Hyltén-Cavallius 1868 osv.) från
da. — Av den ännu äldre typen, urgerm. -sia- (utan mellanvokal) till verb-
rötter t. ex. got. preihsl, trängsel, ags. cnösl, släkt, kvarlever ingen i nsv.
— Historiskt sett var avledn. blott /, med s utlöst från ord, vilkas stam
slutade på s, dels gammalt sådant o. dels möjl. uppkommet av ord på
dental -f- ie- suffixt -tio, vartill, såsom förf. förmodat Ark. 7: 161, betsel
kunde höra: ordets betydelse hänvisar det nämligen snarare till de med
instrumentalsuffix bildade kategorierna. Alltså uppkommet på samma sätt
som t. ex. avledn. -Ung, -när, -ster m. fl. — Hithörande avledn. på -e(motsv.
germ. -(i)sl-ia) ha konkret betyd. t. ex. bindsle, bränsle, gärdsle, hängsle.
Av dessa nsv. bildningar på -sel o. -sia äro de senare, historiskt
sett, att betrakta som (jämförelsevis unga) utvidgningar av de föregående.
Avledn. -st uppträder i nord. spr. även som denominativsuffix,
t. ex. sv. dial. ätsel, frat, kvinnsle, kvinnfolk, m. 11., varom se art. åtel.
-sing i jölsing, mansing, äfsing m. fl., se -ing.
-sk. 1. i sbst., utan spår i nsv. som inhemskt självständigt suflix.
I brådbrasket ingår ett fsv. *brazk, till *brazker, bråd. På samma säll
äro glömska, ilska osv. substantiveringar av adj. på -sk. Handske (mlty.
hanlzke) innehåller en försvagad form av sko. I slask, slusk, snusk m. fl,
hör sk till stammen el. till grundverben.
\l.ll
2. i adj. såsom de gamla bildningarna dolsk, hemsk, av urnord.
-iska 1 i betyd, 'överensstämmande med, härstammande från', t. ex. got.
mannisks, mänsklig, till mctnn-, människa (se d. o.) = ie. -isko- i grek.
dimin. anthröpiskos till dnthröpos, människa, lat. mariscus, av manligt
slag, till mäs (genit. maris); även i litau. o. slav. (från germ. spr.?).
Särskilt synnerligen ofta till ortnamn, t. ex. bohuslänsk, stockholmsk,
norrländsk (dock mera sällan till namn på vokal, i sht -a; alltså t. ex.
ej till Gränna, Sala o. d.)2. Märk: dalsk till Dalarna, men dalsländsk till
Dalsland; Igbsk (skinka) till Liibeck o. tursk(a bönor) till Turkiet. Dess-
utom bl. a. till olika slags personbeteckningar, t. ex. napoleonsk(a tiden),
boströmsk (filosofi)3, germansk, djävulsk.
Växelform: -isk, dels inhemsk i ord på -n såsom bottnisk i Bott-
niska viken osv. o. det från fornsv. upptagna gutnisk, möjl. också i hed-
nisk, som dock kan vara ett gammalt lån från västgerm. spr.; dels lånad
från ty. -isch (jfr efterbildningen självisk) el. lty. -isch t. ex. hövisk (jfr
under -esk, -ysk). — I akademisk, elegisk, magisk, sympatisk m. fl. är av-
ledn. strängt tagit ej -isk, utan -sk; jfr akademi, elegi osv. Några ss.
t. ex. aristokratisk, filosofisk äro i det fallet tvåtydiga (jfr aristokrati o.
aristokrat).
Båda grupperna ansluta sig i regel till substantivstammen (märk
till formen de ovan nämnda dalsk, Igbsk o. tursk); sällan (såsom man
också väntar sig på grund av suffixets ursprung) till verb ss. bitsk
(nu föga br. = lty.), glömsk, inbilsk, löpsk o. glupsk (förr även glu-
pisk), det senare möjl. lånat, el. förförisk (jfr ty. verfiihrerisch), hädisk,
svärmisk 4.
Förr ofta -isk, där nsv. har -sk, t. ex. fsv. norisker (jämte norsker)
o. ä. nsv. norrisk, ä. nsv. katolisk, kätterisk (jfr nsv. sekterisk), neder-
ländisk, polnisk, skånisk, spåttisk, stockholmisk, utländisk, östgölisk, jfr
Geijer: 'Horniska stamvapnet', o. ännu i senare tid germaniska o. ro-
maniska språk (ännu åtm. på 1870-t. o. stundom även senare).
Mycket använt o. användbart i nybildningar. Mindre tilltalande
äro t. ex. i de från tidningar uppvisade aftonbladsk, inre-missionsk.
Anm. Hit höra även en mängd förlängda biformer, oftast med ut-
ländska förebilder, men icke sällan produktiva i svenskan, t. ex. -ansk
(ofta från ty. -anisch, t. ex. afrikansk, men även inhemska nybildningar,
t. ex. bergianska trädgården), -iansk (t. ex. det inhemska gustaviansk),
-alisk (t. ex. lexikalisk), -erisk (t. ex. sekterisk, till sekt; numerisk hör till
numerär), -istisk (t. ex. karaktäristisk, från ty., aftonbladistisk, närmast
till aftonbladist, jfr -ist).
1 I t. ex. lånordet rask däremot av -sk utan mellanvokal el. av -k.
2 Jfr Noreen V. spr. 5: 526.
3 Synnerligen missljudande är däremot hiertask(a fonden), som anföres
av Noreen V. spr. 5: 524.
4 Suffixet uppträder, såsom synes, gärna i bildningar med nedsättande
el. förklenande betyd., såsom också i andra germ. spr. (t. ex. ty. kindisch,
knechtisch) ävensom i slav. (t. ex. polskan), närmast utgående från dim inu-
ti vi sk funktion (jfr t. ex. grek. neäniskos).
Ordbildning.
XLIII
-ska, i beteckningar för kvinnor (hustrur, yrken1, nation o. d.),
efter vissa regler växlande med -inna, t. ex. generalska, kassörska, pro-
fessorska, spanjorska, stockholmska, studentska, östgötska; i folkspr. även
i Petterssonskan o. d. till mannens familjenamn (ytterst vanligt ännu på
1870— 80-t., men nu starkt på återgång o. i regel blott med försmädlig
anstrykning); y. fsv. -ska, av mlty. -sche till adj.-suffixet -sch, åtm. delvis
dock urspr. -se (se -sa). I engelska, tyska osv. däremot direkt till ord
på -sk. Om tvätterska o. d. se -erska.
i abstrakta (stundom med sekundär konkret betyd.), t. ex. brådska,
glömska, ilska, spetälska ävensom (/) fåvitsko (fsv. oblik kasus av fCwizka),
däremot av adj. på -så*; liksom också språkbeteckningar ss. danska,
franska osv.
Betr. verben må anmärkas, att minska (= da. mindske) är bildat an-
tingen med -sk till min- i mindre el. med -A* till got. mins, mindre (jfr ags.
minsian) såsom sv. dial., isl. minka till min-, Vb. önska (med -n- från
mlty.) har sitt -sk- från grundordet fsv. ösk, önskan, vars sk dock i sin
tur ytterst har verbalt ursprung; älska är avlett av ett adj. = isl. elskr. —
I vissa verb, ss. lånorden forska, äska, är -sk- urspr. presensbildande
suffix (jfr t. ex. lat. cresco, perf. crevi), vilket kommit att medfölja i hela
böjningen, på samma sätt som det urspr. presensbildande -n- i skina
till ie. ski, lysa.
-sia, -sle, se sel,
-st: i tjänst (fsv. picenist m. m.), abstr. till tjäna; jfr hyllest, ynnest
under -est. Hit höra ock de från lty. komna brunst (: brinna), fångst,
gunst, -komst i inkomst osv., konst, svulst, vinst. — I törst är suffixet,
historiskt sett, -t (-tu-), jfr torr av urgerm. *purzu- (se -/).
-ster, se -der.
-t: 1. i sbst. av växlande ursprung.
Stundom, efter tonlös konsonant, av el. motsvar. urgerm. -ipö,
t. ex. näpst, rykt (fsv. rökt, till rökia, sköta, vårda), räfst, täkt (i grus-,
in-, ler-, löv-, våldtäkt, till taka, taga), ursäkt (till fsv. adj. ursaker el. vb.
ursaka), väkt i morgonväkt osv. (till vaka el. möjl. fsv. adj. vaker), ända-
lykt (till germ. vb. *lukjan, tillsluta) — samtliga, utom kanske ursäkt o.
väkt, avledda av verb — ; o. möjl. lånordet höft (i på en höft) till hov,
måtta. Annars, efter tonande konsonant, utvecklat till -d; se -d I. 1.
Ibland, likaledes efter tonlös konsonant, av ie. -ti, -tu (=germ.)2,
t. ex. blåst, drift, gift (: giva), jäst, list (jfr got. lais, jag vet), sot (av *suhti-
till got. siukan, vara sjuk), tor fl, törst (se -st), ortn. Vist o. -vist i hemvist
(till germ. *ivesan, vara), väft, växt, ätt (av *aihti- till germ. *ai%an, ega);
el. i lånorden bikt (till fhty. bijehan, bekänna), bukt (av *buhti-), -dräkt i
endräkt (av *drahti- till draga), flykt (av *fluhti-), jakt (väl av *jahli-, men
ty. jagd av *jagöp-), klyft (av *klufti-), makt (av *mahli-), tukt (av *tuhti-),
1 Kvinnliga yrkestitlar, särsk. av officiell natur, som uppkommit i senare
tid, t. ex. lektor, postexpeditör, kunna ej förses med avledn. -ska (lika litet som
t. ex. doktor med -inna), i all synnerhet icke, då motsvar. titlar på -ska (o.
-inna) redan äro i bruk om hustrur till personer med dessa titlar.
2 l germ. spr. stundom växlande inom samma ord, jfr växt ~ isl. vpxtr,
\ I I \
Ordbildning.
vikt (a> 'irchti ), som även i nord. spr. givit el. skulle ha givit former
på i | tt); annars efter tonande konsonant utvecklat till -d, se -d I. 2.
1 1 il hör också läst (skomakar-) av urgerm. *lais-ti- till fhty. -leisa,
rotspår, osv. (jfr list ovan). Tolft har ombildats av fsv. tylft, som upp-
kommit i anslutning till orden på -ti; i lånordet hälft ingår däremot
snarast ett -ipö, Suffixalt är även -/ i lårft (fsv. laiript m. m.), till lin o.
ett sbst. isl. ript, tygstycke, besl. med riva.
En efterbildning av sbst. på (ie.) -ti (o. germ. -ipö) är det unga upp-
täckt till upptäcka.
Någon gång av (ie. -to- o.) urgerm. -la-, t. ex. frost o. lånordet knekt;
a\ (ie. -ta o.) urgerm. -tö i t. ex. lånordet slakt.
I kroppsdelsbeteckningen Aö'// (från ty.) är sekundärt; jfr got.
hups ds.
Trakt kommer ytterst av lat. tractus, en frz-stam (till trahere, draga),
alltså motsvar. de germ. bildningarna på -pu, -du (se -d I. 3) o. sålunda
även (efter tonlös konsonant) de ovan anförda blåst, jäst, växt (isl. vgxtr).
Om -/ i hjort se under -la.
I åtskilliga ord på -t hör slutkonsonanten egentligen till det verbala
grundordet, t. ex. fläkt, glimt, skymt av fläkta, glimta, skymta (se -ta 2).
I låkt(e) uppträder egentl. en omställning av lty. letke med diminu-
tiviskt k.
2. i adj. såsom bredbent, finhyllt, höglänt o. d. ingår ett denomina-
ti vt tillhörighetssuffix urgerm. -id (alltså -bainida- osv.), som givit nord.
-d (-d; jfr blåögd under d slutet) o. efter tonlös konsonant -/ (närmast
-p) såsom -hyllt av *hulpida-, vilket / sedan analogiskt överförts till andra
bildningar med ljudlagsenligt d såsom -bent osv. Se särsk. -hyllt o. jfr
parallellbildningarna under -ad.
3. i ad v. a. t. ex. allmänt, mycket, öppet av -ti adj.:s neutr. sg. (got.
-dld = ie. -d i lat. id, det), stundom utan nu kvarlevande adjektiviska
motsvarigheter t. ex. enbart, mangrant, nogsamt, titt och ofta; jämt och
samt till isl. adj. samr, samma. Med analogiskt tillagt /: eljest o. straxt
till eljes o. strax; kanske också i varest (: fsv. hvares), se b.
b. i dit, hit o. vart, av pronominalstammar -f- aU åt (= lat. ad) för
att beteckna riktning. Jfr ä. nsv. södert, vänstert, åt söder osv., av söder
åt (af). Även varest (varefter därest) kan uppfattas som bildat med
samma al.
c. i samt och synnerligen från mlty. (jfr got. samap osv).
-ta. 1. i sbst., saknas i inhemska ord1. Lånordet kräfta, från
mlty. krevet, kreft, med -a tillagt i sv., innehåller samma i djurnamn icke
ovanliga- f-suffix som i eng. hornet, ty. hörnis, bålgeting (se geting slutet)
el. de inhemska isl. alpt, svan (germ. *albnt-, varom under Alt-), sv. hjort
(germ. *herut-) = ieur. -d i t. ex. grek. kemds (genit. kemädos), en anti-
lop. I lykta (från lty.) hör / till grundordet (jfr ty. licht, med -/ av germ.
-p); i lånordet stötta till stammen. Klyfta har ej gammalt -ta, utan är
en yngre sidoform till klyft (se -/).
1 I t. ex. redskapsnamnen (dial.) Mäkta, dryfta, gräfta, klyfta hör -ta till
de till grund liggande verben bläkta (av urgerm. *blakatjan) osv.
Ordbildning.
XLV
2. i verb; stundom av el. motsvar. det urgerm. iterativ-intensiv-
suffixet -atjan, -itjan, såsom i fläkta, glimta, längta, skymta, skämta, snyfta,
spänta (till spån el. vb. spana, ä. nsv. spänd), träng ta, vänta, älta; alltså
*flakatjan osv.; jfr got. lanhatjan, lysa; urspr. av substantivstammar på
-at, -et, -it = ieur. -ad, -ed, -id, såsom t. ex. grek. lilhåzö, jag stenar, av
*lithadiö till lithås, genit. -ådos, sten (jfr litografi). Härav deverba-
tiverna fläkt, glimt, skymt, skämt (se -/ 1).
Ofta hör dock i verb på -la /-et till ett (ofta lånat) substantiviskt
el. adjektiviskt grundord, t. ex. akta (: akt), bikta (: bikt), bukta (: bukt),
frakta (: frakt), frukta (: germ. nominalstammen furht-\ häfta (: fsv. hapl,
band), häkta (från lty., etymol. = häfta), jäkta (: jakt), lufta (: luft), lukta
lukt; etymol. = lufta), mäkta (: makt), plikta (: plikt), rikta (: ty. recht),
sakta (: adj. sakta), slakta (: slakt), tukta (: tukt), ursäkta (: ursäkt), vakta
(:vakt), äkta (: adj. äkta); el. också till stammen ss. i välta osv.
-te: i mask. i smeknamns- o. diminutivbildningar, t. ex. brunte, jfr
sv. dial. mante, liten gosse : man (i riksspr. pass mante, jfr 'stopp min
gubbe lilla' osv.), ä. nsv. route, galt: ronc, sv. dial. runte, vädur : runn-
bagge, konta: kona, kulta: kulla, Dante (: Daniel), Jonte, Svente m. fl.;
i neutr. löfte, från ml ty. löfte, lovede (jfr ty. gelubde) till lova;
rykte, från mlly., innehåller en avledn. av en bildning på urgerm. -ti
till ropa.
-ter, se -der. — Slätter (jfr fsv. siat) har möjl. utbrutits ur sammans.
såsom slåtterkarl (av fsv. genit. -ar).
-tor i kantor osv., se -or.
-tur i docentur osv., se -ur 1.
-tör i direktör osv., se -dr.
-ung, se -ing.
1. -ur, -tur (betonat): av lat. -ära (-tura av tu -f- rö), egentl. av
vbalabstr. på -/fz, t. ex. de lat. grundorden till censur till census (av
-/ -f~ fö), kultur till cullus; sedermera analogibildningar ss. docentur,
intendentur osv.; i bravur av fra. bravoure, av ital. bravura; jfr den
romaniserande bildningen krumelur till krum, krokig. Etymol. = -yr av
fra. -z//T. Jfr även under -är. — Däremot är -ur icke suffixalt i sinekur (lat.
sine cura, utan omsorg) el. samhörigt med suff. -ur i tambur (jfr ital.
lamburro m. m., f. ö. av ovisst urspr., se tambur- 3) el. fdur med se-
nare tillagt (fra. fdou).
2. -ur (obetonat), av urgerm. -ura- i masur; fsv. fiadur, ä. sv. klappur,
o. stavar motsvar. sv. fjätter, klapper- o. slaver (se -tv mom. 2). I personn.
Hildur ingår den nisl. noin.-ändelsen -ur (motsv. -/* i isl. Hildr). — Our-
sprungligt i det egentl. persiska asur (lasur).
-us, från lat. -us i kritikus, politikus o. d., blott med skämtsam o.
ofta i viss mån nedsättande anstrykning (jämfört med kritiker, politiker),
o. slangspråkets efterbildningar friskus, frisk, fräckus, fräck, vinkus, vink,
osv. ävensom det mera oregelbundna fiffikus1. Jfr -is.
1 Ej att förväxla med det i nordnorrl. o. i slit finnl. dial. förekommande
•us i okvädinsord på män, från det ytterst allmänna finska -us i samma anv.
(jfr Saxén Sv. lm. XI. 3: 99),
1
-vi i redikyl av fra. réticule av lat. rEticalam, med dimin.-suffixet
•culum till r£/e, nät; kalkyl av fra. calcnl är ett deverbativ av calculer,
hll lat. calculus, liten sten (dimin. till ca/.r); i as;//, ytterst av grek. åsylon,
är däremot -/// ej suffixalt (till grek. a- med privativ betyd. o. sylån, röva).
-v in i kostym, ytterst av lat. ack. consuetudinem, vana; däremot i
volym (fra. volumé) av lat. volumen till volvere, rulla; i parfym hör -ym
till stammen (jfr fra. fumer, röka).
-yr: vanl. av fra. -urc, motsv. lat. -ura (se -ur), t. ex. blessyr,
broschyr, chevelyr (lat. *capillatura), dressyr, frisyr, glasyr av fra. glacure
till glacer, komma att frysa, men liksom ty. glasur påverkat av glas;
koaffyr, lektyr, miniatyr, paryr, tortyr, turnyr, uvertyr; jämte nybildningen
flottyr till 11 o 1 1 . - I martyr ytterst av grek. martyr; porfyr (från fra.)
ytterst av grek. porphyra, purpur; i satyr ytterst av grek. såtyros o. i
vampyr ytterst av serb. -Jr.
-ysk: i fransysk, av ä. nsv. fransösk, jämte -ösisch, från ty., till ty.
franzose, av fra. francois (av *frankiscus; med germ. -isk-; se -sk); se
f. ö. art. fransk.
-å: i tablå osv., jfr under -ett 2.
-än: ofta av fra. -ain av lat. Cinus (se -an 2), t. ex. suverän (mlat.
saperänus = sopran). — I migrän (fra. -aine) är -än ej suffixalt: grek.
(h)emi-krania (jfr kranium).
-är: av fra. -aire, av lat. -ärtas, -ium el. -är/s, t. ex. sbst. cirkulär, for-
mulär, millionär, pensionär el. adj. elementär, vulgär osv.; jfr -iär, -när o. -are.
-ebuSj se -eizs.
-ör, -tör: av fra. -eur, -teur (dels yngre lärda o. dels folkliga former);
bl. a. i nomina agentis, egentl. av lat. -(ä)tor (t. ex. cantor = sv kantor),
till part.-pf.-stammen av verb o. sedan i fra. analogibildningar direkt till
intinitivstammen (jfr motsvar. förh. under -ur 1); t. ex. aktör, chaufför
(etymol. = kalfaktor), dansör, massör, medaljör, valsör, vivör jämte de
ej i fra. förekommande grossör, leverantör, skrodör; i sakliga konkreta
t. ex. parlör, portör; i abstr. motsv. lat. -or, t. ex. dusör, favör, longör,
valör, vigör. — Etymol. = -or i matador; se -or.
-ös (-iös): av fra. -eux, -euse, av lat. -ösus, -ösa (egentl.: försedd med,
till sbst.; av omstritt urspr.), t. ex. adj. muskulös, melodiös, nervös, reli-
giös, skandalös, tendentiös el. med inhemsk stam: svinös jämte -iös; dess-
utom i fem. sbst. till mask. på det obesläktade -ör,\. ex. dansös, massös
el. utan motsvar. mask. t. ex. brodös, jfr även ä. sv. polkös Dalin 1853;
av sakliga konkreta t. ex. mitraljös.
En del suffix, som i urspråken spelat en högst betydande roll, ha
på grund av ljudutveckl ingen (synkope m. m.) redan före den litterära
tiden försvunnit, t. ex.
urgerm. -a (ie. -o), s. k. a-stammar, ss. i urgerm. *wulfaz m. (sv.
nlv) = sanskr. vrka- osv., av ie. *ulk"-o-s; motsv. sanskr. -as, grek. -os,
lat. -us (genit. -i), el. urgerm. *werka(n)- (sv. verk) = grek. (p)érgon, av
ie. *uergo-m. — Ofta med agentisk el. participial karaktär, ss. i adj. lat,
som släpper efter o. d. (: låta), trygg, som tror el, har trott el. litat (: tro),
Ordbildning.
XL VI I
ord av typen stenbit el. (Magnus) Smek1. — I neutrala vbalabstr. icke
sällan med starkt rotstadium i förh. till det starka verbet, t. ex. skall,
skalu, språng, tvång, varp, varv till de st. vb. fsv. skcella, skcelva, springa,
pvinga, vcerpa, hvcerua, el. de mer el. mindre konkreta band till binda,
vrak till fsv. st. v b. vraika osv.
urgerm. -ja(-ia), s. k. ja-stammar, motsvar. ieur. -io, egentl. ett
adj ektivsuffix, ofta använt i substantiveringar o. sedermera bl. a.
som tillhörighetssuffix 2 t. ex. urgerm. *hagja-, sv. hägg, till hage,
alltså 'hägnadsträd', urgerm. *harja-, sv. hår = fpreuss. karja-. till litau.
käras, krig; el. som diminutivsuf fix 2 t. ex. urgerm. *fulja-, sv. föl, jfr
fåle, urgerm. *kidja-, sv. kid; el. utan särskild betyd.-skiftning t. ex. ur-
germ. *knnja-, sv. kön. I vissa fall (i regel efter lång rotstavelse) upp-
träder ya-suffixet (ia-) i sv. som -e t. ex. mask. herde o. neutr. törne, se
under -e.
Hit hör, historiskt sett, en grupp möjlighetsadj., oftast bildade
på preter. plur. rotstadium, med i böjningen avljudande -i, -ja, t. ex.
gäv, häv, -kvcem- (i bekväm), -ncem- (i angenäm, jfr got. andanéms), för,
el. isl. Icegr, scétr, som sannol. ligga till grund för läge, säte; vilka bild-
ningars indoeur. urmönster trol. äro avledn. på -io av gamla rotnomina,
jfr t. ex. sanskr. vähya- : -väh.
urgerm. -ö (ie. -ä), s. k. ö-stammar, ss. i urgerm. *sakö (sv.
sak), samma bildningstyp som lat. mensä, grek. time osv. — Hit höra
t. ex. gjord (sadel = isl. gjord), tång (= fhty. zanga osv.), våg, väg-
instrument (= fsax. wåga osv.), o. bl. a. även en grupp med starkt
rotstadium till verbrötter el. starka verb, t. ex. grep (germ. -ai-), grepe,
till germ. *gripan, gripa, led (-ai-), resa o. d., till germ. *lipan, gå, stång
till *stcng- i stinga, *vet i ortn. Veta (= isl. veit) till isv.vita, vetta; jfr isl.
kvgl i., kval : germ. *kwelan osv. — Stundom germ. -wö, t. ex. mad
(germ. *mapivö el. madivö; jfr lat. metere, meja; el. möjl: ie. -tuä till roten
me i meja).
urgerm. -iö, s. k. zo-stammar, ss. i urgerm. *a(g)iviö, sv. ö, till *ahivö-,
vatten (— lat. aqna), *armiö-, sv. ärm, till arm, *haipiö-, sv. hed, jfr fkymr.
koit, skog, *menziö- el. *mnziö-, sv. myr, till fhty. mios, mossa, el. ags.
mos, myr (jfr sv. mossa), i dessa fall som tillhörighetssuffix (jfr -ja);
sv. skön, gottfinnande; el. med femininsuffixet nom. -T, genit. -iö-, se
under art. mö, röj o. orre (dalm. ynn av urgerm. "urznT- till orre
av *nrz-).
urgerm. -i (ie. -i), s. k. /-stammar, ss. i urgerm. *^astiz (jfr urnord.
SaligastiR, sv. gäst) av ie. *ghost-i-s (= lat. hostis). I äldre urgerm. tid
mycket använt att bilda verbalabstrakter, i slit mask., vilka i nord. spr.
ofta motsvaras av neutr., t. ex. *slagi- (ty. schlag m., men sv. slag n.);
se t. ex. under bett, drev (~ ty. trieb m.), grepp, sken, skott, skred,
snitt, steg, svek, såd, såg (under suga). — En särskild grupp av gamla
1 Sådana ord som fjäskc(r), slarv(er) (se under -er) förete samma typ,
men ha åtm. i regel uppkommit långt sedan avledn. -a försvunnit; de höra
därför till de under III (början) anförda bildningarna.
2 Jfr -e ovan o. -iö nedan.
\ I XIII
Ordbildning.
bildningar på germ. -i (-ia) bilda de s. k. möjlighetsadjektiven, varom
under -ja,
urgerm. -u (ie. -u), s. k. //-stammar, ss. i urgerm. *sunus (urnord.
suniiR, sv. son), motsv. (med avljud) san skr. sunu, fslav. synu (även n-et
är har suffixalt); jfr grek. pikhys, aln (se bog), lat. manus (genit. -us),
hand. Hit höra t. ex. köl (= isl. kjolr), lag, vätska (= i si. logr, sjö), mal,
insektnamn ( isl. molf), mjöd (= isl. mjodr), val (som måttsord = isl.
volr, käpp), vall, fält (— isl. vollr).
Med dessa avledningar ha ett stort antal nordiska ord bildats, som
nu förefalla sufiixlösa, så t. ex. band ej blott genom vokalförändring (av-
ljud) av binda utan av urgerm. * banda- el., om indoeuropeiskt, av *bhondho-.
»Suffixlösa» äro däremot, historiskt sett, bl. a. en mängd jämförelsevis
unga verbalabstrakter såsom knäck, släng, smäll el. neutr. gnissel, jäkt,
klink, knog, knåp, kält, käx, plugg, skval, skvaller, slit, släp, spring osv.
(andra ex. se nedan III samt ovan under -r, -s, -t).
Utan suffix uppkomna äro ock en del substantiveringar, såsom
djup, svensk, sår osv. till motsvar. adjektiv, sbst. dricka till vb. dricka
osv. (se nedan III), samt slutligen en del elliptiska ord, t. ex. bil, rek,
(i reta, Rika osv. (se nedan III samt Förklar, o. förkortn. under ellips).
Ett antal bildningar utan vokalisk avledning (ro tno mina) funnos i
det indoeur. urspr., t. ex. *ped- (pöd-), fot, *nas-, näsa, *aus-, öra, *kerd-
('kord-), hjärta, *dhur- (m. m.), dörr, *g"öu-, oxe, ko, *mus, råtta, *näu-
skepp l. I senare tid böjas dessa som s. k. konsonantstammar el. ock
ha de — oftare — utvidgats med allehanda suffix, -an, -ön, -i osv.
Slutligen bör framhållas, att en del bildningselement, som nu göra
intryck av vanliga suffix, i själva verket uppstått i en nominalböjning
med inom paradigmet växlande stammar (heteroklis) 2. Så har r i ty.
wasser o. n i vatten sitt egentliga ursprung i en ieur. böjning nomin. -ör,
genit. -n-és; o. t i salt (~lat. genit. satis) beror väl på ett ieur. paradigm
*sal-d o. säl-i, genit. sal-n-és.
Av prefixen el. de till avledning nyttjade förstavelserna äro föl-
jande de från etymologisk synpunkt anmärkningsvärdaste3:
a- i ateist, av grek. a- med upphävande betyd., av ie. n-. — Framför
vokal an- i analfabet. Etymol. = lat. in-, ty. un-, sv. -o (se in- o. o-).
1. an- i anhang, anrycka, från lty. o. ty. an- = det inhemska å-.
2. an- i anlete, anskrämlig, ansvar o. andöva (i tilläggen), inhemskt,
av ä. fsv. and- = got. anda-, ty. ant- (i antvarda); besl. med lat. ante,
framför (varav sv. ante-) o. grek. and, emot (varav sv. anti-). Identiskt
1 Den möjligheten föreligger dock, att även dessa på ett tidigare stadium
av det indoeur. urspråket haft suffixala element, som ljudlagsenligt bortfallit;
liksom i sv. band av *banda-, grek. pais, genit. paidös, av *panid- osv.
2 De där uppträdande bildningselementen (r, n, d osv.) kunna dock ej till
sitt yttersta ursprung skiljas från motsvar. här behandlade suffix. Så är t. ex.
n-et i den ovan nämnda genit. -n-és (jfr sanskr. nd-n-ds) identiskt med den
för n-stammarna karakteristiska konsonanten (se -a, -e).
3 Då ordboken i särskilda artiklar redogjort för dessa prefix, behandlas
de här, i motsats till suffixen, i allra största korthet.
Ordbildning.
XLIX
med det från ty. komna ent- i entlediga, av ä. ant-, i nominala sammans.:
emot, i verbala vanl.: bort från; ävensom um- o. unt-.
3. an- i analfabet, se a-.
av- i t. ex. avdanka, avgud, avvittra = adv. o. prep. av.
be-, från lly. be- = bi nedan o. senare delen av grek. amphi, om-
kring: begripa alltså egentl.: gripa omkring — Synnerligen ofta bl. a. i
verb som tjänstgöra som transitiver till vid sidan stående enkla intran-
sitiva verb (vanl. med prepos. på men även i, med, till m. ti.), t. ex. bear-
beta (: arbeta på), bebo (: bo i el. på), belysa, besvara osv. — Bruket av
denna tyska förstavelse har tack vare särskilt V. Rydbergs ingripande
under 1870-talet gått starkt tillbaka, så att nu allmänt t. ex. främja o.
pryda föredragas framför befrämja o. bepryda, hedra (utom i Finnl.) un-
danträngt behedra osv.
bi- i t. ex. bihang, från mlty. bi- = ty. bei = be ovan.
de- i degradera, deverbativ osv., från lat. de-, av, från.
dis- i disharmoni, disponera osv., från lat. dis-, i sär (urbesl. med två).
ent-, se an- 2.
er-, från lty. o. ty. er-, obetonad sidoform till ur- = sv. ur-. Ofta
med resultativ betyd. t. ex. ertappa, till ty. tappen, famla, treva, alltså:
genom trevande nå fram till.
för-, som obetonad partikel, i regel från ty.: mlty. vor-, ty. ver-; se
f. ö. ordb. samt ovan under -a 3 b o. nedan under IV.
före- som betonad partikel (i förefalla) = mlty., ty. vor.
ge-, från lty. t. ex. gemen el. hty. t. ex. gedigen; åtm. till funktionen
motsv. lat. eom- (= cum, med) i eommunis; f. ö, .'= g- i granne (got.
garazna).
im-, se följ.
1. in-, i inhuman, inkompetent m. fl., från lat. in-, med upphävande
betyd., etymol. = o-; framför läppljud im- t. ex. impopulär (jfr um-
av un(d)-).
2. in- = adv. in, dels inhemskt, t. ex. inbördes, inhyses, inälvor, o.
dels lånat från ty., t. ex. inbilla, intyg; se för övr. art. in.
miss-, inhemskt o. lånat från ty.; egentl.: rotbesl. bl. a. med lat.
mutäre, förändra, o. f. ö. med mista, miste, skilsmässa osv.; se ordb.
o-, inhemskt = ty. un-, lat. in- (se in-), grek. a- (i ateist) osv., av ie.
*n-; med nekande el. upphävande betyd., t. ex. ofred, ohelga, (jfr otukl ~
tukt), cl. av pejorativ karaktär t. ex. okynne, oting. Samma o- urspr. även
i övermage av o-formaghi.
re- i reaktion, reformera osv., av fra. o. lat. re-, åter.
sam-, inhemskt = got., sanskr. sama-, grek. (h)omo-; t. ex. samtala,
samvaro, samvete.
um- i vissa verb, t. ex. umbära, -gälla, från mlty. um-, av unt-, und-
= ////(/-.
und-, åtm. i regel från mlty. unt-, ent-, t. ex. undfå efter mlty. ent-
vån, undseende, jfr mlty. vb. unlsen, rädas för, väl egentl.: undvika att se
på; av fsax. and-, ant- = an- 2, enl-, um-.
ur-, inhemskt i urarta, urbota, urfjäll, ursinne, ursäkt, urtima =
t. ex. fhtv. ur- (ty. er-; se er-). Från växelformen or-: orlov, orsak o. från
Ordbildning.
ör : örlig. Identiskt med ///•- som förstärkningsord, t. ex. urgammal,
efter ty. uralt, o. för att beteckna ursprung o. d., t. ex. urbild, urtid; i
båda fallen från ty.
van-, med upphävande el. förringande betyd, av samma slag som
t. ex. ty. miss-, un-, ver-, till isl. vanr osv., saknande; i t. ex. vanför,
/. -tro, -vett; förr brukat mer än nu (t. ex. vanbruk, -hopp, -mod osv.).
veder-, dels av fsv. vedher, biform till prepos. o. adv. vid, t. ex.
vederbörande, v eder deloman, vederstygglig, dels från de etymol. identiska
tyska motsvarigheterna, t. ex. vederdöpare, till ty. wieder i betyd, 'åter',
vedersakare o. vedervärdig till ty. ivider, emot (jfr vidrig). Åtskilliga hit-
hörande, från ty. komna ordskapelser kunna med fördel utbytas mot
inhemska, t. ex. vedervärdig ~ motbjudande, vedervilja ~ motvilja.
Som förstärkningsord användes, utom det ovan nämnda ur-,
I. ex. pin (pin kär), splitl(er)-, spritt-, stock-, storm-, stört-, ärke-.
(Om förhållandet mellan grundord och avledning.)
Stora svårigheter möta ofta icke-fackmän vid försöken att be-
stämma, vilket ord som är grundord (primärt) i förhållande till ett
annat1; och det kan stundom även för specialisten vara vanskligt nog.
Att här uppställa allmänna regler är ej möjligt. Ett avgörande kan
i många fall ej träffas utan specialundersökningar av varje avlednings
historia i förening med kännedom om den indoeuropeiska ordbildnings-
läran i allmänhet. Rent teoretiskt sett kunde t. ex. glimt vara grundord
till glimta (i så fall en ieur. bildning på -ad-, -id- 2), men det är likafullt
absolut visst för den, som undersökt dessa bildningars öden, att förhål-
landet är omvänt; lika visst som att t. ex. lat. pugna, strid, ej, såsom det
kan förefalla, är grundord till pugnäre, strida (ehuru annars lat. verb
av denna klass historiskt utgå från just dylika bildningar på -a), utan
tvärtom det förra bildats av det senare, som i sin tur är avlett av
pagnus, knytnäve; alltså egentl.: kämpa med nävarna. Men bevis
kunna här ej lämnas utan att rulla upp en stor del av den indo-
europeiska ordbildningens historia. Naturligtvis kan man ej heller
blott på grundval av de yngre formerna avgöra något i dessa frågor.
Orden måste återföras till sina grundformer, då det visar sig — för att
taga ett exempel ur högen — att t. ex. sbst. stieka varken är bildat av
det likalydande verbet el. detta av substantivet o. att sticka i betyd,
'stechen' har ett helt annat ursprung än sticka (eld på) el. sticka om
strumpor o. d.
I. vissa fall kan man dock utan ingående kunskaper med tämligen
stor säkerhet fälla en dom i dylika frågor. Om av två ord det ena upp-
1 De etymologiska uppgifter, som förekomma även i (icke-språkliga) veten-
skapliga arbeten o. uppslagsböcker, äro åtm. från denna synpunkt mycket ofta
falska eller vilseledande. Där det meddelas, att 'A kommer av B' bör det icke
sällan heta, att 'B kommer av A' el. också ha A o. B ett gemensamt ursprung
el. äro de blott 'besläktade' (f. ö. stundom icke ens det).
2 Samma el. en fullt analog uppfattning gjorde sig också i den språkve-
tenskapliga litteraturen stundom gällande ännu på 1880-talet.
Ordbildning.
U
visar omljudsvokal, är det i regel sekundärt i förhållande till det andra,
t. ex. hysa till hus, värma till varm, ävlas till avel l. Men stundom kan,
vad som förefaller som omljud, i själva verket bero på avljud. Eller
också kan förhållandet vara på annat sätt invecklat. Så t. ex. är sv. stegel
ej bildat av vb. stegla utan grundord till detta; men substantivet har fått
sin omljudsvokal (äldre -ä-) från det avledda verbet o. har självt haft
formen *staghl == isl. stagl.
Stundom kan emellertid, som nämnts, intet bestämt avgörande träf-
fas. Så finnas t. ex. en del forn- och nysvenska substantiver av typen
fylla o. villa med dels adjektiviska o. dels verbala betydelser ('fullhet' o.
'fyllnad' osv.), och det synes ofta omöjligt att veta, om avledningar av adj.
(*fultiön osv.) genom inflytande från vid sidan stående likalydande verb
fått dessa senare betydelseskiftningar eller om man har att antaga 'olika ord'
av resp. denominativt o. deverbativt ursprung. Eller andra fall. Vb. lova
är antagligen avlett av sbst. lov, men enl. Brugmann är förhållandet om-
vänt. Vb. tåga kan betraktas som en avledning av sbst. tåg; det kan dock
även tolkas som en parallellbildning till detta ('aoristpresens' i förhållande
till got. tiahan, draga). Osv.
Särskilt bör man taga sig till vara för att, såsom ofta sker, bedöma
dylika frågor från det moderna språkets synpunkt. Därav att t. ex. djup,
ljus m. fl. (sannol.) äro substantiveringar av motsvar. adj., sluter man
gärna, att på samma sätt sbst. lugn bildats av det likalydande adjektivet,
men förhållandet är i själva verket omvänt.
II.
Vid sammansättning ha två självständiga ord sammansmält
till ett2.
Här meddelas först exempel på de från formens och betydelseför-
hållandenas synpunkt viktigaste typerna, representerande olika bildningar
från mycket olika tider, dels inhemska o. dels lånade el. översatta.
1. Senare leden är ett sbst.
sbst. -f- sbst. :
bergland, men bergsbygd (jfr nedan), beståndsdel, befälsgrad (men
befälhavare, efter ty. befehlhaber, egentl. en avledd sammans.; jämte befehls-
haber, varifrån ä. nsv. befälshafvare), mangelbod, men handelsbod, (ty. han-
dels-), sportartikel, men sportstidning, Kärlberg (personn.), Karlberg (ortn.),
Karlsborg, Tegnérsplatsen (jfr det felaktiga Tegnérgatan), Viskafors (till
Viskan), Hagaparken, Sofiahemmet, Mariefred (till lat. gen it. sg. Marias), Ma -
rienglas (från ty.), Jälmar(e)kräftor, Londondimma, Schweizerost, faders-
glädje o. det analogiska modersglädje (se nedan), farbror (isy. fapurbropir, till
genit. sg. fapar), broderskärlek, men brodermord, broderfolk, närmast: ett
folk vilket i förh. till ett annat är som en broder (un peuple-frére), men brö-
drafolk, ett folk, vars medlemmar sinsemellan äro bröder (un peuple de fré-
1 Däremot kunde möjl. (ehuru det ej är troligt) avel vara sekundärt
till avla.
2 Om begreppet sammansättning se f. ö. nedan.
Hellquist, Klymologisk ordbok. V
1.11
Ordbildning.
res)1, himmelsfärd, men himmelrike (jfr fsv. himiriké) o. himlakropp (till
Fsv. genit. plur. himla), hungersnöd (motsv. i fsv.), men hungerkänsla,
krigsförklaring (om t. ex. den avledda sainmans. krigföring se nedan), vm-
handel, men brännvinshandel, statfolk, -karl (till stat 1), men statskonst,
-man (lill siat 2), barnsbörd, men barnbördshus, o. helgsmål, men /ie/#-
målsringning, landbacke(n), men landsman, lantbo o. landamäre (till fsv.
genit. plur. landa, se nedan), arvegods, men arvkonung, -pi-ins o. arvsrätt,
bön- o. bönehus (fsv. bönahus), örnnäsa (men Ar(a)näs till en äldre form
(///, örn), flodhäst - (efter ty.), dagakarl (till fsv. genit. plur. dag ha), men
daglönare o. dagsverkare, karlakarl, sjumila- o. sjumilsstövlar, juldag (fsv.
iula-), sedelära, men sedvana, domedag (fsv. dömadagher, till rföme m.),
men dombok o. domsbasun (till (fof?i), skyttegille (till gen. plur. av den
äldre formen skytte, skytt), fädernejord, men fädernesland, beteshage, men
bullras (bältespännare är en avledd sammans. till spänna bälte), klädes-
plagg, klädedräkt o. klädkammare, sädeskorn till sade n. i utsäde osv.,
gossebarn, men gosskola, bågskytt, bagar(e)bod, kammarjungfru, flickklän-
ning, men skolflieksklänning (jfr nedan), frågodag, men frågeform, mankön
(= fsv. man- o. mannakyn) o. mansålder (fsv. manzalder), kvinnokön,
kvinnfolk o. kvinnsperson 3, födoämne (till fsv. genit. sg. av föda), men
födkrok (möjl. till verbet), kronbrud, men kronofogde, sid- o. sidovind, gatu-
trafik, men gathörn, fastedag (av fasto-), hjärtevän, men hjärtfel; konvalj(e)-
bukett, familjefest till ä. nsv. familje, champagneglas (uttalat dels cham-
panj- o. dels champanje-, det senare till en äldre uttalsform); vattusot*,
vallenkonst o. vatt(en)välling 5; grissleägg (till grissla), men nässelkål (till
nässla), bjällerklang (till bjällra), äpple- o. äppelträd; deltaland, akacia- el.
akacieträd; nipperask, bilderbok (med pluralt första led, efter ty. bilder-
buch); krigsskådeplats (med sammansatt senare led); Vårfrudagen; beck-
byxa (om sjöman), klumpfot (även om personer), se nedan o. ordb. under
-lig; martisson (till lat. Martis, genit. sg. av Mars), neptunigördel (till lat.
Neptuni, genit. sg. av Neplunus); prinsen-regenten, Hyltén-Cavallius; Slesvig-
Holstein; däremot äro t. ex. Afrikaresande, Västindiefarare, ordförande,
husbygge att betrakta som avledda sammans., varom nedan,
adj. (kompar., superi.) -f- sbst.:
bittermandel (från ty.), blanksmörja, blåbär (men Z?å'r), dubbel-
fönster (efter ty.), frisinne (efter ty.), fullmåne (jfr ty. vollmond, lat. p/e-
nilunium), gröngöling*, hårdhandskarna, högsäte, latbänk (jfr iy. fau Ib ett),
1 E. H. Tegnér Hemmets ord s. 19. — Andra typer tillhöra got. bröpru-
hibö o. bröpra-lubö, broderskärlek.
2 Ytterst efter grek. (h)ippopötamos (med omvänd ordning av sammans. -
lederna).
3 Atm. väsentligen av kvinnes- av kvinnos-, med analogiskt -s för kvinno-
(vartill ä. nsv. kvinneperson); delvis möjl. också av fsv. kvindes- till kvinde n.,
kvinnfolk; se närmare tilläggen. Jfr sagesman av sagus- för sagu-,
4 Se ordb. under vattu-.
5 Dial. vassvälling utgår liksom vassgröt, -verk m. fl. från det vanliga fsv.
vat(n)s- = isl. yaz-, vilken form däremot utdött i det egentliga riksspr. ; se ordb.
under vatten.
n' Då ett enkelt göling finnes i dial., har man icke anledning att här
antaga en s. k. avledd sammansättning till grön o. goZ (gw/) av samma slag
Ordbildning.
LIII
latmask \ rödstjärt (s. k. bahuvrihi-sammans.) -, sjukram 3, suagdricka (men
svagt dricka); till finger (av fsv. Utta finger), lillebror, svarte-petler, ytter-
fönster*, Svarlån, Skönadal; dummerjöns (till fsv. nom. sg. dämmer), unger-
sven (till fsv. nom. sg. unger), engelsman (jfr fsv. engilsk man), fransman
(till mlty. adj. frans); dagligdags; rikemans barn, möjl. till mlty. rike, rik
= rike- i rikedom (vid sidan av isl. rikdömr), alltså den gamla ja-
stamsformen, sötebröd(sdagar), möjl. på samma sätt till lty. söte (se
under söt); till kompar. ytterst sällsynt, (utom t. ex. ytterfönster ovan)
fler- o. mindretal, mervärde, samtliga efter ty. — Hit höra historiskt
sett även helgdag av fsv. *ha?lghe dagher, svag form till helig (jfr dat.
hoelgha daghe), nu uppfattat som sammansatt med sbst. helg; även-
som troman, -tjänare till fsv. adj. tro, trogen. En urgammal sammans.
av adj. -f- sbst., motsvar. ett nord. *fri-hals (s. k. bahuvrihi5), ligger till
grund för sbst. frälse, frihet. — Om sådana sammans. som Mörbylånga,
Tomelilla, se nedan under 2°.
räkneord -f- sbst.:
engifte, trefot, femkrona, sjustjärnor(na) (efter ty. siebengestirn), ått-
kant (förr även åtta-, liksom ännu den avledda sammans. åtta- o. ått-
kantig), älvakaffe; fjärdedel; förste-lantmälare;
pron. -f- sbst.:
all-, någonting, någonsin (:sin, gång), ann(an)dag, vardag;
verb + sbst.:
bind- el. bindevokal 7, brygghus, brännblåsa, bärrem, dilam (jfr ä. nsv.
deggielam till dägg(i)a), dragspel, däggdjur (jfr ty. säugetier), födgeni
(knappast till sbst. föda; se Tillägg), hittegods8, knäckebröd, körsven,
levebröd (från da.), liggplats, läkemedel o. läkkött, läsebok (jfr ty. lesebuch),
pekfinger, plägsed, skiljemur9, skådeplats (efter ty. schauplatz), smädeord,
sparbank, -bössa, -kassa (jfr ty. sparbuchse, -kasse), springpojke (jfr ty.
laufbursche), strömoln, sändebud, tuggtobak (jfr ty. kautabak), väntetid o.
vänlsal (jfr ty. ivartesaal); av rättsplats (förr även a frätt- o. a frättes-), in-
som t. ex. tjockhilding till tjock hud. På samma sätt förhåller sig t. ex. urvisare
(av ur o. visare) till vägvisare, som däremot bildats till visa vägen (jfr nedan).
1 Använt om personer har ordet uppstått ur uttr. ss. taga latmasken ur
någon (se Tillägg).
2 Jfr ty. rotschwänzchen , ital. codirosso osv.
3 Jfr eng. sick-room, ty. krankenstu.be.
1 Ytter- kommer ofta av den svaga formen yttra (yttre-; så alltid i ortn.,
ss. Ytterby av fsv. Ytraby), men är stundom efterhildning av ty. sammans.
(lty. åter-).
5 Av samma slag som de i ordb. under -1 ig anförda sammansättningarna.
G Jfr motsvar. bildning med adj. -f- sbst. i rom. spr. hos de ord, som
ligga till grund för belvedär, malör, miljö, el. (med adj. efter) republik, vinäger.
7 Sammans. med starka verb i förra leden ha annars i regel icke -e (ex.
se nedan); bindemedel beror på inverkan från ty. bindemittel.
8 Sammans. med verb efter I konj. (-ade) i förra leden ha annars i regel
icke -e (jfr dock skådc- ovan): hitta böjdes emellertid förr efter II.
0 Om skiljomur se ordb. Tillägg o. jfr vådjemål o. vädjoräti ävensom ä.
nsv. födekrok o. det yngre födokrok (nu födkrok). Skilsmässa hör däremot till
sbst. skil n., se ordb. under skilja.
Ordbildning.
körsport, utförsgåvor1, återvändsgränd (se närmare ordb.), i dessa fall
med analogiskl s liksom t. ex. ty. hilfstruppen för ä. hilf- osv.; leverop
till leve!; vippstjärt, våghals o. d. (se ordb.), jfr även t. ex. sammelverk
från ty. =, stärbhus till ty. slerben, dö;
ad v. (o. p rep os.) -f sbst.:
framstgeke, förhud (jfr ty. vorhaut, got. faurafiUi osv.), hädanfård,
innanfönster, innejungfru el. -piga, medvind, motbok, nutid; motsots, utom-
lands; jfr ortn. Ovanåker, Atvid osv. samt dial. (som adj. begagnade) z'/o/,
//>•<///' o. d.
2. Senare leden är ett adj.
sbst . + a dj .:
armstark, avundsjuk, barnkär, bergfast, buskablyg, gästvänlig, hjärte-
god, olycksdiger, men regndiger, alns-, arms-, famnsbred, men meterbred,
års-, nattgammal; ordagrann (förr även ord-; se Tillägg); inneh ållsri k (jfr
ty. inkalls- o. inhaltreich), statsklok (jfr ty. staatsklug); sedeslös (med yngre
-.v, förr : sedelös), skadeslös (förr även skade-, fsv. skades- o. skapa-, se
skada) 2, agelös (arkaiskt, av fsv. a(//ia- till nom. sg. aghi); dödsblek (jfr ty.
todesblass, -bleich, jämte /o</-), men dödfull (som historiskt sett snarast hör
till sbst.); nöjeslysten, trätlusten (väl till sbst.). — Rent formellt sett höra
från nysvensk synpunkt hit även namn ss. Hagabyhöga, Mörbylilla, Mörby-
långa (egentl. av samma slag som Erik läspe, Ormen långe osv.)3.
adj. (ad v.) + adj.:
egenkär, gammalsvensk; blåsur, dövstum, gulgrön, sötsur; allmän-
nyttig (till adv. allmänt), allmän(t)mänsklig; sannolik (till fsv. neutr.
sunno); romcisk-katolsk;
räkneord + adj .:
fem-, fyr-, åttadubbel;
pron. -f- adj .;
självkär (jfr t. ex. got. seinagairns);
verb -f- adj.:
bitvarg, bländvit, brännhet, g i ftasv axen (se ordb. under gift 3), härsk-
lysten, trånsjuk, se-, älskvärd; jfr klä(d)vitt (om ugglan);
adv. (pr epos.) + adj.:
genomhederlig, överklok; i regel dock i dylika fall med (urspr.)
particip som senare led: medfaren, urringad osv. (se 5).
3. Senare leden är ett räkneord,
räkneord -J- räkneord:
tjugofem (dvs. 20 + 25) 4.
1 Möjl. dock, liksom vissa andra liknande, till ord på -sel; se ordb. un-
der ut försgåvor.
2 Hit hör också medvetslös, om elliptiskt till medvetande; se ordb. Tillägg.
3 Jfr boltfor (av fra. bottes fortes), republik (ytterst lat. respublicd), schäs-
long (fra. chaise longue), vinäger (fra. vinaigre, lat. vinum acre), el. t. ex. Bar-
barossa, Montenegro, fra. Roquefort, Vaiicluse.
4 Samma typ (varom nedan) tillhöra de nu förbleknade sammans. med
-ton, tio, t. ex. femton = got. fimftaihun dvs. 5 -\- 10; jfr lat. duodecim o. grek.
död eka, 12.
Ordbildning.
LV
4. Senare leden är ett pronomen,
pron. -f- pron. :
varannan, vardera.
o. Senare leden är ett verb (el. particip),
sbst. -j- verb:
dag teckna, fridlysa (jfr fsv. han lyste them friidh; i lagen: z frid
lyst; jfr ä. nsv. fridkalla ds.), knäböja, lagfara, pantsätta1; jfr avdaga-
taga, iståndsätta;
a dj . -f" verb :
lamslå, oskadliggöra, småprata, snedvrida, varsebliva; jfr pånyttföda;
ad v. -f- verb:
påbjuda, ålägga o. d. (jfr under prefix), bortgiva, framkalla, hädan-
fara; jfr t. ex. stiga upp;
sbst. 4- particip:
eldsprutande (berg), danskfödd; jfr de avledda sammans. sbst. Afrika-
resande, ordförande ovan;
a d j . (a d v .) -J- particip:
lik(a)b etydande, mångfärgad (historiskt sett ej till mången utan till
biformen mång i mångt och mycket = fsv. mänger; jfr likbetyd. fsv.
manglitadher), viltberest, välförsedd; mest- o. minstbjudande;
6. Senare leden är ett ad v. (el. en p rep os.).
adj. -J- ad v.:
bredvid (där bred synes vara en gammal ackus. nentr.);
pron. -j- prepos.:
sinsemellan (jämte med två huvudaccenter: sins emellan);
verb + ad v.:
krypin, sittopp, svängom, Blåsul; förgätmigej;
ad v. (prepos.) -f- ad v. (prepos.):
bakfram, jfr bak och fram, eftersom, längsefter, utanför, återigen, ännu.
Ett stort antal sammansättningar ha till sin innebörd i olika avs.
mer el. mindre fördunklats, därigenom att sammansättningslederna re-
presentera betydelser, som hos de enkla orden förändrats el. försvun-
nit, el. ljudutvecklingen medfört formella avvikelser från grundorden,
el. slutligen några av lederna (el. någon gång båda) utdött som enkelt
ord. Av de lånade finnas somliga, vilka redan vid upptagandet i språ-
ket måste för språkkänslan ha varit etymologiskt oklara el. ogenomskin-
liga och därför ofta föranlett folkety m ologi sk a ombi ldninga r.
Ex.2: dels inhemska (el. möjl. i gammal tid lånade el. översatta):
abborre, allmoge, allsköns, argbigga, armbåge (urspr. till aln), askonsdag,
babord, baldersbrå, bardalek (till fsv. bardaghi, strid), bastu, bläckhorn,
bolmört, brandslod, brudgum, bröllop, bunkalag, buskablyg, bålstor, dags-
meja, danaarv, danneman, Dislingen, dobbsko, domherre (om fågel), dom-
saga, \drots, av drolset(i)], ekorre, eriksgala, fargalt, farkost, faster, fata-
bur, fattig, fingerborg, (ä. nsv., dial.) fälnubb, -sup (: färd), gorå, grundval,
1 Jfr t. ex. ital. genuflettere, knäböja, fra. colporter, egentl. : bära om halsen
(se kolportör), o. möjl. även culbutcr (se kullerbytta).
2 För härledningen av dessa ord hänvisas till ordboken.
i V i Ordbildning.
gutår, hambopolska, handsöl, harkrank, hedenhös, helbregda, helgeflundra,
helvete, hindersmässa, horsgök, huckle, kundfila, hundkäx, hundra, hustru
(av det lånade -fru), huvudgärd, härad, idegran, idissla, idrott, igelkott, ill-
fånas, illmarig, jordmån, järtecken, kalvdans, kapprak, kavat, kikhosta, kviek-
tionde, kälkborgare, ledamot, ledsaga (lån?), lekamen, lékatt, likstol, liktorn,
lärft], lärkträd (med lånad första led), lördag, lösöre (till en nu föråldrad
betyd, av öre), manet, marsvin, matsäck l, missfirma, morkulla, mormässa,
mullvad, nabo, nattvard, nyckelpiga, (insektnamn), någonsin, någorlunda, nöd-
eld, -saka, nötväcka, ordagrann (se Tillägg under ord), oxeltand, radband,
rampris. ramsvart, redobogen, revben, roskarl (fågeln.), rospigg, rödhake,
salskrake, samfund, skaföttes, skilsmässa, skråpuk, skörlevnad, smorläder,
smörgas, spannmål, sj)illki-åka, spilträ, slupstockil), styvbarn, svartsjuk,
sällträ, tallstrunt, tidelag, tinning, tordyvel, tordön, tretton, tusmörker, ur-
oxe, vadmal, vallmo, vardera, varjehanda, varkunna sig, varnagel, ville-
bråd, vitsord, åska, älskog, ödmjuk, ökänd, örngått, övermage; och natur-
ligtvis i ett stort antal namn, t. ex. Arvid, Gustav, Holger (av Holmger),
Ingrid, Sixten, [Alf — Adolf, Rolf = Rudolf o. d.]; Oxenstierna, Rålamb;
Arboga, Askim (: hem), Aspeland (av Asbo-), Bohus, Båstad, Degerfors,
Halland, Handbörd (av An\d\byrdh), Hålaveden, Hörby, Jon- o. Linköping,
Malmö, Medelplana (av Maidhal-uplanda), Medevi, Omberg, Sevede, Skåne,
Sverige, Säbrå (av Siobo[a]radh), [Säm, till hem], Taberg, Tanum (: hem),
Värmland, Västerås, Ahus, Akleby (av Aknllabygdh) osv.;
dels naturligtvis ett stort antal lånade2 (vissa översättningslån
medtagna), t. ex. annbok, apelsin, armborst, bofink, bottfor, bovete, brak-
vatten, bramsegel, [byxa], bålverk, bävergäll, dovhjort, dyvelsträck, eben-
holts, elfenben, fanjunkare, fastlag, filfras, flädermus, fredag, frukost, frun-
timmer, grötmyndig, handske, hertig, hetvägg, hillebard, hundsfott, hnsbloss,
härbärge, [häxa], [junker], kammarduk, kapplake, katrinplommon, kimrök,
knävelborr, krakmandel, kramsfågel, kroppduva, kvacksalvare, kvicksilver,
kyndelsmässa, källarhåls (växtn.), kölsvin, lagerbär, lappskoj(s), lekman, lis-
pund, lägervall, länstol, lövkoja, marskalk, masugn, medgift (väl från mlly.),
mel- el. medvurst, morot (delvis övers.), mullbär, murmeldjur, nackdel,
nakterhus, naverlönn, nejonöga, näktergal, näsvis, nättelduk, persilja, pär-
lemo, renklo (frukt), rostbiff, rotvälska, rännsten, rördrom, salband, sal-
peter, schalottenlök, simpelkort, siskonkorv, skarndäck, skelört, skeppund,
skyltvakt, skärslipare, skörbjugg, solbänk, sparlakan, spetsborgare, spets-
f/lans, stallbroder, stolgång, syndaflod, systerkaka, sävenbom, iibast (möjl.
dock inhemskt), tyghus, underslev, valnöt, valplats, valthorn, varulv, verk-
tyg, vindspel, vårdtecken, åbrodd, åkermönja, ålderman, åldfru, örfil.
En del av dessa uppfattas f. ö. numera knappast som sammans.,
1 Här har blott senare ledens betyd, fördunklats för språkmedvetandet, jfr
t. ex. sammans. matsäcksskrin (en s. k. katakres). Märk dock även uttalet massäck.
2 I viss mening äro tydligtvis alla lånade sammansättningar dunkla för
den, som ej känner det långivande språket. Här upptagas huvudsakligen så-
dana, som varit föremål för o inbildningar el. i sin nuvarande form kunna
ge anledning till felaktiga associationer med i vårt språk förefintliga ord
el. ordbetydelser el. slutligen sådana, vilkas grundord äro igenkänliga blott för
språkvetenskapsmannen, om stundom ens för honom.
Ordbildning.
t. ex. abborre, Arvid, bröllop, kavat, lekamen, manet, Sixten, tretton; och
vissa bära i sin yngre form t. o. m. en avgjord prägel av enkla ord el.
avledningar, t. ex. byxa, fattig, handske, hertig, Holger, huckle, hundra,
hybble, härad, häxa, jnnker, navare, Skåne, stackare, Tibble, tinning, äska,
för att nu ej tala om de enstaviga t. ex. drots, lärft, Säm.
Somliga urspr. osammansatta lånord göra tvärtom nu intryck av
sammansättning el. ha folketymologiskt ombildats till sådana, t. ex. det
inhemska löndom m. fl. el. lånorden fänkål, följetong, hejduk, hängmatta,
libsticka, miiskedunder, palsternacka, sakristia, skärnujtsling, äventyr.
Här erinras slutligen även om de s. k. avledda el. syntetiska sam-
mansättningarna, t. ex. frånfälle till falla från (knappast däremot till fsv.
fränfal ds.), konnngadöme o. d., varom se I. 1. -e 2; el. bältespännare till
spänna bälte, stegmätare till mäta steg, vindrickare till dricka vin (jfr det
likbetydande o. analogt uppkomna got. iveindrugkja, tillhörande en äldre
typ av dylika bildningar), vägvisare till visa vägen l, brevbäring till bära
brev (jfr däremot bärning till bära), handvändning till vända handen2,
nådebevisning 3, vapenföring (ty. ivaffenfuhrung; jfr det konkreta förning),
gott finnande till finna för gott, ordförande till föra ordet, sjusovare (efter
ty.), tjockhilding till tjock o. hud, rödbrösta (i betyd, rödhake', jämte
bahuvrihi-sammans. rödbröst4) el. klnmpfotad, enögd5, bredbent, kroknäst,
el. kroknäsig, sjuårig osv., som ersatt den förr vanliga typen klumpfot
osv. (som beteckning för personer), alltså s. k. bahuvrihi-komposita ('som
har klumpfot'), varom närmare under I. 1. -ad o. -/ samt ordb. under
-lig. Hit hör väl också den äldre typen stenbit, som sannol. ej bildats
av sten -f- ett nomen agentis bit-, utan till sten o. bila. Jfr f. ö. s. lix.
Gränsen mellan dylika avledda och verkliga sammansättningar är
stundom flytande. Så även mellan de förstnämnda o. verkliga avled-
ningar: så kunde ju t. ex. frånfälle tänkas bildat av från fall = fsv. frän-
fal, ehuru så sannolikt ej är fallet.
I viss mån jämförliga med dessa avledda sammansättningar äro
de avledda ellipser, som omnämnas nedan (III) i annat sammanhang,
t. ex. hallon till hallbär o. d.
Ett stort antal svenska sammansättningar bero på överflyttning
från andra språk, särsk. tyskan (jfr om översättningslån nedan under IV).
I fråga om växlingen av former med och utan -5 (i bergsbygd
~ bergland osv.) kunna inga kortfattade regler lämnas0, så mycket
1 Däremot är t. ex. urvisare sammansatt av ur o. visare.
2 Jfr ty. handumdrehen, fra. tournemain (det senare tillhörande en bild-
ningstyp, som ofta motsvarar våra avledda sammans., jfr t. ex. fra. chauffelit ~
sv. sängvärmare, portug. mondadentes ~ tandpetare osv.).
3 Jfr däremot da. naadesbevisning (som danism stundom även i sv.).
4 Jfr Selma Lagerlöf: 'Fågel Rödbröst'.
5 I äldre tid finnas i nord. spr. även representanter av dylika sammans.
på germ. -/, t. ex. isl. eineygr, enögd, motsvar. lat. imberbis, skägglös, till barba,
o. inermis, vapenlös, till arma. Formellt sett kunde hit även höra t. ex. -länd
i hög-, låg-, sidländ, i så fall ej av 'landida-, utan av "landi-. Formerna på
-länt äro under alla omständigheter analogibildningar.
6 Jfr utförligare Tamm Sammans. ord i nutida sv.
I \ 111
mindre som dylika ofta växla inom samma 'Sammansättning t. ex. bord(sy
fot o. h<>i (l(s)htd(t, Karl(s)dagen, kniv(s)egg (jfr knivsudd, da. knivsblad, men
sv. knivblad), disponent(s)lön, pergament(s)band el. i samtliga sammans. av
t. ex. buldan, kon [eld, ättika; eller av två fullt analoga sammans. den ena
kan ha -s t. ex. skogsförvaltare, men den andra sakna detta t. ex. skog-
vaktare (jfr nedan).
Ett par synpunkter må emellertid framhållas.
Mången gång beror växlingen på utländska, särskilt tyska förebilder
(varvid stundom den ena växelformen är inhemsk) t. ex. livsfarlig, mot-
svar. ty. lebensgefährlich, men livdrabant, -färg, -garde, -gördel, -rock,
-vakt eller ty. sammans. på leib-; ortsnamn efter t}r. ortsname, jfr det
mera inhemska ortnamn; rådman efter mlty. råtman, men däremot fsv.
räpsmaper i betyd, '(konungens) rådsherre' (se art. råd); sinnesart efter
ty. =, men sinnebild, motsvar. ty. sinnbild; ståndrätt (ty. standrecht) o.
ståndsperson (ty. standesperson); svärd fisk (jfr ty. scluvertfisch), men svärds-
hugg (där dock ty. har schwert-); trosbekännelse (jfr ty. glaubensbekennt-
niss), men trofast osv. {trotjänare är däremot sammansatt med fsv. adj.
tro, trogen); värdshus (jfr da. vcertshus, ty. wirtshans), men värdfolk.
Med adv. på borgers- o. riddersman (men borgar(e)släkt osv.) jfr ty.
bårgersman o. mlty. riddersman. I ålderman ingår mlty kompar. older,
äldre; jfr däremot åldersklass osv.
Ofta representerar den .s-lösa formen ett pluralt o. s-formen ett
singulart begrepp, t. ex. båtlag (efter den fsv. pluraltypen bäta-, jfr t. ex.
bätalep), men båtshake (fsv. bätshaki), nålfat, men nålsöga, rådrum (fsv.
räparum), men rådsherre, svärddans (jämte svärds-), men svärdshugg.
Stundom har förra leden med -s en annan betydelse än den utan
dylik ändelse. Så betecknar lands- i regel ett geografiskt (el. politiskt)
område, t. ex. landsfogde, -lag, -man o. land vanl. 'land i motsats till
vatten' t. ex. landbacken, -tunga, -vind; det urspr. tyska tant- däremot
'land i motsats till stad', t. ex. lantadel, -luft, -man. Med avs. på väx-
lingen landsman o. lantman jfr da. landsmand o. ty. landsmann i den
förra o. da. landmand, ty. landmann i den senare. Likaså skiljer danskan
på landevej, landsväg, o. landvej, landväg (motsats : sevej). Sammans.
med vind, 'ventus', sakna s, t. ex. vindkåre; det urspr. etymologiskt iden-
tiska vind, loft o. d., har däremot s, t. ex. vindsglugg. Jfr även t. ex.
statfolk, men statskonst, ståndkrage, men ståndsperson o. d.
Den i förb. sbst. -f adj. icke sällsyta genitivkonstruktionen (t. ex.
alnslång, årsgammal) beror ofta på sammans. med adj. (i sht måttsadj.
o. d.), som förr styrde denna kasus (åtm. i ty., varifrån en del av dessa
sam mans. äro översatta).
F. ö. har mången gång bruket av s-formen, på grund av analogi-
bildning el. påverkan från andra språk, utsträckts till ord, där den ur-
sprungligen ej hörde hemma, t. ex. alnshög (men fsv. alnahögher, till
genit. sg. alna(r) av alin *), bördsadel (efter ty. geburtsadel), men det arkai-
ska bördeman (fsv. byrpa-), kvinnsperson efter mansperson (se s. LI1 n. 3),
modersmål (redan fsv. modhersmal jämte det äldre modhorsmal), sages-
Alnshög har däremot redan i fsv. den analogiska formen alinshöghcr.
Ordbildning.
LIX
ma/i (ä. nsv. sagusman, jfr fsv. sag human), själsarbete (jfr fsv. sicel f.),
trosbekännelse (efter ty. glaubens-), ängslycka, -teg (fsv. anigialykkia,
-tegher). Sammans. -formen världs- (fsv. uärutds-) beror delvis på att
ordet även var neutr. På samma sätt har nsv. mot den plnrala be-
tydelsen -s i en del ord, t. ex. biskopsmöte (jfr ty. bischofsversamm-
lung), men fsv. biskopa concilium (jämte naturligtvis biskopshatter,
-stikt), censorskollegium, lektorsförening, men docent-, student-, järnvägs-
manna-möte.
Vidare må nämnas, att även i övrigt i senare tid s-formen icke
sällan gynnats på bekostnad av den äldre utan -s (delvis på grund av
tysk påverkan), alldeles som fallet i stor utsträckning varit i tyskan (y.
schiffsleute för ä. schiffleute, hiilfs^, liebes- för hiilf-, liebe- osv.).
I stort sett kan man ju säga, att genitivformen på -s i ord med
substantivisk senare led ofta användes för att beteckna, att förleden till
den senare står i ett slags genitivförhållande (possessiv, partitiv osv.),
men då detsamma gäller de gamla stamkomposita 1 o. efterbildningar av
dem (jfr t. ex. got. fotubaurd, men sv. fotapall med gammal genitivform),
och dessutom, såsom nedan visas, en mängd sammans., som numera te
sig som bildade med stammen, innehålla genitiver på -a o. -o (-«), kan
från den nämnda synpunkten inom nysvenskan ingen skillnad göras
mellan de båda formkategorierna.
Man kunde visserligen förmena, att i former såsom edgång (men
edsformulär), namnbyte (men namnsdag), krigföring (men krigsförklaring,
-konst) de s-lösa bildningarna i motsättning till dem med -s beteckna
ackusativobjektet; men här föreligga i själva verket icke vanliga utan
s. k. avledda sa man sättningar (varom f. ö. s. lvii), alltså ej till ed
o. gång, namn o. byte el. krig o. * färing (eller dess tyska motsvarigheter
krieg o. fuhrung), utan till gå ed, byta namn o. föra krig (liksom t. ex.
ordförande till föra ordet), där ed, namn o. krig i den nya ordfogningen
behålla sin gamla karaktär av ackusativobjekt. A andra sidan uppträ-
der växling även i tydligen avledda sammans. t. ex. vägbyggare 2, -bygge,
men skepps- (jfr även t. ex. edsbrott, men edgång), vadan alltså icke
ens bland dem någon bestämd gräns synes kunna uppdragas, om också
sannolikt de s-lösa formerna utgöra flertalet och måste betraktas som
representanter för den normala typen. F. ö. har man här och i andra
liknande fall ständigt att räkna med påverkan dels från de nedärvda
sammansättningsformerna: i detta fall å ena sidan väg- av fsv. Vcegha-
o. å den andra skepps- av fsv. skij)s-, och dels från grannspråken, sär-
skilt tyskan: de ovan nämnda krigföring o. krigsförklaring äro sannol.
överflyttningar av resp. kriegfiihrung o. krieg ser klär ung 3, något som
1 Om innebörden av detta uttryck se strax nedan.
2 Järnvägsbyggare beror väl på samma av Tamm framställda regel, som
givit vinkandet, men brännvins-, flickfasoner, men skol/lieksfasoner osv. (dock
ej undantagslöst jfr t. ex. gåsleverpastej jämte det sällsyntare gåslevers-).
3 Formen kriegs- i detta ord beror antingen på att här en verklig sam-
mans. (med crklärung) föreligger el. på ombildning i anslutning till den van-
liga förleden kriegs- (liksom sv. skeppsbygge till det allmänt brukliga skepps-).
I.\
Ordbildning.
dock ej rubbar det sagdas giltighet, då i fråga om de avledda sammans.
i huvudsak samma regler gälla för tyskan som för svenskan.
Historiskt sett har den s-lösa formen hos sammans. med substan-
tiviskt förled mycket skiftande ursprung.
Den kan innehålla stammen (ofta s. k. egentlig sammansättning),
en urgammal sammans.-typ, som synes härröra från tiden före kasus-
böj ningens uppkomst, men som redan i indoeuropeisk tid utsattes för
allehanda förändringar och i vissa fall av olika anledningar mycket tidigt
sammanföll med de med kasusformer bildade ordfogningarna el. utbyttes
mot sådana, liksom omvänt även dessa ersattes med stamkomposita l.
Exempel på dylika sammansättningar med stamformen äro lat. tripes, tre-
fot 2, simplex, enkel, grek. mys-phönos, som dödar råttor, sanskr. gö-hän,
som dödar nötkreatur, got. gudafaurhts, gudfruktig, airpakunds, av jordiskt
ursprung (: airpa, ö-stam, jfr isl. jardhus) 3, lubjaleis, kunnig i gifter (jfr
isl. ya-stammen lyf n.), pusundifaps, anförare för tusen (: got. piisundi f. o.
pusundja n. plur.), matibalgs, matpåse (bildat som fsv. malscekker = sv.
matsäck), lustusams, efterlängtad o. d., manleika, bild, manaséps4, män-
niskomängd m. m. (o. den avledda sammans. manamaurprja, människo-
mördare; jfr däremot ni mannahun, ingen), urnord. Hlewagastin, Kuni-
mu(ri)diu (dat. sg. : isl. kyn), SaligastiR, HadulaikdR (till w-stammen *hadun
= isl. hpdr, kamp) o. kanske sv. vattu- (av fsv. vata- om av ie. -n =
sanskr. -a i uda-; se vattu-). Hit höra t. ex. fsv. biornspiut = nsv.
björnspjut, blopvite = nsv. blodvite, fotspor = nsv. fotspår, gupbarn =
nsv. g udbarn, laghbok = nsv. lagbok, likami — nsv. lekamen, mandråp =
nsv. mandråp, malscekker = nsv. matsäck, namnkunnogher = nsv. namn-
kunnig, wplegardher (jfr nsv. äppleträd), öghsten, -syn (jfr no. augstein, isl.
augsjön, got. augadauro, fönster, väl med sekundär anslutning till a-
stammarna5) osv. Många av dessa fsv. sammans. äro emellertid säkerl. ej
urgamla o. kunna av formella skäl ej heller vara det (t. ex. björnspjut),
utan de ha uppstått i anslutning till den en gång historiskt givna typen.
Men ett stort antal av de nsv. sammans. med liknande utseende
visa sig, om de följas tillbaka i tiden, ha ett helt annat ursprung.
Den s-lösa formen kan nämligen också ha utgått från ge ni t. sg.
av fsv. ord på -e, -a, t. ex. (till) döddagar av ä. dödedaga av fsv. dödha-
dagha till fsv. döpe m. (jämte dödsdag till fsv. döper m.), hälleberg (väl
av fsv. haillo- till haella i fsv. hcelloskora; jfr dock även fsv. Hallie by, nu
Häll(e)by, av zo-stammen häll, se ordb. d. o.), tunnbindare av fsv. tunno-
1 Annu i got. äro dock de s. k. egentliga sammansättningarna nästan
enarådande. Undantag t. ex. baurgswaddjus, stadsmur, dulgisskula, gäldenär
(men faihuskula ds. är en 'avledd sammansättning', varom ovan).
2 I detta slags sammans. ('som har tre fötter' osv., s. k. exocentriska)
har bildning med stamformen sedan urminnes tider varit särskilt allmän, jfr
sv. klumpfot (om personer), riddar Blåskägg osv.
3 I got. förekommer ingen gång som sammansättningsfog det till ö-stam-
marna hörande ö. Även i ntomgerm. spr. uppträder i motsvar. stammar syn-
nerligen ofta o (= germ. a), tydligtvis hämtat från a-stammarna.
4 Stamformen har dock här en sekundär gestaltning.
5 Här äro dock även andra möjligheter till förklaring av sammansätt-
ningsfogens -a tänkbara.
Ordbildning.
LXI
till tunna (i åtm. vissa götal. dial. även tunne-}, gathörn (men t. ex. gatu-
trafik); el. fsv. genit. sg. -a(r) (i ö-, /-stammar osv.), t. ex. nattläger (fsv.
nattalaegher), men avlingegods (fsv. aflingagods) 1 till fsv. afling, förvärv,
bönehus (fsv. bönahus) av fsv. genit. böna(r), el. vedträ (ä. nsv. wedheträä,
sv. dial. vealrä, fsv. vidhatrce, isl. vidartré), ättehög av fsv. celtar- till ä//;
el. fsv. genit. plur. på -ä, t. ex. bondby (fsv. bondabyr), men bondehär
(fsv. bondahcer) el. med bevarat -a t. ex. brödrakärlek2, skyttegille (till
ä. nsv. skytte, skytt), skärgård (fsv. skceriagardher)3; el. från utländska
förebilder, t. ex. fejdebrev från mlty. veidebréf, lär-, väl åtm. delvis från
mlty. sbst. /^re (jfr fsv. Iceremcestare).
Verbal förled ingår däremot i t. ex. körsven av fsv. köresvcen
el., med bevarat -e, sändebud av fsv. scendebudh. Nsv. eldbrand kan
utgå från fsv. eldhebrander till vb. e/cfa el. från fsv. eldhbrander till den
första typen.
Sålunda har i nysvenskan, liksom i tyskan, på grund av ljudut-
vecklingen sammanfall i stor utsträckning egt rum av stam- o. kasus-
komposita.
I många fall är det emellertid svårt att avgöra, om vokalbortfallet
i t. ex. bondby (ä. bonde- av bonda-) o. tunnbindare (ä. tunne- av tunno-)
beror på ljudlagsenlig utveckling el. anslutning till sammansättningar
med 'stamformen'.
Då i nsv. sammans. på -a, -o (-u) o. -e el. utan mellanvokal växla, ha
vanl. de förra ofta en högtidligare el. officiellare prägel än de se-
nare o. äro f. ö. stundom rena arkaismer; jfr t. ex. avlingegods (fsv. -a-),
barnatro (men barnskara), bergakonung (men bergfolk), bondetåget (men
bondby), byalag (men byväg), bördeman, -penning, -skilling, av fsv. byrpa-
(men bördsadel efter ty. geburtsadel), dagakarl, duvoögon (men duvhanne),
fiskafånge (men fiskhandel), fotabjället (men fotboja), fåglalåt (men /%e/-
säng), födoämne (men födgeni o. födkrok, av vilka väl dock åtm. det
första hör till verbet 4), gästabud (men gästgivare), hanegäll (men /za/i-
bjälke, -fot), jordagods o. jordeliv (men jordtorva), kvinnodyrkan (men
kvinnfolk), Ladulås, ladugård (men i talspr. o. dial. även la(d)gård), landa-
märe, läroanstalt (men lärpojke), påskalam (men påsklilja), skuldebrev (men
skuldsedel), sorgebarn (men sorgdräkt), syneman (fsv. synaman; men nsv.
synsinne), valtuman, -sot, men vattenvälling (se ovan), årvdabalk osv.
Ofta bero de vokaliska formerna på senare sammansmältning
av de båda lederna, stundom på påverkan från dialekter, där mellan-
vokalen kvarstår (så särsk. i Götalandsmål, t. ex. smål. folkaslag, fästemö,
jor(d)abitr°, juladagen, kragatag, vealrä, skolemäslare, speleman osv.) G.
1 Ur dylika sammans. har adj. avlinge utlösts, analogt med adj. frälse, skatte.
2 Jfr däremot den sannol. urgamla typen got. bröpriilubo ds. o. det yngre
bropra-.
:i Jfr även ortn. Skärmarö Uppl., av fsv. Skceriamara (till mar-, hav o. d.).
4 Av födkrok är formen föde- tidigare uppvisad än födo-, vilken senare
kan bero på ombildning; jfr skilje- o. skiljo-, se f. ö. Tillägg.
6 Härtill en del analogibildningar på -bit t. ex. flaska-, korva-, ostabit;
matabit kan vara en gammal form.
6 Jfr Kock Sv. lm. XIII. 11: 12 f.
LXH
Ordbildning.
Övergången till sammansättning 1 visar sig huvudsakligen däri, att
de olika lederna ej längre dela den utveckling, som de självständiga
orden i olika avseenden genomgått, utan avvika från dessa till form,
accent eller betydelse stundom i alla dessa avseenden.
Från formens synpunkt kan erinras om t. ex. blåbär, men blått bär,
brödrafolk, men genit. plur. nn bröders, höglid med kort ö o. g uttalat
som k, nässelkål, men nässla, rättegång till fsv. genit. sg. raittar, som i
det enkla ordet ersatts av rätts, sannolik till den nu försvunna dat. sg.
neutr. sanno, slädföre till släde osv. Jfr t. ex. lat. paler-familiäs till den
gamla genit. på -ös, som senare utbyttes mot -o?.
Sammansättningar uttalas i regel med en huvudaccent, t. ex. berg-
land med acc. 2 el. trädgård med acc. 1. I det förra exemplet är det
endast genom accenten, som ordet avviker från de enkla orden.
Stundom bevarar dock sammansättningen de enkla ordens form
och accent, t. ex. Vårherre, vars uttal stämmer med det vanliga i förb.
vår herre (oeh konung el. dyl.), el. farväl, svängom osv. Här är det be-
tydelsespecialiseringen, som orsakat sammansmältningen. På samma sätt
är blåbär icke detsamma som blå bär, svagdrickat skulle understundom
kunna kallas starkt, senvinter betyder 'den senare delen av vintern', en
sen vinter däremot 'som kommit sent', hushålla har en annan innebörd
än hålla hus osv.
Vad i övrigt beträffar de betydelseförhållanden, i vilka samman-
sättningslederna kunna stå till varandra, äro de av allt för skiftande
natur för att en utförligare redogörelse här skulle kunna meddelas. Till
de anmärkningar, som ovan gjorts i annat sammanhang, må dock fogas
följande.
I regel stå de båda lederna till varandra i förhållande av över- o.
underordning, varvid ojämförligt oftast den första är underordnad el.
bestämmer den andra 2.
Äro båda lederna substantiv, kan den första beteckna ett possessivt
begrepp, t. ex. farbror, el. ett partitivt t. ex. trädrot, el. anger stället, t. ex.
bergsbo, hemliv, takås, tandvärk, väggbonad, el. målet, t. ex. Malmötåget,
el. tiden, t. ex. sommarvilla, el. ämnet, t. ex. guldring, trähus, el. medlet,
t. ex. knytnävskamp, el. orsaken, t. ex. glädjerus, solbränna, el. en del
andra adverbiella el. attributiva förhållanden, t. ex. bönemöte, klännings-
tyg, världsman, el. uttrycker en jämförelse el. analogi, t. ex. liljehy, löv-
groda (efter färgen; kan dock även uppfattas som lokativt), järnvilja,
örnnäsa, el. står till det senare i appositionellt förhållande t. ex. blomkål
(övers. -lån; se under blomma), drängpojke (jfr got. piu-magus), varmed
kunna jämföras bildningar som prinsen-regenten, Hyltén-Cavallius, där
dock första ledens underordning mindre starkt framträder, och kanske
rent av (åtm. i vissa fall) den förra kunde betraktas som huvudord.
1 Som sammansättningar räknas i denna framställning endast sådana ord,
där lederna icke äro åtskilda genom andra ord, alltså icke de som av Noreen
V. spr. 7: 381 osv. benämnas distanskomposita t. ex. för — skull.
2 Ett slags undantag bilda historiskt sett ortnamn ss. Hagabyhöga,
Mörbylilla, Mörbylånga, Tomelilla.
Ordbildning.
LXIII
Har den senare leden en starkare utpräglad verbal karaktär (ver-
balabstr., nomen agentis osv.), blir den första ofta objekt, t. ex. språkstu-
dium, ävensom i avledda sammansättningar såsom steg mätare, krigföring
o. d. (jfr ovan).
I förb. adj. + sbst. står adjektivet oftast som adj .-attribut, t. ex.
blanksmörja, fullmåne. Däremot är sjukrum ett rum för sjuka (jfr ty.
krankenstube) o. latbänk en bänk, där man är lat el. låtar sig (jfr ty.
faulbett).
I förb. sbst. -f- aclj. tjänstgör första leden ofta som ett slags adver-
bial, t. ex. armstark, stark i armarna, innehållsrik, rik på innehåll (jfr
regndiger), gästvänlig, egentl.: vänlig mot gäster, numera dock: vän av
gäster o. d. (jfr barnkär).
Förb. verb -\- sbst. tillhör en jämförelsevis ung typ, som åtm.
delvis beror på tidigt formellt sammanfall av vbalsbst. med verbstammen,
varav följde nybildningar med den senare, t. ex. körsven (ä. käre-), sände-
bud. Substantivet är här subjekt i en aktiv sats (t. ex. körsven, spring-
pojke) el. i en passiv (t. ex. sändebud, tuggtobak) el. adverbial (t. ex.
brygghus, visselpipa, avrättsplats). Jfr t. ex. got. winpiskaurö, kastsko vel,
till vb. -ivinpjan. — Typerna vippstjärt, våghals (ofta lånade el. övers.) o.
krypin, sittopp, svängom innehålla imperativen; jfr även de från fra. lå-
nade pincené, portmonnä.
Rätt sparsamt företrädda äro i sv. det slag av sammans., där le-
derna stå i samordningsförhållande till varandra, såsom hos ad di-
tionskomposita, i sanskrit, där de talrikt förekomma, o. därifrån i
den språkvetenskapliga litteraturen ofta kallade dvandva ('par'), t. ex.
Slesvig-Holstein, dvs. Slesvig och Holstein l, Söderby-Karl (socken, av fsv.
Sudherby -f- Karls kyrka, Karlang m. m.), tjugofem, dvs. 20 + 5 (jfr
ovan); samt de likartade gudamänniska, blågul (dels gud, blå o. dels
människa, gul) o. sötsur o. d.; jfr ital. (o. ä. sv.) pianoforte. I ett ord
som ljusdunkel (efter fra. clair-obscur) ter sig emellertid för den omedel-
bara språkkänslan i anslutning till det ojämförligt vanligaste förhållandet
den förra leden som en bestämning till den senare: dunkel blandat med
något ljus 2.
Beträffande i olika avseenden anmärkningsvärda sammansättningar
och sammansättningstyper se f. ö. i ordboken beklagansvärd o. d. (under
värd 1), dröjsmål (under dröja), familjefest (under familj), giftasvuxen
o. giftermål (under gift 3), göromål (under göra), hyresgäst (under hyra),
hälflenbruk (under hälft), medvetslös (se ordb. Tillägg), nappatag (under
taga), orkeslös (under orka), predika- o. predik- (under pre dika), prövo-
sten, rättegång (under rätt), sagesman, skadeslös (under skada), skils-
mäss(t (under skilja), skonslös (under skona), skriftermål (under skrift 2),
skällsord (under skälla), skärseld (under skär 3), sköteslös, supanmat
(under supa), svaromål (under svar), sysselsatt, sysslolös osv. (under
syssla), tjänsle- (under tjänst), tuktomästare (under tukta), varu- (under
1 Däremot höra, som ovan påpekats, sådana namn som Hyltén-Cavallias
ej hit, då det ju ej här är fråga om två personer, utan om en Cavallius, som
även bär namnet Hyltén osv.
2 Jfr Cedersehiöld Dvandva-sammans. i nntidssvenska (Fresta duger s. 48).
I \l\
vara I), valla-, vredesmod (under vred 2), vädjo- o. vädjebana (under
vädja), ättartal o. åttehög (under ätt).
I många fall har den ena leden fördunklats till betydelse och stun-
dom även lill form och övergått till avledning; se under artiklarna -aktig,
-bar, -dant, -fattig, -het, -tedes, -lek, -lig, -lunda, -måssig, -mätig, -sam,
-skap, -slädes, -vari, -vis, in- o. ulvärtes.
I fråga om det urspr. lånade -het erinras därom, att en mängd
goda inhemska bildningar Unnas, som med fördel kunna eller t. o. m.
böra nvttjas i stället, t. ex. beska (Levertin, P. Hallström) för beskhet,
hälla, häpnad, stadga för stadighetl sötma, torka och (poet.) vänlek (fsv.
vänlEker) för skönhet.
III.
Stundom bildas emellertid nya ord på annat sätt än de två
nämnda, avledning och sammansättning.
Ofta uppstå sådana (i jämförelsevis sen tid) genom stympning av
grundordet, t. ex. (i sht) verb alabstr akter (med den-kön): duns, glimt,
klunk, knäpp, nick, skymt, släng, smäll, spark, suck, vält (konkret) el.
(neutrala) flarns, gnabb, gnat, jäkt, kackel, knussel, käbbel, mummel, skvaller,
skämt, slit, släp, stök (se även under -la, -ra, -sa, -ta ovan), uppkomna
genom borttagande av infinitivmärket -a i motsvar. verb dunsa, glimta,
klunka osv.; el. en del nedsättande personbeteckningar (vanligen
med biformer på -er, egentl. nominativmärke) t. ex. fjäsk, flabb, slarv,
sudd, på samma sätt bildade till fjäska, flabba osv. 1 Hit hör även det
unga idrottsordet spänst till spänstig.
I dessa fall tillhör den nya bildningen en annan ordklass än
grundordet.
Ett annat slag av ordförkortning föreligger i ellipsen (se Förklar,
o. förkortn.), t. ex. bil, bio för biograf2, blyerts (väl ellips av blyerts-
penna), buss (av omnibus), daler (se ordb.), dricks för drickspengar, kilo
för kilogram, piano av fortepiano el. pianoforte, pudel av pudelhund, rek
för rekommenderat brev, skjuts av skjutshäst o. d. (till fsv. skiuler, häst),
tax av taxhund, Greta av Margareta, Hans av Johannes, Max av Maximilian,
kornblå av kornblomblå (efter ty.), trettonafton för trettondagsafton; med
1 Förutsättningen för att dessa ord kunna föras hit är givetvis, att de
uppstått i jämförelsevis sen tid, o. detta är också säkerligen fallet. Möjligen
skulle dock ett o. annat av den förstnämnda gruppen kunna tänkas härstamma
från den tid, då ännu de ovan (I slutet) omtalade bildningarna på -a (-5, -i osv.)
existerade; så t. ex. smäll. Den senare typen (nomina agentis av a-stamsform
till presensstadiet av verb) har däremot aldrig varit nämnvärt produktiv i nor-
diska språk — utom i äldre binamn; dessutom i isländsk skaldediktning och
stundom i djurnamn (typen stenbit), se ovan II. — Historiskt sett kunna dessa
ord alltså endast i den meningen räknas till a-stammarna (osv.), att de bildats
i anslutning till dessa: de ha aldrig ägt en dylik avledning utan ha uppkommit
på sätt som ovan nämnts.
2 I slangspråkets bia(n) o. d. kan man tala om en avledd ellips, en
grupp, till vilken bl. a. kunna räknas en del av fruktnamnen på -o/j, t. ex.
hallon till hallbär, odon till odbär osv.
Ordbildning.
LXV
avledningar t. ex. fästing till fästfluga, husa o. köksa till hus- o. köks-
piga, sparkstötta till sparkstötting osv. Somliga av dessa ha icke uppstått
på svensk botten l.
I många fall föreligga blott tankeellipser, dvs. det fullständiga ordet
har aldrig (el. sannolikt aldrig) förekommit i det talade språket, t. ex.
fabriksläkare i st. f. fabriksröretseidkare o. d., där man dock stundom
med lika stort skäl kan tala om analogibildningar (jfr näringsidkare o. d.)2.
Slutligen förekommer icke sällan, att ett ord utan förändring av
form (men väl av böjning) övergår till annan ordklass.
Hit hör bl. a. substantiveringen. Särskilt vanlig är denna bland
adjektiven, t. ex. bekant (plur. dock blott bekanta), besk, brant, djup (till
ett Mös neutr. av adj. djup), frö, hål, hög, höger o. vänster (om politiska
partier; övers.), ljus, ny (om månad), rum, slätt (egentl. fem. till adj. slät),
svensk, sår, ärg (: fsv. adj. erugher), fett (egentl. neutr. till adj. fet), grönt
(dock ej best. f. -et), vilt (best. f. -et; efter ty.), världsallt (övers, från ty.)
el. gotter (plur. till neutr. gott) el. talspråkets nyaste nyttet (nyheten), av
vilka somliga uppkommit av adj., som nu försvunnit åtminstone från
riksspråket: vissa av dessa gå f. ö. tillbaka till långt avlägsna tider, och
det kan t. o. m. stundom falla sig svårt att avgöra, om den substanti-
viska eller adjektiviska funktionen, historiskt sett, är äldst. Allmän är
också substantivering av adj. med svag böjning ss. dumbe, like, make,
vilde (efter ty.), överste; hare, den grå, .järpe, den brune, unge, vise3;
dimma, flata, gula, halva, käresta, midja (till got. mipjis), sida, snugga,
snärta, spetälska, svenska (svensk kvinna o. svenskt språk), vita; tunga
(tyngd, börda), vana, vånda (oblika kasus till fsx.punge, vani, vande) osv. 4
I övrigt är hela den germ. svaga adjektivklassen att betrakta som be-
roende på substantivering.
Substantiverade räkneord föreligga i etta, sexa, tia osv.; pronomina
i det filosofiska jaget el. ä. sv. en han, en hon (vartill hanne, hona); o.
sbst. di (jfr ä. nsv. gifva dia), dricka o. göra (latinans-) ha uppstått ur
motsvarande verb 5. Av andra slags substantiveringar erinras om nuet
(best. f.), ett ja el. nej, ett hurra, ett välkommen, ett leve.
Hit hör också användningen av adv. avsides, fjärran, inrikes, lagom,
utvärtes o. d. eller av sbst. fel som adjektiv, t. ex. 'ett fjärran land',
'gå fel gata', dock utan adjektivisk böjning (jfr dock lägre spr. o. dial.
slå fett, plur. lågorna) el. av släkt som predikativt adjektiv ('de äro släkt',
vartill i dial. även pluralformen slakta). — Analog är från nysvensk syn-
punkt även den adjektiviska användningen av adv. föga o. ringa, vilka
dock äro gamla adj. (se ordb.).
F. ö. ha adjektiv kommit att användas som adverb t. ex. bra, inte
1 I detta sammanhang erinras även om ord o. förb. ss. drucken, överla-
stad, god afton osv., som utgått från utförligare uttr.
5 Jfr E. H. Tegnér Forh. paa det andet nord. filologmode s. 55.
s Se I under -e.
4 Se 1 under -a.
5 Däremot äro de feminina orden av typen (snö)driua, nötvåcka, slängåka,
solbränna bildade av verbstammen med suff. -ön el. (ofta) efterbildningar av
dylika ordskapelser; se I -a.
I \\ I
(cgentl. en gammal neutral adjektiv form) el. alla de neutrala formerna
på -/, -cl. particip som prepos. o. konj. t. ex. oaktat, adverb som prepos.
t. ex. nära el. som konjunktioner t. ex. bara, blott (— om bara osv.),
(/</, efter, ehuru, (e)medän, inrian (jfr fsv. innan pait at), när, varjämte
den ursprungliga interjektionsklassen mer el. mindre tillfälligt för-
stärkts med representanter för allehanda ordklasser, t. ex. anamma,
bevars, bravo, herre gud!, himmel!, tusan osv.
En viss roll vid ordbildningen spelar hos oss såsom i andra be-
släktade o. obesläktade språk 1 den s. k. ljudhärmningen (onomatopoesi i
inskränktare mening) i dels urgamla och dels jämförelsevis unga ord-
skapelser, t. ex. (dels inhemska o. dels lånord) i djurnamn (i sht fågeln.),
ss. alfågeli bi, broms, fink (jfr det likbetydande men obesl. lat. fringilla),
gnoding, gris, humla, kaja, korp, kråka, pracka o. skrake (fågelnamn),
råka, siska, steglitsa, syrsa, test (fågeln.), uggla, uv, vaktel2;
el. en del verb som beteckna ljud av olika slag, ss. braka, brumma,
bräka, bullra, böla, flisssa, fnissa, fnittra, gny, gnägga, grymta, gråta,
gurgla, harkla, härska, hicka, huttra, jama, jollra, kackla, klicka, klinga,
klirra, knarra, knastra, knattra, knorra, knota, knätta, krasa, krossa,
kräkas (liksom dial. klokas), klirra, kuttra, kvittra, kväka, lalla, morra,
mumla, murra, muttra, pingla, pladdra, plaska, plumsa, porla, prassla,
puttra, rabbla, ramla, rapa 3, rossla, skorra, skramla, skratta,' skrika,
skrocka, skryta (egentl.: larma» o. d.), skuldra, smaska, smattra, snarka,
snattra, spotta (o. i art. spotta 1 anförda ord), surra, susa, tissla, vråla,
väsa osv.;
samt f. ö. ord från olika grupper, t. ex. fanfar (från fra.), krasch,
kyss o. puss, puka, trumma m. fl.
Vissa av de anförda orden (särsk. inom den första gruppen) äro
dock blott medelbart 'ljudhärmande', i det att de avletts av verb el.
verbrötter med dylikt ursprung.
Somliga av dem ha f. ö., på grund av ljudutvecklingen, förlorat
mycket el. det mesta av sin ljudhärmande prägel t. ex. råka, vaktel.
Men åtskilliga finnas, där denna fullständigt försvunnit. Så är fallet med
t. ex. gråta, gök, hosla (men ieur. *klÅas-), häger (ieur. *kraik-), mygg,
svänske (fågeln.), tjäder (jfr grek. tetråzo, kacklar), tärna (fågeln.) el. den
bl. a. i ramsvart kvarlevande gamla beteckningen för 'korp', ram(m) (ieur.
stam "kröp- el. *krobh-).
När ett ords onomatopoetiska karaktär fördunklats, ersättes det
ofta helt el. delvis av en ny ljudhärmande bildning. Så har det nj^ss
nämnda ramm långt efter den germanska ljudskridningen utbytts mot
korp ( jfr även det obesläktade lat. corvus), det gamla gök mol ty. kukuck,
le (*hlahjan av ie. *klak-) mot skratta osv.
1 Så har t. ex. finskan en mängd dylika ordskapelser med betyd, 'larma,
skrävla, prata' o. d.
- Motsvarande beteckningar uttryckas i andra språk ofta medelst redu-
plikation, t. ex. sanskr. ghurghuri, syrsa, ry. pelepelka, vaktel, grek. ienthrene,
geting, lat. ahila, uggla. — Se f. ö. förf. Om namn o. titlar (osv.) s. 99 f.
3 Ett antal likbetydande på samma sätt uppkomna bildningar se art. rapa.
Ordbildning.
LXV1I
A andra sidan må framhållas, att åtskilliga nysvenska ord, som i
sin nutida form göra intryck av ljudhärmande bildningar, framträda [
en helt annan gestalt, därest de överflyttas till de germanska eller indoeuro-
peiska urspråken. Dock är det naturligtvis vilseledande att företaga
en dylik överflyttning av ord, där de urgamla anorna icke på något
sätt styrkas genom fornartat bildningssätt eller motsvarigheter i andra
språk.
Nära dessa stå de ljudsymboliska 1 bildningarna, där sinnesintrycket
icke såsom i de ljudhärmande hänför sig till hörseln, utan (vanligast) till
rörelsefenomen, t. ex. dingla och dangla, gunga, (sannol.) kånka (kånka),
pladask, vips, eller mera sällan till andra företeelser el. förhållanden,
t. ex. storlek, såsom tripp trall trall 2.
I viss mån besläktad med dessa företeelser är hypokorismen,
dvs. ombildning av beteckningen för ett föremål, en handling, ett till-
stånd m. m., varigenom denna liksom erhåller en mera förtrolig el.
intim prägel8; alltså i synnerhet i en del 'vardags-' el. 'familjeord': sär-
skilt ofta genom förlängning av stamkonsonanten t. ex. i förnamn (redan
i fsv.) ss. Sigge till Sigurd o. d. el. Addc till Adolf, Figge till Fredrik,
Nicke till Niklas, Nisse till Nils, Olle till Olof, Tedde till Teodor m. fl., el.
sådana ord som dille, fabbe ('fabrikör', favör i spel), kille, kurra (sbst.),
priffe, prilla, vigga; sedan urminnes tider med vidsträckt användning i
allehanda ordgrupper; ofta i verb med intensivisk el. iterativisk karaktär.
Se t. ex. ordboksartiklarna agg, begabba, bobba, dabba sig, dadda, dubb,
fubbla, klabb, kladd, klibba, klubba, knabb, knagg, knubb, krabba, kobbe,
kudde, kugg, kvabba, labb, lubb, ludd, modd, mugga 1, 2, nagg, nubb,
padda (jfr sv. dial. pugga, groda, o. ags. frogga ds.), pigg, plagg 1, 2,
plugg, rabbla, rubba, rugge, sagga, skabb, skudda, skrabbig, skrubb, skrubba,
sbst. o. verb, skädda, slagg 1, 2, stubba, snibb, snubba, snubbla, snudda,
spigg, spragge (gren), stubbe, stubbig, stagg, stubb, stubbe, sugga, snabba,
tagg, tragga, trubbig, tubba, ugge, vagga, ävensom snäcka (fhty. sneggo
m. m.); samt vidare sådana som klätt, knatte, knott, kulte,' loppa el.
guppa, hoppa, lacka (springa), rucka, skratta, smacka, sucka, vicka, vippa
(vb) o. a. med lång (dubbel) tenuisgeminata 4, av vilka en del vid sidan
ha bildningar med mediageminata (t. ex. sydty. hoppen av *hubbön
osv.). Se förf. NTfF 3 R XII. 49 f. (1903—04), Mediagem. s. 1. f. samt
senare bl. a. Loewe Germ. Sprachwissensch. (2:dra uppl.) i Sammlung
1 I ordboken vanligen uttryckt med den vidsträcktare] beteckningen
imitativ, som naturligtvis egentligen också innefattar de s. k. ljudhärmande
bildningarna.
2 Även inom denna grupp förekomma red uplicerade bildningar; jfr
t. ex. lty. wippwappen, gunga, varmed det ovan nämnda dingla och (längta
kan jämföras.
* Stundom föreligga, såvitt man kan se, t. o. in. nyskapelser av hypoko-
ristisk natur, alltså bildningar utan skönjbar grundstam eller grundrot.
4 I vissa dylika fall, såsom sannolikt bocka, locka m. fl., uppträder dock
i stället assimilation av förgerm. -%n- > -kk- (osv.).
UeUqnist, Etymologisk ordbok. VI
1 X \ 111
Göschen o. (med ex. siir.sk. från romanska språk) Carnoy Mod. Phil.
15: 159 !'. 1
Antagandet, att här föreligga ett slags intensiviska el. iterativiska
bildningar, styrkes även därav, att, såsom förf. uppvisat i nyss citerade
litteratur, vid sidan av dem el. i ord med motsvarande betyd, synner-
ligen ofta uppträda reduplicerande former el. ord som avletts med kända
iterativ- el. intensivsuffix, alltså samma slags parallellism som i fråga om
de onomatopoetiska bildningarna, till vilka, om ordet tages i vidsträck-
tare bemärkelse, på sätt och vis även dessa kunna räknas.
1 delta sammanhang erinras även om den stora betydelse för ord-
bildning, som avljudet haft särskilt i avlägsna tider (se Förklar, o. förkortn.
under avljud). Ännu i jämförelsevis sen tid uppträda f. ö. avljudande
nyskapelser, bl. a. med diminutivisk anstrykning, t. ex. klick (™ klack),
klicka (~ lty. klacken), knirka (™ knarka, knarra), smiska, slå, smälla
(™ smaska); jfr även ordboksart. tipp (™ tapp); o. för övrigt i (ofta lånade)
bildningar av typen krimskrams, mischmasch, sicksack, sliddersladder,
snicksnack, tripptrapp, virrvarr.
IV.
Språkutvecklingen går i riktning mot skapande av nya samman-
sättningar till förfång för de äldre avledningarna, av vilka f. ö. somliga
blivit obrukbara på grund av de efter hand försiggångna ljudskiftena.
Exempel.: med samma stam baneman ™ fsv. bani (nsv. arkais. bane),
landsman ™ fsv. lande, leksyster™ fsv. leka, svärfader ™ fsv. svcere, björnhona
™fsv. birna, orrhöna ™ dalm. "yrn (= isl. yrn), gärdsgård ™ f sv. gardher
(bibeln gård), hasselstång ™ fsv. hasta, leksak ™ fsv. lekan, skjutvapen ™
fsv. sköte, smyghål ~fsv. smngha, tistelstång ™ fsv. pistil, äppelträd ™ apel,
blindhet™ isy. blinde f., djärvhet ™ fsv. dirv e f. osv., hårdhet ™ fsv. hwrdska,
snikenhet ™ fsv. snikt, ålderdom ™ fsv. adle;
eller av olika stammar t. ex. sändebud ~ fsv. äre (se är na), far-
galt ~ fsv. riini, vildsvin ™ fsv. basse, andtäppa ™ fsv. omger, badvatten ™ fsv.
lögh, fattningsgåva™ f sv. nimme, fotsnia ™ fsv. ili, kärnstav ™ fsv. pyril, läc-
kerhet™ fsy. kräs, moderliv cl. livmoder™ äldre kved, selpinne ™ fsv. arpa,
svärdjäste ™ fsv. hiailt, ögonhår, -lock ™ fsv. brä, dårskap ™ fsv. flaitia, red-
skap™ isy. löl, släktskap ™ fsv. sif (i sammans.), ledighet™ fsv. /ö/?z.
Hit hör bruket att ersätta gamla enklare sjö- o. vattendragsnamn med
längre bildningar av samma eller olika stammar, t. ex. Nydalasjön ™ Ru-
sken, Långsjön ™ Lången, Säfsjösjön ™ Säjsjön osv., varpå en mängd ex.
lämnas hos förf. Sjön. 2: 43.
1 Den av en annan forskare framställda teorien att -bb-, -dd-, -gg- i
dylika ord beror på utjämning inom urgermansk n-stamsböjning strandar bl. a.
på de hithörande verben, av vilka de flesta (t. ex. tragga o. d.) ej kunna tolkas
som avledda av nomina. — Naturligtvis bero dock långt ifrån alla svenska ord
med -bb-, -dd- o. -gg- på dylik hypokorism. Somliga förete ett speciellt nor-
diskt gg-inskott (av typen ägg, hugga); åtskilliga lånord ha erhållit sin långa
konsonant på grund av ljudsubstitution (t. ex. krydda) osv.
Ordbildning.
LXIX
Där icke sammansättningar ersatt de äldre avledningarna, ha i
många fall i stället de gamla orden utbytts mot längre bildningar av
samma stam, t. ex. björninna ~ fsv. birna, gudinna ~ fsv. gudha, väninna
~ fsv. vina, köpare ~ fsv. köpe, följeslagare ~ fsv. fylghislaghi, ledsagare
~ fsv. lepsaghi, läkare ~ fsv. Icekir, när king ar ~ fsv. ncerikiar (jfr sörmlän-
ning ~ fsv. supermaper, dvs. 'söderman', värmlänning ~ fsv. värme J), änk-
ling ~ fsv. ainkel, blandning ~ fsv. bland, tanke ~ fsv. hijggia, röjning ~
fsv. ryp, åmynning ~ fsv. ämynne, rodnad ~ fsv. rudhme, spanad ~ fsv.
sponi, framfusig ~ ä. nsv. framfus, ihålig ~ ä. nsv. ihtd, villrådig ~ fsv.
villerädha, gramse ~ ä. nsv. gram, gängse ~ fsv. gcenger, varse ~ adj. uar,
vilse ~ wYZ, förblinda ~ fsv. blinda, försvaga ~ ä. nsv. svaga, förtälja ~
fd(/a, frejdad ~ fsv. frcvgher (vartill /re/d, vartill frejda med part. frejdad),
rykta ~ fsv. röÄrza (vartill rdW, vartill rökta, rykta); el. av olika stammar
t. ex. varginna ~ fsv. z//*;a. I vissa fall kvarlever det gamla enklare ordet
med annat betydelseinnehåll, t. ex. hage (~ inhägnad).
Genom dessa utbyten har vårt språk utan tvivel mist mycket av
sitt kärnfulla och kraftiga kynne. Åtskilliga döda ord skulle dock nog
kunna återupplivas i riksspråket, och särskilt sådana, som knyta sig till
ord, som ännu kvarleva i bygdemålen.
Mycket vanliga äro de fall, där lånord trätt i stället för inhemskt
språkgods, t. ex. begär ~ fsv. giri, dekokt ~ fsv. sup, förvaltare eller gårds-
fogde ~ fsv. bry ti, hingst ~ fs. vren, härd ~~ är/7, krita (gammalt lån) ~
fsv. bleka, släkt ~ fsv. nip, släkting ~ frände, smak ~ fsv. thcever, smuts ~
fs. sör (= dial.), ära ~ fsv. dyrp.
I samband härmed erinras om de synnerligen talrika s. k. över-
sättningslånen2, där ett främmande ord helt eller delvis återgivits med
tillhjälp av språkets egna tillgångar; t. ex. baktanke (under tanke), barm-
härtig, blomkål (under blomma), djurkrels(en) (under djur), enhörning,
förströ (under strö), försyn, halvvärd (under värld), inflytande (under
i n f 1 u e n s a), inställa (under ställ a), kappsäck (under k a p p a), lintyg (under
tyg), lycksalig (under salig), medlidande (under sympati), mindretal (efter
ty. minderzahl), missdådare (under miss-), motspänstig, motvilja (under
vilja 2), måndag o. övriga veckodagars namn (utom lördag), oro (i urverk;
se ur 1 ), piggsvin, pärlemo(r)," självisk, självmord, sjöskum, skadeglad, sköte-
barn, -synd (under sköte), snälltåg, spanskgröna, spelrum (under spel 2),
spinnhus, spolmask (under spole 1), stallbroder, stickprov, stiftsfröken,
-jungfru (under stift 2), storartad, strävpelare (under sträva 2), svartkonst
(under svart), synkrets, synpunkt, takstol, lidsanda, tidsenlig, tillbehör, till-
börlig, tilldraga sig, tillfreds, tillfälle, tillför(e)ne, tillförlitlig, tillgiva, tillgäng-
lig, tillika, tillnamn, tillnärmelsevis, tillräkna, tillskansa sig, tillskriva, tillslå,
lillstädja, tillsäga, toreskägg (under taklök), träsnitt (under trä), tusen-
foting, tvättäkta, tyghus (under tyg), underhandla, underhålla, underkasta,
underrätta, undersöka, undervisa, undfå, undseende, uppkomling, upplagd,
uppsats, upptäcka, urarta, urgammal, utskott, utställa, valnöt, vattuman
(o. övriga namn på djurkretsens tecken), vederdöpare, vedersakare, veder-
värdig, vindros, viss (i en viss N. N.), vågrät (under våg 1), vågspel <>.
1 Dock redan i fsv. även ixvrmelandsbo.
2 Se t. ex. E. H. Tegnér Ark. 5: 155 f.
LXX
Ordbildning.
vågstycke (under våga), välgörenhet (under väl), världsallt, världsborgare,
världsdel, världsman, yngling, åkermönja, ångbåt, ångkvariv, århundrade,
-tusende, ändamål (under ända), ängd, öppenhjärtig, övergrepp, överhand,
överhus, överhuvud, överlägga, översikt (under öv er), överste, övertala
(under tala), överväga osv.; alltså särskilt kulturord o. d.; dessutom i
en mängd yrkestermer, såsom t. ex. inom boktryckarkonsten brödstilar,
bröllop, lik, skepp m. 11. (se ål 4), ävensom stående uttryck ss. bryta
siaren över, förtjäna sina sporrar, för delta (ty. vor diesem), slå nugon
ur bräde! osv. Stundom med etymologiskt oriktigt ljudutbyte såsom
solbänk efter ty. sohlbunk (egentl.: sulbänk), spetsglans efter ty. sj)iess-
glanz, el. möjl. skenhelig efter tv. scheinheilig (ä. nsv. dock skin-) o. ögon-
skenlig etter ty. augenscheinlich (förr dock även -skinlig; ombildningen
-skin- till -sken kan sålunda i båda orden ha egt rum efter sv. sken av
skin); jfr Rhen (ty. Rhein) för äldre Rln. — Översättningslånen betecknas i
denna ordbok vanligen med 'efter', ej, som andra lån, med 'av' eller 'från'.
Av hithörande litteratur hänvisas (utom till de ovan citerade av-
handlingarna) till vissa i ordb. under Förkortningar anförda arbeten un-
der Cederschiöld, Hellquist, E. Olson o. Tamiii, vartill kunna
läggas de där icke upptagna:
Hellquist Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -/ samt
af dem bildade nomina, Ark. 14: 1 o. 136 f.
Kluge Nominale Stammbildungslehre der altgermanischen Dialekte,
Zweite Auflage, Halle 1899.
Vidare erinras om de rikhaltiga samlingarna i särskilt femte och
sjunde banden av Noreens Vårt språk, där emellertid motsvarande före-
teelser (såsom även i Cederschiölds ovan åsyftade uppsatser) i regel
behandlas från den nutida språkkänslans1 el. betydelsefunk-
tionens2 synpunkt, vilken i fråga om unga bildningar ofta, men för
äldre sällan sammanfaller med den historiska3, som varit den ledande
för föregående framställning. I denna har dock av praktiska skäl den
förstnämnda synpunkten fått i viss mån bestämma suffixlärans yttre an-
ordning och indelning.
1 För Noreen blir alltså grundordet för en bildning det, med vilket den
n u mera närmast associerar sig, ss. t. ex. (7: 305) linne, bildat med -ne till lin
(medan ordet historiskt sett närmast hör till neutr. linnet, vars / uppfattats
som best. slutartikel, o. sålunda i linne varken n el. e är suffixalt).
2 För Noreen hör alltså mängd på grund av betydelsen 'myckenhet' icke
till mången o. ännu mindre (såsom förhållandet är rent historiskt) till mång
(i mångt och mycket), utan till det obesläktade mycken (5: 477); alltså en syn-
punkt, som här icke, annat än möjl. undantagsvis, beaktats.
3 Såsom då t. ex. bikt, bädd o. mjölk enl. 5: 362 »utgöras av verbal-
stammar på kort -a minskade med detta suffix», medan från språkhistorisk
synpunkt — alltså i realiteten — tvärtom bikta, bädda o. mjölka bildats av
substantiven. Däremot sammanfalla (händelsevis) resultaten ifråga om de flesta
andra s. st. uppräknade bildningarna, t. ex. glam, glimt, kält, skämt. Noreens
framställning kan sålunda icke (i regel) användas av den, som vill lära sig,
hur faktiskt ett ord historiskt bildats (och det avses naturligtvis ej heller av
förf.), men väl med stor fördel i andra syften.
Innehåll
Avledning s. i.
Suffix s. i.
nsv. -a s. n.
1. i sbst. s. ii.
beteckningar för kvinnliga va-
relser, sakliga konkreta o.
abstrakta s. ii.
-a av urg. -iön s. ni.
neutrala kroppsdelsbeteckningar
s. III.
-a från gamla kasusändelser, särsk.
från oblika kasus på -a o. i ort-
namn s. III.
-a från det långi vande språket el. |
beroende på försvenskning
s. iv.
2. i oböjliga adj. s. iv.
3. i verb s. iv.
a) primära s. iv.
b) sekundära s. iv.
a) av substantiv avledda s. v
(olika betydelsegrupper).
fi) av adjektiv avledda s. vn.
y) av deverbativt ursprung s.
VIII.
Övergång från stark till svag böj-
ning el. omvänt s. ix.
c) verb på urgerm. -en s. ix.
4. i adverb s. ix.
1. -ad i adj. s. ix.
2. -ad (-nad) s. x.
3. -ad (med betonat å) s. x.
-age s. x.
1. -al (svagtonigt) s. xi.
2. -al (betonat) s. xi.
-alj s. xi.
-alje s. xi.
-all s. xi.
1. -an (svagtonigt el. obetonat) s. \ i:
i sbst.; i adv.
2. -a/i, -ian (i regel betonat -a-) s. xn.
-ande, -ende s. xn: 1. i neutrala
verbalabstrakta. 2. i part. pres.
3. i participliknande utvidg-
ningar.
-änder s. xiii.
-ang s. xm.
-ans s. xiii.
-«/}/ s. XIII.
1. -ar (svagtonigt) s. xm.
2. -ar (betonat) s. xiii.
-ard s. xm.
-are s. xiii.
-arie s. xiv.
-as (betonat) s. xiv.
-ass s. xiv.
-as{ter) s. xiv.
-al s. xiv.
-ation s. xv.
-ats s. xv.
-d:
I. i sbst. s. xv.
1. av urgerm. -ifiö.
2. av urgerm. -di.
3. med ie. avledn. -In, germ.
>.
4. andra smärre grupper.
II. i adj. s. xvi.
-da s. xvi.
-(/(/ s. xvi.
-de s. xvi.
-der s. xvi.
1. -e:
1. i urspr. mask. av urgerm. -(tn
S. XVII.
2. i mask. av urgerm. -ia s. xvn.
3. i några urspr. fem. på urgerm.
-Tn s. xvn.
4. i neutra av urgerm. -ia s. xvn.
a) till sbst. s. xvn.
Wll
Innehåll.
b) till adj. s. wiii.
c) till verb s. xvm.
."). i några oböjl. adj. s. xix.
(>. i adverb s. xix.
J. -<• (betonat) s. xix.
1. -cl (obetonat el. svagtonigt) s. xix.
1. av cl. motsv. fsv. -il s. xix.
2. av fsv. -///, -ol s. xix.
.*{. av fsv. -(e)l s. xx.
1. av annat ursprung s. xx.
.">. lånord s. xx.
2. -el (betonat) s. xxi.
-elius s. xxi.
-ett s. xxi.
-chc s. xxi.
1. -en (obetonat) i sbst. s. xxi.
2. -en i adj. s. xxi.
3. -en (betonat) s. xxn.
-ende s. xxn.
-ene s. xxn.
-enn s. xxn.
-ens o. -ans s. xxn.
-cnsare s. xxn.
-e/i/ s. xxn.
1. -er (obetonat) s. xxn.
1. i fjäsker o. d. s. xxn.
2. av urgerm. -nra- s. xxm.
3. motsv. sv. -are s. xxm.
4. i lånord s. xxm.
5. i adv. o. prepos. s. xxm.
2. -er (betonat) s. xxm.
-era s. xxiv.
-eri s. xxiv.
-erne s. xxiv.
-crska s. xxiv.
-er/ s. xxiv.
-ertz s. xxiv.
-es s. xxiv.
-esch s. xxv.
-esk s. xxv.
-ess s. xxv.
-ess-, -essa i beteckningar för k vi n -
nor s. xxv.
-et, -ett s. xxv.
-ens s. xxv.
-fik s. xxv.
-ga s. xxvi.
-i s. xxvi.
-lad s. xxvi.
-ick s. xxvi.
-id s. xxvi.
-ienn s. xxvi.
-ig s. xxvi.
-/A- s. xxvii.
-ika s. xx vi i.
1. -i7 (obetonat) s. xxvii.
2. -// (betonat) s. xxvii.
-/// S. XXVII.
-171 S. XXVII.
1. -ing (-ting), -ung i mask. s. xxvm.
2. -ing i fem. s. xxvix.
1. -inge i arvinge o. d. s. xxix.
2. -znge i ortn., se ordb. under
inge.
-inna s. xxix.
-1071 s. xxx.
-17' S. XXX.
-is (obetonat) s. xxx.
-is (betonat) s. xxx.
-isera, se -era.
-isk, se -sk.
-ism, -ist s. xxx.
-issa s. xxx.
-it s. xxx.
-itet s. xxxi.
-iv s. xxxi.
-zär, -jär s. xxxi.
-ja s. xxxi.
-je s. xxxii.
-jär, se -zär.
-/c s. XXXII.
-ka: 1. i sbst. 2. i verb s. xxxii.
-ke s. xxxiii.
-Äe/i s. xxxiii.
-/ s. xxxiii.
-la: 1. i sbst. 2. i verb s. xxxiii
— IV.
-te s. xxxiv.
-lig, se ordb. art. -lig.
-Ung, se -ing
-771 S. XXXIV.
-/na s. XXXIV.
-man s. xxxiv.
-mang, se -ment.
-me s. xxxiv.
-ment s. xxxiv.
-/i el. -e/2 (i under fsv. tid ensta-
viga ord) s. xxx v.
-na, i inkoativa verb, s. xxxv;
ortnamn s. xxx vi.
-nad, se -ad 2.
-ner i familjen., se under -när
slutet.
-ning s. xxxvu.
-när s. xxxvu.
-O S. XXXVIII.
Innehåll.
LXXII1
-od s. xxxviii.
-om i adv. s. xxxviii.
1. -0/2 (obetonat) s. xxxviii.
2. -o/i (betonat med slutet ö) s.
XXXVIII.
-ong, se -o/i 2.
-or s. xxxix.
-/• s. xxxi x: 1. i sbst. 2. i adj.
3. i adv.
-ra s. xxxix: 1. i sbst. 2. i verb.
-s s. XL.
-sa s. xl: 1. i sbst. 2. i verb.
-se s. xl.
-sel o. -sia s. xli.
-sing, se -ing.
-sk s. xli: 1. i sbst. 2. i adj.
-ska s. xliii.
-sia, -sle, se -sel.
-st s. xliii.
-sler, se -der.
-t s. xliii: 1. i sbst. 2. adj.
3. i adv.
-ta s. xli v: 1. i sbst. 2. i verb.
-te s. xliv.
-ter, se -der.
-tor, se -är.
-tur, se -ur 1.
-för, se -ö'r.
-ung, se -//ig.
1. -ur, -///r (betonat) s. xlv.
2. -ur (obetonat) s. xlv.
-us s. xlv.
-yl s. xlvi.
-gm s. xlvi.
-yr s. xlvi.
-å xlvi.
-än s. xlvi.
-är s. xlvi.
-cet/s, se -eus.
-ör s. xlvi.
-ös s. XLVI.
Äldre, försvunna avledn. s. xlvi :
urgerm. -a, -ja, -ö, -iö, -i, -u.
Prefix, s. xlviii.
Om förhållandet mellan grundord
och avledning s. l.
II. Sammansättning s. li.
1. Senare leden är ett sbst. s. li.
2. » » » » adj. s. liv.
3. » » » » räkneord s.
LIV.
4. » » » » pronomen s.
LV.
5. » » » » verb (el. par-
ticip) s. LV.
6. » » » » adverb (el. en
prepos.) s. lv.
Fördunklade sammansättningar s.lv.
Avledda el. syntetiska sammansätt-
ningar s. LVIT.
Sammans. -former med o. utan -s
S. LVII.
Begreppet sammansättning s. lxii.
Betydelseförhållanden (över- o. un-
ordning, samordning) s. lxii.
III. Ord bildade på annat sätt än ge-
nom avledning o. sammansättning:
stympning av ord (bl. a. ellips) s.
lxiv; övergång till annan ordklass
utan förändring av grundordets
form (men väl böjning), t. ex. sub-
stantivering s. lxv;
ljudhärmning s. lxvi, ljndsymbolik
s. lxvii, hypokorism s. lxvii;
avljud s. lxvii.
IV. Anmärkningar om språkutvecklin-
gen från ordförrådets sunpunkt
s. lxvii:
utbyte av enkelt ord mot samman-
sättning s. LXVII;
utbyte av enkelt ord mot en längre
avledning av samma stam (björn-
inna ~ fsv. birna osv.) s lxix;
inhemska ord utbytta mot främ-
mande s. LXIX;
översättningslån s. lxix.
■ itteratur s. lxx.
Om det s. iv not 1 omnämnda o. där såsom dunkelt betecknade ortnamnet
Barva se nu förf. Namn o. Bygd 1922.
Provisoriskt förord.
Detla arbete avser att ersätta Fredrik Tamms etyinologiska
ordbok, vars utgivande avbröts genom författarens frånfälle, då
det framskridit till början av bokstaven k.
Av liera skäl ansågs det emellertid olämpligt att taga vid,
där Tamm fick sluta. Dels ha 30 år förgått, sedan det första
häftet av hans ordbok utkom, och åtskilligt nytt har sedan
dess kommit i dagen på ordforskningens område. Dels och fram-
förallt önskade jag för arbetet en väsentligen annan plan än den,
som följdes av min föregångare.
I den ordbok, vars första häfte nu föreligger färdigt, har
planen i så måtto utvidgats, alt 1) de romanska och klassiska
lånorden i stor utsträckning medtagits — överhuvud alla, som
ansetts ingå i den bildade allmänhetens ordförråd; däremot endast
undantagsvis utpräglat »lärda» ord och vetenskapliga termer,
vilkas användning är inskränkt till fackmannakretsar; 2) en del
allmänt spridda dialektord, som stå på gränsen till riksspråk
eller som vore förtjänta att där upptagas; 3) ett stort urval av
förnamn och ett mindre av ortnamn och familjenamn; för de
ofta rätt komplicerade hänsyn, som därvid spelat in, skall med-
delas i det slutgiltiga förordet1; 4) årtal eller belägg förordens
veterligen tidigaste uppträdande i språket, för så vilt de ej
förekomma redan i fornsvenskan ; 5) en del stående uttryck,
fraser o. konstruktioner.
Antalet artiklar blir på grund härav avsevärt större än i
Tamms ordbok. Medan i denna senare della under A är o. 115,
belöper det sig här till o. 370.
Helägg och språkprov äro ytterst baserade på egna studier
och samlingar, särsk. från 15- o. 1600-talen, från de klassiska
svenska författarna i allmänhet och från det lägre språkels ord-
förråd. Men då det i regel gällt att anföra om möjligt det äldsta
1 Här må blott nämnas, 'att vid valet av familj c namn framförallt en strävan
gjort sig gällande att få olika bildningstyper företrädda, o. dessa ha natur-
ligtvis exemplifierats med mera bekanta namn.
II
belägget for dt ord eller uttryck, har jag för de flesta orden dess-
utom mast anlita Svenska akademiens ordboks excerpt, en ovär-
derlig förman, för vilken jag känner den djupaste tacksamhet.
Dar mina egna anteckningar, t. ex. från reformatorerna, Var. rer.
el. Bil). 1541, kunnat anses i huvudsak göra till fyllest, har jag
ofta sparat mig mödan att genomgå ordbokssamlingarna. I
åtskilliga fall har med ett »t. ex.» antytts, att belägget icke
gör anspråk på att vara det absolut äldsta, om jag också ibland
haft anledning antaga, alt så verkligen varit fallet.
Da en stor del av vår medeltidslitteratur ännu ej kunnat
tillgodogöras för Söderwalls ordbok, har jag beträffande denna
mast bygga mina uppgifter på egna studier (t. ex. P. Månsson).
Något slags fullständighet kan det dock här ej — ens närmelsevis
— bli tal om.
I fråga om citaten från den språkvetenskapliga litteraturen
har förf. i fackmännens intresse ansett sig böra vara frikostigast
med dem, som hänföra sig till tiden efter utgivandet av tidigare
etymologiska ordböcker.
Arbetet utgives i tvångfria häften och torde komma att
omfatta cirka 1,000 sidor. Manuskriptet föreligger i allt väsentligt
färdigt; de förefintliga luckorna skulle kunna utfyllas inom loppet
av några månader. Arbetets utgivande måste sålunda anses säker-
ställt och torde taga omkring 2 år i anspråk.
Ordbokens plan är så till vida frukten av en kompromiss,
som den vänder sig dels till den bildningsintresserade allmän-
heten och dels till de studerande och till fackmännen i egentligaste
mening. Härav förklaras å ena sidan en mängd elementära upp-
lysningar och en viss förenkling av ljudbeteckningen, och å den
andra en mängd anmärkningar av ganska speciell natur.
Under arbetets lopp har oavsiktligt dess plan förskjutits i
riktning mot större utförlighet och ett djupare inträngande i en-
skildheter. Naturligtvis ha till följd härav de tidigare partierna
måst undergå grundliga omarbetningar. Men förf. har möjligen
ej alltid lyckats åvägabringa den fullt riktiga proportionen. Att
emellertid behandlingen av de första bokstäverna i vissa fall
blivit något knappare, beror också därpå, att för dessa icke
sällan kunnat hänvisas till motsvarande artiklar hos Tamm o.,
särskilt i fråga om äldre former, i SAOB.
På grund av tillfällig brist på typer ha till en början endast
fyra ark samtidigt kunnat stå uppsatta, vilket åtminstone till en
del förklarar en del små, dock i regel oviktiga tillägg (av kors-
hänvisningar o. d.) å vidfogad lista.
Lund i April 1920. Elof Hellquist.
Provisorisk förkortningslista.
ags. anglosaxiska.
alban. albanesiska.
armen, armeniska.
avest. avcstiska (fornöstpersiska).
da. danska.
ds. detsamma, samma betydelse.
eng. engelska.
fda. forndanska.
ffra. forn franska.
fgutn. forngutniska.
fhty. fornhögtyska.
fin. finska.
fir. forniriska.
fno. forn norska.
fra. franska.
fpreuss. fornpreussiska (ett baltiskt
språk),
fris. frisiska.
fsax. fornsaxiska (fornlågtyska).
fslav. forn slaviska,
fsv. fornsvenska.
germ. (framför med * betecknade former)
u rger manska.
got. gotiska,
grek. grekiska,
boll. holländska,
ie. urindoeuropeiska.
ir. iriska.
isl. fornisländska (i regel inbegripet
fornnorska).
korn. komiska (det forna keltiska språ-
ket i Cornwallis).
kymr. kymriska (Wales).
lat. latin.
lett. lettiska.
litau. litauiska.
lty. låg ty ska.
mgrek. medelgrekiska.
mhty. medelbögtyska.
ml ty. medellågtyska.
mno. yngre fornnorska.
no. norska (norska dialekter, nynorska).
no. -da. norskdanska (»norska»).
nsv. nysvenska.
pol. polska.
ry. ryska.
sanskr. sanskrit.
span. spanska.
sv. svenska.
tjeck, tjeckiska.
ty. nyhögtyska.
urnord. urnordiska.
vb verb; vb. verbet.
vge r m . v ä s t g e r m a n s k a .
vlat. vulgärlatin.
y. yngre.
ä. äldre.
öfris. öslfrisiska.
ösv. östsvenska.
framför en ordform utmärker, att
denna är uppkonstruerad.
> övergår till.
<C utvecklad ur.
~ växlande med.
Ark. = Arkiv för nordisk filologi.
ATfSv. = Antiqvarisk tidskrift för Sve-
rige.
BB = Beiträge zur Kunde der indoger-
manischen Sprachen brsg. von A. Bez-
zenberger.
FUF = Finnisch-ugrische Forschungen.
IF = Indogermanische Forschungen.
KZ = Zeitschrift fur vergleichende
Sprachforschung begriindet von A.
Kuhn.
MoM == Maal og minne. Norske studier.
IV
MSL Méniuircs de la societe de lin-
guistique de Paris.
NoB = Namn o. Bygd.
Noreen V. spr. = Vårt språk af Adolf
Noreen.
N rfF Nordisk Tidsskrift for Kilologi.
l'l>l> Beiträge zur Geschichte der
deutschen Sprache und Literatur hrsg.
von H. Paul u. W. Braune (E. Sie-
vers).
SAOB Ordbok öfver svenska språket
utgifven at* Svenska Akademien.
SNF Studier i nordisk filologi utg.
genom H. Pipping.
Spr. o. st. Språk och stil.
Sv. stud. = Svenska studier tillägnade
Gustaf Cederschiöld.
Tamm Gr. = Tamm Fredr., Granskning
av svenska ord (Skrifter utg. af k.
human, vet.-samf. i Uppsala VII: 4).
WuS = Wörter und Sachen, Kultur-
hist. Zeitschrift.
Xen. Lid. = Xenia Lideniana.
ZfePh = Zeitschrift fur celtischc Phi-
lologie.
ZfdA = Zeitschrift fur deutsches Alter-
thum.
ZfdPh = Zeitschrift fur deutsche Phi-
lologie.
ZfdW = Zeitschrift f ii r deutsche Wort-
forschung.
ZfromPh = Zeitschrift fur romanische
Philologie.
Zfvergl. Sprchf., stundom använt som
beteckning för (de senare årgångarna
av) KZ.
Utförligare förklaringar av använda ter-
mer o. mera lättbegripliga förkort-
ningar komma sedermera att lämnas.
Tillägg och rättelser.
alla, i brädspel, 1795, efter ty. alle; till all.
ammoniak, se salmiak.
antasta, r. 9, står: tangera, läs: langere.
april. Om uttr. narra april o. dyl. se narra.
arg". Med avs. på isl. ragr se f. ö. under raggen.
as 1. Jfr även under osmundsjärn.
avvita, r. 1, står: av till, läs: till av.
begabba. Jfr även under gaffla.
Berzelius, familjen.; äldst: Bergselius; av den berömde vetenskapsman-
nens farfarsfar taget efter Bergsäter Ögtl.
bila. Jfr även under piska.
björn, s. 45, r. 6 nedifr. står: bräm- o. brombär, läs: bram- o. brombår.
blöja. Ordet betydde i fsv., ä. nsv. o. isl. 'linneduk, linnekläde' o. 'lakan',
såsom ännu i no. dial. o. (i fråga om betyd, 'lakan') i Sönderjylland. Den nu-
varande specialiserade bet37delsen är gemensam med nda.
boka. Jfr även under pocka.
Bremer, familjen., från ty.; egentl.: från Bremen.
A.
abandong el. abandon, i betyd, 'hän-
givande åt el. uppgående i en viss stäm-
ning' o. d. tidigast antecknat från Alm-
qvist 1840 (se SAOB) o. Sturzen-Becker
i Aftonbl. 1844, nr 208, s. 2, i båda fallen
med citationstecken, en antydan om att
ordet då föreföll nytt el. något vågat;
av fra. abandon ds., till vb. abandonner,
övergiva m. m. (s'abandonner ä, hän-
giva sig åt), egentl.: överlämna till någons
godtycke, till ffra. a bandon, efter behag
el. godtycke, sannol. av germ. ursprung:
jfr got. bandwa, tecken (se baner), el.
germ. stammen bann-i betyd, 'påbud o. d.'
(se bann); i enskildheter dock dunkelt.
abbé, se a b bo t.
abborre, fsv. aborre, 1506, äldre:
agh borre = f da. agborre, da. aborre, no.
aaborr(e); ett speciellt nordiskt ord; av
den indoeur. roten ak, vara vass (i agn
1, ax, egg; jfr akrobat), o. vidare
borre, av germ. *burzan (se d. o., jfr
borste); besl. med ty. barsch (av bars),
abborre; efter den skarp tan dade rygg-
fenan; jfr likn. betyd, hos gärs. —
Ordets första led hör däremot icke, såsom
ej sällan antagits, till sbst. å, fsv. ä =
lat. aqua, vatten osv. (den norska formen
med aa- kräver sin särskilda förklaring);
jfr framförallt mhty. ag, som ensamt
betyder 'abborre', egentl.: spetsigt före-
mål = växtn. a g; se senast Liden Festskr.
t. K. F. Johansson s. 108 f. — Om det
möjl. avlägset besl. ryska öknri, abborre,
se Agrell Balto-slav. lautstud. s. 49 (1919);
om finska ahoen ds. se litteraturen hos
Setälä Finn.-ugr. Forsch. 13: 354. —
Gemensamma beteckningar å fiskar (o.
fiskredskap) för större delar av det in-
doeur. språkområdet saknas i allmänhet;
Hellquint, FAijmoloijiak ordbok.
jfr under fisk. Om lat. perca, abborre,
av grek. pérke, egentl.: den spräckliga,
se fjärsing, farna o. forell.
abbot, fsv. ab(b)ot(e), från ags. abbod,
y. abbot, av lat. abbas, genit. -atis, sen-
grek, abbås, av syriska abbd, fader, munk
(jfr bibelns 'abba fader'); härifrån även
fra. abbé, varifrån sv. abbé. Egentl.
ett (syriskt) barnord av samma slag som
sv. pappa, amma, dadda osv.
abderitisk, 1822, till lat. abderites, in-
vånare i den forntrakiska staden Abdera,
bekant för stadsbornas enfald.
abnorm, Dalin 1850 = ty., av lat.
abnormis, utan regel el. norm, av ab-,
från, och norma (se norm).
abonnera, 1779, från ty. abonnieren,
av fra. abonner, av omtvistat ursprung.
abrakadabra, o. 1800, av lat. abra-
cadabra, i trekant skrivna ord med
magisk kraft.
abrodd, se åbrodd.
Absalon, mansn., se Axel.
absint, 1870-t., t. ex. Strindberg Fjerd.
o. Svartb., av fra. absintbe, av lat. ab-
sinthinm, av grek. apsinthion ; knappast
av indoeur. anor.
absolut = ty., av lat. absolutus, part.
pf.pass. till absolvere, fullända o. d.,
göra lös, till ab- o. solvere, lösa (se
sol vens).
abstrakt, 1747 — ty., av lat. abstrac-
tus, till abstrahere, draga 4från (= sv.
abs trah era; jfr sv. subtrahera).
absurd, 1634, från ty. absurd, fra. ab-
surde, lat. absurdus, av ab- o. surdus,
döv, även: som man ej gärna hör, mot-
bjudande.
accent, Arvidi 1651 = ty., fra., av lat.
accentus, av ad-, till, o. cantus, sång
1
2
adonis
(jfr kantor), övers, av grek. prosödia,
egentl.: sång till (tal) = sv. prosodi.
accept, 1758, från ty. accept, lat. ac-
ceptlim, part. pf. pass. till accipcre, mot-
taga, antaga, gilla, till ad- o. capere,
taga (urbesl. med häfta 1, 2).
accis, se k arvs t ock.
ack, fsv. akh, från mlty. ach ; väl (åt-
minstone delvis) = ah (se d. o.).
ackja, lapsk släde; lån från lap. akio,
som självt lånats från urnord. *akjö,
vars inhemska fortsättning är sv. dial.
åcka, körsla, o. det -ikkia, som ingår i
fsv. asikkia, nu åska; till åka.
acklamation, av fra. acclamation, av
lat. acclamätio, till ad, till, o. clamäre,
ropa, alltså egentl.: skrik, rop, bifall.
I sv. med betyd, 'bifallsrop av en för-
samling' hos A. Oxenstierna 1645. I mo-
dern an v.: välja (osv.) genom ackla-
mation, Tegnér 1837 osv., efter fra.
par acclamation.
ackompanjera, om musik i sv. från
senare hälften av 1700-t., från fra. ac-
compagner, beledsaga; se f. ö. kompani.
ackord, i betyd, avtal o. d. omkr. 1620,
inom tonkonsten o. 1720, från fra.
accord, från mlat. accord(i)um (*ad-c-),
till lat. cor, genit. cordis, hjärta (se d. o.).
ackurat, i betyd, 'noggrann' Swed-
berg Schibb. 1716 osv., i sin nu all-
männa vardagliga anv. som adv. : pre-
cis, alldeles, t. ex. hos Bellman = da.
o. ty., av lat. accurätns, part. pf. till
accuräre, använda omsorg om, till cura,
omsorg (se kurera).
ackusativ, o. 1800, i ä. tid: accusa-
tivus, av lat. (casus) accusaiivns, till
accnsare, anklaga; en misslyckad över-
sättning av ett grek. uttr., som betyder:
'(kasus) som uttrycker det verkade el.
vållade'.
adagio, 1802, avital. =, stilla, egentl.:
ad agio, makligt (se agio).
Adalbert, mansn., se Albert, Al-
brekt.
Adam, mansn., ett hebreiskt ord med
betyd, 'människa'. — Adamsäpple,
1750, jfr ty. Adamsapfel, eng. Adam's
äpple, fra. pomme d'Adam; i anslut-
ning till den uppfattningen, att något
av den förbjudna frukten fastnade i
Adams strupe.
addera, 16.33, från ty. addieren, som
på 1400-t. lånades från den mlat. arit-
metiska termen addere, egentl.: tillägga,
av ad-, till, o. dåre, giva. — Härtill:
addition, 1727 (i sammans.), från ty.
o. fra. =, av lat. additio.
adel, ä. adhel o. 1520 == da. adel;
lån från m\ty. adel, härkomst, adel =
fhty. adal (ty. adel), ags. a^Öelu n. plur. ;
jfr det inhemska adj. fsv. apal-, för-
nämst, i A del ga tan, sammandraget
Al ga tan (i danska o. skånska städer,
t. ex. Lund) = isl. adal ds., fsax, aÖal,
ädel, osv., vartill avledn. fsv. azple n.,
väsen, beskaffenhet = isl. edli, natur,
härkomst, fsax. aÖali, adel, jfr lånordet
ädel. I avljudsförh. till det inhemska
odal- i odalbonde. Mycket omtvistad
o. alltjämt dunkel härledning. Se littera-
turen hos Falk o. Torp ss. 1430, 1524 o.
sedermera dessutom Neckel PBB 41: 385.
Jfr följ. o. Albert, Albrekt, allfarväg.
Adéle, kvinnon., av fra. =, av fht}r.
Adala, kortnamn till namnen på Adal-
(se Albert o. adel).
aderton, y. fsv. adhar-, adhertan
m. m.. av ä. fsv. attar-, atertan; av
atta, åtta (med r från fiughurtan, fjor-
ton), o. -tan, tiotal. Biform : åttan —
sv. dial. o. fsv. = da. ätten; jfr isl.
dl(f)jdn; i riksspr. nu blott som svor-
dom såsom tusan, egentl. 'tusen', un-
derförstått 'djävlar' el. dyl.
adjunkt, 1541, om lärare 1661 = ty.
adjunct, av lat. adjunctus, part. pf.
pass. av adjnngere, förena med, foga
till, av ad-, till, o. jnngere, förbinda
(urbesl. med ok).
adjutant, 1689 = ty. osv., av lat. ad-
jutans (genit. -antis), hjälpande, till ad-
jutäre, hjälpa (till juväre ds.; f. ö. dun-
kelt).
adjö, o. 1630, från ty. o. fra. adieu,
av fra. d Dieu, åt Gud. Äldre: sv. ade
= ty. Med avs. på det vulgära a(d)jös
jfr lty. adj ös, ty. adjes.
Adolf, mansn., från ty.= ags. .EÖwnlf,
motsv. det inhemskt nord. runsv. Aulfr
= isl. Älfr (lånat i sv. personn. Alf);
till ett namnelement Ap- av ovisst ur-
sprung o. ulv.
adonis, vacker o. sprättaktig ung man,
E. Carlén 1839; bildlig anv. av (ytterst)
adoptera
3
agera
grek. Adönis, namn på en underskön yng-
ling som älskades av kärleksgudinnan.
Om namnet senast Kretschmer Glotta
7: 29.
adoptera, 1716, ytterst av lat. adop-
täre, av pref. ad-, till, o. optäre, välja, önska.
adressera, 1657, av fra. adresser, av
vlat. *ad-directiare, rikta till; se dres-
sera. Härav: adress, 1648, av fra.
adresse.
advent = fsv., av lat. adventus, an-
komst; sedan särsk. om Kristi tillkom-
melse; urbesläktat med åt, prepos., o.
komma, vb. Jfr aveny.
advokat, Bib. 1541 = ty., av lat. ad-
vocätus, egentl. 'tillkallad'; jfr det etymo-
logiskt identiska fogde.
aeroplan, se under aria.
affisch, 1749, av fra. afftche, av lat.
ad, vid, o. ett vb vlat. *figicare, fästa
(= fra. ficher, i tal. ficcare), till figere,
ds.; alltså: vidfäst. Finns ej i da. Jfr
ficka.
affär, 1654 i betyd, 'göromål', av fra.
affaire, av å faire, att göra. Finns ej i da.
afton, fsv. afton, aftan, apt-, även:
dagen före en högtidsdag (jfr fastlagen, j
julafton osv. ävensom ty. sonnabend,
lördag, egentl.: dagen före sonntag) =
isl. aptann, aptunn, fno. även wptann,
da. aflen, en uteslutande nordisk bild-
ning, avvikande från västgerm. *äband-:
fsax. åband, fhty. dbant (ty. abend),
ags cifen med avledn. ccfning (eng. eve o.
evening); saknas i got. Sannol. en nor-
disk ombildning i anslutning till mor-
gon (jfr eng. morning o. evening) el.
möjl. jämte de vgerm. formerna ut-
gående från en ieur. böjning: nom.
*ep-t, gen. "dpnös, *dponös (H. Petersson
i föredrag; jfr även K. F. Johansson
Beitr. z. griech. Sprachk. s. 154). Knap-
past till av; kanske snarare, såsom vanl.
antagits, besl. med den ie. stammen op-
i grek. öpisle, bakom, efteråt, opsé, sent.
— I afton, denna dags afton, fsv. i
afton. — I af se, i går afton (vard. o.
dial.), en dunkel bildning, motsv. fsv.
i af tes, ä. i aftons osv., da. i aftes, egentl.
en genitivisk tidsbestämning med senare
tillagt i; jfr i morse. — Aftonkvist,
på aftonkvisten, Almqvist 1838, jfr
no. (morgon)kvist, till kvist, gren; sna-
rast, med SAOB, från jägarspr. om
fågeln 'som sitter på aftonkvisten' o. d.;
jfr även Noreen V. spr. 7: 213 n. 4;
annorlunda Falk-Torp.
ag, ett halvgräs, särsk. Cladium raa-
riscus, Spegel 1712, fgutn. agh; säkerl.,
på grund av växtens mycket spetsiga
blad, av den ie. roten ak, vara vass
(se abborre, agn 1).
aga, subst., som nom. sg. redan i
L. Petri Kr. 1559, egentl. oblik kasus
till fsv. aghi m., fruktan, skräck, tukt,
sv. dial. age, fruktan = isl. agi, da.
ave, i nda. blott 'tukt'; eng. awe från
nord. spr.; besl. med el. utvecklat ur
s-stammen got. agis n., fruktan, skräck
(jfr t. ex. skada: got. skapis), var-
till avledn. germ. *a%isan- = fhty.
egiso, ags. egesa ds. (jfr no. egsa, upp-
hetsa, västsv. dial. äksa, även: tukta,
gräla, da. dial. eksa, hålla i tukt; möjl.
påverkat av äg ga). Med avs. på betydelse-
skiftningen 'skräck ~ tukt' jfr sv. dial.
o. no. kust (se kuslig). — Härtill vb.
aga, fsv. agha, tukta, hålla i tukt =
no. aga ds., även: skrämma, da. ave;
j jfr isl. aga (-gda-) opers., synas hotande,
sannol. = sydsv. dial. ava, visa tecken
till att bli regn, egentl.: hota (Wigforss
S. Hall. folkm. s. 193 n. 4); jfr även
sv. dial. aga(s), frukta, vara orolig;
besl. med got. nn-agands, utan fruk-
tan, o. fir. agnr, jag fruktar. Kausa-
tivum: isl. égja, göra fruktansvärd,
injaga fruktan — got. ögjan ds.; med
samma avljudsstadium som got. 6g an,
frukta, o. isl. ötti m., skräck (av *öht-). —
F. ö. blott osäkra ankiwtningar. — Jfr
f ö r s a g d.
Agda, kvinnon., fsv. Aghada, av äldre
Aghala (= nsv. Agata), ytterst från
grek. Agdtha, kortform till feminina
namn sammansatta med agathös, god.
Inom den kristna världen närmast efter
det berömda helgonet Agatha av Sicilien
(f 251).
agera, ytterst av lat. agere, driva,
vara verksam, spela (om scenisk fram-
ställning) m. m., urbesl. med åka. I
betyd, 'uppföra (ett skådespel)' i sv. redan
1594. Av participstammen act- komma
t. ex. akt 3, aktie, aktör, exakt. —
Härtill: agent = da., ty., fra., av lat.
4
akrobat
agtns (genit. agentis), part. pres. till
(/(/(•/(•.
agg, o, 1540 = no.; jfr sv. dial. agga
ds. ävensom agg, aggig, retsam m. m.,
o, bornholmska agg, skarp, bitande,
häftig; möjl. deverbativt av agga, oroa,
orsaka smärta, L. Petri 1559 osv. = no.,
som kan vara en intensivbildning (med
konsonantförlängning) till stammen ivb.
aga; jfr nagga. — Annorlunda Tamm
under agg, vilken (liksom SAOB) anser
subst.som primärt i förh. till verbet. Enl.
l amm utgår agg från ett germ. *a£a§d-
= ie. akakö-, jfr grek. aköke, spets,
till ie. roten ak, vara vass el. spetsig
(se a g, agn 1 osv.), o. är nära samhö-
rigt med no. agge, tagg. Därest nu
verkligen agg ursprungl. betyder 'spets,
tagg', bör dess gg emellertid snarast
förklaras i enlighet med kugg, nagg,
pigg, tagg osv., alltså som beroende
pä hypokoristisk konsonantförlängning
jfr förf. NTfF 3R 12, t. ex. s. 60.
aggressiv, 1870-t., av ty. aggressiv, fra.
aggrcssif, av stammen i lat. aggressus,
part. pf. till aggredi, angripa, av ad-,
till, o. gradi, skrida, gå (se grad o.
g rassera).
agio, i ä. tid även Vagio, 1739 = ty.
o. fra. agio, från ital. aggio, piemont.
agio, väl samma ord som ital. agio,
bekvämlighet, lämpligt tillfälle (jfr ada-
gio). — Från italienskan ha f. ö. en
mängd handels- o. banktermer lånats
såsom banko, brutto, konto, netto osv.
agitera, i modern betyd. o. 1850,
jfr ty. agilicren, fra. agiter, av lat. agi-
täre, (ofta el. häftigt) röra el. driva på,
iterativ- el. intensivbildning till agere,
i betyd, 'driva' (se agera).
1. agn, på säd, fsv.aghn, motsv.isl.pgn,
da. avn(e), got. ahana, mlty. agen, fhty.
ahana (ty. ahne), ags. egenu o. cegnan
plur. (eng. awns enl. somliga från nord.
spr.), jfr fin. lånordet akana, av germ.
"asanö, 'ahanö- f., besl. med lat. agna
(av *aknä), grek. äkanos, tagg, tistel,
ävensom lat. acus, agn, fhty. ahhil,
agnar (ty. achel), osv.; se f. ö. a g,
akacia, ax, egg; till ie. roten ak, vara
spetsig (uppträdande med både palatalt
o. velart k, det senare i t. ex. fpreuss.
ackons, agnar).
i
2. agn, vid fiske, 1572 = isl., no.,
da., n.J ett blott nordiskt ord; möjl.
till samma rot med betyd, 'äta' som
uppträder i sanskr. dcana-, mat, grek.
dkglos, ollon, egentl.: mat (se senast
Persson Indog. Wortf. s. 825 med not
5), o. isl. céja, låta beta, om hästar
(germ. *ahjan).
Agnes, kvinnon. = fsv. osv., av lat.
Agnes (genit. -etis), en bildning till
grek. (h)agnös, kysk, jfr grek. kvinnon.
(H)agne; alltså ej till lat. agnus, lamm,
såsom fordom ofta antagits. — Härtill
ombildningen Agneta = fsv., av mlat.
Agneta.
agraff, 1762, av fra. agrafe, från mlat.
graffa, från fhty. krapfo, krämpa (se
kräpp 2).
agrar, ett 1890-talsord, efter ty. agra-
rier 1870-t., av lat. agrärius, hörande
till jordbruket, till ager = sv. åker.
agronom = da., ty. osv., av grek.
agronömos, lantlig, som sbst.: uppsy-
ningsman över statens jord, till agrös,
åker, o. némö, bl. a.: brukar, bebor.
ah, motsv. fsv. a, väl av urnord. *ah
= mlty ach (varav sv. ack), ty. ah
osv. Såsom ljudhärmande uttr. kunna
dock dessa former i vissa fall ha upp-
stått oberoende av varandra; jfr lat.
ah, som knappast är 'besläktat' med
de nämnda orden.
aj, t. ex. O. Petri, Bib. 1541 i numera
obr. anv., i modern betyd, hos Stiern-
hielm, jfr no., lty., ty. ai: möjl. delvis
av varandra oberoende bildningar; jfr
grek. al.
akacia, B. Olai 1578: acatia, av grek.
akakia, som anses ha egyptiskt ur-
sprung med folketymologisk anslutning
till ake, spets, osv., av den ie. roten ak,
vara vass; se abborre, agn 1.
akademi, i betyd, 'universitet' från
1593, genom förmedling av ty. o. fra.
ytterst från grek. akademia, ä. akade-
meia, plats där Plato lärde; avledn. av
mansn. Akddemos.
akleja, åker- Var. rer. 1538, från
mlty. akeleje m. m. = fhty. agaleie, av
mlat. aquileja; dunkelt.
akrobat, ett 1800-talsord, av fra. acro-
bate, av grek. akrobdies, till äkros, skarp
(urbesl. med ax), o. bainö, går (urbesl.
akt
5
Albert
med komma, vb), egentl. : som går på
tåspetsarna. Ett gammalt grek. uttryck
för 'akrobat', kybisteter, finns redan i
Homeri Odyssé.
1. akt, uppmärksamhet = fsv. = da.
agt, från mlty. acht — ty. (fhty. ahta), av
germ. *ahtö, bildat med /-avledning av
en germ. rot ah i got. aha m., förstånd,
väl av den ie roten o/c", se, i lat. ocu-
his, öga. — Avledning: akta = fsv., isl.
= da. agte, ha aktning, ämna (ej: akta
= vara rädd om), från mlty. achlen. —
Inhemsk avledning av germ. *ahlö-: fsv.
o. fda. cetla, räkna, beräkna, sv. dial.
ättla (ässla), ämna, isl. cétla, av germ.
*ahlilon.
2. akt, fredlöshetsdom = fsv., från
mlty. acht(e) = fhty. dhta, fientlig för-
följelse (ty. acht, akt); av germ. *anhtö- =
ie. "anktä-, besl. med Gr.écht(ie.*anhtu-)t
dråp av hämnd, o. sannol. även med
grek. anångke, nödtvång.
3. akt, handling, 155G = da., när-
mast från ty., av lat. actus (genit. -ös) o.
acta n. pl., till agere, handla, driva (se
t. ex. agera, aktie). Jfr aktuell. —
Härtill: aktuarie.
akter, adv. (o. sbst.) = fsv., från mlty.
achter, bakom, efter m. m., av äldre
after (jfr till ljudutvecklingen t. ex. sikt
3), motsv. det inhemskt nordiska after,
nsv. åter; en komparativbildning av
den ie. roten op i grek. öpi-then, bak-
till, el. möjl. ap i sv. av; en annan
dylik bildning (utan /) av samma rot
är ty. aber (fhty. abur), men. — Jfr
e f te r.
aktie, 1626, från ty. aktie, av noll.
actie, av lat. actio (genit. -önis), hand-
ling (= aktion), jfr likbetyd. fra. action,
till lat. agere, handla, urbesl. med åka;
jfr akt 3.
- akti g, i t . ex . s t å n d akti g, a d j ek-
tivändelse, fsv. -aktogher, från mlty.
-achtich, av äldre -haftich = ty. häftig
(jfr sv. manhaftig); utvidgning av ty.
-haft (i t. ex. wahrhaft, verklig, sann),
egentl.: behäftad med; se häfta.
aktiv = ty aktiv, fra. active osv., av
lat. actwus, verksam, till stammen i lat.
agere, handla (se akt 3). I betyd, 'drif-
tig* 1669, 'verkande* (1776 o.) 1840,
som grammatisk term i slutet av 1700-t.
— Aktivist är ett först under världs-
kriget använt ord; möjl. inhemsk bild-
ning; jfr dock det likaledes mycket
unga fra. activiste.
aktuell, i betyd, 'brännande' o. d.
från 1890-t., av ty. aktuell, fra. actuel,
motsv. ett lat. *actuälis1 till lat. actus,
handling m. m. (=akt 3).
aktör, 1744, av fra. acteur, av lat.
actor bl. a. i samma betyd., egentl. :
som handlar, är verksam, driver på
o. d., till partic.-stammen i agere (se
agera). — Ordet växlade ännu under
1 800-talets första hälft med k o m e d i a n t.
Det senare brukas numera blott i för-
aktlig betyd., även aktör har sjunkit i
rang o. ersattes nu i regel av skåde-
spelare (utom i titlar, ss. premier-
aktör); jfr det likartade förhållandet
med artist, litteratör, poet.
akvavit, Stiernhielm o. 1650, av lat.
aqua vita, livsvatten (varav fra. eau-
de-vie), samma betyd, som i visky;
urspr. använt som medicin.
akvedukt, av lat. aquceduclus, vatten-
ledning; se å o. dusch.
al — fsv., ä. da.; sannolikt av äldre
*alr, jfr sv. dial. ålder, no. older, isl.
gir, ags. al(o)r (eng. ålder), mlty, elre,
fhty. elira, erila (ty. er/e), jämte mlty.
elsc (boll. e/s) o. det från germ. spr.
lånade spa. alisa. Germ. *aluz-, *alus-,
*aliz-, "alis-; besl. med lat. alnus (möjl.
av *alsnos) samt åtskilliga slavo-balt.
ord med samma betyd.; jfr j o ls t er. Da.
elle(tra') utgår från en i-omlj udd form;
jfr isl. elri n., elrir m. ('alizja-). Bl. a.
fört samman med fht}'. elo, grågul,
sanskr. ämna, rödgul; med syftning på
trädets färg; osäkert; jfr älg. — Kol-
lektiv o. ämnesnamn: ale o., äldre, äle,
i fsv. sammans. o. ortnamn, t. ex. JElibu,
nu Älby. — Jfr al kuva, äling.
[a 1 a m o d i s k, ä. sv., se under m o d e r n. j
alarm, 1530, förr även alarum m. m.
--— da. alarm, från mlty. allarm = ä.
ty. alarum m. m., ty. alarm, fra. alarmc,
av ital. allarme, till vapen!, vartill även
larm; jfr armé.
albatross, fågelsl. Diomedea, 1757 =
ty., eng. osv.; förvridning av span. o.
portug. alcatraz, bl. a.: pelikan.
Albert, Albrekt, mansn., båda i fsv.,
Albin
alka
ursprungl. tyska, cl ct förra väl dock i
nsv. väsentligen engelskt lån, av fhty.
(<>s\ ) Adab (se adel), men möjl. även
Al- m. na., o. fhty. beraht, fsax. berht,
ljus (se bjärt); alltså (åtminstone del-
vis) fhty. Adalbert, Adalperaht, varav
sv. Adalbert. Väl (där adal- ligger till
grund) egentl.: av lysande börd; enl.
Neckel PBB 41: 391 ingår dock, åt-
minstone i vissa av namnen på Adal,
t. ex. Adalward, Adaloald, betyd, 'ärft-
lig jordegendom, odal', jfr t. ex. fhty.
Uodalrich. — Jfr Engelbrekt, Lam-
b ert, Robert osv.
Albin, mansn., från eng., men väl
urspr. tyskt; av lat. albus, vit, o. den
romanska ändeisen -Tn- (lat. Albinus),
el. till mhty. alp (se alf o. jfr A Ifred)
album, 1774 = ty. fra. osv., av lat.
album, vit anslagstavla, matrikel, egentl.
neutr. av albus, vit (jfr alp, Alt-).
aldrig, fsv. aldrigh, aldri m. m.,motsv.
isl. aldrigi, aldri, da. aldrig: egentl. dat.
sing. av fsv. ålder, ålder, med (i fornspr.
även utan) vidfogad partikel fsv. -ghi,
urspr. med förallmänligande betyd. o.
senare (genom bortfall av ett ne, icke)
med nekande (jfr ej); besl. med lat. -que
o. -cunque; alltså: '(icke) i någon tid'.
Ale, härad i Vgtl., fsv. Alir m. m.,
genit. Ala, dat. Alum, även i Norr-
o. Söderala Häls., Ala Gotl., Götala
o. Motala; möjl. till samma ord,
som ingår i fsv. Frö(y)al Vgtl., Smål.,
Gotl., nu Fryeie m. m., o. vilket av
Säve m. fl. sammanställts med got. alhs,
tempel, fsax. alah, ags. ealh, motsv.
litau. alkas, helig lund, helgedom, besl.
med ags. ealgian, skydda, grek. alke,
värn, osv. (Mullenhoff), alltså egentl.:
skyddad, inhägnad plats; jfr de urnord.
inskrifternas alu o. aluh o. det my-
tiska lat.-germ. gudanamnet Alcis (se
senast utförligt M. Oisen Hed. Kult-
minder s. 265 f. o. där citerad littera-
tur). Enl. Thumb KZ 36: 188 har or-
det ie. k"- o. sammanhänger med grek.
Altis, ett tempelområde vid Olympia.
1. alf, ett lägre mytiskt väsen, O. v.
Dalin Hist. 1747; liksom da. alf litte-
rärt lån från isl. (av samma slag som
t. ex. as 1, gud, Frey, Hjalmar osv.)
= no. alv, ags. &lf (eng. elf) samt, i
betyd, 'mara, ond ande', mlty. alf, mhty.
alp: jfr mhty. Alberich o. ffra. Alberon
(fra. Oberon), namn på en alvkonung;
se f. ö. (det inhemska) älva. Bl. a.
sammanställt med lett. elpe, ande, el.
med sanskr. rbhå- (ie. *lbhu-), konstfär-
dig, även som beteckning för mytiska
väsen. — Jfr Alfred.
2. Alf, mansn., se Adolf.
alfabet, 1588 = ty., fra. alphabet osv.,
av senlat. alphabetum, av grekiskans
två första bokstäver älpha beta.
Alfred, mansn., från eng.; av ags.
JElfrcd = fhty. Albråt; till alf o. råd.
Det äldre sv. kvinnonamnet Alfred, Al-
frid är inhemskt.
Alfta, ortn., se Alt-,
alfågel, Fuligula glacialis, Ödman
1783, även: alla; al- har sitt ursprung
från fågelns egendomliga sång, vars bör-
jan kan återges med a-a-l; jfr alka.
alg (växtn.), C. A. Agardh 1814 (i
äldre tid i stället den lat. formen på
-a); ytterst av lat. alga, väl egentl.:
den klibbiga (jfr under ulk).
algebra, o. 1640 === ty. osv., av i tal.
algebra (från 1202), av arab. al-jebr,
återförening, hopslutning (800-t.).
Algot, mansn. = fsv.; inhemskt, motsv.
isl. Algautr; jfr göt 1, Gustav.
alias, rätteligen, vanligen kallad, 1871,
av lat. alias, annars, egentl. : vid annat
tillfälle, till alius, annan (se eljes o.
jfr följ.).
alibi, 1856, av lat. =, annanstädes,
till al-, annan (se föreg.), o. ibi, där,
el. ubi, varest (jfr biformen aliubi).
alika, se alka.
Alingsås, fsv. Alingsås, till ås 1 o.
ett personnamn *Aling, *Alung, trol.
egentl. 'person från Ale härad' SOÄ 8: 10.
Jfr fsv. JElingsby, nu Älvsby Uppl.,
där dock sannol. personnamnet har ett
annat ursprung.
alka, fågelsläktet Alca, i sht Alca torda,
tordmule, 1779; liksom da. alk(e) o. ty.
alk lån från vnord. spr. : no. o. isl. alk(a);
vanl. tolkat såsom en avledning med -k
av germ. stammen al-, som uppträder
i flera namn på vattenfåglar med starkt
läte; jfr Lidén Ark. 13: 31. Mycket
osäkert är däremot, om namnet, såsom
skett, också får förbindas med sydsv.
alkohol
7
allmän
alika, kaja, från mlty. al(l)eke, osv.,
vilket snarast är en diminutivform till
det i djurfabeln som fågelnamn före-
kommande kvinnonamnet Ale (väl till
Adelheid; jfr f. ö. SAOB).
alkohol, Berzelius 1808 = ty. m. fl.
språk, från mlat. alcohol, särsk. i förb.
alcohol vini, vinspiritus, av arab. al-kohl,
fint pulver av blyglans; i Europa först:
fint pulver, sedan: den finaste bestånds-
delen i ett ämne, särsk. i vin, och slut-
ligen genom ellips med samma betyd,
som alcohol vini.
alkov, 1705, från fra. alcöve, egentl.
arabiskt lånord med betyd, 'kabinett'.
alkuva, Phoxinus aphya,äling, elritsa;
i sht i Dalsland, Linné 1747; till träd-
namnet a 1 (liksom äli ng o. el ritsa), på
grund av att fisken med förkärlek uppe-
håller sig mellan alarnas rötter, o. sv.
dial. kuv(e), hösåte, rund hög, ä. nsv.
kiw, puckel osv. (se f. ö. kopp o. kuva),
alltså med syftning på kroppsformen.
Jfr förf. Språkv. sällsk. i Ups. förh.
1891—94 s. 85, E. Noreen Ärtem. ljudl.
s. 125 n. 2.
all, adj., fsv. ålder (stam: all), hel,
all = isl. allr, got. alls, osv., allm. germ.
ord, säkerl. ett ie. particip *al-nö-, av
roten al i got. alan, växa (se alster),
liksom full av *pl-nö-. — Dessutom
finnas former med enkelt /, t. ex. isl.
al-, fsax., fhty. ala-, ags. crZ- (se allvar).
— I betyd, 'slut, förbi', som utvecklats ur
'hel', redan i fsv., med motsvarigheter i
sv. dial., isl., no., ty. m. m.; jfr nsv.
(arkaiserande): 'Nu är visan all'. —
Allra, gammal genit. plur. av all, så-
som (ingen)dera av de. — Jfr all-
deles, allmän.
alldeles, fsv. al(l)deles, sannol. om-
bildning av fsv. alla lépis, egentl.: på
allt sätt (till led 2). Jfr framdeles o.
-le des.
allé, 1663, av fra. allée, till aller, gå.
Jfr till betyd, aveny o. gång.
allestädes, se -städes.
allemanner plur., folkslagsn., se under
allmän.
allfar(s)väg, 1784: alfari -vägen, möjl.
från sydsv. dial. = da. alfarvci, av ä. da.
adelfarweg; till fsv. apal-, förnämst, hu-
vud- = ä. da. adel- ds., jfr Adel-, Al-
gatan (se adel); för den senare leden
(till fara o. väg) äro flera förklarings-
möjligheter tänkbara (se SAO).
allians, i betyd, 'förbund' 1631, ytterst
av fra. alliance, till allier, förbinda (varav
sv. alliera, part. allierad), av lat.
alligäre (ad-) ds.; se f. ö. under legera,
liera, liga o. mesallians.
alligator, 1788, från eng. alligator,
av span. el el. al lagarto, ödlan, av span.
best. art. o. lat. *lacarta, av lacerta,
ödla (till lacertus, överarm ; betyd. -för-
hållandet dock flertydigt; urbesl. med
lägg 1 o. lår 2).
allmoge, fsv. almöghe(-ii-), folk, menig-
het = isl. almiigi, da. almne; till all, hel,
o. fsv. möghe, folk, menighet, jfr sv.dial.
muga, hop, hög, isl. mugi (jämte mugr)
ds., ags. muga, sädeshög (eng. mow),
besl. med grek. mykön, hög Hesych.,
se Persson Indog. Wortf. s. 221; jfr
Karsten Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 59;
om stamvokalen i fsv. moghe se förf.
Ark 34: 183 n. 2. — Ordet betecknade allt-
så ursprungl. samtliga människor inom
ett visst område. Sedan emellertid vissa
stånd avsöndrat sig från de övriga, se-
nast borgerskapet i städerna, uppkom,
under 15- o. 1600-talen, den nuvarande
betyd, 'bönder(na), lantbefolkning', jfr
särsk. uttr. menige allmoge(n), t. ex.
Gustaf Adolf, i samma betyd. En vid-
sträcktare betyd, kvarlever i da.: de s. k.
lägre klasserna i allmänhet.
allmosa, fsv. almosa = isl. plmusa(al-),
ä. da. almuse, från fhty. alamuosan,
(ty. almosen); da. almisse från lty.; från
ffra. almosne (> fra. aumone); från
grek. eleemosyne, medlidande, förbar-
mande. Vokalen a har inkommit i fhty.
genom folketymologi ('allmän mat'; jfr
m o s).
allmän, ä. nsv. även al(l)meen, -e, -a,
fsv. almen, alman = da. almen, isl. al-
mennr, no. aalmenn. Det är något ovisst,
om formerna med -c- cl. -d- äro de äldsta.
I förra fallet hör ordets senare led sam-
man med gemen, menig (jfr t}r. all-
gemein), o. formrena med -ä- jämte isl.
almennr vore ombildade i anslutning
till man. I senare fallet är förhållandet
omvänt, o. ordet utgår från ett germ.
*ala-mannia-, avledn. av *ala-manna-,
iHongepernk
8
alster
jfjp mlty. alman, varje, o. folkslagsnamnet
A 1 1 e ma □ □ e r, lat. -germ. alamanni (fra.
allemand, tysk); om formen med enkelt
/- se allvar. A v dessa möjligheter är,
särsk. med hänsyn till det isl. ordet,
den senare avgjort sannolikast. Den
möjligheten föreligger dock, att här tvä
ord av olika ursprung sammansmält.
allongeperuk, Dalins Arg. 1733 — ty.
allongenperuk osv., till fra. allonge, i ä.
fra. i plur. bl. a.: löshär, till allonger,
förlänga, av lat. allongäre (ad-), till
longus, lång.
alls, fsv. al: = isl. alls; egentl. genit.
till all; betyd, har påverkats av lty.
all(e)s.
allsköns, fsv. alzkyns, allt slags; gen.
sing. av all o. fsv. kgn, slag (se kön).
alludera, 1669 = ty. alludieren, av lat.
alludere, till ad- o. ludere, spela, leka;
jfr likbet3rd. sv. anspela. — Härtill:
allusion, av fra. =, av lat. allusio.
allvar, fsv. alvar(a) = isl. alvara, no.
aalvara m. m., da. älvor, till ett adj.
motsv. fsv. älvar, allvarsam, från mlty.
'alivnr, alldeles sann (jfr mlty. adv. al-
wår, på allvar) = fhty. alaivår, även :
välvillig; till germ. ala-, alldeles o. d.
(fsv., isl. a/-,fsax. ala- osv.), besl. med
all, o. mlty., mhty. wår, sann (ty. wahr),
ags. wair, identiskt med (alltså ej lånat
från) lat. vems, sann, o. f. ö. besl. med
got. tuzwérjan, tvivla, isl. vQr, trohet,
fslv. vera, tro, osv. (ej till roten nes,
vara ; se san n).
alm, fsv. alm- (i ortnamn) = isl. almr,
av urnord. 'alma-; i avljudsförh. till
mlty., fhty., ags., eng. elm, (da. elm tve-
tydigt). Ags. nlm-tréow o. mhty. ulm-
boum (ty. ulmé) kunna bero på inverkan
från lat. Urbesl. med lat. ulmus o. fir.
lem (om av *lmo-): alltså ett germ.-
italiskt-keltiskt trädnamn. Väl rotbesl.
med al. — I isl. även 'båge' (egentl.:
av almträ); jfr isl. yr, båge, egentl.: av
idegran (se I v-). — Kollektiv o. ämnes-
namn: al me o. äldre sv. samt sv. dial.
ålme, jfr ortn. Älmhult.
Alma, kvinnon., fem. sg. till lat. adj.
almus, huld, ljuv, närande, ;?i-avledn.
till alere, nära (besl. med alumn o. ur-
besl. med alster).
almanack(a), 1540, jfr lty. alm(a)nak,
ty. almanack; även i fra. o. eng., men
ej i da. utom i sammans. almanak-
trykker, lögnare (jfr sv. ljuga som
en almanacka); på 300-t. omnämnt
som ett egyptiskt ord under formen
almenikhiakd ; av okänt ursprung.
aln, ä. nsv. även alen (kvar ännu
långt in på 1800-t. o. alltjämt i sv.
dial.), fsv. aln, alin = fgutn. eln, isl. pin,
alin, da. alen, motsv. got. aleina (för
*alina?), mlty. el(n)e, fhty. elina (ty.
elle), ags. eln (eng. ell), av germ. "alinö-,
av ie. *olenä = grek. öléne, armbåge,
arm, lat. ulna, även: aln, jfr fir. uilen (av
*olinä), armbåge; besläktade bildningar
även bl. a. i sanskr. o. slav. spr. Grund-
betydelsen är 'underarm (begagnad som
mått)', med samma betydelseutveckling
som i t. ex. famn, fot o. tum el. lat.
cubitus, armbåge, aln, fot, tum. Äldst
sannol. 'böjning', till en rot ole; med
A-utvidgning i vissa under lår 2 anförda
bildningar, där även betyd, 'armbåge'
växlar med 'aln'. — Fra. aune har ger-
manskt ursprung.
Alnarp, fsv. (fda.) Alneporp, Alnaporp,
1145, 1314, av ett personnamn i4Z/?e
(väl kortnamn till el. sammandraget av
något annat namn) o. torp; se f. ö. -arp.
aloe = ty. osv., ytterst av grek.
alöe, som vanl. betraktas som ett öster-
ländskt lån; jfr dock Schrader Reallex.
s. 35.
alp, Spegel 1685, plur. (om Alperna),
från ty. alpe; jfr lat. alpes; ytterst ett
keltiskt lånord, möjl. 'de vita' (jfr lat.
albns, vit). Den ursprungliga keltiska
formen med b bevarar möjl. det mhty.
lånordet albe, högfjällsbete.
alster = fsv., avföda, avledn. av
fsv. ala, föda, nära = got. alan (öl),
växa, jfr got. *aljan, uppföda, i part.
alips — no. el ja ds., besl. med lat. alo,
föder, när(er) (jfr proletär), hr. al-.
Med avs. på bildningen jfr bolster o.
fjälster. En parallellbildning med det
ursprungligare ie. suffixet -tro- är det
likbetydande fsv. ålder m., etymologiskt
identiskt med ålder. Samma betyd,
'avföda' har det besl. isl. eldi n., ä. nsv.
åle (t. ex. i skogsäle, skogsbyke, Gustaf
Vasa om Däcken: 'ett groft best och
alt
9
ambulans
skogsäle'). Jfr f. ö. de besläktade all,
Alma, alt, alumn, ollon o. älska.
alt, slutet av 1600-t., från ty. alt, av
ital. alto, av lat. altus, hög (jfr altan,
exalterad; urbesl. med all o. alster),
jfr lat. vox älta, hög stämma.
Alt-, i en del ortnamn, såsom sjö-
namnen Alten, Al ta sjön, samt med
omljnd Ältan, Altaren, Äl t en, Al ta-
sjön osv., innehåller ett urgammalt ord
för 'svan', näml. isl. alpt, glpt = fhty.
albiz, ags, elfel osv., av germ. "albui-, "al-
bit-, med motsvarigheter i slav. språk,
besl. med lat. albus, vit (jfr album o.
al p). Med bevarat f (p) i sockennamnet
Alfta Häls. o. sjönamnet Alften. Dess-
utom med annan ljudutveckling i t. ex.
sjönamnen An ten, An ten, Alm ten
m. fl. Se närmare förf. Sjön. under d. o.
samt i fråga om formutvecklingen m. m.
även Noreen NoB 1: 5 f. o. K. F. Johans-
son NoB 2: 212 f.
altan, 1620 = ty., av ital. altana,
ds., till lat. allus, hög (se alt).
altare, förr även allåre, jämte altar
(med liksom i ty. växlande betoning;
nu blott i poesi o. högre stil), fsv., isl.
altari == da. alter, väl från fsax. altari
= fhty. altari (ty. altar), ags. altare
(eng. altar); från lat. altare. Stundom,
men väl felaktigt, fört till lat. altus,
hög; snarare besl. med sanskr. alätam,
eldbrand. — I ags. vanligaredet inhemska
wcobed (till germ. wlh-, helig, se vi;
o. beud-, bord); i got.: hunslast(tps,
egentl.: offerställe.
alumn, lärjunge, 1835 = ty., av lat.
alumnus, barn, fosterbarn, en gammal
participbildning till alere, nära, föda;
se Alma, alster osv.
alun, förr åtminstone stundom med
betoningen alun, jfr skå. alun = fsv.,
da., från mlty. alun = ty. alaun osv.,
av lat. alumen (varav fra. alun), ur-
besl. med öl (av germ. *«//?-); jfr att
fslav. kvasu betecknar både 'alun' o.
'öl (ry. kväs)'. Grundbetyd, väl alltså:
kärv, bitter el. dyl.
alv, jordlager under matjorden, t. ex.
Linné 1747 (i något annan betyd, redan
hos Bålamb 1690), jfr ty. dial. alben, ett
slags lös kalkjord; av ovisst ursprung.
Alvastra — fsv., av al o. sannol.
fsv. *vastr (plur. *vastra(r)), vadställe,
till vada (bildat som b laster), alltså:
de albevuxna vadställena; se Sahlgren o.
B. Nerman NoB 1: 96 o. jfr O. Frödin
Alvastrabygden s. 68 n. 1.
Alvesta, se -stad.
Amanda, kvinnon., egentl. fem. till
lat. amandus. älskvärd, till amäre, älska
(till en barnordsstam am-, av samma
slag som i amma).
amanuens,' 1730, förr med latinsk
form, av senlat. amanuensis, till lat.
a manu, till hands (jfr manege).
amason, ytterst av grek. amatson,
plur. -önes; av omtvistat ursprung. Enl.
Lagercrantz Xen. Lid. s. 270 f. snarast
egentl. en från ett iranskt språk här-
stammande beteckning för ett krigiskt
ryttarfolk, jfr pers.-(grek.) (h)amatsa,
krig, besl. med grek. mdkhomai, jag käm-
par. Fick Bezz. Beitr. 24: 307 utgår från
ett iranskt Amajani, starka kvinnor, av
avest. ama-} stark, o. jdn i, kvinna. Den
redan av grekerna framställda säkerl.
felaktiga härledningen av ordet såsom
sammansatt av a-, utan, o. matsös, bröst,
har givit upphov åt föreställningen att
amasonerna brände bort sitt ena bröst.
ambassad, fra. ambassade, av lat.
"ambactcata, avledn. av det egentl. kel-
tiska ordet ambactus, tjänare, egentl.:
som går el. löper omkring (jfr med
samma prefix o. grundbetyd. grek.
amphipolos, lat. aneulus, tjänare), vil-
ket av de flesta anses ingå även i amt
o. ämbete.
ambition, 1654, av fra. =, av lat.
ambitio (genit. -önis), till amblre, efter-
sträva (tjänster o. d.), gå omkring, av
amb-, omkring, o. Tre, gå (se t. ex. ed 1).
ambra, 1578 jfr ty. anibra, amber,fra.
ambre; egentl. arabiskt ord.
ambrosia, ytterst av grek. ambrosia,
av det nekande grek. a- (== den nord.
förstavelsen ö-, se d. o.) o. stammen i
brotös, dödlig, av ic. *mrtö-, jfr lat. mors,
död, o. besl. med m ord; alltså egentl.:
'föda för de odödliga'; jfr den liknande
grundbetyd, av nektar.
ambulans, ett 1800-talsor.d, från fra.
ambulance, till lat. ambuläre, vandra
omkring (= sv. ambulera), vars första
del är prefixet am(b)-, omkring (se ami
unbnlt
i
o
amper
O jfr ambassad), O. senare led till sitt
ursprung omstridd.
ambult el. ambolt, städ, 1543, från
mlty. ambolt, anebolt, städ, motsv. fhty.
anabolz, ags. an/ille, (eng. anvil); av
germ. partikeln ana, på (= an-, å), o.
en släkting till lat. pellere (väl av *pel-
deré)f slå, stöta (jfr propeller, filt o.
tals 2); delvis folketymologiskt om-
bildat; jfr fsax. felti, städ. Allså egentl.:
det som man slår el. hamrar på, lik-
som ty. amboss, städ, till fhty. bözan,
slå (se hösta), el. lat. incus ds. till
cudos slår (urbesl. med hugga).
amen, 1525, hos Bellman rimmande
med lekamen = ty., lat. = grek. amen,
av hehr. amen bl. a.: ja, i sanning. —
Säga ja och amen, motsv. i holl. o. fra.
- Säkert som amen i kyrkan o. d.,
Envallsson 1781, motsv. i da., Ity. m. fl.
ametist, Bib. 1541: ame-, fsv. amatist,
ytterst från grek. amethysta; redan i
forntiden härlett av adj. améthystos,
egentl. 'motverkande rus', till det ne-
kande prefixet a- o. methijö, berusar (se
mjöd), på grund av att ädelstenen an-
sågs besitta denna egenskap; möjl. dock
ytterst ett österländskt lånord.
amfibie, Linné 1745 = ty., fra. am-
plubie osv., ytterst av grek. amphibion,
neutr. till adj. amphibios, som kan leva
på två sätt (här: på land o. i vatten),
av amphi, omkring, på båda sidor (ur-
besl. med prepos. om), o. bios, liv (jfr
biograf).
amfiteater, 1654, ytterst av grek.
amphilhéatron, av amphi, omkring (se
föreg.), o. théatron, skådebana (se te-
ater); alltså egentl.: med åskådarplat-
serna runt om själva skådebanan.
ami, 1870-t., från fra. amict (uttalat
ami), axelkläde av vitt linne som präs-
ten bär över mässkjortan; i fsv. kallat
hovuplln, isl. hgfudlin (från ags.); jfr
senisl. ametta ds., mlty. amitte osv.,
av lat. amictus, till am(b), omkring
(besl. med grek. amphi-; se föreg., o.
ambassad), o.jacere, kasta; alltså egentl.:
som kastas omkring (axlarna).
amiral, y. fsv. ameral — ty. admiral
osv., av arab. amir, befälhavare (= sv.
emir) -f- al, som har romanskt (jfr ge-
neral) el. arabiskt ursprung.
1. amma, sbst. = fsv. = da. amme,
väl från lty. amme = fhty. amma (ty.
amme); jfr det inhemska isl. amma,
far- el. mormor; bildat av en i barnets
lallande vanlig ljudförbindelse am-, t. ex.
grek. dmmia, mamma, lat. amita, faster
(se tant), span. ama (jfr A man da); även
i obesläktade språkstammar; likheten
med dessa o. andra dylika ord beror
ofta icke på släktskap, utan är rent
tillfällig; jfr dadda, mamma, nunna.
Då ljudförb. am-, ma- äro tidigare i
barnens joller än pa-, ha de förra i
regel i vitt skilda o. obesläktade språk
kommit att bilda beteckningar för de
personer, med vilka barnen först o.
närmast komma i beröring, modern el.
sköterskan; de senare ha oftast fäst sig
vid fadern. — Från barnspr. härstam-
mar ytterst också grek. tithene, amma,
jfr (med hypokoristisk konsonantför-
dubbling) titthévö, ammar.
2. amma, vb, Bib. 1541 == da. amme,
väl lån från ty.; jfr mhty. ammen.
ammunition, i äldre betyd.: krigs-
förnödenheter, A. Oxenstierna 1622, i
modern an v. 1658 = ty., ä. fra. am-
(m)unition, uppkommet av la munition,
som uppfattades såsom Vamunition, av
lat. munitio, befästning. I ä. nsv., t. ex.
Hund 1605, även munition.
amnesti, A. Oxenstierna 1635 = ty.
o. ä. fra. amnestie osv., ytterst av grek.
amnestia, glömska, till dmnestos, som
glömmer, till det nekande prefixet a-
(se am b ro si a) o. roten i sv. minne.
amortera, 1789, av fra. amortir, döda,
till lat. mors (genit. mortis), död; se
mord.
1. ampel, subst., jfr fsv. ampul, ty.
ampel, osv., ytterst från lat. ampulla,
bukig flaska, dimin. till ampora, av
grek. amphorevs, egentl.: kärl med två
grepar, till amphö, båda (se båda 2), o.
phérö, jag bär (se bära).
2. ampel, adj., i betyd, 'ymnig, rik'
1658, i abstrakt an v., om lovord, ett
1800-talsord, från fra. o. även eng.
ample, av lat. amplus, vid, ansenlig.
amper, = fsv., motsv. isl. apr (av
amp-); inhemskt el. lån från lty. amper;
besl. med lat. amärus, bitter, sanskr.
am(b)ld-, sur. Det besläktade alban.
mputera
11
ande
amelé betyder 'söt'; jfr liknande betyd .-
utveckling under salt.
amputera, som kirurgisk term 1754
(bildl. redan 1660) = ty. ampuiieren,
fra. amputer, av lat. amputäre, beskära,
avskära, av am-, omkring (urbesl. med
om), o. putäre, skära (jfr deputation).
amt, nu blott i betyd., förvaltnings-
område, om uti. förh., förr: ämbete
m. m. = da., från lty. o. ty. amt, av
mlty., mhty. ammet m., av fsax., fht}\
ambaht, tjänst (se ämbete o. am-
bassad).
amulett, från ty. amulet, fra. amu-
lette, av lat. amuletum; ovisst ursprung;
jfr Walde2 o. Wunsch Glotta 2: 219 f.
1. an-, an, prefix o. partikel, i t. ex.
angränsa, anhalt(s)station (se d. o.),
anhang (se d. o.), an rycka, ansikte
(se d. o.), välan, uttr. gåavoch an osv.,
y. fsv. an- = da. an, från lty. o. ty. an,
av fsax., fhty. an(a) = got. ana, ags.,
eng. on, grek. and, på m. in. — det
inhemska a, prepos. o. adv., se d. o.
och på. — Hithörande ord äro i allm.
lånade från ty., stundom från lty.
2. an-, inhemskt prefix i betyd, 'emot*
o. d. i anlete, anskrämlig, ansvar
m. fl., ä. fsv. and- = da. an-, got. anda-,
ags., fsax. and- (ant-), mlty., fhty, ty. ant
(jfr antvarda); i obetonad ställning:
ty. ent- (varav sv. en t-), mlty. unt-
(varav sv. und-); besl. med lat. ante,
framför (varav sv. ante-), o. grek. and,
emot (varav sv. an ti-).
ana, vb, si. av 1600-t. — da. ane,
från lty. anen, ty. ahnen; av ovisst
ursprung; enl. somliga till prep. an
(se an- 1, å) med grundbetyd.: komma
på el. över en; en härledning, varför
nog ett o. annat kunde tala, se A.
Lindqvist Gramm. o. psykol. subj. i sv.
s. 20.
analog = ty., av grek. andlogos,
egentl.: motsvarande förnuftet, sedan:
överensstämmande, till prep. and, på
m. m. (= an- 1, å, prepos.), o. logos,
förnuft, ord m. m. (jfr filolog o. d.).
analysera = ty. analysicren, av fra.
analyser, till analyse, upplösning, av
grek. analysis, till analyein, upplösa
(urbesl. med lösa).
anamma, fsv. anam(m)a = da. anam-
me, från mlty. annamen, taga emot,
närmast avlett av sbst. anname, motta-
gande, i avljudsförh. till nemen, taga
(se angenäm o. förnimma ävensom
astronomi).
ananas, 1754 (införd till Sverige 1726)
= ty., eng., fra.; sydamerikanskt el.
västindiskt lånord.
anarki = ty. anarchie, av fra. anar-
chie, av grek. anarkhia, till an-, o-,
utan (= ty. un-, sv. o-), o. arkhös,
överhuvud; jfr monarki, envälde, osv.
anbelanga, 1614 = da. anbelange,
från lty. o. ty. anbelangen, egentl.
sträcka sig fram till; jfr an- 1, an-
langa, be langa o. särsk. langa o.
lång.
1. and, fågel = fsv., da. = isl. pnd,
mlty. ant, fhty. anat, anit (ty. ente),
ags. ened; av germ. *anuÖ-, "anid-, motsv.
lat. anas (genit. -atis), litau. dntis; säker-
ligen ett indoeuropeiskt ord liksom gås.
Med avs. på bildningen jfr hind. —
Andrake, anddrake, andhanne, ank-
bonde, Lucidor o. 1674: andrak = da.
andrik, sannol. från mlty. andrake,
anderik ni. m. = fhty. antrahho, anu-
trehho (ty. enterich), troligen av and
o. en bildning till roten i lat. regere,
styra, härska (se regera). Det likbety-
dande drake (= lty. dial. o. eng.) beror
i så fall på folketymologisk ombildning.
Annorlunda dock bl. a. Suolahti Vogeln.
s. 423.
2. and, skördetid, i t. ex. vårand,
jfr det bibliska skördeanden, fsv. an(d)
f., höstarbete o. skörd = isl. gnn, av
*azn-, jfr got. asans samt, med r av z,
mlty. aren m. m., mhty. erne, jfr mhty.
ernde (ty. ernte), vars dental väl är att
sammanställa med den i sv. and. Germ.
*asan-, *az(a)n-; jfr fslav. jesetu, höst,
preuss.assa/j/s; knappast, såsom antagits,
besl. med lat. annöna, gröda (som kunde
förutsätta ett äldre *azn-). Jfr ansa.
andakt, 1621, från lty. el. ty. an-
dacht, vbalsbst. till andenken, tänka på:
jfr sv. åtanke.
andante, 1802, som beteckning för
musikstycke redan hos Bellman, av ital.
=, till andare, gå, alltså egentl.: i gå-
ende (tempo).
ande, anda, fsv. ande (övr. kasus i
Anders
12
anka
sing. anda) isl. andi, da. aande, i
dessa betyd, ett särsk. nordiskt ord,
formellt = fsax. ande osv., allmänt i
västgerm. spi\, i betyd.: vrede (egen ti.:
mysande), av germ. 'andan-, till den ie.
roten <m. blåsa, andas, i got. usanan,
utandas, dö, lat. amma, andedräkt, luft,
lat. animns, själ, grek. ånemos, vind,
osv. Växelform.: urnord. *andö- i fsv.
and, själ, liv = isl. ond, da. aand.
AgS. éOian, andas, av germ. *anpian,
visar, att den ie. stammen varit an/-.
- Den forngerm. betyd, är 'ande(tag)';
den av själ' inkom med kristendomen
(lat. spiritus, ty. geist), men blev egentl.
aldrig folklig. — Got. har härför ett
särskilt, ej annorstädes uppvisat ord
ahma m., besl. med aha, förstånd.
Anders, mansn., fsv. Anders, Andres,
Andris, Andreas, av grek. Andreas, kort-
bild ni ngt ill namn sammansatta med aner,
genit. andrås, man; inom den kristna
världen närmast efter aposteln Andreas,
ett av den katolska kyrkans mera be-
römda helgon.
Anderslöv, Skåne, ej till Anders,
utan väl till mansnamnet Andor =
vnord. Andor, av Arnpörr; se f. ö. -löv.
andfådd, Columbus 1678, snarast ny-
bildad maskulinform till ett i opers.
konstr. predikativt använt neutr. 'and-
fått, äldre 'andafatt, till ett *andafär,
andtruten, jfr sv. dial. annfått, andfådd,
o. andfåa, själtåg; se fattig, få 2.
andtruten, 1753: ande-; egentl.: för
vilken andedräkten tryter; se tryta.
anekdot, i modern betyd. 1778, avfra.
anrcdote, av grek. anékdoton, egentl.:
något outgivet (i sv. 1773 i betyd, out-
given skrift), till an-, o-, utan, o. ekdi-
dönai, utgiva.
anförvant, 1648, från ty. anverwandt;
se förvant; förr i stället det inhemska
fr ä n de.
1. ängel, metkrok, Linné 1745 = isl.
gngull, no. aangel, ongul; att döma av
formen (ej ångel) från någon dial., där
ang ej blivit ång, el. möjl. ty. lånord,
jfr mlty., ty. ängel = ags. angul, ongul
(eng. angle); avledn. av ett ord motsv.
fhty. ango, dörrhake, mhty. ange, met-
krok; besl. med lat. uncus, hake, hul-
ling, grek. önkos, hake, änkgra, krok,
ankare (se ankare); jfr följ., Ånger-
m anländ o. äng.
2. ängel, i sammans. fota n g el m. fl.,
tekn.: tånge; jfr fsv. fotangel, från
mlty. ängel, spets, tagg; avledn. av fhty.
ango, ags. anga, gadd; i betyd, 'tånge'
lån från ty. ängel ds. Det är ovisst,
om ordet är identiskt med föreg. el.
hör till en annan rot. Jfr härom ut-
redningen hos Erdmann Uber die Heimat
und den Namen der Ängeln s. 104 f.
angelägen, o. 1563, från mlty. el. ty.
angelegen, egentl. part. pf. till mlty.
anliggen, ty. anliegen, ligga om hjärtat
o. d., egentl.: ligga vid el. intill; till
an- o. ligga. Betyd, 'ivrig, mån om',
1723 osv., synes utvecklad på svensk
botten. — I ä. nsv. även anlagen.
angenäm, 1535 (i betyd, 'välkommen'),
från ty. angenehm = mlty. angenäme,
till t}', annehmen, antaga, mottaga (jfr
anamma); alltså: som gärna antages
el. mottages; med samma el. likartad
betyd. -utveckling som det av samma
urgerm. adj. *ncemia- (= fsv. naember,
isl. ncemr) bildade got. andanétns till
andniman, mottaga, el. som fra. agré-
able, angenäm, till agréer, väl upptaga.
Jfr tacknämlig.
anhalt(s)station, 1866, 1873, efter ty.
anhalt, till anhalten, hålla vid (se an-
1 o. hålla). — Numera i stället vanl.
hållplats.
anhang, 1527, från ty. = mlty.; av an-
1 o. häng, till hangen, hänga (se hänga);
jfr b inan g.
anilin, Berzelius 1841, från ty. = (bil-
dat 1841), avledn. av ty. osv. anil. in-
digo, av arab. an-nll ds., egentl. al-nil,
av artikeln al o. ett ord motsv. sanskr.
nili- ds., till sanskr. nila-, (svart)blå.
anis, i äldre tid med tonvikten på
senare stavelsen (liksom russin m. fl.),
fsv. ani(i)s, från mlty., mhtj'. anis (ty.
anis); liksom så många andra beteck-
ningar för kryddväxter o. kryddor (t. ex.
f ä n k å 1, k ö r v el, m e j r a m, m y n t a, t i m-
jan) från romarna: lat. anisum, av grek.
dnison, väl en biform till äneihon, dill,
anis; trol. i sin tur också ett lånord.
1. anka, 1587, snarast med Rydqvist,
A. Kock o. Tamm lån från ett icke upp-
visat lty. *antke — lty\ änk, antje, di min.
anka
13
annons
till lty. ant (se and). — I betyd, 'tid-
ningsanka' (o. 1850) med motsvarig-
heter i da., ty. o. fra., av mycket om-
tvistat ursprung.
2. anka, lokalt talspr. o. dial., klaga,
vara missnöjd = fsv., no. = da. anke,
motsv. lty. anken, stöna, sucka, ir. ong ;
möjl. av en växelrot till ie. angh i
ånger, ångest osv.
1. ankare, sjöt., fsv. ankar(e), motsv.
isl. akkeri, da., t}r. anker; lån från lat.
anchora, av grek. dnkgra, krok, ankare.
Inhemsk släkting: ängel, metkrok (se
d. o.). — Om ankarspel se spel 2.
2. ankare, laggkärl, 1665 (som mått-
beteckning), jämte da. anker från lty.,
ty. anker, av mlat. ancheria, mindre
kar (från fhty. hantkar, handkar?).
ankarstock, avlångt fyrkantigt bröd
av syrad deg, skämtsam användning av
ordet i betyd.: trästock, som fästesvid
ankarläggen strax nedom ankarringen;
även i Norge (1656), jfr ty. ankerstöcke,
som uppges vara grovt danskt bröd.
Enl. Strindbergs Gamla Stockholm före-
kommer ordet i en månadstaxa redan
1669.
ankel, fsv. ankol, motsv. da. ankel,
mlty. enkel, fhty. anchal, enchil, (ty.
enkel), eng. ankle ; jfr isl. pkkla; avledn.
av ett ord motsv. mhty. anke, fotled,
nacke, sanskr. ånga, led, lem; ags. an-
clcow o. fhty. anchläo synas bildade av
ordet för klo.
ankomst, 1500-t. = da., efter mlty. an-
kumpst (: ty. ankunft— förnumstig :
förnuft).
anlanga, i modern betyd. 1593, förr
även såsom i ty. : anlända = ä. da. an-
lange, från mlty. o» ty. anlangen; egentl.:
sträcka sig o. nå fram till, varav bl. a. :
vidkomma, röra; se närmare langa o.
jfr anbelanga, belanga.
anlete, fsv. anlile, andlile, (även i
Bib. 1541) m. m. = isl. andlili, ä. da.
andledc, fhty. antlizzi (ty. anllilz) n.,
jfr ags. andwlita, -c m.; jämte, med
annat bildningssätt, an let (i poesi o.
högtidlig stil, nu uppfattat som en för-
kortning av anlete), fsv. anlit = isl.
andlit, ä. da. andled n.; jfr även got.
andawleizn (n.?); av prepos. and-, mot
(se an- 2), o. germ. wlil- i got. wlits,
ansikte, utseende, isl. litr, fsv. liter, ut-
seende, färg (se -lett i ljus-, rödlett),
o. vb. lita, egentl.: se. — Analog bild-
ning: got. andaugi n., anlete, jfr öga.
anmoda, o. 1600 = da. anmode, från
mlty. anmöden = ty. anmuten, av an-
o. mlty. moden, begära = ty. mnten (se
muta in, om malmfyndigheter), till
subst. mod.
Anna, kvinnon. = fsv., fno.-isl., fda.,
efter S:t Anna, jungfru Marias moder.
Samma el. liknande kvinnonamn finnas
också i andra spr., t. ex. lat.; jfr även
fsv. Ana. De ha i regel uppkommit i
barnspr., oberoende av varandra, o. äro
sålunda att jämföra med de under anor
anförda orden el. med amma, kvinnon.
Nanna osv. — Härtill Annika, med
samma lty. diminutivavledn. som t. ex.
i sv. fän i ka, nejlika osv. — Hit hör
även Annie, från eng., bildat med dimi-
nutivsuffixet -ie.
annan = y. fsv., motsv. da. anden,
egentl. ack. sing. m. av fsv. annar (även
i betyd, 'en', se an tingen) = isl. annarr,
got. anpar, fsax. åthar, öthar, fhty. an-
dar (ty. änder), ags. öÖer (eng. other),
av germ. "anpara-, motsv. sanskr. an-
tara-, litau. äntras; komparativbildning
till stammen an- i sanskr. anya-, annan,
liksom lat. alter, den ene av två, till al-
i alins, annan. — I annorledes ingår
nom. sing. f. annor; se -le des, -lunda;
i annorstädes osv. har den feminina
formen analogiskt inkommet. — Sv. dial.
are, andre, -a, utgår från den fsv. syn-
koperade formen apre(r), av *annre(R),
med ljudlagsenlig övergång av -nnr- till
-Ör-, medan riksspr. andre, -a innehåller
det analogiskt nybildade fsv. andre, -a.
annars = fsv., isl.; egentl. genit. sing.
av fsv. annar (se annan); i användning
påverkat av mlty. o. ty. änders. — I fsv.
o. ä. nsv. även: annorlunda.
annbok, se avenbok.
annex, ytterst från lat. annexum el.
annexa, part. perf. pass. n. o. f. av ad-
nectere, knyta el. fästa vid (= sv. a n n e k-
tera).
annons, o. 1780, av fra. annonce, till
vb. annoncer, av lat. adnnnliare, för-
kunna, till ad-, till, vid, o. nnntiäre,
kungöra, till nuntius, bud, förkunnande
annorlodes
1
4
antimakass
(=nuntie, påvligt sändebud); jfr pro-
noncera o. renons.
annorledes, fsv. annorledhis m. m.,
jfr da. anderledes, se annan o. -le des;
annorlunda, se annan o. -lunda;
annorstädes, se annan o. -städes.
annotera, se notera.
anonym, adj., o. 1770 = ty. = fra.
anonyme, ytterst av grek. anonymos,
till (tu-, utan, o- (motsv. grek. ä- fram-
för konsonant, se a m b ros i a), o. 6 ny ma,
önoma, namn (urbesl. med namn).
anor, ä. nsv. ancr 1561 osv. jämte
-or 1 631 osv. = da. aner, från mlty. anen,
förfäder, motsv. ty. ahnen, plur. till ahn,
stamfar, far- o. morfar, o. ahne, stam-
mor, far- o. mormor, av fhty, ano, resp.
ana, vartill dimin. ty. enkel, barnbarn;
egentl. barnord; jfr lat. anns, gumma,
med samma slags ursprung, men sannol.
ej besläktat (se under amma), samtper-
sonn. Anna. — Den någon gång upp-
trädande nybildade sing. ana förekom-
mer ännu i Strindbergs Julie (väl halvt
skämtsamt).
anrätta, P. Svart Kr. 1561 (om mål-
tid), efter mlty. o. ä. ty. anrichten, in-
rätta, förrätta, tillreda; jfr rätt 2.
ansa, 1600-t. = sv. dial., isl., no.;av-
ledn. på -s, av stammen i and 2 i be-
tyd, 'brådskande arbete', som även ingår
i sv. dial. adj. annt n., brådskande, isl.
annast, syssla med, taga hand om. —
Med i- omljud (germ. avledn. -isön) : sv.
dial. ansa, fno. enza, da. amdse, bry sig
om, vilken betyd, även uppträder i ä.
nsv. ansa 1622 osv. o. isl. anza. Jfr
Noreen Ark. 6: 358 f. — Härav ans,
sbst, Dalins Arg. osv.
Anselm, mansn., från ty. =, av fhty.
Anshelm, till ans- (=as 1, gud) o. helm
(= hjälm; jfr Hjalmar).
Ansg-ar(ius), se as 1 o. Oskar.
ansikte = y. fsv., från mlty. an-
sichle n.; avledn. av mlty. ansicht (äldst
f.), varav fsv. ansikt = fhty. anasiht f.
(ty. ansicht); av an- (se an- 1) o. en
bildning på -ti av den i se ingående
germ. roten sehw (jfr sikt 1, åsikt
osv.), alltså besl. med åsyn. Med avs.
på betyd. -utveckl. jfr syn i den var-
dagl. betyd, av 'ansikte'.
ansjovis, o. 1650: antios, ytterst från
eng. ancliovies, plur. av anchovy, av
span. anchoa, sannol. egentl. baskiskt.
anstalt, o. 1650, från ty. =; vbalsbst.
till anstellen, ställa till, anordna.
anständig, S. Columbus = da. anstän-
dig, från ty. anständig = mlty. an-
stendich, till ty. anstehen osv. (varefter
sv. anstå). I ä. nsv. ofta i den numera
föråldrade betyd, 'lämplig, passande'.
ansvar, fsv. an(d)svar, svaromål inför
rätta, svar, ansvar = isl. an(d)svar ds.,
fsax. antswor, ags. andswaru (eng. an-
swer); av and-, emot (se an- 2), o. svar
i betyd, 'förklaring'; alltså egentl. 'gen-
svar'; jfr ty. antwort.
antasta, i ä. nsv.: vidröra (1526 osv.)
m. m., i modern betyd, av 'ofreda o. d.'
redan i Bib. 1541 = da. antaste, från
mlty., ty. antasten, antasta, angripa, vid-
röra, av an- 1 o. ty. tasten, treva, av
ffra. laster, (fra. tåler; jfr eng. taste,
smak) = ital. tastare; vanl. härlett från
ett vulg.-lat. *taxitare, en bildning till
lat. taxäre, hårt vidröra, besl. med tan-
gera, beröra (se tangent, takt, taxa);
dock ej fullt säkert.
ante- o. anti-, i antece den ti e r (ef-
ter ty., av lat. antecedentia, egentl.: det
som går förut), antikrist osv.; ytterst
av lat. ante, framför, o. grek. anti, emot,
besl. med fsv. prefixet and- (se an- 2).
Jfr antik, antipati.
Anten, sjön., se Alt-.
antik, adj., o. 1660 = da., ty. = fra.,
eng. antique, av lat. antTquus, forntida,
gammaldags, avledn. av ante, framför
(se ante-), alltså egentl.: föregående. —
Av fem. sing. till samma adj. kommer
an tik va, boktr., Wikforss 1804, lat.
antiqua (litera, dvs. bokstav), egentl.:
den gamla stilen (i motsats till fraktur
o. kursiv). — Hit höra även antikva-
rie o. antikvitet.
antilop, Sparrman 1779, allmänt eur.
ord, ytterst av grek. anlhålops, ett f. ö.
obekant djur med långa såglika horn;
f. ö. dunkelt; sin nuvarande betyd, har
ordet fått i eng.
antimakass el. -ar, 1870-t., från eng.
antimakassar, av anti-, emot, o. ma-
cassar, ett slags olja från Ma(n)kassar
på Celebes; alltså egentl.: duk avsedd
att skydda mot hårolja. — Formen an-
antingen
15
apel
ti ma ka ss beror på missuppfattning av
antimakassar som en pluralform.
antingen, i ä. nsv. med en mängd
växelformer, bl. a. synnerligen ofta (15-
o. 1600-t.) anten (av anteghen, antigen),
fsv. antingen, antingia, antiggia, av
äldre annatlviggia, annattvaiggia, m. m.
= isl. annat tveggja, ä. da. anten (m. m.);
av neutr. till annan i betyd, 'en' o.
genit. av fsv. tver, två; alltså: ett av
två, ettdera; formerna med -ing- o. slut-
stavelsen -en bero på analogi (jfr de
många bildningarna på -ing- o. var-
ken). — Om formerna med ä- (e-, ce-),
t. ex. fsv. (entiggia, ä. nsv., da. enten
osv., se Kock Uml. u. Brech. s. 70 o. där
citerad litteratur; knappast till *ent, ett.
antipati, i fullt modern betyd, först
o. 1770, allm. eur. kulturord, ytterst
av grek. antipdtheia, till anti-, emot, o.
päthos n., lidande (se patetisk); jfr
sympati.
Anton, mansn. = ty., av iat. Anto-
nius (vartill fem. Antonia), av okänt
urspr.; som kristet mansnamn brukligt
i sht efter den helige Antonius, munk-
väsendets föregångare (f 356).
antvarda, fsv. antvardha, -vordha,
andvarpa = fno. andvarÖa, fda. and-
vordhw, da. antvorde; åtminstone del-
vis beroende på inverkan från mlty.
antwarden, avledn. av fsax. andward,
närvarande, ags. andiveard ds., även :
mitt emot varande, i avljudsförh. till
got. andwairps, närvarandejfr isl. pnd-
verdr, gndurÖr, mitt emot stående, bör-
jande, fgutn. af andverpu, i början, även-
som sv. Antvarden, namn på två nära
varandra belägna sjöar i Kim. 1. (se när-
mare förf. Sjön.); av and-, emot (se
an- 2), o. en bildning av stammen i
varda, lat. verlere, vända. — Att döma
av den nsv. formen med -a- har ordet
två gånger inlånats el. rönt påverkan
från lty. — Formellt samma ord, men
till betyd, påverkat av mlty. antwor-
den, svara = ty. antworten (till ord),
är mlty. antwarden, svara, varav fsv.
antvarda ds.
1. apa, 1621, egen ti., oblik kasus
(el. femininbildning) till ä. nsv. ape m.
1604, fsv. *api (väl i personnamnet Api
i ortnamn t. ex. Apabg, nu Oppeby,
Ögtl.), jfr y. fsv. apor (i nyare avskrift)
== isl. api m., redan i den poetiska
Eddan med betyd, 'dåre', da abe f., i
ä. da. m., lty. ape m. o. f., fhty. affo
m., affa f. (ty. affe m.), ags. apa m.
(eng. ape); allmänt germ. ord (dock ej
belagt i got.) med möjl. urgermanska
anor; med ett fem. på -injö(n) o. -un-
jö(n): fsv. apinia, aapynia m. m., med
motsvarigheter långt in på 1800-talet o.
ännu i vissa norrl. o. finnl. bygdemål,
i fsv. o. något längre fram den vanliga
benämningen på apan = isl. apynja,
fhty. affin(na) (ty. äffin) osv. Ordet
är säkerligen ett urgammalt lånord ;
fslav. opica kan vara besl. el. beroende
på lån från germ. spr. (med fslav. över-
gång av a till o). — Eng. monkeg är
en diminutivbildning till ital. monna,
egentl.: madonna, alltså ett slags smek-
namn. F. ö. t, ex. sanskr. kapi-, grek.
pithekos, lat. simia; mer el. mindre
dunkla. Samindoeur. beteckning sak-
nas: apan har i vilt tillstånd förekom-
mit blott i Europas sydligaste delar
(ännu vid Gibraltar).
2. apa, om segel, dels trekantigt på
aktermasten: mesanstagsegel, 1765, dels
fyrkantigt akter om stormasten å fre-
gatt, 1857 == da. abe, efter lty., holl. aap;
samma ord som föreg.; jfr papeg oja som
namn på segel. Falk WuS 4: 64.
apanage, ett 1800-tals ord, av fra.
apanage, till mlat. ap(p)anare, förse
med bröd, av lat. ad, till, o. pänis, bröd
(se t. ex. pastor; urbesl. med foder 2).
apel, 1558, sv. dial. även apal, ä. nsv.
apald, appull m. m., fsv. apai(d), apul(d)
— isl. apaldr, da. abild, fhty. affoltra,
ags. apuldre, apulder, en urgerm. bild-
ning med det indoeur. trädnamnssuffixet
-tr- (jfr fläder, Hestra, jolster) av
germ. stammen *apla- (*apala- el. dyl.)
i mltj'. appel, fhty. apful (ty. apfel),
ags. appel (eng. äpple), vartill avledn.
äpple (se d. o.), motsv. fir. aball, uball,
litau. öbulas, fslav. jabliiko m. fl. Väl
på ett el. annat sätt sammanhängande
med namnet på den för sin äppleodling
bekanta staden Abella i Campanien;
möjl. alltså: frukt från Abella. Dock
föreligga här samma svårigheter som i
fråga om t. ex. kastanj o. körsbär,
apelsin
1
(i
Arboga
i del att omvänt staden kan ha be-
nämnts efter sina äpplen (såsom sv.
A pel l>y osv., ty. ortn. Affoltern osv.)
Enl. somliga har ordstammen kommit
till germanerna närmast från kelterna
(övriga fruktträdsnamn ha dock i regel
lånats från romarna); enl. andra är den
dock möjl. inhemsk o. har nrspr. be-
tecknat vildäpplen.
apelsin, 1689 = da. appelsin, från ä.ty.
el. lty. appelsine el. ä. lty. el. holl. appét-
sina tv. apfelsine, av lty. el. holl.
appel, äpple, o. Sina, gammalt namn
på Kina, alltså egen ti. : äpple från Kina
(jfr ä. ty. Sinaapfel, Chinapfel, fra.
pomme dc Chine osv.), från vilket land
vissa apelsinsorter på 15- o. 1600-talen
infördes till Europa, först till Holland
o. Hamburg o. därifrån till det övriga
Tyskland o. Norden.
aplomb, 1840-t., av fra. aplomb, sä-
kerhet i hållning, egentl.: vattenpass,
lodrät ställning, av å plomb, lodrätt,
till plomb, bly, jfr sv. lodrät till lod,
bly; se f. ö. plomb.
apokryfi.sk, teol. 1742, i betyd, 'otill-
förlitlig o. d.' 1779 = ty. apokryfisch, till
grek. apökryphos, egentl.: dold, förbor-
gad, till apokryptein, gömma undan, av
apö, bort, o. kryptein, dölja (jfr krypta).
apostel — fsv., ytterst av grek. apö-
stolos, budbärare, till apostcllein, avsän-
da. — Apostlahästarna, skämtsamt
om benen som fortskaffningsmedel, Wal-
lenberg 1769, med motsv. uttr. i ä. da.,
ty. osv., med syftning på apostlarnes
vana att under sina missionsresor gå
till fots. Jfr det gamla ty. studentuttr.
per Apostolorum pedes ävensom ty. auf
schusters rappen reiten, dvs. rida på
skomakarens hästar. — Jfr epistel.
apostrof, i betyd, 'uteslutningstecken'
hos Columbus 1678, ytterst av grek.
apöstrophos, substantivering av ett adj.
med betj d. 'bortvänd', till apö, bort, o.
stréphein, vända, vartill även katastrof
o. strof; i betyd, 'tilltal' av grek. sbst.
apostrophe.
apotek = y. fsv., ytterst av grek.
apotheke, till apotithénai, lägga undan,
förvara; etymologiskt identiskt med bu-
tik. Grek. theke, behållare, ingåräven
i bibliotek o. hypotek, o. dess stam,
ie. *dhek-, motsvaras direkt av féc- i lat.
feci, har gjort (se dåd). — Den nsv. vard.
formen aptek finns redan hos Lucidor
1671. — Apotekare, redan i y. fsv.
apparat, 1626 (i allmän betyd, av 'till-
behör o. d.') = ty., fra., av lat. appa-
rätus, tillrustning, vbalsbst. till appa-
räre, tillrusta, av ad-, till, o. paräre,
bereda o. d.; jfr reparera.
appell, väsentligen ett 1800-talsord ==
ty., av fra. appel, till appeler, inkalla,
kalla, ropa m. m., av lat. apelläre, tala
till, vädja till m. m. (= sv. appel lera),
av ad-, till, o. samma grundverb som i
interpellera (av omstritt ursprung).
applådera, i modern betyd, i slutet
av 1700-t., av fra. applaudir, av lat.
applaudere, av ad-, till, o. plaudere,
smälla, klappa, klappa händer; jfr ex-
plodera o. plausibel. — Härtill app-
låd, o. 1840, en speciellt svensk bildning.
aprikos, o. 1660, jfr ty. aprikose, av ä.
fra. abricots, plur. av abricot, lån från
span. albaricoque el. portug. abricoque,
lån från ett arabiskt ord, som i sin tur
återgår på lat. prweocia (näml. persica),
plur. n. av prazeox, tidigt mogen, av pra;-,
förut, o. -cox (till coquere, koka; se d. o.).
april = fsv., ty., eng., av lat. adj.
aprllis, romarnas andra månad; sannol.
avledn. av ett adj. *aporos, den sista av
två =sanskr. dpara-, bakre, andre, kom-
parativbildning avstammen ap-, i av. Ej,
såsom ofta antages, av lat. aperire, öppna.
apropå, av fra. å propås, till propos,
förslag, samtalsämne, 'propå', jfr pro-
ponera, proposition.
aptit, förr ofta: appe-: 1527 osv., av
ty. appetit, fra. appétit, av lat. appetitus,
begär, åtrå, till appetere, eftersträva, av
ad-, till, o. petere, söka, åtrå (jfr peti-
tion). Med betyd, sedermera speciali-
serad till 'begär efter mat'.
arbete, fsv. arbeid(e), arbet(e) m. m.
= da. arbeid(e), lån från mlty. arbeit,
möda, besvär, identiskt med det in-
hemska arvode (se d. o.). — Härtill:
arbeta, fsv. = jämte arbeida, från mlty.
arbeiden = ty. arbeiten, got. arbaidjan.
Arboga, fsv. Arbuyha, av genit. sing.
är till ä, å, o. genit. plur. bnyha till
fsv. buyh n., krökning, Sdw. s. 1204, el.
"buyher = isl. buyr, krökning (av älv
Arby
1
7
arkitekt
m. m.), besl. med buga, bukt, alltså:
åkrökarna, på samma sätt som Arvika
betyder 'åvikarna'. Samma genit. är
ingår i Arby Kim. 1. o. Västerås.
Arby, se Arboga o. å, sbst.
areal, ett 1800-tals ord = ty., sub-
stantivering av lat. adj. äreälis, till
area, jämn o. fri plats, plan; av om-
stritt ursprung; jfr, utom litteraturen
bos Walde2, Reicbelt Zfvergl. Spracbf.
46: 314 samt under det dock ej säkert
besl. är il.
arena, ytterst av lat arena, sandig
plats, sand; sedan om med sand betäckt
plan i cirkus el. teater; etymologiskt
flertydigt.
arg", fsv. argher, feg, usel, dålig =
isl. argr ds., da. arg o. arrig, ondske-
full, vred, fsax. arug, mlty. ar(i)ch,
fhty., ty. arg, ags. earg, i allmänhet
'feg, dålig', men i nsv., nda. o. ty. dial.
även 'uppbragt, förtörnad', av germ. *ar-
ga- — fin. lånordet arka, rädd, försiktig;
ett samgermanskt, men, liksom mänga
andra etiska beteckningar, annars ej
uppvisat ord; f. ö. av dunkelt ursprung
trots flera förklaringsförsök. Hör väl
på ett el. annat sätt samman med isl.
ragr, feg, otuktig. — Den äldre betyd,
kvarlever i t. ex. det juridiska argt
uppsåt, de bibliska arg(a) skal k (ar)
o. arga list. Betyd, 'ilsken' o. 'upp-
bragt' äro i sv. uppvisade först under
1600-talets senare hälft.
argbigga, Weste 1807, jfr sv. dial.
argbigg(er) m., av mycket omtvistad
härledning; den senare leden snarast
ombildad av -pigg- el. dyl., jfr sv. dial.
ellerpigg(e), o. i så fall besläktad varken
med fsv. bikkja, hyn da, ä. nsv. bykka,
el. med bagge el. med lty. bigge, gris,
såsom av olika forskare antagits; se ut-
förligt J. Swenning Spr. o. st. 14: 97 f.
aria, 1750-t., ytterst av ital. aria, aria,
utseende, luft, av lat. aerea, fem. till
aereus, adj. till acr, luft (i aeroplan
osv.); se f. ö. sbst. är o. jfr malaria.
arier = ty., av sanskr. arga-, ari.sk,
väl till sanskr. arga-, kär, tillgiven, jfr
argamä, vän, kamrat, besl. med folk-
slagsnamnet i ra ner.
arilds i uttr. från ar il ds tid, (1524:
araldis, 1528: arelds osv.), från fda. aff
Hellquist, Etymologisk ordbok.
arilde, aff arild tid, da. af el. fra arilds
tid, jfr no. fraa arels ti m. m., av ett
är alda (jfr Vgluspd: år vas alda), till
isl. dr, tidigt, o. som sbst. 'början' (se
arla), o. genit. av gld, tidsålder, (se
ålder); alltså: i tidernas början. Uttr.
har påverkat, men ligger ej, såsom
stundom antagits, till grund för uttr.
kung Orres tid (se under konung).
aristokrati, ytterst av grek. aristo-
krdteia, av dristos, bäst, o. -krateia,
styrelse, till kraleln, härska (urbesl.
med hård); jfr demokrati.
aritmetik, t. ex. Lagerlöf o. 1680,
ytterst av grek. arithmetike (näml.
tckhne, konst), räknekonst, fem. av ett
adj., som hör till arithmeln, räkna, till
arithmös, även i logaritm, möjl. ur-
besl. med rim 1.
1. ark, bibi., fsv. ark, kista, skrin =
isl. grk, fin. lånordet arkku, got. arka,
ty. arche; gammalt germ. lån från lat.
area, kista, till arcere, innestänga (jfr
exercera).
2. ark, papper = y. fsv. o. da.; från
mlty. ark, av lat. arcus båge (efter de
vid vikningen böjda pergamentsbladen);
jfr ty. bogen, båge o. ark. Urbesl. med
den germ. beteckningen för 'pil (till
båge)': isl. pr osv. (se pil 1); jfr även
armborst.
arkebusera, 1605, från fra. arque-
buser, egentl.: skjuta ihjäl med hake-
bössa, fra. arquebuse, en folketymologisk
ombildning (jfr lat. arcus, båge) av äldre
fra. haquebute m. m.. från mlty. hake-
busse el. mholl. hakebus, hakebössa, ett
förr brukligt handgevär.
arkeolog, 1831, motsv. i ty. o. fra.,
av grek. arkhaiolögos, till arkhalos, forn-
tida, gammal (till arkhe, början, jfr
ärkhein, vara den förste, börja, härska,
av okänt ursprung), o. -logos, forskare
(till legein, samla m. m.; jfr biolog,
logik). Till samma adj. hör ytterst
även arkaisera, arkaism.
arkiater, se ärke- o. under läka.
arkitekt, O. Rudbeck 1670, motsv. i
ty., fra. o. eng., av lat. archilcctiis, bildat
efter grek. arkhitéktön, av arkhi- (till
drkhos, överhuvud, se arkeolog, ärkc-
o. jfr anarki), o. iéktön, byggmästare
(besl. med textil o. tax).
2
arkli
18
arrangera
arkli, L534: archilij osv., från mlty.
arkelei, jfr ;i. ty. archallei m. na., en
ombildning av artilleri (se d. o.).
arla fsv. = isl. ar/a. avledn. av
'ar, tidigt - isl. dr, da. aar (i aar-
paagren), med samnordisk övergång av
OM" till ar (jfr sår) = got. air, av germ.
■<///• (jfr komparativbildn. fhty. er, ty.
r/zcr, o. superlativbildn. flit}, er/s/, ty.
rrsh: besl. med grek. erz, tidigt (av
'd/c/ i, <>. avest. ayare, dag. Jfr särla,
som påverkat arla i ä. nsv. er/a Messe-
niiis, örZ Lucidor. Se även arilds.
1 arm, sbst., fsv. armber = isl. armr,
da. arm, got. arms, mlt3'., ty. arm, ags.
rar/?? (eng. arm); besl. med lat. armus,
bog, skulderblad, sanskr. irmd-, arm,
frambog, fslav. ramo, rame, skuldra,
fpreuss. irmo, arm, armen, armukn,
armbåge; alltså ett samindoeur. ord;
väl med grundbetyd, 'fogning, led' till
ie. roten ar, foga samman, i grek. ara-
riskö osv. (jfr armé).
2. arm, adj., fsv. armber, olycklig,
eländig, fattig = isl. armr, olycklig,
eländig, da. arm, got. arms, fhty., ty.
arm, ags. earm; i västgerm. spr. även
'fattig', vilken betydelse från ty. inlånats
i sv. Möjl. med K. F. Jobansson PBB
15: 223 f. av ett ie. 'orbh-mo-, som kan
vara en m-avledn. av roten i arbete,
arvode el. i lat. orbus, berövad (jfr
arv 2) o. möjl. sanskr. årbha-, liten —
kanske äro f. ö. samtliga dessa ord
besläktade. Jfr armod.
armborst = fsv., från mlty. armbo(r)st
= fhty., ty. armbrust osv., folketymo-
logisk ombildning av mlat. ar(cu)balista
(varav fra. arbaléle), av lat. arcus, båge
(se ark 2), o. balista, kastmaskin (se
bal 2). Möjl. bar dock det lat. ordet
anslutit sig till ett redan befintligt
germ. ord; jfr fhty. armbrust, gl. 'lacer-
tum' (Schlutter ZfdW 14: 139).
armbåge, 1587, fsv. alboghi för äldre
'alnboghi = isl. alnbogi, alm-, da. al-
bue, mlty. elleboge, fhty. elinbogo (ty.
cll(en)bogen), ags. el(n)boga (eng. elbow);
av aln i betyd, 'underarm' (se d. o.),
o. båge. I den gamla formen "alnbogi
har n dels bortfallit i konsonantgrupp,
såsom i fsv. alboghi (ännu i Lex. Linc.
1640), sv. dial. albåge osv., o. dels fram-
för b övergått till läppljudet m, såsom
i ä. nsv. alm-, t. ex. Var. rer. 1538,
Bib. 1541 m. fl., isl. almbogi osv.; sedan
arm- genom folketymologisk anslutning
till arm.
armé, C. C son Gyllenhielm o. 1607
= ty. armee, av fra. armée = mlat.
armata f., krigsstyrka, substantiverat
femininum till lat. armätus, beväpnad,
part. pf. till armare, beväpna (vartill
sv. armera), till arma, redskap, vapen;
samma ord som det historiska ar-
ma da = span. (Betr. härledningen av
lat. arma se, utom litteraturen hos
Walde2, Hartmann Glotta 4: 144 f. o.
Persson Zfvergl. Sprachf. 48: 121, som
mot Hartmann hävdar den gamla sam-
manställningen med ie. roten ar, foga
tillsamman; jfr arm 1). Jfr alarm.
armod, fsv. armödh -— da. armod,
från mlty. armod, armöde — mhty.
armuot (ty. armut), avledn. av mlty.
arm (se arm, adj.) med samma ändelse
som i klenod o. sirat.
Arne, mansn. = fsv., isl.; kortform
till de talrika fnord. namnsn på Arn-,
t. ex. Ambjörn (varav sv. Ambjörn)
osv., se Arvid.
Arnold, mansn., från ty. =, av fhty.
Aranolt m. m. (varav fra. Arnaud), till
fhty. arn, örn, o. -olt av -walt, motsv.
det inhemska -vald i t. ex. Bag vald
(= Reinhold); se våld, vålla o. jfr
Evald, O svald.
arom, 1820-t. = ty. = fra. arome,
ytterst av grek. dröma (genit. aromatos),
krydda, vällukt, av ovisst ursprung.
Tidigare aromat i samma betyd. — Adj.
aromatisk, efter ty. aromatisch (jfr grek.
arömatikös), uppträder redan o. 1750.
-arp i ortsnamn, utvecklat ur fsv.
porp (= torp) i namn, vilkas första
led ändades på -a, t. ex. Alnaporp >
Alna(Ö)arp > Aln arp, Gasaporp >
Gasa(Ö)arp > Gassarp osv. Jfr Kock
i Sv. lm. XV. 5: 26
arrak, 1667 = ty. arrack, eng. ar-
j (r)a(c)k osv., ytterst av ett arabiskt ord
j med betyd. 'saft'.
arrangera, av fra. arranger, av lat.
ad-, till, vid, o. fra. rangcr, ordna, till
rang, egentl.: avdelning, led (= harang
o. ring); se f. ö. rang o. rangera.
arrende
arvode
arrende, o. 1620 — ty., av mlat. ar-
renda till vb. arrendare, biform till
arrentare, av lat. ad-, till, vid, o. grund-
ordet för sv. lånordet ränta; se d. o.
arrest, i nuv. betyd. o. 1600. = da.
från mlty. el. ty. avrest, av ffra. ar(r)est,
till vb. ar(r)ester (fra. arréter), av senlat.
adrestäre, av ad-, till, o. restäre, stanna, bli
kvar (vartill sv. lånordet rest, återstod).
arrogant, 1822 = ty., fra., av lat.
arrogans (genit. -antis), förmäten o. d.,
egentl. part. pres. till arrogåie, tillvälla,
tillegna, av ad- o. rogäre, fråga.
ars, vulg., se a sa.
arsenik, i modern populär betyd.
1744; annars redan hos Lucidor o.,
med latinsk form, arsenicum, hos B.
Olai 1578; av fra. arsertic, från grek.
arsenikön, sannol. ytterst från ett per-
siskt ord med betyd, '■av guld, med
guldfärg'.
art, fsv. art, ardh, härkomst, med-
född beskaffenhet = da. art, lån från
mlty. art, ard-, motsv. ty. art i samma
betyd.; sannol. identiskt med isl. grÖ,
gröda, fsax. ard, vistelseort, ags. eard,
hemvist, land, fhty. art, plöjning, vbal-
sbst. till ar-, plöja (se årder), varvid
man kan tänka sig en utveckling 'plöj-
ning' > '(åker)fälf ^> '(hem)ort' >
'härkomst' > '(medfödd) beskaffenhet'.
Möjl. bör dock ordet i den senare betyd,
i stället förbindas med lat. ars (genit.
artis), konst; ävenså må erinras om
lat. ortus, härkomst.
artig" = da., från ty. artig, välupp-
fostrad m. m.; avledn. av föreg., alltså
egentligen: artad på ett visst sätt (jfr
ty. gutartig o. d.), sedan: av god be-
skaffenhet, i vilken senare betyd, ordet
uppträder i sv. redan o. 1580; i den
speciellt svenska betyd, 'förbindlig' o. d.
först o. 1780.
artikel, fsv. — , även: artikul, mindre
avdelning i en urkund = ty. osv., av
lat. articulus, dimin. av artas, led ; jfr
med avs. på bildningen partikel. I
grammatisk anv. uppträder ordet i sv.
o. 1650 samt i Columbus Ordesk.
artilleri, o. 1 550 osv. i skiftande former,
ytterst av fra. artillerie, om krigsmaski-
ner av olika slag; av omstridd härled-
ning; ofta förklarat som en avledning
av ett ffra. artill(i)er, utrusta ni. m., av
senlat. *articutäre, till articula, diminut.
till ars, konst; jfr i fråga om betyd. -
utvecklingen fra. engin, maskin, o. lat.
ingenium. snille; möjl. är dock detta
artill(i)er en folketymologisk ombildning
av det likbetyd. at(t)itier, av okänt ur-
sprung. En ombildning av detta ord
är arkli. — Artilleripark, se park.
artist, enstaka o. 1585, i bruk egentl.
först under 1700-t:s senare årtionden
= ty., eng. = fra. artiste, av mlat. ar-
tista, till lat. ars (genit. artis), konst.
— I betyd, 'konstnär' har ordet erfarit
en viss bet37delseförsämring av samma
slag som t. ex. aktör, litteratör,
poet m. fl. romanska lånord.
Artur, mansn., av eng. Arthur, från
kelt. spr. Namnet har blivit populärt
genom sagorna om konung Artur (el. Ar-
tus) och hans riddare av runda bordet.
1. arv, växtn., fsv. arve = isl. -arvi,
i motsv. It}', dial. arve, beteckningar för
Stellaria media m. fl. växter, ags. earfan
plur., vicker; av oviss härledning; jfr
narv (uppkommet i sammans.),
j 2. arv, fsv. arf, n. (ärver, arve m.),
j motsv. da. arv n., isl. arfr m., vartill
en neutral avledn. på germ. -ia-: fsv.
wrve, isl. erfi, fsax. erbi, fhty. erbi (ty.
erbe), ags. yr fe; jämte fir. orbe av en ie.
stam *orbh- i lat orbus, grek. orphanös,
föräldralös; jfr med avs. på betyd. lat.
heres, arvinge, o. grek. kheros, för-
äldralös.
3. arv, på lie, se or v.
Arvid, mansn. = fsv., av äldre Arn-
vidh, av stammen i örn (jfr Arne o. isl.
mansn. Ari) o. vidher, skog (se ved).
Årvika, se Arboga.
arvode, i sin gamla betyd, 'arbete'
ännu i 1734 års lag (arkaistiskt), fsv.
arvope jämte cervipi m. m., arbete,
möda, motsv. isl. erfiöi, erfadi n., got.
arbaips f., fsax. arbed f., arbédi n.,
fhty. o. ty. arbeit f. (se arbete), ags.
earfeÖe, earfoö n.; avledningar av el.
möjl. sammansatta med germ. stammen
arb-, väl besl. med fslav. rabii, träl (av
"orbho-), jfr även fslav. rabota, träl-
arbete; se f. ö. arm, adj. Ordet bör-
I jade redan i y. fsv. i sin gamla bet}rd.
undanträngas av arbete; dess nyare
as
20
aska
bemärkelse av 'arvode' uppträder under
1700-talets första årtionden. — Betr.
den rikhaltiga litteraturen till detta ord
so Falk-Torp s. 1432.
1, as, mvtol., litterärt lån (liksom
t. ex. alt' 1 ) Iran isl. äss, oss (plur. ctsir),
gud, motsv. got. -lat. anses plur., halv-
gudar, fsax. ds-, ös- (i personnamn),
fhty. ansi-, ans- (i personnamn, jfr An-
selm o. Ansgar; se Oskar), ags. ös
(se Osvald), av germ. *ansn--, mycket
omstritt; bl. a. sammanställt med avest.
ahura- (av *nsura-), gud, till en rot
ans-, utvidgning av an i ande, i så
fall egentl. 'vindgud' el. 'ande' (jfr grek.
Iheös gud, av *dhues, andas; se djur);
kanske dock snarare med Meringer IF
17: 159 o. Helm Altgerm. rel.-gesch. s. 227
hesl. med germ. *ansa-, bjälke (= ås 1)
o. syftande på gamla träidoler (heliga
stavar o. d.). Det ej uppvisade fsv. äs
o. (med z-omljud) ces uppträder i åska
(se d. o.) o. i åtskilliga person- o. ort-
namn, t. ex. Asm un d, Astrid, Eskil
o. trol. Estuna. — Ås är en lärd om-
bildning i anslutning till den form ordet
skulle ha haft, om det varit inhemskt;
jfr dråp a o. dräpa.
2. as, kadaver, okvädinsord = fsv.
as, jämte da. aas från mlty. ds, åtel,
lockmat, mat = fhty. ås (ty. aas), ags.
ds, av germ. *cesa-, mat — ie. *ed-lo-.
jfr lat. partic. esns, f-partic. till den
ie. roten ed i äta; jfr åtel.
asa, Linné 1732; av ovisst ursprung.
Enl. Kock Ark. 13: 316 utvecklat ur
ä. sv., t. ex. Lind 1749, o. sv. dial. arsa,
motsv. no. arsa (se fram), da. arse, ty.
arsen, av sv. (vulg.) ars, säte, bak =
fsv., da., mlty. = ty. arsch, ags. ears
(eng. arse), av germ. *arsa- = ie. *orso-
i grek. örros. Då ars i vissa trakter
givit upphov till ett as, kunde vb. a sa
också tänkas vara direkt utvecklat ur
denna biform. Kanske är dock snarare
a sa eu blandform av arsa o. hasa.
asfalt, 1 671, ytterst av grek. åsphallos,
av mycket omtvistat ursprung; betraktas
vanl. som lånat från annat språk; an-
norlunda dock Diels KZ 47: 207 f., enl.,
vilken ordet hör till grek. a-, negativt
prefix o. vb. sphdllein, fälla, störta om-
kull, o. betecknar det bindemedel, som
hindrar murarna att stötas omkull
(sphdllesthai).
asjett, assiett, 1763 från fra. assiette,
även: läge, ställning, jfr provenc. assieta,
placering, till ital. asseliare, placera, av
lat. *assediläre, till lat. ad-, vid, o. se-
dere, sitta (urbesl. med d. o.). Alltså:
egentl.: om tallrikarnas placering på
bordet.
1. ask (träd), fsv. asker, ask(träd) (i
sammans.), spjut (egentl. av askträ),
låda (se följ.) = isl. askr, no. ask, da.
esk (med c från kollekt.; jfr nedan),
fhty. asc (jfr mhty., ty. esche f., avledn.
av ask-, jfr följ. o. under asp 2, el. om-
bildning efter fhty. plur. esci), ags. cesc
(eng. ash) = alban. ah (av *asko-), bok
el. ask; besl. med lat. ornus, ask (väl
av *ösinos), fslav. jasenu (*ös-), litau.
ösis osv. Med avs. på betyd, 'spjut'
jfr isl. almr båge, egentl.: av almträ
(se alm), isl. (osv.) lind, sköld, egentl.:
av lindträ (se lind), ävensom grek.
melie, ask o. askspjut (Homeri Iliad:
meilinon énkhos). Askvirke är särskilt
lämpligt för spjuttillverkning. — Kollek-
tiv o. ämnesnamn : sv. (dial.) åske el.
aske n. = isl. eski, varav ortn. Asker-
sund, fsv. Eskaisund 1332.
2. ask (liten låda), fsv. asker (se
föreg.) = isl. askr, mlty. ask, ty. asch;
samma ord som föreg.; alltså egentl.:
låda av askträ. — Da. asske, sv. dial.
äsk(j)a, no. eskja, av urnord. *askiö(n);
avledn. av trädn. ask med tillhörighets-
suffixet -iön, alltså bildat såsom t. ex.
gryta: gryt, sten.
aska = fsv., isl., = da. aske, mlty.
asche, fhty. asca (ty. asche), ags. asce,
a?sce (eng. ash, ashes); jfr med, som
det synes, annan avledn.: got. azgö;
från germ. spr. i span. ascua, glödande
kol; sannol. avledn. av den ie. roten
as, vara het, i lat. ärerc, arderc, brinna
(i båda med -;- av tonande s; jfr t. ex.
Aurora: öster, hare: ty. hase osv.),
sanskr. äsa-, aska, möjl. även grek.
dsbolos, sot; se f. ö. ässja o. äril. —
Kläda sig i säck o. aska (asko),
NT 1526 (Mat. 11: 21), efter grek. en
sakky kai spodg. — (Komma) ur as-
kan i elden, 1665, motsv. i da., ty.,
eng., fra., lat.
Askersuud
21
asyl
Askersund, se ask 1.
Askim, Vgtland, fsv. Ask(h)em, till
trädnamnet ask; se -hem.
askonsdag, fsv. askuöpensdagher,
motsv. i isl., da., ty., eng., fra., från
mlat. dies cinerum, cineris (jfr följ.),
med s}rftning på bruket inom den kristna
kyrkan att på fastlagsonsdagen beströ
el. låta beströ sitt huvud med aska,
varifrån man på 'reningsdagen' (se skär-
torsdag) befriades.
askunge, 1781, efter fra. cendrillon,
Perrault 1697, till cendre, aska (se cen-
dré). Jfr cinderella i ital. o. eng. sagor.
Asmund, mansn. = fsv., av as 1 o.
stammen i myndig.
1. asp, särsk. fisken Aspius rapax,
1622; sannol., vä) genom ellips av *asp-
fisk, av trädets namn, efter dettas färg
(jfr fisknamnet björk na). Efter den
av Linné skapade latiniserade formen
Aspius har namnet upptagits i ty. o. fra.
aspe.
2. asp, (träd), fsv. asp (i sammans.)
— isl. gsp, da. asp, esp (med e från
kollekt. ; jfr nedan), fhty. aspa, av germ.
*aspö-; med avledn. *aspiön i mlty.,
ty. espe, ags. a>spe (eng. asp(en)), jfr
samma växling under ask; motsv. en
del slavobaltiska namn på samma träd:
lett. apse, litau. apuszis, ry. osina (av
*opsina) osv. Det slavobaltiska -ps- sy-
nes vara ursprungligare än det germ.
-sp-; i alla händelser föreligger för de
båda språkfamiljerna ett urspr. gemen-
samt namn på aspen. — Avledning:
äsping (se d. o.). — Kollektiv o. äm-
nesnamn: sv. (dial.) äspe n., fsv. wspe
= isl. esp i.
ass, mus., 1782, från ty. as.
assessor, Reg.-formen 1634 = ty.
osv., av lat. assessor, bisittare, till adsi-
dere, sitta bredvid, (jfr p resident; ur-
besl. med sitta).
assistent = ty. osv., av lat. assistens
(genit. -entis), part. pres. av lat. assistere,
bistå, ställa el. gå till (- sv. assistera),
av ad-, till, o. sistere, ställa, reduplice-
rad form till roten i stå.
assurans, i betyd, 'försäkring (mot
möjlig förlust)' 1626, av fra. assurance,
till assurer, försäkra, till lat. ad, till, o.
sécurus (fra. sur), säker (till se-, utan,
o. eura, omsorg; se kurera), motsv.
sv. lånordet assurer a, Sjöl. 1667, om
postförsändelser 1827.
aster, 1780 = ty., eng., fra. (jämte
astére), av lat. aster, lån från grek. as-
te r, stjärna (jfr följ. o. astronomi),
på grund av de stjärnformiga blom-
morna; alltså urbesl. med stjärna (se
d. o.).
asterisk, ytterst av grek. asteriskos,
liten stjärna (se föreg.).
astma, 1671: asthma eller brösttäppa ;
av grek. ästhina, andtäppa; av ovisst
ursprung: den stundom antagna för-
bindelsen med adtsein, andas, flåsa, är
osäker.
astrakan, 1794, sannol. ellips av
astrakanäpple, 1762; av det ryska stads-
namnet Astrakan, varifrån man antagit,
att svenska krigsfångar under Karl XII
hemfört kärnor av dessa äppelsorter.
De motsv. ty., eng. o. fra. orden för-
skriva sig i så fall från vårt land.
Astrid, kvinnon., fsv. Astrip, av runsv.
j Asfrip = isl. Astridr, äldre AsriÖr, osv.;
| av as 1 o. frid, vacker, en avljudsform
I till frid, fred. Med om ljud i första
i leden: Astrid, da. Estrid (jfr Sven
! Estridson). — Utvecklingen har varit
As-frTp- z> As-rip (med bortfall av f i
konsonantgrupp) > Astrip (med inskott
av / mellan s o. r såsom i hustru,
ström). — Jfr Ingrid, Sigrid osv.
Astrild, se under gunst,
astronomi, 1672, tidigare med lat.
form på -ia, ytterst av grek. astrono-
mia, avledn. av astronömos, stjärnkun-
nig (= astronom), egentl. adj. med
grundbetyd.: som fördelar el. ordnar
stjärnorna (i stjärnbilder); till dstron
n., stjärnbild, stjärna (jfr aster; urbesl.
med lat. stella, av *sterla, o. med stjärna),
o. némein, fördela (urbesl. ined ty. neh-
inen, taga, o. med anamma, angenäm
o. förnimma).
asur, från fra. azur, för ä. lazur (jfr
sv. la sur), med /-et uppfattat som best.
i art.; från arab. läzuwerd, av pers. lädj-
werd, lasursten, efter gruvorna i Ladj-
vurd i Persien.
asyl, i modern betyd, av 'hem för
värnlösa* från 1850-t.; ytterst av lat.
asylum, av grek. dsylon, till adj. dsylos,
a t elj e
22
audiens
som ej får plundras el. kränkas, av a-
med privativ betyd, (se ambrosia,
ametist, amnesti) o. sylari, röva.
ateljé, ITT;), från fra. atelier, bl. a. verk-
stad, av ffra. asielier, timmerplats, av-
ledn. av astelie, träflisa, av senlat. ha-
stella, dimin. av lat. hasta, spjut, ur-
besl. ined ga eld.
1. atlas, kartbok, Rudbeck Atl. 1079
(atlant), om naturhistorisk atlas i bok-
titel Iran 1 <S4<S = ty. (plur. ailantcn),
tia., eng., efter titanen el. giganten At-
las, som uppbar himlavalvet o. även
framställts säsom en i astronomi fram-
stående konung (ordet användes även
om stjärnkartor).
2. atlas, tygsort, i ä. tid atlask, 1532
o. ännu på 1800-t., atlas 1729, jfr da.
atlask, m\t\. attelas, ty., ä. eng. atlas,
ytterst lån från arab. atlas, utan hår,
glatt, i nyarab. även om glatt sidentyg.
atlet, ytterst från grek. athletes, till
athlein, kämpa, tävla, till äethlos, kamp.
atmosfär, 1716, 1725 = fra. at-
mosphére osv., av nlat. atmospha?ra,
till grek. atmös, dunst (av ovisst ur-
sprung), o. sphalra, klot (se sfär).
atom, 1728, Kellgren: atom = ty.
atom, ytterst från grek. dtomos, odel-
bar, av det nekande a- (se o-) o. tomös,
till témnein, skära, varav även sv. lån-
ordet tom, volym.
1. att, infinitivmärke, fsv. at (jämte
aat, varav i obetonad ställning ad(h),
jfr talspr. d) = isl., no., da. at (i da.
vanl. uttalat ungef. å). Egentl. samma
ord som fsv., isl. o. fda. prepos. at,
åt, till (= åt), jfr liknande använd-
ning av den likabetydande prepos. eng.
lo, fhty. zuo (ty. zu). Formen å fram-
för inf. är fsv. at med förlängt a (se
åt), jfr sv. dial. åt i samma anv., men
beror delvis på sammanblandning med
ä = och (se d. o.); ok framför infin.
uppträder redan i fsv. (se bl. a. Öster-
gren Spr. o. st. 1: 86).
2. att, konj., fsv. at (jämte ait, ad(h);
om ait se nedan o. om d(h) se föreg.)
— isl., no., da.; för de nordiska språken
egendomlig form. Egentl. neutr. av ett
demonstrativt pronomen, liksom sv. det,
ty. dass, eng. that; f. ö. av omstridd
härledning. Snarast ej att skilja från
fsv. pat, pa>l (sv. det), ty. dass, eng.
that, i det att p (d) av vissa anled-
ningar bortfallit (jfr konj. än, möjl.
== ty. denn, dann, eng. than); se bl. a.
Kock Ark. 11: 117 f. Enl. somliga dock
av en form motsv. got. patei, att, emedan
m. m. (av pat- o. ei, att m. m., väl
egentl. en gammal kasusform till en
pronominalstam). Man har också tänkt
sig ett germ. *jala, jfr sanskr. yad,
neutr. till ya-, vilken (= grek. (h)ös,
neutr. (h)ö); liksom fsv. cet, fgutn. et,
att, möjl. bör identifieras med got. ita,
det. Om en annan möjlighet se Noreen
Gesch. § 204, 3: av *jaint >> ät i halv-
stark stavelse >» at, till got. jains osv.,
den där; jfr han.
attack, 1627, av fra. attaque, vbalsbst.
till attaquer, anfalla (= attackera),
av omtvistat ursprung.
attentat, i modern betyd, först på
1800-t., i grundbetyd, '(orättmätigt el.
brottsligt) försök el. tilltag' redan 1644
== ty., fra. osv., av lat. attentätum,
egentl. part. pf. pass. n. till attentäre,
försöka, av ad-, till, o. tentäre, känna
på, pröva (se tentera).
attest, 1650 = ty., eng., till lat.
attestäri, intyga, ytterst till testis, vittne,
jfr protest, testamente.
attiralj, Karl XII 1704, i fullt modern
anv. 1773, av fra. attirail, tillbehör, till
attirer i en äldre betyd, 'ställa i ord-
ning', av å, till (lat. ad), o. tirer, draga
(se tirad).
attityd, 1773, av fra. attitude, av
mlat. aptitudo, lämpligt tillfälle, till
lat. aptus, tjänlig (vartill sv. aptera),
egentl.: tillfogad (jfr koppel, kopula).
attrahera, i naturvetensk. anv. Trie-
wald 1728, ytterst av lat. attrahere, av
ad-, till, o. trahere, draga (se trakt).
— Härtill: attraktion.
attrapp, i den ursprungligare betyd,
'(angenäm) överraskning' hos Kellgren
(ännu Wennerberg: 'aldrig mer at-
trapper'); även den härur utvecklade,
numera nästan ensamt brukliga konkreta
betyd, är först uppvisad hos Kellgren;
av fra. attrape, snara, skälmstycke, till
attrapcr, egentl.: fånga i fallgrop (besl.
med trappa o. trampa).
audiens, i modern betyd, redan 1537
auditör
23
avenbok
jfr fra. audience osv., av lat. audientia,
uppmärksamhet på en talande, till
audire, höra, jfr följ.
auditör, 1G51 (om Wivallius) = ty.
auditeur ds., av fra. auditeur, även:
åhörare, lärjunge, av lat. auditör, till
audire, höra, vartill också sv. audito-
rium, egentl.: hörsal.
augusti, jfr fsv. augnsta mönadh o. da.,
ty., eng. august; av lat. augustus (mensis),
av Augustus, den förste romerske kejsa-
ren, till vars ära månaden uppkallades
(egentl.: helig, hög, vördnadsvärd; ur-
besl. med öka) == mansn. August.
auktion, o. 1650, jfr ty. auktion; av
lat. auctio (genit. -önis), ökning, till
augere, öka, urbesl. med öka.
aula, 1846 — 47: universitets aula eller
solennitelssal == ty., av lat. — , av grek.
avle, gård, palats m. m.
Aurora, kvinnon., av lat. Aurora,
morgonrodnadens gudinna, egentl.: mor-
gonrodnad (av urital. "ausösa), besl.
med grek. EÖs, (av *ausös) ds.; urbesl.
med öster (se närmare d. o.).
auskultera, av lat. auscuUäre, lyssna
(av stammen ans- i öra o. -cultäre,
besl. med hälla, egentl., såsom ännu i
dial., luta); se boj ska ut.
auto, i sam mans., av grek. avtö-s, själv;
i t. ex.: Autodidakt, av grek. adj. av-
todidaktos, självlärd, till didåskein, lära,
rotbesl. med lat. docere, lära (se docent).
— Autograf, ytterst av grek. adj. av-
lögraphos, egenhändigt skriven, till
grdphein, skriva (jfr fono-, telegraf
osv.). — Automat, ytterst av grek. adj.
aoiömatos, som tänker el. handlar av sig
själv; senare ledens härledning är om-
stridd. — Au tomobil, G HT 1896 = ty.,
av fra. automobile, till lat. mobilis,
rörlig, till movere, röra (se mobil i er).
av, adv. o. prep., fsv. af = isl. af,
no. av, aav, aa, da. af, got. af, ab-,
fsax. af, fhty. ab(a) (ty. ab), ags. of
(eng. of, off), av germ. 'ab(a)~, af,
motsv. lat. ab, grek. apö el. dpo, sanskr.
apa, från, av, av ie. 'apö. Den i fsv.
i en mängd uttryck kvaiievande grund-
betyd, 'från' t. ex. far abnam affegipto
lande, har i nsv. efter hand i åtskilliga
fall kommit att betecknas med från.
Utdöd är t. ex. betyd, 'om, angående'.
— Av och an, 1556, efter mlty. af undc
an, ty. ab und an. — Av och till,
1544, motsv. i da., efter mlty. af unde
tö, ty. ab und zu. — Gammal kompara-
tivbildning: efter (se d. o.). — Om
olika bet} d. -skiftningar hos av se t. ex.
av dan k a, avgud, av vittra.
avancera, milit. Gustaf II Adolf 1621,
om tjänstemän 1677, av fra. avancer,
av ett vulg.-lat. * abantiare, till senlat.
abante (till ante, framför), varav fra.
avant, före, framför. — I part. pf., om
åsikter: 'långt åt vänster gående' från
1880-t.: ordet förses i denna betyd, av
Wirsén 1882 med citationstecken. —
Härtill: a vans, av fra. avance.
avbräck, O. Petri = da. afbrwk, från
mlty. afbrck{c), till av o. mlty. breken,
bryta (varav bräcka 1).
avdanka, 1600-t. = da. afdanke, från
lty. afdanken, avskeda, el. ty. abdan-
ken; till lty., ty. danken (— tacka);
alltså egentl.: tacka vid avskedet. I
betyd, 'avskeda, hemförlova' nu ersatt
av försvenskningen avtacka; jfr till
betyd. -utvecklingen fra. remercier, av-
skeda, egentl.: tacka.
ave, se ävja.
avel, i sv. dial. även: styrka, kraft,
fsv. a/7, avel m. (o. n.?), styrka, kraft,
förvärv, avkastning = isl. afl, no. avi
n. ds., da. avel, avkastning o. d., fsax.
abal, styrka (ags. afol är ett fsax. ord);
av germ. "ab(a)la-. Härtill vb. avla,
fsv., isl. afla, da. avle; i betyd, 'för-
värva, åstadkomma' o. d.; i betyd, 'avla
barn' ej i isl., men redan i fsv. ; jfr fhty.
afalön, ivrigt syssla, o. sv. ävlas. Jfr
även ämne, av germ. "abnia-. Av germ.
af-, ab- = ie. op- i lat. opis, ope, plur.
opes, kraft, rikedom, m. m., opus, arbete
(se opera), sanskr. apas, verk, osv., jfr
möjl. även grek. Apöllön, egentl.: den
kraftige (Prellwitz BB 24: 214); i avljuds-
förh. till sv. öva. — Betyd, 'avkastning'
hos nsv. o. nda. avel utgår från verbet.
avenbok, 1740-t., av ä. da. av(e)nl)0g,
da. avnbeg, möjl. med anslutning till
avne, agnar, syftande på de långa frukt-
skalen (M. Kristensen Ark. 17: 90), lånat
från mlty. hagenbåke = ty. hagc{n)buchc
(se hage); härav även sv. annbok; del-
vis dunkla ljudförhållanden (se SAOB).
aveny
24
avsked
aveny, i modern betyd. 1779, annars
redan 1627 (i betyd, 'pass'), av fra.
aoenue, till avenir, komma till, av lat.
advemre, av ad-, till, o. venire, komma (jfr
;i ti v e n t o. ä v c n t y r). I fråga om betyd. -
atvecklingen jfr allé, gång, pass 1.
avfällig, se fäll i g.
avgrund, förr, t. ex. i Bib. 1541, även
n., fsv. afgrund n.? = da. afgrund,
från mlty. afgrunt (-de) m. o. n. ==
fhty. abgrunti n. (ty. abgrund m.); till
av, väl i betyd, 'nedåt (gående)', o.
(ytterst) sbst. grund, mark, botten.
Jfr med annat bildningssätt got. af-
grundipa, snarast till ett adj: *af-
grundus, av vilket även avgrund kunde
vara bildat.
avgud, fsv. afgup m. o. n. = no. av-
gud, da. afgud; ej känt i isl.-fno.; möjl.
alltså lån; jfr mlty. afgot m., fhty. ab-
got n. m. (ty. abgotl m.), ags. afgod n.;
till av i nedsättande betyd. : 'avvikande
från det rätta el. normala' (jfr sv. avart,
avund, avvita). Jfr även got. afgups,
gudlös, egentl. : vänd från Gud — sydsv.
diäl. avgud, elak person.
avig, fsv. avigher, avugher, bakvänd,
baklänges — isl. pfugr ds., da. avet (av
'avigt, neutr. sing. som adv.), fsax. abuh,
fhty. abuh, abah (ty. äbig); jfr eng.
awkward, som möjl. förutsätter ett ags.
*afoc, med annan avledn., men kanske
snarare, med Björkman Scand. loanw.
s. 20, lånats från nord. spr. Stundom
betraktat som avledn. av ett ie. *op i
grek. öpisthe, bakom osv. (se efter), o.
i så fall att, om också ej direkt, samman-
hålla med sanskr. dpäka-, bakom lig-
gande, fslav. opaku, vänd bakåt o. d.;
möjl. i avljudsförh. till got. ibuks, bakåt,
tillbaka (jfr grek. epi). Kanske dock
snarare avlett av det väl i alla händelser
besl. av i betyd, 'bort, från'. Jfr avog
ävensom äbb, ävja.
avi(s), i betyd, 'åsikt' 1614, 'medde-
lande, notis' 1626, 'tidning' 1621 (ännu
1889: Avisen som namn på en svensk
tidning, jfr da. Folkets Avis o. se avisa),
jämte da., ty. avis o. eng. advice från
fra. avis, egentl.: mening, åsikt, mlat.
a(d)visum, av lat. ad, till, o. part. perf.
visus till videre, se (urbesl. med veta).
avisa, tidning, nu blott skämtsamt,
1689; väl till plur. avisor, som är en
ombildning av aviser (plur. till avis)
liksom t. ex. rosor för äldre roser. I
slutet av 1700-t. jämte gazeite (båda hos
Bellman) den vanliga beteckningen för
'tidning'.
avlat, fsv. aflat, från mlty. aflåt; jfr
isl. aflåt, ty. ablass; egentl.: efterskän-
kande; se f. ö. låta. — Ordet måste ha
lånats efter övergången ä > å; jfr låter
o. olat.
avlida, fsv. aflipa = ä. da. aflide,
egentl.: gå bort, gå hädan; se lida 1.
avlång, fsv. aflanger~da. aflang, ä.
ty. ablang, väl efter lat. oblongus, av
ob- (besl. med ab, se av) o. longus,
lång.
avlägsen, 1649, jfr no. aavla>gse, om-
bildn. av ä. nsv. avlägen, i anslutning
till ä. avlägse, fsv. aflaigse, som avlägges,
vilket är en bildning till vb. afl&ggia el.
ngt därmed besläktat nomen.
avnämare, 1633, från lty. afnemer el.
ty. abnehmer; jfr da. avn&mmer, till lty.
uemen, taga (jfr särsk. förnimma).
avog, fsv. avogher, en sidoform till
avig (se d. o.). Ännu på 1700-t. även
i betyd, 'avig, riktad bakfram o. d.'; nu
blott i överförd bemärkelse: motig, t. ex.
1848, ovänligt sinnad, t. ex. Serenius 1734
(om snäsiga el. ovänliga ord o. d. t. ex.
L. Petri 1559), samt i det från fsv. här-
stammande uttr. bära el. föra avog
sköld mot sitt land o. d., dvs. egentl. :
sköld vänd åt orätt håll.
avråd, fsv. afrap, motsv. isl. afrad,
afrdd, jfr fsv. afra>p(e), afredh, afradhe,
sannol. av ett vb motsv. isl. råda af
bl. a. 'slutgiltigt bestämma', alltså egentl. :
på förhand avtalad el. bestämd avgift;
formerna -razdh, -redli bero på anslutning
till neutr. afrwpe (av urnord. *-räpia-).
Enl. en äldre tolkning av *afraip, till
ett verb motsv. isl. afreiÖa, utreda, be-
tala; jfr fsv. afrezl(a) i betyd, 'avråd'.
avrätta, 1544, till fsv. raitta, ä. nsv.
råtta ds., jfr mlty. africhteu ävensom
da. henrette, ty. hiurichteu o. under
skarp rättare. — Förr bl. a. även
'dressera' (djur) o. d., motsv. i da. o. ty.
avsked = da. afsked, efter mlty. af-
sche(i)t, ty. abschied, till mlty. scheiden,
schéden, skilja; jfr besked o. se sked.
avskräcka
25
back
Alltså: egentl.: skilsmässa; sedan bl. a.:
tillåtelse att bege sig bort o. handlingen
att säga farväl (NT 1526). lord o. av-
sked (1665) ingår däremot en gammal
betyd, 'besked', väl egentl.: avgörande,
avskiljande.
avskräcka, Bib. 1541, se skräck.
avskräde, 1558, se skräda.
avund, fsv. af and, i fsv. o. ä. nsv. även :
harm o. fiendskap, = isl. gfund, da.
avind; av av (om betyd, se avgud) o.
en avledn. till vb. unna (se d. o.);
en annan avledn. uppträder i fsax. ab-
unst, fhty. abunst, motsv. den i sv. lån-
ordet gunst (se d. o.).
avvita, fsv. a [vita, av till i betyd,
'från' o. fsv. vit, vett; jfr fsv. vanvita;
fsv. avita bör kanske jämföras med mlty.
dwitte, dårskap; se f. ö. vett.
avvittra, jnr. o. kamer., 1549, till av
i betyd, 'från' o. fsv. vitra, kungöra,
bildat av adj. viler, klok (se vitter).
Kgentl.: kungöra vad som bör avskiljas;
sedan: vederbörligen avskilja.
1. ax (på växt) = fsv., isl. = da. aks,
got. ahs, mlty. är, fhty. ahir, ehir (ty.
ährc f.), ags. éar (eng. ear), av germ.
*ahsa-, *ahaz, *ahiz n., motsv. lat. acus
(genit. -eris), agn i ax, av ie. *akos, "akes,
en s. k. s- stam, till den ie. roten ak,
vara vass, i agn 1 m. fl. — Germ. *ahsa-
(= ax) förhåller sig till lat. acus som
t. ex. *leuhsa- (= ljus) till sanskr. röcas.
2. ax, hjulax o. d., 1566: -ax, se axel 1.
1. axel, på hjul, fsv. axul — isl. gxull,
da. axel; avledn. av ett ord motsv. mlty.
asse ds., fhty. ahsa (ty. achse, varav da.
akse o. sv. ax 2), ags. eax; besl. med
lat. axis, grek. dxön, sanskr. åksa-, fslav.
osi, litau. aszis, vagnsaxel, fir. ais, vagn;
väl att sammanhålla med följ. — Ovan-
stående tillhöra de et}rmologiska mot-
svarigheter, som berättiga oss att för-
lägga bruket av vagnar till indoeuropeisk
tid; jfr vagn.
2. axel, skuldra, fsv. axl — isl. gxl,
da. axel, fsax. ahsala (ty. achsel), ags.
eaxl, av germ. *ahslö, motsv. lat. äla
(av "axla), armhåla, vinge, axilla, arm-
håla; väl besl. med föreg. ord.
3. Axel, mansn., o. 1350, av fda.
Axilen (med -en uppfattat som best. art.),
av Absalon, egentl. hebreiskt: fridens
fader.
axiom, ytterst från grek. aksiöma,
värdering, åsikt, bildat till aksioun, vär-
dera, anse, avledn. av dksios, värd, av
stammen i ägo (se åka).
azalea, ytterst till grek. atsaleös, torr,
till ätsö, torkar (av *azd-), till roten
as, varom se aska, ässja. Azalean
växer i torr jordmån.
azur, se asu r.
B.
babbla, o. 1840, jfr da. bable, lty.
babbeln, ty. pappeln, eng. babble; av
ljudhärmande ursprung; jfr (det ej be-
släktade) lat. babuläre, fra. babiller.
babian, 1667, i ä. nsv. bauian m. m.,
av lty. bavian el. holl. baviaan, av fra.
babion, babouin, som även lånats i sv.
babuin; av ovisst ursprung.
babord, ä. sv. bak-, bag-, 1640-t.,
motsv. isl. bakborÖ, da. bagbord, mlty.
backbord, holl. bakboord, ags. bacbord
(eng. backboard); delvis påverkat o. möjl.
helt o. hållet lånat från annat el. andra
språk; se f. ö. bak o. bord. Namnet
beror därpå, att å forntidens skepp |
styret var anbragt på fartygets högra
sida (styrhord) och att styrmannen så-
lunda vände ryggen till den andra.
bacill, 1878, ytterst från senlat. ba-
cillus, dimin. till lat. baculus, biform
till baculum, stav, käpp, besl. med grek.
baklcrion ds. (se bakterie).
1. back, sbst., matbunke 1765 (i den
föråldrade betyd, 'vattenbehållare' redan
1671), från lty. back, av holl. bak, jfr
senlat. bacca, vattenbehållare, se bal-
ja 1, bassäng, bäcken, bägare; möjl.
egentl. keltiskt. - - I överförd betyd.:
backlag, egentl.: matlag (på ett fartyg),
! samt vidare, 1685 osv.: mindre upphöjt
6
bajadär
däck, antagl. et ter den t t ag- el. brick-
[iknande formen. I båda fallen Lån från
lt v. el. noll.
2. back, 1788, adv., från eng. back,
för aback, av ags. o/i bwc, på el. till
ryggen (jfr bak). Härav: backa.
backanal, jfr fra. bacchanale osv.,
till lat. bacchänäliq plur., fest till vin-
guden Backus' ära (f. ö. en egendomlig
bildning; väl analogiskt efter saturnälia,
neptunälia osv., se Niedermann Zfvcrgl.
Sprachf. 45: 349 f.).
backe, fsv. bakke — isl. bakki, da.
bakke; åtm. delvis en form med urspr.
nk (jfr dricka, drinkare), motsv. da.
bunke, jfr bank i molnbank (se bank
1), lånorden bank (se bank 1, 2) o.
det inhemska bänk; väl av ie. roten
bhang, vara böjd. välva sig, i sanskr.
bhanj-, bryta, böja; delvis kanske dock
av en germ. stam *bakkan-, ä. "ba^nån-
o. möjl. besl. med bak, rygg.
backfisch, från ty. backfisch, motsv.
holl. bakvisch, egentl.: stekfisk, dvs.
liten fisk: av ty. backen, besl. med baka.
bad, fsv. badh (i sht varmt) = isl.
baÖ, da. bad, fsax. bad, fhty. bad (=
ty. ; härtill stads- o. landsuamnct Baden,
egentl. dat. plur., fhty. az badun, vid
varmbaden), ags. ba>Ö (eng. bath); i av-
ljudsförh. till fhty. bäjan (ty. båhen),
bädda, värma ; knappast besl. med lat.
fovere, värma. Jfr bastu. — Härav:
bada, fsv. badha = isl. baÖast osv.
bädda, si. av 1600-t., biform till bada,
uppkommen i uttr. såsom bada på o.
d., där verbet i obetonad ställning be-
hållit sin gamla korta vokal. — Härtill:
badd, stryk (jfr immerbadd).
baddare, 1769, sannol. till bädda i
betyd.: ge stryk; jfr sv. dial. bada o.
badde-huggare, bäding samt sv. hug-
gare; alltså egentl.: en som kan ge
duktigt med stryk.
bagage, början av 1 600-t., ytterst
från fra. bagage (varav eng. baggage),
avledn. av ett ord motsv. mlat. baga,
säck, väl av germ. ursprung, jfr isl.
baggi o. bpggr, påse (se bagge); jfr
även bagatell. Ännu hos Bellman (i
betyd, 'pack') o. möjl. även Dalin 1850
uttalat trestavigt. Med avs. på betyd,
'pack, byke' jfr pack.
bagatell, 1667,Runius o. 1710,frånfra.
bagalclle = ital. bagatella, obetydlighet.
Vanl. tolkat som en avledn. av mlat.
baga i betyd, 'liten packe', varav även
bagage är bildat. Annorlunda Suchier
ZfrPh 19: 104: egentl. provencalskt o.
fem. till fprov. bagastel, sprattelgubbe;
alltså urspr. 'docka' el. dy\.; dimin. till
prov. bagas, pojke; f. ö. med likartade
anv. i ital. bagatella, som har sitt ur-
sprung i fra.
baggböla, bildat av Baggböle, såg-
verk i Västerbotten, vars egare på 1860-
talet beskylldes för att olovligt tillägna
sig timmer i kronoskogarna.
bagge, gumse, = no. (stald)baggi, ett
ännu ej överallt fullt folkligt uttryck,
upptaget i riksspr. vid mitten av 1600-t.
från Götaland, där det ännu är mera
allmänt än gumse osv.; egentl. identiskt
med isl. baggi m., no. bagge, packe, bylte,
o. sammanhängande med isl. bpggr, påse
(se bagage ävensom packe); jfr meng.
bagge, säck (eng. bag), som enl. Björk-
man Scand. loanw. s. 228 snarast är in-
hemskt, ävensom flaml. bagge, ryggkorg,
Man har antagit, att ordet egentl. bru-
kats om osnöpt gumse o. närmast syf-
tat på djurets testikelpung; jfr med avs.
på bet}rd. -utvecklingen b läs, tupp osv-
Häremot talar emellertid, att bagge även
användes om andra, särskilt tjocka o.
klumpiga djur, i Norge bl. a. om kalvar
o. får, i Sverige om hästar (t. ex. Dal.,
Gotl.) o. om vissa insekter (jfr skal-
bagge); jfr v. Friesen Mediagem. s. 98.
Härledningen är i övrigt oviss; -gg- har
sannol. hypokoristiskt ursprung; se
förf. NTfF 3 R 12: 53 f. — Jfr följ. o.
norrbagge.
baggsöta, i sht den urspr. norska
Gentiana purpurea, y. fsv. baggasöta,
till bagge, norrman (se norrbagge), o.
söt (skämtsamt på grund av sin stora
beskhet, varför den även kallats beskört).
Växten har för sina medicinska egen-
skaper införts från Norge.
baisse, från fra. — , till bas, låg (av
lat. bassus; jfr bas 1). Motsats: hausse
(se d. o.).
bajadär, från fra. baijadere, av portug.
bailadeira, danserska. av bailar, dansa;
jfr bal 2.
bajonett 2
bajonett, 1693, frånfra. baionnette,t\\\.
vanlig uppfattning av namnet på den
franska staden Bayonne, där vapnet
skall vara uppfunnet; enl. vissa roma-
nister dock bildat av fra. båilloner, an-
bringa en båillon, munkafle.
bajrare, jfr fsv. beyerar plur. ; ty.
bayer, motsv. lat. *Baivarii, plur. (Baio-
arii), dvs. (de keltiska) boj erna, vilkas
namn även ingår i namnet Böhmen,
varifrån bajrarna urspr. invandrat (se
b öm a re). Jfr familjen. Beijer, Beyer.
bak, rygg, fsv. baker m. — isl. bak
n., ags. bcvc n. (eng. bak); utan säkert
uppvisade motsvarigheter i utomgerm.
språk, av mycket omtvistad o. allt-
jämt okänd härledning; jfr backe.
— Samma ord ingår i en del nedsät-
tande beteckningar, såsom dröba(c)k
(se drog) o. slöba(c)k, jfr fsv.
aghnabaker, sädestjuv, isl. grdbakr
= ä. nsv. gråbak, fsv. lerbak ävensom
åbäke samt i fråga om betyd, latrygg
o. ynkrygg. Se förf. Spr. o. st.
16: 152. — Baklänges, fsv. bakla>ngis:
se lä n ges.
baka, fsv. baka, baka, uppvärma. =
isl. baka, da. bagc, ags. bacan (eng.
bake), fhty. bahhan; jfr det på annat
sätt (sannol. genom assimilation av kn >
kk, av ie. *bhogn-) bildade fsax. bakkan,
fhty. bacchan (ty. backen); i avljuds-
förh. till grek. phogein, rosta, steka.
bakdanta, = fsv., av bak o. fsv., ä.
nsv. danta, av lty. "danten (= ä. boll.),
jfr ä. ty. tanden med avledn. ty. tån-
deln, skämta; denom. till mlty. tant,
tomt prat (varav da. tant), ty. tand;
av ovisst ursprung.
bakterie, 1870-t., från ty. (Ehrenberg
1828), ytterst från grek. bakterion, di-
min. av bäktron, stav, käpp; jfr det
besläktade, från lat. härstammande
bacill.
1. bal, packe, 1648, om papper 1628
= da., från lty. bal, av fra. balle, som
självt lånats från fhty. hallo, mhty.
balle (ty. ballen); besl. med ballong o.
det inhemska boll.
2. bal, danstillställning, 1600-t., =
da. = ty. balt, ytterst från fra. bal,
till ffra. balter, dansa, liksom ital. ballo
till ballare, av senlat. balläre, från grek.
baldersbrå
ballitsö, dansar, egentl.: kastar benen,
avledn. av bållö, kastar (urbesl, med
kvälla); jfr balett, ballad o. baja-
där.
balans, 1627, ytterst från fra. balance,
av lat. "bilancia, vågskål, avledn. av
bilanx (näml. libra), våg med två vikt-
skålar, av bi-, två-, tve-, o. lanx (genit.
lancis), vågskål, fat. — Förr bl. a. även
'vågskål', t. ex. 1745.
baldakin = fsv., jfr isl. baldakin
m. m., ty. baldacbin, fra. baldaquin
osv., mlat. baldacinnm, avledn. av Bal-
dak (ital. Baldacco), namn på Bagdad,
det ifrågavarande sidentygets hemort. —
Jfr t. ex. fsv. o. isl. sindal, egentl.: tyg
från Sindlm, Indus, Indien.
Balder, gudanamn, litterärt lån från
isl.-fno. Baldr (genit. -rs) = ags. beal-
dor, herre, fhty. paltar (i en av troll-
formlerna från Merseburg, här antingen
som appellativ el. som gudanamn ; i se-
nare fallet snarast om Balder; dock om-
tvistat; jfr Bråte Ark. 35: 287 med Ut-
ter.); i isl. skaldeomskrivningar såsom
folk-, mannbaldr är den appellativiska
anv. sekundär, vilket däremot sannol.
ej är fallet med det ags. ordet. Alltså
snarast ett som namn använt appellativ
(av samma slag som Frö o. det kristna
Herren), besl. med båld, tapper, djärv.
— Ehuru Balder egentl. (delvis) är en
mytisk representant för dagsljuset, som
i regelbunden växling försvinner o. åter-
kommer, torde i så fall överensstäm-
melsen med litau. bdltas, vit (se bål 3)
vara tillfällig. Till denna ordgrupp hör
däremot sannol. ags. Baddceg, Odens
son (i en kungalista), egentl. 'den ljusa
dagen' o. reellt identisk med Balder. —
Gudanamnet förekommer enstaka i fno.
ortnamn; är däremot i svenska ej sä-
kert belagt. Jfr baldersbrå, som dock
ytterst har ett annat ursprung.
baldersbrå, t. ex. Betzius 1806: bal-
lerbrå, om Anthemis, sv. dial. även bal-
der-, baller(s)-, balle-, balse-, ballings-
m. m. = da. bölders-, bulderbraa, no.
baldur-, balder-, balle-, barbrå, ni si.
baldurs-, baldinbrd. Senare leden inne-
håller ett ord motsv. fsv. bra, isl. brå,
fsax. brdha, fhty. bräwa (ty. braue),
ögonbryn, möjl. i en äldre betyd, av
bale
28
bana
'rörligt bräm', av roten i mhty. brehen,
glimta I se brås, förebrå); växtens kant-
blom mor förändra under dygnet ställ-
ning. Förra leden, som är ganska om-
tvistad, föres vanligen till gudanamnet
Balder (på grund av växtens hvitglän-
sande strålblommor). Snarast ingår här
dock genit. hallar till isl. bpllr, sv. boll
(se d. o.), som då syftar på blomfästets
halvklotformiga, hos vissa arter t. o. m.
koniska form; jfr namnen surkulla o.
surt u p p a på Anthemis cotula (till resp.
vfs. kutder o. tupper, topp); i så fall
äldst: "ballarbrä > hall(e)rbrå, var-
till baldersbrå är en lärd ombildning,
möjl. företagen av. Snorre Sturluson.
Se Palmer Ark. 34:138. Jfr buller-
blomster.
bale, Broocman 1736, uppkommet
ur stammen badhl- i vissa böjnings-
former, t. ex. plur. badhlar, ä. nsv.
badlar o. 1645, av fsv. badhul, bcedhil,
bale, avledn. av stammen i bädd.
Knappast har, såsom stundom antagits,
dessutom ett "bali funnits, i avljuds-
förh. till bol o. sv. dial. bylja.
balett, i modern betyd. 1665, från
fra. hållet, av ital. balleito, dimin. av
hallo (se bal 2).
1. balja/kärl, y. fsv. balia = da. ball(i)e,
från mlty. ballie, lånat från fra. baillc,
väl av mlat. *bacula, möjl. dimin. till
det ord, motsv. senlat. bacca, som ligger
till grund för back 2 o. bäcken, jfr
bassäng.
2. balja, skida, slida, fsv. balia, väl
av ä. da. halge, biform till det nu nästan
obrukliga sv. lånordet balg, motsv. mlty.
balch (genit. balges), bälg, svärdsskida, ty.
balg, bälg, skida, balja, etymologiskt
identiskt med det inhemska sv. bälg
(av urgerm. 'bal&i-) o. besl. med gall.-lat.
bulga, lädersäck (se budget).
balk, fsv. balker el. (med s. k. u- om-
ljud) bolker — isl. bplkr, vartill även n-
stammen fsv. halke, fsax. balco, fhty.
balcho (ty. balkeri, bjälke); avledn. på
-k av den stam, som (med olika avljud)
ingår i bjälke o. bål, stomme, kropp,
samt isl. bulki, fartygslast. I vissa be-
tyd, lån från lty. Jfr falang.
balkong", 1656, av fra. balcon, liksom
ital. balcone, sannol. av provenc. balcon,
bildat medelst det romanska suffixet
-one av den germ. stammen balk- (ej
nödvändigt just av fhty. balcho); se
balk.
ballad, i modern betyd. Kellgren o.
1790, ytterst från provenc. ballada,
dansvisa, avledn. av ballar, dansa; se
bal 2.
ballast, se barlast.
ballong, ytterst från ital. ballone, stor
boll, medelst suffixet -one bildat av balla,
boll, vilket har germ. ursprung; se bal
1, boll. — Om luftballong i sv. 1788.
ballra, prata, sladdra, se bullra. I
den äldre betyd, 'bullra' redan 1599.
balsam, fsv. balsam(a), jämte isl. bal-
samr, ty., eng. balsam, ffra. balsme (var-
av fra. banme, eng. balm) av lat. bal-
samum, av grek. hålsamon, väl av
semitiskt ursprung; jfr balsamin o.
även bisam(-oxe).
balsamin, 1790, ytterst av grek. bal-
samine, avledn. av hålsamon (se föreg.).
baltisk, se Bält.
Baltsar, mansn., av ty. Balthasar, var-
av även det också i sv. förekommande
familjenamnet Baltzer.
balustrad, 1740, från fra. baluslrade,
avledn. av halustre, liten pelare, av grek.
balaiistion, granatblomma (vars blom-
foder liknade balustradkolonnen).
bambu, i ä. tid ofta bambus, med
motsv. i de flesta europ. språk; av ma-
lajiska bambu.
[barns, sv. dial., bjässe, se under p i mp-
la (slutet).]
bana, sbst., fsv. bana, tävlingsbana =
da. bane, från mlty. hane, jämn el. öppen
plats = mhty., ä. ty.; jämte mlty. han
m. o. f. (varifrån sv. biformen ban) =
mht}'. (ty. hahn); av omtvistat ursprung;
i alla händelser, av formella skäl, ej till
sanskr. pänthäs, väg, grek. pöntos, hav,
lat. pons (genit. pontis), bro ^ grek.
patos (*pnt-), väg, osv.; knappast ej
heller, på grund av betyd., till ie. roten
bhan, glänsa, i grek. phainö, glänser,
sanskr. hhänn-, ljus, sken, osv.; snarare
då, ehuru även detta osäkert, med grund -
betyd, 'slagen, jämnad väg', till stammen
i bane. — Vara (osv.) å bane, förr
även: vara på ban(en), o. 1600, efter
ty. anf der hahn sein. Formen på -e
banal
29
bann
möjl. i anslutning till uttryck såsom
vara på färde osv. — Härav vb. bana,
Columbus Ordesk. = da. bane, från ty.
bahnen.
banal, senare hälften av 1800-t. = ty.,
av fra. = : alldaglig, utsliten, till allas
tjänst; den senare betyd, ursprungligare,
egentl.: vad som hör till en länsherres
ban el. jurisdiktion o. av honom på-
bjudits til) allmänt begagnande ; avledn.
av det från germ. spr. lånade fra. ban
(se bann).
banan, Kiöping 1667 (om frukten),
allm. eur. ord av span. el. portug. banana
(frukten), banano (trädet), egentl. av
afrikanskt ursprung.
band — fsv. = isl., da., fsax., fhty. ty.
band n., av germ. *banda- ; jfr eng. band
(av nord. o. fra. ursprung) samt, med
annan avledn., got. bandi, ags. bend (av
germ. *bandjö-); besl. med sanskr. han-
dha-, m., band; se binda. — I betyd,
'trupp, följe', är ordet lånat från ty. o.
fra. bände, som återgår på ital. banda,
självt av germansk härkomst o. nära
besl. med band; jfr även följ.
bandage, Acrel 1767, från fra. ban-
dage, avledn. av bände (sv. band i
heraldisk betyd.), av germ. börd, motsv.
fhty. bin ta (ty. binde); till binda.
bandit, o. 1660 = ty., fra., från ital.
bandito. egentl. förvisad, perf. part. till
bandire, motsv. det från germ. språk
härstammande mlat. bannire, förvisa, se
bann, ban na (o. möjl. dessutom på-
verkat av ett ord, motsv. got. bandwjan,
ge ett tecken).
bandolär, se bantlär.
bane, baneman, fsv. ban i = isl. bani,
fsax., flit. bana, ags. bana, bona (eng.
bane), av germ. "banan- m.; härtill av-
ledn. got. banja, isl. ben, sår; antagl.
av en utvidgad form till den germ. rot
ba-, som ingår i isl. bgö, kamp. Grek.
phönos, dråp, som annars kunde utgå
från en motsv. ie. stam bhon-, hör där-
emot icke hit: det måste härledas ur
ett ie. *g"honos.
baner, fsv. bane(e)r, banner(c), även
baniel, motsv. fno. banel, da. banner,
mlty., ty. banner, (ty. även banier), av
fra. banniére; väl, liksom ital. bandiera,
av vulg.-lat. "bandaria, till senlat. ban-
dum, bannum, fälttecken, fana (jfr ffra.
ban, fana); av germ. härkomst o. en
ombildning av ett ord motsv. got. band-
wa, bandwö, tecken (jfr a b an don g),
av ovisst ursprung.
1. bank, sandbank o. d., 1644; från
lty., ty. bank (av germ. *banki-, identiskt
med det inhemska bänk; jfr bank 2),
möjl. delvis lånat från eng. bank, som
sannol. självt har nord. ursprung; av
samma stam som backe (se d. o.); i
betyd, 'mörk molnvägg' väl inhemskt;,
jfr da. banke, sand- o. molnbank, som
enl. Falk-Torp är ett inhemskt ord.
2. bank, penninginrättning, 1642 =
da., från lty., ty. el. boll. bank, jfr fra.
| banque; av ital. banco (se banko) o.
banca, som självt lånats från germ. bank-
i bank 1 o. sålunda är etymologiskt
identiskt med bänk; egentl.: växlare-
bänk.
bänka = fsv. = no. bänka, da. banke,
ty. banken; jfr i samma betyd. fsv. bnnka,
meng. bnnchen, slå, dänga; kan, såsom
varil. antages, vara en avledn. på -k (med
intensivisk-iterativisk betyd.) av ett vb.
motsv. isl. banga, slå, hamra (jfr sv.
bång), men är snarast en oberoende av
detta uppkommen självständig bildning
av en stam bank med onomatopoietisk
karaktär. Jfr dunka.
Bankekind, se Kind.
bankett, (ä. nsv. även p- o. neutr.),
1559, av fra. banqnette, av ital. banchetta,
diminit. av bänka, om vilket ursprung,
germ. ord se bank 1, 2 o. bänk. Jfr
i fråga om betyd, ta f fel.
banko, ytterst av ital. banco, se
bank 2.
bankrutt, 1596, av fra. banqueroute,
ital. banco rolto, egentl. sönderbruten
bänk el. bord; av banco (se bank 2) o.
rotto, lat. riiptns, sönderbruten (till rurn-
pere, bryta, besl. med rov); väl egentl.:
ruinerad bank. — I ä. tid ofta med p-;
se pank.
bann, i lysa i bann osv., fsv. ban,
kyrkligt bann. förbannelse = isl. bann
ds., även: förbud, da. ban, bann, i de
nord. spr. neutr., fsax., fhty. ban, av
myndighet utfärdat påbud, förbud, straff
mot dylikt förbud, kyrkligt bann m. m.
(ty. bann), m., n., ags. gcbann (eng. ban)
banta
30
bard
ii., ungef. ils.; härav en del romanska lån-
ord (se banal o. bandit); besl. med
ir. bann, påbud, förbud, sanskr. bhånati,
ropar, osv.; bildat till en utvidgning av
ie. roten blia, tala, säga, i lat. färi,
grek. phemi (se f. ö. bön o. fabel).
Åtminstone betyd, av 'kyrkligt bann'
ar utvecklad i o. lånad från ty.; med
all sannolikhet bar f. ö. hela ordet in-
förts därifrån. — Härav vb. banna =
fsv., isl. = da. bände osv., allm. germ.
vb., i fsv. med betyd, 'bannlysa, för-
banna', i ä. nsv. (bl. a. även) o. da.
'svärja', i andra germ. spr. också 'på-
bjuda, förbjuda'. Härtill sbst. banna
= fsv , isl. ; i nsv. blott i plur. liksom
skrubbor, snubbor, s näsor o. fin-
ländska grälor. — Jfr abandong.
banta, från eng. bant, efter engels-
mannen Banting (1860-t.).
bantlär, el. bandolär, 1600-t:s förra
hälft, i ä. nsv. med växlande former
= da. bandoler, ty. bandelier, i ä. ty.
även bantlicr, av fra. bandoiiliérc, av
ital. bandoliera el. span. bandolera, av-
ledn. av bandola, dimin. av det från
germ. språk lånade banda (se band).
I sv. genom tysk el. lågtysk förmedling.
baobab = ty., fra., eng.; antagl. lånat
på 1500-talet från något afrikanskt språk.
baptist, Brunn Kyrkoh. 1822, ytterst
från grek. baptistes, som doppar ned,
döpare, till baplitsö, döper, avledn. av
båpiö, dyker (av ie. gHabh- i kväva).
1. bar, disk o. d., ungt ord (från
de senare årtiondena), från eng. bar,
av fra. barre, stång, regel, skrank, sand-
bank, av mlat. barra, av oviss härled-
ning; samma ord som bar(r), sandbank
(om uti. förh.), o. barr 1.
2. bar, adj., fsv. bar = isl. berr (med
s. k. jR- omljud av a), da., fsax., fhty.,
ty. bar, ags. ber (eng. bare), av en germ.
stam baz- (med tonande s), motsv. litau.
basas, fslav. bosii, barfotad, av ie. bhos-,
— Lån från ty. i redbar. — Bar-
huvad, se under huvud.
3. bar = fsv., da., från mlty. -bar;
motsv. fsv. (inhemskt) betr (t. ex. i
aldinbier, fruktbärande), isl. -bdrr, fhty.
-båri (ty. -bar) osv.; besl. med lat. -fcr
(t. ex. i frugifer, fruktbärande); egentl.
ettsjälvst. vbaldj., germ. *bceri(a)- (motsv.
sanskr. bhärga-) till bära, egentl.: bä-
rande, som kan bära(s), t. ex. isl. barr,
berättigad (bildat som t. ex. näm i
förnäm), sedermera i sammans. över-
gånget till suffix, från början i förbind,
med sbst., numera i sv. i sht till verb
(hörbar) och vbalsbst. (valbar). Ofta
likbetyd, med -lig, t. ex. upptänkba r
0. upptänklig. Bar i redbar hör
till bar 2.
barack, 1710 = ty. baracke, av fra.
baraque, väl ytterst från ital. baracca
el. span. barraca, avledn. av ital. barra,
tvärslå, vlat. barra (se bar 1, barr
1, 2, barriär). — Från fra. baraque
kommer även lty. brakke, koja, varav
da. brakke o. götaländska dial. bräcka ds.
barbar, jfr fsv. barbare = ty. bar-
bar osv., ytterst från grek. bårbaros,
person som ej talar grekiska; egentl.:
som talar otydligt; en ljudhärmande
reduplikationsbildning motsv. sanskr.
bärbara-, stammande person, av icke
arisk härstamning; jfr de icke besläk-
tade lat. balbus, stammande, o. sv.
babbla. — Samma ord är folkslags-
namnet Berber (i n. Afrika), jfr även
följ. — Att ett folk betecknar ett annat
med ord, som syfta på det senares oför-
måga att tala, är en icke ovanlig före-
teelse; jfr t. ex. slav. nemici, tysk, av
nemti, stum.
Barbara, kvinnon. = fsv., ty., fem.
till lat. barbarus, utlänning o. d. (se
föreg.) = Barbro.
barberare, B. Olai 1578, i ä. nsv.
även bal-, bard- m. m.; ombildning av
ett ord motsv. ty. barbier = fra., av
senlat. barbärius, avledn. av lat. barba,
skägg, urbesl. med sv. bard 1 o. det
äldre bardskärare, barberare (se bard 1).
Barbro, kvinnon., oblik kasus till
fsv. Barbara (se Barbara); jfr dom-
värj o, frånvaro, utsago osv.
1. bard, hornskiva i valfiskens mun,
Bothof 1762, från lty. bardc el. boll.
baard, motsv. mlty., fht}^., ty. bart,
skägg, ags., eng. beard, isl. bard, kant,
skägg (jfr lånorden fsv. bardliskrtrarc,
barberare, o. knävelborr samt 1 om-
bard, det senare dock osäkert), urbesl.
med lat. barba (*bharzdhä), skägg (jfr
barberare), litau. barzdå ds., osv.;
bard
31
barn
jfr hillebard ävensom bord i betyd,
'kant'.
2. bard, skald, slutet av 1 700-t. ; motsv.
ty. barde, eng. bard, fra. bardc, senlat.
bardus, egentl. keltiskt: gaeliska bård osv.
bardalek, sammansatt av fsv. bar-
daghi, isl. bardagi, strid (av bari-, till
stammén i fsv. ba>ria, isl. berja, slå ;
jfr baron), o. lek; egentl.: kamp, strid;
sedan även om vitter fejd; alltså icke
besl. med bard, skald.
bardisan, i ä. tid. även p-, 1546, ytterst
av ffra. partisane, mlat. partesana: av
oviss härledning.
bardun, 1672, ett slags skeppståg,
ytterst av i tal. bardone (plur. -i); väl
av germ. ursprung o. besl. med bord.
barege, 1823, efter Baréges, en dalgång
i södra Frankrike (jfr kambrik, muss-
lin m. fl. namn på tygsorter).
barett, jfr fsv. berott, från fra. barr-
ctte, av senlat. barretum o. bir(r)étum,
mössa, avledn. av lat. birrus, kappa med
kapuschong, sannol. ytterst av keltiskt
ursprung.
1. bark, (fartyg), y. fsv. bark, == da.,
från lty. el. boll. bark, jfr isl. barki;
av fra. barque, ital. barca, båt, mlat.
barca (se bar ka ro 11, barka ss) jämte
barka (varav ffra. barge, liten flodbåt) ;
avledn. av grek. baris, av koptiskt ur-
sprung.
2. bark, på träd, fsv. barker (o. med
ii- omljud: borkcr, börker) — isl. bgrkr,
da. bark (eng. bark från nord.), av
germ. *barku-; i avljudsförh. till mit}'.
borke (varav ty. borke), av germ. *burk-;
sannol. rotbesl. med barr 2, borre
borste (ie. rot bher-s) i betyd, av nå-
got skrovligt, jfr lty. bork i betyd.:
skrovlighet, hårt skal. — Mellan bar-
ken o. trädet, jfr motsv. uttr. i fsv.,
da., lty., eng. o. fra.
barka (i väg o. d.), Lind 1749, sannol.
en bildl. anv. av vb. barka, avtaga bar-
ken å träd; jfr den likartade betydelse-
utvecklingen i flänga, kvista o. skala.
barkaroll, ytterst från ital. barcarola,
av barcarola, gondoljär, till barca, båt
(se bark 1).
barkass, 1765, från fra. barcasse= ital.
barcaccia, span. barcaza, till barca, båt
(se bark 1).
barlast el. ballast, 1605: bar-, 1636:
bal-, jfr fda., no. barlast; åtminstone
i formen ballast lån från mlty. ballast;
sammans. med last och, såsom första
led, antingen 1) adj. bar (alltså om
den last ett fartyg har, då det är 'bart',
dvs. utan varulast), i vilket fall -//-
beror på assimilation av rt, eller 2) det
i sammans. uppträdande mlty. bal-,
dålig, onyttig (t. ex. bal-sturich), då de
nord. formerna äro att betrakta som
folketymologiska ombildningar.
barm, fsv. barmber = nisl. barmur,
da. barm, got. barms, fsax. fhty. barm,
ags. bearm, av germ. *barma-, motsv.
fin. lånordet parma. Vanl. fattat som
en bildning på -m i avljudsförh. till
bära, av ie. *bhormo-, formellt identiskt
med grek. phormös, flätad korg (att
bära i), som dock torde vara en av
barm oberoende bildning, liksom också
grek. phérma (genit. -atos), foster (av
"bherm-). Ordet betecknar i så fall äldst
mellanrummet mellan bröstet o. bröst-
beklädnaden, där saker förvarades, som
man bar på sig. Möjl. dock, liksom
säkert isl. barmr, rand, kant, till en
helt annan stam med betyd, 'kant, rand',
besl. med bard lo. med samma be-
tydelseutveckling som i bringa 1; jfr
bräm.
barmhärtig, fsv. barmluertogher =
ä. da. barmhajrtig, (da. barmhjertig,
genom yngre fördanskning), efter mlty.
barmhertich, jfr ty. barmherzig. Första
leden är den i sv. erbarmlig, för-
barma ingående stammen barm-, som
innehåller förstavelsen be- o. adj. arm,
o. senare leden utgöres av stammen
hert- i de ty. motsvarigheterna för
hjärta; jfr got. armahairts; översätt-
ning av lat. misericors ds. (till miser,
eländig, o. cor, hjärta, se d. o.).
barn = fsv. — isl., da., got., fsax. o.
fhty. barn, av germ. *barna-, ett slags
/?-particip, ie. *bhorno-, till bära i
betyd, 'föda'; jfr lett. bérns, barn, litau.
bérnas, dräng, av avljudande ie. 'bherno- ;
besl. med got. baur o. isl. /m/T, son. I
fråga om betjalelseutvecklingen jfr ty.
kind till roten i grek. gignomai, födas
(se kön), grek. téknon, barn, till tiklö, al-
strar, föder (se Tegna by), el. rumäniska
barnmorska
32
basa
mit, barn, till lat. uatus, född. — Kasta
q t barnet med bad vattnet, t. ex. 1853,
motsv. i da. o. ty. — Barnsben, i uttr.
från b., fsv. a/]' blötte barns been, motsv.
i isl., da., ty. ni. fl. spr. — Barnkrnbba,
1854 (barna-), motsv. tv. kinderkrippe,
ettor fra. créche (egentl. samma ord
som ty. krippe; se k rubba); med
syftning på .lesnsbarnets krnbba.
barnmorska, 1571: barnamoderskor
plur., sannol. ombildning av ä. nsv.
barnamoder i betyd, 'barnmorska' efter
lt v. bademodersche, egentl.: badgumma.
Litteratur se SAOB. — Ett inhemskt
ord är i alla händelser j o r d (e) gu m ma;
se d. o.
barock, adj., i bet3rd. 'befängd o. d.'
t. ex. Thorild 1785, jämte ty. barock
osv. från fra. baroque, till portug. bar-
roco, span. barrueco, oregelbundet bil-
dad pärla; alltså egentl. en term från
pärlfisket; f. ö. av omtvistat ursprung.
— Som subst., om en viss stilriktning
inom konsten, är ordet i sv. ganska
ungt (o. 1870).
barometer, Alman. 1714 = ty. = fra.
baromélre, till grek. båros, tyngd (se
baryton), o. metron, mått (se meter).
baron, 1621, jfr fsv. barun, isl. barun,
mhty. barun (ty. baron), meng. barun
(eng. baron), av ffra. barun, baron, av
ett vulgärlat. baro (ack. barönem), som
sannol. betytt: man, man i motsats
till länsherren, vasall. Egentl. av germ.
börd, lånat från fhty. baro, man, egentl.:
stridbar man, besl. med fsv. ba>ria, slå,
sanskr. bhara-, strid (se bar da lek);
med avs. på betydelseutvecklingen 'man'
> 'vasall' jfr den motsvarande i mhty.
man. Se t. ex. Briich Einfl. d. germ.
Spr. auf das Vulgärlatein s. 102. Där-
emot bör nog ordet ej, såsom stundom
sker, förbindas med lat. bäro, dum-
huvud, tölp. — Som inhemsk titel i st.
f. friherre är väl ordet knappast äldre
än början av 1700-t.
1. barr, gymn. o. guld- el. silver-
stång, jfr fsv. bar, stång, tacka, gin-
balk, ytterst av fra. barre, mlat. barra,
se bar 1 o. jfr barack, barriär även-
som (det dock icke av barra direkt
bildade) barrikad.
2. barr, på träd., fsv. bar = isl. barr,
da. bar, av germ. *barz-, till den rot,
som uppträder i barsk o., med av-
ljud, i borre, borste m. fl. ord med
en grundbetyd, av något borstigt el.
skrovligt. Jfr bark 2. Besl. är nog
även isl. barr, korn = lat. far, spelt;
se under bjugg slutet.
barrikad, 1090, från fra. barricade,
ett i Frankrike uppkommit ord, bildat
av barrique, vinfat (till barre, se barr
1), o. den ursprungl. från ital. -ata
lånade ändeisen -ade. Till de första
barrikaderna användes i stor utsträck-
ning vinfat o. tunnor. Se E. Ljunggren
Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 398.
barriär, 1805, av fra. barriére, avledn.
av barre, mlat. barra, stång, tvärslå: se
bar 1, barr 1.
barsk, 1500-t, i äldre tid även: besk,
i sv. dial. dessutom: käck, oförfärad =
da., i äldre da. även: bitter, kärv; från
mlty., ty. barsch, barsk, i holl. även:
bitter; av den germ. stam bars, vara
borstig el. sträv, som ingår i ty. barsch,
abborre (se abborre); jfr barr 2. I
fråga om betyd.-utvecklingen se härsk.
Bartel, mansn., kortform till Bartolo-
meus, apostel, egentl. hebreiskt, o. till
Bartold, från ty.; jfr Bertil.
baryton, o. 1800, av fra. =, ytterst av
grek. barytonos, med djup ton, av barys,
tung (urbesl. med lat. gravis, se grav,
adj.), o. tönos, ton.
1. bas, röst, Lex. Linc. 1640, ytterst
av ital. basso, av vulg.-lat. bassus, låg,
tjock (vartill även handelstermen (fra.)
baisse). — Av basso är bassone avlett
= fra. basson, varav sv. basson g, viss
stämma i orgel, i ä. tid, ofta, t. ex. hos
Bellman, skrivet basson o. med betyd,
'fagott'.
2. bas, arbetsförman, 1850-t., från lty.
bas, förman, husbonde, motsv. ty. bass;
jfr eng. boss, förman; ett barnord för
'farbror', jfr fhty. basa, ty. base, faster,
tant, m. m.
3. bas, aga, Bondeletius 1614, bildat
av basa.
4. bas, grund, grundval, ytterst från
grek. basis, gång, steg, det man står på
(bildat som t. ex. tes, diagnos), till
bainö, går (urbesl. med komma).
basa, värma, fsv. basa, bädda, smörja,
basalt
33
bastu
stryka = no. basa; på långt håll besl.
med bada (se bad, bädda). Identiskt
är basa i betyd, 'rusa, gå på' med en
betydelseutveckling, som har sin mot-
svarighet i bädda, jfr mlty. basen, rusa
på.
basalt, 1766 = ty., eng. = fra. basalie,
av lat. basaltes; anses ha afrikanskt
ursprung.
basar, ytterst av pers. bäzär, salu-
plats, besl. med ett sanskr. adj., som
betyder 'vandrande, rörande sig på nå-
got'; alltså väl egentl.: ställe där man
vandrar (fram o. tillbaka).
basilika, av grek. basilike, fem. till
adj. basilikös, kunglig, till basilevs, ko-
nung; jfr följ. o. se under konung.
basilisk, Var. rer. 1538, av grek. ba-
siliskos, ett slags ödla el. orm, dimin.
till basilevs, konung.
basse, nu vanl. i betyd, 'tölp, grobian',
Hagberg 1849 osv., i dial. även: galt,
stor oxe, fsv. o. fda. : vildgalt o. d., da.
(såsom stundom också i nsv.): stark,
grovlemmad karl. Snarast en hypo-
koristisk form, bildad av det i djur-
namn ofta uppträdande suffixet -se. Åt-
minstone i betyd, 'vildgalt o. d.' sannol.
till germ. "barh-, *bar£- i sv. dial. barre,
vädur, isl. bprgr, galt, fhty. barah, svin,
ags. bearh (jfr förf. Ark. 7: 155, Björk-
man IF 30: 275), växelform till lat. por-
ens, gris, fhty. farh (ty. dimin. ferkel);
knappast däremot, såsom också antagits,
till ett nord. 'bärr, vildsvin = fsax.,
fhty. bér, ags. bar (eng. boar). Härmed
kan i sv. ha sammanfallit en motsva-
righet till isl. bassi, björn, som möjl.
är en hypokoristisk ombildning av berse,
besse ds.
bassäng, 1702 = da., ty. bassin, av
fra. bassin, av ffra. bacin (eng. basin),
av senlat. bac(c)hinus, väl avledn. av
lat. bacca, vattenbehållare; se back 1
o. bäcken.
bast = fsv., isl., da., mlty., ty., eng.
(ags. ba>sl); med växlande kön, i fsv. n.
o. m.; med avljudsformen mhty. buost,
basttåg; väl besl. med lat. fascis, knippa,
till ie. bhas- el. bhad-s, binda. Från
det härav avledda germ. vb. *baslian
(jfr mlty. besten, binda med bast, sy
ihop, no. beslå, sy löst) kommer fra.
Hellquist, Etymoloijisk ordbok.
bdtir, sy, o. möjl. även det likalydande
verbet med betyd, 'bygga' (ursprungl.
om flätade väggar?).
bastå, interj., 1729 = da., ty., eng.
osv., från ital. bastå, det är nog; väl
egentl. en kortspelsterm; se följ.
bastant, i den äldre betyd, 'tillräcklig'
från 1620-t.; i de numera brukliga an-
vändningarna från 17 — 1800-t., numera
i allm. utdött i grannspråken, av ital.
bastante, part. pres. av bastare, vara
tillräcklig; av mycken omtvistad här-
ledning.
bastard, jfr isl. bastardr, da., ty. ba-
stard, av ffra. bastard (fra. bdtard); av
mlat.- baslnm, klövsadel (ital. basto), o.
den från germ. språk lånade ändeisen
-(h)ard (= sv. hård; i t. ex. standar,
ävensom Eberhard, Gerhard, Leo-
nard, Rickard); egentl.: avlad på klöv-
sadeln, ej i äkta säng (kanske äldst om
mulåsnedrivare o. d.); jfr ä. fra. fils de
bast, ty. bankert (egentl.: avlad på en
bänk), isl. hrisungr (egentl.: avlad i
skogen). — Betyd, 'oäkta son' härstam-
mar i sv. från första hälften av 1600-t.;
den av 'korsningsprodukt', ifråga om
djur från 1700- o. om människor 1800-
talet.
bastilj, från fra. bastille, till mlat.
bastire, bygga (fra. bätir, jfr bast).
bastion, Gustaf II Adolf 1621, från
fra. bastion, av ital. bastione, av bastia,
egentl. 'pålverk'; ofta antagen släktskap
med bastilj (o. fra. bätir, bygga) är
oviss.
bastonad, 1729, från fra. bastonnade,
av span. bastonada, käpprapp, avledn.
av bastone, käpp (se batong).
bastu, i bl. a. finsk bastu o. ris-
bastu, 1695, ljudlagsenligt uppkommen
form i sammans. ss. badstngu-karl (bad-
stiwn-), varom förf. Sv. lm. XV. 6 f. ;
till badstuga, fsv. bapstova, -stug(b)a
osv. = isl. baÖstofa, da. badstne, mlty.
bad(e)stove, ty. badestnbe osv.; se bad o.
stuga. Med avs. på risbastu kunna
jämföras ä. nsv. uttr. ss. gå med ngn i
badstuga, ge ngn stryk. Den nuvarande
användningen av bastu i betyd.: tork-
hus, ria o. d., o. 1640, sammanhänger
med att badstugubyggnaderna, sedan de
varma baden börjat att avtaga, så små-
3
basun
34
bedja
ningom kommo att begagnas till andra
ändamål.
basun, fsv. basun == isl. basun, från
mlty. bas(s)ånet av ffra. bosine, buisinc,
av lat. bucina, valthorn, jakthorn, av ej
säkert fastställd härledning; det vanliga
antagandet av lån från grek. bukdne,
trumpet, är osäkert. Med avs. på över-
gången o > a jfr gardin, kalas. — Ett
helt annat ord är basson, fagott, t. ex.
hos Bellman; se under bas 1.
batalj, i betyd.: fältslag 1647 (slag-
ordning 1621); i ä. tider trestavigt, ännu
Markalls sömn], n. 1821 (jfr medalj,
seralj), från fra. bataitle (jfr eng. battle),
av senlat. battuälia, avledn. av lat. bat-
tuere, slå, väl egen ti. keltiskt (jfr bat-
teri, debatt, rabatt). Härav avledn.
batalj o n.
batist, 1754, från fra. batiste, som plä-
gar förklaras såsom innehållande namnet
på en person, Baptiste, som först i Cam-
brai i Flandern skall ha tillverkat detta t}'g.
batong, från fra. bdton, av ä. fra.
bastun, liksom ital. bastone möjl. till
ett vlat. *bastare, slå, t. ö. på ett el.
annat sätt samhörigt med senlat. ba-
stum el. bastus, stav, käpp (jfr senast
Zauner WuS 6: 191), möjl. besl. med
battuere, slå (se batalj); jfr bastonad.
— Om polisbatonger (direkt från eng.
baton) först i ett kungl. bref av 1850.
batteri, Gustaf II Adolf 1621, från
fra. batterie el. ital. batteria, till ital.
battere, lat. batt(u)ere, slå (se batalj).
1. batting, Dalin 1850, mynt, möjl.
besl. med ty. batzen, ett visst slags
mynt, mhty. batze, egentl. smeknamn
på björnen (efter ett å myntet befintligt
stadsvapen).
2. batting, Dalin 1850, liten pojke, i
i dial. även: liten häst, ung stut, sannol.
av bant- (jfr med avs. på assimilationen
klint, klätt), jfr ä. ty. banze, litet barn,
eng. bantling. — Härtill: illbatting.
battram, ä. sv. se mattram (slutet).
bautasten, förr ofta försvenskat till
bötasten, lärt lån från isl. bauta(r)steinn
jämte bautaÖarsteinn, sam mans. med isl.
bautaör, som stöter (här egentl.: phallos,
bruklig inom fruktbarhetskulten?), bil-
dat till bauta, stöta (jfr hösta).
baxa, tekn., sjöt., rubba, flytta, 1705,
från holl. baksen, ty. backsen; möjl.
besl. med följ.
baxna, i betyd, 'häpna' Weste 1807
osv., o. baxnas, Linné 1750, bildat av
ä. nsv. baxa(s), draga sig undan, skygga
= sv. dial. baksa, åtra sig, medelst det
s. k. inkoativsufixet -na i blekna o. d.
Baxa är i sin tur avlett av bak, adv.,
el. av (till)baks.
be-, fsv. be- (bi-) = da. be-, lån från
mlty. be-, motsv. got., fhty. bi (ty. be-),
ags. bi-, be- (eng. be-), identiskt med adv.
o. pref. bi o. med senare leden i grek.
amphi, omkring (se om 2), o. sanskr.
abhi, på, till, i vilket senare två ord
sammanfallit: ie. mbhi (jfr grek. amphi)
o. obhi (jfr lat. ob). Även kan be- tänkas
motsvara grek. epi- sanskr. api, till,
invid. Jfr bild.
Beata, kvinnon., fem.sg. till lat. beätus,
lycklig (besl. med bonus, god).
beck, fsv. bik = isl. bik, da. beg, fsax.
pik, fhty. peh (ty. pech), ags. pic (eng.
piteh), lån från lat. pix (genit. picis);
besl. med grek. pissa, beck (av *pikia),
o. möjl. lat. pinus, gran, fura (jfr pin j e).
Beda, kvinnonamn, ursprungl. mans-
namn, särskilt bekant genom den i
forntiden berömde anglosaxiske teologen
Beda venerabilis (f 735); har på grund
av sin form övergått till kvinnonamn.
beckasin, Lind 1749 (bäka-) = da.
bekkasin, från fra. bécassine, di min. till
bécasse, morkulla, till bec, näbb, av lat.
beccus. av keltiskt ursprung.
bedarra, 1765, Weste 1807 m. fl.: be-
dara, från lt}'. sik bedaren el. holl. (zicft)
bedaren, lugna sig, möjl. besl. med ags.
darian, ligga gömd, fsax. darni, gömd (jfr
ty. tarnkappe), kanske också med sanskr.
dharati, håller tillbaka, i pass.: är stilla.
bedja, fsv. bipia = isl. bidja, da.
bede, got. bidjan, fsax. biddian, fhty.
bittan (ty. bitlen), ags. biddian (eng.
bid), sannol. besl. med bida, motsv.
grek. peithö, övertalar, lat. fido, tror,
förtror (jfr perfid), i vilket fall man
måste antaga, att verbet urspr. tillhört
den s. k. z-serien (med ett imperf..
motsv. ett isl. *beiÖ)y men övergått till
den s. k. e-serien (med imperf. fsv. badb,
isl. bad) efter mönstret av t. ex. fsv.
sitia, sat, vilket hörde till denna senare
bedraga
3;>
behändig
avljudsklas:; (jfr lat. sedes, sv. säte osv.).
— Till z-serien hör ett gammalt nomen
agentis : fsv. bipil, friare = isl. biöill,
ä. da. bedel (vartill da. bejle, fria), fhty.
bital (även = tjänare m. m.), varav
den latiniserade formen pedellus (osv.)
= pedell (se d. o.).
bedraga, y. fsv. bedragha = da. be-
drage, ombildning (efter det icke be-
släktade draga) av mlty. bedrégen, vars
långa c utgår från germ. en (jfr t. ex.
förtret, förtryta) o. som alltså mot-
svarar fsax. bidriogan, fhty. bitriogan
(ty. beiriigen), av germ. stammen drea£-,
väl besl. med t. ex. sanskr. druh, fient-
lighet, skada, svek (av 'dhrngh).
bedröva, fsv. bedröva = da. bedrove,
från mlty. bedroven, motsv. ty. betriiben ;
jfr det enkla fsv. dröva, av mlty. drö-
ven = got. dröbjan, ty. träben ; till
fsax. dröbi, mulen, bedrövad, flit}', truo-
bi, grumlig (ty. trube) osv.; möjl. rot-
besl. med dra v.
beduin, o. 1750 (bedovin-), motsv.
t. ex. ty. beduine, ytterst av arab. be-
dawi, ökenbo, av bediv, öken.
bedyra, se dyr.
befalla, fsv. befal(l)a, befcela m. m.
(st. o. sv. böjt), motsv. da. befale, från
mlty. bevalen, biform till bevelen, av
fsax. bifelhan, överlämna, gömma =
fhty. (ty. befehlen) osv., till germ. vb.
'felhan, gömma = fsv. fiala (se fal 2
o. fjälster). — Den äldre betyd, 'över-
lämna, anförtro' kvarlever i uttr. be-
falla sin s j ä 1 i Guds händer.
befrynda sig, Bib. 1541, från lty.
sik befränden, till friind, frände, vän
(se frände o. fria).
befäl, fsv. befell, från mlty. bevel,
genit. beveles — ty befehl, vbalsbst. till
mlty. bevelen (se befalla).
befängd, fsv. beftengdher, besatt (av
en ond ande), part. perf. till befivngia,
smitta; jfr fsv. befangin, mlty. bevangen
ds.; sammans. med ett vb motsv. ä.
nsv., sv. dial. fånga, fatta (om eld o.
d.), taga eld, antända, väl från lty. (jfr
eldfängd o. fän g-), antagl. ett s. k.
kausativum till få (av "fanhan); se få
o. fånga. Jfr elvabefängd.
begabba, fsv. begabba, till fsv., isl.
vb. gabba, mlty. gabben, ags. gabban,
jfr fsv. sbst. gab, isl. gabb ; av ono-
matopoietisk karaktär, liksom ags. gaf-
fettan, håna. Vid sidan av denna stam
står en grupp av likbetydande ord med
slutande guttural, t. ex. ty. dial. gacken.
begonia, bildat av botanikern Plu-
mier (f 1704) efter namnet på frans-
mannen Bégons (f 1710). Jfr liknande
ursprung för dahlia, fuchsia, hor-
tensia, kamelia, magnolia.
begripa — fsv. begripa, omfatta, be-
gripa — da. begribe, från mlty. begri-
pen = ty. begrcifen ; egentl.: gripa om-
kring, omfatta, t. ex. 'Ångest haffuer
begripit migh' Bib. 1541 el. 'begripa
medh bådha hender, ath påven haffuer
bedraghit oss' O. Petri. Jfr i fråga om
betyd.-utveckl. fatta o. fra. comprendre,
lat. comprehendere.
begynna, fsv. begynna, = da. bc-
; ggnde, från mlty. beginnen = fsax.,
\ fhty. biginnan, jfr de likbet. got. dn-
ginnan, ags. onginnan. Ordet anses
av somliga besl. med lat. re-cens, färsk,
frisk, grek. kainös, ny (av kanjo-), samt
vissa kelt. o. slav. vb av en ie. rot ken
o. med betyd, 'börja, uppstå'; i så fall
har det ie. k på grund av betoningsförh.
utvecklats till g (för väntat h). Kanske
är dock i stället stammen besl. med san-
skr. hinöti, sätter i rörelse, av ghin-.
begära, fsv. begwra, från mlty. be-
gcren, till fsax., fhty. gerön, åstunda
(se gärna).
behaga, fsv. behagha = da. behage,
från mltjr. behagen, av fsax. bihagön,
motsv. ty. behagen; jfr det inhemska
fsv. hagha, vara lämplig, fsv. hagher,
isl. hagr, skicklig, konstfärdig, isl. hagr,
förmögenhetsvillkor m. m. (jfr bohag),
i avljudsförh. till stammen, germ. */iög-,
i höger; se d.« o. ävensom hejd, hy-
en de o. misshag (under miss-).
Bohm, familjen., se bömare.
behov, fsv. behöf = da. behov, från
mlty. behöf = ty. behnf; sammans. med
hov, måtta (se d. o. o. hö v a).
behändig, fsv. beho?ndogher = da. be-
hcendig, från mit}', behendich = mhty.
behendec, avledn. av mlty., mhty., ty.
behende (varav ä. sv. behänd), vilket
enl. somliga utgått från lty. adv. be-
hende, egentl. 'till hands' (av bi, vid,
36
bena
o. en kasusform av hand), men enl.
andra är ett germ. adj. *bihanpia-, besl.
med isl. hannarr, flink, händig (av germ.
' hanpar(t-), möjl. vbaladj. till germ.
'hinpan, gripa (= hinna; jfr även
hand). Se f. ö. under händig.
bej, turkisk titel, av turk. beg, furste,
ståthållare, herre; jfr under bergamott.
bekajad, egen ti. part. perf. av bekaja,
äldst: insnärja o. d. (t. ex. NT 1526);
sannol. lån av ett ej uppvisat mlty.
verb, motsv. holl. bekaaien (part. perf.
bekaaid), som till betyd, delvis överens-
stämmer med sv.; möjl. ytterst en av-
ledn. av kaj (jfr ostfris. käijen, sluta
till, dämma).
bekant, o. 1600, från mlty. bekant
el. ty. bekannt, part. perf. till bekennen
(sv. lånordet bekänna).
bekväm, fsv. bekvämber = da. be-
kvem, från mlty. beqnéme, sammans. med
ett ord motsv. det inhemska fsv. kveem-
ber. lämplig, isl. kvcumr, som kan kom-
ma (i neutr. kudsmt), av urgerm. *kwte-
mi(a)-, som man kan komma till, vbal-
adj. till komma.
bekymra, fsv. bekymbra = da. be-
kymre, från mlty. bekummeren, bekum-
beren, motsv. ty. bekummern, till mlty.
kummer, knmber, nöd, trångmål, ty.
kummer, väl besl. med det inhemska
no. kumra seg, stöna. Med annan be-
tydelseutveckling i holl. kumber, grus,
vartill mlat. combrns, jordhög m. m.
(fra. décombres, grus). Utomgerm. släk-
tingar äro ej säkert uppvisade (jfr lat.
gemo, stönar, suckar, grek. gémö, är
full el. lastad?).
bekyttad, 1837, möjl. uppkommet ge-
nom sammansmältning av bekymrad
o. betuttad (betyttad).
belacka, 1527 = ä. da. belakke, av
ett lty. ord — holl. belakken: jfr lack
1 (i lack o. lyte), elak.
belamra, o. 1700, från lty. belammern,
biform till belemmern (= ty.), varav
da. belemre ; avledn. av ett ord motsv.
ä. holl. lammer, lemmer, det som hind-
rar el. besvärar, jfr ryska lom, samling
sönderbrutna saker, sannol. besl. med
adj. lam, se d. o. Jfr Tamm Etym. ordb.
belanga, i modern anv. 1530-t. = ä.
da. belange, från mlty. o. ty. belangen;
egentl. : sträcka sig o. nå fram till (så-
som bl. a. i ä. nsv.); se langa o. jfr
anbelanga, anlanga.
belemnit, av nylat. belemniies, bildat
till grek. bélemnon, pil, vigg (till bélos
ds., av osäker härledning).
belg(i)er, jfr ty. belgier, från lat.
belga, ett keltogerm. ord, väl till fir.
bolgaim, sväller, o. germ. *belgan ds.
(se bälg).
belladonna, ital., av bella donna,
skön dam, en betydelse, som även till-
kommer vissa andra växtnamn; jfr
belvedär, dam.
[belunn, belen, norii. dial., tålamod
= isl. bidlund, no. bidlund ds., till bida
o. fsv. lim d, sinne, se -lunda o. lynne.]
belvedär, ytterst av ital. belvedere,
av adj. bello, vacker, och den substan-
tiverade in fin. vedere, se, av lat. bellus
o. videre (besl. med veta o. lånordet
vy); alltså: vacker utsikt.
belåten, fsv. belätin, egentl. part. perf.
till fsv. beläta, överlemna, beläna, till
låta.
beläte, fsv. bilcete, belcéte, jämte isl.
bilctti folketymologiska ombildningar av
fsax. bilidi (el. någon yngre form därav),
bild, varav även ä. da. belede (da. bil-
lede), motsv. fhty. bilidi (ty. bild), alltså
etymologiskt identiskt med det likale-
des lånade bild; r.e f. ö. d. o.
ben = fsv. = isl. bein, da. ben, fsax.
ben, fhty., ty. bein, ags. bdn (eng. bo-
ne); urspr. blott i betyd, benpipa o.
d.; betyd, 'lem som användes vid gå-
ende' är ordet främmande för västra
Norden o. England. Av omtvistad här-
ledning; möjl. till ett adj. motsv. isl.
beinn, rak (se bena, sbst. o. vb), i vil-
ket fall ordet urspr. begagnats om de
raka benpiporna i de nedre extremite-
terna. — Från en motsatt betyd, 'böjd'
utgå kroppsdelsbeteckningarna 1 å r, lägg,
skänk, skän k el o. sannol. vad. —
Taga el. lägga benen på nacken
(el. ryggen), Gustaf III (1783), motsv.
i da., jfr fra. prendre les jambes å son
cou. — Om adj. på -bent, t. ex. bred-
bent o. d., under hylt.
bena, sbst. (Sahlstedt 1773) o. vb.
(1587), båda avledn. av ett adj., motsv.
isl. beinn, da. ben, rak, av obekant ur-
Bengt
37
Bertil
sprung; jfr fsv. af bena, plockabort fiskar,
som fastnat i nätet.
Bengt, mansn., fsv. Bcenkt, av äldre
Bcendict, av lat. Benedictus, egentl.: den
välsignade.
benrangel, Lex. Linc. 1 640 : bcnerangel,
jfr no. beinrangl, av sv. o. no. dial.rangla,
vackla, ragla (se rangla); den äldre for-
men benragel, t. ex. Rudbeck 1679, hör
till ragla.
bensin, Berzelius 1835 i betyd, 'ben sol',
Cleve 1883 i betyd, 'bensin', jfr fra. ben-
zine, ung o. på lärd väg uppkommen av-
ledn. av benzoe (sv. lånordet ben soe), av
arabiskt ursprung. En annan från veten-
skapsmännen härrörande bildning till
samma ord är ben sol, 1843, bildat av
tysken Liebig 1834.
benved, namn på t. ex. Lonicera xylo-
steum, även: svensk b. 1683, P^vonymus
europasus 1751, Cornus sanguinea 1640
= da. = isl. beinviÖr, jfr ty. beinholz o.
grek. xylösteon, av xylon, trä (jfr sv.
xylograf), o. ostéon, ben (jfr sv. os teo-
logi); efter det hårda träet.
benägen, fsv. bencvghin, väl ombildat
av ett mlty. adj. motsv. holl. genegen,
egentl. part. perf. av mlty. nigen, böja
sig (se niga); jfr med avs. på betyd. -
utvecklingen ty. geneigt o. sv. böjd (för);
se under böja o. huld.
berama, fsv. beram(m)a, hava till
mål, bestämma, berama = da. beramme,
från mlty. berdmen, jfr ty. anberau-
men med dunkelt au, till mlty. ramen,
sträva till, träffa, varav fsv. rama = sv.
ramma 2 (i betyd, 'gripa byte'); se
f. ö. d. o.
Berber, folkslagsnamn, se barbar.
berberis, Rudbeck 1685 = da., ty.,
span., mlat. = ital. berberi, rnöjl. av arab-
iskt ursprung.
berg, fsv. bairgh el. (med s. k. bryt-
ning av e) biairgh (kvar i ortnamn så-
som Bjärby av Biazrghby, Bjäre härad
av Biairgha, Bjärred Skåne, av bicerget,
best. form) = isl. berg, da. bjerg, got.
bairg-, fsax., fhty., ty. berg, ags. beorh,
beorg (eng. barrow, gravkulle), av germ.
*ber$a- = ie. "bhergho-, i avljudsförh. till
borg; se f. ö. d. o. Jfr bergslag.
borgaraott el. pergamott, Rudbeck
1685 {perg-), motsv. da., eng. bergamot,
ty., fra. bergamotte, ital. bergamotta.
Vanligen tolkat som ombildning av ett
turkiskt ord med betyd, 'furstepäron' o.
innehållande som första led en mot-
svarighet till sv. lånordet b ej, av turk.
beg, böj, furste, herre o. d. Snarare är
dock det turkiska ordet blott en om-
tydning av ital. bergamotta, egentl.:
(päron) från Bergamo i Lombardiet; jfr
t. ex. astrakan.
Berge, mansn., se Birger.
Bergkvara, se Vara.
bergslag = y. fsv. (neutr. plur.), av
berg o. lag 2 (neutr.), sedan, på 1500-t.,
i plur. best. form uppfattat som sing;
jfr Roslagen.
berlock, Dalin o. 1760, jfr ty. berlocke,
av fra. breloque, äldre berloque, möjl. av
ljudhärmande ursprung, efter klirret av
hängande berlocker, jfr att fra. breloque
o. berloque även betyder 'trumvirvel'.
Bernhard, mansn., från ty., av fhty.
Berinhart, Berenard ; första leden dunkel;
andra leden -hart, -hard är etymologiskt
identisk med sv. hård o. uppträder
dessutom i en del romanska lånord,
t. ex. bastard, stan dar. Jfr f. ö.
Eberhard, Gerhard, Rickard. —
Härav: Bernt. — Ett med -hard be-
släktat namnelement uppträder i de grek.
personnamnen på Krat-, -krates osv.
bero = da., bildat efter ett verb motsv.
ty. beruhen, till ruhen = mlty. rouwen,
vila, avledn. av ty. ruhe, mlty. rouwe
(se ro, sbst.). Ordet infördes väl på
1500-t., men uppträder i sina moderna
betyd, först under 1600-talets första
hälft.
berså, i modern betyd, hos Bellman
1771, av fra. berceau, vagga, lövsal med
tak, avledn. av ä. fra. bers i dess äldre
! betyd, 'vagga', av oviss härledning. Finns
ej i danskan ('lysthus').
Berta, kvinnon., fsv. Borta 1345, från
ty.; kortnamnsbildning till namn på
Bert- el. -bert (se Albert, Bertil).
Bertil, mansn., egentl. tysk diminutiv-
form till namn på Bert- (t. ex. Berthold),
till fhty. beraht, ljus (= bjärt); jfr
Bartel. — Kortnamnsformerna Beppe,
Bebbe bero ej, såsom antagits, på över-
föring av ]>[>, bb från andra kortnamn,
utan ha uppkommit i barnspr., dar pä
b ortram
beskärma
ett tidigt stadium läppljud ersätta en
mängd ljudförbindelser av annat slag;
jfr Frippe till Fredrik osv.
bertram, ä. sv., se matt ram (slutet).
beryll, fsv. berill, ytterst av grek.
beryllos, havsgrön indisk ädelsten, av
sanskr. naidiirja-, ett slags beryll, me-
delst suffixet -ja avlett av det indiska
stadsnamnet Vidura; jfr briljant, bril-
1 o r.
beråd, fsv. berädh, från mlty. berät,
överläggning, övervägande = ty. berat,
även : ingivelse, drift, motsv. sv. (på eget)
beråd; se följ.
berådd, i med berått mod = fsv.
nwlh bcradho modhe, från mlty. mit
berådenem mode, till fsv. berädha, från
mit}', beräden, rådföra sig, överlägga
(jfr råda).
berömmaj fsv. bcröma = da. beromme,
från mit}', sik berömen (uttalat: -ö-),
av be- o. mlty. römen, av fsax. hrömian
— ty. ruhmen, avledn. av fsax. hröin,
beröm, ära = fhty. hruom (ty. rulim),
7/i-avledn. av en germ. rot hro-, se
ros 3, Rudolf o. Rolf.
beså, ränna i väg el. omkring, särsk.
om nötkreatur, i sht för att undfly bo-
skapsbromsen, ä. nsv. o. sv. dial. även
bissa, bessa, fsv. bisa (fyr brymse), motsv.
da. bisse (vartill bissekrcemmer, gårdfari-
bandlande, egentl. spenamn: som ränner
omkring), mlty. bis(s)en, fhty. bisön (ty.
biesen), av bis-, biss, därjämte i ä. da.
o. da. dial. former, som utgå från ett
bis-, o. i no. dessutom en avljudsform
beisa. Formväxlingen tyder på ljud-
härmande ursprung; jfr sv. dial. o. no.
biss, använt att hetsa djur; knappast,
såsom antagits, besl. med litau. baiså,
skräck (se bister). Jfr Hesselman i o.
y s. 84, Seip 2: 56. — Om det möjl.
hithörande fhty. bisa, mhty. bise, nordan-
vind, se Wehrle ZfdW 9: 164 f. — Här-
till vbsbst. bes n.
besegla, fsv. besighla (-e), från mlty.
besegelen ; jfr insegel, sigill.
besk, adj., fsv. besker = isl. beiskr, da,
besk, ett blott nordiskt ord, bildat med
suffixet -sk (el. -k) av stammen i got.
baitrs, i avljudsförh. till bitter o. bita.
— Res k, sup av brännvin o. beska
droppar, o. 1803, substantivering av adj.; |
med skämtsam latinisering : beskus,
1827.
beskaffad, o. 1630, (med anslutning
till det redan i fsv. befintliga lånordet
beskaffa) efter ty. beschaffen, egentl. part.
pf. till vb. beschaffen, skapa, dana; alltså
egentl.: skapad, danad, på ett visst sätt
artad; jfr ä. nsv. beskaffens 1634, väl
efter rättskaffens (se d. o.). — Be-
skaffenhet, efter ty. beschaffenheit, till
beschaffen.
besked, fsv. beskedh = da. besked, från
mlty. beschéd-, beschét — ty. bescheid,
till mlty. vb. beschéden, bestämma, till
schéden, skilja = got. skaidan; jfr av-
sked. Ordet bet}rder egentl.: (åt någon)
avskild el. beskärd del, urskillning, för-
stånd; liksom adj. beskedlig, fsv. be-
skedheliker, som det är besked med, för-
ståndig ('Redelige och beskedelige Danne-
mannen N. N.'; i adresser ännu på 1870-
t.); f. ö. med ungefär samma betyd. -ut-
veckling som i snäll, förr: klok, o. sp ak.
beskäftig, o. 1650, från (m)lty. be-
scheftich, till schefte, verksamhet, jfr ty.
geschäft ds., till ty. schaffen osv. i betyd,
'vara verksam', varav sv. lånordet s k a f f a
o. etymologiskt identiskt med det in-
hemska skapa.
beskällare,1769, förr ä\en-skäl-,-skel-
1636 = da. beskeler, från ty. beschäler,
till vb. beschälen, bespringa, betäcka;
jfr fhty. scelo (ty. schellhengst) ds.; av
omstritt ursprung; väl till mhty. schel,
som hoppar upp o. d., ävensom, med
Prellwitz m. fl., möjl. avlägset besl. med
grek. kelön, beskällare; knappast där-
emot, med Palander m. fl., till ags.
sceallan, testiklar.
beskänkt, drucken, fsv. beskamkt = da.
beskjainket, från mlty. beschenkt, part.
pf. avbeschenken (seskänka),ursprungl. :
förplägad, sedan: väl plägad.
beskära, giva, tilldela, fsv. beskära
= da. beskjare, från mlty. beschcren, till
fsax. scerian, avdela, tilldela, sannol.
avledn. av ett sbst. motsv. skara, an-
tingen i betyd, 'hop, skara' el. i den av
'del, andel' (jfr eng. share).
1. beskärma, beskydda, fsv. besketrma,
från mlty. beschermen, motsv. ty. be-
schirmen. till mlt}r. schermen — fhty.
scirman, skydda (medelst sköld) m. m.,
beskärma
39
beta
avledn. av mlty. scherm = fhty. scirm,
scerm, sköld, skydd (se skärm o.
följ.)-
2. beskärma sig, högljutt klaga o. d.,
1736, av be- o. fsv. skcerma, fäkta; lån
från det under föreg. ord omtalade mlty.
schermen, även: fäkta, strida. Härur
har på svensk botten närmast utvecklats
betyd, 'fäkta = göra häftiga rörelser', o.
sedermera har uttrycket huvudsakligen
kommit att användas om de därmed
förbundna utropen; jfr särsk. anfäkta
sig o. det i bygdemålen förekommande
bruket av det etymologiskt besläktade
skärmy tsla.
besman, fsv. besman, bisman, lån från
slav. språk, jfr ryska bezmen osv., väl
av turkiskt el. (äldst) arabiskt ursprung.
Fsv. bismare, ä. nsv., sv. dial. besmar,
isl. bismari, da. bismer utgå närmast
från mlty. bisemer — ty. desemer (med
oursprungligt d), en förtyskning av det
slaviska ordet.
bessemer-, efter uppfinnaren av meto-
den, engelsmannen H. Bessemer (f 1898).
best, 1521 = da. basst, från mlty. best,
= ty. beest, eng. beast, av ffra. besie (fra.
bete), av vulg.-lat. bestå = lat. bestia,
som sannol. hör till en ie. rot dhenes,
andas (vartill även grek. theös, gud,
se teolog), o. i så fall är nära besl.
med djur (av germ. 'deuza-); etymo-
logiskt identiskt med bet 1.
bestick, 1804 = da. bestick, efter ty.
besteck, egentl.: det vari något stickes
in, till bestecken.
besticka, muta, IG 14 = da. bestikke,
efter ty. besleeben, väl egentl.: fästa
(gåvan) vid ärmen; jfr med samma
grundbetydelse, i anslutning till en gam-
mal sed, ty. angebinde, födelsedagsgåva,
egentl.: det fastbundna, o. motsv. anv.
av binda i ä. nsv. (jfr Lenngren : 'med
en stoppad nattrock blifvit bunden').
bestämma, 1524 (-e-) = da. bestemme,
från mit}', bestemmen, jfr ags. stenman,
fastställa, besl. med stämma, samman-
komst, o. möjl. även, fast fjärmare, med
stämma, röst; se närmare stämma 4.
beständig, fsv. beslamdnghcr, i den ä.
betyd.: som håller stånd, efter mlty.
hestendich, avledn. av bestant, varav
bestånd; i betyd, 'upprepad, idkelig, j
ständig', 1757, från ty. beständig, med
motsv. ursprung; jfr ständig.
bestört, 1656, motsv. da. bestyrlet,
lty. bestört, ty bestnrzt, sannol. efter
det sistnämnda, egentl. part. pf. till
bestiirzen (varav ä. sv. bestörta). Med
avs. på böjningen jfr att störta i äldre
tid hade ipf. störte o. sup. stört.
besvära, fsv. besvcera, = da. besvcere,
från mlty. beswéren = ty. beschweren,
till mlty. siodr, tung (se svår); alltså
egentl.: tynga på. I ä. nsv. även be-
svara. — Den re fl. anv. i betyd, 'klaga
o. d.', 1561, kommer från ty. sich be-
schweren; möjl. titvecklat ur betyd,
'känna sig betungad av ngt*.
1. bet, i spel, 1772 = da. bet, ty.
bete, från fra. bete, av vulg.-lat. bestå,
motsv. lat. bestia, djur (se best); egentl.
från uttr. faire la bete, förlora spelet;
i betyd, 'straffinsats' har ordet möjl.
påverkats av span. pnesta, spelinsats (lat.
'posita, det deponerade). Jfr Palmlöf
Från fil. fören. i Lund 3: 302 f.
2. bet, i gå i bet, fsv. bet f., motsv.
isl. beit, bildat till bita liksom t. ex.
led, väg, till fsv. lidha, gå.
1. beta, vb, om boskap = fsv. =
isl. beita, da. bede (eng. bait från nord.),
av germ. "baitian, kausativum till bita,
alltså ie. "bhoideiö, kommer (någon) att
bita, motsv. sanskr. bhedågaii, kommer
att klyva (se f. ö. bita); sedermera
med allehanda konstruktionsförskjut-
ningar; bildat som leda 3 till lida,
gå. — Et}rmologiskt samma ord är det
föråldrade beta i betyd, 'jaga med falk
el. hund'.
2. beta, vb, tekn., behandla med
skarp vätska, betsa, fsv. beta = mlty.
beten, ty. beizen (lånat i sv. betsa);
etymologiskt identiskt med föreg., alltså:
komma (något) att bita sig in i (något).
- Härtill: sbst. beta, om skarp vätska.
3. beta, sbst., munsbit, tugga, ur
s. k. oblika kasus på -a uppkommet av
fsv. biti m. (liksom anda till ande,
hjärna till fsv. hicerne osv.), motsv.
isl. biti, ty. bissen osv., av germ. 'bilan-,
bildat på det s. k. svaga avljudsstadiet
till bita. — Efter den betan, från
Joh. 13: 27, gamla övers.: 'efter den
betan (dvs. brödstycket) for satan in i
beta
40
bevara
honom'; sedan i bildlig betyd.: efter
att ha gjort den (tråkiga) erfarenheten;
härav också minnesbeta.
4. beta, vb, (genom bitande) sön-
derdela, da. hcdc, jfr isl. bita, avledn.
av föreg.
5. beta, växt, 1578, jfr mlty. bete (varav
även ty. beele) = fbty. bieza, bizza,
ags. béte (eng. bccl), under de första
årh. e. Kr. lånat från lat. beta. väl av
keltiskt ursprung.
betala = fsv. = da. betale, från mlty.
belåten; se under tala.
1. bete, m., huggtand, fsv. biti =
isl.; bildat på svaga avljudsstadiet till
bita.
2. bete, n., betande, betesmark, fsv.
bete — isl. beite, avledning av bet 2
el. bildat till vb. beta 1.
3. bete, n., agn., 1642: betet, best.
form, etymologiskt samma ord som
föreg.; jfr isl. beita f., no. beite m.
4. bete (^ vb, sammans. med te,
vb.
betel, växt, Spegel 1705: bettela, bet-
tete, Linder 1712: betel = ty., eng. be-
tel; sannol. av portug. betel, väl ett
malajiskt ord.
betinga, fsv. bethinga, liksom da.
beiingc efter mlty. bedingen = ty. Jfr
tinga.
betjänt, sbst., o. 1650 — da. betient,
efter ty. bedient(er), egentl. part. perf.
till bedienen, betjäna. I sv. äldst om
tjänare såväl i enskild som allmän tjänst,
även om ämbetsmän (t. ex. i 1734 års
lag: Konungens betiente); redan tidigt
dock om s. k. tjänsteman i motsats till
(högre) ämbetsman, t. ex 1656, ännu
1823; sedan i motsats till både ämbets-
o. tjänsteman, t. ex. 1830, jfr 1877:
'Civile embets- o. tjenstemän samt be-
tjente.'
betong, 1856, från fra. béton, av lat.
bitumen, bergbeck, jordbeck (jfr sv. bi-
tu m e n, b i t u m i n ö s), urbesl. med kåda
o. det från ty. lånade k it t.
betrakta = fsv. : begrunda, betänka,
göra avseende på, överväga, tillse =
da betragte, från mlty. betrachten, över-
väga, taga i övervägande = fhty. bi-
trahtön ds. (ty. betrachten). Vanl. upp-
fattat som sammansatt med det från
lat. tractäre, behandla, övertänka, lå-
nade ty. trachten osv. == sv. trakta,
varvid betyd, 'åse o. d.' anses som en
yngre överförd användning av ordet.
Enl. Schlutter ZfdW 14; 141 skulle dock
här två ord ha sammansmält; ett från
tractäre lånat o. ett inhemskt med
betyd, 'se' o. besl. med grek. dérkomai,
åser, åskådar, fsax., ags. torht, klar, fhty.
zoraht, jfr fhty. bitrahtön, gloss.: circum-
spicere.
betsa, Sahlstedt 1773, från ty. beizen,
etymologiskt samma ord som det in-
hemska beta 2, till vilket det förhåller
sig som lånordet etsa till isl. etja,
kausativum till äta.
betsel, fsv. bezl, besl = isl. beizl, da.
bidsel, en bildning (med samma av-
ljudsstadium som bete 2) till bita;
alltså egentl. om själva munstycket el.
bettet.
bett, sbst., dial. även bet, fsv. bit =
isl. bit, av germ. *bita- n., avljudsform till
bita, bildat som flott, grepp, skott
osv. — Växelform: germ. *bili- m. —
fhty. biz (ty. biss), ags. bite (eng. bit,
konkret betyd.); jfr sv. grepp n., men
ty. griff osv.; se även under svek. —
Bett: dial. bet = grepp: dial. grep
osv.
bettla, 1613 = da. betle, från ty.
betieln, av fhty. betalön, iterativbildning
till betön el. bitten (se bedja), motsv.
mlty. bedeln. Da. bejle = no. bidla,
fria, är besl., men icke etymologiskt
identiskt med detta ord; da. bejle är
nämligen avlett av ä. da. bedel, isl. bi-
Öill, friare.
betyg, enstaka från 1575; i nuva-
rande anv. från 1770-t, bildat till fsv.
belggh(i)a = sv. betyga, lån från mlty.
betagen, sammansatt med mlty. tågen,
vittna (varav fsv. tygh(i)a, ä. nsv. tyga),
motsv. ty. zeugen ds., sannol. till mlty.
tuch, verktyg = ty. zeug (se tyg), här
i betyd, 'bevisningsmaterial'; f. ö. väl
identiskt med ty. zeugen skaffa, fram-
bringa, avla; i avljudsförh. till got. fin-
nan, ty. ziehen, draga, samt tåg 3.
Jfr intyg o. övertyga.
bevara = fsv., från mlty. bewaren
= ty. bewahren ; se vara (i taga v.
på), varse osv.
beveka
41
bild
beveka, fsv. bevék(i)a, förmå, från
mlty. bewéken, bl. a. uppmjuka, vilken
betyd, är uppvisad även i ä. nsv.; av-
ledn. av mlty. adj. wék, mjuk (se vek);
i sv. till betyd, starkt påverkat av det
icke besläktade mlty. o. ty. bewcgen,
röra (se bevåg, väga).
bevingad i bevingade ord, se ord.
bevåg1, 1540-t. i den urspr. betyd,
'övervägande'; i nuv. användning från
1620; efter mlty. bewach, bewag-, vbal-
sbst. till bewegen i bet}rd. överväga,
övertänka.
bevågen, fsv. bevoghin = da. bevaa-
gen, från mlty. bewogen, egentl. part.
perf. till bewegen (se föreg.); jfr ty.
gewogen.
beväring, 1 770-t. i betyd, 'beväpning',
efter ty. bewehrnng, bildat till bewehren,
beväpna (varav sv. be vä ra), avledn. av
wehr, värn; av samma stam som sbst.
o. vb. värja; jfr gevär. — I sin något
vardagliga bet3rdelse 'beväringsman' från
1800-talets förra hälft.
1. bi, adv., o. bi-, prefix, fsv., da. bi, av
mlty. fci = fhty. bi (ty. bei), ags. bi (eng.
by), sidoform till germ. bi (se be-);
den långa vokalen beror på förläng-
ning i betonad ställning. Jfr förbi,
b i h a n g.
2. bi-, pref., två, tve-, se bicykel.
3. bi, sbst., fsv. bi, by n. = isl. by-,
da. bi c, jfr de feminina mlty. bie, fht}'.
bia, ags. béo (eng. bee), ävensom fhty.
bini n. (ty. biene f.) jämte fhty. bina f.;
besl. med lit. bilis samt lat. fiicns, drö-
nare (väl av *bhoi-ko-s); av en ljud-
härmande ie. rot Mi i, jfr broms, humla,
mygg m. fl.
bibel, 1620, jfr ty. bibel osv.; förr ofta
biblia 1541 osv.; ytterst av grek. lå bib-
lia, böckerna, plur. till biblion, liten
bok, del av en bok, dimin. till biblos,
byblos papyrusbast, väl av Byblos, gre-
kiskt namn på den feniciska staden
Gebal, där grekerna först skola ha lärt
känna användningen av papyrus som
skrifmaterial.
bibliotek, 1561, ytterst av lat. biblio-
teca, av grek. bibliotheke, sammans. av
biblion, liten bok (se bibel), o. theke,
förvaringsrum, en bildning till den ie.
roten dhé, ställa, lägga (i grek. lilhemi,
se dåd tema, tes), även ingående i
apotek, butik, hypotek. — lä. nsv.
i stället stundom libri, från mlty liberie,
till lat. liber bok; i Var. rer. 1538:
bokahws (dvs. -hus).
bicykel, av bi-, av lat. bi-, två, tve-
(av *dui-, se två), o. cykel (se d. o.).
bida, fsv. bipa = isl. bida (ipf.
beiö), da. bie, got. beidan, fsax. bidan,
fhty. bilan, ags. bidan (eng. bide), av
en ie. stam bhidh-, som formellt mot-
svarar lat. fido, litar på, grek. peitho-
mai, låter sig övertala, utan att dock
betydelseövergången blivit fullt tillfreds-
ställande utredd; se f. ö. bedja.
bidevind, 1698: bijdewind, från lty.
bi de wind el. boll. bij de wind, jfr ty.
bei dem winde, eng. by Ihe wind; egentl.:
invid vinden; se bi-, pref. 1. o. vind.
biff, ungt lån (1820-t.) från eng. beef,
av ffra. boef, av lat. bövem, ackus. till
bös, oxe, urbesl. med ko (se d. o.). —
Biffstek, från eng. bcef-steak, uppträder
i sv. redan hos C. Warg 1765.
bigami, från fra. bigamie, bildning
till adj. bigame, av senlat. bigamus, av bi-
(se bi-, pref. 2) o. -gamas, av grek. gå-
mos, äktenskap; jfr kryptogam osv.
bigarrå, 1745; 1739: bigaronner plur. ;
från fra. bigarreau, av bigarrer, göra
brokig, av okänt ursprung.
bigott, 1735, från fra. bigot, av om-
tvistat ursprung, jfr ffra. bigote, börs,
o. span. bigote, mustasch; enl. somliga
till germ. (fhty.) bi got, vid Gud.
bihang, första hälften av 1700-t., från
ty.: mlty. bihanc, ä. ty. beihang, av bi-
o. hang, till hangen hänga (se hänga);
jfr anlia ng.
bikt, Serenius 1734 (tidigare dock i
sammans. bichtefäder Lex. Linc. 1640),
efter lty. bicht(e), motsv. fht}'. bij ib t,
mhty. bihte (ty. beiehle), egentl. vbal-
sbst. på urgerm. -ti till fhty. bijehan, be-
känna, bikta, av bi- (se be-) o. jehan,
säga, tillstå; jfr isl. jä) tillstå, jå sik,
bekänna (jfr gikt).
bil, efter da. bil; förkortning (först
från början av 1900-talet) avautomo-
bil.
bila, fsv. bila, efter mlty. bile, jfr
fhty. bihal (ty. beil); se närmare b i 11 1.
bild, t. ex. 1669, från ty. bild, ctymo-
bilda
42
binge
logiskt identiskt ined det från lågtyskan
lånade be lä te, av germ. 'bilidja. Av
mycket omtvistad o. ännu ej säkert fast-
ställd härledning. Kanske snarast med
Det ter ZfdA 42: 54 en avledn. på -iÖ till
en germ. stam 'bila-, som synes ha be-
tecknat dubbelhet; jfr isl. b illin gr, tvil-
ling, osv. (se Billingen) o. möjl. ie. bhi-
i grek. amphi, varom se be- prefix 1;
med avs. på betydelseutvecklingen har
man jämfört lat. imägo, bild, o. sanskr.
ydma-, tvilling, vilkas samhörighet dock
icke är böjd över allt tvivel. Jfr följ.
o. billig. F. ö. bl. a. ställt till en germ.
rot bil, klyva, hugga, alltså 'det till-
huggna', el. till pref. bi- o. got. lipus
(= led 3), m. m. — Bildstod, 1793;
i Bib. 1541: beletestodh ; se stod.
bilda, Stiernhielm, Spegel, från ty.
bilden, av fhty. bilidön, avledn. av bild.
- Bildning, om utbildning av andliga
krafter o. om denna utbildnings inne-
håll, uppträder på 1790-t. och o. 1800;
efter ty. bildung, väl först hos Herder o.
Goethe. Se utförligt O. Hoppe Om orden
upplysning, bildning, odling i Festskr. t.
Söderwall s. 197 f.
biljard, o. 1690, från fra. billard, jfr
span. billarda, namn på ett liknande
spel; sannol. av fra. bille, kula, antagl.
av germ. ursprung.
biljett, i betyd.: mindre brev o. 1690,
inträdeskort 1741, från fra. billet, av ä.
fra. billete, bullete, av lat. bulla, blåsa,
kapsel, se bulla o. bill 2.
1. bill, i is-, plogbill, fsv. bilder =
isl. bildr, da. bill; liksom det nära be-
släktade el. möjl, etymologiskt identiska
lånordet bila medelst instrumentalsuf-
fixet ie. -//- (i nål, såll osv.) av en ie.
stam *bhei-tl- el. *bheid-tl-, till roten i
bita, jfr lat. findere, klyva (av ie. *bhid-
med n- infix). Ljudutvecklingen i fsv.
bilder, isl. bildr, är ej i enskildheter ut-
redd. Enl. somliga av urgerm. *bidla-;
enl. andra av *bipla-, varvid omkastning
egt rum av 6 el. Jj o. 1. Urgerm. -pl-
efter lång vokal, liksom även -dl-, över-
går emellertid stundom annars till /.
Jfr nål, sill, såll. — Hit höra även:
fsax. bil, n., svärd, fhty., ags. bill (ty.
bille f. o. eng. bill, hacka); likaledes
med dunkel grundform.
2. bill, lagförslag, från eng. bill, av
meng. bille, af mlat. billa, bulla, av lat.
bulla, blåsa, kapsel (jfr biljett o. se
bulla).
3. bill, insekt, 1862, från da. bille, väl av
äldre 'bille, svag adj.-form av ett ord,
motsv. ags. bitol, benägen att bita, jfr
ags. bitel (eng. beetle), tordyvel, o. /irccrf-
bita, skalbagge; avljudsformer till bita.
billig, 1530- 1., (jfr nedan) = da., från
mlty. billik, -ich = fhty. billih (ty. bil-
lig); besl. med mht}'. unbilde, otillbör-
lighet, orättfärdighet (t}r. unbild), wich-
bilde, stadsrätt (ty. weichbild, område),
ags. bilewit, oskyldig, god, o. fir. bil, god.
Enligt somliga är stammens grundbe-
t}rdelse 'lik, överensstämmande med',
egentl.: dubbel(het), varom se närmare
under det möjl. besläktade bild. —
Betyd, var äldst, 'rättmätig, skälig' (jfr
nsv. rätt o. billigt); i betyd, 'pris-
billig' först från 1800-t. (o. 1830); dock
finns ett mycket osäkert belägg från 1756.
billion, jfr ty., eng., fra. — , bildat av
bi-, pref. 2, två, i anslutning till mil-
lion, alltså: 1,000,0002.
Billingen, bergn., Vgtl., fsv. Billing(er),
av sv. o. no. dial. billing, tvilling, isl.
billingr (se bild), efter bergets tve-
kluvna beskaffenhet; se Noreen Spr.
stud. 3: 120; med samma ursprung som
no. sjönamnet Billingen. — Om sv. sjön.
Billingen Vrm. se förf. Sjön. 1: 51.
biltog, fsv. biliogher, biltogha, äldst:
fredlös, sedan: landsförvist, landsflyktig;
uppvisat blott i sv.; med många tolk-
ningsförslag, t. ex. till isl. bil, tidrymd,
o. "tugher, till got. tiuhan, draga (se
tåg 2, 3), alltså: som drager ut på en
viss begränsad tid, se Pipping Minnes-
skr. af Filol. samf. i Gbg s. 106 (1910)
o. där citerad litt.; jfr härtill även Lind-
roth IF Anz. 29: 44, Ekholm SNF VII.
2: 100. Dock alltjämt dunkelt.
binda = fsv., isl. = got. bindan, ty.
binden, eng. bind; allm. germ. st. vb,
av ie. roten bhendh, binda, i sanskr.
bhandh- (sanskr. a <T e), senlat. offen-
dimentum, band, grek. pehsma, band
(av *bbendh-sm-), pentheros, svärfar. Om
en äldre användning se under best i el; a.
binge, fsv. binge, förvaringsrum för
säd 1. mjöl, jfr isl. bingr, avdelat rum.
bingel
43
biskui
nisl. hög, no. bing(e), liten avbalkning,
lår, bås, mlty., ty. binge, eng. bing, hög,
bås; väl i avljudsförh. till sv. bunge,
skogsdunge, no. bunga, liten hög, fhty.
bungo, knöl (jfr Veronica beccabunga,
jfr ä. ty. bachbunge växtnamn), av ie.
roten bhngh, i sanskr. bahu-, mycken,
talrik, grek. pakhgs, tjock, stor, o. vi-
dare besl. med bunke; enl. somliga
delvis lånat.
bingel, växtsl. Mercurius, Linné 1745
— ä. da., från ty. bingel, väl ellips för
bingelkraut (jfr sv. bingel gräs 1638),
av ä. t}r. bungel, dimin. till mhty. bunge,
knöl, med syftning på den tvåknöliga
frukten; se föreg.
binnikemask, Linné 1740, sammans.
med ä. nsv. binnika, band, o. 1560., från
ett mlty. bindiken, dimin. till binde (motsv.
sv. sbst. binda); jfr mlty. *bemlcken
(— ty. bändchen, dimin. till band), var-
till möjl. ä. sv. former på ben-. Ana-
loga bildningar i da. bwndelorm o. ty.
bandwurm.
binokel, 1874 = ty., av fra. binoele, i
nyare tid bildat av lat. bini oculi, ögon-
par, av bini, två (se bi-, pref. 2) o.
oeulus (se öga).
biograf, i bet}rd. 'författare av levnads-
beskrivning' 1797 (jämte biografi, bio-
grafisk o. 1770); i betyd, 'kinemato-
graf av fra. biographc, bildat 1893; till
grek. bios, liv (även i biologi, Agardh
1814, osv.; jfr amfibie o. se diet o.
kvick), o. grdphein, skriva (urbesl. med
karva; jfr grammatik).
bir, 1609: bijr, från ty. bier, motsv.
sv. dial. bjor, isl. björr (sannoi. lån i st.
f. det inbemska gl = öl), fsax. bior, ags.
béor (eng. beer), sannoi. avgerm. *beuza-,
till germ. roten beuz, bens, svälla, jfr
fhty. biost, råmjölk, o. buska; se förf.
Ark. 7: 145. Enl. andra: germ. *bcura-,
r- avledn. till roten i bjugg, korn, allt-
så: dryck beredd av korn. — Härtill:
birfilare, 1705: -fullare, från ty. bier-
fiedler, krogspelman, jfr ä. nsv. birfila,
vb, Spegel 1685 (-(//-) (se fiol).
Birger, mansn., upptaget ur fornspr.
(Birger Jarl), jfr fsv. Birgher; snarast
gammalt kortnamn, urnord. "Bir^ia-, till
namn på Bcvrgh-, Bkergh-, nsv. Berg- (jfr
t. ex. fsv. Bicerghulf); knappast däremot
'hjälparen' el. dyl. till bärga. — Iden-
tiskt med Börje, som organiskt utveck-
lats ur Birgher; ävensom med Berge,
Bärge, med liknande övergång av -ir-
till -er-, -är- som i herde (med bifor-
men hårde).
Birgitta, kvinnon. genom metates av
ä. Brighitta, egentl. keltiskt: ir. Brigit,
bl. a. berömt helgon = fkelt. Brigan tia,
en gudinna (även ortnamn = Bregenz),
j sanskr. Brhati (även som appell.), fhty.
Purgunt; av ie. *bhrghnti-, etymologiskt
i identiskt med det likaledes urgamla
landsnamnet Burgund (i Burgundar-
holmr, nu Bornholm, benämnt efter sina
höga o. branta klippor, o. Burgund, nu
Bourgogne i Frankr.); till sanskr. brhdnt-,
hög, ie. "bhrgh- i borg.
bisamoxe, 1802, sammans. med bi-
sam, vissa stärkt luktande ämnen, av
mlat. bisamum, sannoi. semitiskt liksom
det et}rmologiskt nära samhöriga bal-
sam; jfr des man.
bisarr, 1706; i ä. sv. även: egensinnig
o. d., t. ex. Columbus 1679; av fra.
bizarre, av span. bizarro, i äldre span.
bl. a.: brokig, fantastisk, väl av baskiskt
ursprung.
bischoff, Dalins Arg., från ty. bischof;
egentl.: dryck för biskopar.
biskop, fsv. biskoper m. m., gammalt
allm.-germ. lånord, liksom åtskilliga an-
dra urgamla kristna ord (t. ex. djävul,
kyrka, ängel) av grekiskt ursprung:
ytterst från grek. episkopos, uppsynings-
man, av epi, på, o. skopeln, se (i mikro-
skop osv.; jfr speja). De germ. for-
merna med b kunna tyda på förmedling
av vlat. ebiscopus ; jfr dock under påve.
— Bisp = fsv., da., beror väl på syn-
kope i proklitisk ställning framför per-
sonnamn.
biskui, i modern betyd., om kakor o.
småbröd 1664, om skeppsskorpor 1645
(beschijll), från fra. biscuil, av lat. bis
(äldre du is), två gånger (besl. med två,
se även bi, pref. 2 o. bissera), o. ffra.
cuit, part. perf. av cuire, koka, grädda,
av lat. coquerc (se koka); jfr i fråga om
bildningen ty. ziviebaek, skorpa, ä. nsv.
o. dial. tveback. Biformen b i skott utgår
ytterst från ital. biseollo, till part. perf.
coito, kokt, gräddad, av samma lat. vb.
bison
bison. av lat. bison (genit. bisontis),
grek. bison, som vanl. anses ha lånats
från germ. spr., jfr fhty. wisunt (ty.
wisent), ags. wesend (isl. visundr är lån
från ty.), men snarast utgår från det
mot sv, kelt. ordet, se Briich Einfl. d.
germ. Spr. auf das Vulg.-Iatein " s. 18.
Mojl. till ett ienr. ord för 'lukt' (jfr
under vcssla), efter djurets mysklukt
Dock enl. andra egentl. 'den behornade',
till sanskr. visäna- n., horn; se Char-
pentier Monde oriental 6: 129, H. Pe-
terson KZ 46: 131.
bissera, av fra. bisser, till lat. bis, två
gånger (se b i sk vi).
bister, i ä. nsv. även: förvirrad 1528,
dyster Bib. 1541, om väder o. 1650, om
lynne 1665 = da.; från mlty. bister,
irrande, vilsekommen, förvildad, usel,
förvirrad, bister; jfr ä. ty. beistern, vild;
av omtvistad härledning; sannol. till
stammen i be sa, ränna häftigt om-
kring.
bita, fsv. bita = isl. bita, da. bide, got.
beitan, fsax. bitan, flit. bizzan (ty. beis-
sen), ags. bitan (eng. bite), av ie. roten
bhid, varav sanskr. bhid, klyva, skära,
o. lat. findere, perf. fidi; jfr besk, bet
2, beta 1—4, bete 1—3, betsel, bett,
bitt 1, bitter, båt m. fl. — Bita i
gräset, stupa, dö, sannol. syftande på
att dödligt sårade personer ofta i döds-
kampen bita omkring sig, Petreius 1615
osv.; med motsv. i bl. a. da. o. ty., jfr även
eng. bite the ground osv., fra. mor dre
la poussiére, lat. hiirnum el. arenam ore
mordere osv. — Härtill: bit, r., 1616;
möjl. bildat av bita som klunk till
kin n ka, sup till supa (Hesselman i o.
y s. 54), jfr dock Wigforss S. Hall. folkm.
s. 46 n. 3; motsv. no. bit, da. bid, lty.
bit, väl knappast lån från det senare
ordet.
bitter, fsv. bit(t)er, bitande, skarp, bitter
= isl. bitr, da. bitter, fsax., fhty. biitar
(ty. bitter), ags. biter (eng. bitter), av
germ. "biträ-, egentl.: bitande, avljuds-
form till got. baitrs, bitter, besk o. bita.
— I betyd, 'besk' (med därur härledda
bil dl. betyd.) är nog sv. bit ter (liksom
faktiskt da. bitter) lån från ty.; däremot
i betyd, 'skarp' (ännu om köld o. d.)
inhemskt, liksom också i dial. i betyd.
'pigg, flink' (med -e-); jfr Hesselman i
o. ij s. 157, Seip 2: 53.
bittersta i uttr. icke det bittersta,
1700-t., efter lty. (nich dat) bitterste, en
i anslutning till bitter (se bitter) bildad
superi, till mlty. (nicht en) bet el. bitte,
icke en beta el. bit el. smula (se beta 3).
bittida, fsv. bit(t)idha, betiden m. m.,
från ett mlty. bifide, motsv. ä. ty. bei-
zeit, tidigt, i tid, o. från mlty. betiden,
stundom, motsv. ty. bei zeiten, tidigt,
i tid.
bituminös, av fra. bitumineux, av lat.
bituminösus, bildat med avledn. -ösus,
rik på, till bitumen, beck, urbesl. med
k i 1 1 o. kåda.
bivuak el. bivack, 1729, av fra. bi-
v(ou),ac, som i sin tur tycks vara lånat
från ty. beiwache el. beiwacht, extravakt
(jfr ä. sv. bivaki).
bjuda, fsv. binpa (ipf. böp), framräcka,
bjuda till, erbjuda, inbjuda, förkunna,
befalla m. m. = isl. bjöda, got. -bindan,
fsax. biodan, fhty. biotan (ty. bieten),
ags. béodan (eng. bid delvis från ags.
biddan, bedja); av ie. roten bheudh, med
avljud bhoudh, bhudh i sanskr. budh,
vakna, märka, grek. pevthomai (av *bhc-
ndh-), frågar, erfar, fslav. biideti, vaka,
osv.; med släktingar även i kelt. spr.;
f. ö. i enskildheter oklar betyd. -utveck-
ling.
bjugg, sv. dial. även bägg (jfr dial.
någg o. njugg), fsv. biug(h), biog = isl.
bygg, da. byg, med nordiskt s. k. gg-
inskott (jfr hugga ~ ty. hauen, ägg,
r-> ty. ei osv.) = el. motsv. fsax. beiv-,
skörd, ffris. be, ags. béoiv, säd; väl av
germ. roten bew(w) i bygga, bo i betyd,
'odla'; alltså egentl.: det odlade, dvs.
säd i allmänhet; sedermera, då ju kornet
i äldre tid var det vanligaste sädesslaget,
specialiserat till betydelsen 'korn'; jfr
den motsvarande bet} delse-utvecklingen
hos korn (äldst: säd). Om formväx-
lingen se Kock Uml. u. Brech. s. 314 f . :
urnord. *beggwu-, *biggwu- jämte *bcgg-
wa-; annorlunda Lindroth Ark. 24: 345.
— De tyska språken ha för 'korn, bjugg'
en stam *gerst- (ty. gerste osv.), motsv.
lat. hordeum (*gbrzd-). I got., fris., eng.
o. nord. uppträder stammen "bariz-, jfr
got. bariz-, eng. avledn. barley, isl. barr
Bjur
45
björn
o. det mytiska namnet Barre, i Skirnis-
mål om en lund, egentl. : sädesfält (M.
Oisen) — lat. far, spelt, besl. med barr 2.
Bjur- i ortnamn, se bäver.
bjäbba, egentl. om hundar (1639 o.
följ.); ljudhärmande, av samma slag som
da. bjceffe o. ä. nsv. bjäfsa Spegel 1685.
bjäfs, egentl.: bård, frans o. dyl., o.
1630; sedan i utvidgad bemärkelse, jfr
ä. nsv. bjäfsa, bård, garnering, Var. rer.
1538 m. fl.; av okänt ursprung.
bjälke, fsv. biwlke — isl. bjälke, da.
bjelke, ett speciellt nordiskt ord, av germ.
'belkan-, avljudsform till balk (se d. o).
— I sv. dial. även som fisknamn, Leu-
ciscus grislagine, likbetydande med sv.
dial. stamm, stäuling (: stav), väling
(: isl. vglr, käpp); jfr under mört.
bjällra, NT 1526, ombildning el. av-
ledning av fsv. biwlla, ä. nsv. o. sv. dial.
bjälla = da. bjelde, isl. bjalla. mlty., ags.
belle (eng. bell); av germ. stammen bell-
i fhty., ags. bellan, skälla m. m. (ty.
bellen, eng. bell), av äldre 'belz- (jfr
litau. balsas, röst, ljud) el. av äldre
*beln- (såsom i skälla), jfr isl. belja,
rårna; möjl. besl. med bullra.
Bjäre, härad i Hall., fsv. Bi&rgha;
till en bruten form av berg (se d. o.).
Bjärred, Skåne, se berg.
Bjärke, härad i Vgtl., fsv. Bi&rka
hwradh, till brytningsformen bia>rk- av
björk; jfr SOÄ 3: 1.
bjärt, fsv. bi&rter = isl. bjartr, ä. da.
bjcert, got. bairhts, fsax. berht, fhty. be-
raht, ags. beorht, briht (eng. bright), av
germ. *berhta- = ie.*bherkto-, bildning på
-t snarast till ie. roten bherek i sanskr.
bhräc-, lysa, grek. pborkös, vitaktig, osv.,
ävensom mhty. brehen, skimra (se brås);
fjärmare släktingar se björk. Jfr f. ö.
Albert, Albrekt, Engelbrekt, Ro-
bert ävensom under Bertil.
bjässe, 1600-t. ; i sammans. bugge-
biessar, slagskämpar, 1618; i ä. nsv.
stundom även 'björn'; hos Spegel m. fl.
också med formen besse; jfr no. bessc,
stor, grov karl, isl. bessi, hanbjörn; san-
nolikt assimilerat av "bjärse, *berse; med
suffixet -se (se bas se) bildat av stam-
men ber- i björn. Assimilationen rs
till ss beror i så fall på ordets hypo-
koristiska natur.
björk, fsv. biork (ortnamn), biark-,
biazrk-) = isl. bjgrk, da. birk (med i- vo-
kalen efter kollekt, birke, av *berkia-),
ags. beorc, av germ. *berkö-; motsvarande
fslav. breza, ry. bereza (jfr det historiskt
bekanta flodnamnet Beresina, björkfio-
den), litau. bérzas, lett. berzs; med av-
ledn.: ags. birce (eng. birch), fhty. birihha,
(ty. birke), av germ. *birkiö- (av äldre
"berkiö-); besl. med sanskr. bhurja-, ett
slags björk. Sannol. 'det ljusa trädet'
(efter barken), till en ie. rot bberg, lysa,
besl. med den i bjärt. Alltså en av de
få europeiska beteckningar för skogsträd,
som också uppträder i de ariska språken.
— Hit hör också fisknamnet björk na,
efter fiskens färg; i ä. nsv. bjärka. Jfr
Bj ärke.
björn, fsv. biörn, biörn = isl. bjprn,
da. björn, av urnord. 'bernn- (jfr Tor-
bern), med yngre övergång till u- stam
(liksom fsv. ramn, korp, i ramsvart,
o. örn), av en n- stam, germ. *beran-,
jfr isl. bera, björninna (jämte den ur-
gamla femininbildningen birna), o. vi-
dare: mlty. bere, fhty. bero (ty. bär),
ags. bera (eng. bear); jfr bjässe, bär-
särk o. under björnbär nedan. De
västgerm. formerna motsvaras direkt av
det nordiska personnamnet Bjare, som
förhåller sig till björn som isl. Are till
örn. Substantivering av ie. adj. 'bhero-,
brun, i litau. beras (liksom t. ex. järpe
till fsv. iarper, brun); jfr bäver. — Det
germ. *beran-, den brune, är säkerligen
ett s. k. noaord, använt i stället för det
gamla ieur. *rksos (i lat. ursus = sanskr.
fksa-), som blev tabu; jfr sv. dial den
grå, om vargen, skata i st. f. skjnr(a)
osv. — I betyd, 'fordringsägare', O. v.
Dalin o. 1755 osv., från ty. uttryck ss.
einen bären losbinden, betala en skuld.
Hos Wadman: nalle. — Som stjärn-
bildsnamn, t. ex. 1619, ytterst från grek.
ärktos, björn (redan i Homeri Odyssé)
= sanskr. rksa- (redan i Rigveda). —
Björnbär, Rubus fruticosus o. cresius,
förr även: bram- o. brombär (jfr ty.
brombeere); som busknamn 1638, som
bärnamn Linné 1732 = no., jfr eng. bear-
berrg, mjölon; stammen "bera-, björn,
synes också ingå i got. bairabagms, mull-
bärsträd, vars frukter likna björnbärens,
black
46
blaska
jfr samma dubbelbetydelse bos lat. mö-
rum ävensom att eng. mulberrg i dial.
betecknar 'björnbär'; se mullbär o.
Falk-Torp ss. 77, 1438. Enl. Loewe
Germ. Pflanzennamen s. 13 har dock
got. bairabagms möjl. folketymologiskt
anslutit sig till stammen för 'björn' o.
bör egentl. till roten bher, vara spetsig
(se barr); efter buskens taggar. —
Bj ö r n t j ä n s t, 1891 = da. bjornetjenestc ;
efter La Fontaines fabel om björnen,
som dä han skulle jaga bort en fluga
frän en sovande mans panna, därvid
råkade döda även mannen.
1. black, sbst., Verelius 1681 (om
fängsel), väl samma ord som y. fsv. blak,
1508, o. ä. da. blak, av oviss betyd.,
motsv. nisl. blökk, kubb ; sannol. sido-
form till block; vokalväxlingen dock
svårförklarlig.
2. black, adj., fsv. blakker = isl.
blakkr med -lek* av -nk, inhemsk mot-
svarighet till mlty., ty. blank (varav
lånordet blank); av en nasalerad form
till roten i mlty. blaken, brinna, lat.
flagräre (se flamma), grek. phlégein,
lysa. Fj armare släktingar: blek, blinka.
— Härav substantiverat : black, black
häst, Norden frycht osv.
bläcka, vulg., tidning, Lithogr. Alleh.
1864: den s. k. »bläckan», sv. dial. blakka,
stort blad (t. ex. kålblad), stort papper
= nisl. bladka, avledn. av blad.
blad, fsv. blap = isl. blaÖ, da. blad,
mlty. fhty. blat (ty. blått, ags. bla>d
(eng. bladé), av germ. *blada-, snarast
en participbildning, ie. bhldtö-, till den
ie. rot, som med avljud föreligger i
blomma: avlägset besl. med lat. foli-
um, blad (se folio, följ et on g), o. grek.
phijllon ds. (se körvel), till en enklare
rot bhel (jfr t. ex. bolster). — Plural-
formen blader, 1635 osv., var mycket
allmän under 1700-t., t. ex. Bellman:
lyckans fagra blader, o. uppträder ännu
i poesi; beror på inverkan från t}'. —
Jfr bläcka, b la st er o. blada. — Bla-
det vänder sig, 1582, motsv. i da.,
lty., ty. — Taga bladet från mun-
nen, 1685, motsv. i da.; jfr ty. kein
blått vor den mund nehmen ; av omtvis-
tad innebörd.
bläddra, Bib. 1541 = isl. blaöra, ä. da.
bladre osv.; ljudhärmande liksom plad-
dra o. sladdra.
blaggarn, fsv. blagarn, av b lår o.
garn; vokal växlingen beror på att ä i
blagarn i fsv. tid förkortats och därför
ej, såsom i b lår, övergått till å.
blamera, på 1600-t., t. ex. 1 634, blasm-,
i betyd, 'smäda' o. d., av fra. bldmcr,
klandra, av ä. fra. blasmer, j^tterst av
grek. blasphemeln, förtala (se blasfemi).
— I modern betyd., 1870, från ty. bla-
mieren.
blancmangé, 1751: blamaschi, från
fra. blanc-manger, av blanc, vit (se
blank), o. mänger, mat, som verb: äta
(till en avledn. av lat. mando, tuggar).
bland, ibland, prep., fsv. bland, ibland
— da. iblandt, av sbst. bland, blandning
(se följ.); alltså egentl.: i blandning med ;
sålunda bildat som emot, egentl. : till mö-
tes. Jfr eng. among ds. av ags. on mang,
men lty. mang, till (ge)mang, blandning
(se mänga).
blanda = fsv., isl. = da. blande, got.,
fsax., ags. blandan, fhty. blantan ; anses
besl. med blind, blunda; i så fall
egentl. förmörka (genom tillsatser). Jfr
meng. blundren, röra om, förvirra.
blank, 1538: vit, 1548: blank = da.,
från mlty., ty. blank, (glänsande) vit,
blank, varav fra. blanc (jfr blanc-
mangé o. blankett), varav eng. blank;
identiskt med det inhemska black, adj.
— Blanko, in bl., från ty. =, efter ital.
(in)bianco, egentl.: vit = blank; alltså:
(på) vitt (papper), dvs. tomt, oskrivet.
blankett, 1535 (i nu föråldrad anv.)
= t}r., av fra. blanqnet, avledn. av fra.
blanc, vit (se blank); alltså egentl.:
vitt papper.
blar el. blärr, kort i killespel, Bell-
man 1772, möjl. genom felläsning el.
ljudsubstitution av tjeck, blåzen el. besl.
ord, narr (se SAOB); andra förmodan-
den se Ta mm.
blaserad, 1851, motsv. ty. blasiert, av
fra. blasé; dunkelt.
blasfemi, från grek. blasphemia. hä-
delse, till blasphemeln, häda (se bla-
mera), besl. med pheme, rykte = lat.
fäma, av samma rot som fabula (se
fabel) o. urbesl. med bön.
blaska, 1800-t., ljudhärmande bild-
blast
47
bliva
ning liksom plaska; jfr no. blask(r)a. \
Likheten med t. ex. litau. blazgeti \
är tillfällig. — Blaskig, 1880-t., hör \
delvis hit, men kan i betyd, 'slaskig'
också uppfattas som en sammansmält-
ning av blöt o. slaskig o. i betyd,
urblekt o. d. av black, blek o. (grå)-
daskig. Jfr Tamm Gr. s. 31.
blast el. Master, ett under 1800-talets
första hälft från dialekterna i riksspr.
inkommet ord; bildning till fsv. vb.
blcedhia (av "bladjan), bläda (se d. o.);
jfr med avs. på bildningen blomster.
W. Cederschiöld Xen. Lid. s. 78 f.
bleck el. bläck (metall), fsv. Mcek =
no., ä. da. blek, da. blik, från mlty. bleck
= fhty. bleh (ty. blech), av germ. *blika-,
egentl.: det glänsande, av samma stam
som bläcka, märka träd, o. i avljuds-
förh. till adj. blek.
blecka, sup, dryckesgille, se b 1 ä c k a 2.
blek, adj., fsv. bleker = isl. bleikr,
da. bleg, fsax. blek, fhty., ty. bleich, ags.
bldc, av germ. "blaika-, skinande, ljus,
i avljudsförh. till isl. blikja, lysa, o.
bleck, (bläck); fjärmare besl. med
black, adj.
bleke, till vb. bleka, fsv. blekia =
isl. bleikja, avledn. av blek.
Bleking(e), fda. Blekyng(h) osv.,
fsv.-lat. Rlekingia (under medeltiden ej
omfattande Listers härad); möjl. avledn.
av sv. dial., fsv. bleka, kalk, krita =
isl. bleikja, av germ. "biaikiön, till
blek; jfr Noreen Spr. stud. 3: 83.
blekna, fsv. blikna, blekna = no.
blikna, blcikna, isl. blikna. Äldst är
formen med -£-, som står i avljudsförh.
till blek; nsv. blekna beror delvis på
inverkan från blek (jfr dubbelformerna
i no.). Jfr t. ex. ve k na, fsv. vikna: vek.
blemma, fsv. blem(m)a, sv. dial. blai-
ma (av "blima), blämma m. m. — no.
bleime, blcm(m)a, da. blemme, av en
germ. rot blai-, bli-, möjl. även blti- i vb.
blåsa; även en del andra germ. ord med
samma betyd, börja med bl-, t. ex. sbst.
blåsa o. bläddra.
blick, om ögonkast: 1593 = da. blik,
från mlty., ty. blick, glans, blick = fhty.
bliccb, hastig glans, blixt; bildat till fhty.
blicchen, glänsa, blicka, osv. (se blicka).
I fråga om betydelseövergången 'glänsa'
Z> 'blicka' jfr under b 1 i ga, gl a n a, g 1 a n s,
glindra, glo, glutta, glåmig, glän-
ta; jfr även t. ex. grek. derkomai, ser:
ags. torht, strålande, grek. levssö, ser: lj u s,
låga 2, no., sv. slangspråkets tira, titta,
o. no. tira, stråla (jfr sira); andra ex.
se Persson Indog. Wortf. s. 369.
blicka, i betyd.: lysa fram, synas
1636; om ögonkast o. d. Franzén 1793:
'Ingen har jag sett så blicka'; från Ity.,
ty. blicken = fhty. blicchan, till germ.
roten blik el. möjl. blek, glänsa (se
bleck, blek, ävensom black, adj.).
blid, fsv. bliper = isl. blidr, da. blid,
got. bleips, fsax., fhty. blidi, ags. blide
(eng. blithe), i fsax. bl. a. 'glänsande',
avledn. av en ie. rot bhlT, glänsa (se
bly); med samma betydelseutveckling
som i glad o. ty. heiter (se heder).
Med avs. på växlingen av nord. a-stam
o. vgerm. m-stam jfr t. ex. blöd, fast,
sen, tunn ävensom möda (i vissa fall
ytterst från gammal u-stamsböjning).
bliga, fsv. bligha, jfr isl. bligja; av
en germ. stam frZ/g-, glänsa, i no. bligra,
glimta svagt, med samma betydelseöver-
gång som i blick(a); jfr b län ga.
blind, fsv. blinder = isl. blindr, da.
blind, got. blinds, ty., eng. blind, av den
ie. roten bhlendh, mörk, dunkel, i t. ex.
litau. blendzius, bli mörk; o. i avljuds-
förh. till blända o. hlunda; jfr även
blanda. — I blindo, t. ex. 1644, sna-
rast dat. sg. neutr. till adj.; jfr i godo
o. d.; kan dock även innehålla oblik
kasus av fsv. o. ä. nsv. sbst. blinda,
blindhet. — Blindvis, efter ty. blinder-
weise.
blindbock, blindebock 1640, av blind
o. bock, jfr da. blindebuk (o. blindegied.
om kvinna) samt även ä. nsv. blindko,
blindtacka, sv. dial. blindgubbe, ty. blinde
knh, ital. mosca cieca, egentl. : blind fluga,
span. cabra ciega, egentl.: blind get.
blinka, Bib. 1541 = no. blinka, ty.,
meng. blinken (eng. blink), av en näsa-
lerad foim till germ. roten blik, lysa
(i bleck; jfr blek o. blick). — Här-
av: blink, fsv. blinker, motsv. ty., eng.
blink.
bliva, fsv. bliva = da. blive, från mlty.
bliven = got. bilciban, fhty. billban (ty.
bleibeh), ags. belifan, av be-, pref. 1, o.
blixt
blossa
germ. *liban, besl. med leva, libba,
liv, lämna o. säkcrl. även lever, till
ie, roten lip i sanskr. lip-, smörja, klibba,
grek. liparetn, torbliva, liparös, fet,
smord, fslav. lipeti, klibba vid, litau.
lipti. Grundbetyd, är 'hänga el. klibba
fast vid', varav 'stanna, förbliva'. Den
yngre betyd, 'övergå till, börja vara'
har sannol. utvecklats redan i mlty. —
Hoten är en labialnt vidgning av li i ler,
lim osv.; jfr klibba, kli, klister osv.
blixt, 1015, nybildning till ä. nsv.
blixta (jfr ty. blitz av blitzen), en f-av-
ledn. av fsv., ä. nsv. blixa (se följ.); i
äldre tid i stället ljungeld.
blixtra, utan motsvarighet i fsv. el.
andra språk; 1652, Sahlstedt 1773; av-
ledn. på -r av ä. nsv. blixta, el. kanske
cgentl. *blixra, avledn. av fsv., ä. nsv.
blixa (med inskott av -t mellan s o. r);
möjl. kommer dock r i blixtra från ä.
nsv. sbst. blixter n., som kan vara en
gammal bildning; även andra möjligheter
äro tänkbara. Fsv. blixa, blinka, i ä.
nsv. även 'blixtra', är en avledn. på -s
av fsv. blika, vara synlig el. blottad, isl.
blika, glänsa, o. alltså en parallellbild-
ning av detta verb till no. blikra, glimta,
blinka, o. fsv. blikta, blinka; av germ.
"blik-, lysa (se bleck, blek, blicka).
Ty. blitzen, blixtra, av fhty. blécchazzen,
utgår från urgerm. *blekatjan (jfr black
2).
block, fsv. blook (*blokker?) = da. blok,
mlty. block, fhty. bloch (ty. block); från
germ. språk kommer fra. bloc (jfr bloc-
kad), varav eng. block; i sv. i liera be-
tyd, lånord; väl avlägset besl. med
balk, bjälke; jfr följ.
blockad, 1636 = ty. blockade, jfr ital.
bloccata, till bloccare, motsv. fra. blo-
quer, hvars stam i sin tur har germ.
ursprung (se block). I fråga om än-
deisen jfr t. ex. barrikad.
blod, fsv. blöp n., blödher m. = isl.
blöd, da. blod, got. blöp, fsax. blöd, fhty.
bluot (ty. blut), ags. blöd (eng. blood);
möjl. besl. med blomma (se d. o.). —
Väcka ond el. ont blod, jfr da. s&tte
ondt blod, med motsv. i ty. o. fra., till
väcka 2 (fsv. v&kkia, hugga, om vak,
osv.), se d. o. Uttr. härrör från den
gamla föreställningen om blodet såsom
själsförmögenheternas o. temperamen-
tets säte (jfr humör, åder): skämt
blod ansågs vålla bitterhet i sinnet o. d.
— Blodvite, fsv. blöpvite, även blötvite,
motsv. fda. blothvite; av A. Kock Sv.
lm. X. 3: 1 f. tolkat såsom hörande till
ett fsv. "pvite n., huggsår, besl. med ags.
pwitan, avskära, sv. dial. tveta, hugga
av, vartill även sv. ortnamnet Tveta
(se d. o.).
blom, motsv. isl. blom, se följ.
blomma, sbst., ä. nsv. (o. i viss betyd,
stundon ännu) även blom(m)e, fsv. blöma
f. o. blöme m., motsv. isl. blömi, da.
blomme, got. blöma, fsax. blömo, fhty.
blnomo o. bluoma (ty. bluhme), ags.
blöma i annan betyd. (eng. bloom från
nord. spr.); en m-avledn. till ie. roten
bhlö i ags. blöwan (eng. blow), blomma,
blomstra, fhty. bluot (ty. bliite, egentl.
plur.), blomma, blomstring, samt i den
utvidgade formen bhlös i ags. blöstm(a)
(eng. blossom) o. lat. flös, genit. flöris
(varav ffra. flour, varav fra. fleur o. eng.
flower;se flora); sannol. besl. med blad,
blåsa o. väl även blod. — Barn och
blomma, redan i fsv. tid, där blomma
egentl. är liktydigt med barn (unge-
fär: blomstrande barnskara) o. till-
kommit med anledning av bokstavs-
rimmet. — Härtill vb. blomma, fsv.
blömas, motsv. lty. biomen osv. — Blom-
kål, 1643 = da. blomkaal, ty. blumen-
kohl, översättning av ital. cavoli fiore
(fra. chou-fleur, eng. cauli-flower); se
flor 2 o. kål.
blomster = fsv. = isl. blömslr n., sna-
rast avledn. av fsv. vb. blömas = isl.
blömask; jfr med avs. på bildningen
b la st er.
blond, o. 1 720, jfr ty. o. eng. blond,
från fra. blond, av ffra. blund, väl i sin
tur av germ. *blund-, liksom blunda
avljudsform till blind; enl. somliga dock
ursprungl. romanskt, men utan tillfreds-
ställande tolkningsförslag. — Härtill:
blondin, 1810, från fra. blondinc.
bloss, ä. nsv. stundom blås, fsv.
blus(s), blos(s), motsv. da. blus ds., holl.
bios, rodnad, jfr j-avledn. isl. blys; åtm.
i vissa betyd, bildat av blossa; se d. o.
blossa, Spegel 1685: bloss-,fs\. blusa,
motsv. da. blusse, mlty. bloscn, jfr eng.
blota
49
blåkulla
blush (av *blysian); av germ. blus-, i
avljudsförh. till b läs, se d. o.
blota a== fsv. blöta = isl. b/ö/a ds., got.
blötan dyrka, tillbedja, ags. blötan, fhty.
bluozan, offra, jfr de från nord. språk
lånade lapska luottat, sjunga, o. finska
luote, trollsång, besvärjelse, det senare
motsv. sv. blot, isl. blöt; snarast med
grundbetydelsen 'åkalla med besvärjel-
ser el. offer* o. sannol. besl. med lat.
flarnen, offerpräst, (av *bhlådmen el.
"bhlädsmen).
blott, adj. i t. ex. blott o. bar, fsv.
blot(t)er, motsv. da. blot, sannol. lån från
mlty. blöt, av germ. *blauta-, alltså ety-
mologiskt identiskt med det inhemska
blöt. Med avs. på ljudförhållandena jfr
ä. nsv. grott, stor, från mlty. gröt. Jfr
Sahlgren Spr. o. st. 16: 132. - Härtill:
blott, adv., 1600-t, jfr da. blot, snarast
i anslutning till ty. bloss, bara, blott.
bluffa, o. 1900, från eng. bluff, motsv.
lty. bluffen, förbrylla, jfr mlty. vorbluffen
(se förbluffa). — Härtill: bluff, sbst.,
o. 1900, av eng. bluff.
blunda = fsv. = isl. blunda, da. blunde;
besl. med b lin d, b län da, jfr även blan-
da, blond, vilket senare, därest det ur-
sprungl. är germanskt, uppvisar samma
avljudsstadium som blunda.
1. blunder, blund, t. ex. Hår är bäd-
dadt, tag en blunder! Gluntarne. =no.;
väl till fsv., ä. nsv. blundra, blunda,
r-avledning till blunda.
2. blunder, äldst (1837) med eng.
plur.-form på -s, från eng. blunder, till
stammen i blunda.
blus, 1822 = ty. bluse, av fra. blouse;
dunkelt.
bly, fsv. bly = isl. bly, da. bly, mlty.
bli, fhty. blio (ty. blei), av germ. "bllwa.
— Snarast, med Persson Wurzelerw.
ss. 109, 173, en u>-avledn. av ie. roten
bhli, glänsa (se blid), i avljudsförh. till
litau. blaiuytis, bliva ljus el. klar; alltså
kanske urspr. ett substantiverat färgad-
jektiv, på långt håll besl. med blå (jfr
under tenn). Ordet kan i nord. spr.
vara ett gammalt kulturlån från grann-
folken; jfr stål, tenn. — Enl. andra är
emellertid det germ. ordet lånat från
annat språk. — Om ett annat germ.
ord för 'bly' se lod. — Jfr följ.
Hellquist, EtijmoUxjiak ordbok.
blyerts, 1637, väl ellips för blyerts-
penna 1668, till blyerts i betyd, 'bly-
malm, grafit', efter ty. bleierz, egentl.
'blymalm', till blei, bly, o. erz, malm, av
fhty. arizzi, aruz, av germ. *arit-, *arut-,
även ingående i det nu föråldrade sv.
myntnamnet örtug.
blyg, fsv. bliugher, blygher = nisl.
bljugr, da. bly (o. ublu), mhty. bliue,
blue, jfr fhty. adv. blugo, blygt, av germ.
*bleu§a-, *blu&a-, sannol. egentl. 'mjuk,
blöt'; jfr litau. bliikszti, bliva slapp o. d.;
avlägset besl. med blöt (av germ.
'blauta-). — Avledn.: blygas, fsv. bly-
gh(i)as, motsv. isl. blygjask, o. blygd,
fsv. blyghp, motsv. isl. blygd (åtm. det
senare med gammal kort vokal).
blå, fsv. blä — isl. blår, da. blåa,
mlty. bld(w), fhty. bldo (ty. blau), ags.
blåw; från germ. spr.: fra. bleu, varav
eng. blue, av germ. "blvewa-; möjl. trots
olikheten i betyd. besl. med lat. flävus,
guldgul, blond (: blå = lat. rävus,
grå, grågul: grå); jfr om formutveck-
lingen (ie. eu >» lat. åv?) Hirt IF
37: 223 f., som dock anser orden obe-
släktade. Ordet betydde i äldre tid
även: svart, blåsvart, kolmörk, t. ex. ä.
nsv. blåinan = fsv. bläman, neger, mor
o. d. (se under neger), Gamla psalm-
bokens: mörkret blå, tillnamnet (Ha-
rald) Blåtand osv. — En sammanfat-
tande o. gemensam beteckning för 'blå'
saknas i de indoeur. språken. — Blånad
fsv. blänaper, hör närmast till fsv. in-
koativet blåna = sv. blåna; jfr lik-
betyd, fsv. blåne, ä. nsv., sv. dial. o. ä.
da. blåne. — Blått blod, 1891, motsv.
i da., ty. o. eng., efter span. sangre azul,
blått blod, betecknande de äldsta kasti-
lianska släkterna, o. sannol. syftande
därpå, att ådrorna hos dessa, som här-
stammade från germaner (goter osv.),
företedde en mera blå färg än de
mera mörkhyade landsmännens. — Blå-
strumpa, 1842, motsv. da. blaastrumpc,
ty. blaustrumpf, eng. bluc-stocking, fra.
bas-bleu; av omtvistat ursprung; kanske
snarast från ett vitterhetssällskap i Vene-
dig, 'Strumpsällskapet' (Societå della
calza), vilket bestod av både herrar o.
damer.
blåkulla, 1500-t., ä. no. blaakollen, av
4
blånor
50
blänga
blå o. kulle; cgentl. om platsen för
häxornas möte med satan, jfr Blåkulla,
berg vid Marstrand o. i Kalmarsund, y.
fsv. Blaakulla 1400-t. ; sedermera även
om helvetet (jfr ä. nsv. i heta Blåkulla)
o. använt i svordomar, vartill den unga
Stockholmseufemismen Blå porten. Se
förf. 1600-t:s sv. s. 47 f. o. Sahlgren Blå-
kulla o. blåkullafärderna (NoB 1915, s.
100 f.).
blånor, Spegel 1712; Lex. Linc. 1640:
blå ner (ännu SAOL 1874), Dalins Arg.
1734: blånar (ännu t. ex. 1834); sv.
dial. blån, plur. blånar, fsv. blän, plur.
blånar; utvidgning av stammen i blår
(se d. o.), möjl. med n från vissa n-
stamsformer (se slån); jfr ty. dial. blane,
grov linneväv.
blår, fsv. blaar plur., till en sing.
blä, motsv. da. blaar, fhty. blacha, grov
dräkt (ty. blahe, grov linneväv), av germ.
stammen *blahw-; möjl. besl. med blöja.
blåsa, vb., fsv. bläsa = isl. blåsa,
got. -blésan, mit}', biåsen, fhty. blåsan
(ty. biåsen), av en germ. rot bhes-, en
utvidgning med s av den i fhty. blåjan
(ty. blähen), ags. blåwan (eng. blow),
lat. fläre, blåsa; jfr blad. Da. blmse
har (liksom sv. dial. blåsa o. den fsv.
biformen bl&sa) ce efter i-omljudda pre-
sensformer. — Den gamla reduplieerade
ipf.-formen bles, blås, (= ty. blies) upp-
träder i ä. nsv. o. sv. dial. — Härtill:
blåst, fsv. bläster, motsv. isl. blåstr
(se närmare bläster).
blåsa, sbst., 1538 = no. blaasa, väl
från lty. el. ty. blase, motsv. mlty.
blåse, fhty. blåsa, av stammen i blåsa,
vb. besl. med bläddra 2.
1. bläck, se bleck.
2. bläck, till skrivning, i ä. nsv. ofta
bleck, fsv. blcek — isl. blek, da. blak,
från ags. blaic, motsv. mlty. black, fhty.
blach: egentligen substantiverat av ags.
adj. blcec, svart (eng. black) — i\\ty.
black; möjl. besl. med black 2. Jfr
got. swartizl, bläck, till svart, lat. alra-
mentum ds. till ater, svart, o. grek. mé-
lan ds. till mélas, svart. Av det grek.
ordet är väl ags. bla>c osv. en översätt-
ning (liksom även ir. dub, bläck, till
dub, svart, m. fl.). Eng. ink, bläck, av
ffra. enque, härrör liksom ty. dial. in ket
m. m. ytterst från grek. cngkaustos,
inbränd. Om ty. Un te se tinktur.
Samtliga dessa ord för 'bläck' kommo
(såsom lån el. översättningar) till det
nordligare Europa med kännedomen om
den latinska skrivkonsten. — Bläck-
fisk, Lex. Linc. 1640, tidigare dock
bläckfisk B. Olai 1578, motsv. da. blcek-
fisk, mlty. blackvisch, ty. black- o. tin-
ienfisch osv., efter en i en behållare i
djurets kropp befintlig bläcklik vätska.
— Bläckhorn, Var. rer. 1538, med
motsvar. i da., isl., ty. osv., till horn,
med syftning på det ämne, varav bläck-
behållare urspr. förfärdigades.
1. bläcka, även blecka, märka träd,
1618: blekat, sv. dial. blek(k)a, blåkka,
blika, motsv. no. blik(k)a m. m., egentl.
etym}'logiskt identiskt med isl. blika,
skina (se black 2, blek, bl i k); alltså:
göra att något skiner el. synes.
bläcka el. blecka, vulgärt: sup, dryc-
kesgille; egentl.: bleckmått använt vid
servering av brännvin, Blanche 1856,
av sv. dial. blecka, mindre bleckmått,
avledn. av bleck.
bläda, avblada, avverka, fsv. blozdhia
(vartill bläster) = isl. bledja, avledn.
av blad. — I ä. nsv. även: bläddra.
1. bläddra, vb, 1700, väl av lty. blä-
dern, jfr da. bladre, ty. blältern; avledn.
av blad.
2. bläddra, sbst., blåsa, fsv. blcedhra
= no. bladra, da. blåare, ags. blddre
(eng. bladder), av germ. "bltedriön, resp.
'blad rion, växlande med *bhvdron i fhtv.
blåttara (ty. blatter), o. *bladron i ä.
nsv. bladra = isl. bladra; avledn. med
det ie. suffixet -tr- av roten i blåsa, lat.
fläre; jfr även b lem ma.
blända, äldst, slutet av 1500-t., i sam-
mans, för-; från mlty., ty. blenden =
fhty. blenian, ags. blendan, av germ.
*blandian, kausativum till blind, med
samma avljudsförh. som mellan döpa
o. djup; jfr följ.
blände, 1839, från ty. blende, bland-
verk o. d., till blenden, blända; alltså
egentl. 'blindmalm', s}ftande därpå att
zinkbländet ehuru liknande blyglans ej
innehåller bly.
blänga, o. 1750, motsv. no. blenaja,
väl besl. med sv. (dial.) blingra, blinka.
blänka
51
bo
skimra; möjl. av en nasalerad form av
roten i bliga.
blänka, Bib. 1541 (blänkia), — no.
blenkja, från mlt}r., ty. blenken — ä.
eng. blenk, av germ. "blankian, avledn.
av blank. Därjämte med den sekun-
dära betyd, 'bedraga', egentl.: 'blända
el. dyl.' = isl. blekkja, ags. blencan. —
Förr även: blanka o. komma att glänsa.
bläs, vank vit fläck i pannan (m. m.)
på djur, i sbt bästar, t. ex. 1707; bann-
djur, vanl. häst med bläs, o. 1805, jfr
fsv. blcesutier = isl. blesöttr, bläsig =
no. bles, av germ. bles-; i avljudsförh.
till mht}r. bias, skallig, egentl.: blank,
ty. blass, blek, mlty. blasenhingst, häst
med bläs, mit}', blare, bläsa som ko-
namn (av germ. *blaz-), o. mlty. blesse,
ty. blässe (väl av *blasjö-); slutligen da.
blis, sydsv. dial. bliss med oklart i, samt-
liga avlj tidsformer till stammen blus- i
bloss. Med avs. på betyd. -utvecklingen
'vit fläck' "> 'häst (osv.) med dylik fläck'
jfr en parallell under hjälmig, se även
tupp. — Bläsa med samma betyd.,
o. 1700 = no. blesa, avledn. av föreg.
Mäster, i ä. nsv. även: blåst o. smält-
ugn, med biform blåsler, jfr sv. dial.
bläster, blåst, bläster, bildat till blåsa,
med ä från biformen bläsa (jfr da.
bla>se), jfr isl. bldstr (genit. -st(r)ar) samt
ags. blåst, blast, fhty. blast; avledn. är
snarast -tro-, växlande med -tu-; möjl.
föreligger här dock, på grund av ett
finskt lånord, en s-stam: urgerm. 'blivs-
tes, *blcestaz.
blöd, möjl. delvis (åtm. i *ä. nsv.)
motsv. fsv. blödher, blödig, rädd = isl.
blaudr, ä. da. blad, ags. bléaÖ, motsv.
mlty. blöde, fhty. blödi (ty. blöde); av
germ. *blaufiu-, *blaupia-(*blaupa-), med
samma deklinationsväxling som i t. ex.
blid, fast, sen, tunn el. fsv. möper,
trött ~ ty. miide (se möda); egentl.:
blöt, mjuk; av samma rot som blöt,
men med annan avledning. I det nu-
varande spr. dels: vek, känslosam, blö-
dig, beroende på inflytande från da.
blod, som i denna betyd, väsentligen
utgår från blöt; o. dels: mjuk, los, böj-
lig (fr. o. m. 1880-t., t. ex. Levertin,
O. Hansson, M. Mailing), i vilket fall
det är en ren danism, efter da. blod
— sv. blöt. Det är sålunda mycket
ovisst, om ordet i någon modern betyd,
kan betraktas som fortsättning av fsv.
blödher. — Härtill: blödig, fsv. blö-
dhoghcr, även: rädd, försagd (så ännu
på 1600-t.).
blöt, fsv. blöter, mjuk, svag, veklig,
vek = isl. blaulr, ungef. ds., da. blod,
mjuk, mlty. blöt (varav sv. blott), ut-
blottad, fattig, fhty. blöz (ty. bloss), ags.
bléat, eländig, av germ. *blauta- — ie.
'bhloudo-, med avljudsformen isl. blotna,
bliva blöt, besl. med grek. phlydarös,
mjuk av fuktighet, osv., till grek. phlyö,
flödar över, lat. fhw ; jfr blöd. — Den
nuv. huvudbetyd, 'våt, vattensjuk' upp-
träder vid mitten av 1600-t., förmedlad
genom den av 'uppmjukad genom vat-
ten', som ännu kvarlever i vissa anv.
(om potatis m. m.); de gamla betyd,
'svag' o. 'blödig' äro numera föga bruk-
liga. — Blöt i lägga i blöt o. d., v.
fsv. osv., är vbalsbst. till blöta. —
Blötna, vb, är en ombildning efter
blöt av avljudsformen fsv. blotna =
isl. Jfr med avs. på bildningen : lossna:
lös, rodna: röd.
blöja, fsv. ble(i)a, blö(i)a = isl. blclia,
i bloia, da. ble, väl av resp. urgerm.
"blahwiön o. *bla^iviön, sannol. besl.
med bl år.
1. bo, sbst., fsv. bö, boning (djurs)bo,
egendom, boskap = isl. bu, da. bo, ags.
bii, n. fhty. bå m. o. n. (ty. bau m.);
till följ. Stundom i ortnamn, t. ex. fsv.
Bnjnolfsbo; de nsv. ortnamnen på -bo
ha dock mycket ofta annat ursprung;
se bo 4 o. bod. — Bohag, husgeråd
fsv. bohagh, egendom, i ä. nsv. stundom:
hushåll = no. bnhag, da. bohave, hus-
geråd, till fsv. hagher, ställning, fördel
m. ni., alltså egentl.: boets ställning;
se f. ö. behaga o. höger. — Bolag,
fsv. bolagh, egendonisgemenskap, bolag,
bolagsordning = isl. bulag, (egendoms)-
j gemenskap; till lägga; jfr sv. samlag
osv. Da. bolag är ett ungt lån från
sv. — Boskap, fsv. böskapcr, hushåll,
egendom, bohag, boskap = no. buskap,
boskap, fda. boskap, ds. som i fsv.; jfr
fsv. bö o. isl. bii i betyd, 'boskap'; i
båda fallen beroende på en inskränk-
I ning av grundbetyd., som är: det som
bo
sa
bod
hör till boet el. egendomen; jfr -skap.
— Bostad, se stad 1.
2. bo, vh, fsv. bö, böa, bo, bebo, bereda
ni. in. — isl. bua, ds., da. bo, got. banan,
fsax., fllty. bnan (ty. banen), ags. bitan,
bo, stundom: odla m. m.; starkt o.
svagt böjt vb (jfr det urspr. redupl. isl.
ipf. bjö, av *beböw, got. part. banans,
motsv. sv. redobogen; men got. ipf.
baliaida, fsv. bopc osv.) av omstridd
germ. grundform; till den ie. roten bhh,
bbenc, i lat. fui, var, grek. phyö, avlar,
frambringar (se fysik), sanskr. bhn,
bhävati, vara, är, bliva, blir, även i
sla\ o-balt., kel t. o. alban. spr. ; vartill
ocksä: flity. biom, jag är (ty. bin), ags.
béon, vara (eng. be), vilka förenats till
ett böjningssystem med de obesl. ver-
ben wcs- (i ty. geivcsen, sv. vara 1) o.
es- (i ty. ist, sv. är 1), .Jfr följ. även-
som bod, bol, bonad, bur, by, bygga.
Om bostad se stad 1.
3. Bo, mansn., fsv. Bö = isl. Bui, egen ti.
samma ord som -bo i nabo — isl. nä-
bui ävensom åbo, nomen agentis till
vb. bo; alltså egentl. tillnamn, som över-
gått till förnamn på samma sätt som
det likbetydande fsv. Bonde; däremot
ej, såsom stundom föreslagits, biform
till fsv. personn. Bove. — Samma -bo
ingår i följ.
4. -bo, innebyggare, i n a b o (se d. o.),
åbo m. ti., fsv. böe, till vb. bo; se
f. ö. föreg. Gen. plur. böa av samma
ord ingår också i en del bäradsnamn,
t. ex. Bråbo, av fsv. Bräbö(a), dvs.
deras (bygd) som bo vid Bra, B rå viken
(år 1358 dock Brabodhnm), Sunnerbo,
de i söder (se s un nan), Vedbo, de i
skogen (se ved o. Tiveden), Östbo
osv. I många fall utgår dock nsv. -bo
i ortnamn från former av bod (se
d. o.).
boa (orm), Linné m. fl. boas, av lat.
boa, boas; dunkelt. — Härtill: boa,
om ett slags skinnkrage för damer, 1827:
boar plur.
bobba, ä. nsv. även babba, om grå-
sugga; bnbba, 1762, om kackerlacka; jfr
isl. bobbi, da. bobbe, eng. bob; ljudsym-
boliska el. bypokoristiska former av ett
slag, som äro vanliga i ord med betyd,
av något tjockt el. runt; ofta med -bb-,
-dd- el. -gg- i stammen ; se förf. Media-
gem. s. 4.
bobin, från fra. bobine; dunkelt.
bock, fsv. bokker, bnkker = isl. bokkr,
da. buk (gumse; annars: gedebuk), mlty.,
ty. bock, ags. bncc (eng. bnck); jfr iriska
bocc o. fra. bonc. Antages vanl. vara
ett indoeur. ord; enl. förf. Ark. 7: 172,
av ie. *bnghnö- till böja, efter de böjda
hornen; jfr t. ex. lock (hår-) av 'Ingnö-
till Ing, böja. Emellertid talar åtskilligt
för, att detta djurnamn liksom gäms
är ett gammalt alpord av icke indoeuro-
peiskt ursprung, möjl. egentl. från Kau-
kasus, där liknande beteckningar för
'bock' förekomma; se Brondal Sub-
strater og laan s. 179 f. — I betyd, 'fel'
lånat från ty. Användningen av bock
i betyd, 'ställning' (t. ex. sågbock osv.),
1542, har motsvarigheter i de flesta euro-
peiska språk; jfr västgötska slipemarr
(: märr) om ställning för slipsten, även-
I som fra. chévre, get, sågbock, kran, che-
val, häst, o. ehevalet, sågbock, förr även
även: trähäst; jfr även under kypert.
— Hoppa, stå bock, med motsvarig-
heter i da., ty. m. fl.; förr även springa
el. leka bock (t. ex. 1784). — Ett annat
gammalt ord för 'bock' är isl. hafr =
lat. caper osv. (se kaprifolium o.
kap ris).
bocka, fsv. bokka, bukka == da. bnkke,
från mlty. bnkken, mholl. bokken, jfr
mhty., ty. blicken, av germ. stammen
'bnkk-, antingen av ie. *bhugn- el. med
intensivförlängning av stamkonsonanten,
till buga osv. Bocka: ty. bucken —
doppa: lt v. diippen.
bod, fsv. böp, bod, hydda, skjul = da.
bod (varifrån eng. booth), isl. blid (väl
med u från vb. biia), mlty. böde, mhty.
bnode (ty. biide), av germ. *böpö-, av-
ledn. av stammen i bo 2; jfr (med av-
ljud) litau. bidas, hus, o. fir. botb, hydda:
alltså ett ord gemensamt för den norra
delen av det indoeur. området. — Ofta
i ortnamn i ursprung pluralform, fsv.
Bodha, -bodha, nu vanl. -bo (jfr Fal-
sterbo), från början i betyd, 'hydda,
skjul o. d.' (jfr sv. fäbod) om mera
tillfälliga bostäder, som efter hand ut-
vecklade sig till gårdar, t. ex. Bratta-
bodha, nu Brattebo Smal.. Ihvnabodba,
bodisko
53
b oj s k a ut
nu Bännebo Dal., Gullabodha, nu Gul-
lebo Smål., Ingabodha, nu IngeboVgtl.,
Munkabodha Ögtl. osv.; vanl. med ett
personnamn i törsta leden; en jämfö-
relsevis ung namntyp. Jfr Borås. —
Om i ortnamn uppträdande -bo av annat
ursprung se -bo 1 o. 4.
bodisko, skämts.: bodbetjänt; t. ex.
Levertin, men åtm. (i talspr.) allmännare
under närmast föreg. årtionden; med
hänsyftning på disk, av familjen. Bo-
disco, närmast en på sin tid bekant
medlem av den ryska beskickningen i
Stockholm under Karl XIV Johans tid;
se förf. Spr. o. st. 16: 68 f.
bodmeri, 1631 — da., från lty. bod-
merij (= ty. bodmerie, fra. bomerie, eng.
bottomry), avledn. av mlty. bodemen, låna
på fartyg el. last, avledn. av bodem(e),
botten, särsk. på fartyg; se botten.
boer, från holl. boer, bonde (lån från
lty. bur) = holl. buur, granne; se bur 2.
boett, slutet av 1700-t., från fra. boite,
dosa, ask (med äldre uttal), av ffra. boiste
(ital. busta), av vlat. buxida, till grek.
pyksis, (stam: pyxid-), dosa av buxbom,
till pyksos, buxbom; se box, buxbom, j
bössa.
bofink, Var. rer. 1 538: boofinke = da.
bogfinke, från mit}', bokvink, av bok
(se bok 1) o. fink.
bofällig, se -fäll ig.
bog, fsv. bögher = isl. bogr, da. bov,
mlty. boch, fhty. buog (ty. bug), ags.
bog, även: gren (eng. bough, gren);
egentl. om övre delen av frambenet; av
germ. *bö£u-, av ie. 'bhäghu- = grek.
pekbys, underarm, sanskr. bähu-; i arm.:
framben. I överförd bemärkelse om far-
tyg; jfr bolin o. se betyd. -analogier un-
der lår in g. — Bogspröt, se under
spröt.
boggivagn, ytterst av eng. bogie; dun-
kelt.
bogsera, Sahlstedt 1713, från lty. bög-
séren, holl. boegseeren, med anslutning
till bog väl av portug. puxar, draga,
släpa, av lat. pulsärc, stöta (se puls).
bohag, se bo 1.
bohem, slutet av 18()0-t., från fra.
bobcme, sigenare, egentl. Böhmen el.
bömare, i sin överförda betyd, av per- i
son, som för ett oregelbundet liv, efter
Murgers Scénes de la vie de Bohéme
(1848); se bömare.
Bohus, äldre Babus, av Bagahus, av
fn o. bdga-, svag form till bågr, som är
till förtret el. obehag, vars fsv. mot-
svarighet "bägher, sv. dial. båg, tvär,
ingår i fsv. Baglicesund, sedan Bogesund
(nu Ulricehamn), o. i sv. sjön. Båven
(jfr runsv. i bagi); besl. med fhty. bdga,
kiv, strid (ie. *bhegh-) ~ fir. båg, kamp
(ie. *bhägh- el. -ö-), osv.
1. boj, ankar-, förr även boja, y. fsv.
boij, boija, liksom da. boje, boje från
mlty. boie, lty. boi, lån av ffra. bouée,
väl germanskt lån (jfr fhty, bouhban,
motsv. sv. lånordet b åk); enl. andra
identiskt med boja.
2. boj, tygsort, 1624, liksom da. boi
från ty. boi, av lty. bai el. holl. baai,
lån från ä. fra. baie (motsv. fra. boie), av
adj. bai, rödbrun, av lat. badius, kastanje-
brun; alltså egentl.: brunt tyg; jfr ital.
bajetta, vanl.: mörkbrun boj. — Därjämte
ä. nsv. ba/ = da. bai, från lty. el. holl.
boja, fsv. boia, liksom da. boje, boje,
isl. böja, beja, från mlty. boie, lån från
ffra. boie, av lat. boja, halsjärn, kanske
med Solmsen KZ 37: 24 egentl. fem. till
folkslagsnamnet boii (se böma re); alltså:
den boj i ska o. sålunda syftande på ett
bland bojerna övligt bruk.
bojar, 1618, motsv. ä. nsv., fsv. bajor,
ett slaviskt ord, ry. bojarin, plur. bojare;
allmänt tolkat som lån från turk. bajar,
magnat; sannol. felaktigt, alldenstund
en form med -/-, boljarin, enl. Bruckner
Zfvergl. Sprachf. 48: 175, uppträder tre
århundraden tidigare än bojarin. Möjl.
är i stället det turkiska ordet lånat från
sia viskan.
bojert el. boj ort, ett förr brukligt
mindre fartyg (smack), 1533, från mlty.
bojert, av mholl. boyer, avledn. av mholl.
boyen, på ett skeppsbord anbringa en
över däcket uppskjutande bordläggning:
bojerten var i för o. akter försedd med
en sådan.
bojkott, från eng. boykott: efter nam-
net på en år 1880 »bojkottad» irländsk
godsförvaltare.
bojskaut, 1*J()1) (boyscouts plur.), från
eng. boy scout, av boy, gosse, o. scout,
spejare, av ffra. escoutc, avledn. av ffra,
bok
54
bolma
escouter (motsv. fra. écouter), lyssna,
av lat. auscultare (i auskultera).
1. bok, trädnamn, fsv. bök (bok) =
isl. bok, da. bog (med 0 från plur. el.
från kollekt, böke), ags. böc-, jfr mlty.
böke, fhty. buohha (ty. buche) o., med
/-avledning, lty. böke, ags. béce (eng.
beech); motsv. lat. fägus, bok, grek. p/?e-
gös, ett slags ek, möjl. också 'kastanj'
(med avs. på betyd. -växlingen jfr under
lind); vanl. fört samman med grek.
phageln, äta (jfr sarkofag); i så fall:
träd med ätlig frukt. — Om Bartho-
lomaes av somliga godtagna, men säkerl.
felaktiga sammanställning med knrd.
buz, alm, o. flera andra indoeur. ord
av »-serien se Schrader ZfdW 11: 4; jfr
senare Bartholomae IF 31: 36 n. 2 o.
Schrader Reallex.2 s. 171. — Slav. buk-,
bok, bokstav, från germ. spr. ; jfr senast
Briickner KZ 46: 195.— Härtill kollekt,
böke = fsv. = isl. béki osv., av germ.
'bökia-. — Om ett annat svenskt ord för
'bok' se Hest ra.
2. bok, (läse- o. d.), fsv. bök f. = isl.
bok, f., da. bog, got. bökös plur., brev,
bok, ags. böc f. (eng. book), men fsax.
bök, fhty. buoh (ty. buch) n.; samma
ord som föreg.; egentl.: stycke bokträ,
varpå runor listades; jfr Taciti fram-
ställning i Germ. kap. 10 om de märken
(notce), varmed hos germanerna vid lott-
ning o. d. de pinnar förseddes, som
skurits från 'ett ätliga frukter bärande
träd' (arbori frugifera?), varmed vid denna
tid knappast vanliga fruktträd utan sna-
rast bok (el. ek) åsyftats; jfr även bok-
stav. — Boklåda, 1617 = da. bogladc,
efter ty. buchladen; se f. ö. låda 1.
boka, (malm), 1638, från mlty. boken
= det inhemska no. boka, slå mjuk,
gräva, rota, ty. pochcn; avljudsformer
till isl. bauka = sv. böka.
boken, halvskämd, 1731, motsv. \\o. bo-
ken, halvtorr; väl i avljudsförh. till baka
(jfr grek. p/ioao, steker) o. betydande 'upp-
värmd' el. dyl. — Härav vb. bokna = no.
bokstav, fsv. bokstäver — isl. böksiafr,
fsax. bökstaf, fhty. buohstab (ty. buch-
stabe), ags. böcstcef; av stav i betyd,
vertikalt runstreck, runa, sedermera i
sammans. med bok använt om de la-
tinska bokstäverna; se bok 2 o. stav.
bol, i sv. dial. även: bo för djur =
fsv. == isl. böl; avledn. av stammen i
vb. bo; möjl. ursprungl. dels 1: germ.
*böpla-, motsv. fsax. bödlös plur., mholl.
boedel, egendom, bo, jfr även ags. bold
(av germ. *bupla- el. med förkortning
av stamvokalen), motsv. litau. buklas,
bl. a. liggplats för djur (av ie. *bhutlo-),
tjeck, bgdlo, boning, hjord (av ie.
*bhiidhlo-); dels 2: germ. "böla-, av samma
stam som grek. phöleös, bo för djur.
Härtill avledn. fsv. böle, som ingår i
bl. a. hybble, Nibble, Tibble (se
d. o.) samt Nöbbelöv (se under -lev).
— I den kamerala betyd, 'boställe' här
i sv. bol också en form uppgått, som
utvecklats ur fsv. borp (liksom stel av
slirper osv.); jfr sv. k locka re bord osv.
bola, Bib. 1541 = da. bule, från mlty.
bölen = ty. buhlen; avledn. av mlty.
böle m. o. f., frände, älskare, älskarinna,
väl snarast ett barnord av samma art
som ty. bube (se bov), base o. a.
bolag, se bo 1.
bolde, fsv., no. bolde = fda. bulde, av
urnord. *bnldan- el. möjl. *bulipan- (jfr
Sandström Sv. lm. Bih. 6. 3: 36), besl.
med böld.
bolin, fsv. boghlina, motsv. da. bov-,
bugline, ty. bu1ein(e), eng. bowline (möjl.
från nord.), fra. bouline, ital. (osv.) bo-
lina; av dunkelt ursprung: i alla hän-
delser i germ. spr. anslutet till bog o.
lina.
boll, fsv. balder, bölder (stam: ball-),
motsv. isl. bgllr, da. bold, av germ. *balln-,
jfr fhty. ballo (ty. ball) m. m., varav fra.
balle (> eng. ball), av germ. *ballan-;
möjl. ursprungl. (genom analogibildning
o. kontamination) ur en gemensam n-
stam (jfr brunn, fläck, läpp, osv.);
i avljudsförh. till bulle, till ie. roten
bhel, svälla o. d., i bolma m. fl. —
Samma ord är sv. dial. ball, testikel,
isl. bgllr, med avledn. ags. bealloc (eng.
balloc), i avljudsförh. till grek. phallös,
manslem. — Jfr fotabjället under fot.
Bollebygd, Bollnäs, se båld.
bolma, ett 1800-talsord, i sv. dial.
även: ryka starkt, svälla av hemlig
vrede, av bolm- i sv. dial. bolmstark.
mycket stark, bolmstor, mycket stor, o.
sjönamnet Bol men (se d. o.), jfr no.
Bolmen
55
bonde
bylma, se bister ut, av germ. stammen
'bilism- (jfr under bolster) el. "bulm-,
en 77i-bildning ytterst av roten i bo Ide,
bål (stor) m. fl.; se boll.
Bolmen, sjö i Smål., egentl.: Storsjön,
jfr sv. dial. bolmslark osv. (se bolma).
Härtill: Bolmsö = fsv., ävensom (när-
mast till det forna namnet på Bolmån)
Bölminge. Jfr förf. Sjön. 1: 64 f., Ortn.
på -inge s. 244. — På Bolmsö o. Bolmen
syftar sannol. det i Hervararsagan osv.
omtalade Bolm, där Angantyr bodde;
se litteraturen bos Schiitte Ark. 36: 27.
bolmört, 1638, jfr fsv. bölmeyrt, även-
som bulma (-Ö-), ä. nsv. bolma ds.,
motsv. da. bulmeurt, ä. da. bulnurt,
bolme, besl. med ty. dial. bilme, ags.
beolone, fbty. bilisa, ty. bilsenkraut, ry-
ska belena osv., av obekant bärledning.
bolschevik, 1917, av ryska boVseuik,
avledn. av boVsij, större, rotbesl. med
grek. bélteros, bättre, o. sanskr. bdliijans,
starkare; egentl.: medlem av den större
fraktionen av det ryska socialdemokra-
tiska partiet (= maximalist); i mot-
sats till men'seuik, anhängare av minori-
tetspartiet (besl. med mindre) = mini-
malist.
bolster = fsv. = isl. bolstr, fbty. bol-
star, (ty. polsier), ags., eng. bolster, av
germ. *bul(£)stra-, till roten i fhty. bel-
gan, vredgas, egentl.: svälla upp, o. i
avljudsförh. till bälg (av *bal§i-) o. bul-
na; möjl. besl. med serb. blazina (av ä.
*bolz-), preuss. balsinis, kudde. Samma
grundbetyd, av 'det uppsvällda' upp-
träder i puta, dyna.
1. bom, stång = fsv., da., från ml ty.
b 6m = fsax. bom, träd, fhty. boum, (ty.
baum), ags. bcam (eng. beam, bjälke),
av västgerm. "bauma-; förhållandet till
got. bagms o. isl. badmr, träd, är oklart;
somliga antaga olika ursprung. — Sam-
ma lånord bom, träd, ingår i bomolja
= fsv., från lty. bömolje; bom ull = fsv.,
från lty. bomwulle, o. vidare i Lund-
bom osv. o. det efter dyl. familjenamn
bildade dumbom; sc även buxbom,
sä ven bom.
2. bom, i skjuta, slå bom, äldst
belagt i den senare förb. Serenius 1741;
motsv. da. bom, ljudhärmande ord, jfr
t. ex. eng. boom, dåna, o. bomb.
Bomans flickor, skämts, om spelkort;
efter A. Bomans kortfabrik i Stockholm
(o. 1850).
bomb, 1675, av fra. bombe, till lat.
bombas, från grek. bombos, dovt ljud;
ljudhärmande bildning (jfr bom 2). —
Härtill: bombardera, av fra. bombar-
der, avledn. av ffra. bombarde, grov ar-
tilleripjes.
bombasin el. bombasäng, under for-
men bomesij redan 1566, i ä. sv. även
bomsiden med folketymologisk anslut-
ning till siden, från fra. bombasin, till
ett mlat. adj. bombacinns, en variant
till lat. bombycinus, avledn. av bombyx,
av grek. bombyx, silkesmask, silke, väl
av österländskt ursprung; jfr bombast.
— Ä. nsv. bome(r)sin, bomsiden, närmast
från lty.
bombast, i nuvarande bil dl. betyd,
först uppvisat från Thorild, från ty. =,
av eng. bombast, ett slags löst tyg, vadd,
svulst, av ffra. bombaee = ital. bam-
bagia, bomull, till grek. *bömbax (jfr
mgrek. bombdkion o. rumän, bumbac),
en variant till bombyx; se bombasin.
Den överförda bet3rd. på grund av vad-
dens svällande form.
1. bona, om golv o. d., 1690, jämte
da. bone från lty. bönen, glätta (ty. boh-
nen), motsv. boll. boenen, även: rengöra
med vatten, ä. ty. o. ty. dial. bnenen,
buhnen m. m., med hett vatten rengöra
m. m., eng. dial. beene, av västgerm.
"bönian, etymologiskt identiskt med det
inhemska sv. dial. böna, med eld el.
ånga uppmjuka, bädda, vartill avledn.
da. bense. Grundbetyd, sannol.: im-
pregnera o. d. Ordet kan sålunda ej,
som vanl. skett, förbindas med sanskr.
bhänii-, ljus, grek. phainö, glänser, osv.;
ags. gcböned, som brukar översättas med
'polerad', är till sin betyd, oklart; snarast
emellertid 'utsirad, utsmyckad'. Ljung-
gren Sv. lm. 1905, s. 80.
2. bona om, o. 1730; snarast bildat
till bonad efter mönstret av fägnad:
fägna: osv.
bonad, fsv. bönaper = isl. bnnaÖr, bil-
dat till vb. bo, isl. bua i betyd, 'bereda,
göra i ordning'.
bonde = fsv.: bofast man, jordägare,
husbonde, äkta man = da. = isl. bönde,
bonjour
SÖ
borgare
pfes. -participbildning till bo 2; sidoform
till fsv. fröande, isl. buandi.
bonjour, 1803: bonschiur (i en boupp-
teckning); jfr Envallsson 1801 : bonjour
rock; från ty. bonjour o. bonjourrock;
ej i fra.; till fra. bonjour, god dag; alltså
egentl.: goddag-rock, syftande på plag-
gets användning vid förmiddagsbesök
(benämnes på 1820-t. någon gång även
'morgonrock'). — Av J. M. Bergman
Valda sm. skr. s. 339 (1858, 1876) före-
slås att utbyta ordet mot helrock.
bord, fsv. borp, bräde, planka, skepps-
bord, matbord = isl. bord, da., fsax.,
ags. bord (eng. board), fbty. bort (ty.
bord, rand, skeppsbord, med (/ från lty.),
jfr got. fotu-baurp, pall. Vanl. betraktat
som två skilda ord: 1. bräde, av bräder
förfärdigat ting, bord (som möbel): germ.
'burda- (jfr bordell), i avljudsförh. till
bräde. 2. kant, rand: germ. *burda-
el. möjl. *burzda-, i avljudsförh. till bard
2 (jfr brodera, bård); härtill: fno.
Bordhcerne, nu B ullaren, härad i Bo-
husl., alltså egentl.: stränderna (kring
Bullaresjön). Häremot dock Sperber
WuS 6: 45, som framhåller, att betyd,
'rand, kant' kunnat uppstå ur den av
'bräde' under den tid, då på skeppet
endast den övre kanten bestod av bräder
o. det övriga utgjordes av den urholkade
trästammen. — Betyd, 'matbord' har ut-
vecklats ur den av '(mat)bräda, träfat':
i äldre tider hade var o. en sitt sär-
skilda lilla bord (se t. ex. Tacitus Germ.
kap. 22) : jfr att isl. bjöÖr, got. biups
o. isl. skutill (= ty. schiissel) beteckna
både 'bord' o. 'fat'; se under disk. —
Jfr även under bol (slutet).
bordell, Grubb 1665 == ty., av fra. bor-
del, egentl.: koja,dimin.av borde, litet hus
av bräder, i sin tur av germ. urspr. : till
germ. bord-, bräde, varom se föreg. Eng.
broihel är i huvudsak inhemskt: till bro-
thel, eländig varelse, vartill brolhelhouse.
Bore, poetisk personifikation av nor-
danvinden o. vintern; egentl. av Bud-
beck Atl. företagen ombildning av det
västnord. nitiska namnet Bur, Odens
fader, i anslutning till lat. boreas, av
grek. boréas, nordanvind, av något oviss
härledning, snarast av ie. g" or-, motsv.
fslav. göra, berg, alltså: bergvind.
boren, fsv. borin, burin, part. pf. till
bära i betyd, 'föda' (jfr barn); sannol.
påverkat av mlty. boren, ty. geboren, född;
jfr buren som egentl. partic. till verbet.
borg, fsv. borgh f., borg, stad = isl.
borg, även: vall, mur, da. borg, got.
baiirgs, stad, fsax., fbty., ty., ags. burg
(burh), befästad plats, stad (eng. borough,
bnrgh, köping), av omstridd härledning;
snarast av en ieur. konsonantstam bhrgh,
motsv. fir. bri (genit. brig), berg, höjd
(jfr Birgitta), o. sanskr. brhdnt-, hög,
i avljudsförh. till berg. Knappast, med
betyd, 'värn', till bärga. Väl ej heller,
med Brondal Substrater og laan s. 133
f., ytterst av mlat burgus (varav ital.
borgo, fra. bourg, köping), av grek.
pijrgos, fästningstorn. Mot denna se-
nare härledning resa sig vissa formella
betänkligheter; å andra sidan bör dock
framhållas, att burgus uppträder i ort-
namn, som äro äldre än folkvandrings-
tiden; möjligheten torde i alla händel-
böra tagas i övervägande. Annorlunda
H. Jacobsohn Zfvergl. Sprachf. 48: 140:
besl. med grek. phrässein, inhägna,
kringgärda. — I den gamla betyd, 'för-
svarsverk (i sht å en höjd)' uppträder
ordet i en del gamla sv. ortnamn från
järnåldern, t. ex. Borg. Betyd, 'stad'
har uppkommit därav, att städer ofta
uppstodo kring befästa platser (Häl-
singborg osv.).
borga, fsv. borgha, ansvara för, taga
o. giva som lån = senisl. borga, gå i
borgen för, da. borge, låna, mlty. borgen,
ansvara för, fbty. bor(a)gén, taga sig i
akt för, skona, mhty. borgen, även: gå
i borgen för (ty. borgen, låna), ags. bor-
gian (eng. borrow), låna; väl med grund-
betyd, 'sörja för o. d.' i avljudsförh. till
bärga, jfr fslav. bregq, sörjer för; med
samma betyd.-utveckling i lat. cavere
(jfr k au tion). Jfr följ.
borgare, fsv. borghare = fno. bor-
gari, da. borger; lån från mlty. borgcre,
stadsbo = fhty. burgåri (ty. biirger);
väl egentl. såsom ags. bnrgware sam-
mansatt med ett ord, besl. med isl.
-veri (av *warjan-) i skipveri, tillhörande
besättningen på ett skepp, rönwerjar
(plur.), romare, osv. o. lat. germ. -varit
i folknamn.
borgen
57
boss
borgen, fsv. borghozn (med försvagn.
av a-), borghan = isl. borgan, da. bor-
gen; vbalsbst. till borga.
borgenär, 1678, bildat av föreg. i
anslutning till gäl den är.
borgis, boktr., 1880-t., från ty. borgis,
av fra. bourgeois (=sv.), egentl.: borgare.
borgmästare, fsv. borgham&stare
(jämte borghara-), lån från mlty. borge-
mésler (jämte borger-), egentl.: stadens
styresman.
boricka, 1751, från fra. bourrique, jfr
span. burro, åsna.
bornera, fradga sig, C. F. Dahlgren
1821, jfr holl. borneeren, egentl.: blanda
vin med mineralvatten (bornwater), till
bom, brunn (se d. o.).
bornerad, inskränkt, 1786 = ty. bor-
nierl, efter fra. borné ds., part. pf. till
borner, begränsa, inskränka, avledn. av
borne, gräns.
Bornholm, se Birgitta.
borr, o. 1580, med biformen bår (boor
osv.) 1549 osv. (jfr förh. mellan boss
o. ä. nsv. bås), motsv. da. bor n., Ity.
bor f., fh ty. bo ra (ty. bo hr jämte boh-
rer), ags. bor; jfr även fsv. boricern o.
näsborr; se följ.
borra, ä. nsv. även båra, fsv. bora
= isl. bora, da. bore, Ity. boren, fhty.
boron (ty. bohren), ags. borian (eng.
bore), av germ. *burön = lat. förare
(jfr sv. perforera), borra, grek. pha-
ran, plöja, jfr grek. phäros, plog.
borre = fsv., no., da.; (eng. bur väl
från da. biformen burre), ty. dial. bor-
ren, växt av släktet Lappa, av germ.
'burzan-, till ie. roten bhrs, vara borstig
o. d., i sanskr. bhrZti-, spets, o. i borst,
borste, i avljudsförh. till barsk o. ty.
barsch, abborre. Jfr abborre, kard-
bo rre.
borst, i ä. sv. även borst, ännu t. ex.
Adlerbeth 1804, fsv. borst, borst, f. =
isl. burst, da. borsl, fhty. borsl, bnrst,
ags. bgrsi (med avledn. 'brgstl Z> eng.
brislle), av germ. 'bursti- = sanskr.
bhrs! i-, spets; se föreg. o. följ. Ty.
borste utgår från biformen fhty. bursta f.
= fsax. — Dricka (supa) som en
borstbindare, motsv. i da., efter ty.
saufen wie ein el. die burstenbinder.
Skämtsam ombildning av ty. bursten,
burschten, i betyd, 'dricka', väl egentl.
liksom 'borsta strupen' o. sålunda ej,
såsom stundom antages, besl. med bursch,
student.
borste = fsv. = isl. borsli, no. boste,
da. borste, av germ. *burstan-; jämte
germ. 'bursliön = mhty., ty. biirste
avledn. av borst; alltså: den med borst
försedda.
borsyra, Berzelius 1825, efter ty. bor-
säure, till borax, av arabiskt ursprung.
bort, fsv. bort (burt, brot, bröt), motsv.
isl. (d, i) brant, brot(t), bart, da. bort,
o. borta, y. fsv. =, ä. fsv. borto m. m.
motsv. isl. (a, i) branta, brottu, burtu,
da. borte; egentl. ack. o. dat. sing. av
fsv. bröt, isl. brant i., väg, alltså: på
el. i väg (jfr ty. wcg, av mhty. in wec,
eng. awag av ags. on wcg), i avljuds-
förh. till bryta, jfr fra. route (se route)
av lat. rupfa (nia), bruten, röjd (väg).
Ordet brant ingår i Ynglingakonungens
Brautanunds namn.
borup, sista spelet, enl. en tradition
efter en originell borgmästare Borup i
Norrköping (dock ej upptagen å till-
gängliga förteckningar från 1700-t.), känd
för att gärna vara siste man på gästa-
bud ('Nu går Borup'); enl. en annan
efter en kronofogde el. häradshövding i
Skåne med samma namn. Jfr Wallin:
'Går ej borup?', Wadman: 'min hatt
borup är på kalasen', ävensom namnet
å v. Brauns sista kalender Borup. Finns
som familj- o. ortnamn i Danmark o.
som ortnamn i Skåne.
Borås, stad i Vgtl., efter den ås, dä
kallad Bo(d)aråsen (nu Rydaåsen), på
vilken staden grundlades; till bo d. No-
reen Spr. st. 3: 96.
bosch, från eng. bosh, i turkiskan,
persiskan o. sigenarspråket. Jfr Elm-
quist Spr. o. st. 11: 28.
boskap, se bo 1.
boss, ä. nsv, o. sv. dial. ofta bås (jfr
förhållandet mellan borr o. bår, bor),
fsv. bos — no. bos, bus (jämte avledn.
bys, no. -da. bos), sv. dial. busa, båsa,
lägerställe för hundar o. svin, dålig bädd
no. bosa, ävensom sv. dial. bössja, byssja
ds.; vanl. fört. till den germ. roten bus,
svälla (se närmare buska o. buske);
f. ö. med ganska osäkra anknytningar.
boston
58
bräcka
boston, spel, si. av 1700-t., o. dans,
1906, från eng.-amerik., efter den ame-
rikanska staden Boston, där enl. upp-
gift bostonspelct skall ha uppfunnits
under engelsmännens belägring 1775 — 76.
bot, fsv. böt, förbättring, gottgörelse,
lapp på kläder = isl. böt, da. bod, got.,
fsax. bota, fhty. buoza (ty. bnsse), ags.
bot (eng. boot), egentl.: förbättring; i
avljudsförh. till båta o. bättre. —
Härav: böta, fsv. böia = isl. bota, got.
bötjan, osv., egentl.: förbättra; ävensom
bota, fsv. böta.
botanik, Artedi 1729, Linné 1731 (-ique)
= ty. osv., ytterst till grek. adj. botanikös,
avledn. av botdne, gräs, jfr böskö, jag
betar.
botten, fsv. botn = isl., fda. botn
(da. bund); jfr ags. botm (eng. bottom)
o. med egendomligt d- fsax. bodom,
fhty. bodam (ty. boden), besl. med san skr.
budhnd-, grek. pijlhmen, lat. fundus (av
"bhud(h)no- ; se fond); möjl. samtliga
av ie. *bluid(h)m(e)no- ; jfr bodmeri,
burk, bytta o. följ.
Bottenhavet, Bottniska viken (t. ex.
Dalin 1747), förr Botn(en), till fsv. botn
i betyd, 'vik' (jfr isl. fjardarboln även-
som förf. Sjön. 1: 118 f.); samma ord
som föreg. Härtill Norr-, Väster- o.
Österbotten.
bottfor, 1809: bottforier, av fra. bot-
tes fortes, starka stövlar, av ffra. bote
(varav isl. böti; jfr fsv. bötskör av mlty.
bötschö), mlat. bot(t)a, bnta, se närmare
bytta o. jfr följ.
bottin, Sthlms mode-journ. 1843, från
fra. bottine, avledn. av fra. botte, stövel;
se föreg.
bov, ä. nsv. även bove, ännu hos Spe-
gel 1685, fsv. bove, kanske även: tjä-
nare, jämte ä. da. bove o. isl. böfi (till-
namn) från mlty. bove — mhty. bnobe
(ty. bnbe); sannol. urspr. 'gosse', såsom
i holl. o. ty.; egentl. barnord av samma
slag som sv. dial. babbe, liten gosse,
eng. baby o. d., vb. babbla osv.
boven- i sjötermer, 1691, från lty. bo-
ven, av fsax. bi-oban, jfr ags. on b-nfan
(eng. above), upptill; se be-, pref., o.
ovan, adv.
bovete, Var. rer. 1538, i ä. tid även
bog- o. bok-, från mlty. bökwete, av
bok (se bok 1) o. wéte (se vete), jfr
ty. buchweizen: frukterna likna bok-
ollon och smaken påminner om vetets.
box, o. 1850, från eng. box, ask, låda,
av ags. box, av lat. bnxem, ack. till
buxis, av grek. pyksis (med uttal av-
grek, y som n, jfr grotta o. krypta),
vartill även bössa; jfr buxbom, boett.
boxas, Almqvist 1842, jfr Weste 1807
(i tilläggen): boxa, från eng. box, en
bildning till ett verb. motsv. mlty. bo-
ken, slå, varav sv. boka (malm.).
bra, R. Foss 1621: en braa herre,
Columbus 1678 m. ti.; i ä. sv. dock van-
ligost braf (brav), t. ex. låt mig supa
braf Bellman o. (o. med hänvisning till
bra) ännu Dalin 1850; förr ofta 'tapper',
med adv. braft t. ex. 1681; jämte no.
bra, da. brav från lty. brav = ty. brav,
av fra. brave, tapper, hederlig = ital.
bravo (se bravo); av ovisst ursprung.
bräcka, nu vulg. i betyd, 'kälkbor-
gare', 1748: clappere Braccos, i en skämt-
dikt av en Uppsalastudent (A. Eng-
ström Kryss o. landkänning), YVallen-
berg o. 1770, Weste 1807, egentl. = ä.
nsv. bräcka, byxa, Hels. 1587 — ä. da.
bräcker plur., snarast från lat. bracca,
biform till bräca, byxa, vilket självt
lånats från keltiskan, som väl i sin tur
i mycket gammal tid fått ordet från
germ. språk, där det motsvaras av fsv.
brök, isl. bråk (plur. brékr), fsax. b rök,
fhty. bruoh (ty. dial. bruch), ags. bröc
(plur. bréc, bakdel, vartill eng. brecches,
knäbyxor), väl i avljudsförh. till germ.
vb. 'brekan = ty. brechen, bryta (se
bräcka 1); alltså egentl.: det brutna,
'gren'. Om betyd, 'bakdel' är den
äldsta, kunde man jämföra fra. cnloite,
byxa, till lat. cnlus, bl. a. 'bakdel' (fra.
cul). — Som okvädinsord har väl ut-
trycket uppstått genom förkortning av
äldre skinnbracka i samma betyd., t. ex.
Ekeblad 1654 (-brakorna) o. Bellman
Fredm. test. nr 209; tidigare i betyd,
skinnbyxa (jfr mit}', bnckhose, bock-
skinnsbyxa = byxa) o. syftar pä tarv-
lig benbeklädnad. Urspr. tillhörande
djäkne- o. studentspråket beror dock
ordet kanske delvis på anslutning till
lat. braccali, byxbärande, varmed ro-
marna betecknade vissa folkstammar.
bragd
59
brant
som i motsats till dem använda ben-
kläder. Andra gamla ungefär likbety-
dande studentuttryck voro skinnare,
skavare o. bälghund. Jfr bcekbyxa, om
sjömän.
bräcka, sv. dial., koja, se barack.]
bragd, fsv. braghp n., konstfärdigt
arbete (jfr osv. fiskebragd, fiskred-
skap), konstgrepp, knep, med sammans.
öghnabraghp, ögonkast, ögonblick =
isl. bragd n., även: ändring, sätt, skick,
utseende, no. bragd f., n.. företag, be-
drift, till fsv. breghpa (ipf. brä), för-
vandla, förebrå = isl. bregÖa, hastigt
röra m. m., varom närmare brås, fö-
rebrå, helbrägda. Grundbetyd.: has-
tig rörelse o. d. — Den nuvarande be-
tyd, bedrift' synes ej ha kommit mera
allmänt i bruk förrän o. 1800: jfr Weste
1807. Ordet förordas av S. Gagnerus
1770-t., se Östergren Spr. o. st. 8:140.
O. v. Dalin har bragdande, bragd, o.
bragdas. vara bragdrik. De äldre ord-
böckerna upptaga blott de från fsv.
nedärvda betyd.
bragebägare, en i anslutning till
namnet på den västnordiske skaldegu-
den Brage uppkommen efterbildning av
isl. bragarfull, dvs. den ypperstes bä-
gare (till bragr). särsk. om Tor (Asa-
bragr), vid vars bägare löften avlades
om stora bedrifter.
brak, Schroderus o. 1638, motsv. isl.
brak. da. brag n., mlty. brak m. ds.
o. brak n., brytande, mhty. brach m.,
brak, larm; jämte vb. braka, L. Petri
1555, i dial. även: brista o. d., isl. braka,
da. brage, mlty. braken, braka. Åt-
minstone i huvudsak ett inhemskt ord,
i avljudsförh. till germ. 'brekan, bryta
(se bråka 1, 2 o. bräcka), o. besl.
med lat. frågor, brak, lat. frango (med
presensbildande n), bryter, sanskr. -&Ära/,
brytande, osv.; egentl. ljudhärmande :
beträffande betyd. -växlingen 'braka' o.
"bryta' jfr brista. Se f. ö. brakved.
brakteat, av lat. braeteätus (nummus),
till lat. bractea, tunn metallplåt (varav
mlty. bratse. lånat i fsv. bra:, spänne,
smycke), ä. nsv. brådtz, brosse m. m.
brakvatten, 1739, från lty. brackwaler,
till mlty. braek, holl. brak, saltaktig,
om vatten, möjl. i avljudsförh. till mlty.
brök, sumpig äng, fhty. bruok, träsk
( ty. bruch), ags. bröc (eng. brook), bäck.
brakved, Rhamnus frangula, fsv. brak-
vidher, jfr sv. dial. brake, bråkbuske,
no. brakall i samma betyd, samt sv.
dial. brakar, buskar, no. brake, enbuske,
till brak, alltså växter som lätt bräckas
med brakande ljud eller som spraka i
elden. Jfr fsv. braker, bräcklig, o. brå-
! g°n-
brakycefal, till grek. brakhijs, kort
(besl. med lat. brevis, se brev), o. ke-
phale, huvud (se gavel), alltså egentl. :
| korthuvad.
bram- i b ram segel (bramsel 1689)
osv., från lty. el. holl. bram ds., väl
till fsv., da. bram, ståt, prakt, alltså
'prakt- el. lyxsegel', jfr eng. top-gallant,
bram-, snarast av gallant, ståtlig. —
Fsv. (osv.) bram, ståt, i nsv. någon
gång som danism (t. ex. Levertin), jfr
no. o. sv. dial. bräma, brösta sig, hör
samman med sv. dial. bramla, larma.
Med avs. på betyd. -utvecklingen : larma
Z> skryta, brösta sig ;> (i vissa fall)
ståt(a), prål(a) jfr brasa, b raska,
prakt, pra n k, pråla, skryt a, skr än a
(värd.), skrävla. — Stammen bram-
kan stå i avljudsförh. till brumma,
braman el. bramin, jfr ty. bramane,
bramine, från sanskr. brahmå, besl. med
isl. bragr, diktkonst.
brand, fsv. bränder, brand o. brin-
nande trästycke = isl. brandr, da., mlty.,
i eng. brand, av germ. 'brända-, till
brinna. I de nord. språken ofta även:
käpp, bjälke, väl egentl.: bränsle; i isl.,
| ags., fhty. dessutom: svärd, sannol. efter
dess glans. — Den nuvarande analo-
giska pluralformen bränder för äldre
brandar (o. bränder) uppträder hos
Grubb 1685.
brandstod, fsv. brandstnp -— da. brand-
stod, till fsv. stup, stod, stöd, hjälp (se
stödja); i nsv. -ö- genom samman-
blandning med stod (i bildstod osv.),
se närmare under stod.
bransch, o. 1740, från fira. branehe,
gren (varav eng. branch), i somliga ro-
manska språk även: hand, tass; avlat.
branca, tass o. d.
brant, adj., fsv. branter, ags. brant
= sv. dial., ä. nsv. brått (ofta i ort-
brasa
60
bricka
namn, B rattas o. ti.), isl. brailr, da.
/>/•<!/, med -ut- assimilerat till av
germ. 'branta-, av ie. * bhrondo- i lett.
bruds, takås, i avljudsförh. till Le. "bhrend
i kymr. brynd, sbst., hög (av 'bhrendo-);
jfr bringa 1, brink.
brasa, sbst., Arvidi 1651 (-«a-), Rud-
beck Atl., jfr ä. nsv. bras, brascld, no.
brås, sprakande eldbrasa; till vb. brasa,
Spegel 1685, med biformer brassa =
no. brasa, brinna, steka; jämte sv. dial.
bras(s)at braka, skryta, braskao. braska
till en germ. stam. brås-, av ljudbär-
mande karaktär av samma slag som i
brak; f. ö. inlånad i romanska spr. :
span. brasa, glödande kol (jfr bresilj a),
fra. embraser, antända. Se f. ö. braska
o. prassla.
brasilian, se bresilj a.
braska, = fsv.: bullra, uppträda över-
dådigt = no. braska, da. braske; sna-
rast lån från mlty. bräschen, braka,
skrika, brösta sig, skifta; jfr fsv. o. da.
brask, m\ty. bräsch; till en rot med
betyd, 'braka, larma' av ljudhärmande
karaktär; besl. med brasa (jfr särsk.
sv. dial.: braka) o. brista. Med avs.
på betyd. -utvecklingen 'larma' ;> 'skryta'
(>> 'ståta') se paralleller under b ram.
— Enl. somliga forskare dock, åtmins-
tone delvis, inhemskt; jfr Noreen Sv.
etym. s. 9, Torp Etym. ordb. s. 36. —
Litau. braszketi, spraka, är sannol. en
självständigt uppkommen ljudhärmande
bildning. — Sidoform: isl. brasta, braska,
skryta, mhty. brast, larm, skryt, ags.
brastlian, spraka, knaka, osv.; se prassla.
1. brassa, vb., biform till brasa,
se d. o.
2. brassa, slå på stort, t. ex. pråla och
brassa 1582; från mlty. brassen, motsv.
ty. prassen ; sannol. besl. med föreg.
3. brassa, sjöt., 1698, från Ity. bras-
sen, av fra. braser; till brass = da.
bras, från holl. bras (ty. brasse), från
fra. bras, arm, av lat. brachium, arm,
från grek. brakhiön; f. ö. dunkelt.
bravo, Bellman, av ital. bravo, god,
förträfflig, även använt som bifallsrop
till en man (till flera: bravi, till en
kvinna: bravo); se bra.
braxen, sv. dial. även brasen, fsv.
braxn, motsv. da. brasen, mlty. brassen,
fhty. brahsina (ty. brassen), samt med
m-avledn.: sv. dial., no. brasma, fsax.
bresscnw, mlty. brassem, bresme, varifrån
fra. bréme, varav eng. bream; jfr flit}'.
brahsa; besl. med germ. *brchwan, glänsa
(isl. brjå), o. sålunda även med brås,
förebrå; jfr med avs. på betyd, 'glän-
sande' fisknamnen id, löja m. fl.; se
förf. Etym. Bemerk. s. IX. — Fsv. braxn
bör möjl. på grund av formen betraktas
som lån; jfr J. Sverdrup IF 35: 157.
— Avljudsform: b ros me. — B r ax en-
panka, jfr fsv. panka (blott som till-
namn); oklart.
breccia, geol., se bräsch.
bred, fsv. breper = isl. breidr, da. bred,
i got. braips, fsax. bred, fhty., ty. breit,
| ags. bråd (eng. broad), av germ. 'braida-;
möjl. till samma stam, utan uddljudande
.v, som sprida. — Härtill: bredd, fsv.
brcd(d) — isl. breidd, av germ. *braiöipö,
bildat som t. ex. vidd: vid.
Breitholtz, familjen., se hult.
bresch, se bräsch.
bresilj a, 1546: bryxsilia, 1552: brix-
ilia, 1629: bresilia = no. -da. brissel, ä.
da. bresilie(n), från mlty. bresilien(holt),
motsv. mhty. presilic, eng., span. brasil,
fra. brésil, osv.; av dunkelt ursprung:
möjl. till span. brasa, glödande massa
(av germ. bärkomst, se brasa); ingår
även i namnet Brasilien, färgämnets
bemland; jfr det likbetydande fä rn bock
(till stadsnamnet Fernambiico i Brasilien ).
brev, fsv. bref = isl. bref, da. brev,
| fsax. bref, ty. brief osv.; lån från senlat.
breve n. med sedermera förlängt e;
egentl. : kort (skriftlig anteckning), till
i lat. brevis, kort (jfr brakycefal). —
j Eng. har i stället lettre, av fra. lettre, av
lat. Utter a (se litteratur).
1. bricka, Var. rer. 1538 = da. brikke,
från mlty. brikke, varav även fra. brique,
tegelsten (>• eng. brick; se brikett);
väl egentl.: 'något avbrutet', till germ.
brek-, bryta, i bräcka.
2. bricka, vard., bröst, bringa, t. ex.
Chronander 1649, U. Hiärne 1680, O.
| v. Dalin; nu nästan blott i finl. (t. ex.
j i Fänrik Ståls sägner) o. sv. dial.; bl. a.
j i uttr. vit i brickan o. d.; väl av äldre
'brinka, med -nk- till -kk- såsom i
dricka; avledn. av bringa 1.
bridge
61
brista
bridge, från eng. bridge(whist).
bridong, 1776, från fra. bridon, till
bride, betsel, av germ. ursprung, jfr ags.
brigdils, tygel, töm (eng. bridle), till
bregdan röra, svinga (eng. bride, fläta),
fsax. bregdan, fläta osv. (se brås).
brigad, 1656, från fra. brigade = ital.
brigata, till briga, strid; jfr följ.
brigantin = fra., av ital. briganiino,
sjörövarskepp, avledn. av brigante, fra.
brigand, rövare, till ital. briga strid;
jfr föreg. o. följ.
brigg, 1768 = da. brig, från eng. brig,
varav även ty. brigg, lty. o. fra. brick;
sannol. förkortning av brigantin (se
föreg.).
brikett, 1880-t., från fra. briquet,
avledn. av brique, tegelsten, egentl. ger-
manskt; se bricka 1.
briljant, adj., 1747, o. briljera, 1744,
från fra. brillant, brillcr, till beryll; jfr
b r i 1 1 o r.
brillor, 1540, äldst i överförd betyd,
'oreda, svek' o. i uttr. sätta brillor på
ngn o. d., bedraga; från lty. brill(e) =
ty. brille, ä. ty. berillc, barille, från ital.
barellc, glasögon, av lat. beryllus, se be-
ryll o. förbrylla, — I ä. nsv. annars
ögnaglas o. glasögon, t. ex. Spegel
1685.
[brind, sv. dial., älg, se under älg].
1. bringa, sbst., bröst, barm, Var. rer.
1538 = isl. bringa, da. bringe; jfr isl.
bringr, kulle, o. sv. ortnamn på B ring-;
sannol. med grundbetyd. av något fram-
el. uppskjutande, av ie.*bhrcnk- i avljuds-
forh. till litau. branks(z)6ti, skjuta fram
(se Bråviken), växlande med "bhreng-
i brink o. "bhrend- (bhro nd-) i brant;
jfr under barm (slutet). — Hör emel-
lertid bröst till germ. roten brens, svälla
o. d., kunde man dock tänka på en lik-
nande härledning av bringa: litau.
brinkti, svälla,, kvälla fram.
2. bringa, vb, 1524 = da. bringe, från
mlty. bringen, av fsax. bringan — fhty.,
ags. bringan (ty. bringen, eng. bring),
got. briggan; med den allmänt västgerm
avljudsformen "brangian = fsax. bren-
gian, ä. ty. brengen osv. (jfr vinda:
vända), vartill sannol. ursprnngl. det
sedermera till bringa överförda ipf.
gol. bråhta (av *branhl-), ty. hrachte, osv.
Med motsvar. blott i kelt. spr. : kymr.
he-brwng, föra fram, korn. hem-bronk
(futurum). Jfr Fick4 2: 186 ävensom
Brugmann IF 12: 154.
brink = fsv., da.; trol. lån från mlty.
brink, backe, brädd = eng. (lån?); jfr
det inhemska sv. dial. bräkka (brikka),
fsv. brcekka — isl. brckka, med -kk- av
-nk- (jfr t. ex. blank ~ black), samt ä.
da. brink, brant, av en ie. rot bhreng
(jfr under bringa 1).
brinna = fsv., motsv. isl. brinna (säll-
synt), got., fsax., fhty. brinnan, ags.
bcornan (eng. bnrn), snarast av en ie.
stam *bhrenu (med germ. assimilation
av nu till nn: jfr under mindre o.
rinna), av en (sannol. med presentiskt
u) utvidgad form av "bhren- i fsv. av-
ljudsformen bruni (se b rån ad); avlägset
besl. med lat. fervcre, sjuda (ie. *bherii-).
De germ. formerna med -c- (-a?-) med
samma betyd, höra till bränna. Ifråga
om uppkomsten av nn äro vinna o.
kanske rinna att jämföra. — Se f. ö.
brunn, brunst.
brio, o. 1800 (i lex.), av ital. brio, liv-
lighet.
bris, Dalin 1850 = da., från lty. bris(e)
= boll. bries, ä. eng. brise. Det germ.
ordet uppges ofta vara lån från fra.
brise = spän. brisa. Snarare är förhål-
landet motsatt; jfr t. ex. östfris. brisen,
bryta med buller; sannol. till en germ.
ljudrot bris av samma slag som brus i
brusa. Se Th. Braune ZfromPh. 30:
709 f. Neng. breeze är icke säkert
etj^mol. identiskt med de nämnda germ.
orden.
brissling, skarpsill, S. Ödmann 1785,
norskt ord, från lty. brétling (ty. breil-
ling); avledn. av bred.
brist, fsv. brist (jämte brcest brast,
bryst), brist, försummelse, även: spricka,
remna, motsv. da. brist, bröst, ä. da.
brest, isl. brestr, m., fhty. brest ; i avljuds-
förh. till mlty. borst, ags. bgrst; av germ.
'brest i- resp. "brasti-, brusli-; till brista
såsom ty. gebrechen, brist, till germ.
"brekan, (i bräcka).
brista, fsv. brista jämte brcesia — isl.
bresta, även: braka, ä. da. brestr, da.
brisle, fsax., fhty. breslan (ty. bersten),
ags. berstan (eng. bursf); besl. med isl.
brits
62
brodera
brasta, braka, mhty. brast, larm, skryt,
ags, brastlian, knaka, spraka, o. mir.
btisjsim, bryter (av bhrst-); till den ljud-
härmande rot, som också ingår i brasa,
b ra s k a ; betr. betyd. -utvecklingen'braka'
o. 'bryta* jfr under brak. — Brist-
fällig, 1701: bröstfalligh^fr 1677 : bröst-
fälligheet, båda i bandi. fr. Smål.; 1736:
bristfällig; översättning av Ity. brockfällig
— ty. briichfällig, egentl.: färdig att bry-
tas el. brista (jfr broek, bråk 1); se
f. ö. -fällig. Med avs. på bröst- jfr fsv.
bryst, da. bröst.
brits, o. 1780, även brit(s)ch, t. ex.
1791, 1848, jämte no. brisk, da. briks
från lty. brits(ch)e, briske = fht}\ britissa
(1000-t., Kluge ZfdW 1: 341), varav
t}', pritsehe, sovbänk, klappträ, (har-
lekins) träsvärd, färla; väl avledn. av
flit}', prct, bret, bräde (se d. o.). En
motsvarighet till ty. prifsche i betj^d.
'färla, karbas' är ä. nsv. britz 15- o.
1600-t. — Enl. Bréal MSL 12: 8 däremot
av fra. briche, en medeltidslek, där slag
utdelades.
britt, från ty. brite, jfr eng. brilon,
lat. britanni, Ga?sar, grek. brettanoi, av
keltiskt ursprung.
brittsommar, sv. dial. britmässesom-
mar, de ofta vackra dagarna omkr. 7
okt., den heliga Birgittas dag; i sv. dial.
även fatfigmanssommar, grävlingssom-
mar; jfr indiansommar.
bro, fsv. brö, anlagd väg, bro, trappa
(jfr sv. dial. o. sammans. nsv. förstu-
gubro) = isl. bru, da. bro, av germ.
*bröwö-, avljudsform till brygga, sbst.,
o. forngall. briva (av "bhreuä); vank,
dock kanske med orätt, sammanställt
med de till betyd, ganska avvikande
bryn o. ir. brå, kant. — Betyd.: '(över
sank mark) anlagd väg' kvarlever i vissa
sv. dial. o. ingår i en mängd. sv. ortnamn.
Jfr Sahlgren Uppl. fornm. tidskr. 26: 92 f.
broek, sjukd., ä. nsv. o. dial. bråk = da.
brok; lån från ä. lty. brok = ty. bmch,
egentl.: brytning, avljudsform till germ.
*brekan, bryta (se bräcka); jfr åder-
brock. — Var. rer. 1538 har i st. för-
bråkenheel, till mlty. vorbroken, sönder-
b räck t.
brockfågel, 1880-t. (Sv. Nilsson) =
da. brokfugl; från lty bro(c)kvogel, jämte
bra(c)k-, ty. brachvogel, till lty. bråke,
trädesåker, adj. bråk, i träde — ty.
brache, brach, till germ. 'brekan, bryta,
i bråk osv.), alltså: som uppehåller
sig på trädesåkrar; i ty. även som namn
på spoven (m. fl. fåglar), jfr ty. heiden-
schnepfe, storspov. Formerna med -o-
bero väl på anslutning till mlty. bråk,
träsk (se b rak va t ten).
brodd, ä. nsv. även brudd, fsv. brod-
dcr (-«-), brodd på hästsko, verktyg
varmed hål hugges i järn = isl. broddr,
pigg o. d., fda., nda. brod; med nor-
diskt -dd- av germ. -zd- (liksom t. ex.
i gadd) = ags. brord, pigg, grodd, flit}-.
brort, bädd, kant, spets, av germ. *bruzda-
= ie. "'bhrzdho-; i avljudsförh. till
"bhrezdho- i brädd, till en rot bhres,
skjuta fram o. d. Annorlunda H. Pe-
dersen IF 5: 73 o. Walde KZ 34: 506,
varom Persson Indog. Wortf. s. 24 (jfr
s. 348). — Jfr brodera o. under bord.
broder, fsv. bröper = isl. brödir, da.
broder, got. bröpar, fsax. bröÖar, fhty.
bruoder, (ty. bruder), ags brädor (eng.
brother), motsv. lat. fräter (jfr fra te r-
nisera), grek. phratör, sanskr. bhråtar,
fornir. brdthir, fslav. bratrii, alltså ett
allmänt indoeurop. ord, av "bhrä-tor-,
*bhrä-tr-. Om avledningen -tr- se f. ö.
under fader. Jfr brylling. — Bror
(ä. broder) som benämning på en
förtrogen vän förekom redan i början
av 1500-t., t. ex. käre (ha'rra) bror
(1504, 1505), efter ty. Bror- el. du-
skålarna kommo väl dock knappast i
mera allmänt bruk förrän på 1600-t.,
likaledes efter tyskt mönster.
brodera, 1697 = da. brodere, ty. bro-
dieren, från fra. broder. Vanl., men
säkerl. med orätt tolkat som en på om-
ställning beroende biform till börder,
kanta, som är en avledn. av bord, rand,
fåll (lånat i sv. bård). Denna härled-
ning omöjliggöres emellertid därav, att
broder urspr. haft ett s i stammen (jfr
part. brozdé, brusdé Marie de France
ävensom provenc. broidar, eng. embroi-
der). A. nsv. bordera, da. borderc utgå
från boll. bordeeren, av ffra. barder i
betyd, 'brodera', som genom metates
uppstått ur broder o. till formen sam-
mansmält med börder, kanta. Å. da.
brok
63
brud
baldijre kommer från holl. borduren,
till fra. subst. brodure. Se Bron dal
NTfF 4 R 5: 49 f. Men även med
denna Brondals härledning bör fra. bro-
der tolkas som ett germ. lån, jfr fsax.
brordön, fhty. broriön, till "brnzda- (—
brodd), som kan vara en växelform
med det *burzda-, som i bord möjl.
sammansmält med 'baröa-.
brok, byxa, fsv. brök, se bräcka.
Jfr uttr.: make till broken.
brokad, 1(540, av spa. brocado, ital.
broecato, egentl.: gcnomstucket, av den
romanska stammen i brosch.
brokig, ombildn. av fsv. brökoter,
motsv. da. broget; jfr sv. brök, no. brö-
k(a), brokigt djur, i sv. dial. även 'fläck';
av oviss härledning.
brom, av grek. bromos, stank; f. ö.
dunkelt.
1. broms, insekt, 1640; jfr fsv. brims
(> bry ms > ä. nsv. broms, t. ex. 1637)
= isl., no. brims, ä. da. brimse, fsax.
brimissia, fhty. brimissa (det i ordböc-
ker upptagna ags. brimse finns ej enl.
Kärre Nom. ag. in Old Engl. s. 41 n. 1), av
germ. "bremisiö-; från brims utgår även
sv. dial. brems, liksom da. o. lty., ty.
bremse från motsv. fornformer med
Avljudsformer el. snarare ombildningar
äro däremot ä. da. bramse o. mlt}r. bro-
me.se, ä. holl. brumse. Utan s-avledn.: fsax.,
fhty. bremo. Till en Ijudhärmande ie.
rot bhrem i fhty. brcman, brumma; jfr
de på likartat sätt uppkomna bi, humla,
mygg m. fl. — Sv. broms är enl.
Hesselman De korta vok. i o. y s. 179
utvecklat ur broms; snarare föreligger
väl här som i mlty. bromese osv. en
ombildn ing efter ä. nsv., sv. dial. bromma
jfr brumma (vilket senare brukas om
bin, Lex. Linc. 1640). Formernas sprid-
ning i dial. förbjuder antagandet av ut-
ländsk påverkan. — Ett på likartat sätt
uppkommet Ijudhärmande ord för
'broms' är lett. bimbals.
2. broms, tekn., förr jämte broms
även: kapson på hästar; lån från mlty.
premese, lty. bromese, broms, kapson, o.
ty. bremse, broms (varav även da. bremse);
av omtvistat ursprung.
bronkit, 1830-40-t., till grek. brönkhia,
luftrör, väl urbesl. med krage; se d. o.
brons, 1672, från fra. bronze, av ital.
bronzo, senlat. ces brundusinum, dvs.
koppar från Brundiisinm (mgrek. Bron-
tesion), nu Brindisi, fordom med be-
römda bronsfabriker.
brosch, 1843, från fra. broche, jfr broc,
spett, ital. brocco, spetsig pinne, brocca,
plog, av lat. brocc- i broccus, med fram-
stående tänder (väl kelt.); jfr följ. o.
b ro k a d.
broschyr, 1749, från fra. brochure, till
brocher, sy, sticka; alltså: med nålar
sammanhäftad skrift; till föreg.
brosk, ä. nsv. brosk Var. rer. 1538,
fsv. "brosk, jämte brusk, da. brusk, av
germ. "bruska-, avljudsform till isl.
brjösk, av germ. 'breuska-; jfr sv. dial.
bruska, knastra mellan tänderna, o. väl
även fsv. brösker, isl. breyskr, bräcklig,
skör (av germ. *brauski-); antagl. till
germ. roten brus (jfr brusa) el. bmt
(i bryta), i vilket senare fall t bort-
fallit framför s; med grundbetyd.: som
krasar mellan tänderna. Ordet föres
också till en ie. rot bhreus, svälla, i
t. ex. rahty. briuslern, svälla upp (se
bröst). Jfr även Scheftelowitz IF 33:
168 f.
brosme, torskarten Brosmius vulgaris,
lubb, 1881: brosmen (an v. som best.
form, om fiske vid Färöarna), ungt lån
från no. brosma ds. = isl. ; avljudsform
till sv. o. no. dial. brasma, braxen (se
d. o.), till germ. roten breh(w), glänsa;
alltså efter den ljusa färgen liksom torsk-
beteckningarna blanksej, lyra, vit-
lin g. På färgen syftar också torsk-
namnet kolja. — Sedermera, t. ex. av
Lilljeborg, brukat även om andra fiskar,
såsom tånglake (iångbrosme) o. ålkussa
(ålbrosme).
brott, ä. nsv. även brutt, t. ex. Girs,
fsv. brot, brul = isl. brol, da. brud,
jfr ags. gcbrot, av germ. 'bruta-, avljuds-
form till bryta (ss. t. ex. skott till
skj ut a).
brottas, ä. nsv. brotas, bråtets, fsv.
brotas, brutas ds.; avljudsform till
bryta.
bruckla, bråka, varav sbst. bruckel,
bråk, t. ex. Strindberg, från gat- o. för-
brytarspr., väl till bråka.
brud, fsv. brup = isl. brudr, da. brud,
bruk
B4
brushane
got. brups (svärdotter), fsax. brud, fhty.
hr ut (ty. brauf), ags. i>ri/d (eng. bridé),
av germ. "bruÖi-, nygift ung kvinna; jfr
mhty. briuten, öva samlag; av nnxket
omstridd härledning; snarast motsv. lat.
Frutis, binamn till Venus; ie. "bhruti-;
knappast däremot av ie. "mruti- o. besl.
med litau. marti, brud, svärdotter (jfr
mård). — Från germ. spr.: fra. bru, svär-
dotter. — Brudgum(me), fsv. brupgumi
= isl. bråögumi, da. brudgom, fsax. bru-
digumo,fhty. brutigomo (ty. bräutigam),
ags. brydguma (eng. bridegroom, genom
anslutning till groom, ung man). Till
y. fsv. gumme, (gammal) man = isl.
gumi, man, got., ags. guma, fhty. gomo
— ä. lat. hemo (lat. homo), av ie. *ghm-;
vanl. fört till lat. humus, jord, osv. (se
under human, kameleont), i så fall:
jordinvånare. Jfr gumma. I got. i
stället brupfaps (besl. med despot).
— Brud sä ta, fsv. brupsccla, jfr fno.
sela, ett slags tjänarinna; av samma
germ. rot set som sitta.
1. bruk, sed; verk, fabrik o. d., fsv.
-bruk (i missbruk) = da. brug n., från
lty. bruk m. = fhty. brun (ty. brauch);
till bruka. Betyd, 'verk, fabrik' har
utvecklats på nordisk botten; den upp-
träder i sammans. brukskarl t. ex. år
1700.
2. bruk i murbruk o. d., välsam-
ma ord som föreg. ; möjl. dock = isl.
bruk, hop, massa, av annat, dock ovisst
ursprung.
bruka = fsv. = da. bruge, från mlty.
bruken, av fsax. brukan =. i\\ty. bruh-
han (ty. brauchcn), ags. brucän ; jfr got.
brukjan (pret. bruhta); grundbetyd.:
njuta, använda, i ty. även: behöva o.
pläga; i sv. dessutom: bearbeta (om
jord ni. m.), av ie. *bhrug- i lat. fruor,
(stam: frug-), njuter, fruetus (se frukt).
brumma, Lex. Linc. 1640, ä. nsv. även
bromma, t. ex. R. Foss 1621 (= sv.
dial.); i formen brumma väl från mlty.
brummen = ty.; i avljudsförh. till mlt}r.
brimmen o. brammen, besl. med fhty.
breman; se broms 1.
brun, fsv. brun = isl. brunn, da.
brun, mlty., fhty. brun (ty. braun),
ags. brun (eng. broum); i de flesta
fornspr. även: blank, glänsande; från
i
germ. spr. inlånat i roman. o. balt. spr.;
av ie. stammen *bhru-n- i grek. phrgne,
padda, egentl. 'den bruna', tillie, roten
bhru (se bäver); avlägset besl. med
björn (ie. rot bher) o. med brinna;
alltså egentl. 'med brandfärg', såsom det
med samma n-suffix bildade grön egentl.
'med gräsfärg'.
Brunkeberg, Sthlm., fsv. Brunka-
bwrgh, efter marsken Brunke (J. von
Brunkow), som här avrättades 1319.
brunn, fsv. brunder = isl. brunnr,
da. brand, av germ. *brunna-, (liksom
t. ex. knut, läpp) uppkommet ur synko-
perade kasus av en /j-stam "brunan-; jfr
got. brunna, fsax., fhty. brunno (ty.
brunnen), källa, brunn, ags. brunna,
burna (eng. bourn, bäck), enl. vanligt
antagande av germ. * brunnan-, genom
sammansmältning av*brunan- o. det syn-
koperade "brunn- (i t. ex. gen. plur.); jfr
dock Brugmann IF 37: 252; av en ie. rot
med betyd, 'sjuda, koka', besl. med likbe-
tydande grek. phréär (genit. -ätos, av ie.
*bhrenn-) samt med brin na. — Jfr till be-
tyd, fgutn. saupr, brunn, osv., till sj u da.
brunst, i ä. nsv. 'brand', t. ex. P. J.
Gothus 1595, 'begärelser, lidelser' Stiern-
hielm Herc, från lty. brunst, = ty.
brunst, brand, parningsdrift, till brinna
(jfr med avs. på bildningen gunst o.
konst), jfr även mhty. brunft, par-
ningsskrik, till brumma. I fråga om
betyd.-utvecklingen jfr b rån ad.
brunte, smeknamnsbildning av brun
av samma slag som t. ex. sv. dial. manle,
liten gosse: man, ä. nsv. rönte, galt:
rone, sv. dial. kanta: kona, kulta: kulla,
Ante: Anders, Dante: Daniel, Jonte: Jon,
Kalle: Karl, Suente: Sven.
brusa, Bib. 1541, om havet = fsv.:
fara fram, vara vild = da. bruse, från
mlty. briisen, brusa, skumma = mhty.
(ty. brausen), av ljudhärmande ursprung
(jfr brosk); i avljudsförh. till det in-
hemska no. brusa, utbreda sig, svälla.
Jfr följ. o. rödbrusig. — Osäkert är
däremot, om ordet bör, som skett, sam-
manhållas med ags. bnjsan, krossa, lat.
frustum, stycke, osv.
brushane, Linné 1731 = da.; jfr ty.
braushahn (möjl. skandinaviskt), till
föreg., med anledning av hannens yviga
brutal
65
bry nja
halskrage, som han breder ut, då lian
slåss; jfr da. bruse i betyd, 'resa sig' (om
hår) samt f. ö. sv. dial. Inrvhals, purrhyns.
brutal, Sylvi us 1671, av fra. brutal,
till lat. brutus? tung, dum, känslolös,
I djurisk; jfr b rutt o.
brutto, 1741, liksom så många andra
handelstermer från ital. (jfr t. ex. netto,
procent, pro kura, sal do), av ital.
brutto, egentl.: smutsig, rå, i motsats
till netto, egentl.: ren; av lat. brutus
(se föreg.).
bry, vb., ä. nsv. även bryda, t. ex.
1665 (jämte bryia), o. 1710, motsv. no.
bry(a), da. bryde. Åtminstone i betyd,
'plåga, genera' 1675 lånat från lty. briien,
ä. bruden, driva el. gyckla med, bry,
av mlty. bruden med bet}rd. 'driva
otukt med' (avledn. av brud), varav
den yngre betyd, är en förbleknad an-
vändning; från betyd, 'plåga, genera'
låter den av 'bry sig om' osökt härleda
sig; ett mellanstadium intager ett ex.
från Rudbeck 1712 : Hivad detta . . skulle
warit, haffwa dee Lärda mycket brytt
sig om, med huvudtonen på brytt; jfr
härtill betyd. -utvecklingen av ty. ge-
heien, egentl.: gifta sig. Sannolikt har
även uttr. 'bry sin hjärna' o. d. (t. ex.
Rudbeck 1689) utgått ur den av 'plåga
sin hjärna'; knappast föreligger här en
genom förmedling av da. bryde, bryta,
uppkommen översättning av ty. sich
den kopf (zer)brechen), jfr ä. eng. to
break onc's brains osv. Härtill sbst.
bry, jfr huvudbry. Se E. Ljunggren
Ark. 21: 163.
1. brygga, vb, fsv. brygg ia = no.,
jfr isl. brugga, mlty. bruwen, fhty. briu-
wan, bruwan (ty. brauen), ags. bréowan
(eng. brew); egentl. starkt vb, germ.
"brcuwan, resp. bruwan (med nordiskt
pg-inskott som i hugga), av en ie. rot
bh(e)ru, avlägset besl. med bröd,
b rinna, b r u n n .
2. brygga, sbst., fsv. bryggia, brygga,
bro — isl. brgggja, mlty. brugge, fhty.
brucca (ty. brucke), av germ. *bru%jön,
jämte ags. brycg (eng. bridge) av 'bru^jö-,
med (/-inskott av äldre "briuvjö- el. möjl.,
med gammalt 5 av k, av ie. "bru-k-iä;
i avljudsförh. till bro; se d. o. Jfr om or-
det WuS 1: 189 (med osäker härledning).
Hellquist, Etgmologisk ordbok.
brylling, nu vanl. 'fyrmänning', fsv.
bröplunger (jämte bröplunge, bryplinge
m. m.), kusin på fädernet, farbroders
son = ä. da. biodling ; avledn. av bro-
der (egentl. av *bröp(r)ling-); jfr fsv.
bröprunger = isl. brodrungr; se även
i sysslin g (: syster).
brylå, 1852, någon gång även brulot,
av fra. brulot, till bruler, brinna (möjl.
en blandform av germ. bren- i brinna
o. ett latinskt ord (jfr lat. comburcre);
; finns ej i da.
bryn, fsv. bryn, kant, ögonbryn =
! da. bryn ; egentl. plur. till fsv. brun f.
i = isl. briin (plur. brynn); /j-utvidgning
till ett urgammalt ie. ord *bhru: ags.
bru (eng. brow), ögonbryn, sanskr. bhru
ds., grek. ophrys, även: kant, bergkam,
fslav. brinn, litau. bruvis, ögonbryn.
Betyd, 'kant, rand' anses av somliga
: för sekundär; snarast föreligger dock
här ordets grundbetyd. Hit hör nog
även litau. briaunå, kant, kniviygg m.
m.; se senast utförligt v. d. Osten-Sacken
IF 28: 139 f. F. ö. sannol. besl. med
bro, brygga 2, men knappast med fsv.
brä (osv.), ögonbryn (se baldersbrå).
bryna, vässa, Lcx. Linc. 1640: partic.
brynt = isl. bryna, no. bryna, da. bry ne;
väl av br3rn, kant. alltså: förse med
kant, sålunda samma ord som no. bryna,
kanta kläder.- Dock enl. Tamm o. Jes-
sen NTfF 4 R 3: 97 egentl. = mhty.
brunen, briunen, göra brun el. glänsande,
varav fra. brunir, polera, glätta, ital.
brunire osv. (varifrån i sin tur mhty.
j brunieren, lty. brunéren, sv. brun era);
I i så fall en avi. av brun (etymologiskt
= sv. bryna, göra brun), en möjlighet,
som icke utan vidare kan avvisas.
Härtill: bry ne, Var. rer. 1538: liys-
bryne = isl. bryni.
Bryngel, se Brynjolf.
brynja, från fornspr. upptaget ord, fsv.,
isl. brynja = got. brunjö, fhty. brunna
(ty. briinnc), ags. by me; möjl. avlägset
besl. med el. lånat från en avledn. till
fir. bruinne, bröst (av "bhrondio-), jfr
ital. panciera, pansar, till pancia, mage.
Ftt minne av vikingatidens av järnringar
sammanflätade brynjor synes kvarleva i
no. brynja i betyd, av ett slags breda
I band med järn ringar.
5
Brynjolf
66
brås
Brynjolf, mansn., fsv. Bryniulver,
jämte Brynolf, fsv. (lat.) Brynolphus;
med dialektisk övergång av nj^>ng:
Bryngel; till föreg. o. ulv.
brysk, från fra. brusque, av i tal. brusco.
Ordet har först under 1800-talets senare
hälft slagit rot i språket; ännu o. 1840
betraktades det som ren franska; C. Pi-
pers användning av ordet 1709 o. 1711
synes ha varit rent individuell o. till-
fällig; se förf. Festskr. t. Sdw s. 230 f.
bryta = fsv. = isl. brjöta, da. bryde, ur-
nord. b(a)riutip 3 p. sg. pres. (Stentofta),
ags. bréotan ds., mhty. briezen, bryta
ut; till en ie. rot bhreud, säkerligen av
ljudhärmande upprinnelse o. liksom
flera andra rötter på blir med likartade
betyd, (jfr bråk, braka, brista) urspr.
betecknande ett brakande ljud. — Bryta
staven över, motsv. i da. o. ty., från
bruket att domaren efter dödsdomens
avkunnande sönderbröt domarstaven
över den skyldige till tecken att han
utfört sitt värv.
brå(c)k, se broek.
bråd, fsv. braper — isl. brdör, da. brad,
ett speciellt nord. adj., egentl. 'het' o.
besl. med fsv. bräp, stek (se villebråd),
brcedha, smälta, ags. br<kd, ånga, ande-
dräkt (eng. breath), fhty. brddam, även:
hetta (ty. brodern) osv., avljudsformer
till mlty. brodern, ty. briihen, skålla
m. m., ags. bréd, ruvning, yngel (eng.
brood), fhty. bruot (ty. brut); avlägset
besl. med brinna, brygga. Jfr bråd-
brasket, brådska. — Härtill adv.
brått, bråttom = da. brat. — Med
avs. på betyd. -utvecklingen'het' till 'has-
tig osv.' jfr sv. (vard.) het på gröten
el. fra. töt, snart, av lat. tostns, bränd.
brådbrasket, av bråd o. ett fsv.
*brazk\ biform till neutr. av fsv. *brazker,
bråd, grundord för brådska; jfr förf.
Etym. Bemerk. s. V n. 1, Noreen Sv.
etym. s. 9. Jfr västgötska (1830-t.) i
bråm braskom Sv. lm. 1918, s. 58 (sista
bokstaven dock osäker), i brann bras-
kum Sv. lm. 1906, s. 38, väl av fsv. "i
bretpom braskom. Biformen b råd ras-
ke t Weste 1807 beror på anslutning till
rask el. på dissimilation.
brådska, fsv. bärzkä häftighet, av ett
fsv. adj. *bräzker, som väl ombildats
(i anslutning till grundordet) av ett
'brcezker (äldre *brcepisker), varav bi-
formen fsv. brcézka; aviedn. av bråd.
Jfr föreg.
brågon, frukten av brakved, bråk-
buske, Oedman Bohusl. 1746; egentl. ett
västsvenskt ord; stundom även brägon;
av stammen i brakved med dialek-
tiskt -g- o. den i fruktnamn vanliga än-
deisen -O/i.
1. bråk, brutet tal, 1633, från Ity.
brok = ty. bruch, egentl.: brytning,
brott, i betyd, 'brutet tal' från 1400-t.;
i avljudsförh. till germ. brekan, bryta
(se bräcka 1); som matematisk term
översättning av lat. fractio ds.
2. bråk, oväsen, 1771: buller och bråk
= no. braak, till bråka 1.
1. bråka, väsnas o. d., Envallsson
1788: träta och bråka = nisl. bräka,
no. braaka, da. brage, från mlty. braken,
braka o. d., av äldre braken (se braka).
Enl. Seip 1: 58 dock snarast inhemskt, till
en avljudsform med ie. -e- (jfr lat. fr eg i).
2. bråka, i uttr. bråka sin hjärna
osv., t. ex. Swedberg 1709 = föreg.
3. bråka, om lin o. d., 1581, av fsv.
*bräka, från mlty. braken, bryta (se
bråka 1, 2), i avljudsförh. till breken,
bryta (se bräcka). — Härtill: bråka,
sbst., Lex. Linc. 1640, = mlty. bräke, av
brake, jfr brååk Schroderus 1637 m. fl.
brånad, Serenius 1741, utvidgad (ana-
logisk) form av ä. bråna Spegel 1712,
bråne Lex. Linc. 1640, fsv. bruni, broni
= isl. bruni, av urnord. *brunan-, ett no-
men actionis av svagaste avljudsstadiet
germ. brun till roten i brinna; jfr spå-
n a d : fsv. spnni: spinna, ävensom leds-
nad: ä. nsv. ledsna sbst., rodnad: ä.
nsv. rodna sbst.
brås (på), fsv. brä = no. braa, av
stammen i fsv. inf. brä (isl. brä) i
breghpa, förvandla, förebrå = isl. bregda,
hastigt röra, svänga, förebrå, brås på
m. m., fsax. bregdan, fläta, ags. bregdan,
röra, svinga (eng. bride, fläta, jfr bri-
dong), fhty. breltan, väva, draga, med
presensbildande ie. -dh, av germ. roten
breh, brah, bra& i got. brahw augins, ögon-
blick (se baldersbrå), mhty. brehen,
isl. b(r)jä, glänsa, isl., sv. dial. braga,
flamma, om norrsken; ie. rot bhrek
bråspel
07
bränna
(bhreklÅ), sannol. besl. med bjärt. I
fråga om betydelseutvecklingen 'brås på'
av 'hastigt röra, svänga' jfr isl. kippa i
hyn (kippa, hastigt rycka), ty. nach einem
schlagen. Se f. ö. förebrå o. bragd,
braxen, b ros me.
bråspel, för uppvindande av ankare,
1640, ä. nsv. även brådspel, från lty. brät-
spil, holl. braadspil, efter boll. spil, vind-
spel, ombildat av braadspit, egentl. : stek-
spett; se bråd; villebråd o. spett.
bråte, ä. nsv. även bråtie (-a), t. ex.
Girs, fsv. brote == isl. broti, i avljuds-
förh. till bryta (liksom båge, fsv. boghi,
till got. biugan osv.); jfr brott.
Bråviken, fsv. Bravik, till ett fsv. adj.
*brär, av germ. "branha-, brant, hög,
i avljudsförh. till "breng- i isl. bringr,
kulle (se bringa, sbst.); avlägsnare
besl. med ä. da. brank, brant, o. brink;
se förf. Sjön. 1: 72 f.
1. bräcka, bryta sönder, fsv. ipf.
bräckte, = da. brcekke, från mlty. bre-
ken, bryta = got. brikan, ags. brekan
(eng. break), fhty. brehhan (ty. brecben),
besl. med brak, bråk. Jfr avbräck.
— Härtill bräcka, f., från mlty. breke,
formellt identiskt med bräsch.
2. bräcka, (svagt) steka, Schroderus
Com. 1039: the sieckie och bräckte (sa-
kerna), i ty. texten : gebackenen, gepregel-
ten; möjl. av fsv. "brcedhka, till brctdha,
steka (se bråd, villebråd), el. snarare av
föreg. verb i en överförd betyd. Märk att
dalmålets form förutsätter ett "brcekkia]
bräcklig-, fsv. brcekeliker, från mlty.
brckelik, till breken, bryta (se bräcka);
jfr fsv. brösker ds. till en rot med betyd,
'bryta'.
bräda, se bräde.
brädd, fsv. brcedder = da. bred, ags.
bre(o)rd, av germ. 'brezd-; i avljudsförh.
till germ. 'brazd- i sv. dial. brädd, ags.
breard, fhty. brarl o. till 'bruzd- i
brodd (se d. o.).
bräde, fsv. brcedhe n. (plur. -e, er)
= no. brcede, hög av bräder, väl efter
mlty. bret, bred- — fhty. bret (ty. brett;
jfr brits), ags. bred, i avljudsförh. till
bord i betyd, planka. Den nsv. plur.-for-
men bräder (med accent 1) beror på
yngre påverkan från ty. bretter; fsv.
brcedher är kanske däremot cn växel-
form till plur. bra>dhe, y. bräden (jfr
kläden o. kläder). — Betala, få (så
o. så mycket) på ett bräde, 1638
(med få), motsv. i da., från iy. auf
einem brette bezahlen, med syftning på
det räknebräde, på vilket pängarna lades;
jfr Moraeus (o. 1680): 'Straxt skall tu
pengar reda På ett bräde för oss
breda*. Ett dylikt räknebräde avses
kanske också med det ä. nsv. uttr. hava
ögat (m. m.) på brädet, se upp med.
— Slå ur brädet, 1736, efter ty. ans
dem brett schlagen el. (äldre) wischen;
' möjl. i motsättning till i ä. nsv. uttr. ss.
j vara mycket väl i brädet (hos ngn), vara
på högsta brädet osv., efter ty. hoch am
bret sein, egentl.: intaga en hedersplats,
till bret i betyd. : bänk, bänkplats. Kan-
ske dock ytterst ett brädspelsuttryck, ss.
ty. bei jm einen stein im brett haben, stå
j väl hos, jfr ä. nsv. spela (ngn) ur brädet,
1769; ävensom i egentl. betyd.: att slå
en bricka ur brädet o. bli slagen ur brä-
j det, t. ex. 1832. Mindre troligt är att i
ty. hoch am brett sein sammanhänger
' med uttr. sådana som ty. ans schwarze
brett kommen, dvs. komma på 'svarta
tavlan', råka i onåd (syftande bl. a. på
bruket att så brännmärka relegerade
studenter o. dyl.); i betyd, 'anslagstavla'
förekommer bräde även i ä. sv. —
: Bräda, från 1800-talets senare hälft
(ännu hos Dalin 1850 betecknat som
dialekt) = no. brceda, da. (en) brcede;
nybildning till bräder.
bräka, fsv. brcekia — no. brcekja, jfr
da. brcege, med isl. avledn. brcekta ; lik-
\ som sv. dial. båkra, no. dial. blcekta, ty.
blöken osv. av ljudhärmande karaktär.
bräken, ormbunke, i sht Pteris aqui-
lina,y.fsv.6rcpfcneP. Månsson — da. bregne
(eng. brake, bracken väl från nord. spr.),
jfr nisl. burkni, no. burkne; möjl. besl.
med braka, brakved. Jfr fräkne 1, 2.
bräm = Var. rer. 1538; Bib. 1541:
brcmm; med da. bremme från mit}'.
' brem(e) = mhty. brem, jfr ags. brimme
(eng. brim); //»-avledn. av en rot med
betyd, 'skjuta ut el. upp, kant' (se bard
1 o. jfr barm slutet).
bränna, fsv. brcenna — isl. brenna
(ipf. brenda), da. brände, got. brannjan,
mlty. bernen, fhty., ty. brennen, ags.
bräsch
bud
bcernan (eng. burn), av germ. *brannjan,
kausativum till brinna. Från samma
bildning på ie. -c jo utgår även (den
urspr. iterativa el. intensiva) betyd,
'brinna'; i t. ex. lokalt svenskt riks-
språk, da. brcende, tv. brenneii, eng.
burn i vissa fall väl dock beroende på,
yngre sammanblandning med brinna,
jfr 1 ä m p a. — Sammans. : b r ä n n v i n, fsv.
brcennevin, efter mlty. berncwin, jfr ty.
braiintwein (av brannt win, brännt vin).
bräsch, från fra. breche (motsv. den
geol. termen breccia av ital. breccia),
av fbty. brehha, till brehhan, bryta (se
b räcka).
bräsma, ängskrasse, 1800; säkerligen
till sv. dial . brasma, braxen (sebraxen);
blommar vid braxens lektid.
bräss i kalvbräss, 1730: bris, 1736:
bresse, C. Warg 1755: briss motsv. sv. dial.
bres, även: nräss m. m., no. bris, jfr da.
brissel; sannol. lån från ty., jfr ty. (dial.)
bries(cl), bricschen ; snarast av roten
breus, svälla, i mbty. briustern, svälla
upp; jfr bröst.
brätte, Pbrygius 1618 (om hatt) — da.
dial. brevlfe; jfr da. brcet, veck, även-
som sv. dial. brätta, vika upp, isl. brelia;
till sv. dial. brått brant (se brant).
bröd, fsv. bröp = isl. brand (ej i
Eddad,), da. bråd, fsax. bröd, fhty. bröt
(ty. brot), ags. bréad (eng. bread), partic-
bildning till ie. roten bhm, sjuda, jäsa,
jfr trak. bry los, öl (se brygga 1). Ett
annat urgammalt o. i vissa idiom all-
männare germ. ord för 'bröd' är lev.
- Giva stenar för bröd, se sten.
bröllop, ä. nsv. ofta brijllop, ännu
bos Lind 1749, fsv. brijllop, brufi-,
-löp — isl. brudhlaup, da. bryllup, av
urnord. *bruÖi-hlanpa-, jfr med annan
avledn. mlty. briitloft, mbty. briitlonft;
av brud o. stammen i löpa (*hlanpan),
egentl.: brudlöpning; möjl. ett minne
från brudrovens tider el. kanske helt
enkelt urspr.: '(högtidlig) brudfärd'. —
Om vokalväxlingen i sv. se senast Hes-
selma n i o. ij s. 182 f. — Jfr lopp.
bröst, ä. nsv. ofta även bryst, ännu
hos Lind 1749, fsv. bröst, bryst = isl.
brjöst, da. bryst, fsax. briost, ags. brcost
(eng. breast), av germ. 'brensla- n.; i av-
Ijudsförh. till got. brusts f., fhty., ty.
brnsl, mlty. borst; de neutrala orden
möjl. till en urgerm. dual 'brenstö, som
uppfattats som neutr. plur. Betr. vo-
kalens ursprung i de sv. formerna av
bröst jfr Hesselman i o. y s. 179. Av
| mycket omstridd härledning: bl. a. fört
till rötter som betyda 'skjuta fram' el.
'vara hård, fast' m. m. Snarast dock,
möjl. urspr. med syftning på de kvinn-
liga brösten, med Falk-Torp (redan i
Et. ordb.) till en germ. rot br(e)ns,
svälla el. dyl., i mbty. brinstern, svälla
upp, ty. briest, råmjölk, nisl. äbrystnr
ds.; jfr även b ro sk (slutet) o. f. ö. H.
' Petersson IF 23: 391, Persson Indog.
I Wortf. s. 330 f. En liknande härledn.
I är möjlig även för bringa, sbst., ehuru
j där en annan synes böra föredragas. —
j En analog växelform utan r (jfr t. ex.
| ty. briest o. biest, råmjölk) se buske
j samt jfr utförligt v. d. Osten-Sacken
I IF 28: 142. — Bröstgänges, t. ex. P.
i Svart Kr. (-genyesl), motsv. ä. da. bryst-
j gcengs, adverbial genitiv, möjl. dock
\ blott tänkt, till ett med gång o. gång a
! besl. ord, av ungef. samma slag som
| baklänges; jfr gängse.
bubbla, sbst., Lex. Linc. 1640, motsv.
da. boble, mlty. bnbbele, eng. bnbble; o.
bubbla, vb, slutet av 1600-t., motsv.
da. boble, mlty. bubbeln m. fl. ; ljudhär-
mande bildningar av samma slag som
; de ej besläktade eng. blubber, grek.
j bombylis, litau. bumbuls, san skr. bud-
' budas osv.; jfr bulla.
buckla, i denna form vanligt först på
1700-t., i ä. nsv. i stället ofta pöckla
1543, puckla, bugla m. m. = da. bnglc,
j (om da. bnle jfr under bula), mlty. bo-
kele; från ffra. boele, senlat. buccula,
■ dimin. till bucca, (uppblåst) kind, mun-
! håla (vartill den språkvet. termen buc-
| kal), av ljudhärmande ursprung. I
I betyd, 'hårlock' = da. o. ty. buckel,
j från fra. bonclc med samma härledning.
; Möjl. urbesl. med pocker o. där anf. ord.
bud, ä. nsv. även bad (jfr uppbåd
o. bibelns sändningabåd), fsv. bup, bop.
tillbud, budskap, inbjudning (jfr gästa-
bud), budbärare, påbud m. m. = isl.
bod, da. bud, mlty. bot, bod-, fhty. gibot
(ty. gebot); av germ. *buda-, vbalsbst.
(med avljud) till bjuda: jfr båda 1. -
budget
69
bula
Formerna med -o- (-d-) bero på s. k.
rt-omljud.
budget, 1788, från eng. budget, avfra.
bougelle, nattsäck, avledn. av ffra. boge
f= ital. bölgia, ränsel, av lat. bulga,
lädersäck, egentl. ett keltiskt ord, besl.
med bälg. Den moderna betyd, av bud-
get bar utvecklats ur den av 'portfölj' el.
dyl., i vilken finansministern till pärla
mentet medförde statsräkenskaperna.
budoar, 1811 (om franska förh.), från
fra. boudoir, till boudcr, vara trumpen,
bänga läpp; alltså egentl. : rum där man
är el. kan vara surmulen el. trumpen,
ogenerad.
buffa, vb, väl från lty. buffén —
meng. (eng. buff); ljudhärmande; jfr
buffert o. puffa.
buffel, ä. nsv. även bo [fel 1014, båf-
/e7, jfr fsv. böffet, da. bojfel mlty. buffel,
lty. buffel, jfr eng. buff från fra. buff le
= ital. bufalo (varav eng. buffalo), av
lat. biibalus, även: gasell, av grek. bou-
balus, buffel, äldre: en gasellart, möjl.
-- lat. bubulus, börande till oxen (till
grek. bons, lat. bös; se ko).
buffert, 1871: buffert o. buffers (eng-
elsk flertalsform), från eng. el. det från
eng. lånade ty. buffer, till eng. buff,
puffa (se buffa); med avs. på det till-
lagda / jfr puffert, ävensom b ä vert,
klyver t, kypert, stickert m. fl.
buffet, 1703, från fra. buffet — ital.
buffeito; dunkelt.
buga, fsv. bugha (väl långt u), ipf
bugde o. bögh Kon. Alex., böja, buga,
motsv. o. möjl. lånat från el. åtm. påver-
kat av mlty. bugen st. o. sv. vb — ags.
blig an (eng. bow), avljudsform till st.
vb got. bingon, fbty. biogan (ty. biegen),
böja, böja sig; isl *bjuga el. 'buga (ipf.
plur. bugu o. part. pf. boginn), av ie.
roten bhugh i bocka, bukt, båge,
bågna, böja. närjämte bhug i lat.
fugio, flyr, egentl.: böjer undan, jfr att
ags. bugan även betyder 'fly' (se buk);
vidare blink", jfr fbty. blihil, kula, o.
se under bula.
buk, fsv. buker = isl. biikr, da. bug.
mlty. buk, fil ty. buh (ty. bauch), ags.
biie, även: kropp, bål; väl till den ie.
roten bhug, böja (jfr no. buk, även: ut-
böjning), varom se buga o. böj a. Got,
I bar i stället wamba = sv. våm, v om.
I — Nsv. buk som nedsättande person-
I beteckning, enkelt (t. ex. i Ögtl.) el. i
sammans. (se girigbuk), bar gamla
: anor; jfr fsv. banzbuker, förbannad
kropp, ä. nsv. late bukar, om munkar,
| P. Svart, afundsbuk, edebuk, svärjare,
spelbuk osv.; jfr bälg.
bukett, åtminstone i modern betyd,
vanligt först under 1700-talets senare
hälft, av fra. bouquet (med i äldre tid
hörbart t) = ital. bosehclto, egentl.: liten
buske; av germ. stammen busk- i buske.
— I äldre tid i stället de ännu i dial.
kvarlevande krgdd(e)kvast (: ä. nsv.
krgdde, bl. a.: ört, se krydda), blom-
sterkvast, örtakvast m. m.
bukt, y. fsv. bucht 1448 = da. bugt,
från lty. bneht = ags. bijht, av germ.
"buhti-; identiskt med nord. bot i isl.
knésböt, knäveck, o. enl. E. H. Lind
NoB 2: 17.'} f. i vissa sv. sjönamn på
Böt- osv. (jfr sot, sjukdom, av suht-);
bildning på -ti till roten i buga. -
j Få bukt med el. på, L. Petri 1555: få
bogt på oss — da. faa bugt med; i sv.
j även: taga bukt på. Knappast med
I Falk-Torp s. 114 ombildning av lty.
■ enen tor bneht driven, egent. om hästar
o. boskap som drivas till sina stallar
o. lås; jfr lty. bucht, avbalkning, bås.
Enl. en förmodan av Jespersen NTfF
4 H 5: 137 skulle uttr. möjl. ha upp-
kommit ur det ännu brukliga danska
talesättet : 'lian vil bave bugten og begge
! enderne', varvid bilden hämtats från
repdragning, där den ene har var och
; en av de båda ändarna i sin hand o.
den andre mitten av tåget, 'bugten';
med vore i så fall egentl. ej prepos.
utan adv. : 'dessutom'. Säkerl. förelig-
ger här emellertid helt enkelt en mot-
svarighet till isl. få svig, vinna svig ä,
få bukt med, till svig, böjning; se Hes-
selma n i o. g s. 55 f. o. under svikta
slutet. Härför talar också, att konstr.
med på (motsv. isl. å) synes vara den
äldre, åtminstone i svenskan.
bula, svullnad o. d., B. Ölai 1578:
bulor (i betyd, 'bubblor cl. dyl'.) =
da. bule, från mlty. bule, ;i\ fsax. bula
= fbty. bulla, biulla (ty. ben le), ags.
byle (eng. bile\ boil från boll. buit)\
buldan
70
bulvan
väl i avljudsförh. till isl. beyla, buckla;
jfr got, ufbauljan, komma att svälla;
snarast /-utvidgning av den ie. roten
bhu, svalla (se böna). Besläktade in-
hemska ord äro möjl. ä. nsv. bugla,
sv. dial. buggla, da. bugle; formellt dock
oklara; kanske av en grundform med
(/(/-inskott (jfr uggla: ty. eulé); el. med
gammalt 5, i vilket fall bula kunde
tänkas innehålla ett /?, till en ie. rot
bhnk" (jfr under buga). — Ett annat
ord är fsv. bula, sköldbuckla, motsv. isl.
I>6ld; väl från rom. spr., jfr ffra. boule,
kula; se Fischer Lehnw. s. 47. Identiskt
med detta är väl också likbetyd. da. bule,
som dock, med Falk-Torp, också kan
vara en biform till bugle = sv. buckla.
buldan, ä. nsv. bulldaan Lex. Linc.
1(540, av oklar bärledning; väl på ett
el. annat sätt sammanhängande med ä.
nsv. buldagel G. I:s reg. m. fl., bnndageU
1541, boldagel 1651 i samma betyd.;
jfr ä. da. boldauid, oblekt lärft.
bulevard, av fra. boulevard, egen ti.
germ. ord, motsv. lty., mhty. bolwerk
(se bålverk).
bulgar, av omtvistat ursprung; sna-
rast (med Schischmanow, jfr IF 31: 85)
av Bolga, bulgarisk form av namnet
på floden Volga, med betyd. : man från
Volga; jfr Bolgary, hy nära Volga, for-
dom huvudstad i det storbulgariska
riket i östra Ryssland.
buljong", 1664, av fra. bouillon, till
böuillir, sjuda, koka, lat. bullire, till
lat. bulla bl. a.: blåsa, bubbla (se följ.).
bulla, påvlig skrivelse, av lat. bulla,
blåsa, kapsel, ljudhärmande ord (se
bubbla); egentl. kapsel för urkunds-
sigillet, sedan själva urkunden; jfr b ill
2, biljett, bulletin.
Bullaren, häradsnamn, se bord.
bulldogg', 1850-t. av eng. bulldog, av
bull, tjur (besl. med isl. boli ds.), o. dog
(ags. dogga, en hypokoristisk form; se
bulle, egentl. samma ord som ä. nsv.,
fsv. bulle i betyd, av visst slags dryckes-
kärl = isl. bolli, dryckesskål, da. bolle ds.,
även : bulle, fsax. bollo, fhty. bolla (ty.
bolle), ags. bolla (eng. boivl, varav sv.
bål 2), egentl.: något uppsvällt, av ie.
'bhlnen-, i avljudsförh. till boll (av
germ. *ballu-), till den ie. roten bhel,
svälla o. d., jfr följ.; med avs. på betyd.
'(bröd)bulle', som också uppträder i
boll. bol m., jfr betyd. -analogierna under
kuse. Se f. ö. följ.
bullerblomster, Trollius, Franckenius
1659: buller-, buleblomster; jfr ä. nsv.,
t. ex. Linné, o. sv. dial. ång(s)bullar,
j ä. nsv. smörbollar 1694, no. bollblomme
I o. d.; till bulle, med syftning på blom-
j niornas form; jfr baldersbrå.
bulletin, från fra. bulletin = ital.
bulletino, egentl.: liten bulla.
bullra, fsv. buldra — no. buldra, da.
buldre, m\t\. bulderen, ty. poltern; i
avljudsförh. till sv. (dial. o. vulg.) ballra,
no. baldra, mlty. balderen; jfr litau.
i bildcti, bullra, (ie. *bhlodli- el. bhld-, se
bulta), möjl. till roten i bjällra (se
j d. o.). — Härav: buller, fsv. bulder.
bulna -— fsv., motsv. isl. bolgna,
da. bulne (meng. bolnen, svälla); avledn.
j av fsv. billin, biform till bulghin — isl.
bolginn, uppsvälld, part. pf. till ett vb,
motsv. fhty. (osv.) belgan, vredgas,
egentl. : svälla ; se^ b o 1 s t e r, b u 11 e, b ä 1 g.
bult, y. fsv. bult, bolt, åtminstone del-
I vis jämte da. bolt lån från mlty. bolle
= fhty., ty. bolz, ags., eng. boll; väl
besl. med litau. bildéti, bänka, bullra
(om detta förutsätter ett ie. bhld-; jfr
bullra). Se f. ö. bylte, bulta o.
slingerbult. — Ordet förekommer i
ä. (n)sv., t. ex. Heineke Foss o. Dalin
Vitt., även i betyd.: kloss, grobian, o.
användes ännu på 1880-t. som öknamn
på ett visst läroverks elever. Sannol. har
denna betyd, utvecklats ur den av 'stock'
o. d., som uppträder i ä. nsv.; jfr sv.
b än g el, kloss, lur k osv.; knappast
däremot elliptiskt av fyllbult o. d.,
som ha ett helt annat ursprung.
bulta — fsv., jfr no. bolla, bullra,
storma fram; besl. med litau. bildeli,
hanka, bullra (se föreg.), el. avledn. av
stammen i bullra. Jfr härtill även H.
Petersson Glotta 4: 295.
bulvan, Brummer Jagt.-lex. 1789; lån
från baltiska språk: lett. bulwäns, upp-
stoppad lockfågel (jfr ty. dial. balbabn,
genom folketymologi ballhahn), samma
ord som ä. ry. bulvanu, kloss, avguda-
bild, fslav. balfivanu, kloss, stolpe, osv.;
bumerang
71
burk
av omstridd härledning; möjl. egentl. av i
persiskt ursprung.
bumerang = ty., efter austral. woö-
mera, som dock ej skall beteckna själva
vapnet utan något slags förberedelse till |
spjutkastning; enl. en uppgift betyder
ordet 'kom igen'.
bums, Bellman, från lty. bums, här- j
mande ljudet av ett slag eller fall. Jfr med
avs. på bildningen bus, plumsa o. i fråga ;
om betyd.-utvecklingen till 'plötsligt' un- ;
der burdus, pladask o. plötslig.
bundsförvant, 1540 t. (-förwante sing.),
från ty. bundcswervandt, till hund m., i
förbund (se binda, bunt), o. verwandt I
(se förvant).
bunkalag, t. ex. 1695, till bunke
(kärl), alltså egentl.: matlag; väl egentl.
om skeppsbesättning (jfr under ma-
skopi o. matros).
bunke, ett slags kärl, senare hälften
av 1500-t. (i sammans.) = no., ä. da.,
jfr no. bunka; av oviss härledning; jfr j
Noreen Sv. etym. s. 10.
[bunke, sv. dial., hög o. d., se under
gråbo (slutet) samt det möjl. dock ej I
direkt dithörande ormbunke.]
Bunnström, ortn., se -rum.
bunt, 1632 = da. bundt, från lty. bunt j
o. bund n. = mhty. bunt (ty. bund),
egentl. samma ord som t}', bund m., för-
bund m. m.; avljudsform till binda.
buntläder, 1723, av ett lty. ord, motsv.
ty. pfundleder, egentl.: läder som säljes
skålpundsvis.
buntmakare, P. Svart Kr., 1620:
Melchior Bunttemaker, från mlty. bunt- \
maker, sam mans. av -maker, som gör '
(se maka o. jfr skomakare), o. mlty. j
bunt, pälsverk — mhty., till mhty., ty.
bunt, brokig; alltså egentl.: mångfärgat
pälsverk, i motsats till grå, grått, en-
färgat pälsverk, jfr sv. grå verk, även-
som ty. fehe, ett slags pälsverk, till fhty.
féh, brokig (jfr pittoresk). Härledn.
av bunt, brokig, är oviss: vanl. betraktat
som lån från lat. punctus, stucken, sedan :
punkterad o. d. (se punkt). — I fsv. i
stället: parisare (se päls) o. skinnare, från {
mlty. schinder (se skinn). — Inhemska
beteckningar för dessa yrkesutövare sak-
nas, emedan i Norden tidigare pälsverks-
beredningen försiggick i hemmen.
bur, fsv. bur, mindre hus, kammare,
förrådshus, bur = isl. bur, da. bur,
mlhy., fhty. bur (tv. banor), ags. bur
(eng. bower, veranda, villa), av germ.
"bura-, m. o. n., r-avledn. till roten i
bo 2; egentl.: boning. Betyd, 'kammare'
kvarlever i det numera blott arkaise-
rande el. skämts, använda jungfrubur,
som egentl. syftade på en mindre själv-
ständig byggnad; ordet bur brukas på
Fyen ännu om döttrarnas rum. Med
avs. på betyd, 'förrådshus' jfr fatabur.
Se även -bur 2. — Ungefär likbetyd,
med bur i betyd, 'mindre byggnad' är
fsv. skevmma = isl. skemma, till fsv.
skamber, kort; se skämta.
2. bur- i sammans. -brev, -skap
(jfr -skap; vinna burskap i bildl.
betyd., t. ex. hos Stjernstolpe, om ord),
-språk, av fsv. bur(a)bref, burska]),
burspråk (från mlty. biirspråkc, egentl.:
överläggning av borgerskapet, sedan:
utbyggnad på rådhus o. d., varifrån
man förhandlar med borgarna); av mlty.
blir, borgare, även: byinvånare, bonde,
granne (varav ä. nsv. bur), jfr det egentl.
lty. familjenamnet Burmester; av ä.
mlty. bure (varifrån fsv. bure, borgare,
o. isl. buri) = mhty. biir(e) (ty. baner),
n-stams bildning av bur 1, med ge-pre-
fix i fhty. giburo, egentl.: som bor till-
sammans med någon (bildat ungef. som
gesäll), jfr mlty. nåbur (varav fsv. nä-
bor, ä. nsv. nabor-, nåbor-), granne, nabo,
fhty. nåhgibur (ty. nachbar) o. ags.
néahgebur (eng. neighbour); se nabo.
Jfr även b o e r.
burdus, 1708; i ä. sv. även biiduus
1678 (jämte buus duns 1679), bordus
o. 1690 o. bardus Hallman, motsv. sv.
dial. ba(r)dus - ä. da. bardus, från ty.:
lty. ])ardus, perdus, ä. ty. perdutz, ty.
bardauz, pardauz; ljudhärmande liksom
bums o. b u s.
burgen, fsv. burghen, egentl. part. pf.
till vb. bärga (urspr. st. vb), jfr sv.
välbärgad.
burgundare, se Birgitta o. borg.
burk, ä. nsv. även bork, fsv. budhker
= isl. budkr, fda. budk, motsv. mlty.
bodik, kar, så, mhty. botech (varav av-
ledn. mlty. bodiker = ty. bbtieher, tunn-
bindare, lånat i da. bedker^ sv. dial,
burlesk
72
buss
böckare O. identiskt med familjenamnet
Hot tiger); jfr med annan avledn. ags.
bodig, trästam, kropp (eng. body); enl.
somliga även besk med ags. byden, kar,
skepp, no. buna (av kbudna), isl. Bodn,
ett av de kar, vari skaldemjödet förva-
rades, fhty. butin(na)t fat, bytta; där
dock, ätm. delvis, romanska lånord sy-
nas föreligga, jfr bytta. Snarast till
vissa former med germ. -d- av botten,
alltså: försedd med botten.
burlesk, från fra. burlesqiie, av i tal.
burlescOf till burla, skämt, mlat. burrula
till lat. burra ds.
burnus, från fra. bournous, av span.
al-bomoz, arabiskt lånord.
burr, i håret, någon gång reduplice-
rat: bnrr-burr (jfr nämnarn), burra,
burrig, se purra 3.
burspråk, se -bur.
bus, burdus o. d., o. 1695 = da. bus,
lty. bus, ty. baus, pladask; ljudhärmande
såsom bums; i sv. möjl. med anslut-
ning till husa, rusa. Jfr bus bas,
reduplikationsbildning (av samma slag
som tripp t rapp osv.), väl till basa,
rusa, jfr no. bas, blint framrusande.
— Ordet synes ha påverkat sv. dial.
rabus, rabalder, som är av tyskt ur-
sprung; jfr ty. dial. rappus, iver, hast,
en vulgär bildning till mlty. rapen, rycka
till sig, gripa osv. (se rafsa, rappa 3).
busa, rusa o. d., Columbus = no.
busa, da. buse, väl = mlty. busen, ty.
bauseu, eng. bouse, svira; besk med isl.
bysja, störta fram.
buse, 1600-t.; Möller 1755: buseman;
jämte no. buse o. da. bns(s)emand från
lty. buse-, butzeman, motsv. mhty. butzc,
tomte, spöke, utklädd person, ty. butz;
säkerligen egentk: liten förkrympt per-
son, till ty. dial. butz, kort o. tjock figur
(människa el. djur), lty. bult, klumpig,
sv. dial. but, klump; se buss 2, butta,
butter o. putsa. — Hamnbuse, O.
Rudbeck d. ä., är möjl. bildat av den
under buss 1 anförda biformen till
detta ord, buse. Eller föreligger här
liksom möjl. också i flåbuse en yngre
utveckling av grundbetyd, i buse?
buska, färsköl, ä. nsv. buske, jfr fin.
lånordet puska, besk med mhty. bus,
svällande o. d., ty. bauseh, pös, valk,
ävensom fhty. biost, råmjölk (ty. biest),
no. budda (*buzdön) ds., osv., till en
vida spridd rot med betyd, 'svälla' o. d.J
till vilken sannol. också bir (fhty. bior)
bör föras. Jfr följ. o. boss. Parallellröt-
ter, ie. bus o. pus, svälla, se under pösa.
buskage, av ä. fra. boscage (fra. bo-
cage), mlat. boscagium, buskverk, av-
ledn. av boscus, ital. bosco, motsv. fra.
bois, lån från germ. busk- (se buske).
Annorlunda, men oriktigt bl. a. M.-
Lubke Rom. etym. wb. s. 88; se t. ex.
Th. Rraune ZfromPh. 36: 713 f.
buske = fsv. ; jfr no. busk, buska, da.
busk(e), fhty. busk (ty. busch), meng.,
eng. bush, av en utvidgning med -k till
germ. roten bus, svälla, vara yvig; se
föreg. o. följ., ävensom bukett. — Rus-
kablyg 1831, Dalin 1850, förr även
buskbtyg, sannol. ej : person som av
blyghet gömmer sig undan i buskarna,
utan egentk en som är 'skygg för en
buske', jfr buskrädd 1796 ('buskrädda
som harar'), Weste 1807 (liksom spök-
rädd, strykrädd). Hjelmqvist Spr. o.
st. 8: 128. — Rusk sk vätt a, fogeln.,
Dalin 1850, till sv. dial. skvätta (till),
(av skrämsel) hoppa till; bildat som
t. ex. lavskrika, nattblack a, nöt-
väcka osv.
1. buss, krigsbuss, kamrat, vän (i
goda el. så ta bussar), 1609 i betyd,
'vän', 1622: en refskafuens bus, bUfva
bussa, dvs. såta vänner, Chronander
Surge 1647, ä. nsv. även bnsse o. någon
gång burs o. 1700; från lty. burs, buss
— ty. burseh(e), kamrat, gosse, av mlty.,
mht}'. bursef., sällskap, matlag, student-
hem (jfr betyd. -utvecklingen av gesäll
ävensom av kamrat, av ital. camerala,
sällskap, till kammare); av mlat. bursa
(sv. börs), pänningpung, kassa. — Or-
det skrives i början av 1700-t. någon
gång även busar (om soldater), jfr t. ex.
buse om betjänt hos O. v. Dalin o.
'krögarns raska busar' hos Rellman,
ävensom sv. dial. buse, stor stark karl,
o. h a m n buse un der buse; möjl. dock
ett annat ord. — Härtill i ä. sv. även
fem. bussa.
2. buss, tugg-, t. ex. Wallenberg (be-
tel-), Rellman, motsv. no. buss, litet
avskuret stycke, stump, väl till sv. dial.
buss
7;;
bygga
but, klimp, isl. bulr (butr?), stump, till
roten i bösta (jfr även b au tast en),
alltså av ie. *bhud-lo-, det avhuggna
(liksom t. ex. viss av ie. *uid-to-); se
buse, but ta, butter.
3. buss, interj., ljudhärmande. —
Härtill bussa (hundar o. d.).
bussaronger, vida och långa sjömans-
byxor, sv. dial. busserund, bussarong
m. m., långtröja, arbetsblus o. d., jämte
no. biisserull, blus, da. busseronne, barn-
förkläde med ärmar, från lty. bus(s)erun,
sjömansskjorta av bomull, av fra. bour-
geron, ett slags blus för hamnarbetare.
butelj, Holm N. Sv. 1702: bouteiller
plur. ; från fra. bouteille = ital. bottig-
lia, mlat. but(t)icula, dimin. av rom.
bol(t)a, vinfat m. m., jfr lat. buttis,
grek. b 11 tis; se bottfor o. bytta. Da.
bullel kommer närmast från lt}7. buttcl.
— Med avs. på -Ij jfr t. ex. batalj,
kanalje, medalj.
butik, 1700 o. 1740 om uti. förli.; i
Sv. först o. 1840, t ex. Knorring 1845:
'en af de förnämsta bodarne, eller buti-
kerne (som de vilja hela)', om stock-
holmska förh.; hos Dalin 1850 med
franskt uttal: -tick; av fra. boulique =
ital. botlega, span. bodega, ytterst av
grek. apotbckc (se apotek). — Tidigare
sade man 'Herr Lejas bod' osv.
butta, piggvar, ä. nsv. bulle, bulla,
ett slags flundror, t. ex. Bröl. ihugk.,
Spegel; från lty. bull(e), flundra, varifrån
ty. buti(é), jfr eng. turbot, halibut; till lty.
adj. bult, klumpig; se butter o. buss 2.
butter, ä. nsv. bult (även : grov, ohyf-
sad), t. ex. Dalins Arg., ännu Sahlstedt
1773: bult vel butter = da. blitt, från
lt}7. bult, trubbig, klumpig, butter, jfr
boll. bot ds.; besl. med sv. dial. but,
klimp, isl. bulr (snarast med ii), stump,
osv.; se buse, buss 2 o. föreg. —
Avledn. -er kan bero på inflytande från
nomin. dummer osv. el. från ty. nom.
sg. butter o. har sedan uppfattats såsom
tillhörande stammen; jfr t. ex. nyter.
buxbom, Var. rcr. 1538, från mlty.
bussböm, \y. buehsbaum, av lat. buxus,
grek. pyksos (se box, bössa) o. mlty.
bom, träd (se bom 1). Bux- av lat.
buxu- i buxum, eng. box av vlat. buxem
till buxis.
1. by, storm-, rägn-, t. ex. Serenius,
jfr no. bga, da. by(g)e, från holl. bui,
lty. bö(j)e; okänt ursprung.
2. by, fsv. by(r), by, gård, stad =
isl. byr, bör, gård, stad, no. by, stad,
bo, gård, ängsmark, da. by, stad, by;
av roten i bo (kanske genom förmed-
ling av ett sbst.); egentl.: bostad. - —
Betyd, 'stad' lever ännu kvar på 15- o.
1600-talen, liksom alltjämt i vissa dial.
— Ordet ingår ofta i nord. ortnamn,
av vilka de svenska knappast äro äldre
än o. 600—700. Första delen innehåller
vanligen en terrängbeteckning (Dal-,
Sandby osv.) el. beteckning för kultu-
rella förhållanden el. av människohand
frambragta föremål (Bro-, Mjöl- av
Mölnor, kvarn-, B}ss- av Rydhs-, gen.
till ryd, röjning, Skälby till skäl,
vägskäl, gränsmärke osv.). De med per-
sonnamn sammansatta (Aneby, In ge by
osv.) tillhöra ett }rngre lager, flera av
dem äro från kristen tid. Se förf. Sv.
ortn. på -by, Om namn o. titlar s. 120 f.
bygd, fsv. byghp, bebyggande, odling,
bygd = isl. bygd, no., da. bygd, avledn.
1 på -ipö- av bygga (liksom t. ex. dygd
till duga). — Hos de gustavianska skal-
derna ytterst vanligt om landsbygden,
med 'öm', idyllisk anstrykning.
bygel, sannol. (åtminstone delvis)
från ty. bugel, motsv. ä. nsv. bögel, ännu
I hos Sahlstedt 1773, fsv. böghil, isl.
! bygill, no. boygjel o. bygjel, ä. da. bogel
! (da. bojle), mlty. bögel; därjämte den
; svaga formen bygla L. Petri (byglon,
oblik kas. ; best. form). Egentl. två olika
I bildningar: germ. *bu£ila- = isl., no.
! (bygjel), mit}7., ty., av svaga avljudssta-
j diet till roten i böja o. möjl. direkt
! avlett av båge; och germ. *bau£ila- till
J starkaste avljudsstadiet av samma rot
I — fsv., 110. (boygjel), da., avlett av germ.
*bau£a-, ring (— isl., fgutn. baugr, fhty.
I boue, ags. béag; jfr under ring). De
i nord. formerna med ö kunna dock ha
lånats från lty. o. sålunda vara etymo-
logiskt identiska med isl. bygill osv.
Tänkbart är även, att -Ö- i fsv. böghil
har ljudlagsenligt uppstått i synkope-
rade former av ett "byghil isl. bygill.
bygga, fsv. byggia, bo, bebo, odla,
(be)bygga isl. byggja, byggva, da.
byka
7 ir
bytta
bygge, väl av urnord. "buggwian, med
nordiskt s. k. gg- inskott (liksom i t. ex.
hugga osv.) av germ. *buwian; jfr det
dock ej identiska ags. biiwian; besl. med
bo; jfr bjugg.
byka, 1554: bygger pres. ; 1600-t. stun-
dom: bykia = no. bykja, boykja, da.
byge, boge; från mlty. buken — mhty.
buchen (ty. bauchen, bäucheri), eng.
/>f/cÅ'; sannol. romanskt ursprung; jfr
ital. bucato, byk, fra. buer, byka; sna-
rast av ital. bucare, göra hål i, av buca,
hål, emedan luten silas genom en med
små hål försedd duk. — Härtill: byk
m. o. n., byke n., det senare nu (utom
i Finland) blott i bet\rd. 'pack, slödder',
av lty. b like.
bylte, Schroderus 1639: reselbylte; i
ä. nsv. annars ofta bylta, t. ex. 1535
(plur. -or); jämte ä. da bylte, da. bylt
från mlty. bulle, lty. biilt(e), liten kulle,
halmsäck, madrass, linda m. m.; väl
en växelform till bult, jfr holl. bult,
knöl. — Härav vb. bylta, t. ex. 1682.
byrå, som beteckning för möbel t. ex.
Dalins Arg.; under 1700-t. vanl. biraii;
av fra. bureau, avledn. av bure, grovt
ylletyg; alltså urspr. : ett med dylikt
tyg klätt bord; sedan: skrivpulpet. äm-
betsrum. — Till den senare bet3rd. hör
byråkrat, av fra. bureaiicrate, en greci-
serande 1800-talsbildning (efter b urean -
cratie såsom démocrate efter démocratie),
till grek. kiateln, härska; alltså: som
håller på ämbetsmannaväldet (se f. ö.
aristokrat).
byst, o. 1760; i ä. tid ofta buste, från
fra. buste = ital. busto, bål, kropp,
bröstbild; av ovisst ursprung. Enl. som-
liga av lat. bustum, ställe där lik brän-
nes, till comburere, bränna, till urere
ds.; byst vore i så fall egentl.: å grav-
stället rest bild av den, döde; dock från
betydelsesynpunkt föga tilltalande. Kan-
ske i stället germansk härkomst.
bysätta, fsv. byscetia, biform till
bisa>tia (etymologiskt = bi sä t ta), från
mlty. bisetlcn.
byta, fsv. byta, byta, fördela = isl.
byta, da. bylte (med -tt- från ipf., jfr
knytte, knyta m. tt.), från mlty. båten
(uttalat med y), även: taga som byte;
väl av ett ä. "bi-tittan, av pref. bi o. ett
vb = isl. yta, räcka fram, da. yde, giva,
fullgöra, avledn. av ut; alltså egentl.:
giva el. dela ut, sedan: byta bort (jfr
säl ja, egentl.: räcka fram) o. byta; knap-
past däremot med grundbetyd, 'avhugga'
avledn. av ett but = isl. bulr stump.
Jfr fri by tar e.
byte, fsv. byte = isl. bytt, från mlty.
biite (varav ty. bente, rov), även lånat
i roman. spr. (fra. butin, varav ital.
bottino). By le (liksom byta) betraktas
dock av somliga som inhemskt.
byting, i ä. sv. ofta bytinge; tidigast,
såsom ännu i vissa sv. dial.: trollunge,
som trollen lemnat i utbyte mot ett av
dem bortrövat barn, t. ex. 1637 o. Schro-
derus o. 1638 (översatt med 'Wechsel-
kind'), ännu hos Franzén; i sammans.
iorsdagsbytinger 1609 m. fl.; ofta använt
som smädeord, t. ex. 1699 (till en skol-
pojke) o. sedan som smeknamn (jfr
krabat, skälm osv.) = da. bytting;
till byta; jfr (i den äldre betyd.) sv.
bortbyting, sv. dial. byt(es)barn, troll-
byting, isl. skiptingr (till skifta), vLv-
lingr, ty. wechselbalg, eng. changeling
(til ehange, byta). Om denna folkupp-
fattning se Burjam Den skandin. folktron
om barnet s. 12 f., Helsingfors 1917.
bytta = fsv., isl. = da. botte; jfr
mlty. bntle, budde, mht. biite, ty. biitle,
butte; jfr även lty. boden, ihty. butin,
mhty. biiten, ags. byden, byöne. Ytterst
invecklade släktskapsförh. Enl. somliga
äro samtliga lån från roman, spr.: ital.
bottino, vattenbehållare, mlat. butina,
flaska, av grek. bytine (p-), korgflaska,
vinsäck, med dess grundord bytis (varav
lat. buttis), o. vidare: ital. botte, span.
bota, fra. botte, boute, fat, bytta, stövel
(jfr bottfor, butelj). Men ags. byden,
fhty. butin kunna svårligen skiljas från
no. buna (av *budna) o. isl. Bodn, vilka
i så fall också skulle utgå från samma
gamla germ. lånord. Enl. andra äro
de germanska orden inhemska (se Liden
Upps.- stud. s. 82): 'budd-, *butl-, 'bu-
den-, till en germ. stam med betyd,
'avhuggen träklamp' (t. ex. no. bult)
el. — föga troligt — 'det med botten för-
sedda' (se botten o. burk), men ha i
vissa fall rönt inverkan av de romanska
orden, jfr t. ex. betyd, 'lädersäck' hos
byxa
båld
ags. bytt. Å andra sidan skola vissa av
de romanska bildningarna till formen
li a påverkats av de germanska, såsom
i tal. bolle, span. bota, fra. boute (varav
eng. blitt, stort vinfat). För germansk
härkomst av åtminstone en del av de
nämnda orden talar got. biups = isl.
bjödr osv., bord, som av H. Petersson
IF 23: 395 föres till ags. by den osv.
med en grundbetyd, av något tillhugget
el. dy 1. — Om -bytta i skval le rbytta
o. sv. dial., ä. nsv. rallbytta se under
sk val 1 ra.
byxa (jämte värd. byx), P. Brahe,
ä. nsv. även böxor (regelbundet ännu
hos Bellman) = no. bura, da. buxer,
från mlty. buxe, av buck-hosc, ben kläder
av bockskinn, jfr mlty. Ursc, läderbyxa,
av lederhose (o. ä. nsv. skinnbracka, se
bräcka). — Den senare leden är germ.
'husön == mit}., ags., eng. hoste, fhty.
hosa (ty. lwse), isl., fsv., ä. nsv., sv. dial.
hosa (resp. husa), strumpa, långstrumpa,
i vissa språk även: byxa, som bl. a.
kan stå i avljudsförh. till hus el. höra
till samma rot som lat. eulis, hud, i
båda fallen med betyd, 'den betäckande'.
Till ordets inre historia se Schlutter
ZfdW 14: 159. — Ett inhemskt nordiskt
ord för 'byxa' är brok, vartill även det
besl. lånordet bräcka. — Byxor till-
höra ej den äldsta germanska dräkten;
ännu i eddadikten Hårbarösljoö hånas
Tor därför att han är bcrbeinn, dvs.
barbent, bär brautinya yervi, dvs. lands-
strykares dräkt, o. icke har brékr, alltså
möjl. syftande på det tidigare brukade
skynket kring höfterna, varur seder-
mera benkläderna utvecklat sig; jfr
bräcka.
1. båda, buda, fsv. bopa, bupa — isl.
boÖa; avledn. av fsv. bodh, bup (se bud).
2. båda, pron., fsv. bäpir, bape (ack.
mask. o. i fem. bäpa) = isl. bädir, ä.
da. baade, fsax. bédie, fhty., ty. bcide,
meng. både (eng. bolh); av germ. *ba-,
båda (i got. bai, neutr. ba, ags. bå) -{-
pron. de (fsv. pe, isl. peir); av ie. 'bho-
i lat. ambo, grek. dmphö, båda ( jfr a m-
pel 1). Jfr bägge. — Andra besl. bild-
ningar äro got. bajåps o. ags. begen-. —
Både, adv., av neutr. fsv. bäpc, isl. bddi
(biform till beedi).
båge, fsv. boghi — isl. bogi, da. bue,
fsax., fhty. bogo (ty. bogen), ags. boga
(eng. bow); i avljudsförh. till roten i
buga, böja; alltså: böjning; vad som
böjer sig. Annan avijudsform : isl. baugr
osv., ring; se bygel.
bågna, fsv. bughna = isl. bågna,
inkoativum till böja, jfr isl. part. bo-
ginn, böjd.
båk, 1633: båkarne, best. plur.; 1640:
bak, båknet, fsv. *bäker; väsentligen från
lty. bäke, sjömärke, vårdkas, från ffris.
baken, signal, som direkt ligger till
grund för isl. bdkn, tecken, märke, ä.
da. bagn, da. bavn, vårdkas; fris. -tr-
av -au-, alltså motsv. fsax. bokan, tecken,
fhty. bouhhan, ags. béacon (eng. beckon).
Möjl. af pref. bi- o. en stam aukn-, till
got. augjan, visa, såsom taikn- i ty.
zeiehen till fa/5- i ty. zeigen, visa.
1. bål, stam, kropp, fsv. bol = isl.
bolr, jämte mlty., mhty. bole (ty. bohle,
planka), av germ. roten bul i bulle,
bålget ing, i avljudsförh. till bjälke,
boll, båld; jfr bålverk. — Bål (bol)
är i fsv. o. äldsta nsv. det allmänna
ordet för 'stam, trästam'; även i Var.
rer. 1538.
2. bål, skål, t. ex. 1773, även hos
Bellman, från eng. bowl, av ags. bolla
= bulle.
3. bål, av ved, fsv. bäl = isl. bål,
da. baal, ags. betl, besl. med sanskr.
bhäla-, ljus, sken, jfr grek. phalös,
glänsande, litau. bultas, vit, fslav. belii,
vit (jfr Belgrad, den vita staden); kan-
ske dock #närmast bildning på -l direkt
till den besl. ie. roten bhe, skina, jfr
sanskr. bhäti-, ljus.
båld, Ps. 1536, fsv. balder (baald,
baal(l), boll, ball m. m.), djärv, rask,
duktig m. m., motsv. isl. ballr, fruk-
tansvärd, skadlig (av *balp-), da. bold,
duktig, djärv, got. balp- i balpei, snabb-
het, o. balpaba, djärvt, mlty. bolt, ball,
rask, djärv (jfr fyllbult), fhty. bald,
djärv, snabb (ty. bald, snart), ags. bcald,
djärv (eng. bold), av germ. *balpa-.
Snarast till ie. roten bhel, svälla, i boll,
bulle osv. — De nsv. o. da. orden äro
lånade från lty.; däremot kunna vissa
av de fsv. formerna mycket väl vara
inhemska (av 'balp-, som i sv. skulle
I) al geting
76
båt
ha givit 'hall-). Någon fsv. grammatisk
växelform *balda- finns knappast skål
att förutsätta för båld. — I alla hän-
delser inhemska motsvarigheter till detta
adj. i den mera ursprungliga betyd,
'stor, ansenlig' inga i fsv. Ballabggdh,
nu B olle bygd, o. lialdana>s, nu Boll-
nås; med avs. på betyd, jfr det besl.
bål- i bålgeting. — Från en tysk bi-
form bolt utgår -bult i fyllbult (se
(1. o.). — Jfr Balder, Leopold.
bålgeting (bolgeting Var. rer. 1538),
-stark, -stor, ä. sv. bohlgrof (O. v. Da-
lin) osv., till fsv. adj. *bol, å. (n)sv., sv.
dial. bol, bål, stor, duktig, präktig, t. ex.
Bellman: 'Den supen var bål'; av samma
stam bol- som bål 1.
bålverk, fsv. bol- el. bulvcerk, liksom
da. bol-, bulverk från mlty. bokverk =
ty. bollwerk, varav eng. bulwark o. fra.
boulevard (se bulevard), väl till mlty.
bole, planka (se bål 1), o. verk; i mhty.
dock 'kastmaskin', till mhty. boln, kasta?
bång", fsv. bang, buller = isl. bang,
av fsv., isl. banga, ä. nsv., sv. dial.
båi}gas, bullra, jfr ty. dial. bangen,
bänka, slå; i avljudsförh. till fsv. bunga,
trumma; jfr bänka, bängel. — Här-
till: bångstyrig, jfr ä. nsv. bångsam,
bångse, sv. dial. bånglug.
bår, fsv. bär = no., da. baar, fsax.,
fhty. bara (ty. babrc), ags. bcer, av germ.
*btérö-, bildat till *beran (bära) som t.
ex. våg (till vägning), av germ. 'wcego-
till *we%an (väga). Härifrån fra. biére,
närmast av *bera. Avljndsform bar-:
isl. bårar plur., ags. bearwe (eng. bar-
row) ~ bur-: It}", bör, varav da. bor,
sydsv. dial. (rulle-, lrillc-)bör.
bård, o. 1630: börder = da. bord
jämte bort, om vars betyd. -historia se
Brondal NTfF 4 R 5: 63 n. 3 (om borde
se nedan), jämte ä. nsv. bordha ds. Bib.
1541 = ä. da. borde Bib. 1550 från ty. :
mit}-, borde, mhty., ty. borte (fhty.
b or to), bård = ags. börda m., avledn,
av bord i betyd, 'kant, rand'. Möjl.
har på det nsv. ordet även det från
germ. bord-, kant, rand, komna fta.
bord, bård, inverkat. Enl. Brondal anf.
avh. s. 63 bör av betydelseskäl fsv.
bordha — isl. borÖa skiljas från dessa
ord o. härledas från mhty. borde, borte,
där grundbetyd, är 'broderi, broderad
prydnad', i sin tur från fra., varom un-
der brodera; jfr dock Falk Awn. Klei-
derk. s. 23. — Härtill isl. bgrda = ags. bgr-
dan, sticka, brodera, fsax. burdian, kanta.
bås n., fsv. bäs m. == isl. bäss m.,
jämte got. bansts, lada, ty. banse, del
av ladan, ags. bösig, krubba, av germ.
stammen *bans-, möjl. av *bands- = ie.
*bhonds-, till b i n d a, alltså egentl. : ställe,
där kreaturen bindas, jfr grek. phdtne,
krubba (ie *bhndnä). — Ordets gamla
mask. kön lever kvar t. ex. hos Bell-
man ('inom din stängda bås') o. sv.
dial.; Dalins Arg.: båsar plur., men bå-
set sing. ; Lind 1749 har m. o. n., Sahl-
stedt 1773 o. Weste 1807 blott n.
Båstad, 1400-t., till båt o. stad, ställe;
alltså 'båtplats'.
båt, fsv. b äter — isl. bålr, da. baad,
sannol. lån från ags. båt (eng. boat).
Från det ur ags. båt utvecklade meng.
böt kommer Ity., ty. boot. Frånsett
könet etymol. identiskt med det inhem-
ska isl. beit, skepp, av germ. *baita- —
ie. *bhoido-, till roten bhid, klyva (se
bita); alltså egentl.: avhuggen, kluven
trädstam; jfr till samma rot t. ex. fsv.
biti m., tvärbjälke i fartyg (== isl.), grek.
phitrös, trästam. Se Liden Uppsalastnd.
s. 85 f. (om armen, p^ait, ved, trä, se
dock H. Pedersen Ark. 20: 385). Från
germ.: ital. batto med dimin.: ital. bat-
tello, fra. baleau. Till betyd. -utveckl.
jfr skepp. — Ge på båten, Grubb
1665, där betecknat såsom brukat då
i man önskar någon något da.
give paa baaden; enl. Sahlgren NoB
3: 125 n. 1 förkortat av uttryck, som
syftade på båten, som förde till helve-
tet. Annorlunda Falk-Torp s. 39. —
Båtsman, fsv. båtsman, matros o. d.: i
modernare betyd, egentl. från Karl XI:s
dagar o. i viss mening t. o. m. från
början av 1 600-t. ; från mlty. bö(t)sman.
Om b å ts m a n s m a t se m a s k o p.i. For-
men båls- för väntat båt- (jfr sv. båt-
karl osv.) beror på att ordet lånats;
jfr båtshake, fsv. balshake, från mlty.
bö(t)shake; jfr Tamm Sammans. ord s.
41. Å andra sidan har fornsvcnskan
bäts- i bätsdref o. bätsfarmbcr, som äro
inhemska ord,
båta
77
bängel
båta, fsv- bäta, även : vinna, förbättras,
liksom da. betade, från mlty. bäten, av
äldre båten = flit}', bazén, jfr ags. batian.
vara i gott tillstånd. Inhemskt nordiskt
är no. bata, gagna, ha fördel. Av germ.
bat- i bättre, bäst, i avljudsförh. till bo t.
— Härtill: båtnad, 1555 (-/), 1587 (-dh),
ombildning efter båta av ett inhemskt
'batnaper = isl. balnaör, till fsv., isl.
batna, bli bättre, gagna. Jfr likbetyd,
isl. bati m.
Båven, sjönamn, se Bohus.
bäck, fsv. bcekker == isl. bekkr, da.
bcek; meng. bek (eng. beck) kan vara
nordiskt; snarast av germ. "bakja-, bi-
form till *baki- = fsax. beki, fhty. bah
(ty. bavh), ags. bece; jfr (?) fir. bnal
(*bliogl-), vatten (enl. Zimmer), o. fslav.
bagno, träsk (enl. Mikkola m. fl.); nu-
mera ofta o. möjl. riktigt fört till litau.
bégti, löpa, fslav. beza, löper; jfr lat.
rivus, flod, o. det egen ti. keltiska flod-
namnet Rhen, till roten ri, rinna, löpa.
bäcken, fsv. bcekken = da., från mit}'.
becken = fhty. beeckin (ty. becken), från
senlat. bac(c)luniim (ital. bacino, fra.
bassin, varav sv. bassäng); se back
1, balja 1, bägare o. pick el huva.
bädd, fsv. bad, ackus. sing — isl.
beör m. (bolster, dyna), fda. bcedh, motsv.
got. badi n., fsax. bed, mlty. bedde, fhty.
belti (ty. bett, bädd, beel, trädgårdssäng),
ags. bedd, säng, trädgårdssäng (eng. bed),
av germ. *baÖja-, motsv. fin. lånordet
patja = ie. *bhodhio-; möjl., trots fram-
ställda invändningar, besl. med lat. fo-
dio, gräver, grek. bolhros m., grav, kymr.
bedd ds., osv.; alltså med grundbetyd.:
utgrävd liggplats, kanske särsk. för djur,
jfr fsv. badhill (se bale). — Den nsv.
formen torde bero på inverkan från lty.;
da. bed, trädgårdssäng, är lån från ty. —
Samma stam bad- ingår väl, med Liden
No 13 4: 113, i ortn. Skarn bad Vgtl.,
till skarn i betyd, 'gödsel', jfr no. bed(d),
hög, stack; alltså egentl.: gödselhög.
bägare, fsv. bikar(e), y. fsv. beghare,
baghare = isl. bikarr, da. bceger, mlty.
beker, ty. becker, eng. beaker; från mlat.
bicarium, avledn. av lat. bacar, vinkärl,
väl till bacca; se back 1, balja, bäcken.
bägge, fsv. bceggia (begge) = isl.
beggja, da. begge, av urnord. "bajjö,
egentl. genit. av stammen ba- i båda,
jfr toceggia till tver, två; (se t v egge-
han da); med s. k. g^-inskott (såsom
t ägg 1= ty. ef).
bälg, fsv. balgher, buk, bälg = isl.
belgr, da. bcvlg, got. balgs, skinnsäck,
mlty. balch, fhty., ty. balg, ags. belg
(eng. bclhj, buk, o. bellows, egentl.
plur., blåsbälg), av germ. *bal§i-, egentl.:
något uppsvällt; besl. med lat. follis,
blåsbälg; se f. ö. balja 2, bolster,
bulle, bulna, bölja ävensom bud-
get; jfr med avs. på betyd. -utvecklingen
påse. — Liksom buk även i okvädins-
ord o. d., t. ex. ä. nsv. hatbälg m. fl.
— Bälgvante = da., egentl.: säck vante,
vante utan fingrar. — Bälja i sig,
motsv. i da. — isl. belgja, egentl.: fylla
buken; jfr till betydelseutvecklingen
p i m p 1 a.
Balt, Wivallius: 'öfver Bält och Ocean',
ä. även Bälten, sing. mask. el. den-kön
(jfr Bottnen, K var k en), om Stora o.
Lilla Bält, förr (till o. 1850) även om
Östersjön (se Risberg Spr. o. st. 7 : 1 f.);
att sammanhålla med Baltia hos grek.
förf. som namn på en ö i Östcrsjötrak-
terna, mare balticum (1000-t), eng. the
Baltic, mhty. belte-mere, Östersjön. Ovisst
är, om namnet äldst syftat på den västra
delen av Östersjön (Adam av Bremen)
el. den (syd)östra. Osäker härledning:
till bälte (Adam av B.) el. litau. båltas,
vit, el. fslav. blato, kärr (av *bolto-), o.
alban. baVte, dy, myr, i sistn. fallet med
avs. på strandsjöarna vid Östersjöns
s. ö. kust. o. väl urbesl. med pöl.
bälte, fsv. Invite = isl. belti, da.
bcelte, jfr ags., eng. bell, fhty. balz, från
lat. baltens, baltenm, gördel, bälte, av
ovisst ursprung.
bända, fsv. banda = isl. benda, ags.
bendan (eng. bend), böja, spänna, isht
om båge; avledn. av band; egentl.:
sätta sträng på (båge).
bängel, Gustaf Vasa 1559 = da.
bengel, från lty. bengel, tölpig yngling,
lymmel, knölpåk, vilket senare är
grundbetydelsen; till ty. dial. bangen,
slå (se bång), såsom ty. schlägel till
schlagen slå, fhty. stözil till stözen, stöta,
osv. Betyd. -utvecklingen är ungef. den-
samma som i dräng o. lurk.
bänk
78
bödel
bänk, fsv. bcenker = isl. bekkr, da.
bank, fsax., ty. bank, ags. benc (eng.
bench), av germ. *banki-; se f. ö. bank
1, o. backe. Egentl.: upphöjning.
bär, fsv. bcer = isl. ber, da. #cer, got.
basi, fsax., fhty. &eri n. (ty. fcecre f.),
jfr ags. berie f. (eng. berrij), av germ.
'bazja-, 'basja-; av omstridd härledning;
raöjl. med Grimm o. Liden IF 18: 416
till ags. basu, röd, jfr ags. basu, bär, o.
ir. derCy bär: fhty. zoraht, glänsande.
bära, fsv. bcera == isl. />era, da. frore,
got. bairan, fsax., flit}'., ags. beran st.
vb. (eng. frear; jfr ty. gebären, föda);
allmänt indoenr. verb, "bher- = lat. fero
(jfr offer), grek. phérö, sanskr. bhar-f
fir. bcrim; i slav. spr. i sht: samla. Jfr
barn, bår, böra, börja, börd även-
som got. bérusjös, föräldrar, varom se
föräldrar (skitet). — Bära sig åt,
fsv. bcera sik at, motsv. i da. o. isl.,
vartill vbalsbst. åtbörd. Med annat
avljud: fhty. gibårén osv. (ty. gebaren),
vartill ty. gebärde. — Bära till, hända,
tillgå, fsv. bo?.ra til, motsv. i isl.; fsv. även
bazra at = isl. bera at, vartill vbalsbst.
fsv. atbyrdh, händelse, motsv. isl. atburdr
(jfr åtbörd).
bärga, fsv. bcergha, bicergha — isl.
bjarga, da. bjerge, got. bairgan, fsax.,
fhty. bergan (ty. bergen), ags. beorgan
st. vb. = urslav. "berg- (fslav. brega,
sörjer för); ie. bhergh-. Grundbetyd.:
gömma (t. ex. got., fsv.: tha solen var
bcerghat), varav: bevara, rädda. Jfr
fingerborg, förborgad.
bärling, handspak, jfr no. berling, ett
slags liten stock på fartyg, o. isl. ber-
lingsdss; dimin. till fsv. bar, stång =
mhty. bar, se bar 1, barr 1.
bärnsten, Schroderus Com. 1647:
agdsteeri (bernsteen); från lty. bernstén,
till ml ty. bernen, bränna, smälta. In-
hemsk benämning: fsv. (ännu i Lex.
Linc. 1640), isl. raf, da. rav; jfr även glas.
bärsärk, från isl. berserkr, av ber-,
björn, o. serkr (se sär k), egentl.: kämpe
klädd i björnskinn; jfr isl. personn.
Bjarnhedinn, egentl.: björnskinnströja,
o. nlfhednar, bärsärkar, egentl.: varg-
skinnströjor. — Orden synas hänvisa på
tider, då djurskinnspälsar användes i
stället för de senare brynjorna o. d.
bättre, bäst, fsv. ba>tre, batzter (bazter)
— isl. betri, beztr, got. batiza, batists osv.,
allm. germ.; använda som kompar. o.
superi, till god; till germ. bat- i båta,
avljudsform till bot; se d. o.
bäst, se bättre.
bäva, fsv. ba?oa (med dunkelt oe) =
da. bwvc, biform till fsv. beva, av *biva
— isl. bi fa, no. biva, fsax. bibön, fhty.
bibén (ty. beben, märk dock -e), ags.
beofian; reduplicerat vb., ie. *bhi-bhoi-ti
(3 p. sing.) = sanskr. bibheti till vb.
bhi-, litau. bijötis, frukta; egentl. nog:
dallra, darra; jfr de likaledes redupli-
cerade got. reiran, darra, bäva, o. isl.
titra = ty. zittern.
bäver, fsv. bwver — da., från mlty.
bever, motsv. det inhemska fsv., ä. nsv.
binr, nsv. Bjur- i ort- o. familjenamn
= isl. björr, av urnord. *bi- el. *bebura-
= fhty. bibar (ty. biber), ags. beofor
(eng. beaver); motsv. lat. fd)er, fslav-
bebru, bibru, litau. bébrus ds., korn.
befer (från kelt. även fra. biévre), sanskr.
babhru, en stor ichneumonart.; egentl.
'den brune' o. substantivering av ett ie.
adj. — sanskr. babhru-, brun, av ie.
kbhc-bhru-, reduplicerad bildning till
roten i brun, en utvidgning av den i
björn. Den tyska namnformens seger
över den inhemska beror på bäverns
stora betydelse i handeln o. djurets ha-
stiga tillbakagång i vårt land. Bävern
var, såsom namnets spridning antyder,
känd av indoeuropéerna; om dess all-
mänhet vittna talrika gamla ortnamn i
skilda språk, t. ex. kelt. Bibrax, Bi-
braete, ty. Biberach, de nordiska på
Bjur- osv. — Bäver gäll, fsv. ba-ver-
gcel, från mlty. bevergeil, -gel = ty. bi-
bergeil, till mhty. geil n., testikel, till
fhty. geil, översvallande kraftig o. d.,
got. gailjan, glädja.
[b ö c ka re, sv. dial., tunnbindare, se
burk.]
böckling, Var. rer. 1538: böcling =
da. bokling, från lty. ty. dial. biickling;
jfr mlty. buckink = ty. biicking; avlett
av bock (på grund av den fräna luk-
ten?), jfr mholl. bocksbarinck.
bödel, fsv. bödhil = da. boddel, från
mlty. bödel (o = ö), rättsbetjänt, bödel
= fhty. butil (ty. biittcl), ags. bydel. av
böja
böra
urgerm. *budila-, nomen agentis med
i s. k. svagt avljudsstadium till bjuda;
alltså egentl.: den som budar; jfr bud
o. bövel. Eng. beadle hör närmast till
det under pedell anförda germ. "biöala-,
I till bedja. — Jfr bövel.
böja, fsv. böghia = isl. beygja, da.
boie, fsax. bögian, fhty. bougan (ty.
bengen), ags. biegan, av germ. 'ban^ian,
kausativum till buga; jfr även båge.
Böjd för, i fsv. i stället bögheliker =
ä. nsv. böj(e)lig, jfr da. tilbejelig, med
samma betyd. -utveckling som i benä-
gen (se d. o.), ty. geneigt (till niga),
eng. inclined = lat. inclinätiis (till cli-
näre, böja, luta; se lid), fra. penchant
(: lat. pendere, hänga ned), ävensom sv.
huld (se d. o.), sv. dial. lutcn, benägen,
böjd (till vb. 1 ut a; jfr under lust slutet).
böka, 1657 — isl. bänka, avljudsform
till ml ty. boken (sv. boka; se d. o. o.
under pocka),
böke, se bok 1.
böla = fsv. = nisl., no. banla, jämte
isl. "banla, ko, i avljudsförh. till isl. bylja,
böla; ljudhärmande. En analog bildning
är da. bege, av "bankon. Nötkreatu-
rens ramande bn o. mn återfinnes även
i slav. byka, tjur, o. lat. mugire, rårna.
böld, fsv. byld = da.; nära besl. med
bolde, till germ. roten bel el. bnl, svälla,
blåsa upp, jfr å ena sidan boll, bulle,
bål 1, å den andra got. nfb a liljan, blåsa
upp. — Grundformen är oviss. Från
ordbildningslärans synpunkt är av flera
skäl ett germ. "bnldi- sannolikast (jfr
börd, skörd, stöld osv.). Vissa dia-
lektformer med kakuminalt (/ tyda emel-
lertid snarare på ett 'bnlipö-. Möjl. har
dock ett "bnldi- i fråga om /-et påver-
kats av besl. el. i annat avs. närstående
ord. Jfr samma svårighet vid köld.
Se Sandström Sv. lm. Bih. 6: 36, Pip-
ping SNF VI. 5: 27 (med litteratur).
bölja, fsv. bylghia = isl. bylgja, da.
beige, lty. biilge (eng. billow från nord.),
av germ. "biil&ön, till germ. roten bel£,
svälla, se bolster, bulna, bälg.
Bölminge, se Bolmen.
bömare, från ty. böhmer, till Böhmen,
fhty. Béheima, lat.-gall. Boihaeiniim, dvs.
(de keltiska) boiernas bygd (jfr ha j rare,
boja o. hem). — Från ty. o. dess dial.:
familjenamnen Böhm, Böhme, Behm
m. fl.
bön, fsv. bön — isl. bén, da. ben,
ags. ben (eng. boon från fnord. biformcn
bön), av germ. *böni-, egentl.: tal (el.
dyl.), jfr grek. phöne, ljud, tal (se fo-
netik), till ie. roten bhä, tala, i lat.
färi osv., se bann.
böna, fsv. böna = no. banna, da.
bonne, utvidgning av fsv. bön — isl.
bann, mlty. böne, fhty. böna (ty. bohne),
ags. béan (eng. bean), av germ. "bau-
nö(n), jfr lat. -germ. önamnet Bannonia
Plinius, ett speciellt germ. ord; till den
ie. roten bhen, svälla, växa, i t. ex. got.
nfbanljan, komma att svälla, osv. (se
t. ex. bula o. buske); jfr samma betyd. -
utveckling i grek. kijamos, böna: kyéö,
egentl.: sväller, o. möjl. litau. pnpå,
böna: lett. paupt, svälla; se H. Peters-
son IF 23: 390. — Lat. faba är ej be-
släktat. Detta liksom fslav. bobu. o. även
det nämnda litau. pnpå göra snarast
intryck av hypokoristiska bildningar,
ytterst vanliga att beteckna runda före-
mål o. ofta till sin form erinrande om
barnord (därför vanl. med läppljud). —
De nämnda orden betecknade äldst den
s. k. bondbönan, Vicia faba, som synes
ha tillhört de europeiska indoeuropéer-
nas äldsta åkerbruksprodukter.
bönhas, 1622, Gustaf II Adolfs da.,
jämte ty. böhnhase från lty. bön(e)hase,
öknamn på hantverkare, som arbetade
i smyg utan att tillhöra skrået, av böne,
loft, vind (= ty. biihne; möjl. till bot-
ten), o. hase, hare, alltså: som håller till
på vinden o. jagas som harar, s. k. bön-
hasjakt, lty. bönhasenjagen; jfr ä. nsv.
bnskhasa, arbeta som bönhas, av lty.
"busch-hase, egentl.: buskhare. — Det
vanliga ä. nsv. bön(b)ås, t. ex. 1650,
Dalins Arg., förutsätter väl tidigt me-
deltida lån. — Härtill ä. nsv. vb. bön-
hasa (-å-) 1616.
böra, fsv. böra (denna form väl från
mlty.), 'byria (pres. byr opers., tillkom-
mer, ipf. bordhe, biujyc) — isl. byrja
(ipf. -aöi o. bnröi), tillkomma, jfr da.
infin. burde (nybildad) o. pres. bor,
motsv. fsax. giburian, hända, mlty. ge-
boren, tillkomma, fhty. gibnrjan, gibnr-
ren, hända, rättligen tillkomma (ty. ge-
börd
80
bövel
buhren), ags. gebyrian, hända, passa,
av germ. *gaburjan\ i avljudsförh. till
bära o. nära besl. ined börja; jfr att
fsv. bcer o. isl. bcrr även betyder 'till-
kom mer'. Med avs. på betyd, 'händer'
jfr sv. (vard.) bära till, ävensom den
analoga o. besl. grek. bildningen sym-
phérein, bl. a.: hända, egentl.: bära till-
samman. — Den äldre opersonliga kon-
struktionen finns ännu hos fru Lenn-
gren 1798: 'Nu bör det mig att göra min'.
börd, fsv. bördh, byrp f, bärande (i
järnbörd, vittnesbörd), börda (jfr
följ.), födelse, börd, arvjord = isl. burÖr
m., o. i betyd, 'födelse': got. gabaurps,
ty. geburt, eng. birth, jfr sv. barns-
börd, av germ. *burÖi- (*burpi-), ett
vbalabstr., med svagt avljudsstadium,
till bära; = san skr. bhrti- f., bärande,
underhäll, lat. fors (ablat. forte), till-
fälle. — Börd: isl. burdr: bära =
skörd: isl. skurdr: skära = stöld:
isl. stuldr: stjäla. — Jfr åtbörd.
börda, y. fsv. byrdha, för ä. byrp,
byrpe f., motsv. isl. byrör f., y. byrÖi,
da. byrde, av urnord. *burpiö-; väl urspr.
identiskt med got. baurpei, lty. borde,
fhty. burihi (ty. biirde), ags. byrden,
bgrden (eng. burthen, bur den), av germ.
'burpin-; i avljudsförh. till bära. Jfr
bördig, fullborda.
bördig, fsv. bördogher, byrdhogher,
härstammande, av god börd, genom börd
berättigad, da. dial. byrdig, fruktbar;
till börd.
börja, fsv. böria, byria (ipf. -ape o.
burpe) = isl. byrja (ipf. -adi), börja;
egentl. samma ord som lt}r. bören, fhty.
burien, lyfta (upp), som varit grundbe-
tydelsen; avljudsform till bära, som
självt (i isl.) tycks ha kunnat ega betyd,
'lyfta' (jfr Noreen Xen. Lid. s. 6); se
f. ö. böra. Jfr betyd. -utvecklingen i
ty. anheben o. sv. upphov till häva,
lyfta; ävensom ty. an fangen o. lat. in-
cipere, båda med grundbetyd.: gripa,
taga i. — I da. i stället begynde.
Börje, mansn., ä. nsv. Börier P. Bra-
hes kr., av fsv. Byrghir, med -y- av -z-
mellan b o. r, av ä. Birgher (se Birger);
med avs. på ljudutvecklingen -ir- > -yr-
Z> -ör- jfr b ört in g.
börs, i ä. sv. även börsa, börse, burs
m. m.; 1585 i betyd, 'penningpung el.
-kassa'; 1635 om börsen i Amsterdam
— da., från lty. börs — ty. börse, av
mlat. ' bursa (ital. borsa, fra. bourse),
penningpung, egentl.: skinnpåse, av grek.
bursa, djurhud, möjl. självt lånord.
Härur betyd, dels av samlingsplats för
penningaffärer o. dels av buss 1.
börting, ockla, laxöring, t. ex. Sv. Nils-
son 1855, egentl. ett norrl. dialektord,
av ett fsv. *birtinger, avledn. av bjärt;
med samma ljudutveckling som i Börje;
jfr det no. fisknamnet sjobyrting o. isl.
birtingr, ävensom, med avs. på bild-
ningen, t. ex. v i ti in g.
bössa, fsv. byssa, bl. a. penningbössa
o. eldvapen = fno. byssa, från mit}'.
busse (u = ii), jfr flit}7, buhsa (ty. biichse);
från mlat. buxis, dosa av buxbom (se
box, buxbom).
bösta = fsv. — isl. beysia, ä. da.
bosle, av germ. *baustian, väl besl. med
lat. fustis, knölpåk (fra. fut, se fastage
o. lavett); jfr t. ex. prygla till ty.
priigel, knölpåk, o. mhty. buschen till
busch ds. — Om i bösta o. fustis ett
ie. rf bortfallit, är ordet nära besl. med
isl. banta, slå, gotl.: fånga fisk i isvak
(egentl.: genom slag bedöva) = ags.
béatan (eng. beat) o. fhty. bözan (jfr
ty. ainboss, städ; betyd. -analogier se
ambult); jfr bautasten.
böta, se bot.
Bottiger, familjenamn, från ty.,
egentl.: tunnbindare; se burk.
bövel, t. ex. 1609 = no. dial. bövel,
urspr. eufemistisk beteckning för bö-
deln; liksom bödel (ännu t. ex. hos
Envallsson 1782) även brukat i svordo-
mar (jfr ty. geh zum henker) o. seder-
mera uteslutande i denna användning
samt uppfattat o. begagnat som en för-
vridning av djävul; se förf. Ark. 35:
202. Jfr sv. dial. bökelen Vgtl. i an-
slutning till djäkeln.
Cavallius
81
chargera
C.
Cavallius, Cavalli, Cavallin, familjen.,
| latiniserade efter stamgården Håldala
(lat. caua vallis), Allbo hd Smål. — De två
senare namnformerna äro yngre, såsom
Montelin i förh. till Montelius osv.
ceder, Bib. 1541 =ty. zeder osv., av lat.
cedrus, av grek. kédros, en, ceder m. m.,
möjl. besl. med den baltiska stammen
kad- i namn på enbusken. — Härtill:
cedro- it. ex. ce dr o olja, av ital. cedro
i betyd, 'citron' el. av lat. cedro, ablat.
till cedrus i samma betyd. Jfr citron.
celeber, av fra. celebre, av lat. cele-
ber, talrik, omtalad, firad, av ovisst ur-
sprung. — Celebrera finns redan ifsv.
cell, jfr fsv. celle, ytterst av lat. cella,
litet rum, urbesl. med hall 2. Jfr följ.
o. källare.
cellulosa, i numera föråldrad naturvet.
anv. Acrel 1775, i betyd, 'cellämne' 1847
(efter fra. cellulose), i modern tekn. betyd.
1883; av nlat. cellulosa, av adj. cellulö-
sus, rik på små celler, till cellula, dimin.
av cella. — Härtill bildades 1869 i Ame-
rika celluloid, varifrån sv. celluloid;
jfr med avs. på suffixet sv. karbid osv.
cement, av lat. cwmentum, huggen
sten, till caidere, hugga (jfr ciselera).
cendré, av fra. cendré, till cendré, aska,
av lat. stammen ciuer- i cinis, aska;
alltså: askgrå; jfr fra. cendrillon (under
askunge).
censor, från lat. =, till censere, vär-
dera, uppskatta, vartill även ty. zins,
ränta (se under ränta).
centner, Var. rer. 1538 = ty., ytterst
av mlat. centenarius (-um), vikt av hun-
dra skålpund, till adj. centenarius, som
innehåller hundra, avledn. till centum,
hundra, av ie. stammen "knt- i hundra.
centrum, av lat. =, av grek. kentron,
spets, cirkelben, medelpunkt, till ken-
teln, sticka.
ceremoni, O. Petri Kr., jfr fra. céré-
monie, av lat. cwrimönia, fromhet, reli-
gionsbruk, av ovisst ursprung.
cert, som sjöterm o. d. 1624, i över-
förd bem. av ungt datum (från o. 1890?);
jfr mlty. serie, kontrakt, ty. zerte, kon-
Hellquifit, Etgmologisk ordbok.
trakt mellan skeppsb}rggare o. redare
om fartygsbyggnad, skeppsbj ggnadsplan,
skeppscert, av ffra. charte, av lat. charta,
papper (se karta, kort 1); eng. charter
av ffra. chartre, av lat. dimin. cartula.
certeparti, ytterst av lat. charta (se
cert) o. partita, delad (se parti), på
grund av bruket att skriva två likaly-
dande intyg å samma papper.
cession, 1669, av lat. cessio, vbalssbst.
till cedere, vika, avträda; alltså: avträde
(av tillgångar); jfr excess, process m. fl.
chaine, dansterm, se chinjong.
champagne, 1739, av fra. =, förkort-
ning av vin de Champagne, dvs. vin
från landskapet Champagne, av lat.
campania, slätt (i det ital. landskaps-
namnet Campanien), varav även fra.
campagne, slätt (= kampanj, se d. o.);
jfr följ. — Det vardagliga champis,
t. ex. Sehlstedt 1857, är bildat som
svagis (till svagdricka) osv.
champinjon, Rålamb 1690: 'Champig-
nioner uti Ragou' = da. skampion, ty.,
eng. champignon, av fra. champignon,
avledn. av champ, fält, av lat. campus ds.
(se kamp 2), vartill campania, slätt (se
föreg.). Förr även svampion såsom ännu
i dial. genom anslutning till svamp.
changera, av fra. changer, av senlat.
cambiäre, av keltiskt ursprung.
chans, av fra. chance, av vlat. caden-
tia (jfr kadens), fall, utfall, lyckoträff,
till lat. cadere, utfalla (vartill även casus
= kasus).
charabang, av fra. char-å-bancs, vagn
med bänkar (se kärra o. bänk).
charad, Kellgren 1790, av fra. cha-
rad(e), 1700-t., av provenc. charrado,
småprat, till charra, prata.
chargera, i mil. betyd, 'anfalla' o. d.
1627, i modern betyd, 'överdriva' från
o. 1800, av fra. charger, av senlat. carri-
care, lasta, belasta, etymologiskt iden-
tiskt med karikera, till lat. ca r rus,
vagn (se kärra). — Härtill sbst. charge,
i betyd, 'tjänst, ämbete' 1638, av fra.
charge ds., egentl.: last, börda. Jfr
decharge.
6
charkuteri
82
chok(o)lad
charkuteri, 1870-t., av fra. charcute-
rie, till charcntier, som handlar med
kokt kött, av ä. fra. c liar, fra. chair,
kött, o. fra. cuile, kokt, till CHire, koka,
a\ Lat. coquere (se koka).
charlatan, Dalins Arg. 1734 (i betyd,
'kvacksalvare'), av fra. charlatan, av
ital. ciarlatano, pratmakare, till ciarlare,
prata; enl. somliga ombildat av ett cer-
retanOj invånare i Cerrato.
Charlotta, kvinnon. från fra. Char-
lotte, av Charles (germ. Karl) -f- dimin.-
el. smeknamn ssuffixet -otle (mask. -ot i
t. ex. Charlol; jfr pierrot). Jfr Lotten.
charm, av fra. charme, förtrollning, i
plur. : behag, till eharmer, förtrolla, av lat.
carminäre, till lat. carmen, (troll)sång.
charpi, B. Olai 1578: eorpei; i modern
form väl först vid slutet av 1700-t., av
fra. charpi(e), part. perf. av ä. fra. char-
]>ir, upprispa (vlat. 'carpire), till lat.
carperc, plocka (urbesl. med harv).
chaufför, av fra. chauffeur, eldare vid
ångmaskin, chaufför, vbalsbst. till chauf-
fer, värma, av vlat. "calefare, till lat.
calefacere, göra varm, till calere, vara
varm; jfr echaufferad, kalfaktor o.
nonchalant.
chaussé, 1800, av fra. chaussée; enl.
somliga av vlat. "calciäta (via, väg), till-
trampad, av *calciäre, tilltrampa, av lat.
calx, häl (se chaussera); kanske dock
snarare, enl. vanligt antagande, av vlat.
'calciäta (via), väg belagd med kalksten,
av lat. calx, (kalk)sten (se kalk 2); i
senare fallet att jämföra med stråt.
chaussera, av fra. chausser, av lat.
calciäre, calceäre, sätta på fötterna, av
calceus, sko, av ca Ix, häl; jfr kalso nger.
— Härtill: chaussyr, av fra. chans-
sure, fotbeklädnad.
chauvinism, 1870-t., av fra. chauvi-
nismen efter Chauvin, en av personerna
i den populära vådevillen La cocarde
tricolore (1831).
check, ett 1800-talsord, av eng. check
el. (med fra. stavning) cheque (varav
fra. chéquc), bankpapper som möjliggör
kontroll, anvisning; egentl. samma ord
som check, schack(spel), varav: schack-
ning, hinder, kontroll, kontrollmärke,
av ffra. eschec, eschac; se f. ö. schack.
chef, 1716, av fra. chef, av lat. caput,
huvud, (varav ytterst även kap, udde;
jfr kapten), urbesl. med huvud o.
hövdin g.
chemis, 1773; hos Bellman i betyd,
'fruntimmersmorgonrock' = ty. chemise,
av fra. chemise, av senlat. camisia, besl.
med ty. hemd, skjorta; se hamn 1.
chevelyr, av fra. chevelnre, motsv. ital.
capellatura, till lat. capillus, hår (jfr sv.
kapillärkärl), urbesl. med huvud.
cheviot, som beteckning för cheviot-
tyg i sv. av ungt datum (o. 1880); av
eng. cheviot, skotsk fårras, bekant för
sin täta ull, av ortnamnet Cheviot.
chic, av fra. chic, förkortning av
chicane (se chikan) el. möjl. lån från ty.
(ge)schick, skicklighet, sätt (jfr sv. skick).
chiffer, Dalins Arg., av fra. chiffre
— mlat. cifera, ett egentl. arabiskt ord,
identiskt med siffra, som i flertal an-
vändes i samma betyd, av t. ex. Colum-
bus o. Karl XII; jfr även under roll.
chiffonjé, 1793, av fra. chiffonier, av-
ledn. av chiffon, tyglapp (sv. chiffong),
avledn. av chiffe, tunt tyg (väl germ.);
alltså egentl. (såsom i Frankr.) (liten)
byrå för tyglappar o. d.
chikan, av fra. chicane, om (juri-
diska) knep o. d., av ovisst ursprung.
— I sin ä. betyd., motsv. fra., redan i
Dalins Arg.; i den yngre speciellt svenska
av 'förolämpning' o. d. hos Geijer 1812.
chimär, av fra. chimére, ytterst av
grek. khimaira, egentl.: get (urbesl. med
sv. dial. gimmer-lam, honlam), sedan:
namn på ett getliknande vidunder i den
grek. mytologien, varifrån betyd.: hjärn-
spöke, drömbild o. d.
chinjong, Bellman 1771, av. fra. chig-
non, ä. fra. chaignon, egentl.: kedja av
nackkotor, nacke, nackhår, sedan: hår-
pung, biform till chainon, kedjelänk,
avledn. av chaine, kedja (varav dans-
termen chaine), av lat. catena, kedja
(se kedja, kätting).
chock, av fra. choc, stöt o. d., av
somliga betraktat som egentl. germ. ord.
från fhty. scoc, stöt.
chok(o)lad, 1688; om drycken; 1716;
av fra. chocolat, av span. chocolate,
egentl. en aztekisk benämning på en
av bl. a. kakaobönor bestående mat-
rätt; användningen om drycken beror
cigarr
8:5
dadda
på förväxling med ett annat aztekiskt
ord, som betecknade en av kakao till-
redd dryck.
cigarr, 1786 = ty. zigarre osv., ytterst
av span. cigarro, cigarr, cigarett, möjl.
av cigarro, syrsa, på grund av en viss
likhet i formen.
cikoria, om växten: B. Olai 1578; om
kaffesurrogatet: 1790-t. == ty. cichorie
osv., av mlat. cic(h)oria, ytterst av grek.
kikhorcia, kikhorion, av okänt ursprung.
cinnober, 1560, y. fsv. cenober, P.
Månsson s. 520 = ty. zinnober osv.,
ytterst av grek. kinndbari, väl av öster-
ländskt ursprung.
cirkel, fsv. cirkil, ytterst av lat. cir-
rnlus, dimin. till circus, ring (jfr cirkus.)
cirkus, i fråga om moderna förh. ett
1800-talsord; av lat. circus, av grek.
kirkos, ring.
ciselera, av fra. cisclcr, avledn. av
ffra. cisel (fra. ciseau), mejsel, ytterst till
lat. cceclere, hugga, skära (jfr cement).
ciss, mus., 1739, från ty. cis (se diss).
cistern, 1712 — ty. cisierne osv., av
lat. cisterna, avledn. av cista, av grek.
läste (se kista).
citadell, 1636 = ty. zitadelle osv., av
ital. ciiadella ds., även: liten stad, dimin.
av ä. ital. tittade (ital. titta), av lat.
civitas (geni t. -älis), stat, stad, till
ciuis, medborgare (se civil).
citat, 1810 = ty., av lat. citäium,
egentl. part. perf. till citäre, framropa,
åberopa, till ciere, sätta i rörelse (se
heta); i ä. tid i stället citation.
citron, 1578, av fra. citron, av ä. ital.
citrone, till lat. citrus, citronträd, biform
till cedrus, ceder (se ceder). Bruket
av cederns namn om citronträdet beror
möjl. på liknande användning av trä-
dens virke. Enl. somliga äro dock or-
den identiska, o. formen citrus skulle
bero på etruskiskt inflytande; se Brondal
Substrater o. laan s. 173.
cittra, o. 1620 (zithara) = ty. zither
osv., ytterst från lat. cithara, av grek.
kithära (se gita rr); av ytterst omstritt
ursprung; se Boisacq o. senare Fay IF
32: 332.
civil, 1621 = ty., eng., fra., av lat.
ciuilis, medborgerlig, borgerlig, avledn.
av civis, medborgare (jfr citadell;
urbesl. med hjon). — Härtill: civili-
sera, i modern betyd, hos Serenius
1734, av fra. civiliser, med avledn. civi-
lisation o. 1750, det senare möjl. en
inhemsk latiniserande bildning efter an-
dra ord på -aiion ; de motsv. ty., eng.
o. fra. orden synas nämligen uppträda
senare (omkr. o. efter den franska revo-
lutionen).
clown, av eng. clown, av ä. eng.
clownc, klumpig person, tölp, gycklare;
besl. med kl uns.
cykel, jfr fra., eng. cyele, av lat. cyc-
lus, av grek. kyklos, ring, krets, urbesl.
med hjul o. med de grek. stammarna
tete- (i telefon) och pol- (i pol). —
Härtill: cyklon (egentl.: virvelstorm)
o. cyklop (egentl.: rundögd).
cylinder = ty., eng. m. fl., av grek.
kijlindros, till kijlindein, rulla (sig); av
Em. Swedenborg försvenskat till rull.
cymbal, Bib. 1541, i ä. nsv. även
cimbal, cymbla m. m., allm. spritt euro-
peiskt ord, ytterst av lat. cymbahun,
av grek. kymbalon, till kymbe, urholk-
ning, urholkat föremål, vas m. m.
cynisk, i betyd, 'rå' o. d. Leopold
1794, ytterst av grek. kynikös (bildat
till kyön, genit. kynös, hund), efter
namnet på den lokal Kynösarges, där
den s. k. cyniska filosofskolan öppnades,
o. även med syftning på dessa filoso-
fers levnadssätt.
cypress, fsv. cypres, ytterst av lat.
cupressus, sannol. lånat från samma
källa som grek. kypdrissos (jfr med avs.
på bildningen narciss).
D.
dabba sig, 1880, allmänt i sydsv.
dial., en bildning av samma art som
ty. dial. tappen, bära sig klumpigt åt,
av hypokoristisk art, möjl. från barn-
språket.
dadda, 1824, jfr da. dada, till en
dadel
84
dal
grupp barnord på dad-, som oberoende
av varandra uppkommit i olika språk,
t. ex. eng., fra., serb. osv. Jfr amma,
m am m a, pappa.
dadel, Bib. 1541, daddel 1818 = da.
daddel, av mltv. dadele; Informen med
-(/</- beroende på samma i lånord van-
liga förlängning som i t. ex. gadda,
krydda; jfr fsv. dattil, dalrfil = mhty.
dddilcl, nu: örfil (liksom feige, fikon, i
ohrfeige, ä. sv. smållfikon osv.), ty. dattel;
med motsvarigheter i romanska språk,
t. ex. ä. ital. datlilo, fra. datte, varav
eng. datte; ytterst från grek. däktylos,
finger (= daktyl); på grund av den
fingerformiga frukten.
dag", fsv. dagher = isl. dagr, urnord.
Da&aii (personn.), got. dags osv., av ie.
*dhogho-, sannol. till ie. dhegh, bränna
(i sanskr. o. litau.), jfr litau. ddgas,
skördetid (egen ti.: den beta), fpreuss.
dagis, sommar. Jfr dager, dygn. —
De flesta ieur. beteckningarna för 'dag'
äro annars bildade av ie. roten di, lysa:
lat.d/es, got. sin-teins, daglig, med motsva-
righeter i alla ieur.. språkfamiljer utom
grek.-; se f. ö. Tyr. — Upp i dagen
(vara, likna), motsv. da. op ad dage,
no. op i dagen; vanl. tolkat som här-
rörande från ä. sv., ä. da. oppedaged;
egentl. om dvärgar o. troll som över-
raskats av dagsljuset; jfr i denna betj^d.
isl. uppi dagaör o. sv. dial. uppedagad.
Jfr följ. ex. från Runeberg (efter SAOB):
'så lik din far som om han gick upp-
dagad'. — Dagvård, se nattvard.
dager, egentl. den gamla fsv. nomin.
dagher, vars r uppfattats som hörande
till stammen, jfr plur. dagrar, t. ex.
1784.
1. dagg" (i daggdroppe o. d.), fsv.
dag f. (även m.?) = isl. dggg, av sam-
nord. *daggw-, med g^-inskott (såsom
i t. ex. hugga), motsv. fsax. dan m.,
flity. tou (ty. tau), ags. déaw (eng. dew),
av germ. *dawwa-, ett speciellt ger-
manskt ord, väl rotbesl. med sanskr.
dhav-, flyta, löpa, grek. théö, löper.
Biform: dugg, se d. o. — I utomgerm.
spr. i stället t. ex. lat. rös, med mot-
svar. i slavo-balt. spr. (jfr rosmarin),
o. det enl. somliga därmed avlägset besl.
grek. érse. — Daggkåpa, växten Alche-
milla vulgaris, 180(5, daggskål; den se-
nare leden har avseende på de veckade
bladen, jfr ä. sv. vårfmkåpa, da. Marie-
kaabe, ty. Marienmaniel osv.; den förra
leden syftar på det vatten, som avsön-
dras av bladen och på deras botten
samlas till en vattendroppe, som upp-
fattas som en daggdroppe; jfr även sv.
daggskål(ar), dial. Jnngfrn Marie tvätt-
skålar.
2. dagg (straffredskap), 1765, jfr da.,
holl. dag, ty. dag(ge); fra. dagne från
germ.; i sv. lånat; av okänt ursprung.
— Ett annat ord är mlty. dagge, kort
svärd, dolk (varav fsv. dagge), ty. degen,
fra. dagne osv.; likaledes dunkelt.
Dagmar, kvinnon., från da.; efter
den böhmiska prinsessa, som år 1205
blev Danmarks drottning.
dagsmeja, 1585, av äldre dagsmägen
(dagzmäien 1545), egentl.: dagens kraft
= isl. dagsmegin, full dag, no. dag(s)-
meie, -mein m. m., jfr fsv. solmwghin,
solvärme; till fsv. mwghin, kraft, osv.,
kvar i ortn. Mäjensjö, Majenfors
osv. (se närmare makt, må). I da.
förekommer avledn. dagmeining. For-
merna på -midja, -medja kunna bero
på folketymologisk omtydning. Se Lind-
roth Fr. filol. fören. i Lund 3: 43 f.
dagtinga, fsv. daghpinga = fno. dag-
pinga, efter mlt3r. dagedingen, avledn.
av fsax. dag(a)thinge, fastställd dag; se
dag o. ting.
dahlia, namn givet 1791 av spanjoren
Cavanilles efter den svenske botanisten
A. Dahl (f 1789); jfr georgin o., med
liknande ursprung, begonia, fuchsia,
hortensia, k a mel i a, magnolia.
dakapo, o. 1753, av ital. dacapo, av
da, från, o. capo, början, huvud, av lat.
capnt (jfr chef, kap i betyd, 'udde';
jfr huvud). Alltså egentl.: från början.
daktyl, av grek. däktylos, daktyl.
finger (jfr dadel); så kallad på grund
av jämförelse med de tre fingerlederna.
dal = fsv. in. = isl. dalr, dal. båge.
da. dal, motsv. det neutrala got., fsax.
dal, fhty., ty. tal, ags. da>l, av germ.
"dala- = slav. dol-, dal; nedåt, under,
o. enl. vanligt antagande grek. thölos,
kupol; med grundbetyd, 'konkav el.
I konvex böjning el. urhålkning'; jfr t. ex.
dala
85
damm
kjusa till ie.tfu-, vara välvd, litau. lankå,
dal till lenkti, böja (sig); se under äng;
f. ö. med samma betyd. -växling som i
de under huv, kubb, kula, kupa an-
förda orden; häremot dock bl. a. Schrij-
nen Neophilologus 2: 241 f. Se f. ö.
dala o. däld samt i fråga om betyd. -
växlingen t. ex. huv.
dala, sänka sig, som sjöterm 1693,
poet. o. 1830, jfr sv. dial., no. dala, da.
dale, från lty. dalen, av dal- i betyd,
'ned' (jfr got. dalap, ned) el. möjl. di-
rekt av sbst. dal; i sv. delvis lån från da.
Dalarna, egentl. plur. till dal; urspr.
syftande på Dalälvens båda floddalar.
— I Da lo m innehåller den gamla fsv.
dat. plur. obest. form.
daler, o. 1530 == da., ty., ä. eng. (eng.
dollar), efter ty. tåler, förkortning av
joachimstaler (varav ä. sv. joakimsdaler
m. m.), avledn. av Joachimstal, namn
på de gruvor, från vilka man (från 1519)
hämtade silvret till de första dalrarna.
— I Sv. med under årens lopp ständigt
sjunkande värde. Använt som räkne-
mynt t. ex. i Småland ännu på 1880-
talet. — I uttr. ta mig dalern (Inre
1766, från Hälsingland, jfr: Åh dalern
Bremer 1834) föreligger en förmildrande
omskrivning för djävulen; jfr lty. dusend
dikke daaler och sv. ta mig tusan
plåtar, där uttiycket ytterligare för-
svagats genom utbyte mot ett annat
gammalt myntnamn (se plåt).
dalja, prygla, Onkel Adam 1842 =
sv. dial., no.; jfr lty. daljen plur., slag,
o. ty. dial. dalgen, slå; av ovisst ur-
sprung; jfr förf. Ark. 15: 327.
dallra, senare hälften av 1600-t.; jfr
no. daldra, dingla; möjl. r-avledn. av
ett *dalla = no. dalla, dingla; jfr även
no. dilla, dillra, dilla ds. Dylika bild-
ningar av mera ljudsymbolisk natur
uppstå dock ofta oberoende av varandra;
jfr sv. dial. plnmma, da. plnmre, sv.
plumsa. Ofta bero de dessutom på
kontaminationer, varför man här också
kunde erinra om darra, da. dirre osv.
Delvis annorlunda Olson Spr. o. st.
4: 193 f.
Dalmatien, egentl.: fårlandet, se får.
1. dam, fruntimmer, Wivallius: dam
(rim: fram), dama, jfr sv. dial. dam,
dam(m)a, isl. damma, da., ty., eng., fra.
dame, av lat. dom(i)na, fru (varav även
ital. donna o. sp. duena), fem. till do-
minus, herre (jfr span. don), avledn. av
domus, hus (urbesl. med timmer). Jfr
sv. madam, dom 1, domino, domän
o. despot. — Ordet dam är sålunda
etymologiskt besläktat med frunti in-
ni e r, vilket ord det alltmera undanträngt.
2. dam, spel (uttalat damm, men
även däm); i betyd, 'damsper 1745; av
ty. o. fra. dame i samma bet3rd. =
dam 1; jfr ä. nsv. damenspel, ty. da-
| menspiel, fra. jeu des dames.
damask(er), 1729, genom förväxling
1 med damask(se följ.) av ty. gamasche, av
ä. fra. gamache (sv. gamasch), sannol.
från span. guadamaci, ett slags läder,
efter den tripolitanska staden Gadamés;
jfr karduan, 'från Cordova', maroc-
j käng, 'från Marocko', osv.
damast, äldre även -ask, t. ex. Var.
rer. 1538 = da., (ä.) ty. -ask, -ast, eng.
-ask, fra. -as, från ital. damasco, da-
masto, av Damasco, Damaskus, vävna-
dens hemort. Besl. med s vis kon.
1. damm, fördämning, vattengrav o. d.,
fsv. damber (damper) i båda betyd. =
isl. dammr, fördämning, da. dam, vat-
tengrav, i ä. da. även: fördämning, mlty.
dam (varav ty. damm), mhty. tam, eng.
dam, fördämning; i nord. spr. möjl.,
åtm. delvis, lån från mlty. Av omstridd
o. oviss härledning; möjl. besl. med
grek. dhamnös, hopad, tät, o. dhömös,
hop, till roten dhe, dhö, ställa, lägga, i
dom, dåd osv. Betyd. -växlingen är den-
samma som i dike. — Härtill: dämma,
fsv. dwmma = isl. demma, got. faur-
dammjan, ags. fordemman.
2. damm, stoft o. d., sv. dial. även
damb ii., damm, damm f., dimma, ä.
nsv. ofta damb (åtminstone i skriften
långt in på 1800-t.), fsv. damb i betyd,
'ånga, rök o. d.' liksom i ä. nsv. (Bib.
1541) o. i förb. rök och dam(m) i Gyl-
lenborgs Tåget över Bält (om Karl X
Gustaf) o. i Tegnérs Karl XII (där dock
ordet numera tillägges den moderna
betyd.) = no. damb, damm, damm, till
ie. roten dhcmbh (se dimma, dum),
växlande med dhemb i lty., eng. damp,
ty. dampf, ånga, imma, rök o. d. —
danne-
Härav t. ex. det värd. damma på, piska
på o. d., Weste 1807.
dan, -dan (i sådan), se dan n.
dana, Spegel 1712 (enstaka); i litte-
raturen först o. 1750; från da. danne,
bilda, forma, äldre även: laga (så att)
skån. danna, forma, avledn. av adj.
dan i saadan osv.; i sv. ombildat efter
dan (se dann). — Att ordet först upp-
träder hos Spegel är säkerl. ingen till-
fällighet, då denne var född i Ronneby
o. flera år vistats i Skåne.
danaarv, fsv. danaarver, danar- in. m.,
motsv. fno. ddnararfr, fda. danearv, väl
egentl. 'arv till vilket icke finnes le-
vande arvingar', till genit. sing. av ett
'dan f., död (avledn. av stammen i dåna
o. dö); jfr fnor. ddnarfé, danaarv, o.
ddnardagr, dödsdag. — Vokalen a i nsv.
för väntat å (jfr fsv. spän > nsv. spån
osv.) beror därpå att ordet fortplantats
på lärd väg o. genom skriften.
dandy, modelejon, ett numera mindre
brukligt ord, som hade sin egentliga
glanstid under 1830 — 1850-talen (jfr
lejon, pe ti mäter, snobb, sprätt),
av eng. dandy, snobb; f. ö. dunkelt.
dangla, Spegel 1712: dångla (liksom
i vissa sv. dial.) = no. dangla, nisl.
dångla, da. dangle (eng. dangle möjl.
från nord.), avljudsform till dingla;
ljuds}7 mboliskt; jfr dan k 1, 2.
1. dank, smalt ljus, 1720, dancke
1721; i sv. dial. även dånk, till sv. dial.
danka, dingla, slänga, alltså urspr. : 'nå-
got slankigt' el. dyl.; besl. med dangla;
jfr sv. dial. dangling, dank, till dangla.
2. dank i slå dank 1640 = da. dial.,
jfr no. driva dank, till ä. nsv., sv. dial.,
no. danka, da. dial. danke, gå o. driva,
i sv. dial. även 'dingla' (se föreg.);
jfr slå klick (: klicka), slå slint
(: slinta). I fråga om betyd. -utveck-
lingen 'dingla' 2> 'vara sysslolös' jfr sv.
dial. dangla i båda bet}^., no. dalla
bl. a. 'slänga' o. finl. dial. 'slå dank',
no. darla o. darka, ty. bummeln osv.;
se Olson Spr. o. st. 7: 60 f. — Härtill:
ä. nsv. danker, lätting, Brasck 1645 o.
ännu hos Dalin 1850 = sv. dial.
Danmark = fsv., fda. = runda. Dan-
mark o. 980 (tanmanrk) = isl. Dan-
mgrk, latinis. Danimarca, motsv. sv.
Danmark, socken i Uppl., m. m.; av
omstritt ursprung. Noreen Spr. stud.
2: 138 f. sammanställer namnet med
fsax. denne, ty. tennc, fast mark, log-
golv m. m., av germ. *danjö-, avledn.
av mlt3r. dan, skog, mholl. : småskog,
öppet fält, vartill även fhty. tanna (ty.
tanne), väl egentl.: skogsträd; besl. med
sanskr. dhanvan, slättland; senare leden
vore mark i betyd, 'skog'; alltså: skog
på fast o. jämn mark, snarast syftande
på danernas ursprungliga hemland
(Skåne). — Enl. Wadstein Namnet Dan-
mark (Göteb. högsk. årsskr. 1918) syftar
ordet ursprungl. på det forna danska
gränsområdet mot söder (jfr mark) o.
betyder egentl.; vattenbesköljd, sank
gränsmark; till mlty. dane, dene, sid-
länd, av flodvattnet översköljd mark, sv.
dial. dank(e), sankt ställe, eng. adj. dank,
våt, samt sanskr. dhånvati, rinner, osv.;
jfr även eng. den (germ. *danja-), djup
håla, klyfta. — Enligt båda dessa här-
ledningar skulle folkslagsnamnet ha se-
kundärt uppstått ur landsnamnet, något
som emellertid i fråga om så gamla folk-
namn är egnat att ingiva betänkligheter;
jfr härom under est. — Bugges i be-
tydelsehänseende tilltalande härledning
av daner Ark. 5: 125 (: grek. khthö-
nios: khthön, jord) stöter på vissa for-
mella svårigheter (jfr H. Pedersen KZ
36: 105).
dann o. dan, adj., förskräcklig, häpen
ni. m. = no. dan, beskaffad, lysten, be-
gärlig, förskräckt m. m., da. dial. dan,
skickad till, passande för; samma ord
som -dan i sådan osv., motsv. fsv.
dan(a) i svadan(a), hnrudana == da.
saadan, livordan osv.; från mlty. dån,
gjord, skapad, beskaffad, part. pf. av
don, göra, o. motsv. ty. getan (se f. ö.
danne-, don, dåd o. jfr dana).
danne- i dan n em a n, dan nekvinn a,
fsv. donde(s), dande(s), danne = sen-
isl. ddndi, fda. dande(s), dande(s), av
mycket omstridd härledning; sannoli-
kast från da., vars donde(man) kanske
uppstått ur äldre dnghande man (jfr
fsv. doghandi man, isl. dugandi madr);
härav sedan dande. Dessutom har man
bl. a. tänkt på lån från mlty. döndc,
part. pres. till dån, göra, i den dock ej
dans
87
decharge
uppvisade betyd, 'driftig, verksam',
varvid dock dande vore närmast kom-
met från da., som skulle ha erhållit
formen från frisiskan. Se senast Seip
1: 94.
dans, fsv. danz, jämte motsv. isl.,
da., lty., ty., eng. ord ytterst från ffra.
danse, från germ. spr. ; till följ.
dansa, fsv. danza, jämte motsv. germ.
ord från fra. danser = ital. danzare,
lån från fhty. dansön, draga; besl. med
fhty. dinsan, got. pinsan i samma betyd.,
av en ie. rot tens, kanske = sanskr.
tams-, draga hit o. dit, väl till tänja.
Ett annat germ. ord för 'dansa' var
*laikan; se lek. Lånade äro däremot
ags. sealtian, fhty. salzön, från lat. sal-
tare (till salire, hoppa), o. got. plinsjan,
från fslav. plesati; jfr bal 2. Samindoeur.
beteckningar för 'dans' saknas. — Dansa
efter någons pipa, motsv. i da. o. ty.
— Dansa på rosor, redan Chronan-
der Surge 1647.
darra = fsv., no.; jfr även no. dadra,
ty. dial. tattern, o. avljudsformen sv.
dial. dirra, da. dirre; med åtskilliga för-
klaringsmöjligheter (enl. somliga: gamla
reduplikationsbildningar liksom ty. zit-
tcm osv.) av högst osäker natur, då ord
av denna karaktär äro starkt utsatta
för allehanda ombildningar o. liknande
uppstå i olika språk. — Darra på
manschetterna, se manschett.
daska, 1651 =iiisl., no., antagl. samma
ord som sv. dial. daska, vara lat, sen-
färdig, gå o. driva = no. daska o. da.
dial. daske i likn. betyd.; flera paral-
leller se Olson Spr. o. st. 7: 66 f. Sannol.
egentl. av onomatopoetiskt urspr., lik-
som ty. dial. ta(t)schen o. eng. dash.
Likheten med t. ex. det ungef. likbetyd,
litau. ddzgau o. a. (Scheftelowitz IF 33:
157) är nog rent tillfällig; jfr föreg. —
Härav: dask, 1645, smäll.
dass, jämte da. das från ty. das haus,
huset, varav i eufemistiskt syfte den
senare delen utelämnats, jfr hin för
bin onde, tusan för tusan (dvs. tu-
sen) dj. osv. — Andra lånade beteck-
ningar äro: avträde, 1730 (försvensk-
ning av ty. ablritt), pri vet (redan i
fsv., se d. o.) o. fsv. hy sken (se hus).
Det fsv. uttr. var annars hemelikhus.
hemlighus; jfr ä. nsv. hemelhus el.
himmelhus (till adj. hemul; se hemul);
jfr hus.
dat — fsv., från mlt}^. dal — det in-
hemska dåd.
dativ, förr i regel med lat. form =
ty., av lat. dativus (underförstått casus),
tidigare casus dandi, till dare, giva
(besl. med datum, donation osv.);
efter grek. dötike (ptösis).
datt, lek, Rudbeck 1698; Rondeletius
1614: tatt; i leka, slå da 1 1 en, egentl.,
såsom i sv. dial., (lätt) slag; till sv., da.
dial., isl. dalta, slå sakta m. m., o. av-
ljudsformen sv. dial. dälta, ipf. datt,
isl. detta, ipf. datt, falla (tungt) (jfr
även no. dunt, isl. dyntr, ags. dgnt, stöt);
av äldre dant-, dent- (liksom brant >
brått); se f. ö. anm. till dänga.
datum, av mlat. datum, part. pf. pass.
till dare, giva (jfr dativ); alltså egentl.:
givet; använt i slutet av myndigheters
handlingar o. brev; jfr sv.: givet å Stock-
holms slott den . . o. d. — Härtill: dato,
egentl. ablat. av datum, i sht använt
efter prepos.
David, mansn., från hebreiskan med
betyd, 'älskad'.
david, davit, se dä v ert.
debattera, 1620-t., av fra. débattre, av
de, om, o. bättre, kämpa (se batalj).
Härav: debatt, av fra. débat.
debet, av lat. debet, är skyldig, till
debeo, av "de-habeo, alltså egentl.: har
något av någon, är i besittning av något,
som tillhör honom. Till participstam-
men debitus, förpliktad, hör debitera,
| av fra. débiter.
debutera, Clewberg 1788, av fra. de-
buter, egentl. spelterm : göra första ka-
stet, till but, mål, som sannol. har ger-
manskt ursprung. — Härav: debut, av
fra. debut.
december = fsv., från lat. =; egentl.
= den tionde månaden från 1 mars
(årets början); till décem (— tio); se-
nare delens ursprung är omtvistat.
decharge, i modern betyd., om an-
svarsbefrielse för förvaltning, Sahlstedt
1769; av fra. décharge, ansvarsfrihet, till
decharger, egentl.: avbörda, avlasta o. d.,
till charge, börda, last (se f. ö. c h ar-
ge ra).
decimal
88
dekret
decimal, av fra. decimal, lärd avledn.
av lat. decimus, den tionde; jfr tio.
defekt, adj. o. sbst. = ty. (sbst.),
av lat. defectus, till deficere, fattas, i 3
pers. sg. pres. deficit, varav sv. sbst.
deficit, brist, balans; till de, från, o.
facere, göra (jfr effekt, facit, faktum).
defensiv, sbst., 1738 (som adj. redan
Gustaf II Adolf 1629: 'en defensiv ör-
ligh') — fra. defensive osv., egentl. av
fem. sg. till ett mlat. adj. defensivus,
till part. pf. defensus av lat. defendere,
försvara, avvända (av de-, bort, från,
o. ett verb, som sannol. hör till en ie.
rot g"hen i bl. a. isl. gandr, käpp).
defilera, i modern milit. betyd. 1819
(annars som militär term, i ursprung-
lig betyd, redan 1687), av fra. défder,
egentl.: gå i rad, till file, rad, tråd, av
lat. filum, tråd (jfr filé, profil).
definiera = ty. definieren, fra. défi-
nir, av lat. défimre, avgränsa, bestämma,
till finire, bestämma, sluta (jfr fin,
final). — Härtill bl. a. definitiv, av
fra. définitif, av lat. defuutwus, bestämd;
ävensom definition, 1604, som logisk
term Rydelius 1721 = ty., av lat.
definltio.
deg, fsv. dégher m., motsv. isl. deig n.,
da. dei(g), got. daigs, mlty. déch, fhty.,
ty. teig, ags. dag (eng. dough), av germ.
*dai$a- el. möjl., att döma av genus-
växlingen o. grek. ieikhos nedan, en
s-stam *dai£az, till ie. roten dh(e)igh,
knåda, forma, i got. deigan, st.vb, ds.,
lat. figura, gestalt (se figur), fmgere,
bilda (med presensbildande n; se fint),
grek. telkhos n., mur, sålunda egentl.:
knådad massa (alltså av ler); ävensom isl.
adj. deigr, mjuk = mlty. déch, mhty.
teic (ty. dial. teig). Jfr degel, dej a,
diger, digna.
degel, i ä. nsv. även dåg(h)il, y. fsv.
deghil = isl. dig ull, da. diget, mlty.
degel, fhty. tegal (ty. tiegel), av germ.
*di&ila-, *di%ula-, instrumentalbildning
på svaga avljudsstadiet till ie. roten
dheigh, knåda, forma, i deg; alltså
egentl.: formningsredskap; bildat som
t. ex. stek el. Möjl. påverkat av det
obesl. lat. tégula, degel. — Det svenska
ordet synes snarast vara lånat från mlty.;
den först på 1700-t. uppträdande bi-
formen digel beror i alla händelser på
inverkan från ty. tiegel.
Deger-, stor, i ortnamn, se diger.
dej a, fsv. déghia, hushållerska = isl.
deigja, tjänstekvinna, ä. da. deie, hus-
hållerska, frilla, ags. ddge, bakerska,
ladugårdspiga, av germ. *dai&iön, avledn.
av deg, egentl.: bakerska; jfr ags. hlctf-
dige (med samma avljudsstad. som got.
deigan, älta, forma) > eng. lady, egentl. :
brödknåderska (se lev).
dejeunera, egentl. = dinera (se d.o.).
dejlig, i ä. tid ofta däg(e)lig, fsv.
d&gheliker m. m., duktig, vacker = da.
deilig, från mlty. degelik, duktig, avlett
av degie), trevnad, framgång, germ.
*/>/'5i-, i avljudsförh. till got. peihan,
fsax. thihan, fhty. gidihan (ty. gedeihen),
frodas, trivas o. d. (se gedigen), av
germ. *pinhan; besl. med tung (*f)ung-)
o. tät ('pinht-).
dejsa, sjöt., sacka o. d., 1698, liksom
(ä.) da. deise, ty. dei(n)sen av ä. boll.
dei(n)sen, av ä. *densen, röra sig upp
o. ned, av ovisst ursprung.
dekadans, av fra. décadence, av mlat.
decadentia, till dé, ned, o. cadere, falla
(jfr chans).
dekan, se under det ej besläktade
djäkne (slutet).
deklamera, av lat. declamäre, häftigt
ropa, av förstärkande dé o. elamäre,
ropa (se reklam).
deklarera, av lat. declaräre, göra klar,
förklara m. m.; se klar.
deklinera, av lat. declinäre, böja un-
dan, avtaga, minskas, böja (i grammat.
betyd.), av dé- o. clinäre, böja (se kli-
nik; urbesl. med lid).
dekokt, U.Hiärnel680 = ty., av lat. de-
coctus o. decoctum (även som sbst.), part.
till lat. decoqnere, uppkoka, till coquere
(se koka). I ä. nsv. stundom i stället
översättningen afsod(h), till sjuda, koka.
dekolleterad, av fra. dccolleté, part.
pf. till décolleler, av de-, bort (av lat.
dis, jfr tvist), o. collet, krage, avledn.
av ett ord motsv. lat. collum, hals (se
d. o. o. kyller).
dekorera, av fra. décorer, av lat. de-
coräre, avledn. av deeus (genit. decoris),
prydnad.
dekret, L. Petri 1566 = ty., av lat.
del
89
denne
| decretum, avgörande, egentl. part. pass.
neutr. till decernere, avgöra, till cernere,
tydligt iakttaga, egentl.: sikta, sålla
(urbesl. med adj. ren); jfr diskret.
del = fsv., da. (jfr nedan), från mlty.
del, av fsax. del m., fhty., ty. teil, m.,
I n., ags. dal n. (eng. dole), av germ.
'daila-, jämte "daili- = got. dails, ags.
ddtl m. (eng. deal) o. "dailö- = got.
daila. Fslav. dela kan vara ett ieur.
*dhailo- ("dhdilo-) o. hör då hit, men
även ett *dailo-, som kunde föras till
grek. daiomai, delar. — En likbetydande
rot med ieur. d- uppträder i sanskr.
dala-, del, fslav. dola, litau. dalis. —
Nda. del utgår delvis från ä. da. deld =
fsv. deld, isl. deild, del, delning, av germ.
*dailipö. — Om verbet dela se del o.
delfin, av lat. delplunus, av grek.
dclphis, genit. -Inos, till den ie. roten
g^elbh, vara välvd o. d., vartill även
ortnamnet Delphoi, Delfi; besl. med
kalv. — Jfr även under marsvin.
delikat = ty., av fra. délical, av lat.
délicätus, fin, späd, bortklemad, nog-
räknad; av omstritt ursprung; snarast
kanske till deliciai, nöjsamma ting, njut-
ningar o. d. (till lacere, locka). — Här-
till: delikatess, av fra. délicatesse.
delinkvent, 1660= ty. delinquent, av
lat. délinquens (genit. -entis), part. pres.
av delinquere, svika sin plikt, av de, från,
o. linquere, lämna (jfr relik; urbesl.
med lån).
delirium, 1680, av lat. delirium i be-
tyd, 'vansinne', avledn. av delirus, som
vikit från (den rätta) fåran, till lira,
fåra (se list, lära, läst). — Kortform:
di lie = da.; en bildning av samma
slag som priffe o. dyl.
delo i uttr. ligga i d., egentl. oblik
kasus till fsv. dela, tvist = isl. deila,
till fsv. dela, tvista = isl. deila, ä. da.
dele, eng. deal, en bildlig anv. av det
samgerm. verbet dela, got. dailjan osv.,
till del. Med avs. på formen jfr Falun,
närvaro, salu, ägo.
dels, i motsättningen dels — dels,
1635, efter mlty. dels = ty. teils, genit.
sg. till del, teil.
delta, 1682 (om Nildeltat) = ty., fra.
osv., av grek. bokstavsnamnet délta
(/i), på grund av likheten i form.
demagog, 1766 = ty. osv., av grek.
demagögös, av de~mos, folk (jfr ep i dem i),
o. agögös, ledare (jfr pedagog), till
ägo, för, leder (urbesl. med åka).
dementera, 1800; tidigare hos Kell-
gren i nu knappast brukliga använd-
ningar; av fra. démentir, beslå med
osanning, vederlägga, till lat. de-, från,
o. mentiri, ljuga. Härtill dementi, o.
1740, av fra. dementi. Dalin 1850 upp-
tager sbst., men ej verbet; Weste 1807
intetdera.
demokrat, Weste 1807 = ty., av fra.
démocrale, uppkommet under den fran-
ska revolutionen o. ungefär samtidigt
lånat i ty.; nybildning till fra. démo-
cratie, av grek. demokråteia, till demos,
folk (se föreg.), o. krateln, härska; jfr
aristokrati.
demon, Nybom: demon — ty. dämon
osv., av grek. daimön, ande, gud, i
kyrkospr. i sht om onda andar; av om-
stridd o. oviss härledning. — Ordet
blev i sv. i olika betyd.-skiftningar mera
allmänt först o. 1800.
demonstrera, o. 1600, av lat. demon-
sträre, ställa för ögonen, visa, av de-,
från, rörande, o. monsträre, visa (se f.
ö. monster, monstrum o. mönstra).
— Härtill: demonstration, av lat.
demonsträlio (genit. -önis).
den, y. fsv. även d(h)en, fsv. pam,
urspr. ack. sing. mask. till sfl(r), den,
neutr. pa>t (y. fsv. även d(h)et(h)) = da.
den, jfr isl. pann, ack. sing. mask, pal,
got. pana, pata osv.; av de germ.
demonstr. pron.-stammarna pa-, pe-,
motsv. lat. (is)te, grek., fslav. to-, sanskr.
ta-, egentl. tillhörande de oblika kasus,
medan germ. sa-, se- (fnord., got., ags.)
= ie. so-, se- (grek., sanskr.) tillkommo
nominativen. Jfr dymedelst, ty.
denne, fsv. pamne, med -nn- från ack.
sing. mask. till nom. *pcvsse, fgutn. pissi
(jfr fsv. fem. sg. pwsse osv.) = isl. pessi
(ack. sg. m. penna), da. denne, av germ.
pron. -stammen pe- = ie. le-, to- (se
den) -f- ett förstärkande suffix -si (väl
till pron. -stammen .se-, se den); jfr fsax.
these, fhty. deser (ty. dieser), ags. pes
(eng. this). I pcenna, pa>tta ingår samma
förstärkande suffix som i t. ex. got.
ack. sg. panuh, sannol. av urgcrm.
departement
90
destinera
*~unhve, av ie. k-mk~e (enl. somliga *-uhve,
a> 'n-L"c), besl. med. lat. -f/ize (jfr
ti o c k). Jfr Liden Ark. 4: 1)7 f.
departement, 1078, av fra. departe-
ment, till dépariir, avskilja (se parti).
depens, 1680, av fra. dépens(e), till
fra. dépenser, av lat. dispensare, utdela,
till part. -stammen dispens- i dispendere,
utväga, utbetala, av lat. dis-, isär, o.
pendere, väga, betala, vartill även pen-
snm (egentl.: det uppvägda, tillmätta).
depesch, i modern anv. o. 1690; i
betyd, 'avsändande i officiellt ärende'
1642; av fr. dépéche, till dépécher, av-
sända, egentl.: lösa (ur bojor), till lat.
pedica, fotboja (urbesl. med fjät, fot).
deponera, i betyd, 'till förvar över-
lämna (dokument, värdepapper o. d.)',
1617 = ty. deponieren, av lat. depönere,
lägga ned o. d., med part. pf. depositus,
vartill deposition o. depå (se d. o.);
jfr post 3 o. po nera.
deportera, 1798 = ty. deportieren, fra.
déporter, av lat. deportäre, av de-, bort,
o. portäre, bära, forsla (se portör).
deputation, i modern betyd. 1719,
ytterst av lat. deputätio, vbalsbst. till i
deputäre, bestämma (till ngt el. för ngn),
varav sv. deputera (1600-t.); alltså
egentl.: utväljande (av ett visst antal
personer för visst ändamål); av dé, från
m. m„ o. putäre, beräkna, anse (samma
ord som putäre, skära, i amputera).
depå el. depot, av fra. depöt, av lat.
depositum, det nedlagda, till depönere
(se deponera). I betyd, 'upplagt för-
råd' 1763; f. ö. väsentligen ett 1800-
talsord.
-dera i en-, ingendera osv., fsv.
pera = isl. peira, genit. plur. till den,
alltså: av dem; härtill, med analogiskt
tillägg av -s, den nu vanliga formen
deras.
dervisch, persiskt ord: tiggare, tig-
garmunk.
desavuera, 1746, av fra. désavoncr,
av dés- med upphävande betyd. o.
avouer, tillstå, till voucr, lova m. m., av
lat. 'vötare = votera (se d. o.).
desman, mysk (nu mest i sammans.,
ss. d e sm a n sr åt ta), jfr desme Var. rer.
1538, desmo- Bib. 1541, desman 1677,
sv. dial. desma, desmar m. m., da. des- !
mer, från mlty. desem, dessmer- = fsax.
desamo, ags. dismc (jfr Wadstein IF
Anz. 14: 30), fra. desman; även i slav.
spr. Sammanhänger väl på ett el. an-
nat sätt med fhty. bisamo (se b i sam -
oxe), vars b genom dissimilation blivit
d som i mlty. besemer (se besman) >
lty. deesemer; ordet måste i så fall från
någon dialekt ha lånats i de övriga spr.
desperat, av lat. desperätus, part. till
desperäre, misströsta, lörtvifla, av de,
från, o. speräre, hoppas. I sin ursprung-
liga betyd, 'förtvivlande, tröstlös' 1629;
i den vardagliga betyd, 'ursinnig' o. 1750.
despot, = ty. osv., ytterst av grek.
despötes, husbonde, härskare, vars första
led kan utgå från ett ie. *dems-, av-
ljudsform till domus, hus (se dam) (el.
möjl. från ett ie. *g"es-, besl. med gos-
i ry. gospodi, herre (såvida ej detta är
lån från ett got. *gastfaps = lat. hospes,
se nedan o. jfr Kluge Urgerm. s. 39),
o. vars senare led sammanhänger med
grek. pösis, make = sanskr. pdtis, herre,
got. hundafaps, centurion, jfr lat. ho-
spes, värd (av "hosti-polis, till hostis,
\ egentl. främling; se gäst). Om sålunda
i despot gömmer sig en urgammal be-
teckning för familjens överhuvud, före-
ligger i sanskr. o. litau. en sådan för
ättens huvudman, motsv. ie. *vik-poti-.
— Ordet, som egentl. brukades i den
grundbetyd, närstående bemärkelsen av
'envåldshärskare' (så Sahlstedt 1773),
uppträder i sin nedsättande betyd, först
under årtiondena före den stora franska
revolutionen. — Jfr potentat.
dess, desto, fsv. pa>s, egentl. genit.
sg. neutr. av pa>n (se den); jfr desto.
dessert, 1740-t. — ty., eng., av fra.
dessert, till desservir, duka av, av dés-
(lat. dis-, åtskils) o. seroir (se servera);
desserten serverades urspr. först då bor-
det avdukats.
desslikes, fsv. thwslikis, av mit}-, des-
likes, av des, genit. sg. till de, den, o.
likes, adverbiell genitiv till adj. lik (se
lik, adj.).
destillera, dis- B. Olai 1578, y. fsv.
disliltera P. Månsson, av lat. destilläre,
av de, ned, o. stilläre, droppa, till stilla,
droppe.
destinera, 1620-t. = fra. destiner, av
desto
91
digna
lat. destinärc, bestämma, fastställa, av
det förstärkande de- o. en /i-bildning
till roten i stå; jfr obstinat.
desto, fsv. deste, från ml ty. desle, ty.
desto, av ä. des din, genit. o. instrum.
neutr. sg. av demonstr. pron. mlty. de,
ty. der (besl. med den).
detalj, o. 1650, i nttr. gå i detalj
1716 osv., av fra. défail, till détaillev,
egentl. : skära i stycken, av (/(*'- (lat. dé~,
från) o. tailler, skära.
detektiv, som sbst. 1872 (i en övers,
av .1. Verne Jorden rundt), av eng. de-
tective, till detect, avtäcka, till lat. detect-,'
part. pf.-stam till detegere, avtäcka (jfr
tegel, urbesl. med tak).
devis, o. 1700, av fra. devise, egentl.
delning, (sär)skiljande, sedan: känne-
märke o. d., till deviser, fördela, av lat.
Ulwisärc, avledn. av dwisns (jfr divi-
sion), part. pf. till dividere, dela.
dia, fsv. di(a) = da. die, mhty. lien,
av germ. *di(j)an, i avljudsförh. till ie.
roten dhé(i) i fhty. tåen, dägga, lett.
dcjn, lat. feläre ds., femina, kvinna (jfr
betydelsentveckl. i det obesl. isl. feima, j
(blygsam) kvinna, under fe t), filius, son,
grek. thele, bröstvårta, sanskr. dhdyati,
suger; jfr dägga o. Distingen. — I
uttr. ge di är di egentl. den gamla in- I
finitiven (fsv. giva dia; jfr dricka 2).
diadem, 1723 = ty. diadem, fra. dia-
déme osv., av grek. diddema, till diadcin,
binda om, av dia, genom, o. deln, binda
(i t. ex. syn det i kon); alltså egentl.:
band.
diagnos, 1813, av grek. didgnösis, ur-
skiljande, undersökning, till diagigno-
skein, urskilja, undersöka (urbesl. med
kunna). — Tidigare med den lat. -grek.
formen.
dialekt, 1670 = ty. osv., ytterst av
grek. didleklos, till dialégeslhai, samtala
(se dialog, lexikon).
dialog, 1721 = ty. dialog, fra. dia-
logue osv., ytterst av grek. didlogos, ut-
redning o. d., till dia, genom, o. légein,
läsa, tala; jfr föreg.
diamant, Var. rer. 1538, Bib. 1541
(dimanl) ty., fra., från mlat. diamas
(genit. -ands), ombildning av lat. ada-
mas (genit. -antis), av grek. ådamas,
urspr. om en viss mycket bård metall,
möjl. egentl.: obetvinglig, till det ne-
kande a- (= den nord. förstav. ö- ; se
o-) o. damdö, kuvar (urbesl. med tämja)
— I ä. tid ofta även derna n t, från ty.
diarium, 1632 = ty., av lat. =, bl. a.:
dagbok, besl. med dies, dag (besl. med
under Tyr anförda ord).
diarré, 1753, jfr fra. diarrhée, ytterst
av grek. didrroia, genomflytning, till
dia, genom, o. roia, vbalsbst. till reln,
flyta (urbesl. med ström).
Didrik, se dyr k.
diet, B. Olai 1578: dicla, dieel (hålla
sijn (/.), av lat. diceta, av grek. diaita,
levnad, levnadssätt, till en ie. rot gui,
leva, som i grek. i vissa ställningar ger
d-, i andra b- (bio- i biologi), i som-
liga Is- (zoo- i zoologi), i lat. v- (i
vivere, leva, jfr sv. vivre) o. i germ.
spr. kv- (i kvick); samtliga bär upp-
räknade ord äro sålunda besläktade.,
difteri, 1868, av fra. diphtérie, ung
term (1855), till grek. diptbéra, djurbud
(med tanke på de vid sjukdomen upp-
kommande hinnorna), för äldre (1821)
dipthérite. Jfr under (det dock ej sä-
kert bärmed sammanbängande) litte-
r a tu r.
dig, se du.
diger, fsv. dighcr, deghcr = isl. dig v,
ä. da. diger, got. digrs (varav digrei f.,
överflöd), jfr mlty. diger o. mhty. tiger,
adv., fullständigt; r-avledn. av germ.
roten d/g (se degel, digna); jfr med
avs. på bildningen bitter, fager, vit-
ter; i avljudsförh. till deg; alltså egentl.:
tätt packad el. dyl. — I nsv. tid del-
vis upptaget från fornspråket; möjl. har
dock även en avljudsform digher funnits
= no. dial. diger, se Palmer Starkton.
vok. s. 33. — Härav: Deger- i ortnamn,
t. ex. Deger by, av Dighra btj. I) c ger -
fors osv. — Diger död en, 1555: svar-
the döden, dijgredöden och store döden,
jfr sv. dial. degcrma nsdöden Vrml. o.
diradc, en svordom, av ett fsv. dighra
dödh (liksom serrade av vars Invira
dödh); i fsv. vanligen kallad store död hen.
digna, Bib. 1541, motsv. isl. digna,
vekna. mjukna, förlora modet, no.: böja
sig; inkoativ till ett starkt vb "diga
got. deigan, forma, egentl.: göra mjuk,
vartill no. (part. pf.) digen, seg, om
dike
92
diplom
mjölk; bildat som isl. signa (se segna)
till siga, sjunka; i avljudsförh. till deg.
Man hade snarast väntat ett nsv. *degna ;
jfr del nyss nämnda segna.
dike = fsv.: dike, damm, fördämning
isl. diki, sump, vattengrav o. d., dix.dige
ds. som i fsv., av germ. *dlkia-, avledn.
till mlty. dik m., fördämning, vatten-
damm, mhty. tich (ty. teich, vatten-
damm, o. deich, fördämning), ags. dic
m. o. f., vall, dike (eng. dike, fördäm-
ning, dike, vattendamm, o. ditch, dike;
det förra kan vara nordiskt); i fråga om
betyd.: vattendamm ~ fördämning, vall
jfr samma växling hos damm 1 ; f. ö.
av oklart urspr.: möjl. besl. med sanskr.
dehi i., vall, fördämning, vattendamm
('dlieigh-, väl till roten i deg), i vilket
fall germ. dik- utgår från ett ie. *dheighn-
el. från en växelform på ie. -g; av andra
fört samman med lat. figo, fäster, stic-
ker, litau. dégti, sticka, till ie. roten dhig.
1. dikt, tätt bredvid, nära, 1612,
som sjöt. 1685, från lty., ty. dicht, adv.
till adj. dicht = tät; alltså: tätt bredvid.
2. dikt, sbst. = fsv., jämte isl. dikt,
da. digt från mlty. dicht(e), jfr ty. ge-
dicht, vbalsbst. till följ.
dikta, fsv. dikta, förestava, dikta, ut-
tänka, inrätta, jämte isl. dikta o. da.
digte från mlty. dichten = fhty. dihtön,
tihtön (ty. dichten), ags. dihtan, även:
befalla, ordna (eng. dight, bereda,
smycka), från lat. dictäre, författa, uttänka
(= sv. diktera), till dicere, säga (urspr.:
visa o. urbesl. med vb. te, förete).
diktan = fsv., isl., vbalsbst. till dikta;
åtm. i förb. diktan n. traktan om-
bildat av ty. dichten n., till vb. dichten.
dilemma, av grek. dilemma, dubbel-
sats av di-, två (se tve-), o. lemma, för-
sats, antagande, till lambdnein, taga,
dilettant, o. 1800, från fra., av ital.
dilettantc, egentl.: som roar sig, part.
pres. av dilettarc, förnöja (sig), av lat.
délectäre ds.
diligens, 1779 (om uti. förh.), av fra.
diligence i betyd, hastighet, elliptiskt
för voiture de d., dvs. hastighetsfordon,
av lat. diligentia, flit, driftighet m. m.
— I Sverige upprättades den första di-
ligensförbindelsen 1830; belägg år 1835.
dill, fsv. dit = da. dild, motsv. fsax.
dilli, (ty. dill), ags. dite (eng. dill) osv.;
i avljudsförh. till ags. dgle, ty. dial.
tillie; jfr även no. dglla, Sonchus ar-
ven sis; av ovisst ursprung.
dimma, fsv. dimba = no. demba, jfr
sv. dial. dimba st. vb, ånga, ryka, i av-
ljudsförh. till damm; av ie. roten
dhcmbh, växlande med dhem i isl.
dimmr, mörk, ags. dimm, o. med dhemb
i mhty. dimp fen, ånga (jfr damm ~ t}^
i dampf); se även dum.
dimpa, Arvidi 1651, i avljudsförh. till
ösv. o. da. dial. dampa o. sv. dial., no.
dumpa, da. dumpe ds., jfr isl. dumpa
o. lty. dumpen, slå, stöta; ljudhärmande.
din, fsv. pin (d-) = isl. pinn, da.
din, got. peins, fsax. thin, fhty. din (ty.
dein), ags. pin (eng. thy, thine), av germ.
*pina-; sannol. bildat av genit. el. lokat.
(ie. *tei) till 2 pers. pron., alltså ie.
*tei-no-; specifikt germ. bildning; annars
vanl. ett ie. *teuos, *tnos (lat. tuus, grek.
teös, sös osv.). Jfr dig under du. —
Om de mycket skiftande meningarna
betr. uppkomsten av det i samtliga nord.
språk förekommande bruket av din,
ditt i uttryck ss. din odåga osv., jfr
fsv. thiin fula voetwr, se utförligt SAOB
under din, sp. 1445 f., o. senare O. Gjerd-
man Spr. o. st. 15: 235 f.
dinera, 1792 (om Gustav III i Tuile-
rierna), av fra. diner, av ffra. disner,
egentl. om dagens första måltid, av vlat.
* disjunare, upphöra att fasta, av *disje-
junare (varav dej eu ne ra), av dis-, itu,
o. en avledn. av jejunus, fastande; jfr
eng. breakfast, frukost (egentl.: som
bryter fastan).
dingla, Columbus 1678 = nisl. dingla,
da. dingle, avljudform till dangla. För-
bindelsen dingla och dangla är av
samma typ som knirra och knarka
Bell man, fsv. pitra och patra, snitra
och snatra, pladdra, snattra, sv. vingla
och vångia (sv. dial. vångla, no.
vangla). — Till dessa verb hör närmast
reduplikationsbildningen d i n g 1 i d a n g
med motsv. i da. o. eng. (jfr sv. tingel-
tangel, om grannlåt; se tingeltangel).
diplom, 1750-t. = ty. = fra. diplöme,
av grek. diplöma, urkund o. d., egentl.
dubbelvikt (brev osv.), till diploun, vika,
lägga dubbelt, till diplöos, dubbel, motsv.
direktör
93
Disting-en
lat. duplus, vartill sv. lånordet dubbel;
urbesl. med tvivel. — Härav: diplo-
mat, ännu ej bos Weste 1807 (som i
stället har diplomatist) o. Lindfors 1815
= ty., av fra. diplomatc, o. 1800 bildat av
diplomatie (liksom vid ungefär samma
tid bnreaucrate av bureaucratie o. démo-
crate av démocratie).
direktör, senare hälften av 1600-t.,
av fra. directeur, av senlat. dircctor, till
lat. dirigere, bestämma riktningen (=
sv. dirigera); vartill part. pf. directns
= sv. direkt; se regera, rektor.
1. dis, lätt dimma, mycket ungt ord,
O. Hansson 1884: regndis; jfr sv. dial.
(n. Uppland) = ; i riksspr. lånat från
da. dis, som väl bildats till adj. diset,
disig; se disig.
2. dis, mytol., Disa, kvinnon., se
D is t ingen.
discipel, t. ex. 1017 (plur. -er), av
lat. discipulus; på grund av bildnings-
sättet, enl. Stowasser o. Walde, ej, så-
som ofta antages, till discere, lära sig;
snarare till ett *dis-eipere, egentl.: taga
isär (till capere, taga), jfr prcecipere,
lära, undervisa (vartill prceceptor, lärare).
disig, ett 1800-talsord (dock hos Möl-
ler 1790) = da.; väl från lty. disig =
noll. dijzig; den vanligen framställda
härledningen (germ. *pins- i fhty. dinster,
mörk > fsax. *J)is-) är ganska osäker.
disk, fsv. disker, tallrik, fat, bord =
isl. diskr, da., fsax. disk, fhty. tisc (ty.
tisch, bord), ^gs. disc (eng. dish); gam-
malt lånord från lat. disens, skiva, runt
fat, bord (varav även bl. a. fra. disqne
> eng. desk, pulpet), från grek. diskos,
kastskiva. Med avs. på betyd. -utveck-
lingen till 'bord' se under bord. —
Härav vb. diska, vartill också disk
som vbalsbst. i betyd, 'rengöring av
matkärl.'
diskant, fsv. discant =^= mlty. discant,
ty. diskant osv., av mlty. discantus, av
lat. dis-, i sär, o. cantns, sång, till canere,
sj unga (jfr kant o r, urbesl. med h a n e) ;
jfr närmare SAOB.
diskont, 1771 = ty. osv., till ital.
vb. disconlare (= sv. diskontera),
motsv. lat. discomputare, avräkna (se
konto o. jfr disputera).
diskret, i betyd, 'grann laga, försynt'
1654, om sak: 'dämpad' 1880-t. = ty.
osv., av lat. discretus, part. pf. pass. av
discernere, åtskilja; alltså närmast: för-
sedd med urskillningsförmåga. Jfr t. ex.
dekret, kris.
diskurs, 1550-t. i betyd, 'samtal' —
ty. osv., av lat. disenrsns, egentl.: kring-
löpande, sedan: samtal, till discurrere,
löpa hit o. dit, sedan : samtala, av dis-,
i sär, o. enrrere, löpa (jfr konkurs o.
kurs).
diskutera = ty. diskutieren osv., av
lat. disentere, skaka åtskils, sedan: un-
dersöka, pröva, till dis-, i sär, o. qna-
tere, skaka (ej, såsom ofta antagits, besl.
med kassera).
dispens, av fra. dispense, till fra.
dispenser, befria från (de), utdela, av
lat. dispensäre, indela, fördela, utbetala
m. m. (jfr pensum).
disponent, i modern betyd. 1792 =
ty. osv., av lat. dispönens (genit.-enfis),
part. pres. till dispönere, anordna, be-
stämma (= sv. disponera); se ponera.
disputera = ty. disputieren osv., av
lat. dispntäre, utveckla m. m., av dis-,
i sär, o. pntäre, räkna, överväga (jfr
diskont). — En motsvarighet till det
vardagliga d i sp utats, disputation, före-
kommer redan på 1500-t. (P. Svarts Kr.)
= ä. da. dispntatz.
diss, mus., J. A. Bellman 1706, från
ty dis; se f. ö. SAOB.
distans, av fra. distance, avstånd, av
lat. distantia ds., till distans, part. pres.
till distäre, vara avlägsen el. skild från,
till dis-, i sär, o. stare, stå (se stå).
Distingen, fsv. disaping n., sedan f.,
ting o. marknad i Uppsala i februari,
samtidiga med en offerfest, *disablöt
(= kl.); av disa, genit. plur. till fsv.
dis, i ortnamn t. ex. Disani, nu Di se-
vid Östgtl., I) i se (offer)källa Skåne,
dvs. disernas helgedom resp. källa, o. i
kvinnnonamn såsom Frö-, Hialm-, Ha>-
pindls, Opindisa m. fl. = isl. dis, namn på
kvinnliga fruktbarhets-, skydds- o. döds-
gudomligheter. Av mycket omstridd
härledning. Säkerl. sammanhängande
med fsax. idis, plur. idisi, kvinna, fru,
fhty. itis, idis, ags. ides, i fhty. om vissa
mytiska kvinnoväsen, valkyrjor, jfr ortn.
Idisiawiso Tacitus (till ty. wiese, äng).
distribuera
94
djur
Sé t. ö. litteraturen hos Levander ATf
Sv. 18. 3: 25 f., Bråte ZfdW 13: 143;
jfr sedermera även Schutte Hjeml. he-
denskab s. 56 (keltiskt) o. K. F. Johans-
son Die altind. göttin Dhisånä, särsk. s.
KM» f. Hl. a. ställt till ett förstärkande
prefix 'itu- o. got. filudeisei, klokhet,
alltså: vis kvinna, el. till ett västgerm.
i, vatten -j- isl. dis, kvinna, alltså: vat-
tennymf, el. till isl. id-, åter, i IÖunn,
o. en bildning till roten i, gå, alltså:
som återvänt, osv. Troligen dock med
K. F. Johansson anf. st. besl. med
det fornind. gudinnenamnet Dhisånä,
en växtlighetsgudomlighet, jordgudinna,
som appellativ egentl. : näring, vegeta-
tiv kraft; sannol. till roten i dia (se
d. o.), jfr till denna senare anknytning
även Falk-Torp s. 143. Om förra leden
i- se en förmodan hos Johansson s. 103
n. 2. — Härtill: Disa, kvinnon., efter
en sagodrottning, som skulle ha givit
namn åt Distingen, ehuru förhållandet
är omvänt. Se Bygden Sami. 1896. —
Jfr Fastingen, kyndelsmässa o.
mässa.
distribuera = ty. distribuieren osv.,
av lat. distribuere, fördela, av dis-, i sär,
o. tribuere, fördela; se tribun, tribut.
distrikt, Gustaf II Adolf 1629 = ty.
(osv.) dislrict, av mlat. districtus, bl. a.:
område som ligger under en länsherres
domsrätt, till mlat. dislringere, bl. a.:
tvinga genom straff el. böter, i lat.:
draga el. snöra åtskils, av dis-, i sär, o.
stringere, draga åt, snöra till (väl urbcsl.
med sträng, sbst. o. adj.: jfr prestige).
disträ, Dalins Arg.: distrait, av fra.
distrait, av lat. distractus, part. pf. pass.
av distrahere, förvirra o. d., egentl.:
draga i sär (= sv. distrahera); jfr
trakt o. trakta.
dit, fsv. pit = fda. pil, da. did; av
'Pl~(XU jfr ösv. dial. *diåt (tiot), av ie.
lei-, lokat. till den (det), jfr grek. tel-de,
— ad, germ. al (se åt); jfr fsv. pingat,
pighat, isl. pangat, dit, o. hit.
dito, 1589, ytterst av ä. ital. ditto
(ital. delto), av lat. diclum, det sagda
(jfr dikta).
ditt och datt, Wingård Minnen 1846,
från 1 ty. dit un dal, egentl.: det här o.
det där (neutr. till pron., motsv. denne
o. den), jfr eng. this and that. — I den
lågtyska formen uppträder uttr. 1593
samt hos Linné m. fl.
divan, = ty., från fra. =, (ligg)soffa,
divan, även om turkiska statsrådet;
egentl. persiskt med betyd.: bok, sam-
ling skrifter," i överflyttad betyd.: råds-
församling o. d., o. slutl. : praktrum med
låga sotfor (divaner).
diverse, 1633, tysk plur. till adj. divers
(diverse waaren o. d.), av lat. diversus,
åtskild, part. pf. till divertere, skilja m. m.
(även: avleda, roa, jfr sv. diversion,
d i v e r t i s s e m e n t).
division, av lat. divisio, delning (se
devis o. ved).
djup, adj., fsv. diuper = isl. djåpr,
got. diups, ty. tief, eng. deep; allm. germ.,
varav sbst. djup, n., germ. *deupa-, av
ie. roten dh(é)ub i lit. danbå, klyfta
("dheiib-; kan dock vara *dheubh-), du-
biis, ihålig, djup (kan dock vara*dhubh-)
osv., el. möjl. ie. *dhenpn-, jfr fslav.
duplii, ihålig (*dboup-), el. *dhenbn-. I
avljudsförh. till döpa o. doppa. Jfr
duva 2.
djur, fsv. diur = isl. dyr (med s. k.
7?-omljud), da. dyr, got. dins, fsax. dior,
fhty. tior (ty. tier), ags. déor (eng. deer);
i eng., fhty. o. isl. uteslutande el. hu-
vudsakligen om djur av hjortsläktet;
annars vank: vilt djur; av germ. *dcuza-,
vanl. uppfattat som substantivering av
ett likalydande adj. : ags. déor, vild,
dristig (förhållandet kan dock även vara
motsatt); säkerl. med rätta fört till ie.
roten dhues, andas, vartill väl även lat.
bestia (*dhues-, se närmare Walde IF
19: 106 f.) = sv. best; ävensom t. ex.
fslav. dnsa, själ, grek. theös, gud (av
*dhueso-), alltså egentl.: ande (jfr under
as 1), mlty. getwäs, spöke. Om betyd,
'vild' är den äldre, har väl alltså grund-
betyd, varit 'flåsande, fnysande' ; är där-
emot adj. sekundärt, kan betydelseut-
vecklingen jämföras med den i lat.
animai, djur: anima, själ, ande: roten
an, andas (se ande), jfr även under
man 2. — En gemensam indoeur. be-
teckning för 'djur' saknas; dylika sam-
manfattande benämningar tillhöra i
regeln ett yngre stadium än specialnam-
nen. — Djurkretsen, efter ty. iierkreis.
Djurkälla
95
dodra
efter grek. tsödiakos kgklos, till tsöon,
djur (se zoologi).
Djurkälla, vid Täkern Ögtl., seJut-.
Djuvanäs, ortn., se fiskgjuse.
djäkne, gymnasist, fsv. dicckne jämte
dieekn, diakon, studerande (såsom stun-
dom tjänstgörande som diakon), motsv.
da. degn, klockare, isl. djdkni, mlty.,
mhty. didken, ags. diacon (eng. deacon),
av grek. didkonos, egentl.: tjänare. —
Ä. nsv. deken Var. rer. 1538, ä. da. degn,
dekan, eng. dcan, fra. doyen däremot
av lat. decänus, egentl.: föreståndare för
tio (munkar): dccem (se tio), varav även
sv. dekan.
djärv, fsv. diazrver = isl. djarfr, da.
djerv, av germ. *derba-; i avljudsförh.
till germ. "darbia- i fsax. derbi, kraftig,
mlty. derve, rättfram, grovkornig o. d.
(ty. derb). Av omstritt ursprung. Enl.
Torp Spr.-hist. Stud. s. 176 f. besl. med
grek. tröphis, fet, stor, tréphö, föder, till
ie. roten dhercbh (se dra v, dravel);
grundbetyd, är i så fall 'kraftig' el. dyl.
Av Pogatscher m. ti. ställt till ie. dherb,
arbeta, i ags. gedeorf, möda, litau. dérbti,
arbeta; osannolikt. H. Petersson Zfvergl.
Sprachf. 47: 283 förbinder ordet mera
tilltalande med armen, derbuk, skrovlig,
styv. — Det gamla adj.-abstr. fsv. dirve
= fda. dyrve, av germ. 'derbin-, ersattes
redan i fsv. av dicervbet.
djävul, fsv. diawnl = isl. djgfull, got.
didbaulus, fsax. diabol, diubal, fhty.
lin fal (ty. ten fel), ags. déofol (eng. devil) ;
från lat.-grek. diabolns, egentl.: förta-
laren, till grek. diabällein, förtola. Det
svenska ordet kan åtminstone delvis
vara direkt lånat från lat.-grek. —
Djävla, nu blott i svordomar, är den
gamla genit. plur. : ett djävla väsen
betyder alltså 'väsen av djävlar'; ännu
vid mitten av 1700-t. utan vulgär biton,
t. ex. Kolmodin: diefla klokhel, pietisten
Murbeck: djefla arghet. — (ie någon
el. något dj. innebåller den gamla pre-
positionslösa dativen; alltså överlemna
någon el. något åt dj., dvs. låta honom
sköta om det hela, varur betyd, 'ej bry
sig om'. — Gå el. dra för dj., för-
kortat: för dj., betyder egentl. 'inför
(hans ansikte), till'; gå för dj. i våld
beror på sammanblandning av två ut-
tryck; jfr NT 1526: giffnas diäffnulen
j wåldh.
dobbla, fsv. dob(b)la, dnb(b)la jämte
i isl. dnfla o. da. dnble från mlty. dob(b)e-
| /e/i = mhty. top(p)elen ; av omstritt ur-
1 sprung; bl. a. tolkat som hörande till
1 dubbel, alltså: spela med dubbel in-
! sats, jfr fra. donbiet, alla i tärningsspel;
däremot ej, såsom också antagits, av
! germ. upprinnelse. — Härtill vbalst.
dobbel = fsv., motsv. isl. dubl, dufl,
mlty. dob(b)el, tärningsspel.
dobbsko, 1710, dnb- 1548, ombildning
| av dopp sk o, kanske i anslutning till
dubb, bult.
docent, se doktor,
dock, ä. nsv. även doch, dogh m. m.,
fsv. doch, dogh, thok m. m., motsv. da.
dog, från mlty. doch == ty. (osv.) =
det inhemska fsv. po, fgutn. pan, isl.
pö, got. pauh, ags. péah (eng. Ihongh)
osv.; av germ. *panh, av pan (till en
gammal pronominalstam på ie. t-; se
den) -f- h (= lat. -qne; se denne).
Etymologiskt identiskt är väl likbetyd,
fsv. adv. pä, starktonig form av pa(h),
av panh (Noreen Gesch. d. nord. spr.
s. 78), kvarlevan de i det obetonade adv.
då (i nej då osv.), som dock även har
andra källor: dels ä. dogh (jfr å ~ ock)
o. väl dels även det nämnda pö. — Y.
fsv. thok är en blandform av det lånade
dock o. det inhemska pö.
1. docka, leksak, tråddocka m. m.,
fsv. dokka, -n-, leksaksdocka, även =
flicka (kära dokka) = isl. dokka, da.
dnkke, mlty. docke (ty. —) osv.; väl
urspr. en barnspr. tillhörande kört-
el, smeknamnsform; jfr germ. stammen
dot(t) i samma betyd.: sv. dial. dotta,
liten flicka, da. dial. dol, trådbunt, osv.,
ävensom under puppa. En likartad
bildning är slav. caca, leksak. I de
nordiska spr. möjl. lån från lty.
2. docka, skepps-, Rosenfeldt 1698,
jämte da. dokke från lty. docke, jfr boll.
dok, eng. dock; av oviss härledning.
dodra, doddra el. dådra (lin-), växtsl.
Camelina, 1581: dndra, Franckenius
1638: dnddcr, Arvidi 1651: dådra, Til-
landz 1683: dådder, Sv. Hof: dåddra
osv.; sv. dial. även dodder, dol ler, döda,
döra, dndor m. m. ; jämte da. dodder
doffel
96
dolsk
från Ity., jfr holl. -dodder, mhty. lo la-
dy, dotter); i ty. o. eng. även namn på
Cuscuta. Omstridd härledning. Snarast,
såsom redan Ta mm Et. ordh. förmodat,
på grund av de gula blommorna efter
det västgerm. ordet för 'äggula': fsax.
</(>(//•<> (lty. dodder), fhty. toloro (ty.
dotter); av ovisst ursprung. Jfr ty.
dotterblume som namn på flera växter
med gula blommor, t. ex. Caltha, Ra-
nnncnhis. — Enl. Falk-Torp s. 145 (jfr
s. 1449) vore förhållandet omvänt o.
växtnamnet ursprnngligare. På grund
av att eng. dodder även betecknar Briza
media, som också har namn på shake-
o. tremble- (jfr sv. daller-, darr-, skälv-
gräs), skulle växtnamnet höra samman
med eng. dodder, darra, no. dndra ds.,
grek. thijssomai (av ie. *dhudhio-), ska-
kar mig. Men då ingen likhet synes
förefinnas mellan dallergräset o. dodran,
torde eng. dodder i den förra betyd,
vara ett helt annat ord, som dock säkerl.
har den av Falk-Torp förmodade härled-
ningen o. sålunda i stället är rotbesh
med ä. da. dude(r)korn, Lolium temu-
lentum, da. dnde, vars förtärande fram-
kallar bedövning el. rus, o. vars när-
maste germ. släktingar äro ffris. dud,
bedövning, eng. dial. dudder, förvirra,
till roten i grek. thyö, brusar, rasar,
vartill även de ovan anförda orden med
betyd, 'darra, skaka'. Jfr de likbetyd-
ande sv. dial dårrepe, svimmel, ty. toll-
hafer (: toll, tokig); se rajgräs. Till
ä. da. dude(r)korn hör även y. fsv.
dudrakorn, som enl. Sdw. Tillägg o.
där citerad litteratur syftar på den
giftiga Agrostemma githago; alltså ej
till dodra, såsom i en handbok upp-
gives. Det fsv. ordet bevisar alltså intet
för antagandet, att dodra skulle vara
inhemskt.
doffel, 1648: duffels (från holl. plur.
=), duffel 1815; doffel 1788 = lty., ty.,
eng., holl. duffel, väl efter staden Duffel
i Brabant. Den svenska o- formen har
icke någon uppvisad motsvarighet i
grannspråken.
doft, fsv. döpt, -u-, stoft = isl. dupt,
fint stoft, mhty. luft, dunst; i betyd,
'vällukt o. d.' är ordet, liksom da. duft,
lånat från ty. duft; till ie. roten dhubh
i grek. iTjphos, rök (se döv), el. dhup i
sanskr. dhupa-, rökelse, kanske utvidg-
ning av dhu (i lat. fu-mus, sv. dun,
dunst osv.); jfr dyft.
dogg, från eng. dog (ags. dogga); en
hypokoristisk bildning av samma slag
som eng. frog (ags. frogga) osv.
dogm, av grek. dogma n., mening,
till dokeln, mena (bildat som drama,
flegma); jfr paradox.
dok n., y. fsv. döker m., från mlty.
dök fhty. = tuoh (ty. tuch), kläde, tyg,
duk; av okänt ursprung; jfr den tidigare
lånade biformen duk. — I nsv. med
analogiskt uppkommet neutralt kön ; jfr
de neutrala huckle, kläde osv.
doktor = fsv. (redan där i hetyå.
'läkare'), av lat. doctor, lärare, till do-
cere, lära, varav även part. pres. docens
(genit. docentis) = sv. docent. Betyd,
'läkare' från doctor medicince. — I ä.
nsv. (1600-t.) även doktare, såsom ännu
i sv. dial. — Titeln doktorinna, om
en läkares hustru, förekommer redan i
början av 1600-t. (doctrinua). — Jfr följ.
dokument, 1611 — ty., av lat. docu-
mentum, bevis, egentl.: något varav man
kan hämta lärdom el. upplysning, till
docere, lära; jfr föreg.
dolk, 1565 = da., lty. = ty. dolch;
möjl. från slaviska spr. (pol. tulich).
Det till sitt ursprung omtvistade isl.
dålkr, nål, spänne, kniv, synes i alla
händelser vara obesläktat. Annorlunda
dock Walde s. 240 o. Hirt-Weigand
under dolch: från lat. dolo, käpp med
klinga i (av grek. dölöu).
dollar, från eng., av ä. eng. daler; §e
d a 1 e r.
dolma i kåldolma, se d. o.
dolman, i modern betyd, (om husar-
rock) 1809; el., (snarast) med -n upp-
fattat som best. art. (jfr t. ex. sate),
dolma 1832; även om ett fruntimmers-
plagg = ty. dolman, från ett mag}rariskt
dolmdny, som i sin tur fått ordet från
turk. dolamdn dolamd, ett slags lång
rock.
dolsk, fsv. dulsker (-y-), trög, försumlig
= da. dial. dolsk, dåsig, motsv. fhty.
tulisc, dåraktig; avledn. av germ. roten
dul i fsv. dol, trög (inhemskt) = mlty.
dol, dul, galen (varav fsv. dol ds., ä. nsv.
Tillägg o. rättelser.
Till h. I, s. IV.
abderitisk, 1799 enl. R. Berg.
abnorm, 1839.
ackja är ej lån från något lapskt akio, utan väl från fin. ahkio, vars -hk-
icke gärna kan återgå på ett nord. -k-; se utförligt Wiklund Le Monde oriental
5: 189 n. 2.
adonis, 1769, 1787 enl. R. Berg.
aftonkvist, Thomander 1824 enl. B. Berg.
alka. Betr. tolkningen av det där nämnda (o. sannol. ej med al ka be-
släktade) alika som dimin. till ett kvinnonamn kan jämföras eng. magpie, skata,
till eng. Magot = fra. Margot, dels som kvinnonamn o. dels i betyd, 'skata',
kortform till Marguerite; jfr Klas som namn på kajan o. andra ex. under K 1 a s.
amatör, 1780, av fra. amateur, till lat. amäre, älska (jfr Amanda).
amb u lan s , j fr även s o m n a m b u 1 .
anstränga sig, se sträng, adj.
applåd, Livvijn 1803 enl. B. Berg.
apportera == ty. apportieren, av fra. apporter, av lat. apportare, av ad-,
till, o. portåre, bära (se portör).
arkeolog, 1785 enl. B. Berg.
arrogant, 1815 enl. B. Berg.
Aspeland, härad i Kim. 1., fsv. Asbo tand, egentl.: Asboa tand, dvs. ås-
boarnas land, till ä.s — ås (berg- o. d.); jfr häradsn. Asbo Skå. o. under bo 4.
avis, står: vidcrc, läs: videre.
beck. Jfr barpojs.
bekyttad, Almqvist 1822 enl. B. Berg.
biografi, Salvius 1745 enl. B. Berg; biografisk, 1765.
byxångest, byxis, se ångest,
bälg. Jfr det gamla finska lånordet palje.
[bör, sv. dial., medvind, se under med 2].
chargera. Jfr superkarg.
chiffer, står: roll, läs: noll.
dabba sig, Blanche 1864 enl. B. Berg.
Danmark. Om namnet se nu även Brondal Da. Stud. 1920, s. 17 f., enl.
vilken folknamnet är primärt i förhållande till landsnamnet o. betyder båg-
skyttar', till ett skytiskt lånord dan, .båge = sanskr. dhanu-.
Till b. II.
domherre. Jfr till betyd. fra. perroquet, papegoja, egentl.: liten kyrko-
herde (se papegoja slutet).
Döderhult, sn i Kim. 1., fsv. Dudhraholt in. m., till bult o. ett vatten-
dragsnamn, som ännu kvarlever i Dö(d)ern, beteckning för en utvidgning av
Döderhultsån. Se K. F. Johansson NoB 2: 205 f.
försiktig, se sikt 1.
dom
97
domino
j dull, t. ex. 'dulle Baner'), ty. toll ds.,
j eng. dull, slö ; med grundbetyd, 'förvirrad
I o. d'.; se dölja o. d va la. — Härtill ösv.
dial. dyssja (-u-), lat kvinna, av *dylskia.
1. dom, stor kyrka = ty. dom osv.,
efter fra. döme, från ital. domo (duomo);
-väl egentl. efter lat. domus dei, gudshus,
o. åtminstone i domkyrka, domherre
osv. (med Kretschmer KZ 39: 545 f.)
egentl.: kyrka, vars präster bilda ett
domkapitel (collegium canonicum), efter
den byggnad, domus ecclesia" el. domus
episcopalis, där domkapitlets medlem-
mar bodde; till lat. domus, hus. —
Dom- (med slutet o- ljud) i domkyrka
(fsv. domkirkia), domherre osv., av
fsv. döm-, jämte isl. döm av mlty. döm-,
motsv. fhty. tuom, gammalt lån från
lat. domus, hus (se dam, timmer),
med ö > germ. -ö-. Jfr katedral. —
Domedag, fsv. dömadagher osv.; sed.
o. — Domherre (fågelnamn), se d.o. —
Domkapitel, motsv. fsv. kapitel; så kal-
lat på grund av biskop Krodegangs av
Metz bestämmelse (o. 760), att ledamö-
terna (canonici, kanikerna) vid sina sam-
mankomster skulle bl. a. läsa o. behandla
ett kapitel av bibeln.
2. dom, fsv. dömber, tillstånd, förhål-
lande (jfr barndom, sjukdom), sak,
ting, i t. ex. hcelagher domber (jfr hel-
gedom), beslut, utslag, dom, domstol,
domsrätt, myndighet, i sammans. t. ex.
hcerradomber osv. (nu undanträngda av
biformerna på -döme, t. ex. herradöme;
se döme), omdöme m. m. = isl. dömr,
ungef. ds., da. dom, dom, got. döms, fsax.
döm, fhty. tuom (ty. -tum), ags. döm
(eng. doom, dom, undergång, -dom) i
samma el. likn. betyd.; av germ. *döma-,
m-avledn. till germ. roten dö, de (jfr
västgerm. döu, göra, se -dan), av ie.
dhö, dhe, ställa, lägga; alltså egentl.:
bestämmelse, anordning; jfr sanskr.
clhämau-, bestämmelse, heligt bruk,
ävensom med avs. på betyd. -utvecklingen
lag 3 till lägga, ty. gesetz till sätta.
Formellt identiskt: grek. thömös, hög.
Jfr -dan, dåd. — Samma ord i avledn.
-dom, fsv. -dömber — isl. -dömr, fsax.
-döm, ty. -tum, eng. -dom, till sbst. o.
adj. (ex. se ovan); även i t. ex. läkedom
(i fsv. o. isl. också konkret: läkemedel),
Hcllquist, Etymologi.sk ordbok.
egentl. till fsv. Icekir, läkare, o. spådom,
till "spä = isl. spå f., spådom; känne-
dom, fsv. kceunedomber = isl. kenni-
dömr hör väl dock direkt till vb. känna;
jfr f. ö. svordom, ävensom under det
dock sannol. ej hithörande lönndom.
— Domsaga, se saga o. lagsaga. —
Domstol = fsv., da., se -stol.
dombjällra, bjällra med svag klang,
I. Erici 1642: dumbiälla; ej upptaget
i de vanliga äldre ordb., sv. dial. dom-,
dåmm- o. dumbjäll(r)a = no. dum-
bjolla, till fsv. dumber i betyd, 'dov'
(se dum); jfr Noreen Sv. etym. s. 11.
— Isl. dynbjalla = sv. dial. dunbjålla
Vgtl. (åtminstone på 1830-t., Sv. lm.
1906, s. 50) hör däremot till isl. dynr,
dån, o. sv. dån.
domdera, 1662 (dam-), dial. även
domendera, ombildning (i anslutning till
kommendera o. möjl. även dundra)
av likbetyd. sv. dial. o. no. dominera,
av lty. dominéren ds., av fra. dominer,
härska (= sv. dominera), av lat. do-
minäre, till dominus, herre (se domino).
Jfr med avs. på bet}'d. -utvecklingen
under regera.
domestik, tjänare, Dalins Arg. (i be-
tyd, 'person som hör till någons hus'
tidigare, t. ex. 1678) = da., ty., av fra.
domestique, av lat. domesticus, hörande
till huset, till domus (se dam 1, do-
mino). — I betyd, av 'bomullstyg' 1845
från eng.-amerik. domestic, av domestic,
hemgjord, av samma lat. domesticus.
domherre, Pyrrhula pyrrhula, Schro-
derus Gom. 1639, Linné = no., ä. da.;
på grund av fågelns svarta huvudfläck
o. hals, som påminte om »domherrar-
nas» (kanikernas) dräkt; av fsv. dom-
hazrra, kanik, medlem av domkapitel,
som domherre (enl. Rietz) ännu kvar-
levande i Smål. om medlem av konsis-
toriet; till dom 1. Jfr da. dompap, från
lty. dömpape = ty. domp fa ffds. (se påve),
ävensom ital. monachino (till munk).
dominera, se domdera.
domino, maskeraddräkt, 1761; spel,
Weste 1807; lån från fra., ital. domino,
svart prästkappa, egentl.: herre (som till-
talsord till andliga); som spelbeteckning
väl efter dominobrickornas svarta bak-
sida ; av lat. dominus, herre (se dam 1).
7
domkraft
98
dosta
domkraft, 1691, Sahlstcdt 1773, från
Hy. dum(m)kraft el. dnmkraft = ty.
daumkraft, till mlty. diimc ds. = ty.
daume(n), hjulkugg = daumcn, tumme
(se d. o.); jfr dymling 1. — Om o-lju-
det i sv. se Noreen Sv. etym. s. 11, V.
spr. 3: 247; annorlunda Kock Sv. ljud-
li i st. 2: 162 (ljudsubstitution såsom i
kalkon, plommon).
dommedag', fsv. dömadagher, med
motsvarigheter i isl., da., mltj'., fhty.,
ags. ; efter lat. dies judicii. Första le-
den är gen. plur. till dom el. gen. sing.
till biformen fsv. döme.
domna, fsv. dom(p)na, av ä. dofna
(ännu t. ex. Bib. 1541 o. längt in på
1700-talet genom nyare anslutning till
grundordet) = isl. dofna, da. dovne\
avledn. av fsv. dovin (se du ven). En
yngre avledning av du ven är duvna.
Domnarvet, Dalarna, förr.: Domar-
arvet, till domare o. en i Dalarna o.
på Gottland vanlig ortnamnsändelse med
betyd, 'arvegodset'; alltså av ungefär
samma innebörd som -löv (-lev).
domvärjo, till dom o. oblika kasus
sing. till fsv. vceria, försvar, besittning
m. m. (se värja); jfr ego.
domän, av fra. domaine, kronogods
m. m., avi. av lat. dominus, herre (se
dam, domino osv.).
don, Columbus Ord. 1678 (anfört som
talspråksord, som föreslås till uppta-
gande i riksspr.) = no. don(t) ds., ä.
da. dont, göromål, saker, från lty. dön(t)
n., egentl. substantiverad infin. till don,
göra (se -dan). — Det är en don =
lty. dat is én dont, det är detsamma.
— Härtill: don a med, doning (t. ex.
O. v. Dalin) = no.
dona, fågelsnara, Karl IX 1585, från
lty. done = ty. dohne, spänd vidja med
fågelsnara, av mhty. done, spänning, av
germ. *J)unö-, till lty. adj. don, spänd, besl.
med lat. tenus, snara, samt med tänj a o.
tunn. — Ordet måste vara inlånat i
fsv. tid före övergången av europ. o-ljud
till slutet o; jfr boka, dosa.
donera, av lat. donäre, giva, vartill
donätio, givande, varifrån donation.
Jfr pardon; besl. med Dorotea, do-
s(is); jfr även mandat.
donna, av ital. = ; alltså etymologiskt
identiskt med dam 1; se närmare d. o.
o. jfr primadonna.
dop = y. fsv.; jämte da. daab från
lty. döpe — fhty. toufa (ty. tan fe), av
germ. *daupö- (~ lty. döpe, fhty. tonfi,
närmast motsv. got. danpeins); se döpa.
— Dopfunt, se funt.
doppa = fsv., no. (-«-), av germ.
*dnppön, växlande med germ. "dnppian
= lty. dtippen (varav da. dgppe), ags.
dyppan (eng. dip), till ie. *dhubn-,
*dhubhn- el. *dhnpn- (jfr djup, döpa,
duva 2) el. också med intensivisk för-
längning av rotens slutkonsonant, jfr
ags. dyppettan, bildat med intensiv- el.
iterativsuffixet -atjan. Doppa: ags.
dyppan — bocka: ty. bäcken.
dopping, fågelsl. Podiceps (Colymbus),
Widegren 1788, till vb. doppa; jfr sv.
dial. doppnäbb, döpare, ags. dopfngel;
jfr även fhty. tnhhil, da. -dgkker till
dyka. Om ags. dufedoppan se duva 2.
— Ordet är en av de jämförelsevis få
deverbativa bildningarna på -ing.
doppsko, 1640, dupp- 1566 = da.
dopsko, till mlty. dop(pe), metallhylsa,
skålformigt föremål (varifrån isl. doppa,
ä. nsv. dopp, metallknapp, o. da. dop,
stift, hylsa) = ty. iopf, gryta; besl. med
doppa o. djup. Jfr dobbsko o. isl.
dgggskör; sannol. ombildningar, det se-
nare efter dggg, dagg. — Med avs. på
den oegentl. betydeisen av sko jfr han d-
ske, hämsko.
Dorotea, kvinnon., av grek. Dörothca,
till döron, gåva (jfr följ.), o. theös, gud
(jfr Tyr); alltså: Guds gåva; jfr Teodor.
— Kortnamn: Dora o. det från eng.
lånade Dolly.
dos (is), av grek. dosis, gåva, till di-
dömi, giver, lat. dare, giva, alltså: vad
som (varje gång) gives el. bör givas; jfr
gift 2. Besl. med föreg. o. donera.
dosa, Schroderus 1638: dosza, 1642:
doos; jämte da. daase från lty. dösc, av
ä. dose; av oklart urspr. ; slav. de:a osv.,
tråg o. d., är nog ej besl. Ordet måste
på grund av sitt slutna o vara inlånat
i fsv. tid; se boka, dona.
dosta, Clinopodium, Origanum (med
blommor i huvudlika samlingar), B. Olai
1578; från mlty. dost, fhty. dosto (ty.
dost(en)) = mhty. dosie, vippa, blom-
dotter
90
drara(m)
kvast, no. tust(a), tofs, klunga, isl. pusta,
hop, massa, nisl. piistr, kvast, viska; till
en ie. rot tus, svälla, vara yvig cl. dyl.,
vartill med k- utvidgning även ty. dosche,
buske, tofs. — Ie. tus-t : tus-k = de likbe-
tyd, stammarna bhus-k : 5/ius-/(sebuska)
o. bhrus-k : bhrus-t (se brosk o. bröst).
Annorlunda Charpentier KZ 43: 161 (som
hit även för det sanskr. trädn. lusa, även
'spält' m. m.).
dotter, fsv. dot(t)ir = isl. döltir, da.
datter, got. dauhtar, fsax. dohtar, fhty.
iohler (ty. tochter), ags. dohtor (eng.
daughter), motsv. sanskr. duhildr, avest.
duydar, armen, duslr, grek. thygdtér
(med dunkelt bildningssätt), tokar, cka-
car, fslav. dusti, litau. dukté; svårligen,
såsom stundom antagits, till ie. roten
dhugh, mjölka. Ordet saknas sålunda i
alban., latin o. kelt. språk, alltså samma
språkgrenar, som icke heller uppvisa det
indoeur. ordet son. — I fråga om väx-
lingen dotter ~ dotcr jfr senast Noreen V.
Spr. 4: 72 f. o. där citerad litteratur.
dov, o. 1710 i betyd, 'dåsig, slö', 1723
om ljud (från 1000-t. i sammans., som
dock kunna höra till motsv. ä. nsv.
subst.), i ä. sv. även 'döv' Lind 1749 (jfr
sv. dial.). Väl, åtminstone i nuvarande
an v., från lt\r. döf, döv m. m. = det in-
hemska döv; jfr att lat. surdus har båda
betyd. o. se lomhörd. Delvis kanske från
avljudsformen lty. duff = mhty. top osv.
dovhjort, t. ex. Linné, Sahlstedt 1773,
jämte dof (med oklart v), ä. nsv. då-
hjort 1620, Spegel 1685, ävensom ä. sv.
dogghjorl från da. daahjort, jfr fsv. o.
fda. dä, från ags. dd (eng. doe), dovhind,
sannol. från kelt. (da, dam), varifrån
väl även lat. däma (ty. dam(m)hirsch).
— Härtill också: dovdjur m. m.
drabant, jfr ä. nsv., fsv., lty. dravanl,
mhty. drabant, av fra. trabant, ital.
trabanle; av mycket omtvistad härled-
ning; man vet ej ens säkert, om de rom.
orden lånats från de germ. el. om för-
hållandet är motsatt; enl. somliga ytterst
från pers. dcrbdn, portvaktare (der-,
dörr); enl. andra till ty. träben =
trava; osv.
drabba, Bib. 1541, förr med allmän-
nare betyd.; med förlängning av /», från
ä. da. drabe, träffa, drabba, slå, från
mlty. dråpen (jfr dråplig), i avljuds-
förh. till drepen = det inhemska dräpa
o. lånordet träffa. Ännu hos Sahlstedt
1773 i den förr vanliga, nu obrukliga
förb. drabba målet, träffa målet.
Drag, ortn., ofta: plats mellan vatten-
drag, över vilken farkosterna släpades;
till följ.
draga, fsv. dragha i betyd, 'trahere'
inhemskt = isl. draga, da. dragé, ags.
dragan (eng. draw); i betyd, 'bära' där-
emot från mlty. dragen = fsax. dragan,
fhty. tragan (ty. trägen), jfr got. gadra-
gan, hopa, samla; betyd, 'bära' ännu
Kellgren: 'Jorden nya skrudar drog'; jfr
fsv., ä. nsv. brefdraghare, brevbärare.
Möjl. ursprungl. sammanblandning av
två stammar. Hit hör även lat. traho, dra-
ger, om (genom dissimilation)av*(//7/a^/?ö.
dragg, o. 1730, ä. nsv. draggc 1612,
från lty. dragge el. eng. drag (> fra.
drague); jfr biformen lty. dregge, var-
ifrån ä. nsv. drägg, no. dregg, da. drceg ;
deverbativum till meng. draggen (eng.
drag), släpa, till germ. vb. 'dragan (=
i draga), snarast med intensivisk kon-
sonantförlängning av samma slag som
i vagga, vb, osv. — Avledn.: dragga.
dragon, Gustaf II Adolf, från ty.
dragoner = fra. dragon osv.; egentl.:
drake, efter fälttecknet; se följ.
drake, fsv. draki = isl. dreki, da.
dratfe, mlty. drake, fhty. trahho (ty.
drache), ags draca; gammalt lån från
lat. draco (genit. -önis; varav fra. dra-
gon > eng.), som i sin tur lånats från
grek. dråkön, orm, drake, till ie. "drk-
= sanskr. drk-, se, grek. "drdkos, öga,
jfr dérkomai, ser (urbesl. med vgerm.
adj. torhl-, klar); alltså egentl.: den
skarpt blickande. — I betyd, av ett
forntida skepp med drakhuvud lärt lån
från isl. dreki; i denna anv. blott känt
från de fornvästnord. språken. — Dra In-
sådd, efter den grek. myten om Kad-
mos, som dödade en drake o. utsådde
dennes tänder, ur vilken sådd fem be-
väpnade män framvuxo.
dram(m), sup, snaps, o. 17(50, Bellman
osv. (ej hos Sahlstedt 1773), från da. el.
da. -no., från eng. dram, av fra. drame;
egentl. tillhörande apotekarspraket o.
= */» uns; av lat. drachma, av grek.
drama
100
drill
drakhme, ett slags vikt, kvintin; väl
egentl. en handfull, cn nypa' o. besl.
med drdssomai, tager ined handen, gri-
per (av 'draghio-).
drama el. dram, i häda formerna från
1780-t., ytterst av grek. drama n., hand-
ling, till dråö, dro, gör (bildat som
dög ma; se dogm); jfr drastisk.
dränk, 1638, jfr fsv. kirsedrank, körs-
härsvin; från lty. dränk, dryck (för
människor o. djur) = ty. t rank; till lty.
drinken — dricka.
dräpa jämte det försvenskade dråpa,
1697 osv., från isl. dräpa, konstfull dikt;
i avljudsförh. (jfr dråp) till isl. drepa,
slå (på en sträng) = sv. dräpa o. lån-
ordet träffa; alltså: dikt beledsagad
av strängaspel. — Formen dräpa är en
lärd ombildning i anslutning till den
form ordet skulle haft i nsv., om det
varit inhemskt; jfr ås (gud) jämte as,
Frö jämte Frey osv.
draperi, t. ex. Ehrensvärd Skr.; 1669:
klädesfabrik el. dyl., av fra. draperie, till
dräper, bekläda, drapera, avi. av fra. dräp,
kläde, tyg = mlat. drappus, varav även
sv. drapp, en tygsort; obekant urspr.
drastisk, o. 1750, av ty. drastisch, av
grek. drastikös, driftig, kraftig, jfr dra-
ster, arbetare, tjänare, till dråö, gör,
handlar; jfr drama.
drasut, t. ex. 1614, av dras, pass. till
draga, o. ut, jfr suput.
drav, fsv. draf, som svinmat = isl.
draf, avfall, da. drav, drav, jäst, mlty.
draf, ags. *draif (eng. draff); jfr fhty.
trebir plur. (ty. treber); med avledn. no.
drevja, mjuk massa, röra; besl. med
lty. drabbe, bottensats, gyttja, ags.
drabbc, drägg, ry. drob, drägg, dränk,
av ie. *dhrobh-. Vanl. betraktat som
en avljudsform till germ. adj. *dröbia-,
förvirrad m. m. (— ty. triibe; se be-
dröva); i så fall möjl. med samma
grundbetyd, av 'grumlig o. d.' som i
drägg; besl. med grek. tréphö, bildar
bottensats, kommer att löpna m. m. =
tréphö, föder, gör fet; jfr dravel o. se
även under djärv.
dravel, fsv. drafl, avfall, smörja =
isl. drafl, da. dravel(ssnak), mlty. dra-
vel, uselhet; jfr isl. drafli va., mjölk
som kokats till dess ostämnet utskilts;
/-avledn. av drav. — Ordet anbefalles
till bruk av S. Gagnerus (1770-t.); se
Östergren Spr. o. st. 8: 140.
dregla, dräg(g)la, 1688 (-e-), av fsv.
*drighla, av en rot drig-; jfr no.
droggja, dregla (om lik), dreggla, av-
söndra från uterus (om ko), av en rot drug;
i övrigt dunkelt. — Härtill: d reg el 1681.
dreja, sjöt., t. ex. Rosenfeldt 1698;
i ä. nsv. även: sno, tvinna; 1587 dess-
utom i uttr. läta dreja sig vid näsan
— da. dreje, från lty. dreien, vrida, sno
== fsax. thräian, fhty. dräjan (ty. dre-
hen), ags. prdwan, vrida, kasta (eng.
tbrow), till ie. roten tre, vrida, även:
genomborra, varom under tråd o. tarm;
se f. ö. lurendrejare o. drilla.
dressera, 1664, av fra. dresser, av vlat.
directiare, rätta, rikta, till lat. directns,
rak, rät; jfr adressera.
dressin, ett slags förfranskning av
ty. draisine, efter konstruktören, baden-
saren K. v. Drais (f 1851).
1. drev, vid jakt, motsv. fsv. drif n.
(= isl.) egentl.: drivning, vbalsbst. (på
svaga rotstadiet) till driva.
2. drev, av blånor, fsv. drif; identiskt
med föreg.
1. dricka, vb, fsv. drikka (för ljud-
lagsenligt *drinka, efter ipf. drak(k) av
"dränk o. d.; jfr fick under få o. gick
under gänga) = isl. drckka (med -kk-
av -nk-, jfr drunkna), da. drikke, got.
drigkan, fsax. drinkan osv. (ty. trinken,
eng. drink) ; av okänt urspr. Jfr dränka
o. dränk. — Härtill: drickspengar,
väl till fsv. drikker, (ä.) nsv. drick (jfr
fsv. drgkkispccningar i annan betyd.),
efter ty. trinkgeld, fra. pourboirc.
2. dricka, sbst., n., egentl. substan-
tiverad infinitiv (från uttr. som ge dricka ;
jfr di).
drift, fsv. drift- = isl., da., lty., av
germ. *drif-ti-, vbalsbst. till dri\a; i
vissa betyd, från ty. Betyd, 'gäckeri,
skämt' t. ex. 1843. — Härav: driftig,
väl från lty. driftig.
1. drill, mus., 1725, med oklart d,
jfr da. trille, ty. triller, från ital. trillo.
2. drill, borr m. m., Stiernhielm, till
drilla. I betyd, 'exercis' o. d. är där-
emot ordet mycket ungt i litteraturen,
knappast äldre än ett par årtionden.
drilla
101
drul
drilla, borra med drill, 1728; gå fint
o. knipslugt till väga, lura m. m., 1634;
även: exercera, 1649; från lty. drillen,
hastigt vrida omkring, borra, exercera,
bry, så radvis på drill = holl. (varav
eng. drill), till en germ. rot prel, vrida,
sno, besl. med dre ja, tråd.
drinkare = fsv., från mlty. drinker,
till drinken = drikka.
dristig", y. fsv. dristogher = no., da.
dristig; från mlty. dristich, avledn. av
dristie) (>> ty. dreist), av fsax. thristi —
ags. prist(e), djärv; kanske germ. *prinh-
stia- till got. preihan, fsax. thringan (se
tränga).
drittel, ett slags träkärl, från ty. drit-
tel, tredjedel, brukat som mått på smör.
driva = fsv. — isl. drtfa, da. drive,
got. dreiban, fsax. driban, fhty. triban
(ty. treiben), ags. dr i fan (eng. drive);
dunkelt (jfr H. Petersson IF 23: 396).
— Driva med ngn, motsv. i da. (där
det anses som lån från sv.), efter ty.;
jfr t. ex. mhty. einen triben ds.; jfr
under drift. — Driven, erfaren, skick-
lig = da. dreven, från lty. bedreven el.
ty. getrieben. — Drivet arbete, motsv.
i da., från motsv. uttr. i lty. el. ty. —
Driva (snö-) = isl. drifa, da. drive, av
verbet liksom ty. (schnee)webe av vb. we-
hen, blåsa. — Jfr f. ö. drev 1, 2 o. drift.
drog1, 1721: droguer plur., jfr da.
drogerier, liksom ty. droge o. eng. drug
från fra. drogue (drognerie) = ital., span.
drog a; stundom betraktat som lån från
holl. droog, torr, av germ. *drau£a- med
avljudsformen *dren§a- i ags. drgge (eng.
drg), jfr dr än era; alltså egentl.: torra
växter; enl. andra av arabiskt ursprung;
så Seybold ZfdW 10: 218 (: arab. dowå,
läkemedel; mycket osannolikt av for-
mella skäl) o. Kluyver samma tidskr.
11: 7 (med utgångspunkt i en av de
franska betyd, 'gammalt järnskrot, skräp'
från ett arab. duråwa, agnar o. d.;
osäkert).
dromedar, 1682 ; förr även: dromedarie
(nu blott bildl. om person) — mhty., ty.
dromedar, av lat. dromedärius, till grek.
drömds, löpare, till dramein, springa (jfr
grek. drömos, lopp, i t. ex. hippodrom).
droppe, ä. nsv. o. dial. även dråpe,
fsv., isl. dropi = da. draabe, fsax. dropo,
ags. dropa (eng. dröp), av germ. *dru-
pan-; fhty. tropfo (ty. tropfen), av germ.
*drupp-, av *drupn-; nomen agentis i
avljudsförh. till drypa, bildat som
dr åse till germ. 'drcusan.
droska, 1809, om rysk-finska förhål-
landen, Dagl. Alleh. 1824: drolska, om
svenska förh.; från ty. droschke el. di-
rekt från det ryska grundordet drozki
f. plur., lätt vagn, dimin. till drogi, ar-
betsvagn, underrede på vagn m. m.,
plur. till droga, långbom på vagn; möjl.
urbesl. med draga.
drots, fsv. drolseti,' drotze(l) m. m.,
skaffare, överhovmästare, sedan: landets
högste ämbetsman, fgutn. drotsieti, skaf-
fare vid bröllop = isl. dråttseti, konung-
ens skaffare, da. drost, drots; delvis
möjl. inhemskt o. i så fall av germ.
-setan, i avljudsförh. till mlty. drucsdte,
drotséte (av -siete), droste — fhty.
truh(t)säzzo (ty. trnchsess), av germ.
'drnhti-, skara (se drott), o. *stetian-
(jfr undersåte), i avljudsförh. till sitta;
alltså: som sitter med konungens hird. I
alla händelser till betyd. o. form påverkat
av mit}7. — Osäker är den även fram-
ställda härledningen från ett* druht-, mat,
till draga i betyd, 'bära' (= ty. trägen).
drott, ä. nsv. drotte, av drolten, vars
n uppfattats som best. artikeln (jfr sate),
y. fsv. drötin = isl. dröttinn, runda.
dröl(t)in (Hällestad), da. (jord)drot, ags.
dryhten, fhty. truhtin; avledn. av germ.
*druhti-, skara = isl. drott, got. dranhts
i got. gadrauhts, krigsman osv., se f. ö.
drots; i avljudsförh. till got. dringan,
göra krigstjänst, isl. drijgja, utföra osv.
(se dryg); besl. med litau. draugas res-
kamrat, fslav. drugii, kamrat. Med avs.
på bildningen jfr t. ex. got. kindins, ståt-
hållare, till kind 2. Annorlunda Wood
Mod. Phil. 5: 271 f. — Biformen drolin
lever kvar i Drotens kyrka (dvs. Her-
rens) Visby ; jfr även t. ex. fsv. Drotins, nu
D rothems socken i Österg. ; jfr med avs.
på växlingen av / o. tt sv. doter o. dotter.
— Se f. ö. konung o. drottning.
drottning, fsv. drolning = isl. drött-
ning, da. dronning; avledn. av fsv. drö-
tin (se drott), såsom t. ex. fsv. kcerling
(== kär(r)ing) av karl.
drul, senfärdig person, tölp, t. ex.
drilla
102
dråse
hos A. Blanche = no. drul, tvärvigg,
holl. druil, drul; till vb. drula — no.
drula, holl. druilen. Avljudsformer: nisl.
drjöli, trögmåns ~ no. draula, söla, det
senare möjl. = sv. dial. dröla, som
dock kan vara att sammanhålla med no.
drela o. lty. drölen ds., såvida ej möjl.
det no. ordet är lån från lty., i vilket
fall direkt släktskap med drul osv. väl
kan antagas. F. ö. ingen säker anknyt-
ning; jfr under d rum mel. — Härtill
även drul le 1844.
drula, se drul.
drummel, ett 1800-talsord i litteratu-
ren, antages vanl. vara antingen avlett
av fsv. -drumber i nokkadrumber, en
nedsättande beteckning (se nucka) =
isl. drumbr (i t. ex. trédrumbr, trästubbe,
öknamn, vartill öknamnen drymbill o.
drymblingr o. no. drumba, kloss o. d.;
el. ock lånat från det besläktade mlty.
drummel, kloss, liten undersätsig per-
son, knubbigt barn (se även Lur k), jfr
isl. dramb(r), klump, knuta, sv. dial.
drump, tjockändan av en slaga, grek.
thrömbos, klump, litau. dremblys, tjoc-
kis, osv. (med ie. -bh o. -b). Ordet bör
dock kanske snarare, liksom no. druml,
anses som deverbativt av vb. druml a,
vara lat o. tölpig (1779: 'Ungdomen
drumlade vid Academien til 30 års ålder')
= no. drumla, halvsova, en /-avledning
av no. drumma, söla, jfr adj. drumlen,
drumsen ävensom ty. dial. Iriimmlen,
arbeta långsamt; möjl. en variant till
drula (se drul). Jfr förf. Ark. 14: 13,
där andra besläktade ord anföras. —
Drummelaktig (1741) o. drumlig
äro nog bildade av verbet.
drunkna = fsv., jämte ljudlagsenligt
dr ukna = isl. drukkna, da. drukne
(även 'dränka'); inkoativum till dricka
(stam: drink-); jfr dränka.
drus, mineral., 1747, av ty. druse,
sannol. = driise, körtel (mhty. driiese,
plur. till dr nos), av obekant ur-
sprung.
druva, fsv. -druva, även: klase, da.
drue, från mlty. druve = fsax. thruuo,
fhty. t(h)ruba, -o (ty. traube); egentl.:
klump, klase, jfr östfris. druv(e), klump;
väl besl. med lty. drubbel, klump, osv.; se i
trubbig. Jfr v. Friesen Mediagem. s. 87. j
dryad, av grek. dryds (genit. -ddos),
till drys, ek, träd (besl. med trä).
dryck, fsv. drykker = isl. drykkr,
mlty., fhty., ty. trunk, ags. drync, av
germ. *drunki-, avljudsbildning till
dricka. — Vissa sammans. se fyllbult.
dryckenskap, fsv. drykkinskaper, bi-
form till drukkin- == da. drukkenskab,
mlty. drunkenschap, av part. pf. till
vb. dricka.
dryfta, avhandla, noga pröva; ung,
sekundär betyd, (ej hos Dalin 1850),
som det synes, införd av V. Rydberg
o. S. A. Hedlund; egentl. som i ä. nsv.
(Bib. 1541, glossa, osv.) o. sv. dial.: rensa
säd = no. dryfta, da. drefte (även i
bildl. bet}^d.); av germ. "drupaijan, låta
droppa, jfr ags. droppettan, iterativ-
bildning till drypa. Jfr sv. ventilera
(ett ämne) o. lat. ventiläre bl. a.: vanna
säd.
dryg", fsv. drygher = isl. drjugr, da.
dröj — östfris. drég; germ. *dreu§a-,
som håller ut, varaktig, till "dreu^an,
utföra (i got. driugan, ags. dréogan; se
drott); jfr dröja o. mjöl dryg a.
drygsel, 1769, ej direkt till dryg,
utan avledn. av det därav bildade sv.
dryga = isl. dryg ja, utdryga.
drypa = fsv. — isl. drjupa, fsax.
driopan, fhty. triofan (ty. triefen), ags.
dréopan, av germ. *dreupan; med av-
ljudsformerna: mholl. dråpen ds., jfr
isl. drupa, hänga över, o. germ. *drupjan
= mlty. druppen (varav da. dryppe),
ags. dryppan (eng. drip), drypa, fsv.
drypia, idissla, sv. dial. dryppja (-Ö-)
ds; jfr droppe; till en ie. rot dhrub,
fjärmare besl. med dhrus i dråsa.
dråp, fsv. dräp = isl. dråp, da. draab,
avljudsform till dräpa, motsv. den i
dräpa, dråpa.
dråplig, fsv. dräp(e)liker, betydlig,
väldig = da. draabelig; från m\ty.drap(e)-
lik, växelform till drepelik, ty. trefflich
(i förträfflig), till dråpen (se drabba)
o. drepen (se dräpa, träffa); alltså
egentl.: träffande.
dråsa 1736, med -ss- redan i G. I:s
reg. = da. draase; med annan avledn.:
no. drysja, da. drysse, sv. dial. drösa;
se följ.
dråse, hög, hop, i ä. nsv. o. dial. även
drägg
103
dräpa
drosse, fsv. *drosi, drosse = no. drose,
till germ. *dreusan, falla (got. driusan,
osv.), som dropi till "dreupan (drypa);
jfr got. drus m., fall ~ isl. dreyri m.,
blod ('drauzan-); av en germ. rot dru-s,
möjl. variant till dru-p i drypa.
drägg, fsv. drceg, bottensats, grums,
jäst = isl. dregg (piur drcggjar) (eng.
dregs plur., från nord.), av germ. *dragjö-
= preuss. dragios (germanskt lån?),
besl. med fslav. drozdije f. plur. (väl av
'dhragh-ska, Berneker Slav. etym. Wb.
s. 228), alban. dra (av *dra(g)ä; jfr om
formen Jokl IF 36: 108), till roten i
grek. thrdssö (av *dhragh-iö), förvirrar
(Fick* 1: 464), väl egentl.: grumlar (jfr
till betyd. -utvecklingen under dra v).
Härtill även fhty. trestir plur., botten-
sats (ty. trester), ags. dcerste f., surdeg,
plur. : jäst (av germ. "drahst- ; jfr Sverdrup
IF 35: 154). Lat. fraces plur., jäst, bör
enl. Walde2 ej bit; jfr dock Persson
Indog. Wortf. s. 929. — En obesläktad
parallellbildning se dra v.
dräggla, se dregla.
dräglig, fsv. drcegh(é)liker, från mlty.
dregclik, som kan bäras, till dragen,
bära (se draga).
1. dräkt (i klädedräkt o. d.), Bib.
1541, i ä. nsv. även: dragande, drag-
stång, andedrag (se -dräkt 2), utskyld,
omgång mat, sv. dial. bl. a.: skaklar;
jämte ä. da. drcegt, da. klcededrakt, dräkt,
o. da. drcegt, yngel, från mlty. dracht,
börda, dräkt, havandeskap = ty. tracht,
bärande, börda, för en viss trakt egen-
domlig dräkt, motsv. det inhemska
sv. dial drätt, drag(ning), dragstång,
skaklar, väggbonad, matta, foder till klä-
der, ä. nsv. drätt o. fsv. dra't, dragande,
dräkt, väggbonad = da. drcet, notvarp,
gång (om körredskap), dragtyg, avel,
yngel, foder till kläder, av germ. *drahti-s
bärande, vbalsbst. till draga, bära (bil-
dat som t. ex. ätt); jämte 'drahlu-
isl. drdttr, dragning, no. draatt ds., not-
varp, vindpust o. d.; jfr eng. draught,
dragning o. d. — Jfr -dräkt 2, 3.
2. -dräkt i ande-, notdräkt, t. ex.
Möller 1745, jfr ä. nsv. dråchten af min
and, Liljenstedt, ombildning av fsv.
drcet, dragande, efter mlty. dracht; se
föreg. o. jfr in dräktig.
3. -dräkt i en-, tvedräkt, fsv. en-,
tvedrcekt = ä. da. endr> m. m., da.
tvedragt, från mlty. én-, twedracht =
ty. cin-, zwietracht, till mlty. över ein
dragen, vara ense, twedragen, vara oense;
etymologiskt = -dräkt 2; se även tve-.
dräktig, om djur t. ex. Lex. Linc.
1640, på 1500-t.: bördig m. m. = da.
dnegtig, från lty. drechtich = ty. trächtig,
till lty. drach t — mhty. iraht, havande-
skap, egentl.: bärande, se dräkt 1.
dräll, 1637 = ä. da. drel (jfr da.
drei(e)l), från mlty. drelle, treskäftad
linneväv = mhty. dril(i)ch (ty. drillich),
varav eng. drill; substantiv, av fhty.
adj. drilich, trefaldig, från lat. trilix
(genit. trilTcis), av tri-, tre-, o. Ucium,
vävskaft, vävtråd (se lits).
drälla, redan 1600-t., spilla, tappa,
dråsa, i dial. även: drula; snarast en
hypokoristisk /-bildning till något av de
nord. verben på dr- med liknande betyd.,
t. ex. dråsa o. sv. dial. d ratta.
dränera, 1860-t. = ty. dränieren, fra.
drainer, av eng. drain, av ags. dréah-
nian, uttorka, besl. med isl. draugr, torr
trästam, mlty. druge, torr; se f. ö. drog.
dräng, fsv. dnenger, ung, duktig man,
i gosse, tjänare = isl. drengr ds., da.
dreng, gosse; i isl. o. no. även 'tjock
käpp'; sannol., med Torp Sprogl.-hist.
Stud. s. 179, besl. med isl. drangr, upp-
stående, spetsig sten, o. fslav. draga,
påk, stång, vilket i så fall är grundbe-
1 tydeisen ; jfr b ä n g e 1, sydsv. dial. påg (—
påk) ävensom knekt. Motsvarande
i betyd. -utveckling: 'gosse el. ung man
> tjänare' föreligger även i fsv. svce n
(se sven), got. magus (jfr mö o. må g),
lat. puer, grek. päls, fpreuss. waix,
dräng, men litau. valkas, gosse, son,
fra. garcon m. fl.; jfr även piga, urspr. :
flicka, o. lur k.
dränka, fsv. drcenkia = isl. drekkja,
doppa ned, dränka, ä. da. dranike ds.,
i nda.: para sig, om vissa fåglar, egentl.:
sjöfåglar (= vissa sv. dial.), got. dragkjan,
ge att dricka, mit}', drenken, även:
dränka, fhty. trenken (ty. tränken), ags.
i drencan (eng. drench); kausativum till
dricka, alltså: komma ngn att dricka;
ined hänsyn till /(/. jfr drunkna.
dräpa, fsv. drcepa, slå ihjäl = isl.
drätsel
1
04
du
drepa, stöta, slå, dräpa, da. dnvbe, dräpa,
mlty. dropcn fhty. tre/fan (ty. ireffen),
stöta på, träffa, ags. drepan; blott känt
i nord. o. vgerm. spr., obekant urspr.
Ktvmologiskt identiskt med lånordet
träffa. Jfr dräpa, dråp. — Den för
de nord. spr. utmärkande betyd, 'slå
ihjäl' har utvecklat sig ur betyd, 'slå' i
pregnant anv. el. möjl. i ett verb med
bortfallet ga- el. annan likbetyd, första-
velse.
drätsel, ä. nsv. träs(s)el Bib. 1541,
dretsle L. Petri 1555, drässel osv., även :
drätz L. Petri 1573; med t i anslutning
till former med -fs-, som vanl. utta-
lades med -ss- (plats ~ plass o. d.); i
ä. nsv. vanl.: skattkammare o. d., från
ä. da. dressel o. mlty. tresel, av ffra.
tresor, skatt(kammare), av grek. -lat. the-
saurus, av okänd härledning.
drätsla, drässla (ä. sv.), t. ex. Leo-
pold: man drätslade sitt guld, ännu hos
Fr. Bremer, hör ej till drätsel, utan
betyder: plocka ut trådarna ur (guld-
brokad, siden m. m.) o. har lånats från
ty., jfr ty. dial. drieseln, dröseln, sno,
snurra, väl = ty. drechseln, svarva,
såvida det ej måste förbindas med det
likbetyd, trenseln, som avletts av ty.
trensen, sno en lina, av romanskt urspr.,
jfr span. trenzar, fläta, o. se träns.
Jfr Mjöberg Spr. o. st. 13: 115.
1. drög, ett slags fordon, t. ex. I.
Erici 1642, y. fsv. drö, drygh, ä. fsv.
"drögh, av urnord. *drö£iö-, till draga; jfr
de annorlunda bildade no. drog o. drag.
2. drög, drulle, latmask, Brasck 1648,
till draga (jfr föreg.), motsv. no. drogje
o. da. drog ds., vartill dröback, av
'drögbak, till b a k, rygg (se närmare d. o.).
dröja, fsv. dröghia, (för)dröja, träns,
o. inträns., möjl. av urnord. *drau$ian
o. i så fall kausativum (med avljud) till
dryg, alltså: göra långvarig, sedan i
inträns, betyd.; bildat som döpa till
djup. Jfr det direkt av dryg bildade
no. drygja i samma betyd. Betyd. -väx-
lingen är densamma som i isl. dvala,
fördröja (träns.), men fsv. dvala, dröja
intr. — Dock finnas också skäl för an-
tagandet, att ordet utgår från ett urnord.
"drö&ian, till draga, som föra till fara;
jfr Tamm Nord. stud. s. 25 f. — Dröjs-
mål, 1600-t.: drögzmål, sannol. av
*drögslmål till ä. nsv. drögsl, fsv. *dröghsl,
dröjsmål, en bildning på -si till dröja;
jfr spörsmål. Tamm Spr. o. st. 1: 186.
dröm, fsv. drömber = isl. draumr,
da. dröm, fsax. dröm, fhty. troum (ty.
traum), ags. dréam (eng. dream); enl.
rätt allmänt antagande av germ. *drau-
£ivma-: *dreu£an, bedraga (= ty. trti-
gen osv., se bedraga), liksom töm av
*fau£wma- till got. tiuhan, draga; o. i
så fall att skilja från fsax. dröm, ags.
dréam, jubel, fröjd, germ. *drauma-, till
grek. thréomai, larmar, skriker (ie.
*dhreu~). Grundbetyd, vore då 'sken-
bild, gyckelbild', varemot emellertid
icke utan skäl invänts att för de pri-
mitiva folken drömmen icke är ett sken
utan verklighet, om också en högre
form av denna. — F. ö. uttrycktes
'dröm' i flera germanspråk med samma
ord som 'sömn' ; fsax. sweban o. ags.
svefn ha endast betyd, 'dröm', jfr lat.
somnus, sömn, men somnium, dröm-
syn (se f. ö. under sömn). Grek. har
i stället det dunkla önar med motsvar.
i armen. o. alban. språk.
dröna, söla o. d., Sahlstedt 1773: gå
och dröna, jfr ä. nsv. dröngöt, sölkorv
(Gustaf I om svenskarna), ä. nsv. drön
Brasck 1648 o. sv. dial. dröner, sölare,
vilken betyd, utvecklats ur den av: 'rårna
el. böla utdraget el. sakta' i det motsv.
ä. sv. dröna, t. ex. Serenius 1741, Weste
1807, av Dalin 1850 anfört som dial. (hos
Dahlstierna: skälla), sv. dial. drön(j)a
= nyisl., no. dnjnja, jfr got. drunjus,
ljud, ton; jfr följ.
drönare, bihanne, 1770, jfr sv. dial.
drön(je); till föreg.; möjl. ombildat av
mlty. dröne ~ dräne, ags. drån (eng.
drone), i avljudsförh. till fhty. treno.
Liknande bildningar i andra språk, t. ex.
grek., kunna, såsom ljudhärmande, vara
självständigt uppkomna.
dröppel, (åtminstone) första hälften
av 1700-t, väl från lty., till dröppeln,
droppa. Ett besl. ord är ä. nsv. dröpel,
tungspene, av fsv. drypil = da. drobel.
du, med d- på 1500-talet, jämte ä.
nsv. t(h)u, fsv. pu = isl. pu, da. du,
fsax. thu, fhty. du (ty. du), ags. pu
(eng. thou) = lat. tu, grek. ty (grek. sy
dubb
105
dum
kommer från oblika kasus med tu-, jfr
sanskr. tu-am, du), fir. tu, fslav. ty osv.;
allm. indoeur. ord: *tu, växl. med av-
ljudsformen teue i sanskr. genit. tdua,
lat. tuus (se din). De nord. formerna
med d- bero på ursprunglig obetoning
(av äldre d). — Härtill dig, y. fsv.
thigh, thegh, thek, fsv. pik = isl. pik
pig, da. dig, fsax. thik, fhty. dih (ty.
dich), med -/'- för -e- på grund av obe-
tonad ställning, jfr fno., ags. pec, av
germ. *pe -f- k = ie. te (lat. /e, ackus.)
-f- partikeln ge (grek. -ge, lagt till personl.
pron., sy-ge osv.; se o c b); jfr din.
Got. puk är en ombildning efter pu.
Urspr. blott ack. till du; dock redan i
ä. fsv. även som dat. vanligare än den
gamla dativformen pcér — isl. pér, ty.
dir, fsax. thi, ags. dé (jfr got. pus). —
Med avs. på nsv. däj jfr y. fsv. thegh
(med försvagning av A- till 5 i obetonad
ställning).
dubb, motsv. sv. dial. dobb(e), även:
äling, no. dobb, järnbult, ett slags by-
pokoristisk bildning till den germ. stam
dub-, ie. dhubh-, som ingår i lty. dovel,
mhty. tiibel, tapp, träplugg, grek. ty-
phos, plugg; jfr dyvika. — Avledn. (enl.
somliga forskare): dobbel; sed. o.; jfr
f. ö. dy m lin g 2.
dubba, slå till riddare, 1748 = isl.
dubba, utrusta, utstyra, dubba, ags.
dubban, dubba; lån från ffra. ado(u)ber,
väpna, rusta, tillreda (varav ital. addob-
bare, smycka, utstyra, span. adobar,
bereda), som i sin tur erbållit ordet
från germ., jfr östfris. dubben, stöta,
slå, en intensivbildning till fris. duwa,
lty. duwen, stöta (som i så fall ej vore
att hålla samman med lty. duwen, trycka
ned, med urspr. p-; se duva 1), 'av
samma slag som de likbet. sv. dial.
bobba, meng. dabben, da. skubbe (bl. a.
'stöta') osv. Betyd.: slå (till riddare)
är alltså äldst; de övriga betyd, ha ut-
vecklats på romansk botten o. därifrån
övergått till den yngre isl. litteraturen.
dubbel, = fsv., no., lty.; ty. doppel(t);
från fra. doubte, av lat. duplus, tvåfaldig,
urbesl. med tvivel; jfr diplom o.
dobbel.
dubblett, 1620, från ty. dublette, av
fra. doublet, till lat. duplus (se föreg.)
= duplett, 1628, som mera direkt av-
letts av det lat. ordet.
duell, 1649, från fra. duel = ital.
duello, arkais., motsv. flat. duettum, ä.
form för bellum, krig (jfr rébell). —
Duellera, vb, saknar motsv. i fra.
duett, 1739 = ty.; såsom de flesta
sång- o. musiktermer från ital., av
duetto, till lat. duo,, två.
duga, fsv. dugha (-0-), vara duktig
el. lämplig, hjälpa = isl. duga, da. due;
egentl. pret.-pres.: got. daug, duger,
fsax. dög fhty. toug (vartill ty. in fin.
laugen), ags. déag; ie. rot dhugh, jfr
litau. daug, mycket, ryska duzij, stark.
Jfr d}rgd, duktig, odåga.
dugg, Serenius 1741 = da., motsv.
isl. dpgg, biform (med «;-omljud, jfr
senast Olson Ark. 29: 38) till dagg;
vartill inte ett dugg, egentl.: ej en
daggdroppe, o. vb. dugga, 1635 osv.
duk, fsv. dilker, = isl. dukr, da. dug;
gammalt lån från fsax., mlty. dök =
fhty. tuoh (ty. tuch); jfr Seip 1: 74; f.
ö. dunkelt.
duka under, fsv. under duka, från
lty. underduken, till duken, dyka, böja
sig ned = fhty. tuhhon (ty. tauchen);
se f. ö. dyka. Da. dukke är ej fullt
identiskt: från ty. ducken, böja, dyka
= mhty. tucken, ett intensivum (med
kk- av -gn- el. med intensivisk kon-
sonantförlängning) till lty. duken osv.
Inga säkra utomgerm. släktingar äro
kända. En likbetyd, parallellrot före-
ligger i doppa.
dukat, 1537, jfr ital. ducato, av mlat.
ducatus, först ducatus Apulica; efter
det lat. ord 'ducat', varmed på de
äldsta dukaterna den latinska omskrif-
ten på frånsidan slutade. Ordet har
dock även förts till lat. diur, genit. du-
cis, anförare, varav ital. doge, o. tolkats
ss. syftande på dogen i Venedig Pietro
Gradenigo, som först lät slå dessa mynt.
duktig, o. 1660, från lty. duchtig;
med biformen duchtich (varav da. dyg-
tig) = ty. tuchtig; avledn. till mit}-.
ducht, av *duhti-, till duga (jfr dock
v. Hahder Verb.-abstr. s. 67).
dum, i ä. sv. även i betyd.: stum, svag,
skum, jfr gamla bibelövers.: 'om den
dumba dufvona' Psalt, 56 (nya övers.:
il u in be
106
durk
den stumma duvan'), fsv. dumber, stum,
dov (jfr dombjällra); svag, skum (om
ögon) = isl. dum bi; stum, ä. da. dum
som i fsv., nda.: dum, got. dumbs, ags.,
eng. dumb, stum, fhty. tumb, stum, döv,
enfaldig, lty. dumm (varav ty.), enfaldig,
av germ. *dumba-t egentl.: oklar, om-
töcknad; besl. med damm 2, dimma
o. där anf. ord. Jfr till betyd.-utveckl.
döv (besl. med grek. typblös, blind).
Betydelseväxlingen 'dum' o. 'stum' upp-
träder även bos stum (jfr boll. stom,
dum). — Den nsv. betyd, (redan 1659)
bos det annars inhemska ordet kommer
från ty. — Dumbom, H. Järta 1826 i
brev, efter Kellgrens 'Dumboms lefverne',
bildat efter familjen, på -bom (se bom
1). — Jfr dumbe.
dumbe, stum människa, arkaisk form
från bibelspråket = fsv.; substantivering
av föreg. I äldre tid även dumme, t. ex.
Bellman (rim: tumme).
dun = fsv., no., da., n.; jfr isl. dunn
m; (lånat i mlty. dune, eng. down);sLV
germ. *du-na-, egentl.: som yr omkring,
n- bildn. till ie. dhu i litau. duja, damm-
korn, sanskr. dhuma-, lat. fumus, rök; jfr
avledn. dyna, se f. ö. dun st, dyner.
dunder, Bib. 1541 i betyd, 'åska' =
da., från mlty. dunner, douder m. = fhty.
donar (ty. douner), ags. punor (eng.
thunder), av germ. *punra- — fnord.
por- i tordön o. gudanamnet Tor;
besl. med ags. puniau o. lat. tonäre,
åska, sanskr. tdnyati, ljuder, dundrar,
osv.; av en s-lös biform till roten i
stöna; jfr ton. Ej besl. med dåna.
— Det nsv. neutrala könet beror på att
ordet uppfattats som ett vbalsbst. till
dundra, ehuru detta verb egentl. är
sekundärt i förh. till sbst. — Härav:
dundra, fsv. dun(d)ra, åska = da.
dundre, från mlty. duunern = fhty.
donarön (ty. donnern); knappast, med
Falk-Torp, inhemskt o. besl. med dåna.
dunge, liten lund, 1640, jfr ä. nsv.
dung = no. dunge, hop, hög; besl. med
dynga (se d. o.).
dunka, 1642, men sent i ordböckerna
(Sahlstedt 1773) == no. = meng. dun-
enen; jfr isl. dy nkr, slag, larm; kan
vara en avledn. av dåna (äldre duna),
men likaväl en självständigt uppkom-
men ljudhärmande bildning. Jfr dunsa
o. bänka.
dunkel, o. 1550 = da., från lty., ty.
dunkel (fhty. tunchal); växl. med r-av-
ledn. fsax. dunkar, vartill en inhemsk
motsvarighet i det fsv. adj. * dunker,
mörk, som sannol. ligger till grund för
sjön. Dunkern, ä. nsv. Dunker, Sdml.,
varav även namnet på den socken (fsv.
Dunker), där sjön är belägen, jfr även
isl. tillnamnet dunkr (se förf. Sjön. 1: 96,
Lind NoB 2: 117), i avljudsförh. till ffris.
diunker o. (utan suffixalt r) isl.
dokkr, av germ. *denkwa-; av okänt
urspung.
dunsa, 1749 = no. = lty. dunsen;
avledn. av dåna (duna) el. självständig
ljudhärmande bildning; se dunka.
dunst, o. 1600 (blå dunst) = no., da.,
från (m)lty. dunst ds. (= boll. donst,
mjöldamm) el. ty. dunst, av mhty. dunst,
tunst, jfr fhty. dunist, tunist, dunst,
blåst; väl i avljudsförh. till sanskr.
dhvamsati, dammar, ryker i sär; el., om
urspr. hörande till en iz-rot, besl. med
got. dauns, isl. daunn, fsv. don, ä. da.
don, lukt (sedermera undanträngt av
lånordet lukt), sv. dun, lat. fumus,
rök, osv. Med avs. på betyd.-växlingen :
ånga o. d. ~ lukt jfr under lukt o. ånga.
dupera, från fra. duper, till dupe, narr
o. d;, av somliga betraktat som en gam-
mal (självständigt uppkommen) biform
till huppe, namn på härfågeln (liksom
de obesläktade lat. upupa ds., ital. bub-
bola, ty. wiedehopf osv. efter lätet): få-
geln gällde för dum.
duplett, se dubblett.
dur, mus., 1723 = ty. osv., av lat.
durus, hård. Urspr. beteckning för det
'hårda' el. 'fyrkantiga' b (\\, b du rum
el. quadratum, vårt b) i motsats till
det 'mjuka' el. 'runda' b (b, b molle el.
rotundum). Sedermera i utvidgad an-
vändning.
1. durk (krut-), sjöt., Var. rer. 1538;
dorck, från boll. durk o. mit)', dork, av
ovisst ursprung.
2. durk, adv. o. pref., 1712, förr
ofta skrivet durcb; egentl.: igenom; från
ty. durcb = fsax. thurb, ags. purb (eng.
througb o. thorough) osv., vartill fhty.
durhil, genomborrad av hål, ags. pyrel
dus
107
duva
(av "pyrhil), med avljudsformen got.
pairh, igenom, o. fhty. derh, genombor-
rad, besl. med litau. trukti, gå itu, lat.
torqueo, vrider, osv.; jfr träns-. — Här-
till vb. durka, om bäst. — Durkdri-
ven, o. 1740, från lty. dörchdråven = ty,
durchtrieben, egentl.: genomdragen, full
av, i y. tid (genom ellips el. pregnan-
tiskt): förslagen, inpiskad. — Durk-
slag el. durscb-, 1563: dor-, förr även:
dörslag m. m. = da. dörslag, från lty.
dörslag, resp. ty. durchschlag.
1. dus i sus och dus == da. suus
og dus, jfr fsv. /' fullan dus, ännu t. ex.
1732; identiskt med sv. dial. dus, sus-
ning; jfr ty. sans und braus; av samma
stam som no. dusa, da. duse, svira, o.
sv. dusa nedan.
2. dus, spelterm, tvåa = fsv., från
mit}7, dus, av ffra. d(o)us = lat. duos,
ackus. till (7/io, två (se d. o.); jfr sin-
ka d u s.
3. dus, mild, se dusör.
dusa, slumra = isl. dusa, hålla sig
lugn, no. dusa, stillna, i avljudsförh. till
dåsa (dus-) o. mhty. dosen (daus-); jfr
ty. dusel, halvslummer, o. lett. dusa,
slummer; väl besl. med dus 1, du sk
osv. Ur grundbetyd, 'ryka, rök' (varom
under du sk) har utvecklat sig den av
att 'vara omtöcknad' o. d.; jfr likartad
betyd. -utveckling under dum, döv.
dusch, 1766, av fra. doucbe, till vb.
doucber, av vlat. "ductiare, leda (vatten),
till lat. ductus, ledning (i akvedukt),
till ducere, föra, leda (urbesl. med tåg,
procession o. d.). Finns ej i da. (»styr-
tebad»).
dusk (regn-), Sahlstedt 1773; jfr följ.
duska = no.; jfr no. dysja, dosa, regna
smått; med annan avledn. i sv. dial.,
fno., mlty. dust, damm, stoft, till en ie.
rot dbus, ryka o. d. (jfr dusa), med
andra rotutvidgningar i doft, dun.
dussin, 1591: dussen, fsv. dusen, från
mlty. dos(s)in, av fra. douzaine, av vlat.
*dödicina (= ital. dodicina, dozzina), till
vlat. *dödecim, lat. duodecim, tolv (urbesl.
med två o. tio).
dust, sammandrabbning, fsv. dusl(er),
diost = da. dgst, från mlty. dust, diost,
av ffra. joste, juste (fra. joule), bildat av
ett verb = fra. jouter, inlåta sig i strid
med, fäkta o. d., av vlat. 'juxtiäre, till
lat. juxla, strax bredvid (urbesl. med
ok); alltså egentl.: närkamp.
dusör, jfr Runius: Douceur åt en
vacker flicka, hyllning(sdikt)?, Rellman:
famntag och dusörer, ynnestbevis?; i
modern betyd.: GHT 1833, av fra. dou-
ceur, egentl.: mildhet, till fra. doux
(varav sv. dus 3), lat. dulcis, mild (jfr
glycerin).
1. duva, nästan blott som vbalsbst.
duvning, inpluggande, grundligt för-
hör, t. ex. Geijer 1845: 'ta oss en duf-
ning med lille Räknemästaren' (enl. A.
Hamilton-Geete), jfr N. P. Ödman 1891 :
'dufva studentkandidater'; el.: (duktig)
skrapa, skrupens, t. ex. Scholander 1853 :
'skarpa dufningar'. Av Tamm Etym.
ordb. uppfattat som lån från lty. duwen
trycka (ned) (varifrån ä. nsv. dufva
neder, undertr3rcka o. d., t. ex. i slutet
av 1500-t.), av fsax. (be)thuwen, motsv.
fhty. duhen, ags. pyan, trycka; alltså
med urspr. germ. p-; av ett trots fram-
ställda förklaringsförsök dunkelt ur-
sprung. I alla händelser dock närmast
till sv. dial. duva till, slå till, motsv. sv.
(vard.) duva på, ge ngn på pälsen =
no. dfiva, klämma till, som antagl. lå-
nats från lty. duwen, stöta. Detta kan
nu antingen vara identiskt med det nyss
nämnda lty. duwen, trycka (ned), med
urspr. p-, el. ett annat ord med egentl.
betyd, av 'slå, stöta' o. besl. med dubba
(se närmare d. o.). Från sv. dial. duva,
slå till, har även betyd, 'våga' ut-
vecklats i ä. sv., t. ex. Lind, o. i sv. dial.
2. duva, sjöt., om fartyg: röra sig
häftigt upp o. ned, stampa = no. duva,
da. duve. Väl samma ord som fsv. duva.
fno. du fa, doppa ned, ags. dufan, dyka,
sjunka (jfr ags. dy fan, varav eng. dive)-,
av ie. roten dbup (i fslav. duplu, ihålig,
av "dhoup-) el. möjl. av dbnbh (jfr fslav.
diibru, klyfta, som dock kan utgå från
ett dhub); se f. ö. djup, doppa. Otänk-
bart vore dock ej, att duva som sjöt.
i stället hörde samman med det i föreg.
art. omnämnda lty. duwen, trycka, stöta
(jfr Tamm duva 2 slutet). Därifrån
ha i alla händelser lånats två andra i ä.
sv. uppträdande likalvdande sjötermer,
dels om rodret, t. ex. 1698: dufwande
duva
108
dygd
Horet bordwarU o. dels i betyd, 'sätta
segel till, söka redd'.
3. duva (fågel) = fsv. = isl. du fa,
da. diic, fsax. duba, fhty. tuba (ty.
taube, varav sv. familjen. Taube), eng.
dove\ sam germanskt ord (dock ej upp-
visat i ags.; ags. du fe i dufedoppan är
en vattenfågel; jfr löreg. o. dopping; se
Suolahti Vogeln. s. 207); säkerligen, så-
som så många andra beteckningar för
'duva' ljudhärmande; jfr skogsduvans
läte: hö hö hö el. ringduvans rucku
(fra. roucou el. bron el. coucou; eng.:
'two-coo., curr dboo. Love me and
1*11 love you') ; stamkonsonanten i germ.
'dubön kunde fattas som det indoeur.
djurnamnssuffixet bh, men bör snarast
till »roten». Annars fört bl. a. till ir.
dub, svart; en bel del ie. duvbeteck-
ningar innehålla adj. -stammar med be-
tyd.: svartaktig, grå el. blå. — Duvslag
= da., från ty. taubenschlag ; till en
från ty. lånad avledd betyd, av slag 1;
jfr det nu nästan obrukliga bislag.
duven, fsv. duuin, maktlös, slapp,
ljum m. m. = isl. dofinn, slapp, o. d.,
da. doven, lat; besl. med mlty. doven,
bedöva(s), ty. toben, rasa, till ie. roten
dubh, vara förvirrad, i grek. tijphlös
blind; avljudsformer till döv; jfr dov
o. domna.
dvala, fsv. dvala (o. dvale), även :
dröjsmål = isl. dvala, dröjsmål, da.
dvale, dvala, jfr ags. dwala m., villfa-
relse, o. isl. dvgl (av *dwalö-), dröjs-
mål, uppehåll; besl. med dväljas (se
d. o.). — Betyd, 'dvala' är äldst; möjl.
utgöra orden med betyd, 'dröjsmål'
självständiga, fast etymologiskt identiska
bildningar.
dväljas, fsv. dv&lias = isl. dveljask,
ä. da. dva?ljes, uppehålla sig (jfr nda.
dvaile ds.), reflex, till fsv. dvailia, för-
dröja, dröja = isl. dvelja ds., fsax. bi-
dwellian, fhty. twellen o. ags. dwellan,
föra vilse (eng. dwell, dväljas, är sna-
rast lån från nord. spr., åtminstone till
betydelsen), av germ. *dwaljan, kausa-
tivum till germ. st. vb *dwelan (ipf.
*dwal), dröja m. m., i fsax. fordwelan,
försumma, fhty. twelan, vara bedövad
m. m.; egentl.: vara förvirrad el. bedö-
vad (varav: icke kunna röra sig, dröja):
besl. med got. dwals, dåraktig; med
/n-avledn. i ä. nsv. dvalm, dvala, t. ex.
Stiernhielm, fsax. dwalm, svek, osv.
(: *divclau = kvalm: *kwelan) ~ lty.
dol, fhty. tol (ty. toll), galen (se när-
mare under dolsk); besl. med grek.
tholös, grumlig, thölos, dy, lett. duh,
halvgalen, mörk; jfr f. ö. dölja.
dvärg, fsv. dviergher = isl. dvergr,
da. dverg, mlty. dwerch, fhty. tiverg (ty.
zwerg), ags. dweorh (eng. dwarf), av
germ. *dwer£a-; i avljudsförh. till isl.
dyrgja, dvärginna; ett, som det synes,
speciellt germ. ord, av omtvistat ur-
sprung; knappast besl. med grek. sér-
phos m., liten insekt, kryp; snarare till
den ie. roten dhuer i sanskr. dhvårä-
f., dhvdras n., ett demoniskt väsen. —
I ä. nsv. o. sv. dial. ofta med betyd,
'spindel'; jfr dvergsnät, spindelväv, t. ex.
Bib. 1541.
dy r. = fsv. m. o. n., fda., no. = isl.
dij n., ett speciellt nord. ord, av ovisst
ursprung. Av Falk-Torp s. 170 fört
med en germ. grundform *dunhia- ;>
*duhia- tillsamman med ä. da. djuug,
våt ~ sv. dial. dungen, fuktig; jfr dy-
våt = no. dyvaat, med utvidgningen
no. dyende vaat ~ sv. dial. dyngvåt
= da. dyngvaad. Persson In dog. Wortf.
s. 44 sammanställer ordet tveksamt med
lett. eluni, dunas plur., dy, jfr litau.
diija, dammkorn o. d. Även betraktat
som en avläggare av roten i dagg,
dugg.
dyft, i inte ett d., J. Jolin (ännu ej hos
Dalin 1850); omljudd form till doft,
som i dial. även kan betjda 'dyft'.
Med avs. på betj^delseväxlingen 'grand'
o. 'lukt' jfr fnyk.
dygd, i ä. nsv. bl. a. 'godhet, välvilja',
fsv. dyghp, duglighet, godhet m. ra.; =
isl. dygÖ, da. dyd, av urnord. *du£ipö,
till duga (som bygd till bygga osv.).
— Andra bildningar: med -unp- i mlty.
dogent, doget, fhty. tugund (ty. tugend),
ags. duguö, samt med -ti i urgerm.
*duhti- (se duktig). — Betyd. -utveck-
lingen i etisk riktning (möjl. genom
utländsk påverkan) erinrar om den hos
from. Den speciella anv. om en kvin-
nas dygd o. d. beror på inflytande uti-
från; jfr motsv. betyd, hos ty. tugend,
dygn
109
dyrk
fra. vertu, eng. virtue. — En adjektiv-
bildning av samma r///§-, germ. *dugja-
föreligger i isl. dyggr, trogen, rättskaf-
fens, no. dygg, duglig, kraftig m. m.
— Göra en dygd av nödvändig-
heten, efter utländska mönster, med
motsv. i da., ty., fra. o. eng.
dygn, fsv. dyg(h)n, dög(h)n, dygn =
isl. dégn, halvdygn, da. degn, dygn, av
germ. *dö£in-; jfr fsv. dögher, isl. dégr,
ags. dögor (en s- el. r- stam); avljuds-
former till dag; jfr got. fidurdögs, fyra-
dagig. Med avs. på övergången ö* till y
jfr rykt av rökt
dyka, Serenius 1741, jfr fsv. tillnam-
net dykare 1419, från 1 ty. duken, biform
(med analogiskt omljud) till duken, varav
fsv. duka träns., ä. nsv. duka i betyd,
dyka, t. ex. 1667, 1700 (se f. ö. duka
under). Da. dykkc från lty. däcken
(intensivum till duken), liksom ducke
från dueken. — I ä. tid ipf. dy kade osv.
(t. ex. Sahlstedt, Weste, Onkel Adam,
E. Carlén, N. P. Ödman); Dalin 1850
har blott dykte o. dök; SAO 1900: äfv.
-ade, en uppgift som dock blev föremål
för anmärkning.
dylik, dymedelst, egentl.: lik detta,
medelst detta; till fsv. py, dat. sg. n. till
pron. pa?n (se den), med p > d i obet.
ställning; den starktoniga formen kvar i
ty. — Dylik motsvarar fsv. pyllker; det
med annan kasusform bildade poliker,po-
likin är grundordet för nsv. (vard. o. dial.)
locken (jfr Karl XII Bref: 'tåcka paper').
Se f. ö. lik, adj., o. medelst.
1. dymling, arm i hjulstock, vari-
genom stampen i ett bokverk upplyftes;
från lty. dumeling, jfr ty. dåumling, till
lty. du me, ty. daume(n), i samma betyd,
(egentl.: tumme); se domkraft. Får
ej, såsom stundom sker, etymol. för-
växlas med följ. inhemska ord.
2. dymling, träplugg, som samman-
håller bjälkar i timmervägg, ä. dömling,
dymbling; avledn. av sv. dial. dymbel,
träplugg = isl. dymbill, träkläpp (in-
gående i följ.); snarast av en nasalerad
biform till roten i lty. dovel (da. dyvel),
dymling, besl. med dubb o. dy vi ka
(se d. o.). Jfr ett formellt sett av-
vikande alternativ v. Friesen Germ.
mediagem. s. 35.
dymmel- i -onsdag, -vecka, fsv. dym-
bilödhensdaghcr, dymbilvika, påskvecka,
-daghar, (vissa) dagar i påskveckan ==
isl. dymbil-, da. dimmel-, motsv. isl.
dymbill, träkläpp (se föreg.); på grund
av bruket att under »den stilla veckan»
använda träkläppar i kyrkklockorna för
att dämpa ljudet.
dyna == fsv. = isl. dyna, av germ.
*duniön, den med dun försedda, till dun.
dynamit, bildat 1867 av A. Nobel
(t 1896), till grek. dynamis, kraft.
dynasti, från grek. dynasteia, makt,
besl. med föreg.
dyner, plur., från lty. dunen, plur.
till du ne, sandkulle vid havet = ags.
dun, kulle (eng. down, sandkulle m. m.);
sannol. liksom dun till ie. roten dhu,
sätta i rörelse, ryka, virvla omkring.
Ej att förväxla med fir. dun, borg (se
t un).
dynga, fsv. dyngia, hög, gödsel = isl.
dyngja, hög, även (urspr. delvis under
jorden belägen o. med gödsel täckt)
frustuga, da. dynge, gödsel, fhty. lunga,
av germ. *dungiön; avledn. av ett sbst.
motsv. ä. nsv. diung, hög (t. ex. Spegel
1685), ävensom fsax. dung, underjordiskt
rum, mhty. tunc m. m.; jfr Tacitus Germ.
kap. 16; kanske till den ie. roten dhengh,
täcka, i litau. dengli. Jfr dunge o.
under mocka 2 (om da. medding, göd-
selhög).
dynt, ä. nsv. dynter; jfr fsv. adj.
*dynlogher (neutr. dintocht), ä. nsv. din-
tor I. Erici 1642 o. da. tinlc; okänt
ursprung. Dynt har utvecklats ur dint
på grund av inverkan från det labiali-
serade n-et, jfr dyrk o. dirk nedan.
dyr = fsv.: dyr, dyrbar = isl. dyrr,
da. dyr, fsax. diuri, fhty. tiuri (ty. teuer),
ags. déore (eng. dcar, jfr darling, älskling,
av déorling), av germ. *deuria-\ i av-
Ijudsförh. till mhty. mich turet, det gör
mig ont, egentl.: är mig dyrt, ty. dauern
(att skilja från dauern, räcka, vara,
från lat. duräre); f. ö. dunkelt. —
Från ty. härstammar betyd, i uttr. en
dyr ed, lova högt o. dyrt, ävensom
bed}rra = ty. betenern. — Härtill isl.
avledn. dyrd, härlighet Cdeuridö-), vari-
från t. ex. V. Rydberg lånat sitt dyrd.
dyrk, 1545: dijrck, jämte da. dir(i)k
dyrka
110
dåre
från lty. dirk, 1) i form till did(e)rik, motsv.
ty. dietrich, egentl. = mansnamnet lty.
Dirk, Didrik, ty. Dietrich, got. * piudarciks,
la t. -germ. Theodericus med urspr. betyd,
av 'folkhövding' (se tyda o. rik); möjl.
på grund av likhet med ty. dicb, tjuv.
Med avs. på övergången av i till // fram-
för rk jfr fyr k. — Andra dylika väl
frän tjuvspråket stammande beteck-
ningar för dyrken äro lty. Klöschen o.
Peterken, dimin. till Klaus o. Peter. Jfr
dä vert.
dyrka = fsv.: fördyra, hålla helig,
odla = isl. dyrka, da. dijrke, avledn.
av dyr liksom jämka: jämn, ömka:
öm osv.
[dyssja, sv. dial., lat kvinna, se
dolsk.]
dyster, Stiernhielm, ej allmänt på
1 700-t. = da., från lty., ty. diister = fsax.
thiustre, ags. pystre, av germ. *peustria-
el. "peuhstria-, i senare fallet möjl. besl.
med sv. dial. tåka o. töcken (se d. o.);
dunkelt.
dyvelsträck, t. ex. I. Erici 1642 = da.
dyvelsdrcek, från mlty. duvelsdreck, till
mlty. duvel, djävul (;> ä. nsv. dyuel),
o. t räck; jfr eng. deviVs dung.
dyvika, ä. nsv. o. sv. dial. dövika,
svicka, tapp; från mlty. dovickc, dimin.
av germ. stammen *dub- i ty., lty. do-
vel, ty. döbel, pinne osv.; jfr sv. dial. döv-
ling, plugg, no. davlung ; besl. med d u b b.
dyvla på, egentl.: under svärjande
påbörda, jfr sv. dial. dyvla, svärja, från
lty. diiveln, avledn. av diivel, djävul.
då, adv. o. konj., ä. nsv. även tå, fsv.
pä = isl. på, ä. da. daa, da. da, av
urnord. *pan = got., fsax. pan, ags.
pon (jfr medan); till ie. demonstrativ-
stammen to-, te- (se den); knappast
däremot — lat. tum, då, därpå; möjl.
därjämte av urnord. *pä = ags. på el.
fsax. thö. — Den kausala konj. då från
ty. da (fhty. dar; se där). — Om det
tillsammans med dock hörande obeto-
nade då i nej då osv. se dock o. ändå.
dåd, fsv. dädh, f.? o. n., handling, dåd,
manligt el. ridderligt handlingssätt =
isl. dåÖ f., god egenskap, dygd (med den
urspr. betyd, bevarad i avledn. fordcéÖa,
trollkvinna, egentl.: förgörerska), da.
daad, got. -déds, mlty. dåt (= sv. da t),
fhty. tåt (ty. tat), ags. dcéd (eng. deed),
av germ. *dceÖi-, gärning, handling;
motsv. fslav. blago-deti, välgärning, gåva;
till ie. roten dhe, dhö, lägga, sätta, göra,
i grek. tithemi, sätter, sanskr. dådhäli
ds., lat. feci, han har gjort (= grek.
(é)theka, aor. till tithemi, jfr apotek),
perf. till facio, gör (se facit osv.); se
f. ö. -dan, dom 2, don; i avljudsförh.
till det med samma suffix som dåd bil-
dade grek. thésis (av *dhe-ti-s), sättande,
ställande (se tes), osv. — Råd och dåd,
fsv. radh ok dadh = da. raad og daad,
ty. rat und tat.
dådra, se do dra.
dålig, 1697: dåligt i förståndet, Spegel
1712: oförmögen = isl. dålig r, skadlig,
usel, olycklig, ä. da. daallig; avledn. av
ett adj. = isl. dar, som gör ett starkt
intryck (både behagligt o. obehagligt), i
t. ex. e-m verdr dålt, jfr isl. då, beundra,
men no. daa, känna medlidande, germ.
daw- till ie. dhau- i t. ex. grek. thavma,
(föremål för) förvåning. — Ett annat
ord är ä. nsv. dårlig, dåraktig (ännu i
början av 1800-t.) = fsv. darliker, till
dåre.
1. dån, även då, växtsl. Galeopsis
(i slit: tetrahit), jfr isl. akrdåi, no. daae,
doyn, ty. dial. daun, besl. med isl. då,
dvala, av samma ie. rot dhau, (vara)
slö o. d., som dö, dåna 2; på grund
av dess egenskap att, trots likheten med
nässlorna, icke bränna; jfr som namn
på denna växt: no. dova (jfr döv), da.
dovnelde, sv. åkerblindnässla osv., mot-
sats: brännässla.
2. dån n., Schroderus 1639, Lex. Linc.
1640 (i ä. nsv. ofta don), motsv. no.
don, dun m., gammal växelform till
dön el. nybildn. till el. ombildning efter
dån a.
1. dåna, dundra, Verelius 1681, Spegel
1685 = isl. duna, av ie. rot dlum i
sanskr. dhuni-, stormande, brusande, i
avljudsform till ie. dhuen i sanskr.
dhvånati, ljuder; se f. ö. dön a.
2. dåna, falla i vanmakt, fsv. dana
= no. daana, da. daane, till ett part.
pf., motsv. isl. dåinn, död, jfr isl. då,
dvala, o. dö, danaarv.
dåre, fsv. däre = isl. däri, da. daarc;
säkerligen, trots vissa formella svårighe-
dåsa
11
1
där
ter, tidigt lån från mlty. döre = mhty.
töre (ty. tor, dåre), av gcrm. *dauzan-,
cgentl.: omtöcknad, förvirrad, i avljuds-
förh. till du sa, slumra. Jfr dock Seip
Lånordstud. s. 82; från ett *dawaran kan
emellertid med Tamm o. Seip ordet icke
härledas, då w i denna ställning veter-
ligen icke försvinner. Om ä. sv. dårlig
se dålig slutet. — Dårrepe, Lolium
temulentum, se dodra slutet o. repe.
dåsa = no. dosa, vila, stanna, da. dial.
dose (eng. doze kan vara nord.); i av-
ljuds förh. till du sa; se d. o. o. dus. —
Verbet tycks emellertid vara mycket sent
i riksspr. Det finns ej hos Dalin 1850,
som dock har dåsig, o. blir i litterat. all-
mänt först på 1880- o. 1890-t., men fram-
förallt efter 1900. Kanske det i riksspr.
elliptiskt bildats till detta adj. — Vanligt
i ä. nsv. är sbst. dåse m., slö person.
dåsig-, Weste 1807 (betecknat som
vard.), men ej hos Sahlstedt 1773; från
mlty. dosich = ags. dysig, fjollig, dum
(eng. dizzy, yr); av samma dus- som
föreg. ; i avljudsförh. till mlty. dnsich,
yr, o. sv. du sa; vidare till mhty. dosen
(av *daus-), slumra, vara stilla, samt väl
också avlägset besl. med mlty. dwås,
dåraktig o. d.
däck, 1690-t., Serenius 1734, från lty.
deck, egentl.: betäckning, till vb. decken
(= sv. täcka). — Ordet vann egentli-
gen ej rotfäste i språket förr än under
senare hälften av 1700-t.; Lind 1749
skriver täck. Den äldre beteckningen
för 'däck' är överlopp (jfr holl. overloop),
t. ex. 1640, brukat ännu av Sahlstedt
1773 som förklaring av däck. Jfr E.
H. Tegnér Ark. 5: 156.
däckel, från t\r. deckel, till decken
(= sv. täcka).
däcker, tiotal av skinn, jfr fsv. deker,
fno. dekor, mlty. deker, från lat. decnria,
tiotal, till dccem (se tio).
dädan, dän, fsv. pappan, fgutn. även
piapan, därifrån, no. dedan, ä. da. dedcn,
jfr isl. padan; av den germ. stammen
pe-, pa- (ie. te-, to-, i fsv. pcen, se den)
-j- suff. -d i got. hwap, vart, o. pad-ei,
dit som -f- suff. -ana, med betyd, av
riktning ifrån, i fsax. thanana, fhty.
dannana (ty. dannen) osv., därifrån, o.
vidare: sv. hädan, vadan, nordan,
innan osv. — Dän har utvecklats av
dädan som hän (delvis) av hädan el.
som adv. sen av sipan o. fsv. mcen av
mcepan.
dägga, ge di, nu blott om djur (jfr
däggdjur), i ä. tid i vidsträcktare anv.,
t. ex. dägde sin son, gamla bibelövers.,
1 Sam. 1: 23, fsv. da>ggia = ä. da. do?gge,
got. daddjan, med s. k. skärpning av
germ. *daijan (jfr tvegge-) = fslav.
doiti; kausativum till roten i dia.
däja, se dej a.
däjlig, se dej li g.
däld, Schroderus 1639, avledn. av roten
till dal; möjl. = isl. dcéld; jfr lty. delle,
ags., eng. dell (av *daljö), fördjupning,
hålväg, got. ibdalja m., sluttning; se dal.
dämma, se damm 1.
dämpa, = fsv. = no. dempa, da.dwmpc;
från It}-, dcmpen = ty. dämpfen, av germ.
*dampian; avledn. av lty., eng. damp,
ånga, fuktighet, fhty. dampf, ånga, rök
(ty. dampf), el. kausativum till det där-
till avljudande mhty. dimpfen st. v.,
ryka, ånga (liksom bränna: brinna
osv.), alltså egentl.: komma att ånga,
varur: kväva, undertrycka (elden); till
ie. roten dhem-b, se damm, dimma.
dän, se dädan.
dänga, fsv. dazngia, slå, bulta = isl.
dengja, mht}'. tengen, av germ. *dang-
wian, kausativbildning, resp. iterativum-
intensivum till germ. st. vb. *dengwan
>* dingwan = fsv. *dinnga (pres. dinngcr
VGL) med samma slags brytning som i
sv. sjunga av *singwan (meng. dingen
sannol. från nord. spr. ; något motsv.
sv. vb. ags. dencgan har ej existerat; se
Björkman Scand. Loanw. s. 207). Till
en ljudhärmandc ie. rot dhenkli ; jfr den
likartade roten dhen, dhn i dunsa el.
isl. detta, falla tungt osv. (*denlan; jfr
datt); jfr dangla, dingla o. anm. till
hanka. — Ordet användes mycket ofta
i ä. nsv. o. stundom även i fsv. om
hjärtat, t. ex. Mit hierta denger i minom
kropp Bib. 1541. I den nu vard. betyd,
'ge stryk' t. ex. L. Petri 1562. Ordets
nuvarande vardagl. prägel var för det
äldre språket främmande.
Dänningerum, se -rum.
där, fsv. pa'r = fno. pa'i; no., da. der,
växelform till fsv., isl., ags. par, jfr ags.
därest
112
döpa
pdtr (eng. theré), fhty. dår (ty. da(r)), av
ie. for, /< /, jfr sanskr. tar-hi, där, till
demonstr.-stammen fo-, /c- (i den) -f-
lokalsuff. -r, jfr här 1, var 2. — Härtill
sv. dial. dänna, där, av *pcvrna, motsv.
isl. parna, bildat som hänna (se här,
adv.), sv. dial. sinna, sa här, Norrl.,
rått minnas (se nu); om avledningen
-na se na 1. .
därest, konj., ä. nsv. therest (1600-t.)
ofta även adv.: där; bildat av där, san-
nol. efter det tidigare uppvisade varest
(se d. o.).
dast, adj., Arvidi 1651, väl = isl.
dcéstr, utmattad, till isl. d(ésask, no. dcesa,
försmäkta, till isl. ddsi, no. daase, sv.
dial. dåse m., lätting o. d. (det senare
möjl. i vissa fall av *dose, jfr dåsig),
da. dial. daasel, enfaldig person, i av-
Ijudsförh. till sv. dasa, da. dial. dase,
lata sig, no. dasa, isl. dasask, försmäkta
o. d.; till germ. dcts (däs), das, sidofor-
mer till dwcts, divas, dus (se dåsig).
Svårförklarligt blir emellertid det van-
liga ä. nsv. deest, som ej kan föras till
no. deisen, slapp (för doysen); jfr littera-
turen hos Kock Sv. ljudhist. 1: 286.
däven, fsv. dawin, jfr d&ver, adj., o.
*dawia (v. Friesen Mediagem. s. 29),
fukta; jfr sv. dial., no. dave, vattenpöl
o. d., isl. dafla, plaska, o. möjl., som
ett slags hypokoristiska bildningar till
denna stam, eng. dab, dabble, fukta
m. fl.
dävert, Gosselman 1833, efter andra
ord på -ert ombildat av ty. david, davit,
från eng. davit (jfr ä. fra. davicd, daviet),
varav s*v. de v it 1756, 1904, david 1757,
1830, davit 1893, 1904. Anses av som-
liga innehålla mansn. Da vid, jfr dy rk.
dö, fsv. dö(a), döia (ipf. dö, jämte
svagt dödde, ännu hos Bellman) = isl.
deyja, da. do, fsax. döian, fhty. touwen;
eng. die från nord.; germ. rot daw-, av-
ljudsform till dew i got. diwans, dödlig.
Härtill kausativet germ. *döivian (i got.
af-dauips, utpinad) = fslav. daviti, kväva
(litau. dovyti, uttrötta, väl lån från slav.).
Släktskapen med dån 1 o. dåna visar
hän på en grundbetyd, 'bli bedövad,
domna o. d.' Jfr dessutom Persson In-
dog. Wortf. s. 744 med not 1. Om ett
annat i nord. o. ags. uppträdande ord
för 'dö' se under själ 1; ett tredje är
isl. andazl, till ande. Den allmännast
spridda indoeur. beteckningen för 'dö'
ingår i ordet mord (se d. o.). — Nsv.
ipf. dog har fått g från fsv. plur. * dögho
(jfr konjunkt. döghé), av *döwo (med
iw-inskott som i redobogen, trogen),
av *döo. I t. ex. slog hör däremot g
till den ursprungliga pluralstammen.
1. död, adj., fsv. döper = isl. daudr,
da. dod, got. daups, fsax. död, fhty. töt
(ty. toi), ags. déad (eng. dead), av germ.
*dauda-; part. pf. pass. på ie. -to till dö.
2. död, sbst, fsv. döper = isl. dandr,
da. ded, got. daupus, fsax. döth, fhty.
töd (ty. tod), ags. déaÖ (eng. death),
abstr. på ie. -tu till dö. — Växelform:
fsv. döpe m. — isl. daudi, av germ.
*daupan-.
dölja, fsv. dijlia, även: neka = isl.
dylja, da. dolge; jfr abstr. fsv. dul n.,
isl. f., isl. dulinn, inbilsk, samt dolsk;
i avljudsförh. till dvala (se särsk. dväl-
jas). Grundbetyd, i dölja är alltså:
förvirra, föra vilse.
döma == fsv. = isl. déma, da. demme,
got. dömjan, fsax. a-dömian, fhty. tuo-
men (utdött i nhty.), ags. déman (eng.
decm); avledn. av dom 2.
döme = fsv.: exempel (jfr nsv. ny-
bildn. till dö mes), myndighet o. d.,
även om det underlydande området (jfr
konungadöme) = isl. dåm i. Kan vara
avlett av dom (alltså germ. *dömia-)
el. bildat som vbalabstr. till vb. döma
(jfr omdöme o. d.); möjl. här bådadera.
I sammans. har i regel -döme själv-
ständigt uppstått. Jfr f. ö. dom 2.
dön n., arkaisk poet. biform till dån
2, fsv. dyn ni. = isl. dynr, ags. dyne
m. (eng. din), av germ. *dunja- el. möjl.
*dunju-; se f. ö. dåna.
döpa = fsv. = isl. deypa, da. dobe,
got. daupjan, fsax. döpian, mhty. töufen
(med bif. toufen, varav ty. taufen);
egentl.: doppa.; kausativbildning (med
avljud) till djup (bildat som t. ex. dröja
till dryg); besl. med doppa. Ordets
an v. i rituell betyd, beror på lån från
Tyskland; jfr härtill Braune PBB 43:
421 f. — Andra germ. uttr. för 'döpa'
äro sv. dial., fsv., isl. kristna, väl efter
mlty. kerstcnen, isl. skira, egentl.: rena
dörj
113
ecklesiastisk
(se skira), o. skirn, dop, ags. fulwian
(besl. med full o. viga). De romanska
språkens beteckningar utgå däremot
från grek. baptitsein (jfr baptist).
dörj, rev till fiske, väst- o. sy ds v.
dial. dorj = ish, no. dorg f. ds.; ö
återger dialekternas öppna o-ljud; germ.
*diir£ö, avljudsform till draga.
dörr, ä. nsv. (o. dial.) ofta även dör,
fsv. dgr (motsv. dyrr o. dyr; dur- i obl.
kasus), f. plur. o. n. plur., senare : f.
sing. = isl. dyrr f. plur. o. dyr n. plur.,
da. der, fsax. duri, fhty. turi f. (ty. tär),
jfr ags. duru f. (u-stamböjn. ; snarast
egentl. ack. plur. urgerm. *durunz, ie.
dhurns, möjl. dock gammal dualis, jfr
näsa); egentl. germ. plur. *dnriz av en
kons.-stam dur-. Dessutom germ. *dura-:
got. daiir, fsax., ags. dor (eng. door),
fhty. lor (ty. tor, port). Allmänt ieur.
ord: *dhur- (grek. thyrä f.) ~ *dhuor-
(lat. föres, plur.) <■* dhuer, t. ex. sanskr.
dvåras, plur. (för *dhv-); dessutom i
slavo.-balt., arm., alb. o. kelt. spr. Se
f. ö. Falk MoM 1910 s. 10. — Sv. dörr
motsvarar direkt fsv. dyrr; ä. nsv., sv.
dial. dör kommer från former med en-
kel konsonant, t. ex. genit. o. dat. plur.
dös, fsv. dys, sädestrave == isl. dys
(genit. dysjar) f., gravhög av sten; i nsv.
i nyaste tid upptaget från sydsv. dial.
dös(se) el. da. dysse, dös; av germ.
*dusjö-, jfr vnord. dial. dos, liten sädes-
stack, o. no. doysa, hopa.
döv, fsv. döver = isl. daufr, da. dev,
got. daub-, lty. döv (varav dov), fhty.
toub (ty. lanb), ags. déaf (eng. deaf); i
olika bet}rd.: slö, döv m. m.; av germ.
*dauba-, till ie. roten dhubh, röka o. d.,
i doft; alltså egentl.: 'omtöcknad, för-
virrad', varur olika betyd. -skiftningar,
även 'blind' i grek. typhlös (av ie.
*dhubh-lo-). — Härav vb. döva = fsv.
= isl. deyfa osv.
E.
1. e-, prefix, i sht, med förallmän-
ligande betyd., i vissa relät. o. interrog.
pron. el. adv. (t. ex. eho, ehuru, evad,
evar, evem) o. (urspr.) tern por. konj.
(emedan, enär) samt i esomoftast,
e vä r dl ig m. fl.; egentl. ett självstän-
digt ord, fsv. c, d', alltid = isl. ey, ei,
d', got. aiw, någonsin, fsax., mlty., fhty.
jo (ty. je; se ju), ags. a, 6, alltid, resp.
någonsin; egentl. stelnade kasusformer
av ett sbst. med betyd, 'tidsålder, tid',
motsv. got. aiivs m., (lång) tid, fhty.
éwa f., evighet, ags. é(w), liv, isl. cefl,
liv, tidsålder, m. 11., besl. med lat. cevum,
grek. aiön ds., a(i)ei, all t tel (lokativkasus),
sanskr. äyus, livstid m. m. — Ordet e,
alltid, ingår även i ej (se d. o.) o. t. ex.
i da. (Erik) Ejegod, alltid god; jfr vidare
elak. — Se f. ö. evig, evinnerlig.
2. o-, i emellan, emot, i obet. ställ-
ning uppkommen biform till prepos. i.
ebb, se äbb.
Ebbe, f. Ebba, person n., fsv., fda. Ebbe,
gamla kortnamnsformer av ytterst tyskt
urspr., jfr fhty. Ebbo till Eberhard o. d.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
ebenholts, 1600-t., från ty. ebenholz,
av grek. ébenos (väl urspr. egyptiskt el.
semitiskt) o. ty. holz, trä (se hult). —
Bib. 1541 försvenskat: hebenträ. — Da.
ibenholt ds. har sitt i från mlty. iben-
holt, idegran (se d. o. o. I v-.).
Eberhard, mansn., från ty., av fhty.
Eburhard, av fhty. ebur (ty. eber),
(vild)galt = ags. eofor ds., isl. jpfurr,
furste, egentl.: vildgaltshjälm, vildgalt,
upptaget i äldre svensk diktning som
Jo fur, Jupiter (jfr lat. gen. Jouis), besl.
(enl. Hirt IF 37: 221 identiskt) med lat.
aper, vildsvin, o. -hard (se B e r n h a r d).
Jfr Evert.
echaufferad, 1830-t., efter frz.échauffé,
part. till vb. écJuiuffer, upphetta, till lat.
pref. ex-, ut, ur, o. ett vb, som motsva-
rar lat. calefacere, göra varm ; jfr ch a u f-
för, kalfaktor.
ecklesiastisk osv., till grek. ekklésia,
kyrka, egentl.: folkförsamling, till ekka-
lelu, ropa ut; alltså ytterst om de genom
härolder sammankallade borgarna (jfr
under kyrka).
8
etl
114
ega
1 . ed, näs, vanligt i ortn., fsv. ep = fno.
eiÖt no. eid, av germ. *aida-, ie. snarast
*oi-dho-, avledn. till roten i, gå, i lat.
i re, gå ( se t. ex. a m bi tio n), grek. élmi,
skall ga, got. iddja, gick; jfr det likbetyd,
grek. isthmös ävensom ithma n., gång,
där väl samma dh uppträder, o. grek.
(h)oimost väg (av *oi-s-mo-s). Jfr följ.
o. id 2.
2. ed, högtidlig försäkran o. d., fsv.
eper = isl. eiÖr, da. ed, got. aips, (fh)ty.
eid, ags. tiÖ (eng. oath) osv.; av ie^ *oito-
= ir. öe//i ds. Av mycket omstritt
ursprung. Snarast, med Osthoff BB 24:
199 f., i avljudsförh. till grek. ainos,
tal, berättelse (med samma betyd. -ut-
veckling som i svärja); jfr med avs.
på vokalväxlingen grek. ollos : alsa, lott,
öde. För denna grundbet. talar starkt,
att eden urspr. var ett slags trollformel
el. förbannelse, uttalad med högtidlig
stämma. Föga sannolik är däremot av
flera skäl den vanl. omfattade härled-
ningen från roten i, gå, alltså: gång, jfr
sv. edgång (se föreg.). — Den ofta an-
tagna släktskapen med ty. eidam, måg,
är ganska oviss.
Eden, egentl. namn på det landskap,
där enl. 1 Mos. 2: 8 lustgården för de
första människorna var belägen = ty.
(osv.) Eden, av hebr. 'eden, väl urspr.
ett assyriskt ord med betyd, 'slättland',
men uppfattat som = hebr. 'eden, lust,
sällhet; i bildl. betyd, 'paradis' o. 1685.
eder, pers. pron., fsv. iper = isl. ydr,
da. eder, jer, väl urspr. — got. izwis o.
i så fall med oursprungligt, sannol. ge-
nom dissimilation av urnord. *inwiR
uppkommet d (Ö); utan -z- (-;-) i fsax.,
fhty. iu (jfr ty. euch), ags. éow (eng.
you). Omtvistad härledning. — Eder,
poss. pron., fsv. ipar = isl. gduarr, ä.
da. eder, da. eders, jfr got. izwar o.
(utan -z-) fsax. ewa, iuwa, fhty. iuwar
(ty. euer), ags. éower (eng. yonr). —
Härtill er, uppkommet i obetonad
ställning.
Edgar, mansn., från eng., av ags.
Éadgår, motsv. det inhemskt nord. isl.
Andgeirr = fsv. JEdhger; av germ. stam-
men aud-, rikedom o. d. (se öd o. un-
der rik), o. *gaiza-, spjut (isl. geirr, fsv.
ger).
Edit. kvinnon., från eng., av ags.
EadggO = fhty. Antcund(a), motsv. det
inhemskt nord. isl. Audgunn(r); av germ.
*anÖ- (se öd) o. *gnnpiö-, en fö- avledn.
av germ. gnnp- strid, i ags. gnÖ, isl.
gunnr osv. (i Gunnar, Gunhild osv.).
Edmund, mansn., från eng., ay ags.
Éadmund, motsv. det inhemskt nord.
isl. Aiidmundr, fsv. Ödhmund, Ömund
(ävensom kanske Edhmnnd o. Emnnd,
med samma utveckling som i fsv. skogs-
namnet Emordh av Öpmorp); av germ.
*and- (se öd) o. *munö- (se myndig).
Edvard, mansn., från eng., av ags.
Éadweard, motsv. det inhemskt nord.
fsv. Ödhvardh; av germ. *auÖ- (se öd),
o. *ward- i vård, vårda; jfr eng. lord
av ags. hldford, av samma -ward (första
leden motsv. sv. lev, bröd; se dej a).
Edvin, mansn., från eng., av ags.
Éadwine, motsv. det inhemskt nord.
isl. Audunn, fsv. Öpin, samt isl. Aunn,
bl. a. namn på en av Ynglinga-konung-
arna i Uppsala (vanl. känd såsom Ane
den gamle); av germ. *auÖ- (se öd) o.
*wini-, vän (amicus).
effekt = ty., av lat. effectns, utför-
ande, verkan, till part.-stammen av
efficere, utföra, åstadkomma, till ex-, ut,
ur, o. facere, göra (se facit, faktum).
— Effekter, tillhörigheter, från ty.
effekten, efter fra. effets, men i formen
anslutet till det lat. ordet.
efter, fsv. ceftir = isl. eptir, da. efter,
komparativbildning på ie. -ter- till ie.
stammen op- i grek. öpisthe, bakom,
öpithen, baktill, efteråt, el. möjl. till ap-
i av; av samma slag som (med annat
avljud i suffixet) fsv. apter (se åter o.
a k t e r). Jfr även avig. — E f t e r m ä 1 e,
se -mäle.
1. ega, äga, vb, ä. nsv. o. sv. aga,
fsv. egha, cégha, ägha, pres. älst ä (av
*aih), ipf. älst ät(t)e (av aiht-), varav ä.
nsv. o. sv. dial. åtte = isl. eiga, da.
eje, got. aigan (pres. aih, ipf. aihta),
fsax. égan, fhty. eigan, ags. ägan (eng.
owe vara skyldig m. m., ipf. ought,
borde); gammalt preterito-presens; besl.
med sanskr. ig, ega. — Sv. äga, fsv.
wgha har sitt ä från pres. a>gher, vilket
i sin tur är en analogisk bildning, med
-gh- från bl. a. inf. o. ce- från pres. er
115
eklatant
av *ceih, av ceig = got. aig, medan got.
aih motsvaras av fsv. presens ä, var-
ifrån ä övergått på fsv. ägha, ä. nsv.
åga, där dock stamvokalen även kan ha
andra källor. — Jfr ätt.
2. ega, äga, sbst., fsv. egha — isl.
eiga, da. eie; varav den oblika kasus-
formen ego (i min ego o. d.); jfr t. ex.
domvä r j o, f r å n v a r o.
egen, fsv. eghin, egen, egendomlig (för)
= isl. eiginn, da. egen o. cien-, fsax.
égan, fhty. eigan (ty. eigen), ags. ågen
(eng. own); egentl. part. till ega; jfr
sanskr. iqanå-. — I betyd. 'bes3mnerlig'
o. d., o. 1780, från ty. Tyska förebilder
ha även flertalet av de många samman-
sättningarna med egen-, t. ex. egen-
mäktig, vilka alldeles saknas i fsv.
egentlig', G. I:s reg. 1542: eig- i nu-
mera obruklig betyd.: som någon själv
eger; i betyd.: huvudsaklig o. d. 1555
= da., från lty. égentlik = ty. eigen t-
lich, jfr mhty. eigenlich; med Mnskott
som i offentlig, ordentlig.
egg, ägg, vass kant, fsv. ceg — isl.
egg, da. eg, fsax. eggia, fhty. ekka (ty.
ecke, kant, hörn), ags. ecg (eng. edge),
motsv. fin. lånordet agja, spets, av germ.
"a&jö-, till ie. roten ak, vara spetsig, i
t. ex. det till bildning o. betydelse när-
stående lat. acies; se abborre, a g,
agn 1, ax o. acacia.
egoism o. 1740, av fra. égoisme, en
fransk bildning med det egentl. grek.
suffixet -ism- till lat. ego, jag.
eho med neutr. evad, ehuru, se e 1
o. ho 1, huru.
Einar, mansn., upptagetfrån isl. Ei/zarr
(liksom Fritiof, H j al m a r osv.) = fsv.
Enar, av urnord. " Aina-harja- = fhty.
Einher, till en 3 o. här, sbst.; jfr Gun-
nar o. Ragnar. Namnet innehåller
sålunda samma beståndsdelar som isl.
einheri, plur. einherjar, kämpar i Valhall ;
egentl.: de som höra till en o. samma här.
ej, fsv. ei, céi, e(i)gh, e(i)ghi, ceghi =
isl. eigi, ä. da. egh, da. ei; av e- 1 -f- det
förallmänligande suffixet -ghi (jfr al-
drig); urspr. : "ne-ei-gi, egentl.: icke i
någon tid; med bortfall av negationen,
varefter ej ensamt representerar den
nekande betydelsen, jfr nej.
ejder, Linné 1731, Sahlstedt 1773 (jfr
nedan), motsv. da. ederfugl, förr även
edder, ejder; i sv. från da.; från Tysk-
land: lty., ty. eider, liksom eng. o. noll.
eider lån från nisl. cvdur (uttalat aiö-),
av isl. d'ör f. (genit. léÖar), (édarfugl,
jfr bohusl. åra, ejderhona, motsv. det
inhemska sv. (dial.) åd(a); av germ.
*ceÖi- — ie. "eii-, jfr (?) sanskr. äti- o.
äti-, en viss sjöfågel. — Under formen
å/er- redan 1699; i ä. sv. även ed(d)er,
äder, idder, etter- (o. 1712); väl åtm.
delvis beroende på olika försök att sub-
stituera ty. ei; jfr dock även ä. ty. eder,
etter samt da. eder-.
ek = fsv. (plur. eiker, enstavigt) =
isl. eik, da. eg, fsax. ek, fhty. eih (ty.
eiche), ags. åc (eng. o ak), av. germ. kon-
sonantstammen aik- = ie. aig- i grek.
aigeiros, Fopulus nigra, aigilöps, ett slags
ek, krdtaigos, ett trädslag, o. väl även
lat. atsciilus, bergek (av 'aig-sk-1?). Schra-
der KZ 30: 461 m. fl. Jfr eker o. eka.
Om ett par andra ie. ord för 'ek' se
under bok o. fura. — Kollektiv o.
ämnesnamn: eke = fsv. = isl. eiki osv.
eka, ekstock, båt, fsv. ekia = isl.
eikja, da. ege; avledn. med tillhörighets-
suffixet -lön av ek (jfr gryta, lina
osv.); alltså: farkost av urholkad ek-
stam; jfr ags. åc, ek, men även: eka. —
Biform: öka, ä. nsv. ökia, möjl. ur en
böjning med o. utan zy-omljud: a^ikw-
;> ök-, men a?ik{w)u ;> ek-.
eker, Var. rer. 1538: -efter, Bib. 1541:
ekrar plur., ä. sv. även ek(a), ekra, motsv.
no. eik(a) o. eke, da. ege; till ek; alltså
egentl. 'ekpinne'. Eker är sannol. med
Tamm den gamla pluralformen till träd-
namnet, fsv. eker = isl. eikr plur., sedan
uppfattad som en kollektiv singularis,
därefter med individuell bet}rd. o. därtill
en nybildad plur. ekrar.
ekipage, förr 'utrustning' o. d., 1628
osv., av fra. équipage, skeppsmanskap,
utrustning, till équiper (i sv. ekipera),
av ffra. eskiper, utrusta ett skepp, l ill fira.
eskip, skepp, lån från germ. skip-, skepp.
ekivok, adj., 1700-t., i modern betyd.:
tvetydig, frivol, Tersmeden o. 1780, av
fra. eqnivoqne, av senlat. cequivocus, lika-
lydande, av cequas, lik (jfr ekvator),
o. vox (genit. vocis), röst (jfr vokal).
eklatant, 1700-t., i modern betyd. o.
eklärora
116
eld
1770, av fra. éclatant, part. pres. till
vb. éclater, bli allmänt känd, utbryta,
brista eller springa sönder (varav sv.
0 k la t era, i modern betyd. o. 1770, jfr
fra. faire éclater), av ä. fra. esclater; av
ovisst ursprung.
eklärera, 1769, av fra. éclairer, upp-
lysa m. m., av lat. exclaräre, av det för-
stärkande ex- o. claräre, upplysa, till
eld rus (— klar).
eko, Hudbeck 1664; förr vanl. skrivet
echo = ty. echo osv., ytterst av grek.
ékho, (gen)ljud, även som namn på ett
mytiskt kvinnligt väsen; f. ö. av ovisst
ursprung. — I isl. dvergmåli m., till
dvärg o. mål, tal.
ekonomi, 1559, av fra. économie, spar-
sambet, ändamålsenlig inrättning, (lant)-
husbållningskonst, av grek. oikonomia,
anordning, husbållsförvaltning, till olkos,
hus (— lat. vicus, by, stadskvarter), o.
en avledning av -nömos i oikonömos,
husvärd (varav fra. économe, förvaltare,
hushållare, sv. ekonom), till némein,
tilldela m. m. (se förnimma, nemesis
osv.). Med avs. på betyd. -utvecklingen
från 'bushållning' till 'sparsamhet' jfr
sv. hushålla.
ekorre, t. ex. Schenberg 1747, till det
1 ä. sv. ytterst vanliga (ännu o. 1870)
e(c)korn (jämte i(c)korn), uppfattat som
best. form, fsv. ekornc, äldre ikorne,
motsv. isl. ikorni, no. ikorn m. m., ä. da.
egerne, da. egern, mlty* ékeren, ékhorn,
ty. eihhorn, ags. dcwern; växlande m.
o. n.; samgerm. ord, som tidigt utsatts
för allehanda ombildningar. Förra le-
den, germ. Tk-, aik-, har tydligen an-
knutits till ek, men är kanske urspr.
besl. med isl. eikinn, rörlig, jfr sanskr.
éjali, rör sig, el. möjl. med E. Lönn-
berg Fauna o. flora 1917, s. 216 f. av
ljudhärmande ursprung, efter djurets
smackande läte: (i)kko(u). Senare leden
hör sannol. tillsammans med en del
slavo.-balt. reduplicerande bildningar för
ekorre, mård, iller, t. ex. fslav. veverica,
ekorre, litau. valveris, hanne av iller o.
mård, med vilka man, sannol. med orätt,
även förbundit senare delen av grek.
sldouros, ekorre (vartill dim in. mlat.
squiriolus > fra. écureuil, eng. squirrel).
— Ekorren kallas i vissa dial. granoxe,
varmed kan jämföras ä. dalm. furufnatt
(jfr furufnatten i en gammal visa om
Gustaf I o. dalkarlarna), ty. dial. baum-
fuchs, ty. eichkätzchen osv. Då djuret
inom folktron allmänt betraktas som
olycksbådande, äro möjl. dessa liksom
kanske ekorre eufemistiska kenningar;
jfr t. ex. under vessla. I en trolldosa
från Danmark (1300—1100 f. Kr.) har
enl. Schnittger Fatab. 1912 s. 104 bl. a.
anträffats underkäken av en ekorre.
eksem, ungt ord, hos Dalin 1871 med
grek. form; av grek. éktsema, egentl.:
genom hetta utdrivet, till vb. ektséein,
av ek-, ut, ur, o. tséein, koka (av ie.
stam jes-, urbesl. med jäsa).
ekvator, av nlat. ivquator, till cequäri,
göra lik, till wquus, lik (jfr ekivok)
= landsnamnet Ecuador (span.) i Syd-
amerika, på båda sidor om equatorn.
Jfr följ.
ekvilibrist, av fra. équilibriste, lin-
dansare, till équilibre, jämnvikt, av lat.
a>quilibrium ds., till cequus, jämn, lik
(se föreg.), o. libra, våg, det vägda (se
n i v e a u).
elak, ä. sv. även il(l)ak; Mak ännu
hos Dalin 1850 (jämte elak), dalm. jälåk,
fsv. elaker, dålig, usel = no. ilak ds.;
väl av e-, alltid, o. fsv. läker, motsv,
isl. Idkr el. lakr, dålig, ringa, no. laak.
lak, väl besl. med lack 1 (i lack o. Igte),
belacka; se även religion. Växlingen
av e-, i- torde bero på olika accentuering.
eld, fsv. elder, elcdh, y. fsv. även ildh-,
el(l)- = isl. eldr, da. ild, fsax. eld, ags.
éled, av germ. *ailöa-,* ailida-; jfr ags.
élan, bränna; enl. Sievers IF 4: 339 av äl-
dre 'aidlida-; i alla händelser väl ytterst
av en ie. rot ai i isl. eimr, rök, osv. (se
Emån), grek. aithö, bränner, brinner
(se eter o. est), osv. Om formen se
f. ö. Leffler Sv. lm. I. 7: 1 f. (s. 271 f.).
— Det allmänna germ. ordet för 'eld'
kvarlever i sv. lånordet fyr; se d. o.
En för ind., ital. o. slavo.-balt. spr. ge-
mensam beteckning representeras av lat.
ignis. — Eldfängd, 1700-t., partic. till
ä. nsv., sv. dial. fänga, fatta, om eld
o. d. (se få, fånga); alltså: som fattas
av elden, brinnande; sedan: som lätt
fattar eld, kanske i anslutning till ä. nsv.
eldfängig. Se f. ö. befängd, fäng-. —
elefant
117
Elof
Eldmörja, fsv. eldmyria = no., ä. da.
ildmorje; se f. ö. mörja.
elefant, = fsv., ty., från lat. elephas
(ack. elephantcm), av grek. eléphas, av
oviss härledning. Knappast, trots Ost-
hoff (som antager ett ie. el-, horn, i grek.
élaphos, hjort, osv.) m. fl., av indoeuro-
peiskt ursprung. Äldre germ. lånformer
se elfenben; jfr även under kamel. —
I fsv. dessutom elpender, från mlty.
elpendér (se djur), samt fil = isl. fill
(från pers. -arab. fil).
elegant, 1766 = fra., av lat. elegans
(ackus. elegantem), ytterst till eligere,
utvälja; alltså egentl.: noggrann i valet;
jfr elit.
elektrisk = ty. elektrisch, efter fra.
électrique, nlat. eleciricus, till grek. elek-
tron, bärnsten, till elektor, lysande.
element = fsv., da., ty. osv., av lat.
elementum, grundämne; många tolk-
ningsförsök, alla osäkra.
Eleonora, kvinnon., från ty. Eleonore,
jfr meng. Eleanor, Alianor (folketymolo-
giskt anslutet till grek. éleos, medlidande).
elev, Linné 1746, från fra. élcve, till
elever, uppfostra; under inflytande av
ital. allievo, till allevare, uppfostra = lat.
alleväre, upplyfta (till ad- o. levis, lätt).
elfenben, Bib. 1541, från ty. elfenbein
= mlty. elpenbén, ags. elpeiHd)bdn, vars
första led beror på lån från lat. -grek.
clcphas, äldre än de under elefant
nämnda orden.
elfte, se elva.
Elias, mansn., från hebr. Eli jdhu cl.
Elija, (min) Gud är Jahve (Jehova). —
Härtill Elis, till Elias som t. ex. Zack-
ri s till Zackarias.
Elin, kvinnon. = fsv., även: .Elin
(motsv. sv. dial. Åli Ygtld), isl., från
lat. Helena, av grek. (H)eléne; jfr Elna,
Ellen. I Sverige blev namnet omtyckt
genom sankt Elin i Skövde.
Elisabet, kvinnon., av bibi. -grek. Eli-
sabet, av hebr. Elisebeba, Johannes Dö-
parens moder. Härtill: Elise, Elsa,
Lisa o. Lisen (se d. o.).
Elise, kvinnon., se Elsa.
elit, från fra. élite, egentl.: urval,
participbildning till élire = lat. eligere,
utvälja (se elegant).
elixir, från arab. el iksir, som av
somliga anses lånat från grek. xérion,
torrt pulver, till xérös, torr.
eljest, eljes, 1500-t.: ellies(t), av fsv.
o?llighis, cell&ghis, med samma betyd,
som fsv. wllighar = isl. elligar; ad- av
germ. *alja-, annan = lat. alius (jfr
; följ. o. elände ävensom alias, alibi);
senare leden (enl. A. Kock Etym. belysn.
av några nord. ord o. uttr. s. 7 f., Lund
1911 ) genit. (i adverb, funktion) av leeghi
(se läge), alltså: vid annat (sak-)läge,
under annat förhållande. .Ellighar (i
huvudsak) = got. aljaleikös, annorlunda.
Ellen, kvinnon., från eng., av lat.
Helena, gr. Heléne; alltså egentl. samma
ord som Elin, Elna.
eller, konj., motsv. fsv. celler, celher,
ivllr o. kanske även fsv. (ellar (= isl.
' ellar, eljest), med acc. 1., jfr också fsv.
teUais), eller, eljest; sv. dial. ella(s).
Första delen (el- är germ. alja-; se elj est.
I övrigt har fsv. (eller tolkats på flera
sätt; se Kock a. st. o. där citerad litte-
ratur. .Ellar, isl. ellar, o. ceZ/a ha om-
bildats av ä. *celja, *adjar (motsv. got.
alja, utom, aljar, annorstädes) efter
(ellighar, isl. elligar, som i huvudsak är
identiskt med got. aljaleikös, annorlunda
(till germ. lika-, gestalt, se lik; alltså
egentl.: av annat utseende); cellas har
analogiskt adverbiellt -s. — Eller har
undanträngt det samnord. *eÖ(d)a = isl.
eda, fda. eth, eller = got. aipfianosv. Väx-
lade förr stundom med det obesl. heller.
Ellida, namn på Fritiofs skepp, se 1 o d j a.
Elna, kvinnon., genom synkope av
i, av ä. Elina el. Elena (= isl. Elina),
med huvudaccent på första stavelsen,
liksom i Elsa av Elisa; från Helena,
av grek. Heléne. Biform: Elin.
Elof, mansn., fsv. Elof, Elav, Elef
= fda. = isl. Eileifr; av urnord. * Aina-
laibaB, som med huvudaccenten pä
senare leden givit * Aunlävr, varav fsv.
Eläf, sedan Elof; och med samma accent
på den förra leden * .Einlcvivr> Eléf.
Om första leden se en 3 (jfr Erik);
den senare innehåller samma stam som
isl. leif, f., egentl.: lämning; egendom,
arv, o. de da. o. sv. ortnamnen på -lev;
se leva, lämna o. -löv. Jfr f. ö. Olof.
— Biform (med avljud i sista leden):
fsv. Elif = isl. Eilifr.
elritsa
118
Emma
elritsa, äling, Spegel 1685: elfverits
(genom anslutning till älv), frän ty.
elritze, äldre: erlitze, avledning av fhty.
elira, erila (ty. erlc), al (se d. o.); jfr
f. <>. al ku va, äling.
Elsa, kvinnon., genom synkope av /',
av fsv. Elisa, med huvudaccent pä första
stavelsen (liksom i Kina av Elina el.
Elena); gammal kortform till Elisa-
beth, vartill även Lisa o. Elise. Från
Elisabeth synes även fsv. Elisif = isl.
E / / is if h ii r s tam m a .
elva, fsv. cellova m. m., äldre aillivu
= isl. ellifu, da. elleve, motsv. got. ainlif,
fsax. elleban, fhty. einlif (ty. e//), ags.
cndlufon (eng. eleven; med assimil. av
/?/ > //), av germ. *aina-, en, o. snarast
Z/&-, lämning, rest (se leva, lämna,
men jfr även lån), varav även -Iv i tolv;
jfr litau. vénu-lika, 11, till vénas, en, o.
-lik-, lämning (se lån); alltså: elva =
ett över (tio). Bildningen i övrigt del-
vis flertydig. — Elfte, fsv. cellipte, cel-
lo fte osv. I elfte timman efter Matt.
20: 6, där dock uttr. betyder: i slutet
av dagen (numera: i sista minuten,
mycket nära att komma för sent).
elvabefängd, vard., sannol. med No-
reen V. spr. 5: 503 n. 1 till älva; alltså:
gjord tokig (befängd i den gamla betyd,
'besatt') av älvorna; jfr da. ellevild (äl-
dre elvevild).
elände, fsv. mlasnde m. m., f. o. n.,
landsflykt, elände, liksom ä. da. elende
från mlty. el(l)endc n. ds., av fsax. eli-
lendi, främmande land = fhty. elilenti
(tv. elend); jfr adj. mit}'. el(l)ende, främ-
mande o. d. (varav fsv. cvlande, jfr nsv.
arkaiserande de elända) o. det Nurn-
bergska gatnamnet die elende strasse,
främlingsgatan (utanför stadsporten); av
germ. * ali-land-ia-, varande i el. från
annat land, av *alja-, annan = lat.
alias (se eljest, eller). Till betyd, jfr
eng. wretch, usling, av ags. wrecca, lands-
förvist (se vräka, vraka), el. lat. cap-
tivus, fånge, varav ä. ital. catlivo, dålig,
ond, o. fra. chétif, usel, skröplig. — Hit
hör möjl. också Elsass, till flit}'. Eli-
såzzo, som sitter (bor) på andra sidan
(Rhen?), jfr Holst; dock omtvistat.
emalj, 1781: email, från fra. émail,
jfr ital. smalio; från germ. *small-,
avljudsform till smälta . — Av samma
stam komma de äldre sv. uttrycken för
'emalj': fsv. smcelt = isl. smelt, från
mlty. =; o. ä. nsv. smelts, smalls 1590-t.,
jfr ty. schmelz.
emancipera, av fra. émanciper, från
lat. emancipäre, avsäga sig sin egen-
domsrätt, lösgiva, göra fri, jfr manei-
pinm, eganderätt, egendom, till manus,
hand, o. capere, taga. — Härtill: éman-
ciper ad, emancipation. — Om kvin-
nans emancipation användes dessa ut-
tryck väl först på 1840- o. 1850-talen,
i slit av Fr. Bremer samt om den
bekanta mamsell Säger.
Emanuel, mansn., av hebr. Immanuel,
'Gud med oss'; jfr Matt. 1: 23. —
Kortform : Man n e.
embar, se ämbar.
emblem, från fra. embléme, av grek.
émblema n., till embdllein, inlägga, till en,
i,o. bållein, kasta (se bal 2); alltså egentl.:
inlagt arbete, prydnad. Jfr problem.
emedan, konj.; i ä. nsv. även 'allden-
stund, då ju' samt som temporal konj.
i betyd, 'så länge som' o. temporalt
adv., fsv. or ma?pan (e-), medan, emedan,
emellertid, av e- 1 o. medan, som förr
jämte temporal även hade kausal betyd.
emellan, fsv. e nollan, av e- 2 o.
mellan (se d. o.). Jfr med dat. plur. :
fsv. i ma>llum = isl. i millum, da.
imellem. Jfr även sinsemellan.
emellertid, ä. nsv. i medier tijdh
från mlty. middeler tit, under mellanti-
den, till adj. middel, jfr medel-.
emigrant, Tessin 1756, från fra., egentl.
part. pres. till lat. emigräre, av e, ex,
ur, från, o. migräre, vandra, flytta
Emil, mansn., från fra. Emile, av lat.
ÅZmilius.
emir, Attcrbom 1815: émir = ty.
émir (sällsynt även emir), av arab.
emir, 'amir, egentl.: som befaller.
1. Emma, kvinnon., från ty. — , jfr
fhty. Emma, Imma. Väl kortnamns-
form särskilt till namn på Irm- (såsom
Irmgard, Irmtrud) o. Ermin-, Irmin-
(såsom Irminburg, -hild), till ett germ.
*ermina-, *ermana-, väldig (= fsax.
irmin-, fhty. erman-, ags. eormen, isl.
jgrmun- i jprmungandr, jätteorm, m.
m.). Delvis kanske också en av de
emma
119
Engelbrekt
verkliga personnamnen oberoende namn-
bildning av samma slag som t. ex.
Nanna; jfr amma osv.
2. emma, även i emmastol, jfr
Knorring Förhoppn. 1843: 'en af dessa
förträffliga karmstolar som av någon
oförklarad dumhet kallas Emma'. Ordet
synes ha uppkommit ungefär vid denna
tid o. innehåller möjl. kvinnon. Emma.
emot, fsv. i möt ( = isl. i mot), varav
på grund av obetonad ställning av /':
emot; till fsv. möt n. möte o. d. (= isl.
möt, ags. gemöt), kvar i prepos. mot,
sbst. ledamot o. en del ortnamn, Mo-
tala, Åmot,; jfr möta o. med avs. på
bildningen ibland.
empir el. empirstil, till fra. empire,
kejsardöme m. m., av lat. imperium;
efter första franska kejsardömet under
Napoleon I (1804-1815).
Emån el. Äm-, fsv. Eem, jfr Em ma-
ån Nke, gårdn. Emma, ä. nsv. Ema-
(qoarn) vid Hällestadsån Ögtl., som tydl.
också hetat Em, samt en del sjönamn
Emmern, Ämmen, Em sjön, Em sen
(av Emsjön); till fsv. ember, eem, imma
= isl. eimr, dimma, rök, alltså med
samma betyd, som sjön Åm men, Am-
in elången (till ett fsv. älvnamn Ama),
varom under Omberg. Besl. med
Emån äro vissa sjön. på Im-(Immen,
Inimeln), dels av em- o. dels av avljuds-
formen im- i imma. Se närmare förf.
Sjön. under anf. namn.
1. en, sbst., fsv. en, sannol. analogi-
bildning för 'ene(r) i enebcer, sv. enelag.
motsv. isl. cinir, no. eine m., da. ene-,
jfr sydsv. cl i a 1 . , da. ener, no. einer m. m.,
ävensom lty. énberen, enbär, mhty. egn-
holz, ty. einberbaum. Då det synes väl
djärvt att, såsom skett, antaga, att de
tyska orden lånats från nord., måste
man väl låta den gamla sammanställ-
ningen med lat. jumperns, en (av *joini-
> *juni-), falla; det senare har f. ö. tol-
kats på flera andra sätt; se Walde o.
Charpentier Glotta 9: 55; jfr det däri-
från härstammande ge ne ver. — Till
avledn. ene n. hör t. ex. cnelag.
2. en, adv., framför räkneord: vid
pass, efter ty. ein i samma betyd., egentl.
neutr. till ein, en, såsom attribut till
det följ. uttr.
3. en, räkneord, pron. o. obest. art.,
fsv. en, cen = isl. einn, da. en got. ains,
fsax. en, fhty., t}-, ein, ags. ån (eng. one,
a), av germ. "aina-, av ie. *oi-no- = lat.
unus (ä. oinos; jfr noll 1), en, grek.
dial. oinos {oiné f.), etta på tärning, fir.
oen, preuss. ains osv.; jfr grek. ows,
ensam, av *oi-uo-, o. sanskr. eka-, av
*oi-ko-. — Härtill: en bett, sbst. o. adv.,
! väl neutr. till fsv. enbetter (uppvisat bl.
i betyd, 'envis'), till beta 2, här i betyd.:
' betsla o. d.; jfr no. einbeite n., till beite,
förspänning med betsel, formellt = bete
I 2. — Endräkt, se -dräkt. — Enstaka,
adj. = fsv., isl., till stake; jfr fsv. en-
stika, motsv. da. (vard.) enstig, till isl.
stika, stör, stake (resp. stik, pålar); se
! enstöring (slutet). Hos Bureus Suml.
o. 1600: enstakat m. sg.
ende = fsv., en speciellt svensk bild-
ning efter ordningstalen på -de, vartill
senare superi, endaste o. adv. endast,
i fsv. uttryckt med enaster, adv.: enast(a),
a t enasto. — Om sv. dial. enka, ende,
sc enkom.
energi, 1773, av fra. énergie, ett mode-
o. slagord under franska revolutionen
o. väl egentligen först då allmänt, av
grek. enérgeia, till energös, verksam, till
en, i, o. érgon, arbete ( = verk).
enfaldig, ä. nsv. ofta även -fallig(h),
-fållig(h), i betyd, 'menlös' t. ex. Bib.
1541 (enfållighe som dujfuor), i betyd,
'enkel' ännu t. ex. Dalins Arg.: enfal-
diga kläder, fsv. enfaldogher (-fall-, -fald-,
foll-), enkel (i motsats till tvåfaldig),
konstlös, uppriktig, simpel, enfaldig =
da. enfoldig, ty. ein föl tig osv.; utvidgning
av ett adj. motsv. fsv. enfalder, isl. ein-
faldr, got. ainfalps osv.; av germ. -fald-
o. -falp-; egentl.: som har en 'fåll', ett
veck (se -fald i g, fåll); jfr till betyd. -
utvecklingen lat. simplex, egentl.: med
j ett veck, enkel = sv. lånordet simpel.
— Fsv. -fald- ger ljudlagsenligt nsv.
-fåld-, -fåll- (jfr halda > hålla), -fall-
kvarstår (jfr falla). Nsv. -faldig kan
bero på kontamination, varjämte möjl.
accentförhållandena inverkat. — Sbst.
enfald, o. 1750, är en analogisk ny-
bildning till enfaldig o. enfaldighet.
engel, se ängel.
Engelbrekt, mansn. = fsv., där även
engelsk
120
enständig
Engelbert, från mlty., till folkslagsnam-
net Angler (se engelsk) o. germ. adj.
'berhta-, glänsande, ljus (= sv. bjärt,
se d. o.); jfr Albert, Robert osv.
engelsk, fsv. cengilsker, cenglisker =
isl. engilskr (cnskr), ags. cnglisc (eng.
english) osv.; avledn. av ags. Engle,
angler, en av de forngermanska stam-
mar, som pä 400-t. togo England i be-
sittning. Enl. somliga av ett landsnamn
Angul (Beda) = *angul i betyd, 'trång,
långsmal bavsvik', egentl. namn på havs-
viken Sehley i Slesvig, trol. besl. med
ånger o. -ånger i ortnamn. Dock
enl. Erdmann Uber die Heimat und den
Namen der Ängeln s. 114 i stället avledn.
av germ. "ångan-, spjut (se ängel 1, 2),
o. egentl. betydande 'spjutmännen'; jfr
t. ex. folknamnet saxare.
enhällig, i ä. nsv. även: enig, ense;
1593: riksens stenders . . . enhellige be-
gären ; från lty. einhellig, besl. med mit}'.
gehellen, överensstämma, fhty. hellan,
ljuda, hell, ljudande, sedan: klar, ty.
hallen, skälla; till en del ord med en-
kelt l, t. ex. isl. hjala, prata (jfr fsv.
ånamnet *Hia>la, i Hiceluby, nu Jäleby
Ögtl.), lat. caläre, ropa, grek. kélados,
skrik osv.; alltså urspr. : enstämmig (i
detta ords egentliga betyd.). — En växel-
form är det i ä. nsv. vanliga enhällelig,
t. ex. 1619, som torde vara en utvidg-
ning av enhällig o. sålunda knappast
grundord till detta. — Jfr f. ö. ä. nsv.
samhällig: 'Alle himlar sjunger / Med
samhällig mun' i Gamla psalmboken.
enhörning, fsv. enhyminger = isl.
einhyrningr, da. enhjorning; avledn. av
horn; jfr fhty. einhurno (ty. einhorn),
ä. nsv. enhörne Var. rer. 1538 osv.; efter
lat. unicomis (till unus = en 3 o. cornu,
besl. med horn) o. grek. monokérös (till
monos, ensam, enda, jfr sv. monad,
monogami o. grek. kéras, besl. med
hjort, horn).
enkannerligen, adv.,fsv. enkan(n)elika,
enkannar-, adv. till enkan(ner)liker, sär-
skild, synnerlig, motsv. isl. einkanligr,
einkenniligr, särskild, utomordentlig, jfr
einkanna, einkenna, utvälja; av en 3 o.
stammen i känna o. isl. kanna, söka få
veta; alltså: som kännes ensam för sig 1.
dyl. ; r-et beror på analogi, jfr e v i n n e r 1 i g.
enig, Messenius 1614 = da., från ty.
cinig, till en 3, jfr ens. Formellt iden-
tiskt är ä. nsv. (t. ex. Bib. 1541), fsv.
enigher, ende, ävensom isl. einigr, vem
helst som, ingen, fhty. einig; se även
under enkom o. enlig.
enkel, t. ex. 1655 (1643: inkell) =
da., från mlty, enkel, av germ. *ainkila-,
jfr got. ainakls, ensam, o. i fråga om
bildning o. betyd. lat. singulus (besl.
med sam-); avlett av en /c-bildning till
en 3; se f. ö. följ., änkling o. änka.
enkom = fsv., da. dial. = isl. einkuni,
särskilt, särdeles; egentl. dat. plur. (bil-
dat som ömsom) till fsv. adj. enka,
ende = sv. dial. (sydsv. ynka) = isl.
einka, säregen, speciell; till en 3. Jfr
även fsv. enge, isl. einga, got. ainaha,
ende, svaga former till ett adj., som
kan motsvara lat. unicus (av *oin-iko);
jfr under enig.
enlevera, av fra. enlever, av lat. inde,
därifrån, o. leväre, borttaga (egentl.:
göra lättare, till levis, lätt).
enlig(t), jfr ä. nsv. enliga, på ett o.
samma sätt, enlig som adj. bl. a. jäm-
lik, likartad, enig, fsv. enlig, enliker, en-
sam (= da. enlig), särskild, jämte adv.
enliga, enlika, ensamt, särskilt, gemen-
samt.
enorm, 1637, av fra. enorme, av lat.
enormis, av e- (ex), ur, från, o. norma,
rättesnöre, norm (se d. o.). Jfr ab-
norm.
ens, adv. = fsv., da. (i da. : enahanda)
= isl. eins, genit. sg. av en 3; i icke
ens, icke en gång o. d., dock väl från
lty., jfr ty. nicht eins, liksom även sam-
mans, överens har lty. ursprung, lty.
överens.
ensam, se = sam.
ense, yngre utvidgning av ens (efter
adj. på -se: gramse o. d.).
enskild, ä. -skylt o. -skilt, y. fsv. en-
skilder = isl. einskildr, av en 3 o. part.
pf. till skilia; jfr fsv. enskylder, till
skylder, skyldig. Om deras inbördes
förh. se Kock Sv. ljudh. 1: 450.
enstaka, se en 3.
enständig, t. ex. 1677, äldre: i{h)n-
siändig, t. ex. 1657 = da. indstwndig;
från lty. instendich = ty. inständig, med
utbyte i sv. av prefixet in- mot en 3
enstöring
121
epålätt
efter enträgen o. d.; jfr fhty. insten-
digo, ihållande, got. instandan, för vil-
ket i ett fall en liknande betydelse
brukar angivas (2 Timot. 4: 2: instand,
motsv. grek. epistethi); av in (se i) o.
stånd- i stånd(a). Bildning o. betyd. -
utveckling erinra starkt om lat. instans
med adv. instanler, enständigt, o. in-
stare, egen ti.: stå på, samt insistere,
egentl.: ställa (sig) på, sedan: insi-
stera.
enstöring", Dalins Arg., jämte ä. nsv.
o. sv. dial. enstö(h)ling (med tjockt /)
möjl. av ett ä. *enslörding, till "störd,
stel (av fsv. stirdher, styrdher), jfr No-
reen Sv. etym. s. 15; väl ombildning av
ä. sv. enstöding, (ännu Dalin 1850), fsv.
cnslöpinger = no. enstöding, även om en-
samt stående föremål; väl närmast av-
lett av ett adj. motsv. isl. einstédr (bl.
i fem.), bildat till standa, ipf. stöd, som
t. ex. adj. f&rr (sv. för) till fara, för;
jfr städse. Hör emellertid enstaka
direkt till stake liksom isl. einstika till
sbst. stika, stör m. m., kunde ju enstö-
ding tänkas närmast avlett av stod i
betyd, stolpe. — Ett likbetyd. o. snar-
likt ord är även enstöking Lind 1749,
ävensom enstöving Dalin 1850 (under
enstöding). — Härtill adj. en stör ig,
t. ex. 1821 ; jfr Swedberg 1709: enstgrig(t).
entente, svenskt ord först med
världskriget, om sammanslutningen mot
centralmakterna, av fra. entente, bl. a.:
överensstämmelse, gott förhållande, sam-
förstånd, till entendre, höra, förstå m. m.
(lat. intendere, ha för avsikt m. m.).
entlediga, 1561 (om fångar), från lty.,
ty. enllcdigen, avledn. av ty. ledig, fri
(sv. ledig). Ent- av ä. ani, i nominala
sammans.: emot, i verbala vanl.: bort
från, motsv. sv. an- 2, se även und.
entusiasm, 17 60- 1. (1735: -asmus) från
fra. enthousiasme, från grek. enthusias-
mös Plato, bildning ytterst till cn-lheos,
havande Gud i sig, ingiven av Gud, av
en (se /') o. theös, gud (i teologi osv.),
egentl.: ande (urbesl. med best, djur).
envig, upptaget från fornspr., jfr fsv.
en vlghc = isl. einvtgi n., tvekamp(egentl. :
enskild strid), jfr fsv. vigh = isl. vig,
n., strid, fhty. wic m. (i t. ex. Hedvig,
Ludvig), av verbstammen i fsax. osv.
wigand (familjenamnet Weigand), kri-
gare; se f. ö. vig, adj.
enär, se e- 2; i ä. nsv. även ren tids-
konjunktion.
eon, se under sann.
epidemi, Höpken 1772: epidemie och
fahrsot = ty. epidemie, fra. épidémie,
av grek. epidémia, till adj. epidémios,
egentl.: bland folket, kringspridd över
ett helt land, vanlig, i slit om sjukdo-
mar, av epi-, i, på, o. demos, folk (jfr
demagog osv.).
epigram, Kellgren, Leopold; tidigare:
former på -a — ty. epigramm, fra. épi-
gramme, av grek. epigramma, egentl.:
påskrift, om kortfattade dikter å bygg-
nader, minnesmärken m. m., till epi,
på, o. gramma, skrift (se gram ma tik).
epilepsi, Linné o. 1750; förr: former
på -ia, t. ex. B. Olai 1578 = ty. epi-
lepsie, fra. épilepsie, av grek. epilepsia,
anfall, i sht av fallandesot, egentl.: gri-
pande el. fattande i, till epilambdnö,
griper el. fattar i.
epilog, Lenngren = ty. epilog, fra
épilogue, av grek. epilogos, sluttal, slut,
av epi o. logos, tal (se logik).
episod, o. 1750: 'En ful Episodé"; av
fra. épisode, av grek. epeisödion, egentl.:
inskott, utifrån inkommet, i sht om den
i korsångerna inskjutna dialogen el.
handlingen, som urspr. var av mindre
betydelse för dramat, av epi, på, e/s, i,
o. en avledn. av (h)odös, väg (urbesl.
med sitta); jfr metod.
epistel = ty., av lat. epistola, av grek.
epistolé, egentl.: något översänt, till
cpistéllein, sända till (se apostel). Jfr
fsv. epistola, oblik kasus: epistolo.
epitet, Sahlstedt 1759, tidigare den
grek. formen = fra. épithéte, av grek.
epithelon, egentl. : det tillagda, tillfogade,
till epi, på m. m., o. iithemi, lägger,
ställer (jfr tema, tes, urbesl. med dåd).
epok, Linné 1741: epocher plur.; av
fra. époque, av grek. epokhé, hållpunkt
i tideräkningen, egentl.: hållande, till
epekhö, håller på (jfr under seger). —
I sv. tidigare: cpocha (ännu Lind 1749).
epålätt, 1790-t., från fra. rjxiulctte,
avledn. av fra. épaule, skuldra, av lat.
spat(h)ula = spatel (avledn. av spatha,
varom under p o r t e p é,s pade o. s p a d e r ),
er
122
estrad
1. er, se eder.
2. er-, prefix, nu betonat, förr obe-
tonat, från Ity ty. er- = flit. ir-, ar-,
ur-, egentl.: ur, ut, i verb o. devcrba-
tiva ord uppkommen obetonad sidoform
till fsax., flit v. ur- = sv. ur, ur-.
erbarmlig, Tegel 1622: ärbarmeligit
Tyrannij, från ty. erbärmlich, egentl.:
som uppväcker medlidande; se barm-
h ä rt ig, förbarma.
eremit, O. o. L. Petri: h-; Sehroderus
1635: e- = ty. eremit osv., från lat.
eremita, av grek. eremitcs, till éremos,
ensam; alltså: ensittare.
er g, se är g.
Erik, mansn., fsv. Eriker — isl. Eirikr,
av äldre *Ein-rikr; av en 3 o. rik-,
mäktig, härskare o. d. (se rik); med
dialektisk diftongisering av e till je, jä
i Järker (med bevarad nominativän-
delse -er). — Med avs. på n-bortfallet
i *Einrikr jfr under lärft.
eriksgata = fsv.; av mycket omtvis-
tad bärledning. Man bar tänkt sig en
sammansättning med personnamnet
Erik som kunganamn el. med samma
ord som appellativ med betyd, 'allhär-
skare'; el. en fördunklad bildning av
*epvreks-gata till fsv. vrceka ep i betyd,
'gå el. avlägga ed'; el. av * éprikis-gata
i betyd, 'edbekräftarens färd' el. snarare
'edbekräftelsens väg' till ett * rikia ep,
bekräfta ed (avledn. av rik i betyd,
'mäktig', jfr Häls. -lagens eprikice, *eprl-
kiar, edsavläggare el. dyl.). Litteratur
se Lindroth Hist. tidskr. 1912 s. 126 f.
jfr senare Wadstein s. tidskr. 1914 s. 38 f.
Erland, mansn., fsv. JErland (-leend)
= isl. Erlendr, Erland(e) m. m.; av en
stam e/7-, jfr fsv. ^Erling = isl. Erlingr.
Ernst, mansn., från ty., av fhty.
Ernust, jfr fhty. ernust, allvar, strid, o.
möjl. även isl. orrusta, strid.
erotisk = ty. erotisch, efter fra. éro-
iiqur, av grek. erötikös, till érös (genit.
érötos), kärlek; av dunkelt ursprung.
ertappa 1636, från ty. erlappen, av
er- med resultativ betyd. o. tappen,
famla, treva (besl. med tappe, tass, fot),
alltså: genom trevande el. famlande nå
fram till el. få tag i.
erövra, Sv. Sture 1563: äröuere, Gustaf
II Adolf 1615 = ä. da. erevre, från Ity.
erövcrn = ty. erobern (varav da. erobre),
av er- o. över, över; alltså egentl.: över-
vin na.
eskader, 1687: csqwadre, från fra.
escadre, av i tal. squadra, bildat till squad-
rare, lat. exquadräre, göra fyrkantig;
jfr sk vad ro n, kader, kadrilj.
Eskil, Äskil, mansn., fsv. Mskil =
fda. Eskil, motsv. isl.-fno. Askcll, Aske-
till, av as 1 (med omljudda o. oomljudda
former) o. k i 1 1 c 1 . Jfr Torkel.
Eslöv, fda. Esleff, av ett personnamn
o. det i sydsv. ortnamn vanliga -löv, av
äldre -lev (se -löv).
Esmeralda, kvinnon., se smaragd.
essay, från fra. O eng.), av lat. exa-
gium, försök; nära besl. med examen.
esse, se ässe.
essens, i sammans. med citron- 1688,
i betyd, 'väsen' 1648 = ty. essenz, fra.
essence, av lat. essentia, ett tings väsen,
till esse, vara (urbesl. med pres. är).
Jfr k vin t essens.
est, folkslag, fsv. ester m. plur. (i ä.
nsv. ofta i betyd, 'livegna') == isl. eistr
plur., Tacitus: Atstii osv. Av mycket
omstritt ursprung.; anses numera sna-
rast för germanskt. Enligt T. E. Kar-
sten Germ.- finn. Lehnwortstud. s. 210 är
Est- i Estland en omskrivning för bärn-
sten: germ. *aist-, besl. med lat. cestus
(*aidh-st-), glöd, isl. eisa (* aidh-sä-), eld
(jfr lat. glesum, bärnsten, egentl.: det
lysande o. bärnsten till brinna); enl.
Tacitus samlade Aestii denna produkt;
f ol kn a m n e t vore i så fall sekundärt. Andra
förslagsmeningar se Lindroth NoB 5: 41 ;
jfr även Noreen Fornv. 1920, s. 35.
j Mot dessa tolkningar med utgångspunkt
! i landsnamnet se dock förf. Ark. 34: 193
med not 1 : namntypen på -land är för
ung för att kunna bilda en antaglig
utgångspunkt vid härledningen av dxlika
urgamla folknamn; jfr Danmark. —
Esternas namn ingår i åtskilliga sv. ort-
namn,t. ex. Estö Sdml.,Estamåla Smal.
Ester, kvinnon., från hebr., möjl. ax-
ett persiskt ord för 'stjärna', motsv.
avest. star-, sanskr. siar- (urbesl. med
s t j ä r n a).
estrad, 1832, från fra. (egentl. provenc.)
estrade = i tal. strada, av lat. sträta
(via), stenlagd väg (se närmare stråt).
Estuna
123
evinnerlig
Estuna, se as 1.
etablera, från fra. établir, av lat. sta-
billrc, fastställa (jfr stab el, stabil).
etapp, av fra. étape, upplagsställe för
munförråd, handels- el. stapelplats, av
ffra. estaple, från germ. stapal- = stapel
(jfr stapelplats osv.).
eter, från fra., av grek. aithér (till
den under eld o. est omtalade ie. stam-
men aidh-, brinna o. d.).
etikett, Dalins Arg.: 'Lär dig Etiquet-
ten och Ceremoniellen'; om etikett på
böcker o. d. väl o. 1800; från fra. éti-
quelte, påskriftssedel, egentl.: uppsatt
(uppspikad) lapp, jfr dial. estiquete, spet-
sig pinne, till ffra. estiquer, sticka o. d., till
germ. stik-, stek-, sticka.
etsa, R. Foss 1621, ä. även ätsa, =
da. ctsc, från ty. åtzen, etymologiskt
samma ord som det inhemskt nordiska
isl. etja, ge till föda m. m.; germ. *atjan,
kausativum till äta, alltså: komma (nå-
got) att äta sig in i (något). Etsa för-
håller sig till etja som lånordet betsa
till beta 2.
etter, fsv. eter (ce-), sv. dial. även
ätter = isl. eitr, da. edder, fsax. étlar
fhty. eit(t)ar, ags. dt(f)or, av germ. *aitra-,
med r-suffix bildat av ait- i mhty. eiz,
varböld, till ie. roten oid i grek. oidos
n., böld, osv.; om fslav. jadu (*ed-),
gift, hör hit, äro meningarna delade.
— Hit hör Ätran,_ofta uttalat Ättran,
flodn., fsv. Ethra, lidriv = no. Eitra,
fhty. Eitcraha; jfr Eiterbah; alltså: den
etterkalla, liksom sjön. Et tern KindOgtl.
etui, 1750 (för kniv, gaffel o. sked),
från fra. etui, av ffra. estuis = span.
estuche, av ovisst ursprung.
etyd, från fra. étude, av lat. studium,
strävan, iver (se studium).
etymologi, ordforskning, av grek. ety-
mologia, avledn. av adj. clgmolögos, ord-
förskare, till étymon, ett ords sanna el.
verkliga betydelse el. förklaring, neutr.
till adj. ett/mos, sann, säker (av en
stam set-, till (e)s-, vara, o. sålunda
rotbesl. med adj. sann o. pres. är), o. en
bildning till légein, tala (jfr legend osv.).
Eugéne, mansn., från fra., av lat.
Eugenius, egentl.: ädelboren, till grek.
ev, väl (jfr evangelium), o. ie. roten
gen, föda (se geni, urbesl. med kön).
Eva, kvinnon., av hebr. chavva, liv.
— Ingår bl. a. i namnet på den gamla
brunnsorten E ved al vid Växiö, efter
landshövdingskan grevinnan Eva Mör-
ner.
Evald, mansn., från ty., jfr fhty.
Éwald, till fhty. éwa, lag (se äkta), o.
germ. stammen walÖ-, styra, härska,
råda (se våld, vålla; jfr Arnold).
Feng. Ewoldus, Ewald- (i ortnamn)
kan vara tyskt lån; om inhemskt, inne-
håller det ags. Éad-, Éd- (i Edvard)
el. ett Eo-. Möjl. har också funnits ett
inhemskt Evald (jfr fsv. ortn. Ewals
Finnland), vars första led i så fall har
annat ursprung.
evangelium, av grek. evangélion n.,
glädjebudskap, av ev, väl (jfr Eugéne),
o. en avledn. av dngelos, sändebud (=
ängel). — Evangelist, fsv. evange-
listcl (plur. -ar), av kyrkolat. evange-
lista, av grek. evangelislés, till evange-
lilsesthai, förkunna ett glatt budskap.
— En inhemsk germ. översättning av
'evangelium' är isl. gudspjall, från ags.
godspell, (eng. gospel), av göd-, (ur-
sprungl.) till god (sedermera anslutet
till gud), o. spell, berättelse (eng. spell,
förtrollning) = isl. spjall. Från ags.
kommer även fht}'. gotspell.
evar, se e 1.
evelig, (dial.), i var eveliga gång
o. d., från lty. ewelik, varje, för jew elik
= fhty. iowelih, av jo (= prefixet e 1)
o. stammen lik- i t. ex. vilken.
eventuell, av fra. éveniuel, tillfällig,
möjlig, till lat. evenlus, utgång, händelse,
till c (ex), ur, ut, o. venlre, komma (se
d. o.).
Evert, mansn., från ty., jämte Ebvrt
av Eberhard (se d. o.).
evident = ty., av lat. evidens (genit.
ev iden l is), till e (ex), ur, ut, o. part.
pres. av videre, se (rotbesl. med veta).
evig", fsv. evogher (även ctvogher =
ä. nsv. avig, ännu hos Tegnér, rim:
jävigt) = da. evig, från mlty. éwich, av
fsax. eivig = fhty. (ty. ewig); avledn.
av ett sbst., motsv. got. aiws, tid osv.
= pref. e- 1, alltid (se d. o.).
evinnerlig1, fsv. cevinnerliker, äldre
cevinneliker, även e- = fda. cevinneligh,
motsv. isl. d'fmligr, avlett av en adj.-
evärdlig
124
exportera
form, motsv. got. aiweins, evig, fhty.
éwin3 avledn. av germ. sbst. aiw-, tid
pref. c- 1 ; -vinne- för -vin- beror på
analogi efter de mänga andra fsv. adj.
med »bindevokal» {dopeliker — isl.
daudligr osv.), Kock Sv. lm. XV. 8: 7;
-/-et i evinner- är även analogiskt lik-
som i enkannerligen, sannerligen.
evärdlig, fsv. evcerpeliker (ce-) = fno.
cevcerÖligr, fda. evcerdeligh; till e- 1,
alltid, o. vcerpa, bliva (se varda).
exakt = ty., fra., av lat. exactus,
part. pf. pass. till cxigere, utföra, full-
borda, till ex, ut, ur, o. agcre, bandia
(se t. ex. agera).
exalterad, o. 1800, av fra. exalté,
part. pf. till exaller, av lat. exaltäre,
upphöja, till ex, ut, ur, o. altus, hög
(se alt).
examen, t. ex. 1635, förr stundom
neutr. = ty. osv., av lat. examen, un-
dersökning, prövning, tungan på vågen
m. m., av ex, ut, ur, o., snarast, *agsmen
till agere, driva, handla (se agera). —
Härtill: examinera, redan i fsv. = isl.,
av lat. exäminäre.
excellens, av fra. excellence, egentl.:
förträfflighet, utmärkthet, av lat. excel-
lentia, till excellens, part. pres. till ex-
cellere, höja sig upp el. fram (urbesl.
med hall 1, holme). Med avs. på
användningen av detta abstrakta ord
som titel jfr de ungef. likbetydande sv.
eminens, magnificens, majestät
ävensom härlighet, höghet, högvör-
dighet, nåd osv.
excentrisk, efter fra. cxcentriqne, till
lat. ex, ut, ur, o. centrum, medelpunkt;
alltså egentl.: som går utanför medel-
punkten.
excess = fra. excés osv., av lat. ex-
cessus, avvikelse o. d., till excedere, vika
av o. d., till ex, ut, ur, o. cedere, vika;
jfr process.
exekution — ty., av lat. execulio (genit.
-önis), till exsequi, fullfölja (= exek-
vera), av ex, ut, ur, o. sequi, följa.
exempel = fsv. o. Bib. 1541 i betyd,
'föredöme' = ty. m. fl., av lat. exemphim,
av *ex-em-lom, till eximere, uttaga, ute-
sluta, av ex, ut, o. emere, taga; alltså
egentl.: det utvalda, mönster, förebild.
— Härtill: exemplar = ty., av lat.
cxemplär(e), mönster, förebild, avskrift,
kopia.
exercera, = ty. exerzieren, av lat.
cxercere, öva, bedriva, av ex, ut, ur, o.
arcere, innesluta, hindra (vartill även
area, kista — ark 1); alltså egentl.:
släppa ut, befria. — Härtill: exercis,
av fra. exercicc, av lat. cxercitium (plur.
-ia), övning.
existens, av fra. existence, av nlat.
cxistentia, till lat. part. pres. existens
(genit. -stentis), av existere, uppstå, träda
fram, av ex, ut, ur, o. sistere, ställa,
stare, stå (se stå).
exkrement = ty., av lat. excremen-
tum, avsöndring, till ex, ut, ur, o. cer-
nere (perf. crevi), avskilja, sikta o. d.;
jfr sekret o. krita; väl urbesl. med
adj. ren.
expediera = ty. expedieren, av fra.
expédier, av lat. expcdlre, verkställa,
laga i ordning m. m., egentl.: lossa o.
d., till ex, ut, ur, o. pes (genit. pedis),
fot. — Härtill: expedition = ty., av
lat. expeditio.
expenser, plur., av lat. expensa, ut-
gifter, neutr. plur. till part. pf. pass. av
expendere, utbetala (se spendera, spis
2).
experiment = ty., av lat. c.iperimen-
tum, till experiri, försöka (urbesl. med
fara 1, 2). — Av part. expertus, erfa-
ren, kommer fra. expert, varav sv.
expert. — Jfr speditör.
explicera = ty. explizieren osv., av
lat. cxplicäre, utveckla, veckla upp, av
ex-, ut, ur, o. plicäre, vika (se pli).
explodera, av lat. explöderc, vissla
ut, driva ut genom handklappningar,
till plaudere Cplödere), smälla (jfr app-
lådera). — Härtill explosion, av fra.
explosion,, av lat. explösio (genit. -önis),
utvisslande genom handklappningar.
exponera, av lat. expönerc, till ex,
ut, o. pönere, ställa, lägga; jfr ponera,
position, post 1-3. — Härtill: expo-
sition, av fra. exposition, av lat. expo-
sitio (genit. -önis).
exportera, 1770-t. — fra. exporter,
av lat. exportöre, till er, ut, o. portöre,
bära, föra, urbesl. med vb. fara o. föra.
— Härtill: export, 1750-t., väl av eng.
export, varav även ty. export 1801.
express
125
fader
express, kurirtåg, ytterst från eng.
express, varav även fra. express (med
den inhemska varianten exprés, t. ex.
'un courrier exprés'), egentl.: ett tåg
med precisa avgångs- o. ankomsttider,
med noggrant bestämd fart o. d.; ytterst
av lat. adj. expressus, uttrycklig, tydlig,
part. pf. pass. till exprimere, uttrycka
(jfr press). — Även i express bud osv.
— Fra. exprés föreligger i sv. (värd.)
exprä, direkt, utan dröjsmål, enkom.
extas, 1760-t„ äldre: exlasi(e), t. ex.
1690-t. (U. Hiärne), 1700, 1735, av fra.
extase, av grek. ékstasis, hänförelse, sin-
nesrubbning, egentl.: bortryckande från
ett ställe, till existemi, rubbar (ur sin
vanliga ställning), till ek-, ex-, ut, ur, o.
(b)istémi, ställer (urbesl. med stå).
extra, av lat. =, utanför, utom, till
en avledn. av ex, ut, ur.
extrakt = ty., av nlat. extractum,
det utdragna, neutr. sing. till extractus,
part. pf. pass. till extrahere, draga ut.
extravagant = ty., av mlat. extra-
vagans (genit. -vayantis), till lat. extra (se
föreg.) o. part. pres. av vagäri, ströva
omkring (jfr adj. vag; urbesl. med
vackla); alltså: som strövar utanför el.
går utom (vissa gränser).
F.
fabel, O. Petri Kr. fabele: historia,
saga; i Bib. 1541: allmänt samtalsämne,
från ty. fabel, resp. (i yngre tid) fra.
fable, av lat. fäbula, berättelse, till ie.
roten bhä, tala, i t. ex. lat. fatum, ut-
sago, öde (jfr fé); urbesl. med bann,
bön; jfr även professor, profet.
Fabian, mansn., av lat. Fabianus,
avledn. av Fabius.
fabrik, Swedberg 1716, Dalins Arg.
= ty. osv., av fra. fabrique, av lat. fa-
brica, konst, verkstad, avledn. av faber,
hantverkare, konstnär (av ie. roten
dhabh, passa, foga, i fslav. dobru, vacker,
god, isl. dafna, bli stark, duktig; med
växelformen dliab i tapper, urspr. : sam-
manfogad).
facil, av fra. facile, medgörlig, lätt
m. m., av lat. facilis, lätt, egentl.: görlig,
till facere, göra (se facit).
facit = ty. fazit (1400-t.), af lat. =>
egentl.: det (ut)gör, pres. sing. till facere,
göra (till en ie. rot med uddljudande
dh- o. urbesl. med eng. do, göra, sv.
dåd osv.). Jfr faktor, faktum osv.
fack, liten låda, 1804 = da. fag, från
lty. fa(c)k = fhty. fah, avdelning, mur
m. m. (ty. fach), ags. fcec, även: tid-
rymd, av germ. *faka- = ie. "pago-,
till roten pag i lat. compäges, fog, grek.
pégnymi, fäster, pagé, fälla, fiskryssju,
jfr sv. lånordet kompakt; alltså egentl.:
sammanfogning. Om en rotvariant pag
se fager, foga, fägna. — Förr även:
fakt, 1764, Weste 1807 (som biform)
m. fl.; med / av okänt ursprung. — I
betyd, 'kunskaps- el. näringsgren' 1801
i en översättning från tyskan, men för-
kastas som osvenskt i Åbo allm. lit.-
tidn. 1803; upptages sedan av fosfori-
sterna i Polyfem, men ogillas som ger-
manism av Vitalis 1821 o. av Palmblad
1837. Mjöberg Festskr. t. Söderwall
s. 269.
fackla, t. ex. Lex. Linc. 1640 (fakla),
ä. nsv. även fakel, plur. faklar 1626,
jämte da. fakkel från lty. el. ty. facket
(fsax. fakla, fhty. faecbala), från lat.
facula, dimin. till fax, genit. facis, fackla.
fadd, 1746, jfr: pastor Fadd Lenn-
gren; Lindfors 1815, av fra. fade, av
omtvistat ursprung.
fadder = y. fsv., da.; jfr Var. rer.
1538: faddre m., faddra f. ; från mlty.
vadder(e); jfr fhty. gifalaro (ty. gevat-
ter), ags. gefwdera, översättning av lat.
(kyrkl.) compaler, 'medfader' i andlig
mening: dopet uppfattades som en ny
födelse, där faddrarna blevo barnets
andliga föräldrar; jfr gudfader, gud
mor. — I ä. nsv. även som motsv. ord
i ty.: kusin o. d., i hövligt el. gemytligt
tilltal.
fader, fsv. fapir = isl. fadir, got.,
126
fakultet
fsax. fadar, fhty. fatcr (ty. väter), ags.
/>/(/<■/• (eng. father), av germ. * fader =
le. *pafér ( "patér) : lat. pater, grek. pater,
sanskr. pilar, armen, nair, tokar, päcar,
fir. af/jir (med /»-bortfall); en urgammal
indoeuropeisk bildning av barnspråkets
/hi (jfr pappa) med avledn. -f(e)r, som
tjänar att uttrycka relativa begrepp o.
egenskaper (fader /v moder, öster ~
väster, lat. nosler, var ~ vester, eder,
osv.). — Den analogiska plur.-formen
/'(//(//■ i vissa sv. dial. o. i ä. nsv. mot-
svaras av fsv. plur. fadhrar. — Far
(= y. fsv.) har uppkommit i obetonad
ställning. — Jfr fäderne. — Gå till
sina fäder, efter 1 Mos. 15: 15, om
Abraham. — I got. (Ulfilas bibel) er-
sättes det blott en gång uppvisade fadar
av barnordet atta (t. o. m. i bönen
Fader vår), jfr de obesl. lat. o. grek.
atta m. fl. — Farfar, fsv. fapnrfapir
(till genit. fapur) = isl. fpöurfadir; dan-
skan har i stället numera bestefar; jfr
ty. grossvater (till gross, stor). I isl.
även afi, farfar (möjl. besl. med lat.
avus ds.), o. i fhty. ano (av barnspråks-
stammen an-, jfr lat. anus, gammal
kvinna, grek. annis, mormor, osv.).
fadermördare, om ett slags höga kra-
gar, 1846, motsv. da. fadermorder från
ty. vatermörder (1833); enl. somliga be-
roende på skämtsam förvrängning el.
missförstånd av likbetyd. fra. parasite,
som uppfattats som parricide = lat.
par(r)icida, som dödat nära släkting(ar).
fager, fsv. fagher, fager, skön, vacker,
redan i fsv. i förb. fagher ordh, vackra
ord o. löften utan mening (med den
fsv. komparationen fazghre, f&gherst kvar
i sv. dial.) = isl. fagr, da. fager, i ä. da.
också faur, feir (det senare efter kompar.
feire), got. fagrs (lämplig, passande),
fsax., fhty. fagar, ags. fa>ger (eng. fair,
bl. a. även 'blond'), av germ. *fagra-,
med r-avledn. (liksom bitter, diger»
vitter) till germ. /a§- i fägna o. (med
avljud) i foga, feja; med grammatisk
växling i got. fahéps, glädje. Grund-
betyd.: passande (som i got.); i fråga
om sinnesstämning: passande, harmo-
nisk. Med avs. på betyd. -utvecklingen
jfr fslav. lépu, skön, passande. Se f. ö.
de besläktade få, vb, fånga samt jfr
följ. — Betyd, 'vacker', som i riksspr.
numera förekommer blott i poetisk stil
(utom i t. ex. snutfager), är fullt le-
vande i flera dialekter. Om dess forna
folkliga karaktär vittna de synnerl. tal-
rika ortnamnen, där ordet ingår, t. ex.
o. 50 Fagerhult. — Jfr snutfager.
faggor, plur., i uttr. med i; under
1700-t. även sing. : föra i faggan, bära
i faggan, om fördärv, sjukdom o. d.,
som för ngt med sig, har ngt i sitt våld;
jfr sv. dial. med betyd.: värjo, gömmor;
enl. Spegel Gl. 1712 betyder faggor 'rim-
sor af kläderna'; = nisl. fäggnr, f. plur.,
restyg, jfr no. fagg, bylte, eng. fadge,
bylte (lån från nord.). Uttrycket bety-
der alltså: ha ngt i kläderna el. dyl,
Säkerl. bildat med intensivfördubbling
av kons. (av samma slag som de hos
förf. NTfF 3 R. XII s. 49 o. Mediagem.
behandlade oiden) till den stam, som
ingår i det sannol. från germ. spr. stam-
mande ital. fagotto, bylte (med rom.
suffix) (> fra. fagott eng. faggot; se
fagott); trol. till roten i foga osv.;
alltså egentl. : det sammanbundna el.
dyl., med likbetyd, släktingar i slav.
språk.
fagott, 1696 = ty., av fra. fagot =
ital. fagotto, bunt, knippa, antagl. på
grund därav att instrumentet uppkom-
mit genom hopvikning av bombarden;
ytterst av germ. ursprung, se närmare
faggor. — Förr på grund av sin behag-
liga ton även kallad dulcian (till lat.
dulcis, ljuv).
fajans, 1782, från fra. faience, efter
den ital. staden Faenza.
fakter, se under fukt er.
faktor, redan o. 1550 i olika betyd.;
om tryckerifaktor Dalins Arg. 1732; som
matem. term från 1700-t., av lat. factor,
som förfärdigar, till facere, göra (se
facit).
faktotum, 1617, i fullt modern betyd.
1706 = ty. osv., av nlat. faetotum, av
lat. imper. fac, gör (se facit), o. tötum,
allt (se total).
faktum, av lat. factum, gärning, egentl.
part. pf. pass. neutr. till facere, göra
(se facit).
fakultet, om universitetsfakulteter
1604, i den föråldrade betyd, 'vetenskap'
fal
127
falla
redan 1542 = ty. fakultåt osv., av lat.
facultas (genit. -ätis) förmåga, färdighet
(förr även i sv., t. ex. E. Tegnér), till
facilis, lätt, egentl.: görlig (se facil),
jfr adv. facnlter, lätt.
1. fal, till salu = fsv. = da. (blott
i vissa uttr.) = isl. falr, avljudsform
till fhty. fåli; av ie. pol- i sanskr. pana-
Cpolna-), pris, vara, resp. pel-, växl.
med pöl- i grek. pöléomai, säljer, o.
pel- i litau. petnas, lön, fslav. plénii
Cpelno-), byte, osv. Med dunkel vokal:
mlty. véle, fhty. feili (ty. feil); väl av
ie. *peM-. Jfr fal k a.
2. fal, skafthylsa o. d., sv. dial. även:
lapp, läderbot, fsv. -fal — isl. falr, ä.
da. o. da. dial. fal = ags. fealh, rör
(Lidén Eng. stud. 38: 338), av germ.
*falhu- m., bildat till *felhan, dölja,
göm ma o. d. (se f j ä 1 s t e r o. befalla);
möjl. besl. med fpreuss. pelläs, kappa.
3. Fal- i ortnamn såsom Fal byg-
den, Falköping, Falun, fsv. falan,
best. form, om Falbygden o. den slätt,
på vilken Falun uppstod (jfr: byggia
en stadh på Fahlan 1620), Faluköpunger
osv., jfr Karlfeldt: 'Hembygdens fala',
'Vinden rider på falorna' (arkaiserande);
egentl.: slätt; av en germ. stam fal-,
även t. ex. i da. Falster (bildat med ett
i urgamla önamn vanligt suffix -str-, jfr
Falsterbo) = ie. pol-, huvudsakligen
i slav. spr., t. ex. fslav. polje, fält, nam-
net på Polen (jfr polska), lillryska
polonynd, högslätt Cpolu-) osv.; besl.
med fält, flak, flat, lånorden palm,
plan, plån, vidare: grek. pélagos, hav,
egentl: havsyta, osv. — Falun är ack.
sing. best. form av detta ord.
falang, av fra. phalange, ytterst av
grek. phdlanx (genit. -angos), egentl.:
runt trästycke, stor käpp, urbesl. med
balk, bjälke.
falaska = fsv. = da. falaske, om-
tydning av ett ord motsv. sv. dial. falske,
ä. nsv. 1538, isl. fylske m., fhty. fala-
wisca f. (varav ital. falavesca), där-(i)s&-
är avledn.; till fsv. *fal, blek (i falna)
= isl. folr, fsax. falu, fhty. falo, fala-
wér (ty. fahl, falb), ags. fealo, fealw-
(eng. fallow), blek, black, av germ.
*falwa- — ie. * poluo- i litau. palvas,
blek, fslav. plavti (*poluo-), vitaktig, o.
f. ö. besl. med sanskr. palitd-, grå, grek.
polios ds., lat. pallidus Cpaln-), osv.,
även i armen.; med annan avledn.: germ,
*falha- i ty. dial. falch = litau. pdlszas
(Much ZfdA 40: 296); alltså en samin-
doeur. färgbeteckning, som i de nord.
spr. undanträngts av blek, gråblek.
F. ö. fört till ie. roten pele, brinna, i
fslav. paliti osv. (se flau slutet; jfr
brun till brinna). Jfr falna. — A.
nsv. även: falsna — sv. dial. farsna
osv.; dessutom sv. dial. o. no. falke, väl
med A'- avledn. till fal.
-faldig i taladjektiv, fsv. -faldngher,
= da. -foldig, efter mlty. -valdich ut-
vidgat av fsv. -folder i Ivaz-, marghf.
osv. (neutr. -falt i sv. tvefalt o. d.) =
isl. -faldr, got. -falps osv., till stammen
i fåll o. fålla; jfr avljudsformen ie.
plt- i grek. -pldsios (*pltio-), -faldig; till
en enklare rot p(e)l i lat. dtiplus (se
dubbel o. tvivel) o. väl även fålla
(för kreatur). — Jfr en-, margfaldig.
falk, fsv. falke = isl. falki, da. falk;
lån från mlty. valke = flit}', falcho,
motsv. senlat. falco, ital. falcone osv.;
av mycket omstridd förhistoria: enl.
somliga lån från lat. el. rom. spr. ; enl.
andra urspr. germ. För det förra an-
tagandet kunde bl. a. tala, att ordet
finns i samtliga rom. dial. utom rumän-
skan, men däremot, beträffande de germ.,
saknas i nord. spr. (såsom ursprungligt)
o. i ags. Ar namnet latinskt, kunde det
möjl. vara bildat till falr, lie, o. syfta
på klorna. Se bl. a. Suolahti Die deut-
schen Vogelnamen s. 327 f., Bruch Einfl.
d. germ. Spr. auf das Vulg.-lat. s. 8 (för
lat. ursprung). Jfr Falkenberg.
falka, i t. ex. falka på, fsv. falka,
bjuda ut till salu, A-avledn. av fal. 1,
varav även fsv., sv. dial., isl. fala, da.
fa le.
Falkenberg fsv., fda., efter det på
Falkberget belägna slottet.
falla = fsv., isl. — da. falde, fsax.,
fhty. fällan (ty. fallen), ags. feallan
(eng. fall); ej i got.; redupl. vb; med
-II- möjl. av -In-, väl i avljudsförh. till
litau. pnln, faller ("pöl-). — Falla ige-
nom, bli kuggad o. d., efter ty. durch-
fallen, av äldre dnrcli den korb fallen
(jfr få korgen, varom under korg). —
fallala
128
fan
Mod avs. på sbst. fall i betyd, '(slaktad)
d jurkropp' jfr Ii a d a v e r.
fallala, fallera, osv., interj. o. sbst.,
1657: fala fala falallerila, Bcllmanl791:
falliralliralla osv., motsv. da. fallala
in. ni., eng. falala osv., egentl. en re-
fräng, bildad av tonbenämningarna fa
o. la o. inkommen med den särsk. i
England o. Italien odlade form av mad-
rigalen, som med anl. av refrängen fått
namnet fala. Palmlöf i SAOB.
fallera, vb, Wivallius, i ä. nsv. även:
göra konkurs (jfr följ.), från ty. fallie-
ren, av ital. fallire, fela, slå fel (= fra.
faillir, se fela), av vulg.-lat. "'fallire,
biform till fallere ds., även: bedraga,
av mycket omstritt ursprung (se, utom
litteraturen bos Walde2, Reichelt Zfvergl.
Spracbf. 46: 344); jfr fals 1, falsk.
fallissemang, tysk bildning för fra.
faillite, konkurs, till föreg.
falna = fsv.: vissna, tyna bort =
isl. fglna, ä. da. falne, till adj. fal, blek,
i fal a sk a. Parallellbildning: da. falme.
fallrep, i uttr. vara el. bringa på
fallrepet, skämtsam anslutning till
sjöt. fallrep. Förr i uttr. på fallrep(et),
i betyd, 'till slut, till avsked', t. ex.
Hallman: 'På fallrep ta en sup', motsv.
i da., som även haft men nu knappast
har den förstnämnda anv. av ordet.
1. fals, svek = fsv., isl. = mit}.,
mhty., vals, substantivering av fsv. (osv.)
adj. fals, av lat. falsus, falsk, part. pf.
pass. till fallere, bl. a.: bedraga; jfr fal-
lera, falsett, falsk o. få t.
2. fals, kant, fog o. d., ä. nsv. falls
1697, från ty. falz, till fhty., ty. falzen,
lägga tillsamman, av germ. * fällan, väl
besl. med lat. pellere (av *pelderé), stöta;
se ambult, filt, propeller.
falsett, Wikforss 1804 = ty., liksom
många andra musiktermer från ital.:
falsetto, till fals 1, alltså: falsk röst.
— Tidigare i sv. den franska formen
fausset(l) 1780.
falsk, fsv. falsker=da. falsk, från mlty.
valsch = ty. falsch, biform till fals 1.
Falsterbo, fsv., fda. Falsterböde, -bö-
dha>; av da. önamnet Falster (se Fal-)
o. bod; efter de sjöbodar, där invånare
på Falster uppehöllo sig under sillfångst-
tiden.
familj, 1558, i ä. nsv. även familie
(vartill sammans. familjefest osv.)
m. m. = ty. familie, fra. familie osv.,
av lat. familia, egentl.: samtliga tjänarna
i ett hus, till famnlus, tjänare, av ovisst
ursprung (jfr, utom litteraturen hos
Walde2, Reichelt Zfvergl. Sprachf. 46:
344, stfni hävdar den gamla samman-
ställningen med sanskr. dhäman-, bo-
stad). — Ett inhemskt nordiskt ord för
'familj' är isl. hyski (se hjon).
famla, NT 1526: fambla = da. famle,
lty. fammeln, ä. eng. famble; med av-
ljudsformen sv. dial., no. fimla = mlty.
fimmelen, o. sv. fumla (se d. o.). Sannol.
av imitativ karaktär, med en bland dy-
lika bildningar vanlig formväxling; jfr
f u b b 1 a. Knappast, såsom antagits, besl.
med isl. funr, sv. dial. femmer, rask, o.
fir. eim (av ie. *peimi-) ds. Ordet har
ej heller, såsom man också hållit före,
uppstått genom metates ur isl. falma
ds., som är en avljudsform till germ.
*fölian = fsax. gifölian, beröra, känna,
mlty. völen (varav da. felé), ags. felan
(eng. feel) osv.
famn, fsv. famn, fagm m. m., famn,
börda som man bär i famnen = no.
famn, da. favn; samtliga former väl av
*faöm-, motsv. isl. faÖmr, fsax. falhmös
plur., fhty. fadam, -um (ty. faden, tråd,
egentl.: så mycket som avmätts med de
utsträckta armarna), ags. faidm (eng.
fathom); egentl.: utbredda armar, sedan
som måttsbestämning (i vissa språk en-
samt kvarlevande); av germ. *fapma-,
m-avledn. till germ. fap- i got. fapa
f., om hägnad (motsv. isl. *fpd, enl. M.
Oisen i vissa fno. ortnamn); besl. med
lat. patere, stå öppen (jfr patén, pa-
tent), grek. petdnnymi, utbreder, gael.
aitheamh (*patemä), ett längdmått, osv.
Jfr foder 1. — Enl. somliga ha dock
famn o. da. favn utvecklats ur ett
* fapmna- ;> * famna-; jfr den mlty. n-
stammen vademe m. ; alltså med n upp-
kommet i nomin. såsom t. ex. i brunn.
— I fråga om famn som måttsbeteck-
ning erinras om ty. klafter, famn (fhty.
cldfdra), besl. med ags. elyppan, om-
famna; jfr de ävenledes från kroppsdels-
namn utgående aln, fot, tum.
1. fan, på fjäder, 1727, från lty. fän
fan
129
fara
= holl. vaan, yngre biform till fana;
jfr ty. fahne i samma betyd.; i sv. neutr.
genom anslutning till borst, fjunosv.
2. fan, djävulen, ä. nsv. fånen P.
Svart Kr. = no. fan(en), da. fandén;
med bif. : fsv. fmndin osv.; från fris.
fannjen, fannen, fännen, egentl. part.
pres. med betyd, 'frestaren', ffris. fan-
diand = fsax. fandönd till fsax. fandön
= ags. fandian, söka, fresta, besl. med
in na (egentl.: söka nå el. finna). A.
Kock NTfT NR 7: 301 f. — Betr. kon-
struktionerna med ge o. för se djävul.
— Härtill: fan d ers, o. 1600, Messenius
1609: en fauners röra, egentl. genitiv
till lty. fander, med suff. -er bildat av
samma verb; o. fan k en = no., med
dimin.-änd. -ken (jfr fröken).
fana = fsv. (ä. nsv., t. ex. P. Brahe
Kr., även = fän i k a), no. = da. fane,
från mlty. vane — ty. fahne; jfr fhty.
fano m., got. fana m., tygstycke o. d.:
betyd, 'fana' möjl. från sammans. isl.
gunnfani = fhty. gundfano osv., egentl.
stridsduk (se Gunnar); besl. med lat.
pannus, duk, fslav. o-pona, förhänge.
— Härtill: fanjunkare, t. ex. Bellman
1770-t., Sahlstedt 1773: fanjunker = ä.
ty. fahnenjunker, till junker i betyd,
ung adelsman ; sedan om ung officer (som
bar fanan), o. därefter om äldre under-
officerare; jfr fänrik. Fanbäraren be-
nämndes tidigare ofta fanförare el. förare.
fanatisk, från ty. fanatisch, fra. fa-
natique, av lat. fänäticus, avledn. av
fänum, tempel; alltså egentl.: religiös
svärmare; jfr profan.
fanera, vb, o. faner, sbst., 1700-t.,
jämte holl. forneeren, forneer o. ty.
furnieren, furnier från fra. fournir, förse
med, skaffa (= furnera; se d. o.); jfr
eng. veneer, faner(a). Med avs. på -a-
av -o- jfr kalas o. kanin.
fanfar, o. 1800, från fra. fanfare; ljud-
härmande.
fant, huvudsakl. dialektiskt (i sht
norra o. västra Sverige), landsstrykare,
tattare o. d., t. ex. Fröding = no. ds.,
ä. da.: pojke, tjänare; från ett lty. ord,
varav även ty. fant, lymmel, narr =
mhty. vanz, skälm ; väl från ital. fante,
pojke, dräng, av lat. inf ans (genit. -fan-
tis), barn (varav fra. enfant), alltså =
Hellquist, Etymologlsk ordbok.
inf an t; egentl.: som ej kan tala (urbesl.
med bann, bön). — Härav väl familje-
namnet Fant. — Jfr fjant o. feminin-
bildningen fän t a.
fantasi, 1535, i ä. nsv. stundom neutr.
liksom i ä. da. (t. ex. Holberg), från
grek. pbantasia, ytterst till phainö
(av *bhaniö), synes o. d. ; egentl.: sjmlig-
görande o. d., besl. med fantom o. fe-
nomen.
far (fisk), se faren.
1. fara, vb = fsv., isl. = da. fare,
got., fsax., fhty., ags. faran (ty. fahren,
eng. fare), av ie. 'por- i grek. porevö,
sätter över, sänder, pöros, gång, por (se
por), växl. med *per- i fjord (ie. 'per-
tu-); sannol. även besl. med fjol (fjor),
fjärran, forn; se f. ö. följ., farsot,
fart, färja 1, 2, färd, föra. — Sekun-
dära betyd, äro 'handla, gå till jräga'
(redan i fsv.), t. ex. fara med lögn, 'för-
fara med, behandla', t. ex. fara illa med
(redan i fsv.), o. 'vara i en viss ställ-
ning, få ett visst öde', t. ex. fara illa,
avskedshälsningen farväl (redan i fsv.),
jfr sv. välfärd. — Härtill med ;n-av-
ledn. även: fsv. -farmber, last, sep arm
o. pråm. — Farkost, f sv. farkoster —
isl. farkostr, av vb. fara el. fsv., isl. far,
färd, och fsv. koster i betyd, 'sätt, till-
fälle, medel' o. d.; ordet har alltså äldst
troligen abstrakt betyd. Detta koster
är = isl. koslr, medel, verktyg, ä. da.
kost, sak, verktyg (jfr da. sljaalne koster);
samma ord som fsv. koster, villkor m.
m., isl. kostr, val, tillfälle, god egenskap,
sätt, got. kustus o. gakusts, prövning,
fsax., fhty. kust, val m. m., osv., av germ.
*kustu- o. 'kusti- till *keusan, välja (se
tjusa), motsv. lat. gustus, smak, osv.;
alltså ett annat ord än kost 1.
2. fara, sbst. = y. fsv. = da. fare,
från mlty. vare, försåt, fara, fruktan (jfr
förfära). = fhty. fära ds. (jfr ty. ge-
fahr), ags. fd-r, fara (eng. fear, fruktan);
besl. med isl. får n., vrede, fiendskap,
bedrägeri, skada = fsax. får n., försåtlig
förföljelse, vartill avledn. got. férja m.,
förföljare, spion; germ. stam "feer- =
ie. *per-, växlande med per i lat. peri-
culum, fara, men även; försök, prov (jfr
experiment), grek. peira (av *periä),
försök (jfr pirat); besl. med vb. fara,
9
faren
130
fason
alltså egentl. med grundbetyd, hos sbst.
fara av 'farande efter (för att skada),
förföljelse'; sedan med syftning på dens
tillstånd, som är utsatt för förföljelsen.
I det besläktade lat. perltns, erfaren,
foreligger samma betyd. -utveckling som
i f o rf a r en o. b e v a n d r ad. — .1 fr far-
sot. — Om farhåga se håg. — Löpa
fara, motsv. i da., efter ty. gefahr lau-
fen, möjl. efter fra. courir risque (jfr sv.
löpa risk).
faren, fisken Abramis balierus, Linné
1740, Sahlstedt 1773 med plur. farnar;
väl besl. med det från germ. språk här-
stammande lat. fario, antagl. 'forell';
egentl.: 'den spräckliga'; se forell,
fä r n a.
fargalt, fsv. /a/Y/aZ/er, till germ. *farha-,
svin, gris = fhty. far(a)h (jfr ty. dimin.
ferkel), ags. fearh (eng. farrow), av ie.
*porko-= lat. porcus, svin (vartill pors-
lin; jfr f. ö. under piggsvin), litau.
parszas, snöpt galt, fir. orc (med kelt.
bortfall av uddljudande p). Ä. nsv., sv.
dial. färre, sv. dial. far, farg o. farke
äro väl kortformer till far gal t. Bör
däremot isl. farri i Ynglingatal med
Schiick Stud. i Yngl.-tal s. 106 över-
sättas med 'galt' (o. ej med 'tjur' el. dyl.),
är ä. nsv. färre sannol. en gammal bild-
ning. Dock vill man ogärna skilja det
isl. oidet från fhty. farro, ags. fearr,
tjur, o. ty. färse, ko, av helt annat ur-
sprung. — Den egentliga innebörden av
den såsom det förefaller nästan tavto-
logiska sammans. färga lt är oklar;
flera möjligheter kunna tänkas.
farhåga, se håg.
farm, lantgård o. d., Dalin 1850, från
eng. farm, av fra. ferme, arrendejord,
till fermer, fastställa (här om arrende),
av lat. firmare, egentl.: göra fast, till
prmus, fast (jfr firma, firmamen t o.
konfirmera).
farmaceut, av grek. pharmakevtés, till
pharmakevö, ger läkemedel, till phdr-
makon, läkemedel.
fars, GT 1788, Leopold, Thorild; från
fra. farce, till lat. *farsus, för klass. lat.
fartus, part. pf. till farcire, stoppa;
egentl. alltså: 'proppad', med växlande
innehåll. Etymologiskt identiskt: färs.
farsot, Var. rer. 1538 = da. Jfr norrl.
dial. far n. ds., finl. faru f. o. farsjuka,
no. farang m., nisl. faraldr m., isl. fa-
rald n. Till vb. fara o. sålunda att
skilja från fno. fdrsött, farlig sjukdom
= mit}', vdrsucht ds. Jfr sot 2.
farstu, fsv. farstugha — fno. farstova,
till fara vb., kanske: stuga, där man
far (går) in o. ut. — Farstukvist, se
under kvist 2.
fart = y. fsv., da.; från mlty. vart,
färd, fart, av urgerm. *fardi- = det in-
hemska färd. Jfr lagfart o. kofferdi.
fartyg, o. 1660, lån från lty. = ty.
fahrzeug; äldst kollektivt: flotta; till tyg,
redskap (jfr tyghus, tygförvaltare).
fas, skifte o. d., från fra. phase, av
grek. phdsis, egentl.: kommande till
S3mes, till phainö, synes (jfr fantasi).
— Ett annat ord är fra. face, ansikte,
framsida (i t. ex. det ofta i sv. brukade
en face), av lat. facia, biform till faciés,
ansikte; jfr fasad.
fasa, sbst., egentl. oblik. kasus till
fsv. fasi m., o. vb. fasa = fsv., äldst
opers.; sannol. besl. med ä. da. fas, an-
grepp, stormlopp, da. dial.: krampryck-
ning (se A. Lindqvist Gramm. o. psykol.
subj. i sv. s. 15 ävensom till betyd. -ut-
vecklingen H. Petersson Zfvergl. Sprachf.
47: 246); jfr dalm. fasur (* faser), jätte,
buse, ösv. dial. fasakus, buse, den onde;
övriga släktingar, som, med andra ut-
gångspunkter, pläga anföras, synnerli-
gen osäkra.
fasad, 1752, av fra. facade, avledn.
av face, ansikte; motsv. ital. facciata
(ä. eng. faciate); till lat. facies, ansikte;
väl besl. med facere, göra (se facit).
Av det ital. ordet kommer ä. sv. faciat
1740 (o. möjl. tidigare).
fasan, Risingh 1671: phasshan; jfr
Asteropherus 1609: phasanter plur. =
ty. fasan (fhty. fasan, mhty. även fa-
sant) osv., av lat. phasianus, (fågel) från
floden Phasis i Kolchis.
fashionabel, 1838, från eng. fashio-
nable, till fashion, från fira. fazon, se
fason.
fason, 1636: phason = ty. fasson, av
fra. facon, av lat. factio (genit. -önis),
handlande, handlingssätt, till facere, göra
(se facit). Jfr fashionabel. — Ety-
mologiskt samma ord är ä. nsv. fansun
fast
i
31
fattas
(fantzun osv.) 1544 — 1631 = ä. da., från
mlty. Jfr Spegel Gl. 1712: 'fansiin kal-
las nu facorC. Inskottet av n har för-
siggått i lty. o. är av samma slag som
i ranson (lat. ratio).
fast, fsv. faster = isl. faslr, da., fsax.
fast, ags. ftést (eng. fast), jfr fhty. festi
(ty. fest), av germ. *fastu-; jfr sanskr.
pastyd-, fast bostad. Med avs. på de-
klinationsväxlingen i de germ. spr. jfr
blid, blöd, sen. tunn o. under möda.
— Som adv. inhemskt i betyd, 'mycket':
fast mera osv.; i (ä.) nsv. i betyd,
'nästan' från ty. — Fast, fastän, konj.,
först i ä. nsv. tid; egentl.: så mycket
som; i ä. nsv. också i betyd, 'även om';
jfr fsv. sva fast som, såväl som, lika
mycket som.
1. fasta, lagfartsbevis = fsv., till det
av fast avledda fsv. fasta, genom laga
formaliteter överlämna. Jfr följ.
2. fasta, vb, hålla fasta o. d. = fsv.,
isl. = da. fäste, got. fastan, mlty. västen,
fhty. fästen (ty. fästen), ags. fa>stan (eng.
fast); sannol. redan i hednisk tid med
rituell betyd. — Härtill: fasta, sbst.
= fsv., isl., fsax., fhty. (t}r. fästen) =
da. fäste; jfr det fslav. lånordet posta m.
— Egentl.: hålla(nde) fast vid (näml.
vissa religiösa föreskrifter); sedan även
i profan betyd. Jfr fastlagen, Fa-
stingen.
fastage, 1722, från ty. =; ombild-
ning av fnstage, av fra. =, egentl. lagg-
kärl, till ffra. fust (fra. fat), av lat. fustis,
påk (jfr under bösta o. lavett).
faster, 1651: faaster, 1724: farster,
motsv. da. faster, av det vanliga ä. nsv.
farsyst(h)er, t. ex. G. I:s reg. 1529, Var.
rer. 1538 osv., av fad(h)er syster, t. ex.
O. Petri 1528, fsv. fapursyslir = isl.
fpdiirsystir.
Fasting(en), marknad i Kristinehamn,
ä. faste-ting, av fsv. * faslo-ping n. plur.,
ting i fastan. Jfr Distingen o. under
mässa.
fastlagen, nu uppfattat som best.
form, i ä. nsv. även: karnevalsupptåg,
gyckelspel, fastlagsnarr, fsv. fastelag hen
jämte fastelaven = ä. da. fastelagen, da.
faslelavn; lån från mlty. vaslelavent,
dagen före fastan, till avent, afton (i
betyd, 'dagen före' ; jfr p å s k-, j u 1 a f t o n),
o. vastel-, genom dissimilation av västen-,
jfr ty. fastenabend, fettisdag. Från början
användes ordet blott om närmaste dagen
före fastan (fettisdagen), sedan om de
tre närmaste före denna o. numera om
hela veckan. Uttrycket sammanhänger
37tterst med det gamla, redan hos Ta-
citus anmärkta bruket hos germanerna
att räkna dygnets början från föregående
natt (se natt); jfr ty. fastnacht i betyd,
'dagen före fastan'. — Se även fettisdag.
fat = fsv., där även : klädesplagg,
effekter — da. fad, isl., fsax. fat, fhty.
faz (ty. fass), ags. fast (eng. fat); ett got.
*fat väl i span. hato, portug. fato, gar-
derob, av germ. *fala- = ie. *podo-,
växl. med ie. ped- i fhty. givåzzi, ba-
gage (ty. gefäss, kar, fat), got. fétjan,
utrusta, pryda, o. ie. pöd- i litau. pådas,
kruka, fat; besl. med fatta, alltså: det
omslutande.
fatabur, arkais., i bildl. hem.; i egentl.
betyd.: fatbur (»fatburen på Björkvik»),
ä. nsv. fata-, fate-, fatubnr, fsv. fatabur,
förrådskammare = isl. fatabur, kläd-
kammare, skattkammare, da. fadebur,
till bur 1 o. fat i den äldre betyd, 'klä-
der, effekter'.
fatal, o. 1700, från fra. =, av lat.
fatälis, egentl.: av ödet bestämd (se fe).
Jfr om an v. förf. Festskr. t. Sdw. s. 237.
1. fatt, beskaffad, i hur är det
fatt? osv.; ex. fr. Bib. 1541; motsv. da.
fat; av fsv. fat(t), neutr. till fäper, å. nsv.
fadd, no. faadd, part. perf. till få; alltså
med samma betyd, som i no. det andra
part., fengen, av samma vb; jfr f. ö. sv.
hund fat t = no. hundefingjen, folk-
fat t, folklik, o fat t, oformlig, klumpig
(Kock Från fil. för. i Lund 1897, s. 3 f.).
2. fatt, i få fatt på, i o. d., med
motsv. uttr. i fsv. o. da., från lty. fat
krigen, till sbst. fat, grepp, tag, till
fatta.
fatta, fsv. fala, jämte da. fatte från
lty. fat(t)en = fhty. vazzön (ty. fassen),
ags. fatian (jfr eng. fetch); besl. med
fslav. po-pudq, fattar; väl till isl. feta
(ipf. fal) finna väg, nå fram, sanskr. pd-
dyaté, gå till, nå osv. (se författa, f j ät,
fjätter, fot).
fattas = y. fsv. fattas, fatas = no.
fullast, da. fattes, bildat av fsv. neutr. fat,
fattig
132
feja
bristande, i uttr. såsom ther war engom
faat el. finsk-sv. fem minuter fått i två,
till adj. fä (se fattig, få 2, and-
fådd); jfr isl. fdttask, minska, till néutr.
/'(i//.
fattig", y. fsv. fatigher, -iker osv., ä.
fsv. fätöker = isl. fätokr, da. fattig; av
fsv. /'d. litet, ringa, till adj. /ar, isl. /"dr,
paneus (se få 2), o. töker = isl. /0Å*r, av
germ. 'tökia-, vbaladj. till taka = taga
(av samma slag som t. ex. gäv, häv)
med betyd.: som kan el. får taga; alltså:
som har litet att taga av; jfr lat. pauper,
fattig, av samma stam pau- som ingår
i fä-, o. -per, som förvärvar (till pario).
— Fattig för * fattig beror på förkort-
ning av u till ä framför tt; jfr blaggarn.
— Ordets bildning är f. ö. analog med
fåfäng. — Fattig som en kyrk-
råtta, t. ex. Modée 1738.
fauna, nylat., till lat. Faunus, romersk
fruktbarhets- o. fruktsamhetsgud (varav
sv. faun), väl besl. med favere, gynna;
se favör.
Paurås, härad i Hall. fsv. Fwrthusa>,
urspr. namn på byn Faurås vid utlop-
pet av en å; sammans. med os, åmyn-
ning, jfr med avs. på ö > u det av
samma ord bildade Åhus. Senare leden
är väl färd; möjl. syftande på färj-
ställe; jfr Noreen Spr. st. 3: 106.
favör, gunst, fördel, Spegel 1685: thet
Faveur, av fra. faveur, av lat. favör,
gunst, jfr favere, gynna, av mycket om-
stridd härledning; jfr fauna.
faxe m., lösta, rågsvingel, Bromus
secalinus, närmast dialektord; /i-stams-
utvidgning av germ. *fahsa- n., hår, i
isl., no. fax, man, fsax., fhty. fahs, hu-
vudhår, ags. feax ds.; i ty. dial. fachs,
styvt gräs = ie. *pokso-, o-utvidgning av
s-stammen *pok(o)s, varav sbst. får; se
d. o. Faxe är alltså etymologiskt iden-
tiskt med de isl. mytiska hästnamnen
Hrimfaxe, med rimfrost i manen, o. Skin-
faxe, med skinande man. Samma grund-
betyd, anses av somliga (sannol. med
orätt) ingå i det likbetyd, lösta; se d. o.
fé, 1746, från fra. fée, av vulg.-lat.
fäta, ödesgudinna (i Fata Morgana) =
lat. fäta, plur. till fätum, öde, egentl.:
det utsagda; jfr fabel.
feber, 1551, i ä. nsv. även neutr.,
t. ex. A. Oxenstierna = da., från mlty.
feber n. = fhty. fiabar (ty. fieber), ags.
fefor n. (eng. fcver), från lat. febris f.
(varav fra. fiévre); omstritt; snarast med
grundbet3rd. 'hetta'. — Gamla inhemskt
germ. beteckningar för 'feber' äro t. ex.
got. brinnö (till brinna); heitö (till
het); ags. hriÖ = ty. ritten, egentl.: darr-
ning o. d. (besl. med isl. hriÖ, storm);
fsv. kaldasot, även: frossa (till kall).
februari, egentl. från genit. till lat.
Februärius, reningsmånad (se kyn dels-
mäss a), till februo, renar. — lä. nsv.
i stället rent latinska former el. det in-
hemska gögoniånad m. m. (se göje-
månad).
feg, fsv. fegher, bestämd till döden
(Rökst.: fai&ian, ackus., nj^ss död) =
isl. feigr, fsax. fégi, mlty. veige, ags. fdege
i samma betyd.; i ags., mhty. även:
'rädd (att strida)', den enda betyd, i
ty. feige. Den fsv. betyd, kvarlever i
sv. dialekter; betyd, 'feg' i sv. o. i da.
feig beror på lån från ty. Av mycket
omstridd o. oviss härledn.; senast, min-
dre tillfredsställande, fört till litau. pal-
kas dum.
Fegen, stor sjö på gränsen mellan
Alvsb. o. Jkpsl., ombildning av fsv.
Fyghpir VGL IV, med samma avledning
som i fno. sjön. YgÖir (nu Ögderen); ett
urgammalt namn, sannol. av den ie.
stam phuk-, germ. /«g-, som ingår i
grek. poiphyssö (av -phukiö), blåser,
fryser, litau. puka, snöyra, växl. med
ie. p(h)ug- i lett. puga, vindstöt = germ.
fak- i sv. dial., isl. fok n., om damm,
snö o. d. som yr omkring, sv. dial.
fjuka, fsv. fiuka, isl. fjiika, da. fyge, fara
el. yra omkring i luften, osv. (jfr under
fjun o. fågel); alltså egentl.: den blå-
sande el. dyl. Se förf. Sjön. 1: 154 f. o.
om formen Fegen s. 113 f.
feja, Bib. 1541, ä. nsv. även fäga,
liksom da. feie från mlty. vegen = ty.
fegen, rengöra, sopa; härmed i sv. möjl.
sammanfallet ett med ie. e bildat in-
hemskt *fceghia = isl. fä>gja, göra blank,
jfr isl. fäga, göra ren, smycka m. m.;
anses vanl. besl. med fager, foga osv.,
alltså egentl.: göra passande; kanske
dock snarare till sanskr. paja- n., glans,
glädje (se under fägna).
fejd
133
fena
fejd, fsv. feghp, feyd, ä. nsv. även
feide, jämte da. feide från mlty. veide =
flity. féhida (ty. fehde ny upptaget), ags.
fcuhd, hat, fiendskap, strid, av gcrm.
*faih-ipö, till adj. *faiha- i fhty. féh,
fientlig, ags. fäh, utsatt för förföljelse
o. hämnd (eng. foe, fiende) osv., jfr
got. faiha n. plur., jämte bifaihön med
ngt olika betyd.: (begå) oförrätt, be-
drägeri o. d.; av ie. poik-, jfr fpreuss.
po-paika, bedrager ~ litau. piktas, ond,
vred. Om fir. öech, fiende, som vanli-
gen föres hit (ie. *poiko-), är besl., torde
vara ovisst (se H. Pedersen Ark. 20: 382).
— Fejdebrev, från mlty. veidebréf.
1. fela, jfr fsv. misfelas, slå fel, o.
pres. fegler (= feiler) ds., jämte da. feile
från mlty. feilen — ty. fehlen, eng. /a/7:
från ffra. faillir; etymol. identiskt med
(det egentl. ital.) fallera (se d. o.). —
Fel n. = mlty. feil m., jfr ty. fehler m.,
fra. faille. — Fel, adv. i slå fel o. d.,
P. Svart Kr., jfr lty. feil slån osv.
2. fela, sbst., se fiol.
Felix, mansn., av lat. felix, fruktbar,
lyeklig.
Fellingsbro, härad o. socken i Vstml.,
fsv. Ficelandsbro, till fsv. mansn. Fice-
land o. bro i betyd, 'anlagd väg'. Samma
personnamn ingår i Fjärdingslö v (se
d. o.). En annan förmodan se Noreen
Spr. stud. 3, rättelser.
fem, fsv. fcem = isl. fim(m), da. fem =
got. fimf, fsax. fif, fhty. fimf (ty. fiinf), ags.
fif (eng. fwe), av germ. * fimfi = ie. *pen-
k"e i lat. quinqiie (med qu- från det föl-
jande qu- el. från qiial(t)uor), grek. pénte,
sanskr. pånca (jfr puns c h ), ir. cöic, litau.
(böjd form) penki, osv.; med annan bild-
ning: fslav. pefi. — Germ. -/"genom assimi-
lation med uddljudet. I nord. språk hade
man väntat ett samnord. *fef (fsv. *fcrf);
fsv. f(cm beror på partiell anslutning
till ordningstalet * fimti (varav fcem(p)te
efter vokalen i fcem), isl. fim(m) på full-
ständig anslutning till det samma. — Ej
kunna räkna till fem, Brasck 1645,
motsv. i da., ty., span. (no sabc cuantos
son cinco) m. fl.; i da. även til li, syftande
på fingrarnas antal å ena resp. båda hän-
derna, vilket vid räkning spelade en
viktig roll i äldre tider, liksom ännu
vid inlärande av räknekonsten; jfr lat.
ncscit quot digitos habet in manu, han
vet ej, hur många fingrar han har på
handen, ävensom sv. kunna på sina
fem fingrar, motsv. da. kunne paa
sine fingre. På de fem fingrarna syftar
även uttr. det är så säkert som fem.
— Till det av fem avledda sbst. femma
hör uttr. det var en annan femma.
Motsv. uttr. äro t. ex. i da. det var et
andet par buxer, i eng. thafs anoiher
pair of shoes (skor), i fra. c'est une
autre paire de manches (ärmar). —
Femte, fsv. fa>m(p)te (med -ce från fem),
även fimte, motsv. isl. fimti, got. fimfta,
ty. fiinfte, eng. fifth osv., n-stammar,
motsv. o-stammarna grek. pémptos, lat.
quintus (se kvint) osv. — Femtio, y.
fsv. f&mlio, ombildat av fa>.mtighi = isl.
fimm tigir, got. fimf tigjus, ty. fiinfzig,
eng. fifty osv.; av fem o. germ. *tc£u-,
tiotal; se tjog o. tio. — Femton, fsv.
fa>m(p)tan, motsv. isl. fimtän, got. fiinf-
taihun, ty. fiinfzehn, eng. fifteen osv.;
av fem o. germ. *tehun (= tio) el.
(i de nord. spr.) möjl. avljudsformen
*tcehun (jfr got. -téhund, tiotal; se
Kock Ark. 9: 137 f. ; dock ovisst, varom
se tio).
feminin, adj., ytterst av lat. feminl-
nus, kvinnlig, till femina, kvinna (san-
nol. med f- av ie. dh, till roten dhe(i)
i dia).
Femmen, sjön., Smål., av fsv. * Fami-
i gårdn. fsv. Fo3msrydh, Fimsidh ; dia-
lekternas uttal visar hän på ett i sv.
annars ej uppvisat germ. * faima- —
fhty., ty. feim, ags. fdm (eng. foam),
skum, jämte no. feim i liknande betyd.,
av ie. *(s)poimo-, jfr lat. spiima ds.;
alltså: skumsjön; se förf. Sjön. 1: 116
o. p i m sten.
fena, Spegel 1712, antingen utvecklat
ur fsv. fina el. i yngre tid uppkommen
utvidgning av ett fsv. * fin = ä. nsv.
fe(c)n, fann, Lex. Linc. 1640 osv. (ii ven
fen plur.) = sv. dial.; av germ. *finö(n)-;
besl. med likhet, mlty. vinne (ty. finne),
ags. finn (eng. fin) med -/i/j-, möjl. upp-
kommet ur //-stamsböjning (jfr kvinna:
got. qino); med //i-avledn. i sv. dial.
fime, flaml. vimme (även: snärp); jfr
f. ö. sv. dial. fen n., fena, agn, borst
(jfr ko fen, sv. dial. kornfena), no. finn
fenomen
134
fiber
in., Nardus stricta m. m.; av ic. rot
(s)pin- i fhty. spenala, nål, i avljudsförh.
till lat. splna, törntagg; lat. pinna, fena,
tinne m. ni., kan innehålla gammalt
-/i/j-, men även utgå från ett *pit(s)nä,
1 pidnä m. ni., jfr litau. spitnå, spänn-
torn; av en enklare ie. rot (s)pi, vara
spetsig, i lat. spica, ax, jfr finne, spik,
spira osv.
fenomen, av grek. to phainömenon,
till phainö, synes, alltså: det ögonsken-
liga, uppenbara, påtagliga; besl. med
fantasi, fantom.
Feodor, mansn. från ry. Fedor (uttal: :
fjådor), från grek. Theodoros (= Teo-
dor).
Ferdinand, mansn. från ty., med i ä.
tid växlande o. dunkel första led; andra
leden är germ. nanp-, våga, i n än n as.
ferie, jämte t. ex. eng. fair, marknad,
ytterst från lat. férice, vilo- el. högtids-
dagar, flat. fesice, besl. med festum (se
fest). På äldre lån beror stammen
i fira.
fernissa, ä. nsv. fernis, 1554 osv.,
fernisa m. m., y. fsv. fa>rnissa, från
mit}', fernis, fornisse = ty. firnis; från
fra. uernis (> eng. varnish; jfr vernis-
sage ) = ital. vernice; flera tolknings-
försök, mer el. mindre osäkra.
fest, Bib. 1541, fsv. fcest(er), motsv.
da., ty. fest, från lat. festum ; jfr ffra.
feste ( fra. fete, eng. feast) från mlat. festa ;
besl. med ferie.
fet, fsv. féter = isl. feitr, da. fed, fholl.
feit, mht\\ veiz; härtill avledn. : germ.
'faitian, göra fet: isl. feita, mht}'. veizen,
vartill part. pf. urgerm. *faitida-: fholl.
feitit, lty. fett (se fett nedan), fhty.
feizzit, feizt (ty. feist), ags. féted, fdett
(eng. fat), som sålunda ej få identifieras
med fet vilket utgår från urgerm. *faita-
= ie. *poido-, i avljudsförh. till fsv. fite
m., fetma, isl. fita, fett, fet vätska, fsv.
fitme (se fetma o. Fittja), samt fsv.,
isl. fitna (: fet = fsv., isl. hitna : het).
Egentl.: svällande; jfr grek. pidax, källa;
till en enklare rot pi i grek. pion, fet;
i avljudsförh. till avest. paeman-, moders-
mjölk, enl. somliga motsv. germ. faim-
i ags. fcémne, jungfru, egentl. digiverska,
isl. feima, blygsam kvinna; jfr i fråga
om betydelseövergången fslav. déva, lat.
fémina, (ung) kvinna, till roten dhei,
dia (se dia). — Fettisdag, 1701, an-
nars ofta fetetisdag 1691; motsv. ty. dial.
felter zislig Schweiz, flaml. vette dinsdag,
fra. mardi gras; av omstritt urspr. : enl.
somliga på grund av den starka o. feta
mat, som under den katolska tiden på
den dagen vankades; enl. andra egentl.
en förvrängning av vit-tisdag (o. mot-
svarigheter), syftande därpå att man då
endast fick äta 'vit mat' (fsv. hviter mä-
ter), dvs. mjölkmat o. smör; jfr ä. nsv.
hvite tisdag o. d., 1662, 1703), i vilket
fall det fra. uttr. finge betraktas som
en översättning; även andra möjliga
tolkningar ha framställts. Under 1600-t.
var annars den vanliga benämningen
fastlag(hen); se f. ö. Fastlagen. Jfr
närmare Louise Hagberg Sv. lm. 1911,
s. 521 f. --Fett, Var. rer. 1538 =
da. fedt, väl från lty. fett, egentl. sub-
stantiverat neutr. till lty. adj. fett, urspr.
part. till germ. vb. *faitian (se ovan),
el. möjl. substantiverat av det inhem-
ska neutr. fett av fet (jfr världsalltet
o. d.). Ä. nsv. feet, t. ex. 1664, 1697, ut-
går möjl. från ett lty. *fét — isl. feit n.
fetaliebröder, hist., se viktualier.
fete, fät, se fest.
fetisch, från fra. fétiche, av portug.
feitico, som subst.: amulett, avgudabild;
av lat. facticius, konstgjord o. d., till
part. -stammen fact- i facere, göra.
fetma, sbst., fsv. fitma, oblik kasus
till fsv. fitme m. = da. fedme, i avljuds-
förh. till fet; med avs. på avledn. jfr
sötma, fsv. rudhme, rodnad (se d. o.),
osv. Härav vb. fetma. — Ett annat
gammalt ord för 'fetma' är fsv. fiti m.,
a. nsv. feta f. Bib. 1541 (: fet = fsv.
hiti: het; se hetta).
Fi-, en form av fä, i ortnamn, se
under fä.
fiaker, 1731: fiacrc, från fra. fiacre,
efter den helige Fiacrius, vars bild bru-
kades som skylt för dylika hyrkusk-
droskor.
fiasko, 1847: gjort fiasko; ej hos Da-
lin 1850; jfr ty. fiasko machen, efter ital.
far fiasco; väl till fiasco, flaska, men i
övrigt oklart.
fiber, 1755 = ty., från fra. fibre, av
lat. fibra.
fibla
135
fil
fibla, bot., jfr ä. nsv. ftfler plur., sv.
dial. fibler, Arnica montana, ävensom
nisl. fifill, maskros, no. fivel, ängsull,
fibl, maskros, till isl. fifa, ängsull; möjl.
besl. med fjun (se d. o.).
Fiby, ortn., se under fä.
ficka, Serenius 1741, Linné 1745 =
da. fikke, från lty. ficke = ty. ; av som-
liga ställt till mhty. ficken, fästa (fic-
korna fästes förr utanpå kläderna), av
ital. ficcare, av lat. *figicare, till figere,
fästa (jfr affisch, fisch), el. enl. Bron-
dal Substrater og laan s. 151 till ficken
i betyd, 'stöta, sticka', "alltså: det vari
man sticker el. stoppar något (med be-
tydelseanalogier under pung, t as k a). —
Ordet har undanträngt det gamla ordet
för 'ficka' t as k a, som kvarlever ännu
i ä. nsv. o. i dial., jämte lomma = da.
lomme.
fidibus, egentl. ty. studentord; av
omtvistat urspr. ; enl. somliga dat. plur.
till lat. /ides, sträng på musikinstrument,
o. beroende på en skämtsam omtydning
av Horatius Od. 1: 36: Et thure et fidi-
bus juvat placare.
fiende, fsv. fiamdc, fiandc, även: djä-
vul = isl. fjdndi ds., da. fiende, motsv.,
med något avvikande bildning, got.
fijands, fhty. fiant (ty. feind), ags. féond
(eng. fiend, djävul) osv. ; egentl. part.
pres. till germ. *ftjén, hata: got. fijan,
isl. fjd osv.; jfr got. faian, tadla, till ie.
roten pi i sanskr. piyati, hånar. Jfr
med avs. på bildningen frän de. —
Fientlig, från lty.
fiffa (upp), 1850-t. =no. fiffa; dunkelt.
fiffig, Fr. Bremer 1834 = da., från
ty. p fiffig, till pfiff, knep, egentl. vbalsbst.
till pfeifen, pipa, o. sannol. urspr. syf-
tande på fågelfängarens efterhärmning
av fågelns läte.
figur, redan 1520-t. = ty., från lat.
fgura, till ie. roten dhig, bilda, forma
i deg; jfr fsv. figurera, förebilda.
fika, ä. sv. ännu fiker, fikle (t. ex.
Bellman, Weste 1807), fsv. fikia, ivrigt
sträva, även: skynda (såsom ännu i ä.
nsv. o. dial.) = isl. fikja(sk), da. fige;
meng. fiken kan vara nordiskt; möjl.
besl. med no. fika, ivrigt röra med ar-
marna, jfr mhty. ficken, gnida fram o.
tillbaka.
fiken, fsv. fikin = isl. fikinn, ä. da.
figen; jfr nyfiken; bildat till föreg.
Ordet innehåller ej participets ändelse
utan tillhör liksom t. ex. sticken en
grupp nordiska adj. med betyd, 'benä-
gen till el. böjd för' (motsv. adj. på
-sam), som utgå från bildningar med
germ. -Ina-. — I sv. dial. även fiksen.
bildat som ledsen osv.
Fiken, kvinnon., se Sofia.
fikon, sing. till fsv. fikon neutr. plur.,
i anslutning till inhemska bär- o. frukt-
namn på -o/j (t. ex. ollon) bildat efter
mit}', vigen (varav da. figen), plur. till
vige = fsax., fhty. figa (ty. feige), eng.
fig, motsv. fsv. fika = isl. fik(j)a, ags.
fic; ytterst, liksom så många bär- o.
fruktnamn (se t. ex. körsbär), från
romarna: av lat. ficus, fikonträd, fikon,
som direkt el. indirekt sammanhänger
med grek. sgkon, båda orden snarast
oberoende av varandra lånade från nå-
got medelhavsfolk. — Formerna med k
väl direkt från lat.; de med g däremot
genom romansk förmedling (fra. figne
osv.). — Ä. sv. smällfikon i betyd, 'smäll,
stryk'; jfr ty. ohrfcige, örfil, till feige,
fikon; liknande uttr. för 'stryk' se f. ö.
förf. 1600-t:s sv. s. 60. — För sig står
det oförklarade got. smakka = fslav.
smoky. — Fick du fikon, Zakarias, dvs.
lång näsa; enl. E. Tegnér Ord o. bild
1894 s. 157 sammanhängande med fra.
faire la figue (å qn) = ital. far la fica,
varefter ty. einem die feige(n) weisen,
egentl. betecknande en skymflig åtbörd,
f. ö. beskriven av Ovidius. Det da. uttr.
fikst du pa>ren, Z. är i så fall en om-
bildning. Hur Zakarias inkommit i uttr.
är obekant. Samma ursprung har möjl.
även grek. sgkophäntes, falsk angivare
(sv. sy k of an t), egentl.: den som 'visar
fikon (åt någon)'?
1. fil, rad, 1776, från fra. filc = ital.
fila, av lat. filum, tråd, vartill även
avledn. filé; jfr defilera, filigran,
prof i 1.
2. fil, rasp = fsv., da.; från mlty.
vile lånad biform till det inhemska fsv.
fccl = ä. da. fcel, fhty. fihala, fila (ty.
feilc), ags. féol, fil (eng. fde); av om-
tvistat ursprung; väl snarast av germ.
stam *finhl-, en instrumentalbildning
(11
136
final
på -l (jfr sk o v cl, tvål o. a.) till ic.
roten pi(ri)k, ristar o. d., i sanskr.
pimcdti, uthugger, osv. Dunkelt är
isl. pel, fil (väl med p för f; jfr dock
förf. Ark. 7: 160 n. 3 o. Liden Stud. s.
42 n. 5, som här antaga en parallell-
bildning av ie. roten te(n)k). Litteratur
so t ö. Falk-Torp s. 1458.
3. fil-, i filbunke, ä. nsv. även
/i/c- 1637 såsom ännu i dial., filmjölk;
jfr ä. sv. fil Linné, i Finnl. även neutr.,
no. file, fel(e) m.; av mycket omstritt
ursprung; kan ej, såsom dock stundom
skett, skiljas från isl. pel n., löpnad
mjölk, i vilket fall p snarast är det
äldre uddljudet; sannol. alltså ett germ.
*penh(i)la-, till roten i tät (*penh-t-), tät-
mjölk. Litteratur se Falk-Torp s. 1458.
filé, från fra. filet — ital. filetto,
kanske med suffixbyte för filé, ffra. filee,
av *filatum, till lat. filum, tråd (se fil
1), alltså efter formen el. utseendet.
filfras, järv, 1672: fillfrass, från ty.
vielfrass, egentl.: storätare, från mlty.
veelvråtz med omtydning efter veel, myc-
ket (se full), o. vrdtz, fråssare; väl
urspr. (genom hanseatiska pälshand-
lande?) lånat från no. fell- el. fjallfross,
av fjäll 1 o. no. fross, jfr isl. o. sv. dial.
fress, hankatt, som möjl. är släkt med
fräsa, fräsa o. frus a. Enl. Böhtlingk
Ber. d. sächs. Gesellsch. d. Wiss., Phil.
hist. Kl. 1901, s. 35 f., är däremot det
no. ordet tvärtom en ombildning av det
tyska.
filial, av nlat. filiale, neutr. till mlat.
filiälis, till lat. filius, son, o. filia,
dotter.
filigran el. -gram, från fra. filigrane
= ital. filigrana, av lat. filum, tråd
(se fil 1), o. gränum (= sv. korn).
filipin, från fra., omtytt efter ty.
vielliebchen, hjärtanskär (ein v. essen,
spela f.), även flerstädes i Tyskland om-
bildat till philippinchen.
Filipstad, stadsn., 1611, efter prins
Karl Filip, son till stadens grundläggare
Karl IX.
filister, C. F. Dahlgren; egentl. tyskt
studentuttryck: bräcka; som det före-
faller utgånget från Jena i slutet av
1600-t. Stundom härlett från det bib-
liska folknamnet filisléer i motsättning
till det utvalda folket, judarna, dvs.
här: studenterna. Ordet synes emel-
lertid äldst ha använts om stadssoldater,
vilka här som i Sverige ofta benämndes
med öknamn (jfr ä. sv. korv). Enl.
Schröder Streckformen s. 20 f. däremot
en förlängd form av ett inhemskt förakt-
ligt uttr. fister.
film, från eng. film, hinna, av ags. fil-
men, besl. med grek. pélma, fotsula m.
m., o. fjäll 2, jfr även fäll.
filolog = ty. philolog(e), av lat. phi-
lologus, vän av vetenskaper, senare:
språklärd, av grek. adj. philölogos, som
älskar vetenskap, till philos, kär, o.
logos, tal, berättelse m. m. (jfr logik),
till légein, säga, samla (jfr lexikon)
= lat. legere, läsa (jfr legend osv.).
filt, y. fsv. filter P. Månsson = da.
filt, från mlty. vilt = fhty., ty. filz, ags.,
eng. felt; av en germ. s-stam *feltaz,
*filliz (sedan *filtir-, vartill de från germ.
lånade mlat. filtrum, ital. feltro, fra.
feutre, jfr filtrera) = ie. *peldos, till
roten peld, stöta (se fals); filten bere-
des genom stampning; jfr det analogt
uppkomna kläde ävensom det inhem-
ska uttr. för filt under tova med lik-
nande betyd.-historia. Erdmann Kleid u.
Filz (Skr. utg. av Hum. Vet.-Samf. i
Ups. I. 3). — Filta sig, jfr ty. sich
filzen.
filtrera, från fra. filtrer, avledn. av
filtre, lärt ord vid sidan av det äldre
feutre, till germ. filt- (se filt); alltså
egentl.: sila genom filt.
filur, filour St.-post. 1780, filur Kexel
1790-t.; felouer pl. Lucidor o. 1670,
philou 1767, filou Bellman = da. filur;
ombildning av fra. filou, skälm; sannol.
skedd i da. i anslutning till ä. da. =
ä. nsv. lur, listig person, filur, från mlty.
lur ds. (se lura 1).
fimmel- el. fimmerstång, fimber- 1549,
båda formerna på 1600-t.; av okänd
härledning (jfr isl. fimbul-, stor?).
fin = fsv. = isl. finn, mlty. fin, ty.
fein, eng. fine; från ffra. fin, ital. fmo,
till ett mlat. finus, ytterst till lat. finis,
slut; alltså egentl.: fulländad, fullkom-
lig o. d.; jfr följ. o. raffinad. —
I Finhyllt, se hyllt.
final, ytterst av ital. fmale, slutstycke
finanser
137
finurlig
(i sht om musik), till lat. finis, slut (se
fin).
finanser, från fra. financc = ital.
finanza, summa, inkomst, av lat. ''finan-
tia, till * finare, klass. lat. finire, sluta;
alltså egentl. : slutprestation, betalning;
den moderna betyd, är ung; i ä. nsv. :
list, knep (= ä. da., mlty.).
finger = fsv., m. o. n. = isl. fingr,
da. finger, got. figgrs, fsax., fhty. fingar
(ty. finger), ags. finger (= eng.), av germ.
* fingra- av *fengwra- — ie. *penkHro-,
väl till ie. *penk"e = fem, sannol. besl.
med fslav. pestT, knytnäve (av *penksti-)
o. i avljudsförh. till fhty. fiist (ty. faust)
ds. (av *pnksti-); jfr hand = grek. kont-
1 -konta, tio. Jfr om de ofta gemen-
samma indoeur. beteckningarna för fing-
rar o. tår under tå. — Guds finger, efter
2 Mos. 8: 19: 'Detta är Guds finger'. —
Se genom fingrarna med, t. ex.
Petreius 1615, motsv. i da., lty. o. ty.;
egentl.: hålla handen för ögonen o. se
mellan fingrarna, dvs. se vad man vill.
— Fingerborg, i ä. nsv. vanl. -borr,
om vilken form se Tamm Spr. o. st.
2: 217, jfr no. fmgerbjor(g), -bor(g), ä.
da. -bjarg, -bor, till bärga i betyd,
'skydda'; alltså egentl.: fingerskydd.
fink, ä. nsv. fmke, o. 1638, lån från
mlty. vi nke = fhty. fincho (ty. fink), av
germ. *fink(i)an-; jfr ags. finc (eng. fineh),
av germ. *fmki-; utgår från bofinkens
lockton, som brukar återges med pink el.
fink el. tvint (jfr dial. norrtvint, berg-
fink) el. (eng.) chink m. m. Ej besl.
med spin k.
finka, 1843, från lty. vinke i vinken-
bur, fängelsebur, väl (skämtsam) kort-
form till mlty. venknisse, fängelse.
finkel, 17 35 = da., förkortat av lty.
fmkeljochen, ty. -jochem (ä. nsv. fmkel-
jockum); enl. Kluge lånat från tjuvsprå-
ket av judet3'ska fmkeln, koka, o. Jochen
(Joachim), förvridning av hebr. jajin,
vin; däremot enl. Schröder PBB 29:
558 f. egentl.: 'fencheljauche', av fänkål
o. ty. jaucbe, stinkande vätska (äldre
jiichc).
finna = fsv., isl. = da. finde, got.
finpan, fsax. filhan (av * finpan) o. fin-
dan, fhty., ags. findan (ty. finde n, eng.
fmd), av germ. *fcnp-, fend- = ie. pent-
i fir. ctaim, finner (med /)-bortfall);
möjl. nasalerad form till pet i lat. peto,
strävar, söker, alltså egentl.: gå för att
söka (till roten pet, falla, flyga, se f j ä-
der o. penna); ävenså väl besl. med
fsax. fåthi (av *fanpia-), gång, fhty.
fendo (av *fanpian-) osv., fotgängare
(se finne 1), liksom med lat. pons
(genit. pontis), bro (se ponton), grek.
pönios, hav, o. patos, stig (av *pnto-),
sanskr. pdnthä- ds., osv. Jfr fund o.
fynd. — I betyd, 'tycka' yngre lån
från ty. finden (jfr fra. trouvcr ds.).
1. finne, folkn. = fsv., jfr isl. finnr;
Tacitus: Fenni, Ptolemaeus: Phinnoi,
plur.; av omstritt urspr. ; bl. a. fört till
stammen i finna med avljudsformen
*fanpian-, fotgängare (se ovan), o. fattat
antingen som 'vandrarefolk' el. 'samlare-
folk' samt f. ö. sammanställt med Finn-
veden (Jordanes: Finnaithae); germ.
grundform: fenpn- > fenn- > finn-; el.
också betraktat som sekundärt i för-
hållande till landsnamnet Finnland,
som i så fall snarast innehåller en ter-
rängbeteckning. Litteratur t. ex. hos
T. E. Karsten Germ. -finn. Lehnw.-stud.
s. 228 f., jfr SNF IX. 3 o. Noreen Fornv.
1920, s. 33 f.
2. finne, blemma, B. Olai 1578 (om
ansiktsfinnar) = da., från lty., ty. finne
i.; besl. med de under fena anförda
orden med grundbetyd.: spetsig o. d.
Finnland, urspr. blott om Egentliga
Finnland; det nuvarande Finnland kal-
ledes Österland; se f. ö. finne 1.
fint, t. ex. Columbus Ordesk. (pl.
finter) = da. fin te, från ty. finte, av ital.
finta, låtsad stöt vid lat. fäktning, stam
finct-, till fmgerc, föregiva, bilda (urbesl.
med deg); jfr följ.
fintlig, till föreg.; i den nuv. betyd.:
fyndig o. d., t. ex. 1752 osv., anslutet
till finna. I ä. nsv., t. ex. Swedberg
1713, även: kännbar, ömmande; väl ett
annat ord, jfr ty. empfindlich. Dess-
utom uppträder i ä. nsv. ett fint(e)lig,
befintlig, från ty.
finurlig, Kellgren 1770 (i brev, där
betyd, dock ej är fullt klar); i äldre
tid, t. ex. 1813, även: lin, smånätt; väl
nybildning av adj. fin efter naturlig
o. a.
fiol
138
flttja
fiol, 1640 (se nedan) = da., från lty.
viole, violin, från fra. viole = ital. viola
(jfr violin); av mycket omstridd här-
ledning; .snarast av mlat. vitula (jfr t.
ex. provenj. uiutla) till lat. vituläri,
jubla, o. Vitula, segerjublets gudinna
(sannol.: *uoi, jubelrop, jfr grek. eool),
jfr till betyd.: ags. (Beow.) gamen-wudu,
harpa {:gamen, jubel). Av samma vi-,
tula kommer det västgerm. "fipula,
som ligger till grund för ags. fidele (eng.
fiddel), fhty. fidula (ty. fiedel), isl. fidla,
tsv. fipla, sv. (dial.) fela, fejla. Se D.
Fryklund Stud. i mod. språkv. VI. 3:
102. — Jfr Lex. Linc. 1640: 'fiol vulgo
fedela*.
1. fira (högtid o. d.), Balck 1596:
tilbidne och firadhe aff hivar man; absol.,
i sht om arbetare: hålla sig borta från
arbetet, t. ex. 1657; från lty. firen =
fhty. firön (ty. feiern, varav da. fejre);
mycket gammalt lån från lat. feriäri,
hålla vilodag, avledn. av feria? (se ferie
o. fest), vartill även mhy. vire, högtids-
dag = ty. feier. Med avs. på germ. T
i gamla lån från lat. ord med é jfr t.
ex. krita o. siden. Jfr f. ö. fyr 1,
fyraben.
2. fira, släppa efter tåg o. d., P.
Svart Gensv. 1558 — da. fire; från lty.
firen; jfr eng. veer; dunkelt; möjl. från
fra. virer, vrida (se gir land).
firma = ty., från ital. =, urspr. : bin-
dande underskrift av ett handelshus,
sedan om handelshuset självt; till ital.
firmare = lat., egentl.: befästa, till fil-
mus, fast (jfr farm o. följ.).
firmament = mhty., ty., av lat. fir-
mamentum, stöd, fäste, till firmus, fast;
se fö reg.
fisa = isl. fisa, da. fise, mhty. visen;
jfr fsv. fis m., med f-avledn. i mit}7.,
mhty. vist (ty. fisf) osv.; — no. fisa,
blåsa, pusta; väl till en ie. rot (s)pis i
lat. spiräre, blåsa m. m. (med -s- > to-
nande s > r liksom i auröra: öster
osv.).
fisch, spelmark, av fra. fichc, till lat.
'figicäre, fästa (se affisch, ficka).
fisk, fsv. fisker = isl. fiskr, da. fisk,
got. fisks, ty. fisch, eng. fish; allm.
germ. ord, germ. * fiska-, jfr ie. *piski-
i lat. piscis o. ie. *peisko- i fir. iasc; f. ö.
dunkelt. Gemensam indoeur. beteckning
för 'fisk' saknas; jfr t. ex. sanskr. måt-
sya-, men grek. ikhthys osv. — Få sina
fiskar varma, A. Oxenstierna 1647;
'troo wist at Salvius j sin tijdh fuller
fåår sine fiskar warma', Kolmodin 1732;
ett av de många äldre uttr., där 'stryk'
o. d. betecknades med namn på mat-
rätter; jfr munfisk o. förf. 1600-t:s
sv. s. 60. — Fiskare = fsv. (ej i land-
skapslagarna), uppträder som egentlig
yrkesbeteckning först i ä. nsv. ; under
medeltiden fanns ingen klass, som hade
fiske till huvudnäring; havsfisket (ute-
slutande vid stränderna) bedrevs huvud-
sakligen av bönder, som vid vissa tider
av året lämnade sitt jordbruk (jfr under
Falsterbo). Ortnamnen på Fisk(e)-, Fis-
kar- syfta på sötvatten. — Fiskebragd,
se bragd. — Fiskgjuse, Bib. 1541:
fiskagiusen ; besl. med fsv. giuper (i ortn.
Giudhana>s, nu Djuvanäs Smål), sv.
dial. judar plur., fiskegjur (av *-gjudr),
no. (fiske)gjud, isl. gjöÖr, o. sv. dial.
jutar plur., fhty. eringeoz; i avljudsförh.
till ags. carngéat (även -gcap), örn?; till
den ljudhärmande ie. roten gheu, ghou,
som även ingår i isl. gcyja, skälla, gaula
= sv. dial. göla, tjuta, sanskr. hdvati,
ropar, osv. Jfr förf. Nord. stud.
s. 187.
fiskal, av lat. fiscälis, till fiscus, egentl. :
korg, sedan: pänningkorg, statskassa.
fistel = fsv., da., från ty.: mlty. vis-
tet, fistel = fhty. fistul, rör (ty. fistel),
av lat. fistula, rör, rörpipa, fistel; av
omstridd härledning; möjl. genom dis-
similation av *flistula, varom närmare
under p lister. — I da. o. ty. även
'falsett' på grund av dennas pipiga ljud.
Fittja, ortn. = fsv., dat. plur. fitium
1329, med motsvarigheter i västnord.
ortnamn; pluralformer = isl. fdjar,
fitjum, till fit f., sidländ jordsträckning
vid vatten; jfr ä. nsv. fitia U. Hiärne
o. 1715; avljudsform till fet (stam feii),
se d. o.
fittja, egentl. dialektord (fem.), knippa
av oskäktad hampa el. lin, jämte sv.
dial. fittje m., plur. -ar (-er), jfr Broman
Hels.-boken 1733: fittjar plur., Carleson
1756: 'små kärvar (lin), Fittiar kal-
lade', motsv. fsv. fiti m, (ackus. fitia)
fixera 139
7
ds., besl. med no. fit m., fitja f. ändan
el. avdelning av en väv, det senare
även: härva, da. ful, fed, härva, garn-
bunt, fhty. fizza (ty. fitzé) ds., i fhty.
även: trådändarna i en väv, i bildl.
betyd. fsax. fiitea, ags. fit t, del av en
dikt. Fittja är formellt en n-stams-
u t vidgning av germ. *fetiö- i de väst-
germ. orden; fsv. fiti av germ. *fetja- i
no. fit m. Sv. dial. fittje m. har utveck-
lats ur fsv. fiti genom påverkan av de
oblika kasus, såsom ä. sv. vilje (se
vilja, sbst.) ur fsv. vill. Germ. "fetjö-
(med grundbetyd.: ända, kant, fot, jfr
no. o. fhty.) — ie. *pediä i grek. pétsa,
kant (egentl.: fot) på kläder; alltså =
isl. fit f., hud mellan tårna, o. isl. fit
f., kant på kappa, no. fit, bård, kant
på hästman; avledn. av ie. *pedo- (=
fjät), avljudsform till fot. — Härtill:
f ittj eg ar n.
fixera, från fra. fixer, av lat. *fixäre,
fästa, till fixus, fast, till figere, fästa
(jfr ficka, krucifix).
fjant(er), ungt ord i sv. liksom fjanta
o. fjantig; i litteraturen först från 1800-
t:s senare hälft (ej hos Dalin 1850); jfr
da. fjante ds., vartill vb. fjanta = no.
Enl. många av fan t genom inverkan
från likbetyd. nord. ord på fj- såsom
fjoll-, fjåk- (se fjoskig) osv.; jfr V.
Andersen Dania 1: 223; kanske dock
inhemsk nybildning med pejorativt j
(se fjoskig).
fjol el. fjor, uppsvensk resp. syd-
svensk form, i förb. i fjol o. samnians,
fjol-år, fsv. (i) fiordh = fno. i fjord,
da. (i) fjor, urspr. utan prepos. / (liksom
i går) = mhty. vert, av germ. *feruÖi-
= sanskr. parul, grek. pérgsi (av *pe-
ruti), armen, heru, fir. uraid; av ie. per
(se fjärran, forn) o. -uti, avljudsform
(snarast lokativus sing.) till ie. uet- i
grek. étos n., år (jfr vädur).
fjolla, sbst., 1(585, fjollas, vb, fjollig,
adj.; jfr ä. (n)sv. fjoller Bellman, fioll
n., tok (t. ex. Bellman) o. tokeri, no.
fjolla o. da. fjolle, vb; anses vanl. för
ombildning av fira. fot, dåre (varav fra.
fou, eng. fool, fsv. fol, isl. föl, båda
neutr.), av lat. follis, blåsbälg (urbesl.
med bälg); möjl. dock inhemskt: jfr no.
o, sv. dial. fjälla, da. fjaale, bära sig
fjäder
otympligt el. tafatt åt, m. fl., med pe-
jorativt j (se t. ex. fjollig) o. en inom
detta slags verb vanlig vokalväxling.
fjord, fjärd, det förra i sht västsvenskt,
det senare mellansvenskt, fsv. fiordher,
fiwrdher, från ett gemensamt paradigm
nom. fiordher (med s. k. {/-brytning),
genit. ficerdha(r) (med s. k. a-brytning)
= isl. fjgrdr, da. fjord (eng. firth från
nord.), av urnord. *ferpu- = ie. *pertu-,
med ta-suffix av roten per, fara (se
fjol), avljudsform till por i fara; alltså
egentl.: överfartsställe; i avljudsförh. till
ie. *prtu- i t. ex. no. for(d), väg över ett
träsk, samt i ortnamnen gall.-lat. Au-
gusto-ritum osv., eng. Oxford, ty. Erfurl
osv., avest. peretu, bro; lat. portus, hamn,
kan vara ie. *portu- el. *prtu-; jfr de
hithörande lånorden port ävensom un-
der portvin.
fjorton, dial. även fjortan, fsv. fiör-
tan, fiughurtan m. m., jfr isl. fjörtån,
fjog(o)rtdn, got. fidwortaihun, ty. vier-
zehn, eng. fourteen osv.; av former till
fyra o. germ. "tehnn (~ tio) el. (i de
nord. spr.) möjl. en avljudsform härtill;
se f. ö. under femton.
fjoskig, till sv. dial. fjåsk n., fjoskig
person; knappast, såsom antagits, en
blandform av fjäsk(a), fjäsk i g o. ä.
nsv. fjåka, fjollig, fjåkot fjollig; i alla
händelser en bildning med samma pe-
jorativa j som i fjantig, fjollig o.
en del ord på pj- (se t. ex. pjoska,
pj un ka).
fjun, Var. rer. 1538 = no. fjun, fjon
n. o. f., da. fyn, ängsull. Enl. Aström
Sv. lm. VI. 6: 73 o. Tamm Etym. ordb.
neutr. plur. * fibiin- > * fuviin- >> fjun
(liksom bebur- ;> bj ur-), till isl. fifa i.,
ängsull (se fibla) el., enl. en modifika-
tion av Noreen Sv. etym. s. 18 f., med
ursprungligt w, av * fuviin-, plur. till ett
neutr. * fiwa (varav isl. fifa med om-
bytt kön), med samma utveckling som
i "hiwun till isl. hjun, hjon (se hjon)
o. avlägset besl. med fsv. fuika osv.,
fara hastigt i luften = da. fijge osv.
(se Fegen). Enl. Torp MoM 1914
s. 91 däremot av urgerm. ' fcuhna-,
'fen h no-, besl. med litau. pukas, dun.
Jfr fågel.
fjäder, fsv. fuvdhcr = isl. fjoÖr, da.
140
fjärma
fjcrr, fsax. fethara, fhty. fedara (ty. fe-
der), ags. feöer (eng. fealhcr), ej i got.,
av germ. *fep(a)rö-t jfr sanskr. påträ-,
Vinge, bildat med instrumentalt r-suf-
fix till ie. roten pet, flyga, falla, i grek.
pétomai, flyger, pterön, vinge, lat. penna
(av * pet{s)na), fjäder (se panna), osv.
1. fjäll (snöfjäll o. d.), i vissa sv.
dial.: brant el. bart berg, t. ex. Vgtl.,
fsv. //«-/(/) = isl. fjäll (fell), da. fjeld
(eng. fell från nord.); antingen germ.
*/Wra-, växlande med *falisa- i fhty.
felis(a) (ty. fcls(en)) osv., jfr sanskr.
päsäna-, sten (av *pels-), el. också av
germ. * felpa-', egentl.: högslätt (= sv.
lånordet fält o. det inhemska fjäll i
ur fjäll), el. möjl. av germ. * felna- (med
-/n- till -Il såsom t. ex. i ull).
2. fjäll (fisk- o. d.), y. fsv. ficell
(ficcld); besl. med germ. *fella-, skinn,
i isl. berfjall, björnhud, got. fill i priits-
fill, spetälska, västgerm. fell, motsv. lat.
pellis ds. (av *pelni-; se päls o. även
under det dock ej säkert hithörande
päll), jfr film o. fäll. — Fjällen
falla från någons ögon, efter bibeln:
Ap. g. 9: 18: 'och strax föllo av hans
ögon såsom fjäll'.
fj alster, korvskinn, egentl. = fsv.
ficelsler n., gömställe (även i no. o. ä.
da.), till sv. dial. fjäla, stoppa, fylla =
fsv. ficela, isl. fela, got. filhan, gömma
m. m. (se f. ö. fal 2 o. befalla); bil-
dat som hölster. Jfr under fylgja.
1. fjär, stolt, från fra. fier, av lat.
ferus, vild.
2. fjär i när och fjär, fsv. fia>r =
isl. fjar, ä. da. fjazr, fsax., fhty. fer, ags.
feor (eng. far); se fjärran.
fjärd, se fjord.
fjärde, fsv. fio?rpe, fiarpi = da. fjerde,
isl. fjördi, av germ. * fepurpan- el. *feÖnr-
pan-, jfr fsv. fiozper-y fyr-, i t. ex.
fsv. Fiazdhrundaland Uppl. (av Fia^pr-
hunda- till gen. plur. av ett fsv. *hnnd,
hundare, alltså: de fyra hundarenas
land; se hundra), got. fidur-dögs, fyra
dagars, ags. fyÖer-féte, med fyra fötter;
f. ö. motsv. fhty. fiordo (ty. vierte), ags.
féorÖa (eng. fourth) osv. samt sanskr.
caturthä-, lat. quartus (av * qZtnrtos ;
se kvart), grek. tétartos, litau. ket-
virias.
fjärding, fsv. fiwrpunger, motsv. isl.
fjördungr, ags. féorÖing (eng. farthing,
ett mj^iit) osv. — En fjärdingsväg,
jfr y. fsv. en fierdhing wegh o. ä. nsv.
en fierding wägx P. Brahe Kr. (jfr ibid.:
3 milar wägx).
Fjärdingslöv, Skåne, fda. bl. a. Fia-
lenslew, till samma personn. Fialand,
som ingår i Fellingsbro; om senare
leden med betyd, 'arvegods' el. dyl. se
-löv.
Fjäre, härad i Halland, fda. Fia>ra>
= sv. dial. fjära, fjöra m. m., strand-
bädd o. d., isl. fjara, äbb, strandbädd,
no. -da. fjosre, no. fjora, av germ. *ferwön
(jfr lapska lånordet fjervva, äbb, strand,
isl. vb. fyrva, bli äbb), till ie. per i
fjär adv., fjärran; egentl.: det att
havet fjärmar sig; alltså ett gammalt
inhemskt ord för 'äbb' med samma
betyd.-utveckling som äbb o. ävja; jfr
även i da. Med avs. på w-bortfallet jfr
gata, svala, töre. Se f. ö. Fyris.
fjärndel, biform till fj ärdedel, från
lty. vér(e)ndel.
fjäril, Arvidi 1651: fjårel, Risingh
1671: fierlor plur.; ä. nsv. även fåril
t. ex. Var. rer. 1538 = fsv. *f(i)a>prild,
jfr nisl. fidrildi n. (jämte fifr-), med
metates av det egentl. suffixala r-et, jfr
det i nämnda avseende mera ursprung-
liga sv. dial. fjädålder ävensom fsv.
fia>dhal = ä. nsv. fjädel (vartill avledn.
ä. nsv. fjäling); med en mängd växel-
former i germ. spr., t. ex. fsax. vivol-
dara, ags. fifealde, fhty. fifaltra (ty.
falter), besl. med lat. päpilio (se pau-
lun, paviljong); samtliga urspr. med
intensiv-reduplikation till en ie. rot pol
el. pal, fladdra, slå (varav utvidgningar
i fladdra, flädermus), i germ. spr.
med suffixet -dr- (ie. -tr-). Dentalen i
nord. spr. (fidr-, fia^dh-) beror på om-
bildning, sannol. i anslutning till av-
ledningens d, o. kan ej tjäna som stöd
för en stundom antagen härledning av
roten pel, flyga (i fjäder). Jfr bl. a.
Detter ZfdA 42: 55, Walde under päpilio.
— I fsv. även somarfoghil = da. som-
merfugl, ml ty. somervogel.
fjärma, ungt ord, från 1700-t., t. ex.
Kellgren; ej hos Weste 1807; nybild-
ning till fjär ma re, fjärmast.
fjärmare
141
fjös
fjärmare, fj armast, jfr fsv. adv. ficer-
mer, ficerme, superi, ficermast o. da.
fjermer (om högra hästen), isl.-fno. firr-,
fjarrmeir(r), bildat av stammen i fjär 2,
fjärran o. komparativadv. mer; jfr
närmare o. sedermera. Superlati-
I vens 771 har, såsom annars antagits,
knappast något att skaffa med super-
lativsuffixet -77i i sanskr. parama-, fjär-
mast, utan 77i har här inkommit från
kompar. på -mer; jfr under när-
mare. — I ä. nsv. även nybildningen
fj ärr are.
fjärran, fsv. ficerran, fjärran ifrån,
långt borta, långt bort = isl. fjärran,
fsax. ferran(e), fhty. ferrana, ags. feor-
ran; med komparativt r-suffix liksom i
fsv. fia>rre, fjärran m. m. = got. fairra,
o. fsv. fuerra = got. "fairrö; till stam-
men i fjär, adv., fjärmare, got. fair-
neis, gammal, *fairns i t. ex. fairnin
jera (jfr W. Schultze KZ 42: 92), fhty.
firni, gammal (ty. firn), ags. fyrn ds.,
fsax. fem, förgången (om år), litau.
pérnai, förra året; mty. ueme, avläg-
sen (ty. fem) väl däremot av fhty. fer-
rana; da. fjairn genom kontamination
av ä. da. fja>r o. ty. fem; i avljuds-
förh. till forn; till ie. roten per i grek.
péra, bortom, på andra sidan, sanskr.
para-, bortom el. fjärmare varande
m. m.; jfr för(e), fjol. Med avs. på
avledn. -ana se dädan, hädan. —
Betyd. -utvecklingen 'fjärran ifrån' (kvar
i poet. stil) till 'fjärran, långt borta'
är analog med den i ovan, ovan ifrån,
varav: ovanpå, upptill.
fjärsing, fisknamn, Linné 1740: fär-
sing, 1748: fiärsing = isl. fjgrsungr, ä.
da. f(j)ersing, da. fjcesing, av germ.
*ferhsunger-, besl. med grek. pérke, ab-
borre (varav lat. perca), o. sv. forell;
av ie. roten perk, prk, brokig, i grek.
perknös, sanskr. preni-; på grund av
de mångfärgade ränderna o. fläckarna.
— Identiskt med no. fjersing, randig
furuved.
fjärt, fsv. fuerter = da. fjert; till vb.
fjär ta = da. fjerte, mlty. verten, fhty.
ferzan, ags. feortan (eng. fart), grek.
pérdö, sanskr. pard-, litau. pérdziu, osv.,
allmänt indoeur. verb; med avljudsfor-
merna sen-mhty. varzen (ty. farzen) o.
lty. furt, fjärt = ty. furz, vartill vb.
furzen. Jfr med omställning av vokalen
o. r: sv. dial. fräta, isl. freta. — Jämte
den ieur. stammen perd- i dessa ord
fanns ett pezd- i lat. pedere, slov. pez-
déti, jfr grek. bdéö ur bzd-. Växlingen
beror sannol. på ordens onomato-
poetiska karaktär; enl. Hirt-Weigand
däremot från en gemensam stam
"perzd-.
fjäsa, i ä. nsv., t. ex. Spegel 1685,
även: ävlas, jfr sv. dial. fjåsa, kurtisera,
yra, fjas, fjäs, ä. da. fuese, larma, no.
fjasa, fara i ogjort väder, sladdra m. m.;
väl en imitativ bildning av samma
slag som t. ex. sv. dial. pjåsa, klema
m. m., sv. pjoska o. d.; jfr mlty.
vase, prat.
fjäska, i ä. nsv., t. ex. Spegel 1685,
även: löpa fram o. d. ; A-utvidgning av
föreg. ; jfr förhållandet mellan de i
föreg. art. nämnda sv. dial. pjåsa o. sv.
pjosk a.
fjät, fsv. fiazt = isl. fet, da. fjed, av
germ. "feta- = ie. *pedo- = grek. pédon,
mark, plats, sanskr. padå- n., spår,
steg, plats (som även kan vara ett "poda-,
jfr fslav. podu. m. grund); jfr även litau.
pédå, fotspår, o. (av ie. 'pediä-) isl. fit
f., hud mellan tårna, simhud. Besl.
med fittja, fot o. fjätter; jfr under
tomt.
fjätter, fsv. fiaitnr — isl. fjpturr, fsax.
feter m., jfr fhty. vezzera o. ags. feter f.
(eng. felter); besl. med grek. pédé, fot-
boja, lat. pedica, till pcd-, fot (se fittja,
fjät, fot). — Ty. fessel, boja = isl.
fetill, bindsle, svärdsgehäng, av germ.
"fatila-, hör till fatta.
fjöl, jämte dial. fjät, fsv. fiol, fiol =
isl. fjpl, da. fjait, ett uteslutande nor-
diskt ord, som icke, såsom vanligen
antages, synes utgå från ett germ.
'felö-, utan att döma av lapska lån-
ordet fietlo, bräde, enl. Wiklund FUF
12: 33, förutsätter ett 'feiho-, jfr sanskr.
phålaka- n., bräde, av en A-utvidgning
till ie. (s)phet, klyva, jfr f. ö. ryska
potu, bräde, osv. — I betyd, bro, spång
uppträder ordet i Husby fjöl Ogtl.,
fsv. Hosabyfiot; närmare förf. NoB
4: 138.
fjös, dialektord, fähus, ladugård,
fjösbent
l
42
flana
jämte fius, fiäs, fåggus m. m. = isl. fjös,
no. /jos, fjes, av "fe-hus, till fä o. hus.
fjösbent, om fåglar: med fjädrar på
benen; 1828; egentl. sydsv., jfr ä. da.
fjeskbenet, till ä. da. fjoser (da. fjceser),
testar o. d., isl. ' fjos f. = mlty. ncse,
tians, tåga; med avljud i fhty. fasa f.,
faso m. (ty. faser), tåga, fiber.
flabb, i betyd, '(stor el. hängande)
mun* o. 1640 o. i betyd, 'näsvis prat-
makare', egentl. 'person med stor o.
gapande mun', 1700 (flabber) = no.
flabb o. da. flab i båda betyd.; från
mlty. vlabbe = ty. flappe ds.; av germ.
flabb-, hänga löst, i ty. flappen, eng.
flabby, slapp; en hypokoristisk biform
till flap- i nisl. flapalegr, vårdslös, eng.
flap, hänga löst. — Därjämte: sv. dial.
fläbb, hängande underläpp, flik, o.
fläbba, hänga läpp, sitta löst o. d. — Jfr
f lep(e r).
flack, 1640-t., då o. in på 1700-t. vanl.
i uttr. på (el. i) packa fältet = da. flak,
från lty. flack, med i slutet av enstavig
form förlängt k, av mlty. vlak, flat =
fhty. flah (ty. flach), av germ. * fläka-;
se f. ö. flak o. flake samt flaga. —
I bildlig betyd. t. ex. Tegnér 1830: 'det
haltlösa, flacka, barnsliga'. — Förr en-
staka även flak, t. ex. 1729. — Härtill,
mera enstaka, sbst. flack, flak, t. ex.
GHT på 1890-t.
flacka, 1653 =■ isl. flakka, da. flakke,
jfr lty. flackern osv., fladdra; till ie.
plag, egentl.: slå, i grek. plegé, slag, jfr
got. flökan, slå sig för bröstet; jfr flaxa,
fläkta o. flagg.
fladdra, 1619: fladra, från lty. flad-
dern = ty. flaitern; avljudsform: flä-
dermus.
Fladen, sjön., se flat.
flaga, sbst., tunn skiva, o. 1638; i
dial. även: flat yta = isl. flaga, tunt
jordlager, no.: avfläkt skiva, da. dial.
flave, torvskiva, mlty. vlage, yta, lands-
sträcka. Här ha sannol. två ord sam-
mansmält: dels en germ. stam fla£-
(biform till flak osv.); jfr grek. pldx
(genit. plakös), flat yta, skiva, samt fl o,
flott 2 ävensom planka, alltså: flata;
o. dels en grammatisk växelform till
vb. flå, jfr vb. fl agn a, alltså: det av-
flådda el. avflängda, jfr flarn. — Om
det ej besläktade fsv. vwderflagha, vind-
stöt, se flagg.
flagg, 1757, i sammans. tidigare, el.
flagga, sbst., Hund 1605: flagge, Girs
(f 1639): pl. flaggor, motsv. da. flag,
från lty., ty. flagge = eng. flag, till
germ. flag- i isl. flggra, fladdra, osv.;
jfr no. flaga, fsv. vwdherflagha, vind-
stöt, osv.; biform till flak-, jfr flacka.
Säkerl. har lty. flagge osv. bildats av
ett *flaggön, fladdra, med intensivisk
konsonantförlängning; se förf. Mediagem.
s. 41. — Härtill vb. flagga, t. ex. Leo-
pold, motsv. lty., ty. flaggen.
flagna, Lind 1749 = isl., no., inkoa-
tivum till flå (av *flahan), väl delvis
med anslutning till flaga.
1. flak n., (stor) yta, t. ex. Törneros,
i litteraturen annars egentl. först under
de senare årtiondena = no., av germ.
' fläka-, flat, i sv. sjön. Flaken o. lån-
ordet flack, jfr ty. fläche f., yta, o. vb.
fläka (itu osv.) = ie. *plag- i lat.
pläga, trakt m. m., jfr grek. pélagos,
hav, o. följ. — Avljudsformer: isl. flöki,
ags. flöc (eng. flook), flundra (jfr floka)
samt fläck. Se även flott 2 o. flat.
2. flak i isflak = nisl., no.; egentl.
= föreg.
flake, fsv flaki = isl. flaki, da. flage
= mlty. vlake, flätverk, nät; allmänt
fört till germ. flak-, flat, i flack, fla k;
jfr dat. pläga, trakt, men även: nät,
garn. Den genomgående betyd, 'flätverk
o. d.' kunde dock tala för att här sna-
rare se en biform till ie. plek (i fläta),
i vilket fall lat. pläga representerade
två skilda ord.
flamma, sbst., Palmcron, I. Erici 1642;
i ä. nsv. ofta även flarn; från ty.: mlty.
flamm(e) = ty. flamme, av lat. flamma
(av "flagma, till flagräre, låga; urbesl.
med black 2). — Vb. flamma, Lind
1749, ej hos Serenius, från lty., ty. flarn-
men, jfr lat. flammäre.
flamsa, t. ex. Kolmodin Qv.-sp. 1732
= no.; s-avledn. av en ung variantrot
på -m till flana.
flana, t. ex. 1694, ungefär: flamsa o.
flänga = no. flana, ä. da. flane, löpa
omkring; jfr grek. planåomai ds. —
Härtill: ä. nsv. flane, glop, 1622, o. flana,
slyna, 1669.
flanell
143
flicka
flanell 1728 = ty., från fra. flanelle;
dimin. till fixa. flaine, ulltyg, av kelt.
'vlan-, ull (= kymr. gwlan), besl. med
lat. läna o. ull.
flanera, från fra. fläner, dunkelt.
flank, Widekindi 1671 : flanquer plur.
= ty. flanke, av fra. flanc, troligen från
fhty. hlancha, höft, länd (besl. med
länk); jfr fläns. I fråga om romanskt
fl- av germ. hl- se under flau.
flarn, i slit om flöte på nät, 1620;
besl. med likbetyd. sv. dial. flar m.,
flår n. Bildningen av flarn är oklar;
snarast nyare utvidgning av dial. flar,
flår, som väl i sin tur egentl. är plu-
ralformen till likbetyd. sv. dial. flå, isl.
flå (plur. flår), no. flaa, av germ. *flahö-,
till vb. flå; se f. ö. flaga o. flagna.
flaska = fsv., isl. == da. flaske, mlty.
vlasche, fhty. flasca osv.; åtminstone
delvis från mlat. flasca, ffra. flasche (var-
till fra. flacon), som i sin tur erhållit
ordet från germ. spr., där det t. ex. i
no. är inhemskt i betyd, träkar, mjölk-
bytta. Dunkelt. Enl. Schrader-Roethe
Anz. fdA. 23: 157 av stammen "ploksko-,
ytterst till roten plek i fläta; i t. ex.
Italien (fiasco) ännu med ett flätat, korg-
aktigt hölje, jfr även eng. dial. fläsk,
korg.
flat, fsv. flater, även: efterlåten = isl.
flatr, da. flad, fsax. flat, fhty. flaz (i
nhty. i stället flach = lånordet flack),
av germ. *flala- = ie. *plado-, jfr lett.
pladina, flat kaka (med ie. -d- el.
-dh-); med växelformen germ. flad- i sv.
dial. flada, slätt (i trakter där t ej över-
gått till d), sv. sjönamnet Fla(d)en,
no. fla(d)e, flat äng el. åker, mlty. vlade,
kaka = ie. plai(h)- i grek. platgs, bred
(se platan o. jfr under platt), plå-
thanon, kakbräde, osv. Jfr Fal-, fält
samt under flundra. — Härtill avledn.
ä. nsv. flå tja, fsv. ft&tia, dårskap, få-
fänglighet.
flau, 1845, 1848, tidigast i tidnings-
pressen o. även sedermera väsentligen
ett tidningsord, från ty. flau, av lty.
flau, matt, svag, utan efterfrågan, från
ffra. flou, flo(i), matt o. d.; möjl. i sin
ordning, med Kluge o. Tamm, från fhty.
hldo (ty. lau), ljum (med hl > fl såsom
i flank), se under lya; enl. Torp m. fl.
däremot från ett med hldo synonymt
germ. *flcewa-, till ie. roten pele, brinna
(se under falaska).
flaxa, 1618 = no., med s-suff. av ro-
ten i flacka; jfr fläkta.
flegma, från grek. phlégma n., till
phlégein, brinna; egentl.; brand (se
flox), sedan: slemmighet i blodet, trög-
het; bildat som dogm, drama.
flen (delvis dial.), åtskilliga sjukdo-
mar, ss. magspänning, vissa svullnader
m. m., (jfr sammans. flenhus), fsv.
flen, svulst, giktknuta = sv. dial. flen,
fläin, flain även: svallis, isskorpa, det
hårda, men spröda träet på undre sidan
av en tall, no. flein, knuta, svulst;
grundbetyd, väl: något uppsvällt; besl.
med no. fleir n., utväxt i huden på häst,
nisl. fleiÖr n., hudlöst ställe, av germ.
*flai-na-, resp. *flai-dra.
Flen, ortn., Sdml.. fsv. Flén = no.
flein rn.., naken fläck, barklöst ställe på
träd, till sv. dial. flen, gottl. flain, bar,
naken = no. flein ds., i avljudsförh.
till litau. phjnas (av -i-), trädlös, jfr
plgné, trädlös slätt; se f. ö. de besl.
flina o. flintskallig. Förf. Sjön.
1: 129 f.
flep(er), t. ex. Lucidor, till ä. nsv. o.
dial. flepa, vara efterlåten, prata me-
ningslöst o. d. = isl., no. fleipa; i av-
ljudsförh. till fsv., no. flipa, lipa, egentl.:
hänga läpp, jfr sv. dial. flip, lapp, flik,
hängläpp, avlägset besl. med flabb o.
flik. Med avs. på betyd. o. bildning
jfr -gråt i ä. nsv. masgråt, sv. smul-
gråt.
flere, -a; fleste, -a, fsv. flere (även
sing. : mera), flwster = isl. fleiri, fteistr,
da. flere, flest; blott nord.; av germ.
"flaizan-, *flaista-, motsv. lat. plus (genit.
pluris), mer (jfr plural, pluring), plu-
rimus, mest ("ple-is- el. *plö-is-), grek.
plécs, flere (Horn.; av * plei-es-), plelstos
osv.; kompar.- o. superi. -bildn. på-
-is (möjl. dock påverkad av mera,
mest) till roten pele i lat. plenus, full;
se full.
flexion, se reflektera.
1. flicka, sbst., senare hälften av
1500-t., Schroderus 1638, Lex. Linc.
1640; av mycket omstritt ursprung;
säkerligen emellertid liksom så inånga
flicka
144
flock
andra uttryck för 'flicka' o. 'gosse' urspr.
611 nedsättande el. skämtsam bildning
o. att sammanställa med no. flikja, yr,
lättsinnig kvinna, nisl. flik, löst kvinn-
folk, sv. dial. ds., besl. med no. vb.
flikja, öppna sig (om kläder), med
a vlj tidsformen fleikja, vartill flcikja,
slinka, slyna; se A. Kock ATfSv. 16: 3
(delvis annorlunda), Florn Journ. of
engl. and germ. phil. 12: 840 o. jfr
flik. Betyd. -utvecklingen är att jämföra
med sv. flickslänga, sv. dial. slgngja,
slyna: shjngja, slänga, osv.; jfr sljnia. —
Det gamla ordet för 'flicka' var piga.
2. flicka, vb, med da. flikke från lty.
flikken, lappa = ty. flicken; avledn. av
vlec, lapp, fläck (= fläck).
flik, Bib. 1541 = isl. flik, da. flig;
enl. somliga ytterst till den germ. roten
fli-, vara öppen (el. flat), i flina osv.
(se Florn Journ. of engl. and. germ.
phil. 12: 78 f.); snarare dock besl. med
litau. pléiszu, river o. d., alltså: avrivet
stycke 1. dyl. (Persson Indog. Wortf.
1: 233); jfr under fläsk. Samma svå-
righet betr. flicka 1, som nog i alla
händelser är besläktat; kanske egentl.
med samma betyd, som sv. stycke om
löst kvinnfolk.
flina, 1600-t. (sbst. flin P. Svart) =
no., i dial. även st. böjn.; egentl.: visa
tänderna; avljudsform: gottl. flain, skal-
lig = no. flein, blottad, jfr flint(skal-
lig) o. Flen; till fli- (se föreg.); möjl.
besl. med fly 4.
flinga, åtm. 1700-t. = no.; avljuds-
form: sv. dial. flänga, tunn skiva =
no. flengja, o. sv. dial. -flänga, ä. sv.
flänga Linné, till flänga.
flink, Ekeblad 1651 = da., från lty.
flink, rask, vacker, egentl.: skinande, jfr
ä. ty. flinke(r)n ~flunkern, blinka, glänsa;
avlägset besl. med sanskr. sphulinga-,
gnista.
flint, panna (förklarat i Spegels Glossar
1712); väl till roten flirta o. sv. dial.
flain, skallig; alltså: bar del (av huvu-
det); jfr följ.
flinta = fsv., jfr no. flint f. = mlty.
flint(stén), ty., ags., eng. flint; egentl. =
no., ä. da. flint, tunn skärva, motsv.
grek. plinthos, tegelsten (möjl. för äldre
'plindosi se plint); besl. med s plint,
ie. *splend-, klyva, nasalerad form av
roten i flit, split.
flintskallig, ä. nsv. fliniskalloger Syll.
1649., jfr ä. nsv. flijnskallot Lex. Linc.
1640, fsv. flinskalloter o., med annan
vokalisation, sv. dial. flenskallig, no.
fleinskolliitt, da. fleenskallet; till sv.
dial. flen, no. flein, bar, naken (se
Flen o. flina); avlägset besl. med fslav.
plésivu, kal (av *ploikh-, Meillet m. fl).
flirt, A. Lundegård 1893, från eng.
flirt, flurt, i samma betyd.; även: göra
narr av o. d., lätt el. snabbt röra, lätt
stöta till el. bort, jfr öfris. flirr, flirt,
lätt stöt, flirtje, yr tös; av imitativt ur-
sprung.
flis(a), 1648: flijser pl., Spegel 1685:
flijs, Linné 1751: flisa, jfr sv. dial. flis
= isl. flis f. ; jfr mlty. ulise, stenplatta
(ty. fliese); till en rot med betyd,
'klyva' i flit. split, jfr flinta o.
fläsk.
flissa, motsv. ä. nsv. flisa, t. ex. Spe-
gel 1685, ä. nsv. o. sv. dial. flesa, no.
flisa, nisl. flissa; antagl. ljudhärmande
som fnissa.
flit = fsv.: iver, flit, omsorg, jämte
da. flid från mlty. vlit = fhty. fliz (ty.
fleiss), ags. flit, iver, strid, jfr t. ex. ags.
flitan, strida emot, tvista (eng. dial.
flite), till ie. roten (s)plid, klyva, i
split.
flitter, Bib. 1541, från mlty., ty.
flitter m.; egentl.: något fladdrande, jfr
meng. fliteren, fladdra, eng. flitter niouse,
flädermus; avlägset besl. med fladdra.
flo, lager, stapel m. m., fsv. flö =
isl. flö, no. flo f., av germ. *flöhö-, jfr
lett. plåzi m. plur., skikt; till ie. plak,
flat; jfr flaga. Persson Indog. Wortf.
s. 238, 877. Jfr floka.
1. flock, hop, fsv. flokker = isl. flokkr,
da. flock, ags. flocc (eng. flock), av germ.
*flu£nä- till flyga (bildat som lock);
egentl.: flygande svärm. Jfr följ.
2. flock n., avfall av ull, i b if ormen
flocka även om snö, jfr isflockor 1723,
jämte da. flok(ke) från mlty. vlocke f.,
ullflock, snöflinga = fhty. floccho m.
(ty. flocke) [eng. flock], med ytterst in-
vecklade ursprungsförhållanden. Ofta
betraktade som inhemskt germ. o. i så
fall snarast bildningar av samma slag
flod
145
flotta
som föreg., alltså germ. *flu^n-ti\\ flyga;
jfr no. flugsa, flygsa, snöflocka m. m.
Isl. flöki m., något sammantovat, no.
floke, sv. dial. flok bevisa däremot, i
motsats till Tamm s. 154, intet för det
germ. ursprunget av flock 2, då de,
med Torp Etym. ordb. s. 123, kunna
med grundbetyd, 'något sammanstam-
pat' el. dyl. föras till germ. *flökan, slå,
i t. ex. ags. flöcan, klappa o. d. (jfr filt).
Däremot är väl eng. flock, lån från ffra.
floc, av lat. floccus, (ull)flock o. d., som
kanske hör till roten i grek. phladeln,
sönderriva. — Enl. andra, t. ex. Bruch
Einfl. d. germ. Spr. auf das Vulgärlatein
s. 9 ('zweifellos'), beror fhty. floccho
osv. på lån från lat. floccus, som dock
möjl. i germ. spr. träffade samman med
ett liknande inhemskt ord. — 'Ullflock'
hette förr ofta iillflag(h)a, Schroderus
o. 1638, stundom ullflack.
flod, fsv. flöp f. (jämte flådh i.), jfr
isl. flod n., flåör f, no. flod n. o. f. (med
plur. fler), da. flod-, jfr got. flödas m.,
ström, fsax. flod, fhty. fluot m. (ty.
flat f.), ags. flod m., n.; av germ. "flöda-,
*flodi-, bildat på ie. -tu, -ti till roten
plö{a) i ags. flöwan (eng. flow), flyta,
isl. flöi, utvidgning av ett vattendrag,
nisl. flöi m. fjord o. d. — sv. o. no. dial.
fto(e), vattensamling på låglänt mark (i
sv. sjön. Flon, Möcklaflon osv.), grek.
ploö, seglar; besl. med flyta.
floka, bergv., lager av orstenskalk,
egentl. västg. dial. -ord, antingen dimin.
på -ka av flo (bildat som t. ex. bläcka
av blad) el. snarare samma avljudsform
till flak som ags. flöc, flundra.
Pion, sjön., se flod.
1. flor, tunt tyg o. dyl., 1649, Luci-
dor = da., från lty. flör = ty., även:
hår på sammet; möjl. från fra. vclours,
sammet (av lat. villösum, till villum,
ragg o. d.). — Florshuva, bildl. : lätt
rus; jfr Cederborgh 1815 (s. 519, uppl.
1882): 'I skymningen anlände kaptenen,
tämligen plägad, eller, enligt svenska
ordspråket: kapten med florshufva' (jfr
kapten). Med modern konstruktion
v. Braun 1846. På samma sätt före-
kommer i sv. dial. (Uppl.) hilka i
betyd. 'rus'.
2. flor n., blomstring, 1535 = da.,
IlcUquist, Etymologisk ordbok.
ty., från lat. flös (genit. flöris), blomma,
blomstring, in flore esse, stå i flor. Jfr
florett, florin, floskel.
florett, Möller 1755; Runius: fleu-
relte = ty. florett, från fra. fleuret, mlat.
*flöreltus, till flor 2 (fra. flcur), på grund
av den blomsterliknande knappen på
spetsen.
florin, från ffra. floria = ital. fiorino
(floriao), ett mynt från Florence, som
bar en lilja i sitt vapen; se flor 2.
floskel = da., ty., från lat. flosculus,
liten blomma, dimin. av flös (se flor 2).
flossa, ett slags skånsk vävnad, från
sammans. flossa matt a o. d., till sydsv.
dial. floss ii., lång lös lugg = da. flos
med likn. be'tjrd., lånord, jfr holl. vlos-
zijdc, eng. floss-silk, flocksilke; möjl. från
ä. fra. floschc, till ffra. vb. flocher, till
floc, ulltott = lat. floccus; enl. andra
inhemskt germ., i avljudsförh. till mlty.
vlus, fårskinn med ullen på, ulltott,
mht}'. vlås, fårskinn (ty. flaus(ch), hår-
tofs, vadmal), germ. */7ös-, o. till mhty.
vlies, fårskinn (ty. fliess), ags. fléos (eng.
fleecc), skinn, germ. "flcus-; besl. med
lett. pluskas, tott.
1. flott, adj. el. adv. = da., från lty.
flolt O ty. flott) i t. ex. flott maken,
motsv. ä. nsv. koma til floss (av flöts)
o. isl. koma å flot, egentl.: komma i
flytning, till sbst. flot n., flytning. — I
lty. o. ty. även i överförd betyd.: som
lever 'flott'; nyligen inlånat i sv.
2. flott, fästing, ä. nsv. flåt Var. rer.
1538, flååt Lex. Linc. 1640 = no. flaatt,
flott, ä. da. flaal; i no. även om flatlus,
av ie. *plak-lu-, väl till plak, plag, flat;
jfr en ic. stam *p\akt- i ett litau. adj.
för 'flat'. Om växlingen mellan kort o.
lång vokal se Noreen V. spr. 4: 69.
3. flott, fett, fsv. flot = isl., egentl.:
som flyter (ovanpå) = mlty vlot n.,
grädde (ty. pott); till svaga rotstadiet
av flyta; jfr flott 1. o. grädde.
flotta, ä. nsv. flola o. flotc, motsv. isl.
floli m., da. flaade, mlty. vlotcL; samma
ord som flotte, med -a från oblika
kasus (jfr anda ~ ande osv.). Från
germ. spr.: fra. flotte (osv.), varifrån ty,
flotte; med dimin. fra. floltille (== flot-
tilj). — Fsv. flatc, flöle, flotta, ha lånats
från mlty. vlalc, ulote. — Eng. fleet,
10
flotte
146
fly
flotta, kommer däremot av ags. flcot,
se följ. Jfr Fl un dre.
flotte, ä. nsv. även flotta, fsv. floti,
v. flotte m., fgutn. a fluta, dativus
(Kock Sv. ljudhist. 2: 155, H. Pipping
GL) — isl. floti, da. flaadc, ags. flola,
fartyg (eng. float, flotte); av germ.
'(hilan-, den flytande, bildat till flyta
som t. ex. droppe till drypa. Av-
lj udsform 'flcut: ags. fléot, skepp (eng.
flect, flotta), m. fl.
flox, frän grek. phlox (genit. phlogös),
kiga (besl. med flegma).
fluga, fsv. flugha = isl. fluga, da.
flue; av germ. *flii&ön; med avljudsfor-
men "flcu&ön i no. fljuge, mlty. vlége, fhty.
/J/o^a (ty. /7/eae), ags. /7eoge (eng. /Zy);
till flyga. — Av en stam mus- komma
däremot de likbetyd, orden i lat., grek.
o. slavo-balt. språk; jfr under det sannol.
(dock ej direkt) besläktade mygg.
flundra = fsv., no., i no. även: flat
skärva, av germ. *flundrön; med suffixet
-iön: da. flyndre, isl. flydra, av *flun-
driön; jfr lty., ty. flunder; med avljud
i sv. dial. flinnra, ty. flinder o. mhty.
flander; av en rot med betyd, 'flat' i
lat. planta, fotsula, nasalerad form till
flat (se förf. Etym. Bemerk. s. III).
Jfr de likabetydande mhty. fluoder
(germ. *flöp-) i avljudsförh. till flap- (se
flat slutet), o. isl. flöki, ags. flöc, flundra
(se flak 1), ävensom da. plcede, ä. da.
plette, flundra, till platt, jfr ty. platt-
fisch; vidare: ty. scholle, flundra =
sydsv. dial. skolla (varom förf. Språkv.
sällsk. förh. i Ups. 1891—94 s. 86) o.
ty. dial. scharren, flundra, fra. écharde
ds.: fra. écharde, flinga (germ. stam
*skard- i ty. scharte osv.). — Flunder
Var. rer. 1538 beror väl på lån från lty.
Flundre, härad i Vgtl., fsv. Flodnw-
hwraip VGL I, y. fsv. Flonna-, Flunna-
m. m.; enl. SOA 5: 1 av *Flotna-h&rap,
möjl. till runsv. *flotnar, *flutnar, sjö-
krigare (jfr Bökst. flutna; besl. med
flotta), dock osäkert; jfr förf. Ark. 25:
201, 357, Lindroth NoB 3: 17. Om så-
väl grundform som betyd, se även Li-
den NoB 8: 12 (tn>dn>nn).
fluss, miner. o. medic, som sjuk-
domsnamn t. ex. 1636, A. Oxenstierna
1646, från ty. fluss, egentl.: flytning
(även: flod), av germ. *fluti-, jfr isl. flot
n., a-stam (flott 1); till flyta. — I
ä. nsv. flot i betyd, 'fluss' (sjuk 1.) =
mlty. vlot el. fsv. flot, jfr fsv. floti m.
i samma betyd.
fluster n., Vet. ak. handl. 1774, vanl.
tolkat som 'flyghål' till flyga, varför
kan tala likbetyd. ä. nsv. flögd; även
förklarat som egentl. betecknande den
lilla tillspikade brädlappen utanför flyg-
hålet, till no. flustr, skal, flisa, utväxt,
till flysja, avskala m. m. W. Cederschiöld
Stud. över genusväxl. i fvn. o. fsv. s. 120 f.
flux, ä. nsv. flux(t), t. ex. Bib. 1541,
Girs 1627: i hög grad, mycket, Hund
o. 1600: genast; från mlty. fluckes, vluch-
tes, egentl. genit. på -{e)s till resp. germ.
77*151- (ty. flug) o. *fluhti- (= flykt),
vbalabstr. till flyga; alltså: i flygande
(fart). Jfr hux flux.
1. fly (gung-), fsv., no. fly, (grund)
vattensamling, jfr da. dial. flye, mosse;
snarast av germ. *fleuja-,*fluja e\.*flöwja-
till roten i flyta, flod. Enl. somliga:
germ. *fluhja-, besl. med lett. pelkis,
myr, osv.
2. fly (ankar-) = ä. nsv. (1700-t.),
jfr no. ankarfli, till no. fl i f., skiva,
hulliug, avljudsform till ags. flå (av
* flaiö-), med n-avledn. i isl. fleinn, hake
— ags. fldn, vartill isl. akkeris fleinn .
Möjl. har det sv. ordet påverkats av
likbetyd. ty. ankerfliigel, liksom da. an-
kerflig av ty. ankerfliege.
3. fly, vb, (undfly o. d.), fsv. fly(ia)
= isl. fly ja (båda delvis med stark böjn.),
motsv. fsax.,fhty. fliohan{tx. fliehen), ags.
fléon (eng. flee), got. pliuhan ; ovisst om
av germ. *pleuh- el. *flcuh-; alltså dunkelt.
4. fly, räcka, fsv. fly(a), fli(a), an-
ordna, lämna m. m., sv. dial. även fl i
= no. fli, da. fly; från mlty. vli(g)en,
st. vb, lägga lagvis, ordna = fsax. gi-
flihan, mhty. vli(h)en, ordna; egentl.:
lägga i varv el. lag; antagl. besl. med
litau. pa-pleikiu, gör bred, pri-pleikiu,
fogar sig; väl ytterst till roten pli~ (germ.
fli-), vara öppen o. d. (i flik osv.), varav
betyd.: flat 7> lag, varv. Jfr Wood Mod.
Phil. 4: 491, äversom under flo o.
flaga. — Övergången fll->fly är san-
nol. ljudlagsenlig, jfr Seip 2: 47; annor-
lunda Kock Sv. ljudhist. s. 104.
147
flämta
flyga, fsv. flygha, fliugha = isl. fljuga,
got. * flingan (jfr kausat. -flangjan), mlty.
vlégen, fhty. fliogan (ty. fliegen), ags.
fléogan (eng. /7i/) osv.; germ. rot flu& =
ie. pZwÄ, möjl. till litau. plaukti, simma,
med grundbetyd.: röra sig raskt, jfr lat.
plnma, fjun, dock med oviss grundform ;
kanske avlägset besl. med flyta. —
Flyga (med got. fl-) kan ej samman-
hänga med fly 3 (med got. pl-).
flygel, ä. nsv. även flyjel 1649, från
ty. flugel, egentl.: vinge, av germ. *flu-
&ila-, med instrumentalsuffixet -il till
svaga rotstadiet av flyga; bildat som
tygel till fug-, leda. Jfr flöjel.
flygg, om fågelungar, Arvidi 1651;
liksom ty. fluggc från lty. fliigg(e), av
germ. 'fln^ja-, som kan flyga.
flykt, fsv. =, jämte flukt, till fly o.
flyga; jämte da. flngt från mlty. vlneht
(med v o. ii växl. i böjn.) = ags. fly ht
(eng. flight) f.\ av germ. *flnhli-, egentl.
två ord, vbalsbst. till fly (got. pliiihan)
o. flyga (got. *flingan). — Stammen
*flnht-, fhkt, föreliggeri inhemsk nordisk
gestalt i isl. flölli m., av germ. *flnhlan-,
jfr t. ex. ty. sncht o. sot, sjukdom.
flyta — fsv. = isl. fljöla, da. flyde,
fsax. fliotan, fhty. fliozzan (ty. fliessen),
ags. fléotan (eng. flect); ej i got.; till
den ie. roten plnd i lett. plndcl, flyta
ovanpå, litau. plusti, komma att flyta
(av *plnd-t-); jfr flott 1, 3; rf-utvidg-
ning av roten pin (se flod), av samma
slag som i gjuta till roten i grek.
khéö el. i lut till roten i lat. lavo,
tvättar, badar. Jfr flytta.
flytta, redan hos P. Svart, efter pres.
flijttcr till ä. nsv. flyi(t)ia, fsv. flgtia
(ipf. flnile, yngre flytte), föra fram, över-
flytta = isl. flytja, föra över (särsk.
över vatten), da. fly i le; kausativum,
bildat på svaga rotstadiet (liksom t. ex.
rynka) av flyta; alltså: låta flyta, se-
dan: sätta i rörelse, flytta.
flå, fsv. fla (delvis starkt böjt) = isl.
flå st. vb, da. fina, ags. fléan (eng. flay),
ä. holl. vlaen, av germ. 'flahan, väl till
litau. plészli, riva (*plék-); jfr flagna.
flåsa, 1600-t.; med, att döma av dia].,
gammalt -o- (ej -a-); liksom åtskilliga
andra verb på /'/- ljudhärmande. For-
mellt identiskt är no. flosa, sladdra.
flått, fästing, se flott 2.
fläck, fsv. flcekker = isl. flekkr, fhty.
flec (ty. fleck); dessutom fhty. fleccho
(ty. flccken, även: köping) m. fl.; germ.
*flekn — , väl ur en böjning: nom. *fle-
kan-, genit. *flekndz, varav 'flekkaz (jfr
t. ex. brunn, knut, läpp), till germ.
flek, vara flat, avljudsform till flak i
flak, flake osv.; däremot av formella
skäl knappast, såsom stundom antagits,
av en /-rot med a-omljud (jfr flik).
fläder, 1640, i sammans. åtminstone
redan 1597; från mlty. vleder, även:
syren (ty. flieder) = holl. vlier; antagl.
bildat med det germ. suffix -dr-, som
ingår i vissa andra trädnamn, jfr det
likbetydande ty. holnnder ävensom apel
o. jolster; i övrigt av okänt ursprung.
— En tidigare benämning på flädern är
hyll (se d. o.).
flädermus, y. fsv. fladhermiis, från
mlty. vledernuis = ty. fledermans, till
fhty. fledarön (osv.), avljudsform till
fladdra; jfr sydsv. dial. fladdermus,
ombildat efter fladdra, da. flaggcnnns,
efter flagre, o. eng. fliltermonse (se
fl i t ter). 1 fråga om senare leden mus,
råtta, jfr fra. chanve-sonris. — Betyd,
'fladdra' även i natt b lack a.
fläka, fläcka, jfr fsv. imper. flcek o.
part. pf. flekta, kanske till ett fsv.
"flcckia — no. fhvkja, spricka, komma
att spricka (jfr nisl. fhckjast, vandra
omkring), o. rnotsv. sv. fläka, av germ.
"flcekian av ie. pleg, medan fläcka är
== no. flckkja, da. flwkkc, av germ.
1 flakjan; liksom isl. fläka, gapa (om
sår), sv. dial.: spärra ut m. m., till
germ. flak-, vara öppen el. flat, i flak,
flake; alltså egentl.: riva av flata ski-
vor o. d.
fläkta = fsv., iterativtim på -ta (germ.
-aljan) till germ. flak- i parallellbild-
ningarna på -ra, -sa no. flakra o. sv.
flaxa; jfr isl., no. flekta (av kflakutjan ?).
— Härav: fläkt. Betyd, 'tur i spel'
fanns åtm. redan 1870, Sönd.-nisse 9: 47.
Jfr till betyd, vind i seglen.
flämta, t. ex. I. Erici 1642 (-c-), Ar-
vidi 1651 (-c-), i ä. nsv. även 'fladdra',
om kläder, t. ex. Lucidor; iterativum på
-ta (germ. -aljan) till en stam flarn-,
väl av ljudhärmande natur liksom flåsa.
flänga
148
fnalla
(lällga, tia, hastigt avriva; fara hastigt
fram, fsv. flcengia, piska (jfr sv. hud-
Il angå) = isl. flengja, piska, da. flcenge,
(laka: av urnord. 'flangian, egentl.: flå,
nasalerad biform till flå (jfr flinga);
i betyd, piska' möjl. dock ett annat verb,
en nasalerad form till ie. roten plak,
plag, slä (se flacka), jfr lat. plango,
slå, högt jämra sig. Med avs. på betyd,
'fara hastigt fram' (t. ex. Sahlstedt 1773.
Bell man) jfr barka, kvista o. skala.
- .Jfr även hudflänga.
fläns, utåtgående kant(på rör), 1850-t.,
jämte holl. flcns, ty. flantsche från eng.
flange, dial. flanch, från ffra. flanche f.,
biform till flanc, sida (se flank).
flänsa (en val), nog lån, men ovisst
från vilket språk; jfr no., da. dial. flense,
lty. flensen, holl. flenzen, eng. flense;
avlägset besl. med flin ta o. innehål-
lande en utvidgning av ie. roten (s)pel,
klyva. Ordet utgår sannol. ytterst från
Norge, där även biformerna flinsa o.
flunsa uppträda.
Härd, fsv. flcerp = isl. flcird, fda.
flerdh; jfr det dunkla ags. fleard, meng.
flärd (se Björkman Scand. loanw. s. 160,
Fischer Lehnw. des Altwestnord. s. 22);
sannol. vbalsbst. på -ipö- till ett fnord.
vb 'flcera, till isl. flår, falsk = ags. fldh,
av germ. *flaiha-, väl besl. med fhty.
fléhön, smickra o. d. (ty. flehen), i av-
ljudsförh. till flehön o. got. gaplaihan.
fläsk, fsv. flcesk, kött, fett kött, fett,
hull, fläsk = isl., da. flesk, fläsk; i väst-
germ. språk 'kött' : fsax. flésk, fhty. fleisc
(ty. fleisch), ags. flcesc (eng. flesh), av
germ. "flaiska- Cflaiski-), i nord. med
samma utveckling av -ai- till -ä- som
i häst; jfr utan k: mlty. vlés, kött;
besl. med flis; alltså egentl. 'något av-
skuret', om det från köttet avskurna
fläsket el. i betyd, 'köttskiva' ; jfr de
rotbesl., med annan rotavledning bil-
dade isl. flikki, fläsksida = mlty. vlicke,
ags. flicce (eng. flitch), o. ags. fldc (av
-flaiki-), kött (Schlutter ZfdW 14: 147);
jfr under flik. Med samma grundbetyd,
i lat. caro (genit. carnis) kött, till roten
(s)ker, skära, ävensom kanske i litau.
kiinas, kött, kropp, varom H. Petersson
IF 24: 257. Om grundbetyd, är 'fläsk'
el. 'kött' är ovisst. Se f. ö. under kö 1 1.
fläta, vb, ä. nsv. även -e-, fsv. flcet(t)a
= isl. flétla, da. fletle, sv. vb, mlty.
vlechten, fhtj\ flehtan (ty. flechlen), ags.
fleohtan, st. vb. = lat. pleclere (se kom-
plex, perflex), fslav. plesti; /-presens
till grek. plékö, flätar, osv. — Härtill:
fläta, sbst., fsv. flotta = fno. -flétla,
ty. flcehte, jfr grek. plekté, flätat tåg,
nät; avljudsform: got. flahtöm, dat. plur.,
flätor.
[flätja, ä. nsv., dårskap o. d., se flat.]
flöda, fsv. flödha, pres. -ir — isl.
flöda, ä. da. flöde; avledn. av flod.
flöj, se flöj stång.
flöja, fsv. flöghia, hoppa (över stäng-
sel) = isl. fleygja, låta flyga, ila, got.
usflaugjan, låta flyga bort; kausativum
till flyga.
flöjel, ä. nsv. flögel, jfr 1555: vild-
flöjel, fsv. flöghia plur., möjl. i betyd,
'flöjlar' = ä. da. flegel, flowel, da. flöjel;
från mlty. vlogel (-Ö-), vlöwel jämte
ulugel, flöjel, vinge = det väl från hty.
lånade flygel. — Ä. nsv. flyglar plur.
Dahlstierna kommer från lty. vlugel el.
hty. fliigcl; ä. nsv. fleglar 1683 beror
väl på ett lty. vlégel, till vlégen, flyga
Cfleu^an).
flöjstång1, till flöj, flöjel (numera säll-
synt), sv. dial. flög, ä. nsv. flög(h), fsv.
flögh = da. floj, vimpel, flöjel, flygel ;
antingen = isl. flaug f., flykt, möjl.
även i betyd, 'vimpel', el. från mlty.
vloge, flykt, i plur. i betyd, 'vingar'; i
da. har i alla händelser ltysk påverkan
egt rum; jfr isl. flug n., flygande o.
vimpel; besl. med flyga.
flöjt, Rudbeck 1675: vloit, Fernander
1695: fleut, f. ö. i ä. nsv. flöt{e), flyt, i
Var. rer. 1538 m. fl.: fläta (jfr Kock Sv.
ljudh. 2: 274) motsv. da. flejie, från mlty.
vloite, lty. fleute = ty. flöte; av ffra.
flaiite (fr a. flute), med ovisst ursprung.
flöte, 1700- 1., uteslutande sv. bild-
ning = isl. *fleyti, till roten i flyta;
besl. med likbetyd. isl. fljötendi n., ty.
flosse, eng. float m. fl.
flöts, U. Hiärne 1687: flöt:, jfr Stiern-
hielm: flösser, från ty. flötz, av ä. ty.
fletze n. = mhty. vlelze, jämn mark,
jordgolv, fsax. flet(ti), ags., isl. flet, fsv.
flcet, av germ. *flatja-, avledn. av flat.
fnalla7 se fnassel.
fnas
149
fnysa
fnas, Var. rer. 1538: fnaass = no.,
da., med vb. fnasa = da. fnase; av
onomatopoetisk karaktär; jfr Persson
Indog. Wortf. 2: 810 n. 2. Jfr ä. nsv.,
sv. dial. fnis n., mjäll, fnassel. — Paral-
lellbildning: no. o. da. dial. knus, se
k nässla.
fnask, 1564, avledn. av föreg., liksom
ungefår likbetyd. no. bosk: bos, o. sv.
dial. knask: no. o. da. dial. knas, no.
mylkr: myZ, sv. smolk: smula osv.
Utvecklingen av betyd, 'lösaktig kvinns-
person' motsvaras af den i fnyk.
fnaska, småsyssla, oförmärkt ge sig
i väg, i ä. nsv. även: snatta, o. i dial.:
småsnöa, småregna; avledn. av föreg.
(jfr förf. Ark. 14:20). — Härtill: fnasker
m. (jfr puttefnasker), som förhåller
sig till fnaska som likbetyd, fnatt m.
till f nätta. Även fnusker o. 1685 (jfr
fnutter jämte fnatter; se fnatta).
fnassel, 1680 (fnasl), jfr ä. nsv. fnasta
(plur. -or); kan vara direkt avlett av
fnas, men snarare deverbativt av ett
*fnassla (jfr sv. dial. fnissla, gnugga,
gnida, vid sidan av fnissla, blemma)
liksom t. ex. yngel till yngla, isl. brjdl
'showy trifles', till brjå, glänsa, osv.
En parallellbildning till detta *fnassla
vore sv. dial. fnarla Cfnazilön el. *fna-
zalön), smått knåpa, jfr även likbe-
tyd, fnalla ds. (även i litterat.: C. F.
Dahlgren, Strindberg); se Tamm Etym.
ordb.jjfr knalla, gå sakta, småpyssla, o.
k nässla, hörande till en i de flesta
avseenden alldeles parallell ordgrupp.
fnatta sig, om hundar: klå el. smått
gnaga sig = ä. da. fnatte; jfr sv. dial.
fnatt, skabb, utslag = da. fnat; besl.
med föreg. ; med utomgerm. sidoformer
på ie. kn-, t. ex. grek. knaiö, gnuggar,
skrapar. — Hit hör fnatt(e), en liten /'.,
Columbus (lille fnatter), liksom fnasker
till fnaska.
fnissa, småskratta, Spegel 1712:
skratta = da. fnise; ljudhär mande lik-
som t. ex. flissa; säkerligen icke, såsom
stundom antages, besl. med fnysa.
Avledn.: ä. nsv. o. sv. dial. fnis(s)la, sv.
dial. fnistra (av * fnisra), vilka visa, att
ordet måste ha ganska gamla anor. —
Av samma slag äro: no. knisa, fnissa,
jämte knisla o. knistra; jfr sv. dial.
fnalla (under fnassel) ~ knalla, gå
sakta, egentl.: småpyssla o. d.
fnittra, Dalin 1850 (med -e-, vilket
väl är ourspr.); ljudhärmande såsom
föreg.; med samma konsonantväxling
som i t. ex. fnas o. sv. dial. fnatt.
fnoskig, ännu ej hos Dalin 1850, äl-
dre: fnnskig 1800-t., jfr ä. nsv. fnnsker,
tok o. d., 1600-t.; möjl. ytterst till ä.
nsv. fnasken, murken (om trä), fnuskot
ds.; sedan med -o- i anslutning till
fjoskig.
fnugg, 1682, jfr da. fniuj, dammkorn
o. d. (om av fnngg; jfr fnyk), o. sv.
dial. fnagg n., kort gräs el. hår. Fnugg
är möjl. = isl. *fnpgg avgerm. "fnawwa-,
till fnagg som dugg till dagg el. da.
Ing till la gg (jfr Kock Sv. ljudhist.
2: 378); eller av "fnuwwa (jfr Informen
fnyk); f. ö. liksom flera andra ord på
fn- med invecklad förhistoria; även här
förekomma, såsom vid fnas o. fnatta,
gamla rimformer med annan begynnelse-
konsonant, t. ex. grek. khnöos, dun (av
* ghnouo-). — A. nsv. fnjngg är väl en
blandform av fnugg o. ä. nsv. fmgg,
ulltapp o. d. Lindroth Ark. 24: 364.
fnurra, sbst., 1685, ä. ofta fnurr, o.
fnurra sig, med adj. fnurrig o. fnurr,
jfr no. fnnrleleg, jämte sv. dial. fnnr-
pen m. m.; med A-avledn.: sv. dial.
fnnrka, intrassla (med adj. fnnrken,
intrasslad), o. som sbst.: vresig kvinna;
imitativt liksom ungef. likbetyd. sv.
dial. knarra, knrra, knut på tråd.
' fnuttig, futtig, blandningsform av fut-
tig o. stammen i fnatta, fnatt; jfr
från 1700-t.: fnatter, likbetyd, med fnat-
ter, liten fnatt.
fnyk, 1700-t., i t. ex. icke ett fnyk,
dammkorn o. d., jfr fsv. fnnk, fnok, oren-
lighet(?), ä. nsv. fnock, fnugg (1600-t.),
da. fnng n. (jfr fnugg), damm, o. isl.
fngkr m., stank. Betydelserna 'damm-
korn' o. 'lukt' uppträda förenade även
i doft (dyft). Jfr rimformerna isl.
hngkr, kngkr, snykr, stank, o. anm. till
fnugg.
fnysa, 1600-t. = isl. fnysa sv. vb,
da. fngse st. o. sv. vb, jfr ags. fnéosan
st. vb, fnysa; urspr. ljudhärmande, så-
som tydligt framgår av pf för f\ mhty.
phntisen (även 'nysa'). Härpå beror
fnöske 1
även Formväxlingen i isl. fnésa, fnasa,
fhty. fnehan ds., mhty. phnuht, fnis-
sande, osv. Av samma slag är även
grek. pnéö, andas. Direkt släktskap
mellan dessa bildningar o. fnysa bör
knappast antagas, lika litet som med
fnissa el. som t. ex. mellan en hel del
uttryck för 'grymta o. d.' på germ. gr-,
ie. ghr-. — Liknande o. delvis likbetyd,
parallellbildningar se under nysa o.
snusa, vilka man felaktigt fört samman
med fnysa från en gemensam ie. rot
s(k)nus; ävensom under gnista.
fnöske, motsv. ä. nsv. fnösk m. Lind
1749, jämte fnyske n. Var. rer. 1538,
Spegel 1685 osv.; -ö- i dial. av ö (Hes-
selman i o. y s. 193), av *fniösk-, jfr
isl. fnjöskr m. Formväxlingen: isl.
hnjöskr, sv. dial. knösk(e), snöske osv.
visar hän på ljudhärmande ursprung,
sannol. urspr. syftande på ljudet vid
förbränningen.
foajé, foyer, från fra. foyer, av lat.
focärius, hörande till härden, avledn.
av focus m., eldstad fra. fen, eld);
alltså: rum, som eldas, samlingsrum.
1. fock, sjöt, Var. rer. 1538: focko
seghel, 1600-t.: focka, jämte da. fok från
boll. fok el. mlty. fock(e); föres ofta,
men sannol. felaktigt, till fsv. finka =
da. fyge, drivas av vinden, yra; betyd,
'trekantigt stycke land* i no. fokka är
sekundär.
2. fock, slangspr., n., tag, omgång, i
bottenfock o. d.; o. m., fyr, kurre;
av okänt ursprung.
focka, vard., köra bort, Levertin 1886,
f. ö. egentl. först på 1890-t., av dunkelt
urspr.; tolkningsförslag: Noreen Sv.
etym. s. 9 o. Sperber Imago I, h. 5: 32.
1. foder, mått för våta varor = fda.
fothcer (före 1300), från lty. föder n.,
vagnsfora, lass ss. rymdmått, ett väst-
germ. ord = fhty. fnodar (ty. fnder)
ds., ags. föder, vagnlast (eng. fother,
fadder, ett vid bergverken använt mått);
en avljudsform till famn el. möjl. =
foder 3 i betyd, fodral.
2. foder, kreaturs-, fsv. föper — isl.
föÖr, da. foder, mlty. vöder, fhty. fnotar
(ty. f utter), ags. födor, födor (eng fodder);
ej i got.; av germ. *föpra-, * fodra- =
ie. "pä-tro-, bildat med instrumental-
50 foga
suffixet -fr- till roten pä i lat. päbulum,
foder (av pä -j- instrum.-suff. -dhl-),
pä-sco, betar (jfr pastor), pä-nis, bröd;
se f. ö. föda ävensom furagera o.
furir. — Fodermars k, fsv. fodher-
marsk, se mars k.
3. foder, undertyg o. d., fsv. födher
= fno. födr, da. foder o. for; från mlty.
vöder, foder, fodral = fht3T. fuoiar ds.
(ty. f utter), ags. födor, föder, fodral,
skida, got. födr, svärdsskida, av germ.
* fodra-, som kan vara identiskt o. ofta
förbindes med sanskr. pätra- n., dryckes-
kärl, vilket emellertid snarare utgår från
ie. *pö-tlo- — lat. pöculum (jfr poku-
lera). Foder innehåller ie. roten pä,
skydda, vakta (i sanskr. päti), vilken
ofta, ehuru möjl. med orätt, identifieras
med pä, äta o. d., i foder 2. — Av
den germ. stammen födr- har i fra.
avletts t. ex. fourrure, pälsverk.
fodral, 1682: een fultral, Möller 1745
m. fl.: futterat, Lind 1749: foterat, det
senare jämte folral ganska vanligt in på
början av 1800-t.; med -d- o. 1750:
fouderal o. ungef. samtidigt foderal, den
senare formen den regelbundna till o.
1850 (ännu hos Dalin 1850 som biform);
fodral enstaka dock under 1700-talets
senare hälft; jämte da. foderal o. futterat
från lty. resp. hty.; jfr holl. foedraal,
ty. futteral (redan 1419: futral), av mlat.
fotrale, avledn. med romansk ändelse,
av foder 3.
1. fog, skäl, lämpa, nu n. liksom
redan hos Sahlstedt 1773, men Dalin
1850: m.; fsv. fögh f., som är till pass,
önskvärt; från mlty. vöch, vög- m., f.
= mhty. vuog (ty. fug) m., till mlty.
vögen, passa (sv. lånordet foga). Jfr
ofog o. föga 2.
2. fog, r., m„ men Sahlstedt 1773 n.,
snick.: fogning o. d., från lty. vöge, ty,
fuge f. (jfr från 1500-t. sv. foga i betyd,
fog 1).
foga, ä. nsv. =, 1500-t., i betyd.: laga
(så att ngt sker), lämpa; motsv. y. fsv.
fögh(i)a = da. /o/e; av mlty. vögen
(med o. utan i-omlj. av ö), foga, foga
sig = fsax. fögian, fhty. fuogen (ty.
f iigen), ags. fégan (eng. fay); i avljuds-
förh. till fager (egentl.: passande), till
ie. pak, fästa, i lat. päx (päe-), fred (jfr
fogde
151
fordom
pacifist), egentl.: fastställelse, grek.
pässalos (*paki-), spik; besl. med få, vb;
med växelformen pag, varom se fack.
Jfr föga 1, 2, ävensom påle, palats.
fogde, y. fsv. fohgdhe, jämte fsv. fog-
hat(e), foghadhe, foghote m. m., ståt-
hållare, fogde, o. isl. foguti, da. foged
från mlty. voget, voged- = fhty. fogat
(ty. vogt = familjen. Vogt) osv., från
mlat. vocains för advocätus, förespråk-
are, biträde m. m. (= advokat). —
Jfr den numera obrukliga tjänstetiteln
fogat.
foliant, 1671, från ty.; jfr lat. liber
folians, bok i helt band; se folio.
folie, från ty.: tunnt bleck av metall,
använt som underlag för ädelstenar m.
m., ofta bildl.; av lat. folium, blad; se
följ.
folie, av lat. in folio, (bok) i (helt)
blad (i motsats till kvart, oktav osv.);
ablat. till folium, blad (fra. feuille,
se följetong); jfr interfoliera, ka-
prifolium (urbesl. med blad).
folk = fsv., isl., da., fsax., fhty. (ty.
nolk), ags. (folc), eng.; i fornspr. ofta:
krigarskara; av germ. * fnlka- ; från
germ. spr.: litau. pulkas m., skara,
fslav. pluku, krigarskara, av ie. *plgo-;
sannol. besl. med lat. populus, folk (re-
duplicerad bildning: 'po-pel-os), plebes,
plebs o. grek. plethos, mängd (*plé-dh-),
till ie. roten pele, fylla, vara full, vartill
sv. full. Äldst alltså: mängd. Jfr f. ö.
bl. a. Uhlenbeck PBB 26: 310. Jfr
fy lka, fy lk e ävensom plebej, populär
o. pöbel. — Andra germ. ord för 'folk'
äro isl. ljödr osv., jfr ty. leute (av ovisst
urspr. ; se lude n), o. den allmänt spridda,
tydligen samindoeur. beteckning, som
ingår i isl.pjöÖ, got. piuda osv. (se tysk).
folkfatt, se fatt 1.
folkfolor, med / av »tjockt» l av
rd, ä. nsv. /b/a (1700-t.); väl av ett fsv.
"forpa, skick, jfr fsv. forpa, skicka, föra,
fda. foordhce, ä. da. förde, beteende
(Noreen Sv. etym. s. 19, V. spr. 3: 101),
se fort, fordra o. forsla; med Infor-
men -föror, som kan vara dels cn syd-
svensk motsvarighet till -folor (jfr fjol
o. fjor) o. dels = fsv. föra, beteende
(se fora).
folklore, från eng. (en av W. T.
Thoms 1846 föreslagen term), till lore,
kunskap, vetenskap, av ags. lare, oblik
kasus till lär = fhty. lera (ty. lehre,
sv. lånordet lära), av germ. *laizö; se
lära, vb.
fond, bakgrund o. kapital, från fra.
fond (lat. fiindum, ack. till fundus, -i,
m., grund) o. fonds (lat. * fundus, genit.
-oris, n.); även ingående i plafond;
urbesl. med botten. Jfr förgrund.
fonetik — ty. phonetik osv., avledn.
av grek. phöne, röst, ljud (rotbesl. med
bön).
fonograf, egentl.: ljudskrivare, av
grek. phöno- till phöne, röst, ljud (se
föreg.), o. -graphos, skrivande, till grå-
phein, skriva (se grammatik).
fontanell, från ital. fontanella, dimin.
av fontana (se följ.).
fontän, Ekeblad 1651: fonteine (om
uti. förhåll.), f. ö. Rålamb, Spegel osv.,
från fra. fontaine, av lat. "fontana,
avledn. till fons, genit. fontis, källa (se
funt).
fora, lass, i dial. även: resa, föror,
plur., beteende, fsv. föra, färd, fora,
beteende = no. fora, jfr isl. herfora,
krigarerustning; antages ofta vara lån
från mlty. vore, färd, fora = fhty. fnore
(ty. fuhre), fora, ags. för, färd; i av-
ljudsförh. till fara. Ordet är dock i
betyd, 'beteende' allmänt i dial. (jfr
härtill Noreen V. Spr. 3: 85 n. 1); i
vissa (sydsv.) representerar emellertid
fora ett annat ord (se folkfolor).
fordom, fsv. forpom = isl. forduni,
da. fordum; av omtvistad härledning.
Snarast med grundbetyd, 'före detta',
av for, före, o. en förlorad dat. sg.
neutr. av den; troligast direkt motsv.
got. fanr pamma, av germ. dat.-abl.
"pamniö (Noreen Gesch. s. 183), el. möjl.
av ett *forpeim (Falk-Torp s. 266; med
utveckling till -u-, -o- i svagtonig ställ-
ning; jfr under som). Knappast med
Kock Sv. ljudhist. 1: 424 av en gammal
dat. plur. *for(n)dom (jfr stundom)
till ett ord motsv. isl. fgrnd f., forna
tider (med o från forn); jfr nsv. (i)
fordom ti ma, isl. / fgrndinni. — Ags.
furduin, först, just, bör kanske skiljas
från fordom; med antagande av Kocks
förklaring måste de båda orden i alla
for (lo iii ti ma
152
fortepiano
händelser skiljas. Enl. Kluge Urgerm.
s. 258 föreligger liar en uråldrig super-
lativform, av ie. *ppt(h)9mom, motsv.
sanskr. prathamä-, den förste. — I ä.
nsv. stundom även attributivt, t. ex.
Lucidor: min fordom Sitihl ok Hierla.
Jfr for dom t i ma.
fordomtiraa, SthlmsPosten 1769: i
fordom Urna (om fornnord. förh.); van-
ligt först under de första årtiondena av
1800-t, då icke sällan med -mm-, t. ex.
Geijer, Atterbom, Tegnér; se föreg. o.
timme. Jfr sv. fordom tid(a), for-
dom dags, förr även for dom t i ds.
fordra, 1500-t. bl. a. i betyd.: fort-
skaffa o. befrämja, jämte da. fordrc från
mlty. vorderen = fhty. fordarön, fur-
dircn (ty. fordern, fordra, o. fördern, be-
främja); avledn. av kompar. mlty. vorder,
tidigare m. m. =fhty. fordar (ty. vorder),
främre, framtill befintlig (ags. furÖor,
eng. further, kan även föras till fort),
av ie. *pr-ter-, kompar. till ie. *pr-, germ.
*fur- i före, jfr grek. p rå teros, den förre.
forell, 1640, Spegel 1685, jämte da.
forelle från ty. forelle (*forenle), dimin.
till mbty. voren, fhty. förhåna = mlty.
vorne, vore, ags. förn(e), av germ. *for-
hanö- = ie. *prkdnä-, besl. med fir.
orc, lax (av *porko-); till sanskr. prcni-,
spräcklig, grek. perknös, mörkfärgad (jfr
pérke, abborre > lat. perca), fir. erc (av
*perko-), spräcklig; jfr faren, fj är sin g,
färna o. fräkne 2.
form = da., ty. osv., jfr fsv. forma,
från lat. forma. — Härtill formalitet,
formell osv.
form = y. fsv. (1508), ty. osv., jfr
fsv. forma; av lat. forma, vartill vb.
forma, mlty., ty. formen; formalitet
= ty. formalilåt, av mlat. formalitas;
format = ty., av lat. formatum, part.
pf. pass. neutr. till formäre, forma; for-
mel = ty., av lat. formula; formulär,
av fra. formulaire, osv.; jfr infor-
mator, reform.
forn == fsv., isl., ä. da., jfr fsax., fhty.
forn, förr; /j-avledning, egentl. ett slags
particip, till roten i för(e); i avljuds-
förh. till germ. *fern- i got. fairneis,
gammal, osv. (se under fjärran även-
som fjor o. fara), alltså urspr. : (fram)-
faren, förgången. Härtill avledn. sv.
dial. forna (av *furniön), forna, fjor-
gammalt visset gräs. — Forntid synes
vara en yngre sammansättning från
1770— 80-t. (Sylvius 1690-t. har forne
tijder); i fsv. o. på 1500-t. i stället
fortidh, resp. förtid, jfr ty. vorzeit.
fors — fsv., isl., ä. da.; nda. foss från
no. foss = isl. (med -ss- av -rs), ett blott
nordiskt ord (mlty. forsch lån från nord.),
av germ. *fursa- till ie. roten pers i
sanskr. prs-, stänka, bli våt, fslav.
prachu (av *porso-), damm, osv.; väl
ljudhärmande liksom fräsa, fräsa.
forska, Serenius, Nordenflycht 1746
(transit. såsom allmänt in på 1800-t.,
t. ex. Wallin o. Tegnér), jfr utforska
1632 osv.; (möjl. genom förmedling av
da. forske) från ty. forschen, av fhty.
forskön, efterfråga, av ie. stam *prk-sk-
i lat. posco (av *prk-skö), fordrar, be-
gär (se postulera) — sanskr. prcchäti
osv., till roten i lat. precor, bedjer, sv.
fråga, frejd osv.
forsla, 1642: fordzla (Schroderus o.
1638 fodzla); jämte sbst.: forsler plur.
1588; av ett fsv. "forpsla, avledn. till
ett *forpsl, bildat till forpa, sända (se
folkfolor, fort) som t. ex. försl 'fö-
rande' till föra. Om formutvecklingen
jfr Kock Sv. ljudhist. 2: 133. — Ordet
betecknas av Sahlstedt 1773 som 'vox
plebeja'. — Betydligare vanligare varfrån
o. 1540 till in på 1700-t. förslå (fördsla,
fösla), till det ovan nämnda fsv. försl;
jämte sbst. förslå, körsla, fora = fsv.
1. fort, mindre fästning = ty., eng.,
från fra. fort, av lat. fortem, ack. till
fortis, stark (jfr fortepiano).
2. fort, adv., P. Svart 1538 = no.,
da., från lty. fort, fram, bort, strax, av
fsax. forÖ = ags. (eng. forth), ty. fort;
västgerm. ord: 'framåt', vartill kompar.
got. faurpis, förr; bildning med p av ie.
roten pr i för(e), jfr fsv. forpa = isl.
förda, föra fram m. m. (se folkfolor,
forsla); avlägset besl. med fram.
fortepiano, Agrell Bref om Marocko
1796: 'sin Forte-piano' (om uti. förh.),
tidigare (1741): forte och piano, jfr ä.
fra. clavccin å forte elpiano; från ital.;
av forte, starkt (se fort 1), o. piano,
svagt (se piano); alltså ett tangent-
instrument, som kan spela både 'starkt
fosfor
153
fradga
o. svagt' (ital. forte e piano) i motsats
till det gamla klaveret, som saknade
styrka, o. klavecinen, som saknade
nyanser i styrka. — Förr även: piano-
forte: nu vanl. förkortat till piano.
fosfor, Wikforss 1804, hos Weste
1807 med huvudtonen på senare stavel-
sen = ty. phosphor, sannol. upptäckt
1609 o. så benämnt på 1670-t., av grek.
phösphöros, ljusbärande (som sbst. om
morgonstjärnan), till phös, ljus, o. phé-
rein, bära (se d. o.). Jfr fotogen.
fossil, av lat. fossilis, till fossa, grav,
till fodio, gräver (se bädd); alltså: upp-
grävd ur jorden.
foster = fsv., (i sammans.) fostring,
avföda = isl. föstr, uppfödande, under-
håll, fosterbarn, da. foster, foster, mlty.
nös ter, foder, ags. f östor, uppfödande,
föda, av förgerm. *pät-tro- > urgerm.
*fösra- (med inskott av / mellan s o. r
som i ström <C ie. "sronmo-), bildat
med suff. -tro- till roten pät i föda.
— Fostb rödralag, efter isl. fåstbréÖ-
ralag, där r utstötts mellan / o. b.
fot, fsv. föter = isl. fötr, da. fod,
got. fötus, fsax. föl, fhty. fuoz (ty. fiiss),
ags. fot (eng. foot), med i got. o. (del-
vis) i nord. oursprunglig iz-stamsböjning,
av en urgerm. konsonantstam *föt =
ie. *pöd- — grek. pös Hesych., sanskr.
päd; med avljudsformerna grek. pous
(genit. podos; se po dager, polyp),
lat. ped- (nom. pes, jfr pedal, expe-
diera, fra. pied, jfr piedestal, pion-
jär), grek. ped- t. ex. i trdpetsa, bord (se
trapets), sv. f j ät (se d. o.); även om
armen. Alltså en indoeur. beteckning.
— Fslav. har i stället noga, fot (se na-
gel). — Såsom beteckning för längd-
mått har ordet urgamla anor; jfr av
på liknande sätt använda namn på
kroppsdelar o. d. aln, famn, tum. —
I betyd, 'förhållande' o. d. : leva på
stor fot, stå på god fot osv. från
ty., där motsv. uttr. uppträda. — Sätta
på fri fot, motsv. i da. o. ty.; väl med
syftning på gamla bruk att fängsla föt-
terna. — Fotgängare, se -gänga re.
— Fotsack, Dagl. Alleh. 1808, till hälf-
ten övers. o. till hälften lån från ty. fus-
sack (till sack, säck). — Det särsk. från
bibeln bekanta fotabjäl let, nu väl blott
i uttr. från hjässan till fotabjället, Bib.
1541 : footbielle, innehåller ett ord, motsv.
sv. dial. bjälle, knöl; väl besl. med mlty.
bille, arsklinka, o. med boll (se d. o.).
fotogen, Grill 1861: benzin (åfven
kallad fotogen) = ty., eng. photogen
(där o. 1860), fra. pbotogéne, av grek.
phölo- (grek. phös, genit. phötös), ljus,
o. génein, alstra (urbesl. med kön); jfr
fosfor o. följ.
fotografi, Sv. T. 1852: 'prof af en
nyligen uppfunnen method att upptaga
ljusbilder på papper, kallad photografi'
(i Bonniers bokhandel); ännu ej hos
Dalin 1850, men vanligt från o. med
1860-t., av eng. photographij 1839 fra.
photographie 1839, av grek. phöto-, ljus
(se föreg.), o. en avledning till grdphein
skriva (se biograf).
frack, 1780-t. (om betyd, jfr nedan),
Wikforss 1804; hos Möller 1782 över-
sättes ty. frack med: 'en engelsk öfver-
rock af gröfre kläde'; jfr da. frak(ke),
bonjour, överrock ('frack' heter i da.
kjole), ty. frack (o. 1770) förr: överrock,
sedan: frack, fra. frac, fracque (jfr ne-
dan), eng. frock, om olika slag av rockar
el. blusar. I sv. o. da. lån från ty.,
som fått ordet från fra., vars frac, fraque
vanl. anses utgå från eng. frock. För-
historia dunkel: som grundord betraktas
ofta ffra. froc, munkkåpa, av okänt ur-
sprung; enl. somliga egentl. germanskt.
— Fracken i sin nuvarande form, med
utskurna rockskört, uppkom först under
den franska revolutionen; betyd, 'rock,
överrock' i da. (o. ä. sv.) härrör från
ty. frack i den äldre betyd., som före
revolutionen även tillkom fra. fraque;
jfr ovan översättningen av ty. frack från
1782. — Vokalen -a- beror möjl. på det
öppna uttalet av eng. -o-.
[frack, adj., sv. dial., se frank.]
fradga, sbst., f., B. Olai 1578, ä. nsv.
ofta fradge m., jämte vb. fradga (Bib.
1541); avledn. av ä. nsv. fradigh, frad-
gig (1500-t.), till sbst. fsv., ä. nsv. fradha,
sv. dial. fraa f., fradga, besl. med mlty.
vradem (-/-), dunst, grek. prethö, brän-
ner, blåser. Jfr frodig. — Till en ;m
nan avljudsseric höra likbetyd. fsv.
frödha f., isl. fraud a. ~ isl. froÖa, da.
fraade (meng. frode, eng. frotb sannol.
frakt
154
fransk
från nord.) ~ ags. å-fréoÖån, skumnia;
jfr sanskr. pruth-, pusta, blåsa.
frakt, 1529 da. fragt, från mlty.
urachi (varav ty. frachf, eng. fraught);
väl = fhty. fréht f., förtjänst, lön, av
germ. * f(e)r-aihti-, av prefixet fer- (lat.
per-; se för, från) o. "aihti-, egendom
( ätt); a-vokalen tyder på frisiskt ur-
sprung. Däremot nog ej av *fr-aht-
till åka. — Det härav avledda vb.
frakta finns redan i y. fsv.; från mlty.
urach ten.
fraktion, del av ett politiskt parti =
tv., av lat. fractio (genit. -önis), bryt-
ning, av pf.-partieipstammen i lat.
frangere, bryta (jfr följ. o. refräng;
urbesl. med bräcka, bräsch).
fraktur, boktr., 1682, av lat. fractura,
brytning, till frangere, bryta (se föreg.);
alltså egentl. : bruten, dvs. kantig, tryck-
stil. — Dessutom som kirurgisk term,
t. ex. 1782.
fram = fsv., isl., got. osv.; i got.,
ags. (o. fsv.) även prepos. (se från); da.
fr em med -e- frånkompar. fremre; egentl.
/-löst neutr. till fsv. adj. framber, som
är framme, framstående m. m. — isl.
framr, ags. fram, positiv till främre,
av ie. 'pro-mo-, till pro-, framför, i lat.
pro, jfr grek. prömos, förkämpe. Av-
ljudsform: /him- i from. — Härtill
ad v. framme — fsv., isl., bildat som
inne, nere, uppe, ute, motsv. got.
adverb på -a. — Framdeles = fsv.,
jfr da. fremdeles; ombildning, i anslut-
ning till del, av fsv. fram(a)lepis = isl.
framleidis, ä. da. framledes, till led 2.
Jfr alldeles o. -ledes, -fram t i så-
framt se d. o.
framfusig, 1600-t. enstaka: framfo-
sigh (1682, Finni.), sällsynt på 1700-t.,
i sin nuvarande klandrande betyd, vä-
sentligen ett 1800-talsord; nybildning
till sv. dial. framfusen — no., utvidg-
ning till fsv., ä. nsv., sv. dial. framfus
(-fos) — isl. framfuss, ivrig, till fsv. fäs,
fös = isl. fuss, fhty. funs osv., ivrig,
av germ. 'funsa- = väl ie. *pnt-tå-, till
roten i fsax. fundön, skynda i väg,
m. fl., o. besl. med finna.
framgent, 1593, äldre även -gint L.
Petri osv., till fsv. gent, gint, neutr. till
gen; väl egentl.: rakt fram; jfr adj.
framgcn, 1642 o. ännu t. ex. Atterbom
o. Wingårdh, antagl. bildat till adverbet.
framlänges, se -länges.
framme, se fram.
framstupa = fsv., äldre: fram stiipo,
till fsv. adv. stiipo, egentl. oblik kasus
till sbst. stupa (ättestupa).
framsynt, snarast lån från no. -da.,
jfr J. Lie's 'Den fremsynte'; jfr f. ö. fsv.
framsyn = isl. framsynn o. se -syn t.
1. frank, adj., ett 1800-talsord: Alm-
qvist 1839, Dalin 1850 (ej hos Weste
1807) = da., från ty. =; från fra. franc,
fri (varav eng. frank), som åter i sin
tur tycks ha fått ordet från ett germ.
adj., väl motsv. fsv. frakker, sv. o. no.
dial. frakk, isl. frakkr, modig, rask, som
i så fall vore ett urnord. *franka-, na-
salerad form till sv. o. no. dial. frak,
ansenlig, duktig (avljudsform till fräck),
men dock även kan tänkas utgå från
ett germ. *frakna-. Jfr följ. o. franko.
2. frank, folkslag, hist. ord, motsv.
ty. franke osv. Frankernas namn, lat.
franei, ags. francan, fhty. franchon, isl.
frakkar, fsv. franker, tolkas kanske bäst
som 'de frie' el. 'de modige, tappre' (till
föreg.); av många dock i stället som
'spjutbärare', till ags. france el. franca,
isl. frakka, spjut (jfr saxa re), vilket
emellertid från ordbildningslärans syn-
punkt är betänkligt (vapennamnet är
snarare omvänt bildat av folknamnet).
Litteratur: Schönfeld Wb. d. altgerm.
pers.- u. völkern. under Franci. — Härav
de egentl. tyska familjenamnen Frank
o. Franke (jfr Böhme, Fries, Sachs,
Schwa b).
franko, från ital. franco, fri (di porto,
från porto), väl från germ. spr. = frank 1.
frans, senare hälften av 1500-t.: frant-
zer, plur., m. m., jämte da. frynse från
mlty. frense o. ty. frånse, från ffra.
*frenge, fra. frange (;> eng. fr inge); väl
från lat. *frimbia, genom omställning
av fimbria, frans.
Frans, mansn., från ty. Franz, för-
kortat av Franciscus, frank (folkslags-
namn), alltså etymologiskt identiskt med
fr an sos, se följ.
fransk, jfr y. fsv. franska, plur., frans-
män; från mlty. fransch (jämte frans i
fransman), väl bildat till fra. France,
fransman
155
fresta
Frankrike. — Fransysk, ä. nsv. fran-
sösk (t. ex. P. Brahe Kr. o. 1580, om
språket, o. ännu hos t. ex. Hoffl786)
jämte franizösisch, till fransos (van-
ligt i plur. i ä. sv., liksom även i sv.
dial., som namn på syfilis), av mlty.
französ, av ffra. francois (vulg.-lat. *fran-
kiscus); se frank 2. Formen fransysk
med -y- är egendomlig; säkeii. beror
den på ljudutbyte i avsikt att bilda en
»finare» form, jfr dial. tösk för tysk.
fransman, till mlty. adj. frans, biform
till fransch (se föreg.); jfr ho Iland s-
i h o 1 1 a n d s 1 ä r f t.
fras r., från fra. phrase, av grek.
phräsis, till grek. phrätsö, utvecklar.
fräsa, ä. nsv. (t. ex. Dahlstierna, Spegel)
o. dial.: knastra, fräsa, y. fsv.: fräsa (om
vatten) P. Månsson = no. fräsa, spraka;
besl. med fräsa.
frat, avfall, sågspån (så redan o. 1640),
även: ohyra; från (m)lty. vråt m., vad
som ätes, förtäres; även 'storätare' (=
ty. frass), till lty. freten, äta (= fräta);
jfr (utan prefixet fr-) ä. nsv., sv. dial.
åt n., ohyra (jfr åt el); nära besl. med
vb. frossa. Det neutrala könet i sv.
kan ha föranletts av åt el. uppstått
genom missuppfattning av best. form
sg. fräter som plur.
fraternisera = ty. fraternisieren, av
fra. fraterniser ( som slagord under franska
revolutionen om förbrödringen mellan
de revolutionära o. de trupper som ut-
sänts att bekämpa dem, 1791 ; f. ö. dock
med mycket äldre anor), till lat. frä-
ternus, broderlig, till fräter (= broder),
varav fra. frére (eng. friar, munk), ital.
frate, även: munk (vartill fra i Frå
Diavolo osv.).
fred, fsv. friper, frid, fred — isl. fridr,
kärlek (i den poet. eddan), frid, fred,
da. fred, fsax. frithu, fhty. fridu (ty.
friede; i dial. även 'inhägnad'), ags. friÖu
(ä. eng. frith, inhägnad); i got. blott i
namnet Fripareiks o. vb.gafripön, försona
(där annars: yawairpi), av germ. * fripn-
= ie. *pri-tu- till roten pri, skona, älska,
i sanskr. priti- f., glädje, vänskap. Fred
alltså egentl.: vänskapligt förhållande,
skonande. Se f. ö. Fredrik, f ria, fri d,
adj., Frigg, fr illa, frän de; jfr fri.
— Frid i något annan betyd, beror
på inverkan från ty. o. fornspr. —
Med avs. på betyd, jfr fslav. mim, fred
till slav. mil-, kär. — Samindoeur. be-
teckning för 'fred' saknas, medan däre-
mot flera uttryck för 'krig, strid' äro
gemensamma för två el. flera språk-
familjer.
fredag, fsv. fre-, frea-, frladayher,
jämte isl. frjddayr, da. freday gammalt
lånord; jfr mlty. vridach, fhty. fritay
(ty. freitay), ags. friy(e)da?y (eng. friday);
germansk översättning av lat. dies Ve-
neris, till gudinnenamnet fhty. Fria =
isl. Friyy (se f. ö. Frigg). — Stundom
felaktigt uppfattat som inhemskt.
Fredrik, mansn., fsv. Fredherik m. m.,
från lty. el. ty. = got. Fripareiks osv.;
till fred o. rik. Jfr Frits.
fregatt, 1675; freyater plur.; ytterst
från fra. fréyate — ital. freyata; flera
högst osäkra tolkningar.
Freja, Fröja, fnord. gudinnenamn,
litterärt lån från isl. Freyja, Freyja;
kan fattas som femininbildning till Freyr,
Freyr, egentl.: herren (se Frö), men är
snarare isl. freyja, freyja, härskarinna,
fru (= lånordet fru); sannol. med Sahl-
gren NoB 6: 26 vid vissa tillfällen an-
vänt som ersättning (»noa») för Nerthus,
*Njprdr fem., som var tabu. I den
vnord. mytologien s}rster till Frej, men
urspr. säkerligen hans maka.
frejd, fsv. frceyhp = isl. frdyÖ, fda.
frceydh, abstr. på -ipö till fsv. frceyher,
omtalad, ryktbar — isl. frayr, fsax. yi-
fråyi, ags. ye-frdye, av germ. * frcé^ia-,
egentl.: som man spörjer om, vbaladj.
till roten i fråga, forska.
fresk, Ehrensvärd 1782: 'målat i
fresque'; från fra. fresque, från ital.
fresco, frisk (om målning på friskt, ännu
vått kalkbruk), lån från germ. frisk.
— Till ital. fresco hör freskomålning
osv.; jfr a fresco 1764.
fresta, fsv. fresta (-ce-), försöka, pröva
= isl. freista, da. frisle (jfr med avs.
på -i- yispe; se gäspa), av germ. *frai-
stön, jfr got. fraistubni, frestelse, besl.
med got. fraisan st. vb, försöka, vartill
sbst. fhty. freisa f., fara, osv., med av led n.
fsax. frésön, fresta, bringa i fara, mhty.
freisen ds., ags. frdsian, försöka m. m.
En analog betydelseutveckling föreligger
Prey
156
fris
i avlägger) av ie. per i vb. fara; jfr
t. ex. lat. experlri, försöka, pröva, peri-
culum, fara, o. sbst. fara, på grund
varav Falk-Torp s. 245 i fresta osv.
se utvidgningar av denna rot. Snarare
dock, med flera andra forskare, bild-
ningar med prefixet fra- (se för, prep.
o. adv.); sannolikast (se Hoffmann Fégag
s. 38) till ett verb motsv. sanskr. esati,
söker. Se f. ö. litter. bos Ublenbeek
PBB 30: 297.
Prey, se Frö.
fri = y. fsv., no., da.; från mlty. vri
= fsax., fhty. fri (ty. /ra), ags. fri, fréo
(eng. //re), got. freis, ack. frijana; germ.
"frija-; däremot väl inhemskt i det nord.
"fri-hals-, som ligger till grund för
frälse; av ie. *prito- — kymr. rhydd,
fri. Snarast, enl. vanligt antagande =
sanskr. priyä-, älskande, älskad, kär (jfr
Fr ig g), varur möjl. den nuvarande
betyd, utvecklat sig genom mellanle-
derna: vän, släkting (jfr de besl. frän de
o. ty. freund), landsman, fri landsman
(jfr Schrader Reallex. s. 806); se följ.
Knappast däremot, såsom också förmo-
dats, besl. med lat. privus, för sig själv
bestående, enskild. — Neutr. fritt be-
tyder i ä. sv. ofta 'gärna', t. ex. Bellman:
tro fritt; ännu i sv. dial. — Fribytare,
L. Petri 1573 = da. fribytter, från mlty,
vribuier, privilegierad sjörövare, osv.,
egentl.: som bar frihet att göra byte;
jfr ä. nsv. fribyte, röveri, byte, rov, 15-
o. 1600-t., fribyteri, sjöröveri. — Fri-
mickel, se mickel. — Frimurare,
1747 (i boktitel), motsv. ty. freimaurer,
eng. freemason, fra. francmacon, egentl.
benämning på medlemmar av vissa me-
deltida byggnadsgillen. — Frisinnad
(i politisk bem.), G HT 1833 i citat från
Upsala Correspondenten; förr även : fri-
sinnig, t. ex. Tegnér 1834, efter ty frei-
sinnig, där ett gammalt ord, fast urspr.
ej i politisk anv.
fria (till ngn) = fsv., no.; från mlty.
vrien, fria, gifta sig = mhty. (ty. freien)
ds. o. isl. frjä, ags. fréo(g)an, got. frijön,
älska, som är den ursprungliga betyd.;
besl. med fred o. frid 1.
1. frid, fager, från fornspråket (där-
ifrån också hos Stiernhielm), fsv. friper
= isl. friÖr, no. frid, egentl. gammalt
part. pf., ie. *pri-to- = sanskr. pritd-,
älskad, omhuldad, med samma avljuds-
stadium som i sanskr. priti-, glädje,
vänskap, o. got. freidjan, skona, till ie.
roten pri, skona, älska, i avljudsförh. till
fred o. frid 2; se fria o. fr illa. Alltså
egentl.: älskad. Ett part. pres. till samma
rot är fr än de. — Som namnelement in-
gående i Astrid, Ingrid, Sigrid osv.
2. fiid, sbst., se fred.
Pries, familjen, (flera släkter; förr
även Frijs m. m.); väl ytterst: man från
Frisland, friser (se fris 3); jfr sv.
Böhme, Frank, Sachs, Schwab.
Prigg, gudinnen., fsv. Frig = isl.
Frigg, genit. -jar (med nord. (/(/-inskott
som i bägge), fsax. Fri, fhty. Frija,
ags. Frig, av urgerm. * Frijö- = sanskr.
priyä, maka, motsv. fsax. fri, käresta,
till roten i fria (isl. frjd, älska), se d. o.
— I sv. ortnamn, dock sällsynt: fsv.
Friggiceraker, nu Friggeråker Vgtl.;
vidare i ä. nsv. (Messenius), sv. dial.
friggerock(en), om stjärnbilden Orions
bälte, samt, i lånad form, i fredag.
Ortn. på Frigges- innehålla vanl. per-
sonnamn.
frihult, 1741: plur. -ar, även -holt,
från lty. ivrifholt, egentl.: riv- el. skav-
trä, till lty. wriven, riva, o. holt, trä
(se hult); jfr Tamm Granskn. s. 7.
frikadell, 1664: fricandeller plur.,
1730: frikadeller plur., från fra. frican-
delles pl., besl. med följ.
frikassé, Lucidor 1672: fricasse, Rå-
lamb 1690: fricassée; från fra. fricassée,
bildning på rom. -ata, till vb. fricasser,
frikassera; av ovisst ursprung.
frilla, fsv. frilla, ä. fripla = isl. frilla,
fridia, da. frille, motsv. fhty. fridila,
käresta, hustru; femin. till isl. fridill,
älskare, älskling = mlty., mhty. vridet,
älskare, äkta man; dimin. av ett ord
motsv. frid, adj. (det senare dock med
T). Jfr biformen flty. frinthil, fhty. friu-
dil ävensom fslav. prijateli, älskare, vän.
1. fris, bygg., Spegel 1705: frize, om
prydnad på kanoner o. 1695 = da. fris(e).
ty. fries, ytterst från fra. frise, egentl.:
något krusat, till friser, krusa (varav
sv. frisera), med biformen fraiser (var-
till fraise, halskrås, pipkrage = sv.
fräs); väl av germ. ursprung, jfr ffris.
fris
157
from
frisk, lockigt hår, o. följ. — Enl. en
äldre tolkning, liksom ital. fregio, från
lat. phrggium, dsv. frygisk prydnad.
2. fris, tygsort, 1546, lånord ; jfr ty.
fries, holl. vrieze, eng. frieze, fra. frise;
möjl. till föreg. med grnndbetyd. : kläde
med krusig lock; kunde dock även be-
tyda: kläde från Frisland (jfr do f fel,
kambrik, musslin m. fl., där nam-
net betecknar ursprungsorten).
3. fris, folksl., fsv. fris = isl. frisir
plur. lat. Frisii (Plin., Tac), grek. Phri-
sioi (Ftolem.), ags. frisan, frésan, ffris.
frisa, fresa, fhty. frieson, plur., där /' o.
e synas beteckna olika avljudsstadier
(jfr göt); av omtvistad härledning: 'de
krushåriga' (till fris 1), 'de djärva' (till
roten i fresta) m. m.; se t. ex. Erd-
mann Uber die Heimat u. den Namen
der Ängeln s. 83 ; senare v. Grienberger
IF Anz. 32: 51 : abstraktion ur ett lands-
namn : urlat. *pris-mo- (= lat. primus
först), alltså: det främsta, vid havet
belägna landet. Dunkelt. — Härav det
egentl. tyska familjenamnet Fries.
frisel, febersjukdom med utslag, Block
1711 (s. 11 dock angivet som en tysk
beteckning: 'Der Rothe und weise Frie-
ser), Linné osv.; jämte da. frister från ty.
friescl n. o. m. ds., jfr mty. friesen, fe-
berrysning o. d., till mhty. friesen —
frysa (av germ. *freus-), jfr no. frost
även om utslag; o. sålunda ej besl. med
sv. dial. , ä. nsv., fsv., no. frisma, fresma,
varblåsa, böld o. d., ml ty. vressem, vres-
men n., de senare av ovisst ursprung.
frisera, Rudbeck 1698: fisera (så!)
håret ; se fris 1 o. fräs 1.
frisk, y. fsv. frisker, färsk, frisk =
no., da. frisk; från mlty. vrisch med
bif. versch (= färsk) = fhty. frisc (ty.
frisch), ags. fersc (eng. frcsh); av germ.
'friska-, i avljudsförh. till litau. preskas,
osyrad, fslav. présinu (*praisk-), färsk,
osyrad, jfr fhty. freisciiuj (jämte friscing),
offerdjur. Germ. * friska- även i roman,
spr. : fra. frais, ital. fresco (se fresk).
F. ö. dunkelt. — En inhemsk motsva-
righet till lånordet frisk föreligger
möjl. i fsv. sjönamnet Friski, nu Fri s jö n
Vgtl.
frist, sv. dial. även fräst, y. fsv.
frist f, jämte ä. fsv. freest, fresl f., m.,
motsv. fgutn. frest {., isl. frest n., da.
frist, fsax., fht}'., ty. frist f., ags. first
m. — Sv. (y. fsv.) frist beror väl på
ty. inverkan. De nord. formerna kunna
innehålla urnord. ai, i så fall i av-
ljudsförh. till de västgerm. med i. Från
en för alla gemensam grundform * frista-,
som också antages, kan man utgå en-
dast under förutsättning av a-omljud
även i lång rotstavelse. — Härledningen
är oviss; ett förslag (ie. *pres-stä-,
förestå, jfr sanskr. purah-sthitas, före-
stående) se Rrugmann IF 13: 164.
Fritiof, mansn., efter Tegnérs Fritiof,
av isl. Fridpjöfr, ett fingerat namn, en-
dast uppvisat från sagan om Fritiof den
tappre.
Frits, från ty. Fritz, jämte Fritze,
j varav sv. familjen. Fritze; kortform
j till Friedrich (= Fr ed ri k); jfr Hintz(e)
under Henrik o. /ti/;j/:(e) under Kon-
ra d.
frivol, 1781, från fra. frivole, av lat.
frivolus, värdelös, bräcklig (sannol. till
friare, smula el. gnida sönder).
frodas, Möller 1790, f. ö. ett 1800-tals-
ord; tidigare froda sig, 1769 o. rätt
allmänt ännu under första hälften av
1800-t; bildat av fröd- i adj. frodig,
P. J. Rudbeckius 1624: 'feet och frodig',
Stiernhielm Herc. 'fyllig och frodig' osv.,
Syllabus 1649 (under 1600-t. i allm. om
personers utseende) = da. = sydty. dial.
fruetig; ävensom ä. sv. froda f, frod n.,
fetma, frodighet, frod- i sammans.; i
avljudsförh. till frap- i fradga. — Till
en annan avljudsserie höra bl. a. no.
fraud f., fradga, frodighet = sv. dial.
frö, fradga, no. fraudig, frodig, östsv.
dial. fröudii ds., växlande med no. frö-
dug, mogen; se vidare under fradga.
from, i sv. dial. även: fyllig, stark,
y. fsv. fromber, framstående, bra, from,
jämte da. from från mlty. vrome (ds.
som i fsv.), mhty. vrom (ty. fromm);
besl. med isl. frum-, först (i framväxta ,
nyss vuxen), got. fruma, svagt adj., den
förste; av ie. *pr-mo- = grek. prdmos
(dock tvivelaktig läsning), litau. pirmas,
den förste; i avljudsförh. till fram. Re-
tyd. -utvecklingen 'framstående' > 'from'
erinrar om den hos dygd, duglig. Jfr
f u ni e r a.
fromma
158
fruntimmer
fromma, fsv. from a f., jfr frome m.,
Fördel, båtnad, jämte da. fromme väl
atm. väsentligen från mlty. v ro me m.,
jfr fsax., fhty. fruma f. ; med en in-
hemskt nordisk avljudsform i isl. frami
m. ds.; se f. ö. föreg.
frond, från fra. fronde, parti under
Ludvig XIV:s minderårighet (av *fun-
dula, med metates av l o. / > r), ytterst
till lat. funda, slunga.
front = ty., från fra. front, panna,
framsida, av lat. frontem, ack. sg. till
fröns, panna. Hos Bellman ('med front
i pannan') i betyd, 'tupé, uppstående
pan nhår\
frontespis, från fra. frontispice, mlat.
frontispicinm, till lat. fröns, panna, o.
specere, se; jfr front o. speja, spå.
1. frossa, sbst., 1500-, 1600-t.: frose,
frosa, frås(s)a, sv. dial. frosse, frnse m.,
fsv. "frosi, *frusi m., av svaga rotstadiet
till frysa, liksom t. ex. droppe till
drypa.
2. frossa, vb, jfr NT 1526: fråssning,
fsv. fräzare, frossare, jämte da. fraadse
från mlty. vråtzcn, avledn. av vråtz,
ords m., frosseri, frossare, som är lå-
nat från mhty. vrdz m. — lty. fr dt
(> sv. frat); till mlty. vreten, äta (se
fräta).
frost r., under 15- o. 1600-t. ofta n.
ss. i fsv. o. isl.; så i Karl XII:s bibel;
Lind 1749 f., Sahlstedt 1773 m. = fsv.,
isl. (n), da., motsv. mit}7, vorsl m., fhty.,
ty. frost m., ags. först m. (eng. frost), av
germ. * frusta-, avljudsbildning till frysa.
frottera, från fra. frotter; okänt ur-
sprung.
fru = fsv., jämte fru(u)a, frugha,
härskarinna, fru, kvinna = isl. frii, ä.
da. fru(gh)ce, da. frue; gammalt lån från
fsax. frua — mlty. vruwe, fhty. frouwa
(ty. frau) = det inhemska isl. frcyja
ds. (se Freja), fem. till germ. *frauja-
herre(se Frö). Även ingående i hustru.
— Det nu blott arkaiserande el. skämt-
samt brukade fruga kan ha utvecklat
sitt g på nordisk botten (jfr stuga o.
dial. stuva), men kan också härröra
från en mlty. övergång uwZ>ug; se
Seip 2: 115. — Som titel under medel-
tiden blott åt drottningen samt av tjä-
nare åt förnämare matmödrar; under
1600-t. även åt adelsmäns hustrur; från
o. med frihetstiden utsträcktes efter
land titeln till »ståndspersoner» i all-
mänhet.
frugal, enkel, om måltid o. d., ungt
ord, El. Janzon Horat. 1899: hans fru-
gala måltid = ty., av fra. =, av lat.
frugälis, till frux (genit. frugis), frukt
m. m.; se frukt o. bruka.
frukost, y. fsv. frökoster, jämte da.
frokost från mlty. vrökost, av kost 1
o. mlty. vrå, tidigt = fhty. fruo, jfr
fhty. adv. fruoji i ty. fruh, vartill ty.
fruhsiiick; besl. med grek. pröi, tidigt
(av ie. *pröui), sanskr. pratar (se f. ö.
för 2). — I ä. nsv. även frubisken,
från lty., jfr ty. friihbisschen. — I got.
heter 'frukost' undaurnimats, till isl.
undorn, tiden omkring kl. 9 f. m., osv.
(se under, prep. o. adv.).
frukt = fsv. = senisl. fruktr, da. frugt,
från mlty. vrucht, av fsax. fruht — fhty.
(ty. frucht); från lat. fruetus, frukt, av-
kastning, njutning, till participstammen
av fruor (*frug-), njuter, urbesl. med
bruka; jfr frugal. Germanerna lärde
fruktodling av romarna; se körsbär,
plommon osv.
frukta = fsv., från mlty. vruchten,
av fsax. forhlön = ags. forhtian; med
biform på germ. -ian (på grund varav
z-omljud): fsv. frukta, da. frygte, fhty.
furhten (ty. furchtcn), got. faurhtjan;
avledn. av nominalstammen germ. "furht-
i got. gudafaurhts, gudfruktig, västgerm.
forht adj. (vartill m-bildningen got.
faurhtei, fruktan, ags. fyrhto (eng. fright)),
o. fsax., fhty. forbta (ty. furcht) = ie.
*prkt-; av mycket omstridd o. alltjämt
dunkel härledning; litteratur se Falk-
Torp s. 1464.
fruntimmer, förr även fruen-, frugen-,
frugbe-, fruiimber m. m., i ä. nsv.: fru-
stuga Bib. 1541 osv.; kollekt.: egentl.
om frustugans invånare, damer 1560
osv., ännu på 1700-t. o. i senaste tid i
sammans. hovfruntimret; i indivi-
duell betyd., bl. a. hustru 1582 = da.
fruenlimmer, förr även frue-; från mlty.
vrouwentimmer (koll.), lty. fruen- =
senmhty. vrouwenzimmer 1455, frustuga,
ty. frauenzimmer, i äldre tid kollekt.,
sedan individuell betyd. Samma el. lik-
frusa
159
fräkne
nande betyd. -utveckling i ä. nsv. fru-
stuga, sv. buss 1, kamrat; jfr även
sto. Se f. ö. fru o. timmer. — Enl.
E. Kock Kontin.-germ. Streifz. s. 21 |
(Lunds univ. årsskr. NF. Avd. 1. Bd.
15. Nr 3) har emellertid snarare den
kollektiva betyd, (varur sedan den in-
dividuella) utvecklats parallellt med den !
av 'frustuga', från fhty. zimbar, materia j
o. structura; alltså: kvinnosläkte :> kvin-
nor ;> kvinna (fru); jfr ags. magutimber
om hela det manliga släktet, fceger fugel- i
timber, om fågeln Fenix.
frusa, 1600-t.:s senare hälft = no.
frusa ds., jfr isl. frijsa, frusta, o. frusta,
1700-t., väl besl. med sanskr. prus-, fslav.
prysnati, frusa (jfr Persson Indog. Wortf.
s. 875 n. 2); av en ljudhärmande rot
liksom spruta.
frusen, som har benägenhet att frysa,
är kanske ej identiskt med part. frusen,
utan en ombildning av * frysen (= sv-
dial.), motsv. isl. fnjsinn i samma betyd.
Lindroth Adjektiv, af part. s. 67 n. 1.
fryna (på näsan), lokalt riksspråk,
allmänt i götal. dial. = no.; jfr (?) eng.
dial. frine, knota; i avljudsförh. till no.
froyna. Det likbetyd. eng. frown (meng.
frounen) utgår närmast från ffra. fr'o(i)g-
nier, vilket av somliga anses ha kelt.
ursprung (kymr. ffrocnio, röra näsbor- j
rårna), men av andra kanske rättare
uppfattas som urspr. germanskt o. sam-
manställes med fryna. Med hänsyn
till den i no. även uppträdande betyd,
'blåsa föraktligt' kunde man med Torp
s. 137 tänka på rotsläktskap med frusa
osv.
fryntlig, Gl. t. Ter. Andria o. 1550:
familiariter ffrijnteligh; ännu under
1700-t. i betyd, vänlig (utan den mo-
derna bibetyd. av 'gladlynt' o. d.) =
ä. da., från lty. fruntlik = ty. freundlich;
till lty. fränt, frund, vän (varav y. fsv-
o. 1500-t.: frynt) = ty. freund, motsv
det inhemska sv. frän de.
frysa = fsv. = isl. frjösa, da. fryse,
mlty. vrésen, fhty. friösan (motsv. ty-
frieren), ags. fréosau (eng. freeze); väx-
lingen .s ~ r beror på s. k. grammatisk
växling (jfr hare ~ ty. hasé); av germ.
*freusan, till den ie. roten prus, frysa
o. bränna, i lat. pruna (*prusnä), glö-
dande kol, prurlre {*prus-), klia, bränna;
jfr frost. Bet3rd. -växlingen är den-
samma som i sval m. fl.
fråga, vb, fsv. frägha; från lty. vrå-
gen, av fsax. frdgön = fhty. frågén
(ty. fragen), jämte sbst. fråga (från
lty. frage = fhty. fråga) till germ. /rceg- i
fsv. frceghcr — isl. frcegr, väl känd
(vartill frejd), i avljudsförh. till fsv.
frcéghna, isl. fregna, got. fraihnan, ags.
frignan, (ett s. k. n -presens, jfr ipf. fsv.
frä, isl. frå, got. frah), isl. frétt f.,
spörjande (av germ. * frehti- > * frihti-);
till ie. roten prek i lat. preeor, beder
(se preja 1, prekär), i avljudsförh.
till lat. procus, friare (egentl.: som be-
der, liksom isl. bidill osv. till bedja),
grek. theopröpos, spåman (av *prok-uos),
alltså: som frågar gudarna; se f. ö.
forska. — Ä. nsv. frägha (ipf. frägdc
Lucidor), sv. dial. fråga (fräja), no.
frega kan utgå från det gamla frceghna
(osv.) med analogisk förlust av n; jfr
dock även mlty. vregen.
från, fsv. frän, jfr ä. da. frän, biform
till frä, ä. nsv., sv. dial. frå = isl. frå, da.
fra (av frä); eng. fro från nord. Frä
är egentl. en proklitisk form till fram
(i betyd, 'från'; se d. o.), med mellan-
stadiet fra. (dvs. nasalt a); från beror
väl på blandning av frä o. ett från
(av fram), vars n dock är dunkelt.
fräck, Serenius 1741, jämte da. frazk
från ty. frech, av fht. freh, begärlig =
isl. frekr, lysten, sträng, sv. dial. fr åk,
bl. a. god, snäll, got. faihu-friks, sniken,
ags. frec, tysten, djärv, av germ. * freka-,
i avljudsförh. till sv. o. no. dial. frak
(se frank) o., med germ. ö o. /»-aviedn.,
fsv. frökin, rask = isl. frékinn, frdkn,
djärv, rask. fsax. frökni osv. — Det på
1600-t. uppträdande fråk, fräck i betyd,
'modig, käck' är väl åtminstone delvis
den inhemska motsvarigheten till lån-
ordet fräck = no. dial. fick, ds.
fräken, 1. fräkne, ormbunke, i slit
Equisetum, men även Pteris, Fraiuke-
nius 1659: fräken; väl till följ. på grund
av växtens brunspräckliga utseende; se
följ. o. jfr fhty. värn, ormbunke (under
re n fa na).
2. fräkne, vanl. fräknar, pl., ä. nsv.
fräkna, Var. rer. 1538, motsv. nisl. freknå,
frälsa
160
frö
da. ftegne, jfr fsv. frceknottér fläckig; i
no. även [vaknar, fruknor; jfr fris. fria-
kan (eng. freckle från nord.); besl. med
sanskr. pfcni-, spräcklig, osv. av en ie.
rot (s)prek o. (s)preg i spräcklig även-
som väl forell, farna.
frälsa, = fsv. — isl. frelsa, frjalsa,
da. frchc; avlcdn. av fsv. o. fda. adj. frcels
= isl. frjals, fri; egentl.: *fri-hals 'som
har halsen fri', vanl. tolkat som syftande
på ringen kring trälens hals, ett gam-
malt tecken på ofrihet, men enl. Neckel
PBB 41: 405: 'den okränkhara halsen',
'som man inte får halshugga' (ss. t. ex.
krigsfångarna i Jömsvik. saga). Härtill
sbst. got. freihals m., ags. fréols f., fri-
het. — Frälse n. = fsv.: frihet = isl.
frelse, avledn. av föreg. ; varav i nsv. även
det oböjl. adj. frälse.
främja, fsv. frevmia, föra framåt m. m.
= isl, fremja, da. fremme, fsax. fremmian
m. fl.; avledn. av fram.
främmande == y. fsv., liksom no. frem-
/?! en rf o. ä. da. frcemen ombildning (efter
part. pres. -formen) av fsv. frcemadhe
m. m. = nsv. (dial.) främmad med
kollekt, sbst. fråmmat, da. fremmed,
från mlty. vremede, vremet = fhty.
fremidi (ty. fremd), got. framapja-
osv., adj., egentl.: avlägsen, avlett av
stammen i fram i betyd, '(borta) från'
(eng. from osv.), möjl. närmast till ett
adv. 'framap, framåt, bildat som got.
dalap, nedåt. Fsv. frömmadhcr från
mlty. vrömed.
frän, 1597: frään (om bockar), 1600-t.
stundom freen, jfr sv. dial. även fren,
från, också: skarp, ondsint, no. frarna,
lukta starkt. Förhållandet till sv. dial.
frön ävensom no. fregna, dofta, är oklart;
möjl. avljudsformer *frewh-, "fr ann-.
Dunkelt. Knappast besl. med isl. frdnn,
frcénn, glänsande, skarp, no. fraanen,
rödkindad o. d.; jfr dock Blankenstein
IF 23: 133.
frände = fsv. = isl. fratndi, da. fratnde,
släkting; egentl. part. pres, till isl. frjd,
älska (se fria); med något avvikande
bildning i got. frijönds, fhty. friunt (ty.
freund), ags. fréond (enl. friend) m. fl.,
vän, stundom även: älskade el. släkting;
jfr befrynda sig, fryntlig. Begrep-
pen vän o. släkting uttryckas i de in-
doeur. spr. ofta med samma ord; mot-
sats: germ. *gastiz (= gäst), främling
= lat. hostis, fiende. — Jfr med avs. på
bildningen fiende.
fränka = fsv. fno.; kortform till
fsv. fra>n(d)kona = isl. frcéndkona, jfr
t. ex. isl. gridka till gridkona, väl i an-
slutning till ord på dimin.-suff. -ka.
1. fräs, halskrås, Bellman 1758: 'med
salope, étui och fraise' ; från fra. fraise
ds., även: krås, innanmäte, besl. med
fris 1, frisera (egentl.: krusa). Jfr
med avs. på betyd, krås 2.
2. fräs, roterande fil, från fra. fraise,
till föreg.
fräsa = fsv., no., jfr isl. frobs f., väs-
ning; utan omljud: sv. dial. fräsa, no.
fraase; avljudsform till fräsa. Jfr Pers-
son Indog. Wortf. s. 875 n. 2.
fräsch, från fra. fraiche, av germ.
frisk-; se frisk, jfr fresk(o).
fräta = fsv., från mlty. vreten, äta
glupskt, fräta = fhty. frezzan (ty. fressen),
ags. fretan (eng. fret) ds., got. fra-itan
(ipf. fret), äta upp; av äta o. pref. got.
fra-, fr-, vgerm. fr-, jfr sv. för- o. ty.
ver-; jfr även fra t, frossa, vb.
1. frö = fsv., da., no., motsv. isl.
frjö,fnv,gott\.frog, got. fraiw n.,av germ.
"fraiwa-; jfr adj. fsv. o frö, sv. dial. frö,
isl. frjör, frér, fruktbar, fortplantnings-
duglig; dunkelt; möjl. avlägset besl. med
grek. sperma n., frö o. d.
2. frö, groda, ä. nsv., fsv. frödh f.,
frödher m. = isl. franö(r), no. frau.
Andra besl. bildningar: germ. *froska-
= isl. froskr, mlty. vorsch, ty. frosch ;
isl. frankr el. frauki ävensom ags. frogga
(eng. frog). Med avs. på frosk- jfr sv.
dial. tosk (under tossa 2); med avs. på
/c-avledn. i frankr (frauki) jfr likbetyd.
lty.ZorÅ- ävensom ags. />arfrfoc (se padda);
om diminutiviska s-avledningar till lik-
betyd, ord se under tossa. Ags. frogga
är en kortform av samma slag som
padda, sv. dial. pugga, ags. taddc (se
tossa 2). Formväxlingen samman-
hänger med den hypokoristiska o. dimi-
nutiva karaktär, som tillkommer så
många ord för 'groda, padda'. Jfr även
groda samt förf. NTfF 3 R XII. 62 f.
— I övrigt blott mycket osäkra an-
knytningar: enl. Falk-Torp besl. med
Frö
161
fukter
fradga, alltså: den slemmiga; även tol-
kat som 'den hoppande', till sanskr.
prdoati, hoppar, m. m.
3. Frö, ofta även Frey, gudanamn,
ombildning av (i anslutning till svenska
ljudlagar), resp. lån från isl.-fno. Freyr
{Freyr) = fsv. Frö (Saxo), av germ.
*Frauja-, urspr. /i-stam, motsv. got.
frauja, herre, fsax. fröho, fhty. frö, ags.
/rea, av germ. *fraujan- o. 'frawan-,
besl. med sanskr. adj. purvyd- osv.,
främre, ävensom lat. prö, prce, framför,
för, prepos. o. adv.; jfr Freja, fru o.
provins. Alltså egentl. appellativ, så-
som t. ex. det kristna Herren o. sannol.
B al der (se d:o); jfr även sanskr. asura,
herre, som epitet till guden Varuna.
Troligen ett s. k. noa-namn (jfr under
Freja, björn, varg) i stället för Tyr
el. möjl. något annat gudanamn, som
blivit tabu. — I sv. ortnamn, t. ex.
Fröslunda, fsv. Fröstuna, nu Frus-
tuna, Frösvi, Frösåker, möjl. också
Frövättern (sjö i Vrml., nära Ull-
vättern; se dock E. Noreen NoB 8: 30
n. 4) samt en del nu föga el. icke an-
vända personnamn såsom fsv. Fröbiorn,
Frömund, Frösten.
fröjd, fsv. frögdh, fryghp, fröjd = isl.
frygd, härlighet, yppighet, no. frygd,
livslust, livlighet, ä. da. frygd, kraft,
fröjd, da. fryd, fröjd; av urnord. "frigg-
wipö-, av germ. *frewipö-, el. möjl. av
urnord. 'fruggivipö-, av germ. "fruwipö-;
i avljudsförh. till germ. "frawipö i mlty.
vrouivede, fhty. frawida m. m. (ty.
freiide); till germ. adj. "frawa- i fsax.
frd, fhty. frö (ty. froh, varav da. /ro),
glad, isl. frdr, rask, fsv. är-frä, mor-
gonkry. I övrigt osäkra släktskapsförh. ;
se Falk-Torp s. 276 (under frö), där adj.
frdr föres till ie. pro- (se fram, för 3),
jfr isl. forr, våldsam; o. Persson Indog.
Wortf. s. 876 n.
fröken, 1502: frögdekcn (= fröiken),
prinsessa = da. fröken, från mlty.
vrouken (-ÖH-) m. m., prinsessa, förnäm
ung dam; di min. på -ken (= ty. -chen
i t. ex. mådchen) till mlty. vrouwe =±=
fru; jfr t. ex. man i c k. Med dimin.-
ändelsen -lin: mhty. vrön(we)lin (ty.
fräulein). — Under 1500-t. o. 1600-t.:ets
förra hälft blott om prinsessor (t. o. m.
Ilellquist, Etymologi.sk ordbok.
Margareta Lejonhufvud kallas »jung-
fru»); ett tidigt undantag är Ebba Brahe;
först på 1700-t. så småningom även om
den lägre adelns döttrar; under 1800-
talets förra hälft dessutom efter hand
om döttrarna till högre oadliga ämbets-
män; mera allmän titel o. 1870. Jfr
jungfru, mamsell.
fubbla, Blanche (jfr fubblare, fuskare,
Thorild, o. fnbblig Almqvist) = no.
fubla, jfr no. fubba, småpyssla, o. sv.
dial. fnbb(a), trög, ovig person, även-
som sv. dial. febbla, no. fibla ~ sv. dial.
fabbla; med i verb med dylik betydelse
vanlig formväxling; tyd!, av imitativ
j natur. Jfr fumla ~ famla ävensom i
fråga om bildningen hafsa ~ hamsa,
slabba ~ slafsa, slamsa.
fuchsia, efter den bayerske botanisten
Fuchs, 1500-t. Jfr liknande ursprung
för t. ex. begonia, dahlia, hortensia,
kamel i a, magnolia.
fuffens, Onkel Adam 1843, lånord, jfr
östfris. fnfe, fuferé, fuffens.
fuga, mus., Serenius 1734, från ital.
| fuga {= lat.), egentl.: flykt; på grund
! av att temat, som genomlöper stäm-
morna, uppträder än här o. än där.
fukt, 1520-t. : ånga, rök, sv. dial. stun-
dom 'tjocka, dimma' = no., från mlty.
vukt n., till mlty. adj. vucht, fuktig =
fhty. fuht o. fuhti (ty. feucht), ags. fåht;
av omstritt o. ovisst ursprung. Enl.
I Lidén Språkv. sällsk. i Uppsala förh.
1891-94 s. 60: av germ. 'fuhtu- av *funhtu-
= ie. *pnq-tu-, besl. med sanskr. panka-,
gyttja, o. got. fani ds. = isl. fen, träsk,
j osv.; jfr de från germ. spr. lånade ital.,
I span. fango, fra. fånge, gyttja. El. sna-
| rare med Torp. Etym. ordb. s. 139, till
sv. dial. fjuka osv., yra omkring; alltså
egentl: drivande töcken (se Fegen).
fuktel, prygel (med sabel), från iy.fueh-
tel, bred värja (till fechten = fakta). Med
avs. på betyd. -utvecklingen jfr prygel.
fukter, 1680, från ty., jfr sydty. dial.
fucht, häftig rörelse. Avljudsform: ä.
nsv. o. sv. dial. faktor plur., y. fsv.
fakt, skapnad, utseende, ä. da. fakt (nda.
fagler plur.), no. faktir pl., sätt, åtbör-
der, någon gång även i nsv. fak ter;
möjl. till mlty. vacht(e), fäktning; bild-
, ning till vechten = fakta. Enl. Torp
11
ful
162
fura
Etym, ordb. skulle dock fakler vara
inhemskt nordiskt o. besl. med ty. fac-
kcln, röra sig hit o. dit.
ful, i ä. nsv. även: rutten, stinkande,
oren, lat, i sv. dial.: rutten, i norrl.
dial. också brunstig (m.m.) som i no. dial.,
fsv. ful, stinkande, ful, skändlig m. m.
= isl. full ds., da. ful, ful, i no. -da.:
listig, i no. dial.: motbjudande, vred,
brunstig, got. fuls, rutten, mlty. vul,
stinkande, oren, dålig, lat, fhty., mhty.
ful ungefär ds. (ty. faul, murken, lat,
trög), ags. fiil, rutten, oren, dålig (eng.
foul), av germ. *fula-, besl. med litau.
puliai plur., etter. Till den allm. spridda
ie. roten pu i lat. pus, grek. pyon,
etter, sanskr. puyati, stinker, litau. piiti,
ruttna, isl. fuinn, rutten; jfr potpurri
samt under futtig. Roten pu är sä-
kerligen egent. en interjektion för avsky;
jfr t. ex. bantuspråkets pu i betyd. 'böld'.
Se under fy. — Jfr även hund fil a. —
Med avs. på uttr. den fule, fulingen om
den onde jfr ä. nsv. Ijoten, dalm. Ijo-
tingen i samma betyd., till isl. ljötr osv.,
ful (se lyte), o. sv. styggen ds. till stygg
i betyd, 'ful, vederstygglig'. Ordet an-
vändes i fsv. även som beteckning för
bödeln: 'aff fulum månne . . . halshuggin'.
full, fsv. fulder = isl. fullr, da. fuld,
got. fulls, fsax., ags., eng. full, fhty. vol
(ty. volt), av germ. * fulla- = ie. *plnö-
i sanskr. purnå-, ir. lån, litau. pilnas,
fslav. plunu; i avljudsförh. till lat. ple-
nus, full; båda part. pf. pass. på -no-
till roten pele, fylla; besl. med grek.
pohjs, mycken (se poly-), sanskr. piiru-
osv., i avljudsförh. till germ. "felu- =
got., fsax. filu, mycket, fhty. frfu (ty.
viel), ags. fcolu, isl. fjpl-; se f. ö. under
folk. — Full i betyd, 'drucken' upp-
träder redan i fsv. fulder ok drukkin ;
där även om mat: övermätt; egentl.
elliptiskt av fullständigare uttryck, jfr
bibelns: druckne av sött vin. — Full
som en kaja, se kaja.
fullborda, fsv. fulbordha, samtycka
till, fullborda, jämte fda. fuldbordhe (-u-),
da. -hyrde från mlty. vulborden, sam-
tycka till, avledn. av vulbort, samtycke
(varav fsv. fulbordh), till full o. (sannol.)
ett vbalsbst. till bära (jfr börd).
fullmakt, t. ex. Hund 1605 = da.
fuldmagt, från mlty. vulmacht, till full
o. makt, översättning av lat. plenipo-
tentia. — Fullmakt på en tjänst,
t. ex. Karl XII Bref.
fumla, 1600-t. == no. fumla, lty. fum-
meln (eng. fumble snarast nord.); till
sv. dial. fumma, vara darrhänt, yra,
no. fuma, fubbla m. m., nisl. : förhasta
sig ~ sv. famla ~ no. fimla, famla.
fund, i komma under fund med,
plur. fyndcr (1500-t; i ä. nsv. även fund,
t. ex. Psalmb. 1695: 'Bevara oss för satans
fund'), påfund, samfund, fsv. fund
f. o. yngre n. el. f under m., oomljudd
biform till fynd, se d. o. Plur. fun der
(med acc. 1) = no. funder kunde dock
närmast höra till fundra (se följ.) o. så-
lunda endast medelbart vara besläktat.
1. fundera, grundlägga, stifta = fsv.,
allm. i sht på 1500- o. 1600-t., nu säll-
synt; från mlty. fundéren, från lat. fun-
däre till fundus, grund (= fond; ur-
besl. m. botten.
2. fundera, tänka på, grunda, under
1600-t. bl. enstaka (Columbus 1678); en
ombildning efter föreg. av sv. dial. fundra
ds. = no.: lura, lista o. d., avlett av
det sällsynta ä. nsv. funda 16 — 1700-t.
(även funda på), utfinna, fundera = sv.
dial. funna(s), ana, få hum om, fundera
(sig till), till fund (se d. o.), till finna.
Jfr v. Friesen Spr. o. st. 1: 233 f. —
En parallellbildning till fundra är sv.
dial. funta i samma betyd.
fungera = ty. fungieren, av lat. fungi,
uträtta, förvalta o. d., av omstritt ur-
sprung. Till part. -stammen funci- hör
functio (genit. -örns), varav sv. funk-
tion = ty.
funt, dop-, fsv. funter, fonter = isl.
funtr, ä. da. funt, da. font, från mlty.
vunte, vonte o. ags. font, i sin ordning
från lat. fons (genit. fontis), källa, i
kyrkospr.: dopfunt. Den nu utom i
vissa dial. obrukliga sammans. funtfad-
dcr användes i ä. sv. (t. ex. Dalins Arg.)
i betyd, 'såt vän'; ännu hos Dalin 1850.
funtad, t. ex. E. Garlén 1846, part.
pf. till sv. dial. funta, förfärdiga, re fl.
(även i vardagl. riksspr., t. ex. 1852):
skicka sig = no. funta, da. dial. fonte;
avledn. av fund (jfr fundera).
fura (i da. dial. också 'barrträd, gran"),
furagera
163
fy
fsv. *fura (oblik kasus härtill sv. furu),
fora = isl. fura (-«-), da. fure; jfr fhty.
forha (ty. föhre), ags. furh (eng. fir, knap-
past nord.); i sv. även fur = gottl. fäur,
ä. da. fur; koll. o. ämnesnamn: nord.
fy re (*furhia-); germ. stam "furh- = ie.
*prk%- i lat. quercus (med som i
quinque, se fem, jfr även koka), ek,
motsv. ä. ty. ferch, longob. fereha, ek;
möjl. även i got. fairguni, berg (egentl.:
ekbevuxet); se Hirt IF 1: 479; med avs.
på betyd, jfr bok 1, trä. — Ordets äld-
sta betyd, är sannol. 'ek'; se f. ö. trä.
furagera, från fra., till sbst. four-
rage, vars stam är germ. föpr- i foder
2 ; jfr f u ri r.
furie = ty., fra., av lat. furia, plågo-
ande, hämndgudinna, raseri, till furcrc,
rasa ; jfr f u ror.
furir, Wivallius: fourrier, från ty. fu-
rier, från fra. fourrier, av mlat. fodrarius,
egentl.: som sörjer för foder; av den
germ. stammen i foder 2 (jfr furagera).
furnera, av. fra. fournir, förse med,
av ffra. fornir, formir = ital. fornire,
provenc. fromir, formir, av germ. 'frum-
jan = fhty., fsax. frum(m)ian, befrämja,
fullborda, göra, till mhty. frum, vrum
(se from); betr. det i rom. spr. upp-
trädande n-et se Bruch Einfluss d. germ.
Spr. auf das Vulg.-latein s. 71, där även ett
annat mindre tilltalande tolkningsförslag
med tvekan framlägges. — Jfr fan er (a).
furor, 1836: 'gör . . . furore', ungefär
samtidigt som i Tyskland, av ital. furore,
raseri, av lat. furor (se furie).
furste, P. Månsson s. 676, motsv. y.
fsv. o. ä. nsv. förste, från lty. ; jfr fsax.,
fhty. furislo, mlt}\ vurste, vorste, lty.
först(e), ty. furst; substantivering av en
superi, motsv. först (jfr överste);
alltså samma grundbetyd, som i prins.
fusel, Cederborgh (om tobak), från
lt}'., ty. fuset, dåligt brännvin, i lty.
även om tobak; förkortat av fuselbrannt-
weiu; jfr lånordet no. fuss, mycket då-
ligt brännvin, o. östfris. fusje, korn-
brännvin; väl till ty. vb. fusetn, fuska
o. d., besl. med följ.
fuska, 1683: fuskare (ofta i förb. med
böuhas, bönas), 1758: fuskande, om hant-
verk, 1770: fuska, om ingrepp i annans
yrke; i mera modern betyd. Thorild osv.
== da. fuske, från ty. pfuschen; jfr fu-
■ scheln o. fuschern ävensom sv.dial. fussta,
i hemlighet pyssla, öva små knep, no.
fusla, fuska; liksom lty. fudeln, arbeta
vårdslöst, sv. dial. futtla, fuska m. m.
väl av imitativt ursprung, med hos
d}4ika verb vanlig formväxling.
futtig, från 1700-t., 1720 översatt:
homo futilis, sordidus, av Weste 1807
betecknat som lågt ord; från lty. futtig,
till lty. fott- i sammans.: strunt o. d.,
varifrån sv. dial. fott, futtig människa.
Säkerl. med Tamm Gr. s. 7 avledn. av
lty. fott, cunnus, vulva (se hundsfott)
= mhty. vut med avledn. ty. folze (varav
ä. nsv. falsa; jfr lty. fottsig, futtig), sv.
dial. fo(d), no. fud, även: podex, isl.
juö. Sannol. besl. med sanskr. piitau
(dualis), skinkorna (Bezzenberger BB 27:
176), grek. pijnnos, stuss (väl av *pulsno-,
Brugman Grundr.! 1: 752); jfr samma
betyd. -skiftning hos no. fud o. ty. dial.
fol(te) samt hos sanskr. buli, vulva o. po-
dex. F. ö. enl. van Helten ZfdW 10: 195 till
lat. piitére, lukta illa (se ful); enl. K.
F. Johansson IF 14: 319, Persson Indog.
Wortf. s. 243 till en rot put, svälla
o. d., alltså egentl. 'uppsvällt, förhöj-
ning'; enl. Bezzenberger anf. st. till ie.
pu-, bakom, i sanskr. punar, tillbaka,
åter, osv. Jfr fnuttig.
fux, 1624: foxar plur., Grubb 1665:
fuchs i uttr. stryka fuchsen, Serenius
1741: fux = da., från ty. fuchs, räv, i
överförd betyd, även: häst med rävfärg;
ett västgerm. ord för räven: mlty. vos,
ags., eng. fox osv.; s-avledn. av stammar
i got. faåhö, fhty. foha, isl. föa, honräv;
kanske egentl.: den långsvansade, till
sanskr. puccha-, svans, vartill möjl. även
fågel. I fråga om betyd, jfr brunte,
grålle, skäck. — Fux i skolfux se d.o.
fy, interj., Bureus 1624, Stiernhielm
osv., i ä. nsv. även pfuy t. ex. Stiern-
hielm, pfu B. Foss 1621, fi Rydelius,
;)/'// skam Fernander 1695 (jfr nedan)
= isl. /'//, no. da. fy; med olika vokal
i ty. pfui el. mhty. pfu el. meng. fi
(eng. fie); jfr lat. fi, phy, /'//, grek. phy,
fra. // osv.; delvis oberoende av var-
andra uppkomna bildningar. Med avs.
på ord på uddljudande /' el. /" till be-
teckning av avsky jfr under ful. —
fylax
164
fyr
En del av de ä. nsv formerna äro på-
verkade av el. lånade från tyskan. —
Fy skäms, t. ex. 1736; f}T haj, t. cx.
Envallsson.
fylax, skämts.: drucken; t. ex. 1862
(från Uppsala); ombildning av full efter
grek. phylax, väktare (ofta som hund-
namn).
fylgja = äldre dalm. enl. Hiilphers;
i riksspråket litterärt lån från isl. fylgja,
mytiskt väsen i kvinno- el. djurgestalt,
som ansågs nära förbundet med en per-
son o. hans öde, genius; enl. somliga
kanske ej till vb. följa utan en pa-
rallellbildning (germ. */ii/g/ön-) till isl.
fulga, hinna, till germ. 'felhan, gömma,
dölja (se fjälster); människans skydds-
ande ansågs knuten till fosterhinnan. —
I sv. dial. i stället i samma betyd, vård
o. vålne (se vålnad).
fylka, ställa upp i slagordning, samla
sig omkring, hist. -litterärt lån från
fornspr. : fsv. fylkia = isl. fylkja, avledn.
av folk el. fylke. — Härtill fylking
= fsv., isl., egentl. abstraktbildning till
fylka.
fylke, hist. -litterärt lån (slutet av
1700-t.) från isl. fylki n., häravdelning,
landskap i det forna Norge = ags. ge-
fylce, skara; avledn. på -ia- av folk;
jfr fsv. folkland, mindre landskap i
Uppl., ävensom föreg.
fylla = fsv., isl. = da. fylde, got. full-
jan, fsax. fullian, fhty. fallen (ty. fållen),
ags. fyllan (eng. fill); avledn. av full.
fyllbult, ä. nsv. o. dial. fylle-, om-
bildning av ä. nsv. dryck(e)sbult, -bolt,
efter lty. drunkenbolt = ty. trunken-
bolt; liksom ty. raufbold, slagskämpe,
o. dyl. bildat efter tyska mansnamn på
-bolt (t. ex. Reinbolt, motsv. fra. -baut),
biform till balt, bald, djärv (= sv.
båld), såsom dumbom efter En bom,
Lundbom o. dyl. — Andra likbetyd,
bildningar äro: fyllhund (= da. fylde-
hund), ä. nsv. fyll(e)hynda, fyllehålk,
fyllepråm, fyllpuppa 1756 (även i nsv.),
birhals (jfr ä. da. fyldehals), dricke- el.
dryckiestut, ölehnnd osv. — A. nsv. bult
som öknamn har sannol. ett annat ur-
sprung; se bult.
fyllest, till f., fsv. fyllest (-ist), er-
sättning, hjälp, ofta vid göra, = da.
fyldest; från mlty. vulle(i)st (ofta med
tö, till), ds., egentl.: fullgörande = fsax.
fullésti, ags. fullast m., fhty. folleist f.,
till mlty. vulleisten osv., hjälpa, egentl. :
uträtta till fullo, av full ss. prefix o.
mlty., ty. leisten, fullgöra, got. laistjan
osv., följa efter, egentl.: följa i någons
spår, denom. av got. laists m., fotspår,
osv. == sv. läst; se f. ö. lära o. list.
fynd n. = fsv. fynd f., jämte fund o.
yngre n., finnande, fynd, möte, påfund
fsv. funder m., isl. fundr m. ds. = mlty.
vuntm. o. f.,mhty. vunt m. ;germ. *fundi-,
verbalabstr. till *finpan = finna. Se
fund. — Fynd gr u va, efter t. fund-
grube, egentl. ett bergverksord, i bildlig
betyd, redan hos Luther.
1. fyr n., gyckel o. d., hålla f. osv.,
Arvidi 1651, Lucidor, Weste 1807; från
lty. fir = ty. feier, högtid, till fira (se
d. o. och ferier). — Härtill: fyraben
(ä. nsv. även firabend el. fyrafton),
hålla f. = da. fyraben, från mlty. vir-
avent (— ty. feierabend), aftonen före en
hälgdag; särskilt om hantverkare. Jfr följ.
2. fyr m. (lustig osv.) Almqvist 1843:
'en ärlig fyr', E. Carlén: 'ung fyr', Da-
lin 1850 (med betj^d. 'gosse' o. beteck-
nat som provinsialism) = no., da. Enl.
Kock Från fil. för. i Lund 1897 s. 7 f.
av föreg. från uttr. ss. driva fyr med
(jfr sv. dial. fyras med), där det neu-
trala fyr uppfattats ss. m. i analogi
med driva gäck, nar ro. d., där gäck
o. narr egentl. äro personbetecknande,
fast de också användas som abstrakta.
Kanske dock snarare förkortning av ett
ord motsv. lty. firburs, gesäll utan ar-
bete = ty. feierbursch; jfr föreg. I sv.
möjl., åtm. delvis, lån från no. el. da.
3. fyr, i ge fyr, i uttr. fyr och
flamma osv., Gustaf II Adolf: 'gifwer
fyr', P. Svart: fyhr som kommandoord,
ä. nsv. (y. fsv.?) fyr i betyd, 'eldgiv-
ning': 'han håller stort fyr' i visan om
Brunkebergsslaget 1471, Medeltidsdikt,
s. 415, y. fsv. fyr(e)- i sammans. t. ex.
fyrbalder, fyrbåll, jämte da. fyre från
mlty. vur, vur n., eld = fsax., fhty.
fuir, fiur (ty. feuer), ags. fyr (eng. fire)
o. isl. furr m. (poet.) = grek. pyr,
n., eld, armen, hur, umbr. pir; jämte
isl. funi m., låga, got. fån n. (genit.
fyra
165
fä
funins), eld (jfr även ty. funke) sannol.
ur ett gemensamt uråldrigt paradigm
av samma slag som vatten ~ ty. was-
ser. Jfr senast Brugman IF 33: 300 f.,
Bartholomae PBB 41: 272 f. Se även
helsefyr o. under eld. — Fyr i betyd,
'fyrbåk*, 1727, Linné Sk. resa 1749, i
båda fallen om Kullens fyr i Skåne —
da. fyr, är förkortat av fyrbåk, .1.
Månsson 1644, Spegel 1685; från mlty.
vurbdke; se b åk. — Fyrverkeri, 1701,
jfr 1740: feurvärkerij, från ty. fener-
werkerei. — Fyra, vb = fsv. = da. fyre,
från mlty. våren, elda, giva eld.
fyra, räkn. = fsv., kasusform till nom.
m. fyre, motsv. ä. fsv. fiurir, neutr.
fiughiir = isl. fjorir, neutr. fjggur, da.
ftre; säkerl. av urnord. 'feÖurai, m., i
neutr. med av b i denna ställning ut-
vecklat 5; motsv. got. fidwor, fsax. fiivar,
fhty. fior (ty. vier), ags. féoiver (eng. four),
i västgerm. spr. med dunkelt bortfall
av d; jfr urgerm. 'fepur- i fjärde osv.
Ie.: *k'Aet£ör-, *klletur- m. m.: sanskr.
catväras plur., catur-, lat. quattuor (jfr
kvadrat), grek. téssares (kX >> t frfr pa-
latal vokal; jfr trapets) m. m., tokar.
stwar, 'stwer (om formen se Siebs KZ
43: 380), ir. cethir, litau. keiuri, fslav.
cetyre osv.; i germ. spr. / för väntat h v
väl i anslutning till fem, liksom antagl.
i lat. omvänt quinque för *pinque efter
quattuor. Jfr fyrsprång. — Fyrtio,
y. fsv. fyraetio m. m., ombildning av ä.
fsv. fyra-, fiiiratighi — isl. fjorir tigir, got.
fidwor tigjus, ty. vierzig, eng. förty osv.;
av fyra o. germ. *te^u-, tiotal = ie.
*dekmt (se f. ö. femtio). Jfr da. fyrretyve
(nybildning) för ä. da. firti, no.-da. fyrti.
Fyris, ä. nsv. Fyresåå, Fyrisån vid
Uppsala, egentl. en lärd isl. form (Ö.
Rudbeck), inneh. gen. sing. av ett ord
motsv. nsv. Föret, namn på de två
sjöar, vartill Fyrisån utvidgar sig, fsv.
'Fyri, Föri-, kanske också Högbystenen:
furi, jfr isl. (Yngl.-tal) viÖ Fyre (kanske
att läsa: Fyrve); väl ett urnord. *ferivia-
> 'firivia-, ia-bildn. av stammen i germ.
'ferwön: sv. dial. fjära, isl. fjara, ebb,
strandbädd (i Fjäre), jfr isl. vb. fy ma,
bli ebb, o. tö re (isl. tyrve). Alltså:
plats, där vattnet sjunker undan. —
Samma ord ingår i fsv. Forikarlaby, nu
Forkarby Uppl., 'männens by, som
bo vid Föret'. — Se Bråte Ögtls runinskr.
s. 82 o. där cit. litt.
fyrk, 1510: fyrck, ett slags mynt, ä.
nsv. fyreck, fyrick m. m. = ä. da. fi-
rik(cn), från mlty. véreken = ä. t}r. vie-
richen, x/4 »skilling», dimin. till räkne-
ordet fyra (jfr fröken m. fl.). Med
avs. på övergången av i till y jfr dyr k.
fyrsprång, Petreius 1608, jfr sv. dial.
fyrspring, no.-da. firsprang, da. firspring;
egentl.: då hästen samtidigt har alla
fyra fötterna i rörelse. I sv. dial. 'dä
går på brinnande fyren' synes dock an-
slutning ha egt rum till fyr, eld.
fysik, från fra. physique osv., till
grek. adj. physikös, avledn. av grek.
physis f., natur = ie. 'bhu-ti-s, till roten
bhu, växa, vara, bliva, i grek. phyö,
alstrar, lat. fui, har varit, sv. bo, bygga
osv. Jfr följ.
fysionomi, från fra., från grek. phy-
siognömia, till föreg. o. stammen gnöm-,
kännetecken o. d.. jfr gnös-, kännedom
(i diagnos), urbesl. med känna.
1. få, vb., fsv. fa, gripa, få, giva
m. m. = isl. få ds., da. faa samt got.,
fhty. fdhan, ags. fän osv., redupl. vb;
med Vernersk växling i fånga; av germ.
\ *fähan <Z * fanhan : ie. rot pank, onasa-
lerat pak, egentl.: fasthålla, fästa, i
sanskr. /)äc«-,fjätter, lat. paciscor egentl. :
fastställa, fager osv.; med biform pag i
fack. — Ipf. fick är en blandningsform
av fsv. fak (av *fing; jfr under dricka)
o. plur. fingo; jfr gick: *ging (som icke
i är besl. med gå, medan däremot fick
o. få äro former av samma verbstam).
2. få, adj. i plur. o. sammans., fsv.
fa-, 'paucus', med neutr. fat (varav ä.
nsv. o. finl. fått o. sv. fattas; jfr and-
fådd) = isl. fdr, da. faa, got. fawai
plur., fhty. fao,fö{h)-, ags. féa(we) (eng.
few), besl. med lat. paucus, ringa o. d.,
pauper, fattig, grek. pauros, liten. Den
germ. grundformen är svår att exakt
bestämma; möjl. förhåller sig nord. fä-
(urnord. *fawan) till fhty. föh-: ie.
*pauk"o- el. pauk-uo- (lat. paucus?) —
nord. hä- (isl. här, sv. Hå-), hög: got.
hauhs: ie.*kouk"o- (litau. kånkas); alltså
germ. "fauhiv-, fau&w-; se Leffler Ark.
1: 276. Jfr fåfäng, fåne. — Fåvitsk,
fåfäng
får
fsv, fävizker, -visker, s/c-avledn. av vit
(= vett); -/- i nsv. är arkaiserande.
fåfäng, fsv. fäfcenger = no. faafeng,
i\. da. fafceng; till adj. få i neutral
betyd, (jfr fåkunnig, fåordig, få-
vitsk) o. ett vbaladj. * fwnger till vb.
lä (jfr -fänge o. fånga), bildat som
gäng- i gängse. Alltså egentl.: som
får, dvs. förvärvar el. uträttar, litet.
fågel, fsv. fogh(i)l, fughl = isl., no.,
da. fugl, got. fugls, ty. vogel, eng. fowl
(nu i bet}Td. 'fjäderfä' o. d.; annars bird,
urspr.: fågelunge o. d.); allmänt o. spe-
ciellt germanskt ord, *fu§la-, rotbesl.
med litau. pauksztas, sanskr. phuka-,
fågel; jfr fux. Andra möjl. rotbesl. ord
se under Fe gen (fsv. Fyghpir osv.)
o. fjun, Samindoeuropeisk beteckning
för 'fågel' saknas; så ock för 'fisk', där
dock tre språkfamiljer äro företrädda.
Varken fågel eller fisk, bok-
stavsrimmaude uttr., motsv. i da. o. eng.,
jfr ty. weder fisch noch fleisch.
Fåhrams, familjen., o. 1700, efter släk-
tens hemsocken Fårö på Gottland.
fåle, fsv., isl. foli = da. fole, got.
fula, mlty. vole, fhty. folo (ty. fohlen
n.), ags. fota (eng. foal), av germ. *fu-
lan-, besl. med grek. polos, föl, enl.
somliga också med lat. pullus, unge (se
senast Solmsen IF 31: 474). Jfr föl.
fåll, fsv. f ålder, veck, fåll = isl. faldr,
da. fold, fhty. falt m., jämte ä. nsv.
fålla (plur. -or 1697), mlty. volde f., ty.
falte; av germ. * falda- (med avledn.
r falöön)-, jfr sanskr. puta-, veck (av
pult-); till vb. fålla, fsv. falda, svag
böjn., vecka = isl. falda (ipf. félt o.
-aÖ-), da. folde, got. falpan redupl. vb,
mlty. volden, fhty. faltan, faldan (ty.
fallen), ags. fealdan (eng. fold), av
samma stam falÖ-, falp- som -fal dig
(se d. o.) o. fålla, sbst. — Fållbänk
= ä. da. foldeba>nk; jfr fsv. faldabordh,
fällbord, väl efter mlty. voldetafel; jfr
även det urspr. germ. fåtölj.
fålla, för kreatur, t. ex. Schroderus
1639: fäfålla, motsv. (med stark böj-
ning) ä. da. fald, da. fold. fsax. faled,
lårfålla, ags. falod, fald (eng. cheep-
fold) osv.; dunkelt; möjl. med Uhlen-
beck PBB 21: 103 besl. med fslav. po-
lica, bräde, osv. (knappast besl. med
fjöl, se d. o.); enl. andra med grund-
betyd, 'flätverk' (liksom ty. hörde, fålla:
lat. crätes, flätverk), till ie. roten pel,
vartill en utvidgning med -/ i fåll (jfr
tvivel). Marstränder ZfcPh. 1910, s.
368 jämför fsax. faled med ir. buaile
(genit. bualed), bås, av ie. * göu-palet.
— Härtill: ä. nsv. fålla, driva i fålla,
P. Brahe 1585 osv.
fåne, fsv. fäne = ä. da. faane; egentl.
best. form av ett adj., motsv. no. faaen,
enfaldig, fjantig; jfr no. faae, fåne, o. adj.
faa (=sv. få, adj.), även: tyst, faaleg, för-
sagd; alltså egentl.: som vet el. säger litet.
fång*, fsv. fang n. = isl. osv.; fhty.
fang m.; vbalsbst. till vb. fånga, fsv.,
isl. fånga, från mlty. vangen = ty.
fangen, vartill fånge, fsv., da. fånge
= isl. fangi; till germ. fang-, gramma-
tisk växelform till fanh- i vb. få. —
Fångesman, ombildat av fsv. fanga-
man (: genit. plur. av fang). — Fångst
= da. fångst, från lty. vangst, vbalsbst.
till vangen. — Fän gare i fågelfän g-
are, ä. nsv. foghlafängiare, lån, jfr ty.
vogelfänger. — Fänge ifiskafänge
= fsv.; avledn. på -ia till fang.
får, fsv., fda. far = isl. far n. (med
s. k. 7?-omljud; härtill Fctreyjar, Fär-
öarna, liksom Dalmatien, illyr. Del-
malia, till albanes. del' me, får); ett
speciellt nordiskt ord, väl av germ.
*fahaz (dock enl. J. Schmidt *fä}haz)
= ie. *pokos = grek. pökos n., ull;
med avljudsformen grek. pékos n., får-
skinn med ullen på, formellt — lat.
pecus n., genit. -om, boskap, särsk.
får (motsv. sv. fä); närmast: djur nyt-
tigt genom sin ull; närbesl. med germ.
*fahsa-, hår (se faxe). ; till roten i
grek. pékö, kammar, kardar, klipper (bl.
a. om får), lat. peelo, kammar (jfr pen-
joar), litau. peszii, pészti, rycka, slita.
Hit hör även fsv. ulla fcetler, ullpäls,
sv. dial. fått, sammanrullad ull, ä. da.
f&t, holl. vaht osv., av germ. *fahti-.
Alltså, att döma av betyd, 'rycka, slita'
i det litau. ordet, liksom isl. reyfi, av-
riven ull m. m. (se rov), o. sannol.
också ull, ett minne från den tid, då
ullen icke avklipptes utan avslets. —
Ett allmännare spritt ieur. ord för 'får'
är ie. *ovi- i bl. a. lat. ovis = isl. dr
fåra
167
fälla
(tacka). Om germ. *saupa-, -i, får = sv.
dial. sö se under sjuda.
fåra (i åkern o. d.), ä. nsv. fora, även
for(r), får, motsv. fsv., isl. for f., da.
fure, mlty. vore, fhty. furuh (ty. furche),
ags. fnrh (eng. furrow), till ie. stammen
*prA-- i lat. porca, rygg mellan fåror;
även i kelt. o. armen.
fåt, fel, från fra. faute, av lat. *fallita,
till fallere, bedraga, med supinum fal-
sum (se fals 1 o. falsk).
fåtölj, 1715 (i ä. tid ofta med fransk
stavning), från fra. fauleuil, av äldre
faudeteuil, av ffra. faldestuel, i sin tur
av germ. ursprung, mlat. faldistolium,
till fåll o stol, alltså av samma slag
som fållbän k o. fsv. faldabordh ; egentl.
stol att vika ner, fälla ihop.
fåvitsk, se under få 1.
fä, fsv. fCc = isl. fé, da. fa>, got.
faihu, fsax. fehu, fhty. fehu, fthu (ty.
vieh), ags. féo(h) (eng. fee, arvode o. d.);
i äldre tid även: egendom, pangar (jfr
samma betyd. -utveckling hos nöt), av
germ. *fehu- n. = ie. "peku- n., boskap,
i lat. pecu o. pecus n. (genit. pecoris; jfr
pekoral), boskap, får, pecus f. (genit.
pecudis), pecunia, pangar, sanskr. pacii-,
boskap (flitau. pecus, boskap, är väl lån);
se f. ö. få ro. fjös. Med avs. på betyd,
'pängar' jfr t. ex. det östfris. myntnamnet
schäp, egentl.: får (— ty. schaf), även-
som under skatt. — Fänad, fsv.
ftenaper = isl. fénadr, till sbst. fä el.,
då dylika bildningar i regel äro dever-
bativa, möjl. till ett fsv. *fcena = isl.
fena, bli rik; alltså kanske i en ur-
sprunglig betyd, av 'rikedom'. — Ordet
fä uppträder i ortnamn dels med ä,
men dels ock med i-vokal (beroende på
en fsv. vida spridd ljudlag ea >> ta), t.
ex. Fiholm Sdlm. o. Vstml., sannol.
också Fiby Uppl. (fsv. Fiaby); se Wig-
forss NoB 6: 117.
fäderne, fsv. fieparne, ftrprine m. m.,
motsv. isl. faderni, fda. fceprini n.; bild-
ningar på -ia till tillhörighetsadj. på
in- el. -n (jfr lat. paternus), som avletts
av fader; jfr got. fadrein n., faderskap,
föräldrar, förfäder, o. fadreius f., släkt.
fägna, fsv. fatghna, ombildning av
fayhna glädja sig, hälsa, mottaga = isl.
fagna ds., got. faginön, fsax., fhty. fagi-
nön, ags. fcegnian, glädja sig; avledn. av
adj. sv. dial. fågen, glad, fsv. fceghin
osv., n-part. av roten i got. fahéps,
-eds f., glädje, besl. med feja osv. (se
f. ö. d. o. och illfänas).
fägring, = y. fsv., ombildning (efter
abstr. på -ing) av fsv. fceghrind f, skön-
het o. d.; jfr fno. fegrindi, isl. fegryndi
n. pl., y. fda. feyrende m. m.; avledn.
av fager medelst ett ie. suffix -iient-,
urspr. bildande denominativa adj.
med betyd, 'försedd med* o. d. Lik-
nande ombildning i sanning.
fäkta = y. fsv. = da. fcegte, från
mlty. vechten, slå med armarna, fäkta
= fhty. fehtan (ty. fechten), ags. feohtan.
Av omstritt ursprung: kanske snarast
(med övergång till e-serien) av ett germ.
' fuhtan, pret. *faht (jfr vb. träda o.
tråda), besl. med lat. pugnus, knytnäve
(vartill pugnäre, strida, vartill pugna,
strid), grek. pyx, med knytnäven, osv.
(väl till pungere, sticka; se punk t); jfr
Osthoff Parerga s. 369 f. Dock äro även
andra möjligheter tänkbara.
fälad, gemensam betesmark, Linné
Sk. resa osv. (i allmänhet om sydsv.
förh.) = ä. da. fcelap ds., av fä o. *läp
= isl. låd n., land, ags. Icéd osv., av ie.
*le-to-\ även i got. unléps, fattig (egentl.:
utan (jord)egendom). — Härav, med
genusväxling, fsv. fcéladher m., boskap,
med samma slags betydelseutveckling
som i sto (urspr.: plats där hästar stå).
[fä las, sv. dial., se färd.]
fälb, ä. sv. även fälp t. ex. 1752 (Fa-
tab. 1911, s. 79), jfr da. felpel, lty. felp,
ty. felbel, från roman, spr., jfr ital., span.
felpa, plysch.
fälknäpp, se fä r d o. k n ä p p a, ä.
nsv. o. sv. dial. fälnubb, se nubb.
fäll, fsv. fcelder, fäll = isl. feldr, täcke,
mantel, no. feld, av germ. faldi-, egentl.:
betäckning; jfr sanskr. pa/a/a- (av *palt-),
täcke, hinna; möjl. även rotbesl. med
fjäll 2.
1. fälla, vb. = fsv. = isl. fella, fsax.
fellian, ty. fallen osv.; ej i got.; kausa-
sativum till falla (bildat som t. ex.
germ. *hangian: 'hangan, se hänga).
2. fälla, sbst. = fsv. = isl. fella, da.
fa?lde, av urnord. *fallioni sidoform till
fsax. fhty. falla (ty. falle), ags. fealle
nuiig
168
osv., av *fallön-; till vb. falla; alltså
egentl.: nedfallande stock. Jfr sv. dial.
fållstock, om giller för rovdjur.
-fällig, Iran lt v. ; av tvåfaldigt ur-
sprung: 1. It v. -fällig, mlty. vcllich, ss.
självständigt adj.: fallande, fallfärdig, av-
ledn. (med i-omljud) av mlty. val m.
{= sv. fall). Jfr avfällig (från mlty.
afvellich), bofällig (från mlty. buwe-
vellich: biuve, byggnad); se f. ö. brist-
fällig. — 2. mlty. -veldich = mhty.
veltich, motsv. (utan i-omljud) -faldig,
alltså egentl.: veckig, full av rynkor.
Hit hör sorgfällig, från mlty. sorch-
veldich (även -valdich).
Fällingsbro, se Fellingsbro.
fält, y. fsv. fcelt- (1507), från mlty.
velt = fsax., fhty., ty., ags. feld (eng.
field), ett västgerm. ord av urgerm.
* felpo- (= fin. lånordet pelto, åker),
senare *felpa- = det inhemska fsv. (ur)-
ficclder, avsöndrat jordstycke, ä. nsv.
fiell, jordland m. m. Avljudsform: isl.
fold (no. ortn. Folden), fsax. folda osv.,
jord, land, motsv. ie. "plthu- i sanskr.
prthu-, bred, vidsträckt. Till en ie. rot
pel, pol, vara flat o. d., i t. ex. Fal-;
jfr flat. — Fältspat, se spat.
fäng-, i sammans. -hål, -krut m. fl.
= da. fceng-, från lty. feng-, till fengen
antända, varifrån väl ä. nsv., sv. dial.
fånga (se befängd, eldfängd).
fänge, se fång.
fängelse = fsv. = fda. fengelse, bi-
form till fsv. fangilse, isl. fangelsi; om-
bildning av mlty. veng-, vangnisse f.,
jfr ty. gefängniss n., bildat av stammen
i fång- med suff. -nissi (m. m.), motsv.
got. -nassus (ie.*-n-at-ta-). — Fängsel,
1500-t. = da.; ombildning av föreg. efter
inhemska ord på -sel.
fänika, historisk term: avdelning fot-
folk, som följde en fana, y. fsv. (1500-t.)
ftenika, liten fana (även i Bib. 1541,
Es. 33:23), kompani, feneken, från mlty.
veneken n., dimin. till vane (= fana),
av samma slag som fröken, nejlika,
rollek a m. fl.
fänkål, y. fsv. faznikal, fenekol, från
mlty. venekol, ombildning (efter köl =
kål) av mlty. ven(n)ikel (varav da. fen-
nikel, ä. nsv. fenikel) = fhty. fenichal,
fenachal (ty. fenchel), ags. finugl m. m.
(eng. fennel); liksom så många andra
beteckningar för kryddväxter (se särsk.
anis) från romarna: lat. fenicnlum, varav
fra. fenouil; möjl. dimin. av fenum, hö.
Jfr under finkel.
fänrik, o. 1600, ä. nsv. även fändrik,
från ty. fåhn(d)rich i samma betyd,
som fahnenjunker (se fanjunkare), bil-
dat av mht}'. vaner(e), fanbärare, till
vane, fana.
fänta, ung flicka, 1638, Bellman osv.
= no. fenta, väl till fan t (som jänta
till gra/7 0-
färd, fsv. faerp, bl. a. också: beteende,
händelser, förehavande, gång (vicis), ä.
nsv. (Prytz 1622) o. sv. dial. även fal
(jfr fäl knäpp o. sv. dial. falas, fara
fram; med avs. på -l- av -rÖ- jfr hin
håle osv.) = isl. ferÖ, da. fwrd, fsax.
fard, mlty. vart (varav sv. fart), fhty.
fart (ty. fahrt), ags. ferd, fyrd, av germ.
*fardi- = ie. *por-ti-, /z-bildning till
fara; jfr även under fjord. — Gå sina
färde kan av formella skäl ej motsvara
y. fsv. genit. sina f&rdha (vars -a i nsv.
borde ha kvarstått) = isl. (fara) ferÖar
sinnar, utan utgår från da. el. lty. —
Vara på färde, fsv. vara a f&rdhe =
da. vaire paa f&rde innehåller ackus.
plur.; i fsv. även med den plurala dati-
ven a fwrdhom = isl. d ferdnm. — Färd-
knäpp (o. fäl knäpp, varom ovan), se
under knäppa.
färdig, fsv. farpogher, vid hälsa o.
krafter (kvar i nsv. frisk och färdig),
duglig, färdig, jämte isl. ferÖugr o. da.
färdig lån från el. åtminstone till bety-
delsen påverkat av mlty. verdich — ty.
fertig, till mlty. vart (= färd); egentl.:
i stånd el. skick att resa. Den nu van-
liga betyd, har utvecklat sig ur föreställ-
ningen att förberedelserna äro bragta till
sitt slut. — Sannfärdig o. möjl. även
rättfärdig höra till färd i den redan i
fsv. uppträdande betyd, 'handlingssätt';
jfr rättfärdig. Se även lättfärdig.
färg, 1651 (ferg), för fsv. fiergha, ä.
nsv. färga (ännu Sahlstedt 1773, jämte
färg; plur. fårgor kvarlever ett stycke
in på 1800-talet); jämte fda. fa>rge (da.
farve) från mlty. verwe, varwe = fhty.
farawa (ty. farbe); substantivering av
adj. fhty. faro, faraw-, färgad; väl besl.
färja
169
föl
med faren, forell, färna osv. Litau.
parvas, färg, är germanskt lån. — Om
det inhemskt nordiska ordet för 'färg'
(litr) se -lett. — Gemensam germansk
eller indoeuropeisk beteckning för 'färg'
saknas, liksom i allmänhet hos mera
primitiva folk, för vilka en dylik ab-
straktion torde vara alltför invecklad
o. fjärran liggande. Vanl. ha uttrycken
hämtats från ord med betyd, 'hölje,
hud' o. d.; jfr t. ex. kulör. — Färg-
stoft, med i sv. tillagt -/, 1700-t.; även
-stoff; från ty. farb- el. färbestoff osv.;
se stoff o. stoft 2.
1. färja, sbst., fsv. fairia = isl. ferja,
da. fierge (eng. ferry möjl. från nord.);
jfr mlty., mhty. vere, ver f., n. (ty.
fähré); av germ. "farjön C färja-), till
fara vb; kanske dock närmast avlett
av ett sbst. motsv. isl. far n., farkost.
2. färja, vb = isl. ferja, fsax., fhty.
ferian, färja, jfr got. färjan, resa, kau-
sativum till vb. fara o. motsv. det lat.
*poreo, som förutsättes för lat. porto,
jag för, bär (se por tor). Ett annat
kausativum är föra.
färla, L. Petri Sv. kyrkoordn. 1571:
ferlo (oblik kasus) — da. ferie, från lat.
ferula ds., egentl. en umbellatväxt med
märghaltiga stjälkar (till ferTre: piska?).
Ordet tillhör egentl. skolspråket o. synes
ha upptagits i de nord. spr. direkt från lat.
färm, äldst, t. ex. 1653, 1657, i be-
tyd.: fast, stadig, jfr Sv. folkv.: 'Så
fermer rider Helmer i sadelen'; från
fra. ferme, fast, av lat. firmas, fast (jfr
firma). — Den nyare betyd, 'rask,
rapp' synes vara utvecklad under 1700-t.
färna, fisken Leuciscus latifrons, Sv.
Nilsson (anfört från Norrköping), seder-
mera av zoologerna upptaget som ett
riksspråkord, av germ. *ferhnön, till
grek. perknös, mörkfärgad, pérke, ab-
borre, osv. (se förf. Etymol. Bemerk. s.
XI), el. avljudsformen *farhniön (H. Pip-
ping SNF XII. 1: 34); se f. ö. forell.
färnbock, 1700-t.; 1600-t: fernabuck,
fem eb o c k m . m . , 1 å n o r d ; j f r d a . fen i a n i bi i k ,
ty. fernambuck osv., till landskapsnam-
net Pernambuco i Brasilien, varifrån
färgämnet härstammar; jfr bresilja,
färs, t. ex. Weste 1807; tidigare: fars,
faree, t. ex. 1730 o. C. Warg = da. fart,
lty. farse osv., från fra. farce, till lat.
farcire, stoppa; etymol. — fars.
färsk, fsv. fiersker = isl. ferskr, da.
fersk, från mlty. versch, sidoform till
vrisch, som senare lånats i frisk.
Färöarna, se får.
fästa, vb, fsv. fwsta, även: lova, tro-
lova = isl. festa, da. f&ste, fsax. festian,
fhty. festen (i ty. i stället befestigen);
till fast. — Fästman, fsv. fiestamaper
(= isl. festarmaÖr, till genit. sg. av fo3st
= isl. festr f., trolovning), o. fcestimaper
till zö-stammen ftvste el. direkt till vb.
fmsia. — Fästning, befäst plats, t. ex.
1627, Lex. Linc. 1640; efter mlty. ves-
teninge, till m4-ty. veslenen = fhty. fas-
tinön, fästa.
fästing, flått, Ixodes, Linné, jfr ä.
sv. fästfluga; snarast en elliptisk bild-
ning till ett dylikt ord; i alla händelser
till fästa o. fast. Enl. Tamm Etym.ordb.
däremot av ett "fä-sting n., kreaturs-
styng (till styng, fäfluga), med ändrat
kön i anslutning till bildningar på -ing.
Fästingen hemsöker dock huvudsakligen
hundar. Det som analogi anförda småt-
ting (enl. T. av *små-ting) är också
en bildning på -ing.
föda, fsv. föpa = isl. foöa, da. fode,
got. födjan, fsax. födian, fhty. fnoten,
ags. fédan (eng. feed); allm. germ.: nära,
uppföda, i nord. spr. även : föda till
världen; kausativum till ie. pat i grek.
paiéomai, äter (liksom föra till far-);
jfr foder 2, foster. — Härtill: föda,
sbst., fsv. föpa — isl. féÖa.
1. föga, adj. o. adv., i ä. nsv. även
i förb. som t. ex. 'hans fögho anseende'
Bib. 1541, fsv. fögha, fögho, föghe, pas-
sande, sinnrik, måttlig, ringa, föga =
da. foje, från mlty. vöge, passande, mått-
lig, föga; av germ. * fö^ia- (bildat som
t. ex. för 2); besl. med foga. Betr.
betyd. -ut vecklingen 'passa nde, måttlig' >
'föga' jfr måttlig t, tämligen (motsv. ty.
ziemlich, egentl. : passande) osv. Jfr följ.
2. föga, i falla till föga, fsv. falla
til fögha (fögho), motsv. da. fatde til
foje, efter mlty. in de vöge vatten, till
vöge f. (ö — ö), sammanfogande, pas-
sande sätt el. förhållande, jfr vöch ni.
(= fog), foga o. föreg.
föl, fsv. //// = isl. fgl, da. fot, av
I olja
170
förbi
iirnord. 'fulja- n., dimin. till stammen
i Fåle, med samma suffix som grek.
paidion n., liten gosse, therion, litet djur,
osv. — Med utvidgning till jfö/i-stam:
sv. dial. följa — isl. /';/(/«, o. med dimin. -
nu ti. -//j-: flity. fulin n. (ty. fållen).
följa, fsv. fylghia = isl. fylgja, da.
</</<•, fsax. folgian, fhty. folgén (ty. fol-
gen), ags. folgian, fglgan (eng. follow);
ej i got.; av omstritt o. ovisst ursprung;
knappast sammansatt med gå trots fhty.
folagén o. mlty. fulgangan, vilka snarast
äro sekundära bildningar; svårligen hel-
ler besl. med germ. * felhan, dölja (se
fjälster; jfr Wiedemann BB 28: 22 f.
med litteratur). — Deverbativum: följe,
fsv. fylghe — isl. fylgi, da. folge n.
följetong, i Sverige väl egentl. från
Aftonbladets 'feuilleton'; redan pål840-t.
med modern stavning; i Tyskland all-
männarebekant på 1830-t.; av fra. feuil-
lelon, till feuillel, dimin. till feuille, blad,
tidning(sblad) (jfr portfölj), av lat.
folium (se foliant, folio); alltså egentl.:
litet blad; i Frankrike först som ett
litet tilläggsblad till tidningen (Journal
des Débats 28 jan. 1800). — Plur. följe-
tänger uppträder t. ex. hos Knorring
1843, men förses med citationstecken;
Dalin 1850 har följetånger med huvud-
accent på -tång-.
fönster, fsv. fynster, av ä. finster, från
mlty. vinster, med sidoformen vensler,
varav ä. sv. fänster (fenster, med hänvis-
ning till fönster ännu hos Dalin 1850)==
ty; fenster n. (osv.); från lat. fenestra. —
De gamla takfönstren benämndes oftast
med ord för 'öga': fsv. vindögha = eng.
window; got. augadaurö, egentl.: ögon-
dörr; slav. okno till oko, öga, osv.
1. för, sbst., å fartyg, Weste 1807
endast fören, best. form, substantivering
av för 3, jfr boll. in het voor, i fören.
2. för, adj., fsv. för, farbar, i stånd
att fara, i stånd, duglig, stridbar, stark
= isl. forr ungefär ds., av germ. *föria-,
möjlighetsadj. till fara (bildat som töker
i fattig till taka osv.). Härtill t. ex.
sammans. mål för = isl. mdlférr (se
målföre). Jfr före 2.
för, före, partiklar, fsv. för, före, da.
far, jfr fsv. for, sv. dial. får = got.
faur(a), ty. vor, eng. for osv. (~ ty. ver-);
fsv. för dels motsv. for med omljuds-
vokal från före, dels uppkommet av före
i praktisk ställning; fsv. före motsv. ä.
fsv. fgre, fgrir = isl. fgri(r), da. for
(före, förr), jfr fsax., fhty. furi (ty. fiir);
med delvis dunkel förhistoria; germ.
"fur- = ie. *pr- i sanskr. pura, före,
grek. para, vid, förbi ~ per- i fjärran
osv. ~ pro- i lat. pro, fram osv. —
Fsv., isl. fgrir (före) är bildat som (el.
efter) undir, yvir (se under, över). —
För-, allmänt som obetonad partikel
i sammans. vb, i regel från ty.: mit}'.
vor-, ty. ner-, med många skiftande betyd.,
såsom 'bort' (t. ex. fördriva), 'alldeles,
till slut, ofta', motsv. sv. upp- (t. ex.
förbruka, förtära), ofta uttryckande
förlust, skada o. dyl. (t. ex. fördärva,
förgäta; jfr förföra), motsv. got. fau-
r(a), fair- o. fra- (jfr fräta), el. blott
med förstärkande betyd. (t. ex. förhin-
dra); dessutom, vid avledn. av adj.,
bl. a. kausativ betyd, hos träns, vb (t. ex.
fördubbla, förlänga) el. inkoativ hos
inträns, vb (t. ex. för viss na), o. vid
avledn. av sbst. stundom betyd, av 'förse
med' (t. ex. förgylla). Ex. av olika
slag se f. ö. nedan. — Före som beto-
nad partikel (t. ex. förefalla) = mit}.,
ty. vor. — För, alltför, från fsv. (motsv.
isl. til, ty. zu, eng. too), från fsv. sam-
mans, ss. fordiärver, forgamal (motsv.
isl. o. fsv. sammans. med of), vilka i
sin tur utgå från sammans., där for
har blott förstärkande betyd. ss. fsv.
formykin. — För sann, se minsann.
föra, = fsv. = isl. fora, da. fore,
fsax. förian, fhty. fuorran (ty. fiihren),
ej i got., ags. féran inträns.: färdas;
kausativum till fara, jfr sanskr. pärågati.
— Ett annat sådant är färja 2.
förbarma sig, fsv. förbarma sik, från
mlty. sik vorbarmen ; jfr fsv. barma sik;
se barmhärtig.
förbaskad, eufemistiskt i svordom för
förbannad, jfr dial. förbasad o. nsv.
förbankad (redan på 1000-t.), för-
ban ska d; möjl. i anslutning till ord
med betyd, slå: basa, bänka o. d.
förbi, 1600-t., från mlty. vorbi = ty.
vorbei; egentl.: fram vid; se bi-1. Ti-
digare: fram om (fsv., Bib. 1541, P.
Svart Kr. osv).
förblommerad
171
förfära
förblommerad, förtäckt, figurlig,egentl.
part. pf. till förbio mm era (nu föga
br.), på ett förtäckt el. figurligt sätt
framställa, i ä. nsv., 1617, 1622: falsk-
ligen framställa el. föregiva; till ä.
nsv. förblomma(d), 1500-t. = ä. da.
forblomme, da. forblommet, från mlty.
vorblömen, vorblumen, egentl.: smycka
med blommor; jfr ty. verblumt o. durch
die blume, fra. sons la fleur, bildligt;
jfr även floskel, egentl.: liten blomma.
— Det enkla bio mm era, smycka, finns
redan i O. Petri Kr.; jfr ty. Mumieren.
förbluffa, 1795: förbluffad; 1793 o.
ännu 1820: förblöffad; från mlty. vor-
bluffen = ty. verbluffen ;.till lty. bluffen,
skrämma, förirra, egentl. = boll. bluffen.
skryta, östfris.: skälla (se bluffa); av
ljudbärmande natur.
förborga, vanl. part. pf. : -ad, 1600-t.
= ä. da. forborge, bildat till mlty. vor-
borgen, part. pf. till vorbergen, gömma,
till bergen = sv. bärga (jfr i fråga om
bildningen ur part. förlora).
förbrylla, 1500-t., (ä. nsv. -y-, -i-), 1
nsv. o. sv. dial. även brylla, brilla; san-
nol. med E. Ljunggren Ark. 21: 171 f. till
ä. nsv. britter, glasögon, i överförd be-
tyd.: oreda, spegelfäkterier, svek, särsk.
i uttr. sätta briller på ngn, föra bakom
ljuset o. d. (se brillor). I så fall är
formen brilla äldst, möjl. = boll. brillen,
låta se genom färgade glasögon, ge falsk
föreställning om; med för- från för-
villa o. -g- från b ry.
fördel, fsv. fo rdel (ä. även: vinst ) = da.,
från mlty. vordél = ty. vorteil, egentl.
den första, större andelen i motsats till
nachteil, den senare, mindre ; jfr premie.
fördetting, Onkel Adam o. 1840 (med
citationstecken); enl. Crnsenstolpe (C.I
o. Mor.), Cygnxus m. fl. urspr. begagnat
som speord om Gustaf IV Adolf efter
hans fall; efter fra. ci-deoant, under
franska revolutionen använt om f. d.
furstliga el. adliga personer.
fordevind, o. 1730?; tidigare, 1712,
vor de wind; under 1600-t.: för en unnd,
t. ex. Tegel 1612, Hosenfeldt 1698; från
boll. el. lty. vor de wind, egentl.: fram-
för vinden. Jfr bidevind.
fördom, 1600-t., i ä. nsv. ofta föredom
= da. fordom, väl efter ty. vorurteil o. lat.
i prcejudicium (jfr t. ex. Scbroderus Com.
' 1639 o. Lex. Linc. 1640), egentl. :förut fälld
; dom (utan vederbörlig sakkännedom),
fördärva, fsv. fördärva = da. for-
dcerve, från mlty. vorderven, sv. v.,
kausativum till st. v. vorderven. gå för-
lorad = tv. verderben; på grund av
flfrank. fardurvon 'perierunt', fvfris./br-
derva snarast av en urgerm. stam med
6, i vilket fall ty. verderben är en mel-
lan- el. rbenfrank. form, jfr mhty. ver-
terben; antagl. besl. med ags. deorfan,
arbeta, anstränga sig, vara i fara; jfr
litau. ddrbas, arbete. vanWijk IF 24: 230.
1. före, sbst. = fsv. före, (godt) väg-
! lag; redskap (i eld före) = isl. féri, da.
I fere n., till adj. för, farbar (bildat som
läge, säte o. a.). Till samma adj. bör
även målföre.
2.. före, partikel, se för 3.
förebrå, ombildning av fsv. forbrä,
till stammen i fsv. bra-ghpa, ipf. bra
(se brås); med ungef. samma grund-
betyd, som ä. nsv. föne)kasla, ty. vor-
werfen el. det \ ulgära slunga (någon
något) i ansiktet (synen).
Föret, se Fyris.
förevita, ombildning av ä. nsv. förvila
Bib. 1541 (ännu bos Lindfors 1815 ). fsv.
forvita (ipf. -vet, -vitté), från mlty. vor-
. witen = fbty. fanvizzan (ty. veriveisen);
jfr got. fraweitan, straffa, hämnas; till
(det inbemska) fsv. vita, bevisa, skylla
( jfr tillvita) = fno. vita, belägga med
straff el. vite. Grundbetyd.: "visa, bevisa',
av 'låta se"; besl. med veta o. vis; jfr
V i t e. vitsord.
författa, i a. nsv.: omfatta, t. t\.
1536, innefatta, sammanfatta (jfr nedan ).
infatta, begripa, företaga m. m. = da.
forfatte, från mlty. vorvaten = mhty.
verfazzen (ty. verfassen); egentl.: fatta,
sammanfatta (innehållet av ngt), jfr Bib.
1541 : han screff ihen samma dr örnen,
och författadhe honom (Lutber: verfas-
set), varifrån den moderna betyd. Se f. ö.
fatta. — Författning i uttr. gå i för-
fattning om sammanbänger med för-
fatta i betyd, 'företaga, utföra', t. ex.
hos A. Oxenstierna; jfr Kolmodin 1732:
sedan de ... en god författning gjort,
dvs. träffat lämpliga anstalter.
förfära, fsv. förfära = fda. forfaTe.da.
förföra
172
förlora
forfcerde, från mlty. voroéren = mhty.
ueruéren, jfr ags. faran ds.; avledn. av
mlty. /'(//<•, fara, fruktan (= sbst. fara).
förföra, i ä. nsv. bl. a. även: förtala,
missleda, bortföra, fsv. förföra, föra
bakom ljuset, undantränga, bortföra =
da. forfere, nu blott i dålig betyd.; från
mlty. norooren med samma betyd, som
i fsv. == fb ty. ferfnoren (ty. nerfähren);
alltså egen ti. dels 'föra bort' o. dels
(med den hos prefixet för- stundom
uppträdande pejorativa bet}rd., se för
3) 'föra vilse'.
förfördela, R. Foss 1621: förfördela,
Schroderus 1639: förfördela och beswijka
= da. forfordele, från mlty. vorvordé-
len = ä. t}', veroorlheilen, jfr ty. iiber-
vorteilen; egentl.: vinna en fördel på
en annans bekostnad, den i sv. äldst
uppvisade betyd.
förgift, se gift; förgänglig, se -gäng-
lig-
förgrund, Sthlmsp. 1792; efter ty. vor-
dergrund, som egentl. är en ologisk mot-
satsbildning till hintergrnnd (varefter sv.
bakgrund), det senare en förtydligande
översättning av fra. fond, bakgrund, i
stället för det likabetydande grund.
förgäta, fsv. forgteta = ä. da. for-
gazde, forgjaitte, från mlty. vorgeten, av
fsax. forgetan =■ fhty. fargezzan (ty.
vergessen), ags. forgieian (eng. forget),
av för (osv.) i betyd, 'förlust, skada o.
d.' (se för 3) o. germ. *getan (— gitta),
egentl. 'få tag i' o. i överförd bemär-
kelse 'uppfatta', alltså: förlora uppfatt-
ningen av; besl. med lat. prehendere
(prendere), gripa, taga (se pris 1, 2),
grek. khandånein, fatta, fir. gataim, ta-
ger, stjäl (av *ghednämi), även i alb. o.
slavo-balt. spr., till ie. roten ghe(n)d;
jfr gissa, gitta, gåta.
förgätmigej, Myosotis, ä. nsv. för-
gät ej min Bröms Gyllenm., förgät migh
icke 1639 = ä. da. forgietmigei 1594,
snarast Veron ica chamaedrys, da. for-
glemmigei, efter ty. vergissmeinnicht
(förr om Veronica chamasdrys) = eng.
forgetmenot (tidigare om Ajuga o. Vero-
nica); möjl. på grund av dess onda
smak, som icke lätt försvann (jfr F.
Didrichsen Bland. 1: 103); enl. andra
därav att överräckandet av blomman
haft s3Tmbolisk betyd. — I något ä. sv.
även: giörnmigej, glömmig aldrig. —
Dylika imperativiska växtnamn äro
t. ex. ä. sv. statt-upp-och-gack, om Py-
rola umbellata (använd mot gikt), eng.
wail-a-bit (-ihorn), egentl.: vänta lite,
om en viss taggig buske, el. det latin-
ska namnet på sprängörten noli-me-
langere, rör mig ej.
förgäves, y. fsv. förgäves, ä. forgivins
(med sekundärt i), liksom da. forgjaves
från mlty. vorgeues, ä. uorgevens, till
skänks, utan ersättning el. nytta = ty.
vergebens, genitivadv. till part. pf. av
mlty. vorgeven ~ ty. vergeben, skänka
bort ; jfr till bildningen in värt es, längs,
strax, tvärs.
förhala, draga ut på tiden (med), jfr
Asteropherus 1609: 'Då will iagh eij
länger här förhala', fsv. förhalning —--
da. forhale, är en nordisk bildlig anv.
av sjötermen förhala, medelst kablar
osv. förflytta ett fartygen kortare sträcka,
från lty., boll. verhalen (se hala).
förhyda, skeppsb., Rosenfeldt 1698,
väl från lty., jfr ty. verhäuien; motsv.
da. forhude; avledn. av hud; jfr isl.
hijda, hudstryka.
förkovra sig, y. fsv. forkofra(s) =
ä. da. forkovre(s\ från lty., jfr mlty.
(sik) vorkoveren, skaffa sig (m. m.); jfr
även fsv. kofra sik, repa sig = no.
kovra (seg), förtjäna m. m.; från roman,
spr.: ffra. (se) recovrer, span. cobrar,
återvinna, av lat. recuperäre ds. (väl
bildat till recipere, mottaga; jfr recept).
förlisa, ä. nsv. (1500-t. osv.) även
förlora, förslösa, från mlty. vorlisen, för-
lora = mhty. verliesen, biform till mlty.
vorlésen (av fsax. farliosan; se följ.).
förlora, O. Petri 1528, P. Svart 1558,
ofta som part. -adj.: förlorad (jfr den
förlorade sonen Bib.) = da. forlore, bil-
dat till part. pf. da. forloren, förlorad,
från mlty. vorloren, till vorlésen, förlora,
fördärva = fsax. farliosan, fhty. firlio-
san (ty. uerlieren), got. fraliusan osv.
(=z= förlisa); enl. vanligt antagande till
ett germ. vb *leusan i avljudsförh. till
lös o. lossna; med grammatisk väx-
ling s-z (r) som i frysa ~ ty. frieren
osv.; jfr dock van Helten ZfdW 11: 56.
I fråga om bildningen ur particip, jfr
förlova
73
förmäten
förborga: i båda fallen har nog det
sv. ordet närmast kommit från da., vars
part. pf. neutr. på -et lätt kunde upp-
fattas som part. pf. till ett svagt vb.
förlova, fsv. forlova bl. a.: utlova =
da. forlove, från ml ty. vorloven = ty.
verloben; numera bl. om trolovning o. d.
(redan i Bib. 1541) samt i det bibi. uttr.
det förlovade (dvs. utlovade) landet;
jfr da. det forja>ttede land till ett nord.
vb, fsv. io3t(t)a, isl. jdlta osv., som un-
danträngts av lova (se d. o.). Med avs.
på betyd. -utvecklingen jfr lat. spondcre,
sponsdrc, förlova, trolova, högtidligen
lova, besl. med grek. spéndö, lovar. —
Ett annat germ. uttryck för 'trolova' är
got. gawadjön, ags. weddian = vädja,
till germ. *ivaÖja-, pant; alltså egentl.:
lämna pant el. borgen att jmglingen på
avtalad tid inställer sig o. hemför bruden.
förlåt, förhänge (ark.), 1538: forlååt,
av ett fsv. * förlåter, från mlty. vorldt, till
för 3 o. låta (jfr fsv. lata for, sätta för).
förlåta, fsv. forläta, övergiva, lämna,
låta fara; släppa efter, förlåta, tillgiva,
från mlty. vorlåten — ty. verlassen, got.
fralétan osv.: allm. germ.; urspr. : låia
fara, lämna från sig; därav: övergiva
(t. ex. Bib. 1541: förlåt icke tinne mo-
dhers bodh) o. tillgiva (jfr ty. vergeben
med samma utveckl.). Se f. ö. låta.
förlägen, 1647 (ungef.: tafatt), från
lty., ty. verlegcn, egentl. part. pf. : som
har legat för länge (= förlegad, no.
forlegjen).
förmak, P. Brahe o. 1585: 'drotningens
förmack', jfr ty. vorgemach, se gemak
o. mak.
förmedelst, se medelst.
1. förmena, hindra, neka, fsv. för-, for-
mena — ä. da., da. formene, till fsv. mena
ds., sv. dial. mäina, isl. meina, avledn.
av men, skada (se d. o.): jfr mena 1.
2. förmena, förmoda, fsv. för-, for-
mena = ä. da. formene, till vb. mena 2,
tänka (se d. o.).
förmyndare, fsv. förmyndare, från
mlty. vormunder, jämte vonniinde, ty.
vormnnd till fsax. mund =s fhty. nuinl
f., beskydd, som man brukat föra till
fsax., ags., isl., fsv. mund, fhty. munt i'.,
hand (jfr under löga), varur den över-
förda symboliska betyd.: skydd; men
som enl. Osthoff (se IF Anz. 15: 104)
snarare hör till got. mundön, betrakta,
vakta sig för (med samma betyd. -historia
som lat. tutor: tueri, egentl.: betrakta,
eng. guardian, förmyndare, fra. gardien,
beskjddare: gärder, från ty. warten,
egentl.: skåda); dock knappast, med
Osthoff, besl. med grek. mdntis, siare.
— Got. mundön är etymologiskt iden-
tiskt med isl. munda, sikta, styra mot
ett visst mål; väl förutsättande ett ie.
sbst. *mndha, uppmärksamhet; besl.
med grek. manthdnö, blir uppmärksam
på, jfr sanskr. medhå, vishet (av "mndh-
dhä, Brugman IF 18: 434); till ie. mendh,
en utvidgning med -dh (som enl. som-
liga hör till roten dhe, sätta, lägga, i
dåd osv.) av men, tänka osv., i minne.
Hit hör även fsv. inunder m., visst
tids- el. rumsmått, isl. mund n., tid,
tidpunkt, samt kanske också fsv. m un-
der, isl. mundr, gåva av brudgum till
brudens giftoman (se Olson Appell, sbst.
s. 328); jfr osmundsjärn. — Fsv., isl.
(osv.) mund, hand, är besl. med lat.
manus ds., men även 'makt, våld'. — Jfr
myndig, myndling, munter, mån.
förmå, y. fsv. forma, pres. -mär,
ombildning av ä. fsv. formägha (ipf.
-mät(t)e), jfr da. formaa, y. isl. fyrir-
moga, åtminstone delvis lån från mlty.
vermogen — ty. vermögen. Jfr må 1 o.
förmögen. — Härtill: förmåga, fsv.
formägha, formogha = da. formue, för-
mögenhet, jfr mlty. vermoge m. o. f.
förmån, fsv. formon — ä. da. formon;
se mån 1.
1. förmäla, omtala, y. fsv. formcela;
till mäla, avlett av mål, tal; sannol.
under påverkan av det obesläktade da.
formcelde = mlty. vormelden (> ä. nsv.
formelda 1526), till meldcn = fsax. mel-
dön, av obekant ursprung.
2. förmäla, gifta (om furstliga per-
soner), Lind 1749 = da. formcele; från
mlty. vormdlen el. ty. vermählen, egentl.:
lova bort (så ngn gg i 1700-talets sven-
ska), avledn. av den ty. stammen mahl-
(= sv. mål 1, 2) i gem ahl (= gemål;
se d. o.).
förmäten, 1507: förmätna vppå wåra
werdighect', Sigfridi 1619: 'grymmer
och förmäten'; från mlty. vormeien,
förmögen
174
försmå
part.-acty. till sik vormeten (varav ä. nsv.
/'orm a I n sig 1600-t.) = ty. sich vermes-
sen, bl. a.: mäta fel; alltså förmäten
egen ti. om den som mäter sig för högt
el. misstagit sig om sin förmåga.
förmögen, Hels. 1587: Hajfwa godh
rådh, vel Wara förmöghen (tidigare på
1530 — 1550-t. svårt att skilja från grund-
betyd, 'som förmår'), från mlty. vermo-
gen, lty. vermögen, med förlorat d,
motsv. höll. vermogend, ty. vermögcnd,
varifrån ä. nsv. förmögcnd 1550: för-
mögende borgare; egentl. part. pres. till
ver mogen, vermögen; se förmå.
[forna, sv. dial., se fom.j
förnimma, fsv. fornima jämte y. for-
n(cm(m)a = da. fornemme, efter mlty.
vornemen == ty. vcrnehmen, till fsv. nima,
taga, fatta, inhämta = isl. nema, got,
fsax., ags. niman, ty. nehmen osv.,
motsv. lett. nemt, taga, grek. némö, till-
delar, m. m. (se ekonomi, nemesis
o. nomad). Jfr avnämare, anamma,
angenäm, förnäm, förnuft samt
(dial.) nimma, nummen.
förnuft n., fsv. förnuft f. = da., från
mit}*, vornuft (med i fsax. försvunnet
ni) = fhty. firnumft (ty. vernunft), med
fty. mft av. ä. mp, alltså -numpi-, abstr.-
bildning, 'förnimmande', till mlty. vor-
nemen osv. (se förnimma); jfr följ. —
Taga sitt förnuft till fånga, efter
2 Kor. 10: 5: 'vi tillfångataga allt för-
nuft under Kristi lydno', där dock uttr.
har en snarare motsatt betyd.: låta förnuf-
tet tiga (i nya bibelövers.: tankefunder).
förnumstig, fsv. fornum(p)stogher,.
förståndig, till fornum(p)st f., förstånd,
från mlty. vornum(p)st, till vornemen
(se föreg.), som förhåller sig till ty.
vernunft (jfr ä. nsv. förnumftig, t. ex.
1678) liksom mlty. ankum(p)st (> an-
komst) till ty. ankunft, abstr.-bildn.
till ankommen.
förnäm, 1600-t., i ä. tid med huvud-
accenten på första stavelsen liksom i da.
fornem, från mlty. vornéme, ty. vornehm,
innehållande germ. möjlighetsadj. *nce-
mia-, som kan el. bör taga(s) == fsv.
nCember, som har lätt att fatta, isl.
ncémr (vartill avledn. fsv. ncem(m)e, fatt-
ningsgåva = isl. mr/m n.),got. andanéms,
behaglig; till germ. *neman, taga (se
f ö r n i m m a), bildat som t. ex. nord. bcer-
(se -bar); förnäm alltså egentl.: som
bör tagas el. föredragas framför andra.
förnärma, Leopold, Weste 1807 (med
hänvisning till förfördela, göra för når)
— da. forncvrmc; nybildning (uppkom-
men i språket ungef. samtidigt med
närma) till göra för när o. d. Lån
från da. el. omvänt?
förordna, se under ordna.
förplikta, O. Petri (refl.), efter ty. ver-
pftiehten. De stundom uppträdande för-
pliktiga (1760, 1832 m. fl.) o. förplik-
tigad bero väl, åtminstone delvis, på
sammanblandning med berättiga(d).
förr, adv., fsv. fyr = isl. fyrr, fda.
for, av germ. * furiz, komparat. till för
3. — Förre, adj., fsv. fyr re — isl. fyrr i,
ä. d. förre, fhty. furiro, av germ. komp.
"furizan.
försagd, 1535: forsagt eller blödig =
da. forsagt, från ty. verzagt, part. pf.
till verzagen, fälla modet, till fhty. za-
gén, väl av germ. *at-agen (med bort-
fallet a), av partikeln at (— lat. adt
sv. åt) o. roten ag, frukta, i aga, jfr
fir. ad-agur, jag fruktar. Jfr i fråga
om uddljudet förtona.
försaka, fsv. försaka, även: bestrida,
förneka = da. forsage, från mlty. vor-
saken — fsax. forsakan, fhty. firsahhan,
ags. forsacan (eng. forsake); till det
germ. st. vb. sakan (= got. osv.), strida,
tvista, en rättegångsterm, besl. med sak,
saker, vedersakare m. fl.; jfr sak,
sakna. Försaka i betyd, 'bestrida'
står i samma betyd. -förh. till sak som
lat. recusarc till causa. — Betyd, 'för-
saka' synes i mlty. o. ty. ha uppstått
genom påverkan från mlty. vorsagen o.
mhty. versagen (nu ersatt av entsagen).
förskräcka, se skräck.
förslagen, P. Svart Kr. (jfr fsv. for-
sleghin'? Bjärk.), från mlty. vorslagen,
ty. versehlagen; väl till m\ty. sik vor-
slän, gömma sig, varav: listig.
försmå, fsv. forsmä, ringakta o. d.,
även intr. (med dat.): förtryta = da.
forsmaa; från mlty. vorsmdn = ty. ver-
schmähen, jfr fhty. smdhen (ty. sehmä-
hen), skymfa, o. ty. sebmach, skymf;
väl av germ. stammen 'smab- liten (i
små), egentl.: göra ringa; jfr smäda.
försnilla
175
förträfflig
försnilla, se snilla.
försoffa, nybildning till adj. försof-
fad, på 1500-t.: bestört, modfälld, råd-
lös, y. fsv. forsoffadher, domnad, jfr ä.
da. forsuffet ds., till forsuffe, från mlty.
vorsuffet ds. till uorsuffen, bli bestört
osv., jfr holl. saften, yra, besl. med
sova. — Ett annat ord är da. forsuffen;
från ty. uersoffen, motsv. sv. försupen
(från Hy.), i ä. nsv. (1500-t.): drucken.
Möjl. bar detta ty. uersoffen påverkat
det nsv. försoffad, jfr Weste 1807:
'f. i nöjen, i liderlighet'.
försona, fsv. försona, från mlty. vor-
sönen; se sona.
först, fsv. fyrster = isl. fyrstr, da.
ferst, fsax., fhty. furist, ags. fyrst (eng.
first); av germ. "furist, superi, till för
3 o. förre; jfr furste. — I förstone,
fsv. i fyrsionne = isl. i fgrstunni (-inni),
egentl. till fsv. i fyrsto = isl. i fyrstu,
dat. sg. n. till fyrster, men uppfattat
som dat. sg. till ett sbst. fyrsta f. o.
försett med den best. slutart. till ett
dylikt ord. Jfr sistone, åtminstone.
förstockad, fsv. forstokhader, hård-
nad, styv (om hudar) = da. forstokket
i bildl. betyd., från mlty. uorslocket =
ty. verstockt, egentl. part. pf. till mlty.
vorstocken, bli styv = mhty. verstocken,
bli okänslig; jfr ä. nsv. förstocka, göra
styv (jfr Bib. 1541, 2 Mos. 4: 21, om
hjärtat, efter Luther), stocka, tilltäppa,
o. förstockenhet, förstockelse; till mhty.
stocken, bli st}'v, ty.: stanna, hejda sig,
till stock. — Den bildl. an v. av ordet
har ej utvecklats ur den fsv. o. ä. nsv.
utan försiggått på tysk botten.
förstå, fsv. forstanda = senisl. fyrir-,
forstanda, da. forstaa, från mlty. vor-
sldn, av fsax. farstandan, fhty. firstantan
el. -stdn (ty. verstehen), ags. forstandan.
Likbetydande sammans. med prepos. o.
verb med betyd, 'stå, ställa' äro fhty.
instantan; eng. undersland; grek. epi-
stamai. Betyd. -utvecklingen åtminstone
delvis oklar el. flertydig.
förståndiga, 1500- o. 1600-t: under-
rätta; från ä. ty. verständigen i denna
betyd., till versland.
förstöra, fsv. förstöra, se störa.
försumma, fsv. försuma, från mlty.
vorsumen; med /-omlj. i fsv. forsgma
— da. forsemme, ty. versäumen ; jfr mlty.
siimen, söla = ty. såumen; väl av en av-
ljudsform swum- till swim- (se simma),
jfr mholl. verzumen o. verzwimen; an-
tagl. besl. med försvinna.
försumpa, försumpning i bildl. betyd.,
Dag. Nyh. 1896 (om det offentliga livet),
från denna tid ett modeord inom tidnings-
pressen; efter ty. versumpfen (jfr sump).
försupen, se försoffad (slutet).
försyn, fsv. forsyn, förutseende, för-
tänksamhet, tillsyn, (gudomlig) försyn
= da. forsyn; i den senare betyd, väl
(såsom ty. oorsehung) översättning av-
lat, providentia (eng. Providence); jfr
f. ö. no. forsyn, omsorg, försiktighet;
se syn. — Härtill avledn. försynt, i ä.
nsv. (1600-t.): som är på sin vakt, ängslig.
försåt, fsv. forsat f., n., jfr isl. fyrir-
sdt f.; vbalsbst. till fsv. sitia firi, isl. sitja
fyrir, sitta i försåt (egentl.: före ngn,
som färdas vägen fram).
förtona, äldst, slutet av 1700-t., om
utsikt från sjön ('Huru förtonar sig
Lands End . .?') i betyd, 'te sig, sy-
nas' = da. fortone (sig), från mlty. vor-
tönen, holl. vertoonen, visa, framställa;
mlty. tonen = germ. * at-augnian, en
biform till got. at-augjan, visa = fsax.
lögian, fhty. zougen, isl. teygja(sk) i
Volund.-kv., av at- (= lat. ad, sv. åt)
o. stammen i lat. oculus, öga, osv. (se
öga), egentl.: bringa till S3^nes. Jfr
med avs. på uddljudet försagd. —
Stundom associerat med ton: förklinga.
förtret, y. fsv. förtret n., jfr da. för-
trodd c; från mlty. vordrcl; o. förtreta,
y. fsv. förtreta, från mlty. vordreten =
ty. verdriessen, motsv. sv. förtryta
Bib. 1541, vars g beror på anslutning
till det inhemska o. med -drélen, -dries-
scn etymol. identiska tryta; motsv.
got. uspriulan, besvära. Avljudsform:
mlty. vordrot (varav ä. nsv. förtråt) = ty.
verdruss; ä. nsv. förlrööt 1622 kan vara
en inhemsk ombildning. 7' i förtret
for väntat d beror väl också på inverkan
från det mera inhemska för t ryt a osv.
förträfflig — da. fortrceffelig, jämte
ä. nsv. treffelig från tv. (vor)trefflich
(till ä. ty. v o lire /fen, överträff;», ty. treffen)
= mlty. drepclik, en biform till dråp-
lig; jfr dräpa o. träffa.
förtöja
176
gadda
förtöja, 1698 åa.forteie, från mlty.
vortöien; väl från germ. "tauhian, kausa-
tivum till tiuhan, draga (= ty. zieheri);
so tåg 2. A. nsv. förlåga sig = ä. da.
fortove, från mlty. vortögen, av en gram-
matisk växelform 'taugjan = sv. töja.
förtörna, y. fsv. /'or-, förtörna, jämte
da. forterne från mlty. vortornen (-Ö-),
motsv. ty. erzurnen, avledn. av mlty.
/or/j = t}', ror/?, vrede o. d.; väl till ie.
roten der, slita o. d., i got. gatairan,
slita itu (se tära); jfr holl. torn, klyv-
ning o. d.
förvalta, 1631 = da. forvalle, från ty.
venvalten, till waltcn, härska = vålla (se
d. o.); alltså egentl.: råda el. härska över.
förvanska, reformationstiden, i nsv.
åtm. delvis efter da. forvanske, bl. a.
vanställa; jfr fsv. förvanskas, försvagas,
fördärvas m. m., ä. nsv. förvanskas ds.,
avledn. av en adj.-stam vansk- i vansk-
lig, se d. o.
förvant, frände, släkting, 1520-t.; nu
mest i sammans., jfr anförvant, konst-
förvant (egentl.: medbroder i konsten),
förr även adj., jämte da. forvandt från
mlty. vorwant, samhörig, befryndad med
o. d., el. ty. verwandt, frände; egentl.
part. pf. till verwenden, vända i en viss
riktning; alltså egentl.: riktad till, kom-
men i förhållande till.
förvara, fsv. forvara, göra uppmärk-
sam på, förut ge akt på, akta sig för,
värna, bevara, o. med ungefär samma
betyd, i ä. nsv., från mlt3r. vorwaren;
se vara (i taga v. på), varse osv.
förvirra, se virrig.
förvåna, ungt, uteslutande sv. ord;
adj. förvåna förordas av Columbus Ord.
till upptagande i riksspr. ; Swedberg
Schibb. 1716: förvånad; hos Ihre 1766
som dialektord, jämte förvånas o. för-
vån, undersam; till van, väntan; alltså
adj. förvån egentl.: utöver förväntan.
förvägen, 1 680 t., från ty. verwegen,
till vb. sich verwegen, drista sig till,
till mhty. wegen, röra sig (se väga). Jfr
oförvägen.
föräldrar, fsv. for&ldrar, även : för-
fäder = isl. forellrar, da. forwldre, ty.
voreltern osv.; jfr fsv. forwldre n. = isl.
forellri o. fsax. eldirön — ty. eltern,
egentl.; de äldre (se äldre). — Gemen-
sam ieur. beteckning saknas o. har f. ö.
icke existerat. Av de särspråkliga be-
nämningarna vittna en stor del om fad-
rens större betydelse, t. ex. got. fadrein,
isl. fedgin plur., lat. patres. På över-
vikt å moderns sida tyder däremot got.
bérnsjös, föräldrar, plur. av germ. *bce-
rnsi f. sg., egentl. part. perf. akt. till
germ. *beran, bära, föda, alltså om mo-
dern (jfr Benigny Zfvergl. Sprachf. 48:
230 f.); jfr med avs. på bildningen un-
der näck.
fösa, y. fsv. fösa (1500-t.), driva bort
== no. fegsa, driva åstad, svälla ut,
skvalpa över m. ni., av germ. *fausian;
väl i avljudsförh. till no. fusa, strömma
fram, da. dial. fuse ds., sv. dial. fusa,
åka utför; en parallellstam till bus i
busa (på) osv.
Gabriel, mansn. — fsv., från hebr.
med betyd. 'Guds man'.
gadd, fsv. gadder = isl. gaddr, da.
dial. gad, hake till fiske (meng. gad(d),
eng. gad från nord. spr.); med nord.
-dd- av germ. -zd- (såsom t. ex. i brodd,
brädd) == got. gazds, fsax. gard, fhty.
gart; i sht: udd, pigg; med iö-avledn.:
mlty. gerde spö, fhty. gerta (ty. gerle); till
den ie. stammen *ghazdh- i mir. gat, spö;
besl. med lat. hasta, stång, lans(* ghas-l-).
gadda sig (tillsammans), ä. nsv.
gadda (sigh) tilhopa Bib. 1541, förena
(sig) mot (en fiende), från mlty. gaden,
passa, förena sig (i äktenskap) = mhty.
gaten, förena, komina tillsammans (ty.
sich gatten, para sig); besl. med fsax.
gi-gado, kamrat, make = ty. (ehe)gatte,
äkta make (jfr ä. nsv. ehegadde ds.),
samt med r-suffix: mlty. gad(d)ercn,
samla = eng. gather ds. o. ags. tö girdere
(eng. togethcr); germ. stam gad-, passa,
i avljudsförh. till god; besl. med fslav.
godtt, passande tid, osv.; jfr god. —
gaffel
177
galen
Med avs. på förlängningen av dd jfr
dad(d)el o. krydda, ävensom möjl.
ladda. — Se även galler 1 slutet.
gaffel, Var rer. 1538 (furcilla) = da.,
från mlty. gaffel(e), motsv. fhty. gabala
(ty. gabel), ags. geafl; egentl. om hö-
tj ugor o. d., sedan överflyttat till bord-
gaffeln vid dess uppträdande i Tyskland
under den senare medeltiden. Enl.
somliga från kelt.: ir. gabul, två-
kluven gren, gaffel, varifrån lat. ga-
balus, galge (se avbildningen hos Sper-
ber WuS 6: 42), av en ie. rot ghabh,
variant till ghab i gap. — Jfr dock
Th. Braune ZfromPh. 36: 80, som i
fhty. gabala o. mlty. gaffel(e) ser in-
hemska germ. avledningar av resp. (mist)-
gab o. feng. gaffe, eng. dial. gaff, hake,
gaffel. — Jfr även gavel o. gaffla.
gaffla, vulg., prata, skrodera, allm. i
dial., där även: skratta med uppspärrad
mun = (o. väl lånat från) lty. gaffeln,
skratta, jfr ags. gaffetan, håna; att sam-
manhålla med gabb- i begabba osv.;
med intensivisk el. hypokoristisk kon-
sonantförlängning; möjl. ytterst till
ie. ghab el. ghabh, varom se gap o.
gaffel, jfr med avs. på betyd. -utveck-
lingen gapa i betyd, 'skrika' o. d.
gagat, 1790-t. = ty., i fsv. gagales,
från grek. gagåtés, av Gagas, flod o. stad
i I^cien, bekant fyndort för gagaten.
gage, från fra. gage, pant, plur.: lön,
(varav ital. gagio, span., portug. gage),
från mlat. vadium (wadium), borgen,
pant, som vank betraktas som egentl.
germ.: got. wadi (* wadja-), pant, men
kanske snarare är en växelform till lat.
nas (gen it. vadis), borgen; se senast
Brondal Substrater og laan s. 139 f.
Jfr f. ö. vad 3, vädja.
gagn, fsv. gaghn = isl. gagn (även:
bohag, utrustning), da. gann; egentl.:
'sammanträffande', varav 'anpassning';
till isl. gagn-, emot; se gen, genom o.
under le din g.
gaj, sjöt., 1840, tåg el. kätting, som
stöttar bommar m. m., från eng. gny,
från fra. guie, till fra. guide, ledare, av
germ. urspr. : stam mil- i got. milan, se,
iakttaga osv. (se veta).
1. gala, vb = fsv.: gala, kraxa (om
kråkan ännu I. Erici 1642) = isl. gala,
Hellquist, Etymologisk ordbok.
skrika, gala, skälla, kraxa, sjunga (i sht
trollsånger), da. gale, fsax., ags., fhty.
galan, sjunga (trollsånger) m. m. — Med
7/i-suffix: sv. dial. galm, skrik, larm {=
fsax., fhty. galm), även i sjön.Galmaren
Ogtl., en i vattendragsnamn ej ovanlig be-
tyd, (jfr t. ex. Jälmaren). — Med ie. tro-
suffix: gal der, trollsång, besvärjelse,
litterärt lån från fornspr. : fsv. galder =
isl. galdr m. (genit. -rs), ags. gealdor; med
-strö-: fhty. galstar. Med avs. på betyd-
utvecklingen jfr lat. incantamentum, till
incanto, reciterar en trollformel, sjunger
(se kantor), o. grek. epöde, bl. a.: troll-
sång, till aeidö, sjunger. — Avljudsform:
got. göljan, hälsa = isl. géla, göra för-
nöjd; egentl.: ropa till, en iterativ-inten-
siv-bildning på ie. -eiö (med såsom of-
tast starkt avljudsstadium). — Jfrgall2,
gäll 2, 3, näktergal. — Om gökens
galande brukades förr stundom gucka
t. ex. Linné Öl. 1741.
2. gala, festdräkt, ytterst från span.,
ital. gala, varav fra. =. Härav avlett:
ital. galante, varifrån fra. galant = sv.
galant (o. 1675; ytterst vanligt o. 1700,
se Spegel Gloss. Sueog. s. 594). Dunkel
härledning. Jfr galon.
galat, folksl., grek. galätai plur.; besl.
med kelternas namn.
galeas, Spegel 1685 (-.galeazzer) = da.,
från noll. = ; från fra. galéasse, från ital.
galeazza, avledn. av galea (se gal ej a).
galeja, Bib. 1541: galleyer plur.;
1600-t. bl. a.: -a sing., -or plur., jämte
fsv. galeidha från mlty., holl. galei,
resp. mlty. galeide = mhty., från ffra.
galie, från ital. galea, galia, mgrek.
galéa; möjl. till grek. (dor.) kala plur.,
skepp, till kalon n., trä. Jfr galeas,
galär. — Vad hade min son på ga-
lejan att göra? (jfr Wallenberg : M in
son på galejan 1781), närmast genom
kontamination med den Wallenbergska
boktiteln från en översättning (1741) av
Moliéres Les Fourberies de Scapin, där
uttr. que diable allait-il faire dans cette
galére'! återgives med: Iload den och den
hade han giöra på den Galeuanl; jfr
motsv. uttr. i da. Härtill: nsv. skämts.,
vardagl. på galej, på vift, på kalas o. d.
galen, fsv. galin, vansinnig, vild, häf-
tig = isl. galinn, även förtrollad, da.
12
galge
178
gallion
</(i/. Förkortat av i\. (/alen; egentl. part.
pf. till (/(»/(/, sjunga trollsånger; alltså
urspr. : förhäxad genom dylika. Jfr lat.
incantatus, förhäxad, förtrollad: incan-
fare, sjunga trollsånger, fra. charma bl. a.
'förtrollning': carmen, sång osv. — Ga-
len pann a, Dalin Arg., jfr ty. iollkopf,
till /o//, galen, o. kopf, huvud, eng.
mad-cap, till mad, galen, o. cap, mössa,
osv., samt med avs. på bildningen sv.
vildhjärna o. det med eng. mad-cap
analoga yr nätta.
galge, fsv. galghe = isl. galgi, da.
galge, got. galga, fsax., fhty. galgo (ty.
galgen), ags. gealga (eng. gallows, egentl.
plur.); i de flesta fornspr. även (i got.
uteslutande) om Kristi kors, i fhty. dess-
utom 'brunnstång', av germ. * gallan-,
egentl. böjlig gren (formen för den äld-
sta galgen; jfr Uppl.-l. : hamgia a gren
o. Tacitus Germ. kap. 12), stång; jfr
isl. gelgja, stång (av germ. * gallion), av
ie. gholgh- i litau. zalga f., stång, lett.
fchalga, spö.
1. gall, ofruktsam (bl. a. i gall-
blomma, ga 11 ko), ä. nsv. o. dial. även
gäll, fsv. galder = da. gold, mhty. galt,
av germ. * gälda-; jfr isl. geldr, mlty.
gelde, ags. gielde, av germ. * galdia-; väl
egentl. från ett enhetligt paradigm; av
dunkelt ursprung; om möjl. besläktade
sydty. ord se Lessiak ZfdA 53: 146.
— Avledn.: gälla 2, kastrera, o. gallra.
2. gall i gallskrik a, -skri(k)
1770-t. = no.; motsv. ä. nsv. ropa i gall;
till ä. nsv., sv. dial. gall n., gäll stämma,
isl. gallr, starkt ljudande (jfr gäll 2),
jämte gäll 3 till germ. *gall- resp. *gell-,
av *galn-,*geln-, besl. med gala. — lä.
nsv. förekommer även le i gall, dvs.
skratta högljutt, Asteropherus 1609.
3. gall- i gall stek el, -äpple (B.
Olai 1578) ; jfr ty. gallappel, mlty. galle,
eng. oakgall, i tal. galla, span. agalla, från
lat. galla, galläpple; jfr under galla 1.
1. galla, svulst på häst, motsv. fsv.
aalle m. = da., jfr sv. dial. gråsgaller plur.,
bulnader på hästhov; väl lån från mlty.
galle f. = ty. ; jfr ags. gealla m., gnid-
sår (eng. gall). Dunkelt ursprung: 1.
enl. somliga egentl.: 'skada, lyte', såsom
i isl. galli m., ä. da. galle, o. urbesl.
med litau. zeda, skada, ie. rot ghal; 2.
enl. andra: identiskt med gall- 3 i
galläpple osv. o. lån. från roman,
spr. == lat. galla, galläpple.
2. galla, galle (bilis, fel), fsv. galle
m. jämte gal n., motsv. isl. gall n., da.
galde, fsax., fhty. galla f. (ty. galle), ags.
gealla m. (eng. gall), av förgerm. *§aln-,
besl. med grek. khölos, khole, galla, o.
vissa slavobalt. ord; om förhållandet
till lat. fel (genit. fellis) se Walde; av
den ie. roten ghel, (grön)gul (se gul);
alltså efter färgen. Om gallan som upp-
hov till vrede o. mjältsjuka se de besl.
kolera o. melankoli.
1. galler, n. = Bib. 1541 m., jämte
plur. galrar; ä. nsv. även: gal(l)ra f.
1538 osv. Enl. Kock Från fil. fören. i
Lund 2: 10 f. skulle gal(l)ra vara ett
vbalabstr. till vb. gallra, alltså egentl.:
'gallring' >» 'det utgallrade, glesa, otäta';
galler däremot uppkommet ur sam-
mans, såsom galrewärk 1640, som 1649
uppträder som galler-wärck (jfr havre-
soppa >■ haver-). Emellertid har galler
uppvisats o. 100 år tidigare än galler-
wärck osv., vartill kommer, att vb. gallra
på 1500-talet o. ännu på 1600-talet ute-
slutande förekommer i sin ursprungliga
användning om hampa (se nedan). Sanno-
likt sammanhänger galler i stället, så-
som tidigare antagits, på ett el. annat sätt
med likbetyd. fsv. gaddra(r), lån från
mit}', gaddere, vartill också omljudsfor-
men mhty. geter, varav ty. gitter (;> da.
gitter), som väl hör till gader, samman
(se gadda).
2. galler, folkslag, historiskt ord,
lat. gallus, kelt. lån, motsv. för. gall,
utlänning; av ovisst ursprung.
galleri = da., från fra. galerie =
ital. galleria; dunkelt; knappast från
germ. spr.: till mlty. gadder(e) osv.
(se galler slutet) med samma övergång
d > l som i gal m ej a; snarast besl. med
galär osv.
gallimatias, Dalins Arg. 1733: gali-
mathias, av Sedol. Merc. 1733 anf. som
franska; dessutom: galimathi(e) 1740,
1813 m. fl.; motsv. i da., ty., eng., fra.;
många osäkra tolkningsförslag; jfr fra.
galimafré(e), röra.
gallion = da., från boll. galjocn, från
fra. galion, från ital. galeone, med för-
gallra
179
ganska
storingsuffixet -one av galea (= ga-
lej a).
gallra, ä. nsv. gal(l)ra hampa P. Brahe
1585 = da. galdre hamp; alltså egentl.
blott om gallring av hampa genom att
borttaga hanstånden; jfr sv. gallh ampa,
ä. nsv. gal(l)ra, sv. dial. gallra, galla
m. m., no. galde, da. g ålder (till gall
1, ofruktsam, icke fruktbärande). På
samma sätt betyder no. gälda, galdre
'utplocka gallhampan' o. sedan 'gallra,
vraka' överhuvud. — I överförd betyd. :
om skog o. d. allmänt redan på 1700-t.
galmeja, B. Olai 1578: galmei, från
ty. galmei, av ä. kalmei, från lat. cad-
mia = grek. kadmela; med / möjl. från
biformen mhty. kalemin, fra. calamine.
galon, 1637 {-.galon o. galnn), Wival-
lius 1645 (: gallonor plur., Sami. 1918,
s. 61), Bröl. ihugk. osv., från fra. =,
från ital. gallone; dunkelt; har förts
som avledn. till gala 2.
galopp, slutet av 1600-t. = ty., från
fra. galop, ffra. även walop. Möjl. till
germ. *hlaup-, lopp. Första delen, som
kräver germ. w-, har bl. a. tolkats som
germ. walh-, keltisk (se välsk). Kanske
bättre, med Herzog, till ett germ. vb.
*wela-hlanpan (till väl); jfr Briich Einfl.
der germ. Spr. auf. das Vulg.-latein s.
40 n. 2 (med litteratur). Enl. Skeat
skulle ordet utgå från no. vallhopp,
galopp, egentl. : fältlöpning; men detta ord
är tyskt lån; jfr mhty. walop m., walo-
pieren, galoppera, biform till galopieren.
galosch, Columbus Ord. (pl. galocher),
motsv. da., ty. galosche, från fra. galoche
(> eng.) = ital. galoscia; osäkra tolk-
ningsförsök. — I ä. sv. (17- 1800-t.) o.
sv. dial. ofta k- (c-), jfr sydty. kalosche.
galt, fsv. galler = isl. gpltr, da. galt,
sydty. dial. galz, i sht. snöpt hansvin,
av germ. *^allu-; jfr fhty. galza, ung
sugga, med avljudsförh. gelza, ags. gille
ds. (av "geltiön-) o. isl. ggllr, gglla, sugga,
sv. dial. gylta, ung el. snöpt sugga (av
*gultiö-t se gylta); möjl. av ie. *ghollni'i-,
till gälla, kastrera (jfr t. ex. förf. Ark.
7: 15), el., enl. andra, kanske besl. med
sanskr. hudu-, vädur (av "ghldu-) till en
rot gheld, skrika (se gala).
galär, från fra. galere, ital. galeara,
avledn. till ital. galea = ga lej a.
gam, ä. nsv: gamm o. gam, fsv. gam-
ber = fda. gam (i nda. : grip), jfr isl.
gammr o. gambr, ett slags stor fågel,
no. gamber, en sagofågel; sannol. av
romanskt ursprung.
gamasch, se damasker.
gammal, fsv. gamal = isl. gamall,
da. gammel, ags. gamol, fhty. gamal i
egennamn; jfr fsax. gi-gamalöd, part.-
adj., ålderstigen, mlty. gamelen osv.,
bliva gammal. Dunkelt: bl. a. fört till ett
germ. *gam- = ie. *ghiom, vinter (grek.
khion, snö, ir. gam, vinter), alltså:
som upplevat många vintrar (år); jfr
det likbetyd. lat. annösus till annus, år.
gamman, fsv. gamman, gaman = da.
gammen, isl., fsax., fhty. gaman, ags.
gamen (eng. gammon, game, spel, skämt);
med /-avledn. i ä. da. gammel, mhty.
gamel, skämt, ty. dial. gammel, vällust
(såsom ofta isl. gaman) osv.; väl besl.
med sv. o. no. dial. gams, ystert skämt,
isl. gems, anstötligt uppförande; till en
rot gam- i no. garna seg, roa sig. — Ordet
uppgives av Sahlstedt 1773 vara förål-
drat, men tyckes dock ha varit i bruk i
oavbruten följd sedan fornsvensk tid, om
också med en viss begränsad användning.
gamäng, 1849: -iner plur. (Bryssel),
från fra. gamin, från gatspr. o. uppta-
get i fra. litteraturen 1834; f. ö. dunkelt.
gan (dial.) f. gäl, även: gap, gom, t.
ex. Bureus Suml. == no. gan n., gälar,
gon (av ggn) f., innanmäte på fisk, gan f.,
gap, mun på djur; till vb. ga na, gapa, se i
vädret med öppen mun o. tillbakaböjt
huvud = no. : sträcka halsen, da. dial. gane
ds.; till ie. ghan- i grek. khainö, gapar
(av *ghaniö), khdnos n., klyfta, mun; jfr
under gås; avlägset besl. med gom.
ganasch, underkläde på häst, från
fra. gånache = ital. ganascia, väl till
grek. gndthos f., käke (i sv. prognat,
som har framskjutande käke).
ganska — fsv. — da. ganske; i fsv.
även ganst, ganz, gansk, ganska, o. adj.
gansker, hel, all; lån; jfr mlty. ganz,
g ans, adj. (o. adv.), mholl. gansch, fhty.
(j(tnz, oskadd, fullständig, hel (ty. ganz),
j ett egentl. högtyskt ord; av mycket om-
stridd upprinnelse. Enl. 11. Möller m. ti.
I slaviskt lånord: jfr fslav. komci, slut,
| vars ackus. betyder till slut, fullkorn-
180
Garp-
Ugt' (jfr härtill H. Pedersen Ark. 20:
380). Litteratur f. ö. hos B. Schmidt
IF 33: 313—332: 'Ganz', som där ut-
förligt motiverar den gamla Benfeyska
sammanställningen med grek. khandös,
rymlig (*ghand-), som enl. Schmidt ut-
går från adv. khandön, gapande, med
öppen mun; dock ytterst invecklad be-
tydelsehistoria. — Det nord. sk beror
möjl. på falsk ljudsubstitution, jfr danst
för danskt, o. d., varefter gansk- till
ganst, ganz; se Brondum-Nielsen Sprogl.
forf.-bestemmelse s. 111 not 2.
gap = fsv., isl. = da. gab; jämte vb.
gapa = fsv., isl. = da. gabe, mlty. ga-
pen, ty. gaffen, till en ie. rot gbab, växel-
form till ghabh (se gaffel). Jfr g af fl a.
gar, adj. (o. i sammans. -koppar,
-ngn), renad, om koppar, från ty. gar,
egentl.: beredd, av fhty. garo, garw-,
vartill garva; se f. ö. göra.
garanti, från fra. garaniie (> eng.
warrant), till garant, borgensman; av
germ. ursprung, motsv. fhty. iverenio,
part. pres. till wérén, lämna säkerhet
o. d. (jfr ty. gewähren).
garde = da., ty., från fra. garde
egentl.: vakt — ital., span. guardia (>
ä. ty. gnardi osv., ä. nsv. gnardieo. 1595,
lijff Givardi, livgarde, Petreius 1615);
jämte vb. gärder (i sv. gardera) från
germ. "warÖ- i fsax. ivardon, vara på
vakt, sörja för = isl. varda, vakta,
skydda, sv. vårda. — Hit: garderob,
från fra. garderobe, klädkammare, kläd-
förråd, av imper. garde, bevara, o. robe,
klädning (se rob, rov); alltså: klädbeva-
rare el. dyl. — Gar dis t, från ty. (ej i
fra.), liksom grossist.
gardin, i ä. nsv. ofta neutr. t. ex.
Spegel 1685 = da. (n.), från lty., ty.
gardine, boll. gordijn, från ital. cortina,
fra. eourtine, mlat. cortina (väl samma
ord som lat. cortina, kittel, välvning).
garfågel, Alca impennis, en färöisk
form för isl. geirfngl, till geirr, spjut (se
gissel, na va re), efter näbbets form.
1. garn, = fsv. = isl., ty. = ags.
gearn (eng. garn); egentl.: snöre av
torkade tarmar, till isl. ggrn t, tarm,
jfr flty. midgarni osv., fettet mellan
inälvorna, o. litau. zärna, tarm, besl.
med lat. hernia ('gherniä), broek (av-
ledn. av *herna, tarm), o. fjärmare grek.
kborde (*ghor-d-a), tarm, sträng (jfr sv.
kordong). Se även följ.
2. Garn, Gram-, -garn i ortnamn, san-
nol. samma ord som föreg. antingen i
betyd, 'tarm' i överförd bemärkelse el.
i en ursprungligare betyd, av ngt lång-
sträckt; möjl. ha vissa namn på -garn
dessutom en annan källa (jfr Lindroth
Fornv. 1914, s. 125 f.).
garnera, 1630 som bergv.-term, om
koppar, 1664 om maträtt, ytterst från
fra. garnir, av ffra. gnarnir, förse, ut-
styra, av germ. ursprung, besl. med
likbetyd. fhty. warnön. Det formellt
motsvarande germ. * ivarnian = fsax.
ivarnian, mhty. wernen, ags. wiernan
betyder emellertid 'vägra o. d.'; möjl.
beror därför det fra. ordet på en kors-
ning av *gnarnäre (= fhty. warnön) o.
"fromire (fra. fournir; se furnera).
Bruch Vulg.-latein s. 61 f. Orden äro
kanske i alla händelser besläktade o.
höra till germ. roten ivar, iakttaga, akta
på, sörja för, i varna o. varse; * ivar-
nian, vägra, kan emellertid även föras
till värja 1, försvara. Däremot är gar-
nera icke, såsom stundom antages,
besl. med värna, vilket det annars
formellt kunde motsvara. Se f. ö. när-
mare under resp. ord samt garnison,
g a r n i t y r.
garnison, J. De la Gardie 1613: 'i
garnison liggie'; under 1600-t. ofta gnar-
nison (såsom i ä. ty., där ordet ungefär
samtidigt uppträder), från fra. garnison,
till ffra. gnarnir, förse, utrusta (= gar-
nera, se d. o.). — Under 1620- o. 1630-t.
i svenskan även gardi- el. gardeson.
garnityr, 1664 o. Rålamb 1690: -nr-,
1687: garniienr, förr ofta garna-, t. ex.
1707 o. Serenius 1734 = ty. garnitnr
(där senare), av fra. garnitnre, till garnir
(se garnera).
Garp- i ortnamn, t. ex. Garpbgttan
(se förf. Sjön. 1: 166), av fsv. garper,
tysk som vistas i Norden, smädenamn
på hanseater — sv. dial. garper, skräv-
lare, no. garp ds., isl. garpr, oförfärad
man, fno., om hanseater; till sv. o. no.
dial. garpa, skrävla, stoja, besl. med
gorma. — Medan de flesta sv. ortnamn
på Garp- innehålla betyd, 'tysk', utgår
garva
181
ge-
no. älvnamnet Garpa från betyd, 'bullra
o. d.' liksom Gaula, Skratta, Skvaldra
m. fl.
garva, 1600-t. = da. garve, från lty.,
ty. dial. garven = mhty. gerwen (ty.
gerben), avlett av gar o. = göra; alltså
egentl.: göra färdig, bereda; jfr lat.
conficere med samma betyd. -utveckling.
Ieur. ord för 'garva' utgå annars stun-
dom från betyd, 'trampa'.
1. gas, tyg, 1697: gazcv plur., förr
stundom neutr., från fra. gaze (= ty.),
span. gasa, vanl. härlett från stadsnam-
net Gaza i Palestina; enl. Thumb IF 14:
356 trol. till pers. kaz (arab. gazz), siden.
2. gas (lys- o. d.), Block 1711, förr
neutr., i da. blott 'lysgas', från ty. gas n.,
benämning uppfunnen (i anslutning till
grek. khdos, se kaos) av alkemisten J.
B. van Helmont från Bryssel (f 1644).
gasell, från fra. gazelle, från span.
gazela, från arab.
gask, spelt, o. 1820 = da. casco,casq ne,
lhombreterm, sannol. från span. —
Härur sekundärt: gask, komma igas-
ken (Söndagsnisse 1870, s. 5, från Upp-
sala), vara i g., i studentspr. o. d., med
syftning på viragasken som ett något
högt o. äventyrligt spelbud. Jfr Sönd.-
nisse 1871, s. 74: 'Det unga Stockholm
befann sig (den l:sta maj) betydligt
uppe i ga sken. En stor del spelade
både muntergök o. vingel*. Härmed
kan jämföras att ku ku, namn på det
högsta kortet i kille, förr använts i
liknande betyd., t. ex. Aftonbl. 1843,
nr 2, s. 3: 'Och Tratt var ofta ej ens
kladd, / Då alla andra voro cucu'.
gassa (sig), Serenius 1734: gassa en
i betyd, 'smörja upp' (jfr till bet}^!.
bädda, basa); Hallman: 'gassa våra
magar'; Weste 1807: gassa sig i betyd,
'gona sig' såsom även senare o. i dial.
= da. gasse sig, göra sig till godo, no.
gasa seg ds.; dunkelt.
1. gast, matros t. ex. Nordberg 1740:
sjö-gast = da., från Jty., holl. =; etymol.
= gäst; i ty. o. holl. även: sälle, karl,
arbetare av olika slag.
2. gast, spöke, y. fsv. gäster — ä.
da., no. gast; möjl. från östfris. gäst =
ty. geist, ags. gäst, ande (eng. ghost,
vålnad, spöke), till got. usgaisjan, för-
skräcka, san skr. hédasn., vrede Cghaizd-).
— Iä. nsv. o. dial., liksom i no. även :
uv. Denna betyd, uppträder dock ej,
som antages i Dahlgrens Gloss., i Es.
13: 21: Gastar skola ther springa (dvs.
hoppa) och Vgglor sinnga vlhi hans
palatz; Luther har där: fcldgeister. —
Avledn.: gästa, skrika som en gast;
här urspr. i den speciella betyd, av en
mördad människa, som ej blivit begra-
ven i vigd jord o. i vissa trakter av
Sverige anses skrika o. jämra sig om nät-
terna (förväxling med (berg)uvens hem-
ska läte); jfr t. ex. Gyllenii Diarium 1648
(Noreen-Meyer Valda st. s. 125), E. Begh
i Husl. härden 1860, s. 21 f. I ösv. dial.:
gastonera; jfr domdera, skrodera.
gata = fsv., isl. == da', gade = got.
gatwö, mlty. gate, fhty. gazza (ty. gasse,
smal gata),; eng. gate från nord.; tro-
ligen till stammen i ga 1 1. Med avs.
på //^-bortfallet jfr Fj äre, svala, töre.
gatt (med sammans. spygatt o.
Kattegatt), 1763 (om förh. i Amster-
dam), f. ö. ett 1800-talsord från lty. el.
holl. gatt, hål, öppning, smal sjöled =
det inhemska sv. dial., isl., no. gat, hål
m. m., fsax. gat (även med den, trots
likbetydande o. möjl. urbesläktade grek.
ord, här sekundära betyd, 'podex'), ags.
gast, geat (eng. gate).
gavel, fsv., isl. gafl — da. gavl, av-
ljudsform till got. gibla m., tinne, mlty.
gevel m., fhty. gibil (ty. giebel); av
samma stam som fhty. gebal, huvud-
skål), gibilla (f.) ds., urbesl. med grek.
kephale (*ghebh-), huvud. Enl. åtskilliga
forskare är gaffel besläktat; jfr t. ex.
Sperber WuS 6: 40 f. — Uttr. på vid
gavel, vidöppen (om dörrar), jfr ä. nsv.
gavelvilt, gavelöppcn, hör till ags. gcaf-
las, gap, isl. *gaf'a (ipf. gafdi), gapa,
Persson Indog. Wortf. s. 835.
gavott, dans (1662, Columbus 1676),
musikstycke, från fra. gavotte, efter ga-
vots, bergsbor i Sydfrankrike.
ge-, prefix, i sen yngre fsv. lånat från
lty., t. ex. gemen, cl. längre fram från
hty., t. ex. gedigen = da. ge-, även-
ledes lånat, från lty., ty. ge-, av fsax.
gi-, fhty. (ja-, gi- - ags. ge-, got. ga-
o. det inhemska g- (av ga-) i t. ex.
granne, isl. glikr, lik, m. fl.; otta med
gebit
182
gen, gin
betyd, 'tillsamman med' el. bildande
kollektivet- el. åt verb o. deverbativcr
meddelande perfektiv betyd. Ofta, trots
formella svårigheter, betraktat som
e ty m ologiskt identiskt med lat. com-
( prepos. cum, med), fir. com-, var-
med det i alla bändelser funktionellt
nära överensstämmer; jfr t. ex. lat.
communis ~ gemen, lat. convenio ~
got. gaqiman, komma tillsamman, osv.
— I de nord. spr. undanträngt av lik-
betyd, sam-.
gebit, Tuneld 1741 s. 9: gebiet, mera
allmänt dock först på 1800-t.; från ty.
gebiet, område, egentl.: som man bärskar
över, i ä. ty. även : befallning (alltså
med samma betyd.-utveckling från abstr.
till konkret som i välde), till ty.
gebicten, befalla (motsv. sv. bjuda).
Jfr till bet}rd. även område. — Da. ge-
bet från mlty. gebét; jfr i fråga om det
lty. c t. ex. förtret.
[gebärder, ä. nsv., åtbörder, se åt-
börd.]
gedigen, U. Hiärne 1687: gedieget
Ten; i bildl. betyd, ett 1800-talsord,
från ty. gediegen ds., av mbty. gedigen,
fhty. gidigan, utvuxen, mogen, balt-
full = fsax. gethigan, part.-adj. till
fhty. gedihan, ty. gedeihen, förkovras,
frodas — got. peihan, växa m. m.,
osv.; besl. med dej lig (se närmare d. o.).
gehör, i förb. giva 1609, få 1648,
vinna 1656, i betyd, 'förmåga att böra
o. d'. vanligt egentl. först på 1700-t., i
ä. nsv. även 'tillhörighet'; från ty. gehör,
av mbty. gehörc n. (jämte gehörde), till
hören (= böra).
Geijer, familjen., frän ty., egentl.:
gam; se gir ig (slutet).
gelatin, 1750-t., från fra. gélatine, lärd
avledn. av lat. gelätns, frusen (jfr följ.).
gelé, 1717, 1730, Dalins Arg. osv., från
fra. gelée, motsv. lat. geläla, till geläre,
bringa till frysning (urbesl. med kall).
gelike = no. gjelike, från mlty. gelike,
lik, jfr min gelike, lik mig; se like.
gemak, 1627, om kungagemak = da.,
från mlty. gemak, ty. gemach, urspr. :
bekvämlighet, sedan: bekvämt rum o. d.;
till adj. gemak, gemach, passande, be-
kväm, maklig; i fsv. o. ä. nsv. mak,
rum (se mak), jfr även sv. förmak;
till stammen i maka, vb, make, sko-
makare osv., se d. o.
gemen, 1500-t.: menig, allmän (jfr
sv. gemene man, gemen soldal), simpel
= da., från lty. gemen, även (liksom i
sv. dial.): vänlig mot folk av ringare
stånd, mlty. gemene, även: gemensam
= got. gamains (ack. -njana), fhty.
gimeini (ty. gemein), ags. gemcene, av
germ. 'gamainia-; liksom det likbetyd,
lat. com-miinis (se kommun) av en ie.
stam. *moin- i litau. malnas, byte, fslav.
mena, växling, lat. m finns (genit. -eris),
åliggande o. d. (egentl.: motprestation,
gengåva); alltså egentl.: som står i ut-
byte med, ömsesidig el. dyl.; se f. ö.
under miss-. — Med övergång från
betyd, 'byta' till 'förfalska, skada' o. d.
föreligger samma stam i men, sbst. —
Jfr menig o. allmän. — Ingen ge-
men, här ä bara korpraler, Bellman
Fredm. ep. nr 8.
gemytlig, senare delen av 1800-t.;
Atterbom Minnen 1: 98 har ännu den
tyska formen; från da. o. ty.; av ty.
gemutlich i samma betyd., till gemiit,
sinnelag, gemyt; egentl. koll. till ty.
milt = sv. mod. Från ty. gemiit bar
lånats sv. gemyt, i modern betyd. t.
ex. 1843: gemuth, ännu ej hos Dalin
1850; i betyd, 'sinnelag' o. d. ett myc-
ket gammalt lån t. ex. 1613: gemiit, i
ä. tid även gemgte, gemöt (t. ex. Bell-
man) o. gemöte.
gemål, 1565: gemael, 1609: gemål;
i vissa sv. dial. (som neutr.) i betyd,
'hustru (i allm.)' = da. genial; från mlty.
gemål; att döma av å lånat redan i fsv.
tid; motsv. ty. gemahl m., n., av fhty. gi-
mahalo m., trolovad, brudgum, äkta man,
o. sen mhty. gemachel n., i slit. om kvin-
nor, jfr fhty. gimahala f., trolovad, brud,
hustru, till mahal, högtidlig förhandling,
äktenskapskontrakt (vartill även ty. ver-
mählen, varifrån sv. förmäla 2) = det
inhemska -mål i giftermål, sv. mål
2; alltså egentl.: genom överenskom-
melse el. kontrakt förbunden.
gen, gin, fsv. gen, ga>n, gin, rak, be-
kväm = da. gjen, motsv. isl. gegn ds.;
neutr. som adv.: gen t emot, fsv. gent,
isl. gegnt, jfr framgent. Hit höra vi-
dare: pref. gen- (i gensvar o. d.). mot,
genast
183
gentil
o. ad v. (prep.) igen, fsv. (i)gen = isl.
(i)gegn, jämte gagn-, motsv. fsax., fhty.
gegin (m. m., t}7, gegen), ags. ongegn
(eng. again); germ. adj. *ga£ina-, *ga-
gana-. — De sv. formernas utvecklings-
historia är delvis mycket dunkel. Se
Swenning Sv. lm. Bin. 4: 105, 120 med
litteratur. — Jfr gagn, genast, gen-
saga, genom, ogen. — Genmäle, se
-mäle.
genast — fsv. (jämte genstan m. m.),
superi, till gen, använt om tid, ss.
strax(t) till Ity. stråk, rak, tvärt m. fl.
gendarm — ty., från fra. gendarme,
ä. gens (Värmes, män med vapen.
genealogi, släktforskning, -register,
av grek. genealogia, till gened f., börd,
släkt (urbesl. med kön); se f. ö. ety-
m ol ogi.
genera, från fra. gener, plåga, be-
svära, till sbst. géne, ffra. gehene, som
anses åtminstone påverkat av hebr. ge-
henna, dödsrike.
general, t. ex. Wivallius (om Tilly);
som militär titel i Sv. på 1600- 1. ==
ty., från fra., förkortat av capitaine
general, colonel général (jfr ä. nsv. ge-
neralöverste 1600-t., ty. generalobcrst),
till lat. gcnerälis, allmän, avlett av ge-
nus, -eris (urbesl. med kön).
generation, 1686 i betyd, 'släktled',
tidigare, t. ex. I. Erici 1642 i betyd,
'fortplantning' = ty. osv., av lat. gene-
rätio, alstrande, till generare, alstra, till
genus (genit. generis), kön.
generell, allmän, ej hos Weste 1807,
från ty. — , ombildning av lat. generälis
(se general).
generös, 1671 : generens; vanl. under
1700-t. (dock äldst i betyd, 'ädelmodig'
utan den nuv. bibetyd. av 'frikostig'),
men ännu ej upptaget hos Weste 1807;
dess förekomst i en övers, klandras av
Journ. f. litt. 1800 = ty., av fra. géné-
rcux, av lat. gencrösns, ädel, till genus
(genit. generis), släkt, kön (urbesl. med
kön). — Att ordet redan o. 1700 var i
viss mån 'folkligt', sjmes framgå av skriv-
ningen siönnerössa plur. Lybecker 1710.
genever, Tersmeden 1734: 'ett glas
jenevre', från holl. jcncver, från ffra.
geneore (fra. geniévre, eng. gin), fiån lat.
juniperus, enbuske.
geni, 1719, från fra. génie, av lat.
genius, skyddsande, sedan: vett, smak,
kvickhet (väl genom inflytande från
ingenium, se ingenjör), urbesl. med
kön. — I svenskan äldst 'naturligt an-
lag, skaplynne' o. d. Betyd, 'originell
skaparkraft, person begåvad med dylik'
uppträder först vid slutet av 1700-t. (i
Tyskland o. mitten av samma årh.),
tydligt utpräglad hos t. ex. Geijer och
nyromantikerna. Dock ännu i en an-
nons i DA 1808: 'En yngling om 15 år
med qvickt genie och hyggligt utseende';
samtidigt ingenium o. snille i samma
anv. — Ett annat, men besläktat ord
ingår i geniofficer, nämligen fra.
génie, ingenjörskonst, av mlat. genium
för ingenium, maskin o. dyl. (ffra. eng in
>* eng. engine, se gina), i lat.: (med-
född) begåvning m. m. (se ingenjör).
genitiv, förr i regel med lat. form =
ty. osv., av lat. genitivus, genetiuus (un-
derförstått casus), som anger el. tillhör
släkten, medfödd, alstrande, tidigare
casus patricius, med förebild i grek.
geniké (underförstått ptösis, fall); till
! stammen i genus osv.
genom, igenom, vard. o. dial. även
gönom, i dial. också gömmen (jfr fsv.
j gömon) genom konsonantomställning,
fsv. (i) genom (gin-, ggn-, gön-), motsv.
isl. (i)gegnum, gpgnum, fno. gognum,
da. (i)gjennem, jfr ags. gegnum, rakt
fram; egentl. dat. plur. till adj. gen,
motsv. isl. gegn osv.; bildat som öm-
som. Formernas utvecklingshistoria är
i vissa avs. omstridd o. dunkel; jfr
Kock Ark. 9: 263, 10: 303, PBB 18: 430,
Ljudh. 2: 14, Uml. ti. Br. s. 232 med
litteratur; se även under gen. — Det
förstärkande genom-, t. ex. genom-
elak, även som två ord, nu vard., re-
dan hos Spegel 1685: genomarg.
genompyrd, se pyra.
gensaga, se gen o. saga.
genstörtig, fsv. gensiörtogher, -igh,
genstgrktigh, av gen-, mot (se ovan), o.
en avledn. till fsv. slgrkt, styrka, mot-
ståndskraft (= isl.), en bildning på -ipo-
till isl. stgrkr, stark. Noreen V. spr.
7: 217, 218.
gentil, ett 1800-talsord, som betyd-
ligt sjönk i kurs redan under seklets
184
gesvint
förra hälft; från fra. gentil, artig, nätt,
tack. behaglig, av lat. gentilis, egentl.:
av familj, här: av god familj, ädel (jfr
g cm) 1 1 c ni a n ), alltså med samma grund-
in tyd. som konung; avledn. av lat.
grens (genit. gentis), etymologiskt iden-
tiskt med ortnamnet Kind.
gentleman, ännu o. 1850 (enl. Dalin)
uttalat 'schä'ntlmann', från eng., till
fra. gentil, av lat. gentilis (se föreg.).
genuin, väsentligen ett 1800-talsord
(enstaka i Dalins Arg., om engelska för-
hållanden!), jfr ä. fra. genuine, eng. ge-
nuine, från lat. genuinus, medfödd, äkta,
verklig, avledn. av en lat. n-stam "genu-
(i ingenu-us i delvis samma betyd. =
sv. ingenu) — sanskr. janu-, börd;
till lat. gigno, föder (urbesl. med kön).
genus — lat., se kön.
geografi, från grek. geögraphia, till
gca, ge, jord, o. en avledn. av. gräphein,
skriva.
geometri, från grek. geömetria, till
géa, ge, jord, o. en avledn. av metron,
mått, metreln, mäta.
Georg, mansn., ytterst av grek. Geör-
gios (jfr fsv. Georgius, Iurius, Yrius),
till geörgös, lantbrukare, till géa, ge,
jord (se geografi), o. besl. med érgon
(= verk). Jfr Göran.
georgin, = ty. georgine, givet 1803
efter I. G. Georgi, professor i Petersburg;
jfr dahlia, en något äldre benämning,
som nu t}rcks ha segrat i Sverige.
geranium, från grek. gerånion, av-
ledn. av géranos, trana (besl. med ty.
kranich, se trana); efter tranans näbb,
alltså liksom det inhemska näva (till ä.
nav, näbb) efter den näbblika frukt-
pelaren.
Gerhard, mansn., från ty., jfr fhty.
Gérhart, till fhty. ger, spjut = ags. går,
isl. geirr m. (se gar fågel o. gissel) o.
-hard, i Bernhard, Eberhard, Ric-
kard (se hård). Jfr Gertrud, Oskar.
german, ty. germane, eng. german
(tysk) osv., lat. germani, garmani; av
mycket omstridd härledning. Äldre tolk-
ningar utgående från germ., kelt. el. lat.,
se Bremer Ethnografie d. germ. stämme
§ 3, alla mer el. mindre osäkra; en del
senare Hoops Reallex. u. Germanen ; jfr
även t. ex. Steffen Beil. zum Mannus
Bd. 6, h. 3. Åtskilligt talar för Th. Birts
tolkning, Die Germanen 1917, enl.
vilken ordet verkl. är lat. germani i
betyd, 'de äkta', först antagl. använt av
Posidonius o. 80 f. Kr. o. från början
spritt under krigen med cimbrer o. teu-
toner, vilka i vildhet o. kroppsstorlek
mera erinrade om de galler (romarna
skilde ej på galler o. germaner), som
på 300-t. plundrat o. bränt Rom, än de
galler (»germaner»), med vilka de sedan
kommo i beröring: de »äkta germa-
nerna» (germani galli) hade nu kommit.
Enl. Tacitus var det urspr. blott de på
vänstra Rhenstranden boende stam-
marna, som kallades germaner. — Lat.
germänus, egent. : köttslig (om syskon)
är en bildning till germen, grodd, av-
komling.
gers, se gärs.
Gertrud, kvinnon., från ty., jfr fhty.
Gcrtrut, till fhty. ger, spjut (se G e r h a r d),
o. isl. prudr, styrka (även valkyrje-
namn).
gesant, från ty. gesandte, part.-adj.
till senden — sända.
geschäft, från ty. =, motsv. mhty.
gescheft(e), egentl.: skapelse, sedan: vad
som ger en att »skaffa», vbalsbst. till
schaffen (— sv. lånordet skaffa o. det
inhemska skapa).
gesims, Scheutz 1832, från ty. =;
kollekt, till fhty. simiz (ty. sims); på
ett el. annat sätt samhörigt med lat.
slma, kranslist å pelare.
gest, Linné o. 1750 = ty., fra. gesle,
från lat. gestus m., åtbörd, egentl.: sätt
att föra sig, till supinstammen gesi- i
geiere, bära, föra (*ges-, jfr kasta).
gestalt, Laslius 1588, rätt ovanligt
under 1700-t., från ty. =; av adj. ge-
stalt, beskaffad, egentl. part. pf. till
stellen (— sv. ställa).
gesvint, adv. till det nu obr. adj.
ges vind, snabb, t. ex. Chronander 1647,
från lty. geswint, ty. geschwind, till
mlty., mhty. swinde (varav ä. nsv. svind,
svinn, vådlig, bedräglig, o. 1540), ags.
swiÖ, stark, häftig, got. swinps, stark,
isl. suinnr, klok osv., av ovisst ursprung
bl. a. betraktat som en avljudsform till
sund, adj. — I betyd, 'vådlig, äventyrlig'
uppträder gesuind i ä. nsv. redan 1549.
gesäll
185
gesäll, i ä. nsv.: följeslagare, kam-
rat, stallbroder, t. ex. Messenius; sven,
t. ex. Schroderus 1638; Serenius 1741:
handivårks-gesell — da. gesel, från lty.,
ty. gesell = mlty. geselle, fhty. gesello,
kamrat, egentl.: hus- el. rumskamrat,
av germ. *gasaljan-, avledn. av sal, rum,
liksom ags. geselda ds. till seld n., bo-
ning, hus (jfr got. salipwös, fsax. selilha,
fhty. salida ds.). Jfr sä lie, buss 1,
kamrat, komp an ion, maskopi, även-
som got. gasinpa, reskamrat, osv. (un-
der sinom).
get == fsv. = isl. gcit, da. gjed, got.
gaits, fsax. get, fhty. geiz (ty geiss),
ags. gdt (eng. goat), f., motsv. lat. hordus,
bock (*ghaid-); en av de många indoeur.
beteckningarna för 'get' (grek. aix\ ags.
hécen: fslav. koza; det dunkla fhty.
ziga, ty. ziege, osv.).
geting, fsv. getunger = isl. geitungr,
ä. da. gcdingi jfr da. gjedehams , till
föreg., väl efter formen på antennerna,
som likna bockhorn, jfr likbetyd. fsax.
hornobero ds. — Ordet är speciellt
nordiskt. Den allmänt germ. beteck-
ningen representeras av no. kvefs = da.
hveps (med analogiskt h) = mlty. wepse,
fhty. wafsa, wefsa (ty. wespe, dial. we-
bes), ags. wcesp (eng. wasp), av germ.
*wabisa- (-ö), * wafsa-, besl. med fslav.
vosa, lat. vespa, fir. /b/e/i osv.; alltså
ett samindoeur. ord för 'geting', sannol.
till roten uebh, väva, med syftning på
boets beskaffenhet. — Urgammal är
även bålgetingens västgerm. beteckning:
ty. hörnis, eng. hornet osv., av en ie.
stam *krsn-, besl. med lat. cräbro (av
*cräsro) ds.
gevaldiger, 1636; förr även geuaUiare
o. d. = sv. dial. geualjare; Lind 1749:
gewallier, motsv. t. ex. Bellman o. det
vanliga nsv. uttalet; från lty. gewald(i)-
ger, profoss = ty. gewaltiger, nom. sg.
m. till adj. gewaltig, mit}', gewaldig, till
ty. gewalt, myndighet o. d. (;> sv. ge-
valt, se våld).
ge valt, från ty. gewalt (se föreg. o.
våld).
gevär, Spegel 1685 (i betyd, vapen),
från lty., ty. gewehr, urspr.: försvar,
värn, med samma betyd. -utveckling o.
av samma stam som värja, sbst.: jfr
beväring. — Den äldre betyd, 'vapen
(i allmänhet)' kvarlever ännu i början
av 1800-t., t. ex. Adlerbeth 1804, Lind-
fors 1815.
giffel, ett hornformigt småbröd, be-
kant åtm. på 1870-t. ; någon gång även
gyffel; möjl. från ty. gipfel, ä. ty. gup-
fel, spets.
1. gift, i av-, hemgift o. d., fsv.
gift, gipt = isl. gip t, da., ags., eng.,
fhty. gift, mlty. -gift f., gåva o. d. egentl.:
givande (förr om bortgivande el. förlov-
ning av kvinna), av germ. "gifti-, vbal-
abstr. till giva. Jfr got. fragifts, för-
lovning. Om giftermål se gift 3.
2. gift (-dryck o. d.), Serenius 1741
från ty. gift, nu neutr. = fhty. gift f.
= föreg., alltså: vad man 'ger in' (jfr
dos(is)). — Ännu Spegel 1712 blott för-
gift, fsv. forgift, från mit}', vorgift, till
vorgeven = förgiva.
3. gift, adj., egentl. part. pf. till vb.
gifta, fsv. gipta, gifta — isl. gipta} av-
ledn. av gift 1 i betyd.: bortgivande,
om hustru. — Giftermål = da., en i
lagspr. bevarad ålderdomlig form av fsv.
giptarmäl, av genit. till sbst. gipt (=
gift 1) o. mål, avtal (jfr gemål, för-
mäla); se mål 2. — Till den medio-
passiva in fin. giftas (fsv. giptas) höra
giftaslysten, -sjuk, -skygg, -tankar
(alla utom den första av Dalin 1850
betecknade som 'fam.'), -vuxen (hos
Dalin ännu giftvuxen liksom Weste 1807,
som i dessa ord endast har denna sam-
mansättningsform). Sammansättnings-
leden giftas- uppträder dock tidigare,
t. ex. giftassjnka Kexel, giftasfärdig 1812.
Dessförinnan förekommer i liknande
bildningar gift- el. gifte; utom hos Lind
1749: giftcstankar, giftestillbod, väl till
sbst. gifte, sannol. en av Linds många
norrländska dialektformer, jfr O. Hög-
berg: giftestokigt. Knappast ha emeller-
tid dessa senare ord på giftes- utövat något
inflytande på bildningen av sammansätt-
ningarna med giftas.
giftas-, se gift 3.
1. giga, fsv. gigha, ett slags violin
— isl. gigja; från mlty. (jfr dimin. gigel)
= mhty. gige (ty. gcige), varifrån även
it al. giga, ffra. gigne (> eng. jig, en
dans); av mhty. gigen, vagga, gunga
186
giljotin
(ty, dial. geigen, ofta med bibetyd. av
olika slags ljud), besl. med no. giga
vackla (se f. ö. gigel slutet); jfr när-
mare I). Fryklund Stud. i mod. språkv.
VI. 3: 103 f.
2. giga, vb, bärga ett segel medelst
gigtågens halande, jfr da. gie (väl av
*gigé)y från lty. giken = höll. gijken,
till lty. g i k = holl. gijk, rå, vartill lty.
il i k I au osv., varav sv. gigtåg, da. gi(e)-
taug el. givtaug; rotbesl. med holl. gei,
ra, geien osv. samt möjl. med vissa av
de under giga 1 o. gigel nämnda
orden.
gigant = fhty., ty. gigant osv., lik-
som fra. géant (eng. giant) ytterst av
grek. gigas (genit.-antos), jätte; kanske
en intensivisk reduplikationsbildning av
samma slag som titan?
gigel, Lotus, Landtbruksst. växtn.
1894, nyskapat efter gigel sär t, t. ex.
1858, förr även: gigals-, Lotus cornicu-
latus, vars grundbetyd, framgår av
biformen gigelständer (jämte det all-
männa käringtänder), till ä. sv.
gigeltand, utskjutande tand, o. stundom
även i nsv.) gigel tänt, med tänderna
skjutande över varandra (se även Tamm
Etym. ordb.), jfr sv. dial.. *gigla, böja
ut taggarna i ett sågblad, ty. dial.
gigeln, giva en sned riktning, böja sig
åt sidan, röra sig hit o. dit ~ isl. geiga,
gå snett, no.: slänga hit o. dit; alltså
även beröring med ord för 'vackla,
vicka', t. ex. no. gigla, o. 'gunga', t. ex.
mhty. gigen. Säkerl. föreligga dock
här två obesläktade o'*dstammar, den
i gigeltänt (o. 1640: gijgeltändt) osv.
till ie. ghi, gapa (jfr got. gageigan, be-
gära, egentl.: gapa; se girig o. jfr
förf. Sjön. under Gigeln), o. en ljud-
symbolisk för 'gunga, vagga' (vartill
även giga 1) av samma slag som mhty.
g ugcn o. sv. gunga samt i viss mån
(med hänsyn till -gg-) även vagga.
gigg, Dagl. Alleh. 1824 i annons om
en 'Engelsk Gigg', mera allmänt på
1830-t., från eng. gig (> da. o. ty.),
nog besl. med no. giga, vackla, o. geiga,
bl. a.: slänga hit o. dit (se giga 1 o.
gigel slutet).
gikt, Arvidi 1651 = da. gigt, väl från
mlty. el. ty. gicht (mhty. giht), medan
fsv., sv. o. no. dial., fda. ikt synes
utgå från mit}', biformen jicht, om ock
/-bortfallet är något dunkelt. Av omstritt
ursprung. Tidigare förklaringar, samt-
liga högst osäkra, se Falk-Torp ss. 309,
1468. Enl. en senare, väl motiverad
tolkning av Lessiak ZfdA 53: 101-182
sammanhänger detta liksom åtskilliga
andra sjukdomsnamn med gammal folk-
tro: identiskt med fhty. jiht, utsago,
försäkran o. d., sedan: förhäxande; jfr
verjehen (liksom versprechen), genom
talande förhäxa, med analogier i de fle-
sta andra europ. språk; jfr möjligheten
av en liknande betyd. -utveckling under
läka. Jiht (av germ. *jehti-) är vbalsbst.
till fhty. jehan, fsax. géhan (jfr bikt).
Emellertid bjuder det något emot att
skilja gikt från ags. gicda, gihÖa ds.,
som kanske är ett annat ord än gycda
(= fhty. jucchido), till ty. jucken, klia.
— Enl. Seip 2: 58 f. innehåller ordet
(/a-prefix och är antingen lån från mlt3r.
(germ. *ehti- till roten egh i igel) el.
inhemskt o. identiskt med no. ikt, ett
trådformigt vattendjur, som anses för-
orsaka gikt = da. ikte, en parasitmask
(se igel).
Gril- i Gilberga Vrml. m. fl ortnamn,
till isl., no. g il n., klyfta, jfr sv. dial.
gitja, hålväg, av flertydigt ursprung;
kanske till ie. roten ghi, gapa (se
girig); jfr under gäl.
gilja, fsv. gilia, ha begär till, locka,
förföra (en kvinna), fria = isl. gilja,
lägra (en kvinna), ä. da. gill(i)e, fria.
Ordet bör väl förbindas med fsv. gial-,
giolskaper, otukt, gicelmaper, lägers-
man, isl. gilmadr ds., sv. dial. gil, bruns-
tig. I så fall kunde man utgå från en
germ. rot gil i avljudsförh. till got.
gailjan, glädja, fsax. gél, fhty., ty. geil,
ags. gäl, yster, yppig, i mhty. (ty.) o.
ags. även: kättjefull (med samma bet}rd.-
utveckling som i kåt); jfr litau. gailus
bl. a. häftig, fslav. zélu, häftig, sanskr.
hela, tygellöst uppförande av en lätt-
sinnig kvinna. Vanligen inlägges emel-
lertid i gilja en grundbetyd, 'locka'
(se gi 11 er), jfr fslav. zeleli, begära; alltså:
germ. *geljön. För denna senare här-
ledning talar i sin mån gil ler.
giljotin, från fra. guillotine, uppfun-
ffill
187
gir land
nen 1789 o. uppkallad efter uppfinnaren,
den franske läkaren Guillotin (t 1814).
ffill i gå sin gilla gång osv., fsv.
gilder, gällande, fullgod, giltig = isl.
gildr, da. gild; av germ. *gildia-, vbal-
adj. till gälda, betala (= gälla); alltså
egentl.: som skall el. bör betalas. —
Härav: gilla, fsv. gilda, finna el. för-
klara för 'gill' el. fullgod, godkänna.
gille, fsv. gilde, betalning (i sammans.),
gästabud, brödraskap, gillestuga (jfr
Gillet i Uppsala) = isl. gildi, motsv.
mlty. gilde, dryckeslag (eng. guild från
nord.); av germ. *gildia- n., avledn.
av gäld, betalning; alltså egentl.: av-
gift, sammanskott > dryckeslag, till
vilket deltagarna sammanskjutit pen-
ningar; sedan om själva deltagarna o.
deras samlingsplats; jfr samma bet}r-
delseutveckling i kalas, lag o. got.
gabaur, gästabud (till gabairan, bära
tillsamman), o. en liknande i börs. Be-
tyd, 'dryckeslag, gille' torde icke vara
inhemsk i de nord. spr.; jfr A. Bugge
i Afhandl. viede S. Bugges minde s. 197 f.
giller, fsv. gilder = no., ä. da., n.;
jfr fsv., isl., no. gildra f. o. fsv., fno.
gildre n. (eng. gilder från nord.); säkerl.
bildat med det ie. instrumentalsufTixet
-tro-, liksom foder, årder m. fl.; möjl.
till gilja, om grundbetyd, här är 'locka'.
ffiltiff, o. 1650 (även ggld-, gyll-),
från ty. giltig, biform (med gammalt
el. dialektiskt i) till gältig, avledn. av
mhty. giilte, betalning, skuld, i avljuds-
förh. till ty. gelten (— gälda, gälla),
gill, gäld. Jfr likgiltig.
Gim- i ortnamn, se gir ig (slutet).
ffin, se gen.
ffina, sjöt., ett slags hissverk, Grun-
deli o. 1695; motsv. da. gi(e), av gin,
vars n uppfattats som best. art.; från
lty. gin, från eng. gin, förkortning av
engine, mekanisk inrättning, hissverk
m. m. (av fra. engine, av lat. ingenium,
se gen i officer).
ginst, växtsl., 1651: spansk(e) ginst,
från ty., av fhty. genisle, gneste, från
lat. geniala, genesla (varav fra. genét).
ffipa (mun-), Arvidi 1651: mungijpa
= no.: djupt gapande sår; jämte lty.
gipen, gapa, i avljudsförh. till sv. dial.
gipa, gapa, i no.: låta gapa, snappa
efter luft, o. isl., no. geipa, sladdra m. m. ;
varianter till roten i gap; jfr gäspa.
gippa, el. ffipa, fara över åt andra
sidan (om segel), 1865: gipning, 1880-t. :
gippa, jfr no. gipa, da. gibbe, från boll.
gijpen (> eng. jib); egentl. = föreg.
Sv. gippa (med pp) kan bero på kon-
sonantförlängning i uttr. som gip(p)a
över; jfr dock även sv. dial. gippa,
gapa, glappa.
gips, B. Olai 1578, från ty. =, från
mlat. ggpsum, grek. ggpsos, av semitiskt
ursprung.
gira, avvika från kursen, Bosenfeldt
t. ex. 1698 = da. gire, från lty. giren,
holl. gieren; biform till boll. geeren,
etymol. identiskt med no. geira, gå
snett, väl rotbesl. med no. geiga vika
åt sidan o. d. (jfr g i ga 1).
giraff, Spegel 1685: giraf, motsv. fra.
girafe osv., från arabiskan.
ffiriff, fsv. girngher = fda. girig (da.
gjerrig), no. girug; väl inhemskt, möjl.
dock senare påverkat av det etymol.
identiska mlty. girich, ty. gierig (fhty.
girig), av roten i begära, gärna. —
Ordet är att skilja från germ. gir- i no.
gir, begär, fhty. giri, girig, gir, gam
(ty. geier, sv. familjenamnet Geijer),
som är en /-avledn. av ie. ghi, gapa, i
lat. hio, med n-avledn.: isl. gina ds. o.
med m-avledn. i sv. dial. ugnsgima,
järninfattningen kring en ugnsöppning,
no. glma, öppning, skåra, isl. ginia, gap,
o. en del nord. ortnamn t. ex. fsv. Gimn,
flod i Jämtl. (se förf. Sjön. 1: 170, där
dock några från fsv. ej belagda böra
betraktas som osäkra); jfr under gi g el
samt Gil- o. gäl. — Girigbuk, se
buk (slutet).
girland, 1790, från fra. guidande,
varav ital. gnidandet, en sannol. i an-
slutning till ett vlat. *virare (fra. virer;
vartill möjl. fira 2), vrida, fläta, för-
siggången ombildning av ffra. garlande,
som hör till ett vlat. "werulare, en ut-
vidgning av germ. *werön = mhty.
wieren, fläta omkring (med guld), motsv.
vb. vira. I fråga om avledn. jfr ital.
filanda till vb. filare, spinna (till lat.
fllum, tråd; se fil 1). Jfr t. ex. Bruch
Einfl. d. germ. Spr. auf das Vulg.- lat,
s. 64.
giro 1
giro, bankterm, ett 1800-talsord; lik-
som så många andra bank- o. handels-
termer (t. ox. banko, konto, sal do)
från ital. =, egentl,: omflyttning, krets-
lopp, från grek. g g ros m., krets, ring.
gissa, fsv. gissa, förmoda, gissa, o.
gitza = no. gissa, jfr mlty. gissen, var-
lträn ordet skulle kunna vara lånat.;
eng. guess (meng. gessen) är ej inhemskt,
snarast nordiskt. Besl. med nisl. gizka
ds., fsv. gceia, bl. a.: gissa (= gitta,
egentl.: få tag i; jfr förgäta), o. gåta;
i övrigt till sin bildning dunkelt. Jfr
gata, vakta. — Ett annat ord för 'gissa'
är fsv. räpa (= råda), isl. rada, besl.
med ty. rätsel, gåta.
gissel n., Bib. 1541 : gisslar plur., ännu
på 1800-t.; hos Dalin 1850 m. o. f.; fsv.
gisl f., av äldre gesl, gissel, med bifor-
men gisla f. (plur. -or, t. ex. Dalins
Arg.), motsv. isl. geisl m., skidstav,
geisli m., stav, no. geisl n., piska, geisle
m., stav, m. m., mlty. geisel f., fht}'.
geis(a)la (ty. geis(s)el, gissel, piska),
/-avledn. av germ. gais-, växl. med
gaiz- i isl. geirr (jfr navare) = fsax.
ger osv., spjut (i Gerhard), got.-lat.
-gaisus i t. ex. mansn. Hariogaisus,
av ie. "ghais- i sanskr. hesas n.,
kastspjut, grek. khalos m., herdestav,
samt flera kelt. ord; i avljudsförh. till
langobard. gisil, pilskaft, o. forntyska
namn på -gis(i)l o. nord. på -gisl, -gils
(såsom AÖils, porgils, se Truls; jfr
-stav i Gustav). — Av samma stam
g(a)is- kommer väl även sv. dial. gist,
kluven stolpe att hänga nät på (varav
ä. nsv., sv. dial. gista, torka nät, malt),
jfr fin. lånordet Uaista, stång, spö; se Li-
den Fin.-ugr. Forsch. 11: 133. — Osäkert
är däremot, om man hit också, såsom
ofta sker, bör föra ags. gdd f., pigg (eng.
goad), med en grundform *gaizöö-\
snarare i stället med Liden a. st. av
'gaiÖö- = fin. lånordet kaita, spetsig
(adj.), kilformigt stycke, som i alla hän-
delser kunde vara rotbesl. med *gaiso-,
näml. med blott gai- gemensamt. —
Osäkert är även, om gissel är besl.
med fsv. solgisl f. (-gisla f. o. -gisle m.),
av *gesl- (= isl. geisle m.), stråle, el.
motsv. no. avljudsformen gisl, vädersol,
nisl. gisli m., stråle, vilka kanske i stäl-
88 gjord
let böra förbindas med litau. galsas,
svagt sken på himlen; jfr annars dubbel-
betyd, 'stråle' o. 'pil' i stråle.
gisslan, fsv. gislan f., egentl. abstr.
(av typen ävlan) till vb. gisla = isl.
gisla, giva el. taga gisslan, avledn. av
fsv. gisl m. m., vanl. i plur., gisslan,
motsv. isl. gisl, da. gissel, mlty. gisel,
fhty. gisal m. (ty. geisel m., f.), ags.
giselm.; besl. med fir. giall; enl. Schröder
ZfdA 42: 65 o. Much WuS 1: 47 egentl.
'fri yngling' o. besl. med föreg. — Ä.
nsv. ofta: gislare, av mlty. giselere.
gisten, fsv. gistin — da. gisten; utan
t: sv. dial., ä. da. gissen, no. gisen, nisl.
gisinn; med avledn. gistna o. no. gisna;
jfr no. gista, bli gles, sv. dial. gistänt,
med glesa tänder; till en stam gis-, gapa
el. dyl. (jfr no. gisa, blinka, plira, egentl.
med syftning på den smala ögonöpp-
ningen), väl utvidgning av roten gi
(varom gir ig slutet). — Om det ej hithö-
rande sv. dial. gista, torka, se gissel.
gitarr, Ekeblad 1662: g-; Sylvius
1670-t.: kitharr; från fra. guitare, span.
guitarra osv., från grek. kithdra, var-
ifrån över lat. även cittra.
gitta, förmå sig till o. d., y. fsv. =,
med något dunkelt tt, väl efter pres.
gitter, där t ljudiagsenligt förlängts; av
fsv. gita, lyckas, förmå, kunna, yngre
biform till fsv. g&ta, omtala, gissa, urspr.:
få tag i, motsv. da. gide, isl. geta (se
förgäta, gissa, gåta, gäta).
giva, fsv. =, biform till gozva = isl.
gefa, da. give, got. giban, ty. geben, eng.
give osv., allm. germ. ord, som ersatt
det ieur. "dö (i lat. osv.) o. tydl. från
början haft en annan bet3'd. ; stundom
fört till litau. gabénti, bl. a. 'bringa', o.
ir. gabim, tager, sedan även : giver (jfr att
sv. dial. o. fsv. fa, få, betyder både 'taga'
o. 'giva'). — Ge, till y. fsv. o. ä. nsv. geva
(av giva liksom leva av liva). — Till
infinitiv- el. presensstammen av giva
har med best. art. bildats speltermen
given, i urspr. abstrakt o. sedan även
personlig betyd. — Jfr gift, gåva,
gä v.
gjord, fsv. giorp = isl. gjgrö, got.
gairpa f., av germ. *geröö; i avljudsförh.
till mhty., ty. gurt osv. (se följ.). Jfr
got. bi-gairdan, st. vb, omgjorda.
gjorda
189
glans
gjorda, fsv. giorpa, giurpa, bruten
form av "gyrpa (såsom i fsv. giurdhil,
gördel, o. skjorta) = isl. gyrda, ty.
gurten osv., av germ. *gnrdian, i avljuds-
förh.till got. bigairdan, omgjorda ; antagl.
besl. med gård. Jfr gördel.
gjuse, se fi skgj use.
gjuta, fsv. gifita = isl. gjota, da. gyde,
got. gintan, fsax. giotan, fhty. giozan
(ty. giessen), ags. géotan; allm. germ.
st. vb av ie. "gben-d- i lat. fundo, perf.
fudi, utvidgning av den ie. roten gb(e)u
i grek. khéö (av *khevö), gjuter, sanskr.
hu, gjuta, offra (jfr under gud), av
samma slag som i flyta till ie. roten
plu. — Hit hör bl. a. ösv. dial. *gjuta
(jutii m. m.), sank däld o. d., no. gjota,
dalkjusa, da. dial. gyde, trång väg el.
liten trång gata, osv. — Jfr gyttra.
glace, se glass.
glaciär, av fra. glacier ds., jfr gla-
ciére, isberg, o. gletscher, till !at.
glacies, is (se glass o. k lake).
1. glad, adj., i dial. även: klar (jfr
glad 2), fsv. glaper = isl. gladr, även:
blank, ljus (bl. a. poet. som hästnamn;
i denna betyd, ej, såsom stundom an-
tagits, av "ga-hlaÖ- till hlada, lasta),
da. glad, fsax. glad- i gladmöd, glad,
mlty. glat, glatt, fhty. glat, glatt, glän-
sande (ty. glatt; jfr lånordet glatt),
ags. gla?d, klar, glad (eng. glad, glad);
av germ. * glada- — ie. 'gladho-, jfr lat.
glaber, glatt, skallig (av ie. * gladh-ro-),
ävensom avljudsformen "ghlädh- el.
glödh- i litau. glodiis, glatt, slätt liggande
(om hår), fslav. gladukti, glatt. Jfr f.
ö. under glada. — Den gamla betydel-
sen 'glänsande' ingår i de sv. sjönamnen
(ila, ä. Glad, Vrml., vartill ä. nsv Glad-
nall, nu G lava sn; Glan (av " Glade n)
Ogtl., Smål. m. fl.; närmare förf. Sjön. 1:
174 f.; jfr följ. o. glada. — Betydelse-
utvecklingen: glänsande > glad är den-
samma som i bl i d o. ty. heiter (se liede r).
2. glad, öppet ställe i skog, jfr no.
glada ds. o. östsv. dial. gladu, öppning
i is, vassfritt ställe i kärr; av föreg. i
betyd.: ljus; alltså med samma grund-
betyd, som i glänta, sbst., el. sv. dial.
lysa; se även Lo 4.
glada, y. fsv. gladen (med best. art.),
till en verbstam glad- 'glida' i sv. dial.
gladas, no. glada, gå ned (glida ned),
om solen; liksom likbetyd. isl. gleda,
av 'gliÖa (med a-omljud), motsv. ags.
glida m. (eng. gledé), till glida o. da.
glente, glada, till sv. dial. glänta, glida
(jfr glänta, sbst.), alltså efter gladans
berömda glidande flykt. Se förf. Etym.
Bemerk. s. III. I samtliga tre fall eger
ursprunglig släktskap rum med motsv.
germ. stammar glad-, glid- o. glan- i
betyd, glidande, glatt, hal, egentl. ljus;
se även glan a, glans, glänta 1. —
Avledn.: sv. dial. glära, av ett fsv.
"ghvdhra = nisl. gledra, liksom sv. dial.
blära, blåsa, av bla>dhra, osv. — Ett
speciellt tyskt ord för 'glada' är mlty.
wie = fhty. wio (ty. weihé); av förf.
Etym. Bemerk. s. I härlett av ett ie"
'uei-o-, av två bestående, gren, jfr sanskr.
vayä, gren, till ni, två, efter den kluvna
stjärten, jfr ty. gabelweiben, gabel-
scbwänze om gladorna.
glam = fsv., isl., no., larm, gny, sorl,
varav vb. glamma, fsv. glama, larma,
gny, isl.: sampråka, da. glamme, skälla;
med r-avledn. isl. glamra, larma; i av-
ljudsförh. till isl. glymr, larm, glumra,
larma; flertydigt; snarast rimord till
likbetyd. germ. hlam-, hlum- (se 1 om-
hörd o. lä mm) o. ej, såsom antagits,
bildade med ge-prefix till dessa stammar.
— I ortnamn stundom med syftning på
vattendragets klingande ljud, t. ex. Glam-
beck, vid Lund (o. 1500).
glana, vard., glo, i dial. även: lysa
svagt = no. glana, glo, glimta, da. dial.
glane, glo, nisl. glan n., glans; besl.
med ir. glan, ren, gall. flodnamnet
Glana osv. med den under blick
exemplifierade vanliga betydelseöver-
gången: glans, glänsa >* blicka, titta o.
d.; jfr följ.
glans, ä. nsv. glantz (t. ex. Bib. 1541,
neutr.), jämte da. glan(d)s o. boll. glans
(varav möjl. eng. glance, blick), ytterst
från mhty., ty. glanz m., jfr adj. fhty.,
mhty. glanz, glänsande, av germ. glänt-,
väl med i-omljud i sv. dial. glänta,
klarna, ö. glänta, glad i skogen, med
avljudsiörinen glent- > glinl- i mhty.
glinzen, st. vb, glänsa, no. gletta (av
*glint-), sv. vb, kika, o. st. vb, glida, sv.
dial. glinia, glida (se glada), jfr ir.
glansk
190
glida
glése, glans (av " ghlend-tiä), fslav.
glfdati, se (som dock även kan utgå
trän ie, ghlendh- i glindra); besl. med
mhty. glänst, glans; till en enklare bas i
g la n a. — Jfr gi ä n sa.
glansk i glanskis o. d., ä. nsv.
glansker i t. ex. glansker is, Kol niodin
1 7 Ji2, besl. ined föreg.
glappa, Weste 1807; sbst. glapp 1781
(i uttr. glapp och ränn), jfr sv. dial.
glappa, öppna sig (om söm, dörr m.
m.), no. glcppa, glida, slå fel, ä. da.
gleppe, ävensom sv. dial. glapa, stå öp-
pen, på glänt, no.: ba mellanrum, sv.
dial. glap n., spricka, öppning, no.;
mellanrum, isl. glepja, kansativum:
komma att slå fel, av germ. glap(p)-,
glep(p)-, glida, vara öppen o. d., som
förhåller sig till germ. glipip)- (i ä.
nsv., sv. dial. glip n., gap, bål, rämna,
sv. dial. glipa [ipf. glep], vara öppen,
no. gllp(a), öppning, mhty. glifen, vara
brant el. sned, mlty. glippen, glida osv.)
som germ. glad- till glid-, glida o. d.
(se glada o. glida). Jfr gläfsa. —
Avljudsform: glop (se d. o.).
glas — fsv., jämte no., da., från
mlty. = ty. glas, ags. gla>s (eng. glass),
i fbty. även : bärnsten, av germ. *gldsa-,
växl. med *glazd- i det inhemska fsv.,
da. glar, isl. gler (med s. k. Zi-omljud);
i avljudsförh. till det från germ. lånade
lat. glesum, bärnsten (Tacitus), mhty.
glar, harts, ags. glotr{e), kåda, bärnsten,
isl. glcisa, pryda med ngt glänsande
(som dock kan utgå från ett *glansian);
av samma rot glas, glänsa, vara blek
el. klar, som ingår i isl. Glasir, (mytisk)
lund med gyllene löv, o. fir. glass, grön
(av * ghlas-to-). Urspr. väl namn på
bärnstenen, som sedermera överflyttades
på det relativt sent uppträdande gla-
set, o. ett av de ord, som anförts som
stod för den uppfattningen, att det
germ. urhemmet varit beläget vid Nord-
o. Östersjön. — En primärare ie. rot-
form ghle uppträder i glåmig. — Ta-
citi glesum översättes av Rudbeck i
Atl. med glijs, varav hos Stagnelius
Glissjön om Östersjön (se Bööks upplaga,
Kommentar, s. 299).
glasera, = fsv. = da. glassere, ty. j
glasieren; med romansk ändelse -era \
till glas; jfr det analogt bildade glasyr
= ty. glasur.
glass, från fra. glace, av lat. glacies
(ack. -em), is (urbesl. med kall); jfr
gletsch er.
glatt, Lex. Linc. 1640 == da. glat,
från lty., ty. glatt = det inhemska
glad. — I sjötermen ett glatt lag
från lty., jfr mlty. adv. glat, helt o.
hållet, jfr likartad betyd.-utveckling i
da. slcct, alldeles.
glav(en), poet., nu: svärd, förr: spjut
(Bib. 1541 osv.), fsv. glavin n., m. =
da. glavind, biform till fsv. glatvia (-a-)
= isl. glefja; från mlty. glave(n) (med
-n i obl. kasus o. pl.), glevie f., från fira.
glaive, lans, spjut (fra., eng.: svärd); av
lat. gladius, svärd, möjl. urspr. keltiskt.
gles, Lex. Linc. 1640, i ä. nsv. o. sv.
dial. även glis, jfr ä. nsv. glesug, no.
glisen, glesen, sv. dial. gliständ = no.
glistennt; besl. med ä. nsv., sv» dial. no.
glisa, glimta fram (genom en öppning),
(hån)le o. d., ags. glisian, glimma; gles
alltså egentl.: som släpper fram ljus.
Besl. ord se f. ö. gli.
glete, silverglitt, förr även glett; väl
liksom många andra bergsbruksord från
hty.; av mhty. glete f. (motsv. ty. glätte
= mlty. glede), abstr.-bildning till adj.
glat, glänsande = glad 1. — Biformen
silverglitt motsvarar närmast holl.
zilverglit, till glit-, glänsa, i glittra.
gletscher, från ty. =. egentl. ett
schweitziskt ord, från lat. glacies, is.
gli, fiskyngel, Serenius 1741, Linné,
till ä. nsv., sv. dial. glia = isl. gljä,
glimma, glänsa; alltså: det som glänser
i vattnet; till germ. gli-, glänsa (jfr t. ex.
ir. glé, glänsande, väl av ghlii-); med
m-avledn. i glimma, n-ayledn. i no.
glina, glänsa, r-avledn. i gliring, s-av-
ledn. i gles, Z-avledn. (ie. d) i glittra.
glida, y. fsv. glidha, giva sig åstad;
i modern betyd, på 1580-talet = gottl.
gläidä, no. glida, da. glide, motsv. fsax.
glidan osv. (utom i got.); i avljudsförh.
till nisl. gleiör, no. gleid, utspärrad.
Ordet saknas i de äldre nord. fornsprå-
ken o. är väl åtminstone delvis lånat,
t. cx. i den y. fsv. betyd., som motsva-
rar en hos mlty. gliden uppträdande.
Stundom fört samman med litau. glilus.
191
glufsa
glatt (se f. ö. under glada); jfr dock
Persson Indog. Wortf. s. 793 n. 2.
glim, glimster, växtsl. Silene, från
no., väl till no. o. sv. dial. glim, glimt;
se glimma.
glimma, fsv. gtima (ä. nsv. glemma)
= no. glima, jfr varav även ags. gleoma
m., glans (*gliman-); i avljudsförh. till
mhty. glimen, glänsa (ty. glimmen),
fsax. glimo m., glans, o. ags. glcbm, glans
Cglaimi-); m-avLedn. till germ. gli-,
glänsa (se gli).
glimra, fsv. glimbra = da. glimre,
mhty., ty. glinimern, meng. glimeren
(eng. glimber); iterativ-intensivbildning
på -arön till föreg. — Härav: gli miner
n., fsv. glimber. Däremot är gli mm er
r., miner., lånat från ty. =.
glimta, Almqvist 1838, Dalin 1850
(ännu ej hos Weste 1807) — no. = da.
glimte, antagl. nordisk nybildning till
glimma, formellt motsv. ett germ.
"glimatön el. * glimat j an. — Härav:
glimt r. = da. (av glimta som skymt
av skymta).
glindra, Lex. Linc. 1640 = no. glindra,
plira, speja, ä. da. glindre, glindra, jfr
fsv. solglinder; till germ. glend- i av-
ljudsförh. till mhty. glander, strålande,
sbst.: glans (jfr glans slutet). I fråga
om betydelseförh. mellan de sv. o. no.
orden se under blick.
gliring, rätt ungt riksspråksord
(Blanchc, Crusenstolpe; dock ej hos
Dalin 1850), enl. Rietz spritt i sydsv.
dial., till ä. nsv., sv. dial. glira, plira,
flina, hånle = no. glira ds., även:
glimta, besl. med gli, glimma osv.;
alltså väl egentl.: flin, hånleende. Med
avs. på betyd. -utvecklingen jfr isl. glolla
(se glutta) o. glömma.
glis, vildpersilja, från ä. ty. *gliz =
ty. gleiss ds., motsv. fhty., mhty. gliz
m., glans, till germ. glit-, glänsa (se
glittra); efter bladens glänsande un-
dersida.
glittra, 1600-t. = isl. glitra, ä. da.
glidre, meng. glit(e)ren (eng. glitter),
bildning på -arön till isl. glita, glänsa
.fsax. glitan, ty. gleissen (se glis), jfr
got. glitmunjan ds., se gli.
glo, slutet av 1700-t., särsk. ofta
hos Bellman — da., av fsv. glöa, glöda
= isl. glöa, fsax. glöian, fhty. gluoen
(ty. gliihen), ags. glöwan (eng. glow),
gläda (ibland även: glänsa),; germ.
glö(w)-, besl. med glöd, i avljudsförh.
till glåmig. — Betr. betydelseutveck-
lingen jfr de besläktade sv. dial. glora,
glimma o. stirra, o. sv. o. no. dial.
glosa, tindra o. titta (se glosögd samt
f. ö. exemplen under blick). — Jfr
glugg-
glob, Schroderus o. 1638, från fra.
globe, av lat. globus m., kula.
glop, fsv. glöper, glöp, fåne = isl.
glöpr ds.; motsv. no. glöp m., svalg; i
avljudsförh. till germ. glap i isl. afglapi,
glop, o. i glappa, egentl.: gapa; alltså
urspr.: som gapar o. ser dum ut. Besl.
är isl. glopr, missgärning, synd, väl
egentl.: dårskap, isl. glépa, förleda, för-
föra. Jfr glupande.
glopp (snö-), Arvidi 1651 (glåp t. ex.
1646), motsv. sv. dial. glåp ds., glåpregn,
no. glöpregn, regn med stora droppar,
till sv. dial. glåp, no. glöp, gap, med
vb. glåpa, glöpa, sluka o. d.; jfr glupa,
glupsk o. glåpord. Glopp alltså
egentl. om det, som liksom kommer ur
ett stort gap el. dyl. Noreen Sv. etym.
s. 31. Däremot ej, såsom också för-
modats, av germ. *ga-hlanpa- till löpa.
— Sv. pp beror säkerl. på inhemsk
utveckling; i västnord. språk finnas
emellertid besläktade ord med, som det
synes, gammalt pp, t. ex. no. glappa,
håla, färöiska gloppa, smått öppna.
glosa = da. glose; motsv. ord i ä.
nsv. (15- o. 1600-t.), mhty. o. mlat. be-
tyder bl. a. 'förklaring (av ord)'; jfr
fsv. glosa, vb, uttyda, förklara; från
grek. glossa i betyd, 'mindre brukligt
ord', egentl. 'tungomål', urspr. 'tunga',
med den attiska växelformen glötta (se
polyglott).
glosögd, fsv. glösögdher Söderw. Ordb.
(tillägg), till sv. o. no. dial. glosa, titta,
stirra; liksom ä. nsv. glorögd, no. glor-
eggd till glöra i samma betyd, (se glo
o. klor). Ordet är för gammalt i språ-
ket för att kunna betraktas som en of
terbildning av likbetyd. ty. glotzåugig,
till glotzen, stirra (jfr glutta). — Se
även glysa (slutet).
glufsa, Linné: gläfsa, Sahlstedt 1773:
192
glåmig
glufsa (*pleb.*). = no., jämte no. glupsa
o. sv. dial. gluspa, sannol. utvecklat
av "glupsal avledn. till glupa; kanske
dock till en kortstavig växelform. —
Sv. dial. gluffa är en nybildning efter
glufsa.
glugg, fsv. glugger = isl. gluggr; jfr
likbetyd. fsv. glugga f. o. isl gluggi m.,
av germ. *gluw(w)a-t avljudsform till
glo, egentl.: lysa; alltså: vad som släp-
per fram ljus, liksom fsv. liiire, isl.
ljöre m., taköppning (:germ. leuh-, lysa,
i ljus). Jfr gnugga till gno. — Här-
med besl.: ä. nsv. (Bib. 1541), sv. dial.,
no., nisl. glugga, titta, även: lura, speja
(med samma betyd. -övergång som i. ex.
under blick), o., med avljudsformen
glaw-, i fsv. glcegger, isl. gleggr, got.
glaggwn-, ags. gleaw (osv.), skarpsynt,
klok m. m.
glunka, Spegel 1685 = no.; i sv. dial.
också: klunka; samma dubbelbetydelse
i sydty. dial. gluggen; ljudbärmande
liksom klunka. En annan förklarings-
möjligbet se förf. Ark. 14: 25. — Ett
annat ord är ä. nsv., sv. dial. grunka,
glunka = no., möjl. till isl. gruna, för-
moda, ana (jfr grunda).
glunt, en av Wennerbergs 'Gluntarne',
egentl. = ä. nsv. (o. 1550), sv. o. no.
dial. glunt, pojke; jfr sv. (dial.) g lytt
o. da. glul, barn (om med t(l) av nt,
vilket dock är osäkert); möjl. besl.
med no. glimta, skämta, prata skräp.
glupande = fsv., Bib. 1541, part.
pres. till sv. dial. = no. glupa, ä. da.
o. dial. glube, sluka o. d., egentl.: gapa,
jfr fsv. gluper, no. glup m., gap, svalg;
motsv., med ngt annan betyd. -utveck-
ling, mlty. glupen, blicka lömskt, snegla
o. d. (egentl.: se genom en smal öpp-
ning såsom i östfris.). Besl. former med
gammalt u se glåpord.
glupsk, si. av 1500-t., ä. nsv. även
glupisk, motsv. da. glubsk (nu: rovgirig,
ilsken), till föreg., jfr lty. glupsch, mlty.
glupesch, lurande o. d. — I ä. nsv. även:
glupen, gluplig, glupse.
glutt el. gluttsnäppa, Totanus glottis,
Linné 1748: glutt, Sv. Nilsson Fauna:
gluttsnäppa (varifrån da. gluttsneppe),
motsv. ty. dial. glutt (glut(t)en m.
m.), varifrån enl. Suolabti Vogeln.
s. 287 även det vetenskapliga namnet
bärstammar. Om det sv. ordet lånats
el. uppkommit självständigt, är ovisst
(i förra fallet bar det sannol. införts
av Linné, som använder glutt som
översättning av glottis); i alla bändelser
bar det ytterst sin rot i det av få-
gelns läten, som annars återgivits med
llonil, kjn-kju m. m.; jfr juliut, som är
snäppans namn på Helgoland. En an-
nan variant (återgiven: gelire, kri-kri
m. m.) ligger till grund för da. klire,
en tredje (annars återgiven ki-kja, tija
m. m.) återfinna vi i fin. vikla.
glutta, redan i fsv., att döma av
tillnamnet Glutta (se förf. Xen. Lid.
s. 108) = no. glutta ds., jfr ä. nsv.
gtuttra, titta, no. glgtta ds., isl. glotta,
hånle, ty. glotzen, glo; besl. med no.
glott, klar fläck, liten öppning m. m.,
glgtt även: skimmer; med grund-
betyd, 'lysa o. d.'; urbesl. med o. med
samma betyd. -utveckling som i glo;
andra ex. se under blick. I fråga om
betyd, 'bånle' o. dyl. i isl. glotta se
under gliring o. glänta 1. — Nord.
parallellformer med nt vålla emellertid
bär, såsom i fråga om glunt (o. glgtt
m. m.), stora svåriglieter beträffande
dessa ords förklaring.
glycerin, Berzelius 1837, till grek.
glgkerös, glgkgs, söt, mild (sannol. av
*dlukus o. besl. med lat. dulcis; se dusör
o. lakrits).
glysa, glystorsk, Gadus minutus,
Sv. Nilsson, till ä. nsv., sv. dial. glgsa,
skimra o. titta = no.: se efter (om be-
tydelseutvecklingen se blick); jfr isl.
glgs, skimmer, mhty. glose, glans, osv.,
till en s-utvidgning av ie. roten ghlu,
lysa (se glömma). Fisken bar sålunda
sitt namn på grund av sina stora (stir-
rande) ögon, liksom i Norge benfisken
Cliimsera monstrosa av samma orsak
kallas glos, av stammen i glosögd.
glytt, barn, liten pojke, ett stundom
i sydsv. litteratur förekommande, från
sydsv. dial. lånat ord; se glunt.
glåmig, si. av 1700-t., Spegel: glåmot;
i dial. även: glosögd, jfr ä. nsv. o. sv. dial.
glåma, stirra, no. glaamen, stirrande,
glaam, glåmig person, isl. glämr, måne,
samt ags. glöm, skymning (eng. gloom;
\cl>
Tillägg och rättelser.
Till h. I, s. IV.
almanack(a). Ordet finns naturligtvis också i da. (almanak).
anlända, se lända; jfr anm. nedan.
arsenal, o. 1660, bildl. : 1771 == ty. osv., av fra. =, av ital. arsenale, till
arsenå, darsena (fra. darse), av ett arabiskt ord med betyd, 'verkstad' (se när-
mare SAOB).
besynnerlig, se synnerlig.
bodisko. Jfr även Hjelmqvist Förn. o. familjen, s. 343, med citat från 1884.
borup. En i Malmö år 1748 född häradshöfding Borup, död i Uppsala
1805, omtalas hos Sjöström Sk. nat. s. 330; se SAOB i ett snart utkommande
häfte under borup.
bräcka. Den efter A. Engström citerade versen bör dateras till slutet
av 1700-t.
brasa, sbst. Om braasa hos Arvidi 1651 är sbst. el. verb, kan ej avgöras.
bringa, sbst., finns antagl. belagt redan i fsv., nämligen i tillnamnet bringa;
förf. Xen. Lid. s. 100, Sdw. Tillägg.
dejlig. Den här antagna släktskapen med tät är osäker, med tung
knappast riktig; se närmare tung o. tät o. om germ. stammen pig- tillägget under
gedigen.
dyrgrip, se gripa.
Till h. 2.
entré, av fra. entrce, inträdesavgift m. m., till vb. entrer, inträda, av lat.
inträre, av in-, i, o. *trare, till träns, över (se träns-).
entreprenör, se impressario; esplanad, se plan; estimera, se under
det sannol. ej besl. ära.
fideikommissarie, se kommission.
fal 1. Antagandet att ty. feil osv. »väl» förutsätter ett ie. *peil bör helst
utgå. Jfr Liden Stud. zur tochar. Sprachgesch. H. 1, s. 20 (med litter.).
flint, hjässa, panna, t. ex. 1162, är sannol. i stället, med Östergren Spr.
o. st. 13: 147, blott en överförd anv. av flint, biform till flinta.
flintskallig har ombildats av äldre flinskaUot i anslutning till flint ovan.
Östergren anf. st.
2. flicka, vb, G. I:s reg. 1544 (i sammans.).
flisa. Biformen flis redan i y. fsv. (1495), Sdw. Tillägg.
2. fock. r. 1: står: n., läs: r.
fordomtima. Står: Sthlms Posten; läs: Posten.
frack. Uppgiften '1780-t.' syftar på Tersmedens memoarer. Dessa avse
visserligen i detta fall händelser från 1735 o. 1740, men dessa o. många andra
av dagbokens årtal äro olämpliga el. oanvändbara för datering (se arbetets för-
'ord o. jfr gask nedan), varför i denna ordbok i stället begagnas 'o. 1780' el.
1780-t.' (tiden för memoarernas slutredigering).
försvinna, se svinna; förvandla, se van del.
galghumor, se humor.
galla. Om lat. fel, galla, se även Lidén Stud. zur tocliar. Sprachgesh.
H. I, s. 27.
gamäng. I ordbokslitteraturen uppträder gamin i franskan redan 1801
(Revue de phil. 29—30: 236).
gask. Vb. gas k a (gasqua) användes av Tersmeden Mem. 2: 49 om spe-
let kadrilj (ett slags lomber), alltså åtm. 1780-t. o. kanske tidigare, då här
händelser skildras från 1735 (jfr dock under frack ovan).
gedigen. Om det hithörande got. peihan, fhty. gedihan utgår från ett
germ. "pinhan, är naturligtvis böjningen efter i-serien sekundär o. stammen
pij- beror på nybildning (efter övergången pinh- till pih-); med den gamla
nasalen däremot i fsax. githungan osv., förträfflig, egentl. : vuxen. Möjl. kan
dock gedigen vara ett gammalt particip till ett i-verb; jfr Falk-Torp s. 304.
genre, av fra. =, slag, sätt, smak, av lat. gener- i genus (se general).
Genremålning, egentl.: som framställer olika slag (av händelser el. tillstånd
inom skilda länder, tider el. klasser).
get. Ty. ziege är knappast »dunkelt» till sin härledning; det innehåller
ett gammalt lockord för 'get', varom under tacka 1 o. kid.
Gilljam, familjen., se Vilhelm.
Sammansättningar (av något egentligt etymologiskt intresse), som ej an-
träffas under sitt stickord, behandlas i samband med den senare leden(t. ex.
besynnerlig under synnerlig). Som detta kommer att omnämnas i förordet,
ha ej alltid korshänvisningar meddelats. — Av förekommen anledning må vidare
påpekas, att i planen alldeles icke ingår att undantagslöst redogöra för allehanda
etymologiskt genomskinliga el. ointressanta sammansättningar, t. ex. på de-, dis-,
in-, kon-, vilkas senare led å annat ställe i ordboken förklaras.
Till grund för transskriptionen av de grekiska orden har av praktiska
skäl i ett par fall lagts det traditionella svenska (skol)uttalet. Till undvikande
av missförstånd ha i stor utsträckning grundformer anförts, t. ex. atsö (*azd-)
osv. I det följande har dock i st. f. -ts- (som torde förefalla en o. annan stö-
tande) använts det mera neutrala z; dock även detta ju en ganska otillfreds-
ställande beteckning.
Under utarbetandet av ordbokens första tredjedel följdes ännu ej fullt
konsekvent de stränga grundsatser för datering, som efter hand utbildade sig
och som angivas i det provisoriska förordet: i vissa fall lemnades blott mera
allmänna uppgifter ('si. av 1600-t.') el. belägg från ordböcker; dessutom är an-
talet odaterade ord större än i det följ. Vid den i anslutning till den utvidgade
planen företagna omredigeringen ha, särskilt i de första häftena, en del dylika
uppgifter fått kvarstå.
^ONO 1920. BERLINQSKA 60KTR.
glåpord
193
glättig
germ. -ö- el. möjl. -ce-); med grund-
bet. : 'skina svagt'; m-avledn. (vanlig i
ord för 'glans' o. dyl.) till ie. ghle- i
t. ex. lat. g lesum, bärnsten osv. (se glas);
f. ö. urbesl. med glana, glo. — Den
äldre betyd, av stammen gläm- 'glänsa'
föreligger i nord. vattendragsnamn, se
förf. Sv. lm. XX 6: 10.
glåpord, Möller 1755, i vissa dial.
med o, till nord. ghip-, glop-, gap (se
glopp);i avljudsförh. till isl., no. gloypa,
sluka; i no. även: vara öppen, tala
plumpt, vartill fsv. glöpa-ordh — ä.
nsv. glöpeord, glåpord; jfr glupa. Se
Noreen Sv. etym. s. 30 f. — Samma
glåp 'gap' ingår också i glåptur, dial.
även glåp (-o-).
glädje, motsv. fsv. glcepi f. = isl.
gledi, da. glcede; adjektivabstr., av ur-
nord. "glaÖTn-, till glad; med j från vb.
glädja (fsv. glcepia, likaledes avledn.
av glad); redan i y. fsv. glccdhie (glädhe
dock i Bib. 1541 o. ännu o. 1600).
gläfsa, t. ex. Lucidor = isl. glefsa,
snappa, no. även: gläfsa, med fsv. bi-
formen gläfsa, gläfsa, ännu hos t. ex.
Sturzen-Becker 1842 o. Dalin 1850 (med
hänvisning till gläfsa); s-avledn. av glap-
i glappa, egentl.: vara öppen, gapa
o. d. Jfr de likabetyd. ä. nsv. bjäfsa
Spegel 1685 o. käfsa.
glänsa, förr med pres. -ar, t. ex. Lex.
Linc. 1640, Stiernhielm Herc, o. ipf.
-ade, t. ex. Linné Sk. resa; genom för-
medling av mlty. glensen från ty. glän-
zen; se glans (stam: glänt-). — Da.
glinse kommer från mlty. glinsen, germ.
stam glcns-,
1. glänta, något litet öppna en dörr,
bekant från t. ex. Bell man ('Han blott
på dörren gläntar'), men knappast myc-
ket äldre i litteraturen; även, liksom i
ä. nsv. o. dial.: lysa, framskymta, ljusna
(ordets äldre betydelse); i ä. nsv. dess-
utom: halka (jfr nedan); motsv. (med
~nt->-ti) sv. dial. glätta, sv. vb, glänta
m. m., no. gletta, kika, titta, jfr ä. da.
glinteskud, lättfärdigt ögonkast (i fråga
om betyd, se under blick); meng.
glenlen, glida, se snett, skina (eng. dial.
glent) möjl. från nord. spr.; väsentligen av
germ. "glantian (av samma rotstadium
som lånordet glans), en bildning av
Hellquiat, Ehjmologisk ordbok.
den ie. typen på -eiö (jfr sänka till
'sinkwan = sjunka osv.), till germ.
"glintan, glänsa, i mhty. glinzen, st. vb,
ds., isl. gletta, st. vb, glida (liksom isl.
spretta, st. vb, av "sprintan; i fråga om
betyd. -utvecklingen 'glänsa' till 'vara
glatt el. hal, glida' se glada), ä. nsv.,
sv. dial. glinta, st. vb, vara glatt, hal,
glätta, st. vb, halka. F. ö. har (såsom
i fråga om bränna o. brinna, ränna
o. rinna, ty. hängeri o. hangen m. fl.)
sammanblandning egt rum mellan det
starka verbet o. den därtill hörande
kausativ- el. iterativbildningen på -eiö,
så att t. ex. glänta i dial. även har
stark böjning, varförutom det konjugeras
dels efter III (döma), den äldre böj-
ningen, o. dels efter I (kalla). — Hit
hör sannol. också: isl., no. gletta, sv. vb.
retas; möjl. med samma betyd. -utveck-
ling som i gliring o. i isl. glotta, hånle
~ sv. glutta (egentl.: lysa): urspr. : visa
tänderna medelst ett leende; men möj-
ligheten av en bildning utan nasal är
här ej utesluten (jfr glutta). — Från
dessa ord böra skiljas det mera avlägset
besläktade no. glenia, skämta, rasa, som
jämte likbetyd, glensa avletts av stam-
men glan- i glana. — Om denna stora,
från ordbildningslärans synpunkt ganska
svårbestämbara ordgrupp se f. ö. (delvis
annorlunda) förf. Ark. 14: 23 f. — Om
sv. dial. glänta, da. glente, glada, egentl.:
den glidande, se glada. — Jfr följ.
2. glänta, glad i skogen, ungt ord i
rikssspr., i dial. även: ljus strimma
mellan moln, väggspringa; snarast de-
verbativt av glänta i den dial. betyd.:
ljusna. No. gletta ds. kan närmast höra
till det motsv. st. vb. gletta (av "glintan),
jfr shetl. glint, glimt. I fråga om bety-
delseutvecklingen jfr glad 2.
glättig, ä. nsv., sv. dial. (nord.- o.
östsv.) glätlug; ett 1700-talsord (med
-ng- ännu hos Bellman); från 1600-t.
blott känt som dialektiskt; f. ö. utan
motsvarigh. i andra spr. Enl. Kock Fr.
fil. för. i Lund 1897, s. 11 f. avledn. av
dial. glätt, glad, egentl. part. pf. till
dial. glätta, göra glad, germ. iterativum
*gladatjan till glad (ss. t. ex. skämta
till fsv. skambcr, kort, osv.). Det östsv.
glittug, glättig, som ej kan förklaras på
13
glöd
194
gnissla
samma sätt (enl. Hesselman Korta yok.
i o. \i s, 98 av "glitug), tyder emeller-
tid på et1 annat ursprung för ordet.
Glittug hör väl med H. till östsv., isl.
glita, glänsa, skimra, o. till samma stam
kan det sannol. egentligen upp- o. östsv.
glättug föras, med samma betydelseut-
veckling som i glad, egentl.: glänsande;
jfr glittrande glad. Ordet kan även
förbindas med den under glänta 1
behandlade stammen glält-, vars grund-
betyd, ävenledes varit den av 'rysa,
skimra'.
glöd, fsv. glöfy f. = da. gled, motsv.
sv. dial. glo (pl. glör), isl. glöd, mlty.
glöt, fhty. gluol (ty. glid), ags. gléd
(eng. glecd). av germ. *glö~-di- till glö-,
lysa (se glo). — Härtill vb. glöda, y.
fsv. glödha = isl. gléÖa, da. glede. —
Glödga == y. fsv., avledn. av fsv. adj.
glödhoger, glödande (såsom t. ex. stadga
till stadig). Härtill: glögg, ett 1800-
talsord, förr stundom skrivet glödg),
med dg > gg, liksom i ä. sv. stundom
glögga för glödga. Jfr Dalins Arg:
glödgad Dryck. — Glödhoppa, glöd-
bakad kaka, i dial. även -hyppja, -gläfsa;
motsv. no. glödhoppa; jfr y. fsv. kol-
huppad(er), stekt på kol (se kalops),
egentl.: det som vid stekning el. bak-
ning hoppar på glöd el. kol.
glögg", se glöd.
glömma, fsv. glöma — isl. gleyma,
da. glemme; i isl. även: stoja, vara upp-
sluppet glad; avledn. av isl. glaumr,
stojande glädje = ags. gléam, motsv.
fslav. glumii, skämt, lek; /n-avledn. till
ett ie. ghlon-, i avljudsförh. till ghleu- i
isl. gly n., glädje (av *gleuja-), grek.
khleve i., skratt, åtlöje; ytterst, såsom
många andra ord med betyd, 'skämt(a),
skratta o. d.' (se gliring), till en rot
ghlu med betyd, 'skina o. d.' (jfglysa).
Glömma betyder alltså: hängiva sig
åt uppsluppen glädje (så att man för-
summar el. glömmer). — Härtill:
glömsk, fsv. glömsker.
gnabbas, 1630 (-erf), 1 665, med sbst.
gnabb, 1646, att sammanhålla med
sv. dial. gnapas ds., mlty. sik gnappen,
träta; med intensiviskt -bb- liksom
t. ex. det likbetyd. sv. dial. knabbas,
mholl. knabbelen, da. knubbes, nisl.
knybbast o. östfris. kabbeln. Med avs.
på den i dylika ord vanliga växlingen
av gn- o. kn- jfr under gny, knarra,
o. knastra.
gnaga, fsv. gnagha — isl. gnaga, da.
gnave, mlty. gnagen, fhty., ags. gnagan
(eng. g naiv) (ej i got.). Med ie. ghn-
börja en del ord med likartad betyd.,
som kunna vara urbesläktade, t. ex.
grek. khnavö, sv. gn o; jfr Persson Indog.
Wortf. s. 811 f. — Rimord: fsax. kna-
gan osv. o. isl. naga, ty. nagen osv. (jfr
nagga).
gnata o. gnat, Weste 1807, jfr Ceder-
borgh OT 1814: Mamsell Gnath, med
adj. gnat ig, jfr isl. gnata, braka sönder
(Vpluspå), sv. dial. gnatlra, gnaga, hugga
med slö yxa, östfris. gnatern, knota;
sannol. ljudhärmande liksom isl. gnadd,
knot, no. gnadra, knota, lty. gnaddern,
vara vresig osv. Skulle grundbet3rd.
vara 'gnaga' (jfr sv. dial. gnattra), kan
erinras om ä. sv. gnag o. skav i betyd,
'gnat'; båda t. ex. i Dalins Arg. — Rim-
ord: sv. dial. knata.
gnejs, Retzius 1795, från ty. gneis,
av ä. geneiss, biform till gneist, gnista,
ä. geneiste m. m. (se gnista).
gnet, y. fsv. gncther plur. = isl. gnit,
da. gnid (vanl. plur. gnidder); rotbesl.
med gnida. Om slav. gnida, gnet, bör
direkt förbindas med gnet är ovisst; se
H. Petersson Balt. u. slav. wortstud. s.
60 f. — En likartad bildning är ä. da.
nid, mlty. nit, fhty. niz (ty. niss), ags.
hnitu (eng. nit); jfr grek. konis, plur.
konides, sannol. med liknande grund-
betyd. — Härtill: gneta o. gnetig.
gnida, y. fsv. gnidha = da. gnide; jfr
isl. gnida, -ad-; motsv. mlty. gniden,
fhty. gnitan, ags. gnidan, i de nord. spr.
möjl. lånat från mlty.; till en dental-
utvidgning av ie. ghni-, vartill med an-
nan dental gnet. Biformer med kn-
(t. ex. ags.). Tydligen egentl. ljudhär-
mande liksom de flesta ord på (urspr.)
germ. gn-. — Betr. betyd, 'vara njugg
el. girig' jfr njugg med likartad belyd.-
utveckling. — I de västgerm. riksspr.
nu ersatt av andra verb (ty. reiben, eng.
gråte, rub m. m.).
gnissla, i ä. nsv. även: knota, fsv.
gnisla (-rZ-), även träns., väl av 'gnistla,
gnista
l
95
god
jfr fsv. gnistlan f., gnisslande, motsv. ä.
da. gni(d)sle; jfr isl. gnista ds., no. gnista,
gnälla, sv. dial. o. no. gnistra, gnälla,
gnissla, mlt}\ gnisteren, gnissla; ljud-
härmande bildningar liksom isl. gnast-
(r)an, gnisslande, lty. gnastern, gnissla,
el. isl. gnesta, st. vb, smälla, el. no.
(k)nista, gnälla, t}-, knisiern, knastra,
sv. knastra osv.; jfr gn i sta, gn i st ra.
gnista — fsv., jfr fsv. gnist f., gniste
m., ä. sv., sv. dial. gnistra, da. gnist,
motsv. isl. gneisti m., fhty. gneisto m.
(ty. gneist; jfr gnejs), ags. gndstf., m. m.
Det östnord. i kan ha uppstått av e (=
ei i isl. gneisti; jfr under fresta o.
gäspa); annars föreligger här avljud.
Man har bl. a. ansatt en germ. grund-
form *ga-hnaist-;]fr isl. hneisti o. fpreuss.
knaistis, brand. I alla händelser sannol.
av ljudhärmande upprinnelse liksom
gottl. snaikstä ds.: egentl. 'sprakande' el.
dyk, jfr föreg. — Annorlunda Brugmann
IF 6: 102 f. : en sammansättning av ett
gan- o. en bildning motsv. lat wstus,
hetta (av *aidh-s-t- enl. Frödhe); jfr
under id 1 o. idel. Gan- för K. F.
Johansson IF 19: 136 n. till ie. ghen,
gnida (med bakre gh), i sanskr. ghand-
osv., liksom hn- o. sn- i de isl. o. gottl.
orden till ett likabetydande (s)ken; jfr
sv. nödeld, egentl.: gnideld, till isl.
nua, gnida, osv. Men växlingen gn-,
hn-, sn- måste närmast sammanhållas
med den i de onomatopoetiska bild-
ningarna fnysa, nysa (isl. hnjösa) o.
eng. sneeze el. den i isl. fngkr, knykr,
snykr, stank, osv., där en analog tolk-
ning icke är möjlig el. antaglig. — Här-
till vb. gnistra = da. gnist re. Ett
avlednings-r uppträder även i fhty. ga-
neistra, sbst., gnista, jfr ä. sv., sv. dial.
gnistra ds. Möjligheten att vb. gn istra
är denominativt kan sålunda ej avvisas.
gno, fsv. gnöa (med ö av u) — isl.
gmia, no. gnua, no.-da. gnu, i avljudsförh.
till gnugga; besl. med grek. khnavö,
skrapar, river Cghnan-); jfr gny. Rim-
ord: isl. nua — fhty. nuan (se nödeld);
jfr även isl. bnua = got. bnauan, möjl.
med pref. bi-; ävensom ie. knu, gnida,
varom under n jugg. — Betyd, 'springa'
i sv. slangspr. är att jämföra med motsv.
i skubba el. sv. dial. gni(da). — Gno
förhåller sig till gnugga som glo till
glugg. ^
gnoding, fisken Trigla gurnardus,
egentl. ett dialektord (jfr Linné Sk. resa)
med samma betyd, som fiskens andra
namn, knor r hane (från lty. knurrhan,
ty. knurrhahn) o. k n o t, efter dess knor-
rande el. grymtande läte; besl. med isl.
gnadd n., knorrande, knot, gnydja,
knorra; jfr no. rjot, ryt (till ryta), fra.
grognard (;> eng. gnrnard, varav art-
namnet), 'grymtaren'. Onomatopoetiska
bildningar av samma art som knorr-
hane o. knot äro verben k norr ra o.
knota.
gnola, Bureus Suml. o. 1600, besl.
med gnälla, isl. gnpllra, no. gnaala;
jfr gnöla = gottl. gnanla.
gnugga = fsv., av germ. "gnuwwön,
i avljudsförh. till gno såsom glugg till
glo. Fsv. gnogga har utvecklats ur
gnugga som fsv. togga ur tugga. —
Växelformer; no. nugga, nyggja ; jfr isl.
nua, fhty. nuan. — Jfr Kock Uml. u.
Brech. s. 233 med där citerad litteratur.
gny, fsv. gny m. o. n. = isl. gnyr m.,
da. gny n., ett blott nordiskt ord, av
urnord. *gnuia-, till gnu- (i gno), egentl.:
gnida, skrapa, varav: framkalla ett
starkt ljud (isl. gnyja, larma, är nog
avlett av gnyr). Jfr k ny.
gnägga, fsv. gnwggia = isl. gneggja,
da. gnwgge, av germ. *gnagjön. — Rim-
ord: nisl. hneggja = ags. ncegan (eng.
neigh) osv.; no. kneggja, sv. dial. knäja.
Uddljudsväxlingen visar hän på ljud-
härmande ursprung.
gnälla, t. ex. 1592, i ä. no. ofta: gläfsa,
skälla = isl. gnclla, gläfsa, i nisl., no.:
skrika, jämra; i ä. nsv. (1600-t.), sv.
dial., isl. o. no. med stark böjn.; kanske
ljudhärmande (jfr knall); möjl. dock,
liksom flera andra germ. vb. med gn-
(jfr gny) urspr. : gnida, skrapa.
gnöla, se gnola.
gobeläng, 1852 (gobelin), från fra.
gobelin, efter uppfinnaren Jean Gobelin
(1400-t.). — Tidigare dock i sammans.
gobelängstapet, 1812; jfr Oxen-
stierna 1796: Gobelins tapet.
god, fsv. göper, god, förträfflig, f. ö.
i ungcf. samma betyd, som i nsv., t. ex.
'ansedd, redlig o. d.' (jfr det officiella
196
gorr
ii 1 1 r . 'gode herrar och svenske män'); i
uttr. godher vin, god vän; i betyd, 'pas-
sande, läglig' t. ex. i uttr. /' godkänt
tima (jfr sv. 'i god tid'); 'ansvarig* (jfr
sv. 'god man', 'ga i god för'); 'lätt' (of-
tast med i n fin.), t. ex. hon crr cekke
godh <tl fulla (dvs. 'fjälla'); även 'väl-
villig', 'vänskaplig' m. m. = isl. göÖr,
da. (jod, got. göps, fsax. göd, fhty. guot
(ty. guf), ags. göd (eng. good), av germ.
*<7ö^a-; avljndsform till gad- passa(nde),
i mlty. gaden, passa, osv. (se gadda
sig); f. ö. sannol. identiskt med det
grek. *khätös, som kan vara grundordet
för khäsios, god (Lagercrantz KZ 35:
289 f., nyligen även Giintert Berl. phil.
Wochenschr. 37: 263). Mot antagande
av släktskap med grek. agalhös, god,
resa sig formella hinder, grek. -g- för
väntat -7c (som emellertid finnes hos
Hesychius: akalhöri); möjl. har dock,
med Giintert, akathös ombildats efter
sammans. på aga- t. ex. agakleés, myc-
ket namnkunnig. — Jfr gods o. göda.
— I godo, fsv. i göpo, dat. sg. ncutr.
— Goddagspilt uttrycktes i ä. tid
även med -barn, -galt Dalins Arg., -hjon,
-junker, -karl. — G o (d) häl lig (dia 1.),
som har lycka med sig, till sv. dial.
häll, lycka (se hell o. hälsa). — God-
känna, från uttr. sådana som: kenna
honom godh för theres herr a och konung,
O. Petri Kr., till fsv., ä. nsv. känna i
betyd, 'erkänna'.
gods, fsv. göps = isl. göz, da. gods;
egentl. genit. sg. med partitiv betyd,
till god, (i t. ex. "afla gops, muta. gops,
"miok gops); i fsv. även: göpit, best.
form sg.
goja, smörja, vanligast o. väl även äldst
i uttr. prata goja (M. Hultin, o. 1865);
snarast med Tamm Etym. ordb. upp-
kommet i detta uttr. = prata som en
goja, dvs. papegoja. Enl. Björkman IF
30: 274 n. (jfr Tamm Fon. kännet. s.
240) en barnspråksbildning till gorr,
med i barnspr. vanligt utbyte av r mot
./, ss. Eje (Erik), Kajsa (Karin); jfr
moja sig. Häremot talar emellertid
bl. a. att goja åtm. numera hör hemma
i kretsar, där gorr icke brukas el.
brukats.
golf, havsvik, i Golfströmmen, från
ital., span, golfo, väl till en sengrek.
form till grek. kölpos, barm, bukt (jfr
till bet}^!. -utvecklingen t. ex. ty. meer-
b usen, lat. sinus).
golv, fsv., isl. golf — da. gulv; i fsv.
(gulf) även: bukvägg, i isl., no., ä. nsv.
o. sv. dial. även: rumsavdelning, av-
balkning (i lada o. d.); germ. "gulba-;
bl. a. fört till fslav, zlébu, ränna
(*ghclbh-); mycket osäkert.
gom = isl. gönir, gom, tandkött, jfr
fsv. göme m., -a f., fda. gomce (da.
gumme, tandkött), ags. göma (eng. gums,
tandkött), fhty. guomo m., gom; besl.
med litau. gomurys, tandkött, svalg, lett.
gämurs, luftrör; i avljudsförh. till fht}\
goumo (ty. gaumen) o. giumo m., gom;
till ie. ghö(u), gheu, gapa, jfr grek. khäos
(av *ghauos), gap, svalg (= kaos).
gona sig, ä. godna sig — no. go(d)na
seg; refl. till sv. dial. gona, bli god el.
bättre, inkoativum till god (som lättna
till lätt).
gondol, Spegel 1705 med accentua-
tionen gondol, från ital. gondola, dimin.
till gonda, gondol.
gorilla, Sundevall, Berlin, Theorell
(ännu ej hos Dalin 1850) = ty., eng.
osv., upptaget efter en grekisk översätt-
ning av en av kartagern Hanno o. 500
f. Kr. författad skildring av en färd till
Afrikas västkust, i vilken människolik-
nande apor omtalas, som av inföding-
arna kallades gorillas.
gorma, Arvidi 1651, men i litteraturen
ett 1800-talsord = no. (jämte garma),
böla; jfr Garmr, helveteshunden i Ed-
dan, o. möjl. sanskr. ghar-gar-a, kna-
strande, rassel, fir. gairm, skrik.
gorr, ä. nsv. (t. ex. Bib. 1541) o. sv.
dial. gor (går), fsv. gor- i gorpiiwer,
boskapstjuv, osv. = isl., no., fda. gor,
orenlighet, halvsmält föda i kreaturs-
tarmar, i no. även: gyttja, mlty. gore.
gödselpöl, ags., fhty. gor, gödsel m. m.,
av germ. *gura-. Bl. a., sannol. med
rätta, av Falk-Torp tolkat som 'jäsning',
besl. med sv. dial. gåras osv. (se när-
mare under göra). Annorlunda, men
osannolikt Fröhde (se Walde2 under
foria). — Härtill även sv. dial. görja,
gyttja, no. gyrja ds., ävensom /?i-avledn.
sv. dial. gorm, gurma, dy, no. gnrm(a)
gorå
197
grammofon
ds., även: drägg, sv. dial. gorma, no.
gynna, röra, grums o. d. — Samma ord
i formen går- uppträder som förstärk-
ningsord i gårdum, gårelak (båda
även med två huvudaccenter), går sup a,
t. ex. Wadman, osv., jfr no. gorlogn,
gorstor m. fl. — I ortnamn bl. a. i sjön.
Gorjen, av fsv. *gorghe, svag form till
sv. dial. gårug, smutsig o. d., o. sålunda
bildat som t. ex. G ryck en, Gräsken,
Maljen. Förf. Sjön. s. 183.
gorå, 1661, Lind 1749: godråd, Weste
1807: godrå (o. gorå) — da. goderaad
(god Raad, t. ex. Holberg), no. goro, till
god råd, alltså: välståndskaka i motsats
till tunnrå o. no. faliigmand(sbakkelsé).
gosse, tidigast o. 1600; av mycket
omstridd härledning; bl. a. fört till fsv.
garsun, sven, väpnare, av ffra. garcun
(fra. garcon), el. till no. gut, pojke -j-
suff. -se, el. härlett av göp(er) son (jfr
den analoga tolkningen av gubbe,
gumma) el. motsv. no. gosse, galt,
(även om stora, feta karlar), egentl.
'gris', o. använt bl. a. som smeknamn
till små gossar, el. fattat som en hypo-
koristisk bildning på -se till en germ.
stam gorr- (no. gorre osv.) med skif-
tande betyd.: knotigt träd, bagge, gris,
gosse, lymmel m. m. Av dessa etymo-
logier äro de båda första av olika skäl
knappast antagliga. Se senast Björkman
IF 30: 252 o. där cit. litteratur. — Or-
det började i svenskan mera allmänt
användas ungefär samtidigt med flicka.
got(er), hist. ord, motsv. fsv. götar,
mlat. gothi osv., etymol. samma ord
som gutar (se göt).
Gottfrid, mansn., från ty. Gotlfvied,
av fhty. Gota-, Godofrid = isl.-fno.
Gu6(f)r0Ör, fda. Gup(i)frep m. m.; till
gud o. fred; jfr Gödecke o. Sigfrid.
Gotthard, mansn., från ty. =, av fhty.
Golahart, till gud, jfr f. ö. Bernhard
osv. samt bastard.
Gottland, Linné: Gulland, gottl. Gu-
laland, fsv. Gotland — da. Gulland; av-
omstridd härledning; se under göt 1.
grabb (slangord), pojke, 1880-t., väl =
no. grabb, grov o. barsk person; med av-
leda, sv. dial. grubba, flicka = no. grcbba,
grov o. barsk kvinna (liksom jänta:
gant, fänta: fänt). Den norska betyd.
är ursprungligast: liksom i en del andra
fall har betyd, 'gosse, flicka' utvecklat
sig ur en mera speciell (jfr t. ex. flicka,
gosse, jänta). Väl till grabba, alltså
egentl.: 'en som tager hårt i' el. dyl.
grabba, Arvidi 1651, Columbus Måål-
Roo = no., motsv. mlty. grabben; jfr
Z-avledn. ä. nsv., sv. dial. grab(b)la, vara
tafatt, vårdslöst hantera = mlty. grab-
belcn, grabba, treva; intensivbildning
till ie. ghrabh i sanskr. grabh-, gripa,
osv. — Variantformer: lty. grappe(l)n,
treva, no. grapsa, rafsa m. ti.
graciös, 1633, av fra. gracieux, artig,
nådig, behaglig; i sv. numera blott i den
senare betyd.; förr även: vara så graciös
alt . ., dvs. så nådig, ynnestfull (Linné —
A. Kahl), till grace, nåd, behag (sv.
grace, hos Lucidor i betyd, 'nåd'), av
lat. gratia ds., även: tack (se gratis).
1. grad, (jämförelse-), 1520: stånd,
jämte mlty. gråt, gråd osv. från lat.
gradus, egentl.: steg (jfr aggressiv,
g rass era). — Få graden (doktors-)
förekommer redan i R. Foss 1621: /
Practik skrifft han graden får (i den lt}-.
texten: He wcrt mester in pracliken-
schrift).
2. grad, tekn., kant cl. ås, t. ex. 1772,
från lty. grad, vass kant, ägg = t}', grat,
skarp kant m. m. (i ruck-grat, jfr sv.
ryggrad), mhty. gråt, varav ty. gråte f,
fiskben (egentl. plur.); besl. med polska
grot, pil- o. spjutspets, till en ie. rot.
ghré, ghrj m. m., vara spetsig, sticka
fram; se f. ö. gran, gro, gräs.
3. grad, rät, t. ex. 1818, från lty., ty.
grad(e) = gerade, rak (varav ä. sv. gerad),
mhty.: snabb, rask; av pref. ge- o. mlty.,
mhty. rat, rad, snabb, rask = fsv. raper,
isl. hraÖr.
gram = ty. gramm, från fra. gramme,
från grek. -lat. grammet n., skrivtecken,
viktenhet (se grammatik).
grammatik, från grek. -lat. gramma-
tica, grek. grammatiké, substantiverat
fem. (underförstått tékné, vetenskap,
jfr sv. teknik osv.) till adj. gramma ti-
kös, skrivkunnig, grammatisk, avledn.
av gramma, skrivtecken, egentl.: del
inristade, till grdphein, inrista, skriva
(jfr bio-, telegraf).
grammofon, St. Dagbl. 1889, till grek.
gramse
198
grann
gramma, skrivtecken (se förég.), o.phöné,
röst, ljud (jfr telefon).
gramse, Bib. 1541, avledn. (möjl.
genom förmedling av en geni t. grams)
i 1 1 1 ;i. nsv. adj. gram, fsv. gramber ds.
= isl. gramr osv. (allm. germ. utom got.),
vred, egentl.: brummande o. dyl., jfr
got. gramjan, uppreta (se gräma):
ic. 'ghrom- i grek. khrömos, buller m. m.,
khrömados, gnissel o. d. fslav. gromu;
dunder, urspr. ljudhärmande (läte av
vrede); besl. med grym, grymta.
1. gran, vikt, B. Olai 1578 = ty. (m.),
av lat. gränum, korn, i mlat.: minsta
viktenhet (fra. grain, varav ä. nsv. green
1589), urbesl. med korn; jfr granat.
2. gran, träd = fsv., no., da. = isl.
grgn, ett blott nord. trädnamn; efter
de spetsiga barren; besl. med isl. grpn,
fhty. gråna, ags. grann, mustasch, i
fhty. även: fiskben (ty. granne) o. ax-
skägg, jfr ir. grend, skägg; till samma
rot med betyd, 'sticka fram, vara spetsig
o. d.' som grann, grad 2, gräs o. (san-
nol.) gro; se förf. Etym. Bemerk. s.VI f.,
Persson Indog. Wortf. s. 18 n. 2. Samma
betyd. -utveckling föreligger i ty. fichie,
gran, tall, av fhty. fuihta, besl. med grek.
pevke osv., sammanställt med grek. (horn.)
ekhe-pcvkés, spetsig. — Fsv. grcen, sv.
dial., no. grän jämte en del ortnamns-
former visar möjl., att ordet urspr. är
en i-stam el. kanske konsonantstam ; jfr
Sahlgren SUagershults sockens natur-
namn s. 68 f. Formen har annars för-
klarats som ett kollektivt urnord. *gran-
ja- (jfr gräs). — Avledn. av gran före-
ligga i sjönamnen Grängen t. ex. Vrml.,
Vstml., Dalarna, o. sockenn. Gränge (var-
till Grängesberg) Dalarna, nu vanl.
Gran gärde. Se förf. Sjön. 1: 193.
1. granat, ädelsten = fsv. (pl.-a)
= ty., från lat. gränätus, kornig, till
gränum, korn (se gran 1 o. jfr granit).
2. granat, ett slags projektil, J. De la
Gardie 1623 = ty. granate, från ital.
granata (fra. grenade; se grenadjär),
en med krut o. hagel fylld kula, upp-
kallad efter granatäpplet (Bib. 1541),
som innehåller en massa karmosinfär-
gade kärnor o. självt fått sitt namn av
denna anledning (: lat. gränätus, kornig,
se granat 1).
1. grand = fsv., nisl., fda.; i ä. sv.,
no., ä. da. även m. (r.); motsv. lty., ty.
grand m., grus; av germ, "granda-,
jämte *grandan- i fno., no. grande m.,
grusbank o. d. vid vatten; i avljuds-
förh. till mholl. grinde f. ds., fhty. grint
(ty. grind) m., utslag, sårskorpa, med
betyd, 'grus' el. dyl. i fhty. ortn. Grint-
aha, o. grund 1, 2; till ags. grindan,
söndermala, krossa (eng. grind), av germ.
"grend- = ie. *ghrendh- i litau. gréndn,
gnider sönder; med samma betyd. -ut-
veckling som i gryn, gryt o. got.
gramst-, grand (se grumla); till en
ljudhärmande rot av samma art som
den i gramse.
2. grand, (av Spanien), från span.
grande, till lat. grandis, stor. — Hit:
grandezza, från span. el. ital. (motsv.
en lat. bildning på -itia).
granit, o. 1750 = ty., från mlat.
granitnm marmor (> fra. granit), egentl.:
kornig sten, till lat. gränum, korn; jfr
granat; urbesl. med korn.
grann, i ä. nsv. även: tunn, liten,
fin, t. ex. i frasen groft och grant, in
på 1800-t. (Weste 1807); dessutom:
noggrann, längst kvarlevande i uttr.
giva grann akt, 1807, 1813, av Dalin
1850 betecknat såsom något föråldrat;
ävensom ännu i samvetsgrann; i sv.
dial. alltjämt i båda dessa betyd., t. ex.
grann tråd, vara grann på något, fsv.
gränder, grann-, fm, tunn, noggrann =
isl. grannr, fin, tunn, da. grand, tydlig;
jfr lty. grann, skarp, bitter, noga, sydty.
grannig, skarp, sparsam; av germ.
*g ränna-, till gran-, vara spetsig (se
gran). — Den nsv. betyd, 'fin, om klä-
der o. d.' har utvecklat sig ur betyd,
'tunn, fin' ungefär som det likbetyd,
fin. — Jfr granska, mangrant. —
G rann laga, 1600-t.: nogräknad, ömtå-
lig (t. ex. Dalins Arg.), även: fin, smärt,
jämte ä. nsv. grannlagad (= no.), grann-
lagd, nogräknad m. m., höra till lag i
betyd, 'sätt, art', resp. vb. lägga. Här-
till: grann lagen Ii et, O. v. Dalin 1740
osv., Sahlstedt 1773, bildat efter mön-
stret av beskaffenhet, beläsenhet
osv. (till ty: beschaffen, ä. sv. beläsen);
knappast däremot till det sällsynta
grannlagen, som uppträder t. ex. i pluralf.
granna
199
grep
grannlagna, Göteb. magaz. o. 1760. —
Grannlåt, t. ex. Columbus, till (det
inhemska) fsv. lät, skick, ä. nsv. låler
plur., motsv. det från mlty. lånade el.
från fornspr. upptagna låter; alltså:
vad som ser fint ut.
granna, vålla skada el. förtret, fela,
slutet av 1600-t., i uttr. det är litet
som grannar, fsv granda, skada =
isl., no.; avledn. av fsv., isl. grand n.,
skada, ags. grandorléas, harmlös (väl
germ. *grandaz, "granduz, s-stam); möjl.
till * grindan, krossa > trycka el. dyl.
> vålla skada, sorg (se grand 1).
granne = fsv., isl., ä. da. — got.
garazna; av pref. ga-, samman, o. got.
razn, hus (i rannsaka, se d. o.); jfr
fhty. giburo ds., av ga- o. bur, bostad,
ävensom gesäll; alltså: som bor i
samma hus. Med avs. på bildningen
jfr även namne. Se f. ö. gränd.
granska = fsv., no. = da. gran(d)ske,
till grann i bet3rd.: noggrann.
grassera, O. Martini Läk. o. 1600,
om pest; även, t. ex. 1633, 1637, om
nattligt oväsen; från ty. grassieren, av
lat. grassäri, gå omkring, svärma om-
kring (i sht om nätterna), rasa, fre-
kventativ till gradior, går, till stammen
i gradus, steg; se grad 1 o. jfr kon-
gress. — Att i flockar löpa omkring
på gatorna, i sht nattetid, kallades i
det forna student- o. djäknespråket att
gå grassatim, t. ex. Es. Tegnér «>m Lunda-
förhållanden, jfr grassategång Swedberg.
gratis, 1664, = ty., från lat. =, av
ä. graiiis, dat. plur. till graiia, tack;
alltså egentl.: 'för tack' el. dyl.; jfr gra-
ciös. I fsv. o. ä. nsv. i stället (bl. a.) :
givins, til givins.
gratulera, ytterst från lat. gratuläri,
tacka, önska lycka, till stammen i föreg.
1. grav, sbst., fsv. graf — isl. gr of,
da. grav, got. grava f.; jfr fsax. graf,
ty. grab, ags. graf n.; till fsv. grava
osv. (se gräva). — Grava (lax), till
vb. grava el. nybildning till gravlax
(beredd till föda genom nedgrävning i
jorden), som tillnamn, Olafuer graflax,
i Jämtl. 1348 (Liden SNF I. 1: 21).
2. grav, adj., av fra. grave, tung,
allvarsam, av lat. gravis, tung (urbesl.
med grek. bärga, tung, i baryton).
1. gravera, rista, från fra. gräver,
skära in, från Ity., boll graven ds. (se
g räva).
2. gravera, belasta, från lat. gravare,
tynga, besvära, till gravis, tung (se grav
2). — Härtill: adj. graverande.
gredelin, U. Hiärne 1665; Brooc-
man 1736: gredlin, med e av obetonat
i; jämte (ä.) gr i delin (ej i da.) från
fra. gris de lin, lingrå (fra. gris, grå,
från germ. gris = ty. greis; se gris).
greja, vanl. i plur. (vard.) = no.
greida, ordning, redskap, jfr isl. greidi m.,
redogörelse; till sv. dial. gräja, gre(d)a,
ordna, reda = isl. greida ds. (m. m.),
got. garaidjan, anordna, befalla, osv.;
av pref. ga- o. vb. "raiÖian = vb. reda.
— I sv. är ordet dels norvagism o. dels
väl också lån från dial.
grek, fsv. greker, jfr isl. grikkr, girkr,
mlty. greke, got. kréks osv., från lat.
grcecus, grek. graikös.
gren, även: skrev, vinkeln mellan be-
nen, i dial. dessutom: vinkel mellan
två skott på träd = fsv. m. o. f., skil-
jande, åtskillnad, gren == isl. grein f.
ds., da. gren; egentl. abstr. till grina
(urspr. : gapa), bildat som grep till
gripa, led 2 till fsv. lipa, gå. Den
konkreta betyd, 'gren' har alltså utveck-
lat sig ur den abstrakta : gap, skillnad.
W. Cederschiöld Filol. samf.:s i Göteb.
minnesskrift s. 73 (1910).
grenadjär, 1701: -ier, av fra. grena-
dier (varav även ty. grenadier), till fra.
grenade, granat (se d. o.). Egentl. : som
kastar (hand)granater; sedan om vissa
elittrupper. Förr även: granadör t. ex.
Runebergs Fänrik Stål (jfr granadieur,
granadier m. m. o. 1700).
grensle (ofta uttalat med -ä-), i sitta,
rida gr. o. dyl., äldst: grensl B. Olai
1578; grensle O. Rydbeck d. ä. osv., i
ä. sv. även grinsle; möjl. till ett fsv.
"grensl, -s/e, till grena (jfr ä. sv. grena
ut med benen); jfr ä. nsv., fi ni. dial.
grens, grensle.
grep = fsv. = isl. greip f., da. greb;
till gripa som gren till grina osv. —
Grepe, Var. rer. 1538 (oblik kasus:
grepa), väl fsv. *gripi — ä. da. grebe,
motsv. no. gripe m., rummet mellan
fingrarna o. d., ags. gripa, handfull; bil-
gropp
200
grill
da t på svaga rotstadiet till gripa (som
bete, huggtand, fsv. bit i, till bita).
grepp, ii. nsv. o. dial. även grep, fsv.
grip = isl. grip, da. greb, av germ. *gripa-
n., avljudsform till gripa; bildat som
bett, flott, skott osv. — Växelform:
germ. *gripi- m.=fhty. g ri f (ty. g riff), ags.
gripe (eng. grip), även i dyrgrip (se
gripa). Jfr sv. bett n., men ty. biss m.
osv. — Grepp: grep = bett: bet osv.
Greta, kvinnon. = fsv., motsv. ty.
Gr etc, förkortning av Margareta; jfr
även Margit, Marit o. Märta.
grevar, pl., klumpar efter fettsmält-
ning, 1772 anfört som ett ord brukat
av 'gemene man,' Dalin 1850; 1827:
grefvor = da. grever, från ml ty. greve
m. = fh ty. griobo (ty. griebe), eng.
greaves; germ. stam "greub-, väl i av-
ljudsförh. till grov.
greve = fsv. == isl. greifi (med ex
genom ljudsubstitution ss. i reikna, se
räkna, jfr steinn — mlty. stén), från
mlty. greve (*gräbion-) = fhty. grävio,
jfr fhty. grdvo (ty. graf); urspr. om
vissa högre kungliga ämbetsmän, särsk.
föreståndare för ett område, sedermera
ärftlig värdighet. Den äldre betydelsen
kvarlever i t. ex. ty. deichgraf, mlty. dik-
gréve, överuppsyningsman över skydds-
dammarna i ett landskap, holl. pluim-
graaf, hönsvaktare, ty. dial. grébe, by-
fogde. Ofta fört till roten i got. gagrefts,
befallning (i så fall egentl.: befallnings-
hävande), o. skilt från ags. geréfa, gi-
rcéba (groeba), föreståndare (*garöbian-,
jfr eng. reeve, byfogde), scirgeréfa (eng.
sheriff), föreståndare för ett visst distrikt,
scir, som bl. a. förts till fhty. ruova,
tal, isl. -röf (alltså: anförare för en skara
el. dyl.). Förbindelsen mellan de ty.
o. ags. orden hävdas dock senast av
Loewe Zfvergl. Sprachf. 48: 100 medelst
antagande av ett *gagräfo, "gagräfio,
varav genom haplologi fhty. grdfo,grdfio.
Enl. Brondal Substrater og laan s. 145
f. o. tidigare Heyne Wörterb. utgå dock
samtliga orden ytterst från den bysan-
tinska hovtiteln graphevs, egentl.: skri-
vare, varav på merovingisk latin bildats
graphio, hos frankerna i Gallien beteck-
ning för en kunglig ämbetsman; jfr fra.
greffier, domstolsnotarie ('graph [i]a-
rius). De ags. formerna ävensom fhty.
grdvo kunde innehålla ett *gräfas, av
graphevs: i ags. återges lat. ä både med
éo.de. — G re v framför namn, särsk. van-
ligt under 16- o. 1700-t., från ty. — Kom-
ma i grevens tid, i en lycklig stund,
numera dock vanl.: i sista minuten;
jfr: Printz Eugene dog i Grefwens tid
(1736), dvs. 'i behaglig tid'. Enl. Tuneld
5: 242 (1773) kallades den för de un-
derhavande tyckliga tiden under greve
P. Brahe d. y:s friherrskap i vissa de-
lar av Finnland för »grevens tid». I
Danmark med motsatt betyd., med syft-
ning på »grevefejden» under greve Kri-
stoffer av Oldenburg (Dalin Hist.).
griffel, 1637: greflar plur., 1640:
grefflar plur., 1689: gryffel, S. E. Bren-
ner 1703: griffel = da. griffel, från lty.,
ty- 9riffel = fhty. grifd m., osv., från
lat. graphiolnm, dimin. till graphium,
från grek. graphion, grapheion, skriv-
stift, till gråphein, skriva (jfr biograf).
grift, fsv. grift f. o. grifter m. =
fda., ä. da. grift, av germ. *grefli-, till gre-
ban (= gräva); i avljudsförh. till germ.
* graf ti- i fno. greft, mlty. graft, gracht
osv.. Den sv. betyd, 'välvd el. murad
grav' torde bero på främmande inver-
kan, snarast från ett ord motsv. fhty.
gruft, cruft, underjordiskt rum, väl ej
ett germ. *grnfti- (avljudsformen till
föreg.), utan från mlat. grupla, grek. -lat.
crijpta (se krypta, grotta).
griljera, C. Warg, från fra. griller, hal-
stra, till fra. gril, halster (se grill 1).
1. grill, grillrum, från eng. grill,
egentl.: halster, från fra. gril, halster,
biform till grille, galler, rost, av ffra.
graille, av lat. cräticula, halster, liten
fläta, dimin. av cräies, flätverk (urbesl.
med germ. hurÖ- i fsax. hnrlh, flätverk,
galler, isl. hurd, got. haurds, dörr, osv.).
— Grilljanne, skämtsam benämning-
under 1890-talet på ett visst slags unga
snobbar, »dekadansfjant», efter Jones
grillrum vid Norrmalmstorg; uppfunnet
av tidningsmannen Gurmar Ha?gerstolpe
(se Aftonbl. 1919, 29. 12) o. särskilt
spritt genom Jörgens Figaro; med avs.
på senare leden jfr bon dj an ne m. fl.
Möjl. bildat efter fra. gratin, snobb,
egentl.: kött stekt med rivet bröd.
grill
201
griphummer
Hjelmqvist Förn. o. familjen, m. sekund,
anv. s. 79, Sternhagen Spr. o. st. 5: 247.
2. grill, Serenius 1734, vanl. pl. -er
t. ex. Columbus Ordesk. (i ä. nsv. ofta
använt som sg.), jämte da. grille, plur.
-er, från lty., ty. grille, plur. -en = grille,
syrsa (fhty. grillo), från lat. grillus,
gryllus, av grek. gnjllos, gräshoppa. —
Den bildliga anv. av ordet finns även i
ital. grilli pl.; jfr dessutom lty. sirs
ds., egentl: syrsa. F. ö. ha griller o.
nycker jämförts med andra insekter så-
som bin (i eng.), flugor (i da.), myggor
(i ä. sv. o. ty.), myror (i sv.); även med
fåglar (ty.) o. maskar (se vurm).
grimas, Columbus Ordesk. (grimace),
från fra. grimace; dunkelt; ofta fört till
stammen i följ.
grimma (nos- o. dyl.), fsv., no. grima
— da. grime ds.; i fsv. o. fda. även:
märke på träd; i fsv. dessutom: mask för
ansiktet (i grimumaper) = isl. grima;
därjämte i sydsv. o. no. dial. : smuts-
streek o. dyl. i ansiktet; jfr fsax. grima
f., ags. grima m., ansiktsmask m. m.,
ävensom sv. dial. grimig, smutsig el.
stripig i ansiktet, no. grimutt ds. Hit
hör också no. fossegrimen, näck o. dyl.,
jfr isl. grinar, person som döljer sitt
namn, egentl.: maskerad. Av dunkelt
urspr.; möjl. besl. med grek. khriö, be-
stryker, smörjer (*ghri-).
Grimsten, härad i Nke, fsv. Grima-
o. * Grymosten, antagl. till ett personn. o.
sten; jfr personn. Grim i t. ex. G rims -
torp, t. ex. Vgtl., Ögtl., Smal.
grina, t. ex. Burens o. 1600 = isl.
grina, no. grina, st. vb, da. grine, mlty.
grinen, fhty. grinan (ty. greinen) i ungef.
samma betyd.: förvrida ansiktet till sura
miner, gråt el. skratt; jfr ags. grånian
(eng. groan), stöna, klaga, av 'grainön.
Väl egentl. samma ord som sv. grina,
ej sluta tätt till o. dyl. = no. grina,
da. grine ds. (om söm o. dyl.); med
grundbetyd.: gapa, t. ex. i uttr. grina
som en solvarg. Härtill med avljud:
gren samt isl. greina, -nd-, åtskilja
m. m., som kan vara kausativum till
grina, men även denomi nati vt. Jfr till
betyd. -ut v. gapa. Se t. ex. W. Ceder-
SChiöld Fil. samf.:s i Göteb. minn.vsskr.
s. 71. Ordet är rotbesl. med sv. o. no.
dial. grisa, grina o. dyl.; i övrigt dun-
kelt; jfr sanskr. hrl, skämmas (egentl.:
förvrida ansiktet?). — Jfr grätten.
grind = fsv. — isl., no., i betyd.:
grind, galler, spjälverk av olika slag;
med avledn. : mlty. (osv.) grindel, tvär-
slå, rigel; av ie. *ghrendh- i litau. grin-
dis, tilja, fslav. greda, bjälke, sannol. i av-
ljudsförh. till ie. *ghrondh- i lat. grunda,
taksparrar (kollekt.), takstol. Dessa
utomgerm. ord gör det osannolikt, att
grind, såsom föreslagits, skulle vara en
bildning på ie. -//' till grina i betyd, gapa
(dit däremot mhty. grinden, öppna sig, är
att föra; jfr Persson Indog. Wortf. s. 97).
grindval, en mindre val, som upp-
träder i stim = no. grindhval el. -kval,
från Färöarna; vanl. fört till grind i
betyd, 'fålla', men kanske i stället med
Persson Indog. Wortf. s. 448 anm. 1 besl.
med ry. grjadd (*ghrendh-), rad.
grip, fsv. griper = isl. gripr, da. grib i
betyd, gam; från mlty. grip = fhty. grif
(ty. grcif) med Informen grifo; lån från
lat. gryphus, från grek. gryps, en sago-
fågel.
gripa == fsv. = isl. gripa, da. gribe,
got. greipan, fsax. gripan, fhty. grifan
(ty. greifen), ags. gripan (eng. gripe),
samgerm. st. vb; av ie. *ghrib-, i av-
ljudsförh. till litau. grébli, graibyti ds.
Jfr grep, grepe, grepp o. följ. — Hit
hör även dyrgrip (särsk. skämts.), från
isl. dyrgripr, dyrbarhet, till isl. gripr m.
ds. = fsv. griper (plur. -ir), egentl.: egen-
dom, av germ. *gripi-, etymol. identiskt
med ty. griff (se grepp).
griphummer, öknamn särsk. på exe-
kutionsbetjänter o. tullnärer, C. F. Dahl-
gren, från lty. griphununers, egentl. om
humrar med stora klor (till gripa).
Väl av ä. nsv. Gripomencs Leopold, Weste
1807, da. Gripomenus Holberg Jeppe osv.,
vanl. betraktat som en makaronisk bild-
ning griphomincs, till lat. homines, män-
niskor; i så fall urspr. från studentspr.,
som älskat dylikt blandspråk (jfr t. ex.
den lundensiska dikten: Gingimus in
ga tis os v. ) ; k a n e m el 1 e r t i d s v å r 1 i ge n s k i 1 j a s
från likabetyd. fra. gripimini, grippe-
minaud, som synas ha ett annat ur-
sprung. Jfr Å. Munthe Stud. i mod.
språkv. 6: 175 f.
Uripsholm
202
gTOSS
Gripsholm, slottsn., efter anläggaren
Bo Jonsson Grip.
g-ris = fsv., no., da. = isl. griss,
även: galt, ett speciellt nord. ord, av
Falk-Torp betraktat som substantiven
ring av fsax., f h ty. gris, grå (ty. greis,
gubbe; sydty. dial. gris m. om grå häs-
tar m. na.), varav fra. gris, väl avlägset
besl. med grå; dock snarare efter lätet,
som i grek. återgavs med gry; jfr sanskr.
ghrsvi-, galt, o. grek. kholros (av "ghor-
sio-), gris, svin, som kunna höra till en
likartad ljudhärmande rot; ävensom
västgötska hussingar, svin, efter lock-
lätet Iuiss. — Inte vara mors minsta
gris, redan i Putzdrummel (si. av 1600-
t.). — Köpa grisen i säcken, motsv.
i da., ty. o. eng.: ombildningar av uttr.
die katzc im sacke kaiifen, erinrande om
historien om Eulenspiegel, som sålde en
katt för en hare. — Griskulting, till sv.
dial. kult ds., även: liten pojke; grund-
betydelsen ingår i no. kult, kloss o. d.;
se närmare kult 2, 3 o. jfr rorkult.
grissel el. grissla, brödspade, jfr fsv.
tillnamnet (Pädhcr) grysla o. grislikaka,
motsv. no. grisl o. grisla, da. grissel,
grisle; dunkelt; jfr likbetyd. mlty.
gc(r)stel o. da. dial. grittel.
grissla, sjöfågeln Uria grylle, 1638;
jfr pl. grässler 1687 o. sv. dial. gröttia
Kim. 1., grylla, grautle Gotl., den förra
formen där sannol. lånad, samt da.
grylletejste, motsv. fsv. "grgtle, -a, isl.
'grjötle, -a, *gri)Ve, -a; uppkallad efter
sitt förnämsta tillhåll bland stenörar o.
skrovliga klippor; till fsv. gryt, sten-
(rös), isl. grjöt (se Gryt-, gryta); jfr
grott, grissla, Ögtl. I fråga om // >sZ jfr
nässla, vass le; i för y beror väl på dia-
lektisk utveckling. Se förf. Ark. 13: 238 f.
gro, fsv. grö(a) = isl. gråa ds., da.
gro, växa, mlty. gröien ds., fhty. gruoen,
även: grönska, ags. gröwan, växa, gro
(eng. grow) ; snarast egentl. 'sticka fram'
o. i avljudsförh. till gran, gräs. Jfr
grodd, gröda, grön samt följ. — Med
avs. på -w- i ags. gröivan jfr ags. röwan
= ro, vb.
grobian, 1618 = da., från ty. =
jämte grobianus, skämtsam latiniserande
bildning till grob, grov, uppkommen un-
der humanismens dagar; jfr slentrian.
groblad, Plantago (i sht: major), y.
fsv. gröbladh no. groblad; jfr y. fsv.
groddabladh (av *grödha-), sv. biformen
grodblad (sannol. hypersvecism el.
anslutning till groda), no. grorblad
Cgrödr-), nisl. grodibladka (till vb.
groda, läka); till gro i betyd, 'läka',
syftande på bruket att lägga bladen på
sår; jfr sv. dial. läkeblad ds. o. under
sal via.
groda, 1603; jfr 1538: gro = no. gro,
pl. gror. Enl. Noreen Sv. etj^m. s. 32
är groda en ombildning av gro efter
mlty. krode (ty. kröte). Möjl. i stället
på missförstånd beroende inskott av d i
ett *groa, såsom i y. fsv. flodhen för floen,
ä. nsv. frödet för fröet osv. (jfr förf. Ark.
35: 205 med litter.). Ord för 'groda' o.
'padda' uppvisa f. ö. i olika språk en
hel del variantformer, som icke kunna
förklaras vare sig som ljudlagsenligt el.
analogiskt uppkomna; åtm. i en del fall
hypokoristiska el. eufemistiska bild-
ningar; jfr frö 2, padda, tossa o. se
utförligt förf. NTfF 3 R 12: 62 f.
grodd, jfr y. fsv. groddabladh, jämte
isl. grödr m. (genit. -rar o. -ar) vbalsbst.
till gro, germ. * gröpa-, jämte gröÖi- f. i
mht}'. gr not Möjl. beror dd i grodd på
ljudsubstitution i ett lån från mlty. gröde.
grogg, 1795 (oin uti. förh.), 1834, från
eng. g rog; enl. allmänt antagande efter
amiral Vernon, med öknamnet Old Grog
(så kallad efter sin vanliga dräkt av tyg-
sorten grogram), vilken år 1740 utfärdade
en order om att manskapet skulle för-
plägas med en blandning av rom o. vatten.
groll, 1639; hos Lind 1749 mask.;
från ty. groll m., jfr vb. grollen, hysa
groll, mullra (om åska), i avljudsförh.
till grell (se gräll) o. gräla, som dock
kunna vara oberoende av varandra upp-
komna, obesläktade bildningar.
grop == fsv. = isl. gröp, da. dial. grob;
jfr mlty. gröpe, ränna för spillning, samt
med /-omljud ags. grep(e), ränna; kanske
germ. gröbn- ; besl. med gr ä va ; jfr g r u v a.
1. gross, tolv dussin, 1640 (plur.
stundom grossen), Serenius 1734: 'en
gros', neutr. hos Möller 1790 = lty. gross,
från fra. grosse, egentl. fem. till adj.
gros, stor (se följ.); alltså egentl.: stort
dussin (douzainc grosse). — I ä. nsv.,
gross
203
grund
t. ex. 1636, 1637, även grot(t) (plur.
grötter), av mlty. gröt, stor (= ty. gross).
2. gross, om partihandel, t. ex. Riksr.
prot. 1636: handla . . i gross, Serenius
1734: sälja i gross, jfr lty. in t gross
handeln, från fra. gros (en gr.) el. ital.
grosso, ingrosso; egentl. m. sg. till adj.
fra. gros, ital. grosso, stor, grov, av lat.
grossus, tjock (jfr grossess); ett helt
annat ord än ty. gross, stor, som for-
mellt är = gröt. — Grossör, nyare
ord, Dalin 1850 även grossenr, bildat i
sv. med fra. ändelse (liksom kassör),
jfr da. grosserer, ty. grossierer, från fra.
grossier, mlat. grossarius. — Grossist
har däremot sin ändelse från ty. liksom
gar di st. — Etymologiskt identiskt med
gross är det ä. nsv. myntnamnet gross,
grossa, t. ex. 1553 = mhty. gros, grosse,
jfr ty. groschen.
grossess, 1776, från fra. g rossesse, se
föreg.
grotesk, adj., Tessin 1735: grotesqna
figurer, från fra. grotesque, efter ital.
grollesco, avledn. av ital. grotta (se följ.);
egentl.: i samma stil som grottmål-
ningar(na) (i vissa utgrävda villor i Rom,
vilkas underjordiska rum kallades grotte,
grottor). — Som sbst. 1784 (om pryd-
nader å vapen).
grotta, Spegel 1705: grotter, Tiselius
1723: gråttar; Ehrenadler Telem. 1723:
grotta (förklarat i en not) = da., ty.
grotte, från fra. grotte, ital. grotta, håla,
av mlat. grnpta, av grek. -lat. crypta,
grek. krypté (jfr grift, krypta).
grov, fsv. gröuer, jämte isl. gröfr, da.
grov från mlty. grof, grov- — fhty., ty.
grob; inlånat från mlty. tvåstaviga for-
mer med förlängt o före den fsv. över-
gången av ö till slutet o; av samma
stam som litau. grubus, grov, till en ie.
rot ghrubh, mala o. d.; jfr no. gmpa,
grovmala, av ie. "ghrubh-n- el. en va-
riantrot ghrnb; alltså med samma be-
tyd.-utveckling hos grov som hos germ.
"granla- i ty. gross, eng. great (se gröt),
grubbla, o. 1630 da. gruble, från
lty. gruveln o. ty. grubeln — fhty. gru-
bdön, gräva efter, rota, motsv. (det in-
hemska) no. gruvla, grgvla; i avljuds-
förh. till gräva; jfr det därav avledda ä.
nsv. gräfta i samma betyd. — Grubbla
konstrueras, såsom man väntar sig, äldst
med prepos. i.
gruffa, i litter. först mot slutet av
1800-t. ; egentl. = sydsv. dial. groffa,
smågrymta; ljudhärmande; jfr grymta.
grumla, jfr ä. nsv. grumlot, grumlig,
Spegel 1685, 1712, till stammen i ä. nsv.
gruin, sammanblandad orenlighet, I.
Erici 1642, sv. dial., östfris., griim,
bottensats, i sv. dial. även: innanmäte
i fisk, no. gryinja, röra, m. m., jfr
grums; i avljudsförh. till fris. gram,
grim, innanmäte i fisk, isl. gröm(r),
smuts; väl till ie. roten ghrem (osv.),
gnida sönder o. dyl., i litau. grémsii,
skava, got. gramst-, grand (om »grandet
o. bjälken», med samma betydelseut-
veckling som i grand 1); egentl., lik-
som det likbetydande ie. ghrend, av
ljudhärmande karaktär; jfr gry m ta osv.
grums, t. ex. Leopold = da.; till
j stammen grum- i föreg.; snarast dever-
| bativt till grumsa, göra grumlig, som
ej behöver vara bildat av grums, utan
I kan uppfattas som en parallellbildning
till grumla av samma slag som t. ex.
grumsa, knorra o. dyl., till lty. grum-
meln (se följ.) el. som no. grafsa till
gravla osv.
grumsa, vard., halvhögt knota o. dyl.,
t. ex. Beskow, Blanche, Dalin 1850, är
en parallellbildning till grymta o. lty.
grnmmeln, grumsa, av samma slag som
t. ex. no. drnmsa, sv. dial. drijmta o.
sv., no. drumla (osv.) till no. drnmma.
1. grund n. o. 2. grund r. utgå från
två olika fsv. sbst., som dock stundom
äro svåra att hålla isär: 1. grun n. o.
grunder m., stam: grnnn-, botten, i sht
under vatten, motsv. isl. grunn n., grund,
grunt ställe, o. grunnr m., botten, samt
2. grund n. o. grunder m., stam: grund-,
grund, botten, djup, grundval, bildl. :
grund, orsak m. m., jfr isl. grund i'.,
slät mark, fält; motsv. 'grundn- i got.
grunduwaddjus, grundmur, fsax. grund
m., grund, jordmån, i ags. även: golv,
djup, sjö (eng. ground), fhty. grunt,
grund, botten, slätt (ty. grund), av germ.
"grnnp- o. 'grund-; sannol. i avljudsförh.
till de ord för 'sand, sandbank; grand
o. dyl.', som omnämnas under grand
1; till ie. 'ghrendh-, gnida sönder o. dyl.
grund
204
gryt
Jfr Persson Indog. Wortf. s. 293 n. 2.
Se även avgrund.
'A. grund, adj., fsv. grunder, stam:
grunn- = isl. grunnr, da. grund; till
fö reg.; egentl.: nära botten. — Avledn.:
SV. o. no. dial. grgnna, bank i sjön.
grunda, tänka, fundera = fsv., isl.
= da. g runde; jfr fsv. grund m., tanke,
uppsåt, isl. grund(r), noggrant övervä-
ga nde; väl besl. med fsv. grnn, isl.
grunr m., misstanke, isl., no. gruna,
ana, misstänka, i no. även: tänka, fun-
dera (jfr ä. nsv. grunka under glunka),
ett ord av ovisst ursprung; enl. som-
liga besl. med grek. phrén, sinne, själ
o. d., mellangärde (om av ie. *glÅIir-),
jfr till betyd, under -lunda. — Ordets
spridning, även i dial., talar mot anta-
gande av län från mlty. grunden, ut-
tänka (till grund 1, 2; egentl.: komma
till grunden).
grundval = fsv., till fsv. val m. (bl.
uppvisat i betyd, val 1) = sv. dial. val,
cylindriskt trästycke, käpp, bjälke, isl.
vplr osv. (rund) stav; alltså här: grund-
stock, syll. Wadstein NTfF NR 10: 229.
— Ett annat ord är isl. grundvgllr, da.
grundvold, som närmast hör till vall,
men väl påvérkats av ags. grundweall.
grupp, si. av 1700-t., = da., ty. gr uppe,
från fra. groupe, av ital. groppo, väl i
sin tur från germ. (= kropp).
grus = y. fsv., da.; sannol. från mlty.
grus n., besl. med gryt, gryn osv.;
bildningssättet är flertydigt.
gruva = fsv., no. = da. grube; tyskt
bergsmansord, från ty. grube = fhty.
gruoba, egentl.: grop, got. gröba, isl. gröf
osv.; avljudsform till gräva; jfr grop.
gruva sig, fsv. gruva sik, jämte da.
grue från mit}', gruwen, rysa, frukta =
ty. grauen, med avledn. gränsen (fhty.
irgru(wi)sön), jfr no. grysja, rysa, fsax.
gruri, ags. grgre m., fruktan (af germ.
"gruzi-), osv.; besl. med isl. gryla,
skräckbild, trollkvinna. Av omstritt o.
dunkelt ursprung; olika förslagsme-
ningar se Falk-Torp ss. 352, 1474 (med
litteratur). En inhemsk släkting, med
gg-inskott, synes föreligga i hälsinge-
målets grugga, hava avsky för något.
Om fsv. gröywadhe sik se Kock Sv.
ljudh. 2: 273.
1. gry, sbst., i gott gry o. dyl.,
yngre form (t. ex. Sahlstedt 1773) för
ä. gryt (ännu hos t. ex. Onkel Adam;
Dalin 1850 har båda formerna), egentl.
om kvalitet hos sten,-särsk. kvarnstenar
= no. grjot ds.; alltså samma ord som
gryt, sten (se d. o.). Formen utan i
har uppstått genom misstydning av
gryt, som sannol. uppfattats som best.
f. — I ä. nsv. o. uppl. dial. i samma
betyd, även gryte n. (ta-bildning) i samma
betyd. — En liknande betyd. -utveck-
ling föreligger i eng. grit, bl. a.: för-
stånd, mod ('to have a great grit') av
ags. gréot = gryt.
2. gry, vb = y. fsv., da., av ä. *gryia,
jfr isl. gryjandi f. gryning; i avljudsförh.
till grå; alltså egentl.: gråna, liksom
ty. grauen o. no- graane.
grym, fsv. grymber, gry mm-, som
kan utgå från det även uppvisade grim-
ber (i fråga om i z> y jfr skymf o.
s k i m m e 1, s k y m m e 1) el. innehålla i-ora-
ljud av u, jfr fsv. grumber, grumpt; så-
lunda motsv. antingen isl. grimmr, ty.
grimm osv. (jfr grek. khremitsö, gnäggar)
el. da. grum (jfr grymta; båda avljuds-
former till gram- i gramse (se d. o.);
alltså egentl. med ljudhärmande ur-
sprung: som brummar, skär tänder el. dyl.
Samma svårigheter föreligga i fråga om
skymmel, dimma o. d. för ögonen, o.
skymta.
grymta = fsv., no. (där även: glunka);
iterativum på -atjan till stammen grum-
i sv. dial. grum(m)a, braka, mumla; jfr
ags. grymeltan o. med avljudsformen
gram- (i gramse) ags. gremetlan samt
grek. kbrömados, gnissel, vars ie. mot-
svarighet kan vara grundord till det
ags. verbet. Jfr f. ö. parallellbildningen
gru msa samt grym. — En analog, men
ej besläktad germ. bildning är det lik-
betyd, ä. nsv. grynta = da. grynte, ty.
grunzen, jfr lat. grunmre ds.
gryn = fsv. (med y av ä. iu) = isl.
grjön, da. gryn ds. = mlty. gren, sand-
korn, mhty. grien, grov sand, av germ.
*greu-na-, till ie. ghr(e)u, krossa, mala,
i gryt osv. Med avs. på betyd, 'gryn'
o. 'grus' jfr ty. griess nedan.
1. gryt, stenig mark, i sht om gräv-
lingars o. andra djurs bo = fsv., även
Gryt-
205
gråta
småsten, grus = isl. grjöt, motsv. väst-
germ. (i betyd, grus, även: sandstrand):
fsax. griot, fhty. grioz (även m., ty.
griess, även smågryn), ags. gréot (eng.
grit; jfr under gry 1); avgerm. 'greuta-;
i avljudsförh. till: 1. sv. dial. grut, grus,
småsten, da. dial. grud n. ds., ags. grut
f., grovt mjöl, mhty. gruz m.. korn,
sandkorn (ty. graus), av germ. *gruta-
~ 2. ags. gröt n., grovt mjöl, av germ.
*gruta-, med avledn. -ja-: ags. grytt(a)
m. (eng. gnr), fhty. grun' n. (ty. grutze),
gröt ~ 3. gröt, av germ. * g ranta-; jfr
litau. gnidas, lett. grauds korn, samt
lat. riidus, genit. -eris (väl av *ghreud-
el. *ghrud-), söndersmulad sten: till
germ. greut-, krossa sönder, i mhty.
durchgriezen st. vb = ie. ghreudh- i
litau. griudziu, stampar; av en enklare
bas ghreu-, vartill nisL grui, insekts-
svärm (enl. E. Wessén), no. grogg n.
m., grums, av *grumwa-, o. med n-av-
ledn. gryn. Samma betyd. -utveckling i
malm, sand(fält): mala; jfr även rör 1.
— Avledn.: gryta (se d. o.); jfr f. ö. följ.
2. Gryt-, -gry te, i ortnamn, till fsv.
grfjt, sten, jämte avledningar (se föreg.);
i socken- o. gårdn. Gryt, Örgryte,
sjön. Gryten, Grytingen, Grycken,
Gröcken (av besl. former "grytgc z>
'grylke. den steniga, till ett fsv. adj.
'grytugher, motsv. isl. grjötugr; liksom
Maljen. den sandiga, av best. formen
till ett adj. 'maligher, *malugher) m. m.
— Av ett Grytbi] komma en hel del
bynamn, såsom nsv. Gre(d)by, Grevby,
Grippeby, Gryby. Gryttby m. fl.
gryta = fsv. = isl. gryta, da. gryde;
avledn. av gryt; alltså: stenkärl. Ett
ord som stengryta är sålunda, etymo-
logiskt sett, en tavtologi, liksom t. ex.
järngryta är en s. k. katakres. —
Äldre tiders grytor tillverkades ofta av
täljstcn, som i Norge ännu kallas
grolsten (ä. 'grjötsteinn).
grå, fsv. grå(r) = isl. grår, da. gråa,
mlty. gråive, fhty. gråo (ty. gran), ags.
gråg (eng. gray), av germ. 'grctwa-,
motsv. lat. rävus Cghräu- liksom riidus:
gryt ovan). Grå: lat. rävus = (möjl.)
blå: lat. flavus. Om Hirts uppfattning
IF 37: 223 är riktig, att ie. tu blir lat.
öv, äro de lat. o. germ. orden iden-
tiska. Betyd, 'ovänlig' (jfr mörk i hå-
gen) uppträder redan i fornspr. ; härav
ordets anv. i dial. om den onde: han
grå o. gråen. — G rå lie, hästnamn,
Dalin 1740: Grollen, jfr dial. gulle, gul
häst, o. i fråga om bildningen f. ö.
Kalle, Pälle el. dial. falle, lille far.
— Avsked på grått papper syftar
på det forna bruket inom armén att
skriva avskedsbetyget på grått papper
för att därigenom giva uttryck åt miss-
belåtenhet med den avskedades uppfö-
rande. — G rå ver k = da. graaverk.
från ty. grauwerk; se under buntraa-
k a r e.
gråbo, Artemisia vulgaris, fsv. gräbö
= no. graabu; jfr sv. dial. gullbo Soli-
dago virgaurea, rödbo (fsv. rödhabo) =
I no. raudbu, namn på Erigeron acris samt
en Rumex-art o. Epilobium angustifo-
1 lium, da. strandboe Litorella lacustris,
fno. härbua, av mycket omstridd bety-
j delse; till ett fsv. bö(a) = isl. bua, som
i sannol. med Falk-Torp under bunke
III, Östberg Spr. o. st. 16: 7 haft den
! allmänna betyd.: växt; till ie. bhu, växa,
i grek. phyma, phytön, växt, osv., i den-
tisk med den i bo, bygga, o. bjugg;
med andra avledn. i fsv. buna, sv. dial,
bunrot, gråböna, da. dial. bon, graabone,
Artemisia vulgaris; tydl. ett urgammalt
ord o. möjl. (med Falk-Torp m. fl.) ut-
gående från en ie. böjning: nom. 'bhuuon
(-ö/i), genit. 'bhunös; vartill no. bunke i
samma betyd., såsom t. ex. flit}-, funcho
(ty. funke) till got. fön, genit. funins, eld;
jfr även ormbunke; väl dock med an-
slutning till fsv. bunke, hög, sv. dial.
bunk(e), da. bunke, mlty. bunk, stor
benknota, eng. bunch, svullnad, knippe,
klunga m. m., osv., som torde höra till
en ie. rot bhengh i grek. pakhys, tjock (av
'bhnghu-), sanskr. bahu-, mycken, osv.
gråta, fsv. gräta = isl. gråta, da.
grarde (med yngre ce, jfr blatse: blåsa),
got. grétan, fsax. gråtan, ags. grdttan;
gammalt reduplicerande vb; liksom åt-
skilliga andra ord på gr- egentl. ljud-
härmande, sålunda sannol. besl. med
mhty. gråzen sv. vb, skrika, rasa, o.
kanske också med sanskr. hrädaté, ljuda,
rassla. — I ty. ersatt av wcinen, i eng. av
weep (= got. wöpjan, isl. öpa osv.). —
206
gräs
Kausativum: fsv. <jröla = isl. gråta,
bringa att gråta, kvar i sv. dial.: förarga;
formellt överensstämmande o. möjl. iden-
tiskt med fsax. grötjan, tilltala, fhty.
gruozan, tilltala, hälsa (ty. grässen), ags.
grélan (eng. greef), formellt = sanskr.
hrädåyati, kommer att ljuda; jfr under
hälsa 2. — Härtill: gråt, fsv. gråter
— isl. gråtr, da. graad; jfr got. gréts f.
el. m.
[grähha, sv. dial., flicka, se grabb.]
1. grädda, vb, om bröd o. dyl., o.
1600, ett speciellt sv. ord av ovisst urspr.
jfr dalm. gräddjenn, ett slags järn att
haka bröd på, möjl. på ett el. annat sätt
sammanhängande med eng. gridiron,
gräddjärn, halster.
2. grädda, -e, fsv. "grcedde (ack. sg.
gra^ddan), speciellt svenskt ord av obe-
kant härledning. — Gamla germ. namn
för 'grädde' äro annars: 1. ä. nsv. o. sv.
dial. flöl(er) = isl. flautir pl., da. flöde,
motsv. ags. fliete ~ mlty. vlot {— flott 3);
2. isl. rjömi m.(*rew;n-) ~ *raum- i mhty.
roum (ty. rahm), ags. réam; 3. ty. sahne,
lty. san(e); 4. mhty. smant: sanskr.
mantu, Liden SNF I. 1: 42 n. 2.
gräla, o. 1750 — no.; jfr no. graala;
säkerl., liksom många andra ord på
gr-, av ljudhärmande natur, till en rot
av samma slag som el. besl. med den i
gr all o. groll. — Under 1700-t. bety-
der verbet dessutom: göra sig huvudbry,
grubbla, jfr gräl n., lärt grubbel, pedan-
teri, t. ex. Dalins Arg., o. gräl(er) m.,
skolfux, pedant. Om dessa verkligen
höra hit, har sannol. påverkan egt rum
från ä. nsv. gräfla, snoka, rota, grubbla
(se grubbla slutet).
gräll, ungt ord = da. grell, från ty.
grell, om färger o. ljud, urspr. blott i
senare anv., till mhty. grellen st. vb,
skrika högt, i avljudsförh. till grollen
(se groll); jfr även gräla. Betydelse-
utvecklingen är densamma som i ty.
helt, egentl. ljudande ;> klar ; jfr även
uttr. skrikande färger. — I sv. litte-
ratur synes ordet vara infört av Lever-
tin (i Småmynt), närmast från dan-
skan.
gräma, y. fsv. granna (med analogiskt
förlorat i), motsv. ä. fsv. grcemia = isl.
gremja, got. gramjan, ty. gråmen osv.}
avledn. av germ. adj. gram-, vred (se
gra m s e).
gränd, i t. ex. Häls. -målet: grannelag,
trakt, fsv. grämd, grannskap, grannelag,
sedan: gränd = fno. grend, grannskap, av
urnord. *garaznipö-, avledn. av granne.
Ett minne av den gamla betyd, är kon-
struktionen i gränden (men på gatan).
Betyd, 'grannelag' ligger till grund för
ortn. Gränd Kinds hd Vgtl. SOÄ VII.
1: 113. En annan bildning av samma
grundord är möjl. stadsnamnet Gränna.
drängen, sjön., Grängesberg, se un-
der gran 2.
Gränna, stadsn., stad 1652, fsv. Gramna
1250 osv., se gränd.
gräns =• y. fsv. grams; ä. nsv. även
gränsa, vars plur. -or uppträder ännu
t. ex. hos Onkel Adam ; från mlty. grensze
= mhty. greniz(e) (ty. grenze), från slav.
spr. : polska (osv.) granica, avlett av
polska gran, kant, hörn. Gamla in-
hemskt germanska beteckningar för
'gräns' föreligga i mark o. (landa)märe.
gräs, fsv. grws = fda., da., av urnord.
"grasja-, kollektiv-bildning till germ.
*grasa- n. i fsv. (en gång i VGL), isl.,
got., fsax., fhty., ty. gras, ags. g&rs, grws
(eng. grass). Jfr bl. a. E. Noreen Ärtem.
ljudl. 1: 141 n. 6. Annorlunda Ekwall
Nord. stud. s. 247 f., Suffixet ja s. 83
o. H. Pipping SNF XII. 1: 49 f. Avljuds-
form: mlty. gröse, växtkraft, mht3\
gruose f., grodd. — En specifikt germ.
beteckning, av germ. roten gra, sticka
fram o. d., i grad 2, gran, gro. —
Gräshoppa, fsv. gräshoppa (-«-) =
da. gr&shoppc; jfr ags. g&rshoppa m.
(ävensom fsv. gr&shoppare, lty. gras-
häpper osv.); till gräs o. hoppa. Jfr
de analogt bildade o. likbetydande ags.
g&rsstapa, waldstapa, egentl.: gräs-,
skoggångare (jfr stappla), ty. heu-
schrecke, av fhty. hewiscrekko, till fhty.
scrcckön, scricchan, hoppa, osv. Med
avs. på bildningen se förf. Ark. 13: 234 f.
o. med avs. på betj-d. de likbetydande
väst fal. hiippe, got. pramstei till fsax.
thrimman, röra sig, fslav. prqgii, besl.
med springa, o. fslav. skacikii, besl.
med skokii, hopp språng. — Gräsänka,
hustru vars man är bortrest, O. v. Dalin;
i dial. även: fästmö vars fästman dött.
gräslig
207
gröpa
ensamt boende liderlig flicka = da.
grcBsenke; översättning av mlty. graswe-
dewe, förförd övergiven "flicka, motsv.
ty. strohwilwe, eng. grace-widow (ä.
grass-widow); seden att vid vigseln låta
förförda flickor bära en gräs- el. halm-
krans i st. f. den krans av blommor,
som tillkommer andra brudar, är nog
sekundär i förh. till namnet: ordet syftar
sannol. egentl. på en flicka, som för-
förts ute i det fria o. sedan övergivits.
— Till gräs höra en del ortnamn, bl. a.
sjön Gräsken Smål., snarast 'den grä-
siga' o. bildat som sjön. Gorjen (se
gorr), drycken (se gryt) o. Maljen;
jfr sjön. Gräsmangen, -sjön, -viggen,
fhty. Grasabah osv. Förf. Sjön. 1: 194.
gräslig, fsv. grces(é)liker — da. grces-
selig, från mlty. greselik, avledn. av grese,
rysning, väl av ä. gris- ~ gris- i mit}'.
grisen, rysa o. dy!., ags. dgrisan ds.;
jfr grus- i no. grysja, rysa, ags. gry re,
skräck ("gruzi), dgnjsan, rysa, osv. (jfr
gruva sig). Ty. grässlich är däremot
avlett av ett adj. grass (besl. med gråta),
men har även rönt inverkan av det
mlty. obesläktade ordet, liksom väl
också nsv. gräslig delvis kan betraktas
som påverkat av ty. grässlich.
grätten, granntyckt, kräsmagad, i
dial. även: surmulen o. dyl.; ett väst-
svenskt ord = no. gretten, grinig, ni si.
grettinn, surmulen, jfr ä. nsv. grått,
knarrig, vresig 1700-t., isl. grettast, grina,
visa tänderna av ilska, sv. dial. grättas,
smågråta, osv.; med assimil. av nl> tt
(jfr t. ex. glunt) till ettvb. *grantian,
visa tänderna o. dyl., jfr da. dial. grante,
gnälla; besl. med fsv. grcenia, ä. nsv.
granict, grina, tjuta, ags. grennian, visa
tänderna av glädje el ilska, osv.; väl
urspr. med samma grundbetyd, gapa,
öppna sig' som det kanske på långt håll
besläktade grina.
gräva, fsv. grceva, biform till grava
= isl. grafa, da. grave, got., fhty.
graban (ty. gråben), fsax. graban, ags.
gra fan (eng. grave, gravera, skära ut):
allm. germ. st. vb; i avljudsförh. till el.
snarare med analogiskt uppkommet a
i förh. till fslav. grebq, skava, krafsa
(jfr gånga i förh. till litau. zengiii).
— Fsv. grceva får ej direkt förbindas
med de slavo-balt. formerna med e, utan
har i yngre tid fått sitt o? på analogisk väg.
grävling, 1538 = no. grevling, da. gräv-
ling; avledn. av ett germ. *grabila- =
mlly. g revel, grävsvin (egentl.: grävare),
el. möjl. direkt bildat till detta; jfr
mlty. grever ds. o. ä. da. grceving, sydsv.
dial. gräing, mlty. grevink. — Sv. gräv-
svin uppträder på 1600-t. — Om ett
urgammalt namn på detta djur se
under tax (egentl. grävsvinshund).
gröda, väl oblik kasus till fsv. grödhe
m., ä. nsv. gröde = da.; jfr no. groda
f., -e n. ds. samt ä. nsv. grodhc Bib.
1541, gräs, gröda o. dyl., isl. grödi m.,
växt; avledn. till stammen i grodd.
Jfr följ.
grö er, fö it även grö, arter av gräs-
släktena Poa o. Gtyceria, sannol. egentl.
en dialektform (med bortfallet mellan-
vokaliskt dh) av fsv. grödhe m.; se föreg.
grön = fsv. (även: frisk, om sår
m. m.) = isl. grénn, da. gren, fsax.
gröni, fhty. gruoni (ty. griin), ags. grénc
(eng. green); av germ. *grönia-, avledn.
av stammen i gro, växa, alltså väl
egentl. 'med gräsfärg', liksom det med
samma n-suffix bildade adj. brun 'med
brandfärg'. — Göra sig grön == Ity.
sik grön maken, ställa sig in (varur
väl även: göra sig viktig = ty.), med
utgångspunkt i uttryck, där grön sym-
boliserar hopp, glädje o. dyl., t. ex. da.
gore sina hoser granne ds. I ä. nsv.
betyder uttr. stundom: visa sig barsk
o. dyl., alltså motsv. no. gren, vred;
från ansiktsfärgen, jfr bli grön av
ilska. — Grön, omogen (redan på
1600-t.), åtm. delvis från den omogna,
gröna karten. — Det i Skåne o. Dan-
mark vanliga, ofta gamla gatnamnet
Grönegatan (Lund), Gronnegade syftar
urspr. på vägar o. under anläggning
varande gator i stadens utkanter; jfr
Gröna gatan i Majorna, Göteborg.
gröngöling, jfr ä.nsv.gröngyling även-
som likabetyd. sv. dial. gylling, ä. nsv.
(1600-t) o. sv. dial. göling o. sv. dial.
gröngölja; avledn. av gul, resp. bif. gol;
jfr även t. ex. det besl. fslav. zliina,
gröngöling, till roten i gul.
1. gröpa (ur), urholka = fsv. ds. =
isl., no. greypa, ä. da. grobe, fälla in i
gröpa
208
gud
fals - mlly. gråpen, urhålka, av germ.
*graupian\ jfr no. graup f., fals; i av-
Ijudsförh. till no. g rop t urhålkning, no.
gröpa, sv. dial. groppä, urhålkning i
jord o. dyl.; germ. rot gr(a)up-, en va-
riant till den i grop.
2. gröpa, grovmala, I. Erici 1612
= no. gregpa (även: bilda klumpar
m. ni.), av germ. *graupian; jfr sv.
dial. grgpa, griopa = no. grjupa, grupa,
st. vb, av germ. *greupan, *grupan till
en germ. rot grup, med labialutvidg-
ning av gin, mala, i gryn, gryt o.
gröt. — Härtill: gröpe, si. av 1700-t.
gröt, fsv. gröter = isl. grautr, da.
gred; av germ. *grauta-; i avljudsförh.
till ty. griitze ("grut-) o. gryt (*gretit-)s
till en rot med grundbet. 'krossa el.
mala grovt'; se gryt. — Formellt iden-
tiskt år nog västgerm. *grauta- (ty. gross,
eng. great), egentl. 'grovkornig' o. dyl.
grötmyndig, 1688, Serenius 1734, väl
ombildning av ett lty. * grötmiindig, till
gröt, stor (ty. gross, se föreg.), o. möjl.
mund, mun, dvs. stor i munnen; jfr
1688: 'Gröt-rnyndig i sitt Tal'.
guano, 1808, från span. =, ett syd-
amerikanskt indianord, huano, gödsel.
gubbe, o. 1550 = no. ds., av mycket
omstritt ursprung; säkerl., att döma av
bb, en, möjl. i barnspr. uppkommen,
bypokoristisk el. kortformsbildning, åtm.
delvis, med Bråte Ark. 16: 166, till fsv.
göpcr bonde (jfr personn. Gubbe till
Gudhbiom). Om ordets ursprungliga
karaktär av kortnamn erinrar alltjämt
dess användning i smeknamn el. ironisk
stil. I jordgubbe, sv. dial. gubbe, sä-
desskyl, motsv. lty. gubbe f., hövålm,
skyl, föreligga hypokoristiska bildningar
av annat slag (jfr förf. NTfF 3 R 12:
52 f.); möjl. kan gubbe delvis ha sin
upprinnelse även i en liknande form
(jfr v. Friesen Mediagem. s. 41, Ark. 18:
53 f.), i vilket fall i gubbe (liksom san-
nol. i gumma) ord av olika ursprung
sammansmält. — De unga gubbarna,
förr vanligt öknamn på Lunds stu-
denter, härrör från en af O. P. Stur-
zen-Becker (Orvar Odd) författad arti-
kel i Aftonbladet 1865, där kårens
beslut att icke fira representationsför-
ändringen skarpt klandrades. — Gub-
bis, allm. i dial., sannol. med Kock Sv.
lm. X. 3: 6, XV. 8: 11, av ett *god-bise,
till sv. dial. bise, gubbe, huvudman, vise;
upptaget i riksspr. har det sedan tjänat
som mönster för postis, p rob is osv.,
medan O pris, Taddis o. d. bildats
efter Nobis (se d. o.). — Gubbstut,
se st ut.
gubevars, av gud bevare oss; med
ännu starkare förkortning: (ja) bevars
el. vars; jfr med samma synkope av
o: gunås.
guckusko, Gypripedium calceolus, tof-
felblomma, sorgskräpp (till sv. dial.
skräppa, väska); till gucku, växelform
till kucku, gök, bildat efter lätet (jfr ä.
nsv. guck-ku 1600-t.), o. sko, efter blom-
mans utseende. Jfr sv. dial. giickulin,
guckuråg, frögömmen av större mossor.
gud, fsv. gup m., äldre: n. = isl. god,
gud n., m., got gup, da. gud, fsax., ags.,
eng. god, fhty. got (ty. goit,jfv Gottfrid,
Gotthard), ett speciellt germanskt ord
av omstritt ursprung. Enl. Liden Bezz.
Beitr. 21: 97 av ie. *ghu-tes, rotbesl.
med sanskr. ghö-rds, skräckinjagande
o. d., i så fall ett abstraktum på -tes
med betyd, 'fruktan, vördnad' o. seder-
mera 'det som inger fruktan*. Snarare
dock ett /-particip till ie. ghu, ropa, jfr
sanskr. Q)uru-)huta-, (mycket) åkallad,
om guden Indra, möjl. med Osthoff
KZ 24: 191 f.: genom magiska formler
tillkallad el. frambesvuren, eller rent
av abstrakt: trolldomsord (incantamen-
tum), liksom sanskr. brdhman-; alltså
ett ord med rötter i den primitiva ma-
gin. — Den stundom förekommande
egendomliga användningen av gud i
sammans. såsom 'en riktig matgud',
dvs. storätare, t. ex. Lunds dagblad 1919
22. 1, har motsvarigheter i t. ex. Dalins
Arg.: trägud, ävensom i nutida uppländ-
ska o., särskilt allmänt, sörmländska
bygdemål; jfr Hesselman Arg. Anm. I,
s. 75. — Gud uppträder ofta i fnord.
personnamn, t. ex.Gudmu n d, - r u n, jfr
G ull b rand o. Gusten samt de från ty.
komna namnen på Gott-. — Avledn. av
gud: isl., fda. goÖi, tempelföreståndare,
o. isl. ggdja, tempelföreståndarinna, även
(i sammans.): gudinna. — Den allmän-
naste indoeur. beteckningen för 'gud'
Gudrun
209
är annars ie. *deiuo- (med avljudsformer)
= lat. deus, sanskr. devå-, litau. divas,
fir. dia osv. (se Tyr). Andra uttryck
äro t. ex. det med föreg. ej besläktade
grek Iheös (se djur) o. as 1. — Gudi
lov, till fsv. gupi, da t. sing. av gup.
— Gudi nog, o. 1550, innehåller väl
ej den inhemska dativen av gud (i
Gudi lov), utan beror snarast på in-
verkan från lty. gode noog, av god en
noog, egentl.: Gud och nog = ty. Gott
und genug, dvs.: (hava) Gud o. (däri-
genom hava) nog, el. på inhemsk ut-
veckling av Gud och (å) nog, jfr med
avs. på försvagningen av -o- till -e- i obeto-
nad stavelse, tomtebolycka. Hjelm-
qvist Festskr. t. Söderwall s. 30 f. —
Gudinna, fsv. gud hinna, med ändeisen
från mlty. godinne — ty. göttin osv. I
fsv. även det inhemska gudha ; se L u d go,
Luggude. — Gudbarn, -fader, -mo-
der (jfr gumma), -son, förr även: -bro-
der, -syster, alla med motsvarigheter i
fsv., syfta på den andliga släktskap (fsv.
gupsiuiar, besl. med ty. sippe, se under
ätt), i vilken under den katolska tiden
faddrar o. den döpte ansågos stå till
varandra. — Gu dl ig, fsv. gupliker =
da. gudelig. I fsv. med god betyd., som
dock redan försämrats i början av 1500-t.;
se förspr. till NT 1526; i sin urspr.
betyd, dock ännu t. ex. hos Thorild; jfr
Söderwall Hufvudep. s. 102, Hjelmqvist
En ny källa för vår fosterl. odling s.
30. 1 betyd, 'gudfruktig* vid denna tid
i stället gudaktig, NT 1 52(5 (-ngh)
osv., vilket ävenledes sjunkit i betyd,
(i sin äldre av 'gudfruktig' dock stun-
dom ännu i biblisk o. religiös stil), o.
gudfruktig, t. ex. 1544, förr även guds-
= da. gudfrygtig, från mlty. godevruch-
tig o. ä. ty. gottfurchlig Luther, ty. got-
tesfiirchiig. — Gudsfruktan, O. Petri
= da. gudsfrggt, efter ty. gollesfurcht
Luther, jfr isl. gudhrckzla, ä. da. guds-
ra>dsle, efter det bibliska lat. timor dei.
— Gudom, fsv. gupdomber — isl. guÖ-
dömr; se dom 2.
Gudrun, kvinnon., fsv., fda. Gudhran
= isl. Gudrun, till gud (se d. o.) o.
fnord. run, hemlighet (se runa).
gudunge, östsv. namn på gammal
ejderhanne; även guding; Spegel 1685:
Hellquist, Etymologlsk ordbok.
I gudungar, Sahlstedt 1773; av dunkelt
uisprung; enl. Charpentier KZ 40: 434
möjl. i avljudsförh. till isl. gjöÖr (se
fiskgjuse), jfr med avs. på bildningen
sanskr. vartaka-, vaktel.
Guille(t)mot, familjen., se Vilhelm.
gul, ä. nsv. även gål, fsv. gul, gol
= isl. gulr, da. gul; speciellt nord. form,
av germ. *gula-, i avljudsförh. till väst-
germ. *gelwa-: fsax., fhty. gelo (ty. gelb),
ags. geolu (eng. yellow) = ie. "gheluo-
i lat. helvus, honungsgul, litau. zelvas,
grönaktig; besl. med sanskr. häri-, fslav.
zelenii, gul, grön, jfr även grek. khlöe
Cghlo-), grönska; med s. k. bakre gh:
lit. geltas, blekgul. Ursprungl. väl alltså:
gulgrön el. dyl. (egentl. om den späda
grönskan?). Jfr guld. — Gul so t, se
sot 2.
gula (dial.), skinkmärr, jämte kula
(med k utvecklat i sammans. hästgula ;
jfr hästkuler plur. Kim. 1.), motsv.
fsv. gul, sämre häst, från mlty. gul ds.
(men även utan föraktlig bihetyd.) =
mhty. gul, även : vildgalt (ty. gaul, skink-
märr, men också i betyd. 'ståtlig häst') ;
enl. Wadstein o. senare H. Petersson
Ar. u. armen. Stud. s. 107 egentl.:
hanndjur, sädesutgjutare, av ie. *ghu-lo-
till roten i gj ut a ; jfr under göt o. o r n e.
gulasch, i betyd.: krigsjobbare, särsk.
med bibetyd.: vräkig uppkomling, för-
kortning av gulasch baron, t. ex.
Posttidn. 1916, från ty. gulaschbaron
ds., egentl.: person som (hastigt) för-
tjänat förmögenhet på leveranser av
födoämnen till armén, sammans. med ty.
gulasch, en starkt pepprad kötträtt, från
ungerska gulyashus ds., en älsklingsrätt
bland herdarna, till gulgas, herde, till
gnlga, hjord av nötkreatur.
guld, fsv. gul, gull-, y. fsv. guld (med
d på grund av utländskt inflytande)
= isl. gull, goll, da. guld, got. gulp,
fsax., ags., eng. gold, fhty. golt (ty. </<>/</),
av germ. *gulpa-, "guida- — ie. 'ghljo-;
i avljudsförh. till fslav. zlato (av 'gholto-)
o. lett. felts (av 'ghelto-); egentl. ett
med gul besläktat, på suffixet -/ bildat
färgadjektiv (jfr litau. geltas, blekgul);
sålunda: den gula (metallen); jfr det
besl. o. analogt uppkomna substantive-
rade adj. sanskr. hataka-, guld, ävensom
14
Gullbrand
210
Gunnar
sanskr. känaka-, guld, till grek. knekös,
gulaktig (se hon in g). Det neutrala
könel hos detta liksom flera andra me-
tallbeteckningar beror sannol. på an-
slutning till det enda samindoeur. metall-
namnet "ais- (= lat. ccs, got. aiz, fsv.
er. se ärg) n. — Guld och gröna
skogar, t. ex. Dalins Arg., motsv. i da.
— I ortn. Gu lie bo, G ullestad ingår
icke guld (gull) utan personn. Gul le.
Gullbrand, mansn., se följ.
Gullmaren, fjord i Boh. 1., fno. God-
marr, till fno. god, gud (jfr sv. Gud sj ö n),
o. marr, hav (se mar-); med samma
övergång av Ö till l som (möjl.) i personn.
Gullbrand, fsv. Gulbrander jämte
Gudhbrander, dial. GiiUmund för Gud-
mund.
gullviva, 1700-t.: gullhvifva, blott
svenskt ord, till ä. nsv. hvifva, huva,
avledn. av fsv. hvlver m. = ä. da. huiff,
ett östnord. ord av obekant ursprung;
alltså: med gyllene huva; jfr da. Peder s
huc.
gumma = y. fsv. — isl. guma Snorres
Edda (om formen jfr v. Friesen Ark.
18: 54). Här synas flera ord ha sam-
mansmält. Dels ett fem. till y. fsv.
gumme, gammal man = isl. gumi, man
(se brud gum me). Dels ett ord, motsv.
dalm. gumma, gudmor, en kortform till
gudmoder (gummor), o. slutligen sä-
kerligen också ett ord motsv. no. gumma,
farmor, mormor, kortform till sv. dial.
gom(m)or, no. gomor i samma betyd.,
av fsv. göp möper (jfr da. bedstemoder),
det senare sannol. också i nsv. jorde-
g u m m a att döma av den fsv. formen
iordhgommor plur. o. fda. gotha; kuncer,
golhce quinnce plur. (till adj. god), om
jordmödrar el. barnmorskor. — För att
gumma liksom gubbe åtminstone del-
vis är en kort- o. smeknamnsform talar
starkt dess användning i tilltal i äldre
o. nyare tid, t. ex. Rondeletius 1614:
dågber eg thz ål gumman!, Nu, nu, min
gumma Asteropherus 1609, el. Hallman:
söla gumma Ulla (av en herre till- en
ung fru) osv. I vissa östsv. dial. bety-
der f. ö. gumma blott 'gudmor', medan
'gammal kvinna' crsättes med gamla
(Vendell).
gummi, si. av 1500-t. = ty., från grek.-
lat.; av grek. kömmi, av egyptiskt ur-
sprung. — Gummilacka innehåller
ordet lack 2 (se d. o.).
gump, i öknamnet drosagump, om
sädestjuvar, 01. Magnus o. 1525 (Lidén
Ark. 13: 33), f. ö. 1575 osv. = da., no.
= isl. gumpr; i no. även: fingerända;
säkerl. med grundbetyd, av ngt välvt
el. rundat o. av en nasalerad biform
till mlty. gope, fhty. goffa, gump, jfr
s3rdty. g uppe, gupf, den översta välvda
delen av något, hattkull, guppel, välv-
ning. — Isl. gumpr är påfallande med
sitt mp för väntat pp; östnordiskt lån-
ord?
gumse, 1587, men i sammans. horn-
gumsar pl. redan i P. Svart Kr.; bildat
med djurnamnssuff. -se till stammen i
y. fsv. gummarlamb, hannlam, ä. nsv.
gummar, gumse, Bib. 1541 (plur. gum-
rar) = isl. gumarr; jfr no. gumsa, sv.
dial. gumma, tacka, isl. ggmbill, lamm,
ä. nsv. ggmmer, ung tacka, Bib. 1541
= isl. ggmbr ds.; dunkelt. Om en germ.
stam gim- i sv. dial. gimmer, ung tacka,
se under horsgök; sannol. ha ä. nsv.
ggmmer o. isl. ggmbr här sin upprinnelse,
men ha påverkats av stammen gum- i
gumse osv.
gunga, vb, Petreius 1615 = ä. da.
gunge, jfr da. gynge. Härtill sbst. gunga,
Petreius 1615 = ä. da. gunge, jfr da.
gynge. Av ljudsymboliskt ursprung (jfr
interj. gung gung, använd vid gungande),
liksom t. ex. de likabetyd. mhty. gugen
el. gigla (se gigel) el. ty. dial. kliniker
o. schunkel, sbst., gunga, el. dingla o.
dangla osv.; stundom, såsom ofta i
dylika fall, uttryckt med reduplikation
såsom i lty. wippwappen. Den stun-
dom framställda uppfattningen av or-
det såsom en avljudsform till fsv.
gänga (— sv. gång a) är oriktig. —
Avledn.: ä. nsv. gungsa 1640 = sv. dial.
Gunhild, kvinnon., fsv. Gunhild —
isl. Gunnhildr, fhty. GunthUt; av gunn-,
strid (se föreg.), o. det likabetyd. isl. bildr
f. (se Hildur). — Härtill: Gunnel,
Gunnil, Gunilla, varav det senare för-
håller sig till Gunnil som Hilda till
namn på -bild, Gerda till Ingegerd
osv.
Gunnar, mansn. = fsv. = isl. Gun-
gunnrum
211
Gustav
narr, flit}7. Guniheri osv., germ.-lat.
Gunthi(h)arius, av germ. *Gunpi-harja-,
till isl. gannr, strid == fsax. gudea, ags.
gud (se Edit), i avljudsförh. till grek.
phönos, dråpslag (av *g%hon-), théinö,
slår (av. *g"hen-) osv. -f- stammen i här,
sbst. Identiskt ined de från tyskan
komna familjen. G ii n t h e r o. G n n t h e r.
— I nsv. lån från isl.
gunnrum, åtm. 1860-t., från eng. gun-
room, till gun, bössa, kanon ; gunnrum-
met var förr beläget på ett av batteri-
däcken.
gunst, ä. nsv. även gönst, t. ex. NT
1526 = fsv. (även -ö-, -y-), da., från
mlty. gunst = ty., bildat till gunnen,
unna — sv. gynna. Jfr utan y-prefix
fhty. unst, gunst, till unna, o. avljuds-
formen fhty. anst, got. ansls osv., gunst,
nåd = isl. dst f., kärlek (i det kvasi-
mytologiska Astrild, egentl. : kärleks-
eld, en nyskapelse av Stiernhielm efter
isl. dstareldr, kärlekseld). — Härtill gun-
stig, fsv. gunstogher, från mlty. gunstich.
Uttr. ss. nsv. gunst i jun k er, gunst i
herrn i skämtsam el. ironisk anv. här-
leda sig från den gamla vanliga anv. av
ordet i attributiv ställning just i dylika
förb., särskilt i tilltal ss. artighets -el.
vördnadsbetygelse, t. ex. fsv. sidhan
(lutade) gönstoghe herran sik än nidher,
Asteropherus 1609: gunstigejunker, Bell-
man: gunstig herr kronobefallningsman
osv.; jfr gynnare med likartad utveck-
ling. Under 1700-t. var ordet i sam-
talsspr. så allmänt i dylik anv., att bruket
av vissa förf. parodieras.
gunås, t. ex. Dalins Arg. (gudnås), jfr
o. 1695: 'Gu nå oss' (i vardagsspråk),
av fsv. gudh nädhe os = da. Gud naade
os, mhty. genåde dich got (som avskeds-
hälsning), ty. gnade uns Gott; konj. pres.
till fsv. nädha, vara nådig, hjälpa (jfr
nå de) = isl. nåda, ty. g nåden; väl, åt-
minstone i denna anv., i sv. o. da. lånat;
se f. ö. nåd.
guppa, Arvidi 1651 (utan översätt-
ning), Bellman, möjl. = ty. dial. gupfen,
ha en hoppande gång o. dyl., en inten-
sivbildning uppkommen antingen genom
förlängning av konsonanten el. av för-
germ. *gubn-, jfr fslav. gunati ('giibnati),
böja, vika o. dyl., jfr även lett. gnbt,
gubstu, sänka sig, bocka; se vippa, vb,
o. förf. Mediagem. ss. 15 f., 42. Man
kunde dock även tänka på en avledn.
av det interjektionella gupp, gupp (re-
dan hos Hunius), som målar samma
rörelse; jfr i gupp och gatopp Bellman.
gurgla, B. Olai 1578: gorgle (gurgla
sig med, om medicin), jfr gurgelwatn s.
förf., 1675: gurgla i samma anv., motsv,
da. gurgle, ty. gurgeln, lty. görgeln,
gorreln; i sv. lån från ty., resp. lty.;
säkerl. ljudhärmande bildning såsom
t. ex. ital. gargagliarc (gor-), gurgla,
portug. gargarejar ds.; knappast däre-
mot, såsom vanl. antages, denominativt
av ty. gnrgel, strupe = fhty. gurgula,
vilket självt är av onomatopoetiskt ur-
sprung, vare sig det enl. gängse åsikt
lånats från lat. gurgutio (jfr K var k en,
kvarka) el., såsom sannolikt är, själv-
ständigt uppkommit. — Gurgla i betyd,
'gräla' är en i slangspr. uppkommen
sekundär anv. av ordet.
gurka, 1636, Lex. Linc. 1640: plur.
gurkor(-cr), vid samma tid även augur-
kor, agurker, jämte da. agurk närmast
från lty., ty. gurke, resp. ä. lty. agurke;
från slav. språk, jfr t. ex. polska ogurek,
diminutiv till sengrek. aggoiirion, vatten-
melon; möjl. av österländskt ursprung.
gurkmeja, 1762, Sahlstedt 1773, men
hos Lindl749 översatt med en omskriv-
ning = da. gurkemeie, från ä.ty. g ur kumeg
(ty. kurkemei), efter nlat. curcuma (=
ital.), av österländskt ursprung; jfr t. ex.
arab. karkum.
gurmand, Almqvist 1842, S. Knorring
osv; från fra. gourmand, o. gurmé,
1890-t, från fra. gourmet; av okänt
ursprung.
Gustav o. Gösta, ett i forntiden (näs-
tan) uteslutande svenskt o. huvudsakli-
gen götaländskt mansnamn, i historisk
tid ganska vanligt, dock ej bland all-
mogen, fsv. Göstaver, Göstaf samt, be-
tydligt sällsyntare, Gostaf, Gustaf m. m.
Av folkslagsnamnet göt o. stav; enl.
v. Friesen NoB 8: 77 snarast 'götai nas
stöd* el. dyl., på vilken härledning f. ö.
redan P. Svart anspelar (Är. s. 50,
1560): 'thet är Göters Staaff* (om Gu-
staf Vasa). — Urnord. * Gauta-slabar.
Härav enl. Kock (t. ex.) Acccntuierung
Gusten
212
gynna
s. 211 alltefter huvudtonens läge Gösta(o)
o, Go(t)stau (jfr under Olof); snarare
aro dock de senare uppträdande for-
merna med -o-, -;/- endast av ortogra-
fiska faktorer betingade skriftformer;
jfr v. Friesen anf. avh. s. 66. — Med
avs, på bortfallet av v i Gösta jfr Ola
under Olof.
Gusten, mansn. = fsv., av äldre Gup-
sten, till gud o. sten. Jfr Sixten,
Osten osv.
guttaperka, slutet av 1840-t., ett
malajiskt ord, av gutta, gummi (java-
nesiska getah), o. percha, trädet Iso-
nandra gutta, av vars mjölksaft ämnet
beredes. — Jfr Tekn. tidskr. 1877, s.
88: 'Ar 1844 var namnet guttaperka
okändt'.
gutår, gammal dryckesterm, motsv.
nsv. skål; i ä. nsv. även gott år; egentl.
en tillönskan om 'gott år', väl närmast
om årsväxten; jfr fsv. 'drikker herra
abote fore got ar, at Gudb giffui got ar
bondom' o. P. Svart Kr.: 'wår nådh
dricker edher nådh ett godt åår till'
(om erkebiskop Joh. Magnus o. Gustav
Vasa). Jfr ä. da. got aar i samma anv.
o. lty. God gew uns en god jaar, dels
som hälsning vid möte o. dels i betyd,
'skål', med motsv. i ä. ty. — G ut- är fsv.
gul, neutr. till god, uppkommet före
år 1400 av gött genom vokalens för-
kortning. — A. nsv. god tår beror på
falskt etymologiserande.
guvernant, 1770- o. 1780-t., från f ra.
gouuernante, fem. till part. pres. av gou-
verncr, styra, leda, av lat. gubernäre, lån
från grek. kubernån, av ovisst ursprung.
guvernör, från fra. gouverneur; se
föreg.
gyckla, 1600-t. jämte -ö- — da. gogle,
från mlty. ' gåkelen, lty. gökeln (-ii) =
fhty. goukelön (ty. g au kel n) m. m., jfr
fhty. gougolön samt mhty. gogelen; möjl.
besl. med mhty. giege(l), narr, o. i så
fall inhemskt germanskt; i alla händel-
ser väl, jämte gyckel (mlty. gökel),
gycklare (mlty. gökeler), påverkat av
mlat. jocularis, jocularius, spelman, task-
spelare (se j onglera). — Växlingen av
former med -g- o. -ö- (jfr ännu Lind
1749: göcklare) anst-s vanl. bero på
inverkan från olika ty. dial. ; snarast
föreligger här dock ljudutbyte i avsikt
att få en »finare form», jfr dial. nöcklar
o. riksspr. nycklar.
1. gyllen r., mynt, fsv. gyllen (-ld-),
från mlty. giillen {-ld-), variant till ty.
gulden, egentl.: mhty. der guldin pfen-
ning, urspr. ett guldmynt; se vidare
gyllen 2.
2. gyllen n. el. r., äpplesort; egentl.,
liksom föreg., en substantivisk form av
ett adj., motsv. gyllen- i sammans. o.
gyllne, fsv. gyllen-, gyllene, från lty.
gulden (resp. av en mlty. böjningsform
på -ene), motsv. (utan omljud) mhty.
guldin, ty. g oiden, got. gulpeins samt
(det inhemska) isl. gullinn; jfr sv. (poet.)
silver ne, ty. silbern, got. silubreins;
med i ämnesadjektiv vanligt suffix (se
linne, ylle). — Hit hör bl. a. gyllen-
lack, Cheirantus cheiri — da. gylden-
lak, från ty. goldenlack, goldlack, egentl.:
lackfernissa med guldgul färg; sedan
överfört på blomman på grund av dess
färg; jfr lackviol o. lack 2.
gylf, se julp.
gylta, fiskn., Labrus, dels: maculatus,
även: berggalt, berggylta, bergsnultra;
dels: melops, även: skärrone, skär-
snultra; efter sina tjocka o. uppsvällda
läppar (jfr da. la>befisk), till sv. dial.
gylta, sugga (se galt), resp. rone, galt;
jfr sn ultra; se förf. Etym. Bemerk.
s. XII, XIII n.
gymnasium, från lat. =, av grek.
gymndsion, äldst: offentlig plats för
kroppsövningar av nakna ynglingar, till
grek. gymnös, naken (väl på ett el.
annat sätt besl. med sanskr. naynå-,
naken, osv.; se naken). — Gymna-
stik, Försl. till skolordn. 1817, Alm-
qvist 1819 = ty.; nybildning. I den
vard. betyd, 'gymnastiklokal' redan 1830
i en snickarräkning från Växiö: 'Lagat
en häst på Gymnastiken'.
gynna, Lex. Linc. 1640: unna ngt
gott, jfr sbst. gynnan 1616 — da. gynde,
från lty. gunnen, av fsax., fhty. giunnan
(ty. gönnen); se gunst o. unna. —
G3'nnare i skämtsam el. nedsättande
betyd., redan på 1700-t., har utvecklat
sig ur den vanliga anv. i adresser o.
tilltal: min gunstige gynnare o. gunsti
gynnare; jfr gunstig.
gyttja
213
gårdvar
gyttja, si. av 1500-t. = da. -no. gytje
(da. har dynd), av urnord. *gutjön,
egentl.: utgjutning, flöde, sedan: över-
svämmad mark el. avlagring; av svaga
stadiet till gjuta. Egentl. samma ord
i fsv. urgylia, slöseri (o. slösare); jfr
även no. gytja, fördjupning, fiskroms-
hinna, o. ags. gyte m. (av *guti-), ut-
gjutning.
gyttra, Sylvius 1670- o. 80-t: giuttra,
giuttra sigh el. giutras lilhopa, sedan:
gyttra; r-avledn. av gjuta, vars betyd,
framskymtar i ett av exemplen från
Sylvius: giuttra och sända neder. . ett
friskt. . Watn, men i övrigt är rätt för-
dunklad.
gå, fsv.. gä = da. gaa, mlty., fhty.
gån, av germ. roten gä = ie. ghe i
sanskr. /lä-, gå, lämna, grek. kikhemi,
uppnår (redupl. *ghi-ghe-mi); därjämte
germ. "gai- i mlty., fhty. gen (ty. gehen),
ags. gän (eng. go). Ordet saknas alltså
i got. o. västnord. spr. Besl. med sanskr.
jihité, går bort, grek. kikhemi, uppnår.
Litteratur se Boisacq under kikhänö. —
Gä är i ä. fsv. sällsynt i inf., men van-
ligt i pres., de enda former, i vilka det
då uppträdde; undantränger sedermera
det obesläktade gänga (g ån g a) utom i
ipf. gick, gingo o. part. pf. gången.
— Gå all världens väg, efter Bib., 1
Kon.-bok. 2: 2 (där i betyd. 'dö').
gånga, nu ålderdomligt utom i under
gå nämnda former, med pres. gångar
för äldre gånger (väl efter s tån dar);
fsv. gänga = isl. = ä. da. gange, got.
gaggan, fsax., fhty., ags. gangan, redupl.
vb., väl med analogiskt uppkommen a-
vokal, till ie. roten ghengh (med resp.
främre o. bakre gh) i litau. zengiu, skii-
der, sanskr. janghä, ben, fot. — Ipf.
gick är en blandningsform av fsv. gcek
{"ging = ty.) o. gingo, liksom fick av
fak o. fingo. — Härtill: gång, fsv.
gånger — isl. gangr, ty. gäng osv.
Ett tredje verb för 'gå' föreligger i got.
ipf. iddja = sanskr. äyäl, han gick, till
roten i, gå, i lat. ire (se ed 1); ett
fjärde i det mera specialiserade vada.
1. går, i går, fsv. i gär = da. i*
gaar = isl. i gcér (med /?-omljud), fno.
i gjär (med ungt gj- från / gcér), i isl.
även; i morgon; urspr. utan prepos.
(liksom i fjor), av urgerm. *gjcéz, av
ie. *ghjez; därjämte ie. *gh(j)es i sanskr.
hyäs, grek. khthés, lat. heri (av "gh(j)esi),
i går, gamla lokativbildningar, med
avledn. -t(e)r- i fhty. gestaron (ty. ges-
tern), ags. geostran-da,g (eng. yesterday),
i går, got. gislradagis, i morgon, samt
lat. adj. hesternus, hörande till gårdagen;
med besl. ord även i avest., alban. o.
keltiska språk; alltså ett allmänt urin-
doeur. ord för 'andra dagen från i dag'.
— I fråga om j-bortfallct i germ. språk
jfr göjemånad.
2. går- i går el ak o. dyk, se gorr.
gård, fsv. garper, gärdsgård, inhäg-
nad (jfr skärgård), gårdsplats, gård
m. m. — isl. gardr, da. gaard, got.
gärds, fsax. gard, fhty. gart, ags. geard
(eng. yard), av germ. * gärda-, *gardi-;
därjämte germ. *garöan- i got. gärda,
hägnad, fhty. garto (ty. garten), träd-
gård, osv. (varifrån fra. jardin, varav
ital. giardino, span. jardin). Tvetydigt:
antingen o. snarast ie. *ghordhi- —
litau. zaldis, inhägnad (jfr gjord,
gjorda), el. *ghorlö- (*ghorti-) = lat.
hortus, trädgård, cohors (genit. -hortis),
kringhägnad gårdsplan m. m. (jfr kur
3, kurtisera o. kortege), grek. khör-
tos, betesplats m. m. Möjl. finnas bland
de germ. orden motsvarigheter till båda
dessa f. ö. besläktade ordgrupper. —
Fslav. gradu, inhägnad, stad (i t. ex.
Belgrad), ry. gorod, stad (i Novgorod),
anses av somliga för lån från germ. spr.;
osannolikt; säkerl. beroende på gammal
växling av velart och palatalt gh.
gårdfarihandel, M. Blix 1789, till ä.
nsv., sv. dial. gärdfari, handlande som far
från gård till gård, av fsv. fari m., som
far (jfr till formen fsv. gardhvari =
gårdvar ovan); jfr sv. dial. gårdfara
(gål-), vb, o. ä. nsv. gårdfarig (sällsynt).
gårding, Rosenfeldt 1(598 = da. gaar-
ding, från boll. gording, till gorden, om-
gjorda (besl. med gjorda); alltså: tåg,
varmed man omgjordar råseglet; jfr
g ö 1 i n g.
gårdvar, fsv. gardhvari, gård väktare;
nu blott om hundar, på 1600-t. även
om t. ex. stadsvakten i Stockholm o. i
sv. dial. även om tjänare; deverbativt
till värja i betyd, vakta, tors va ra (se
214
gäll
Iven vara 3). Å. sv. även gårdvard;
rormelll Dertydigt; jfr isl. garoogtot.
gås, is v. gas — isl. gas, da. gaas,
ml ty., agS. gös (eng. goose)/ fhty., ty.
gta/is f. : av ie. kghans- i lat. anser (egentl.
dialektform for 'hanser), grek. fcften,
sanskr. Ininsä-, hahsT, osv. ; allmänt ieur.
ord, liksom t. ex. and; i urindoeur. väl
ännu betecknande vilda gåsarter. På
en enklare stam gan- tyder mlty. ga/j/e
osv., gaskarl, o. ags. gandra ds. Allmänt
fort i ill ie. roten ghan, gapa (se g an);
osäkert. — Ha en gås oplockad med,
motsv. i da. o. eng. — Gås ögon, om
citationstecken, jfr da. gaaseoine, ty,
gänsefusschen o. gånscciugcn i samma
betyd. — Jfr Gäsene.
gåta, fsv. gata = isl. gata, da. gaade,
bildat med avljud till fsv. gceta, gissa,
egentl.: få fatt i; se gissa, gitta, för-
gäta. Jfr likbetyd. sv. dial. gissan n.
Håls. — I västgerm. språk brukas i stället
en avledn. av råda (förr bl. a. 'gissa' =
ty. valen ds.), t. ex. t}-, rätsel osv.
gåva, fsv. gäva = isl. gdfa, mlty.
gåue, ty. gabe, av germ. *gcébön; av-
ljudsform till germ. *gcban {= giva);
möjl. dock lån från mit}-.
gäck, nu vanl. i uttr. driva gäck,
där ordet numera uppfattas som abstrakt
(jfr narr), y. fsv. gcek, narr, dåre =
da. gjeek; från mit}-, geck ds., särsk. i
uttr. den geck driven = ty. geck; dunkelt.
gädda, fsv. gcedda = isl. gedda, i
vissa dial. även om torskarter; blott i
nord. spr., men där allmänt; förr vanl.
fört till gadd, men i stället möjl. med
Liden FUF 11: 135 f. att förbinda med
det lapska lånordet kaito, snarast då med
en germ. grundform "gaid-id-ön till ags.
gdd, spjutspets o. dyl., fin. lånordet
kaita, spetsig, kil. Grundbetyd, blir i
alla händelser densamma: med vassa
tänder el. spetsig mun, liksom i det väst-
germ. ordet för 'gädda', germ. *hakud-,
'hakid- (i ty. hecht osv.), till fhty. hec-
chen, sticka (se hake o. häckla), el.
eng. pike (till pik), mit}-, snök, jfr holl.
dial. snoeks, skarp (se snäcka 2), fra.
brochet (till broche, spett, se brosch)
m. fl. (t. ex. i kelt. spr.); jfr även ä. nsv.
o. sv. dial. snipa, gädda (se snipa).
gäl, jfr y. fsv. o. ofta även ä, nsv.
I (je(e)l, gottl. gail, ä. da. gceln, da. gcelle,
isl. gjglnar plur.; eng. gitts från nord.;
alltså en blott nordisk ordgrupp, som
dock synes representera två skilda ord-
stammar, germ. get- o. gil-. Isl. gjotnar
har av Wharton Etyma graeca ss. 132,
147 sammanställts med grek. khelyne,
läpp, käke. Fsv. get, gottl. gail, höra
väl samman med no. geil, smal väg ~
isl. gil, klyfta, osv. (se G il-) ; förhållan-
det till nsv. gäl är ej fullt klart; jfr
Noreen Sv. etym. s. 36, Tamm Etym.
ordb. s. 260.
gälbgjutare, 1758: gelb-, 1779: gjälb-,
förr även g(j)äl(l)-, t. ex. 1764: gäl-,
efter ty. gelbgiesser o. It}', gätgéter, egentl. :
gjutare av gul metall, till ty. gelb, liv.
gäl, gul (se d. o.).
gäld, med 3Tngre d, av y. fsv. gia>l,
ä. fsv. giueld n., betalning, skuld = isl.
gjald, got. gild, fhty. gett (ty. geld,
pängar) osv.; av germ. "gelda-, egentl.: be-
talning (jfr gäll 1); till vb. gälda, från
fornspr. upptaget lagord, fsv. giwlda,
betala, y. fsv. giaella med andra avledda
betyd. (— gälla 1) = isl. gjalda, got.
gildan, ags. geldan (eng. yield, pre-
stera m. m.) osv.; med något osäker
anknytning till ir. gell, pant, grek. tclthos,
avgift (i så fall: *glÅheldh-) m. fl.; knap-
past däremot, av fonetiska skäl, besl.
med grek. opheilö, är skyldig. Fslav.
zléd-, betala, är väl germ. lån. — Gäl-
denär, y. fsv. gieldencer (långivare) =
ä. da. gieldener (gäldenär); ej i mlty.;
kanske därför bildat efter fsv. skyldencer,
långivare, liksom borgenär efter gäl-
d e n ä r.
1. gäll, präst-, pastorat, fsv. giadd,
prwsta-, motsv. i ä. da. = gäl d, betal-
ning (till präst), sedan om det område
som ger prästen inkomster.
2. gäll, hane-; tvetydigt: till ä. nsv.
hönsegäld, till fsv. gaild f., egentl.
vbalabstr. till gala, germ. *galdi- (upp-
visat i betyd, galenskap), el. ä. sv.
hönsegälle n., fsv. hönsgalla, varav åt-
minstone det senare hör till det besl.
galt- i gallskrika. Jfr isl. hanagalan
o. hangaldr.
3. gäll, skarpt ljudande, Columbus
1674 = isl. gjaltr, jfr mlty. adv. gclle,
högljutt, till gälla 1.
gäll
215
gärs
4. -gäll, i bäver gäll, se d. o.
1. gälla, nu f , skälla, fsv. gtvlla st. vb
= isl. gjalla, gella, fhty., ags. gellart
(ty. gellen, eng. yell) osv.; ej i got.; av
germ. *geln-; se gala o. gall 2.
2. gälla, snöpa (väsentligen ett göta-
ord), fsv. gcella, gödda = isl. gelda, da.
gcelde; blott i nord. spr., men där all-
mänt (eng. geld väl från nord.; enl. M.
Förster Arch. f. d. St. d. n. Spr. 191 1, s.
46 dock inhemskt, men påverkat från
nord.); avledn. av gall 1, ofruktsam.
3. gälla, angå m. m., y. fsv. g(i)cella,
biform (med // av Id) till gälda, betala:
sedan bl. a.: inbringa, vara värd (det
gäller livet alltså: den inträffade situa-
tionen är värd lika mycket som livet),
angå; liknande betyd, i ml ty. gelden o.
ty. gelten, som kunna ha inverkat. Jfr
(lik)giltig.
gäms, stenget, Var. rer. 1538: gämss,
från ty. gemse, av fhty. gamiza; sannol.
romanskt lån: fra. chamois, ital. ca-
mozza, från lat. camox 448 e. Kr. Much
ZfdA 42: 167 f. Väl ett alpord av icke
indoeuropeisk upprinnelse; jfr bock.
Annorlunda t. ex. Torp Spr. hist. Stud.
tilegn. Unger s. 188 (: gum se osv.);
jfr härtill Liden KZ 40: 260.
gänga, skruv-, äldst i plur.: 1707
gånger, 1752 jängor, Sahlstedt 1773 blott
gungor — da. gccnge; med nybildad sing.,
från ty. gänge, pl. till gang, egentl.: gång.
-gängare, från mlty. -ganger(e), ty.
-gånger, till gang (= gång); t. ex.
fotgängare, y. fsv. folgamgere jämte
-gangare, om fotsoldater; se f. ö. par-
tigängare, rorgängare.
1. gänglig, 1769, för ä. nsv. gängloi,
jfr sv. dial. gängla, lång, smal kvinna, ä.
nsv., sv. dial.: stylta (fsv. gamgla möjl. :
träsko el. träben), sv. dial. gångla,
bygga löst o. gängligt, gå osäkert, samt
gingla, vackla; med avs. på det när-
maste grundordet flertydigt; i alla hän-
delser av en /-bildning till gänga ( =
gånga).
2. -gänglig, ä. nsv. -gängelig, från
mlty. -genklik, ty. -gänglich ; även en-
kelt, t. ex. O. Petri, i betyd.: gängse,
liksom i ä. da., no., mlty.; avledn. av
gang (= gång), i förgänglig, ound-
gänglig (se (1. o.), tillgänglig.
gängse, fsv. gamgse, jfr da. gcengs;
till fsv. gamger = isl. gengr, mlty. genge,
fhty. gengi (ty. gång), ags. genge, av
germ. *gangia-, möjlighetsadj. till gänga
(gånga): som kan gå (bildat såsom t.
ex. -fcenger i fåfäng); jfr även isl. al-
gangsa, överallt rådande, ofgangsi, över-
handtagande; f. ö. till bildningssättet
flertydiga former; jfr bröstgänges.
gärd, fsv. g&rp, görande, vad som
utgöres, utskyld = isl. gerd, da. gwrd,
i gwrde, i görningen, av urnord. 'garwipö,
abstr. till göra; med sin egentl. betyd,
kvar i åtgärd o. konkret väl även i
huvudgärd, där dock betyd. -utveck-
lingen är oklar, kanske: anordning för
huvudet.
gärda, fsv. gcvrpa = isl. gerda, av
urnord. *garöian, avledn. av gård, in-
hägnad. — Gärde, fsv. gwrpe, gärds-
gård, inhägnat jordstjcke = isl. gerdi,
da. garde, till samma gård; möjl. dock
ej alldeles samma bildningssätt för de
båda betyd. Gärdet är uppgivet, t.
ex. i Dalins Arg. Jfr mellangärde.
— Gärdsel o. gärds le, fsv. gcerpsl,
gaupsle, motsv. i (ä.) da.; no. gjerdsl; av
urnord. *gardisla- n., resp. *gardislia n.,
till gärda. — Gärdsgård, 1520-t., väl
till gärdsel, motsv. ä. nsv. gärslgård
(jfr skärs eld av fsv. skwrsl-elder)-, gär-
desgård däremot av fsv. g&rpisgarper,
med motsv. i no., till gärde. Tamm
Etym. ordb. — Gärdsmyg, Sv. Nilsson,
enl. Tamm av ä. "gärdselsmgg; jfr f. ö.
da. gjwrdesnuitte, ty. zaiinschliipfer; i
sv. dial. bl. a. Thomas i gärdet.
Gärdslösa, se -lösa.
gärna, fsv. giarrna = isl. gjarna, da.
gerne, fsax., fhty. gerno (ty. gcm), ags.
georne; adv. till germ. adj. *gema- (fsv.
gicern osv.); jfr finska lånordet kernas,
'promptus'; med n-sufflx till ie. roten
gher i begära, lat. horior, uppmanar,
grek. khairö (av * ghdriö), gläder mig
(se körvel), sanskr. hdryati, begär
(m. m.), osv.; jfr gir ig.
gärning, fsv. gärning = vnord. ger-
iung(r) f. o. m., allm. nord. bildning till
g Ö r a .
gärs, gers, fisk, Acerina cernua, 1639:
gersz, 1600-t. även girs (jfr familjenam-
net Girs: Aegidius Girs, historieskrivare).
Gäsene
2
16
Göinge
jfr no. gjors, gös. Enl. Noreen Sv. etym.
s. 21 av ett urnord. *gairs-, till isl. geirr,
spjut, osv. (se Gerhard, gissel); alltså
egentl.: tagg(fenig) fisk Annorlunda
Liden PBB 15: 508 f. : ie. ghcrs-, vara
styv el. sträv, i lat. horreo, stelnar, står
i vädret, osv., en härledning, som dock
icke förklarar e- o. i- vokalerna i sv.,
medan å andra sidan den förra icke är
fullt tillfredsställande från ordbildnings-
lärans synpunkt. — I båda fallen med
samma betyd. -utveckling som i ab-
borre.
Gäsene, härad i Vgtl., fsv. Gaisene,
GcFsini, till gås o. fsv. vin, betesmark
(se f. ö. Väne o. SOÄ 6: 1 f.); med
i-omljud i första ledens stamstavelse
såsom i K älven e till kalv osv.
gäspa, fsv. o. ä. nsv. gespa, ä. nsv. o.
sv. dial. även gispa = isl. geispa, da.
gispe; förr även: gapa; med -sp- av -ps-
(såsom sannol. i rispa); av germ. *gaip-
sön; till isl. geipa, prata, egentl.: gapa,
avljudsform till gipa, se d. o. Eng.
gasp är flertydigt. — Med avs. på -i- av
äldre é jfr da. f riste (se fresta) o. sv.
gnista.
gäst, fsv. gcesler — isl. gestr, da. gcest,
got. gasls, fsax., fhty., ty. gast (= gast
1, matros), ags. giest, främling, gäst; av
germ. "gasti- = ie. "ghosti- i lat. hostis,
fiende (egentl.: främling), fslav. gosti,
gäst; jfr lat. hospes, gästvän, av "hosli-
potis, egentl.: gästherre (se despot). —
Gästabud, fsv. gcestabudh, motsv. i isl.,
da. o. ty.; till budh i betyd, 'inbjudning'.
— Gästgivare (i ä. nsv. även 'gästfri
man'), y. fsv. gcestgivare, i Krist, lands-
lag, motsv. i da., jfr ty. gastgeber; tidi-
gare: fsv. hcerbcergare. — Härav vb.
gästa, fsv. gcesia; ipf. gåste, sup. gäst,
ännu under 15-1600-t. Isl., fsv. gista med
analogiskt i.
Gästrikland, fsv. Gestrikaland(ia) 1253,
sammansatt med gen. plur. av folknam-
net 'gcestrikar (jfr y. fsv. tillnamnet
gestrekie), sannol. bildat av y. fsv. by-
namnet Gestereke, nu Gästre i Simtuna
hd Uppl., från vilket håll den fasta be-
byggelsen av landskapets inre delar s}mes
ha utgått. Senare leden: 'ekskog o. d.'
hör till ek, o. den förra är möjl. besl.
med lty. geest f., hög o. torr (sand)-
terräng över sankare mark. Nordlander
Hist. tidskr. 1913, s. 212 f., Lindroth
NoB 1: 138. — Nsv. gästrike kan vara
den gamla folkslagsbeteckningen, men
också bero på yngre ellips från land-
skapsnamnet. — Gästring är väl en
analogibildning efter hälsing; den före-
ligger i gen. plur. i Gestringaland O.
Petri Kr.
gata (dialektord), vakta, fsv. gceta,
vårda, giva akt på = isl. gcéta, no.
gjceta ds., ffris. geta, upprätthålla, iakt-
taga; avledn. av ett ord motsv. nisl.
g åt f., no. gaat n., uppmärksamhet,
tillsyn; avljudsbildning till fsv. gceta st.
vb, omtala, gissa, få — isl. geta (se
gitta). Jfr under örngott.
gäv, nu: ypperlig, väl från fornspr. ;
fsv. gcever, gångbar, fullgod, utmärkt =
isl. géfr, da. gcev, m\ty. gébe, ty. gäbe
(i gang und gäbe), av germ. *gcebia-,
möjlighetsadj. till giva: som kan givas,
som duger till betalning o. dyl; jfr i
fråga om bildningen under häv.
Gävle, fsv. Gcefte, Gefla, innehåller
ordet gavel; antingen direkt el. genom
förmedling av namnet på Gavteån ; sannol.
med Nordlander Ymer 1907, s. 49 f.,
NoB 1: 78 av ä. 'Gaftvin (till vin, äng),
med i-omljud = no. Geflin.
[gö, skälla, göla, tjuta, sv. dial., se
under skälla.]
göda, fsv. göpa, göra god el. bättre,
i sht göda = isl. géÖa, da. gode (om
jord), motsv. mhty. gueten, göra god,
begåva; av germ. 'gödian, avledn. av
god. — Härtill sZ-avledn. gödsel, fsv.
göjjsl; den moderna uttalsformen gossel
redan åtm. I. Erici 1642.
Gödecke, familjen., från lty. =, egentl.
förnamn o. kortnamn med diminutiv-
suffixet -ke till förnamn på God-; jfr
Gottfrid. Vanlig lågtysk familjenamns-
typ; jfr Höpken, Jahnke.
Göinge, härad i Skåne, fsv. Gydhingce
(hceradh), egentl.: Gydingarnas härad,
alltså ett gammalt, ätte- el. folknamn,
(formellt identiskt med ty. Göttingen),
fsv. ggdhingar, göingar, bildat med av-
ledn. -ing, jfr Kon ga, Lös ing, Me in-
ni ing samt under -inge. Se f. ö. förf.
Ortn. på -inge s. 41, Lindroth Fornv.
1911, s. 183 f., M, Oisen Indskr. med de
göjemånad
21
7
göra
asldre runer s. 611 n. 4. (1917). Om
andra häradsnamn med annat bildnings-
sätt, men samma betydelse se Kind 1.
göjemånad, februari, Var. rer. 1538:
göyomånat, 16- o. 1700-t. även göja-,
motsv. no. gjo f., nymånen näst efter
»torre» (jfr sv. torsmånad), slutet av
februari o. större delen av mars, isl.
göi; av formen att döma en urgammal
bildning. Snarast med Bugge Ark. 4: 127
av en böjning göi, gen. sg. "gåjar, av en
germ. stam *gö-, av ä. *gjö (liksom ty.
gestern till gjes-, se går), till grek. khiön
f., snö, i avljudsförh. till lat. hiems, vin-
ter (*ghiem-); alltså: snö- el. vintermånad.
gök, fsv. göker = isl. gaukr, da. gog,
mlty. gök, fhty. gouh (ty. ganch), ags.
géac; allm. germ. ord (dock ej i got.);
germ. "gauka-; av fågelns läte, liksom
sv. kucku, gucku, ty. kuckuck, lat.
ciiculus osv. (samtliga sinsemellan obe-
släktade). Betyd.: skälm, lusligkurre
finns även i ty. — Gök, dryck av kaffe
o. brännvin (el. konjak), intogs förr tidigt
på morgonen, o. uttr. är en förkortning
av en sup för göken, dvs. (på fas-
tande mage) till skydd mot den skadliga
inverkan av gökgället, i anslutning till
en även i Danmark samt bland lappar
o. finnar förekommande folktro; hos
lapparna gäller denna uppfattning även
åtskilliga andra läglar. Se Lidén Spr.
o. st. 6: 95 f., Wiklund 6: 249 f., S. Drake
Västerbottenslapparna (osv.) s. 265 f.
— Gök ty t a el. -t i ta, Jynx torquilla,
Linné: giöktyta el. -tyda; stundom i ä.
sv. även -tilta; efter fågelns genom-
trängande rop ty, ty osv. el. ti, ti. Sv.
dial. göktieta Uppl. synes utgå från ett
-tétta, en tredje beteckning av fågelns
läte, som dessutom återgives med wid,
wid, jfr sydty. namnet wid-wid. Efter
göken har fågeln fått sitt namn som
förkunnare av dennes ankomst ; jfr eng.
cuckoos foolman o. den finska benäm-
ningen, som betyder 'gökfi cka'
gol, y. fsv. gööl Cod. Ups. C. 20, av ett
fsv. *gyl, motsv. fi. lånordet kulju, av ur-
nord. *guljö-, jfr mhty. giille, pol, mlty.
gole, sump; möjl. en parallellbildning af
stammen gul' till gil-, gap, i isl., no. g il
n. (varav no. gyl, gjol), klyfta, av germ.
*gilja- (se Gil-). — Minnen av yö-stams-
böjningen kvarleva i de sydsv. ortnamnen
Göljahult (allmänt), Göljemåla, Göl-
jary d.
gömma, ännu Bib. 1541 i betyd, 'be-
vara, skj^dda', fsv. göma, ge akt på,
iakttaga, bevara, draga försorg om för-
vara = isl. geyma, ungef. ds., fda. gonue
(da. gjemme, förvara) = got. gaumjan,
ge akt på, fsax. gömian, fhty. goumen,
goumön (ty. dial. gäumen, gaumen,
vakta), ags. gieman; f. ö. med något
skiftande betyd.; avledn. av isl. gaumr
m., gaum f., uppmärksamhet, fsax. göma
{., undfägnande, fhty. gouma, uppmärk-
samhet m. m., ags. gicme, omsorg;
ni-avledn. av roten i isl. ga, rikta sin
uppmärksamhet på, märka, hysa vörd-
nad för, av germ. "gaiven, motsv. fslav.
govéli med roten i pregnant betyd., om
religiös dyrkan (lat. favére, gynna, däre-
mot osäkert). Grundbetyd, av gö m ma
är alltså: ge akt på > bevara > förvara,
gömma > gömma undan, dölja. Jfr
Persson In dog. Wortf. s. 729 med litte-
ratur. Annorlunda om isl. gå dock bl. a.
Björkman Nord. stud. s. 169. — Jfr ä.
nsv., fsv. siälagömare, själasörjare.
göpa, sv. dial., lodjur, y. fsv. göpa
P. Månsson s. 478 — isl., no. gaupa,
möjl. besl. med ags. géopan, sluka; se
göpen. — Ingår i ortn. Göphult Hall.,
Göpås(en) Bohusl., Vgtl., Vrml.
göpen, håligheten i den krökta han-
den, fsv. göpn — isl. gaupn, 1 ty. göps
(plur.), fhty. goufana f.; med bif. gottl.,
no. gaukn; besl. med géopan, sluka
o. d., no. gop, djup, jfr litau. ziupsnis,
göpen, som mått för mjöl o. d., Persson
I ii dog. Wortf. s. 835, ytterst till roten
glui, gapa; el. med ags. géap, krokig, lett.
gubt, böja sig, till ie. roten gub, kröka sig,
jfr betyd. -analogier hos Liden Armen.
Stud. s. 120, H. Petersson Heterokl. s. 79.
göra, fsv. göra (-cc-, -io-) = isl.
g0i(v)a, ger(v)a, da. gore, göra ~ fsax.
garuwian, gerwean, bereda, göra färdig,
mlty. geruen, fhty. garawen ds., mhty.
gerwen (ty. gerben), garva (se d. o.), ags.
gearwian, göra färdig, bereda; av germ.
"garwian, avledn. av germ. adj. *garwa-
(urnord. även *gar(w)u-, 'garwia-7) =
fsv. gor, gör, isl. gorr, gorr, fsax., fhty.
garo (ty. gar), ags. gcaro, färdig, beredd
Göran
218
göt
= norrl.dial. gctrv, djärv. Av omstritt o.
dunkelt ursprung. Säkerl. icke att, så-
som stundom skett, sammanställa med
san skr. karömi, gör. Snarare, med Kauff-
mann PBB 20: 530 f. m. fl. bildat med
prefixet gra- av det (ungef.) likbetydande
adj. "ariva- — isl. prr, färdig, snabb,
fsax. aru, ags. earo, beredd (möjl. till
grek. arariskein, foga samman). Enl.
Falk-Torp (under gjorc), Torp (under
gjcrast) betyder grundordet egentl. 'jäst'
med ungef. samma bet}rd.-utveckling
som sanskr. pakvd-, kokt >- mogen >
färdig, alltså besl. med en del germ.
ord för 'jäsa, jäst' såsom ä. nsv. göras
(jfr o. 1645: ogiordt spijsööl), ä. da.
gieres, sv. dial. göras, no. gjerast, da.
gare, ty. gärcn, jäsa, isl. gerd, jäsning,
jäst, till en ie. rot ghlXer, vara varm
(möjl. i lat. formus, varm, grek. thermös
ds., som dock ofta föras till varm),
liksom t. ex. ä. nsv. bärma, da. b&rme,
jäst, lat. fermentum till roten i lat. fer-
vere, koka, eller jäst till roten jes ds.;
jfr gorr. — I de västgerm. språken har
den speciella betyd, 'göra färdig' beva-
rats; i de nordiska språken förekommer
av verbet blott den allmänna 'göra', i
vilken ordet utträngt det samgerman-
ska 'dön (= eng. do, ty. tan osv.; se
dåd). — Göra en mygga till elefant,
motsv. i da.; i t. ex. spanskan i stället:
göra en loppa till kamel (hacer de una
pulga un camelo). — G öromål, Sere-
nius 1741 osv., ombildning (väl efter
klagomål o. d.) av äldre göremål
1696 o. vanligt under hela 1700-t. (un-
der senare hälften vid sidan av göro-),
ännu hos Moberg 1815, ävensom göra-
mål 1727, Serenius 1734, o. görmål
(gi-) Dalins Arg. 1734 (jämte göremål;
i senare upplagan utbytta mot andra
ord); väl bildade direkt till infin.
göra.
Gröran, mansn., äldre lörian, y. fsv.
läran (jfr nedan), väl från lty. (jfr
Jörgen), avledn. av Georgius (= Ge-
org), motsv. lty. Yurg; jfr de etymo-
logiskt identiska, från mlty. härstam-
mande fsv. furian (= mlty.) o. Yrian,
Örian (av mlty. *Jiirian). Jfr Kock Sv.
ljudhist. 2: 393. Enl. Noreen V. spr.
3; 233 dock troligen från fsv. Iorund,
liksom nsv. Håkan motsvarar fsv. //ö-
kun. I enskildheter dunkelt.
gördel, motsv. fsv. -giurdhil, bruten
form av "gyrpil (jfr gjorda) = isl.
gyrÖill, lty. gördel, ty. giirtel osv. (utom
1 got.), av germ. *gurdila-, nomen instru-
menti på svaga rotstadiet till germ.
"geröan (se gjord(a)).
1. gös, fisk, Lucioperca, 1530 o. an-
nars stundom under 1500-t.: göss, f.
ö. gö(ö)s, motsv. vissa sv. dial. gys, fsv.
gius (gyus), fda. gys; jfr fin. kuha, av
"kuza-, av *gusa- (?), o. ty. giesen, Cypri-
nus cephalus; till stammen i isl. gjösa,
forsa fram ~ mhty. giise, flöde; namnet
väl på grund av att fisken plägar spruta
ut den luft han insupit (dock ej karak-
teristiskt ensamt för gösen !). Ehrismann
PBB 18: 229. Förhållandet mellan de
nord. formerna är f. ö. oklart. Jfr
gös 4.
2. gös, tackjärnsstycke, Bisingh 1671,
U. Hiärne 1687; inkommet med vallo-
nerna, från fra. gueuse; dunkelt; enl.
somliga i sin tur från ty. guss, smält
järnklump, egentl.: gjutning. Jfr göt
2 o. gös 4.
3. gös, flagg på bogsprötet, 1719:
Konungens Giös = da. gjos, från holl.
geus; osäkra tolkningsförslag.
4. gös i en dum gös, dum som en
gös, t. ex. dumma giösar 1741, jfr: så-
dan skadlig giös 1732 o. sv. dial. jöser,
opålitlig person. Olika tolkningsförslag.
Sammanställt med gös 1, jfr dum som
en flundra, torsk osv.; med gös 2,
alltså 'klump', o. med Jöns i dummer-
jöns (med bortfallet n, jfr Jösse). Se
Hjelmqvist Ark. 16: 177 f., 18: 128 f.,
o. förf. 1600-t.:s sv. s. 35 med där cite-
rad litteratur. Sannolikast sjuies vara
att ehuru tydligen ordet tidigt ställts i
samband med fisknamnet, det egentliga
ursprunget, särskilt av språkprovet frän
1732 att döma, dock är ett helt annat.
Mot att gös 2, tackjärnstycke, här
skulle ingå talar emellertid detta ords
sena uppträdande i svenskan ävensom
den rätt folkliga karaktären av vissa
hithörande ord och uttiyck.
1. göt el. göte, folknamn, fsv. göte,
vanl. plur. götar, om väst- o. östgötar,
i VGL särskilt om de förra = isl. gau-
habit
219
hafsa
lar, motsv. ags. géatas Beowulf, Proco-
pius: gavtoi; i avljudsförh. till vissa
forngerm. namn på goter, gutar (gottlän-
dingar) o. stundom även götar: fsv.
gutar (-o-), isl. götar, ags. gotan plur.,
Plinius: gutoncs, Tacitus: gotones. Av
omstritt ursprung. Numera ofta härlett
av ett gammalt namn på Götaälv el.
någon del därav (Trollhättefallen), *Gaut,
isl. Gaulelfr, där då gaui- enl. Tamm
m. fl. skulle betyda 'utflöde' resp. 'fors
el. dyl.', till gjuta; liksom gutar (o.
goter) analogt tolkats såsom ytterst
hörande till ett likbetydande gut- el.
med Lindroth NoB 2: 75 f. till ett flod-
namn Gnt- (förr Guteån, nära gården
Gute på Gotland, vartill då närmast
Gotland). Häremot talar dock i sin
mån bl. a., att likheten mellan namnen
på dessa närbesläktade folk i så fall
bleve rent tillfällig. Snarast betyder
götar o. gutar (goter) 'män' (till
gjuta) med ungef. samma betyd. -utveck-
ling som grek. drsén, manlig, pers. arsan,
man, till roten ers, väta, utgjuta (jfr
orne); se förf. Ark. 19: 13S o. där ci-
terad litteratur. Isl. gautar o. gotnar,
män, krigare, i poetiska omskrivningar
(kenningar) utgå dock från de resp.
folknamnen. Göta älv innehåller i så
fall genit. plur. av detta folknamn; jfr
Ark. 25: 199, 351. — Vanligt i person-
namn, t. ex. Algot, Gustav; jfr även
gudanamnet isl. Gauir, om Oden = got.
*Gauts (hos Jordanes skrivet Gapt), ags.
Géat. — Götes konung, P. Svart Götis
k., i denna form lånat från den äldre
danska konungatiteln (liksom också Ven-
des), genit plur. till göt, motsv. det in-
hemska götas, t. ex. O. Petri, med
analogiskt s av fsv. göla (jfr ovan);
ingående i den svenska konungatiteln
från o. med Magnus Ladulås o. (med
lat. form) Karl Sverkersson.
2. göt el. göte n., gjutet järn- el.
stålstycke; till gjuta; f. ö. flertydigt;
jfr y. fsv. göte, gjutning, o. lty. göt(e) ds.-
Göteborg, från 1619, efter Göta älv;
bildat efter mönstret av äldre namn på
-borg.
H.
habit, Petreius 1615: 'vthi Polensk
habijt' = ty., från fra. — , dräkt, från
lat. habilas m., egentl.: utseende, håll-
ning o. dyl., till habere, hava, hålla.
hack, i uttr. i h. och häl, h. i häl
Linné 1747, från lty. hacke, häl (varav
ty. hacke(n)); antagl. besl. med hake;
jfr t. ex. häl till stammen hank- med
likn. betyd.
1. hacka, vb, fsv. hakka = no.; da.
hakke; väl från mlty. hakken (= ty.)
= ags. haccian (eng. hack) ; jämte sbst.
1. hacka, Var. rer. 1538 = no. hakka;
da. hakke; från lty. hack(c) = ty., osv.;
sannol. besl. med hake; bildningssättet
f. ö. flertydigt.
2. hacka, lågt spelkort, 1768 ('hackor
och kort'), efter lty. plur. backen ; egentl.:
hackmat o. dyl., till mlty. hack(c) i
denna betyd., jfr hackmack, värdelöst
skräp, pack ; till föreg. — Icke sällan
även om pängar, jfr Wennerberg: hundra
banko är en hacka,
hackspett, ä. nsv. hackespett 1640 o.
hackspi(j)t Bureus Suml. o. 1600, 1649,
jfr isl. spceir, no. speil(a), da. sp&tte, — -
fhty. speht (ty. specht), mlty. specht
(eng. speight från ty.); med f-avledn.
att döma av fht}'. spéh ds. (> ffra.
espechc); säkerl. besl. med lat. spica,
ax, spiculum, spets, gadd, till ie. spi-,
vara spetsig, i spik osv., jfr (utan s-)
lat. picus, hackspett; namnet alltså efter
den långa spetsiga näbben. Annorlunda,
men osannolikt, Much ZfdW 2: 285: till
da. spwtle, fläck (se spätta), alltså: den
fläckiga. Sammanställningen med ty.
spåhen osv. (se speja) är oantaglig. —
En variant är hackspik, jfr ty. dial.
g ru. nspeich , gröngöling.
hafsa, 1676: hafs' med munnen (dial.),
Spegel 1712 i betyd, 'rycka till sig' =
no. (även hapsa), jfr sv. dial. habba ds.
o. lty. happen, nafsa; antagl. rätt unga
bildningar av imitativ natur, av samma
art som slafsa o. si a b b a, där man
220
hal
knappast kan säga, att det ena ordet
är grundord till det andra. — Härtill
bl. a.: sbst. hafsa Dalins Arg., hafser
Lind 1745), adj. hafsig 1741 (Spegel
1712: hafsot: owårlig). — Vid sidan av
hafsa står liamsa liksom slafsa o.
slam sa; jfr även fnbbla o. fumla.
[hadd, sv. dial., hank, grytkrok, se
under kedja].
hage, fsv. haghi, stängsel, inhägnad
betesmark, hage = isl. hagi, inhägnad
betesmark, da. have, trädgård, mlty.
hage, häck, gärde, ags. haga, inhägnad,
trädgård (eng. haw), av germ. *ha%an-
m.; jfr fsv. hagh, sv. dial. hag n., in-
hägnad, o. fli ty., ty. hag m. ds.; från
germ.: fra. haie, häck (se haj 2). En
jö-avledn. av germ. hag- ingår i lånor-
det häck Av omstridd härledning; möjl.
besl. med det ytterst från kelt. här-
stammande kaj (se d. o.), ävensom med
sanskr. kaksä, gördel, ringmur; se Po-
gatscher Prager Stud. 8: 84 a. 2. — Jfr
hag torn 2, hägn o. häxa.
hagel, fsv. haghl = isl. hagl n.;
mlty. hagel, fhty. hagal (ty. hagel), ags.
hagol, h&gel (eng. hail), i vgerm. spr.
m.; av germ. * hagla- = ie. "kaghl- i
grek. *kåklos, varav dimin. kakhléx, liten
sten, vilket alltså vore grundbetyd, i
hagel, jfr fsv. haghlsten, hagelkorn
(motsv. i isl. o. ty.).
hagtorn, y. fsv. haglorn — isl. hag-
porn, fsax. haginthorn, mhty., ty. hage-
dom, ags. haig- el. haguporn (eng.
hawihorn); av fsv. hagh, inhägnad, o.
fsv. porn, tagg (se lik torn o. torn 1);
alltså: taggväxt, brukad till häck; se
häck 1.
1. haj, fisk, 1674: then Fisk Hagen,
1685: haije; från boll. haai (;> ty. hai
osv.), i sin tur från nord. språk ; jfr isl.
hår (med nasalvokal), sv. dial. hå Boh.-l.,
haj; väl egentl. = isl. här, årtull, sv.
dial. hå; enl. Lidén Upps.-stud. s. 90 f.
germ. "hanha-, motsv. sanskr. canku-,
spetsig påle, men även: ett visst vatten-
djur; i så fall med en betydelseöverfö-
ring från 'påle, träkloss, käpp o. dyl'.,
som är ytterst vanlig i fisknamn. En
avledning av "hanha- föreligger i sv.
dial. hål, träplugg = fsv. ha>l, isl. héll,
påle Chanhila-). Då emellertid den
germ. roten hanh- synes haft grund-
betyd, 'vara spetsig, hake o. d.', kunde
oekså tänkas, att fisknamnet syftade ej
på kroppsformen el. dyl. utan på de
spetsiga tänderna (jfr gädda).
2. haj el. hä, dubbel rad, häck, av
fra. haie ds., i sin tur från germ. (se
hage).
3. haj, adj., förskräckt, Spegel 1712,
jfr finl. hajji ds.; möjl. av finskt urspr.
(jfr Saxen Sv. lm. XI. 3: 120) el. kanske
att föra till ä. sv. haj ss. interj., t. ex.
Kolmodin Qv-sp., Almqvist. — I äldre
tid någon gång attributivt, t. ex. en
haj natur Hallman; 1706: haij vid,
rädd för.
haka = fsv., isl. = da. hage; nära
besl. med hake 1; alltså: kroppsdel
som har form av en hake; ett spec.
nordiskt ord. I västgerm. spr. betecknas
däremot hakan med det ord (motsv.
ty. kinn), som i nord. spr. o. got. be-
tyder 'kind'. — lä. nsv. stundom även
hake = finnl.
1. hake, fsv., nisl. haki — da. hage,
fsax. hako, ags. haca, av germ. "hakan-
m.; i avljudsförh. till fhty. hako, håggo
(ty. haken) o. ags. höc, hake (eng. hook),
mlty. hök m., krok, samt isl. hékja
("hökion), krycka; jfr lett. kegis, krycka.
— En avledning av denna stam är
germ. "hakid- osv. (ty. hechl); se gädda.
2. hake i mässhake, 1640, ombild-
ning av ä. messhakel, fsv. massiihakul
— fno. messuhpkiill, da. messehagl, till
fsv. hakul, ä. nsv. hakel ds. = isl.
hykull, kappa, got. hakuls, fhty. hahhul,
ags. hacele, med avledn. isl. hekla (=
isl. vulkannamnct Hekla); ovisst urspr;
kanske snarast betecknande ett djur-
skinn, besl. med fslav. koza, skinn, av
*kozia, avlett av koza, get, urbesl. med
o. i avljudsförh. till dimin.-bildn. germ.
"hökTna-, ung get (i mlt}T. höken, ags.
héccn). Jfr rödhake.
Hakon, mansn., från fornspr. (fno.)
upptagen form; jfr (det inhemska) Hå-
kan.
hal fsv., ä. da., med ljudhistoriskt
dunkelt å, motsv. isl. håll, no. haal,
fhty. håli; väl urspr. 'frusen', jfr holl.
hal n., tjäle, o. litau. szålti, frysa osv.;
härav 'glatt' (jfr ags. hélig, opålitlig).
hala
221
hals
— En reduplicerad bildning av samma
rot är isl. héla, rimfrost, av germ.
'hihlön: sanskr. cicira-, köld, frost. —
Jfr halka.
hala, som sjöt. slutet av 1600-t., =
isl., no. = da. hale, \ty., holl. hälen
0> fra. haler) i betyd.: hala (i slit. som
sjömansterm) = fsax., fhty. halön i
allmännare betyd.: draga el. rycka till
sig; med varianter fhty. holön (ty.
holen); dunkelt; har bl. a. samman-
ställts med armen, khalem, samla ihop,
rycka upp. — Samma ord som hala,
dröja, 1587 (i hala ut på tiden o.
dyl.) o. förhala samt ä. nsv. hala,
hämta, NT 1526, o. draga, G. I:s reg.
m. fl.
Hälen, sjön., även i sammans. t. ex.
Lång-, ett jämförelsenamn av fsv. hali
m., svans, stjärt = isl. = da. hale, av
germ. *halan-; besl. med grek. kclon,
pil, o. möjl. sanskr. ealå-, pil.
1. hall, häll, klippa, poet., dial. o.
i ortnamn (t. ex. Halland, se d. o.,
Halleberg), fsv. hal, hall- f. (o. m. ?),
motsv. isl. hallr, got. hallas, av germ.
*hallu- — ie. *kolnu-, besl. med litau.
kdlnas, berg, o. lat. collis, kulle, till ie.
roten kel, höja sig i lat. celsus, uppskju-
tande, hög, osv. (jfr excellens); se
häll, holme, hylla sbst. — Med avs.
på bildningen jfr hatt (av ie. *kadhnu-)
o. vante.
2. hall, i byggnad; i betyd, 'sal' från
fornspr., i den gamla betyd, av lokal
för besiktning o. stämpling av fabriks-
varor från ty. (kvar i hallstämpel, nu
bl. i överförd bem.), i saluhall o. dyl.
väl även från ty., i betyd, av rumslik-
nande tambur från eng., fsv. hal-, hall
(snarast självt lån från isl. el. mlty.) =
isl. holl, fsax., fhty. hälla (ty. halle),
ags. heall (eng. hall), fem. ( > fra. halle);
i forntiden: stor sal el. byggnad bestå-
ende av en sådan. Germ. *hallö-, av
*halnö-, till ie. roten kel i germ. *helan,
dölja o. dyl. (ty. hehlen), lat. cella, förråds-
kammare, cell os\.; se f. ö. helvete,
ihjäl, hjälm, hål, hölja osv.
[hall, sv. dial., sluttande, se hälla 1.]
Halland = fsv.; jfr Jordanes 500-t.:
hallin, om inb}rggarna; till hall 1.
Halleberg, se hall 1.
halling", dans, från no. =, från Hal-
lingdalen (fno. Haddingjadalr).
hallo, se hallå.
hallon, blott svenskt ord, t. ex. Pe-
treius 1615, Franckenius 1638, jämte
hållon, hollon, o. 1635, 1640 m. fl.; jfr
sv. dial. hall- o. hållbär ds. Biformerna
hållon o. gottl. halde tyckas förutsätta
ett fsv. hald- (jfr hålla av halda), som
antingen (föga troligt) beror på något
slags ombildning, i vilkel fall den gamla
sammanställningen med hall 1 kan
upprätthållas ('bär från stenig mark');
el., sannolikare, med Noreen V. spr. 4:
85 n. 4 bör föras till ett *hald, backe,
Vernersk växelform till sv. dial., no.
hall ds., isl. hallr (jfr vb. hälla),
alltså egentl.: backbär.
hallucination, 1800-t. = ty., av lat.
halliuinälio, av dunkelt ursprung.
hallå, från lty. hallo; ljudhärmande;
jfr holla. Det vulgära h allo n., oljud,
larm, innehåller en äldre variant av
samma lystringsord. — Ett annat ord
är ty. holla, till holen, hämta; som det
synes, urspr. ett tillrop till färjkarlen.
halm, fsv. halmber, halmstrå, halm
= isl. halmr ds., da. halm, halm, fsax.,
fhty., ty. halm o. ags. healm (eng. halm),
strå; alltså samma betyd. -växling som
i sv. strå ~ ty. stroh; motsv. grek.
kålamos, rör (;> lat. calamus; jfr kal-
mus), fslav. siarna f., halmstrå ("kalmä
el. *kolmä) ~ lat. ciilmus, halmstrå.
halma, spel, från ty.; av grek. (h)alma
n., språng (till (h)allomai, hoppar, av
*salio-; besl. med lat. salire ds., saltas,
språng, jfr saltomortal).
Halmstad, stadsn., fda. Halmstadh,
möjl. egentl. 'halmupplag', till stad i
betyd, 'ställe' o. sålunda tillhörande ty-
pen Båstad, Ystad; se f. ö. -stad.
Jfr H a 1 m s ta d i Skåne, fda. Halmsladhe.
hals — fsv., isl., da., got., fsax., fhty.,
ty. = ags. heals (i eng. ersatt av neck,
se nacke, samt av ihroat m. m.), av
germ. *halsa- = ie. *kolso- i lat. collnm,
-as ds. (se de ko lie te rad, kol li o.
kyller); jfr fir. coll, hals (lån?); i öv-
rigt omstritt; snarast till ie. kllel, vrida,
i lat. coliis, spinnrock, osv.; jfr hjul,
kalesch, pol o. till betyd. -utvecklingen
fslav. vratu, hals, till vrutcli, vrida. —
hals ter
222
hammare
Som sjötenn: 'tag varmed ett segels
nedre hörn fästes', väl från lt}r. el. höll.
Om hals i ortnamn se Hälsingland.
— I äldre nord. o. andra germ. spr.
ofta som personbeteckning t. ex. fsv.
hardhcr hals (jfr hal sstarrig); även i
sammansättn. t. ex. fsv. knekehals, väl
egentl.: som sträcker på halsen (jfr k n e k),
ä. nsv. birhals (jfr ä. da. fyldehals, se
fyllbult), sv. gaphals, våghals, (=
da. vovehals, ty. wagehals). Jfr frälse.
— Hals över huvud, efter ty. hals
iibcr kopf, egentl.: med halsen över
huvudet; ombildat till iibcr hals und
kopf, varifrån da. over hals og hoved.
— Häl sstarrig, 1640, från ty.; till
starr, styv, stel (se starr); jfr ä. sv.
halsslyv i samma bet}rd., t. ex. Bib. 1541.
halster = fsv., väl = östfris. halster,
grovt bröd, som gräddas i glöd el. på
halster; möjl. en bildning på ie. -slro-
till roten i lat. calere, vara het (förf.
Ark. 7: 169). v. Friesens härledning
Spr. o. st. 1: 229: en bildning på -tro-
till germ. hald- (i hålla), alltså 'appa-
rat varmed man håller mat över elden',
passar knappast till det östfris. ordet.
1. halt, sbst., värde o. dyl., U. Hiärne
1687 (om malmarter); från ty. halt,
egentl.: innehåll; till halten — hålla;
egentl. = halt 2. — Härtill: -hal tig
= ty., i underhaltig osv.
2. halt, sbst., i sht milit., 1700
(neutr.); från ty. halt, uppehåll = halt 1.
— Såsom kommandoord, 1679, från ty.
imper. halt(e) till halten, hålla. Det
stundom tidigare uppträdande halt, håll!,
t. ex. Prytz 1622 är väl en inhemsk im-
perativform till hålla (växlande med
hålt).
3. halt, adj., fsv. halter = isl. haltr,
da. halt, got. halts, fsax. halt, fhty. halz,
ags. healt (eng. halt), halt, men i vissa
spr. även lam (i got. blott med denna
betyd.); av germ. * halta- = ie. *koldo-
i ryska koldyka, halt person osv.; jfr
f. ö. grek. kolos, stympad (se Hildur,
hull), el. kyllös, krökt, missbildad. Jfr
med avs. på betyd.-växl. lam. — Halte-
bolin k, skämts., enl. Lindroth Festskr.
t. Sdw. s. 124 av halte *boglinker, ursp.
om en häst, som linkar av skada i bo-
gen; jfr hästsjukdomsnamnet boghäl ta.
Därav vore det sydsv. haltebonick en
yngre variant. — Halta, vb = fsv. =
ags. healtian m. fl. Halta på båda
sidor i bildl. anv., efter bibeln 1 Kon.
18: 21: »Huru länge halten I på båda
sidor?» — Häl ta, halthet = no. helta,
avledn. på -iön (el. efter mönstret av
sådana), till halt; jfr fsv. ha>lli ds. =
isl. helti f., av germ. *halten-,
halv, fsv. halver = isl. halfr, got.
halbs osv.; allm. germ.; av *halta-; om-
stritt; säkerl. egentl.: kluven, besl. med
grek. skölops, spetsig påle, lat. scalpo,
ristar, skär, sanskr. klptd-, bl. a.: sku-
ren. — Urspr. betecknade ordet blott
en av de två delarna, utan hänsyn till
deras lika omfång; jfr uttr. den större
hälften o. dyl. — Jfr hälft.
Halvdan, mansn., fsv. Halfdan = da.;
isl. (-;); egentl.: halvdansk, till dan,
dansk (se Danmark); alltså: född av
dansk o. utländsk person. — Samma
senare led i Jordan o. fsv. Sighdan.
hambo(polska), 1840-t., efter Hanebo
socken i Hälsingl., fsv. Hanabo>- Hambo
såsom fsv. Rikonaba>rgha> Rickomberga.
— Dansen skall enl. A. E. Holmberg
förr ha kallats Horgadansen, efter Horga
by i Hälsingl.
hamla, skogsbr., underkvista, t. ex.
Linné, urspr.: stympa o. d., ännu i
lagspråket: illa hamlad och handterad,
fsv. hambla, stympa = isl. hamla, lty.
hameln, fhty. hamalön ds. (ty. ham-
meln, kastrera), ags. hamelian; avledn.
av fhty. hamal, stympad (se hammel);
besl. med fhty. hamm, stympad, o. av-
lägsnare väl även med got. hamfs ds.,
som hör till ie. kamp- i grek. kampé,
böjning, k rökning, osv. (se kamp 2).
hammare, ä. nsv. vanl. hammar, fsv.
hamar (o. -c) = isl. hamarr, da. ham-
mer, fsax. hamur, fhty. hamar (ty.
hammer), ags. hamor (eng. hammer);
ej i got.; i isl. o. no. även: klippbrant
o. dyl.; i sv. dial. ofta: stenbacke, ste-
nig mark, stundom: utskjutande tvär
lantudde; dessa mera ursprungliga be-
tyd, vanliga i ortnamn såsom Ham-
marby, Hammarkind (se Kind),
Hamra, Östhammar osv. Grundbe-
tyd.: sten; sedan: stenverktyg. Med
annan avledn.: isl. hpmulgryti, småsten.
hammel
223
han
mhty. hamel, brant klippa. F. ö. besl.
med fslav. kamy, kameni, sten (jfr det
dock knappast hithörande kamin); jfr
även litau. akmå, sten, grek. dkmön,
städ, ävensom med palatalt A*: sanskr.
demon-, sten, hammare, städ.
hammel, 1716: hamel, 1743: hamlar
plur. från ty. =, snöpt gumse, sub-
stantivering av fhty. adj. hamal, stym-
pad, sedan: kastrerad; se hamla.
1. hamn, skepnad, vålnad, fsv. hamn,
skapnad, skepnad, klädnad = no., av
germ. *hamna-, som uppstått vid böj-
ningen av n-stammen *haman- (i ags.
hama m., hölje, dräkt, o. i lekamen;
se d. o.) som t. ex. björn, örn från
n-stamsparadigmen *beran-, *aran-; till
germ. roten ham i isl., no. o. sv. dial.
hams, skal, o. fhty. hemidi (ty. hemd),
ags. hemed(e), skjorta = ie. kam, be-
täcka (se chemis o. ka m m a re), växl.
med skam- (se skam). — Jfrhåmma.
2. hamn, i uttr. i h. och häl, t. ex.
Lucidor, för äldre ham, i sv. dial.
hamboge, knäveck, motsv. isl. hgm, genit.
hamar, lår på en häst (jfr fsv. hamul-
boghi, no. hombot, knäveck), samt mlty.
hamme, fhty. ham(m)a, ags. hamm f.
(eng. ham) i skiftande betyd.: baklår,
baksida av knä, skinka; germ. * ham(m)ö,
av "hanmö-, besl. med grek. knéme,
skenben, fir. cnäim, ben.
3. hamn (för fartyg) = fsv. = isl.
hpfn, da. havn, mlty. havene (> ty. ha-
fen), mhty. habene, ags. hajfene (möjl.
nord.; eng. haven); germ. väl *habnö-;
möjl., jämte fht}'. havan, kruka (ty.
ha fen) na., grek. kdpe, krubba, m. fl. till
en ie. rot kap, innehålla, omfatta = kap
i lat. capio, tager, osv. — Hamnbuse,
se buse.
hampa = fsv., jämte hamper (hamp
ännu på 1700-t.) = isl. hampr, da. hamp.
motsv. mlty. hennep, hemp, fhty. hanaf
(ty. hanf), ags. hamep (eng. hemp); n
7> m före p; germ. ' hanap-, motsv.
grek. kdnnabis (;> lat. cannabis, jfr
mlat. canava, se kan fas), fslav. ko-
noplja. Hampan tillhör ej, såsom t. ex.
linet, det äldsta lagret av europ. kul-
turväxter; omtalas först av Herodotus,
som nämner den som odlad hos sky terna.
Namnet har av greker o. nordeuropéer
lånats från Östeuropa; dock före den
germ. ljudskridningen.
hampa sig, vard., Sahlstedt 1773, Bell-
man (i bondespråk), upptages av Spegel
som ålderdomligt; växclform till sv. dial.
happa sig ds., till sv. dial. happ, lyck-
träff, i isl.: lycka, osv., jfr meng. hoppen
(eng. happij), lycklig. Ovisst, om de
nord. formerna med -pp- utgå från -mp-
el. ej. Möjl. är hamp- en nasalerad bi-
form till hap-, som motsvaras av en del
slav. ord, t. ex. serb. kob, skickelse,
järtecken, osv. Jfr oförhappandes.
hamsa, vard., slarva o. dyl., 1770-t.:
hamsa efter = no. hamsa, riva tillsam-
mans, jämte no. hamla o. hemta ds.
iterativer el. intensiver på resp. -s, -1, -t
(-atjan) till hama ds.; betyd, 'slarva'
i sv. kan delvis bero på inverkan från
hafsa, slam sa o. dyl.; f. ö. av ovisst
ursprung. — Härav: hams, Fr. Bremer
1837, annars väsentligen sydsvenskt.
hamster, Cricetus frumentarius, Reg-
nér 1803: Taxlingen eller Hamstern
da., från ty. =, samma ord som fsax.
ham(n)stra, fhty. hamusiro (-a), båda
i betyd, 'kornmask'. Sammanhänger
på ett el. annat sätt med fslav. chomés-
taru, animal quoddam; jfr ry. chomjakii;
hamster. F. ö. i enskildheter dunkelt.
Jfr bl. a. Schrader Reallex. s. 326. —
Härtill vb. hamstra, hopsamla förråd,
rätt vanligt i tidningspressen under
världskriget, från ty. hamstern ds., med
syftning på hamstern, som om hösten
samlar vinterförråd.
han = fsv., da. = isl. hann ; ett
nord. ord. Fem. hon = fsv. = isl. hön,
da. hun; av urnord. *hänö-> *hänu >
*h<jn (genom n-omljud). — Ändelserna
-c/j, -na i vard. jag såg 'en, såg 'na
äro minnen av de gamla fsv. ackus. m.
han (i t. ex. smål. ännu -an), f. hana,
vilka annars undanträngts av dativerna
honom (av 'hänuni) o. henne (av ur-
nord, "hänine). — Omstritt ursprung:
han, urnord. "hönan, kan vara besl,
med grek. honos, biform till (e)keinos,
den där, el. en n-bildn. till fsax., ags.
hc (eng. hc), han, el. = got. jains, ty.
jener, den där, av germ. "jainaz ;> ur-
nord. (i relät. obet. ställning) *jänaR,
vars j skall bortfalla (jfr ty. jahr == sv.
hund
224
hane
dr), varefter h inkommit från andra
pronomina (Kock Ark. 24: 186 f.; jfr
s. 190); m. m. — Från o. med början
av 17()()-t., jämte hon, även använt som
tilltalsord (efter t}'. Er); i rang mellan
du o. I (Ni); rätt snart betraktat som
nedlåtande o. nu mera sällsynt.
hand = fsv. = isl. hpnd, da. haand,
got. handus, fsax., ty., ags., eng. hand
osv.; allm. germ.; med ovisst ursprung;
kanske motsv. grek. -konta, tiotal (se
hundra), liksom finger möjl. till fem;
sammanhängande med urgammal räk-
ning efter fingrarnas antal; el. till got.
hinpan, fånga (jfr isl. greip: gripa, grek.
kheir: sanskr. hdrati, tager; osv.; Utter,
bos Liden Toehar. Sprachgesch. h. 1, s.
32 n. 2). Jfr tveggehanda. — Gå nå-
gon till ha n da = da. gaa en til haande,
med betyd, efter ty. an die hand gehen;
motsv. fsv. gänga enom til hända (genit.
plur.), underkasta sig ngn, hylla, ett
allmänt germ. uttryck; jfr fsv. hand-
gangin, undergiven = isl. handgenginn,
da. haandgangen; nsv. handgången i
arkaiserande stil. — Två sina bänder,
i betyd.: fritagasigfrån skuld,från bibeln :
Ps. 26: 6, Matt. 27: 24. — Handfallen,
Columbus Ordesk., motsv. i da.; jfr isl.
hpnum fellusk hendr, ban blev rådlös,
egentl.: händerna föllo ned, el. ä. nsv.
(Wivallius): 'Digb strax faller Hand och
Modb'; jfr även t. ex. ä. nsv. modfallen.
— Handfat. Om en äldre beteckning
se under löga. — Handgemäng, 1704:
handgemänge = da. haandgem&ng, från
ty. handgemenge, avledn. av mhty.
gemang, blandning, till mengen, blanda
(= lånordet mänga, se närmare d. o.).
— Handklo var, 1555: -kloffuer (-d-
t. ex. 1620, 1670-t., Blanche osv.), förr
även -klöfuer, t. ex. 1648, 1707; till
klo ve, klämma, osv. (se d. o.). Uttalet
med slutet o beror på inflytande från
skriften. — Handlove, se love. —
Handplagg, jfr ä. nsv. handplaggor
t. ex. Dalins Arg. till plagga, slå (se
plagg 2). — Handsöl, fsv. *hand-söl
(av äldre -spl), plur. med u-omljud (jfr
öl av *aZi/-) till handsal n., gåva, dricks-
pengar, i isl.: överlåtelse med handslag,
till sälja (av "saljan), äldst: lemna. —
Han t-, se nedan.
Handbörd, härad i Kim. 1., fsv. An(d)-
byrdh, enl. Noreen Spr. stud. 3: 107
egentl. 'motkant', till fsv. and-, emot
(se. an- 2 o. an tvär da), o. en om-
ljudsform till bord, brädd, kant (se
B n Ila ren o. inbördes), urspr. syf-
tande på den del av häradet, som låg
på södra sidan av Ämån.
handla, i modern betyd.: idka köpen-
skap (t. ex. Spegel 1712) samt i ssgrna
av-, be-, för, miss-, från ty. handeln,
identiskt med det åtm. delvis inhemska
fsv., ä. nsv. handla, vidröra, hantera
(ännu hos Lucidor), behandla, hand-
hava, förhandla = isl. hpndla, mlty.
handelen, fhty. hantalön, ags. handlian
(eng. handle); avledn. av hand, liksom
fsv., sv. dial. hanna, hantera. — Härtill:
handel, från ty.
handskas, hos t. ex. Prytz 1622 o.
Sahlstedt 1773, motsv. sv. dial. handskas
med betyd.: brottas, pröva varandras
styrka, jfr sv. dial. handska, taga fatt
= no.: gripa o. dyl.; ytterst av hand
— Sahlstedt betecknar ordet som vul-
gärt.
handske = fsv., da. = isl. hanzki,
från mlty. hantschö, hantsche = fhty.
hantscuoh (ty. handschuh); av hand o.
sko. Inhemskt är däremot vante; men
knappast isl. glöfi, som sannol. lånats
från ags. glöf (rng. glove) o. säkerligen
icke, såsom antagits, är bildat av love
med (/a-prefix.
1. hane, gammal beteckning för tupp
= fsv., isl. hani, got. hana. ty. hahn
osv.; allm. germ. ord, av *hanan-; jfr
grek. eikanös da., egentl.: som sjunger
tidigt; till ie. kan, sjunga, i lat. cano
(se kantor), fir. canim; såsom litau.
gaidgs, tupp, till gedöti, sjunga (se
kvida). — I betyd, bösshane = da.
från ty.; i fra. liknad vid en hund (le
chien), i spanskan vid en katt (el gatillo).
— Jfr höna. — Ordet ingår i ett rätt
stort antal nord. ortnamn på Han(e)-,
äldre Hann-, I somliga uppträder per-
sonnamnet Hane, t. ex. fsv. Hanakind
(se Kind), Hanabo o. nsv. Hänninge
osv. (se förf. NoB 4: 141 f.); men i de
många på -berg, -backen, -knllen t. ex.
sv. Haneberg, no. Hanaberg osv. upp-
träder djurnamnet hane, säkerl. med
hane
225
Harald
mytisk innebörd: tuppen har som be-
kant sedan urminnes tid spelat en högst
betydande roll i forna religiösa före-
ställningar; se härom förf. NoB 4: 143
f. ävensom M. Oisen NoB. 8: 35.
2. hane, djur av mankön, se hanne.
Hanekind, se Kind.
hångla, vara hängsjuk o. d.; från sv.
dial., där -ang- ej gått över till -ång-
= sv. (vulg. o. dial.) hångla, (i sht ohö-
viskt) kurtisera, egen ti.: hänga efter; i dial.
även: draga ut på tiden m. m.; med
parallellbildn. sv. dial. hångla, vara
hängsjuk; iteralivum till hänga (hänga);
på -s: Lsl. hangsa, dröja, vara långsam.
Jfr hank a.
hank, på gärdsgårdsstör, fsv. hanker
m. ds., jfr isl. hpnk, handtag, svärds-
ring — mlty. hank, handtag (eng. hank
trol. nordiskt); möjl. till hank- i ty.
henken, hänga, henkel, handtag, el. besl.
med litau. kéngé, hake. — Hit hör uttr.
inom (någons) hank o. stör, dvs. egor.
hanka, med möda hjälpa sig fram;
vara hängsjuk; flacka; 1615 om en per-
son, som skruvar sig för att avlägga en
bekännelse (jfr sv. dial. hångla, draga
ut på tiden o. d.; se hångla); annars
i litteraturen först mot slutet av 1700-t.
(ännu ej hos Sahlstedt 1773, men hos
Weste 1807, betecknat som vard.) =
no. hanka; väl en fc-ayledn. av hänga
(hänga) o. sålunda parallellbildn. till
hångla, sv. dial. hångla o. isl. hangsa.
— Samma ord är väl även ä. nsv. hanka
ihop, (med möda?) rafsa samman, 1596
(i samma mening förekommer ordet
sänka, samla, samka).
hanne el. (i uppsv. vanligare) hane;
Peringskiöld: hann erna plur., Dalins
Arg., Serenius 1734: hanne, Giese 1730:
hanan, Möller 1790: hane; i ä. nsv.
annars de substantiverade pron. (en)
han, (en) lion, t. ex. Bib. 1541, Linné
(Yästg. r. s. 11: han, hane o. hona, Öl.
r. omväxlande han o. hon samt hanne
0. hona) o. ännu Zetterstcdt 1818 (hann.
men hona); best. f . : then Han, then Hon
1. Erici 1642. Härav ha hanne o. bona
bildats; hane i denna betyd, är väl
sålunda en omtydning i anslutning till
hane 1, som brukas om hannar av
hönssläktet. Jfr E. Tegnér Ark. 5: 817 f.
llellquisl, Etynwlogisk ordbok.
hanrej, ä. nsv. hanerey, 1624; liksom
da. hanrej, ty. hahnrei, ä. ty. hahnreh
m. m., även: kapun, från mlty. han(c)-
rei(g); till mlty. hane, tupp. Enl. van-
ligt antagande med syftning på den gamla
seden att vid kastreringen på kapunerna
skära av sporrarna o. till igenkännings-
tecken sätta dem i den stympade kam-
men; senare leden är enl. somliga mlty.
ré, rådjur = ty. reh (— sv. rå): då
sporrarna vuxit fast, liknade de råboc-
kens horn. Alltså: en man, som är oför-
mögen att fylla sina äktenskapliga plik-
ter; sedan: en bedragen äkta man. Dock
ej fullt säkert. — A. da. hanreder (= ty.
hahnreier) beror på ett missl\rckat försök
att åstadkomma en korrekt dansk form:
riksspråkets ed motsvaras i vissa dial.
av former med ei. — lä. nsv. stundom
i stället hornbest.
Hans, mansn. = fsv., fda., mlty.,
mhty., t}'. Hans. Antagl. lånat o. ej,
såsom antages av Noreen V. spr. 3: 438,
utvecklat av de fsv. biformerna Hannes
(= mlty.), Hanes, jfr även fsv. Hannas,
Hanos, Hanis; kortformer till Johan-
j n e s ; jfr Johan, Jöns.
hansestad, till mhty. hanse, mlat.
i hansa, särsk. om sammanslutningen av
de nordtyska handelsstäderna från 1200-
till 1600-talet, av fhty. = got. hansa,
ags. hös, åtföljande skara, jfr (?) fin. lån-
ordet kansa, folk; av mycket omstritt o.
ovisst urspr. Jfr hön sa.
hantera = fsv.: behandla, vidröra —
ä. da. hantere (nu haandtcre genom an-
slutning till haand, hand), från mlty.
hantéren, ofta besöka för affärer, driva
handel, behandla m. m. = ty. hantieren,
från fra. han ter, ofta besöka, umgås med,
i ä. fra. även: bruka, utöva, utföra (>■
eng. haunt, besöka, hemsöka); av tvivel-
aktigt urspr.
hantverk, 1553: hand-, från ty. hand-
werk el. mlty. hantwerk; jfr det in-
hemska fsv. handatucrk, ännu i 1734
års hig = isl. handaverk, arbete med
händerna.
Haparanda, stadsn., av fin. Haapa-
ranta, av fin. haapa, asp, o. ranta, strand
(det senare gammalt lån från sv.), alltså:
aspstranden.
Harald, mansn. = fsv., fda. == isl.
15
harang
226
harlekin
Harald r, fsax. Ilar-, Hcriold, fty.-lat.
Chariovaldus (l:sta årh. e. Kr.), urgerm.
* Hari(a)-waldazf till sbst. här o. ett
-walda-, maktegande, av stammen i
våld; etymol. identiskt med lånordet
härold. — I nsv. lån från isl.
harang", 1680, från fra. harangue — ital.
aringa, (högtidligt) tal, jfr ital. ar inga,
rännarbana, talarplats, från fhty. tiring,
bl. a.: krets, församling, skådebana =
det inhemska sv. ring o. det från fhty.
lånade ä. fra. reng, varav fra. rang (==
sv. lånordet rang). Harang, rang o.
ring äro alltså etymologiskt samma ord.
Om betyd.-utvecklingen se mål 2.
Hardemo, härad i Nke, fsv. Hardh-
hem(e), alltså urspr. ett namn på -hem,
med första leden av ovisst ursprung:
till adj. hård el. möjl. ett fsv! "harp,
skog = mhty. hart, hard bl. a. i Harz
o. Spessart. — Jfr Harjager.
hare, fsv. hari = da. hare; med R- om-
ljud: ä. fsv. hceri, fgutn , isl. heri = ags.
hara (eng. hare); av germ. *hazdn-,
motsv. mlt}r. hase, fhty. haso (ty. hase)
av *häsan; ie. *kas- i sanskr. cacd-
(*casa-), fpreuss. sasnis, kymr. ceinach
Ckasinako-) ds.; väl till germ. "haswa-,
grå, i isl. hgss, ags. hasu osv., jfr
lat. cänus (av *cas-no-s). Jfr även de
på analogt sätt uppkomna djurnamnen
bj ö r n, j ä rp e, osv. — H a r v ä rj a, i uttr.
taga till harvärjan, 1665: hareverian,
jfr ty. das hasenpanier ergreifen (här
egentl. om harens svans, som han vid
flykten sätter i vädret, jfr das h. auf-
werfen, aufstecken).
harem = ty., från arab. haram, det
förbjudna, helgedom, kvinnoboning.
Harg", rätt vanligt ortn., fsv. Hargh,
till fsv. *hargher — isl. hgrgr, stenhop,
offerställe, fhty. harug o. ags. hearg,
lund, helgedom, jfr (med u-omljud) sv.
dial. horj m., bl. a.: plats nppf3rlld av
naturligen hopad sten; germ. 'haruga-,
o. väl även *harga- (jfr Wiklund IF
38: 75 f.), till sv. dial. har, stengrund,
stenhår, stenrös; besl. med sanskr. car-
karä-, sten (egentl. = socker), grek.
kröke, stenstrand, fir. carric, klippa,
m. m. Betyd, 'tempel' utgår från 'stenal-
tare'. Se närmare förf. Språkvet. sällsk.
i Ups. förh. 1891-94 s. 96, Sjön. 1:226.
— Betyd, 'offerställe' ingår i fsv. Othins-
hargh, Thorshargh, -hcerghe (= Tors-
hälla); säkerl. också i åtskilliga av
namnen Harg. Hit höra även Harby
(av Harghby) Sdml. o. Hörby (se d. o.)
samt Hör (se d. o.).
Harjager, härad i Skåne, fsv. (fda.)
Hardhakra m. m., till åker (liksom
Uppåkra osv.); om första leden se
Hardemo. — Av samma grundform
kommer skå. ortn. Harrie.
1. harka, räfsa, Var. rer. 1538: rast-
rum (hacka), occa (harv) — no.; väl från
ml ty. harke, räfsa (= ty.); till harka 2 i
betyd, skrapa; jfr kratta, besl. med ty.
kratzen, skrapa, o. ä. nsv., sv. dial.
riva, räfsa, till vb. riva. — Härtill vb.
harka, räfsa o. d., Hels. 1587, Brooc-
man 1736.
2. harka, harkla, i dial. även: skrapa
= no.: rossla, skrapa, nisl.: skrapa ihop,
motsv. lty. harken, harkla, skrapa, jfr
isl. harkask, väsnas, osv7.; ljudhärmande,
med germ. varianter harg-, hrak- o.
utomgerm. kharg- (t. ex. i sanskr. kharj-,
knarra) m. fl., som kunna vara upp-
komna oberoende av varandra. Av samma
art äro sv. dial. kråka, harkla, o. sv.
dial. räckta, rockla (varom se rackel-
hane). — Avledn.: harkla ds. = fsv.,
no.; i sv. dial. även: skrapa.
harkrank, Polyneura, en mv-gg-grupp,
ä. nsv. hårkranck Lex. Linc. 1640, under
calex, harkrancka Syllabus 1649, sv. dial.
hår-, har-, y. fsv. harkronkin, best. f.;
till hår, med syftning på de spinkiga
benen, o. k rank i betyd, smal (= mhty.);
jfr sv. dial. moykrank Dl. (av mg-) ds.
— Har- för hår- beror på ställningen
f ra m f ö r ko n so n a n tg r u p p .
harlekin, 1699 = ty., från ä. fra. har-
lequin (nu arlequin); ett av de i etymo-
logiskt hänseende mest omstridda ro-
manska orden; se senast M. Kiihlemann
Etymologie des Wortes harlcquin Halle
1912, som efter att ha kritiserat o. 20 av
de mera beaktansvärda tolkningarna häv-
dar ordets ursprung från ffra. heUequin,
djävul i de medeltida legenderna, o.
med (irimm antar germansk härkomst,
egentl. diminutiv på -kin till fhty. hclla,
helvete; jfr dock O. Driesen Arch. f. d.
Stud. d. neu. Spr, 130: 455.
harm
harv
harm, fsv. harmber, sorg, harm, li-
dande = isl. harmr, da. hanne, fsax.
harm, fhty. haram (ty. hann), ags.
hearm (eng. harm) i likn. betyd.; av
germ. *harma-, varav även ett adj.
* härma- (fsv. harmber osv.); motsv.
fslav. sramu, skam; ie. *kormo-. —
Harmse n, ombildning av ä. nsv. harmse
Bib. 1541, kanske utgående från fsv.
genit. harms (jfr gramse).
harmoni = ty. harmonie osv., av grek.
(h)armonia, egentl.: sammanfogning (se
arm 1, armé).
harnesk = fsv., jämte isl. harneskia
o. da. harnisk från lty. harnasch m. m.
== mhty. (ty. harnisch), från ffra. harnas
m. m., även: utrustning (fra. harnais
>ital. arnese); kanske keltiskt.
1. harpa, sbst., vanna, o. 1750, =
da. dial., eng. dial. harp ds.; enl. Sper-
ber WuS. 3: 68 f., med stöd av ett
gottl. harpa i betyd, 'harv o. räfsa',
urspr.: avhugget träd med kvarsittande j
grenstumpar (använt som primitivt åker- |
redskap) o. urbesl. med harv; (med i
så fall sekundär betyd.) lånat i ital.
arpa, klo (jfr harp un); enl. allmänt
o. sannolikare antagande dock av följ.
ord (efter likheten); jfr b arpa 2.
2. harpa, musikinstrument = fsv.,
isl. = mlty. harpe, f li ty. harpfa, har fa
(ty. harp fe), ags. hearpe (eng. harp);
samgerm. ord (dock ej i got.), *harp(p)ön,
av lat. förf. på 400-t. omtalat som ett
barbariskt (germanskt instrument); in-
lånat i rom. spr. : fra. harpe, ital. arpa
osv.; rotbesl. med nisl. harpa, knipa,
herpast, draga sig krampaktigt tillsam-
man, osv. (se följ. o. jfr h a rv), jfr (det
egentl. germ.) ital. arpa, klo (se föreg.
o. jfr Briich Einfl. d. germ. Spr. auf
das Vulg.-lat. s. 158 n. 4); alltså syf-
tande på bandgreppet vid spelningen el.
också på instrumentets krökta form (enl.
Sperber är namnet överflyttat från föreg.).
3. harpa, gammal kvinna, t. ex. Se-
renius 1734, jfr isl. munnharpa, namn på
troll, kvinna, s}rdty. dial. harpf, bl. a. kä-
ring; i avljudsförh. till no. hurpa ds., till
hisl. harpa, knipa, sv. dial. harpa, vara
stel, styv, harpa ihop, draga el. sy till-
sammans, osv. (se föreg.), alltså egentl. :
hopknipen, skrumpen, jfr skarp.
harpojs, -pöjs, sjöt., ett slags blandning
av linolja, vax o. talg, Weste 1807: har-
pojs, dial. även hårpös, jfr fsv. harpös
— no. harpeis, jfr da. harpiks (genom
ny anslutning till lat. pix, beck); från
mlty. harpois, blandning av beck, tjära
o. harts = ty. harpeus, harpiise, från
ffra. harpois; väl av fsax. hart (se
harts) o. fra. poix, beck, av lat. pix
(se beck).
harpun, si. av 1700-t. = da.; ty. har-
pune; från boll. harpoen, från fra. har-
pon ds.; till den germ. stammen i
harpa 1, 2 el. till grek. (h)drpe, lie, hake.
harr, fiskn., Thymallus, 1671 = no.
= fi. lånordet harju(s); av germ. "harzu-,
motsv. litau.kirzlys, harr, karszis, braxen.
till litau. kérszas, svart- o. vitfläckig,
osv., jfr sanskr. krsnd-, svart. Liden
PBB 15: 509.
Harrie, ortn., Skå., av fsv. (fda.)
Hardhakra (se Härja ger).
Harry, mansn., från eng. Harry, av
fra. Henri, av (germ.) Henrik; sef. ö. d.o.
härska, P. Brabe Oec. 1581, harskla,
T. Bielke 1556, ljudhärmande varianter
till harka, harkla. — I ä. sv. även
härska, t. ex. Atterbom.
hart, i hart när = fsv.; adverbiellt
neutr. till adj. harper (hård), med
framför rt ljudlagsenligt a, bibehållet
på grund av att ordet lösryckts från
adj.-paradigmet; el. möjl. påverkat av
mlty. hart.
harts, U. Hiärne 1706, från ty. harz
= fhty., kåda = mlty. hart; av okänt
ursprung. Därjämte fhty. harfzuch, väl =
ags. horlnc (ZfdW 14: 155). Jfrharpojs.
harv, fsv. harf = isl. harfr, som
öknamn, no. horv, da. harv; jfr avledn.
fsv. akerhwrve, harv, anhairve, höräfsa
= isl. herfi n.; eng. harrow är till sitt
urspr. något dunkelt; till ie. kerp, karp,
krafsa, skära o. dyl., i lit. kerph, skär,
klipper, lett. karpit, krafsa, skrapa, lat.
carpo, plockar el. rycker av (jfr ch a rpi);
mera avlägset besl. med harpa; jfr f. ö.
b ärva, härvel o. höst. Biformer med
ie. sk se skarv 2 o. skärva. — Ett
förgerm. ord för 'harv' föreligger i fhty.
cgida (besl. med ty. egge), med mot-
svarigheter i ags., balt. o. kelt. spr. o.
besl. med lat. occa.
has
228
hava
has = fsv. ; jfr no., da. hase; dunkelt;
möjl. en lånad form, mot sv. noll. haas
= fli ty. hahsa (ty. hechsé), mlty. hesse,
motsv. lat. coxa, höft, san skr. kaksa-,
armhåla, m. fl., till cn ie. rot kck, vara
krokig (växl. med kenk; se häl). Kan
av formella skäl ej föras till isl. hd-sin,
liälsena. — Härtill vb. hasa, jfr asa.
hasa, sbst., vanl.: pl. hasor, t. ex.
Bellman: nedkippq.de hasor; antingen:
skor som man hasar på, eller kanske
ombildning av plur. hasar till has, jfr
o. 1620: ligge oss i haserne.
hasard, Gustaf II Adolf till A. Oxen-
stierna 1624: 'Och skole I serdeles achta
edher för hazardh (dvs. risk)' = ty.,
från fra. =, vågstycke, tillfällighet; ut-
vecklat ur betyd, 'hasardspel', ur 'tär-
ningsspel i allmänhet', ur 'bestämt, visst
tärningsspel', ur 'visst slag av tärnings-
kast'; grundbetyd, synes vara 'tärning'
(dock svagt bestyrkt); till ett öster-
ländskt ord, arab. zär, tärning, med
artikel azzär, jfr mgrek. tsårion o. atsd-
rion osv. H i fra. jämfört med span.
azar är som i haut, hög, huit, åtta, osv. ;
-ard (-art) beror på ombildning ss. i
poignard, dolk, från i t a 1 . pugnale osv.
Jfr Tiktin Arch. f. d. Stud. d. neu. Spr.
127: 162 f.
hasp, även haspe, ä. nsv. ofta haspa,
t. ex. 1626 (förr ss. ännu i dial. ofta utan
h), motsv. no. hasp, da. haspe, ty. haspe,
ags. hasp, ha>pse (eng. hasp); med i-om-
ljud: isl. hespa, mlty. hespe; av okänt
urspr., liksom även förhållandet till
germ. hasp- i en del ord för 'garnvinda'
o. 'härvel' är mycket oklart.
haspel, 1687 som gruvterm, Lind
1749; från lty. el. ty. =; avledn. till
mlty. haspe, garnvinda, osv., jfr föreg.
hassel, fsv., isl. hasl = da. hassel,
mlty. hasel, fhty. hasal(a) (ty. hasel),
ags. hassel (eng. hazel), motsv. lat. coru-
lus (av *kosnlo-), fir. coll (av *koslo-);
alltså en urgammal samindoeur. beteck-
ning för detta träd. — Härtill avi. fsv.
haisle = isl. hesli n., hassellund m. m.,
i ortn. Hässle, Hässleby m. fl.
hast = fsv., da.; från mlty. hast =
ty.; från ffra. haste (>> eng. = ; fra.
häte); i sin tur från germ. *haisti- i
ags. hcést, våldsamhet, fiendskap, jfr
fhty. heisl(i), häftig, ags. hceste ds.; av
*haifsti- i got. haifsts, strid, o. utan s
isl. heipt, jfr mhty. heifte, våldsam (var-
till ty. hcftig = sv. lånordet häftig).
Möjl. rotbesl. med sanskr clbhrd- m.,
häftighet.
hat =■ fsv. — da. had; jfr isl. hatr,
got. halis n., fsax. heti, ags. hete, fhty.
haz (ty. hass) m. ; i betyd. : hat, förr även :
fientlig förföljelse; germ. *hatiz n., s-
stam; väl besl. med grek. kedos n., sorg
o. dyl.; jfr fir. caiss, hat (dock oviss
grundform). — Härtill vb. hata, fsv. o.
isl.: förfölja, hata = da. hade, hata,
fsax. hatön, hata, förfölja, fhty. hazzön
(ty. hassen), ags. hatian (eng. hate,
hata); med annat bildningssätt : got.
hatan = fhty. hazzén, ävensom got.
haljan osv. (= hetsa). Grundbetyd,
har möjl. varit 'förfölja'. — Jfr hätsk.
hatt, fsv. hatter = isl. hgttr, da. hat,
ags. haiit (eng. hal), av germ. *hattu-
av 'hadnu-; i avljudsförh. till mlty.
! höt (höd-), hatt, fhty. huot, hatt, huva,
hjälm (ty. hut), ags. höd, hätta (eng.
hood); sannol. besl. med lat. cassis,
hjälm (om av *kad-ti-), o. möjl. med
mlty. hade, fhty. huota (ty. hut = sv.
lånordet hut), bevakning, omsorg o.
dyl.; i så fall med grundbetj d.: betäck-
| ning, skydd. — Med avs. på bildningen
! jfr hall 1 o. vante. — Hatten var i
forntiden (i motsats till mössan) en
: symbol av frihet och oberoende (hattens
! avtagande blev sålunda ett tecken till
j ödmjukhet el. underkastelse). Ett blek-
nat minne härav är uttr. : vara karl
för sin hatt, med motsv. i da.
haubits, C. G. Rehnsköld 1705 =
| da., från ty. haabitze, ä. hauffenilz,
egentl. ett tjeckiskt ord för 'stenslunga',
hausse, från fra. = , till haut, hög
j (av lat. allas). Motsats: baisse (se
I d. o.).
hav, fsv. haf = isl. haf, da. hav,
: mlt}r. haf (varav ty. haff, strandsjö).
mhty. hap, ags. haf; av germ. *hafa-
! n.; möjl. till *hafjan (= sv. häva); jfr
med samma grundbétyd. ags. holm, hav
(se holme). — Ordet har i nord. spr.
undanträngt den gamla indoeur. o.
germ. stammen mar- (se d. o.).
hava = fsv.: hålla, hava, få — isl.
haveri
229
hedenhös
hafa, da. have, got. haban, fsax. hebbian,
fhty. habén (ty. haben), ags. habban
(eng. have), germ. *habai-. Trots över-
ensstämmelse i ljud o. bildningssätt
knappast direkt besl. med lat. habere,
hava; enl. K. H. Meyer IF 35: 224 f.
äro dock de flesta ieur. ord för 'hava'
o. besl. betyd, (khab(h)-, k(h)ap-,
khab-, g(h)ab(h)-, gap-) på grund av
vissa flexiviska egendomligheter att åter-
föra till en grupp, vars ljudväxling
beror på dess imitativa karaktär (efter-
härmning genom ljudet). — I ty. o.
eng. liksom i fsv. o. isl. ofta även: få;
kvar i t. ex. det skall du ha igen. —
Havande, om kvinnor, motsv. i fsv.,
isl. o. fda., elliptiskt till uttr. ss. fsv. hava
(barn) i kvipi, dsv. i moderlivet, jfr
grek. ékhousa (part till ékhö, håller,
har) ds. — Jfr hav, åthävor.
haveri, Serenius 1734, i ä. sv. även
med den franska formen avarie Risingh
o. 1650, averi; liksom motsv. i da. från
lty. haverie, noll. haverij; från fra. ava-
rie — ital. avaria osv. (varav även eng.
average med tillägg av -age), även:
hamntull o. dyl; knappast lån från arab.
awär, skadad vara, som självt torde
ha sitt ursprung i de rom. spr. ; f. ö.
blott mycket osäkra tolkningsförslag.
havre = fsv., isl., da. = fsax. haboro,
fhty. habaro (ty. ha ber; hafer från mty.
o. lty.); eng. dial. haver från nord. (det
inhemska eng. namnet är oats, egentl.
pl., ags. dte); allm. germ. ord (dock ej
i got.), av "habran-. Anses vanl. för en
avledn. av germ. *habra-, 'ha fra-, bock
= isl. hafr, ags. hcefer, lat. caper ds.,
grek. kåpros, vildsvin; varmed kunde
stämma, att havren äldst företrädesvis
användes till foder; de ofta anförda
analoga härledningarna av fslav. ovisiz
o. lat. avena, havre, från lat. ovis, får, o.
grek. aigilöps från aix (aig-) get, äro
dock osäkra el. oriktiga. Kanske i stäl-
let ett ursprung, analogt med det, som
antagits för fgutn. hagri = fin. lånor-
det kakra, kagra, vilket av somliga be-
traktas som ett annat ord o. föres till
no. hagr, de grova håren på hästsvan-
sen o. manen, da. heire, Bromus seca-
Unus (jfr sv. faxe ds.: isl. fax, hästman),
liksom fir. coirce, havre Ckorkio-) möjl.
till corc, hår, o. armen, varsak, havre,
till vars, hår; no. hagr är kanske besl.
med sanskr. kaca-, huvudhår (jfr dock H.
Petersson Ar. und armen. Stud. s. 14
f.); detta namn på havren sålunda efter
håren på agnarna o. kornen. Enl.
H. Petersson har även havre en lik-
nande upprinnelse: till ie. kdpr-, hår,
i lat. capröncB, pannhår, man, sanskr.
cipra, hår; se Balt. o. slav. Wortstud.
s. 19, jfr även Charpentier KZ 46: 30 f.
— Gemensamt ieur. namn på havren
saknas alltså. Den är f. ö. ett typiskt
nordeur. sädesslag, men ej bland de
äldsta: havre odlades dock i Danmark
redan under bronsåldern. Havreodlingen
S3'nes härstamma från s}rdöstra Byss-
land.
hebré, jfr Bib. 1541 : Ebree, de Ebrecr
o. fsv. adj. ebrezker (/?-), ä. ty. ebrecr,
från lat. hebrams, från hebr. 'ibri,
den från andra sidan (av någon flod,
Eufrat) komne, utlänning, t. ex. om
Abraham (1 Mos. 14: 13). — Hebreiska,
i t. ex. uttr. det är hebreiska för mig,
dvs. obegripligt, motsv. i da. o. fra.;
jfr ä. nsv. 'Tå kan jagh hebraiska vth-
föra', dvs. göra underverk, Brasck 1648.
hed, fsv. hep — isl. heiör, da. hede,
got. haipi, m\ty. heide, fhty. heida (ty.
heide) f., ags luvd n., m. (eng. heath);
i mht}7. även 'ljung' o. i ags. 'timjan'; av
germ. *haipiö- = ie. *koitiä-, väl avledn.
av 'koit- i fkymr. coit, skog, gall.-lat.
ceto-, -cetum i namn, jfr lat. bucelum,
betesmark (dock formellt dunkelt). Enl.
Kluge ZfdW 11: 26 vore i germ. spr.
betyd, 'ljung o. dyl.' den ursprungli-
gare. — Jfr Hedemora.
Hedemora, fsv. Henamora; sannol.
innehållande gen. plur., äldre *hcpna,
av ett ord, som betydde liedbor', jfr
Hed karl eby i Gästrikland, dvs. 'hed-
karlarnas by'; f. ö. möjl., med J. V.
Svensson NoB 7: 12 identiskt med det
hos Ptolemeus anförda skandinaviska
folkstamsnamnet (grek.) Khaideinoi. An-
norlunda, men icke troligt Noreen Spr.
stud. 3: 98: till genit. plur. av fsv.
hepin, hednisk. Se f. ö. Mora.
heden, se hedning.
hedenhös i uttr. från el. av h., jfr
fsv. af hedhnom h<">s, Stiernhielm: af
heder
230
hejsan
hedenhöös, väl frän fornspr; Lucidor
1672: hoos I led na //öss, KolmodinQv.-sp.:
i dystta hedenhös m. fl., ä. da. aff he-
dhen hos; väl till fsv. hös = isl. hauss,
huvudskål, snarast dock med Noreen
V. spr. 7: 194 n. 2 (osv.) i en äldre
betyd, av (grav)kulle, hög (se f. ö. hös).
heder, fsv. hedher, ära, heder = isl.
heidr (genit. -rs), da. hceder, en speciellt
nord. betyd. = ags. hådor, klarhet, till
germ. adj. *haidra-, klar, i fsax. 7ie-
dar, flity. heiiar (ty. heiter även: mun-
ter, glad', jfr betyd. -utveckl. i glad),
ags. hådor; utan r-suff. i isl. heidr
(heid-), klar, o. heidr m. (gen. -ar), he-
der (= suffixet - het); besl. med saftskr.
cétas n., glans, citra-, strålande, o. av-
lägsnare med het. Jfr herre. — Om
betyd.-utvecklingen i hederlig, egentl.:
hedrad, aktad, se ärlig.
hedersknyffel, Hagberg Arist. 1834.
Enl. Björkman Spr. o. st. 9: 268 f. av
* h eder skar mjffel, till sv. dial. karmjffel
(karnibel, karnobel osv.), stygg o. elak
person, med sekundär betyd., egentl. !
== ä. nsv. kamiffel, ett kortspel, da.
kamiffel, knekten i kortspelet styrvolt,
från ty. karnuffel, ett kortspel, efter
huvudkortet, som föreställde en lands-
knekt; möjl. från fra. cornifle, mlat.
cornifolium, hornblad; alltså ungefär
'hederstrumf, hederspamp', jfr eng. he
is a regular trump. Sannol. dock i stäl-
let av ett ord med betyd.: påk o. dyl.,
sålunda med liknande betyd.-utveckl.
som i bängel, dräng m. fl.; till ä. nsv.
knöffel, påk, Var. rer. 1538, jfr mlty.
knuppel ds. = mhty. kniipfel (även
bildl. om människor), som sannol. hör
till mhty. knopf, knuta o. d. på växter,
o. motsvaras av sv. dial. knyppel, liten
pojke o. grov käpp. Jfr heders-
knubb(e) i samma betyd., till k n ub b,
o. se även karnibel.
hedning, i ä. sv. även hedningc t. ex.
Bellman, fsv. hedhninger (el. -e) = da.
hedning, motsv. isl. heidinge; avledn. av
adj. heden (i heden tid), fsv. hepin
= isl. heidinn, fhty. heidan (jfr ty.
heide m.), ags. hdeden (eng. heathen), jfr
got. haipnö f., hednisk kvinna. Särsk.
förr betraktat som en av got. haipi (==
hed) bildad översättning av lat. pagänus
(fra. paien), till pagus, by m. m. Anses
dock numera, efter Torp-Bugge IF 5: 178,
av åtskilliga för ett från goterna kom-
met ord, ombildat, i anslutning till hed,
av armen, hethanos, hedning, självt en
ombildning av grek. éthnos, skara, folk,
plur. éthne även 'hedningarna' (till éthos
n., sed; se sed). Annan litteratur se
Falk-Torp s. 1480, vartill även H. Peder-
sen NTfF 3 R 15: 127 o. Kluge ZfdW
11: 21 f. (båda mot Torp-Bugge), även-
som en osäker gissning av Holthausen
IF 30: 48: 'den från de kristne avsön-
drade', till germ. roten (s)kaip i got.
skaidan, skilja (se t. ex. skede).
Hedvig, kvinnon., från ty. =, av fhty.
Hathuwig, av fhty. hadu, kamp (= ags.
headn-, urnord. hapu- i t. ex. personn.
HapawiilafR, jfr isl. Hpdr, Balders blinde
broder, besl. med ty. hader, tvist, sanskr.
catru-, fiende, fir. cath, kamp, fslav.
kotora ds.), o. fhty. wic, krig, strid (se
envig). Jfr Ludvig o. Viktor.
hej, interj., Ps. 1536, Bib. 1541 = da.,
väl från lty., ty. hei. Jfr hejsan.
hejare, tekn., Polhem 1744, från mhty.,
ty. heier, jfr heie ds.; dunkelt.
hejd, ä. nsv. o. sv. dial. hägd, måtta,
fsv. "haighp i dat. pl. såsom ad v. ohwg-
dhom, hejdlöst = no. hegd, av urnord.
*ha%ipö-, till fsv. adj. hagher, skicklig,
egentl.: passande, el. det därav avledda
fsv. hagha, ordna, passa, = isl. haga
(se f. ö. behaga). — Härtill avledn.
hejda, ä. nsv. hägda Lind 1749: 'mässi-
gen', Sahlstedt 1773 bl. refl.: hejda sig,
sv. dial. bl. a*, 'hålla måtta', fsv. hwghpa
bl. uppvisat i betyd, 'spara' = isl. hegda,
inrätta, ordna. Verbet betyder alltså
egentl.: hålla inom passande gränser.
hejduk, Weste 1807 (: -dnck) även i
den bildl. betyd.: person, som tjänar
som (blint) redskap; från t}', heiduck,
betjänt, särsk. i ungersk dräkt, även:
polisbetjänt; av ungerska haiduk, plur.
till haidu, infanterist m. m., egentl.,
från början av 1500 talet, benämning
på lösa skaror, som förde gerillakrig
mot turkarna o. sedan även användes
som yrkessoldater. I denna senare
betyd, i sv. t. ex. 1593 osv.
hejsan, Lind 1749: hej san, efter lty.,
ty. hcis(s)a. Alltså ej sammansatt med
hekatomb
231
helig
san, av sade han, såsom ofta antages.
Jfr hoppsan.
hekatomb, stort högtidligt offer, egentl.:
av 100 nötkreatur m. m., från grek.
(h)ekatömbe, av (h)ekatön, hundra (ur-
hesl. med hundra), o. -be, besl. med
bous, nötkreatur (urhesl. med ko).
hektisk = ty. hektisch osv., av grek.
(h)cktikås, hröstsjuk, egentl.: som har
en viss egenskap el. befinner sig i ett
visst tillstånd, hesl. med (h)éxis, till-
stånd, till ékhö, har, håller (av *seghö;
besl. med ske ma, skiss o. seger).
hekto(-), från fra., till grek. (h)ekalön,
hundra.
1. hel, adj., fsv. hel, hel, helbrägda
= da. hel, motsv. isl. heill, got. hails,
sund, gahails, hel, utan vank, fsax. hel,
fhty., ty. hcil, ags. hål (eng. halc, frisk,
whole. hel), av germ. "haila- = ie.
*koilo- i fslav. celii, hel, jfr fpreuss.
kailustikan, sundhet, grek. kolhj, det
sköna (Hesych.), osv.; se f. ö. he 11 (häll)
o. hälsa. — Fsv. o. nsv. hel är egentl.
ack. sg. ; den ljudlagsenliga motsvarig-
heten till isl. nom. heill (av germ. *hai-
laz) är hal(l); se hell, interj., o. jfr
under sten. — Härtill avledn. hela, vb,
fsv. hela = isl. heila, av germ. *hailön;
jfr germ. 'hailian = fsv. hela (ipf.
helde, -te), got. hailjan osv. — Hel-
brägda, ä. nsv. även helbrög(h)da NT
1526, O. Petri, -bryghda NT 1526, med
yngre -a (redan i fsv.) av fsv. hel-
br&gdho (-brigdho, -brygdho, -brughdo
m. m.), frisk, svag form til! adj. hel-
brygdher el. en adverbiellt brukad oblik
kasus till sbst. hclbrijgdha, hälsa, väl-
färd; jfr fno. adj. heilbrigdr o. sbst.
heilbrigdi f. samt da. sbst. helbred; till
hel o. stammen i bragd. Isl. bragd
betyder bl. a. 'utseende'; alltså väl: med
friskt utseende. Men som grundbetyd,
i germ. bregö- är 'hastigt röra', kunde
man även tänka sig, att helbrägda
egentl. är liktydligt med frisk o. fä rd ig,
alltså: förmögen att röra sig; jfr även
sv. för i betyd, 'frisk, stark', egentl.:
som kan fara, o. sv. rask i betyd,
'frisk'.
2. Hel, fornnordisk dödsgudinna; lån
från isl. Hel, egentl. personifikation av
dödsriket hel, av germ. 'haljö- (se hel-
vete). En inhemsk motsvarighet skulle
i sv. ha lytt Häl.
helg, hälg, fsv. hailgh (ö-stam), =
isl. helgr f. (iö-stam), da. helg, av urnord.
'hailagö- el. -iö-; till adj. helig. —
Helgd (-ä-), fsv. h&lghp, av urnord.
* hailagijjö-, adj.-abstr. till helig; ett
speciellt svenskt ord. — H elgdag (-ä-),
äldre: helgedag (ännu hos Dalin 1850),
fsv. *hwlghe dagher, jfr fsv. hcelghan
dagh, stark ack. sg. mask., luelgha o.
halgho dagher, svag nom. sg. mask.
(= personn. Helge) av helig. Av
somliga med orätt fattat som samman-
sättning med genit. av sbst. hailgh, helg.
Litteratur hos A. Nordlind Om sam-
manskrivning o. särskrivning av sam-
mansättning (osv.) s. 129 (1919), vartill
kan läggas Noreen V. spr. 2: 300. —
Helgedom (-ä-), fsv. * hazlghedomber
(jfr dat. sg. hwlghndöme, med svag form
av adj., osv.), heligt ting, relik, jfr isl.
heilagr dömr ds., även helgedom, motsv.
ty. heiligtum osv.; se f. ö. -dom. —
Helgs mål (-ä-), äldre helges- (ännu
hos Dalin 1850), fsv. * h&lghismäl, tijl
halghi n. (i sammans.), helighet, helgd,
o. mal, tidpunkt (se mål 1). Dessutom
ä. nsv. heligsmål, 15- o. 1600-t.
Helena, kvinnon., ytterst av grek.
(H)elcne. Biformer se Elin, Ellen,
Elna.
Helge o. Helga, personn., med mot-
svarigh. i fsv., isl. o. fda.; svaga (syn-
koperade) former till helig. — Samma
svaga former ingå också i Helga sjön,
Helga ån osv. — Jfr Olga.
helgeflundra (-ä-), Sahlstedt 1773:
hälg-), motsv. da. helle/lgndre, till svaga
formen av helig; tillåten föda under
den katolska fastan; jfr isl. heilagr
fiskr, ty. hcil(ig)bntl, eng. hali- o. ho-
libut. Biformen hälleflundra, helle-
1609, från da., där -Igh- övergått till
-//-.
helgon (-ä-), fsv. Juvlghon — da.
helgen, från fsax. (thie) hélagon, de he-
liga, svag pluralform till helig (jfr isl.
helghir nom. pl. ds.); i fsv. använt som
sing. neutr.
helig, fsv. helagher m. m. = isl.
heilagr, da. hellig, fsax. hélag, fhty.
heilag (ty. heilig), ags. hålig (eng. holy);
hell
232
hemman
allm. germ. (Ulfilas har dock weihs, se
vi, viga); avledn. av germ. sbst. 'haila-
med samma betyd, av 'lycka' som fsv.
hel, hcel (se hell); alltså egentl.: lyc-
kobringande. — Om de närmast till
adj. hörande helgedom, helgdag se
under helg. — Jfr Helge, helge-
flundra, helgon.
hell (-«-), interj.; fsv. hcell, en bi-
form till adj. hel o. den ljudlagscnliga
motsvarigheten (med cei > ce före II) till
isl. adj. heiil, hel; hel är ack. sg. (se
d. o.); särsk. i den gamla hälsnings-
formeln fsv. hcel (i fsv. o. ä. nsv. ofta
förbundet med sälj: hcel ok scel), jfr
isl. hcill(pii), mlty. wes hil osv. Jfr
den lat. hälsningsformen salve (: salvus,
frisk, helbrägda). — Hell dig, jfr da.
hil dig, är kanske efterbildning av ty.
heil dir; i så fall icke innehållande adj.
hel, utan germ. s-stammen *hailiz osv.
i fsv. sbst. hcel(l), hel = isl. heill osv.,
lycka, hälsa, till adj. hel; se närmare
hälsa.
heller (-ä-), fsv. hcelder, hellre, sna-
rare (kvar under 15- o. 1600-t.), heller
(efter nekande ord), eller = isl. heldr
ds., även: mera (framför adj. o. part.
att uttrycka dessas komparativ), tämligen,
da. heller, heller, got. haldis, hellre,
fsax., fhty. halt, mycket mer (ty. halt,
i försvagad betyd.: väl, nog); av germ.
*halÖiz (bildat med samma kompara-
tiva adverbsuffix som t. ex. lat. magis),
till fhty. halto, mycket. — Den forna
betydelsen hos heller 'hällre' uttryckes
nu i sv. med hellre, fsv. hceldre ds.
= da. hellere, egentl. neutr. till ett adj.
motsv. isl. heldri, större; härtill superi,
helst, fsv. hozlzt, da. helst; jfr isl. adj.
hclzlr. Ovisst ursprung; kanske, med
grundbetyd:: böjd för, rotbesl. .med
hälla i betyd.: luta, isl. hallr, lutande.
helvete (-«-) = Bib. 1541, y. fsv.,
av ä. fsv. hailvite, dödsrike = isl. hclviti
ds., da. helvedc; lån genom missionä-
rer, motsv. fsax. helliwiti, ags. helle-
wite m. m. (ej i got.); egentl.: hälvetes-
straff, till vite (nu blott bötesstraff;
se d. o.), o. fsv. ha?l — isl. hel, got. halja,
fsax. hellia, fhty. hella (ty. hölle), ags.,
eng. hell, av germ. "haljö- i., det fornger-
manska namnet på dödsriket (jfr Hel),
sedan i västgerm. om de kristnes hel-
vete, egentl.: det höljande, döljande, till
germ. ' helan, dölja; se hall 2 o. hölja.
— Helsefyr = no. hels(ke)fyr, från
mlty. helschvur, helveteseld, till adj.
helsch (motsv. ty. höllisch), helvetisk, o.
vår (se fyr). — Helsike, möjl. en
ombildning av ett ä. sv. *hälske, ellips
för * hälskefyr.
1. hem == fsv. n., boningsort, hem,
värld, jämte hember m., värld, motsv.
isl. heimr m., hem, värld, da. hjem,
hem (egentl. jutsk form, liksom hjem-
mel, se hemul), got. haims f., by, fsax.
hem m., n., fhty. heim m., n., hem,
ags. hdm m., hem, hus (eng. home); av
germ. *haima- (-i), väl lånat i litau.
kaimas, kémas, by, bondgård (se kaj-
man, namne); dunkelt; stundom bl. a.
fört till ie. roten kei i grek. keimai,
ligger, o. koimdö, bringar till vila, koile,
läger, osv.; alltså möjl.: plats där man
slagit sig ned; jfr hjon, ide, ocean.
— Adv. hem = fsv. = isl. heim osv.,
egentl. ack. sg. till h e m, — Adv. hemm a,
fsv. hema = isl. heima, da. hjemme,
egentl. dat. sg. av fsv. hema (i a>gha
hema) = isl. heima n. — Hemvist
n., i ä. nsv. (1600-t.) fem., till fsv. vist
fem., uppehåll; se visthus, vistas.
2. -hem, i ortnamn, t. ex. Dalhem,;
gammal typ, väl från äldre järnåldern
(o. möjl. bronsåldern), särsk. vanligt i
Vgtland, motsv. no., ty. -heim, eng.
-ham, till föreg. i betyd. 'bygd'. — I
nsv. ofta um (t. ex. Bergum, Tanum),
stundom -im (t. ex. Askim: ask 1,
Mark i m); ibland sammandraget, t. ex.
Säm (se d. o.). — Jfr Hardemo.
hemisfär, av grek. (h)emi-, halv (==
lat. semi- i semikolon), o. sphalra,
klot (se sfär). Jfr migrän.
hemlig, fsv. hemeliker ds., även: för-
trolig, förtrogen; jfr isl. heimiligr i den
senare betyd., da. hemmelig, i ä. da.
även: förtrolig, från mlty. heimclik,
som hör till huset el. familjen, förtro-
lig, hemlig = mhty. heimelich; till
hem. Den moderna betyd, utgår från
den av: hörande till el. uppehållande
sig i hemmet o. därför dold för främ-
mandes blickar.
hemman, fsv. heman, hem, bostad
hemorrojder
233
hermelin
(så ännu i Bib. 1541), stundom: lant-
gård; utvidgning av fsv. hema, hem =
isl. heima n. (jfr under hem), liksom
fsv. lekan n., leksak, till isl. ieika n.,
nsv. nystan till fsv. nysta n., sv.
dial. såtan ti. till fsv. sata n. (se såte).
hemorrojder, egentl. plur. (-des) till
grek. (h)aimorrois blodflöde, av (h)aima
n., blod, o. en avledn. av réö, fhrter
(urbesl. med ström).
hemsk, med nuv. betyd, känd blott
från y. nsv. (1800-t.), fsv. hemsker,
försagd, förbluffad, dåraktig, dum, i
Bib. 1541: slö, försoffad, i ä. nsv. vanl.
dyster, ängslig o. dyl. = isl. heimskr,
dum, tokig; avledn. av hem, alltså
egentl.: hörande till hemmet, med sin
egentl. betjd. i lånordet inhemsk o.
ty. hcimisch. Härur betyd. 'dum', egentl. :
som setat för mycket hemma. Betyd,
i nsv. utgår från anv. om dyster o.
ängslig sinnesstämning, jfr B. E. Malm-
ström : 'blef så hemsk inunder linden'.
hemul, lånord från fornspr. = fsv.,
även hemnld o. hemol(d), f., laga för-
svar, garanti för eganderätt, motsv. isl.
heimnld, -ild, da. hjemmel (egentl. en
jutsk form; jfr hjem under hem); bild-
ningar (väl på -ipö-) till adj. fsv. hemul,
isl. heimull, heimill, tillkommande ngn
som laglig egendom, egentl.: hörande till
ngns hem el. hus (se under dass). Jfr
ohemul.
hen, brynsten, t. ex. Schroderus Lex.
1637 == isl. hein, fda. hen (i Harald
Hen), ags. hän (eng. hone), av germ.
"hainö-; ie. rot snarast ke(i) (koi), kö(i)
i avest. sacni-, spets, grek. konos, bryn-
sten, sanskr. cäna-, npers. san, jfr även
lat. cös, cötis, slipsten, osv.
Henning, mansn. = fsv., från tv.;
till namn på Han-.
Henrik, mansn. fsv., från mlty.,
1 ty. Hinrik = ty. Heinrich, äldst: Heimi-,
till heim (se hem) o. -rich (se rik).
Jfr Harry. — Av en fsv. biform till
detta namn, Hindrik, kvarlever ett
minne i Hindersmässan, januari-
marknad i Örebro, efter biskop Henrik,
i Uppsala, Finnlands apostel, vars mässa
inföll den 19 jan., ävensom i familjen.
H in ders(s)on. — En kortform till
Henrik är mansn. Hinke, jfr fsv.
Hencke m. m., från lty. I vissa fall är
dock Hencke en med lty. diminutivsuf-
fixet -ke(n) (jfr fröken) bildad hort-
form till Johan, Hans o. d. — En
annan kortform till Henrik är fsv.
Hinze, från mlty. Hintze, varav sv. fa-
miljen. Hintze, närmast till biformen
Hinrik, liksom hty. Heinz till Heinrich;
jfr ty. Fritz (= sv. Frits) till Fredrik
o. ty. Kunz till Konrad.
heraldik = ty., avledn. av mlat.
heraldus ( = härold; se d. o.); egentl.
alltså: vetenskap för härolder, syftande
därpå att tidigast undersökningen o.
studiet av sköldmärkena (o. d.) väsent-
ligen var häroldernas sak.
herbarium = ty., av lat. herbarium,
till herba, ört (av dunkelt urspr.).
Herbert, Heri-, mansn., från ty.; till
sbst. här o. fty. berht, ljus (se bjärt).
Jfr t. ex. Albert, Albrekt.
herde, även här de, sv. dial. here,
sydsv., pojke, ung dräng, häle (med
tjockt /), hyre, höle m. m., fsv. herpe,
hyrde, hördhe, av äldre hirpe == isl.
hiröir, da. hyrde, got. hairdeis, fsax.
hirdi, fhty. hirti (ty. hirt), ags. hierde
(eng. shepherd, fårvaktare), av germ.
"hirdia-, av ä. *heröia- = litau. kerd-
zius; avledn. med germ. tillhörighets-
suffixet -ja- (ie. -io-) av germ. *herdö- (=
hjord). — Hirpe till herde (här de)
som fsv. sirla till ä. nsv. serla, sv. särla;
hirpe till hyrde, hördhe, dial. hyre, höle,
som fsv. virpa till vyrdha, sv. vörda.
— Bet}rd. 'pojke' av 'herdegosse'. — Av-
ledn.: sv. dial. höling osv., fsv. hirpinge,
hyrd-, hörd-, Mord- = isl. hirdingi, no.
hyr(d)ing, juring m. m.; -irp- till -yrd-
till -iurd-, -iord- såsom i sadel gjord
av *gyrp. — Av germ. *herdo- (= hjord)
är även avlett fsv. hirdha, vakta, vårda
= isl. hirda, samma ord som osv. dial.
*hyra, förslå, räcka till = no. hyra ds.,
även: gagna, utrusta, med grundbetyd,
'taga sig av, sköta om', av äldre 'vakta,
vårda'.
Herman, mansn. = fsv., från ty. Her-
mann, av fhty. Heriman m. m., egentl.
appcllativ = fhty. heriman, fsv. hairman
osv., krigare, till sbst. här o. man; jfr
Her(i)bert osv.
hermelin = fsv., da.; lånord; jfr mhty.
hermetisk
234
-het
hermelin, en bildning med dimin.-suff.
-Un { tv. -lein) till fsax., fhty. harmo,
vessla, ags. hearma m., Ii t. szarniu (szer-),
hermelin, o. sannol. även rhetorom. Äar-
muin, vessla (till ett lat. el. kelt. *carmot).
hermetisk, Lufttät, motsv. i ty. o. eng.,
etter Hermes Trismégistus, som ansågs
för alkemiens grundläggare.
herre, y. fsv. hcerre, motsv. ä. hcerra,
jämte isl. herra, da. /icrre gammalt lån
från fsax. /?e/ro = fhty. (varav ty. herr),
yngre form för hérro, synkoperat av
hcriro, komparativ till fsax., fhty. hér,
förnäm, hög == ags. hår, gråhårig, gam-
mal (eng. hoar), isl. hån ds., av germ.
*hai-ra-, en r-avledn. till germ. *hai-,
skina, i heder. Jfr med avs. på betyd. -
utvecklingen 'gammal' till 'herre' t. ex.
lat. senior, äldre ;> ital. signore, fra. seig-
neur, sire, eng. Sir; ävensom grek. gé-
rön, gubbe, men géras, heder o. d. —
Formen herr (framför namn o. titlar),
y. fsv. hcvr, från mlty. her. — Under
medeltiden o. på 1500-t. som titel blott
om el. till riddare (men ej till andra
frälse- el. adelsmän) o. andlige; under
senare hälften av 1600-t. även till ko-
nungens tro män samt officerare o. under
1700-t. dessutom till konungens trotjä-
nare o. övriga s. k. ståndspersoner, men
då ännu ej till medlemmar av det lägre
borgerskapet. — Jfr härlig.
Herrstad, ortn., Ögtl., Herrestad
Sdml. o. Skå., till fsv. person n. på Hcer-
(* Hcerridh'? o. Hcervidh), se -stad.
hertig", fsv. hcertogher (-e-), härförare,
hertig, — da. hertug, från mlty. hertoch,
av fsax. heritogo = fhty. herizogo, -zoho
(ty. herzog), ags. heretoga, till härsbst.
o. germ. -'tugan-, -*tuhan-, förare, le-
dare, besl. med lat. ducere, föra, o. töja,
tåg 2, 3. Isl. hertogi i betyd, 'härförare'
är kanske inhemskt. — Som titel är
ordet en översättning av det besl. lat.
dux (fra. duc, eng. duke). — Parallell-
bildning: fsax. folktogo ds. till folk i
betyd, 'härskara'.
herulj germansk folkstam, se under
j arl.
hes = fsv. (där även sträv, om ljud) =
fda. hees, fsax. hés, fhty. heisi (ty. heiscr),
ags. hås, stam *hais-; växl. med 'hairs-
i meng. hors(e) (eng. hoarse), mholl.
heersch samt med bortfall av r (efter
den samnord. övergången av air- 7> är-)
sv. dial. hås, hes, no. haas, isl. håss,
vilket att döma av ordets spridning i
dial. ej kan vara lån från ags.; jfr isl.
hjarsi fno. hjassi (se hjässa). För-
hållandet mellan dessa stammar är f. ö.
mångtydigt; grundbetyd, säkerl.: sträv,
skrovlig, alltså = no. haas i denna
betyd.
hesitera, av fra. hésiier, tveka, vackla,
av lat. h&sitäre ds., även o. egentl.:
låda vid, hänga fast, iterativum till
hoerere i sistn. hetyå. (= litau. gaiszlu,
gaiszau, tveka, dröja, av ie. *ghais-).
Hestra, Hester (-hes ter, H ester-),
ortn. i Hall., Älvsb. 1., Jönk. L, s. Ögtl.,
fsv. t. ex. Hestra*, Histrw, Hegster, 13-
1400-t., till germ. *haistr- = mlty. heis-
tere, mholl. heesier, mlity., ty. heister,
ung bok el. ek (varifrån fra. hétre, bok),
jfr ty. Heislerbach; bildat med det ieur.
trädnamnsuff. -tr- till stammen i fsax.
Hésiivald, lat. Silva Caesia; jfr apel,
fläder, hy 11, jolster. Förf. Ark.
17: 66 f.
1. hetj fsv. heter — isl. heitr, da.
hed, fsax. het, fhty. heiz (ty. heiss), ags.
håt (eng. hot); ej i got.; av germ. *haita-,
till en germ. rot hai i fhty. (ge)hei,
hetta, got. hais, fackla; besl. med litau.
kaitrå, glöd, kaitrus, het; antagl. även
med heder o. a. ord av germ. hai, lysa,
vara klar. Avljudsform: hetta (se
d. o.) ävensom fsv., isl. hitna (: het =
fsv., isl. fitna: fet). — Het på gröten,
t. ex. C. Gyllenborg Sv. sprätth. 1737,
O. v. Dalin.
2. -het, ändelse för abstr. sbst., nu
endast till adj. = fsv., på 1300 -t. lånat
från mlty. -heit = ty. -heit, ags. -håd
(eng. -hood); i västgerm. spr. även som
självständiga ord i betyd. : person, rang,
beskaffenhet m. m. = got. haidus m.,
sätt, isl. heidr (gen. -ar), heder (se d. o.)
= san skr. ketu- m., ljus, glans, av ie.
*koilu-\ alltså med ungef. samma bety-
delseutveckling som i ty. erschcinung :
scheinen (= skina); jfr även -lek. —
Efter beskaffenhet (ty. beschaffenheit),
beläsenhet (ty. belesenheit) ha i sv.
uppstått ombildningar av lånord såsom
befogenhet, belevenhet, godhjär-
heta
235
hilka
t en het osv. el. nybildningar såsom
nedlåtenhet, välgörenhet osv.; jfr
grannlagenhet.
heta == fsv. (där såsom i i si. även
aktivt: kalla, benämna) = isl. heita (i
betyd.: 'heta' med pres. ek heiti, minne
av det gamla medio-passivet på -ai, jfr
grek. phéromai), da. hede, urnord. ha(i)-
te-ka, heter, hailinaR part. pf. m., got.
haitan, kalla, inbjuda, befalla (hailada,
heter), fsax. helan, fhty. heizzan (ty.
heissen, uppmana, kalla, heta ; jfr under
Schultz), ags. håtan; förr redupl. vb;
av ovisst ursprung: snarast med Brug-
mann IF 6: 94 rotbesl. med lat. ci(e)o,
sätter i rörelse, cito ds. (se citera), grek.
kiö, går, kinéo, sätter i rörelse (se kine-
matograf), med samma betyd. -utveck-
ling som i grek. kello, rör, o. kélomai,
driver på, kallar.
hetman, polsk o. litauisk överbefäl-
havare, av polska helman, från mlty.
hövetman el. en snarlik mhty. form,
överbefälhavare, anförare — ty. haupt-
mann, kapten; se hö vits man. Härmed
förväxlas ofta lillryska ataman, äldste
(slarsyj), alltså (urspr.) ej 'överbefälha-
vare för kosackerna'; av ett helt annat
ursprung. Bruckner Zfvergl. Sprachf.
48: 171 f.
hetsa, Sahlstedt 1773, Bellman, på
grund av e (för väntat ä) ej från ty.
hetzen (germ. * haljan, till hata) utan
en ombildning (väl efter het, hetta) av
ä. nsv., fsv; hilza, hissa, från mlty. hit-
zcn, hissen, som väl bildats av ett ut-
rop, hiss el. dyl., brukat till djur, som
hetsas, liksom ä. nsv., östsv. dial., no.
hussa ds. av interj. hnss; jfr tussa. —
Hilsa förekom långt fram på 1700-t. o.
motsvaras av nsv. hissa (med dialek-
tisk färgning), i Lag 1734 (om hundar).
hetsig1, o. 1650, ä. nsv. även -i- o.
med betyd, 'het'; från ty. hitzig, till
hilze, hetta (se d. o.).
1. hetta, sbst., ä. nsv. heta {., hele
m., fsv. hita f., hiti m. — isl. hita f.,
hite m.; adj.- abstr. på svaga rotstadiet,
av germ. *hilan-, *hitön-, av ljudsform
till het, liksom fsv. fiti m., fetma, till
fet. Ty. hilze. är ett annat slags bild-
ning, germ. 'hiljö-; eng. heat, av ags.
hcélo, ett germ. *haitjo-. — Hetta har
utvecklats ur fsv. hita som t. ex. vecka
ur fsv. vika.
2. hetta, vb, kan motsvara dels fsv.
hita = no. o. dels fsv. heta = isl. heita,
fhty., ty. heizen, ags. hcétan (eng. heat),
av germ. *haitjan, göra het.
hetvägg, 1689 (het-), G. Warg 1755
(hett-), från Ity. heetweggen m. m., fettis-
dagssemla, från mlty. héte weggen, egentl. :
varma bullar, urspr.: viggar, kilar, till
fsax. weggi, kil (se v i gg). I Sverige har
detta ord i somliga trakter i stället
kommit att beteckna den aga, som på
fettisdagsmorgonen på skämt tilldelas
familjemedlemmarna (i sht barnen), ett
urgammalt hedniskt kultbruk, o. fettis-
dagsbullarna ha i stället fått benäm-
ningen fetvägg. Betyd. -ändringen
beror på att man friköpte sig från
piskningen genom hetvägg. Jfr Louise
Hagberg Sv. lm. 1911, s. 523 f.
hetär, från grek. (h)etairä, (kvinnlig)
kamrat, fem. till (jon.) (h)étaros, kam-
rat ((h)élairos är en nybildning efter
fem.), till ie. s"e-, se- (se sig, sin,
s v e a r).
hicka, vb, fsv. hikka, hicka, flämta,
snyfta = no. hikka, flämta, snyfta, da.
hikke, hicka, i ä. da. även 'snyfta', holl.
hikken, hicka; jfr isl., no. hiksla o. no.
hiksa (ävensom eng. hicknp osv.). An-
tingen direkt ljudhärmande el. inten-
sivbildning (med konsonantförlängning)
till sv. dial. hikja, flåsa, motsv. no.
hika, da. hige (i överförd betyd.: 'fika
efter'), jfr mlty. hiehen, higen osv., av
onomatopoietiskt ursprung liksom kik-
i kikhosta, kippa 2 osv.; se his(s)na
o. jfr under sucka. — Härtill sbst.
hicka, fsv. hikka == da. hikke.
hide, se ide.
Hildur, kvinno., nyisl. form för fisl.
Hildr, en valkyrja = hildr f., strid =
fsax., ags. hild, fhty. hilt(j)a, av germ.
*hcldiö-, väl besl. med ir. ceallach, krig,
jfr litau. kaliii, slår (se hull). Detta
ord ingår som senare led i Gunhild,
Ragnhild m. fl. o. f. ö. i de urspr.
tyska H i Idebrand, Matilda.
hilka, Aurivillius Cog. 1693, Lind
1738 (även -e), möjl. från ty dial. hilChe,
medan ä. nsv. hyllicka 1637, sv. dial.
hylkct, da. lujllike utgår från mlty. hul-
hillobard
236
hindra
leken, dimin. till mlty. hulle = ty. hiille,
huvudduk m. m., egentl.: omhölje, besl.
med hölja. — I vissa dial. med betyd,
'rus' ; jfr florshuv a*
hillebard, närmast motsv. y. fsv. hil-
lebard 1517; Var. rer. 1538: -bart; jfr
"bård 1600-t.— Weste samt med -e- i
första leden y. fsv. hellebardh (nsv.
hällebard); jämte da. hellebard{e) från
mit}', hellebarde jämte belm-, motsv.
mhty. helmbarte (ty. hellebarte); från
germ. spr. : fra. hallebarde. Sammansatt
med ett germ. ord för 'stridsyxa': fsax.
barda, fhty. barta, isl. barda (jfr 1 om-
bard), avledn. av germ. "barda-, skägg,
egentl.: utstående kant o. dyl. (se bard 1
o. k n ä v e 1 b o r r), såsom isl. skeggja, yxa,
till skegg, skägg. Första leden är oklar:
enl. Hirt-Weigand till helm, hjälm: alltså
egentl. en yxa att hugga genom hjälmen
med; enl. Tamm, Falk-Torp m. fl. där-
emot av ett ord för 'skaft': mhty., ty.
helm, jfr fhty. helmakes, yxa med långt
skaft; även: 'rorpinne' i t. ex. isl.
hjalmvplr (snarast till ie. (s)kel, klyva
o. dyl.; se häll 1, skilja). — Dunkelt
är i i sv. hille-. Seip 2: 112 förmodar
mit}-, övergång av e > i framför l -\-
konsonant.
hiller, se i 11 er.
Hilmer, mansn., lån från isl. Hilmir,
sagonamn = hilmir, beteckning för
furste, egentl.: hjälmbärare, urnord.
"Helmia-, till stammen helm- i hjälm.
Himle, härad i Halland, av fsv. Hen-
öflce; dunkelt (en förmodan bos Noreen
Spr. stud. 3: 108).
himmel (= no., da.), fsv. himil, täm-
ligen sen form, lånad från Tyskland =
fsax., fhty. himil (ty. himmel), med
yngre / för n ss. i ty. esel (jfr åsna),
motsv. det inhemskt nordiska fsv. hi-
min = isl. himinn, got. himins, fsax.
heban, ags. heofon (eng. heaven), med
b, f ur m framför n (i synkop. kasus);
ie. *kemeno-; flera tolkningsförsök; väl
egentl.: valv, tak, besl. med grek.
kmélethron, tak, kamära, välvning (se
k a m m are), såsom litau. dangiis,\\\m mel :
dengti, täcka. Jfr med avs. på betyd.-
utvecklingen under loft, luft. — I re-
ligiös stil förr ofta plur.: fara till
himla (gen. plur.), som är i himblom (dat.
plur.; i bönen Fader vår) osv., jfr lat.
coeli. — Den äldsta ieur. beteckningen
för 'himmel' var *dieus, den lysande =
sanskr. dyä'us = grek. Zevs (gudanamn);
se Tyr.
hin, minne av ett fsv. demonstr.
pron. kvar i gamla bibelövers., t. ex.
'medan hin ännu långt borta är' Luc.
14: 32 (= den förre, den andre) o. i
sv. dial. ävensom i hin si dan, hinsi-
des, på andra sidan, o. hin on de, hin
håle (jfr 1649: det weet den hååle, av
hårde, jfr Lind 1749: hin hårde; med
rd >> 'tjockt' / > vanligt l, jfr fälknäpp,
sköl, stel, svål, Åmål) o. elliptiskt
endast hin, samtliga uttr. (liksom även
det likbetyd, den o. den) redan på
1600-t.; jfr Stiernhielm: hin stygge; av
fsv. hin, den där, den andre, även som
best. art. framför adj. (-f- sbst.) = isl.
hinn, ett speciellt nord. ord, av omstritt
ursprung: möjl. uppkommet genom sam-
mansmältning av två ord: dels 1. det
fornnord. demonstr. pron. enn, inn
(kvar som best. slutartikel, i dag-en
osv.), av något oviss upprinnelse: jfr
got. jains, ty. jener, den där, el. fhty.
enér ds., fslav. onii, han; dels 2. pro-
nominalstammen hi- i got. hila, det,
osv. Knappast är hin en urgammal
bildning (enl. somliga: n-avledn. till ett
hi- = ie. kei i grek. (c)kei, där, lokativ
till ie. pron. -stammen ke-, där, varom
under hit; i så fall analog med min,
din osv.). — Motsvarigheter till hin
onde osv. äro sv. den le de, sv. dial.
den farlige, den fule, den sure osv.
hind = fsv. = isl., da., ags., eng. =
mlty. hinde, fhty. hinta; väl besl. med
grek. kemds (-ädos) f., hjort, gasell; i
så fall "hind- av äldre *hemd- (såsom
sand av samö- o. antagl. sund av
siimÖ-) = ie. *kem-tå-; jfr f. ö. (med
Liden KZ 40: 257 f.) sanskr. cäma-,
hornlös, litau. szm-ulas ds., osv., i mot-
sats till lat. cervus o. hjort, den be-
hornade. Med avs. på bildningen jfr
and 1.
Hindersmässa, -son, se Henrik.
hindertyg, remtyg bakpå seldon, Var.
rer. 1538, från lty., till hinder, bakom
= ty. hinter (se följ.)
hindra = fsv., isl. = da. hind re.
hindu
237
hirs
mlty. hinderen, fhty. hintardn (ty. hin-
dern) osv. (dock ej i got.); av omtvis-
tad härledning; väl, med Falk-Torp (jfr
Brugmann Demonstr. pron. s. 144 f.),
egentl.: hålla el. driva tillbaka; till
stammen i got. hindar, mlty., ags. hin-
der (eng. hinder-), ty. hinier osv.,
bortom, bakom, ss. adj. i bl. a. fsv.
hindradagher, i si. (genit.) ens hindra
dags, dagen efter; egentl. en kompara-
tiv (motsv. grek. -teros) med superi, isl.
hinztr, sist, got. hindumists, borterst,
osv.; besl. med got. hindana, bakom,
på andra sidan, ty. hinten osv.; f. ö.
omstritt ursprung. — De nord. orden
äro möjl. lån från mlty.; fsv. hindra
finns dock redan i Uppl. -lagen. — Sbst.
hinder = isl. hindr, da., mlty. hinder,
är bildat av verbet.
hindu, egentl. om den ariska befolk-
ningen i Hindustan, till iran. hind,
ursprungl. om floden Indus = sanskr.
sindhu, flod, ström. Härav genom för-
medling av latinska o. grek. författare
former utan h- i Indien osv. ; se indian.
hingst, Var. rer. 1538, fsv. hingisi,
hengist, jämte da. hingst, från mlty.
hing(e)st (med dial. i för e), heng(e)st
= ffrank. hangislo Lex salica, mhty.
heng(e)st (ty. hengst), ags. heng(e)st, ett
allmänt västgerm. ord för 'hingst', stun-
dom: 'häst, vallack'; sannol.germ.*/m/?<7i-
sta-, vartill en Vernersk växelform *han-
hista- (= det inhemska häst); av
mycket omstridd bärledning; möjl. su-
perlativ till ett adj., motsv. litau.
szankiis, rask; jfr fsv. skiut, häst: sA"iä-
ter, snabb. — Hit hör det sagohisto-
riska ags. (möjl. egentl. danska) kunga-
namnet Hengest. — Om ett annat germ.
ord för 'hingst', fsax. wrénio osv., se
vrenskas.
hink, Var. rer. 1538; dunkelt. I flera
dial. även ink.
Hinke, mansn., se Henrik o. Johan.
1. hinna, vb. = fsv. : hinna upp el. ned
= da. dial. hinde; egentl.: få tag i = got.
hinpan st. vb, fånga; i avljudsförh. till
fsv. hanna, röra vid, o. fjärmarc besl.
med ags. huntian, jaga (eng. hunt). I
den fsv. o. nsv. betyd, 'hinna med'
antagl. påverkat av fsv. inna, hinna
med, uträtta = isl., allm. germ. vb
(dock ej i got.): bringa in o. dyk, avledn.
av germ. inn-, förstärkt form till germ.
in = nord. i, jfr t. ex. inbördes. — Se
f. ö. behändig. — Verbet böjdes till
inpå 1700-t. svagt (ipf. hinte, hinde).
Den starka böjningen (Sahlstedt 1773:
hann osv.) beror på anslutning till
finna, vinna osv. Jfr liknande över-
gång till stark böjning hos knyta,
kvida, skryta, sn}rta, strida, tiga.
2. hinna, sbst. = fsv., isl. = da.
hinde; av germ. *hennön-; bl. a. sam-
manställt med fir. ccinn, fjäll, korn.
cennen, hinna; ie. "kendnä-; till ie. ro-
ten (s)ken i skinn; se Liden Språkv.
sällsk. i Upps. förh. 1891—94 s. 75 f.
Isl. himna är obesläktat.
Hintze, familjen., se Henrik.
hipp, i hipp hurra, från eng. hip
(el. hep) hurrah; hipp o. hopp tillhör
samma bildningsgrupp som ä. nsv. snick
o. snack, knas o. knis, knirrknarr osv.,
sv. villervalla osv., alltså uppkomna
genom fördubbling av den ursprungliga
ordstammen med (ung) avljudsväxling.
I dylika bildningar har vanl. blott en
av lederna äldre anor; i detta fall hopp,
såvida icke hip skulle höra till lty.
hippen, hoppa, som självt är en ung
avljudsform till hoppen.
hippodrom, från grek. hippödromos,
rännarbana, av hippos, häst (= lat.
equus osv.; se Joar o. häst slutet), o.
drömos, lopp (se dromedar).
hird, kunglig livvakt, hovfolk, om
fornnord. förh., upptaget från fornspr.
— fsv. hirp (i hirpman osv.), isl. hirÖ,
från ags. hir(e.)d, av ä. * hi(w)-rcéd (jfr
hiwrwden, familj), formellt = fhty. hirdt,
giftermål (ty. heirat), egentl.: husligt
förhållande o. d.; sammansatt av 1. ags.
hiw- i ags. hiwisc, familj osv. = got.
heiwa- i heiwafrauja, husbonde, osv. (se
hjon), o. 2. ags. rd>d — råd, här med
förbleknad betyd., snarast som suffix
liksom t. ex. -skap i herrskap.
hirs, Spegel 1712: hirsen = da. hirse,
frän ty. hirse; i st. f. ä. nsv., y. fsv., ii.
nsv. hers, Var. rer. 1538: härss, från
mlty. 7icr.se = fhty. hirsi, hirso, herse
(gl.), ags. herse Schlutter ZfdW 14: 150
(eng. hirse från ty.); sannol. inhemskt
germ. ord, med osäkra anknytningar
hirschfiingare
hjon
till lat. Ceres, åkerbrukets gudinna, el.
lat. cirrus, hårlock. — Hirsen hör jämte
korn o. vete till den gamla världens
äldsta sädesslag; den odlades i Norden
redan under stenåldern.
hirschfängare, hirs- Serenius 1741;
från ty. hirschfänger, till hirsch(== hjort)
o. fangen i hetyd.: sticka (en hjort) till
döds; i ä. sv. även härs- m. m., till
lty. hcrsch- (ä. *hérts-\ till mlty. herte,
hjort.
hisklig, 1600-t. hijskelig, hijslig, se-
nare hiskclig o. hislig, av stammen Inks-
i hisna; jfr no. heiskleg, förfärlig, vild
(om väder), som kan ha ombildats i
anslutning till det obesl. heskjelig fruk-
tansvärd = sv. dial. (till sv. dial. haske
— isl. hdske m., fara).
1. hissa (segel osv.) == no. = da.
hisse, egentl. ett lågtyskt sjömansord,
från lty. hissen (= ty.); från germ.: fra.
hisser, ital. issare; besl. med holl. hijschen,
varav da. hejse, eng. hoisi (med t från
part. pf.). Imitativt el. ljudhärmande.
— I ä. nsv. : hyssa Lex. Linc. 1640,
Palmcron 1642: 'medh Händer hyssade';
Serenius 1741 både -i- o. -y-. Möjl. är
-y- ortoepiskt efter mholl. hyssen, men
snarare föreligger i ä. nsv. hyssa en
parallell ljudhärmande bildning; jfr un-
der hysta.
2. hissa, hetsa, se under d. o.
his(s)na, y. fsv. hisna, med bortfall
av k mellan kons., av ä. fsv. *hiskna
= ä. nsv. hi(j)skna Lucidor, gottl.
heiskna; genom omkastning av k o. s
av urspr. *hiksna, till sv. dial. hik(j)n,
flåsa, osv. (se hicka), motsv. mlty.
higen, hichen, sydty. dial. luggen, flåsa.
Jfr ä. nsv. hixna 1641. Formväxlingen
i grundverbet beror på dess onomato-
poetiska upprinnelse, av samma slag
som i sv. dial. hipa osv. (se häpen).
I ä. tid stundom utan h, t. ex. fru
Lenngren 1794: isnade Vitt.-samf. s.
104 (anslutning till is?).
historia, O. Petri Kr.: gambla Histo-
rier, y. fsv. (Sdw. Tillägg); ytterst från
grek. (h)istoria, till (h)istör (i polyhi-
stor), egentl.: som vet, av *nid-tor- till
roten i veta. — Historia i betyd, (veten-
skaplig) historisk framställning hette
på 15- o. 1600-t. krönika.
hit = fsv., da. == fno. hit* av *hl-at,
av ie. kei- = grek. (e)kei, där, lokativ
till pronominalstammen ke-, ki- osv.
(i t. ex. lat. cis, på andra sidan, got.
hita, detta, fhty. hiutu, av hiutagu [ty.
hente], i dag) -j- ie. ad = germ. at (=
sv. åt, prep. o. adv.); jfr fsv., isl. hingat,
higat, hit, o. dit.
hitta = fsv. (med annan böjning:
ipf. hitte) = isl. = da. hitie (y. ags.
hiltan, eng. hit väl från nord.); ett blott
nord. ord; mycket osäkra förklarings-
försök. — Övergången till I konj. beror
på det otydliga imperfektmärket i fsv.
hitte; jfr hämtade för hcem(p)te, skäm-
tade för ska?m(p)te, skiftade för skiple,
väntade för vamte.
hiva, sjöt. : vinda m. m., i betyd,
'slunga' även hyva, 1850-t.: hiva i sig
= no. hiva, hyva ds., da. hive, kasta
ankar, lätta, från eng. heave, etymolo-
giskt = häva; -y- i hyva är dunkelt.
Hjalmar, mansn., upptaget från isl.
Hjalmarr, liksom t. ex. Einar, Fritiof
Harald; av urnord. *Helma-harja-, till
hjälm (jfr Vilhelm) o. här, sbst. (jfr
Gunnar, Ragnar, H e r b e r t, V a 1 1 e r).
hjalt(e), hjält, svärdfäste, om forn-
nordiska förh., upptaget från fornspr.
= isl. hjalt ii., hjglt f., fsv. hiazlt n.,
fda. hialt, i sing. om en av de två
svärdsknapparna, i plur. om svärdfästet
= fhty. helza, ags. hilt(e) (eng. hilt);
egentl. nog: handtag; möjl. till germ.
roten helt, klyva (se hult).
Hjo, se följ.
hjon, fsv. hiön (hiön Uppl.-l. = uppl.
jön), familjemedlem, i sht i plur., dels
om äkta makar (jfr nsv. fästehjon,
hjonelag i lagstil) o. dels om tjänste-
folk ('brådtom hade alla husets hjon'
Lenngren) = isl. hjon, hjnn, ä. da.
hjon; urspr. en sammanfattande neutr.
plur. el. dual av en n-stam, motsv.
fhty. hiwo m., familjemedlem, make,
fhty., flty. hiwa f., hustru, fhty. hi(w)nn
n., man o. hustru, ags. hiwa m., äkta
make, tjänare. Jfr med avs. på ändei-
sen sv. ögon, öron; jämte isl. angn,
eyru, motsv. isl. hiu (= sv. ortn. Hjo,
fsv. Hiö 1413; jfr fsv. Hiuby, nu Ju by
Ögtl.). Denna /z-stam *hiwan- är en
utvidgning av 'hiwa-, familj, hushåll
hjord
239
hjälte
o. dyl. i got. heiwa-frauja, husbonde,
ags. hiwréden, hushåll (se hird), isl.
hijbijli (se hybble), hyski n., familj =
ie. 'kciuo-, besl. med lat. elvis, borgare,
lett. sétva, hustru, sanskr. civdr, god,
kär; osv.; vanl. fört till ie. roten kei,
ligga, vila, varav möjl.: vara bosatt o. d. \
(se hem). — Ett minne av n-stammen i
*hiwan- synes föreligga i isl. hjd, hos,
fsv. hia-; jfr hos.
hjord, fsv. hiorp = isl. hjprd, da.
hjord, got. hairda, fhty. herta (ty.
herde), ags. heord (eng. herd), av germ.
*herdö-, antingen ie. *kerdhä-, motsv.
sanskr. cdrdha-, skara, hjord, eller =
ie. "kerdhä-, motsv. fslav. créda, hjord,
rad, tidsföljd (i så fall urspr. 'rad', jfr
fhty. herta, växling). — Avledn.: herde,
se d. o.
hjort, fsv. hiorter == isl. hjprtr, da.
hjort, fsax. hirot, fhty. hiruz (ty. hirsch),
ags. heorol; av germ. "herut- = ie.
*kerud-, till bildningen motsv. (med
avljud) grek. körijdos, tofslärka, besl.
med lat. ccrvus, hjort, grek. keraösf
försedd med horn, till sbst. *ker-, horn,
i grek. kéras (ge ni t. kératos; jfr ka ra t),
i avljudsförh. till horn; alltså: den
behornade (jfr hind, hornlös); samma
grundbetyd. som i det avlägset besläk-
tade djurnamnet ren (se d. o. 2). En
avljudsform till ie. "keru-d synes före-
ligga i isl. hridr, vädur, av "kru-d-.
hjortron, 1(594, jfr sv. dial. hjorter,
hjorten, hjorterbär; avledn. av hjort;
med -o/i efter andra fruktnamn på
denna ändelse t. ex. smultron. Jfr
R. Loevve Germ. pflanzenn. s. 154.
hjul, fsv. Iiifd — isl. hjöl, da. hjul, ags.
hweowol, hwéol (eng. wheet); av germ.
'hwegivlå- = ie. "k^e-k"l-o i grek. ky li-
las, ring (= cykel), sanskr. cokrd-,
hjul, reduplicerad form av roten A"e/,
vrida, i grek. pélomai, vrider mig (se
pol), telos (*kUelos), mål, egentl.: vänd-
punkt (i telegraf), fslav. kolo, hjul,
lat. colus, spinnrock (se kalesch; om
colus jfr dock Walde); jfr hals. —
Dunkla o. flertydiga äro isl. hvél, Jwél
samt mlty. wcl, ty. wiel; no. kvel (=
isl. hoel, dock osäker form), möjl. en
ej reduplicerad bildning. Jfr senast
H. Pipping SNF XII. 1: 22 f ; — Femte
hjulet under vagnen; motsvarighet
hos Dalin Arg. I nr 13; även i lty. o.
ty. — Om ett annat germ. ord för
'hjul' se ratt.
[hjälle, sv. dial., se hylla],
hjälm, fsv. hicelmber = isl. hjalmr,
da. hjelm, got. hilws, fsax., ty., eng.,
helin (jfr Anselm); av germ. 'helma-
m., motsv. sanskr. ^arma(n)-, betäck-
ning, skyddstak m. m.; m-avledn. till
ie. kel, gömma, dölja; se t. ex. hål,
hölja. Jfr mansn. H i 1 m e r, Hj a 1 ma r,
Vilhelm. Samma grundbetyd, har
också lat. cassis, hjälm (se hatt).
Hjälmaren, se Jälmaren.
hjälmig, om nötkreatur: som har vitt
huvud el. vit(a) fläck(ar) på huvudet el.
pannan, i dial. även -og, -ed, motsv.
nisl. hjdlmöttur, no. hjelmutt, da. hjcel-
met; avledn. av sv. dial. hjälm, hvit
fläck i pannan på boskap, da. dial.
hjcelm ds., med utvidgad betyd, (av
samma slag som i bläs): sv. dial. hjälm,
hjälmig oxe el. tjur, jfr hjälma, hjälmig
ko, osv., motsv. sydty. dial. helin, vit
fläck i pannan på nötkreatur — nyper-
siska carma, vit häst, skimmel, trol.
även 'grå häst', av ie. *kel-mo-, bildat
med det även i andra färgbeteckningar
icke sällsynta suffixet -m- (t- ex. litau.
szirmas, grå, om husdjur), o. rotbesl.
med t. ex. sanskr. karka-, vit, vit häst
av *kol-ko-. Alltså ett urgammalt re-
liktord med indoeuropeiska anor. Liden
Stud. tillegn. Tegnér s. 579 f. o. där cit.
litteratur.
hjälpa, fsv. hicelpa — isl. hjälpa, da.
hjwlpc, got. hilpan, fsax., ags. helpan (eng.
help), fhty. helfan (ty. hel fen); jfr litau.
szelpti, hjälpa, med pres. s:elpiii o. refk
szelbiås.
hjälte, Bibeln 1541 : hielte, ombildning
| av y. fsv. helte, stridsman, hjälte, från
I mlty. helt, för det osynkoperade fsv.
hailadhe, y. fsv. luehvdh, som även är
ett lågtyskt lån, motsv. mhty. helet osv.
(ty. held); ett gammalt forngerni. ord
för 'fri man, stridsman o. dyl.', *halip-,
"hqlup-j vars slutkons. mycket tidigt
faller (ss. i öl av 'alup-): ags. Iuvl<\ isl.
halr (fsax. hrliÖ, ags. harled, isl. hpidr,
med d frän andra kasus, där kons. ej
! stod i slutljud). I övrigt blott osäkra
hjärna
240
hokuspokus
anknytningar. — Hjälte för bälte beror
snarast på försök att ge ordet en mera
svensk form (jfr hjälm, hjälp- ~ ty.
hclm, helf- osv.) Seip 2: 1 13 tänker sig
möjligheten av lågt}'sk diftongisering.
Betyd, var pä 1500-t. ofta icke 'hjälte',
utan 'man, soldat', t. ex. P. Brahe Kr.
s. 36: Niels Dacke med sina hicliar.
hjärna, egentl. oblik kasus som nom.
(redan i sen fsv.), motsv. ä. fsv. hicerne;
hjerne (jämte -a) ännu Lindfors 1815,
kvar i dial. = isl. hjetrne, da. hjerne, av
germ. *herzuan-; jfr mlty. herne f. o. n.,
fhty. hirni (ty. hirn), meng. herne av
germ. *hirznia- (m. m.); utgående från
paradigmformen herzn- i /i-stammen
*hersan- i isl. hjarsi, hjässa (se d. o.).
Av ie. *kers-; jfr lat. cerebrum ("keras-
rom), hjärna, grek. kärenon ('karas-no-),
huvud, kränion (*kras-nio-), huvudskål
(= kranium), körse, tinning, sanskr.
cirsdn-, huvud; avlägset besl. med *ker-,
horn (se hjort).
hjärta, fsv. hicerta (i plur. ännu blott
-a) = isl. hjärta, da. hjerie, got. hairtö
n., fsax. herta, fhty. herza (ty. herz),
ags. heorte (eng. heart); av germ. 'hcrtan-
n. (bildat som öga, öra), av en ie. stam
*kerd-, i avljudsförh. till *krd- i lat. cor
(genit. cordis; jfr kor dial), grek. kar-
dia (jfr sv. kardialgi), fir. cride, lita u.
szirdis; jfr grek. ker (*kerd-); alltså ett
allmänt europeiskt ord -för 'hjärta'; jfr
kredensa. Den indo-ariska grenen har
i stället rimordet "ghrd, *gherd i sanskr.
hrd- osv. — Om hjärta i betyd, av
säte för olika andliga krafter o. egen-
skaper se under -lunda. — Hjärtnu-
pen (: nypa) är ett gammalt ord; finns
redan i P. Brahes Kr. o. 1580: hiert-
nopne pl.
hjärter, Mont-Louis 1739, Lind 1749
(säkerl. dock lika tidigt som klöver o.
ruter; se d. o.), väl från da. hjerler (=
plur. av hjerté), ombildat av ä. lty. her-
ten, plur. till herle, motsv. ty. herz o.
eng. heart(s); översättning av fra. coeur.
Anses av somliga bero på misstydning
av fra. choeur, sångkör, vilket skulle
symbolisera det andliga ståndet (liksom
klöverbladet betecknade bondeståndet
osv.); å de gamla tarockkorten motsva-
rades hjärtat av en bägare, dsv. natt-
vardskalken. Enl. andra skall man för
att hedra finansmannen Jacques Coeur
till tecken för en av de fyra färgerna
å de nyuppfunna piketkorten ha tagit
hans vapen, ett hjärta. — På formen
med -er kan även klöver ha inverkat
(jfr under d. o.).
hjässa, egentl. oblik kasus som nom.,
motsv. fsv. hiaisse; ännu Dalin 1850 har
hjesse som normalform = fno. hjassi,
ä. da. jesse (da. isse). Kan ej skiljas
från formerna med -rs- i isl. (osv.); se
f. ö. hjärna. — Redan i y. fsv. mecl
enstaka bortfall av h.
1. ho, pron., vem, i ålderdomlig stil,
fsv. hö, utvecklat ur ä. hva, som till
sin uppkomst är något oklart, jfr fsv.
hvar = got. hvas ds. Dat. sg. till
detta pron. fsv. hvem brukas nu som
nom. sg. Se f. ö. vad 4 o. vem.
2. ho = fsv., ä. da.; ett blott öst-
nordiskt ord, av trots flera tolknings-
försök (se Tamm Et. ordb.) okänt ur-
sprung. Ordet kan knappast, såsom
skett, betraktas som uppkommet genom
felaktig upplösning av sammans. (såsom
svin-no, kvarn-no; jfr t. ex. nypon)
ur det likbetydande sv. dial., no. no,
ho, ränna, nisl. når, tråg == isl. når,
skepp, egentl. ihålig trädstam, lat. nävis
(se navigera), grek. navs, sanskr. näu-,
osv.
Hoffmanns droppar, efter med. pro-
fessor Fr. Hoffmann i Halle (f 1742),
på grund av vars rekommendation den
av apotekare Martmeijer framställda
blandningen fick sitt anseende o. sin
spridning.
hojta, Columbus Ordésk. 1678: hoila,
jämte sv. dial. hojla o. hoja av interj.
hoj (= da., lty. m. fl.)
hokuspokus, Kolmodin Qv.-sp. 1732
(Spegel 1712: hnx pux, jfr hoxpox Dahl-
man Sv. red-dejan) = da., ty.; eng.
hocus-pocus, egentl.: konster varmed
taskspelaren sökte avleda åskådarnas
uppmärksamhet. Uttr. användes i ä.
tid ofta som inledning till besvärjelse-
formler (se t. ex. Reutcr Schelmuffsky
1696-97, Neudrucke s. 9) o. anses vanl.
för en förvridning av den katolska natt-
vardsformeln hoc est (meum osv.) corpus,
detta är (min osv.) lekamen; fullstan-
Holger
2-41
honung:
digare i sv. hokuspokusfiliokus, där
man kanske också har ett minne av
lat. filii (corpus), dvs. sonens (lekamen),
el. av lat. filioqne.
Holger, mansn. = fsv., av äldre Holm-
ger — da. = isl. Haltngeirr; med bort-
fall av m mellan två konsonanter; senare
leden = isl. geirr, spjut (se gissel o.
Rutger). I nsv. snarast lån från da.
(jfr Holger Dansk).
[holians, sv. dial., skäligen, tämligen,
se höger.]
1. holk, metallhylsa el. -ring (kring
knivskaft m. m.), i dial. även om olika
slags cylindriska träkärl, fsv. holker,
stäva = isl. holkr o. da. holk ds. som
i nsv.; jfr ags. holc n., urholkning, o.
no. hylke n., träkärl; av germ. *hulka-,
avledn. av hål, el., med förf. Ark 7:
14, av germ. *hnl%nä- till ags. holh,
hål. Jfr följ.
2. holk, avtJicklat större fartyg, an-
vänt till blockskepp, bostad m. m., från
lty. holk = mlty. holk (hullik m. m.),
större lastskepp (varifrån fsv. holker ds.),
motsv. mhty. holche, meng. holke, mlat.
hnlca, hiilcum; vanl. uppfattat som lån
från grek. (h)olkds, lastfartyg; snarast
med Heinertz PBB 41: 493 urspr. samma
ord som föreg.
holla, hwip hålla 1609 = da, ty., eng.
osv.; väl från fra. holå, av ho, ohoj, o.
lå, där.
hollandslärft innehåller ej genit. sg.
av Holland, utan en biform till ä. nsv.,
da. adj. holländsk, från holl. hollandsrh,
holländsk; jfr frans- i fransman.
holländeri, 1727 (i samband med J.
Alströmer), äldst: koladugård med mjölk-
hantering o. dyl., sedan: stam av ras-
nötkreatur el. mjölkkor; från lty. hol-
lenderie el. ty. hollånderei, egentl.:
mejeri(gård), skött efter holländskt mön-
ster av en s. k. hollender, dvs. hollän-
dare.
holme = fsv. = isl. holmi, av germ.
*hnlman- m.; jämte *hulma~ m. i fsv.
holmber — isl. holrnr, da. holm, kvar
i många nord. ortnamn ss. Bornholm,
Norsholm, Stockholm; ej blott om
ö utan också om upphöjning över mar-
ken; motsv. fsax. holm, höjd, forhöjning,
ags., eng. ds. (i ags. även: hav; jfr d. o.);
Hellquist, Elgmoloyisk ordbok.
I ie. stam *Ä/m-, motsv. lat. eulmen n.,
i topp (se kulmen), jfr lat. collis ("koln-
| el. *kln-), kulle osv., till ie. kel, höja
i sig; se hall 1.
i Holst, familjen., P. Brahe Kr. o. 1580
I osv., egentl.: holsteinare, från mlty.; jfr
fsv. holtzter, adj. o. mask. plur. ; motsv.
fty. holceto?, holtzati m. pl., jfr isl.
Holtsetaland; till germ. *hulta-, skog
(lty. holt; se hult), o. *s&ti-, sittande,
boende (= isl. sétr), resp. set-, till
sitta, jfr drots, undersåte; alltså
'skogsbo(ar)'. — Den mlty. dat. plur. av
det likabetydande folknamnet, Holslen,
liar övergått till landsnamn (såsom
Franken, Sachsen); härav genom fel-
aktig översättning till hty.: Holstein,
vartill sv. holst ej na re.
Holstein, holstejnare, se föreg.
homeja, sydsv. dialektord (särsk. Skå.,
Hall. o. Blek.), utbyggt fönster, takfön-
ster, utbyggd dörröppning till rännet,
genom vilken höet inkastas, ä. nsv.
ho(f)meja, utbygge, altan m. m., Var.
rer. 1538, Bib 1541 osv., fsv. hoghmeidh,
utbyggd öppning i muren på en för-
skansning, hamegha, vårdtorn (med
samma betyd, i G. I:s reg.: homcyen
best. form, om Alvsborgs fästning); från
mlty. ho(ge)mei(d)e, hameide m. m. ==
mhty. hamit.
homeopat = ty. homöopath, bildat
o. 1800 av dr S. Hahnemann, till grek.
(h)émoios, lik (se sam-), o. pdthos n.,
lidande (= sv. lånordet patos), med
syftning på homeopatiens grundregel:
lika botas med lika.
hon, se han.
hona, Rondeletius 1614: han eller
hona, Serenius 1734; avledn. av hon;
tidigare: (en) hon; se hanne.
honing, se honung.
honnett, från fra. honnéte, ffra. hon-
estet av lat. honcstns, hederlig, till lat.
honos, -or (genit. -öris), ära, vartill
även honorera, honnör (av fra. hon-
nenr) osv.
honung, t. ex. I. Erici 1642, med en
mängd växlande former i äldre o. yngre
tid, t. ex. hanigh 1529, 1578, hannog
Bib. 1541, hannng Lex. Linc. 1640, fsv.
honagher m„ hanogh n., motsv. isl.
hunang n., da. honning c, fsax. honig
16
hop
242
horsgök
n., flity. hona(n)g (ty. honig), ags. hunig
(eng. honey); av germ. * huna(n)ga- =
ie. *k9naIco-, gulaktig, besl. med grek.
knekös ds., sanskr. kdnaka- n., guld.
Litteratur se Boisacq s. 476. Jfr under
sa fflor. — En vida spridd indoeuro-
peisk beteckning för 'honung' är *melit:
armen, metr, alban. mjal', grek. meli
(jfr marmelad o. mel is), lat. mel =
got. milip, ags. /7i/7. En annan är
*medhu-t i indoiranska o. slavo-balt.
språk med betyd, 'honing', f. ö. 'mjöd',
'vin' = mjöd.
hop, fsv. hoper (jfr nsv. en hel ho-
per) == isl. höpr, da. hob, gammalt
lån från fsax. hop = fhty. houf, ags.
héap (eng. heap); med avljudsformen
fhty. håfo (ty. h au fen) m. m. Germ.
*haupa-, möjl. — ie. "koupnö-, besl.
med litau. kaupas, fslav. kupu, hop, till
ie. roten kup, vara välvd el. böjd (i
lat. cupa, tunna, osv.; se huv), el. till
det likabet3rdande ie. kub (se höft).
Betyd. -utvecklingen är densamma som
i litau. kugis, hop (se huka); jfr även
hög. — Till hopa, fsv. til h., från
mlty. tö höpe.
hoppa = fsv., fno. = da. hoppe, ags.
hoppian, av germ. *huppön; jfr mit}'.
huppen, mhty., t}r. hiipfen, av germ.
"huppian samt sydty. dial. hoppen (osv.)
av germ. *hubbön; intensivbildning,
om vars uppkomst se förf. Mediagem.
ss. 15 f., 42 f. Man jämför grek.
kybisläö, slår kullerbytta, el. fslav. kypéti,
hoppa. — Hoppsan, t. ex. Almqvist
1842, motsv. da. hoppsa, efter lty., ty.
hop(p)sa, till hop(p)sen, hoppa, avledn.
av. hoppen = hoppa. Jfr hoppsasa
Atterbom LO. Alltså ej sammansatt
med -san, äv sade han, såsom ofta an-
tages.
hoppas = y. fsv., av ä. hopas = fno.;
fda. hopes (da. haabe), från mlty. hopen,
motsv. mhty., ty. hoffen, ags. hopian
(eng. hope). Dunkelt. — Härtill: hopp,
fsv. hop(p) = isl. hop n.; jfr mit}'.
hopei, = eng. osv. — Det allmänna sam-
germ. ordet för 'hoppas' är "wcenian =
got. wénjan, fsv. vcéna osv., varav avledn.
vänta (se d. o.).
hor, fsv. hör = isl. 7?ör, da. hor,
fsax. hör, fhty. huor, ags. hör, n. —
Avledn. av hor är vb. hora (jfr Bib.
1541: hcreri) = isl. höra, da. hore, fhty.
huordn; jfr got. hörinön. — Hora, sbst.,
fsv. höra = isl. höra, da. hore, mlty.
höre, fhty. huora (ty. hure), ags. hore
(eng. whore), av germ. *hörön, även: äk-
tenskapsbryterska ; jämte mask. got. hörs,
isl. hörr (jämte hör), horkarl, älskare.
Växelform: germ. *höriön = fhty. hit*
orra, mlty. hörre, varav fsv. hörra, —
Avljudsform: sen mhty., mlty. herje
(-g-), sköka, konkubin, vartill mlty. her-
jensone, lånat i ä. nsv. härjansson, fsv.
ho3i ians(s)on o. isl. herjansonr som skymf-
ord; jfr fsv. höranson, ä. nsv. horenson
av mlty. hörensone ds. — Ieur. stam väl
*kär- i lett. kärs, lysten, lat. cärus, kär,
dyrbar (se kär); r-avledn. till ie. roten
ka i t. ex. avest. kä-, trängta efter
(o. dyk). — Härjämte: fsv. portkuna
(i sammans.), sköka, o. isl. porlkona,
till port. Got. har i stället kalkjö (el.
kalki ?); väl lånord. Jfr under sköka.
hord, 1700-t., motsv. da., ty., eng.,
fra. hörde; från slav. språk; egentl.
tatariskt med betyd.: läger.
horisont, 1573: horizontc, 1623, 1624
osv. == ty. horizont, ytterst av grek.
(h)orizön (genit. -onios), part. pr. av
(h)orizö, begränsar, till (h)öros, gräns.
horn — fsv., isl., da., fsax., fhty., t}'.,
eng. horn, got. haurn, urnord. hörna
ack. sg., av germ. *hurna- n., av ie.
stam "krn- i lat. cornu (jfr karneol,
kornett), sanskr. cni-ga-, horn, grek.
kärnos, hornboskap; jfr de besl. hjort
o. ren 2. — Härtill hörn (se d. o.).
— Ha ett horn i sidan till ngn,
motsv. redan i G. I:s reg. (med prepos.
på), ävensom i da. (til, paa), med syft-
ning på den stångande oxen; jfr ty.
einem die hörner bicten el. zeigen.
horoskop, 1708 = ty. osv., av grek. (/2)ö-
rosköpion (-elon) n., till (h)öra, årstid,
timma (se år), o. skopein (se spå).
horribel, ett av de mänga fra. lån-
ord, . vars bruk alltmera inskränkes,
fra. horrible, av lat. horribilis, ryslig,
till horrere, rysa, jfr horror, rysning
( >> fra. horreur >> sv. ho r rör).
horsgök, enkel beckasin, 1600-t.:
hors(se)-gök, motsv. gottl. russgauk, isl.
hrossagaukr, da. horsegeg; till fsv.
horst
243
hov
hors, häst = isl. hross, ty. ross osv.
(se russ o. valross); liksom t. ex.
sv. dial. märrgök, da dial. hingstefugl
syftande på fogelns gnäggande läte (vä-
sentl. åstadkommet genom dallring av
stjärtpennorna). I en del andra be-
nämningar jämföres getens bräkande,
t. ex. sv. dial. himmelsget, vårget, fra.
chévre céleste, ags. hceferblcéte (till germ.
*hafra-, bock, jfr under havre, o. ags.
blcétan, bräka). Jfr även sv. dial. kväll-
gimra, till gimra, ungt får som ej lam-
mat, motsv. no. gimber, ung sugga,
besl. med grek. khimoira, get; egentl.:
vintergammal, besl. med grek. kheimon,
lat. hiems, vinter; se under (det ej besl.)
gum se.
horst, geol., 1 890, från ty. = ; egentl. =
ty. horst, busksnår, sand- el. jordhög,
bildad av vatten, rovfågelsnäste m, m.,
mhty. hnrst, ags. lujrst (eng. hurst),
skog m. m.; säkerl. med grundbetyd.:
skrovlig(het) o. dyl., besl. med isl. herstr,
skrovlig, fslav. sruchiiku, skrovlig, ry.
sersti, ull, krusigt hår; osv.; till en ie.
rot kers; se H. Petersson Balt. u. slav.
Wortstud. s. 39 o. jfr under hår.
hortensia, 1835 = fra., uppkallad efter
en fransk kvinna, fru Hortense Lepaute
(1700-t.). Jfr liknande ursprung för be-
g o n i a, dahlia, f u c h s i a, k a m e 1 i a,
magnolia.
hos == fsv., da.; svagtonig form till
hus; jfr fsv. i hoss, invid, i närheten,
1 gg. Samma betyd. -utveckl. i fra. chez,
hos = lat. casa, hus. — Isl. hjd, no.
hjaa, hos, höra till hjon.
[ho sa, fsv., ä. nsv., strumpa, benklä-
der, se byxa o. hus.]
hospital, i ä. sv.: vårdanstalt för
fattiga, lytta o. sjuka = ty., egentl.
neutr. till lat. hospitälis, gästfri, till
hospcs (gen. -itis), gästvän, av 'hosli-
polis, egentl.: gästherre, av hosiis (=
gäst) o. polis, motsv. got. hunda-faps,
befälhavare över 100 man. — Ett äldre
likbetyd, ord med samma källa är fsv.
spital; se sp e täl sk ; jfr även lasarett.
Etymologiskt identiskt är f. ö. hotell.
hosta, sbst. = fsv., av ä. *höste m.
= isl. hösti, da. hoste, mlty. höste, fhty.
huosto (ty. husten), ags. hwösta; germ.
*hwöstan- = ie. *k"ästen-, f-avledn. till
ie. k"as-, hosta, i sanskr. kasate vb,
fslav. kasili m., litau. köséfi vb, osv. —
Med avs. på bildn. jfr klå da. — Här-
till: vb. hosta = fsv., allm. germ. (ej
i got.X
hostia, från mlat. — , av lat. hostia,
offerdjur, offer, jfr hostire, slå, såra.
hot = fsv. = isl. höt pl., jfr got.
hwöta f.; i avljudsförh. till isl. hvalr,
snabb, hvetja, ägga (se vass 2), alltså
egentl.: äggelse. — Avledn.: hota =
fsv. = fno. hota, nybildning för el.
växelform till hota = fsv. = ä. da.
hade, got. hwötjan; det senare i nsv.
blott om hot med tillhygge (i betyd,
'hota' dock kvar i Lag 1734 BB); med
biformen hötta efter ipf. hötte (liksom
slutta efter det äldre ipf. slut te). Hit
hör även hytta (åt ngn), med y av ö
i ipf. hötte till hota; jfr fsv. hgta 1 gg.
hotchpotch, 1884, särsk. i förb. med
soppa, från eng. hodgepodge, äldre:
hodgepot, från fra. hochepot, till hocher,
skaka, o. pot (se pott, potta); efter
mholl. hutspot, till hutsen, skaka, o.
pot, gryta; alltså egentl.: det som ska-
kas om el. tillsamman i ett kokkärl.
hotell, från fra. hotel, av ffra. lioslel,
till lat. hospitälis, gästfri; alltså etymo-
logiskt identiskt med hospital, se d. o.
— Ordet synes i sv. uppträda först på
1780-talet o. brukas då om uti. förh.,
dels om hotell för resande o. dels om
enskild förnäm byggnad.
hottentott, urspr. ett öknamn som
holländarna gåvo infödingarna på Go-
dahoppsudden ; enl. somliga på grund
av dessas för deras öron stammande
språk: egentl. hot och tot (jfr mholl.
halercn o. holl. tateren, stamma); kanske
dock med betyd.: slödder, utan denna
bimening, jfr lty. hoitch und tottch,
pack (Altenburg), ty. dial. hollicht ds.
1 hov, på häst, fsv. höv(er) = isl.
höfr, da. hov, fsax. höf, ags. höf (eng.
hoof), fhty. huof (ty. huf); väl besl.
med sanskr. caphå- ds.
2. hov, måtta, fsv. höf = isl. höf;
jfr lånordet behov o. ags. bchöf, för-
del (eng. behoof); snarast till germ.
'hafjan (~ häva) = lat. capio, tager,
o. närmast utgående från betyd, 'av-
passning'. — Avledn.: hö va (se d. o.)
hov
244
huk
samt fsv. hövcliker, passande, ä. nsv.
höuelig t. ex. Bib. 1541, ett annat ord
än h ö v 1 i g; jfr h öf t 2.
3. hov (uttal: håv), fsv. hof, furstes
boning o. hushållning o. dyl., = da.
hof, frän mlty. hof ds. = fsax., fhty.,
ty., ags. hof i olika betyd.: gårdsområde,
lantgård; betyd, 'furstehov' efter fra.
court. — Etymologiskt identiskt är det
inhemska fsv. * hof, som uppträder i en
mängd ortnamn, Hof osv., dels väl i
betyd, 'gård' o. dels i den av 'gudahus'
= isl. hof n. i samma betyd. — Möjl.
egentl.: upphöjning, jfr no. hov n., li-
ten hög, mhty. hubel, kulle, samt väl
även fsv. hunipna, svullna — da. hovne;
besl. med huv; Meringer IF 18: 267
utgår däremot från det till samma ord-
grupp hörande san skr. kupa-, grop,
håla, o. ansätter grundbetyd.: 'bostads-
grop'. — Jfr hovera, hoveri, hyfsa,
hövisk, hövlig. — Sammans. fsv.
hofgardher, herregård, sätesgård, kvar
i sydsv. dial. hogård o. t. ex. ortn.
Ek sjö hof gård Smal. = isl. höfgarör,
slott, berg, fda. hofgaard, da. hovgaard.
hovera — fsv., öva sig i riddarspel
pråla, jämte da hovere från mlty. hové-
rcn = ty. hofieren; avledn. av hov 3;
alltså egentl.: uppträda som man bru-
kar vid ett hov. I ålderdomlig anv.
t. ex. i Psalmb. 1095: 'Men min själ
skal nu hofwera'.
hoveri, om danska o. skånska förh.:
arbete som underlydande bönder hade
att lemna till brukandet av godsegarens
jord = da.; närmast till ett verb
motsv. skån. ho(v)a, göra dagsverke
under en herrgård, till da., sydsv. dial.
hov i betyd, 'herrgård' = hov 3.
Hubert, mansn., se Hugo.
huckle, t. ex. Bellman, Weste 1807, dia-
lektord, utvecklat av fsv. huvudhklcedhe.
hud, fsv. hup = isl. hud, da. hud,
fsax. hud, fhty. hut (ty. haut), ags. hijd
(eng. hide), av germ. *hudi- f. = ie.
^kuti-, motsv. (med avljud) lat. cutis f.,
jfr grek. kgtos n., fpreuss. keuto; till ie.
(s)kut, betäcka, jfr grek. skytos n., hud,
utvidgning av (s)ku, se hum, skjul. —
Medan sålunda hud urspr. betecknat
den skyddande, kvarsittande huden, sy-
nes däremot skinn äldst ha betytt
'den avflådda' el. dyl. — Hud brukades
förr ofta i uttr., där nu skinn använ-
des, t. ex. hålla någon el. sig i huden,
Gustaf II Adolf osv., sätla till huden i
betyd, 'släppa till skinnet' osv. — Hud-
flänga, fsv. hudhflcengia, till flänga i
betyd. 'flå'.
hudik, en glad h., 1850-t. (Uppsala);
möjl. från mlty. hudeken (med -en
uppfattat som best. art.), egentl.: liten
hud, jfr ty. eine gule, ehrliche (osv.)
haut (förr dock i dålig bem.: iible haut),
se Noreen V. spr. 3: 258; kanske dock
helt enkelt en skämtsam anv. av nam-
net på invånarna i Hudiksvall.
Hudiksvall, stadsn., möjl. av ett Hu-
vudvik o. vall; jfr Noreen Spr. stud.
3: 90.
hug, ålderdomlig poet. form för håg
(fsv. hugher, höghet); se d. o. — Hug-
skott, fsv. hugskot, ingivelse = isl.;
jfr fsv. vb. skiuta i hugh, ingiva.
hugga = fsv., av ä. *hgggwa (runsv.
haukua) = isl. hgggva, da. hugge, av
urnord. "haggwan = fsax. hauwan,
fhty. houwan (ty. hauen), ags. héawan
(eng. hew); av germ. * hauwan, jfr fslav.
kovali, hugga, smida, litau. kauti; med
(/-avledn. i lat. cudo, slår. — Härav
hugg, fsv. hug = isl. hpgg n., jfr
mlty. hauw m. osv.
hugna, fsv. hug(h)na = isl. hugna,
behaga; avledn. av hug (el. n-stammen
fsv. hughi). — Härtill: hugnad, fsv.
hng(h)naper; motsv. i da., no.
Hugo, mansn., från ty. — , av fhty.
Hugo, kortnamn till mansnamnen på
Hug- (samma ord som sv. håg), t. ex.
Hugibcrt, nu Hubert (sammansatt med
ett adj. bjärt liksom t. ex. Her(i)bert,
Robert). Jfr Höpken.
huj, interj., Bib. 1541. — Som sbst.:
i en el. ett huj, jfr fsv. medh enom
hyij Ansg., ä. nsv. medh en huy 1555,
motsv. i da., lty., ty, (in einem hui);
i ä. nsv. även: uthi en hoy 1026, ännu
Weste 1807: i en hoj. — I sv. väl lån
från da. el. lty.
huk, i brädspel, Bellman: brickan i
huken, egentl.: hörn (jfr likbetyd. fra.
coin), från lty. huk, hörn, biform till
hök, hörn = ags. höc, hake, krok (eng.
hook); i avljudsförh. till hake. — Samma
huka
245
hult
ord för 'hörn' ingår även i skeppsbyggeri-
termen hu k plan ka.
huka, y. fsv. huka blott i betyd.: mångla
(se hök are), i modern betyd.: Verelius
1681 = isl. huka, da. huge, mlty. huken,
fhty. huchan; jfr, med annat bildnings-
sätt, ty. hocken (m. m.); i avljudsförh.
till isl. heijkjask, huka sig, hokinn part.
pf., böjd; snarast till ie. kug, vara böjd
el. välvd, i lit. kugis, stor hop (med
samma betyd. -utveckl. som hop); jfr
varianten kuk i serb. cucati, huka, sanskr.
kucali, kröka ihop sig, o. hög.
huld, fsv. hulder (hull-) = isl. hollr,
da. huld, got. hulps, fsax., fhty., ty., ags.
hold, av germ. ^hulpa-; väl i avljuds-
förh. till adj. *halpa-, sluttande, i sv.
dial. hall osv. (se h al lon, h eller, hä 1 la);
alltså egentl.: böjd el. benägen för; jfr
betyd. -analogier under böja. — Huld,
sbst., från t}r. huld, av fhty. huldi f.,
m-bildning till adj. — Avledn.: hylla,
fsv. =, göra bevågen, hylla == isl. (ipf.
-It-; så väl urspr. också i fsv.), motsv.
mlty., mhty. hulden, av germ. *hulpian.
Betyd, 'hylla', som ej finns i isl., kanske
efter da. lujlde el. mlty. hulden.
huldra, ungef. 'älva', Afzelius Sagoh.:
en god Huldra; ungt lån från da. -no.
huldre, till no. huld(cr) f., urspr. med
r som nominativmärke = isl. Huldr,
namn på en trollkvinna (i Huldarsaga);
av germ. *huldi-, fem. till ett part.
*hulda- till * helan, gömma, dölja, jfr
lat. oc-cultus, dold, grek. gudinnenam-
net Kalypsö osv. (se hölja). Hit höra
bl. a. även da. hgldemor, som senare
satts i förb. med trädnamnet hgld, flä-
der, o. isl. huldarhgtlr, hatt som för-
länar osynlighet. — Fhty. holda, ty.
frau Holle, ett övernaturligt kvinnovä-
sen, innehåller däremot adj. huld; jfr
got. unhulpa m., -ö f., demon.
hull, fsv. huld, kött på kroppen =
isl. hold ds., da. huld i vissa uttr., ags.
hold, om död kropp; av germ *hulöa-
n. = ie. *klto-, jfr sanskr. kala- (av
*kalt-), lik, part. pf. till ie. kel, slå, i
t. ex. litau. kaliu, slår, grek. kolos,
stympad (se halt), osv.; jfr även fir.
colinn, kött; alltså urspr.: ihjälslagen
kropp.
huller om buller, t. ex, Lind 1749,
Spegel 1712 s. 196: huller buller, jämte
da. huller til hulter efter lty. huller de
buller, motsv. ty. holter (die) polter; till
mlty. bulder (se buller), resp. ty. pol-
tern, bullra, medan huller får betraktas
som ett rimord utan egentlig betyd.;
jfr eng. hurlg-burhj ds. — Sv. om beror
väl på inverkan från t. ex. ä. (n)sv. o.
sv. dial. hult om bult o. 1670, humnicl
om dummel el. himmel (jfr Weste 1807)
el. (i sv. dial.) drummel, jfr da. hurlnm-
hei o. no. huml-i-duml el. huml aa
duml. Ett annat uttryck är ä. nsv.
holl över boll 1614, jfr lty. hol over bol. —
Av annan typ: ä. sv. rips raps Möller
1755.
hulling, jfr P. Brahe Kr. s. 48: hul-
langere, hullingarna, Schroderus: hul-
lung, ännu 1834, Columbus: hulling,
Lind 1749: hull-unge, dessutom: hulung,
lujlling, holl(n)ing o. hulning; sv. dial.
huldunge Gottl., hulding Nuckö. Säker-
ligen från början en sammansättning,
antagligen av hull, kött, o. ett sbst.
motsv. isl. angi, fsax. ango osv., gadd,
tagg (jfr hullangere ovan o. se ängel 1,
metkrok). Härför talar bl. a. också
i dalm. * huldiånge (anfört av Noreen Sv.
I lm. IV. 2: 80) till sv dial. tånge, spets
= isl. tangi. Jfr Tamra Etym. ordb.
hult, numera nästan blott i poesi o.
dial. samt i ortnamn såsom H ul t, H ulta,
! Älmhult, men förtjänt att allmännare
användas; ä. nsv. även hållt, fsv. hult,
holl, liten skog, skogsdunge, lund == isl.
holt, stengrund, ofta trädbevuxen, fsax.
holl, lund, ved, fhty., ty. holz, ags. holt
ds. (eng. holt), av germ. * hult a- n. =
ie. *kldo- i grek. klädas m., gren; jfr
fslav. kläda, bjälke (av "koldo-), även-
som ir. caill, skog (av *kald-). Vanl.
fört till en ie. rot keld, klyva, slå, besl.
med lat. clädes, nederlag in. m., grek.
kladarös, bräcklig, en utvidgning av ro-
ten i litau. kålti, slå, smida, osv.; i så
fall egentl.: avhugget trästycke (jfr hull);
dock osäkert. — Den cr-omljudda bifor-
men holl (hålt) ingår i de sv. ortn.
Hålt, Håltane. — I betyd, 'trä' i vissa
sammans. såsom rundhult är ordet
lånat från lty. — Tv. holz ingår i fa-
miljen. Breitholtz o. i pockenhol ts.
— Jfr även Hojs t, Ho ls te in.
hum
246
hund
hum i ha el. tå hum om, närmast
;iv a. nsv. humn ds., som väl får be-
traktas som best. f. till el. en aiialogisk
ombildning av fsv. humi m., dunkel
föreställning; besl. med no. hume, mör-
ker, o. isl. hum n., skymning; m-avled-
n ingår till den ie. roten ku, betäcka, i
t. ex. hud; växl. med sku i skum,
skjul osv.
human, 1658 av lat. humänus, möjl. till
humus, jord, o. homo, människa (jfr
1 om ber; urbesl. med -gum me i brud-
gum me); u i det lat. ordet är dock
dunkelt.
humbug, Almqvist o. 1855, Backman
Pickw. 1870, från eng. humbug (o. 1750),
som äldst betydde 'puts, skämt'; osäkra
tolkningar; jfr (?) bug, fågelskrämma,
spöke o. dyl.
humla, fsv. humbla (även: gräshoppa)
= no. humla, da. humle, av germ.
"humlön-, avledn. av germ. 'humla- i
ä. nsv. hummel(humbel) = m\ty.hummel,
fhty. humbal m. (ty. hummel i.), jfr
eng. humble-bee; besl. med fslav. *cimeli
(polska czmiel), av en ie. rot km, ljud-
härmande; jfr ty. hummen, surra; alltså
av samma slags ursprung som insekt-
namnen bi, broms o. mygg. — I ä.
nsv. synes den starka formen vara ena-
rådande (ännu hos Lind). Den svaga
formen hum(b)la t. ex. Swedberg 1719.
— Om dial. möhumla se under mjöd.
humle = fsv., da. == fno. humli; jfr
ags. hymele; säkerligen ett urgammalt
lån från slavernas chmeli (av "cKuméli),
vilket självt kommit från Östern, där
motsvarigheter finnas i östasiat., turko-
tatar, o. östfinska språk. Lånet stod i
samband med införandet av humleod-
lingen. De västgerm. språken ha ett
inhemskt uttryck: *hoppan- i ty. hopfen
osv., besl. med ty. dial. hupp, tofs (efter
humlekottarna); själva växten är hos
germanerna inhemsk.
hummer, 1639, 1642: humer, jfr humor
1609, motsv. isl. humarr, da., lty., ty.
hummer. Det sv. ordet är att döma av
sitt -e- snarast lån från ty., där det
dock är sent uppvisat. Den yttersta
källan (liksom för fra. homard) är säkerl.
det västnord. humarr, som synes vara
urbesl. med grek. kåm(m)aros, ett slags
kräfta, som kunde tänkas höra till roten
kam, betäcka (se himmel); alltså: välvt,
övertäckt djur. En avljudsform är
sannol. ags. hazfer, krabba (eng. dial.
heaver m. m.), av *htébr, av västgerm.
*hamr, av germ. "hamaraz (Pogatscher).
— Eng. har i stället lobsler, av ags. lop-
peslre, av lat. lopostra, biform till löcusta.
humor, egentl. från lat. humor, vätska,
begagnat av engelska läkare om kroppens
vätskor, av vilkas inbördes förhållande
de fyra temperamenten bestämdes;
härav: lynne, sinnelag; se humör (jfr:
'vara vid goda, dåliga vätskor'); o. seder-
mera även (under Shaksperes tid) om
de lustiga infall, som leda sitt ursprung
från sinnelaget. — I betyd, 'lynne, sinne-
lag': 1630-t., A. Oxenstierna 1644: 'folkedt
i god humor' (såsom han har favör för
favör, honor för honnör osv.). —
Galgh urnor, från t}', galgenhumor,
egentl. om den dömdes känslor i el.
under galgen.
humör, 1638, från fra. humeur, från eng.
humour, från lat. humor, vätska; se föreg.
hund, fsv. hunder = isl. hundr, got.
hunds osv. (eng. hound blott om jakt-
hundar); allm. germ., av *hunda-, =
ie. *kun-lö-, rf-avledn. av ett urgammalt
ieur. ord för vårt äldsta husdjur: ie.
kuon-, kun- i grek. kyön (genit. kynös),
sanskr. cvä (genit. eunäs), samt i armen.,
fir. o. litau.; lat. canis hör även hit,
men är till sin form dunkelt (kanske
med analogiskt inkommet a). — Samma
avledn. som i germ. spr., men annat
avljudsstadium föreligger i armen, skund.
— H undfått, se fatt 1. — Hundfila,
1796, Weste 1807, ombildning av sv.
dial. hundfgla, till vb. fyla, banna,
snäsa, avledn. av ful; jfr sv. dial. hund-
ful, oförskämd. — Hundkäx jämte
-k ax, umbellaterna Anthriscus o. Cha?ro-
phyllum, 1587: hundakex, I. Erici
1642: hundakax, motsv. no. hundkjeks,
ä. da. hundekjaks (o. 1577, delvis även
om andra växter); i sv. dial. även käx,
kax som enkla ord. Av omtvistad här-
ledning. Jfr eng. kex, ihålig stängel,
Gonium; sannol. lån från nord. spr.;
kelt. cecys kommer från eng. Se f. ö.
Ekwall Shaksp. vocabulary 1: 84 n. 5. —
Hundloka, se loka 1.
hundra
247
hurra
hundra, ä. nsv. även hundred, av
fsv. hundrap n., ofta som adj.; jämte
hundrade, av fsv. hund ropa, egen ti.
gen. pl. (kvar bl. a. i århundrade);
motsv. isl. hundrad. n., da. hundred,
fsax. hunderod, fhty., tv. hundert, ags.,
eng. hundred; av germ. *hunda-, hundra,
i got. o, västgerm. hund, o. *rapa-, tal,
jfr got. rapjö, räkenskap, tal = fhty.
redia (ty. rede), tal, motsv. lat. ratio,
beräkning, förnuft (se reson), till reor,
beräknar (möjl. besl. med råd). —
Germ. "hunda-, 100 = ie. *Å-/ifo-(-m/-)ilat.
eenlum, grek. (h)ekatön, sanskr. cata-
n. samt i fir., fslav. o. litau.; alltså ett
urindoeur. räkneord. — Ordet ingår
i fsv. 'hund, blindare, härad (egentl.:
skara på 100 el. 120 män el. familjer
el. snarare: 100 fattat som obestämt
antal) i t. ex. Lagun da (se under
lag 1) o. namnen på de uppländska folk-
landen Fiasdhrundaland, Aitundaland,
o. Tiundaland m. fl., möjl. även i fin-
ska lånordet Satakunia, som enl. Kar-
sten är en tavtologisk bildning: fin.
sata, 100, från ariska spr. Avledn.
hundare, härad (snarast lån från syd-
germ.), uppträder i en del uppländska
härads- o. sockennamn, ss. Lång-,
N ä r d i n g-, S j u- (dvs. 'sjö-'), Sämming-,
Ärlinghundra.
hundsfott, okvädinsord, 1609 (plur.
-er), 1631 (nom. sg. -er), på 1600-t. be-
tecknat som ett mycket 'ohöviskt' ord,
från lt}'., ty. hundsfott, egentl. 'cunnus
canis', till ty. dial. foit, vulva = isl.
fuÖ osv.; se närmare futtig. I ty.
under 16- o. 1700-t. som okvädinsord
ofta eufemistiskt skrivet Hundsf. el.
Hundsetc. Schulz ZfdW 10: 131. — I
y. tid även: baksits på släde, t. ex.
Weste 1807.
hunger = fsv., da. = flty., fhty.
hungar (ty. hunger), ags. hungor (eng.
hunger) ~ got. huhrus; av germ. 'hungra-,
*hunhru- = ie. *knkru- (-a), besl. med
grek. kénkei, hungrar, kdnkanos, torr,
polykankés, mycket brännande; väl
även med isl. hå, plåga (av 'hanhan),
o. litau. kertkti, göra ont. Med avs. på
betyd. -växlingen 'bränna' ~ 'hungra' jfr
svälta o. ex. hos H. Petersson Ar. u.
arm, stud. s. 43 f.
Hunneberg Vgtl., fsv. Hundab(i)cergh,
jfr Hundeberg i Sunnerbo hd Smål.,
Hunnekulla, fsv. Hundakulle, Vgtl.,
osv.; kanske till geni t. plur. av hund;
el. också, enl. förf. Sjön. 1: 239, åtm.
i vissa fall, till ett urgammalt berg-
namn *Hunde, rotbesl. med fsv. hun,
takås, isl. hunn, mastspets, kymr. cwn,
höjd; jfr (?) grek. bergn. Kijnihos; i
avljudsförh. till ie. * kuendho- i fir. cend,
bret. penn, huvud, spets (jfr bergn.
Penninerna i n. Engl.).
hunner, asiatiskt nomadfolk, bekant
i Europa från 300 — 400-t. e. Kr., motsv.
ty. hunner osv., långt före Kr. av ki-
neserna kallade hiung nu, jfr sanskr.
huna, grek. unoi, m. m., flity. hun. På
germ. botten har detta sammanfallit el.
förväxlats med ett inhemskt germ. ord,
hun-, i t. ex. ty. ortnamn ss. Hiinfeld
o. personnamn ss. Humboldt (fhty.
Hunbolt) samt lånorden isl. hunar (i
den poet. Eddan om både franker o.
hunner), fsv. hunar -{om invånarna i
'Hunaland'), vilket antagl. är ett germ.
folkstamsnamn, som i mhty. fått bety-
delse 'jätte' och vars härledning är
omstridd; se t. ex. Bråte ZfdW 12: 108
f. o. där anförd litt.
hunsa, Försök att tourmatta på opi-
nionen s. 4 (1819), C. F. Dahlgren 1828
(hundsa); från 1 ty., ty. hunzen, avledn.
av hund; alltså: behandla som en hund.
1. hurra i uttr. så att det hurrar
efter, i ä. nsv. (Columbus 1674, Se-
renius 1741) o. dial.: hastigt svänga,
virvla = isl. hurra, ä. ty. hurren; jfr
eng. hurry, skynda; imitativt. — Gå
som en hurr Blanche el. i en (el.)
ett hurr, av likn. upprinnelse, jfr ty.
interj. hurr, som betecknar surrande el.
hastig rörelse (jfr följ.). — Hit hör
även kaffehurra, skämts, om kaffe-
panna, bildat till vb. hurra som mjölk-
su r ra till vb. s u r r a.
2. hurra, ropa burra, jfr ty. hurra-
hen. Väl efter interj. hurra, förräven:
hurra Bellman ('psalmen var hurra'
Fredm. s. nr 24; jämte hurra), Weste
o. ännu o. 1830; från ty. hurrah, möjl.
— mhty. interj. hund, betecknande
hastig rörelse o. kanske imper. till vb.
hurren (se föreg.) med tillagt d,
hurtig
248
hustru
hurtig, äldst: hurtige karlar o. dyl.
t. ex. 1618, förr även: snäll, hygglig;
= da., från ty. hurtig, av mht}'. Juirtec;
avledn. av mhty., mlty. hurte, stöt, från
ffra. hurt (fra. heurf), jfr hurter (fra.
heurter), stöta; möjl. keltiskt.
huru, hur = fsv. jämte horo, lwaro
m. m.; utvecklat i svagtonig ställning
ur hvaru = fda. hvaru (da. hvor, som
dock delvis har annat ursprung); till
stammen i fsv. huar. vilken (av flera
än två) = isl. hverr, got. hvarjis osv.,
jfr var i betyd, varest; i övrigt dunkelt;
möjl. av * hvar(n)veg > *hvarug > hvaru,
liksom *hvarsveg > 'hvarsug > fsv.
husu, jfr isl. hoersu(g); alltså till väg i
betyd, 'sätt': på vilket sätt. — Ehuru,
egentl. som i ä. nsv. o. fsv. 'huru än',
till e- i evad, eho o. huru.
hus = fsv., da. — isl. hus, got., flty.,
flity. hus (ty. hans), ags. hus (eng.
house), av germ. *husa-, varifrån fslav.
chyzu; flertydigt. Snarast med Persson
Indog. Wortf. s. 181 f. i avljudsförh.
till ags. hosa, skida, ty. dial. hose, hylsa,
skida, fsv., isl. hosa, benbeklädnad (se
byxa), av germ. "husön, o. till hös
(av germ. *hausa-). Enl. andra av ie.
*kudh-so- till roten keudh, betäcka,
dölja, i grek. kévthö (jfr hydda) el.
till litau. kulis, stall, osv. (besl. med
hud). I alla tre fallen med grundbetyd,
'betäckning' el. dyl. Se även hytta. —
En indoeur. beteckning för hus företrä-
des av lat. domus (genit. -us), grek.
dömos, sanskr. ddma-, fslav. domu, jfr
grek. doma, urbesl. med timmer. I
grek. oTkos = sanskr. vecd- är väl betyd,
hus sekundär. Jfr även under bod. —
Hus i betyd, 'avträde' beror antingen
på ellips av det gamla hemlighus, hem-
melhus osv. (se dass) el. på lån från
ty. Jfr det från lty. lånade likabety-
dande dimin. y. fsv. hysikke ävensom
hysken i Hgskengatan Kalmar 1400-t.,
motsv. da. Hyskenslrwde Khamn. Om
sv. dial. gå på tusel Ogtl., av åt huset
med senare tillagt på, se under på.
Ett likbetyd, ord är ä. nsv. ganthus,
till gant, gyckel (se jänta). — I en del
ortn., såsom Glimm ingehus. Malmö-
hus, Örby hus, ingår den fsv. o. fda.
betyd, 'slott, fäste'. — Husgeråd —
da. husgeraad, frän lty. husgerät, av
ett ord, med pref. ge-, motsv. råd
med samma betyd, som i förråd. —
Hushålla, t. ex. 1582. Med avs. på
betyd, -utvecklingen till 'spara' se eko-
nomi. — Huskors, om besvärliga
hustrur, t. ex. hos Gjörwell 1792 (i brev),
jfr ty. hauskreuz, fra. croix domestique.
Husaby, Husby, till hus o. by; de
flesta äldst tillhörande Uppsala öd o.
tjänande som förvaltningsgårdar o. som
bostäderåt kungliga ombudsmän el. 'bry-
tar'. Se Schiick Uppsala öd (lul4) o.
förf. Ortn. på -by s. 128 f.
husar, C. Gyllenhielm o. 1640: husar-
rer (om fientliga trupper); 1687 om till
den svenska arméen hörande trupper;
från ty. =, från ungerska huszdr, sannol.
en biform till serb. gusar, rövare, o.
ital. corsare, se korsar.
husbloss, ä. husbiås 1618, enstaka:
-blåsa — da. lumblas; från lty. husen-
blase — ty. hausenblase, till fhty. huso,
stör, Accipenser huso (ty. hausen), o.
blase (= sbst. blåsa); alltså: störens
simblåsa, av vilken limmet beredes.
Fhty. huso är besl. med hös o. sj7ftar
väl på kroppens el. huvudets bensköl-
dar. — Den nuv. korta vokalen beror
på dess ställning i senare sammans. -led.
— En likbetyd, bildning är ä. nsv.
husbladt, från ett mlty. ord motsv. boll.
huisblad ; jfr ty. hausenblatter, till blatter,
blåsa; Sahlgren Spr. o. st. 16: 133 f.
Husbyfjöl, se fjöl.
husera, Joh. Baner 1626: att Tillij
gruveligen huseiar(\ Mark Brandenburg),
motsv. i da., från lty. huséreti = ty.
hausieren, avledn. av hus.
hustru = fsv., da., från fsv. husfru(a),
vars f fallit mellan s o. r, varvid t in-
skjut its (jfr Astrid o. ström), från
mlty. husvrowe; jfr (med ny anslutning
till fru) sv. husfru i mera inskränkt
betyd. 1 fsv. finns även ett ljudlagsen-
ligt utvecklat hustro, vanlig form i ä.
nsv., folketymologiskt anslutet till tro.
— Den inhemska formen är fsv. hus-
fröa (= isl. husfreyja) o. huströ (se
Freja). — Den maskulina motsvarig-
heten husbonde har nu mist sin
betyd, 'äkta man', som lever kvar i
i Bib. 1541; jfr eng. husband (från nord.).
hut
249
huvudbry
hut, interj., i å hut 1659, i sht i ä.
tid ofta, liksom i no., till hundar, o.
1645; därjämte som sbst. i t. ex. veta
hut, icke sällan i S. Brascks komedier
(1640-t.), 1658 osv.; möjl. primärbild-
ning el. kanske med Persson Indog.
Wortf. s. 188 av vb. huta.
huta, 1625 (möjl. i betyd, skrika),
nu vanl. med åt, t. ex. 1 739, förr även
med ut el. opp el. träns.; 1639 dess-
utom med dat. (huta enom); i ä. tid,
liksom interj. hut, ofta med avs. på
hundar, t. ex. 1730, 1732, Bellman,
1839, motsv. no. huta, hojta, ropa till
en hund, hunsa; av Pipping Gotl. stud.
s. 87 sammanställt med fgutn. huti (väl
pres. konj.), ropar, tillkallar; jfr nihty.
huzen, ropa, egga. Väl dock snarast
av interj. hut. Om emellertid ordet
urspr. har den allmännare betyd, av
'skrika o. dyl.', kunde man med Pers-
son Indog. Wortf. s. 187 f. tänka på
sammanhang med grek. kydäzö, smä-
dar, fslav. kuditi, skymfa, fsax., fhty.
hosc (* hutska-), hån, osv.
huttia, o. 1670, Dalins Arg. m. fl. i
betyd, 'bedraga' ('låta hutla Ehr'),
Spegel 1712 i betyd, 'bry' = da. hut le,
från ett ltyskt vb motsv. östfris. höte-
len, holl. hoetelen, slarva, fuska, slå
dank; på ett el. annat sätt samhörigt
med mlty. hudelen, ty. hudeln ds.; dun-
kelt. — Ordet brukades i ä. tid ofta
träns.; så ännu o. 185U.
huttra, Atterbom LÖ 1827, ej hos
Dalin 1850 = no. hutra; ljudhärmande
liksom likhet. It. hudern, iy. dial. huttern,
sv. o. no. hukkra, Ity. hubbern osv. ; jfr
hu, bl. a. som uttryck för obehag av
köld o. dyl. — En likartad o. likbety-
dande bildning är ä. sv. kullra, t. ex.
O. v. Dalin = sv. dial.
huv, fsv. huvcr, tak, överbyggnad på
tak = isl. hufr, bog å fartyg, no. huv,
takås, bula m. m., da. dial.: lutande
tak m. m.; jfr ags. hijf, bikupa; besl.
med lat. cupa, tunna, grek. kype, håla,
sanskr. kupa (m.), grop, osv.; jfr under
hov 3. (irundbetyd. är alltså: rund-
ning, värvning (av konkav el. konvex
art; en vanlig bctyd.-växling, se t. ex.
dal, kub b, kula, kupa). — Jfr följ.
huva == fsv. = isl. hufa, cla. huc, fsax.
huva, fhty. hiiba (ty. haube), ags. hiife; i
isl. även: kyrktak o. i fhty. bl. a.: kupol;
av germ. *hubön-, avledn. av *huba- i
huv. — Förr även om manlig huvud-
bonad; jfr fsv. 'gaff honum . . enahufwo';
se även pic kelhuva.
huvud, fsv. huvup, hovup, huvup,
hövip (i hö vi ds man), hö fp- = fgutn.
hafup (från synkop. kas. hafp, av "haufp-),
isl. hpfuÖ, haufuö, got. haubip, fsax.
höbid, fhty. houbit (ty. haupt), ags.
héafod o. hafud- (eng. head); säkerl.
alla från germ. * haubuda-, * haubida-,
av ie. *kauput-, -it. Med den germ.
grundformen stämmer ej lat. caput o.
sanskr. kapucchalam (av *kaput-), hår
på bakhuvudet; jfr lat. capillus, huvud-
hår, o. ags. hafola, huvud. Sannol. beror
det germ. ordet på en sammanblandning
med en annan stam, jfr litau. kaupas,
hög, o. huva. Ieur. *kaput-, huvud, hör
sannol. samman med sanskr. kapålam,
skål, huvudskål, lat. capedo, dryckesskål,
o. fhty. hafan, kruka; med samma be-
tyd.-övergång som lat. testa, skål > fra.
tete, huvud, sv. kopp o. ty. kopf, huvud;
en mängd liknande uttr. särsk. från
lägre spr. se D. Fryklund Några sv.
uttr. för begreppet huvud (osv.), Upps.
1911. — I ortnamn i betyd, 'bergig
udde' o. d., t. ex. Stenshuvud (jfr
h als, nacke, näs). — Huvad i b a r-
huvad, Weste 1807, nybildning till
huve, för ä. barhufdad o. barhövdad,
jfr fsv. pl. barhuffwdhe. — Huvudgärd,
fsv. hovudhg&rdh jämte ä. hofpageerp,
med motsv. i isl. o. da., se gärd. —
Huvudstol, kapital, utlånad summa
(i motsats till räntan), fsv. hovudhstöl
= da. hovedsiol, från mlty. hövelslöl =
ty. hauplsiuhl; till mlty. slöt, kapital,
egentl.: grundval, etymol«»giskt iden-
tiskt med stol (jfr likstol). Ordet
är väl en översättning av mlat. capitale,
egentl.: huvudsumma (se kapital). —
Hufvudstupa, fsv. hoffivodhslupa, av
ä. stupa, en inhemsk bildning till vb.
stupa jfr, med annan vokalisalion, isl.
hgfuÖsteypu.
huvudbry, Sahlstedt 1773, men det
enkla bry i samma betyd. 1683; jfr
bryeri 1682. Man vill gärna förbinda
ordet med bryta (i så fall snarast ge-
hux flux
250
hygga
nom dansk lör med Ung) på grund av ä.
sv. huvudbråk o. ty. kopfbrechen (jfr
brak o. bräcka) o. ä. nsv. hlivudb rott
o. hjårnbrott, jfr även bryta sitt huvud
1582. Men åtskilligt talar för att ordet
sammanhänger med det från lty. lånade
bry i betyd, 'plåga, genera' o. sedan
'bry sig om'; se f. ö. under d. o.
hux flux; om flux se d. o.; hux är
en rimbildning till detta ord av samma
slag som t. ex. huller till buller; möjl.
grundad på huj.
hv-, se v.-; (Hven(a), se Ven(a)).
hy, fsv. hy m., utseende, färg, hy;
motsv. got. hiwi n., utseende, ags. hi(e)w,
héow, utseende, skapnad,färg, hy (vgerm.
* hiuiv-, eng. /me); av germ. *luwa-,
*hiwja-\ jfr fin. lånordet hipiä,hiviå, hud,
yta. Av ovisst urspr. : snarast till roten
(s)keu, betäcka, i hud, skjul, jfr sky, o. i
så fall väl besl. med sanskr. chavi, skinn,
färg (se betyd.-analogierna under ku-
lör); enl. andra till färgadj. litau. szijvas,
vit, möglig, fslav. sivu, grå, sanskr.
cyäva-, brun. Man vet ej heller säkert,
om ordet hör samman med isl. hy,
tunt hår, dun, no. hy n. ds. eller ej.
Med avs. på betyd. -växlingen 'färg' o.
'hy' se analogier under -lett. — Jfr
hyckla.
hyacint, B. Olai 1578: hia-, hyacint
= fra. hyacinthe osv., av grek. (h)yå-
kinthos, sannol. av icke indoeur. ur-
sprung.
hybble, L. Petri: hybbele, Lex. Linc.
1640: hybbel — isl. hybyli, fno. hyboli;
till germ. *hiwa-, familj, hushåll (se
hjon), o. fsv. böle n., avledn. på -ia av
bol; jfr Tibble o. ska. ortn. Nöbbe-
löv (av äldre Kyböle). — Ordets betyd,
har så småningom sjunkit.
hybrid, av fra. hybride, av lat. hybrida,
av grekiskt ursprung.
hyckla, i ä. nsv. : locka, förleda, L.
Petri 1555, o. lisma, Bib. 1511 = da.
hykle, från mlty. huchelen = ty. heucheln;
omstritt; snarast med H. Schröder PBB
29: 556 av ett *hiuwilön liksom lty.
grucheln, fasa, av * griuwilön, jfr ags.
hiwian, färga, växla, hyckla, till hy i
betyd, 'gestalt' o. fht. tichisön, hyckla,
till lih, gestalt (se lik).
hydda — fsv. = ä. da..hydde, fängelse-
rum, av germ. *hnzdiön-; jfr sv. dial.
hudda, ä. da. hudde, skjul, av germ.
*huzdön-; besl. med got. huzd, fsax.,
ags. hord, fhty. hort n., isl. hodd f.,
skatt, rikedom. F. ö. osäker härledning:
till ie. roten keudh i grek. kevthö, döljer
(i så fall väl av ie. "kudhz-dh-; jfr under
hytta o. hus), el. också till en utvidg-
ning med d/i av roten kus, betäcka,
varom under hus.
hydra, av grek. (h)ydra, -c, nära besl.
med utter, till stammen i grek. (h)ydör,
vatten (se d. o.); alltså egentl.: vatten-
djur.
hyena, Bib. 1541, av grek. (h)yaina,
avledn. av (h)ys, svin, sugga, (se so),
bildat som léaina, lejoninna, osv.
hyende, Lex. Linc. 1640, y. fsv. hygh-
yndc, hyghiande, av fsv. höghindc
m. m., dyna, lryende = isl. h6ginde(i\vev\ :
bekvämlighet), da. hyn de \ avlett av ett
adj. = isl. hågr, bekväm (se höger),
medelst en za-avledn. av ett ie. suffix
-uent, -mit, försedd med, liknande, t. ex.
sanskr. åpavan t, vattnig. — Hyendehund,
egentl.: dynhund, förekommer på 1600-t.
i betyd, 'knähund'.
hyfsa, mindre vanligt ord enl. Stiern-
hielm; Columbus Ord. {hyffsade part.)
ungef. i betyd, 'tilltufsa', ä. nsv., t. ex.
Schroderus, o. dial. även höfsa, från ett
lty. *hiifschen resp. *höfschen = ty. dial.
hiibschen, göra vacker, fiffa upp; till
lty. hö f sch, ty. hiibsch, avledn. av ett
sbst. = hov 3, alltså: med hovskick o.
dyl. (ty. 'höfisch'), i ty. hiibsch med betyd,
'vacker'.
hygga sig, vardagl., även: hygga
till sig, bli hyggligare; är en elliptisk
bildning till li3Tgglig (av samma slag
som det vardagliga vikta sig, göra sig
viktig) o. sålunda ej att direkt förbinda
med det annars besläktade (ä.) nsv. o.
sv. dial. li3Tgga sig till någon, söka
el. hålla sig till för att få skydd o. dyk,
ä. nsv. hygga om sig, göra sig bekvämt
o. dyk, (med konjugationsväxling) =
fsv. hyggja (ipf. hughpe), tänka, besinna,
även : uppmuntra — isl. hyggja ds.,
även : tycka (väl el. illa om), da. hygge,
sköta väl om, ställa väl för, ä. da. trösta,
uppmuntra, got. hugjan osv., tänka (mbty.
hiigen även: glädja), allm. germ. vb,
hygge
251
hypotes
avlett av germ. *hugi- (== hug, håg)
Jfr hygglig.
hygge n., t. ex. Serenius 1741, möjl.
lösryckt ur sammans. såsom skogs-
hygge, till hugg el. hugga, bildat som
t. ex. vindfälle.
hygglig, ä. nsv. ofta hygge-, förr i
vidsträcktare betyd.: angenäm, vacker
o. dyl., t. ex. Bib. 1541, motsv. da.
Iiyggelig, angenäm, trevlig, hygglig; kan-
ske egentl.: som gör en väl till mods;
till vb. hygga. Isl. hyggiligr betyder
'förståndig', jfr hijgginn ds. o. sbst. hyggja,
förstånd.
hygien, fra. hygiéne, av grek. (h)ygi-
einé, egentl. substantiv, adj. fem., till
(h)ygiés, frisk, hälsosam, av ie. *su-, väl,
o. roten g "i-, leva, i grek. bio- (se
biologi), lat. vivere, kvick osv.
hyla, tjuta, med dial. anstrykning,
mest i Sydsv., 1621 (jfr höla 1560) =
da. hyle, motsv. mlty. hälen, mhty.
Mulen (ty. heulen); av ljudhärmande
urspr. liksom jrla. — Ordet, som även
är allmänt i nordsv. dial. (o. på Gottl.),
är väl inhemskt, men beror i s. Sverige
sannoj. på lån från söder; i mellersta
Sv. torde det icke höra hemma.
hyll, hylle-, sydsv., fläder, fsv. hyllc,
motsv. da. hyld; jfr ä. nsv. o. sv. dial.
holltry (jfr try), Viburnum opulus; väl
av en germ. stam huln-, besl. med fhty.
hohintar (ty. holunder, holder), som är
bildat med det i trädnamn icke ovanliga
germ. suflf.' -Ör- (jfr fläder o. apel); jfr
det dunkla meng. hildir, fläder (se E.
Björkman ZfdW 2: 216). Antagl. att
hålla samman med slav. kalina, Vibur-
num opulus m. m., en betyd, som utom
i det nämnda holltry också uppträder i
ty. wasserholdcr. — Att det sv. ordet
är inhemskt kan ej betraktas som fullt
säkert.
1. hylla, sbst., Var. rer. 1538 (1520-t.:
hyllcrne pl.) = no. = da. hylde, av
germ. "hulpiön-, växl. med germ. * hel-
pion (>- *hilp-) i ä. nsv., isl. hilla (i
1600-t.:s svenska även hill) = mlty.
hilde f., skulle, foderhäck, o. lielpa(n)-
i isl. hjallr, upphöjt underlag, ställning,
sv. dial. hjälle m., skulle, hylla, ä. da.
hjccld, höloft, m. m.,; till den ie. roten
kel, höja sig, i hall 1, holme osv.
2. hylla, vb, se huld.
hylle, blom hylle, botanisk term,
neutr., från ty. hulle f., till vb. hullen
— hölja.
hyllest, fsv. hyllist f. o. n., huldhet,
trohet — ä. da. hyldest, isl. hollusta, till
stammen hull- i huld, bildat som tjänst
o. y nnes t.
-hyllt i fin- m. fl., bildning till hull
av samma art som -b en t, -hänt, -lynt,
-länt, -mynt, -sin t osv., urspr. med
urnord. änd. -ip-, vilket uppträder som
tillhörighetssuffix i en mängd denomi-
nativa adj. av participial natur; -t hör
ljudlagsenligt endast till avledn. av stam-
mar på tonlös konsonant såsom just
detta, av urnord, *hulpipa- Z> *hullipa-,
där l på grund av det en gång i stam-
men befintliga p blivit tonlöst; -t är
sålunda i t. ex. -ben t analogiskt.
hylsa, 1743, Sahlstedt 1773 = da. hylse,
från ty. hiilse (fhty. hulsa) = mlty.
hulse, en s-bildning till germ. hul i
hölja. A. sv. hölsa Acrel 1745, Weste
1807, Dalin 1850 (med ö av äldre y)
beror på tidigare lån.
I Hymen i knyta Hy mens band o.
dyl., ung romersk bröllopsgudomlighet,
egentl. från grek. (h)ymén, rop eller
sång, som uppstämdes av brudföljet;
besl. med hymn; men obesl. med grek.
(h)ymén, mödomshinna, i sv. använt
som anatomisk term, som hör till den
ie. roten för sy.
hymn, av grek. (h)ymnos, besl. med
Hymen.
hynda = fsv., en spec. svensk bild-
ning, av germ. *hundiö~n; jfr fsv. kcetta,
isl. kcetta, katta, till katt osv. Isl. har
hyndia av * hundilön. Andra nord. ord
för 'hynda' äro fsv. bikkia = eng. bilch,
sv. tik, da. lawc o. da. -no. lispe.
hypnos = fra. hypnose, till grek.
(h)ypnos, sömn, motsv. lat. somnus o.
(det inhemska) sv. sömn.
hypokondri, av grek. (h)ypokhöndria,
neutr. pl., underliv, av (h)ypö, under, o.
khöndros, hjärtgrop.
hypotek, 1636 (ehn H.) = ty. hypo-
thek osv., av grek. (h)ypothckc, egentl.:
underlag, till (h)ypöf under, se f. ö.
a p o t v k .
hypotes E. Swedenborg: hypothescv
hyra
252
hyvel
plur. ty. hypothese osv., av grek.
(h)gpöthesis, egentl.: underläggning, av
samma grundord som föreg.; jfr tes.
hyra, vb, = da. hyre, från mlty.
hären = ags. hyran (eng. hiré). Av
ovisst ursprung, jfr senast Seip 2: 67.
Härtill: sbst. hyra, från mlty. hure =
ags. hyr (eng. hiré). Både som vb. o.
sbst. synes det sv. ordet äldst ha bru-
kats om sjöförhållanden: få (båtsmän-
nen) for en hyro o. hyra skep 1532
osv. fram till o. 1630-40, då båda orden
uppträda i andra betyd. — Det inhemska
ordet för 'hyra' är fsv. leyhia, även i
Bib. 1541 = leja. — Han har fått
sin hyra, han har fått sig ett rus,
t. ex. Rosenfeldt (f 1700) hos Hans.
Vitt. 16: 218, Holmström Hans. Vitt.
6: 211, Lind 1749 osv., anses av Tamm
Gransk, s. 10 kunna utgå från y. fsv.,
sv. dial. hira, yrsel. Härför kunde möjl.
ett ex. från I. Erici tala (1642): 'Tå
ett Nööt bekommer Hyro, theraff thet
löper omkring'. Uttr. syftar dock säkerl.
i stället på den betalning som en matros
får efter slutad sjöresa: det användes
f. ö. i litter. gärna av sjömän, t. ex.
Rosenfeldt (ovan) o. Tersmeden 2: 109
(o. 1780): 'Hvad herrarne ej vid bordet
fått af sin hyra gafs dem efter midda-
gen' (jfr under kapten o. nock).
— Hyresgäst osv., väl efter ett ä.
lty. htires-, jfr y. lty. hurs-mann, hyres-
gäst
hysa = fsv. == isl. hysa, av urnord.
'husian, avledn. av hus.
hyska, ä. nsv. hyskia Lex. Linc. 1640,
1700-t. bl. a.: (h)ösia, öska, den senare
formen upptagen ännu hos Dalin 1850,
Weste 1807: hyskja, hyssja, össja; från
mlty. öseke f. (jfr lty. ösken n., varav
da. ösken; i lty. även ösche(n)), di min.
till mlty. åse ds., även: öra, handtag =
ty. öse f., av germ. *ausiö-, jfr likbet
fhty. öri (ty. öhr) n., av *auzia-; avledn.
av ett sbst. motsv. got. ausö, resp. sv.
öra. — H i sv. beror väl på inverkan
från hake, jfr Lind 1749: ösjor och
hakar, el. häkta.
1. hyss, sbst., mest sydsv. : knep,
skälmstycke, egentl. = sv. dial. hyss i
betyd.: hopp o. kast, till hyssa 1.
2. hyss o. hysch, interj., motsv. no.
hyss, da. hys; ljudhärmande. Jfr Noreen
V. spr. 1: 471.
1. hyssa (ett barn), gunga el. lyfta
i vädret: möjl. sammanhängande med
ä. nsv. hyssa, biform till hissa (se d. o);
jfr lty. hussen, gunga i sömn, vyssja,
no. hussa, ä. sv. hyssj(t (se hyssa 2
sluta), osv. Säkerl. åtminstone delvis
av varandra oberoende bildningar av
likartad onomatopoietisk upprinnelse.
2. hyssa el. hyssja, i modern betyd.
(-ssj-) t. ex. 1849, motsv. no. hysja ds.,
även: susa starkt, da. hysse, hyssja;
närmast till interj. hyss o. hysch. —
Förr även 'gunga i sömn, vyssja' o. d.,
t. ex. 1753, 1817; jfr under hyssa 1.
hysta, med dial. färgning, kasta upp
i luften, slunga, = no.; av likartat
ursprung som hyssa 1, närmast" om
den susning i luften som uppstår vid
häftig kastning; jfr även hissa (slutet).
hysterisk, 1783, efter grek. (h)ysterikös
till (h)ystérä, livmoder, besl. med lat.
uterus ds., jfr grek. (h)ysiros, mage (se
under mage slutet).
hytt, t. ex. 1875, ungt lån från lty.
htitt, för ä. htitle, egentl. 'hydda' ===
hytta (se d. o.). — Om passagerare-
hytt brukades hylta ännu in på 1800-
talet.
1. hytta = fsv.: smälthytta, bergs-
mansord, från mht}'. htitle, även: li3rdda,
tält; i ä. nsv. dessutom som sjömans-
ord, hos Serenius 1741 översatt med
'roundhouse', från lty. hötte (jfr hytt),
vilket, liksom da. hytte, fsax. huttia,
eng. hut o. fra. huite, utgår från det
fhty., mhty. ordet (= ty. htitte), av
i germ. *hudjön-, till roten i ags. hydan,
dölja (eng. hide) osv.; ie. rot kudh el. kut;
se under hus. Jfr om ett hithörande
ä. nsv. uttr. under rubb och stubb.
— Hydda är möjl. besläktat, men f. ö.
en helt annan bildning; se d. o.
2. hytta (åt ngn) se under hot.
hyvel, 1691, Serenius 1741 osv. =
no.; Var. rer. 1538 o. ännu Weste 1807:
höfvet — no. hovet, da. hovl; från skilda
ty. former; jfr m\ty., ty. hohel, lty.
hovet, o. mty. hyvel, hubel, ty. dial.
hubel; ett nord- o. mellantyskt ord, av
dunkelt urspr., kanske, såsom man gis-
sat, bildat av vb. hobeln, i sin tur av
hyvens
253
hämma
fhty. hubal, liten hög, alltså egentl.:
borttaga förhöjningarna. Det gamla in-
hemska (liksom allm. germanska) nam-
net på hyveln är väl annars fsv. skavi
m., jfr isl. -ska fa f., fhty. scaba f., ags.
scafa m., till skava. Jfr även ags.
locer — isl. lokarr (möjl. lån från ags.).
hyvens, slangspr., bra, utmärkt, även
hivens; både som attribut o. predika-
tiv; av somliga tillika med no. hiva
(ein hiva kar) härlett från fin. hyva,
god, bra; i sv. i så fall en ombildning;
annorlunda Ueitan i MoM 1912, s. 115
f., som även anför ett no. hivannes; jfr
Wigforss S. Hall. folkm. s. 79.
Hå- i vissa ortnamn t. ex. Håtuna,
fsv. Haiuna, av *hawa-, hög, besl. med
hög, adj.
[hå, sv. dial., årtull, se haj.]
håg", med biformen h u g, fsv. h og her,
hugher, sinne, mod, håg, tanke = isl.
hugr, da. hu, got. hugs, fsax. hugi,
fhty. hugu, ags. hyge, sinne (stundom:
glädje), av germ. *hngi-, *hugu-, kanske
urspr. s-stam: *hugiz, huguz (bevarad
i fsv., sv. dial. huxa = isl. hugsa, tänka,
komma ihåg); av okänt ursprung trots
flera tolkningsförsök. — Härtill fsv. vb.
hughas, hoghas, få mod, isl. huga, fhty.
hngén, ags. hogian, tänka, vartill sv.
part. hugad, hågad, fsv. -hughaper =
isl. hugaör, sinnad m. m. Se f. ö.
bygga sig. — En växelform till håg
föreligger i sammans. på -håga, av
oblika kasus till fsv. hoghi, luighi m.
= isl. hugi; i farhåga till sbst. fara;
räddhåga, fsv. rwdd(h)oghe, o. åhåga,
fsv. ähoghe = isl. åhugi. — Om avledn.
hågad, hugad, jfr fsv. -hngadher i
sammans., se sinnad.
Håkan, mansn., fsv. Håkan, av äldre
Hakon — fda. = fno. (isl.) Hakon, jfr
de fornir. lånorden Agonn, Acond; ofta
latiniserat Haqiiiiuis, jfr det fornir. lån-
ordet Acuind o. (?) fhty. Hancivin.
Första leden oklar; den senare väl fnord.
vin (= sbst. vän). Jfr Noreen Upps.-
stud. s. 201, NoB 8: 2 o. betr. formen H.
Pipping SNF XII. 1: 65. Se även Hakon.
håken, djävulen, för ä. hin haken
Weste 1807, svagare uttr. för hin håle
(se hin), bildat med dimin.-suff. -ken i
fan k en, fröken osv.
hål, fsv. hol, hul = da. hul, isl., fsax.,
fhty., ags. hol (eng. hole), substantive-
ring av adj. fsv. hol, ihålig = isl. holr,
fsax. hol osv. (ty. hohl), av germ. *hnla-;
besl. med got. hiilundi f., håla, o. ags.
holh, håla (eng. hollow); ofta fört till
roten i hölja; enl. andra dock snarare
en avljudsform till lat. caulis, stängel,
stjälk, osv. (se kål); jfr litteratur hos
Walde under caulis. Se även hölj. —
En svag form av adj. hol, ihålig, ingår
i skogsnamnet Hå la ve den, fsv. Hola-
vidher, jfr ä. nsv. dån håle skog 1687.
— Hål kal, från ty. hohlkehle, se käl.
håla, fsv. hola — isl. = da. hule, av
germ. "hulön-, till föreg.; jfr fhty. huli
f. (ty. höhle) av germ. *hulin-,
håle i hin håle, se hin.
hålla, fsv.; isl. halda == da. holde,
got., fsax. haldan, fhty. hallan (ty.
halten; jfr anha 1 t(s)s ta tion, halt 2),
ags. healdan (eng. hold), hålla, men i
got.: vakta boskap, vilket anses vara
den äldsta betyd.; germ. redupl. vb,
väl, med Zupitza, Osthoff m. fl., utvid-
gat med ie. / av ie. roten kel, driva, i
grek. kéllö ~ boukölos, herde, jfr särsk.
sanskr. kaldgati, driver boskap på bete,
håller, bär, håller för. — Hålla idéns
fana högt, från Ibsen, som lägger or-
den i munnen på frasmakaren Tonne-
sen; enl. J. Paulsen Samliv med Ibsen
hämtade från en vers av Jonas Lie. —
Hålla munnen, Bib. 1541 : 'Kära barn,
lärer hålla munnen' Jes. Syr. 23, motsv.
isl. halda munni sinum, da. holde sin
mnnd, ty. das maul halten. — Hålla
sig i skinnet, se skinn. — Hållen,
part. som adj. i hel och hållen, motsv.
i da., antagl.: välbehållen. — Håll,
sbst., fsv. hald = isl. osv. (— sv. lån-
orden halt 1 o. 2); i åtskilliga betyd-,
t. ex. riktning, avstånd, håll i sidan
(väl egentl.: vad som håller tillbaka el.
hindrar andedräkten). — Hållen, best.
f., i uttr. loven är bra, men hållen
är bättre, ombildning av hålla efter
loven (fsv. lovan).
Hålt osv., se under hult.
håmma, ett Götalandsord, väsentl.
dial.: ryssja, mjärde, ä. nsv. håm,
håm(m)a, I. Erici 1642, Linné osv., y.
fsv. haamor plur. P. Månsson, från
han
254
häcklefjäll
mlty. liamc = mhty. ham(e) (ty. hornen);
samma ord som germ. * liarna-, *haman-,
hölje, i hamn 1 o. lekamen; se d. o.
Jfr Setälä FUF 13: 317.
hån, y. fsv. /ma/i (m. liksom ofta i
ä. nsv.) == da., från mlty. hon == mhty.
(ty. hohri); till ett adj., motsv. mlty.
hön- (i hönheit, hån, varifrån ä. da.
haan, sydsv. dial. hån, kvar i da. lade
haant om), ags. hcan ds., got. ftauns,
ödmjuk, jfr fhty. höni, föraktad, elän-
dig = ie. *kaun- i grek. kavnös, dålig,
lett. kauns, skam; n-utvidgning av ro-
ten "ken (osv.) i litau. kiwélis, skämmas,
germ. "hawipa- i fsv. häp n., hädher
ra. = isl. hdÖ, hån o. dyl. (vartill vb.
häda). — En germ. bildning *haunipö-
föreligger i fhty. hönida, fsax. hönda,
varifrån fra. hon te, skam, skymf. — I
ä. nsv. t. ex. Prytz 1622 (rimmande
med lön), finns också ett hön i samma
betyd, som hån; jfr mhty. sbst. o. adj.
höne.
hångla, se hångla.
hår, fsv. här = isl. har, da. haar,
fsax., fhty. hår (ty. haar), ags. luér
(eng. hair); av germ. "hcéra-; vanl. fört
till ie. (s)ker, skära, i grek. keirö, skär,
isl. skpr t'., huvudhår = fhty. scara;
snarare till ie. ker (osv.), vara styv o.
dyl.; i mlty. haren, vara skarp el. torr,
isl. hara, stirra, jfr fslav. srustT, hår, o.
fhty. htirst, tofs o. dyl. (jfr hors t). —
Däremot ej besl. med isl. haddr, huvud-
hår på kvinnor, ags. heord, av germ.
'hazda-, jfr fslav. kosa f., hår, då man
i så fall väntat ett nord. "hcer- (med
R-omljud); möjl. besl. med hör.
hård, fsv. harper = isl. hardr, da.
haard, got. hardus, fsax. hard, fhty.
herti, hard (ty. hart), ags. heard (eng.
härd); av germ. 'harön- — ie. * korta-,
i avljudsförh. till grek. kratys, stark,
kidtos, styrka, osv. Om ett etymolo-
giskt motsvarande namn- o. avlednings-
element se bastard o. Bernhard.
håv, fsv. häv- = isl. ha fr, no. haav;
ett blott nord. ord, besl. med häva;
alltså antingen: 'det som lyftes upp' el.
(jfr det besl. lat. capio) 'det som man
tager med'.
håvor, plur. till ä. nsv. håva (ännu
på 1720-t.), fsv. häva, egodel = fno.
håfa (/?a/a?), från mlty. have (med för-
längt a) — fhty. haba (ty. habe); till
hava.
hä, se haj 2.
1. häck, av buskar o. dyl., Rålamb
1690 = da. hwk, från ty. hecke, av fhty.
hecka — mit}', hege, meng. hegge (eng.
hedge), av germ. *hagjö-, avledn. av
bag-; se bag torn, hage o. b ägg.
2. häck, foderhäck (o. 1645), vagns-
häck (1676), jfr (?) fsv. hek (se Sdw.)
— da. ho3k, foderhäck; från lty. hek,
grind, halvdörr, vagnsbäck m. m. =
ags. hazc, hatcc-, grind, halvdörr (eng.
hatch); av germ. *hakja-, *hakjö-, möjl.
till hake: egentl.: något upphakat el.
uppfäst?
3. häck (fågel-), se följ.
häcka, para sig (om fåglar), Westc
1807 = da. ha>kke, från lty. hecken =
meng. hacchen (eng. hatch); hålles vanl.
för besl. med mhty. hagen, avelstjur, ty.
dial. hegel, testikel, ags. hagan pl., geni-
talia, fslav. kocanii, manslem; i så fall
utgår -kk- från förgerm. -%n-. — Ver-
bet är rätt sent uppvisat, men sam-
mans, häckbur finns redan på 1770-
talet o. bäck, fågelbäck, hos Spegel
1712; det senare = da. ho3k, från lty.,
ty. hecke.
häckla, sbst. (för lin o. hampa), 1638,
Lex. Linc. 1640, jämte da. hegle från
mlty. hekele, motsv. mhty. hachel, ty.
hechel, meng. hekele, hechele (eng. heckle,
hackle, hatchel), av germ. *hakilö- o.
"hakulö-; väl besl. med fhty. hecchen,
stinga, ty. hccht (se gädda), jfr hake;
alltså efter häcklans vassa spetsar. —
Häckla, vb, även i bildl. betyd. (t. ex.
Spegel Gl. 1712), fsv. ha>kla Cod. Ups.
G 20 = da. hegle, mlty. hekelen, ty.
hecheln, likaledes i överförd anv. Jfr
till den överförda anv.: ä. nsv. draga
genom- häcklan 1600-t. ävensom under
r a m p o n e r a. — De nord. språken sakna
alltså ett inhemskt uttryck för denna
procedur; dock ha linhäcklor hittats i
norska gravar från vikingatiden.
häcklefjäll, 1648, nu som lindrigare
uttr. för 'helvete', i ä. tid (t. ex. Dalin
Arg. o. Dalin 1850) även häcken- = da.
hekkenfeld (-t), ä. da. hcekkel-, mlty.
(na) Hekelvelde (våren), väl från da.;
häda
255
hägra
egentl. folkligt uttr. i Danmark för den
isl. vulkanen Hekla, vilken liksom sv.
Blåkulla (se d. o.) o. ty. Blocksberg
ansågs för en av trollpackornas mötes-
platser o. vars namn uppträder i ä. sv.
svordomar, t. ex. Häkla ta then som
först swijker Messenius Sign. Om här-
ledningen av namnet Hekla se hake
2. — I Hessen förekommer också ett
häxberg Hechelberg, som ävenledes kan
ha inverkat.
häda, fsv. hcedha, håna, häda = isl.
hcvda, ä. da. hcede; avledn. av fsv. häfi
(osv.), hån, skymf, varom se hån. Ett
minne av verbets gamla böjning, III,
ipf. hadde, kvarlever i uttr.: som man
är klädd, blir man hädd (-hädliat
redan i NT 1526), där också den gamla
allmännare betyd, uppträder (ännu t. ex.
hos Bellman Fredm. sång 21: »plär
dina vänner häda jemt»); numera bl.
om religiösa ting o. d.
hädan, fsv. ha'pan, härifrån, hädan-
efter m. m. = isl. hedan, da. heden
(bort) härifrån; av den germ. pronom.-
stammen hi- (se hin, hit); f. ö. bildat
som dädan (se d. o.). Jfr med annat
bildningssätt fsax., fhty. hinan(a) (ty.
von hinneri), ags. heonan (eng. hcnce
med tillagt s). Se f. ö. hän.
1. häfta, fsv. häfta, hcepta (äldst
III konj.), binda, hämma m. m. = isl.
hepta ds., da. hcfte, häfta, got. haptjan,
fsax. heftan, mlty. hechten (— sv. häkta),
fhty., ty. heften, binda, fängsla; avledn.
av stammen i fsv., isl. hapt n., band,
fjätter, fhty. haft m. ds. osv. o. isl.
haptr, got. hapts, ags. hceft osv., fången
(fånge) — lat. captus, fir. caclit, /-part.
till häva = lat. capio, tager.
2. häfta, sbst., sammans. tunghäfta,
fsv. hcefla, hcepta, band, fängelse, hin-
der, förstoppning (ännu hos B. Olai
1578); till vb. häfta; el. (delvis) en
parallellbildn. till detta, alltså en avledn.
på -iön av stammen hapt-, se föreg.
Jfr häkta sbst.
häfte i den unga betyd, 'bokhäfte'
efter ty. hcfl. Ett inhemskt häfte finns
ännu hos Sahlstedt 1773, av fsv. hcefte n.
(likbetyd, med hcefia), av germ. *haftia-,
se häfta 1.
häftig, Syn. Lib. 1587, från mlty.,
ty. heftig; ett egentl. lty. ord = mhty.
*heiftich, jfr mhty. hcifle, våldsam, o.
isl. heipt, fiendskap; se f. ö. hast.
häger, fsv. haigher jämte h&ghre (i
saminans.), ä. nsv. hägre Var. rer. 1538,
motsv. isl. hegri, da. hejre, fsax., mhty.
heiger, fhty. heigaro m. fl., av germ.
*h(a)igra(n)-, motsv. det gamla finska
lånordet haikara; sannol. (väl genom
dissimilation) av det * hraigra(n), som
förutsättes för fsax. regera, mhty. reiger
(ty. reiher), ags. hrågra; av ie. *kr(a)ik-
ro(n)-, efter fågelns hesa läte, som bru-
kar återges bl. a. med kraik; jfr det
likbetyd., men obesläktade elsasska
giriks. — Från germ. språk kommer
ffra. (h)aigron (;> fra. héron); se äg-
rett. — Vid Hälgasjön Smal. förekom-
mer (el. förekom för o. 20 år sedan)
den egendomliga formen höjd 'häger'.
hägg, fsv. hcegger = isl. heggr, da.
ha>g\ jfr sydty. dial. håg-chries, hägg,
o. eng. hedgeberry, häggbär (egentl.:
häckbär). Germ. *hagja-, avledn. av-
hage, alltså egentl.: hägnadsträd, häck-
träd.
hägn n., fsv. ha^ghn f., inhägnad,
hägn, motsv. da. hegn n., fsax. hagin
m., hägnad, törnbuske, fhty. hagan ds.
(ty. hain, hage, lund); avledn. till hage
(se d. o.). — Härtill vb. hägna, fsv.
luvghna = isl. hegna osv., jämte häg-
nad, fsv. hccgnaper = isl. hegnaör. —
Jfr ohägn.
hägra, 1788, 1792 (jfr nedan), Weste
1807, ett blott ' svenskt ord; enl. v.
Friesen Spr. o. st. 1: 230 f. ett egentl.
götaländskt verb, avlett av en adj.-stam
hägh, hög, motsv. no. haag, h&gre
Telem., en blandningsform av hög o.
hä- (se Hå-); alltså egentl.: göra högre,
sedan opersonl.: 'landet (osv.) hägrar',
dvs. synes högt upp i luften. Jfr sv. dial.
hägda ds., avlett av samma hägh-, o.
isl. hilla, no. hjclme m. 11., till isl. hjallr,
upphöjd ställning (se hylla 1). — Om
formen jfr senast H. Pipping SNF XII.
1: 66, 77. — Ordet hägra jämte dess
avledning hägring tycks först i början
av 1800-t. ha blivit rotfäst i riksspr.
Hägring betecknas 1792 av S. Ödmann
som ett skärgårdsord. — I vissa osv. dial.
förekommer i samma betyd, skatta, även :
häkta
256
hälsa
glittra, skifta i olika färger = isl. skolla
(ipf, -/(/-), sväva, vara vankelmodig osv.,
ett ie. 'skl-nä-mi, till ie. roten skel,
vara sned, i skuldra osv., varom ut-
förligt förf. Ark. 22: 302 f.
häkta, vb, fsv. hcekta, fästa, hålla
stånd, fängsla — da. hcegte, haka fast,
från nilty. hcchten, med -chi- av -/*/-,
alltså = sv. häfta (se d. o.). — Häkta,
sbst., fsv. hcekta, även: boja, från mit}'.
hechte f., bl. uppvisat i betyd, fängsligt
förvar. — Häkte n., fsv. hcekte, kön
ovisst, biform till föreg.
häl, fsv. hccl = isl. hcbll, da. hcel, jfr
ags. o. ffris. héla m.; av germ. *hanhila-,
dimin. till germ. 'hanka- i isl. ha-, häl
(i hdsin, hälsena), ags. höh ds. (eng.
hough, knäveck). Ie. rot kenk i litau.
kinka, kenklé, knäveck; se f. ö. bas. —
Ordet är gemensamt blott för de nord.
o. västliga västgerm. spr. Lat. calx, häl,
är obesläktat. — En indoeuropeisk be-
teckning för 'häl' föreligger däremot i
ty. ferse, av fhty. fers(a)na, motsv. fsax.
fersna, got. fairzna, ags. fgrsn, grek.
ptcrna, sanskr. pårsni- samt lat. perna,
länd, lår tillika med foten, skinka,
[häl, sv. dial., träplugg, se haj 1.]
[häl a, sv. dial., dölja, se hölja.]
hälft, fsv. hcelft = isl. hel fl, da. helfle;
från mlty. helfl(e) (ty. hälfte); vilket ser
ut som en //-bildning till halv (germ.
* halfti-), men att döma av mholl. helfde
o. fno. helfd kanske snarare utgår från
ett germ. *halbipö-; mlty. helfte vore i
så fall sammandraget av *helvede. —
Hälften- i hälft en bruk osv. förekom-
mer redan på 1690-t. o. är en allmän
form under 1700-t. Sahlstedt 1773 har
emellertid hälftabruk o. ett hälflawärck
uppträder 1742. Möjl. beror, med Tamm
Etym. ordb., hälften- på missuppfatt-
ning av hälfta- (sammansatt med genit.
fsv. -a(r)) såsom dialektisk best. art. -a
för riksspråkligt -en (ss. sola försolen osv),
hälg", se helg.
1. häll, berg-, fsv. hcel(l), av urnord.
* halliö- = fin. lånordet kallio, avlett av
hall 1 el. snarare uppkommet ur samma
paradigm, germ. *hallu-, som detta Samma
grundform förutsättes av fsv. H&lliby,
nu Häll(e)by. — Dessutom tycks i fsv.
ha funnits ett mask. hcel(l). Se Läffler
hos M. Oisen Indskr. m. de seldre runer
(1917) s. 685 f. — Hälle- i hälleberg,
-flin ta, från fsv. hcello, genit. sg. till
den utvidgade fsv. formen hcella, jfr
fsv. hcvlloskora, bergsklyfta.
2. häll, interj., se hell.
3. häll, på häll, se följ.
1. hälla, vb, fsv. hcella, bringa att
luta, hälla = isl. hella, da. hazlde ds.
= fsax. af-heldian, stupa nedåt, fhty.
hcldcn, luta, ags. hieldan böja sig (eng.
heel), av germ. *halpian, avledn. av
germ. adj. *ha!pa-, lutande = sv. dial.
hall, isl. hallr, fhty. hald osv.; antingen
till ie. roten kal i litau. at-si-kolti, luta
sig, sanskr. kataka- ('kall-), sluttning,
el. till ie. kel i litau. szalis, sida, trakt
(vartill klej.- i lat. clino, böjer, se lid).
Jfr under hallon, heller. — På häll,
motsv da. paa ha>ld, möjl. av en tvåsta-
vig form, jfr sv. dial. å hälle, ä. da. ad
hcelde, väl = got. -halpei (i wiljahulpei,
gunst), bildning på -in- till adj. "ha pa-,
lutande.
2. hälla, sbst., i riksspr. vanl. : byx-
rem under foten; ä. nsv. o. sv. dial.:
bindsel kring foten om häst (får osv.)
ss. också i fsv. hvelda — no. helda, da.
hilde (av hcelde), mlty. helde; av germ.
*haldiön- till hålla.
-hälle i sam-, uppehälle, fsv. -ha>lde
i bl. a. sam-, up(pe)hvelde, dels i nuv.
betyd. o. dels med urspr. betj^d. av
resp. 'sammanhållning' o. 'uppehållande';
motsv. i isl.; med i sammans. vanlig
/a-avledn., till fsv. hald (= håll), ss.
fiska fattige till fang (fång), tilfcclle till
fall osv.
hällebard, se hillebard; häller, se
heller.
1. halsa, sbst., fsv. hcelsa (-e-), även:
välfärd, hälsning = isl. heilsa, da. hclsc,
hilse, av germ. *hailisön, avledn. av den
germ. s-stammen *hailis-, som växlande
med *hailiz (-uz, -as) uppträder i fsv.
hel, hcel(l) f. o. n., lycka, isl. heill n.
o. f., lycka, gynnsamt förebud m. m.,
da. hcld, fsax. hel n., fhty., ty. heil n.,
lycka, frälsning, ags. hml n. o. f., före-
bud, lycka, hälsa (eng. hail från nord.),
ags. hålor n. o. håls f., frälsning (efter
lat. salus); jfr fir. ce7, förebud; till adj.
hel; se även interj. hell (slutet).
hälsa
257
hända
2. hälsa, vb, fsv. hcelsa == isl. heilsa,
lyckönska, hälsa, da. hilse ds. = fhty.
heilisön o. ags. hcelsian, iakttaga jär-
tecken, mhty. heilsen, lyckönska (vid
större högtider), ags. hdlsian, besvärja
andar, osv.; av germ. *hailisön till germ.
s-stammen *hailis, lycka, välgång (se
föreg.). Det sv. ordet betyder alltså
egentl.: tillönska lycka o. välgång. —
Sbst. o. vb. hälsa äro sålunda parallell-
bildningar (av samma grundord), o. det
ena är ej bildat av det andra. — Det
allmänna germ. verbet för 'hälsa' är
* (jrötian = ty. griissen, mlty. gröten,
varav fsv. gröta (se under gråta), väl
liksom flera andra indoeur. verb med
denna betyd, egentl.: tilltala.
hälsefyr, hälsike, se hel sik e osv.
Hälsing- i Hälsingland (fsv. Hcel-
singaland), Hälsingborg (fsv. Hcel-
sing(i)aborgh) liksom Hälsinge i Häl-
singe regemente är egentl. ett minne
av en genit. plur. till ett sbst. hätsing(e),
avledn. av hals i betyd, av trång del
av ett vatten, i ena fallet Bottniska
viken, i det andra Öresunds förträng-
ning; alltså: 'deras (land, borg osv.),
som bo vid halsen'. Jfr att Bottniska
vikens smalaste del heter K var ken,
dvs. strupen. Se dock härtill Hultman
Finsk tidskr. 1920, s. 434 f. — Senare
leden i Hälsingborg har avseende på
borgen Kärnan el. dess föregångare. —
Som svordom uppträder Hälsingland på
1690-t., en eufemism, kanske uppkom-
men i anslutning till hel sik e, helse-
fyr (se d. o.).
hälta, se halt.
hälvete, se helvete.
hämma, 1633 — da. hemmc, från mhty.,
ty. hemmen (el. ett motsv. lty. vb) =
salfrank, cliamian, klämma, trycka, o.
(det inhemska) (n)isl. hemja, hålla i
styr, jfr det på annat sätt bildade mhty.
hamen, hindra; f. ö. besl. med fsv.
hamna, egentl.: årband, sedan: vissl
distrikt, o. likhet, isl. hamla, isl. hcmill
(i uttr. hafa hemil d c-m, hålla ngn i
tygeln) samt vidare t. ex. litau. kärna-
nos, tj^glar, o. väl även fir. ur-chomal,
hälla på häst; jfr hämna. — Hämsko,
ej hos Dalin 1850 = da. hemsko, från
ty. hemmschuh, ett slags broms för
Jlcllquist, Elyinoloyi.sk ordbok.
vagnshjul. Med avs. på den oegentl.
betyd, av sko jfr dopp sko, -handske.
Ordet uppträder i litterat., i egentl. o.
oegentl. betyd., först under 1800-t:s se-
nare hälft.
hämna(s), fsv. ha:m(j))na(s) (ipf.
hwm(p)de) = isl. hefna, da. hceune; sna-
rast med grundbetyd, 'komma att upp-
höra' till sv. dial. hamna, ge efter,
hämma = isl. hafna, avstå från; besl.
med hämma; jfr i fråga om betyd. -
utvecklingen R. Pipping SNF VIII. 2: 6.
— Hämnd = fsv. = isl. hefnd, ä. da.
haivnd (da. hevn), av urnord. *hamnipö-,
till hämna, liksom t. ex. nämnd till
nämna.
hämpling, 1727, från lty. hempling
— ty. hänfling; av lty. henf (osv.),
hampa, vars frön tillhöra fågelns älsk-
lingsrätter. Stiernhielm har formen
hämplickor plur. Jfr t. ex. ryska ko-
noptjanka, till konopelT, hampa, o. fra.
linotte (: lin).
hämta, fsv. hcem(p)ta III, sedan I,
hämta, hemföra — isl. heimla, III, I,
även: kräva, da. hente, av germ. *hai-
matjan, formellt = ags. Juvmettan, här-
bärgera; till hem. — Böjningen efter
I konj. är väl sekundär o. bör ej föran-
leda till uppställande av en biform
* haimatön.
hän, adv. o. pref. ; dels sammandragen
form av hädan (it. ex. imper. gå hän,
jfr dän av dädan); dels o. vanligen =
y. fsv. hen, bort = da., från mlty. hen
--= fhty. hina (ty. hin), ags. hin-, bildat
av pronom. -stammen hi- (i hit, se hin),
liksom fhty. dana (ty. dann) av pa-.
Från da. o. ty. kommer pref. hån- i
hänvisa osv., i regel rätt unga lån el.
översättningsord, som i sv. börja att
uppträda under senare hälften av 1600-
talet. För hänskjuta Sahlstedt 1773
har t. ex. Dalin Arg. ännu hemskiula
osv.
hända, fsv. hasnda, äldst: gripa, taga,
nå; yngre: hända = isl. hen da ds.,
även: beröra, da. luvnde, hända, av ur-
nord, 'handian, avledn. av hand; alltså
egentl.: beröra med handen. — Med
avs. på utvecklingen av betyd, 'hända'
ur en mera konkret grundåskådning jfr
t. ex. bära till, tilldraga sig, in-
17
händig-
258
härad
t räffa, ty. beycgnen, fra. arrincr, egentl.:
anlända (till stranden) osv.
händig, jfr adv. hendochth, snabbt,
1506 - no. hendig, behändig, flink, da.
hcendig, från mlty. handich o. mhty.
handec o. hendic, behändig, passande,
ags. hendig (eng. handy). Ordet är
kanske i sv. lånat från lty.; men i åtm.
en del sv. o. no. dial. inhemskt, där
stundom förutsättande ett *handug-.
Avlett av hand. Om hit också bör
föras got. handugs, vis, är osäkert (möjl.
besl. med isl. hannarr, klok, konstfärdig,
av *hanpara-, som bl. a. förbundits med
vb. hinna; jfr under behändig).
hänga, fsv. hcengia träns. o. inträns.,
liksom da. hcenge uppkommet genom
sammansmältning av ett (urspr. inträns.)
st. (redupl.) vb o. ett därtill bildat kau-
sativ. St. vb: germ. * hanhan = got.,
fhty. håhan, mlty. hån, ags. hön, samt-
liga träns.; germ. * hangan = isl. hänga
(pret. hekk), inträns., fsv. *hanga (pres.
hamger, imper. o. pret. hamk), inträns.,
mlty., ty. hangen o. eng. hang, inträns,
o. träns., åtm. delvis med nybildad in-
fin. Kausativum: germ. *hangian =
fsv. haingia, isl. hengja, mlty., fht}'.
hengen (ty. hången), ags. hengan (bildat
som fälla: falla). Dessutom: -e- verb:
got. håhan (-ai-), isl. hänga (-ngd-),
fhty. hangén, o. -5- verb: fsax. hangön,
ags. hangian, åtm. de båda senare väl
med oursprunglig böjning. Germ. rot
hank, hang, ofta ställd till ie. konk i
lat. cunctor, dröjer, tvekar, sanskr. caii-
kate, vacklar, fruktar, med grundbetyd.:
sväva, vartill även isl. hcélta sbst., fara,
risk, vb: riskera (*hanhti-). Jfr an han g,
b i han g. — H än gsl e n., jfr Lind 1749 :
byxhångsel, jfr no. hengsle n., hengsla
f., da. hamgsel, ty. hångsel osv.
[h äng la, sv. dial., se hångla.]
hängmatta, 1(579: hänge-, motsv. i
da., ty., efter holl. hangmai, av hangmac,
omtydning av fra. hamac (eng. ham-
mock) = span. hamaca, egentl. ett väst-
indiskt ord för 'sovnät'.
hänsyn, o. 1835, Dalin 1850: »nytt ord,
lånadt ifrån danskan», da. hensyn, över-
sättning av t}', riicksicht. — Synes upp-
träda i svensk litter. med Attcrbom 1835
(i betyd, 'hänseende'; sedan hos honom
vanligt); vidare: Sv. litt.-fören. tidn.
1838 ('utan hänsyn på'; i övers, från
ty.), o. t. ex. Almqvist 1846 ('i politisk
hänsyn'), C. .1. Bergman 1858 ('i hän-
syn till'), Berlin 1866 o. Rydberg 1873
('med hänsyn till'), Wisén 1873 ('med
hänsyn på').
-hänt, i darrhänt osv., motsv. isl.
-henlr, till hand: om bildningen se
-h\llt. Biform: -händ, fsv. -harnder
= isl. -hendr, av *handia-,
häpen, NT 1526: häpne pl., av ä.
*hipen, jfr sv. dial. hip(p)en, bestört,
no. hippen, hipen, full av förväntan, da.
forhippet, till ä. da. forhibe sig i, för-
gapa, förälska sig i; till sv. dial. lupa,
draga efter andan, gapa av förvåning,,
no. hipa, åtrå, ä. da. hibe ds.; ljudhär-
mande liksom sv. dial. kipa, flåsa (se
kippa 2 o. kifta). Med avs. på ljud-
utvecklingen jfr näpen. — Ordet hade
1 ä. nsv. en starkare betyd, än nu.
1. här, adv., fsv. /icer = isl. hér, got.
fsax., fhty. hér, fhty. även hiar (ty. hier),
ags. hér (eng. here); av germ. *her, kanske
av */?e/r(?); till demonstr.-stammen hi-
(se hin, hit) -j- lokalsuff. r, jfr där, var
2 o. följ. — Härtill: sv. dial. hänna,
här, fsv. härma = isl. hérna, jfr sv.
dial. dänna (se där) o. rätt minnas
(se nu); om avledn. -na se nå 1.
2. här-, prefix, som betecknar ur-
sprung, ej i fsv., från hty. her-, möjl.
ngn gång lty., t. ex. härkomst Lex.
Linc. 1640 = ty. hcr, hit, av fhty. hera,
till demonstr.-stammen hi- (se föreg.),
bildat som fhty. wara, varthän. — Om
härstamma se stam 2.
3. här, fsv. hcer — isl. herr, här,
skara, da. hcer, got. harjis m., fsax.,
fhty. heri n. (ty. heer), ags. here m.;
germ. *harja- — fpreuss. karja-, här.
krig, fir. cnire, skara; avledn. med
tillhörighetssuffixct ia- av ie. *koro-,
strid, krig — litau. käras, fslav. kara-:
jfr fpers. kära, här. Härtill väl även:
grek. koiranos, härförare, herre (*koria-)
= isl. Herjann, namn på Oden. Jfr
Gunnar osv., Herbert, Walter. —
Avledn.: härja, fsv. hairia, äldst: angripa
med krig(shär) = isl. herja osv.
härad, fsv. ha>rap (har-), bygd, härad,
i ortnamn även om mindre område.
härbärge
259
Härjedalen
t. ex. Lohceradh, socken = isl. lierad,
nisl. hjeraö, fda. hcer(r)ceih (da. herred);
omtvistat. Enl. Falk Ark. 4: 358 av
här 3 o. fsv. rap (osv.) = råd, egentl.:
makt att råda över en här > myndig-
hetsområde; enl. Bråte Ark. 9: 130 f.,
22: 206 f. : germ. * hiwa-räda-, en vari-
ant till *hiwa- i lånordet hird (se d. o.)
— två härledningar, som dock icke till-
fredsställande förklara de skiftande for-
merna. Enl. Kock (bl. a.) Ark. 22: 272
f. : germ. *harja-raida- :> *licer-räÖ- (i
relät, obeton. ställning), egentl.: härut-
rustning (se reda, vb). Enl. Tunberg
(bl. a.) NoB 1: 133 f.: urnord. *harja-
raiÖö (med senare genusskifte) = fty.
hariraida, harireita, härskara, egentl.:
ridande skara, varav: 'bofast skara' >
'b3'gd', samt slutligen enl. Sahlgren t. ex.
Sydsv. dagbl. 1919 nr 93, NoB 8: 60 f.,
med samma utgångspunkt som Tun-
bcrg från betyd, 'ridande skara' > 'skara
som rider åt samma håll' ;> 'område
med gemensam mötesplats', alltså lik-
nande betyd. -utveckling med den i soc-
ken, vilket ord från början synes ha
betecknat detsamma som härad, alltså
ett jämförelsevis litet område med ge-
mensamma offentliga förhandlingar. —
Häradshövding, fsv. Iuvrap(s)höf-
pinge(r) — isl. heradshpfdingi; egentl.
blott i Götalands provinser; längre fram
under medeltiden även i Svealand i
stället för det där förut brukliga do-
mare. Häradsdomare, nu blott en he-
derstitel (vanl. den äldsta bland nämn-
demännen), betecknade mot slutet av
medeltiden i sht en tjänsteman, som
i vissa fall utövade häradshövdingens
domsrätt.
härbärge, fsv. hauba>rghe (-bgrghe),
logis, kammare, boning = isl. herbergi
n., da. herberg(e); från mlty. herberge f.
= fsax., fhty. hcriberga, även: krigs-
läger (ty. herberge); eng. harbour, även:
hamn (meng. herebcrge), anses av som-
liga för ett nord. lånord; från germ.
språk komma ital. albergo, fra. aubcrge.
Till här, sbst., o. germ. *bergö-, skydd
(= isl. bjorg, hjälp; se bärga, finger-
borg, Ingeborg); alltså: tak överhu-
vudet åt en här el. skara, sedan : åt folk i
alhn. Möjl. ett slags översättning ax-
lat, mansio, som också har dessa båda
betyd.
1. härd, eldstad, fsv. ho?rper, smält-
härd, bergverksterm, ännu hos Sahlstedt
17 73 blott som tekh., nu oftast med
poet. anstrykning; från ty. liksom gruva,
hytta: flit}'., ty. herd m. == fsax. herd,
ags. heorö (eng. keartli), härd (i all-
män bemärkelse); väl besl. med lett.
zeri, heta stenar, ryska eéren, kolbäc-
ken, osv. Jfr Walde under carbo samt
keramik. Betyd, 'mark' i fhty. är
knappast ursprunglig. — Ett inhemskt
ord för 'härd' är fsv. arin, wrin — isl.
arinn, jfr sv. dial. arne; se äril.
2. härd, ä. sv. o. sv. dial., skuldra,
se d. o.
härda, även i sammans.: fram-, ut-,
med ändrad böjning, fsv. hcerpa III,
göra hård, hålla ut = isl. herÖa, got.
gahardjan osv.; avledn. av hård.
härdig, fsv. luvrdhogher — no. her-
dig, ä. da. hcvrdig, mlty. herdich, ty.
| härlig- (i härtigkeit) osv.; väl åtm. del-
j vis från lty. (i härdig är dock inhemskt) ;
till hård cl. ett därav bildat adj.-abstr.;
jfr fsv. hcerdhi f. hårdhet = isl. herdi
osv., germ. *hardin-; o. fsv. ha>rdha f.
ds., germ. * hardiön-, jfr isl herÖa, som
dock på grund av sin betx d. 'härdning'
väl närmast bildats till vb.
härfågel, Upupa epops, Linné 1731,
Weste 1807, förr kallad vipa, jämte
da. hcerfugl från ty. hecrvogel. Ordet
har tolkats som en oinbildning av
*horvogel, till mhty. hor, smuts (se
skarn), jfr likbetyd, dreekvogel, koi-,
misihahn, med S37ftning på hans myc-
ket osnygga o. av gödsel stinkande bo.
Sv. dial. ofresfågel, krigsfågel, o. oärings-
fågel (till o år) sammanhänga emeller-
tid med den gamla tron, att fågeln
bebådade krig o. hungersnöd, o. omöj-
ligt är väl ej, att också ty. heervogel
haft denna betyd. Enl. en förmodan
av Tamm ingår här i stället ett mlty.
"hér - fhty. hehara (ty. häher) nöt-
skrika. Från fågelns egendomliga par-
ningsrop härleda sig i alla händelser
en del av hans namn, ss. lat. upupa,
grek. épops, ty. unedeliopf, da. hivrpop
ni. 11., samtliga sinsemellan obesläktade.
Härjedalen, fno. Herjardalr, en sam-
härlig
2G0
hässja
mansättning med dal o. genit. av nam-
net på den å, i vars dalföre den första
bosättningen skett, fno. *IIer cl. Herjå,
nu Hårjån. Modin Sv. lm. XIX. 2: 27
f. Landskapsnamnet har alltså samma
slags ursprung som Värmland.
härlig1, fsv. hcerlikcr — da. hertig,
från ty.: fsax. hérlik = fhty. hérlich»
förnäm, präktig, till adj. hér, förnäm,
hög (vartill herre egentl. är en kom-
parativ). Biformen herrlig, Weste 1807
(som huvudform) osv., beror på anslut-
ning till herre, sannol. under påverkan
från ty. herrtich, vilket också, åtm. i
någon mån, beror på inflytande från
motsv. herr. Något direkt sammanhang
mellan herrlig o. fsv. herreliker eger
däremot icke rum.
härma, 1596 (träns.), i ä. tid mycket
ofta med efter, i dial. även: berätta,
anföra ett uttryck (med efter), t. ex.
Vgtl. = isl. hcrma III, även: återupp-
repa, berätta, da. herme, av urnord.
*harmian; omstritt; snarast till ie.
"karm- i Jat. carmen, dikt, sång (om
verkligen detta ord har gammalt r),
foesl. med grek. kéryx, härold, sanskr.
kära-, lovsång, kirli-, omnämnande, be-
röm, osv., samt mycket avlägset även
med beröm, ros (pris). Grundbetyd,
i så fall: med rösten återgiva.
härnad, Verelius 1664, 1672, i ord-
böckerna först hos Lind 1749 (f. o. n.),
litterärt lån från isl. hernaÖr, vbalsbst.
till härja.
Härnevi, ortn., se Vi.
härold, Bib. 1541, ä. nsv. även: -hold,
-hålt m. m., jämte da. herold från mlty.
herholt = ty. herold osv., av ffra.
heralt (fra. héraut, eng. herald) — mlat.
heraldus; i sin tur av germ. urspr.:
germ. * harja-walda, härbehärskare =
personn. Harald (se d. o.). Jfr he-
raldik.
härs i härs o. tvärs, o. 1750, stun-
dom häris o. tuärts 1761, jfr ä. nsv.
härt o. tvärt Lucidor, Swedberg = sv.
dial.; ett rimord till tvärt (till tvär),
med h från t. ex. hit (i hit o. dit) el.
från adv. här.
härsk, P. Svart Kr. o. enda formen
ännu Dalin 1850; nu i st. härsken,
nybildning till härskna, inkoativum !
till härsk; motsv. no. hersk, barsk,
härsken, bitter, färöiska herskin, illa
smakande ~ da. harsk, härsken, mlty.,
ty. harsch, sträv, i dial. även : härsken ;
besl. med isl. herstr, bitter, barsk; till
en germ. rot hcrs ~ hcrz, utvidgad av
her, har i mhty. here (ty. herb), bitter,
av *harwia-, o. mlty. haren, vara skarp
el. torr = isl. hara, stirra, sv. dial.
har n„ stengrund. I fråga om betyd. -
utveckl. jfr barsk till ie. roten bhers,
vara styv el. sträv, o. mhty, garst (jfr
ty. garslig) till den lika betyd. ie. ro-
ten ghers i lat. horreo, bl. a.: är styv
el. sträv, sanskr. hrsyali. Närmare
förf. Nord. Stud. s. 183 f.
härska, Gustaf II Adolf s. 84 (i ej
fullt modern betyd.-skiftning) — da.
herske, från mlty. hérschen = ty. herr-
schen (med sch <C s efter r), av fhty.
hcrisön, ytterst avledn. av hér, förnäm,
hög, kanske till komparativen (stam
germ. *hairis- ~ 'hairiz- i fhty. hériro
= herre) el. (med v. Friesen-Tunberg,
se M. Oisen Eggjumstenens Indskrift s.
62 (134) n. 6) till ett abstr. germ. *hairi-
san-, ärevördighet el. dyl.
härva, o. 1625 = no. herfa; enl.
Sperber WuS 6: 47 f. närmast till vb.
ä. nsv. härva Lind 1749 (jämte -a-) —
ä. da. hatrrc, härvla (av *harbian),
egentl.: från sländan vira upp garnet
på en harv — sådan användes för detta
ändamål t. ex. i Rumänien — o. seder-
mera: vira upp det på härveln; alltså
en avledn. av harv; på analogt sättär
det rumänska ordet för härvel avlett
av en stam, som annorstädes betyder
'harva'. Jfr följ.
härvel, Schroderus 1639: hårfwilen
(best. f.), fsv. ha'rvil Cod. Ups. C 20;
förr även härvträ (harv-), garnvinda;
enl. Sperber a. st. deverbativt på -il-
till vb. härva, varav även sbst härva,
o. ytterst till harv (se föreg.).
hässja, Bureus o. 1600: rogh häsior
= no. hessja, ä. da. -hirsse; /i-stams-
utvidgning av fsv. ha's, hö- cl. halm-
stack, sv. dial. häs, da. hces, av urnord.
*hasjö-, cl. också ombildning av detta
ord i anslutning till det av ha^s avledda
vb. hässja; dunkelt; knappast till fno.,
no. hes, plur. -jar, vridbar tapp el.
häst
261
hö
nagel i kedja el. klave. — Härtill vb.
hässja, 1697 osv. = no. hesja.
häst, fsv. hcester, hester, heislh, sv.
dial. även: hest = isl. hestr, da. hest;
förr o. i dial. ofta 'hingst'; av samnord.
* hceistn, av urnor d. *hähistan, av *han-
histctR, grammatisk växelform till germ.
"hangista- — lånordet hingst, se d. o.
— Den ieurop. beteckningen för 'häst'
är *ckuo- = lat. equus, isl. jör osv., i
alla språkgrenar utom den slaviska.
Andra mindre spridda namn se märr
0. russ. — Med avs. på uttr. slita
som en häst jfr motsv. i da. I fråga
om -häst i vissa sammans., t. ex.
plugghäst, jfr da. bal-, danse-, lais-
hest.
hästhov, växten Tussilago farfara,
Franckenius 1659: heslahooff; förräven:
hästsko; motsv. no. heslehov, da. fotte-
hov (till föl), ty. rosshuf, eng. horse
hoof, ital. ugna di cavallo; i fra. o.
ofta i ty. o. ital. även efter åsnan ;
syftande på de rundat hjärtliknande
bladens likhet med spåren av en häst-
hov o. d. — I ä. sv. dessutom ofta
tiostört (Franckenius 1659: hostaört),
jfr sv. dial. hoslehäva (egentl.: som
häver hosta) o. lat. tussilago (till tussis,
hossa); med syftning på växtdelarnas
medicinska användning.
hätsk, fsv. hadsker, jfr da. hadsk,
från mit}-, hclisch, hatisch, även : för-
hatlig, till hat.
hätta, fsv. hcetta, mössa (egentl.:
kapuschong) == isl. hetta, da. hcette, av
urnord. "haltiön-, avledn. av hatt;
alltså 'med huvudbetäckning försedd',
liksom fsv. ekia (== eka) av ek osv.
häv, ett allmänt dialektord, förtjänt
att användas i riksspr., i ä. nsv.: duk-
tig, präktig, stolt m. m., fsv. hveocr,
duktig == isl. luvfr, brukbar, nyttig,
no. han), nyttig, duktig, rask; av germ.
' ha>bia-, möjlighetsad j. till h a va, egentl.:
värd att hava; bildat som gä v till
giva (gefa), fsv. ncémber, läraktig =
isl. ndemr till germ. *neman, taga (jfr
förnimma), osv.
häva, NT 1526: häffua, med förlorat
1, av fsv. luvfia, lyfta (även: börja) =
isl. hefja, da.hceve, got. hafjan, fsax. heb-
bian, fhty. heffen, heven (ty. hebeu), ags.
j hebbau (eng. hcavc; jfr hiva) = lat.
capio, tager (jfr ockupera), vars betyd,
återfinnes i germ. partic. "hafla-, fånge,
band (se häfta). — H avel, 1639 =
sv. dial. = ty. hebel osv., av germ. * ha-
bila-, instrumentalbildning till häva av
samma slag som t. ex. gördel; i fsv.
/i-stam: hwfle m. — Häv ert, 1700-t.,
Weste 1807 = da. hcevert, från lty. he-
ver = ty. heber; med avs. på -t jfr buf-
fert, klyvert, koffert, skonert,
stickert m. fl. Ä. sv. har stundom
hävare, t. ex. Sahlstedt 1773.
hävd, fsv. luvfp, innehavande, bruk,
hävd, lägersmål (egentl.: besittning av
en kvinna) = isl. hefö, da. hcevd =
mhty. hebede, egendom, mlty. "hevede i
hevedich, egande, av germ. *habipö-,
analogiskt för "hahepö-, till h ava. Hävd
i uttr. hålla i hävd (motsv. i da.)
är knappast, såsom stundom antages,
ett annat ord. — Den i fsv. ej uppträ-
dande betyd, 'historia, fornsägen' före-
kommer hos Schroderus 1620; jfr håfde-
sökare 1630. — Härav: hävda vb, fsv.
hwfpa = isl. heföa, da. hcevde.
häxa, 1667, Verelius 1681, Serenius
1741; jämte da. heks, Hy. hex från ty.,
mhty. hexe, ett västgerm. ord: fhty.
liagazussa, hagazissa, yngre häzussa,
ags. luvgiisse (eng. hag, förkortning);
väl, trots Francks invändningar (jfr
nedan), till fhty. (osv.) hag, lund, skog
(se hage), jfr sv. skogsrå, fhty. holz-
muoja, skogshäxa, osv. Senare leden
är mycket omtvistad; bl. a. av Kauff-
tnann ställd till sanskr. dasyn-, fientlig
demon, o. av Falk-Torp till no. tysja
(även: hauga-, hulda-), kvinnlig vätte
(se tös). Om ordets historia se när-
mare Franck IF Anz. 15: 100 f. (referat
av en utförligare uppsats), där sam-
manställningen med hage förkastas.
hö =• fsv. — isl. liey, got. hawi,
fsax. houwe, fhty. hoiiwi, hewi (ty. heu).
Väl germ. *hauja-, till hugga; jfr ry.
kovfili, steppgräs. Har även tolkats
som ja-avledn. till ett ord, motsv. isl.
lut, sv. dial. hå, nytt gräs vuxet efter
slåttern = litau. szekas, nyslaget foder
(Lidén Upps.-stud. s. 94). Samman-
ställningen av dessa ord med hö är
osäker, men anmärkningen däremot, att
höft.
262
höger
ett germ. hapvja- skulle ge *hagja-,
icke avgörande (jfr under mö o. sbst. ö).
1. höft, Var. ror. 1538: höfft, ä. nsv.
även hoft o. /n//7, jämte da. hofte från
mlty. /(///'/c (-//- o. -ii-) = ty. häfte,
med sekundärt /, till mlty., fhty. huf
got. hups> ags. hypc (eng. ftip), av
germ. "hupi- = fin. lånordet kuvé, gen.
/.;//>< ( /i höft m. m.(enl. Karsten Germ.-
finn. Lehnw.-stud. s. 103 s-stam) = ie.
*kubi~ i lat. cubitum, armbåge (varifrån
grek. kybiton ds.), grek. kybos, höfthåla
på boskap (= kub), till ie. kub, böja
sig (se hop, nypon). — Jfr under
ro i.
2. höft, på (en) höft, på hyfft
1622, på höft 1643, 1679, dessutom i ä.
(n)sv.: på en /?., på en oviss h., på en
blolt /?., på hamn och höft 1751, allm.
i sv. dial., jfr ä. nsv., sv. dial. höfta,
avpassa, träffa lagom, ungefärligen be-
stämma; jfr sv. dial. höftä, väl träffat,
lagom, no. (et) hofte (yåny), sällsynt,
samt no. paa eit heve, på slump (=
(= isl. hop n., mål, avledn. av höf =
hov 2); snarast avledning av hov 2 el.
det därtill bildade fsv. vb. höva, av-
passa = isl. höfa, alltså ett *höfp,
yngre höft (Noreen- v. Friesen Spr. o.
st. 1: 231 f.) el., mindre troligt (med
Tamm Et}^m. ordb.) till det nyss nämnda
vb. höfta, som i så fall ej vore bildat
till höft utan ett gammalt iterativ,
germ. * höbatjan, till samma stam. Se
f. ö. hov 2.
1. hög1, adj., fsv. högher == no. lwg
(genom inflytande från sv.), da. Iwi,
germ. *haug(w)a-, grammatisk växel-
form till *hauh(w)a- = sv. Ho- i vissa
ortnamn (förf. NoB 4:127 f.), fgutn. haur,
isl. hör, got. hauhs, fsax., fht}r. höh
(ty. hoch), ags. héah (eng. high); isl.
har är till sin uppkomst något dun-
kelt; jfr Hå- i vissa sv. ortnamn, av
*Hawa-. — Om ordens delvis inveck-
lade formhistoria se senast H. Pipping
SNF XII. h 62 f. (med litteratur). Jfr
hägra. — Härtill substantiveringen
hög, fsv. högher = fgutn., isl. haugr,
da. hej, mhty. houc; i avljudsförh. till
germ. *hugil- i ty. liiigel, kulle, sv.
Hågelbj-, fsv. Hoghalby, Thorshughli,
'Torshög' Bråte Ark. 29: 106 f. Ie. kouk-
i lita u. kaiikas, böld, kaukarå f., hög,
fslav. kuku, krokig ~ san skr. kuca-,
kvinnobröst; till ie. roten kuk i sanskr.
kucali, kröker sig. Ofta i ortnamn,
t. ex. Högby (efter gamla gravhögar),
Värn menhög (av fda. Vwmundwhög,
dvs. Vämunds hög); stundom nu med
förändrade former, t. ex. Malmö (se
d. o.), Oxie (se under os). — Huvu-
det högre än allt folket, efter 1
Sam. 9: 2, 10: 23, om Saul. — Hög-
dragen, 1660-t., bl. a. Lucidor: 'hög-
dragen, stålt', efter ty. hoch(ge)tragen ;
jfr ty. den kopf hoch trägen, bära hu-
vudet högt. — Högfärd, fsv. höghfeerdh,
försvenskning av fsv. hoghfeerp, från
mlty. höchvart = ty. hoffart; jfr ty.
hochfahrend ; till fara, färd. — Hög-
ljudd, 1798, Weste 1807 (jfr J. Skytte:
höghliudha roop), väl bildat efter hög-
ljutt som adv., i sin tur sannol. efter
överljutt, y. fsv. overlyut, ombild-
ning av y. fsv. ovcrlut, från mlty.
överlåt, till mlt}r. adj. låt, av fsax. hlud
= ty. laut, ljudlig o. d. Tamm Avledn. -
änd. hos sv. adj. s. 19. I slutet av
1700-t. mera enstaka även högljudad,
högljudig. Jfr ljud. — Högmod, fsv.
höghmöp, hogh- (i fsv. även: mod,
tapperhet, iver) = da. hovmod, för-
svenskad form av mlty. hö(g)möd =
ty. hochmut. Jfr däremot da. heimod,
ädelmod; väl efter ty. ord såsom hoch-
gesinnt, hochherzig osv. (E. H. Tegnér
Ark. 5: 161). Till mod i betyd. 'sin-
ne (lag)'. — Högtid, fsv. höghtlp, även:
bröllop, allm. nord. o. vgerm. ord,
bl. a. = ty. hochzeit, bröllop. — Hög-
travande, 1614: 'Bydzernes högtraf-
wande o. grofwe Sedh', Schroderus 1635
(som attribut till ande, menniskia, sinne
m. m.) = da. heitravende (i ä. da. om
hästar), från ty. hochtrabend, egentl.
om hästar, som vid travet lyfta hovarna
högt; med motsv. utveckling i grek.
logos (h)ippobdmön. Ett likartat uttr.
är ä. nsv. högirafvad, ungef. : högfärdig,
t. ex. Petreius 1615: vpblåste och hög-
trafwade (om ryssarna).
2. hög, sbst., se föreg.
höger, med yngre -er (jfr vänster),
fsv. höghre — isl. hégri, da. hojrc;
egentl. kompar. till ett adj., motsv. isl.
höja
höna
högr, bekväm (hög- i sammans.), o.
grundord för hy en de; i avljudsförh.
till fsv. hagher, isl. hagr, skicklig, konst-
färdig, ofta ställt till roten i sanskr.
(akti, hjälper, cakrä-, stark (se f. ö.
hehaga, bohag, misshag). Alltså:
den bekvämare (handen el. sidan); jfr
av andra beteckningar för 'höger': mhty.
din bezrcr hanl; fsax. suithra hand,
egentl.: den starkare; got. laihsiuö,
högra handen, fhty. zcsawa, grek. dck-
siös osv. till ie. *deks- i lat. dex-ter-, skick-
lig; ty. recht o. eng. right, egentl.: den
rätta, liksom fra. droit (av lat. directus,
rak, rät) o. fslav. pravu. Det allmän-
nast spridda ieur. ordet för 'höger' är
den nyss nämnda stammen *deks- i
indo-iran., grek., lat., kelt., germ. o.
slavo-balt. spr. — Höger som politisk
term, i Sv. från 1800-talets senare hälft,
efter ty. die rechte o. ytterst fra. la
droile (egentl.: det parti som i kam-
maren satt till höger om presidenten).
Av samma stam hög- kommer även
sydsv. dial. holia, holians, tämligen, av
* högliga(ns) = isl. höglega.
höja, fsv. höghia = da. hoje, lty.
högen, av germ. *haugian. Växelform:
"hauhian -•= got. hauhjan, fsax. hö(h)ian,
fhty. höhen (ty. höhcn). Eng. har i
stället heighten, av height, höjd, o. no.
hägra (till kompar.) I isl. saknas
motsv. verb.
höjd, fsv. höghp = no. hogd, da.
höide, av germ. * haugifiö-; avledn. av
hög 1. Växelform: * hauhipö- = isl.
lind, luvd (det senare av omtvistad grund-
form), got. hanhipa, mlty. högcde, höchte
fhty. höhida, ags. hiehdo (eng. height)
osv. — Ty. höhe är en helt annan bild-
ning = fhty. hölri (— fsax.), got. hau-
hei, av germ. *hauhin-\ jfr t. ex. fsv.
glcedhi (glädje) till glad.
hök, fsv. höker = isl. haukr, da. heg
av urnord. * ha(h)uka- = fsax. habuc- (i
ortn. Ilalmcforst), fhty. habuh (ty. ha-
bicht, med tillagt t), ags. heafoc (eng.
hawk); av germ. * habnka-, jfr finska
lånordet ha(v)ukka, bildat med ett i
fågelnamn ej ovanligt suffix (jfr ty.
kranich, trana), inlånat i kelt. o. ryskan;
Av Klnge m. fl. fört till roten i häva
= lat. capio, bl. a.: griper, jfr mlat.
! capus, hök. För denna härledning kunde
! i sin mån tala, att enl. Lewy FUF 13:
• 306 wotjak. dzutes, hök, snarast bör
forbindas med vb. dzutjn], lyfta upp.
hökare, 1693: Hökaren J. B. = da.
hoker, från lty. höker, i sht viktualie-
handlande, väl — mlty. höker; jfr mhty.
huckc, ty. hocke, meng. hukster (eng.
huckster) ds. samt y. fsv. huka, mångla, o.
i mlty. hockcn ds. De vanliga härled-
ningarna, av t}\ hocken, sitta lutad (jfr
huka), el. av hocken, bära en börda,
! äro knappast riktiga; se v. Helten ZfdW
11: 296.
Hölebo, se hölj.
hölj, djup göl i sjö el. å, ett allmänt
i sydsv. dialektord, även höl, fsv. hijl =
, isl. hijlr, ä. da. hel. Väl av germ. *hulja-,
j avledn. av hål; formen med j beror
då på analogi från j-kasus (jfr dock
förf. Ark. 7: 14). Besl. med fhty. 7m-
Uwa, pöl. Enl. Hesselman Vnord. stud.
2: 24, H. Pipping SNF XII. 1: 44 iden-
tiskt med detta, av germ. *hulwiö-, —
Ingår i häradsnamnet Hölebo Sdml.,
fsv. Hölbo, Hijlbo (hnndare), samt i nam-
net på den i häradet belägna socknen
Hölö, förr Höle.
hölja, fsv. hglia == isl. hylja, da.
hglle, got. huljan, fsax. -hullian, fhty.
hullen (ty. hullen); avljudsform till germ.
*helan, dölja = mlty. helen (varifrån
sydsv. dial. häla), ty. hchlen osv.; besl.
med likabetyd. lat. celo, occulo (se oc-
kult) o. fir. celim; se f. ö. hall 2,
b j ä 1 m , hål ävensom lånordet k u 1 ö r.
hölster, 1596, ä. även hglsler, sannol.
från två olika ord: 1. fsv. * hglsler (med
g från vb. hglia), "hulster = ä. da.
hulsler (-g-), gömsle, hölje, nisl. hulstr,
fodral, got. hulistr, hölje, bildat till ro-
ten i hölja som fj alster till fsv. ficela,
dölja; o. 2. lty. bolster, pistolhölster, ej
samma ord som föreg., utan med st av
fl (såsom boll. halster, grimma = ty.
hälfter) o. alltså = ty. holflcr ds., jfr
fhty. hul(u)fl, hölje, fodral; snarast av
en labialutvidgning till roten i hölja,
jfr grek. kalgptö, täcker, gömmer. Se
Tamm Etym. ordb.
höna, fsv. höna == isl. höna, da. hane,
av germ. *hönion, femininbildning med
avljud (jfr Brngmann nedan anf. st.) till
höns
264
höva
hane (liksom t. ex. sv. dial. gylta, sugga:
galt osv.); se d. o.; möjl. motsv. lat.
riconia, stork. Annan bildning i väst-
germ. spr.: mlty, henne, fhty. henna
(ty. henne), ags. henn (eng. hen), av om-
stridd grundform; se Brngmann IF
157 : 245) f. o. där citerad litteratur. Jfr
följ.
höns, fsv. höns = isl. hénsn, hösn,
hons, da. hons, av germ. * hönislna-, ett
kollektiv bildat med tillhörighetssuffixet
-in- (jfr t. ex. fäderne) till den ur-
germ. s-stammen höniz- i det västgerm.
ordet för 'höns': fhty. huon, plur. huo-
nir (ty. huhn) osv.; alltså samma av-
ljudsstadium som i höna. — De isl.
orden företräda icke skilda bildningar
utan torde utgå från olika utjämnings-
former inom paradigmet.
hönsa, i sjömansspr. : (på visst sätt)
traktera el. undfägna (den som första
ggn till sjöss passerar linjen el. dyl.),
Tersmeden o. 1780, i dial.: traktera (i
allm.) = da. Iwnse, ä. da. hcense; från
mlty. hensen, lty. hänsen ds.; egentl.:
betala avgift för att bli upptagen i ett
sällskap ; jfr ty. hänseln ; avledn. av han- j
sa, förening av köpmän m. m.; se f. ö.
hansestad. — Härtill: hönsning.
Höpken, von, familjen., från lt}r. Höpke
(1600-t.), diminutivbildning på -ke till
ett kortnamn; alltså av samma slag som
de likaledes urspr. lågtyska familjen.
G ödeeke, Pöpcke m. fl.
1. hör, lin (allmänt dialektord i
Götal.) = fsv. = isl. hprr (dat. hprvi),
da. hur, ffris. her, fhty. havo (genit.
harwes; ty. dial. haar), av germ. *hazwa-
el. *harwa-; i övrigt omstritt; bl. a., av
Falk-Torp, sammanfört med ags. heordan
plur., blånor (eng. härds) osv., mlty.
héde (ty. hcede), grek. keskéon ds. (av
*kes-kes-), till ie. roten kes, kamma o. d.,
vartill ir. cir, kam (av *kés-ra), jfr H.
Pedersen IF 5: 46 o. se under det ej
besl. hår; i så fall egentl. om blånorna
såsom de avkammade delarna av lin-
tågorna; el., med (Fröhde o.) Zupitza
Gutt. s. 110, till lat. car(r)ere, karda,
mlty. harsl, räfsa, även i detta fall med
samma grundbetyd.
2. Hör, Frosta hd Skå., fsv., fda.
Hörg, Horgh m. m., av *Hprgh, iz-om-
Ijudd form till harg, stenhop, offerställe
(se d. o.), jfr t. ex. ä. nsv. hörg, sten-
ek malmhop, G. I:s reg.
höra = fsv. = isl. heyra, da. hare,
got. hansjan, fsax. hörian, fhty. hörren
(ty. hören), ags. hieran (eng. hear), av
germ. *hansian, *hanzian, motsv. ie.
-kons- i grek. akovö (*akonsiö), av dun-
kelt ursprung. Enl. somliga till en s-
utvidgning av roten (s)kn ~ (s)kou i
skåda, ty. sehanen. Knappast till ak,
vara spetsig, o. stammen i öra ('spetsa
öronen'). Jfr g e h ö r. — Hörsaga Palm-
blad 1811, hörsagen Blanche 1865,
hörsägen S vedeli us 1879; efter ty.
hörensagen, sammansmält i uttr. habe
es sägen hören.
Hörby, Skåne, fsv., fda. Hörghhij, till
en u-omljudd form av harg, stenhop,
offerställe; se d. o. o. Hör.
hörn, Bib. 1541, y. fsv. hym(bod),
3'ngre form för ä. nsv., sv. dial. hörne,
fsv. hyrne = fno. hyrne, da. hjorne, av
germ. *hnrnia-; avledn. av horn, som
självt även kunde betyda 'hörn'. —
Parallellbildning: hörna, fsv., isl. hy ma
j = ags. hyrne, av germ. *hiirniön-.
hös i svinhös o. (vulgärt) ge någon
på hös en, allm. särsk. i sydsv. dial.,
fsv. hös, huvudskål = isl. liauss, da.
dial. hos, av germ. "hansa- = sanskr.
kosas, förvaringskärl, behållare; till en ie.
rot kens, betäcka, dit också hus kan
föras. Se Persson Indog. Wortf. s. 182 f.
Jfr heden hös.
höst, fsv. höster = vnord. hanslr m.
(haust n.), da. host, väl germ. *harbus(a-
(se Noreen Ark. 6: 313 f.), motsv. fhty.
herbist (ty. herbst), ags. hcerfest (eng.
harvesl), av * harbista-; egentl.: skörd
o. dyl., besl. med lat. carpo, plockar,
grek. karpös, frukt, sanskr. krpäm,
sax; se f. ö. harv. I Sydtyskland be-
tecknar 'herbst' ännu frukt- o. vinskör-
den. Uttryck såsom 'före' el. 'efter
skörden' äro vanliga som tidsbestäm-
ningar i svenska bygdemål. — Gemen-
samt ieur. namn för denna årstid saknas;
enl. Tacitus brukade icke heller germa-
nerna någon beteckning för densamma,
hö ta, se under hot.
höva (i över hövan) — fsv., det som
passar el. behöves, av germ. *lwbiön~;
hövas
205
i d
jfr isl. håji ds. av *hobia-; avledn. av
hov 2, jfr höft 2.
hövas = fsv. = ä. da. Iwves, reflex,
till fsv. höva, avpassa, passa = isl.
höfa; avledn. av hov 2 o. sålunda pa-
rallellbildning till föreg.
-hövdad, nu blott i sammans. med
räkne- o. talord, ss. tre-, mån g-, ä.
nsv. -höfdad (t. ex. bar-, nu med det
yngre -huv ad), avledn. av fsv. hövup,
hö fp-; se huvud.
hövding", fsv. höfpinger o. höfpinge,
motsv. isl. IipfÖingi, mlty. höueding osv.;
avledn. av fsv. hövup, hö fp-; se huvud.
hövisk, fsv. hövisker, hövisk, passande,
vacker, jämte isl. höve(r)skr, da. hövisk
från mlty. hövesch — ty. höfisch o. i
betyd, 'vacker' hiibsch; egentl.: hörande
till hovet; efter ffra. courtois, till court,
hov; jfr hyfsa o. hövlig.
hö vitsman, fsv. hövitzman, väl om-
bildning i anslutning till mlty. hövetman
av det inhemska fsv. huvupsmaper, hu-
vudman (i rättslig bem.) o. anförare;
etymologiskt identiskt med lånorden
(bergs)hauptman o. hetman; jfr
chef o. kapten (: lat. caput, huvud).
hövlig, jfr fsv. höveliker i betyd,
hövisk, belevad = da. hoflig, motsv.
lty. höflik, ty. höflich, egentl.: med
hovskick, till hov 3; jfr hövisk. —
Fsv. höveliker, passande, lämplig, hör
till hov 2, höva osv.
I.
Ij pron., fsv. i, ä. fsv. ir = da. i, isl.
ér, av urnord. *jia = fsax. gi, fhty. ir
(ty. I hr), ags. gé (eng. ålderd. ge; gon
är den oblika formen); ombildning ef-
ter 1. pers. pron. urnord. *wir, germ.
*wis, * wiz (got. iveis, se vi 3) av urspr.
*jns, *jnz (got. jns), I = litau. jus,
avest. gus; jfr *iu- i sanskr. gugdm, I
(grek. (h)gmeis o. alban. ju kunna icke
utan vidare föras till stammen ///-).
— Bruket av I som tilltalsord till en
person, från 12- o. 1300-t., kominer
från Tyskland. — Ni har utvecklats ur
uttr. sådana som haven 1, där n förts
till det senare ordet (have ni). Det
förekommer hos Golumbus 1G78 o. sy-
nes ha vunnit burskap i talspr. o. 1680,
men betraktades länge som vulgärt.
Att Gustaf III uteslutande brukar Ni i
sina dramatiska arbeten, innebär inga-
lunda, att talspråket allmänt omfattade
denna sed. Med avs. på utveckl. av
Ni jfr isl. pér av hafip ér o. dyl. —
Se f. ö. Tegnér Ark. 5: 303 f., förf.
Stud. i 1600-t.:s sv. s. 13 o. Om namn
o. titlar s. 07 f., Nordman SNF IX. 4:
16 f. — Om eder se d. o.
i, prep., fsv. i — isl. i, da. i, av
urnord. in = got. (osv.) in (liksom fsv.
o, nsv å = an); allm. germ. = ie.
*eni i grek. cni, en, lat. in, armen, i,
ir. i*(/i), litau. i, fpreuss. en. Jfr i föl,
i kal v, ihärdig, istadig. Se f. ö. in.
ibland, fsv. i bland, egentl.: i bland-
ning (med), se bland.
icke, fsv. ikke, intet, icke == no.
ikkje, da. ikke, icke; av *ekki, *etki, av
et, ett -f~ partikeln -g i (se ej), egentl.
(liksom inte) nom. o. ack. sg. neutr.
till ingen (en -(- gi-); jfr fsv. a>kke
("ceit -f- g i) — isl. ekki, till biformen fsv.
cengin = isl. cngi. Ordet uppträder i
de nord. spr. i början av 1500-t. o. un-
dantränger efterhand alltmera ej.
1. id, fisken Leuciscus idus, t. ex.
Wivallius, Lucidor = no. (även idmort);
ett blott nordiskt fisknamn (i södra Sv.:
ort), som dock har en släkting i tv.
aitel, Leuciscus cephalus el. latifrons (i
Sv. stundom kallad farna); fra. o. eng.
ide utgå från det av Linné skapade lat.
artnamnet idus. Till den ie. roten (e)idh,
aidh, glänsa, brinna, i grek. itharös
klar ~ grek. <tilh<>n, glödande, strålande,
osv. (jfr idel o. gnista slutet); alltså
med samma grundbetyd, som b ra x en,
löja m. fl. snarlika fiskar; jfr även un-
der ruda o. sarv. Se förf. Etym. He-
merk. s. X, Språkv. sällsk. i Ups. förh.
1891—94 s. 9.S.
idelig
2. id, trägen verksamhet, flit, fsv.
/(//; isl. id, no., da. /</; ett blott nord.
ord, väl till ie. roten i, gå; alltså egentl.:
gående, jfr sanskr. iii- o. lat. itio ds.
Jfr idas, idka, idog; ävensom de rot-
besl. cd 1 o. ån, som utgå från andra
ie. ord för 'gång'. — Ordet synes ha
varit oavbrutet i bruk från fornsvensk
tid tram till slutet av 1700-t., väl dock
väsentligen använt i poesi. Först i
YVestcs ordbok 1807 betecknas det som
ett förr gängse ord. Sedermera på lit-
terär väg ånyo upplivat.
1. ida el. eda, bakvatten, strömvir-
vel, sv. dial. ia, ca m. m., y. fsv. idha
Sdw. Tillägg = fno. ida, no. ida, da.
ide; jfr dalm. *idja (eng. eddy från nord.)
o. mhty. itwdge ds. (till våg 2); till
germ. iÖ-, åter, tillbaka = isl. id-, got.
id-, fsax., ags. cd-, fhty. ita (jfr i der,
idissla, idrott, I dun); till pronomi-
nalstammen /', den (se idelig, iden-
tisk). Jfr till betyd. -utvecklingen äbb,
ä v j a.
2. Ida, kvinnon., jfr fsv. Idha, fda.
Ida samt ty. Ida, fhty. Ita; kortformer
till namn på Id-, t. ex. fhty. kvinnon.
Idaberga. Det nsv. ordet är väl väsent-
ligen lån från ty.; även det fsv. är möjl.
utländskt.
idas el. (vard.) iss, is, fsv. Tdhas —
no. idast, till fsv. idha, idka, utöva ==
fda. idhe, jfr isl. idja ds.; egentl.: vara
verksam, till id 2. — Till isl. idja:
vbalsbst. iÖn f. — Jfr idka.
ide, O. Rudbeck, Verelius, Serenius
1741 (som biform), för äldre hide (med
h bortfallet i ssmmans.), fsv. hipe =
isl. hide, no. hide, jämte ä. nsv., sv.
dial., no. ,hi(d), isl. hid n., motsv. det
finska lånordet kiides, djup grotta, kides,
rävlya, germ. * ludiz, s-stam (Karsten
Germ. -finn. Lehnw.-stud. s. 85); till den
ie. roten kei i grek. kcimai, ligger ~
koité, viloplats (se hem).
idé, t. ex. Dalins Arg., Linné 1751:
'får . . ide om saken', från ty., fra. idée,
av lat. -grek. idea, urbild, av grek. idéa,
gestalt, bild, förebild, i filosof, bemärk.
(Plato) om den eviga och sanna verklig-
heten: det allmänna, rena abstrakta
begreppet, som existerade före tingen
(Jios Plato även eidos), till idein, se,
besl. med lat. vidcrc, se, o. med veta;
jfr idol, idyll. — Härtill: ideal,
adj , av lat. ideälis, neutr. ideäle, var-
till fra. sbst. ideal, varav t3r. ideal —
sv. ideal n., i sv. i filosofisk betyd.
1790-t. (B. Höijer m. fl.), närmast från
ty. — Ideell, från ty. (Goethe osv.), ej
i' fra.
idegran el. (i ordböcker) id, Taxus
baccata, jfr Var. rer. 1538: ijdh, förr
även idelrä(d), 16- o. 1700-t., ydeträä
Franckcnius 1659, jfr gotl. aidägran,
säkerl. till ett fsv. *ipe (*gpé), bildat
med kollektivsuff. -(i)pja (i t. ex. fsv.
ihildc n., golvbräder, isl. skédi, skotyg,
osv.) till det forngerm. namnet på samma
träd = fhty. iha, iiva, iga (ty. eibe),
fsax. ich, mlty. iive, ags. éoh, iw, éow
(eng. gew), isl. gr, ofta även om bågar
(som vapen), emedan idegranen härtill
med förkärlek brukades, jfr namnet på
Njords boning Ydalir. Som germ. grund-
former ansättas va ni. *ihwa- o. *igwa-
(> iwa-). För dessa tala i sin mån de
estniska och liviska motsvarigheterna,
som enl. Wiklund Le Monde Oriental
10: 178 äro lånade från germ spr. Jfr
emellertid kymr. yw, preuss. iuwis, ide-
gran, fslav. iva, vide, m. fl. Förhållan-
det till dessa ord är dunkelt; sannol.
föreligger här ett urgammalt vandrings-
ord med i dylika vanlig formväxling.
Fra. if har antingen kelt. el. germ. ur-
sprung. — Trädnamnet uppträder san-
nol. el. möjl. i en del sv. ortnamn,
t. ex. Idhult, I dö, o. dess grundord,
fsv. *i(w)-,*g- i Ivetofta, I dala m. fl.
Se under I v- o. Sahlgren Sv. lm. 1912,
s. 62 f.; jfr även Läffler Det evigt grön-
skande trädet vid Uppsala hednatäm-
pel i Sv. lm. 1911 s. 617 (med flera
följdskrifter). — Ett yngre, i västra Sv.
o. Norge uppträdande namn på idegra-
nen är bar(r)li n d.
idel, 1530-talet = da., från mlty.
idel, ren, tom, fåfäng(lig), av fsax. idal
= fhty. Hal (ty. eitel), ags. idel (ags.
idle), tom, fåfäng; kanske till ie. roten
eidh, glänsa (se id 1), alltså med grund-
betyd, 'glänsande', varifrån 'ren', 'tom
på' osv. Jfr illa.
idelig, fsv. idhelikcr; jfr isl. idugligr,
idurligv ds., ä. da. idelig, även: flitig.
267
iföl
ivrig; åtmin. väsentligen till id 2 el. till
avledn. av detta ord; alltså med samma
betyd. -utveckl. som i sv. flitigt, ofta;
enl. somliga dock snarast en blandning
av former, som höra till lat. adv. ilerum,
åter, för andra gången (se i der), o. så-
dana, som avletts av id 2.
identisk, efter fra. identique, till lat.
idem, densamme (till ie. i, den, se ide-
lig).
ider (dial.), ånger, t. ex. L. Petri, y.
fsv. idher = no. ir m., ängslan, isl.
iÖrar plur., ånger (ett annat ord än iÖ-
rar, inälvor, se d. o. o. is ter); till sv.
dial. idras, trängta, längta efter, fsv.
ipras, ångra sig = isl. idrast ds. (jfr
iÖra, framkalla ånger, göra bedrövad),
no. irast, ängslas för, trängta, längta;
besl. med fsv. iproghe, idhrughe m.,
ånger, till adj. idhrogher, ångerfull, var-
till vb. idhrugas, jfr got. idreigd f.,
ånger, avledn. av ett adj. *idrcigs, var-
till vb. idreigön ; till en germ. stam
*idra-, motsv. lat. ilerum, åter, för andra
gången, o. sanskr. itara-, den andre,
kompar. till pronominalstammen i-, den
(se f. ö. i da 1). Samma stam även i
mlty. edcrkouiven, idissla (se d. o.). —
Ordet har i Sv. annars ersatts av ånger,
som urspr. betydde 'ångest, ängslan o. d.'
De västgerm. språken ha i stället bild-
ningar av en germ. stam *hreuw- *hruw-
(= ty. rene osv.; jfr ruelse) med grund-
betyd, av 'bedrövelse, soig'.
idiot, o. 1690 (o. 1615 ungefär: lek-
man) == ty., från grek. -lat. idiota, av
grek. idiöles, privatman i motsats till
statsman, alltså: okunnig i statssaker,
sedan: okunnig i allm., till idios, egen,
egendomlig.
idissla, Schroderus 1639: ijdislar,
Lex. Linc. 1640, I. Erici L642: idisla;
ett uteslutande svenskt ord; till germ.
id-, åter, om igen (se i da 1). Jfr med
avs. på första leden fhtv. itaruchen ds.
(osv.; se ider), besl. med ags. roccllan,
stöta upp, rapa; eller mlty. ederkouwen
(jfr ty. kauen, tugga), ty. wiederkäuen.
Senare leden anses av somliga innehålla
ett germ. "elilön, iterativum till äta;
med ti >> ssl liksom i nässla, vas si c.
Enl. en förmodan av Bugge Sv. Im. IV.
2: 88 f. kunde däremot ordet tänkas
utgå från ett * id-poysla (till isl. peyja,
smälta — töa), vartill ett iterativum
* id-poysla = dalm. *ilösla. För Bugges
konstruktion talar i sin mån onekligen
I ä. nsv. ilexla(nde) Leyonstedt; men om
: direkt samband eger rum med idissla
är av formella skäl ovisst.
idka, fsv. idhka, utföra m. m. == isl.
idka, no. idka; avledn. av id 2 el. ett
■ därav bildat vb (jfr idas).
idog1, fsv. idhogher, jfr ä. nsv. idig
Linné, motsv. no. o. da. dial. idig; av-
I ledn. till av id 2.
idol = da., ty. osv., egentl.: avgud,
j ytterst av grek. cidölon, gestalt, bild,
J avgudabild (se idyll).
idrott, Stiernhielm (idrof), Verelius
1664 (-«-), Dalin, Serenius, Mörk, Kell-
gren, Wallin, Geijer, Liljegren, Alm-
qvist, Crusenstolpe osv.; urspr. litterärt
lån från isl., motsv. fsv. iprcet, yrke, ä.
nsv. idrett E. G:son Tegel 1617 (Schuck
Ä. sv. biogr. 1 — 2 s. 74), Spegel 1712:
idrät (jämte itrot), da. idrcet, förr: verk-
j samhet, nu: kroppslig idrott, isl. iprött,
j idrott, färdighet, i sht om manliga kropps-
övningar; till germ. id-, åter, om igen
(se i da 1), o. isl. prötir m., kraft, ut-
hållighet, av germ. *pruhtu-, besl. med
isl. prekr, styrka, ags. pracu ds. (osv.).
De fsv. o. da. formerna med (e förklaras
enklast ur en avljudsform *prahti-; an-
dra möjligheter äro dock tänkbara (se
Noreen V. spr. 3: 326). — Ordet beteck-
nas av Hof 1753 som föråldrat; exempel-
urvalet ovan visar emellertid, att det i
något högre stil oavbrutet använts sedan
Stiernhielms tid. Formerna hos Spegel
ha knappast hämtats från det levande
språket.
Idun, lån från isl. lÖunn, en forn-
västnordisk gudinna, sannol. med betyd,
'föryngrerskan' o. avlett av prefixet
iÖ-, åter, om igen, varom se ida 1 o.
idissla.
idyll, Bergklint 1781 (om diktarten),
Atterbom Minnen (om naturen) = ty.,
från grek.-lat. idyllium, av grek. eidyl-
lion, om mindre (idyllisk) dikt, egentl.:
liten bild, dimin. till eidos n., bild (till
ie. roten uid, se, veta, i lat. viderc o.
sv. veta). Jfr idé o. idol.
iföl? motsv. utan om ljud fsv. i fol,
268
ila
till fol n., fåle, o. i fola, till fåle. Jfr
I k alv.
igel, blod-, Var. rcr. 1538: ighel,
y. fsv. ig il-, pl. yglctr, motsv. no., da.
igle (= dalsl. igel av *igle), ä. da. egel,
igel, mlty. egel, flit}', egala, egila (ty.
c;/(7 o. blutigel); av germ. *egila-, till
ie. egh-, sticka, i bl. a. isl. igÖa, om
vissa småfoglar (sannol. mesar), no.
egda bl. a.: ärla (av germ. *egidön; se
förf. Ark. 13: 231 f.), o. vidare grek.
ékhis, ékhidna orm. I no. o. da. dial.
även 'levermask', jfr kymr. euod, får-
mask (*cghi-), o. no. ikt, ett slags tråd-
formigt vatten djur (germ. *egit- = ie.
eghid- i grek. ékhidna, ödla).
igelkott, fsv. ighnl-, Tghilkntter, jfr
ighul (bl. som tillnamn) samt likbetyd.
ighilburster, motsv. isl. igiilkgttr, da.
dial. jglkait Bornh., jfr no. igulkjer,
sjöborre, isl. biirstigiill, igelkott, ä. da.
egel o. jwvel (*jagul) samt, i utomnord.
språk, mlty. egel, fbty. igil, igil (ty.
igel, ä. ty. även eigel). Tydligen av två
olika, icke samböriga ordstammar: germ.
ej- = ie. egh- (med palatalt gh) i grek.
ekhinos, igelkott, litau. ezgs, fslav. jezi
ds. (möjl., trots den olika kvaliteten av
gh, ytterst sammanbängande med föreg.),
o. en annan, germ. fj-, snarast besl.
med grek. aikhmé, spjutudd Caiksma),
osv., isl. eigin, sv. dial. egel, första upp-
skjutande brodden av säd. — Senare
leden, -koll, bör tillsammans med
kott(e), cgentl. ett rundat föremål; isl.
-kptir, katt, o. bornholmska -kat bero
väl i så fall på folketymologisk ombild-
ning. — I fsv., ä. nsv. o. sv. dial. även
pinnsvin (se under piggsvin).
igen, se gen.
i hjäl, y. fsv. ihicel, motsv. da. i hjél,
av ä. fsv. o. fda. i hwl, till döds =
isl. / hel, av prepos. i o. sbst. ho?l i
betyd, död (se helvete); jfr likbct3Td.
fsv. til h&lia, isl. til heljar (genit. sg.).
Stundom förklarat såsom uppkommet
genom inskott av konsonantiskt i efter
/(, såsom i i jåns o. möjl. i bjälte.
Snarare med Tamm Nord. stud. s. 26 f:
i hail > i 02I > icel, vilken en stav i ga
form sedan analogiskt ombildats till
i icel, vartill en ny parallellform med h :
i hiel.
ihärdig, Kellgren 1793, Weste 1807,
ombildning antingen av ä. il(l)härdig,
1756 (envis) o. Sablstedt 1773 (ihärdig),
som hör till ill- i illa o. även kan
betyda 'illasinnad', eller möjl. av sv. dial.
enhärdig, egensinnig, motsv. ä. da. enheer*
dig, jfr isl. ein(h)arör, einherör, uthållig.
1 jåns, Möller 1790: 1 ons, sv. dial.
även i ans, gottl. i jedans (varom Kock
Sv. ljudhist. 2: 296) motsv. no. i aans,
ä. da. i jåns; av y. fsv. 1 iädhans, i
ädhons, y. fda. i äthens, i iädans; en
med prepos. i utvidgad form (med pa-
rasitiskt i; jfr under ihjäl) av fsv.
*äpans, fgutn. apans = fda. äthams,
förr; med yngre s i anslutning till an-
dra tidsadverb (fsv. morghons osv.),
motsv. isl. dÖan, förr, nyss, besl. med
isl. äÖr, förut, förr, redan, innan; av
okänt ursprung (ä -f- pan el. äp -f- a/i?).
ikalv, jfr eng. in calf, bildat som
i föl; jfr sv. dial. ibär ds., till bära i
betyd. 'föda'.
[i k t, sv. dial. (osv.), gikt, se under
gikt.]
1. il, väderil, neutr. ännu hos Weste
1807, fsv. il n. jämte cel, stormby = isl.
él, nederbörd av regn, snö el. hagel, i
sht i förening med blåst, no. o. ä. da.
el, stormby. Förhållandet mellan for-
merna med T o. e (ce) är oklart; jfr (?)
fil(bunke) o. isl. pél. Mycket osäkra
o. delvis formellt betänkliga tolknings-
förslag; knappast, såsom numera stun-
dom antages, till ila 2. Jfr under jul.
2. il f. (dial.), fotblad, fotsula, Da-
larna = fsv., isl., no., da. dial., av ur-
nord. *iljö-, motsv. ags. ile m. ds., jfr
mlty. ele jämte elde, elt, hård hud på
händer o. fötter; väl ytterst av en germ.
konsonantstam *ilip. — Härtill med di-
min. -suff. -k: isl. ilké m., fotsula, no.
ilk(e). — F. ö. dunkelt.
1. ila, opersonl., i uttr. ss. det ilar
i tänderna, t. ex. Lind 1749, där även:
storma, såsom ännu i dial., motsv. no.
ela; avledn. av il 1. — Härtill: ilning,
t. ex. Dalins Arg. (om kroppen); jfr
iling (väder-), t. ex. Lind 1749.
2 ila, skynda = y. fsv., jämte da.
ile från mlty. ilen = fsax. ilian, fhty.
il(l)en (ty. eilen); möjl. Z-avledn. till ro-
ten f, gå (se ed 1, 2, i d 2).
illa
269
ilsken
illa = fsv. = isl. illa (i-), da. ilde;
adv. till sv. dial. ill(er), ond, elak, vred,
fsv. ilder, ill-, ond, svår, kvar i sam-
mans, o. dial. == isl. illr (i-), ä. da. ill;
jfr ilsken. Av mycket omstridd här-
ledning, delvis beroende på svårigheten
att avgöra, huruvida isl. i ordet haft
(alternativt) T el. ej. Av de många
tolkningsförslagen böra två avgjort före-
dragas: 1. av urnord. "elhila-, sidoform
till urnord. *elhia- i finska lånordet
elkiä, elak, i Ikea, avskyvärd, ful, besl.
med fir. elc, olc, dålig (jfr t. ex. Falk-
Torp s. 461, Karsten Germ.-finn. Lehnw-
stud. s. 79, 241, H. Pipping SNF XII. 1:
51); el. 2. av *iÖl-, från synkop. kasus
av ett urnord. *idila- = fsax. idal, ty.
eitel, värdelös, ringa, fåfäng (sv. lånor-
det idel); betydelseutvecklingen : 'vär-
delös' >- 'moraliskt dålig, ond' har
motsvarigheter i elak, ty. böse, fra.
vil m. fl. (Lindroth Xen. Lid. s. 57).
Övriga förklaringsförsök se Falk-Torp
s. 1490, Lindroth anf. avh. — Spår av
äldre långt i möjl. i ä. sv. ilhårdig (se
ihärdig) o. ilfänas (se illfänas).
iller, Mustela putorius, G. I:s reg.
1523 (iller skin), Linné, el. hiller, 1546:
hillerskin, motsv. da. ilder, fhty. illi(n)-
liso (ty. illis, ty. dial. elledeis, ils(l)er,
iltnis m. m.); jfr lty. ilk o. illink. Dun-
kelt ursprung: man vet ej ens, om det
nord. ordet är inhemskt el. lånat från
ty.; i senare fallet väl hos oss närmast
från da., där ordet kunnat ombildas i
anslutning till ä. da. marder. Senare le-
den i den fhty. formen anses kunna
innehålla elt -wiso, besl. med vessla;
i övrigt blott osäkra gissningar. — For-
men hiller beror möjl. på anslutning
till hermelin.
illfänas, ivrigt sträva el. fika, under
de senare årtiondena (på grund av an-
knytning till fä) med en bibetyd. av
envishet el. t jurskallighet, som icke
framträdde för o. 50 år sedan; jfr t. ex.
Dalin 1850 el. M. Månsson Ny. ill. tidn.
1865, s. 189: 'sålunda illfänas (dvs.
stretar, knogar) allmogen äfven den
andra dagen'; med den nuv. formen
1712, O. v. Dalin, Bellman Fredm. ep.
nr 80 (å senare st. ungef.: ivrigtstreta
el. knoga), Kellgren osv.; jfr ilfånad o.
ilfånig Tessin samt tidigare illfännas
Syll. 1649, ilfänies pres. sg. 1641, ill-
fe(h)nas Schroderus Gom. 1639 (= fsv.,
jfr nedan) jämte illfägnas, vilken senare
form, vanlig under 16- o. 1700-t., upp-
träder ännu hos Weste 1807 o. Fryxell;
dessutom hos Dahlstierna illfijnas; fsv.
ilfenas God. Ups. G 20 (ropa ok ilfenas
a/J' köldh). — Betyd, var äldst 'vara
illa till mods; ängslas, gräma sig' (ännu
Lind 1749), varur utvecklat sig den av
'vara ivrig, ivrigt sträva', t. ex. hos O.
v. Dahlin, Sahlstedt 1773, Bellman osv.
— Avledn. av ett fsv. *illfceghin, illa
till mods, till fceghin, glad (se fägna
o. feja). Om bl. a. formen -fänas
(-fenas) se Tamm Spr. o. st. 2: 218 f. :
-fenas möjl. till ett fsv. dial. adj. *ill-
fceyen, av * illfazghin, varefter genom
kompromiss med -fceghin erhållits ett
-fägnas. — Därjämte: il(l)fånas, t. ex.
1795 ('ilfånas efter Njutanden'), Topelius
m. fl., i anslutning till fåne, o. ilfälas
1759, efter falas ('färdas'). I ösv. dial.
även illfänas.
illmarig", jfr Inre 1766: illmarnger
Nke, ett ungt ord i riksspr. (o. 1850);
liksom in mar ig sammansatt med sv.
dial. marig, maraktig, väl = no. niarig,
rutten (se mur ken), jfr no. innful,
illmarig, till ful', rutten (se ful).
, illparig, o. 1670, jfr no. fulparug ds.,
till sv. dial. parug, ä. da. parig, illistig,
I jfr nisl. pöröttr ds., avledn. av fsv. par,
knep, list, osv., som sammanställts med
mhty. parat, handel, knep, vilket senare
ord är av romanskt urspr. — I Dalins
Arg. förekommer dessutom ett etymo-
logiskt dunkelt illpadig.
illuminera, av lat. illuminäre, upplysa,
till partikeln in o. lumen, ljus, urbesl.
med 1 j u s.
illusion = ty., fra., ds., av lat. illäsio,
gäckeri, till in o. ludcre (sup. lusiini),
leka, göra narr av.
illustrera, av lat. illustrare, egentl. : göra
ljus el. klar, besl. med lux ljus o. sv. ljus.
ilsken = yngsta fsv., no.; utvidgning
av ilsk, nu närmast dial., fsv. ilska,
ond a. da. ildsk, avledn. av fsv. ilder,
ill- (se illa), vartill sv. ilska, fsv. ilska
= isl., no. illska, ä. da. ilskc (delvis
även med andra betyd.).
imitera
270
inbilla
imitera, av lat. imitäri ds., besl. med
imägo, (av)faild (jfr under bild).
imma, som nomin. (im[m]a) Verelius
1681 osv., i oblik kasus 1741, ä. sv.
imme, Serenius 1741, Sahlstedt 1773 o.
som biform Weste 1807, tidigare ime,
utvidgning av im 1000-t. o. förra hälften
av 1700-t., imma = isl. im, damm, no.
im, lukt; i avljudsförh. till fsv. ember
— isl. eimr, varom se E mån.; jfr följ.
Immeln, sjön. i Skåne, 1024: Imell,
till föreg. el. närmast till det därmed
besl. isl. imr, mörk (i imleitr). — Här-
till även sjön. I mm m en. — Förf. Sjön.
1: 203.
immer-, från ty. immer, alltid, allt-
jämt, av fhty. iomcr, av io, alltid (se
e 1 ), o. mer (se m e r). — Immerbad d,
Hagberg 1847, till badd o. bädda, så-
som det sällsjmta immer bas, E. Carlén,
ännu i Ydre lid, till de likbetydande
bas o. basa; alltså med en grundåskåd-
ning motsv. den i littr. bad da re egentl.:
'gå-påare' el. basa på. — Immerfort,
t. ex. Columbus, från ty. — . — I sv.
dial. även immermer, -värre, t. ex.
Ydre hd.
immun = ty., från lat. immunis, fri
från (t. ex. muli, boni), egentl. o. äldst:
fri från avgifter till staten, statens tjänst
0. d., till in- (— sv. o-) o. munus n.,
prestation, ämbete, gåva m. m. (se f. ö.
gemen o. kommun). Den moderna
betyd, av oemottaglighet för sjukdomar
uppträder först på 1800-t.
impertinent, Sv. Lagerbring 1772:
impertinenta bref — ty., av fra. imper-
tinent, oförskämd, otillbörlig, av lat. in-,
o-, o. pertinens, part. pres. till pcrtinere,
höra till, ha avseende på, egentl.: sträcka
sig till, av per- o. tenere, hålla (urbesl.
med tänja). Ordet betyder alltså et}'-
mologiskt: som icke hör till, varav:
opassande Z> oförskämd o. d.
imponera = ty. imponieren, av lat.
impönere, förorsaka, tillfoga, lägga el.
sätta på (jfr ponera, position, post
1, kompost). Sålunda egentl. elliptiskt
(underförstått: beundran, respekt el.
dyl.). — Imposant, av fra. imposant, j
part. pres. till imposer, väcka beundran; j
av samma stam som position.
importera, av lat. importäre, till in, I
in, o. portäre, föra, bära, urbesl. med vb.
f r a a.
impregnera, indränka med vätska =
ty. imprågnieren, av lat. impratgnäre,
till in o. prcBgnans, havande, full.
impressario = ty., fra. impresario,
från ital. =, till impresa, företag = ä.
fra. emprise, till ital. imprendere, före-
taga — ä. fra. emprendre, till lat. in- o.
pre(he)ndere. taga (jfr pris 1, 2; urbesl.
med gitta). Alltså med samma inne-
börd som fra. entreprencnr (= sv. en-
treprenör); jfr fra. entreprise, företag.
impressionism, modern konstterm,
efter en 1874 utställd tavla av Claude
Monet, kallad 'Soleil levant. Impression',
efter vilken den franska skämttidningen
Charivari döpte den då radikalaste må-
lareklicken till 'impressionistes'; av fra.
impression, intryck, av lat. impressio ds.,
till imprimere, trycka in (part. pf. pass.
impressus; se pressa).
improvisera, = ty. improvisieren, av
ital. improvisare, fra. improviser, till lat.
imj>roinsiis, part., icke förutsedd, oför-
modad, till lat. prouidere, förutse (jfr
proviant, pro visor).
impuls = ty., av lat. impnlsus, till
impellere, stöta emot, sätta i rörelse, av
in o. pellere, stöta (se puls).
in, adv., fsv. in = isl. inn, da. ind,
got., ags. inn, en förstärkt form till
germ. prep. in — i; jfr fsax., fhty. adv.
in, i flit}', även in (ty. ein). Parallella
bildningar i germ. up, upp, up; se upp.
— Prefixet in- är dels inhemskt, t. ex.
inbördes, inhyses, intäkt, i n ä 1 v o r,
dels lånat från ty., t. ex. inbilla, int\'g;
se f. ö. nedan.
inalles, 1579, 1000-t., väl från ity. ==
ä. holl. in allés, egentl.: i allt, av prep.
in, i, o. allés, gen. sg. ueutr. av adj. al,
all. Jfr varianten i alls Sahlstedt 1773
o. sv. dial. i allés.
inbilla, 1004 m. fl.: inbiida, under
1000-t. o. början av 1700-t.: föreställa
(sig), övertyga (sig) om; den moderna
betyd. t. ex. Serenius 1741. Från mlty.
inbiiden, inprägla (jfr ä. da.), samt ä.
ty. einbilden ds., även: föreställa sig;
den nyaste betyd, 'ingiva falska före-
ställningar' härrör från nhty. Egentl.:
giva en bild el. föreställning o. liksom
inbördes
271
inföding
bilda avlett av bild. I ty. kanske en
översättning av lat. imaginärt, till imägo,
bild. — Den äldre betyd, av ordet före-
ligger i Kellgrens Inbildningens Verld
o. da. indbildningskraft. Jfr även t. ex.
Leopold: inbillningens (dvs. fantasiens)
vingar, i motsats till raisönnementets
många fäller.
inbördes, fsv. inbyrpis ds., ä. fsv.:
inombords, ombord; Bib. 1541: inomhus
— isl. innbyrdis, inombords, da. indbor-
des, inbördes; urspr. genit. sg. av en
m-avledn. till bord (som sjöterm);
något enkelt Injrfic behöver icke ha
funnits.
indian, Schroderus 1635 = ty., av
span. indiano, egentl.: invånare i In-
dien. Ordets nuv. betyd, beror på att
även Amerika i ä. tid kallades Indien
(jfr ännu Västindien). Om invånarna
i Ostindien brukas indian ännu t. ex.
hos Iser Folkslagens hist. s. 253 (1807); I
jfr även Weste 1807 o. Lindfors 1815
(Indian . . 1. Indus. 2. Americanus) ; j
stundom kallas de 'österländske india- i
ner', t. ex. Åtsk. nationers löjligheter
1789, s. 25. Om ett fall av dylik för-
blandning av Indien o. Amerika se
under kalkon. Jfr hindu. — Indian-
sommar, från eng. indian snmmer;
jfr Fr. Bremer Hemmen i den nya
verlden 1: 39 o. Longfellow Evangeline
II. Se även brittsommar.
indifferent = ty., av fra. indi/férent,
lat. indifferens (genit. -entis), egentl.:
som ej har el. gör någon skillnad, till
differre, åtskilja, till dis-, i sär, o. ferie,
bära.
indigo, Oxenst. brefv. 1037, Linné
= ty., fra., av span. indigo, av lat.
indicnm, det indiska. — Sanskritnam-
net på indigoväxten ingår i anilin.
indignerad, efter fra. indigné, till
indigner, förarga, till in- o. digne, vär-
dig, av lat. dignas ds.
individ, o. 1790, Weste 1807 ('m. el.
n.'), jfr fra. individu, den tidigare i sv.
vanliga formen (o. 1750 — Almqvist
1833), jämte den latinska på -lim; till !
lat. adj. indlviduus, odelad, odelbar,
neutr. indwiduum (jfr division). —
Som vetensk. term (biol. o. filos.) icke
sällan ännu neutr.
indräktig, 1709, till ä. nsv. indrag t,
vinst, L. Petri, 16- o. 1700-t. o. ännu
in på 1800-talet, en bildning till indraga
i betyd, 'inbringa' = ä. da. inddrage,
ty. einlragen. Jfr -dräkt 2.
industri, i modern betyd. 1790-t.
(ungefär samtidigt i Tyskland); tidigare,
t. ex. 1600-t. o. ännu 1780, i betyd,
'flit' o. d. = ty. induslrie, från fra.
induslrie, av lat. industria, flit, idoghet,
till indn-, i, o. struere, hopfoga, bygga
(jfr instrument, konstruera). —
Industririddare, efter fra. chevalier
d'indnstrie, bedragare.
infam, nedrig = ty. = fra. infdmc,
av lat. infdmis ds., av in-, nekande
partikel (till form o. betyd. — sv. o-
i oduglig o. d.), o. farna, rykte (besl.
med fabel); alltså egentl.: ärelös o. d.
infant, kunglig prins av Spanien, av
span. infanie, av lat. infans (genit. -ntis),
litet barn (> fra. enfanl), se f. ö. fan t
o. följ.
infanteri, J. Baner 1629, ytterst från
span. infanteria, till infantes, adliga
ynglingar, fotsoldater, plur. till föreg.
infinitiv, förr ofta lat. form = ty.,
av lat. (modns) infinitivas, till inflnitns,
obestämd, till in-, o-, o. finire, bestämma,
sluta, (jfr definition, fin, final).
inflammation, av lat. inftammätio,
antändning, till inftammäre, antända
(= i n f 1 a m m e r a) ; se f 1 a m m a.
influensa, 1783, 1837, 1841, av ital.
influcnza, farsot (år 1782 allmänt euro-
peiskt namn på den då härjande influ-
ensaepidemi en), motsv. lat. *inftnentia,
inflytande, till flnere, flyta ; ytterst sam-
manhängande med en astrologisk vid-
skepelse, nämligen antagandet att från
stjärnorna ett visst fluidum utgick, som
inverkade på människornas handlingar.
Härav är sv. inflytande ett översätt-
ningsord.
informator, t. ex. 1617 = ty., av
lat. =, till lat. informäre, dana, bilda,
bilda genom undervisning (varav sv.
informera; se form).
inföding, fsv. infödhingcr, även : lands-
man, till in- o. föda, en av de säll-
synta fsv. deverbativa bildningar på
-ing, som beteckna personer o. ha passiv
betyd, ('infödd!); jfr vettvilling.
införliva
272
ingenjör
införliva, t. ex. Sahlstedt 1773, för ä.
inlifva o. 1550 till början av 1800-t.; från
ml t v. invorliven = ty. einverleiben,
resp. ml ty. inliven; till mlty. (osv.) lift
kropp (se liv); väl översättning avlat.
incorporäre (= sv. inkorporera), till
corpus, kropp.
-ing, familjenamnsändelse, se -inge
(slutet).
ingalunda, se -lunda.
Inge, mansn. == fsv. (vanligt), fda.;
i fno. o. isl. län från östnord. språk;
kortform till namn såsom fsv. Ingebiörn,
Ingemar osv., el. med Noreen NoB 8:
2, till den fsv. form, som motsvarat isl.
Yngvin (vartill Yngve). Ingår i en
del ortnamn såsom Ingabo o. Ingeby.
Härtill fsv. ättnamnet * Inglinger, var-
till nsv. Ingiinge. Här ingår kanske
ett fornnordiskt guda- o. berosnanm
Ing-, germ. *Inguz; jfr även lat.-germ.
Ingiuvoncs, en gammal germansk kult-
sammanslutning. Har möjl. med rätta
sammanställts med grek. énkhos, lans.
Se senast Noreen NoB 8: 1 f., enl. vil-
ken namnet skulle ba pballisk bet}rd.
-inge, -unge, -unga, ortnamnsändel-
ser. De flesta innehålla gen. plur. av
personbeteckningar på -ing (-Ung),
-ung, t. ex. Svwrting, avkomling av en
Snart el. medlem av bans familj, el.
Akiung, till ett kortnamn *Akle, el.,
med geografiskt grundord, Ulrung, en
som bor vid sjön Uttran; bärav genit.
plur. Sixertinga, VI runga osv., dvs.
deras (by) som böra till Svart el. som
bo vid Uttran osv., jfr Göinge, Konga,
L ö s i n g, Memming, N ä r d i n g b u n d r a
osv. De till grund liggande person-
namnen ba ofta karaktär av kortnamn
(jfr under Ribbing). Ortnamnen ba
ofta etymologiska motsvarigheter i Tysk-
land o. England. De flesta torde här-
stamma från äldre järnåldern o. folk-
vandringstiden. — Dessutom finnas en
del grupper »oäkta» m^e-namn, t. ex. j
stelnade kasusformer av medelst sufT.
-ing- bildade namn (utan förmedling :
av personbeteckningar), t. ex. nom. sg.
fsv. *Risinger, till ris, småskog, dat.
liisingi, * Samdinger, till sand osv., i sv.
Bisinge, Sänninge osv. — Se förf.
Om de sv. ortn. på -inge, -unge o. -unga
Gborg 1904 samt betr. åldern Ortn. på
-bg s. 133. — Av dessa ortn. på -inge
ba sekundärt en del familjenamn på -ing
bildats, t. ex. (i vissa fall) Billing. Yt-
terst få dylika bärstamma nämligen från
de gamla släktskapsord på -ing. som till
en stor del ligga till grund för dessa
ortnamn. Ett sådant är emellertid Bib-
bing (se d. o.).
Ingeborg, kvinnon., fsv. Ingeborgh
= fda. = isl. -fno. Ingiborg jämte -bjprg;
besl. med bärga; se f. ö. Inge.
ingefära, fsv. ingefära, biform till fsv.
ingefwr = fno. ingifer, da. ingefevr;
från mlty. ingever = ty. ingiver; jämte
ags. gingifer(e) (eng. ginger) osv. från
ffra. gingibre, gingivere (fra. gingembre),
av lat. gingibcr, av sengrek. zingibcris,
ett indiskt ord = påli singivcra =
sanskr. crngavera-, ingefära, till crnga-,
horn (rotbesl. med horn, se d. o.), o.
vera-, kropp, efter rotstockens form.
Ingelstad, härad i Skåne, fda., fsv.
Ingelslet, Ingilstatheret m. m.; väl till
fsv. o. fda. personn. Ingild, växelform
till Ingiwld (jfr Ingjald illrådé); se f.
ö. stad.
Ingemar, mansn., = fsv., fda. =
isl. -fno. Ingimarr, jfr Tacitus: Inguio-
merus, en cberuskerfurste; till isi. meérr,
berömd = got. -mérs, fsax., fhty, måri,
ags. mére, besl. med grek. -möros, be-
römd, gall. -märus i personn. Viridomä-
rus, fir. mar, mor, stor; även i appell,
el. släktn. maringa (genit. plur.)åBök-
stenen ; se mer. Kanske Ingemar även
i fråga om förleden är besl. med grek.
cnkhesi-möros, spjut- el. lansfrejdad
(jfr Inge) o. möjl. rent av är urtypen
förnamnen på Inge-. — Jfr Valdemar.
ingen, fsv. ingin (av e- av <rz-) =
da. ingen; med biformen fsv. a>ngin,
isl. engi. Till en -f- partikeln -ghi(n)
= isl. .gi(n), med urspr. förallmänli-
gande, sedan nekande betyd.; alltså
egentl.: icke en (se aldrig o. ej o. jfr
varken). Med bevarad negation o. besl.
partikel: got. ni ainshun, ingen. — Här-
till de gamla neutralformerna icke o.
inte (intet), se d. o.
ingenjör, förr om militärbyggmästare,
t. ex. 1611 om .1. B. Bresselisij (ungef.
samtidigt i Tyskland), vanligt först på
O*
71^
Tillägg och rättelser,
advent, jfr äventyr; ag", se även åm 2; ängel 1, se även ål 3 o 5; an-
nan, se även ändra.
Bjäre, läs: härad i Skåne,
dann, se även underdånig.
dragon. Kanske i stället till ä. eng. dragoon, ett slags karbin el. musköt;
motsv. ord i ä. ty. o. ä. fra. även om ett slags kanoner; egentl.: eldsprutande
drake. Jfr Murray o. (alternativt) redan hos Skeat Et. diet. 1901.
dräpa. Enl. F. Jonsson Oldno. o. oldisl. litt. hist. 1: 413, med f. ö. for-
mellt samma härledning, snarast i fråga om grundbetyd, anslutande sig till det
nära besl. dråp; alltså: kväde över de(n) dräpte el. fallne.
drnva, jfr även tropp; dunst, jfr även timjan; dålig, jfr även teater.
fabrik (slutet). Framför 'med växelformen dhab i tapper' bör insättas:
troligen.
fara 2, jfr även ungefär.
farnöte, i förb. i flock och farnöte, se nöt 2.
fattas, se även tafatt 2.
Pegen. Om förh. mellan fsv. Fyghdhir o. Fe gen se även SOÄ VII. 2: 278.
filister, jfr även Hjelmqvist Bibelgeogr. namn s. 71.
finger. — Se genom fingrarna med; ett motsv. uttr. redan hos L.
Petri Oec.
fransäs (dans), egentl.: fransk (dans), (se fransk); jfr sv. angläs (egentl.:
engelsk) o. polska.
[fäl, sv. dial., förskräcklig, hemsk, se under skräck slutet.]
gulasch. I ungerskan är enl. uppgift av K. B. Wiklund formen gulyds
(alltså utan hus, kött) numera den enda brukliga.
Gästrikland. Senare leden i fsv. Gestereke föres av O. Lundberg i Turist-
för. årsskr. 1915 s. 90 till rek i Re kar na.
halv, rad 2 står * hälla-, läs : * halta-.
hejduk. Bättre: hajduk, hajdu.
Herta, kvinnon., se Njord.
Hultsfred, ortn., se Ronifartuna o. Un den.
hundstjärna, se Sirius.
hus. En annan beteckning för 'avträde' är i ä. nsv. tarfhus (se tar v).
Härjedalen. Se dock även Nordlander Ark. 23: 286, med en modifikation
av Modins härledning.
höger. Bad 3 nedifrån bör skiljas från det föreg. medelst ett — .
id (fisknamn), i sam mans. redan P. Brahe 1585.
-inge. Se även förf. NoB 4: 133 o. där meddelad förteckning å tidigare
tillägg av förf.
intrigera, se även under trick 1.
jalusi, jfr zelot.
ingenstädes
273
inlagsfä
1020-t. — ly. ingenieur, av fra. ingénieur
(varav eng. cngineer), avledn. av ett ord
motsv. fra. engin, bl. a. 'maskin', förr
om krigsmaskiner, mlat. ingenium, ma-
skin, i lat.: (medfödd) begåvning, upp-
finningsförmåga m. m.; se gen i officer
0. gin a, sbst. Ordet finns i ital. redan
1196 under formen encignerius (för in-
gigncrius) i betyd, 'krigsbyggmästare';
jfr Feldhaus ZdV:s deutseber Ingenienre
1906 s. 1599, Malmborg Tekn. för. må-
nadsblad 3: 11. — Den gamla betydel-
sen kvarlever t. ex. i i n g e n j ö r t r u p-
p e r.
ingenstädes, se -städes.
Ingolf, mansn., i nsv. lån från isl.
Ingolfr = fsv. Ingulf (Ingohver) = fda.;
till Ing- (se Inge) o. ulv.
ingrediens, jfr fra. ingrédient, till lat.
ingredi, gå in i, till gradi, gå (se grad
1, grassera, kongress).
Ingrid, kvinnon., fsv. Ing(e)ridh (van-
ligt) = fda. Ing(e)ridh, isl.-fno. IngiriÖr;
liksom Astrid o. Sigrid till frid 1»
vacker, vars f i vissa ställningar för-
svunnit, varefter ett namnelement -rid-
uppstått. — Om Ing- se Inge.
Ingvar, mansn. = fsv., fda. = isl.,
fno. Ingvarr, Yngvarr, jfr det fornryska
lånordet Igor av urnord. * Ingu-harir
el. -geiitit (jfr Inge o. Gunnar); enl.
Noreen NoB 8: 5 grammatisk växelform
till Ivar (se dock d. o.).
inhyses, fsv. inhysis = isl. innhysis;
bildat till bus som inbördes till
bord.
inhändiga, i ä. nsv.: lämna i bandom,
t. ex. 1664—1717 = ä. da. inhcendige,
från ty. einhåndigen ds.; avledn. av-
band. Från o. 1750 (Serenius osv.)
uppträder i sv. den moderna betyd, av
'få i bandom', väl genom part. pf. som
uppfattats såsom 'mottagen' i st. f. 'gi-
ven, överlämnad'.
initial, begynnelsebokstav = da. =
ty. initiale osv., av lat. initiälis, adj. till
initium, början (till in-ire, egentl.: gå in i).
initiativ, av fra. iniiiative (där be-
tecknat som 'nytt' o. 1800), till lat. ini-
tium, början; se föreg.
inkiett, av fra. inquiet, orolig, otålig,
av lat. inquietus ds., till quies (genit.
-etis), vila, ro (urbesl. med vila).
Hellquist, Etgmologisk ordbok.
inkognito = ty., från ital. incognito,
av lat. incognito, ovetande, ablativus
: till lat. incognitus, okänd (urbesl. med
kunna, känna).
inkorporera, se korporation.
inkråm, ä. nsv. inkrommet, I. Erici
1642 om böns, Salé 1664 om bröd,
inkråm 1762, till ä. nsv. kram n. ds.,
kanske inbemskt, motsv. isl. krumr (~
kranmr) i ungef. samma betyd.; i alla
händelser besl. med ä. nsv., y. fsv. krome,
knimmc m., malle i bröd, m. fl. former,
jämte da. krumme ds. från mlty. krome,
ty. krumme = ags. cruma (eng. crum(b)),
i avljudsförb. till mboll. crume; jfr lat.
! grumus, jordhög (vartill fra. grumeau,
klimp, eng. grnme), grek. grymca, gryte,
skräp o. d., till ie. roten gru, krafsa,
mala sönder (variant till ghru i gi*3Tt,
gröt osv.). — Man bar för inkråm
även utgått från ett *krofn 7> *kromn,
till isl. krof, kropp av slaktat djur, jfr
Fåromålet (Gottl.) krungi (*krufni), in-
kråm, soppklimp; se Noreen Sv. lm.
1: 322, Kock NTfF 2 K 9: 156 f.
inkräkta, i ä. nsv.: intaga, erövra
O. Petri Kr., A. Oxenstierna 1644, inbe-
gripa P. Svart Kr., instänga G. I:s reg.
IV, inskränka L. Petri 1563, liksom ä.
nsv. bckräkta från mlty. med kt av Ity.
cht av äldre ft (jfr t. ex. akter); alltså
egentl. = ä. da. indkrcefte, intaga med
makt, jfr mlty. kreften ds.; jfr sv. be-
kräfta i annan betyd.; avledn. av mlty.
kraft — sv. kraft.
inkvartera, från ty. einquartieren;
därjämte ä. nsv. kvartera ds. A. Oxen-
stierna; till ty. quarlier i betyd, 'stånd-
läger' o. 'boning' (se kvarter).
inkvisition = ty. inquisition, av lat.
inquisitio (genit. -önis), undersökning,
efterforskning, sökande, till inquirere,
undersöka o. d. (till in o. quairere, un-
dersöka, söka (av okänt ursprung). —
Av ett vulg.-lat. inqucerére kommer fra.
enquérir, göra sig underrättad om o. d.,
vartill participsbst. enquéte, varifrån sv.
enquéte, enkät, olämpligt tidningsord
i st. f. rundfråga el. dyl.
inlagsfä, 1734 års lag, fsv. inlaghsfa;,
deponerat gods, till ett *inlag, sbst. till
inta;ggia, bl. a. deponera, o. far i betyd,
rörlig egendom (se fä).
18
Inland
274
insegel
Inlaud, (sammanfaitningsnamn på
fyra) härad i Bohusl. = fsv., fno. (si.
av 1400-t.); bildat med utgångspunkt
från öarna utanför, el. möjl. i motsätt-
ning till rilaiidcn, varmed avsägs de
bygder av det gamla svenska väldet
som lägo längst ut mot Västerhavet
(Hisingen, Askim, Sävedal o. Vättle).
Jfr Lindroth Bohusl. härads- o. socken-
namn s. 22 f.
inmarig t. ex. Almqvist 1838, jfr no.
innmarisk o. adv. innmari; av stammen
mar- i illmarig (se d. o.) o. det för-
stärkande in-, motsv. t. ex. ösv. dial.
inlistig, inslug, no. innful o. ä. da. ind-
glad.
inmundiga, o. 1850, skämtsam bild-
ning till mun efter in händiga till
hand. — Ordet förses i ett språkprov
av 1854 med citationstecken.
innan, fsv. innan, om rum o. tid, med
betyd., som nu uttryckas med 'innan-
till', 'innanför', 'inom', 'härunder', 'före'
m. m., Bib. 1541: inom, innantill, osv.;
även i uttr. innan pwt at, varav nu ge-
nom ellips innan, förr än = isl., fsax.,
fhty., ags. innan, da. inden, got., fhty.
innana; avledn. av germ. inn = sv.
adv. in, med samma suffix som i dä dan,
hädan; alltså cgentl.: inifrån.
innandöme, omhildning av mlty. inge-
döme, motsv. sv. -dö me, till lt}r. döm
= sv. dom 2.
innanmäte, Serenius 1734, även in-
mäte, G. Warg 1734, jfr ä. (n)sv. inmat
o. 1550, innanmät Lind 1749, motsv.
resp. no. innmete m., no. innmat, da.
indmat; bildat till mat som lystmäte.
inne — fsv. — isl. inni, da. inde,
motsv. got., fsax., fhty. inna o. fsax.,
fhty., ty. inne, väl i regel dativ- el. lo-
kativformer till germ. inn = sv. in;
bildat som uppe, ute, nere m. fl. I
förb. med vb o. därav bildade sbst. ofta
växlande med in- (se d. o.), t. ex. inne-
o. invånare,, från mlty. inwoner —
ty. einwohner o. ett mlty. "innewoner = \
mhty., jfr v å ning.
innerlig, ä. nsv. även: inre, inbördes, |
fsv. innar-, innerliker, inre, innerlig, da.
inderlig, jfr isl. innarliga adv., på inre
sidan, det komparativiska fsv. innar-
(= isl.), t. ex. innarmer, längre in, isl.
innar(r) ds. o. ty. innerlich, invärtes.
Därjämte fsv. inneliker, väl till inne,
liksom ty. innig av motsv. ty. inne
(varav ä. nsv. innig, innerlig, vilket
kanske dock i bet}rd. 'inbunden' är en
inhemsk bildning).
inpass, med den unga betyd, 'inkast'
(t. ex. 1861, jfr dock nedan) o. som
spelterm, Weste 1807; i ä. (n)sv.: in-
trång, streck i räkningen, Gustaf II Adolf
o. ännu Weste = ä. da. indpas, från
mlty. inpass, ingrepp o. d.; väl av ro-
manskt urspr. = ital. impaccio, hinder,
bekymmer. — En länk mellan den äldre
o. yngre betyd, är väl t. ex. Geijers:
'det inpass mot hela tankeledningen, som
han gjort'.
inpiskare, vid politiska val, om sven-
ska politiska förh. Ups. n. tidn. 1896,
översättning av eng. whip, whipper.
Något tidigare i sv., 1893, om eng. förh.,
med citationstecken.
inpyrd, se pyra.
inre, fsv. indre = isl. innri (iÖri),
da. indre, fhty. innaro, -iro, ags. in(ne)ra,
ej i got. o. fsax.; kompar. till adv. in
o. inne, germ. *innaran- (jfr fsv. innar
osv.) o. möjl. -iran-, — Innerst, fsv.
innarster = da. inderst, superlativ, bil-
dad på kompar. innar-; annan bildning:
isl. inztr ds.
inrita sig, ä. nsv. inritas 1637, inritar
ds. Spegel 1685, från mlty. inriten in-
träns, ds. = ty. einreissen inträns., förr
även med sich, till mit}', riten, ty. rcissen,
rycka sönder, slita isär (se rita); dock
med något dunkel betyd.-utveckl. Ordet
blev i sv. efter en tid reflexivt, kanske
i anslutning till inrota sig, som dock
även självt tidigast har formen inrotas.
inrota sig, 1582: inrotas, är möjl.
bildat i motsättning till utrota, som
ej säkert sammanhänger med rot; se
f. ö. utrota.
insegel, fsv. insighel = ä. da. inse-
g(e)l, jfr fsv. insighle — isl. innsigli,
liksom motsv. fhty. o. ags. ord från ett
vb — fsv. insighla osv. (jfr sv. be-,
försegla), efter mlat. insigillare ds.,
till lat. sigillnm (se sigill), möjl. också
påverkat av lat. insigne, kännetecken
(av vars plur. insignia kommer sv. in-
signier), till signum (se signa 2).
insekt
275
intendent
insekt, I. Erici 1642: thenna Insect,;
Weste 1807: 1'nsect o. Insect, jfr ännu
Sehlstedt: 'Du är mot larver och insekt
/ En sol att se uppå'; förr ofta neutr.
(t. ex. Linné) = da. o. ty. n. (med beto-
ningen insekt); av lat. insectum (plur. in-
secta, insekter, hos Plinius), substantive-
rat part. pf. neutr. till insecäre, inskära;
alltså egentl.: djur med inskärningar.
insignier, se insegel (slutet).
insikt, vanligt först o. 1740 = da. ind-
sigt,ivånty.einsicht,\ba\sbstAi\\einselien,
inse (se sikt 1 o. jfr uppsikt, åsikt).
insinuera, Dalin 1850, av lat. insinu-
äre, göra omtyckt, egentl. : sticka i
barmen, till sinus, barm, vik.
inskränka, o. 1700 = da. indskrcenke,
från ty.; jfr ty. einschränken, beschrän-
ken o. mlty. schrenken; avledn. av mlty.
mhty. schrank (= sv. lånordet sk rank)
el. av det därmed sammanhängande
mit}'., mhty. schranke (se skranka);
alltså egentl.: sätta innanför skrank el.
hålla inom skrankorna. Jfr skrän k a.
insockne(s), se socken.
insolvent, av det nekande lat. in- o.
sol ven t (se närmare d. o.).
inspektera, av lat. inspectäre, tillse;
liksom inspektor till participstammen
av lat. inspicere ds. (jfr respekt, spek-
takel; urbesl. med speja, spå). —
Redan Weste 1807 skiljer mellan in-
spektor o. inspeclo'r. — Samma ord är
inspektör, närmast från fra. inspekteur.
inspirera = fra. inspirer osv., av
lat. inspiräre, inblåsa (jfr t. ex. res pi-
rera o. spirituell).
installera = ty. instatlieren, av mlat.
inslallare, fra. inställer, i sin tur till
germ. *stalt-, ställe, i fhty. stat osv.
(= stall); alltså egentl.: insätta i en viss
ställning (ämbete osv.). Jfr piedestal.
instans, vanl. jurid., om viss avdel-
ning inom systemet av ett lands dom-
stolar, även: motbevis, invändning, från
ty. instanz i samma betyd, (die erstc
instanz osv.), även o. egentl.: enträgen
ansökan om ngt, av lat. instan tia ds.,
dessutom: ihållande Hit, avledn. av
instans, part. pres. av instäre, ansätta
(t. ex. med böner), egentl.: stå på, av
in o. ,s/Jre (urbesl. med stå). Jfr
Konstantia.
instinkt, Boethius 1782, A. G. Silf-
verstolpe, B. Höijer (flera ggr), Weste
1807 == ty., av lat. instinclus m., drift,
ingivelse, till instinguere, ägga, driva,
nasalerad form till roten i lat. instigärc
ds. (urbesl. med stek 1, 2, stick 1,
stinga osv.).
institut = da., ty. osv., av lat.
institutlim, inrättning, till instiluere, in-
rätta, till in o. statnere, ställa (se statut;
urbesl. med stad).
instrument, om musikinstrument: G.
I:s reg. 1554; i betyd, 'redskap' t. ex.
1630-t.; y. fsv. instrument, urkund (P.
Månsson), en även sedermera allmän o.
ännu (i jurid. stil o. d.) förekommande
betyd. = da., ty. osv., av lat. instru-
mentum, verktyg, hjälpmedel, till instru-
ere, sammanfoga, tillreda (j fr industri
o. konstruera).
insurgent = da., ty. osv., av lat.
insurgens (genit. -entis), part. pres. till
insurgere, resa sig upp (emot) (till -in
o. surgere, resa sig upp, av * subsregere,
till sub- o. regere, rikta m. m., se
regera).
inte = fsv., ä. da.; av fsv. ingte,
intet, nom. o. ack. neutr. till ingin
(ing£n); sidoform till cengte, till cengin,
ingen; varianter till ikke (icke) o. cekke,
av formellt samma slag som hwarte till
hwarke (se varken); uppkomna genom
blandning av skilda former. — Intet,
t. ex. 1583 i uttr. bliva om intet, i
st. f. inte, som icke längre uppfattades
som en neutralform utan ombildades i
anslutning till andra neutralformer (ege t:
egen osv.). En ännu yngre form är
inget, bildad direkt till ingen.
intelligent, Atterbom 1835 (som filo-
sofisk term), Geijer 1839, Dalin 1850
= da., ty. osv., av lat. intelligens (genit.
-entis), part. pres. till inleUigere, inse,
varsebliva (till inler, emellan, o. legcre,
samla, lära, se legend). — Avlett av
intelligens är intelligentia (jfr med avs.
på bildningen under instans o. kon-
stant), varav fra. intelligence, varifrån
sv. intelligens, Ekeblad 165G, 1657
(: intelligence, intelligentien best. form).
intendent == ty., fra. in lendan t, till
lat. inlendens, part. pres. av intendere,
rikta sin uppmärksamhet på, egentl.:
'27(5
ironi
spänna ut (urbesl. med tänja). Till
pf. part.-stammen av samma verb hör
intensi v, egentl. : spänd, med uppmärk-
samheten starkt riktad på.
interfoliera, nylat. bildning av inter,
emellan, o. folium, blad (se folio).
interjektion, Moberg 1815; jfr 1735:
Töfwclen (dvs. pöbeln) gör narracktiga
interjectioner' (Molander 1753 bar den
latinska formen) = t}'., av det likabe-
tydande lat. interjeclio (genit. -önis),
egentl.: mellanord, till interjicere, kasta
emellan (till jacere, kasta).
interpellera, 1645 osv. = ty. inter-
pellieren, v av lat. interpelläre, egentl.:
tala emellan, av inter, emellan, o. stam-
ordet i appellera. — I modern par-
lamentarisk anv. om svenska förh.
(liksom interpellation) allmänt egentl.
först på 1890-t.
intressant, t. ex. Lagerbring 1748,
från fra. intéressant, egentl. part. pres.
till intéresser (varav sv. intressera),
av lat. interesse, vara av vikt, angå,
beträffa, urspr. : vara emellan, till inter,
emellan, o. es.se, vara (urbesl. med är).
— Från lat. interesse kommer ty. inter-
esse, även: ränta, varav sv. intresse,
t. ex. 1643: interesse; åtm. som bandels-
term möjl. genom italiensk förmedling.
intervju, slutet av 1800-t., från eng.
interview, sammankomst m. m. ; i sin sven-
ska användning egentl. ett amerikanskt
journalistuttiyck från slutet av 1860-t.
intet, se inte.
intim = ty., från fra. intime, av lat.
intimus, egentl.: innerst (besl. med
prepos. in, i = ty. in, sv. i).
intrigera, från fra. intriguer, av lat.
intricäre, inveckla, förvirra, jfr trTccp,
ränker, intriger. Härtill sbst. intrig,
vanligt o. 1700, från fra. intrigue.
intyg", till intyga = mlty. intngen,
ä. ty. einzengen; se f. ö. betyg o. jfr
ö vert yg a.
intäckt — fsv. : inkomst (i sammans.),
även: intaga å utmark = isl. inntekt,
inkomst, da. indtcegt, i ä. da.: intaga;
jfr t}', einnahme; av in o. germ. *takipö-,
till fsv. taka, taga.
invalid, sbst., 1758, om franska för-
hållanden, annars vanligt först på 1790-t.
= ty. invalide, av fra. invatide, av lat.
invalidns, kraftlös, till det nekande in-
o. valere, vara kraftig, gälla (se valuta,
valör). — Förr enstaka (1747) även i
betyd, 'fattigbus' el. dyl.
inventarium, Gustaf I:s reg. 1521, av
senlat. inventarium, förteckning, till
participstammen av invenirc, finna,
skaffa (av in-, till, o. venirc, komma;
jfr t. ex. advent), vartill även inven-
tera. — Bildligt om personer redan
bos Eurén 1793 (i övers.): 'det der
gamla inventariet' (om en gammal kap-
ten); Onkel Adam 1843: 'Mäster Petrus
. . gick . . qvar på Mellingsta som ett
gammalt inventarium'; Blancbe talar
om ett 'Uppsalainventarium'.
invitera, av fra. inviter, av lat. invi-
täre ds. (f. ö. av omtvistat urspr.).
invånare, se inne.
invändig 1673, = da. indvendig, från
mlty. inwendich el. iy. inwendig; jfr fsv.
invcendelika; till vända. Jfr nöd-,
ut vän dig o. till betyd. -utvecklingen
följ. — Förr även invändes.
invärtes, yngsta fsv. inveertis = ä.
da. indvertes, från lty. inwetdes, jämte
da. indvortes från mlty. inwordes; med
t för d väl från andra lty. former, jfr
t. ex. mholl. iniverts (med d> t före s);
bildade som t. ex. got. framwairpis, vi-
dare, till got. adj. wairps, fsax. iverd,
ward, vänd (åt), riktad, till roten i
germ. *werpan, egentl. : vända sig, sedan:
bliva, se f. ö. varda o. antvarda. Jfr
till betyd.-utvecklingen invän dig.
inälvor, ä. nsv. vanl. -er, dessutom
-e n. plur. (t. ex. Bib. 1541), fsv. incetvir,
-a(r), yngre form för incelve n. plur.
motsv. sv. dial. inävter, ä. da. indelfve,
isl. inngjU, -ylfi, -ifti n. pl., ags. in(n)-
ielfe, inifli n.; jfr fbt}'. innnovili; möjl.
en substantivering till ett adj. av
samma slag som got. daupublcis, be-
stämd till döden; till adv. in liksom
isl. iörar, inälvor, med flera under
ister anförda ord. — Förbållandet
mellan de olika germ. formerna är
delvis dunkelt. Da. indvolde, no. innvol
bero på yngre ombildning. — Om ett
indoeur. ord för 'inälvor' se under åder.
ironi, Creutz 1759, från fra. ironie,
ytterst av grek. eiröneia, förställning,
avledn. av eirön, hycklande o. d.
irra
277
ja
irra, i ä. nsv. (1600— 1700-t.) ofta:
misstaga sig, dels inträns, (t. ex. B. Oxen-
stierna, Serenius 1741) o. dels, yngre,
refl. (Sahlstedt 1773 o. stundom ännu);
från ty. irren, irra omkring, gå vilse,
misstaga sig, av fhty. irrön, fara vilse
= germ. *crziön; besl. med ty. irre,
fhty. irri, got. airzeis, vilseförd, vartill
kausativet ty. irren (varifrån ä. nsv.
irra träns., 1600-t.). got. airzjan, föra
vilse. Ie. rot ers i lat. erräre, gå vilse,
misstaga sig. — Med denna ordgrupp
förbinder man även en del ord för 'vred',
'vredgas' o. d., t. ex. ags. eorre, yrre,
fsax. irri, vred, vartill bl. a. mlty. irren,
erren, göra vred (lånat i sv. o. no. dial.
irra, ä. da. irre, erre, reta), sanskr. ira-
sgdti (*3r-). vredgas, osv.
is = fsv., da. = isl. iss m., mlty.,
fhty. is n. (ty. eis), ags. is n. (eng. ice),
ej i got., av germ. *isa-; i övrigt mycket
osäkra tolkningsförslag. Indoeuropéerna
synas ha saknat ett gemensamt ord för
'is', men egde däremot ett sådant i snö
o. dess motsvarigheter.
Isabella, kvinnon. = ty., från roman.
Isabel (t. ex. span.), från hebr. Isebel,
konung Ahabs gemål. Fra. Isabeau be-
ror på felaktig anknytning till fra. bel,
beau, vaeker. — Härtill: isabell(a) färg
osv., till fra. adj. isabelle, blekgul o. dyl.,
av sagan förknippat med Filip II:s dot-
ter Isabella, som skulle ha avlagt det
löftet att ej byta linne, förrän hennes
gemål erövrat det av honom belägrade
Ostende; härav då färgnamnet.
Isak, mansn., från hebr.: egentl.: 'han
(el. man) ler'.
Isidor, mansn., av grek. Isidöros, (gu-
dinnan) Isis gåva ; jfr Dorotea, Teodor.
islam = ty., av arab. islam, hängi-
vande åt Gud.
isop, Var. rcr. 1538: isop, fsv. ysop,
esop, jfr mlty. isop, ysop, från grek.
(h)yssöpos, -o/i, från hebr.
J
istadig, fsv. isladhogher, avlett av
något fsv. sbst., sammansatt med prep.
i o. identiskt el. besl. med stapcr, ställe
(se stad 1), jfr stadig ävensom isl.
islada, stillastående. Ett besläktat o.
likabetydande ord är sv. dial., ä. da. adj.
sia = isl. staÖr, varom se städja.
ister = fsv., da. = isl. islr n., vartill
avledn. isl. islra (osv.) f., fett kring in-
älvorna; motsv. mlty. instcr n., inälvor
av slaktdjur (ty. inster), jfr fpreuss. z/z-
slran, ister (lånord?); av germ. (adj.?)
*inslra-, av ä. *en(p)s(t)ra-, r-avledning
till ie. *enlos, *entes (= lat. intus, grek.
éntos, inne, innantill m. m.), varav även
isl. idr, innr n. pl., no. inder, av germ.
*enpra- = grek. cnlera n. pl., inälvor,
o. vidare de likabetydande lat. intes-l-ina
n. pl., sanskr. antas-Uja, litau. iszezios
(*nts-tio-).
i sänder, se sänder.
itu = da., motsv. no. i Ivan, till fsv.,
fda. til, motsv. det annorlunda bildade
isl. Ivan, neutr. till två (se d. o.); jfr
ty. cntzivei av *in zwei, ags. o/z tu)d.
Iv- i ortn. Ivö, I v ö n , I vet ofta m .
fl. innehåller sannnol., med (Liden o.)
Sahlgren, det gamla germanska ordet
för 'idegran' Tiv- (fhty. iiva, isl. yr osv.);
se under idegran.
t Ivar, mansn. === fsv.; fda. = isl. fno.
Ivarr jämte fsv., fno. Yvar(r); jfr det
fornryska lånordet Ivor; snarast av ur-
nord. * Iwa-harjan, till *Twa-, båge,
idegran (se föreg.), o. sbst. här (Kock
Uml. u. Brech. s. 214); el., enl. Noreen
NoB 8: 5, mindre troligt, av urnord.
* Inhii-harjaB, grammatisk växelform till
Ingvar, jfr de lånade ags. Inwar, fir.
Imhair, lmar (se dock härtill v. Friesen
Rökst. s. 139). Med avs. på senare le-
den jfr Gunnar, Ragnar.
iver, o. 1620 = da. iver, från mlty.
iwer = ty. eifcr; möjl. i avljudsförh.
till fhty. eivar, ags. dfor, skarp, häftig.
ja, fsv. ia, ia (varav ä. nsv. ja, 1500-t.)
= isl. ja, da. ja, got. ja (jämte jai),
fsax., fhty. ja (ty. ja), ags. ged (dvs. jd,
eng. yea); jfr ags. giese (väl av je-swä,
till så adv.). Sannol. egentl. en kasus-
form till ie. pron. "jos, "ja, "jod I
ju c k ii
jakt
äanskr. yds, yå, ydi). Jfr litau. jé, ja,
o. möjl. grek. ?, sannerligen (som dock
kan vara av ett ie. c = sanskr. a). —
Enl. somliga är isl. /a — got. 7'a/i, och.
Ljudlagsenligt skulle j på nordisk
botten ha bortfallit (jfr år = ty .jahr);
att det kvarstår beror på ordets enkli-
tiska o. iterativa användning. — Jfr
I. iden Ark. 3: 235 f. o. se under jo. —
.la ha, av ja med tvåspetsig accent, där
expirationstryckét på den senare accent-
spetsen förstärkts till huvudaccent, var-
vid ett h inskjutits vid vokalmöte. Jfr
nehej för nej. Se Kock Ark. 11: 140
il. 1.
jacka, 1546, 1563, Lex. Linc. 1640;
dessutom bl. a. i Brunkebergsvisan (Me-
deltidsdikter s. 417) = y. fno. jakka
(1410), da. jakke, från mlty. jackc =
ty., av fra. jaque, förr även: pansartröja,
soldatrock (eng. jack) = ital. giaco, span.
jaco; enl. somliga från mansnamnet
Jacques; enl. andra av arab. el. turk.
urspr. Med avs. på j-ljudet för fra. j
jfr j us t, ad v.
jag", y. fsv. iagh, med gh av k i obet.
ställning, av ä. fsv. iak (kek, starktonigt)
= fno., ä. fda. iak, da. jeg; brytnings-
former av urnord. *eka; med sidofor-
merna: isl. ek (-k), urnord. ek, ik, motsv.
got., fsax. ik, fhty. ih (ty. ich), ags. ic
(eng. I), av germ. *ik, * ek — ie. *egom,
*eg, jfr grek. egö(n), lat. ego; ävensom
sanskr. ahdm (med ie. gh) o. motsv. ord i
armen. o. slavo-balt. språk. — Om den
ieur. växlingen av g o. gh jfr H. Peters-
son Heterokl. s. 15. — Jag, sbst., jfr
fsv. tharnne a>r suasom annar jak; under
1700-t. (1730 osv. o. ännu Weste 1807)
nästan undantagslöst mask. (el. komm.):
'min andre Jag' osv.; o. 1800 neutr. hos
filos. förf. (särsk. B. Höjer) efter mönster
av Kant o. Fichte. Motsv. utveckling i
da.; jfr lat. alter ego, mholl. ecu änder
ic, fra. un aulrc moi-méme (för språk-
känslan mask. el. fem.), eng. anolher I,
men Ihe I i filosof, o. psykol. anv. N.
Lindqvist Spr. o. st. 20: 1 f. — Jfr f. ö.
mig.
jaga, y. fsv. iagha, för äldre iwgha
(= sv. dial. jaga, ä. nsv. iägha Bib.
1541), i sin tur av iagha = fno. jaga,
da. jage, från mlty. jagen = ffris. jagia,
mholl. jaghen, fhty. jagön (ty. jagen),
ett speciellt kontinental-vgerm. ord, av
omstridd härledning. Sannolikast, så-
som redan Grassmann Wbuch o. Bezzen-
berger BB 1: 336, rotbesl. med sanskr.
yahu-, yahvd (av *jagh-), som skyndar.
— Grek. diökö, förföljer, o. azekhés,
häftig m. m., som bl. a. även ställts hit,
böra däremot snarast hållas skilda från
denna grupp. — Jfr jakt 1 o. jägare.
— Verbet har undanträngt det gamla
inhemska ordet för 'jaga' : fsv. vepa =
isl. veida, mlty. weiden, ags. ivwÖan ;
med annan bildning: fhty. weidön (ty.
weiden, beta); avledn. av ett sbst. motsv.
isl. veidr f., jakt, osv., en dentalutvidg-
ning av roten uei, ui i sanskr. véli, strä-
var efter, förföljer, litau. vyti, jaga, grek.
(h)iemai, begär o. d. (lat. vis, du vill,
osäkert!), alltså egentl.: sträva till. —
Jagare, litet segel framför klyvaren,
från lty. jager, väl egentl.: som driver
fartyget framåt.
jaka, fsv. iaka, med A*-suffix till ja;
jfr sv. dial. jaa, fsv. iaa, jaka, bifalla,
samt med avs. på bildningen neka.
Härtill med Z-avledn. no. jakla. — Med
annat bildningssätt: fsv. iai(t)a, iayl(t)a
I, III, isl. jdtta I, III, no. jatta, ä. da.
jate, da. jadle, forja'tle, motsv. flit}'.
gijdzen. I Norden analogiskt uppkom-
met för *éta av *jä-atjan Liden Ark.
3: 238, förf. Ark. 7: 55 n. 2, 14: 37.
Jakob, mansn., från hebr. ; i fsv. med
biformerna Ja(a)p, Jop, sv. dial. bl. a.
Jåp (se snåljå p) o. Jäppe. Jfr jockej.
— De motsv. fra. Jacques o. eng. Jack
uppträda även i sv. som mansnamn. —
Ingår i ä. nsv. Jakobs staf, Var rer. 1538
i m. fl., stjärnbilden Orion.
jakobin, en politisk klubb under den
I franska revolutionen ; efter sin lokal, ett
I kloster, som tillhört dominikanerna el.,
j såsom de också kallades, jakobincrna
(efter gatan St-Jacques). Ordet använ-
des under 1800-talets första år i Sverige
| om en del liberalt sinnade män; enligt
Beskow Lefnadsm. s. 103 närmast i an-
slutning till Jakob Cederströms förnamn:
C. var en af hufvudmännen för 'Stock-
holmsrevolutionen' af år 1809.
1. jakt, vbalabstr. till jaga; y. fsv.
iakt (jfr ä. iwkt) = da. jagl, från mlty.
jakt
279
jehu
jacht, väl av germ. *jahti-; jfr mhty.
jaget (ty. jagd), av *jagöp-, av samma
slag som got. bildn. på -ödas. Jfr följ.
2. jakt, ett slags fartyg, fsv. iakt (jfr
ä. iaskt), från mlty. "jacht = lty., ty.
jacht, koitform till lty. jachtschip, till
föreg., alltså urspr. antingen 'fartyg som
förföljer' el. 'snabbseglare'; jfr sv. ja-
gare, om vissa mindre krigsfartyg.
jalusi, 1. svartsjuka, redan A. Oxen-
stierna. 2. ett slags fönsterskärm, Dalin
1850, av fra. jalousie ds.; i betyd, 'fön-
sterskärm' egentl. : det som liksom avund-
sjukt el. svartsjukt skyddas mot nyfikna
blickar; snarast syftande på de äkta
männen, som med dylika medel liksom
utestängde främmande personer från
anblicken av deras hustrur. I fra. ur-
sprung!, om ett slags korgar som häng-
des framför fönstren. Avledn. av fra.
jaloux, svartsjuk, varav sv. jalu; lat.
*zelösns, till lat. zélns, från grek. zelos
bl. a. svartsjuka.
jama, om kattläte, 1700-t. ofta jamma,
t. ex. Runius o. 1710, jfr ä. sv. jamla
Seren ius, no. jamla, jamsa m. m.; ljud-
härmande bildning av samma slag som
mjama Lind 1749 osv,
jamare, t. ex. Sönd.-nisse 1880, skämt-
sam ombildning av jamaika (rom), som
i början av 1800-t. före konjaken o.
whiskyn spelade en stor roll bland våra
alkoholstarkare drycker. Jfr jamajka
1840-t. i betyd, av färdiglagad jamaika-
toddy. Se Munthe Spr. o. st. 3: 145 f.
o. förf. Sv. stud. s. 356 f.
jamb — ty. jambc, fra. iambe, av
grek. iambos ds., av omstridd härled-
ning.
1. Jan, Janne, Jahnke, Jancke, se
Johan.
2. jan i brädspel, förlorat dubbelt
parti, resp. den som förlorat, Kexel
1781, Weste 1807: jan o. janspel, 1818
osv. = da. jan, från lty. jan, av per-
sonn. Jan (se Johan); jfr motsv. anv.
av fra. Jean. Hjelmqvist Förn. o. fa-
miljen, s. 71. — Onkel Adam Hemma
(skämts.): bli en »Johannes».
januari, av äldre januarii, genit. sg.
till lat. Januärius, efter guden Jänns
(se å n ).
jargon, t. ex. fru Lenngren 17!><s;
'Du har jargon af goda ton'; från fra.
av okänt ursprung.
jarl = da., lån från fornspr., fsv.
iarl med biformen iasrl (ä. nsv. jerl t. ex.
Columbus), förnäm man,jaii, konungens
högste ämbetsman = isl. jarl ds., även :
fri man, fsax. erl, man, förnäm man,
fhty. erl- (i personn., t. ex. Erlaberaht),
ags. eorl, förnäm man, jarl (eng. earl,
greve). Åtminstone de västgerm. for-
merna utgå från ett germ. *erla-; växl.
med *erula-, *erila- i lat. -germ. Eruli,
Hemli (med sekundärt h), namn på en
(enligt en dock ej alldeles enhällig me-
ning) urspr. i Skåne el. på de danska
öarna bosatt germansk folkstam (hcru-
ler), resp. i urnord. crilan, vilket av
Bugge m. fl. tolkats som 'herulen', men
även kan uppfattas såsom betydande
'förnäm man, av hög kast'. Möjl. kvar-
levde ordet (h)ernl som folknamn ännu
in i senare tid i Bleking att döma av
en uppgift, att en i Lister boende, nu
avliden gubbe betecknat sig som 'en
riktig äkta järuT. Jäml av *eml- lik-
som fjätter av "fetnr-, fjärsing av
*fersung-, fsv. iastun av *étun- osv. Från
synkoperade kasus av av ett motsv.
'jarnl- utgår enl. Pipping SnF XII. 1: 101
n. snarast ordet jarl; enl. andra åter
hör det till paradigmet *erila-; möjl.
bör dock den ovan angivna grundformen
erla- föredragas. — Den inhemska om-
ljudsformen jarl kvarlever indirekt i
vissa svenska ortnamn, sammansatta
med det av jarl bildade fsv. mansnam-
net Iairle, t. ex. Järlabo Uppl., fsv.
Iarlabodhnm (dat. plur.; jfr bod o. bo
4 slutet), Jär(r)estad Skåne, fsv. Tarlle-
stalha (se -stad 2).
Jean, mansn., Jeanna, kvinnon., se
sjana o. Johan.
jasmin, 1051; under 10- o. 1700-t.
ofta jesmin = ty., fra., span. jasmin,
från persiskan. — Med sekundärt r
även schersmin.
jaspis — Bib. 1541, fsv. == mhty.,
ty., från grek. -lat. iaspis, från hebr.
(jfr under safir).
jehu i komina som ett jehu o. d.,
Kexel 1789: for som Jehu, osv.; efter
2 Kon. 9: 20 'det är ett körande, såsom
Jehu korande Nimsi sons; ty han körer
j o 111 in i
280
jolmig
lika som han wore rasande'. — Även
som eufemism för Jesus. Jfr utförligt
Hjelmqvist Förn. o. familjen, s. 117 f.
jemini i Herre J em i ni, Almqvist
1838 <>sv., en även i da. o. ty. före-
kommande eufemism för Jesus i anslut-
ning till 1 Sam. 22: 7: 'Hörer I Jemini
barn'; alltså av samma slag som Jehu
ovan. Jfr Hjelmqvist Förn. o. familjen,
s. 156.
jeremiad, Dagl. Alleh. 1771, av fra.je-
rémiade, efter Jeremias klagovisor. —
I vissa dial. folketymologiskt jämmeriad
(efter j ä m m e r).
jesuit, 1593: jesuviter (så ofta i ä.
nsv.), 1594: jesuiter plur. = ty. jesuit,
av mlat. jesuita, medlem av Societas
Jesu (1534).
jo, Balck 1603 i uttr. jomån, Ekeblad
1655: jo i modern betyd. = da.; av
omtvistat ursprung; enl. somliga en
ursprungl. trycksvag biform till ä. nsv.
jr'« (se ja); enl. andra gammal avljuds-
form till ja; knappast lån från mit}7.
io. Litteratur hos Noreen V. spr. 3:
115 n. 3. — lä. nsv. liksom ännu i
finnl. i betyd. 'ja'.
Joar, mansn., fsv., fda. Iöar = fno.
Jöarr (lån från fsv.), till isl. jör, häst
(se häst slutet); i fråga om senare
leden jfr Gunnar, Ivar, Ragnar. —
Härav Jords torp (fsv. Ioarsthorp) i
t. ex. Ögtl. o. Smål.
jobb, H. af Trolle 1875: 'jobb eller
bråk', M. Boos 1892: 'folkupplysning
och allt sådant der jobb', Aft.-bl. 1897
(om värdepapper), av eng. job, ackords-
arbete, affär; jämte vb. jobba, H. af
Trolle 1875, som handelsterm Strindberg
1885, efter eng. job, o. j obba re, Geijer-
stam 1892, efter eng. jobber; f. ö. dun-
kelt. — Ordgruppen når i Sverige ingen
spridning förr än på 1890-t.
jockej, t. ex. Dalin 1850, av eng.jockey,
egentl.: dimin. till Jock, skotsk biform
till Jack, förkortning av Jakob; jfr. fra.
Jacques.
jod, nlat. jodum, av grek. iocides,
violfärgad, med hänsyn till jodgasens
färg, av grek. ion, viol (se d. o. o. löv-
koja), o. eldos, utseende m. m. (se
idyll).
joddia = da. jod te, från ty. jodetn,
från de sydtyska alpländerna; ljudhär-
man de.
Jofur, i äldre svensk diktning namn
på Jupiter (Tor), se närmare under
Eberhard. — I ett poem av Bröms
(f 1722, Hanselli 14: 366) klandras an-
vändningen av detta o. dylika namn i
poesin.
Johan, mansn., av fsv. Iohan, jfr
även ty. Johanu, av Johannes, grek.
Iöännes, från hebr. Andra former:
Hans (se d. o.), Jan (från lty., boll.;
jfr ja n 2; kanske dessutom delvis in-
hemskt), Janne (jfr lty. Jannes), Jean
(från fra.; jfr sjana), John (från eng.),
Jon (med slutet ö, av fsv. loan av
Iöhan) o. Jöns, Jösse (se d. o.). —
En äldre från lty. kommen biform till
Johan är Jahan, t. ex. Anders Jahan
Retzius. — På svensk botten har där-
emot biformen Jogan utvecklats, ä. nsv.
o. sv. dial. (t. ex. Joga Blund Ögtl.),
av fsv. loghan, av Iowan (jfr dial.
roga sig av roa sig), av loan, av Iohan.
— En diminutivavledn. av lty. Jan fö-
religger i de från lty. inkomna sv.
familjen. Jahn k e, Jancke (jfr Go-
de c k e, H ö p k e n).
Johannesört, Hypericum perforatum,
Berehelt 1588: S; Johannis ört; efter
ty. Johanniskraut, förr: S:t Johanniskrul,
även S:t Johannisbiut, enligt legenden
uppsprungen ur bloddroppar från Jo-
hannes döparens tunga, som genom-
stacks av Herodias, sedan hans huvud
blivit avhugget. — Även: Fans el.
Satans flykt, efter ty. Teufelsflucht, Ja-
geieufel osv.; växten användes för att
utdriva onda andar.
jollra, 1667: jålra ds., jfr sv. dial.,
ä. nsv. jola J. Swedberg, no. jolla ds.,
no. juldra, gnola, o. sv. jolta; liksom
ä. nsv. jorla 1639, 1649, Bellman =
fin. -sv. dial. jorla, ljudhärmande bild-
ningar, sannol. uppkomna oberoende
av varandra. Omöjligt är dock ej,
såsom också antagits, att j oll ra upp-
stått ur jorla genom metates el. genom
anslutning till dial. jolla. Jfr porla
(p oll ra).
jolmig, 1768: om duvet dricka, f. ö.
i litteraturen ungt (1880-t. osv.); när-
mast till jolm (t. ex. 'grändernas jolm'
jolster
281
jota
o. 1870); möjl. på ett el. annat sätt
besl. med sv. dial. göljas, kräkas, fsv.
gölia, äckla, av f. ö. dunkelt ursprung.
jolster, Salix pentandra, 1685 (-å-),
1600-t. även: hjolster, hjålster (1638),
i sv. dial. även bl. a. juster, jälster,
(h)ilster, (h)alster, motsv. isl. jglstr f.,
med ra-avledn. ilstri n„ ett slags pil,
o. no. ister f. m. m., Salix einerea, ty.
dial. Mister, halstcr, med sekundärt h
såsom i sv. dial.; av germ. *clustra-,
"elistria-, med trädnamnssuffixet ie. -tr-
(jfr apel, fläder, Hestra, byll) till
en s-stam *elus-, *elis-, möjl. i avljuds-
förb. till *alus-, *aluz-, *alis-, *aliz- i
al; se förf. Ark. 7: 170.
jolta, vard., i riksspr. från de se-
naste årtiondena (o. 1900), från dial.
— , prata enfaldigt, /-avledn. till västsv.
dial. jåla, ds., jollra = no. jaala; ljud-
härmande rot; jfr jollra. — Härtill
deverbativet j ol t n.
Jon, mansn., se Jo b an. — Jon Blund,
Runius o. 1710, osv.; se Hjelmqvist
Förn. o. familjen, s. 85. Joga Blund i
Ögtl. beror på en dialektisk utveckling
av Johan (se d. o.).
jonglera, av fra. jongler, jämte j°ng-
Icur (= sv. jonglör), ffra. jongleur,
till lat. joculäri, skämta, leka, till jocus,
skämt (;> fra. jéu); jfr gyckla.
jons, se j åns.
jord, fsv. iorp (iarp-) = isl. jprd,
da. jord; med u-brytning av y. urnord.
*erpu, av germ. *erpö = got. airpa,
fsax. ertha, fhty. crda (ty. erde), ags.
eorÖ (eng. carth); avledn. av ie. er- i
grek. era, jord, craze, på jorden: med
likbetyd, släktingar även i armen. o.
alban.; se f. ö. Järva. Härtill även,
med Kögel m. fl.: ags. Erce (eordan
mödor) i ett gammalt åkersigneri; väl
kortnamnsform. — Med avs. på betyd,
jfr mull o. ags. nioide, jord, värld. —
En annan vida spridd indoeuropeisk
beteckning för 'jord' företrädes av lat.
humus (jfr under human), besl. med
grek. khamai, på jorden (jfr kame-
leont), o. fslav. zemlja (i t. ex. Novaja
Zemlja, 'nyland'). Mera enstaka: lat.
terra (se torr) o. grek. gaia, gé* (se
geografi); m. 11. — Jordfästa, 1711;
syftar antagl. från början på bruket
att på olika magiska sätt binda den
döde vid jorden, så att han ej gick
igen; jfr t. ex. o. 1800: 'en Trollkarl
(hade) sluteligen så jordfästat honom,
att han sedan legat stilla'. Jfr H. Pip-
ping Hist. tidskr. f. Finland 1919, s. 3
(sep.) — Jordmån, fsv. iordhmun
(iordha-, iordhs-), jordstycke, jord, stun-
dom närmande sig den nyare betyd.:
jordbeskaffenhet = senisl. jarÖmunr,
jordagods, da. jordsmån, jordstycke,
jordmån; till mån li betyd, 'värde',
se d. o. — Jordrök, växten Fumaria
officinalis, Berchelt 1588; i grek. bl. a.
kallad kapnös, egentl.: rök: dess skarpa
saft ansågs reta till tårar liksom röken.
Jfr J. Lindgren Läkemedelsnamn s. 135.
Jord- i ortn. Jordstorp, se Jo ar.
Jordan, mansn., fsv. Iordan (rätt
vanligt) = fda. Jordanus (latiniserat),
fno. Jordan; knappast givet till erinran
om Jesu döpelse i Jordan utan möjl.
inhemskt, jfr till första leden fsv. Iorger,
Iorund o. till den senare Halvdan
ävensom fsv. Sighdan.
jord(e)g,umma, y. fsv. iordhgomma;
jfr sydsv. dial., da. o. no. jord(e)moder,
-mor; egentl.: den som lyfte det ny-
födda barnet från jordgolvet, där bar-
naföderskan låg; jfr de härom i isl.
brukade uttr. hcfja af jgrdu o. Uggja
I d golji, motsv. eng. lie in ihe stram,
ligga i barnsäng, ävensom no. straamo-
der, barnmorska, o. ty. hebamme, m\iy.
hevemöder (till häva, lyfta). I denna
användning är gumma säkeii. en kort-
form till * göpmöpir (jfr sv. dial. gom(m)or,
farmor, mormor); jfr fda. gothai kancer
plur., barnmorskor, jordegummor, o.
fra. sagc femme. Se f. ö. gumma. —
Med avs. på den forntida seden att
framföda barnen på boningens golv kan
erinras om att den lapska barnbörds-
gudinnan Madderakka av språkliga skäl
ursprungl. måste ha varit husgolvets
gudinna (Setäla FUF 12: 209).
Josef, mansn., av bebr. Jöseph (enl.
1 Mos. 30: 24: han tillfogar).
jota i det vard. uttr. inte ett jota
som beteckning för något mycket litet,
motsv. ty. jot i samma anv., av grek.
tota n. (t) — bebr. jod (varefter j i
vissa trakter kallats o. möjl. ännu kal-
journal
282
jul
las /o»/); jfr Matt. .">: 18: 'icke den
minsta bokstav' — got. jota ains . .
(ni usleipip), efter grek. tota (b)én osv.
journal, 1628 ty., från fra. journal,
avledn. av lat. diurnus, daglig (varav
fra. jour, dag), bildat i anslutning till
nocturnus, nattlig, o. besl. med dies,
dag (urbesl. med Tyr). — Härtill:
journalist, 1780 — 90:t., jfr den peri-
odiska skriften Journalisten 1790 osv.,
av fra. journalistc (under senare hälften
av 1600-t., närmast om medarbetarna i
Journal des Savants). .Jfr Wingård
Minnen 0: 70, om Karl XIV Johans
distinktion mellan journalister o. pub-
licister. Förr stundom även i betyd,
'dagboksskrivare'.
jovialisk, 1706 (i ej fullt modern
anv.) = ty. jovialiseh, till fra. jovial
(varav sv. jovial, Kellgren 1787 osv.),
egen ti.: född under Juppiters tecken,
av lat. Jovialis, tillhörande Jovis (dvs.
Juppiter), vars stjärna enl. den astro-
logiska uppfattningen förlänar glatt o.
gott lynne. I denna mera ursprungliga
betydelse finns ordet i svenskan redan
1057 i Fuhrmans almanack. Jfr mar-
tialisk, ävensom eng. mercurial, lätt-
sinnig (till Mercurius), o. salurnine,
melankolisk (till Salurnus, olycksstjär-
n an).
ju, fsv. iu, io, alltid, allt (vid kompar.),
säkert, dock, ju m. m„ även distributivt
(som i ä. nsv.), jämte da. jo, ju (vid
kompar.) frän mlty. ju, jo, alltid m. m.,
av fsax. éo, io = fhty. (ty. je); iden-
tiskt med det inhemska fsv. e, cp, alltid,
o. prefixet el. — Förr mycket ofta (o.
stundom ännu) som (pleonastisk nega-
tion) efter nekande uttryck såsom icke
neka, icke tvivla; motsv. anv. av da. jo ;
jfr lat. nondubito quin, fra. je ne doute
pas, quil ne . .; dessutom icke sällan i
betyd, 'icke' efter ett föreg. icke, ingen
osv., t. ex. O. v. Dalin: 'ingen olycka
är sä stor, at den ju har någon god
värkan' (ännu hos Hyltén-Cavallius
Yär o. vird.). Jfr A. Lindqvist Spr. o.
o. st. 17: 105 f.
jubel, högljudda glädjerop o. d., o.
jubla, 1800-talsord, det förra hos Lind-
fors 1815 (där ännu ej verbet förekom-
mer) samt t. ex. Tegnér o. Stagnelius
1817, det senare hos Stagnelius o. 1820;
efter ty. jubel o. jubeln, från lat. jubi-
lum o. jubiläre (vartill fsv. iubilera, ä.
nsv. jubilera, jubla, ännu hos Oscar II);
ljudhärmande bildningar. — Av helt
annat ursprung,- men tidigt samman-
blandat med o. påverkat av de nämnda
orden är jubel- i sammans. ss. jubel-
fest (t. ex. Prytz 1022) osv. o. i vb.
jubilera i betyd.: fira jubelfest (t. ex.
Hunius o. 1712, Serenius 1734) = ty.
jubel- o. jubilieren, urspr. från (m)lat.
(annus) jubilams, jubelår, en av' judar-
nas högtider, vars namn sedan över-
i fördes på den katolska kyrkans jubelår,
(med anslutning till jnbilum) från grek.
iöbclaios adj. o. iöbelos sbst., av hebr.
jovél, basun (året invigdes med klang
j av basuner, jfr bibelns: k lan går).
Juby Ögtl., se under hjon.
jude, folkn., fsv. iupe — isl. juöi, från
mlty. jude, av fsax. judo = fhty.; från
lat. judo3US = grek. ioiulaios, egentl.:
av Juda stam. Da. jede (== fsv. iödhe)
från mlty. biformen jöde (med ö-ljud),
väl från fsax. judéo.
Judit, kvinnon., från grek., av he-
breiskt ursprung.
juft, ryssläder, 1550 (om finska förh.),
äldst vanl. i plur. : -er, -ar; under 1700-t.
ofta jukt (-eb-); från lty. juf 'ten, juchten
plur., ty. jucht(en), från ryska ju/V,
juchV.
jul, fsv. iiil n. plur. o. f., urspr. den
hedniska midvinterfesten = isl. jöl n.
plur., no. jol, jul, da. jul, ags. ge(o)hlwl,
géol; eng. ijule från nord.; jfr finska
joulu (lån från urnord.) o. väl även
finska jubla, högtid (i så fall ännu tidi-
gare lån från urnord.). Härtill avledn,
på germ. -ia: got. (fru ni a) jiuleis, jul-
månad, isl. ylir, hälften av nov. o. dec.;
på germ. -an: ags. se wrra géola, den
förra julmånaden, se a7flcrra g., den
senare i. Germ. grundform: *jehwla-,
*je(g)wla-. I övrigt mycket omstridd
härledning: 'snöstormarnas tid' (: isl. él
— sv. il); el. 'glädjefest' (urbesl. med
lat. joculus, skämt); el. (till samma rot)
med grundbet3rd. av 'inbjudning' el. av
'trolldom, magi' m. m. Allt ovisst.
Litteratur se t. ex. Meringer WuS
5: 184 f.; jfr även W. Braune PBB
julbock
283
jungfru
43: 412. — Den stundom (i icke språk-
vetenskapliga arbeten el. populärveten-
skapliga uppsatser) antagna släktskapen
med hjul är av ljudhistoriska skäl
otänkbar. Sammanställningen finnes
f. ö. redan hos S. Columbus: 'Ock weestu
eij hwarför wij Swänske kalla Juul,
Därför / at Werldsens Lius / då wänder
om sijn Hiuul\ — Tyskan har i stället
Wcihnachi(en), cgentl.: helig natt (heliga
nätter); se Vi, viga; eng. Christinas,
egentl.: Krist-mässa; fra. Nocl, av lat.
natälis, till nasci, födas, betyder 'födelse-
dag' (jour natal). — Fira jul hette förr
betecknande nog dricka jul, t. ex. Karls-
krön, alltså: 'jwlen han i arbogha drak'
(om Karl Knutsson).
julbock, Columbus — da. julebuk; jfr
no. jolcgeit, dalmålet julgumse; förr även
om figurer av julhalm, som upphängdes
i stugutaket.
julgran, i litteraturen spritt först på
1840-t., men ännu ej hos Dalin 1850.
År 1817 omnämnes från godset Trestena
i Vgtl. 'ett träd af granris eller snarare
sagt en liten gran och däruti fult mäd
små vaxlius' (osv.), se Fatab. 1909, s.
249. Atterbom Minnen 1817 — 18 talar
om Christ-trädet o. julträdet (om ty.
förhållanden), det senare ordet särskilt
i finländsk litt. ( jfr da. julclrw). C. F.
Dahlgren berättar, att han o. 1810 på
julafton såg i Geijers hus en 'granruska
fullsatt med ljus', men 1840 begagnar
han ordet julgran. Enstaka förekom-
mer julgranen (i modern form) i Sv.
redan o. 1750 ('en gran med på qwist-
ariia bundna vaxljus'; se Fatab. 1911,
s. 124); men började här något allmän-
nare användes först under 1820-talet.
juli = ty., av lat. Julii, egentl. genit.
sg. till Julius, efter Cajus Julius Caesar;
förut av romarna kallad Quintilis. —
Av Caesars ättenamn Julius kommer
även mansn. Julius.
julklapp, 1741, egentl. med avs. på
bruket att hårt klappa på dörren, innan
gåvan inkastades; 17G8: et Julklapp. I
numera vanlig form blevo enl. Sv. Merc.
1702 julklapparna mera gängse först vid
denna tid (i st. f. de förut brukliga
nyårsgåvorna); julgåvor av olika slug
till underordnade, fattiga osv. ha dock
i Norden urgamla anor; jfr isl. jölagj pf.
— Tersmeden (o. 1780) använder uttr.
hålla julklapp i betyd, 'fira Jul'. —
Ordet har lånats till lty. o. da.
julle, 1700-t. även -a, Dalin 1850 m.fl.:
joll, jolle = da. jolle, från mlty. jollc
(varav ty. =); av okänt ursprung.
julp, ännu ej hos Dalin 1850, från
lty. = holk gulp ds., sannol. från en
dialekt med j för g (såsom i Berlin);
väl en variantform till boll. glop n.,
öppning, gap, o. besk med glupa el.
möjl. glappa. — Hit hör även gylf,
med dunkelt f (från högty.?).
jumfru, mått (officiellt till 1862), känt
! bl. från sv., samma ord som jungfru
(med ng>m före läppljud, ss. t. ex.
t fsv. Ilamborgh, av Rang-, av Ragn-);
på grund av måttets likhet med en
kvinnofigur i kjol; det hade äldst for-
men av en stympad kon. Jfr sv. dial.
käring om olika föremål, delvis på grund
av formen, såsom lys- o. stickkäring,
tälj käring m. fl.
jungfru — fsv. (även : iumfru,se föreg.),
j ogift kvinna av högre börd, hovfröken,
mö, liksom isl. jungfru o. da. jonifru
I från mlty., mhty. juncvrouwe; av jung
i (se ung) o. vrouwe (= fru ) ; j fr j u n k e r.
I — Ännu under 1600-t. som titel till
adliga ogifta kvinnor. Då i början
av 1700-t. frökentiteln blev för dessa
allmän o. icke långt därefter de ogifta
kvinnliga ståndspersonerna av ofrälse
börd började kallas m amsell, övergick
under 1700-talets senare hälft jungfru
till den lägre medelklassen, dock allt-
jämt med sjunkande tendens; jfr Bell-
man: 'Jungfru Ulla'. 'Hut, trafvarlapp,
Sök dina jungfrur på gatan' (yttrande
av Ulla Winblad. som vank kallades
'mamsell': 'Mamsell Ulla, märk mam-
sell'). För tjänarinnor ansågs dock ti-
teln som mycket hedersam ännu vid
mitten av 1700-t.; den tilldelades endast
dem, som tjänade i finare lins. Att
döma av Dalins Arg. (SYS s. 113) ansågs
dock av somlign titeln för olämplig.
Officiellt stod länge jungfru betydligt
högre på rangskalan; ännu 1805 använ-
des ordet i K. M:ts reskripter om med-
lemmar ;i\ den högsta adeln. I en för-
teckning |)ä folkskollärnrinnor av 1861
Jungfru
284
juver
(från Norrköping) betecknas somliga som
»mamsell», andra som »jungfru»; de
förra voro antagl. borgardöttrar. — Jfr
fröken, mamsell. - Jungfrutal,
översättning av eug. maiden speech.
Jungfru Marie nyckelpiga (jämte
andra benämningar å samma insekt), se
under nyekel slutet. — Jungfru Marias
namn ingår i dial. i åtskilliga växtnamn,
såsom Jungfru Marie hand el. nycklar
el. rock om Orchis maculata, J. M. säng-
halm el. vaggegräs om Galium verum,
./. M. kåpa om Alchemilla vulgaris, J.
M. bär om Rubus saxatilis.
jungman, Götbeb. Tidn. 1788: 'Jung-
m an nen Anders Twitsell', motsv. i da.,
från lty. jungmann, ung sjöman, ung-
karl, egentl. : ung man, jfr jungfru.
juni == ty., av lat. Junii (så i sv. i
äldre tid t. ex. ännu hos Bellman, jfr
Junius hos Runius), egentl. genit. sg.
till Junius, så kallad efter gudinnan
Juno.
junker, fsv. iunker, biform till iunk-
hairra, ung herre, i sht adlig yngling,
page, som titel även: prins (t. ex. junker
Magnus), liksom isl. jungherra m. m.,
da. junker från mlty. junker, junchere
= ty. junker. I nsv. kvar bl. a. i uttr.
gunsti' junker, egentl. en hövlig till-
talsform, med samma betyd.-utveckl.
som gynnare. I förklenande betyd,
redan t. ex. hos Kellgren o. fru Lenn-.
gren. — Gammal biform: -junkare =
fsv., i fan-, hov-, kammar-, lant-,
styckj unkare.
juridisk = da. — ty. juridisch, ge-
nom falsk analogi bildat efter lat,
juridicus, juridisk, som kommer av jus,
rätt, o. dico, säger, men uppfattats
som innehållande adj. -ändeisen -icus,
vilken i vanliga fall motsvaras av än-
deisen -isk.
jurist G. I:s reg. 153G (juriste) o.
1557 (jurist) — ty., av mlat. j urista, till
lat. jus (gen. juris), rätt; vartill lat.
adj. justus, rättvis, varav fra. juste (=
sv. just, uttalat schyst); jfr följ.
just, adv., t. ex. H. Wrangel 1633 i
betyd.: 'riktigt', väl den enda under
1600-t.; i fullt modern anv. t. ex. 1713;
— da., ty., från lty. =; från fra. juste,
riktigt, just, jfr lat. adv. juste till adj.
justus, rätt, riktig (= personn. Justus),
till jus, rätt, se föreg. Med avs. på
/-ljudet för fra. j jfr jacka.
Justus, mansn., se föreg.
Jut-, rätt spridd sjönamnsstam i Ogtl.
Samma namn har en gång även burits
av Tåkern, vilket framgår av fsv. Iuts-
kcctda, nu Djurkälla, på sjöns västra
strand, o. fsv. Jutsbwrgh, nu Jussberg,
å södra stranden av Dagsmossen i när-
heten av pålbyggnaden vid Alvastra,
härstammande från den mycket avlägsna
tid (o. 2000 f. Kr.), då denna som en
öppen vattensamling sammanhängde
med Tåkern; alltså resp.: källan o. ber-
get vid sjön Jut-; av ie. rot eud-, vatten,
i litau. audra, flod, svall, avest. aoda,
vatten, sanskr. ödma-, flod, svall, o.
(det slav.) flodnamnet Oder; om av
*eued, även besl. med Vättern o.
vatten. Se förf. NoB 4: 131 f., 153 f.
Enl. Noreen hos Sehuck Folkii. Geatas
s. 5 n. 2 föreligger samma stam även i
Jut land, alltså: vattenlandet el. dy\;
dock osäkert (jfr följ.).
1. jute, folk, fsv. iute, på 1500-t. o.
även senare nedsättande benämning på
danskar i allm. = da. jyde, isl. jötar
plur., jutar, o. ytar, män, ags. ijte, éotas,
latiniserat iuti, ffrank. eucii (= eutii).
Enl. Noreen (se föreg.) sekundärt i
förh. till J utland; dock osäkert (jfr
under Danmark o. est).
2. jute, bast av en ostindisk växt,
från eng. jute, ett bengaliskt ord.
juvel, i ä. nsv. även neutr. som i
ty., t. ex. 1649 (Sami. 1918, s. 66) ==
da., från lty., ty. ji\wel, från ffra. j(o)uel,
joel (fra. joyeau); enl. somliga av lat.
*jocellus, dimin. till jocus, skämt (jfr
fra. jouer, roa sig, o. se gyckla); enl.
andra till lat. joie, glädje, av lat. gaudia,
plur. till gaudium; alltså: föremål att
roa sig med el. glädja sig åt.
juver, y. fsv. iuwer, inger, ä. nsv.
även jur — isl. jugr, da. yver, med v
av ^ (jfr sv. dial. tjuv a till tjuga o.
under ruva 2) av d i urnord. *eudur,
i avljudsförh. till fsax., ags. åder n.
(eng. udder), fhty. litar (ty. euter m.),
av ie. *(c)udh- i sanskr. udhar n. (genit.
udhnas), grek. oiithar (genit. -atos, av
*-ntos), lat. uber, spene el. juver; jfr
jåns
285
jänta
litau. udråti, vara dräktig, samt fslav.
vyme, juver (av ie. "udh-men-). — Om
utvecklingen av urnord. *euÖur se Noreen
Sv. etym. s. 40 o. Kock t. ex. Ark. 14: 253.
jåns i uttr. i jåns, se i jåns.
Jäder-, Jär- i en del ortn., t. ex.
sockenn. Jäder, fsv. Iceper, Sdml., gårdn.
Jära, av fsv. Icepra (1540: Jedra),
Mulseryds sn Vgtl., älvn. Jädran el.
Jädraån (iästr., sockenn. J are da, fsv.
Iceritha (väl av *hvprepa; se förf. Sjön.
1: 282) Kim. I., osv., jfr no. Jcederen,
Jaderen ; till sv. dial. jäder, kant (på
väv), fsv. icBpur, kant = isl. jaÖarr,
jpdnrr, no. jadar, jcer m. m. ds. =
fsax. edor, inhägnat land, gärdsgård (jfr
med avs. på betyd. -ut vecklingen under
Tu na), fhty. etar (ty. dial. el ter), ags.
eodor ds., även: rand; f. ö. blott osäkra
anknytningar.
jägare, fsv. iceghare === da. jevger,
från mit}', jeger = ty. jägcr; till jaga.
— Iä. nsv. även jaghare, fsv. iaghare. —
Jägmästare, från ty. jägermeister, med
i sv. bortfallet -er-.
jäkel, y. fsv. dyäkel 1508 = no.
jekel; eufemistisk form för djävul.
jäkta, i ä. nsv. t. ex. Stiernhielm
mera närmande sig betyd, jaga'; den
nuv. betyd, härrör från 1800-t. jfr ä.
da. ja;gic, jagte, lty. jachten osv.; att
döma av jäkt- lånat från mlty. redan
i tidig fsv., jfr fsv. icékt, jakt; avledn.
av mlty. jacht. Sbst. jäkt n. är bil-
dat av verbet.
Jäleby Ögtl., se enhällig o. 1 om-
hörd (slutet).
Jälmaren, sjön., o. 1175 ialmans
(gen.), 1502: Jcelmaren osv., på 15 —
1800-t. allmänt skrivet med Hj-\ väl
till fsv. obest. f. * I alman, avledn. av
ett fsv. 'icetmber = isl. jalmr, bul-
ler, stoj, norrl. dial. jalm, skrik, olåt;
likbetydande med t. ex. sjön. Hjäl-
men, Gal m aren (vilka även avletts
av abstr. på -m), Tjutingen m. 11.,
alltså cgentl.: den vinande sjön, storm-
sjön. Se närmare förf. Sjön. 1: 279.
jämka, fsv. icemka, y. fsv. iamka (—
sv. dial. jänka, ofta: flytta litet, maka);
egentl.: göra jämn, bildat till jämn
såsom t. ex. ömka: öm. Med avs. på
formen jänka jfr ynka o. öm ka.
jämmer, Bib. 1541 (-c-) = f da. icember,
jfr da. jämmer, från mlty. jämmer =
ty.; substantivering av fsax., fhty. adj.
jamar, ags. geömor, sorgsen o. d.; av
ljudhärmande ursprung. — Jämmer-
dal, motsv. i ty., eng., fra.; efter Bib.,
Psalt. 84: 7.
jämn, fsv. icemn, ä. fsv. iamn, även:
rättvis (lika mot alla) = isl. jafn ds.,
da. jcevn; brutna former == got. ibns,
fsax. cban, fhty. eban (ty. eben), ags.
efn, em/i (eng. even), av germ. *ebna;
av omtvistat ursprung, dock alltjämt
dunkelt; se litteraturen hos Falk-Torp
s. 1492 o. senare Sommer IF 31: 361
(av ie. *epno- till epi, vid; egentl.: bei-
seiend, beikommend, sequalis) samt Brug-
mann IF 37: 161. — Järn- i sammans.
t. ex. jämlik, fsv. icemliker, med bort-
fall av n mellan m o. konsonant, ss. i
neutr. jämt o. adv. järns; av verb blott
i jämföra = icemföra (i betyd.: dela
i lika stora delar). — Jfr även, oäven,
— För jämnan, med något oklar bild-
ning; kanske till ett fsv. *ia?mne m., jfr
isl. jafni, jämt förhållande, el. samman-
draget av \jämnaden, jfr fsv. iwmnaper,
jämt förhållande, el. = isl. adv. jafnan
ds. med senare tillagt för.
jämna, snarast dial., beteckning för
Lycopodium complanatum, se under
lummer (slutet).
1. jämte, invånare i Jämtland, fsv.
icem(p)te = isl. jamti (plur. jamir),
urnord. stam emat-, formellt motsv. o.
stundom sammanställt med grundstam-
men i fhty. emazzig, uthållig m. m. (t}r.
emsig, flitig, trägen). — Jämtland,
fsv. Icem(p)taland, till genit. plur. av
icem(p)te.
2. jämte, prep., y. fsv. icemte, bred-
vid, med tillagt e av fsv. icemt, neutr.
till jämn, även i ä. nsv.; snarast upp-
kommet i anslutning till rumsord på -c
ss. fsv. fore, före: for, mote, emot: mot
el. sådana adv. som framme, inne osv.
jänta, ä. nsv. gäiila (-e-) t. ex. Lucidor,
Verelius = sen fno. genta, no. gjenta,
femininbildning till ä. nsv., sv. dial.
gant, narr, I'. Svart Kr., motsv. da.
gante ds., bildat som sv. dial. fänta till
f;int el. gräbba till grabb; alltså egentl.
'toka' o. äldst brukat som skämtsamt
.) Irke t
286
jätte
smekord; jfr ä. nsv. gantas, skämta o.
d., P. Svarl Kr. = no. gantast; i övrigt
dunkelt; jfr B. Schmidt IF 34: 330 (dock
osäkert). — Ordet, som under 1600-t.
icke är alldeles sällsynt, försvinner un-
der 1700-t. från litteraturen o. ordböc-
kerna (Inre 17GG anger det som värm-
ländskt) o. uppträder sedan egentl. först
under 1800-talets senare hälft, vanligen
i bygdediktning o. d.
Järker, se Erik.
Järlebo, se jarl (slutet).
järn, fsv. icrrn, motsv. isl. järn, iarn,
isarn, da. jcern, got. eisarn, fsax. isarn,
fhty. isa(r)n (ty. eisen), ags. isern, iren
(eng. iron); säkerl. lån från kelt., jfr
gall. Isarno-, fir. iarann, iarn, f. ö. van-
ligt i kelt. personnamn; enl. Pokorny
KZ 46: 292 i sin tur ett illyriskt lånord.
F. ö. blott osäkra tolkningsförsök. —
De germ. orden äro ljudhistoriskt delvis
dunkla; för ags. iren antager Kluge PBB
43: 516 ej grammatisk växling (alltså
ett germ. *izarno-) utan assimilation av
"isren; jfr även Braune s. st. — Om ett
annat urgammalt nord. ord för 'järn'
se under röd. — Balterna o. slaverna
ha för 'järn' en helt annan beteckning,
fpreuss. gelso osv. — Järnväg, Jernk.
annal. 1824 o. Dagl. Alleh. 1824 (om
eng. förh.); tidigare om andra slag av
transportmedel; jfr fra. chemin de fer,
ävensom ty. eisenbahn, som närmare
motsvaras av järnbana, Almqvist 1845,
Knorring 1845 ('lifvets jernbana') =
da. jcernbane. Dalin 1850 hänvisar
från jernbana till jernväg.
Järnevi, ortn., Ögtl., se Vi.
järpe, fsv. uvrpe — isl. jarpi, ett
speciellt nordiskt fågelnamn, substanti-
verat av isl. jarpr, brun = fhty. erpf,
ags. eorp, mörkfärgad, av germ. *erpa-
— ie. "crblinö- el. *erbo-, i avljudsförh.
till grek. orphnös, mörkbrun; besl. med
litau. érube, järpe (av *ernbh-), o. lett.
irpe, rapphöna, samt mer el. mindre
avlägset besl. med järv, rapphöna,
ripa o. sannol. även med räv. Jfr
med avs. på bildningen av järpe djur-
namnen björn o. hare. — I ty. i stäl-
let haselhnhn, jfr da. hassellwne.
Jär(r)estad, se jarl (slutet).
järtecken, fsv. iccrtekn (jämte -lekne,
-tegne, -tigné) n., motsv. isl.-fno. jartegn
(-lci(g)n, -leikn f.), da. jwrtegn. Ovisst
ursprung: bl. a. härlett ur ett äldre
*jarknteikn till got. airkns, ren, äkta,
fhty. erchan.
järv, fsv. iatrf (ack.) = no. jerv, erv,
av urnord. *erba-, substantivering av
ett likljudande färgadj. 'brun', jfr grek.
*orphnös, mörkbrun; alltså besl. o. Hk-
betydande med järpe (se d. o.); jfr f. ö.
ra v, räv o. rapphöna. Se Lindroth
Festskr. t. Sdw. s. 126 f.
Järva, ortn., Solna sn Sthlms 1., fsv.
Icerua, även Erna, Yrua; till ett fsv.
*ia?rve = isl. jprvi, sand, grus, sandbank,
rotbesl. med jord.
jäsa, Bib. 1541 = fhty. jésan, vartill
kausativet jerian, komma att jäsa. —
Härtill: jäst, fsv. icester = isl. jpstr
(gen. jastar), no. jester; med brytning
av *est-, av germ. *jes-tn-, vars j i nord.
spr. bortfallit (jfr år = ty. jahr); motsv.
mlty. gest (av jest), mhty.jest, gest, även:
skum (ty. gischt), ags. giest (eng. yeast);
till ie. jes- i sanskr. ijasati, kokar o. d.,
grek. zéö, jäser, sjuder (av *jesö; se ek-
sem), samt i alban. o. kelt. — Avljuds-
form: no. asa (ipf. ös), brusa upp, jäsa,
av germ. *jas-, vartill kausativet germ.
*jösian = isl. ösa, sätta i häftig rörelse,
no. ösa, upphetsa; se os 1. — Ordet
har i ty. (gären) sammanblandats med
en ordgrupp av helt annat ursprung,
vartill ä. nsv. göras, jäsa, m. fl.; se un-
der göra, där analogier för utvecklingen
'koka' ~> 'jäsa' anföras.
jäsiken, jäs(t)ingen osv., eufemistiska
ombildningar av djävul (en), jfr dial.
djäse, den onde; det senare dock sannol.
även associerat med Jesus-namnet o.
I begagnat som omskrivning för detta,
j Jfr Munthe Spr. o. st. 4: 116.
Jätsbol, ortn., se jätte.
jätte, fsv. iwlte = da. jcette (möjl.
från sv.), s. k. hypokoristisk- el. kort-
namnsform till fsv. iwtiin — isl. jptunn,
fda. iwlaui, ags. eoten; jfr ä. lty. eteninnc,
häxa; motsv. finska lånordet etana,
elona, dålig människa; av germ. *elnna-,
till äta; alltså: storätarc. — Därjämte:
urnord. *elnta-. *etola-, varav no. jolnl,
jätte, o. (med finsk avledn.) det finska
lånordet etolainen, vedervärdig, molsv.
jäv
287
JÖssö
ett fsv. 'iatul, varav finska jaluli, jätte
(Thomsen, Karsten). — Med avs. på väx-
lingen av brytningsvokalerna (isl. jg- o.
fsv. i a-) jfr t. ex. fj är sin g o. på formen
med -//- fsv., ä. nsv. skratte, tomte, osv.
(se under sk ratt abborre). — I fsv.
även som person- el. tillnamn, t. ex. i
gårdn. Icetunsbol, nu Jätsbol Sdml.
jäv, lagspr., fsv. ia>f n., tvivel, bruten
form, motsv. isl. ef ds., no. ev, dunkelt
spår, antydan till; jfr isl. if, ifi n., efi,
ifi m. ds.; möjl. substantiveringar av
konjunkt. got. ibai, iba, isl. if, ef,
fsax. ef, fli ty. iba, ags. gif (eng. if)
med betyd, 'om, huruvida' m. m. (se
om 1).
Jödde, mansn., använt som smekform
till John, Jöns m. fl., behöver ej bero
på överföring av -dd- från andra kort-
namn, utan har uppkommit i barnspr.,
där /i osv. utbytts mot det lättare uttal-
bara d(d), liksom t. ex. Bebbe, Beppe
för Bertil: b(p) o. d(t) äro de i verk-
liga barnord allmännaste konsonantlju-
den; jfr t. ex. pappa, dadda, got. atta
fader, osv. Delvis kanske också fort-
sättning av fsv. Iodde, Iudde, av helt
annat ursprung.
jökel, ganska nytt ord, från nyisl.
jökull, glaciär, av isl. jpkull, även: istapp
(varifrån möjl. mlty. jökel); av urnord.
"ekula-, med biformerna "ekila- >* "ikila-
i fsv. is-ikil, istapp, ä. da. egle; motsv.
fhty. (h)iehil, ags. gicel (eng. ieicle), is-
tapp o. d.; väl av germ. "jeknla, *jekila-,
/-bildningar till isl. jaki m., isstycke, av
'ekan-; besl. med fir. aig, is, o. litau.
ijziå, yzé, bottenis.
Jönköping-, fsv. Junakepunger 1278,
.Tona;- o. 1350, Jöne- o. 1400, vars första
led härrör från Junabcekker, Junebäcken,
o. senare del innehåller kepunger i be-
tyd, 'handelsplats' (se Köping). Trots
många tolkningsförslag (av M. F. Lund-
gren, Bugge, Pipping, v. Friesen m. fl.)
måste väl namnet alltjämt anses dunkelt,
o. förledens form gör det sannolikt, att
dess gåta icke snart skall lösas. Se f. ö.
v. Friesen Meddel. fr. N. Smål.:s fornm.
-för. 1915, som för Juna- utgår från ett
svagt adj. "cewne> *iöne, till samnord.
adj. äewinn, beständig, alltså 'den stän-
diga, aldrig sinande bäcken' (Junabäcken
är en källbäck). — Nsv. Junabäck är
egentl. en lärd fornspråksform ; jfr där-
emot Jöne bäck 1664, som sannol. re-
presenterar den då levande talspråksfor-
men (v. Fr. anf. st.). — Ett oförklarat
jun- föreligger även i fsv. Junaker, nu
J ö n å k e r, härad i Sdml.
Jöns, fsv. löns, ä. Iöncs, till Johannes.
Även i dummerjöns osv. Se f. ö. Jo-
han. — Härtill kortformen Jösse, fsv.
| Iösse; jämte fsv. Iosse till Ionis, ä. nsv.
Jusse (om t. ex. Jösse Eriksson). — Hit
hör väl också jösse som namn på ha-
ren, R. Foss 1621 (vilket dock även tol-
kats som en ombildning av ett ord motsv.
no. jase, hare, för vilket man, ehuru på
svaga grunder, förmodat en grundform
*hezan i avljudsförh. till hare). Sannol.
urspr. från jägarspr., där ordet hare
blivit tabu. Hos Salan 1693 uppträder
Hiösse bland eufemistiska beteckningar
för vargen (kanske dock ett annatord;
jfr Nyrop Mindre afh. udg. af Det Phil.
-hist. Samf. s. 135). Med avs. på djur-
namn av personnamn jfr da. Morlen, om
haren, ävensom sv. Pelle, om bag-
gar, På lie, häst, osv., ävensom under
Mickel.
Jönåker, ortn., se Jönköping (slu-
tet).
Jörgen, mansn., från lty. Jörgen,
jfr mlty. Jurian, se f. ö. Göran o.
i Georg.
1. Jösse, personn., jösse om haren,
J se .1 ö n s.
2. Jösse, härad i Vrml., fsv. Iursers,
Iuzez, lossez, Iussis hwradh, jfr Iuds
edhe SRP 1394, fiske i Arvika sn, sä-
kerl. av gen it. sg. till ett sjö- el. ström-
namn "Iuper o. ed 1; det förra kanske
egentl. 'vattnet' o. besl. med sjön. -stam-
men Ju t- (se d. o.), jfr förf. Sjön. 1:
270 n. 2, el. rent av identisk med
denna, i vilket fall Iuds berodde på
felaktigt Återgivande av ett * luls.
kiibal
288
kackla
K.
kabal, 1660, 1715, av fra. cabale,
stämpling intrig o. d., från hebr. kab-
bälä, under medeltiden namn på en
hemlig mystisk lära av judiskt ursprung,
sv. k al) b a la. — Ordets anv. klandras av
Schulzenheim Sv. spr. skrifs. 1807. Det
var annars vid denna tid allmänt o.
uppräknas (enl. Kuben Kerg Spr. o. st.
9: 2) av Leopold 1801 bland de oum-
bärliga lånorden.
Kabbarp, gårdn., Skå.,fsv.(f da.) Kabba-
thorp, till person.- o. tilln. Kabbc;med
avs. på -arp se Alnarp.
kabbelek(a) el. -lök, Caltha palustris,
Lex. Linc. 1640: kabbeleka; förr även
kalvleka, kalvlök — da. kab{b)eleie, ä.
da. kabeleg, da. dial. kabbeloj, även
om Trollius europa?us, jfr da. dial. kab-
ling, kavling, ty. bachkappeln, Caltha.
Trots framställda förklaringsförsök allt-
jämt dunkelt. Mot tolkningen av senare
leden från en avledn. till isl. lokr, bäck
(jfr ä. nsv. bäekeblomma, nisl. la>kja-
söley osv.) tala bl. a. de vanliga for-
merna med -e-,
kabel, Var. rer. 1538, fsv.: tåg, rep,
ankartåg, = mhty., ty., från fra. cäble,
vilket av somliga härledes från mlat.
capulus, -um, fånglina, till capere, gripa,
taga (urbesl. med häva).
kabeljo, 1637: kabeliou, cabelaw m.
m.; ännu på 1800-t. stavat kabeljå, ka-
beljau; jämte lty., ty. kabeljau osv.
från mholl. cabbelyau m. m. Därjämte
boll. bakeljauw från span. bacal(l)ao
(motsv. i portug. o. bask.), som man
fört till lat. bacillus, käpp; alltså 'stock-
fisk'. Kanske dock i stället den senare
benämningen beror på ombildning av
den förra. Dunkelt.
kabinett, t. ex. Dalins Arg., Serenius:
cabinet = ty., av fra. cabinet = ital.
gabinetto; knappast, såsom ofta antages,
dimin. till cabine, koj, hytt (av eng.
cabin, av fra. cabane), som är yngre
än cabinet. — Kabinettsfråga, efter
fra. question de cabinet, till cabinet i
betyd, 'ministär' (egentl. om samlings-
rummet).
kabriolett, Dagl. Alleh. 1793 i annons
= t}'., av fra. cabriolet, av cabriole,
bocksprång (se kapriol); egentl.: åk-
don som gör dylika luftsprång.
kabyss, Dalin 1850 (jämte -a), jfr
1715: cabisen best. f. ; förr (o. ännu
allmänt ss. vard. el. vulg.) kabyssa,
1644, Fröding, hos Weste 1807 med
växlande huvudaccent, dessutom i äldre
tider kabysan, t. ex. 1757; jämte da.
kabys från mlty. kabiise, liten avplank-
ning, i sht. på skeppsdäck, tjänande
till sovplats o. kök, lty. kabuse, kabuze
m. m. = östfris. kabiis(e), jämte korn-
buse, boll. kabuis; härifrån även eng.
caboose, fra. combuse; av SchröderStreck-
formen s. 28 f. förklarat som en utvidg-
ning (»streckform») av mltjr. kutze,
kusse, ett slags bädd (jfr hans likartade
förklaring av kajuta); ovisst.
kachera, av fra. cacher, dölja, av
vulg.-lat. * co-acticare, ett iterativum till
*co-actare, tr}rcka samman, i sin tur
iterativbildning till lat. cogere ds., sam-
mandraga, till con-, samman, o. agere,
driva m. m. (se agera); fra. cacher
sålunda urspr. : trycka samman ngt för
att undandraga det uppmärksamhet. —
Från ett annat iterativum till lat. agere
utgår sv. agitera.
kackalorum, Thorild: caccalorum,
1817: cacalorum; skämtsam latinise-
rande bildning.
kackerlack(a), kaker-, kak-, t. ex.
1781: kakelack, av Kalm 1756 anfört
såsom brukat av svenskar i Amerika
(kackerlack) = da. kake(r)lak, från boll.
kakkerlak = ty. kakerlak; jämte insek-
ten från Sydamerika. I Sverige tidigare:
tor åker plur., t. ex. Kalm.
kacka, göra sitt tarv, allmänt i dial.
= da. kakke, lty. kakken; egentl. ono-
matopoetiskt barnord, bildat oberoende
av likbetyd. lat. cacäre, med motsva-
righeter i de flesta indoeur. språkfa-
miljer o. flera icke indocuropeiska språk.
Om den fonetiska förklaringen se Jes-
perscn NTfF 4 R 5: 142.
kackla, B. Olai 1578: kakla = da.
kadaver
289
kaja
kagle, m\ty. kakelen, eng. cackle; ljud-
härmande liksom likbetyd. ä. nsv. kagra
kaga, kaka, ty. gackern, holl. gagelen,
eng. gagle, nord. *gagla, vartill isl.
gagl n., liten gås = sv. dial. ga#eZ n.,
no. gogl f., vildgås (det mlty. gagel,
tandkött, varmed detta ord stundom
sammanställts, har långt ä === ags.
fleagZ; se Sievers IF 34: 337); jfr även
de obesläktade sv. dial., no. AoAZa (se
kyckling), lat. cacabäre, kackla, osv.
kadaver, av lat. cadaver, lik; sannol.
till cado, faller; jfr grek. ptoma, fall o.
lik, pésos, lik (till ie. pel-, falla), isl.
hrar, lik, besl. med ags. hryre, fall o.
sv. (dial.) fall, om slaktad djurkropp
(kofall osv.).
kadens, av fra. eadence, till lat. cadere,
falla, etymol. == chans.
kader, av fra. cadre, av ital. quadro,
ram, av lat. quadrus, fyrkantig (jfr sv.
kvadersten, kvadrat), till qnattiior,
fyra. Jfr eskader, ka dr il j, sk vadron.
kadett, Post. Tid. 1758: 'Cadetten A. I
R. (är utnämnd) till Fenrik vid L. Re-
gementet'; 1680 i betyd, 'yngre son' =
ty. kadetl, av fra. cadet, den yngre bland
syskon, ung adlig officersaspirant, av
gaskogn. capdet, avledn. till lat. caput,
huvud (jfr chef).
kadrilj, ,1. G. Oxenstierna Dagb. 1771:
'Om qvällen i Ouadrille för mina synder
bott'; }rtterst av span. euadrilla, grupp
ryttare, till lat. quadrus, fyrkantig (se
kade r).
kafé, Almqvist 1845: best. f.: cafécn,
Blanche 1847: en kaffe, Dalin 1850neutr.;
jfr da. best. f. kaféeti; av fra. café; tidi-
gare kallat kaffehus (från 1720-t.; om
uti. förh. tidigare).
kaffe, Rålamb 1658 (om turk. förh.):
cafe; o. 1710 i resebeskr. o. karolinska
dagböcker: cauffi, caffe, caué, caffé, även-
ledes om uti., i sht. turk. förh.; 1730:
coffeij (i ett tillagningsrecept); Dalins
Arg.: caffé, caffe-; Linné ofta coffe, även
coffé o. caffé; coffe dessutom 1749; Lind
1749: koffe el. kaffe-, Möller 1755: caffee,
Sahlstedt 1773: caffe, Wcste 1807 : caffe;
1. ö. växla former med acc. på första
o. andra stavelsen till framemot 1850
(kaffé resp. café hos t. ex. Törneros,
Knorring o. enstaka senare) = da.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
kaffe, ty. kaffee, fra. café, eng. coffec
osv., ett närmast turkiskt, urspr. ara-
biskt ord. — Accentväxlingen beror på
lån från skilda språk, sannol. ty. o.
fra.; formerna med o härstamma väl
från eng. — Kaffehurra, se hurra
1. — Kafferep, Onkel Adam 1843
(inom citationstecken), Nybom 1846,
Dalin 1850, innehåller väl sbst. rep i
bildl. anv. ; el. möjl. till repartisera,
vard. repa. Stundom endast rep, t. ex.
Litogr. alleh. 1863. Annars vid mitten
av 1800-t. ofta uttryckt bl. a. med kaffe
el. caf(f)é, t. ex. 1837, 1843, Runeberg
m. fl.
kaftan, lång prästrock, Lind 1749,
Weste 1807, Dalin 1850: koflan i samma
betyd., hos O. v. Dalin, Lind (även) o.
Sahlstedt: ko fl; t. ex. 1658 o. hos Weste
o. Dalin: kaflan i betyd.: österländsk
rock, motsv. fra. caf(e)lan ds., av turk.
qaftdn. Jfr kofta.
kagge, Lselius 1588 = isl. kaggi
som öknamn, ä. da. kagge, jfr isl. vin-
kaggr, motsv. ä. eng. cagg(e), eng. cag,
som ej behöver vara lån från nord.;
väl besl. resp. identiskt med no. kagge,
tätt sammanpackad massa, stapel, stor-
buk, sv. dial. kagg(e), handtag på lie-
skaft, no. kagg ds., med avledn. nisl.
köggull, klump, ävensom mera avlägset
med de under kägel anförda orden
för 'gren, stubbe' m. m.; jfr med -kk-:
isl. vatnkakki, vattenkagge (se f. ö. under
käx 2), av *ka%n- (jfr kåk : kägel).
Kagge har alltså grundbetyd, av något
välvt el. kupigt, klump, kloss; jfr kut-
ting. Se f. ö. v. Friesen Mediagem. s.
102 f. (-gg- har här dock hypokoristiskt
ursprung). — Jfr kaxe.
kaj, Weste 1807 = da. kai, från holl.
kaai, av mlty. kdje, av fra. quai (eng.
quay); anses för urspr. keltiskt: kymr.
cae, kringhägnad, mbret. cae, häck o. d.,
av en ie. rot kagHh, vartill även hage
(se d. o.).
kaja, fsv. kaia = no. kaie; efter lä-
tet liksom kråka, korp o. fsv. rampn,
korp (se ramsvart). Av samma slag,
men ej fullt identiska med kaja äro
da. kaa, mlty. fcd, fhty. kå, kaha, ags.
céo. Sannol. självständiga bildningar
(o. ej beroende på lån från germ.) fö-
19
kajman
290
kaka
religga i polska kava, tjeck., polska
kauka ds. Ibland har kajans läte upp-
fattats med ett dentalt begynnelseljud,
och vi komma då till det namn för
kajan, urgerm. *dagwö(n), som ligger
till grund för eng. daw. Förflyttat till
indoeur. skulle namnets stam ha lytt
dhakw-. Frånsett uddljudet kan man
da jämföra (de oberoende av dessa ord
uppkomna) fin. naakka o. hakki(nen)
samt eng. jack (i den tavtologiska bild-
ningen jack-daw). Jfr Suolahti D. Vo-
geln. s. 185, förf. Om namn o titlars.
113 f. Om andra benämningar på ka-
jan se Klas. — Full som en kaja,
t. ex. Runius; jfr da. dial. fuld som en
allik o. sydsv. dial. full som en alika
(egentl. ett lty. ord för kaja), i Norge
förändrat till fuld som en alke, dvs.
alka (med syftning på denna fågels
vacklande gång). Uttrycket syftar kanske
på att kajorna lätt kunna göras druckna
medelst i bröd doppat brännvin, varefter
de äro begärliga. Möjl. föreligger dock
här en överflyttning från ett annat ut-
tryck, t. ex. det sydsvenska dum som
en alika; i England betraktades kajor
som dumma fåglar; jfr foles and dawes
John Skelton o. 1522 ävensom ett lik-
nande uttr. i Shaksperes Coriolanus.
kajman, namne, Ekeblad 1653: kaie-
man, Serenius 1734: kayman, i dial. även
kajme, från fin. kaima (genit. -an) ds.,
från balt. spr.: litau. kaimynas, granne,
egentl.: som bor i samma by, avledn.
av litau. kaimas, by (= hem).
1. Kajsa, kvinnon., smeknamnsform
till Karin, Katarina (se d. o.); med
samma från barnspr. härstammande
övergång av r ;> j som i t. ex. Eje av
Erik, Moje av Maurits, Bojan av
Ingeborg osv. Jfr följ. — Storkajsa
o. Ii 11 kaj sa, ett par spelkort i kasino,
till äldre stor-cas(s)ino o. lill-cas(s)ino;
se kasino.
2. Kajsa, i uttr. 'blås, Kajsa' torde
vanl. fattas som en smeknamnsombild-
ning till den västnord. vindguden Kari,
Fornjots son = kåre, fsv. *käre (jfr
om dylika former med j under föreg.);
se t. ex. Bråte Nord. fam.-bok 13: 927.
Emellertid torde denne aldrig ha varit
allmännare känd, åtm. ej i Sverige, så-
vida han ej rent av, som säkerl. flera
av Fornjots ätt, är att betrakta som en
lärd abstraktion. Kanske föreligger här
därför i stället namnet Kajsa = den
heliga Katarina, möjl. i så fall Birgit-
tas dotter, bekant för sina underverk,
o. kanske i dylika fall åkallad av sjö-
männen; dock finnes bland de övriga
helgonen med samma namn åtminstone
två med stort rykte. Jfr härmed att
enl. Setälä FUF 13: 380 fin. Kati,b\. a.
en trädgudomlighet, väsentligen återgår
på den heliga Katarinas namn.
kajuta, Schroderus o. 1638, förr även:
kaj ut = ä. da. kajytte, från mlty. kajute,
varifrån även ty. kajute o. fra. cajute;
av trots alla förklaringsförsök dunkelt
ursprung, liksom också förhållandet är
oklart mellan detta ord o. fra. cahute,
koja, varav ä. da. kahyte, tält, bod, da.
kahyt, kajuta. Säkerl. ej, såsom av
många tidigare antagits, att förbinda
med koja; knappast heller, med Schrö-
der Streckformen s. 35 f., en utvidgad
form (»streekform») av lty. kute, kiit(t)e,
hål, grop (jfr hans likartade förklaring
av kabyss); snarare då, med Falk-Torp
s. 483, ytterst från ffra. cahute, som i
sin tur kunde vara en blandform av
fra. cabane, koja, kajuta, o. det germ.
ordet (lty.) hatte (se hytt, hytta).
kaka = fsv., no. = da. kage (meng.,
eng. cake nordiskt lån?); avljudsform
till mlty. köke, fhty. kuocho (ty. kuchen),
jfr ags. cécil (av *kökil-); besl. med koka
(jord-)klump; jfr käx 1. — Kaka
söker maka, 1617, jfr fsv. a; findher
kaka sin maka, väl förändrat av ett
uttr. motsv. da. krage soger mage, nu
uppfattat såsom hörande till krage,
kråka, men av Falk-Torp på grund av
ä. no. krake far vet sin make (sagt som
tröst åt misslyckade friare) fört till
krake, stackare; omöjligt är väl dock
ej, att i stället omvänt det no. ordsprå-
ket utgör en ombildning av ett äldre,
där ordet kråka ingått: jfr ä. no. kraake
seger maake o. eng. birds of a feathcr
flock together. F. ö. erinras om ty.
gleich und gleich gesellt sich gern o.
likbetydande uttr. i lat. o. grek. —
Kakstad, skämtsamt för 'mage' redan
hos Modéc 1739: 'det kliar i kakstan'.
kakao
291
kalk
kakao, 1758 = ty., av fra., ital., span.
cacao, från ett mexikanskt språk (jfr
c h o k © 1 a d).
kakalorum, Extra Posten 1792: 'dis-
putera med Er öfver detta slags Caca-
lorum'; i ett yttrande från 1799: 'detta
moraliska cacalorum'; i modern betyd.
Almqvist 1843: 'ett hiskeligt kakalorum'
o. Blanche 1843; väl från djäkne- o.
studentspråket. Möjl. en s. k. sträck-
form till kolorum (i anslutning till I
kackel?), vilket i sin tur kan vara en !
skämtsam ombildning av korum.
kakel, Arvidi 1651 = da. kakkel, väl j
närmast av ett lty. "kakel = t}', kachel
(varav lty. kachel), kakel, av fhty. ka-
chala, lergryta, antagl. från vlat. *cacca- |
lus (= ital. dial. caccalo), till mlat. j
cacchus, fat, skål, motsv. portug. caco,
skärva; sammanhängande med lat. cac- j
(c)abus, kokkärl, av grek. kdkkabos, ett
lånord av okänt ursprung. De äldsta j
kaklen voro skålformiga. Se Meringer |
WuS 3: 179 f. — Kakelugn, t. ex. o. j
1580 =-- da. kakkelovn, efter mlty. ka-
cheloven, ty. kachelofen.
kaktus, en egentl. sydamerikansk
växt, som uppkallats efter grek. kdktos,
namn på en taggig växt.
kal, 1602: kalt neutr., från lty. kal
el. ty. kahl — fhty. chalo (chalawer),
ags. calu (eng. callow), väl urbesl. med
fslav. golii, naken, bar.
kalabalik, t. ex. 1614, i sv. först bru-
kat om Karl XII:s strid i Bender 1713,
av ett ungef. likalydande turkiskt ord
med betyd, 'bråk, virrvarr, följe, tross'.
I överförd anv. t. ex. bos O. v. Dalin.
kalas, ä. nsv. collatzie Var. rer. 1538,
collats (-tz) Bib. 1541 m. fl., collas 1607,
callatz 1619, callas Wivallius, motsv.
da. kalas, kollas, från mlty. collalie, ä.
ty. kollatz, av lat. collälio (fra. collation,
varav sv. kollation), egentl.: samman-
bärande, bidrag, till conferre, bära sam-
man; alltså urspr. om festligheter, till
vilka varje deltagande lämnade ett bi-
drag, jfr gille, lag. Formen med a
utgår väl från ett ej uppvisat lty. ord;
jfr kanin, karduan.
kal dun, ä. sv., se kallun.
kalender, t. ex. Spegel 1685 - ty.,
av senmlat. calendarius, calendarium,
avledn. av lat. ealenchv, första månads-
dagen, sedan: månad. Till härledningen
jfr, utom Walde 2, Reichelt Zfvergl.
Sprachf. 46: 325.
kaiesch, 1627 m. fl.: kallass (o. d.),
1677: callesch = da., ty. kalesche,
från fra. caléche (eng. calash), liksom
droska o. kusk slaviskt lånord: tjeck.
koleska, dimin. till fslav. kolo, hjul (se
d. o.); alltså urbesl. med hjul o. de från
grek. härstammande pol o. tele(fon),
ävensom sannol. med hals.
kalfaktor, officersuppassare; Gustaf II
Adolf: calefactor; egentl.: som har till
uppgift att elda, av mlat. calefactor, till
calefaccre, göra varm (se chaufför o.
fak tor); jfr kallun.
kalfatra, 1754, om skepp, o. 1730 i
bildl. anv. = da. kalfalre, från lty., holl.
kalfateren, jämte holl. kalfaten, av mlat.,
ital. calafatare (fra. calfaler), ett sjömans-
ord av österländskt ursprung; däremot
ej, såsom antages av Schröder Streck-
formen s. 143, ett egentl. germ. ord,
som förlängts av öfris. klatcrn, holl.
klaleren, klappra, rassla. Under formen
kalffuators plur., kalfatrare, uppträder
ett hithörande ord redan i G. I:s reg.
kaliber, diametern till ett eldvapens
lopp (nu ofta i bildl. betyd.: art, slag)
t. ex. Karl XII Bref 1698 = ty., av fra.
-span. calibre = ital. calibro. Den van-
liga härledningen från arab. qålib, qälab,
skoläst, gjutform (numera även: kaliber,
t. ex. i Algier, vilken betyd, väl lånats
från fra.) betvivlas av Kluyver i dennes
grundliga uppsats 'Kaliber' ZfdW 11: 219
f., där bl. a. även den ä. span. formen
calibo behandlas; enl. Kl. är ordet itali-
enskt (där dock med annan, men snarlik
betyd.); f. ö. dunkelt.
kalikå, DA 1824: kallikå (i annons),
av eng. calico, fra. calicof, efter den
ostindiska staden Kalikut.
1. kalk, bägare, fsv. kalker = isl.
kalkr, da. kalk, gammalt lån från ags.
calic, biform utan i-omljud till ags. cclic
— fsax. kelik, fhty. kelih (ty. kelch); ett
mycket tidigt germ. lånord från lat. ca-
lix (genit. calicis), jfr grek. kylix ds.
2. kalk (blom-), t. ex. Weste 1807
da. kalk, från ty. kclch, egentl. upptaget
från grek. kdlyx, blomkalk, knopp,
kalk
292
Kalmar
vara\ lat. calyx, senare skrivet calix o.
Förblandat med calix, bägare.
3. kalk, jordart, fsv. kalker = da.
kalk, från mlty. kalk = fhty. kalch,
kalk (ty. kalk), ags. cealk (eng. chalk,
krita); gammalt lånord från lat. calx
(gen i t. calcis), kalksten, kalk (av grek.
khdlix, kisel, kalk), liksom källare,
mur, tegel o. vissa andra uttr. tillhö-
rande stenbyggnadskonsten, som germa-
nerna lärt av romarna. Det inhemska
ordet för 'kalk* är lim. Jfr kalkyl.
kalkera, 1784, av fra. calquer, av ital.
calcare, inpressa, trampa, av lat. caleäre
ds., till calx, häl (se chaussera o. kal-
songer).
kalkon, Astcropherus 1609: kalkun,
1700-t.: kalkon Serenius osv., motsv. da.
kalkun, lty. kalkun, noll. kalkoen; den
svenska o-formen möjl. av ett lty. "kal-
kön el., med Kock Sv. ljudhist. 2: 162,
uppkommen genom ljudsubstitution ; jfr
plommon. Egentl. kortform till uttr.
såsom ä. nsv. kalkunsk hane, höna 1633,
calkoneske hanar och hönor o. 1640,
kalkons höns 1649 = lty. kalkunsche
höner osv., motsv. ty. kalekutischer hahn
(med kortformen kalekut); egentl.: från
Kalikut (jfr kal i k å). Uttr. beror på
missuppfattning av sådana benämningar
på kalkonen som t. ex. fra. poule el. coq
iVInde (varav dinde). Då fågeln egentl.
härstammar från Mexiko, o. Amerika i
äldre tid antogs vara en del av Indien
(se indian), kom han att benämnas
efter den allmänt kända ostindiska han-
delsstaden Kalikut (jfr ka li k å). — Eng.
turkey, egentl.: från Turkiet.
kalkyl, Palmquist Algebr. 1746, från
fra. calcul, räkning, till calculer, räkna,
av lat. calculäre ds., till calculus, räk-
ning, liten sten (använd vid räkneopera-
tioner), dimin. till calx, sten, kalk (varav
kalk 3). — Tidigare: kalkulation,
1 633. — Vb. k a 1 k u 1 e r a finns redan 1613
o. hos Wivallius.
kall, adj., fsv. kaldcr = isl. kaldr,
da. kold, got. kalds, fsax. kald, fhty.,
ty. kalt, ags. ceald (eng. cold), av germ.
"kalÖa-, participbildning till germ. st.
vb. *kalan = isl. kala (köl), göra fru-
sen (mik kelr, jag fryser), sv. dial. kala,
blåsa litet, ags. calan, göra frusen,
frysa, vartill kausativbildningen germ.
*kölian — fsv. köla, isl. kola, fhty.
knölen, ags. célan, göra kall, avkyla
(möjl. dock avlett av germ. adj. -stam-
men köl- i fhty. kuoli, ags. cöl, motsv.
resp. ty. kiihl, eng. cool, kylig, se
kultje); se även kul, kulen, kuling,
kyla, köld, källa samt k lake. Besl.
med lat. gelu n., frost, gelidus, kall,
gelåre, frysa, litau. gélmenis, häftig kyla,
ävensom lat. glacies, is (jfr sv. lånorden
glass, gletscher).
1. kalla = fsv.: ropa på, åkalla,
mana, säga, nämna, isl.: ungef. ds. =
da. kalde, kalla, mlty. kallen, tillkalla,
tala, fht}'. kallön, tala, prata, ags. ceal-
lian (eng. call), ropa, kalla; antingen
av *kalz-, besl. med fslav. glasiti ("gols-),
ropa, glasii, röst, el. av *kaln-, jfr fir.
gall, berömd, gall, svan; möjl. hör
också hit lat. gallus, tupp, som dock
kanske snarare bet}rder 'det galliska
(djuret)'; utan utvidgning med -s el. -n:
fslav. glagolati (*gol-gol-), tala, osv.
Jfr kälta. — Kall, yrke, särsk.: präst-
ämbete o. d., egentl.: vartill man blivit
kallad; jfr ty. beruf, eng. vocation.
2. kalla (en växt), av lat. calla (el.
calsa); f. ö. dunkelt.
Kalle, mansn., se Karl.
kalligraf = ty. kalligraph, av grek.
kalligrdphos, skönskrivare, av källos n.,
skönhet, o. grdphein, skriva.
kallun (sydsv. dial.), innanmäte av
slaktkreatur, ä. sv. kaldun t. ex. 1548,
Wadman: 'Och dricker vatten, tills
kaldunet svider' = da. kallun, från
mlty. kallune(n), kaldune(n), inälvor =
ty. kaldaunen, av mlat. calduna (ffra.
chaudun, eng. chaudron), till lat. cal(i)-
dus, varm (se kalfaktor); alltså antagl.
egentl. om de ännu varma inälvorna av
ii3rss slaktade djur.
Kalmar, stadsnamn, runsv. i kalmarna
(trol. 1000-t.), isl. Kahnarnir, av sv. dial.
kalm, stenröse, stenkummel (möjl. av ie.
*gol-mo-, jfr t. ex. sanskr. gana-, mängd,
hop, av *gol-no-, lat. glomus, klump,
nystan? H. Petersson Ar. u. arm. Stud.
s. 28), o. en i sv. ortnamn vanlig än-
delse -am, jfr fm. lånordet arina, klippa
el. grund i sjön (egentl. samma ord som
fsv. arin, härd; se är il).
kalmera
293
Kalven
kalmera, nu egentl. blott skämts., av
fra. calmer, lugna, av ital. calmare, till
calma, lugn, vindstilla. Yanl. tolkat
såsom i anslutning till lat. calére, vara
varm (se chaufför o. kalfaktor), om-
bildat av grek. kavma, hetta (till kaiö,
bränner), med betyd. -utvecklingen 'hetta*
> 'vindstilla' Z> 'lugn' el. 'hetta' >> 'vilo-
tid på dagen'. — Under åtm. 1700-talets
senare o. 1800-talets förra hälft vanligt
inom vissa av franskan påverkade kret-
sar, men av lexikograferna tydl. ej be-
traktat som fullt införlivat med språket.
kalmus, Acorus calamus = fsv. (Sdw.
Tillägg), ty. osv., av lat. calamus rör,
av grek. kdlamos, urbesl. med halm.
kalops, C. Warg 1755, hos t. ex. Sahl-
stedt o. Bellman neutr., i ä. sv. stundom
kollops Ihre 1769, från eng. collops
(scotch collops, ett slags kalvkotletter),
plur. till collop, köttskiva, som tidigare
förts till fra. escalopes ds., men av se-
nare forskare ss. Björkman o. Skeat
härletts från meng. colhoppe, egentl;-:
som hoppar på kolen, jfr fsv. kolhuppad
(se glödhoppa).
kalott, o. 1655 = da. AaZo/ osv., från fra.
calotle, möjl. av grek. kahjptra, huvud-
betäckning, till kalgptö, betäcker (ur-
besl. med hjälm osv.).
kalsonger plM J. G. Oxenstierna 1771:
caleconer, 1808: calsonger, av fra. cale-
con, av ital. calzone, förstoringsord av
calza, strumpa, av vlat. *calcea (fra.
chausse, i plur.: knäbyxor), jfr lat. cal-
ceus, sko, till calx, häl. Den inhemskt
fra. motsvarigheten, till calccou är chaus-
son, socka, filtsko. Jfr chaussera o.
kalkera. — Förr stundom i stället: lår-
foder, t. ex. Hallman, såsom ännu skämts.
kaluv, Livin 1781: calufven, best. i*.,
Weste 1807: kallufven, best. f., enl.
Dalin 1850 förkortning av pickaluv (i så
fall sannol. i anslutning till kalott, jfr
nedan, o. på grund av den obskena be-
tyd, som förra leden kan ega) i t. ex.
'hugga någon i piekalufven' Dalin 1850,
med biformen pickalorf Topelius (efter
lurvig), ombildning av pickelhuva.
Jfr da. 'tage en i kalotten'. Knappast
däremot, såsom också antagits, lån från
ry. golovd, huvud. — Dessutom, med
nyare omdaning, kalufs, t. ex. J. Jolin.
kalv, fsv. kalver m. = isl. kalfr, da.
kalv c, fsax. kalf n., fhty. chalp m. m.,
plur. chalbir (ty. kalb), ags. cealf, av
en germ. .s-stam *kalbaz n., jfr fin. lån-
ordet kalpei, kalvc, av 'kalbiz; i avljuds-
förh. till ags. cilforlamb, tacka, fhty.
kilburra (ty. dial. kilber), med k- för
väntat kw- sannol. från kalv; nära besl.
med grek. dölphos (*g"olbh-) o. delphijs
(*g"elbh-), moderliv, sanskr. gärbha-,
livmoder, foster, unge, ävensom grek.
délphax, gris, jfr f. ö. delfin; av en ie.
rot g"elbb, vara välvd, tjock el. dyl.,
vartill även fsv. kalve, benkalv, vad =
isl. kal fi osv. (betj^d. -utvecklingen dock
oviss), fsv. kalver, kil el. förlängning äv-
en not, där fisken stannar, sv. dial. kalv
ds., egentl.: 'buken' av noten, m. m.
Jfr Persson Indog. Wortf. s. 74. Se
även följ . — Plöja med andras ka 1-
var, motsv. i da. o. ty., efter Simsons
yttrande i Domareb. 14: 18: 'Om I icke
haden plöjt med minom kalf, I haden
intet råkat på mina gåto'. — Kalvdans,
rätt av råmjölk, o. 1695: kalfivedanlz
= no., da. kalvedans; i sv. dial. även:
lungmos; i no. o. da. dial. också: gelé
av spädkalvskött. Senare leden syftar
på rätternas dallrande utseende, jfr
dalm. dallär, gelé, o. no. kalvdirr, kalv-
dans; möjl. ytterst från ty., se närmare
Bugge Ark. 4: 136 f.; den förra leden
skulle enl. Falk-Torp höra samman med
ags. calwer-cUm, cealer-briw, rätt av
ystad mjölk, till calwer (osv.), tjock
mjölk, mlty. keller, som kan föras till
germ. roten kel, bli kall, styvna, i kall
osv. — Kalvskinn i sv. dial. o. ä.
nsv. fä k., få korgen, se korg o. svart-
sj u k a.
Kalven, bildlig anv. av k a 1 v, ytterst
vanligt namn på mindre sjöar, som
äro belägna vid större sådana (någon
gång också om vikar av större sjöar);
stundom även i sammans. såsom Bad-
kalven (fsv. Radkal f) vid Rasjön Smal.,
Utterkalven vid sjön Uttran Sdml.
Samma bruk i Norge. I Norrland,
Norge o. på Själland även om mindre
öar vid sidan av större; i Norge också
om fjällnamn. — Hit hör däremot knap-
past sjön. Kalven (fsv. Kalf) i Kalfs si i
Vgtl., om också sannol. sjönamnet är
k ii in
294
kammare
primärt i förh. till sockennamnet; jfr
dock SOÄ VII. 2: 285. — I vissa fall
såsom Kalvgöl, Kalvtjärn uppträder
djurn. kalv i egentl. betyd.; jfr Ko-,
()\-, Tjursjön osv. — Se närmare förf.
Sjön. 1: 290 f.
kam, fsv. kamber, kam, fjäderkam,
takås = isl. kambr, da. kam, fsax.,
fhty. kamb (ty. kamm), ags. camb (eng.
comb), egentl.: försedd med tänder
— grek. gömphos, kindtand, san skr.
jambha-, tand, fslav. zabii, tand, osv.,
av ie. *gombho-; besl. med sanskr.
jabh-, jambh-, gripa med tänderna.
En avljudsform *gcmbh- föreliggersannol.
i sv. dial. him, tuppkam, o. i kimme
(se d. o.). — Skära alla över en kam,
motsv. i da. o. ty.; till skära i betyd,
'klippa'. — Kamgarn == da. = ty.
kamingarn, garn av kamull, som ut-
kammas.
kambrik, se under kammarduk.
kamel = fsv., da., från mlty. kamél,
av lat. camclus, av grek. kämélos, ett
österländskt ord, jfr hebr. gämäl osv.
Ett äldre germ. namn på kamelen är
fsv. ulvaldc = isl. ulfaldi, jfr got. ul-
bandus, fhty, olbanta osv., väl på ett
cl. annat sätt sammanhängande med
grek. eléphas (se elefant). Jfr kam-
lott.
kamelia, 1836: camellier plur., ett
namn givet av Linné (Camellia) efter
botanisten, jesuiten Camelli, som införde
växten från Japan = fra. camélia osv.
Jfr liknande ursprung för b ego ni a,
dahlia, fuch sia, hortensia, magno-
lia.
kameleont, 1675; Spegel 1685 -.camcelc-
on, av grek. khamailéön (genit. -ontos),
av khamdi, på jorden (även i karao-
mill; besl. med human o. -gum i
brudgum), o. léön, lejon ; alltså egentl.
jordlejon.
kamera, av lat. camera, valv; alltså
egentl. samma ord som kammare; se
d. o.
kameral, av lat. camerälis, avledn.
av camera (se föreg.), närmast i betyd,
'skatt- el. räntekammarc' o, d.
kamfer = fsv., da., motsv. ty. kampfer,
fra. camphre, mlat. camphora, nygrek.
kaphourd, sanskr. karpura-, arab. -pers.
käfur osv.; tolkat som ett malajiskt
ord, kdpur Bdrus, kalk från Barus (på
Sumatra), kamfer. — Därjämte, med
oursprungligt -/, kamfer t; jfr t. ex.
buffert, hävert, koffert, loggert,
robbert, skonert.
kamill, se kamomill.
kamin, 1808; enstaka 1647 i annan
anv. = da., ty. (redan i mhty.), av lat.
caminus, eldstad, härd, av grek. kdminos,
ugn, som av somliga sannol. med rätta
tolkats som besl. med kamera osv.;
enl. andra som hörande samman med
fslav. kamem, kamg, sten (se ham-
mare). — En avledn. föreligger i fra.
cheminée (eng. chimney), skorsten —
fhty. kemindta, rum med ugn.
kamlott, tyg av kamelhår, ä. sv.
oftast kamelotl (alternativt ännu Dalin
1850), fsv. kamelot (redan av 1283) =
isl. kamelet, ty. kamelott osv., av (f)fra.
camelot, avledn. av lat. camelus (se
kamel). — Andra, äldre former äro:
ä. nsv. skamclot Var. rer 1538 (från
mlty. schamlot, av ffra. chamelot) o.
kamlat (camblat m. m.), t. ex. 1548, o.
1640, jfr mhty. scham(b)ldt.
kammarduk, 1552: camcrduck, från
mlty. kamerdök, ty. kammertuch osv.,
jfr holl. kamerijksdock, till namnet på
den flandriska köpmansstaden Cambrai,
på västflamländska kallad Kamerijk
(lat Camaracum), vartill även eng. cam-
bric — ty. kambrik, sv. kambrik; jfr
Lucidor: Canibrays Dunk; alltså med
samma slags härledning som t. ex. kasch-
mir, kretonn, muslin.
kammare, fsv. kam(m)are, även om
del av skjutgevär, jämte kamar, varav
ä. nsv. o. nsv., nu poet., kammar =
isl. kamarr, avträde, hemlighus, da.
kammer, motsv. fsax., fhty. kamara (ty.
kaminer) osv., av lat. camara, camera,
valv (se kamera), av grek. kamara, valv,
välvt rum (enl. Solmsen, egentl. ett ka-
riskt ord), till ic. roten kam, betäcka,
o. alltså urbesl. med hamn, skepnad.
Med avs. på sv. kammarrätt jfr fsv.
kamar i liknande betyd. — Kammar-
herre, kam marj un ka re, från ty., an-
sluta sig till den forna anv. av ty. kam"
mer (o. fra. chambrc) om konungens el.
furstens boningsrum. — Jfr f. ö. kam-
kam om ill
295
kanapé
ra t, kamrer(are), kämnär, ävensom
kamin.
kamomill el. kamill, jfr fsv. komilla-
bloma (kamello-), motsv. da., ty. kamille,
eng. chamomile, av mlat. camomilla, av
grek. khamaimelon, av khamai, på jor-
den (även i kameleont), o. melon, äpple
(varav lat. mälum); alltså egentl. : jord-
äpple; på grund av växtens äppledoft.
1. kamp, häst, Kolmodin 1732 = no.
o. da. dial.; på ett el. annat sätt väl
sammanhängande med no. -da. gamp ds.;
i övrigt dunkelt trots framställda för-
klaringsförsök; jfr Falk-Torp s. 299,
Torp Etym. ordb. s. 257, Wigforss S.
Hall. folkm. s. 240.
2. kamp, strid, fsv. kamper, i slit
tvekamp = da. kamp, från mlty. kamp
= fhty., ty. kampf, ags. camp; väl, så-
som nästan allmänt antages, gammalt
lån från lat. campus, fält, slagfält (egentl.:
böjning, jfr grek. kämpe i denna betyd.;
jfr hamla), varifrån även fsax., mlty.
kamp, inhägnat fält = sv. dial. kamp,
slätt, t. ex. i Kampen vid Linköping;
ävensom fra. champ, stridsplats, tve-
kamp; jfr champinjon, kamp 2, kam-
panj. En biform med -mp- > -pp-
föreligger väl ikapp 2. Avledn.: kämpe,
kämpa, kämpe, jfr kampera. — För
lån talar den omständigheten, att ordet
jämförelsevis sent uppträder i germ.
språk. Om en gammal inhemsk be-
teckning för 'strid, tvekamp o. d.' se
c q vig.
kampanj, av fra. campagnc, fälttåg,
fält, av lat. campania, slätt, slättland
(jfr det etymologiskt identiska cham-
pagne), till campus, fält (se kamp
2).
kämpe, timotej, Phleum (i sbt pra-
tense), Linné; jfr no. kjempegras ds.;
dessutom, som namn på Plantago me-
dia: ä. nsv., sv. dial. kämpegräs (sv.
dial. kämpar in. m., om axen), no.
kjcempe, kampe(gras), da. smaakicmper.
Samtliga namnen höra till kamp o.
kämpe o. ha sin grund i tävlingslekar
med timotejaxen o. med grobladens
stänglar, varom se Lyttkens Sv. växtn.
s. 186 o. Pipping Sv. stud. s. 142 f.
Timotejaxen kallas vid dylika tillfällen
på sina håll även rivaler.
kampera = t}', kampieren, av fra.
camper, till camp, fältläger, av lat cam-
pus, fält (se kamp 2).
kamrat, 1633: cammarath, o. 1640:
camerart, Stiernhielm: camerad, 1656:
Irätkamrat osv. = da. kamerat, från
(äldre former av) lty., ty. kamerad, från
romanska spr. : fra. camarade = ital.
camerata m., kamrat, till lat. camara,
camcra = kammare; egentl.: personer
som bo i samma rum (jfr t. ex. spän.
camarada f., soldatlag); sedan om var
I o. en av dem särskilt; med samma be-
tydelseutveckling som i gesäll (jfr även
under fruntimmer).
kamrer(are), Bib. 1541: kamcrerarc,
\ kamarerare, skattmästare, räntmästarc,
! kammarherre, jfr mhty. kamercbre (ty.
kämmerer) osv., av senlat. camerärius,
avledn. av camera, varav kammare,
här i den gamla specialbetydelsen 'räkne-
el. skattkammare'. Jfr kämnär.
kana, sbst., i slå kana, 1678: slåär
kane, till sv. dial. kana, ett slags släde,
fsv. kani m., båt, ä. nsv. kan(a), nisl.
kani, litet träkar, da. kane, ett slags
släde, förr även: båt, motsv. mlty. kane,
båt, ty. kahn o. det ffra. lånordet canc
(vartill fra. canard, anka); i avljudsförh.
till isl. kéna f., båt; möjl. besl. med
kanna (se d. o.); f. ö. dunkelt. Fsv.
I kani, båt, är väl iånat från mit}'. Jfr
Falk WuS 4: 89. — Härtill i ä. sv. dial.
kana, vb, t. ex. 1745.
kanal = da., ty. = mlty. kanal, eng.
canal, ffra. chanel (eng. channel), ital.
canale, av lat. canälis, vattenränna, väl
avledn. av canna, rör, med -nn- till -n-
före huvudtonig stavelse, lån från grek.
känna, av österländskt ursprung. Jfr
kanel, ka ni k, kanon, k nas t er.
kanalje, Ekeblad 1652 : canalier plur.;
förr ofta neutr. i betyd, 'pack' t. ex.
Karl XII; jämte da. kanalje, från fra. ca-
naille, pack, skurk = ital. canaglia,
egentl.: skara av hundar, avledn. av lat.
canis, hund; jfr snilj. Med avs. på bi-
; formen kärna lje jfr da. karnalje, från
lty. karnalli.
kanapé, Nordenflycht 1746— 47 = ty.
kanapée, av fra. canapé, ett slags vil-
soffa = ital. conope, av grek. könöpeVon
myggnät kring säng, sedan : med dylikt
kanariefågel
296
kanna
nät försedd vilobädd, till könöps, mygga
(av dunkelt urspr.).
kanariefågel, 1674 = da. kanafiefugl,
trau ty. kanarienvogel ; jfr eng. canary;
efter fågelns hembygd Kanarieöarna.
kandelaber, Posttidn. 1791: antique
candelabrer, med samma form i Dagl.
Alleh. 1808 o. Stockh. Posten 1808 ==
ty. kandelaber, av fra. candélabre, av
lat. candeläbrum, avledn. av lat. can-
dela, vax- el. talgljus, varav fra. chan-
dcllc, ags. candel (eng. candle), till lat.
candére, glänsa, av en ie. rot med av-
lägg i sanskr., grek., alban. o. kelt. spr.
Jfr kandidat.
kandi(socker), jfr Hels. 1587 i sam-
mans, med socker- = da. kandis(sukker)>
från ty. kandis(zucker), jfr fra. (sucre)
candi osv., av arab. -persiskt ursprung.
kandidat = da., ty. osv., av lat. can-
didätus, vitklädd; den som sökte ett
ämbete uppträdde i det gamla Rom i
vita kläder, toga candida, till candidus,
vit, till candere, glänsa (se kandela-
ber). — Som examenstitel beteckar så-
lunda kandidat egentl. en person, som
ämnar avlägga en högre examen (licen-
tiatexamen). Denna gamla betydelse
framträder starkare vid de tyska univer-
siteten, där ordet (f. ö. utan officiell
karaktär) blott användes om studenter,
som stå i begrepp att undergå examen.
— I Sverige tidigt brukat i tilltal till
oexamincrade studenter, att döma av en
strof, citerad av Ihre i en disputation
från 1743, där det gycklas med sven-
skarnas benägenhet att höja titulatu-
rererna: ». . 'En Prost du nämn Pra?lat /
Student Herr Candidat . . .))
kanel = fsv., da., från mlty. kanel =
mhty. (ty. kanel), från fra. can(n)ellc,
dimin. till canne, rör, av lat. canna;
på grund av rörformen; se f. ö. kanal,
kanik, kanon.
kanfas, 1550-t.: canifass, 1564: canfas
= da., ty. kanefas, av fra. canevas, ital.
canavaccio, av mlat. canavacium, grovt
linne, avledn. av mlat. canava, hampa
(se d. o.).
[kangro, kångro, sv. dial., spindel,
se väva.]
kanin, R. Foss 1621: canijn = da.,
från mlty. kanin (jfr ty. kaninchen),
med a av obetonat o i mlty. dimin,
konincken (jfr karduan); av ffra. con-
(n)in, biform till connil (eng. comj); av
lat. cunicuhis, en diminutivbildning san-
nol. av ett iberiskt grundord; i alla hän-
delser är den pyreneiska halvön utgångs-
punkten för romarnes kännedom om
kaninen, liksom de fossila resterna av
djuret framför allt blivit funna i Spanien
o. Portugal. Schrader Reallex. ss. 70,
407 f.
kanik, fsv. kaniker = da. kannik,
yngre form för fsv. kanuniker osv. =
sen mhty. kanonike osv. (ty. kanoniker,
-us), av mlat. canonicus, medlem av
domkapitel, egentl.: som levde efter
vissa regler, till grek. kanon, regel, rät-
tesnöre, samling av de bibliska böcker
som anses innehålla regeln el. rättesnö-
ret för människans tro o. leverne, hel-
gonförteckning (se kanonisera), mått-
stock, rak stav el. käpp, rör, det senare
den urspr. betyd., besl. med grek. kanna,
rör, varom närmare de besl. kanal, ka-
nel, kanon, k nas t er. — Kvar i ortn.
Kanikebo, -bol, -lyckan (Lund),
-marken (Malmö), urspr. betecknande
åt domkapitels ledamöter anslagna hem-
man osv. — Jfr kanonisera.
kånka, kånka, knoga el. streta med
ngt tungt, i sv. dial. även: vackla, gå
långsamt, flacka, väl samma ord som ä.
nsv. kånka, guppa, t. ex. Dahlstierna,
Kolmodin m. fl.; jfr sv. dial. kangla,
kångla, kånka, vackla m. m. Med avs.
på växlingen av a o. å framför nk kunde
jämföras skänk o. stånka 2. Form-
växlingen beror dock förnämligast därpå
att ordet råkat inom sfären för de imi-
tativa ordskapelserna; snarast är det
helt enkelt självt ett sådant (jfr t. ex.
gunga, vagga). Ett annat, mycket
osäkert försök till förklaring se Tamm
Etym. ordb. s. 414. En osannolik möj-
lighet av sammanhang med el. lån från
finska kankata, gå långsamt, konkkia
m. m., gå vacklande, trögt, framställes
av Saxen Sv. lm. XI. 3: 135.
kanna = fsv., isl. = da. kände, fsax.,
fhty. kanna (ty. kanne), ags. canne (eng.
can); med biformen fhty. chanta (ty.
dial. kante); jfr fra. cannette; i de nord.
spr. möjl. lån från mlty. Enl. Liden
kannibal
297
kantra
Språkv. sällsk. i Upps. förh. 1891—94
s. 75 n. 5 ett inhemskt germanskt ord
o. besl. med isl. kani, litet träfat, osv.
(se kana); kanna utgår möjl. från ett
ie. *gandh-nä, o. fhty. chanta från ett
'gandhä; ett besläktat ord föreligger i
mir. gann, kanna o. d. — Känns tö-
pare = da. kandestober, egentl.: kann-
gjutare; i överförd betyd, från Holbergs
komedi 'Den politiske Kandestober' 1722
(på svenska 1729 av Lagerström: Den Po-
litiske Kannstöparen); vanligt på 1750-t.,
t. ex. Oelreich 1755, Gjörwell 1759
m. fl., då ännu alltid i förb. med poli-
tisk. Härtill kan n stöperi i betyd,
'kälkborgerligt politiskt prat', likaledes
o. 1750 o. sedan ytterst vanligt; däremot
synes vb. kannstöpa vara en rätt sen
ordskapelse (1840-t.).
kannibal, 1671: Cariber och Canibaler
(som folknamn), 1765 i allmännare be-
tyd. — da., ty. = fra. cannibale, eng.
cannibal, från span. canibal, ett annat
namn på de västindiska människoätande
karaiberna. — Jfr under (det dock ej
säkert hithörande) kam ib el.
kanon, mil., Stiernhielm Herc. = da.
= t}', kanone, eng. cannon, av fra. ca-
non, av ital. canone, förstoringsform till
lat. canna, rör ; se kan a 1, kane 1, kani k
o. följ. — I samma betyd, användes
åtm. under 1600-t. vanl. stycke; även
bössa m. m.
kanonisera = fsv. = ty. kanonisieren
osv., egentl. : upptaga i den katolska
kyrkans kanon, dvs. förteckning på hel-
gonen; se närmare kani k.
kanot, av fra. canot, jfr span. canoa,
eng. canoe, ett indianord.
kanske = y. fsv.; väl övers, av mlty.
mach schen ds. (se må o. ske), varav
fsv. maske = da. maaske o. fsv. maxan,
motsv. sv. dial. maxa, nästan.
kansler, fsv. kancela^r m. m. — fno.
kanccller osv., från mhty. kameler, kan-
zelatre, av senlat. cancellarius (eng. chan-
cellor osv.), avlcdn. av lat. cancelli, galler,
skrank, av ett skrank omgiven plats
(vartill även ty. kanzel, predikstol), di-
min. till cancer ds., som tolkats såsom
genom dissimilation uppkommet av car-
cer, skrank, inhägnad m. m.; alltså
egentl. om vissa ämbetsmän, som vid
el. inom ett skrank överbragte el. kun-
gjorde vissa meddelanden el. befall-
ningar.
kansli, t. ex. P. Svart Kr.: cancelly,
från mhty. kanzelie (ty. kanzlei), jfr
senlat. cancellaria, till föreg. ; egentl.
om själva ämbetsrummet o. sedan även
om de tjänstemän, som där arbetade.
I ä. nsv. även: kansleri (cancelerij), t. ex.
Bib. 1541.
kant, Wivallius 1634 = da., från
mlty. kant(e) (ty. kante) = eng. cant,
från fra. cant = ital., span. canto, som
brukar härledas från lat. canthns ==
grek. kanthös, hjulring av järn, o. f. ö.
motsvarar fslav. kqtu, hörn; av okänd
härkomst. Jfr kantin, kanton, kan-
tra. — Komma på kant med, från
da.; egentl.: sätta kanten emot; jfr holl.
(zich) kanten, sätta sig emot. — Vara
el. hålla sig på sin kant, samman-
ställt med fra. se tenir sur son quant-å-
soi, till uttr. quant å moi (osv.), vad
mig (osv.) beträffar.
kantarell, Linné: chantarell = fra.
chanterelle, dimin. till grek. kdnlharos,
kopp, dryckeskärl (egentl.: ett slags
tordyvel), av ovisst ursprung. Alltså
efter formen.
kantat = ty. kanlate, av ital. canlata,
egentl. substantivering av fem. till lat.
part. pf. pass. cantätus, till canläre,
sjunga ; jfr k a n t o r.
kantin, 1701 = ty. kantine, av fra.
cantine, i ty. o. fra. även: soldatkrog,
marketenteri, av ital. canlina, källare,
av ovisst ursprung; av somliga betrak-
tat som en avledn. av ital. canto, hörn
(se kant). Ordet synes äldst huvuds,
ha hört hemma i det militära spr.
kanton = ty., av fra. canton, av ital.
cantone, kanton, trakt, vrå, hörn, alltså
egentl.: landsända el. dyl., avledn. av
ital. canto, se kant.
kantor, jfr fsv. canto rkapa, korkåpa,
av mlat. canto r, kyrkosångare, i lat.:
sångare, till canere, sjunga (urbesl. med
hane, tupp). Jfr diskant.
kantra 1765, om skepp, o. 1770 (bildl.)
= da. kantre, från Lty. kantan, kantra,
ställa el. ställa sig på kant, välta; av-
ledn. av kant liksom även I ty., ty.
lcentern (da. kcentré). — Ordets enstaka
kantsju(k)
298
kapp
uppträdande o. 1700 i överförd anv.:
svänga om (i fråga om sinnesstämning
O. d.) står kanske ej i direkt samband
med dess användning i senare tid.
kantsju(k), Dahlberg Lefn. o. 1755:
'med canschueker smörgde (12 ryska
dragoner) vara syndiga kroppar på bara
lintyget', Tegnér i Halkan 1819: kanfschu
= ty. kantschu, med motsvarigheter i
slaviska spr. o. ungerska; egen ti. av tur-
kiskt ursprung.
kaos, av grek. khdos, bl. a.: den
tomma omätliga rymden, egentl.: gap,
avlägset besl. med khainein, gapa; se
f. ö. gom. Jfr den fornord. mytologi-
ens Ginnunga gap.
kap, (bergig) udde, 1756, Sahlstedtl773
— da., från ty. kap = eng. cape, av fra.
cap ~ ital. capo osv.; av lat. caput,
huvud, jfr huvud i samma betyd, i sv.
ortnamn, t. ex. Stenshuvud. Jfr chef,
d a k a p o.
1 . kapa, uppbringa fartyg, tillskansa
sig, 1796: kapa bort, om fartyg; 1833,
Dalin 1850: kapa bort i bildl. anv.;
1853: kapa åt sig; från ett ord motsv.
ofris. o. holl. kapen. Härtill sbst. kap,
t. ex. Kellgren, Bellman, äldst i förb.
fara cl. gå på kap o. 1715, jfr holl.
kaap i., kaperi. Sannol. egentl. ett fri-
siskt ord: till fris. kåpia, köpa, kap,
köp, byteshandel (se köpa), med unge-
lär samma betydelseutveckling som i
byta. Enl. andra egentl.: lura på, till
mholl. kapen osv., gapa, se sig omkring.
— Kap are = da. kaper, från holl.
kaper.
2. kapa el. (nu sällan) kappa, av-
hugga, om tåg o. d., Rosenfeldt 1698:
kappa, 1801 : kapa — da. kappc, från
lty., ty. kappen, i mholl. även: skära
sönder, möjl. av romansk härkomst; jfr
mlat. cappare, skära, span. capar, ka-
strera (se kap un) m. fl.
kapabel = ty., av fra. capable, av mlat.
capabilis, till lat. capere, fatta, taga; jfr
följ.
kapacitet, jfr fra. capacitc, av lat. ca-
pacitas (genit. -lätis), till capax, som
fattar, till capere, taga; jfr föreg.
kapell, fsv. kapel — da. kapel, från
mlty., ty. kapelle — fhty. kapella, av
mlat. capella, kort kappa, diminutivum
till capa, kappa, egentl. om det rum el.
den kyrkliga byggnad, där den helige
Martins kappa förvarades. Betyd, 'mu-
sikkapell' beror därpå, att kyrkosång-
arna ofta hade sina övningar i 'kapellet'.
Jfr kap lan. — Av helt annat ursprung
är den kemiska termen kapell, om ett
slags skål; till lat. cnpella, litet fat,
dimin. till cupa, tunna (urbesl. med
huv), o. påverkat av mlat. capella, lock
över en destillerkolv (till capa, kappa).
kapital, 1629: capital; tidigare (1622)
med lat. form på -e = da., ty., från fra.
capital, huvudsumma, grundfond (i mot-
sättning till räntorna), av mlat. capilale
n., till capitalis, huvud-, till caput (se
huvud, chef, da kap o, kap, kapitel,
kap son, kapten). Jfr att grek. ke-
phalé, huvud, o. två ord för 'huvud* i
babyloniskan brukas i samma bety-
delse. En översättning av capilale är
väl huvudstol (se d. o.).
kapitel = fsv., da., ty., av lat. capi-
liilum, huvudpunkt av en skrift, kapi-
tel, egentl.: litet huvud, dimin. till caput,
huvud (se föreg., kapitulera o. kapi-
tal). Om anledningen till den redan i
fsv. förekommande betyd, 'högtidlig sam-
mankomst, domkapitel' se under dom-
kapitel.
kapitulera = ty. kapitulicren, av fra.
capiluler, av mlat. capituläre, egentl.:
avhandla om huvudpunkterna i ett fö-
redrag o. d., till capitulum, huvudpunkt
= kapitel.
kapital = ty., av mhty. kapitel, av
lat. capitellum, egentl.: litet huvud, di-
min. till caput, huvud, o. alltså en
växelform till capitulum {= kapitel).
kaplan, fsv. kaplan, kapellan, kapell-
präst, hov- o. huspräst = isl. kapellan,
mhty. kap(p)el(l)dn (ty. kaplan, kapel-
lan), av mlat. capellänus, kapellpräst,
till kapell.
kapotthatt, 1851, till ka pott, hatt,
t. ex. 1811, fruntimmerskappa, Ceder-
borgh 1814, förr även om ett slags munde-
ringspersedel, av fra. capote, i samma
tre betyd., till cape, kapusjong; se kappa,
kåpa o. kapusjong.
1. kapp, överbyggnad å däck m. m.,
1801, från holl. kap = da., ty. kappc;
egentl. samma ord som kappa.
kapp
299
kapson
2. kapp, i uttr. i kapp el. kapp,
t. ex. springa (i) kapp osv., P. Erici
1582: dricka kapp, motsv. fsv. a kapp
(som kvarlever i nsv. i vissa trakter
förekommande på kapp), isl. kapp n.,
tävlingsstrid, plur. i kgpp, no. -da. i kap,
da. (o. no. -da.) om kap. Vanl. uppfat-
tat som en biform till kamp 2, med
assimilation av -mp- till -pp- såsom t. ex.
soppa o. svamp; jfr sv. dial. i kamp,
i kapp. Enl. Olson Från fil. fören. i
Lund 3: 11 f. dock möjl. av annat ur-
sprung o. besl. med kippa (möjl. av *kep-
pian). Jfr kapprak. — Härtill vb. kap-
pas = no. kappast, da. kappes, jfr sv.
dial. kampas; jämte, med i-omljud, sv.
dial. kappas == isl. keppa(st), no. kjeppast.
kappa = y. fsv. : kappa (i regel med
kapuschong), kapuschong == da. kappe.
från mlty. kappe ds. som i fsv. = fhty.
kappa (ty. kappe, huva), ags. cwppe,
kappa (eng. cap, kapuschong, huva,
mössa), lån från rom. spr. : mlat. cappa,
kappa, huvudbetäckning, möjl. äldst om
båda i förening = ital. cappa, kappa,
osv.; biform till cäpa (se kåpa); san-
nol. kortformer till ett av lat. caput,
huvud, bildat ord. Egentl. sålunda:
huvudbetäckning el. kappa försedd med
sådan; den nuv. be.tyd. i sv. uppkom,
sedan hättau skilts från kappan. Jfr
kapp 1, kapp lake o. kapuciner-
munk. — Bära kappan på båda
axlarna, t. ex. Dalins Arg. (draga),
motsv. i da. o. ty.: kappan bars förr i
regeln blott på vänstra skuldran; ge-
nom att hänga den över båda skyddade
man sig mot regn och blåst från båda
sidorna, dvs. var beredd på alla eventu-
aliteter. — Vända kappan efter vin-
den, t. ex. Dalins Arg. (efter vädret),
efter ty. den mantel nach dem winde
hängen. — Kappsäck, 1744, Lind
1749, övers, av likbetyd. ty. mantelsack,
jfr eng. eloakbag, fra. portemanteau.
Tegnér Ark. 5: 163. — I äldre tid i stäl-
let våtsäck, från mlty. wdlsak, till wäl,
kläder (= sv. våd; jfr väska). — Ett
liknande ord är mlty. knapsack, mat-
säcksväska o. d., varifrån ä. nsv. knapp-
sack, -säck, ränsel, varupåse, ä. da.
knapscek ds. o. eng. knapsack, ränsel,
till boll. knap, mat; jfr knapra.
kappas, se kapp 2.
kappe, i ä. nsv. (Var. rer. 1538 o.
inpå 1800-t.) även om dryckeskärl; un-
der 1500-t. som spannmålsmått i Fin-
land; fsv. kappe (cappi jern 1292, dock i
avskrift från 1603; kappi n., mått för
järn, se Sdw. Tillägg); f. ö. obekant i
germ. spr.; säkerl. lån från fin. kappa,
kappe, kappmått, stånka, trästop m. m.
Se Tamm-Saxén Sv. lm. XI. 3: 136 f.
kapplake, viss procent av vinst å
frakter, vilken tillkommer fartygsbefäl-
havaren, 1768: kaplaken (som best f.)
= da. kaplak, från mlty., boll. kapla-
ken, vars -en uppfattats som best. ar-
tikel, av kap(pe) (se kappa) o. laken
(lakan), urspr.: gåva av kappa el. hu-
vudbetäckning, jfr likbetyd. eng. hat-
money o. fra. chapeau (egentl.: hatt).
kapprak, t. ex. Linné 1745, Sahlstedt
1773, förr: kapprät, t. ex. Möller 1755,
fsv. kaprwter; väl till kapp 2, möjl.:
som ävlas el. strävar att hålla sig rak.
kappsläde, 1748, Sahlstedt 1773, väl
till kapp 2, alltså egentl.: kappkör-
ningssläde.
kaprifolium, nylat. bildning av caper,
bock (urbesl. med isl. ha fr osv., se bock
slutet), o. folinm, blad (se folio). Jfr
kapriol, kapris, kypert.
kapriol, Bröms Gyllenmärs, Spegel
1685 (caprcol), Rudbeek 1685: 'springa
en capriol', förr även cabriol, ytterst av
ital. capriola, till lat. caper, bock (se
k a p i f o 1 i u m) ; alltså egentl. : bocksprång;
jfr k a b riolett.
1. kapris, nyck, t. ex. M. Björnclou
1655, av fra. capricc = ital. capriccio,
väl till caper, bock (se kaprifolium);
alltså egentl.: uppförande likt en bock.
2. kapris, en krydda, B. Olai 1578:
cap(p)ris; Bellman: kapris, men Weste
1807: cdpris = da. kapers, ty. kaper
osv., av grek. käpporis, lånord av okänt
ursprung.
kapsel, t. ex. Linné 1744 (som bo-
tanisk term) — da., ty., av lat. cap sula,
dimin. till capsa, förvaringsställe (se
kassa).
kapson, Spegel 1685, motsv. da. /cap -
sun, genom tysk förmedling (lty. kap-
siin) till fra. cavecon, av ital. cavezzonc,
förstoringsform till cavezza, grimma, jfr
kap ten
300
karbas
lat. capitium, livstycke o. d., avledn. av
caput, huvud. Ty kappzaum beror på
omtydning.
kapten, y. fsv. kapiten (caputeyn,
kapiteyn), i ä. nsv. o. y. fsv. även ka-
pitenare, motsv. ä. da. capetein, lty.
holl. kaptein, ty. kapitän, av fra. capi-
tdinc, av mlat. capitaneus, befälhavare
för soldater (ffra. chevetain, varav eng.
chieflain, hövding), till caput, huvud;
alltså egentl. likbetydande med chef,
h öv d i ng, hö vi t sm an o. ty. hauptmann.
Under 1500-t. även i en allmännare
betyd, av 'huvudman, ledare' t. ex. hos
O. Petri om Kristus. Jfr det besl. ka-
dett. — Samma etymologiska grund-
betyd, har även sv. korp or al (se d. o.).
kapucin(ermunk) = ty. kapuziner,
av senlat. ca])iiciiius (fra. capucin, från
ital.), avledn. av capucium, caputium,
kapuschong (ital. capuccio, fra. capuce,
varav ty. kapuze; se karpus), avledn. av
mlat. cappa, capa (se kappa); jfr ka-
puschong; alltså egentl.: munk med
hätta el. kapuschong.
kapun = fsv.: kapun, snöping = da.,
från mlty. kapun = ty. kapaun, ags.
capun (eng. capon), från rom. spr.:
ital. cappotie, fra. chapon (capon i betyd,
pultron'), av lat. capo, capönis (cappo;
grek. kåpön, från lat.), sannol. till en
rot med betyd, 'skära (kastrera)'.
kapuschong, Dagl. Alleh. 1771 (i an-
nons: caprichon); 1774: capuchon; av
fra. capuchon, från ital., avledn . av sen-
lat, capucium, kapuschong; se kapu-
cin(ermunk) o. karpus.
kaputt, o. 1700: capul, = ty., i sv.
dial. även kaput, kaputt, från en fransk
spelterm capot i i7 est capot, han för-
lorar alla sticken, o. faire capot, göra
någon slam, väl med fra. capoter, kasta
omkull, till cap (se kap), ytterst av lat.
caput, huvud, alltså: ställa på huvudet.
kar = fsv.: kista, skrin, kärl, bägare,
kar = isl. ker (med /?-omljud), got.
kas, fsax. (bi)kar, mlty., fhty. kar, mhty.
binenkar (jfr ty. biencnkorb), av germ.
kazd-, vartill man fört fhty. kasto (ty.
kasten), kista (se kast 2); möjl. till
samma ie. rot ges, bära (tillsamman)
som kase o. kast 1, alltså: det som
man bär i (?). Jfr kärl.
kara, skrapa ihop, i sht dial. = nisl.,
no., besl. med nisl. kar n., smuts på ny-
född kalv m. m., fhty. ubarkara, smuts,
ävensom fhty. kerian, sopa (ty. kehren);
till en ie. rot. ger, vartill litau. zerti,
skrapa. — Härtill ä. nsv. glödkara 1640
= no. kara, skovel. — Jfr även kard-
borre.
karaff, Posttidn. 1791 = ty. karaffe,
eng. carafe osv., från fra. carafe = ital.
caraffa, från persiskan. — Härtill: ka-
raff in, 1709 = ty. karaffine, av fra.
carafine = ital. caraffma.
karaktär, hos Columbus Ordesk. i
betyd, 'bokstav'; ytterst av grek. kha-
raktér, det ingrävda, inskurna, inpräg-
lade, inristad figur, bokstav o. d., ut-
märkande kännetecken, karaktär, till
khardssein, inrista, inprägla (liksom t. ex.
kamptér, böjning, till kdmptö, böjer,
osv.).
karamell, Bellman Fredm. ép.: 'Vin
och Sviskon och Carameller', Weste
1807: caramell, tidigare blott enstaka,
ss. Rålamb 1690: caramelle = da., ty.
karamel, från fra. caramel, från span.
caramelo, av ovisst urspr. (möjl. sam-
mans, med ett ord motsv. lat. mel,
honung?).
karantän, 1687: quaraniaincn best.
f., av fra. quarantaine, avledn. av qua-
ranle (lat. quadraginta), fyrtio; alltså
egentl.: tid av 40 dagar, den förr (i
Venedig) vanliga karantänstiden.
karat, 1613: karadh, Stiernhiclm: ka-
rat, y. fsv. karat(h) P. Månsson — ty.,
av fra. carat = ital. carato, fportug.
quirale, av arab. qirät, i sin tur från
grek. kerdlion, den hornformigt böjda
frukten på johannisbrödet (keratéa), till
kéras (genit. kératos), horn (urbesl. med
hjort o. horn). Karat var viktenhe-
ten vid handel med ädelstenar o. guld,
liksom lodi fråga om silver (jfr lödig).
karavan, Lucidor 1672 = ty. karawane
osv., av fra. caravane, ital. caravana,
från persiskan.
karbas, Astcrophcrus 1609: karbaass, i
ä. nsv. även: karbass, carbatz, förr
också: läderpiska, motsv. ä. da. karbas{k),
da. krabask, från lty., ty. karbatsche;
även med skiftande former i romanska
o. slav. spr., från vilka senare ordet
karbid
301
karg
lånats till tyskan; urspr. från turkiskan.
Jfr det likaledes från slav. spr. lånade
p i s ka.
karbid, karbol, karbonad, karbonat,
till lat. carbo (genit. carbönis), kol;
karbonad från fra. o. ytterst från ital.;
jfr karbunkel.
karbin, C. Gyllenhielm o. 1640: car-
rabiner plur., Protok. från Åbo 1660:
karbin = ty. karabiner, ä. ty. karpiner,
av fra. carabinc ds., avledn. av carabin,
ryttare beväpnad med eldgevär; dunkelt.
karbunkel, elakartad böld, om utväxt
på näsor t. ex. 1810 = da., ty. osv.,
överförd anv. av karbunkel, körsbärs-
röd ädelsten, fsv. karbunkule = ty.
karfunkel (varav da. o. ä. nsv. =), om-
bildning efter funkeln, gnistra, av mhty.
karbunkel, av mlat. carb unciilus, glö-
dande kol, dimin. till lat. carbo, kol (se
karbid osv.).
karda, Spegel 1712, jämte hårda,
1593, Lex. Linc. 1640, Salberg 1696, lik-
som da. karde, karle från mlt}r. karde,
även : kardtistel = fht}r. karda, karta
(ty. karde), eng. card; från mlat. cardus
av lat. carduus, tistel (jfr fra. ehardon),
el. av biformen ital. carda: tistlar bru-
kades förr till kardor; lat. carduus är
f. ö. besl. med lat. cajrere, karda, kamma.
Jfr under tistel samt följ. — Formerna
karda o. karda representera resp. yngre
o. äldre lån från mlty.; formen med
är för tidigt uppvisad för att den skulle
kunna utgå från nlty. körde. — Härtill
vb. karda, t. ex. 1639 (-«-).
kardborre, Weste 1807 (jämte kar-),
äldre: karraborre, lappa, Var. rcr. 1538;
karreborre, ofta under 1600-t.; karbor;
karborre 1700-t. ; stundom även: kard-
tistel, jfr no. kareborre, kardtistel, da.
kardeborre, -bolle ds. De äldre formerna
bero möjl. på ombildning av el. utveck-
ling ur ett *kardhaborre (till föreg.) i
anslutning till kara, skrapa, krafsa, no.
kärra, skrapa; nsv. kardborre skulle
då ha uppkommit genom yngre anknyt-
ning till karda. — Formen med -</-
stadgade sig i litteraturspråket först un-
der senare hälften av 1800-t. — De germ.
orden för 'kardborre' beteckna f. ö. i
regel något som 'klibbar vid', såsom ags.
clife el. clife ? o. no. kleikja (se klibba),
lty. klise (se klifs slutet), ty. klette (se
klister), lty. klädde (se klätt slutet);
jfr sv. dial. klänkeborre, till klänka, besl.
med klänga.
kardemumma, Serenius, jfr B. Olai
1578: cardamomum, I. Erici 1642: car-
demomer, Lind 1749: kardimoma, fsv.
kardemoma m. m. = da. kardemomme,
mhty. kardemume o. mhty., ty. karda-
mom(e) osv., ytterst från grek. kardd-
mömon, av * kardam-amömon, av kär-
damon, ett slags krasse, Lepidium sativum
(vartill växtnamnet cardamine), ett ös-
terländskt ord, o. dmömon, en indisk
krydda.
kardinal, fsv. kardinal(e) = ty. osv.,
av mlat. cardinalis ds., substantivering
av lat. adj. cardinälis, förnämst, egentl.:
som rör el angår huvudpunkten, avledn.
av lat. cardo (genit. cardinis), huvud-
punkt, vändpunkt, dörrhake (vartill även
scharner); jfr sv. kardinalpunkt.
karduan, 1500-t. : kardeuaner, under
1600-t. ofta: cardewan, i ä. tid även:
cardoan, carduban, motsv. da., ty. kor-
duan, mit}-, kordewan osv. ; i sv. med
-a- för -o- sannol. från lty. (jfr kalas,
kamin); av frans, cordouan (vartill
cordonnier, skomakare), span. cordoban
osv., av mlat. corduanus, kommande från
Cordova (i Spanien). Jfr likartat ur-
sprung för mar ok än g.
kardus (för tobak), t. ex. Dalins Arg.,
Linné 1745 = da. (där även : kartusch),
från mlty. karduse (med oklart d), kar-
luse = ty. kardause; samma ord som
kartusch, se f. ö. d. o. — I militär
anv.: omhöljc för kanonkrut o. d. o.
1695 osv.
karet, stor, otymplig vagn m. m., t. ex.
Spegel 1685: careiler plur. — da. karel,
från ty. karrcie, jfr ry., pol. kareta, av-
ledn. till lat.-gall. carrus (se kärra); jfr
kaross, k a r r i o 1 .
karg", fsv. karijher, karg, snål = da.
karrig, från mlty. kar(i)ch = fhtv. ka-
rag, sorgsen, mhty. karc, listig, girig (ty.
karg, snål, arm), ags. cearig, sorgsen
(eng. charg, sparsam), avledn. av germ.
"karö-j sorg, omsorg, varom närmare un-
der kära. Betyd, 'sparsam' har utveck-
lats ur den av 'bekymrad, som har om-
sorg'.
kaiikal y r
302
karmosin
karikatyr, Leopold 1 7S8 : en outrerad
carricatnre, vanligt först o. 1800; av fra.
caricature, av i tal . caricatura, egentl.:
överlastande, till ital. caricare, belasta,
överdriva, av sonlat. =, (be)lasta, varav
tia. charger = sv. ch arge ra, som alltså
ar etymologiskt identiskt med sv. ka-
r i k e ra.
Karin, kvinnon., fsv. Karin(e), av
Kad(h)rin(é), av Katehna (se K åtar in a);
särskilt populärt genom sankt Karin (f
1381), den Heliga Birgittas dotter. Härav
även Karna. Jfr Kajsa.
karkas, Dagl. Alleh. 1771, av fra. car-
easse, av okänd härledning.
1. karl = fsv., jämte 3rngre kar, kall,
karl, man, gubbe, fri enskild man, bonde
= isl., även: gift man (vilken betyd,
även uppträder i sv. dial.), da. == fhty.
karal, man, äkta man, brudgum m. m.;
i avljudsförh. till mlty. kerle, fri man,
kraftig man (ty. kerf), ags. ceorl, fri man
av låg klass, äkta man (eng. churl, bonde,
tölp), m. m. Om fin. karilas, mycket
gammal man, hör hit, är ganska ovisst:
det kan vara en avledning av fin. kar i,
ruin, rest; se FUF 13: 378; är det där-
emot lånord från germ. spr., kan möjl.
i vara svarabhaktivokal (Wiklund Ark.
22: 79). — Grundbetyd, sannol.: gammal
man, besl. med grek. gérön, gubbe, sanskr.
j ärat i, åldras, nypers, zar o. arm. cer,
gubbe, till en rot ger, åldras, egentl.: mogna
(se kärna 2, korn). Jfr följ. o. käring.
— Genit. plur. av karl ingår i det van-
liga ortn. K a rleby (osv.), fsv. Karlaby;
av samma slag som t. ex. Rinkaby,
Svcnneby, Tägneby. Se förf. Ortn.
på -by s. 77. — Om uppkomsten av for-
men kar se litter. hos förf. Ark. 35: 200
f. — Om uttr. vara karl för sin hatt
se hatt.
2. Karl, mansn. = fsv., fno., da.,
fhty., ty. (m. m.), i fhty. även Karel,
latiniserat Carolus; med svag form: fsv.,
fno., fda., mhty. Karle; av föreg. Efter
Karl M arteli o. framför allt Karl den
store som appellativ i många spåk med
betyd, 'konung', t. ex. fslav. krali, litau.
karälius, ngrek. kråles, ung. kiräly. —
Härtill smeknamnsformen Kalle (jfr
Karle ovan) som Pä lie till Pär. —
Mansn. Karl ingår i en del mera be-
kanta ortnamn, t. ex. Karlberg, givet
av o. uppkallat efter riksamiralen Karl
Karlsson Gyllenhielm ; K a rlsh a m n, stad
1664, efter Karl XI; Karlskoga, efter
Karl IX; Karlskrona, stad 1680, efter
Karl XI o. Landskrona; Karlstad,
1584 (förut Tingvalla), efter Karl IX.
Karlavagnen, Stora Björnen, ä. nsv.
även karle-, karl-, O. Petri Kr., y. fsv.
karlawagnen; jfr sv. dial. karsvagnen
= da. karlsvognen (ags. carles wwn, väl
från nord.); senare omt3rtt efter Karl
den store, jfr Stiernhielm: then stoore
Carels wagn, meng. Cberlemaynes-wayne.
Felaktigt tolkat såsom innehållande isl.
karl som binamn på Oden, jfr mholl.
Woenswagben (till Woen, Oden). I stäl-
let sammansatt med appellativet karl i
motsats till isl. kvennavagn, om Lilla
Björnen. Beteckningen 'vagn' för Stora
Björnen — syftande på stjärnbildens
form — är allmänt spridd, jfr t. ex.
isl. vagn, ty. wagen, grek. dmaxa Ho-
merus, lat. plaustrnm, fra. chariot osv.
karled, nedersta delen på hästens
ben, I. Erici 1642; dunkelt.
karm, Lex. Linc. 1640: ram; på släde
t. ex. 1757; förr (liksom i ä. da.) även:
täckt vagn, t. ex. Bröms Gyllenmärs
visb. o. i historisk framställning; sv.
dial. bl. a.: vagnskorg, r}rggstöd av
flätverk = isl. karmr, bröstvärn, da..
karm, karm; möjl. med H. Petersson
IF 23: 384 f. egentl.: flätverk, till ie
roten ger, vrida, fläta, med utvidgningen
gers i grek. gérron, flätad vagnskorg
m. m. o. möjl. även sv. dial. karse, korg
av vidjor m. m. (Liden Stud. s. 1 f.);
jfr kärr o. under kasse.
karmin, Möller 1755 = da., ty. =
eng. carmine, fra., span. carmin, sam-
manhängande med karmosin o. kanske
ombildat av detta under inflytande av
lat. minium, mönja. — I sammans. 1707.
karmosin, o. 1550: carmesin, carmasijn
= da. (även -e-) = ty. karmesin, fra.
cramoisin (eng. crimson, fra. eramoisi),
ital. carmesino, från ett arabiskt ord,
som anses återgå på sanskr. krmija-,
uppkommen av maskar, till krmi-, mask,
o. ./a/j-, alstra; jfr fra. vermeil, skarla-
kansröd, av lat. vermiculus, liten mask
(se orm). Av det hithörande arabiska
Karna
303
karriär
namnet på den sköldlus, som alstrar
karmosinfärgen, kommer ytterst ty.,
eng. hennes, fra. kermes, karmosin ; från
dess latinska namn coccus ilicis (till
ilex, järnek) utgår fra. cochenille.
Karna, kvinnon., i dial. även Karna,
av Katarina; se Karin.
karneol, B. Olai 1578: carneol o. cor-
neol, förr även: corniol (k-) = da., ty.,
från fra. carnéol = ital. corniola, även:
kornellbuske, mlat. carniola, till lat.
corneolns, hornartad, avledn. av cornn,
horn (se d. o.). Formen med -a- för
-o- beror väl på anslutning till caro
(genit. carnis), kött; på grund av färgen.
karneval, E. Dahlberg o. 1660: car-
navaln best. f. (om Venedig) = da., ty.,
= fra. carnaval, av ital. carnevale, fet-
tisdag, osv.; av ital. carne vale, dvs.
kött farväl, syftande på att man då av-
stod från köttmat; egentl. dock en folk-
etymologisk omtydning, enl. somliga av
carrus navälis, skeppsvagn, betecknande
skepp på hjul, som användes vid festliga
upptåg, eller av mlat. carneleväle, av-
lägsnande av köttet (till lat. caro, genit.
carnis, kött, o. en avledn. av leväre,
befria, borttaga), jfr ital. carnelasciare
(lat. carnem laxäre), carnescialare, fira
fastan, egentl.: släppa köttet löst.
karnibel, karnobel, vulg. o. skämts.:
gynnare, i dial. även: karniffel, karnoffel,
karnyffel, slyngel o. d.; egentl. om knek-
ten i det förr brukliga kortspelet kar-
niffel el. st}'i*volt = da. karniffel, ty.
karnoffel, karniiffel (se under det sannol.
dock ej hithörande hed er sk ny ffel).
I sv. påverkat av det likbetyd, karibel.
— Enl. Noreen V. spr. 2: 393 vore emel-
lertid karnibel en ombildning (väl ge-
nom inflytande av kannibal) av karibel,
som utgår från span. caribal (yngre ca-
nibal), karib (folkslagsnamn; jfr kan n i-
bal). Men de vida spridda o. mycket all-
männa formerna på kam- kunna icke
gärna tänkas vara ombildade av det mera
sällsynta karibel (Almqvist 1838, C. A.
Hagberg, Fr. Hedberg osv.).
karnis, listverk (S), Peringskiöld 1710:
karnilz, från ty. karnies, av fra. corniche,
ital. cornice, av grek. korönis, liten krans,
snirkel (se krona), kanske även för-
växlat med lat. cornix, kråka. Ety-
mologiskt sålunda identiskt med kor-
nisch.
Karolina, kvinnon. = t}-. Karoline,
fem. till mlat. Carolus (se Karl). För-
kortat: Lina. Af Carolns är även mynt-
namnet karolin avlett (1684); liksom
också den likalydande beteckningen för
Karl XH:s krigare, t. ex. o. 1750.
karolina (biljardterm), 1810, från ty.
karoline, väl ombildat av ett carambo-
line, till fra. carambole (= eng.), dels
om ett slags röd biljardboll, dels om
själva spelet, av span. carambola, av
ovisst urspr. (jfr sv. biljardtermerna
karambol, k ara mbolage).
kaross, 1645 = da. karosse, från ty.
=, av fra. carosse jämte carroche (varav
ä. eng. car(r)oche) = ital. carrozza, för-
storingsform till ital. carro, av lat. gall.
carnis, kärra (se d. o.). Jfr karusell.
karott, Posttidn. 1791: Fat, Talrikar,
Carotter, Lindfors 1815, ett blott svenskt
ord, erinrande om det i helt annan
betyd, uppträdande fra. carotte, morot
(= sv, karott), av lat. carota ds.
Dunkelt.
karp, Var. rer. 1538, från lty. karp(en)
= fhty. karpfo (ty. karpfen), motsv.
senlat. carpa, karp (500-t., Donau), o.
f. ö. en mängd bildningar på karp- i
rom., slavo-balt. o. kelt. spr., en sprid-
ning, som säkerl. sammanhänger med
fiskdieten under den katolska fastan.
Fisken o. dess namn har sannol. utgått
från Sydeuropa; f. ö. dunkelt (man
har rent av antagit förindoeur. ur-
sprung).
karpus, mössa med flikar, 1635, motsv.
no. karpusa, nisl. karpus, da. kabuds,
från holl. karpoe(t)s, kapoets; med se-
kundärt r från ty. kapuze, från ital.
capuccio, kapuschong, hätta; se närmare
k a i) u c i n(e r m u n k), ka p u s c h o n g.
karriol, o. 1700 = da. kar(r)iol, ty.
kar(r)iole, av fra. carriole = ital. car-
riuola, från mlat. carriola, carriolus,
dimin. till lat.-gall. carrus; se kärra o.
jfr följ. o. karet, k nr oss.
karriär, om levnadsbanor (särsk. med
hans. till befordringar o. d.) o. 1750,
från fra. carricrc, från mlat. carraria,
körväg, till lat.-gall. carrus; so kärra.
— '(Köra , fun) karriär' o. d, uttrycktes
karsk
304
kas(e)
o. 1700. åtminstone av karolinerna, re-
gelbundet med c(o)ur(i)e(r) (se kurir).
karsk, fsv. karskcr, rask, kry, munter
isl. karskr (kerskr), da. karsk, mlty.,
mhty. karsch; till ie. roten ger i grek.
egeirö, väcker, sanskr. jägarli, vakna,
vara livlig (bildat som t. ex. besk till
bita). Jfr kask 2.
Karsten, mansn., egentl. It}', biform
till Kristian, av lat. christiänus, kri-
sten.
kart, omogen frukt, fsv. -karter i bir-
kekarter, grov björknäver, ekekarter, ek-
bark, i den nsv. betyd, från 1630-t. =
da. ; i sv. dial. även 'grov ytterbark' o.
'liten sten' o. i no. bl. a. 'knöl på trä';
jfr ä. nsv. karta, bekläda med grov bark;
besl. med no. kort, knöl på trä, omo-
gen frukt', kanske jämte isl. tilln. kortr
egentl. //-stam liksom bark, katt (E. H.
Lind Ark 36: 318); möjl. egentl. 'något
ojämnt, hopskrumpet', jfr no. dial. kärra
o. sv. dial. korra sej, skrumpna; dock
osäkert; jfr körtel. — Härtill: kart-
nagel, fsv. karlnaghl el. kartanaghl =
isl. karlnagl.
karta, under 1600-t. i olika betyd.,
jfr t. ex. 1563: ketrter (äldre lån), motsv.
ty. karte, fra. carle, från lat. charla, grek.
khdrtes, pap}rrusblad, skrift, sannol.
egyptiskt ord. Biform: kort (se d. o.);
jfr även cert. — Komma på över-
blivna kartan, ej längre ba utsikt att
bli gift (om ungmor), egentl. ett postalt
uttryck; jfr 1799: 'desse . . bref (ba)
blifvit liggande på Påst Contoiret, och
icke en gång utförde på öfverblefna
cbartan' (dvs. på förteckningen över
obeställbara brev?).
kartesch, ett slags med skrot fylld
projektil, Ekeblad 1659: 'styckon (dvs.
kanoner), som de med kartetzer hade
laddat', från ty. kartälsche, snarast av
ital. cartaccia, grovt papper, makulatur;
el. enl. andra av det likabetyd, cartoccia,
som i alla händelser givit ä. ty. kar*
lutsche, kartesch (etymol. — kar tusch);
båda avledn. av lat. charta, papper; se
karta, kardus.
kartusch, patronväska, 1758: car-
toucher plur., från ty. kartutsche, fra.
cartouche, av ital. cartoccio, patron,
strut, cartoccia, grovt papper, avledn.
av lat. charta (motsv. en latinsk avled-
ning -uculiis). Biform: kardus (se d. o.
o. jfr kartesch).
karusell, på 16- o. 1700-t. ridupptåg
med historiska el. mytologiska ämnen
= da. karusel, av fra. carrousel = ital.
carosetta, väl till kaross o. ytterst lat-
gall. carrus, kärra (se d. o. o. jfr ka rriol).
karva, 1664 = no. karva, da. kärve;
väl från lty. karven, medan fsv. kwrva
utgår från mlty. kerven = ty. kerben,
ags. ceorfan (eng. carve), urbesl. med
grek. gräphein, riva, inrista, skriva; jfr
under det dock ej säkert hithörande
kärve ävensom under krabba. Ordet
kan dock vara inhemskt. — Hit hör
även karvstock, motsv. mlty. kerve-
siock, ett stycke trä, på vilket fördes
räkenskaper medelst skåror el. hack, i
Skåne även kallade knåvlingar (se k nä-
ve 1); jfr isl. skor, egentl.: skåra, antal
av 400, sv. accis, skatt, av mlat. accisa,
avskuren del, osv.
karv(e), kummin, ett dialektord =
no. karvi, från mlty. karwe = mhty.
karbe, kärve (ty. karbe, karbei); från fra.,
ital., span. carvi, av arab. (al)karavija
(varav span. alearavea >> eng. car(r)a-
way); egentl. benämning på den inhem-
ska europ. arten; upptaget i den veten-
skapliga nomenklaturen som Carum
carvi. Släktnamnet Carum återgår på
lat. careum, grek. kdron (enl. Plinius
efter landsnamnet Karien, lat. Caria).
Jfr under k u m m i n.
kasckmir el. kasimir, Sandelius Norrk.
minne 1798: '4 alnar Casimir' = ty. (i
båda formerna), fra. cachemire, egentl.:
tyg från den indiska staten Kashmir
(sanskr. Käcmlras); jfr t. ex. de på lik-
artat sätt uppkomna benämningarna
kambrik, kretonn, muslin.
kas(e) i vårdkas(e), t. ex. O. Rud-
beck Atl. : case — isl. kps, hop, hög, no.
A-os, kas ds., da. kase, jfr finska lånordet
kasa, kaso, hop, hög, till ie. roten ges i
lat. gero (av "gesö), bär tillsammans,
hopar, congerics, hög, agger (av *ad-ges-),
jordvall, osv.; jfr gest, kast 3, kasta,
ävensom kar. — Enl. Noreen V. spr.
3: 162 n. 3 uppträder ordet i fsv. under
formen kasi i ett av andra forskare
annorlunda tolkat ordspråk.
kasematt
305
kastanj (e)
kasematt, befästn.-k., ett slags hål-
byggnad avsedd till skydd, C. Gyllen-
hielm o. 1640; 1710: cachematters, även
sjöv. : ett bepansrat täckt rum för ka-
non(er) — da. kasemat, ytterst av ital.
casamatta, av casa, hus (se kasern o.
kasino), o. enl. somliga måtto, matt,
blind (se matt 1), alltså egentl. : blind,
osynlig befästning, det senare dock gan-
ska osäkert.
kasern, 1710: cassern, från ty. kaserne
el. fra. caserne = ital. o. span. caserna,
till casa, hus; jfr följ. o. kasematt.
kasino, hus för sällskapligt umgänge,
i sv., t. ex. 1846, nästan blott om uti.
förh. = ty., av ital. casino, till casa,
hus (se föreg.). Samma ord är den li-
kalydande beteckningen för ett kortspel;
i sv. åtminstone på 1840-t.; enl. uppift
från ett spelhus (casino) i Florens. Två
av de i detta spel använda förnämligare
korten hette stor-cas(s)ino o. lill-cas(s)ino,
vartill numera kortnamnen storkajsa
o. Ii lik aj sa.
1. kask, 1770-t. (casque), från fra.
casquc, hjälm ; av span. casco, skärva,
huvud, hjälm, av cascar, sönderbryta
(lat. * quassicare, till quassere). Jfr ka-
skett.
2. kask, blandning av kaffe o. bränn-
vin, Onkel Adam 1862: 'kask' eller Ud-
devalla (yttrat av en vandrande gesäll);
allmänt i mellersta o. norra Sv.; motsv.
no. karsk, kask ds.; möjl. från lty., jfr
sydty. dial. chärsch, stark, rivande (om
dryck) o. ein chärsches, snaps; till karsch
(= karsk). — Härtill vb. k as k a, 1890-t.
kaskad, Spegel 1685, från fra. cascade,
av ital. cascata, vattenfall, till ital. cas-
care, falla, av vlat. *casicare, till stam-
men cas- (jfr sv. kasus) i lat. cadcre.
kaskelott cl. -ot, en valfisk, 1796 (-«-),
hos Regnér 1803 med den fra. formen
cachelot = da. kaskelot, av fra. cache-
lot, cachalot, av span. cachalote, stun-
dom tolkat som avledn. av span. cacho,
(djur)unge (av lat. catulus; se katt).
kaskett, 1671: casket i betyd.: hjälm,
stålhatt, f. ö. namn även på civil huvud-
bonad under 1700- o. början av 1800-t.,
jfr uttr. »yr i kasketten», från fra. cas-
queltc, dimin. till casque; se kask 1.
Kasper, mansn., från ty. (jfr även
Hellquist, Etym ologisk ordbok.
Kaspar), av mlat. Casparus, en av de
tre vise männen från Österlanden. Av
stjärngossarna, som sjöngo vid tretton-
helgen, kallades i Tyskland den som
förde ordet för 'svarte Kasper', varur ut-
vecklat sig bl. a. betydelsen 'lustigkurre',
i Wien upptagen som motsvarighet till
den tyska komiska teaterfiguren Hans-
wurst; ännu kvarlevandei Kasperteatern.
kassa, 1697: casse, från ty. kasse, från
ital. cassa, av lat. capsa, förvaringsställe
(se kapsel).
kasse, P. Brahe Oec. 1585 = fno.
kass(e), sannol. slaviskt lånord, jfr fslav.
kosii, korg. Fsv. katse ds. beror väl på
inverkan från finska katsi (— kat sa);
se Sdw. o. Saxen Sv. lm. XI. 3: 141.
Sv. dial. karse (= fsv. Cod. Ups. C 20)
är möjl. ett annat, inhemskt ord (se
karm o. kärr). Jfr Liden Stud. s. 8
o. (delvis annorlunda) Torp Etym. ordb.
under kass.
kassera, 1632, från ty. kassieren, från
fra. casser = ital. cassare, till lat. cassus,
tom, värdelös.
1. kast, vedkast, fsv. kaster, hög (av
lik), jämte t. ex. vipa-kaster, vedkast =
isl. kgstr, da. vedkost, av germ. *kastu-, av
samma stam som kasta (se d. o.).
2. kast, boktr., t. ex. Weste 1807,
från ty. kasten, låda, av fhty. kaste, ett
speciellt tyskt ord, av oviss härledning
(jfr kar).
3. kast, stånd, klass, Geijer 1819, Agardh
(ännu ej hos Westc 1807), från ty. kaste
el. fra. caste = span., portug. casta, ren,
oblandad ras, portugisisk beteckning på
vissa klasser i Indien, till lat. caslus,
ren.
kasta = fsv., isl. = da. kaste (eng.
cast från nord.); av samma stam som
kast (i vedkast), med /-utvidgning av
stammen i kas(e), vårdkas; se d. o. —
Härtill vbalsbst. kast, bl. a. i uttr. stå
sitt kast, egentl. med syftning på tär*
ningskast o. d., jfr 1665: 'stånde . . sitt
kast och Hassard'.
kastanj (e), B. Olai 1578: castanier
plur. ; från ty. kaslanic, från ital. ca-
slagna (vartill bl. a. eng. cheslnut), av
lat. caslanea, grek. kastanéa, knappast
av stadsnamnet Kastana i Pontus, kan-
ske i st. armen, kaskeni. — Härav: ka-
20
kastell
306
kat(e)kes
stanjett(er), ytterst från spän. casta-
fieias, efter den kastanjelika formen. —
Krafsa kastanjerna nr elden åt
någon, motsv. nttr. i da., ty., fra., ital.
nu. ti.; efter den gamla fabeln om apan,
som narrade katten att krafsa kastanjer
nr elden.
kastell, fsv. kastel (-cd, best. f.: -elit
o. -éllit), jämte kastelie o. kaslale, ka-
stell, borg, by = mlty. kastél, upphöj-
ning på akterstäven av ett skepp, fhty.
kastel, kastell (ty. kaslcll), av lat. ca-
stellum, dimin. till castrum, med vall o.
gravar omgivet läger (varav ags. ccaster,
res ler, stad, borg; kvar i ortn., t. ex.
Manchester).
kastor, bäverhår särsk. till förfärdi-
gande av hattar, även dylik hatt, 1640,
= ty., av grek. kdstör, bäver, egentl.
överförd anv. av gudanamnet Kdstör,
vilken åkallades vid vissa livmoders-
sjukdomar, för vilka bävergällen begag-
nades som läkemedel. — Namnet Kds-
tör, en av de s. k. dioskurerna (Zevssö-
nerna), betyder sannol. med Kretschmer
'den lysande' (till grek. kad-, i part
kekadmenos, pf. kékasmai osv., vartill väl
även Kddmos), liksom namnet på hans
broder Polg-devkes 'den mycket lysande'
(genom dissimilation av *Polg-lévkes;
se ljus); motsv. lat. Castor o. Pollux,
i sv. i överförd anv. ofta om två oskilj-
aktiga vänner.
kastrera, om skrifter o. d. 1660; i
betyd, 'snöpa' A. J. Retzius 1802 = ty.
kastrieren, av ital. castrare, av lat. cast-
rare, egentl. : avskära, beskära, om vars
härledning, utom litteraturen hos Walde,
se Brugmann IF 28: 371.
kastrull, Rålamb 1690: casseroln, best.
f., 1709: kastrull, cast(e)rol, med -o-
stundom in på 1800-t. (väl då dialek-
tiskt), motsv. da. kasserol(l)e, holl. kast-
rol, ty. kasserolle, från fra. casserolle,
dimin. till fra. casse, metallgryta = ital.
cazza, degel, väl av lat. cattia (glossa),
murslev. — Den svenska formen med
har möjl. uppkommit oberoende av
den holländska; med inskott av t mel-
lan s o. r som i hustru.
kasus, av lat. cäsus, fall, till caderc,
falla (jfr chans).
katafalk, Lidner 1782 == ty. = fra.
catafalque, lån från ital. catafalco, ställ-
ning, katafalk, schavott = ffra. chafaut
(= schavott), jfr med pref. e- ffra.
escadafaut (> fra. échafaud); väl av
vulg.-lat. * catafalicum, till pref. cata-
(av grek. kata-, ned m. m.) o. lat. fala,
bl. a. hög ställning el. upphöjning av
bräder på cirkus (av ovisst ursprung).
katakomb = ty. katakombe, av fra.
catacombe, ital. catacomba, av okänt
ursprung.
katalog, Ekeblad 1653: cathaloge eller
matrikel — ty. katalog, av grek. katd-
logos, egentl.: uppteckning, uppräkning,
till kalalégein, uppteckna, berätta, ut-
plocka, av kata- o. legein, berätta, samla
m. m. (jfr biolog, logik).
Katarina, kvinnon., av grek.-lat. Ca-
tharina, egentl.: den rena, till grek. ka-
tharös, ren, obefläckad (vartill även kät-
tare), av oviss härledning. Härtill:
Kata, i dialekterna även Kåta, Karin (se
d. o.), Kajsa 1 (se d. o.), ävensom det
från eng. lånade kortnamnet Ketty.
Jfr även Kajsa 2 o. katrinplommon.
katarr, B. Olai 1578: chatarrus = ty.
katarrh osv., från grek. kaldrrous, egentl. :
nedftytande, till katarrein, flyta ned
(urbesl. med ström).
katastrof, 1660: calastrophe; o. 1629
rimmande med see = fra. calastrophe
osv., ytterst av grek. katastrophc, egentl. :
vändning, vändpunkt, särsk. i ett drama,
av kata, ned, om, o. strophc, vändning;
se apostrof o. strof.
katedral, motsv. fra. cathedrale osv.,
egentl. = lat. ecclesia cathedrälis, till
cathedra, biskopsstol, från grek.kathcdra,
bl. a.: stol, bänk (= sv. kateder), av
kata, ned, o. (h)édra, säte, stol (motsv.
sv. säter, ortn. Säter), se schäs. —
Katedral är alltså egentl. : biskopskyrka ;
urspr.ej likbetydandemed dom(ky rka),
se d. o.
kategori, Schroderus 1635: Aristotelis
Cathegorier = ty. kategoric osv., av grek.
kategoria, egenskap, predikat, anklagelse,
av kata, mot, o. agorevein, tala (till
agorå, församling, torg, till agcirö, sam-
lar).
kat(e)kes, t. ex. 1669: 'Catechescns
enfaldige förklaring'; från grek. katc-
khesis, förkunnande, undervisning, av
katig
307
kavat
katekhein, förkunna, undervisa. Äldre
vanl. : catechismus, 1530.
katig, ä. nsv. även katug t. ex. Schro-
derus 1620, sv. dial. katig-, -ug, -un,
även; svårhanterlig, kinkig; dunkelt;
möjl. besl. med no. kata, sträva att
hålla jämna steg med, katc liten gosse.
Lind 1749 o. sv. dial. ha även kartig
ds., som hör till karta, sträva, t. ex.
Bjursås, Dalarna (där även 'katig —
katu, katiigän förekommer).
katrinplommon, 1759: Catrin- Plom-
mon, C. Bonde 1771: Caterine Plommon,
efter ty. Catharinenpflaume, fra. prunes
de St Catherine; att döma av den franska
formen efter den heliga Katarina.
katsa el. katse, fsv. katiza, -e, från
fin. katitza, i sin tur från ryskan. Saxen
Sv. lm. XI. 3: 141. Förhållandet till
likbetyd. da. ketser o. mlty. kesser, ty.
kescher ävensom ä. da. kedsel, ty. dial.
kessel är oklart; kanske äro de senare
obesl. o. höra till eng. catcher ds., till
catch, fånga (såvida ej det eng. ordet
är en ombildning i anslutning till detta
verb).
katt, fsv. katter = isl. kotlr, da. kal,
av germ. f katta- m., varav lapska lån-
ordet kattu-, gatto; motsv. vgerm. *kat-
tön, f. : mlty. katte, fhty. kazza (ty.
katze), ags. catte (eng. cat); jfr ss. be-
teckningar för honkatten: fsv. katta,
sv. dial. katta, isl. ketta o. för hankat-
ten: mlty. kater, fhty. kataro (ty. kater).
Gammalt lånord, jfr senlat. cattus (ital.
gallo, fra. ehat), vulg.-lat. även catus,
o. senlat. calta, äldst 'mård' el. dyl.;
även i kelt., slavo-balt., fin.-ugr., tur-
kiskan o. arabiskan; jfr kaskelott.
Dunkel förhistoria: man har förmodat
keltiskt, germanskt el. latinskt urspr. ;
enl. somliga besl. med lat. catulus, djur-
unge; senast enl. B rondal Substrater <>g
laan s. 175 f. till lat. catus, klok, listig.
— Osa katt, ana oråd m. m., t. ex.
1842, väl urspr. nud syftning på hunden,
som vädrar katt, under påverkan av
uttr. ss. osa bränt horn Giöta Kampa-
visa, m. fl. Jfr A. Munthe Spr. o. st.
3: 147 f. — Ta mig katten osv. i eder
bl. a. på grund av att katten på sina håll
ansetts stå i förbindelse med mörkrets
makter. Se utförligt Å. Munthe Stud.
i mod. språkvetenskap II. — Kattost,
malva, fsv. kattosler = da. katost, motsv.
ty. kalzenkäse, jfr eng. dial. cheese-cake,
möjl. på grund av fruktens likhet med
ett oststycke; jfr dock ags. eol(t)uc,
malva.
Kattegat, till katt o. lty. gatt, bl. a.:
smal passage (se gatt).
kattun, Lind 1749; jfr Lucidor: cot-
lon; förr även kartan ; från ty. kattun,
från fra. coton (varav eng. cottoii) =
ital. cotone, egentl. arabiskt ord. — En
folketymologisk ombildning härav före-
i ligger möjl. i det isl. tygnamnet guÖvefr
\ = fsax. godoivebbi, fhty. gotaweppi, ags.
godwebb; sedan: altarkläde, tempelför-
| hänge o. d. Falk Awn. Kleiderk. s. 65.
kav, förstärkningsord i kav slut 1831,
omöjligt 1842, lugnt osv. = no., da.;
egentl. samma ord som fsv. kaf, havs-
djup, jfr ä. nsv. segla i kaf 1685 osv.,
biform till kvav i gå i kvav; jfr isl.
kafhladinn, lastad med fara att sjunka,
men östsv. dial. kuavlastad (se kava,
kväva); jfr stup, stört. Uttryckets
ursprung belyses av t. ex. Columbus:
j 'Som vattendroppan kaaf i svalgets af-
grund stupar' (o. 1675?) el. kav stiltje
E. Carlén 1816. Jfr kavat.
kava, arbeta med händer o. fötter,
särsk. för att hålla sig över vattnet, C.
A. Ehrensvärd 1791 === no. kava, ä. da.
kave ds., isl. kafa, dyka, simma under
vatten. Grundbetyd, är 'dyka', se när-
mare kväva. Formen utan v beror på
ljudlagsenligt bortfall i vissa former av
kväva.
kavaj, 1843: kawaj (inom citations-
tecken), Dalin 1850: ett slags sjömans-
kappa = da. kavai, ulster, från boll.
kabaai; möjl. från polska kabat, tröja.
kavaljer, i ä. nsv. även cavaleer Wi-
vallius, jfr lty. kanaler O da. kaualer),
fra. cavalier, av ital. cavaliere, till lat.
caballus, häst (möjl. egentl. slaviskt
ord); alltså urspr.: ryttare. Stammen
i det inhemska fra. chevalier uppträder
i i sv. ch e va 1 er e sk.
kavalleri, .1. Baner 1629, jfr ty. ka-
| vallcrie, fra. eanallerie, ital. cavalleria,
I till lat. caballus, häst (se kavaljer).
kavat, i litteraturen först vid 1700-
talets slut; jfr Leopold 1795: 'ehuru
kaviar
308
kela
caval det än kunde synas', i brev (Sami.
skr. h. 6 s. 280, Sv. vitt.-samf. II). San-
Dol., med törf. Nord. stud. s. 189 (o.
Tamm anf. st.), av ett "karlhvdter (jfr
i fråga om ljudutvecklingen k of en av
kornfen(a)t ävensom manet), till karl
1 1 - sv. dial. vnt, isl. hvatr, rask, jfr sv.
dial. bålvat, duktig", stor (se vass, adj.);
jfr även sv. karl ak t i g, sv. dial. kärig,
stolt Smal., da. karslig osv. Däremot enl.
Falk-Torp s. 504 ombildat (i anslutning
till likabetyd. sv. dial. bravat till bra-
vera) av no. Äau/,-stolt, övermodig, jfr
da. dial. koule, skryta (från boll. kouten,
pladdra = mhty. kalzen; se k älta), jfr,
något annorlunda, Torp Etym. Ordb.
s. 262 — en uppfattning, som ävenledes
är förtjänt av övervägande. Noreen V.
spr. 3: 167, som finner båda tolkning-
arna ohållbara, ser i kavat en sam-
mansättning av det nämnda vat o. no.
kav, ivrig, jfr isl. dkafr, no. aakav.
Men denna härledning är oantaglig,
därför att det f. ö. föga spridda kav
(Torp s. 262) säkerl. är en förkortning
av aakav, isl. dkafr (enl. Persson In dog.
Wortf. s. 84 av "dkeifr = ags. cdf, has-
tig o. d., av ie. *goibho-) o. vidare kav
är okänt i Sverige. Snarare kunde man
då, ehuru även detta utan tillräckliga
grunder, tänka på det ovan behandlade
löi-stärkningsordet kav.
kaviar, 1669 = da., ty. kaviar, eng.
caviare, cavicr, fra. caviar, ital. caviaro;
även i turkiskan o. möjl. lånat från
detta spr.
kavitet, se konkav.
kavle, fsv. ka/le — isl. -kafli i medal-
kafti, handtaget mellan de båda hjälten,
no. kavle, kavle, rund käpp, avledn. av
ka v cl, kavle = isl. kap, flöte, no., da.
kavl ds.; bcsl. med mlty. kavelc, ett trä-
stycke att kasta lott med, lott (jfr isl.
runakefli n.), ty. dial. kabel ds.; egentl.:
runt trästycke; möjl. med släktingar i
litau.
kavring (allm. i sydsv. dial.), ett slags
tvebakat surt rågbröd el. ugntorkad
limpa, ä. nsv. ka/ring 1544, liksom no.
kavring från da. — ; inkommet i Dan-
mark o. 1500 från ry. kovriga, runt
bröd, i fornryskan: ring, krets.
kaxe, o. 1550 ----- no. kakse, mäktig
man; antagl. en avledn. med ändeisen
-se (i smeknamn o. d.); möjl. av no.
dial. kagge, storbuk (se kagge), i isl.
som öknamn. Jfr no. knaxe, kaxe:
knaxe, bergknall, o. k n agg. Se Persson
Nord. stud. s. 59. — Formen kax hos
R. Foss 1621 är att bedöma såsom t. ex.
fyr, fyra, pann, panna, tryn, tryne, ör,
öra, m. fl. i samma källa o. har sålunda
intet etymologiskt värde.
kedja el. (sällan) k ed, fsv. kwdhia,
-kwdhe (kädhe O. Petri Kr.) = da. katdc,
från mlty. kede, biform till kedene =
fhty. kelina (ty. kette); lån från lat. ca-
tena o. mlat. cadéna (varav fra. chaine;
se chinjong), urbesl. med sv. dial.
hadd, grytkrok, motsv. isl. hadda, av
'hadidön (förf. Ark. 7: 167). Jfr kät-
ting. — Fsv. kasdhia beror på ombild-
ning efter y. fsv. smedhia o. d., som
motsvarades av mlty. ord på -e (smede
osv.). Mera direkt återgives det lty.
ordet av sv. dial. kea.
kejsare, ä. nsv. stundom kesare, fsv.
keysar(e), kesar(e) = da. keiser, från
mlty. keiser = fsax. késar, got. kaisar
osv., allm. germ. ord; i germ. spr. lånat
före Kristi födelse från lat. Ccesar (ut-
talat Kaisar), efter Julius Caesar, o. från
germ. upptaget i slav. spr. (fslav. césan,
ry. tsar). Däremot kan ordet knappast
innehålla den under århundradena när-
mast efter Kr. brukliga romerska Caesar-
titeln, emedan vid denna ai redan över-
gått till w o. man i så fall t. ex. i fhty.
hade väntat ett *kieser; jfr t. ex. Grccci
o. ty. Griechen. Sedermera har emeller-
tid anslutning ägt rum till den romerska
värdighetsbeteckningen. I de romanska
spr. stadgade sig däremot lat. imperator,
även detta en hederstitel åt Augustus
(fra. empereur). — Giva kejsaren det
kejsaren tillhör er, efter bibeln, Matt.
22: 21.
kela, käla, smeka o. d. Spegel Gl.
1712, Serenius 1741: kela; Lind 1749
både -c- o. -ä-; jfr keel-achtigheet 1669,
kålingihet) Lucidor; liksom da. katle
antagl. en sekundär bildning till fsv.
kfclin, Memig, i Linnés Sk. resa anfört
som ett skånskt dialektord (kelen), i
senare tid (-e-, -å-) delvis danism, i sv.
dial. även 'frusen', jfr no. kja'la, vek-
kemi
309
kil
lighet, egentl.: ömtålighet för kyla; till
roten i isl. kala, göra kall, o. sv. kall (se
d. o.). — Härtill: kelgris, Knorring 1834.
kemi, av grek. khemeia, biform till
khymeia, blandning, till khymös, saft,
vätska, m-avledn. till khéö, gjuter, till
ie. roten gheu, varav även sv. gjuta.
Kempe, Kempff, familjen., se kämpe.
[sv. dial. kepa, skakelpinne, se käpp.]
keramik, av fra. céramique, krukma-
karkonst, till grek. kéramos, lera, lervas,
tegel, möjl. urbesl. med härd 1 (osv.).
Kerstin, kvinnon., se Kristina.
kesa, skena o. d., om kor o. kalvar,
Kolmodin 1732, Thorild = no. keisa i
samma betyd., även : gå i krokar, isl.
keisa, böja, slunga; dunkelt (jfr Torp
Etym. Ordb. s. 265).
Ketty, kvinnon., se Katarina.
kid, fsv. kidh = isl. kiÖ, da. kid (eng.
kid från nord.), av germ. *kidja-, vartill
dimin. 'kittTna- — fhty. kizzi(n) (sydty.
kitze), såsom germ. 'tikkina- (= fhty.
zicki(n) osv.), ung get, till germ. 'tigön-
(= ty. ziege), get (jfr under tacka 1),
jfr förf. Ark. 13: 233 n. 1. Säkerl. barn-
språksord el. onomatopoetiska bildningar
i anslutning till lockord. Likartade
o. (ungef.) likabetyd, ordskapelser finnas
i en hel del språk, t. ex. alban. k'id,
getabock, utan att någon släktskap bör
antagas: de förekomma även i fi.-ugr.
språk. Jfr Reinius Nord. stud. s. 420 n.
(med litteratur) o. se under tacka 1.
— Fhty. kizzi(n) utgår ej, såsom man
förmodat, från ett ä. germ. "kiÖ-n-, lika
litet som zicki(n) från *ti^n-, utan den
långa konsonanten beror här, såsom i
så många andra fall, på ordens hypo-
koristiska el. onomatopoetiska ursprung;
alltså av samma slag som ä. nsv. (Lex.
Linc. 1640 osv.), sv. dial. kidde, kid
(förf. NTfF 3 R XII, s. 65). — Kid bör
nog sålunda ej, som jag förmodat i
Ark: 7: 36, förklaras som en bildning
på ie. -tia- till germ. roten ki i got.
keinan, gro (part. af. kijans), fhty. chimo,
grodd (ty. keim), i vilket fall kid vore
etymologiskt identiskt med fhty. fru in i-
kidi, telning. — Jfr killing. — I ort-
namn bl. a. i västg. sockenn. Kärråkra,
oinbildning av fsv. o. ä. nsv. Kidruke
(Kyd-), Kidråkra.
kifta, se kippa 2.
kika, Var. rer. 1538 = no. kika, (ä.)
da. kige, möjl. från mlty. kiken = meng.
kiken (jfr nedan). Enl. Liden Stud. s.
45 (jfr även Björkman Xen. Lid. s. 183)
skulle ordet egentl. betyda: böja huvu-
det bakåt för att se, jfr isl. keikr, bak-
åtlutad. Emellertid föreligga här säkerl.
i stället ett slags ljudmålande bildningar
av samma slag som titta o. ä. nsv.
tita, da. pippe o. eng. peep ds. Enl.
Seip 2: 45 skulle kika (da. kige) vara
inhemskt o. da. kikke (kigge) ha lånats
från lty. med dansk förlängning av lty.
k o. förkortning av vokalen. Utan tvi-
vel sammanhänger dock växlingen kikke
o. kige (liksom titta o. tita) med or-
dens ljudsymboliska karaktär; jfr även
de på samma sätt uppkomna ty. gucken
o. ä. ty. guggen, gugen. Sådana bild-
ningar uppstå ofta oberoende av varan-
dra, o. det är ytterst svårt att i dylika
fall avgöra, om de lånats el. äro av in-
hemsk börd. Se f. ö. titta.
kikhosta, 1675, jfr fsv. kykehosta
(som möjl. står för kijke-, men även
kan föras till lty. kuchhöst) = da. kig-
hoste, ä. ty. keichhusten ; jfr ä. nsv. kika,
andtäppa, Var. rer. 1538 osv.; till sv.
dial. kika = no. kikja, kikna, motsv.
mhty. kichen, andas tungt (ä. ty. keichen);
ljudhärmande liksom mholl. klichén,
mhty. klichén (ä. ty. kauchen; jfr ty.
keuchen) el. kink- i mlty. kinkhuste osv.
el. sv. dial. kipa, flåsa, flämta, osv. (se
kippa 2). — Härtill: kikna, Burens
Suml. o. 1600 = no.
kil = fsv. = da. kite, från mlty. kil
= fhty. (ty. keil), med biformen fhty.
kidel (ty, keidel), bildad med instrumen-
talsuffixen -/, resp. -pl (ie. -//) av germ.
roten ki = ie. gi, klyva, i t. ex. sv.
dial. kina, gapa, ävensom got. uskeijans,
som spirat fram, uskeinan, spira fram,
ags. vinan, brista, stå öppet osv., samt
fsax., fhty. kinio m. m., brodd (ty. keim),
o. ags. cid, ung telning, osv. — Ett
motsv. inhemskt ord är kil, smal vik,
i Fiske b äcks ki 1, L y s ek i 1 osv. = isl.
kill ~ no. kcila, smalt sund, rävhona
(den senare betyd, utgående Iran den
av 'klyfta, cunnus', jfr sprund), mlty.
kél, smal havsvik.
t
kila
310
Kind
kila, springa, O. v. Dalin = da. kile
(afsted), jfr lty. kilen: egentl. avledn. av
föreg., jfr no. kila, slå in (en kil). Jfr:
'Theo Danske flotta kijlade således fram,
som vinden fogade' Widekindi 1091.
kille, o. 1830, spel, som uppkallats
efter namnet på det kort, som föreställer
liarlekin; kortnamnsbildning till har-
lekin av samma slag som Pelle: Pär
osv.
killing, fsv. kidhlinger = isl. kiÖlingr,
no. killin g, dimin. till kid; jfr ä. lisV.
kille, killa o. no. kidla ds., o. till bild-
ningen gässling till gås.
kim, kimme, tunnstav, vad som av stä-
verna skjuter över bottnen på ett lagg-
kärl; Schroderus o. 1638: kimb, i dial.
även kimbe — da. kimme, laggfals, från
lty. kimm(e) i samtliga betyd, (varav
ty. kimme, utskjutande skarp kant, fals
i laggkärl), av mlty. kimme, yttersta
randen, horisont = meng. chimbe (eng.
chimb, chime), överskjutande kant på
laggkärl ; besl. med sv. dial. kim, tupp-
kam; o. sannol. i avljudförh. till kam
(jfr Bietz s. 318, Falk-Torp s. 509),
alltså ie. 'gembho- ~ *ghombho-, med
grundbetyd, av 'kant'; betyd, 'fals i lagg-
kärl' är tydl. sekundär.
kimrök, O. Rudbeck, förr även kin-
rök = da. konrog, från lty. kinrök, av
mlty. kin, ken, tjärbloss, torrved = flity.
kien, ken, tjärbloss, furuved (ty. kien,
vartill kienrauch, kienruss, kimrök; jfr
även ty. kiefer, fura, av fhty. kienforaha),
ags. cén, tjärbloss; f. ö. av ovisst ur-
sprung. — Kim- för kin- möjl. efter
(åtm. äldre) östgötska, ä. nsv., fsv. kim,
sot (av okänd härledning).
1. kind, med sekundärt d, fsv. kin
= isl. kinn, da. kind, got. kinnus, kind,
ags. cinn f., haka (eng. chin); fsax. kinni
f , n., haka, fhty. = n., haka, kind (ty.
kinn, haka), av germ. *kinnu-, ur en
böjning *kcnu-, genit. "kinwaz, motsv.
ie. "genu- — grek. génys, haka, san skr.
hann-, käke, jfr lat. gena, kind (med
n-stammen bevarad i lat. geniiinus, hö-
rande till kinderna; ett annat ord än
genuinas, medfödd = genuin), kymr.
gen, kind, haka (fir. gin, mun, ?, se un-
der mun) osv. Övergången -nw- Z> -nn-
som i brinna. Slutkonsonanten -d i
kind beror väl på fsv. plur. kinder
(med d-inskott mellan nn o. r). — I
den överförda betyd, '(brant) sluttning'
o. d. ingår ordet i nord. ortnamn.; se
K i n n a.
2. kind (dial.) m. o. n., (litet) barn,
isht som smeknamn, icke ovanligt i äld-
re folkvisor, jfr fsv. kint, page (från
mlty.) = no. kind m. o. n. i samma
an v. som i sv. dial., ä. da., fsax., fht}'.
ty. kind n., av germ. *kenda-, *kenpa- =
ie. *gen-lo-, participbildning till roten
gen, föda, med avljudsformen *gn-to- i
isl. kun nr, son, släkting, osv.; jfr även
det besl. isl. konr, bl. a.: son (se ko-
nung); se f. ö. Kind 3, kynne, kön.
— Jfr till bildningen barn, ett slags
particip på -n- till bära, föda.
3. Kind, Kinda, häradsnamn = fsv.;
till isl. kind f., släkt, ätt, jfr got. kin-
dins, ståthållare, egentl.: klanchef el.
dyl. (bildat som fsv. drötin; se drott);
av germ. *kindi-, äldre *kcndi- == ie.
*genli- i lat. gens (genit. gentis; se gen-
til, gentleman) f., stam, släkt (som
dock även kan innehålla avljudsformen
*gnt- i kynne); nära besl. med kind 2
(barn), se f. ö. under de även besl. ko-
n u n g, k y n n e, k ö n. Jfr K i n n e k u 1 1 e o.
K in ne val ds (härad). — Samma kind,
släkt, ingår i häradsnamnen B a n k e k i n d,
fsv. Bänka-, egentl. : Bankes släkt, till pei -
sonn. Banke, Hanekind, fsv. Hana-,
egentl. Hanes släkt (samma Hane, efter
vilken häradets gamla tingsställe upp-
kallats, fsv. * Hanahögha, sedan Hanö-
gha, nu Haninge, alltså urspr. : Hanes
högar); Björkekind, fsv. Bia>rka-, kan
innehålla ett personn. Bi&rke, men är
snarare sammansatt med björk, jfr hä-
radsnamnet Bjärke Vgtl. (fsv. Biatrka
hasradh), o. tillhör alltså den med appel-
lativ bildade yngre gruppen av härads-
namn på -kind, såsom Hammarkind,
till fsv. hamar, klippa (se hammare),
Skärkind, till sbst. skär, osv. — Se
förf. Ortn. på -inge s. 46 o. NoB 4: 139.
— Kinds härad i Vgtl. kallades förr även
Agnakind, där Schuck o. Noreen se ett
folkslagsnamn Agnar (Ager; jfr med av-
ledn. -Ö- Agder i Norge), men som hellre
bör föras till personnamnet Agne; jfr
Banke- o. Hanekind ovan. — Om
kin e mat o gr af
311
kista
andra gamla beteckningar för ätten se
under ätt.
kinematograf, av grek. kinema (genit.
kinematos), rörelse (till kineln, röra; se
under heta), o. en avledn. av gräphein,
skriva.
kinka, 1647, Arvidi 1651; väl samma
ord som sv. dial. kinka, hänga o. slänga,
gunga, no.: vrida, vricka, till en germ.
rot kenk, vrida, böja. jfr no. kank, knut,
men även : illvillighet, sv. k a n k a, k å n k a,
jfr i fråga om betydelseövergången sv.
vriden, vresig. — Ordet uppräknas
av A. Oxenstierna i brev till sonen Jo-
han 1647 (Bref s. 345) bland de »spi-
tiske ordh», som den senare i sin brev-
växling tillåtit sig. — Jfr ä. nsv. kinkot,
hos Columbus Ord., i betyd, 'besvärlig'
el. dyl.
Kinna, sockenn., Vgtl. = fsv., till ett
ord = no. kinn, fjällsida, brant slutt-
ning (även i ortnamn); egentl. en över-
förd anv. av kinn = kind 1, av samma
slag som i hals, huvud, kap, sv. dial.
kvärk, strupe (se K v arken), näs, rygg,
(ås-), tunga osv.
Kinnekulle, i fsv. kallat Kindkulle o.
Kinda bwrgli, dsv. kullen el. berget i
Kinds el. Kin ne härad; se Kind 3.
Kinnevalds, fsv. Kindvals (av -vains),
härad Smål., till Kind 3 o. vatten.
kiosk = da., ty. osv., från ett tur-
kiskt ord med betyd, 'trädgårdspavil-
jong'.
1. kippa (ned skorna); jfr Serenius
1734, Weste 1807: kippa skorna på sig,
motsv. no. kippa paa seg, taga på sig i
hast, isl. kippa sköm d fétr; vidare:
kippa skorna, t. ex. Ihre 1769, Lindfors
1815, hos den sistnämnde: trampa ned
(bakstyckena på) skorna, varav kippa
ned skorna, t. ex. Hof 1772, väl under
påverkan av trampa (ned); till fsv.,
isl., no. kippa, rycka, hastigt draga =
mlty. kippen, snappa; av omtvistad här-
ledning. Grundbetyd, hos dessa uttr.
har varit '(hastigt) draga skorna på sig'
= kippa skorna på sig, varav: a) draga
skorna på sig utan att (ge sig tid att)
draga strumpor på, t. ex. Lind 1749;
jfr Hallman 1776: på bara fötterna kippa;
b) draga skorna på sig utan att (ge sig
tid) att draga upp bakstyckena, Sahl-
stedt 1773, Weste 1807. Sedermera:
kippa skorna, med starkare aktiv betyd,
o. slutligen : kippa ned skorna, där bct}rd.
'taga skorna på sig' alldeles försvunnit
o. lemnat plats åt den av 'trampa ned
skorna'. — Härtill: kipp skodd, t. ex.
Spegel 1712 osv., med skiftande betyd.,
i anslutning till föreg. uttr.; jfr Bell-
man: med . . kippade skor och: toffeln
. . uppdragen på kipp (motsv. sv. dial.
kippe, utan strumpor i skor, stövlar
osv.). — Se Olson Från fil. fören. i Lund
s. 1 f.
2. kippa (efter andan), Hallman 1778,
ännu ej hos Dalin 1850, jfr sv. dial.
kipa ds.; sannol. ljudhärmande, liksom
den likartade stammen kik under kik-
hosta, o. liksom sv. dial. hikja, flämta
(se hicka, hisna), sv. dial. hipa, flåsa,
osv. (se häpen); möjl. dock åtminstone
påverkat av föreg. — Härtill avledn.:
kifta, t. ex. Dalins Arg., bildat, sna-
rast till kipa, som snyfta osv., alltså
motsv. ett germ. "kipatjan. — Se Olson
Från fil. fören. i Lund s. 6 f.
kirurg, ytterst från grek. kheirourgos,
arbetande med handen, till kheir, hand,
o. érgon, arbete (se verk).
kis, Spegel 1685 = da., från ty. Mes,
av mhty. kis, grov sand, vartill en in-
hemsk motsvarighet i ortn. Kisa (se
förf. Ark. 17: 78). Jfr kisel.
kisa, Weste 1807, f. ö. ungt i littera-
turen = no.; väl besl. med fris. kisen,
öppna sig, stå öppen, visa tänder; av
omtvistad härledning. — Härtill: kis-
ögd, ä. nsv. kissögd 1600-t., även om
den som kastar kärleksfulla blickar
(Lind 1749).
kisel, Linné 1735: kissel = da. kisel,
från ty. kiesel, av fh ty. kisil, kiselsten, ha-
gel = ags. cisel, sand ~ lty. keisel; avledn.
av k i s.
kisse, O. v. Dalin: kise, f. kissa, Lind
1749: kiss, f. kissa, Sahlstedt 1773, fru
Lenngren 1794, Weste 1807: kiss, den
senare även: kisse, jfr da. kiss, isl. A/si;
bildat av ett lockord för katter (jfr lik-
nande ordskapelser under kid o. tacka
1); ej besl. med ty. kitze, som är en
ung diminutivisk avljudsbildning till
katze (jfr om dylika t. ex. under tipp).
kista = fsv., isl. = da., mlty. kiste,
kitslig
312
kjusa
fhty. kista (ty. föste), ags. c/s/e, ciest
(eng. cftes/); gammalt lan från lat. ds/a
(avledn.: cistern a; se cistern), från grek.
/>f.s/<\ korg (redan hos Horn. Od.); av
ovisst ursprung. — I fsv. o. ä. nsv.
även: langelsc, häkte (efter mlty.); väl
kvar i Kistegården Smål., nära Korn-
stads tingsställe. — Andra (ungef.) lik-
betyd, germ. ord, som lånats från lat.,
äro ark 1 o. skrin.
kitslig, urspr.: kittlig; ä. nsv., Stiern-
hielm Herc., ungefär 'sinnligt lysten'
(även annorstädes), dessutom bl. a.:
mottaglig el. ömtålig 1698 el. klåfingrig,
självsvåldig Dalins Arg.; betyd, 'kittlig'
ännu hos Möller 1755; tydlig tysk påver-
kan hos Lind 1749: 'En kitslig sak,
eine kitzlichte Sache'; i modern betyd,
t. ex. Sahlstedt 1773 (jämte den av 'le-
vis, novique cupidus' o. d.), Weste 1807.
Atm. delvis säkerl. från ty. kitzlich, kitt-
lig, kinkig (eine kitzliche frage), till
kitzcln = kittla. Delvis kan formen
med ts dero på inhemsk utveckling (med
t bevarat på grund av påverkan från
kittla), jfr ä. nsv. kitsla o. kissla, kittla,
o. sv. dial. kislnger, kittlig, o. kitslig,
no. kislng (jämte kilhig), med samma
utveckling av ti ;> si som i nässla,
vass le. — Da. har för 'kittlig' kilclen,
som dessutom liksom sv. kittslig bru-
kas i betyd, 'ömtålig, delikat', om sak
el. fråga.
kitt, t. ex. Serenius 1741 o. fr. o. m.
denna tid vanligt = da. kit, från ty.
kitt, av fhty. kuti, quiti = ags. cwidn,
cudu, kåda; av germ. *kwedu- = ie.
*glÅetii- i sanskr. jdtu, lack, gummi, o.
lat. bitumen, jordbeck (jfr betong),
som lånats från en osk.-umbr. dialekt.
Avljudsform: kåda.
kittel, Bureus o. 1600: kittil, Swed-
berg 1690: kittel, f. ö. ytterst sällsynt
till senare hälften av 1700-t. (Sahlstedt
1773); annars -e-, -ä-, ännu Möller 1755
(-e-) o. enstaka (säkerl. dial.) in på 1800-t.,
fsv. kcetil = isl. ketill, da. kedel, got.
katils, mlty. ketel, fhty. kezzil (ty. kessel),
ags. cietel (eng. kettle från nord. spr.),
av germ. *katila-, motsv. fin. lånordet
kattila-; gammalt germ. lån från lat.
catillns, dimin. till catinus, djup el. flat
skål. Identiskt med fsv. mansn. Kcetil,
nsv. Kjell. — Övergången av fsv. -ce- till
nsv. -i- beror på inverkan från det föreg.
k (jfr kätte o. sv. dial. kitle), sannol.
dock urspr. från sam mans. — Plural-
formen kceizlar (-c-) i fsv. o. ofta under
1500-t., stundom även på 1600-t. (t. ex.
A. Oxenstierna 1630: kesslar), beror på
samma övergång av -il- till -(t)sl- som
i nässla, vass le. — Ett inhemskt nord.
ord för 'kittel' är isl. hverr = ags. hw er,
fhty. iver, motsv. sanskr. caru-, ir. coire
ds., ry. cdra, skål: alltså en indoeur.
beteckning; med n-avledn. isl. Iwerna,
stor skål, got. hwairnei, huvudskål.
kittla, ä. nsv. även kitsla, t. ex. Dalins
Arg., fsv. kitla, kitzla = isl. kitla, ä. da.
kidle, kilde (varav avledn. da. kildre),
fhty. kizzilön (ty. kitzeln), ags. citelian
(i eng. ombildat till tickle); jfr sv. dial.
kitta; av imitativt (onomatopoetiskt)
urspr. liksom lat. tltillare.
kiva(s), fsv. kiva = isl. kifa, da.
kives; från mlty. kiven = mhty. kiven
(ty. keifeii); sannol. med grundbetyd,
'skrapa o. d.\ alltså = ty. dial. kifen,
skrapa, gnaga. Jfr mholl., holl. krabben
i båda dessa betyd. Se Psilander KZ
45: 258.
Kjell, mansn., se kittel.
kjol, se följ.
kjortel, med biformen kjol, t. ex.
Bellman, av Weste 1807 betecknat som
vard., fsv. kiortil, kiurtil, kjortel, livrock
(såsom i isl. både mans- o. kvinnoplagg
= isl. kijrtill, da. kjortel, kjole, det se-
nare utom 'klänning' även 'frack', ags.
cyrtel (eng. kirtle); avledn. av kort,
liksom skjorta av germ. *skurta-, kort;
jfr även under stack 2 (snarast till
stakk-, kort). Sv. kjol o. da. kjole utgå
från plur. kjortlar; varav 'kjorlar, ä. da.
kjorler (liksom *azrtla, isl. ertla > är la),
varav kjolar, till vilket sg. kjol(e) ny-
bildats; jfr Noreen V. spr. 3: 104. Kjor-
tel har genom brytning av y före rt
uppstått av kgrtil liksom skjorta av
skyrta. — Ordet kan tänkas vara lånat
från ags.; men då grundordet kort icke
är belagt vare sig i isl., ä. fsv. el. ags.,
men väl i fsax., har det möjl. bildats i
detta språk.
kjusa (dal-), jfr sv. dial. kjus, hörn
av säck, isl. kjöss, öppning vari något
klabb
313
klaga
kan gömmas, vik, no. kjos, smal vik,
liten skog m. m.; ytterst till en ie. rot
g(e)u, vara välvd o. d., vartill med r-
avledn. grek. gyrös, böjd, rund, o. med
/-avledn. bl. a. kula, kyl. Se förf. Sjön.
under Kösen, Liden IF 19: 326 samt i
fråga om betyd. -utvecklingen under dal;
jfr även gall. nanto-, dal, av ie. *nmiö-
= sanskr. natds, böjd, till ndmati, bö-
jer sig. — Olika utvidgningar av denna
rot föreligga, utom i de nämnda orden,
möjl. även i kota, kudde, kull, ku sa,
kuta, kåta; jfr även k ösa.
klabb, kort o. tjockt trästycke = no.
klabb, klump; ett slags hypokoristisk
växelform till klamp av samma slag
som t. ex. sv. dial. klubb till klump;
el. också till ett *klapp, klump (jfr
klappersten); jfr även kladd, knubb,
kubb ävensom knatte.
klack, på skor, egentl. = fsv. klakker
i bicerghsklakker, bergsklack, sv. dial.
klakk, klump, bergstopp = nisl. klakkr
ds., no. klakk, brant klippa. Väl samma
ord som ä. nsv. klack, no. klakk, fläck
— mhty., jfr ty. kleck(s), o. hörande
till den germ. roten klak(k), smälla, i
sv. dial. o. no. klakka, smälla, slå, mhty.
klac, knall, osv. (se klicka o. klack),
av ljudhärmande urspr. Liknande be-
tydelseutveckling uppträder i klick 1,
kladd, klätt m. fl. — Dock enl. Pers-
son Indog. Wortf. s. 792 n. 3 möjl. av
ett ie. *glogno-, besl. med ry., fslav.
gleznu m. m., knoge, o. ry. glazii, öga,
egentl.: liten kula (jfr härtill Agrell
Zvvei Beitr. zur slav. Lautgesch. s. 62).
1. kladd m., (liten) klump, fläck; i
ä. nsv. även: palta el. dyl. 1605 = no.
kladd, klump, ofta om något som hänger
vid, besl. med lånordet kladd 2 o. vb.
kladda samt en biform till klätt; se
d. o. Betyd. -växlingen 'klump' ~ 'fläck'
är densamma som hos klack.
2. kladd el. kladder, slarvig el. oor-
dentlig person, stympare, O. Gyllenborg,
Lind 1749, till föreg. ord o. vb. kladda,
med samma betyd. -utveckling som i
likbetyd. ty. klecker, kleckscr till kleck,
klecks, fläck, o. kleck en, kladda, el.
sudd, slarver, till sudda.
3. kladd, koncept, (mera tillfällig el.
mindre noggrant förd) anteckningsbok, |
1633, = da. klädde, från lty. klädde ds.,
egentl.: 'smutsfläck' o. besl. med det
inhemska kladd 1; till mlty. klad(d)e-
ren, smörja ned, smutsa ned; se f. ö.
klätt.
4. kladd, full, drucken, Aftonbl. 1843
(se t. ex. under ga sk), även: kladdig,
till kladda i betyd, 'svira, festa' (se
följ.) o. besl. med kladd 1—3.
kladda, slarva, vårdslöst måla el.
stryka över, kludda (t. ex. 1699); festa
(i sydsv. skolslang: gå på konditori),
på 1600-t.: kladda med varor o. d.
(1639 osv.), Serenius 1741: fuska i hant-
verk; antingen inhemskt till kladd 1 o.
motsv. no. kladda, bilda klumpar o. d.,
el. snarare från det besläktade lt}'. klad-
den, kludda ned, fläcka ned, vartill
kladd 2. — Betyd, 'festa, svira' har
utvecklats analogt med sudda i samma
betyd. — Se f. ö. klätt o. kludda.
klaff, på kläder o. 1750, på bord o.
d. o. 1800, antagl. av en tysk sidoform
till det från lty. lånade likbetydande
t3r. klappe, besl. med klappa o. ety-
mologiskt identiskt med ty. klaff, skall,
brak; alltså egentl.: som slår igen med
en smäll, om bordklaffar o. d., sedan
sekundärt om nedhängande klaffar på
kläder. — Från betyd.: öppna sig med
en smäll utgår ty. klaffen, gapa (om sår
m. m.) varifrån ä. sv. klaffa ds.; även
(i mhty.), prata o. d. (jfr nhty. klaffen),
varav fsv., ä. sv. klaffa, baktala, klaffare,
bakdantare (t. ex. Bibeln 1541); jfr till
betyd.-utvecklingen gapa.
klaga, fsv. klagha — da. klage, från
mlty. klagen = fhty. klagan (ty. kla-
gen), till en ljudhärmande rot av samma
slag som den i klinga; bl. a. samman-
ställd med sanskr. gdrhali, klagar, tadlar
{"g-lgh). — Grek. blekhé, bölande, som
av Fick m. 11. förts hit (ie. *g"leghä),
är säkerl. ett onomatopoetikum på ur-
sprungligt b-, — Ordets användning i
rättsspråket beror på att i fornger-
mansk tid vid dylika tillfällen klagorop
upphävdes; jfr t. ex. fhty. gruoz, ankla-
gelse, besl. med gråt, mlat. clamans,
åklagare, till lat, clamäre, ropa, samt
under ropa. — Klagomål, fsv. klag-
hamäl, har väl sitt o från käromål,
fsv. kceromäl.
klak
314
klappersten
khik, vard., svag, maktlös, försagd,
so under kläcka 1.
klake (dia l. ; allm.)i frusen mark utan
sno. Ijäle o, d., i. skå. klage, klave, ä.
nord. klake, t. ex. 1630 = isl. klaki,
no. klake ds., da. dial. klage, frusen
jordklump; av ie. gla-g-, väl besl. med
lat. glades, is av en växelrot gla-k (se
glass, glaciär, gletscher), avlägset
besl. med kall.
klämmer, Lind 1749 i betyd, 'håll-
skruv', Loenbom 1758; 'Flott- broar med
sina klamrar och ankar', Dalin 1850
(med hänvisning till klamra f.) = da.,
från ty. = mhty. klam(m)er f. ; jfr isl.
klymbr f.; med instrumentalt r-suffix
till roten i kläm ma (*klammian), resp.
no. klemba (av *klambian). — Jfr utan
r-avledn.: mlty., mhty. klamme, varifrån
da. klamme ds.
klammeri, 1688: 'bruka otijdigt klam-
merij', 1735: 'tullskrifwarne o. gesällerne
woro i klamerj', Lind 1749 = da.; till
ä. nsv. klamber n., bråk, kiv, buller,
1544, klämmer Sahlstedt 1773 = da.
klämmer, o. ä. nsv. klambra, bråka,
väsnas, no. klamra, ä. da. klamre ds.,
parallellbildning till isl. glamra, larma
(se glam) o. sv. slamra; av ljudhär-
mande karaktär.
klamp, Spegel Gl. 1712; i Sv. forn-
sånger: träben = no. klamp, kloss, da.
klampe, i dial. även: snöklump under
skon; jfr ty. (egentl. lty.) klampe, kloss,
krämpa ; i avijudsförh. till k 1 i m p (k 1 ä p p)
o. klump. En likbetyd, bildning är
klabb, som är att bedöma enl. förf.
Mediagem. s. 5 f. — Härtill: k lampa,
gå tungt o. bullersamt.
klamra, Börjesson 1856: 'Bröst emot
bröst sig vid hvarandra klamra'; f. ö.
mest i förb. klamra sig fast; ännu
ej hos Dalin 1850 — da. klamre (var-
ifrån det sv. ordet åtm. delvis härrör),
från ty. klammern. Ordet kan vara
avlett av klämmer, men också en själv-
ständigt uppkommen bildning *klam-
(m)arön direkt till roten i klämma.
- Serenius 1741 har klamra up i be-
tyd, 'klättra'; säkerl. försvenskning av
motsv. eng. clamber up, som även är
att sammanställa med klamra.
klandra = fsv., isl.: väcka tvist om,
genom klander avhända, anmärka, tadla
= no. -da., ä. da. klandre (i nda. lån
från övriga nord. spr.); r-avledn. av fsv.
o. isl. klanda ds.; dunkelt. — Dever-
bativum: klander = fsv. = isl. klandr.
klang, yngre lån, jämte ä. nsv., sv. dial.
klang, t. ex. Lucidor = fsv. (neutr. liksom
ofta i ä. nsv., ännu hos Lind 1749 m.
o. n., hos Sahlstedt 1773 blott m.) =
da., från mlty. klank, ty. klang, av fhty.
klang == eng. clang; avljudsform till
klinga. Mlty. klank kan dock vara
identiskt med biformen fhty. clank =
eng.; jfr följ.
klanka, smågnata o. d., 1633: klancka
på; jämte klank, knot o. d., 1633, 1636;
säkerl. ljudhärmande liksom det under
klang anförda vgerm. klank o. möjl.
etymologiskt identiskt med detta; jfr
ä. sv. klanka, om korp o. kråka; med
sin bibetydelse av knot o. klander kan-
ske i anslutning till klandra. Jfr
klinka vb.
klappa, = fsv.: klappa, slå, smeka
= isl. = da. klappe, mlty. klappen,
smälla o. d., fhty. klapfön, slå el. stöta
tillsamman, jfr klaff samt ags. claipet-
tan o. eng. clap; till en germ. ljudrot
klap el. klab (i vilket fall -pp- av -bn-)
av samma slag som klak o. klat (se
klack och klatscha). Jfr klappra
o. knyppla. — Klappat och klart,
ungt uttr. från da. klappet og klart,
som förklarats härstamma från da.
klappe sammen, bringa tillsamman ge-
nom giftermål; jfr den gamla seden att
slå dem i ryggen, som blivit trolovadc;
se Feilberg 2: 173 a.
klappersten, 1708, i ä. tid vanl.:
klapur- el. klappnrsten, jfr ä. sv. klap-
pur G. I:s reg., Swedenborg 1719, Linné
osv., o. klapur t. ex. Rudbeck, Verelius,
Spegel, Fischerström osv., sv. dial. kla-
pur o. klappur. Klapper- hör samman
med isl. klpppurnes, bergig udde (jämte
kleppar-, kleppu(r)-), enl. v. Friesen
Germ. mediagem. s. 56 till ett *klapp,
klump o. d. (med gammalt -pp-), o. enl.
Noreen Sv. etym. s. 44 till klamp (med
-mp->> -pp-, jfr kläpp ~ klimp osv.),
medan enl. samme förf. klapur hör till
en onasalerad stam med samma betyd,
(jfr klåpa). Enl. Kock Ark. 20: 60 f.
klappra
315
klatscha
har formen med -pp- ljud lags en ligt upp-
stått av -p- i första sammansättnings-
led med fortis. Sannol. föreligger här
emellertid gammal växling av -pp- o.
-])-. Orden böra möjl. förklaras i en-
lighet med nämnda förf. såsom bety-
dande 'klump(ar)' el. dy\., men kunna
också förbindas med klappa osv.; for-
men klapur hör i så fall till stammen i
det besläktade ags. cJcepeltan osv.; alltså
egentl.: som smäller el. rasslar.
klappra, Lindfors 1815, Fr. Bremer,
Bottiger = da. klapre, från lty., ty.
klappern; avledn. av klappa; jfr klip-
pare, häst.
klar, Bib. 1541, Lex. Linc. 1(540, jäm-
förelsevis ungt lån (efter övergången av
fsv. ä > å) från mlty. klår, varifrån
tidigare lånats fsv. klär, klar, ren, ljud-
liga tydlig (ä. nsv. o. vissa sv. dial. klår)
= isl. klårr = mhty. klar (ty. klar);
av lat. clärus (fra. clair, varav eng.
clear), till roten i lat. clämäre, ropa
(se 1 om hörd), alltså med samma betyd. -
utveckling som i fhty. hell, ljudlig, o.
ty. hell, klar, ljus. — Betyd, 'färdig'
(även i mlty. o. eng.) utgår från den
av 'ren', framförallt i sjömansspråket,
om skepp, vartill klarera = da. kla-
rere, från lty. klaréren, ty. klarieren.
— Jfr följ., klarinett, deklarera,
e k 1 ä r e r a.
Klara, kvinnon., motsv. fsv. Klära,
jfr den heliga Klara från Assisi, efter
vilken Klara kyrka o. församling i
Stockholm; av lat. elära, fem. sg. till
clärus, klar, klart skinande; se föreg.
klarinett, 1790-t. (då allmänt) = ty.
klarinette osv., av fra. clarinette, av ital.
clarinetto, dimin. till ital. clarino, ett
slags trumpet med gäll ton, till lat.
clärus, bl. a.: klart ljudande (se klar).
Klas, mansn., yngre lån från ty.; jfr
ä. sv. Claes, Claus (det senare nu som
familjenamn), ävensom fsv. Kläs (vore
ett nsv. 'Klås), likaledes från ty. (mlty.);
på tysk botten förkortat av Nikolaus;
se Nils. — Även använt som smeknamn
på kajan; jfr da. dial. Klaus o. Grelc,
om skatan o. kråkan, alika, kaja, san-
nol. till lty. kvinnon. Ale (se al ka),
eng. mag-pie, skata, till kvinnon. Mag
(se tillägg o. rättelser under a 1 k a), fra.
jaquette, skata, till Jaques (se Jakob),
fra. colas, korp, o. neapol. A"o/e, skata,
av Nicolaus m. 11. — I gårdn. Klas-
torp Hageberga o. Kyrketorps s:nar
Vgtl. ingår ej Klas utan ett personn. =
runsv. Klakr.
klase, sv. dial. även: klump, fsv. klasi
= isl. klasi, da. klase, att speciellt nord.
ord, väl till samma grundrot som en
del germ. ord på kl- — ie. gl- med
betyd, 'klump, klunga' såsom klump,
klunga, lat. globus, glomus, gleba osv.
Om det med klase likbetyd. lty. klusler,
ags., ang. duster innehåller gammalt, till
roten hörande s, är det, såsom också an-
tagits, sannol. nära besläktat med klase;
men dess s kan tillhöra suffixet el.
möjl. ha på annat sätt uppkommit.
klass, t. ex. Lex. Linc. 1640: 'Vthdela
Dieknarnar vthi wisse Klasser och Bo-
tar', Columbus Ordesk. i betyd, 'avdel-
ning' = ty. klasse osv., från lat. classis,
avdelning, bl. a. milit. : flottavdelning
(egentl.: uppbåd, besl. med caläre, ropa;
jfr t. ex. enhällig). — Klassiker,
t. ex. Geijer 1845 — ty., efter fra. (au-
teur) classique, av lat. (scriptor) classicus
(förr även i sv., t. ex. Hammarsköld
1819), egentl.: av (första) klass(en).
Även klassik; det senare också i be-
tyd, 'underlig person, original', t. ex.
Strindberg Böda rum. 1880, Wennerberg
1881: 'En underlig klassik'. — Klas-
sisk, Göteb. Tidn. 1788: 'Classiska Auc-
torerna', Leopold, vanligt först på 1800-t.,
särsk. ofta hos Tegnér = ty. klassisch,
efter fra. classique, av lat. classicus (se
föreg.), ytterst om samhällsklasser: civis
classicus, borgare av första klassen. —
Klasskamp, T. Holmberg 1892 (dock
säkerl. använt åtm. under slutet av
1880-t.), efter ty. klassenkamp f, Marx
1840, 1847.
klatscha, Weste 1807 = da. klaske,
från ty. klatschen — lty. klatsken, av
germ. *klatskön; jfr lty. klatsen, till en
ljudhärmande germ. rot klot i lty. kla-
teren, rassla o. d., sv. dial. klatra, larma,
no.: hanka osv. (jfr klätt) av samma
slag som klap i klappa o. klak (se
klack). — Härtill interj. klatsch,
Envallsson, som sbst. A. G. Silfverstolpe
1797.
klätt
316
klenod
klätt, liten klump, fläck, ungt ord i
rlksspr. (ej hos Dalin 1850), från da.
klat ds. = no. (dial.) klätt, hop, rest-
slump, motsv. el. lån från lty. klal(le),
mjuk klump (jfr under klut), ty. dial.
klatz, smutsfläck, m. m.; liksom likbe-
tyd, klick, ty. kleck(s) osv. till en germ.
ljudrot med betyd, 'smälla', jfr k lat sch a
osv. En biform härtill är kladd. Dess-
utom möjl. sammansmält med bild-
ningen av en rot med betyd, 'klibba',
jfr lty. klädde, kardborre, med samma
slags ursprung som ty. klette, varom
under klister.
klav, tidigast, 1701, 1713, om chiffer,
Serenius 1734: 'clav på et orgewärk' =
ty. klavc, av lat. clävis, nyckel, besl.
med claudere, tillsluta (rotbesl. med
s luta).
klave, fsv. klavi — isl. klafi, da. klave,
mlty. klave, av germ. *klaban-; besl.
med fhty. klå fira (ty. kla f ter), famn, till
ie. roten glebh, trycka tillsamman, i litau.
glebiu, glebti osv., omfatta. Jfr under
klämma. — Spela krona o. klave,
där klave syftar på de två korslagda
pilarna å vissa äldre mynt; jfr uttr.
yiibbe o. pil el. krona o. vase (se d. o.).
klavér, Rudbeck 1685: 'spela på cla-
ver'; Rel. cur. 1682: clavir i betyd,
'klaviatur' = da. klaver, från lty. = ty.
klavier, från fra. clavier, nylat. clava-
rium, urspr. : klaviatur, medan själva
instrumentet vanl. hette clavecin (fra.)
= ital. clavicembalo, till lat. clävis,
nyckel, o. cymbalum, bäcken. Jfr klav.
Kleen, Klein osv., familjen., se under
klen.
klema, om barn o. d., o. 1650: klema
med; egentl. = sv. dial., ä. nsw, fsv.
klema, klena = no. kleima ds., av ur-
nord, "klaimön; jfr av germ. *klaimian:
mholl. kleemen ds., mhty. klémen, ags.
rhvman ds., ävensom ä. nsv. klem{m)a,
klibbighet, smet, klemuj, klibbig, sv. dial.
kläim ds., ags. cldm, klister, gyttja,
m. m.; m-avledn. till ie. roten gloi i
klena, klen, kläde, klägg (se d. o.);
jfr kli, klister. Den överförda betyd,
'klema, kela' (även i no. kleima) utgår
från den av 'ideligen smeka o. d.', egentl.:
'klibba el. hänga fast vid (som en kard-
borre)'. I ä. nsv. förekomma i liknande
bildlig anv. t. ex. klemmedalk, klemig
stackare, 1650, klem ds. Morseus o. i
betyd, 'feghet' S. Brenner. Samma be-
tyd.-utveckling i ä. nsv. klifsa, klema,
besl. med klibba (se klifs).
Klemens, personn., av lat. clemens,
mild (väl rotbesl. med clinäre, böja,
slutta; alltså egentl.: böjd el. dyl.; se
klient, kl in i k).
klen, fsv. klen, fin, prydlig, veklig,
svag, tunn, liten = ä. da. klen (da.
klein från hty.), från mlty. kleine, klene
= fhty. kleini, även: strålande (ty. klein),
ags. chvne, ren (eng. clean), av germ.
*klaini(a)- = ie. "gloini-, bildning på
-ni till roten i grek. gloiös, klibbig
fuktighet o. d. ; o. klema, klena, klägg,
jfr även kläde o. ty. klee, klöver (se
cl. o.); i avljudsförh. till kli, klister
osv.; alltså väl egentl.: 'insmord, be-
struken med fett o. d.', som kan hän-
tyda på primitiva folkslags kända böjelse
att ingnida sina kroppar med feta o.
glänsande ämnen. Härav: 'glänsande'
(i en fhty. glossa), varur 'ren' (eng.) o.
fin, sirlig' (ännu i ä. nsv., jfr Wivallius:
Tin Hals så kleen, förvthan meen') o.
därav 'liten' (i vår gamla bibelövers.:
'Frukta dig icke, du klena hjord') o.
'svag, klen'. Härtill vb. förklena,
egentl.: förringa, jfr ty. verkleinern. —
Från lty. klén o. ty. klein utgå de urspr.
ty. familjenamnen Kleen (Kléen) o.
Klein (m. fl. former); alltså egentl.
tillnamn såsom Lange osv. — Jfr k 1 e -
nod, klenat. — K len smed, fsv. klen-
smidher = ty. kleinschmied, egentl. 'smed
i fint arbete'.
klena, Bureus o. 1600, Månsson 1642,
Sinclairsvisan : 'Hans hjerna satt i håret
klent (dvs. klenad)' = sv. dial. kläina,
no. kleina, ä. da. klene; i avljudsförh.
till sv. dial. klina, även: klättra, isl.
klina, no. klina o., med germ. -i-, fhty.
klenan st. vb (med a-omljud); av germ.
klain-, resp. klin-, motsv. fir. glenim
("glin-), klibbar fast, jfr grek. gline, lim,
fslav. glina, ler, o., med ie. -oi-, fslav.
glénii, spott; jämte klen /i-bildningar
till roten gloi, gli i klema, kli, klis-
ter osv.
klenod, R. Foss 1621: klénodh (såsom
också Granatenflycht m. fl.) o, klenådh
klenät
317
klibba
(plur. klenödher), i ä. nsv. även klenoot
(klénoot Beyer f 1705), klenat; i ä. nsv.
neutr. (ännu Lind 1749; Sahlstedt 1773
m.), fsv. kle(e)nodh, jämte klcenap MELL,
klenadh, klarnat, cleyn&t, klenat ni. m.,
n., fint arbetat föremål, smycke, kle-
nod, motsv. da. klenodie (jfr nedan),
ä. da. kle(i)net, från mlty. kle(i)nöde,
klenade n. = mhty. kleinöt, klcinöte,
kleinöde, kleindt, kleinet (ty. kleinod) n.
ds., med samma avledningsändelse som
i t. ex. armod, sirat, ty. heimat, till
mlty. klene, ty. klein (= sv. klen) i
betyd, 'fin, sirlig'. De Ity. o. ty. for-
merna med -a- bero på vokalförsvag-
ning i senare led. — Plur. klenodier, redan
i fsv., jfr da. klenodie (sing.), ty. kleino-
dien (plur.), utgår från den latiniserade
formen clenödium, plur. clenödia. —
Etymologiskt identiskt med klenät.
klenät, 1650: clenäiter plur., jfr kle(e)-
nat i samma betyd. 1639, 1642 o. klen-
natzkake o. 1580 = fsv. klenast, klenod,
jfr fgutn. klenat, matvaror = ä. da.
kle{i)nel; etymologiskt samma ord som
klenod, till klen i betyd, 'liten'; alltså
'litet bakverk'. Härav nda. kleine =
sydsv. dial. klena. — I vissa sv. dial.
folketymologiskt klen-äte (till äta).
kleptomani = ty. kleplomanie, ung
bildning till grek. kléptein, stjäla (ur-
besl. med got. hlifan ds.), o. marna
(se mani).
klerikal = ty., av ett nylat. clericälis,
till mlat. clerus, det andliga ståndet (inom
den katolska kyrkan), av grek. kleros
m., i plur. i bibelgrek. (I Petri 5:3)
'herrar över församlingen' (nya bibel-
övers.), egentl.: lott, arvedel, träbit o. d. I
(använt vid lottning), till roten i kldö,
sönderbryter, om kvistar o. d. — Här-
till även grek. adj. klerikös, varav mlat.
clericus, präst, andlig, varav ty. kleriker,
fsv. klar(e)kcr, sv. kl er k.
klev, brant backe el. klippa cl. stig,
fsv. klcf f., bl. i ortnamn, jfr nsv. Klev,
M å r d a k le v osv. = isl., no. kleif ds.,
jutl. klon, om dynerna vid Nordsjön, av
urnord. "klaibö-, i avljudsförh. till isl.
kli/' n. = mlty. klif, klef, (brant) klippa,
ags. clif, klippa (eng. cliff), av germ. *klita- ;
besl. med klippa. Till ie. roten gleibh
el. gleip, vara klibbig el. bal, varom se
klibba; alltså egentl.: 'kal o. därför
svårtillgänglig stig'; för språkmedvetan-
det säkerl. anslutet till det besl. kliva
i betyd, 'klättra'.
kli = fsv. = da.-no. kli(d), väl från
mlty. klie = fhty. kli(w)a (ty. kleie),
av germ.* kliwön, till ie. roten glei, vara
klibbig, besl. med grek. glia, gloia osv.,
lim, osv., se f. ö. klister, klema, klen,
klena, k lägg. För att dock ordet,
åtminstone delvis, är inhemskt, kunde
bl. a. den fsv. formen kly tala; med
w-omljud enl. Kock Uml. u. Brech. s.
212. Se f. ö. Seip MoM 1917, s. 151 f.,
Låneordstud. 2: 44.
klia, Hels. 1587: kliga (dvs. kli ja),
o. 1600 klija (ännu ett stycke in på
1700-t.), 1642: klia; säkerl. utvecklat
ur y. fsv. kleia, känna klåda, opers.: klia
= isl. klctja (-adi), känna klåda, sv. dial.
kläja, väl av germ. *klccwiön, varjämte
germ. *klcewen i mlty. klouwen, fhty.
kldwen (ty. klanen), klå, kratsa; jfr
klå 1; till en avljudsform av klo, se
f. ö. d. o.
klibba, Serenius 1741: klibbas, jfr
klibbng Serenius 1727, möjl. en hyper-
svecism för äldre klebba Linné 1759,
klebbig Broocman 1736; sännol. från
mlty., jfr mlty. klibbere, klibbig, ags.
elibbor, med bypokoristiskt -bb-, motsv.
fsax. bikliban, klibba vid, fhty. kliban,
med kausativet fhty. kleiben, fästa (ty.:
klibba, klistra), varjämte med kort z;
fsax. klibön, mlty. klevcn, klibba, ags.
clifian, hänga fast, flit}7, klebén, klibba
vid (ty. kleben, varav da. khvbe), till
ie. roten glibh el. glip, varav även vgerm.
"klibön el. "klibön, kardborre (ags. clife
el. clifel osv., med samma betyd.-utveckl.
som i t}7, klctte, varom under klister,
o. Ity. klise, varom under klifs, el. no.
kleikja ds. till en utvidgad germ. rot
kli-k); en p-utvidgning av roten gli, gloi
i klister, klena osv. Ur samma rot
har även kliva utvecklats; jfr f. ö.
klifs. — Hit hör säkerl. även klöver:
se d. o. - Klibba förhåller sig till
'kliban som t. ex. nsv. dial. labba, vid-
hänga, fastna vid, till isl. lafa (-/#-),
'hänga fast vid'; se närmare förf. Me-
diagem. s. 20. En parallellbildning se
li bb a.
klick
318
klinga
1. klick, Häck o. d., t. ex. 1017:
'uthskiämma eller en klick påläggia' =
da. Wl/r, från mlty. klik, ung avljuds-
bildning till klak, Häck (jfr klack);
-i- har diminutivisk karaktär såsom väl
i tipp el. som i ty. kribbeln ~ krabbeln,
fl i m mer n ~flamme(r)n osv. Grundbetyd,
är nog 'smäll' o. ordet hör till följ. o.
klicka el. till ett ljudord med likn.
betyd. Jfr ty. ldcck(s) o. sv. kladd,
klätt med samma betyd. -utveckling.
2. klick, kotteri o. d. (jfr klickvä-
sen), urspr. ett tidningsord, vanligt först
på 1890-t., t. ex. J. A. Eklund 1892, GHT
1894, Vårt Land 1895: 'Hedin., upp-
trädde som den fåtaliga radikala klickens
talman' = da. klike, ty. klicke, från
fra. clique, skara, band, liga m. m.,
till ä. fra. vb. cliquer, jämte clicher (se
klisché), diminutivisk avljudsbildning
till claquer, klappa, smälla, vartill claque
(på teater), o. sannol. lånat från germ.,
varom följ. Clique betyder sålunda
sannol. egentl.: liga av skrikhalsar, skräv-
lare el. dyl. — Med avs. på bildningen
jfr föreg.
klicka, 1701 (i bildl. anv.: slå fel),
om bössa, t. ex. Bellman 1769 = no.
klikka, da. klikke = östfris. klikken,
eng. click, picka, skallra o. d., diminu-
tivisk avljudsform till lty. klacken, knalla
(jfr klack); se f. ö. föreg. Att ordet åtm.
delvis är inhemskt i nord. spr., framgår
av avledningarna sv. dial. klixa, knäppa,
o. no. klikta, klinga med metalliskt ljud,
varav nordanvindsklikia, gröngöling. —
Betyd, 'slå fel' (även i da.) är sekundär,
från bössans klickande.
klient, 1693 = ty., av lat. cliens
(genit. clientis), snarast, med L. Meyer,
Bersu m. 11., egentl.: som sluter sig
till någon, till roten i clinäre, luta; jfr
klimat, klinik; urbesl. med lid. —
Ej, såsom förr antagits, till ie. kleu,
höra (se ljud), alltså: 'der hörige'; det
cluens, hos Plautus, på vilket man grun-
dat denna härledning, synes böra läsas
cliens.
klifs, sötsaker, slisk, t. ex. o. 1730,
Sahlstedt 1773, i ä. sv.: klemande, smek,
t. ex. Swedberg 1709, Dalins Arg., ännu
hos Weste 1807 (jämte den moderna
betyd.) o. även ngn gång i nsv., jfr ä.
sv. klifsa med någon, klema o. d., t. ex.
Serenius 1741, Dalin 1850, samt, med
ursprungligare betyd., ä. nsv. klifsa,
smörja, Spegel 1685. Ordet är närmast
deverbativum av vb. klifsa o. hör till-
sammans med klibba, väl med samma
oregelbundna formutveckling som i
många andra pejorativa vardagsord;
möjl. dock av *klipsa, av *klibbsa.
Etymologiskt identisk är stammen i sv.
dial. klifs, klase, o. klifsa, bunt som
hänger ihop, egentl.: klibbat ihop sig.
Sv. dial. klissa, klunga, är också fjär-
nare besläktat; jfr da. dial. klise, klibba,
kliset, klibbig; lty. klise, kardborre (med
samma betyd. -utveckling som i t}', kletle,
varom under klister, o. ags. clife, varom
under klibba).
klimax, se klimat.
klimat, t. ex. Risingh 1671: climate,
ytterst av grek. klima, jordens lutning
från ekvatorn mot polerna, lutning, till
roten i grek. klinö, lutar, lat. clinäre
(se klient), klimax, stege, trappa, steg-
ring (varav sv. klimax) osv.; se f. ö.
Lena, ortn., o. lid, sluttning.
klimp, fsv. klimper = ä. da. klimp,
isl. kleppr, klump (*A*Z/m/)-), lty. klimp,
liten klippa, ie. rot glcmb, antingen
labialutvidgning av roten i lat. glomus,
kloss, o. klämma, el. en nasalerad form
till roten i lat. globus, kula, klump,
gleba jordtorva, klump (se klåpa); i
bådadera fallen väl egentl.: det samman-
tryckta, hoppressade. Etymologiskt iden-
tiskt med kläpp. I avljudsförh. till
klamp o. klump. — Vid sidan av ie.
"glembo- i klimp stå *glendo- i klint
o. *glengo- (osv.) i sv. dial. klunk, klump ;
om ungef. likbetydande paralleller här-
till ("gumbo-, *gundo-, *gungo- osv.) se
H. Petersson Balt. u. Slav. s. 23 f.
(Lunds univ. årsskr. NF. Avd. I, B.
XII, Nr 2).
1. klinga, sbst., G. I:s reg., P. Svart
Kr., R. Foss 1621: klinge, Brasckl645:
klinga = da. klinge, från ty. klinge, av
mht}'. =; till följ., efter svärdens kling-
ande läte. — Springa över klinga n,
t. ex. P. Svart Kr. (klinge), med motsv.
i da. o. ty.
2. klinga, vb = fsv. (ipf. klang o.
klingadhe) — da. klinge; jfr isl. klingja;
klinik
31
9
klippare
väl från mlty. klingen, st. o. sv. vb =
fhty. klingan (ty. klingen). Ljudhär-
mande liksom de obcsläktade lat. clan-
gere, smattra (om trumpeter), skrika,
clangor, klang, skrik, grek. klange,
klang = germ. hlank- i isl. hlakka,
skrika; el. som got. kliswjan, klinga,
klismö, ringklocka. — Klinga i betyd,
'skåla' t. ex. Bellman: 'Ej klingat för
din raska värd'; jfr da. klinke.
klinik, 1847 = ty., av grek. kliniké,
egentl. : som bör till (sjuk)bädden (under-
förstått tékné, konst, se teknik), femin.
av adj. klinikös, till kline, bädd, läger;
besl. med klinö, lutar (se klimat).
klink, skeppsb., i byggd på klink
(motsats*, kravell) 1765, jfr ty. klin ker-
weise gebant; till lty., holl. klinken, nita,
spika ihop (varav da. klinke), snarast
besl. med klinka, alltså: ge ett kling-
ande ljud ifrån sig; med kausativet
fhty. klenken = eng. clench (clinch hör
väl till lty. klinken), egentl.: komma
att klinga; möjl. dock i stället besl.
med fhty. klenkan, binda el. knyta till-
samman, som hör tillsammans med
klänga o. klunga; jfr klinka, subst.
Se f. ö. klin ker(t).
1. klinka, vb, 1731: 'med sin wärja
klinckat', i modern betyd. t. ex. Geijer
1807: 'klinkas på ett klaver' = da.
klinke, skåla, holl. klinken, klinga o. d.,
eng. clink; ljudhärmande liksom klinga
o. möjl. besl. med detta. Jfr följ.
2. klinka (på dörr), fsv. : slagbom?
= da. klinke, från mlty. klinke, dörregel,
klinka = mhty., ty. = eng. clink; fra.
clinche från germ. spr. ; gärna o. väl med
rätta fört till föreg.; betyd, 'dörregel'
kan dock även visa hän på släktskap
med fhty. klenkan, binda el. knyta till-
sammans (jfr under klink o. se Falk-
Torp).
1. klinker(t), hårt bränd tegelsten,
1705: klinkort, 1799: klinkert, Stål 1834:
klinker = = da., ty. osv., till lty. klinken
(se klinka, vb), alltså egentl.: klingande
tegelsten. I ä. sv., Linné osv., o. stun-
dom ännu: klink. Med avs. på väx-
lingen -er o. -ert jfr under buffert,
skonert osv.
2. klinker(t), skepp byggt på klink,
från lty. klinker, holl. klinkaarl;se klin k.
1. klint, backkrön o. d., fsv. klinter
= da. klint, brant havsstrand, motsv.
(med -nt->-it- o. -i- >> e, å) sv. klätt,
isl. klettr, fristående klippa, no. klett,
bergstopp m. m., o. (med bevarat -i-)
da. klit — mlty. klint, klippa, brant
strand. Avljudsformer: sv. dial. klant,
knöl (även om berg) = no.; o. da. klnnt,
klump; väl med Lidén Stud. s. 88 besl.
med lat. glans (genit. glandis) osv., ol-
lon, o. med sanskr. gandd, bl. a.: knut,
något uppsvällt (av *gol-ndo-). Jfr följ.,
kluns o. under klint. — Klint för-
håller sig till klätt som klimp till
kläpp.
2. klint, växtnamn, Agrostemma gi-
thago, även om Centaurea, särsk. i sam-
mans, blå-, rödklint osv., fsv. klinter
(jämte klinta), möjl.: Agrostemma gi-
thago, motsv. da. klin te o. sv. klätt (se
d. o.). Vanl. o. med rätta identifierat
med föreg., alltså med grundbetyd, av
'klump o. d.', syftande på den klumplika
formen hos frökapseln på Agrostemma;
som beteckning för Centaurea har ordet
sannol. haft avs. på blomholkens form,
såvida ej snarare namnet reflexionslöst
överförts på dessa växter på grund av
deras med Agrostemma gemensamma
egenskap att vara allmänt spridda ogräs.
— Jfr liknande betyd. -utveckling i växtn.
knavel.
1. klippa, vb, fsv. klippa, khjppa =
isl., no. klippa, khjppa, da. klippe (eng.
elip från nord. spr.); möjl. besl. med isl.
klipa, no. klipa, knipa, klämma, o. kan-
ske påverkat av det likbetyd. isl. klgpa
ds.; dock av flera skäl ganska osäkert;
jfr klippare 1, klipper, klipp ing.
— Klippt och skuren, redan i y. fsv.,
P. Månsson s. 484: 'Ter medh är alltt
både klipt och skuritt'. Sannol. urspr.
med syftning på klädedräkt.
2. klippa = fsv. = da. klippe, från
ty., jfr mholl., mhty., ty. klippe; ett
nordtyskt kustord, urspr. brukat om
havsklipporna; förgerm. "klitn-, jfr germ.
*klit>a- (— isl. klif osv.) o. *kleibö =
klev, se d. o.
1. klippare, skälm o. d., En\ allsson;
sv. dial. klöpper (av *klgpp-), klipsk per-
son = no. klippar, klyppar, duktig karl,
motsv. eng. dial. clipper, utmärkt per-
klippare
320
klocka
son el. sak; möjl. till klippa, vb, i en
äldre betyd, 'knipa' jfr isl. kUpa, no.
;/ /, knipa, klämma, o. isl. khjpa, no.
klgpa tis. ävensom sv. knipslug. —
Härtill adj. klipsk, Rydqvist 1827.
2. klippare (häst) = y. fsv.: mindre
ridhäst — y. fda. klipper, eng. clipper;
jfr da. klepper(f), från mlty. klepper,
liten snabbsprungen ridhäst = holl.
Enl. Falk-Torp till holl. kleppen, klappra;
alltså egentl.: som klapprar o. slår med
hovarna; jfr lty. klöpper ds. till kloppen,
slå med hovarna = ty. klopfen ; se
klappra o. klappa. Mot denna för-
klaring tala dock i sin mån de redan i
y. fsv. o. fda. uppvisade /-formerna. Jfr
Seip 2: 103.
3. klipper(skepp), Gosselman 1833:
klipper; 1861 : klipperskepp = da. klipper,
från eng. elipper, ett slags snabbseglande
fartyg, till clip, klippa, liksom kutter
till cut, skära.
klipping i t. ex. klippingshandske,
fsv. klippinger, klippt fårskinn = isl.
klippingr, varifrån mlty. klippink; avledn.
av vb. klippa liksom t. ex. välling
till välla i betyd. koka.
klirra, Franzén 1834, mera allmänt
först under de sista tre årtiondena ==
da. klirre, från ty. klirren; ljudhärmande.
klisché, av fra. cliché, till vb. clicher,
växelform till cliquer, smälla (se klick
2), syftande på det buller, som uppstod
vid avtryckandet, alltså av ett ursprung
motsv. de egentl. likbetydande sv. av-
klapp o. ty. abklatsch (till klatschen,
se k lat sch a).
klister, t. ex. I. Erici 1642 = da., från
mlty. klister = mhty. (ty. kleister), av
germ. *klistra- = ie. *glei-stro- till ro-
ten glei i isl. klina (~ gloi i klena) el.
ie. *gleit-tro- till den med dental utvid-
gade roten i t. ex. lat. glis (gen. glitis),
klibbig jord, gluten Cgloit-), lim, litau.
glitus, hal, ags. (et-cliÖan, klibba fast vid,
clide (-d-), kardborre, fhty. kleta, kletto
(ty. klette) ds.; jfr även kläde. Se f. ö.
klibba, klema, k 1 i f s.
klistir el. klystir, B. Olai 1578:
clisteer = ty. klistier, klystier, ytterst av
grek. klgstérion, dimin. av klgstér, till
khjzein, spola, rensa, besl. med kloak
o. urbesl. med lutter, egentl.: ren.
kliva = fsv.: kliva, klättra = isl.
kli fa (ipf. kleif), no.-da. klyve (med
samma övergång av T >> g mellan l o. v
som i fsv. o. sv. vard. o. dial., klyva,
klättra) — mholl. clivcn, klättra; egentl.:
'klamra sig el. klibba fast vid' o. hörande
till germ. vb. *klit>an, klibba (varom
under klibba), med samma betyd.-ut-
veckl. som i klänga, klättra ni. fl.
klo = fsv., da. = isl. klo, av germ.
*klöwö-, med avljudsformerna *klcéwö-
= fhty. kldwa (ty. klaue) m. fl.; *klawö-
— ags. clawu, cléa (eng. claw); möjl.
med rätta fört till ie. roten gleu, krama
el. bolla tillsamman, i sanskr. gläu-,
boll, kula, fhty. chli(u)wa m. m., kula,
nystan (jfr ty. knäuel, genom dissimi-
lation av *kläuel; jfr k navel) osv., se
klot. Jfr klia, klå.
kloak, L. P. Gothus 1623, ytterst av
lat. cloäca, av *cloväca, till cluere, rena,
besl. med klister o. urbesl. med lut-
ter, egentl.: ren.
klocka, fsv. klokka, klukka (redan i
de äldsta landskapslagarna), ringklocka,
i sht. kyrkklocka, bjällra, ur; ett bland
germaner, romaner (utom i vissa sydl.
dial.) o. kelter allmänt spritt ord = isl.
klokka, klukka, da. klokke, mlty. klocke,
fhty. glocka (ty. glocke), ags. clugge (eng.
clock, ur, från mholl.), mlat. cloc(c)a,
fra. cloche, ir. cloc osv.; ljudhärmande;
kanske egentl. (genom förmedling av
iriska missionärer) från Irland, där, som
det synes, först kyrkklockor infördes.
Fslav. klakolu, ryska kolokolu osv. äro
inhemska, likaledes onomatopoetiska
bildningar. Jfr de på liknande sätt upp-
komna got. klismö, ringklocka, el. sanskr.
kiiikiru ds. — Senlat. har i stället cam-
pana. — Överflyttat på ur (med slag-
verk) redan i y. fsv., t. ex. tha klokkan
slo VII Karlskrönikan. Jfr ur 1. —
Klockare, fsv. klokkarc, föreståndare
för kyrkringningen = isl. klukkari, da.
klokker; jfr mlty. klockener, ty. glöckner;
i mlat.: campanarius. — Härtill: k loc-
kar kärlek, t. ex. Törneros, C. F. Dahl-
gren = da. klokkerkjarlighcd, felaktig
översättning av fra. amour de clocher,
sockenpatriotism (till clocher, kyrktorn,
kyrksocken; till cloche, kyrkklocka).
Uttr. kär som en klockare katt (La-
klok
321
klubb
gerström o. 1730, jfr Mont-Louis 1739:
'Hon är kiär som en klackar-katta',
övers, av fra. 'Elle est amonreux, comme
une chatte) kan vara en utbyggnad på
det från Idockarkärlek härrörande uttr.
kår som en klockare, beroende på språ-
kets strävan efter en viss harmonisk
fyllighet; att just i detta ordstäv valts
katt förklaras åtminstone delvis genom
bokstavsrimmet. Se Nordfelt Ark. 12:
201. Som synes av exemplen, uppträ-
der emellertid uttr. kär som en k loc-
kar k att betydligt tidigare än kloc-
k a r k är 1 e k. På gr u n d h ä ra v ä r det
tänkbart att detta uttryck självständigt
uppkommit ur uttr. kår som en katt
(— fra. amoureux comme un chal) o.
sedermera avrundats med ett allitere-
rande tillägg.
klok, fsv. klöker, klok, kunnig, förstån-
dig, slug, konstfärdig, konstig, subtil =
senisl. klökr, da. Idog, från ml ty. klok
= mli ty. kluog, även : sirlig, tapper (ty.
klug); dunkelt; enl. somliga av germ.
*klökka-, av "klorna-, besl. med fir.
glicc, klok (av *glkni-).
klor, kem., upptäckt av Scheele 1774,
men namngivet av Davy 1810; av grek.
klöros, blekgrön, gröngul, på grund av
den färg, som uppkommer hos gasen
vid rumstemperatur; av ie. "ghlör- =
germ. *glör- i ä. nsv. glorögd, glosögd,
isl. glöra, gnistra, osv. (se glosögd),
o. rotbesl. med glad, guld, gul osv.
— Härtill: klor al.
klosett, 1869, från eng. closel, från
lfra. =, dimin. till clos, instängt rum,
lat. stam elans-, till elaudo, stänger (jfr
kloster, k lys, sluss; urbesl. med
sluta). I något äldre danska uppträ-
der den äldre o. allmännare betyd,
'litet rum, kabinett'; jfr Chr. Wirither:
»Der er hun jo! fra sit kloset / Hun
sagtelig fremtriner».
kloss, klots, Möller 1755: kloss. Brän-
ner 1756: klotser plur., Sahlstedt 1773:
klots (hos Lind 1749 översattes ty. Idolz
med 'klabb') = da. klods, klos, från ty.
Idolz, av mhty. Jdoz m. o. n. (ge ni t.
klotzes) = ags. clott, klump (eng. dol),
av germ. "klutta-, besl. med klot o.
möjl. klut, till den ic. rot gleu, krama
el. bolla tillsamman, som omtalas under
Hellquist, Etymvlogisk ordbok.
klo. — Möjl. har i nsv. kloss också
uppgått ty. kloss, klimp, jordkoka, Ity .
klöt = sv. lånordet klot.
klossa, klumpig kvinna; möjl. en
utvidgning av kloss; kan dock vara
identiskt med ä. nsv. klossa, groda (Var.
rer. 1538: clolza), som kanske är en
diminutivisk s-avledning av klot.
kloster == fsv. (även kloster), da.,
från mit}', kloster = fht}r. chlöster {ty.
kloster), ags. clauster (varifrån isl. klausir;
eng. cloistcr från ffra. cloistrc = fra.
cloitve); av lat. clauslrum, vlat. clostrum,
lås, rigel, innesluten plats, till claudcrc,
tillsluta (jfr klosett, k lys, sluss; ur-
besl. med sluta).
1. klot, fsv. klöt, klot, svärdsknapp
= senisl. klot, svärdsknapp, da. klode,
från mlty. klöt, klump, kula, testik el =
mhty. klöz (ty. kloss), eng. cleat, av
germ. "klauta-; avljudsform till kloss
(germ. *klult-) o. möjl. klut; se d. o.
o. klo.
2. klot, ett tyg, Dalin 1850 (med
engelsk stavning), från eng. cloth, kläde,
av ags. cldd = kläde (se d. o.).
klots, se kloss.
klottra, 1825, motsv. no. -da. kludre
ds.; jfr mlty. kluteren, utföra smått
hantverksarbete (varav da. kludre); an-
tagl. germ. nybildningar av imitativ
karaktär; annars sammanfört med ro-
ten i klut. Jfr kludda. — En lik-
betyd. o. likartad bildning är ä. sv.
pluttra, t. ex. Dalins Arg.
klo ve, verktyg för att fasthålla vissa
föremål, kreatursbindsle, klave, fsv. klo vi
m., kluven gren el. stång, dessutom i
betyd, 'klyfta' i ortnamn ss. fsv. Klo-
vasten = isl. kloji, vinkel (även i ter-
rängen) m. m., da. klove, ok för kor, i
ä. da. även: klyka, grepe, fsax. klobo,
fotboja, kluven käpp för fågelfångst,
flity. klobo, kluven käpp m. m. (ty.
klobcn), eng, clove, klyfta (i ortnamn),
av germ. *kluban-, klyfta, till klyva
(som t. ex. bråte till bryta). Jfr ty.
knoblauch, vitlök, dissimilerad form
av fhty. klobolauh (liksom t. ex. ty.
knäuel av *klåuel, se under klo). —
Ordet ingår även i han dk lovar, (se
d. o.).
klubb, Oelreich 1755: klubber plur.,
21
klubba
322
klynka
Sahlstedt 1773 = da., ty. klub, från
mg. chib (1600-O, av eng. (från nord.
spr. lånade) club, klubba (se d. o.), på
grund a\ att ett dylikt föremål såsom
budkafile sändes omkring vid inbjud-
ningar till gästabud o. d.; jfr det av-
lägset besläktade isl. kol fr, rund käpp
o. d., men även om festliga samman-
komster, som böllos i tur o. ordning
ä. ty. kolben i samma betyd, (se
Fritzner2 2: 313 f.). Jfr följ. o. under
k 1 u m p fot.
klubba = fsv., isl. (där även klumba),
ä. da. klubbc (eng. chib från nord. spr.;
se föreg.); besl. med klump; -bb- har
kortnamnskaraktär; jfr lubb o. lump.
— Om ett annat nord. ord för 'klubba',
kylfa, se kolv. — Ty. keule är en av-
ljudsform till kula. — Gemensam ieur.
beteckning för detta urgamla, redan i
de schweiziska pålbyggnaderna funna
vapen saknas.
klucka, 1642 i betyd, 'gurgla' = da.
klukke, motsv. mlty. klucken, ags. cloc-
cian (eng. cluck); ljudhärmande liksom
de ej besläktade lat. glöcTre (jfr fra.
glousser) o. grek. klozein (av *klögi-).
kludda, Karl XII Bref 1701, Lind
1749 (med hänv. till kladda), med
sbst. kludd, Stiernhielm (om en må-
lare), jfr lty. kludderen ds., ävensom no.
klodda, smutsig ulltott, o. sv. dial. klodd,
lerklump, ulltott m. m.; antagl. germ.
nybildningar av imitativ karaktär, lik-
som klottra osv. Möjl. är dock kludda
en ung svensk avljudsbildning till kladda
(efter sudda?).
klump, 1638 = da., motsv. mlty.
klumpe, träsko, lty. klump, kloss, klump
(varav ty. klumpen), eng. dump ds.; i
avljudsförh. till klamp o. klimp samt
besl. med klubba. — Klumpfot =
da. klumpfod, lty. klumpfot, ty. klump-
fuss; jfr fsv. klunkofoter (Xen. Lid. s.
100), ä. nsv. klunkefot Var. rer. 1538
till sv. o. no. dial. klunk, klump, lty.
klunker, klump, lapp (jfr under klut),
isl. klumbufötr (jfr under klubba),
eng. elubfooted, jfr ä. nsv. o. sv. dial.
klubb, klump m. m. — no. = ä. da.
klub (jfr klubb).
klunga, ett 1800-talsord i riksspr.:
Hjelm i Vet.-Ak.Handl. 1805, Weste 1807,
jfr no. klung, -e m., da. klynge, fht.
klunga, ty. klungel ds. samt no. klunge,
klättra, da. klynge, klänga fast; se f. ö.
klänga.
klunka = fsv., no., i no. liksom i ä.
da. även om vissa fågelläten; ljudhär-
mande liksom t. ex. sydty. dial. glung-
gen; jfr det analoga klucka.
kluns, Modeé o. 1740 (i egentl. betyd.)
= no.; jfr vb. kl un sa, vara klumpig
el. tafatt = no. = da. klunse; besl.
med da. klunt, kloss, klump (se klint 1),
sv. o. no. klunk ds. (se under klump-
fot).
klut, fsv. kluter = senisl. klu.tr, da.
klud, ags. clut (eng. clout); enl. Fischer
Lehnw. s. 23 möjl. lån från ags.; av
Falk-Torp (jfr Wood IF 18: 44) betrak-
tat som en avljudsform till klot; jfr
med avs. på betyd. -utvecklingen lty.
klat, klump, stycke, lapp, o. klunker,
klump, lapp.
klyft, 1603 (i betyd, 'kluvet ställe')
= da. kloft, från mlty. kluft = fhty.,
ty. = eng. cleft, clift, av germ. *klufti-
till klyva.
klyfta, 1670 (i betyd, 'frånkluvet
stycke'), nybildning till klyftor t. ex.
Schroderus Com. 1639, genom falsk
ljudsubstitution för äldre klyfter, t. ex.
Stiernhielm Herc, plur. till klyft (jfr or-
sor för ä. roser till ros). — Om för-
hållandet mellan klyft o. klyfta under
1700-t. o. senare se Lindblad A. Sahl-
stedt s. 80.
klyka, Schroderus o. 1638 i betyd,
'hötjuga', östsv. dial. klytjo, av germ.
*klukiön; av Heinertz IF 35: 319 f.
identifierat med fris. kletsie, spjut (av
ä. *klet-), besl. med ags. clyccan (eng.
elutch), gripa, omfatta o. d., av *klukjon.
Betyd, 'spjut' har utvecklat sig ur den
av 'något gaffelformat', urspr. med syft-
ning på den i äldsta tider klufna spjut-
skaftsändan. — Andra likbetydande ord
äro sv. dial. klysa o. klynna (sydsv.
klynga), bl. a. i den botaniska termen
klynnedelad. — Samtliga dessa ord
äro väl, liksom klyva, olika utvidg-
ningar av en grundrot germ. kleu = ie. glcu.
klynka, t. ex. 171 1766, Rhodin
Ordspr. 1807 = da. klynke (se under
kläcka 1).
klynne delad
323
kläcka
klynnedelad, se klyka.
klys, sjöt., Rosenfeldt 1698 = da.
kly(d)s, från lty. kluse, holl. kluis, för-
kortning av lty. klusgat osv.; till mlty.
kluse, trång öppning, cell (fsv. klus,
eremitboning) = ty. klause, klyfta, sluss,
cell, osv., av mlat. clusa, fem. till part.
pf. pass. clusus = lat. clausus, till clau-
dere, innesluta (se kloster o. sluta).
[klyse, sv. dial., öppning, se klyka.]
klystir, se klister.
klyva = fsv. = isl. kljufa (klauf),
fsax. cliooan, fhty. klioban (ty. klieben),
ags. cléofan (eng. cleave); i avljudsförh.
till mlty. kluven, klyva, plocka, skala (se
klyva re). Kausativum: no. kluyva =
da. kleve. Inkoativum: fsv. klufna, sv.
dial. klomna = isl. klo f na, klyvas, jfr
fsv. part. kluvin; da. klevne är ombildat
efter klove. Ie. rot glub i lat. glubo,
skalar, grek. ghjphö, skär, inristar. Jfr
klove, klyft(a), klöv, klövja, även-
som under klyka.
klyvare, trekantigt segel framför foc-
ken, Serenius Sjö- o. Handl. Reg. 1757
= da. klyver, från lty. kliiver, holl. klui-
ver, till holl. kluiven — mit}', kluven,
klyva, fhty. klubon, plocka el. klyva
sönder (ty. klauben); möjl. egentl.: kil
(som klyver); el. närmast till det med
kluiven samhöriga kluif, klo (efter ring-
arna i seglets lik), jfr holl. kluiffok. Se
även klyvert.
klyvert, Sahlstedt 1773, från lty.
kliiver, holl. kluiver, med / som i log-
gert, holl. logger, skonert, holl. schoo-
ner osv. Se f. ö. klyva re (: klyvert
= skonert: skonare).
1. klå, klia ( träns.), kratsa, fsv. klä —
isl. klå (ipf. A/o, part. pf. kleginn), väl
= ags. clawan st. v. (ipf. ej belagt);
jfr Psilander KZ 45: 263 n. 3. Enl.
andra är klä en analogiskt bildad in-
finitiv till kleyja, ipf. *kläÖa (jfr streyja,
strdÖa osv.), med stark höjning efter
isl. Jlä, flå (/7ö, flegiun), slå, slå (slö, sle-
ginn) osv.; men sannol. är kleyja blott
en grafisk variant för klåja; det germ.
"klaujan, som skulle ligga till grund
för kleyja, synes dock i alla händelser
föreligga i d;». klo sv. dial. klöja.
En avljudsform se klia, som numera
är både träns. o. inträns., medan klå
endast har träns, betyd. — Rotbesl.
med klo; se d. o.; jfr även följ., klå da
o. klösa. — I betyd, 'klå åt sig' 1558.
Jfr särsk. uttr. klå och få, redan hos
P. Månsson s. 681 o. i L. Petri Kr. 1559,
i y. fsv.: fla och kla lil hopa (1508).
2. klå, ge stryk; ur en skämtsam
användning av klå, klia (träns.); jfr
t. ex. Them plägar iagh medh min yxa
klåå' Chronander 1641 el. 'Om jag ta-
ger en käpp, så skal jag visserligen klå
ribbenen på eder' Lagerström 1731; jfr
samma anv. av klia i våra dagars gat-
språk. — Få klått, egentl. part. perf.
av klå, beroende därpå att få i de nord.
fornspr. förbands med denna form av
verbet; sydsv. dial. få slaget någon;
numera uppfattas klått som ett oböjdt
substantiv. I sydsv. dial. i stället med
in fin.: få el. ge klå. — Jfr förf. Ark. 15:
238.
klåda, fsv. klädha (med den oblika
kasusformen som nomin.), ä. klädhc
= isl. klådi, ä. da. klaade, fhty. clou-
uido, ags. clcewcfta, av germ. *klawwi-
pan-, till roten i klå; jfr bl. a. Psilander
KZ 45: 253 f.
klådra, se kläd ra.
klåpa, Rudbeck 1679: klopa; jämte
klåpare, L. Petri 1555, Växiö domkap.
ark. 1651, Serenius 1741 (jämte klåpare):
klåpcr, P. Erici 1582: klåpare (om oskick-
liga läkare). Enl. Noreen Sv. etym. s.
44 f. att sammanställa med isl. öknam-
net klåpr o. klåp- i klapeygr, stelt blick-
ande, storögd = sv. dial. klåp, tjockända,
egentl.: klump, germ. "khep- = ie. gleb-
i lat. gleba, klump; onasalerade former
till klimp, klump osv.; alltså egentl.:
vara klumpig, bära sig klumpigt åt. -
Då verbet uppträder mycket senare än
snbst. o. i övrigt är sällsyntare än detta,
har det sannol. bildats av det senare,
som i sin t nr är en ombildning av det
hos L. Petri anförda klåper = det av
Noreen framdragna isl. klåpr. — Skriv-
ningen med -o- är i äldre tid ytterst
sällsynt.
1. kläcka, spritta till, ipf. klack o.
(även i senare tid) kläckte, Lind 1749
(med båda ipf.-formerna) - isl. klekkva
(ipf. klakk), bli häftigt upprörd, jämra
sig, ä. da. kliunke (med samma slags
klicka
klämma
brytning som i sjunga, sjunka), da.
ktynke, ;i\ germ. 'klinkman, a\ *klénkwan,
egentl.: bli svag el. mjuk, besl. med sv.
dial. o. i vard. riksspr. klak, svag, makt-
los, i dial. även klok, fsv. klöker Sdw.
Tillägg, isl. klokkr, svag, utmattad, no.
klakk, mjuk, späd, samt det annorlunda
bildade 1 ty. klinker, mjuk, späd, svag;
sammanställt med litau. gleznus, mjuk,
sv;ig. — Kausativum : sv. dial. kläcka,
smälta (träns.), isl. klokkva, göra mjuk,
röra.
2. kläcka, om ägg, fsv. khvkkia =
isl. klekja (ipf. klakti), da. klcekke, i ä.
da. även: uppföda, vårda, jfr eng. dial.
cletch, yngel, o. isl. mjklakinn, nyss ut-
kläckt; av Falk-Torp sammanställt med
grek. neoglagés, nyfödd, till glågos,
mjölk, jfr gala o. lat. lac, genit. lactis,
av *glaki-; i så fall egentl.: ge mjölk
r> nära ;> utkläcka; dock osäkert. — I
ä. nsv. mycket ofta: kläckt o. buren
(boren) 16U9 osv.; jfr visans: 'I Sorunda
är jag båd' födder och kläckt'.
kläde, fsv. klcepe, kläde, tyg, duk —
isl. khvöi, da. kläde, att döma av lap-
ska lånordet lådde av urnord. *khepia-,
sannol. gammalt handelslån för väntat
*klaipia-, såvida ej, mindre troligt, i or-
det (som åtm. sedermera ofta uppträder
i sammans.) -ö- utvecklats i relativt
svagtonig ställning; enl. Wadstein Fri-
serna o. forntida handelsvägar i Norden
s. 14 från ffris. (ordet betecknar friser-
nas speciella handelsartikel); jfr ffris.
kläth, kleih, ags. clåd (eng. cloth, varav
sv. klot, en tygsort) jämte clcvö =
ml t v. klét, mhty. kleit (ty. kleid), en
germ. s-stam, *klaipaz-, *klaipiz- = ie.
'gloitos, till roten gloi el. den utvidgade
gloil, vara klibbig m. m., i klena, kli-
ster osv., syftande på tillverkningen
av klädet medelst valkning, varvid ett
slags lera användes; sedermera i all-
männare bet}rd. Jfr filt, egentl.: det
stampade. Se Erdmann Kleid u. Filz
(Skr. utg. af Hum. Vet. -sam f. i Ups. I.
3), o. f. ö. litteratur hos Ekwall Suff.
ja s. 101. — Härav: kläda, fsv. klcepa'
= isl. klcuÖa osv. I betyd, 'passa, anstå'
från ty. Det urgamla indoeur. uttrycket
för 'kläda', roten nes, k var le ver i var,
överdrag, o. väst. — Kläder, efter ty.
kleider pl. Den i fsv. o. äldsta nsv.
uppträdande formen klådhér är en väx-
elform till pl. klädhe(n), liksom stgkker
till slgkke(n) osv. o. skulle sålunda nu
ha uttalats med acc. 2. Den moderna
formen med acc. 1 fanns åtm. redan
vid början av 1700-t. Jfr bräder o.
bräden (under bräde).
klädra el. klådra, taltrast, O. Adam:
kledra, sv. dial. även klera, klädra m. m.
Formen med -å- utgår från sv. dial.
klädra, sjunga, lalla, en bildning av
samma art som bläddra, sladd ra osv.;
alltså, med ungef. samma betyd, som
taltrast; se förf. Om namn o. titlar
s. 102. f. Klädra o. dial. klera förut-
sätta ett likbetydande verb *klidra, i
avljudsförh. till isl. klidr, fågelskrik, o.
no. klia, skrika, kackla; jfr da. klire,
rödbena, Tötanus. Jfr även Wigforss
S. Hall. folkm. ss. 12, 110.
klägg, klägge, dialektord, broms, Ta-
banus = isl. klcggi, no. klegg, av germ.
*klajja(ny, av ie. *gloio-, till gloi, vara
klibbig, klibba fast, i klema, klen,
klena, kläde, i avljudsförh. till kli,
klister osv.
klämma, fsv. khvmma = da. klemnie,
motsv. fsax. biklemmian, fhty. biklem-
men (ty. klemmen), ags. beclemman, av
germ. *klammian; en bildning till mhty.
klimmen, klämma (jfr ty. part. beklom-
nien), vartill väl även mhty., ty. klimmen,
klättra, av samma slag som t. ex. slänga
till germ. "slingwan (= slunga) osv.,
alltså av c/o-typen, men icke med kau-
sativ betyd. Det nord. ordet har väl i
riksspr. lånats från lty. Inhemskt är
däremot no. klemba, av germ. 'klambian,
som S3rncs förhålla sig till ags. climban
st. vb, klättra (eng. climb), som klämma
till germ. *klimman. I fråga om orden med
betyd, 'klättra' jfr dock nedan. Av ett
inhemskt verb kommer även dalmålets
klämta, klämma, med parallellbildningen
da. dial. klemre, klämta. Det inbördes
förhållandet mellan dessa germ. stammar
klemm- o. klemb kan tolkas på flera
sätt. Den förra är besl. med litau. glo-
möli, omfamna, lat. glomus, klump, nys-
tan m. m., till ie. roten glem, trycka
ihop o. (1. Klemb- kan vara en labial-
utvidgning av samma rot (jfr klump)
klämta
325
klöver
av samma slag" som t. ex. germ. demb
till dem (se dimma), el. en nasalerad
form till roten i kla ve. I betyd, 'klättra'
föreligger även möjligheten av en rot
klimb, nasalerad form till kliva, med
grundbetyd, 'klibba fast', liksom i
klättra, i vilket fall de till denna be-
t}rd. hörande orden finge avskiljas från
denna ordgrupp. — Jfr klämmer o.
klamra. — Kläm i betyd, 'sup o. d.',
Wallin (?), Wadman osv.
klämta, fsv. klcemptä = da. hlcmlc,
till ett fsv. "klcemper, ä. nsv. klårnp,
motsv. fsv. klimper o. klcepper, (klock)-
kläpp; liksom sv. dial. klåpta, kläfta
till kläpp el. det därav avledda vb.
klappa. Ordet är i så fall på sin höjd
blott avlägset besläktat med likbetyd,
sv. dial. klämma o. da. dial. klemre. —
Kläm tar e, sup, möjl. urspr. 'morgon-
sup' (jfr det synonyma morgon väc-
ka re), alltså egentl. 'en sup, varmed
man purrades liksom av morgonklämt-
ningen' (Liden Spr. o. st. 6: 96), el. också
från början i allmänhet betecknande
supen såsom den där var ägnad att
väcka de domnade livsandarna.
klänga, i ä. nsv., som det synes, äldst
refl. : klättra, t. ex. 1582 (klengia sigh
up) 1615, 1618, 1625; i betyd, 'klamra
sig fast o. d.' t. ex. Spegel 1685 — no.-
da. klcenge, hänga sig fast vid, isl.
klengjasl, tränga in på, av germ. *klangian,
i avljudsförh. till germ. "klingan = ags.
clingan, krympa ihop (eng. cling, haka
sig fast). — Samma bet3rd.-utveckling
'klättra' av 'klänga sig fast' föreligger i
ty. klimmen (jfr klämma), sv. kliva,
klättra m. fl. — Ordet får under 1700-t.
en konkurrent i klättra, som även
ärver den dock numera försvunna refl.
formen. I ä. nsv. förekommer även
klänka i samma betyd.
kläpp, fsv. klcepper, av urnord. 'klimpa-,
alltså = klimp (se d. o.); jfr med avs.
på formen klätt ~ klint samt under
rapp.
klätt, växtnamn, ctymologiskt iden-
tiskt med klint 2 (se d. o.); jfr kläpp
o. klimp.
klättra, 1747 — o. 1800, som det sy-
nes, regelbundet refl.: klättra sig upp;
i ordb. först hos Weste 1807, som dock
även har den inträns, formen, vilken
emellertid ännu är mycket sälls3rnt o.
tycks bliva förhärskande först efter 1850;
Dalin 1850 betecknar den refl. formen
med »äfv(eh)»; från ty. kleltern (ej upp-
visat i mhty.). Danskan har i stället
klalre === ä. sv. klat(t)ra Sahlstedt 1773
(med hänvisning till klänga), Den oväld,
gransk. 1812, nr 104; från lty. klatlcren,
klåteren. Jfr lty. kladdern; jfr även lty.
klanern m. m. Besl. med ty. klette, kard-
borre (se k 1 i s t e r), klätt o. k 1 a d d o.
egentl. betydande: klibba, klamra sig
fast; med samma betyd.-utv. som i kliva,
k 1 ä n g a, ty. klimmen, klättra (se k 1 ä m m a
slutet), m. fl. — Den refl. formen över-
tager ordet från klänga (se d. o.).
klösa, 1552 (ipf. klöste), 1588: klössa,
ett speciellt sv. ord, besl. med klo, klia,
klå; f. ö. oklart till sin bildning; kanske
snarast med s-suffix avlett av klo, lik-
som med /-avledning isl. Mora, no. klore
o. mlty. klonwercn (: klouwe). Mhty.
kliuselen, smeka (Wood IF 18: 45) är
ej besläktat.
klöv, fsv. klöf = isl. klauf, ä. da.
klef, av germ. *klaubö-, till klyva som
germ. "brautö-, väg (fsv. bröt) till bryta.
1. klöver, växt, med -ö- hos O. Rud-
beek 1685, tidigare -c-, t. ex. Franckc-
nius 1659, fsv. klever = ä. da. klevcr,
da. klöver, från mlty. klever (o. klaver
med frisisk vokal isation) = ags. ehkfre,
clåfre (eng. clover), sannol. av germ.
''klaibriön, till roten i klibba; med
syftning på blommans klibbiga saft. Till
en enklare bas klai hör ty. klee, av fhty.
ehléo, genit. ehléives; jfr klen, klena. —
Den yngre sv. formen med -ö- beror väl
på lån från sydskan d. dial.; jfr strö va,
stövel, ävensom -löv. — En äldre nor-
disk beteckning år sv. o. no. dial. smäre,
isl. smdri (varifrån eng. dial. smeer), av
omstritt ursprung. Jfr Björkman ZfdW
2: 227 f. — Se även följ.
2. klöver, i spel, 1688: 'sju dagliga
Hon i Boken Klöfwer og Ruter'; väl från
da. klöver, klor, samma ord som föreg.;
efter ty. klee ds., översättning av fra.
tre/le (av lat. trifolium, klöver); möjl.
symboliserande bondeståndet. — Klöver
kan vara utgångspunkten för den väl i
da. uppkomna ändeisen -er i hjärter,
klo vja
320
knalle
ruter O. spader, men de båda först-
nämnda böra kanske snarare förklaras
som gamla pluralformer.
klövja, ;i. nsv. klyfta t. ex. o. 1675,
fsv. klyfta isl. ; avledn. av fsv. klyf,
kluven hästbörda, klöfjebörda = isl.
klyf f. (plur. klyfjar), av germ. 'klnbjö-,
till klyva; jfr t. ex. k lo ve (o. kla ve).
Härtill: klövsadel, fsv. klyfsapul —
ä. da. klevsadel. — Vokalen i v b., klövja
beror på anslutning till sbst., som Ijud-
lagsenligt utvecklats till klöv, se Hessel-
ma n -i- o. -y- s. 134 n. 1.
knabb, knagg, knnbb, jfr tjurknabb
Lind 1749, under far r, sv. dial. knabb(e)
ds., även: liten undersätsig karl, tjock
oxe, tjur = no. knabb(e), bergknalle
o. d.; sannol. en intensivbildning till
germ. knab- i knävel o. ty. dial. knabe,
plugg, stift o. d., samt på ett el. annat
sätt besl. med knapp, jfr även knubb
med flera likbetyd. germ. ord på kn~;
sannol. delvis jämförelsevis unga om-
bildningar el. avljudsformer. Se f. ö.
knape o. jfr till bildningen (med -bb-)
n a b b.
knaber, sup o. d., t. ex. F. Hedberg
1858, förr stundom även knabert; möjl.
lånat. I fråga om ändeisen kan jämfö-
ras danskarnas likbetydande slubbert.
knacka, Wivallius 1634, om hjärtat;
Serenius 1741; formellt identiskt med
lty., ty. knäcken (varav ä. sv. knacka
1740), eng. knack, knäcka; ljudhärmande
liksom de väl besläktade knaka o.
knäcka. — Härtill: knack, ett spel,
Sehlstedt, Nyblom 1873 ; med anledning
av den knackning i bordet, genom vilken
den spelande anger, att han »går med»
i spelet o. ej »lägger korten».
knagg, Prytz 1020, fsv. knagger, som
tillnamn = no. knagg (jämte knaggc), da.
knay, motsv. mlty., meng. knagge; hypo-
koristisk intensivbildning, möjl. besl.
med isl. knakkr, fot, ben, no. knakk,
trefot(ad stol). Knappast, såsom anta-
gits, att föra till någon rot med betyd,
'trycka samman', lika litet som i fråga
om knabb, knubb, knalle m. fl. dy-
lika bildningar. Jfr f. ö. no. knugg,
knut, knöl, till fsv. knoka (varom under
knota 2), ävensom under kaxe.
knaka, = fsv., no. = da. knagc,
jfr mlty. knaken, knäckas; ljudhär-
mande liksom t. ex. det väl besläktade
knacka.
knal, ej hos Dalin 1850; Hedenstierna
1890, allm. i sv. dial., i uttr. ss. 'det
går knalt för ngn'; jfr sydsv. dial. knällt,
knappt; knappast, på grund av ordets
spridning i dial., en blandform av
knapp, adj. (el. dyl.) o. skral, som
är ett rätt ungt lånord; dunkelt.
knall, t. ex. Schroderus 1635, Sylvius
1682 (där neutr. såsom icke sällan i ä.
sv.); o. 1640: knallen, best. form sing. ;
hos Lind 1749 m. o. n. ~ da. knald,
från ty. knall m., till mhty. kncllen,
knalla, braka, ä. ty. med ipf. knall; jfr
ags. cnyllan, ringa; väl ljudhärmande;
enl. Falk-Torp hörande till gnälla med
senare skärpning av g till k före n;.jfr
knarra, knastra, k ny. — Knall och
fall, åtm. slutet av 1600-t., motsv. i da.,
från ty.; egentl. syftande på samtidig-
heten av skottet o. bytets fall. — Avledn.
knalla, vb. «= da. knalde.
knalla, gå sakta o. d., Topelius 1840:
Mag knallade mig upp', jfr no. knallra,
knaldra ds., även: gnaga, gnida, da. dial.
knaldre, småsyssla; tydligen f. ö. iden-
tiskt med (ä.) sv. knalla i betyd, 'snatta*
o. d., t. ex. C. F. Dahlgren: 'Inspektö-
ren., knallar litet och stjäl kanske'.
Grundbetyd, är alltså ungefär: knåpa,
småpyssla (på olika sätt), och betyd,
'gå' sekundär. Sannol. av ett germ.
*knazlön, jfr sv. k nässla (sig fram),
stundom även såsom i vissa sv. dial.
(t. ex. Frykd.) 'knapra' E. Carlén 1846,
till no. o. da. dial. knas, smulor, fnask,
o. knasa, krossa, krasa (se knase o.
k n a s t). Knalla förhåller sig till k n a s-
sla som sv. dial. fnalla, smått knåpa,
till det *f nässla, som väl bör förutsät-
I tas för sbst. f nas sel. Betyd, 'gnaga'
] o. 'snatta' uppträda i båda ordgrupperna
I (jfr fnask a). Jfr även parallellismen
fnas o. fnask ^ no. o. da. dial. knas
o. sv. dial. knask.
1. knalle (berg(s)-) el. knall, 1673:
knallar plur. = da. dial. knald ds.,
samma ord som no. knall, grobian, jfr
| sydty. dial. knalle ds; enl. somliga av
germ. *knazla- till roten knas i da.
knase, knacka sönder = sv. dial. knasa,
knalle
327
knarka
coire. Kanske att jämföra med isl.
knollr, rund bergstopp, da. knold, knöl,
även om personer, ags. cnoll, bergstopp,
ltj'. knolle, knöl, mhty. knolle (ty. knol-
len), (jord)klump m. m., jfr knöl; enl.
somliga av germ. *knuzla-, till knusa;
jfr även k nös. — Se f. ö. knalle 2, 3
0. knalt.
2. knalle, brödsort, 1558, 1570: knal-
lar plur., jfr da. dial. knalder, litet
stycke av ost o. d.: egentl. — föreg.
3. knalle (västgöta-) t. ex. 1796, förr
även skålknalle; möjl. till knalla, gå
sakta, jfr biformen knallare Smål., Hall.;
alltså med syftning på västgötaknallar-
nas gårdfarihandel; el. snarare med
Hyltén-Cavallius Var. 1:62 (1864) ellip-
tiskt till Knall(a)bygden, benämning på i
vissa härad av Älvsborgs län, till knall(e)
1, alltså: höglandet el. dyl.; knappast
däremot till det med knalle 1 iden-
tiska no. knall, grobian (jfr även da.
bondeknold, bondknöl, till, knold, knut,
knöl m. m.). — Kallades, åtm. förr, i
Vgtl. även nase o. nasare.
knalt (berg(s)-), särsk. i västsv. dial.
= no., till knalle 1 liksom sv. dial.
knolt, klump, knult, klippa, no. knolle,
bergsknalt, till sv. dial. knoll, förhöjning
m. m., no.: bergsknalt, da. knold, knut,
knöl (se föreg.), ags. cnoll ds., mhty.
knolle, jordklump, osv.; se f. ö. knalle
1. — Härtill möjl. adj. knal lig, ojämn,
som dock även kan föras till vb. knal t a,
gå ojämnt o. med svårighet, vilket väl
är en f-avledn. av knalla (se d. o.);
jfr skral tig o. sv. dial. skralta under
skral.
knape, historisk term, fsv. knapi, man
av lågadeln, vapensven, yngling i tjänst
hos en förnäm man — isl. knapi, från
mlty. knape ds. = ags. cnapa, gosse,
ung man, tjänare; besl. med likbetyd,
y. fhty. knappo, mhty. knappe (av
*knabb-), ävensom med fhty. knabo (ty.
knabe), gosse, (förr även:) knape o. d.
Sannol. egentl. överförda användningar
av de under k näbb anförda orden; jfr
samma betyd. -växling även av det besl.
mlty. knevcl; se v. Friesen Mediagem.
s. 57 f. Dock bör den vanliga härled-
ningen från roten gene, föda (se kön)
ej alldeles avvisas; jfr knekt. — Hit
höra : k n a p(e r)h e r r s k a p o. k n a p(e r)a-
del, med biformerna knaper- beroende på
folketymologisk anslutning till knapra.
1. knapp, fsv. knäpper = isl. knappr,
da. knap ds., lty. knapp, bergstopp, klack,
ags. cncepp, bergstopp, spets (eng. knap),
av germ. * knappa-; väl besl. med k näbb
(o. kanske också med kn opp); se f. ö.
följ. o. knäppa 2. — En knapp i
västen, om en sup o. d., även: en
knapp i rocken Blanche 1843; möjl.
på ett el. annat sätt sammanhängande
med uttr. knäppa till brännvin, som
begagnas om felknäppning av rock
el. väst; jfr dock även sv. dial. knape,
sup, av dunkelt ursprung, o. sv. färd-
knäpp, som innehåller en överförd anv.
av sbst. knäpp till knäppa (se under
knäppa). — Knappnål, 1618 = da.
knappenaal, ombildning av lty. knöp-
nådel, ty. knopfnadel (se knopp), som
direkt motsvaras av ä. nsv. knoppnål,
Schroderus, Lind.
2. knapp, o. 1585: knap, om vinden;
1627: knappe plur., om livsmedel; 1628:
'om husrum svåra knapt'; i dial. även:
rask, stark = no.: även 'rask' = da.
knap, motsv. o. kanske lånat från lty.
knap, knnpp, sparsam, hurtig, prydlig
m. m. (varifrån ty. knapp); med bi-
formen fsv. napper o. n&pper, isl. hneppr,
trång, knapp, osv. (se näppeligen);
väl egentl. 'sammantryckt' el. dyl. o.
sannol. nära besl. med föreg.
knapra, Hålamb 1690 (om får), i ä.
tid (o. väl delvis ännu) även knappra,
t. ex. Spegel 1712, så ock i vissa dial.,
motsv. ty. knappern, knabbern, jfr lty.
knabbeln ds.; utan r- el. Z-avledn. i no.
knåpa, lty. knappen i samma el. lik-
nande betyd. Avljudsform: no. knapra,
lty., ty. knuppern. Av sannol. ljudhär-
mande ursprung, med en i dylika ord
vanlig formväxling; i vissa fall troligen
oberoende av varandra uppkomna bild-
ningar. Jfr med likaledes ljudhärmandc
kn- (gn-) de likbetydande da. knaske
o. gnaske = lty. gnaschen.
knarka, smått knarra, Schroderus o.
1640, om storken, i ä. nsv. ofta: knota,
y. fsv.: knota (1506), no.: knota, knarra
= da. knarke, knarra; A-avledn. till
knarra. Jfr knirka.
k ii ii r ra
328
knekt
knarra = fsv. = da. knarre, mhty.,
ty. knarren; ljudbärmande; jfr mhty.
gnarren, eng. gnar(l); med samma väx-
ling av A/i- o. gn- som i det likaledes
onomatopoetiska knastra osv. Jfr
k n o r r a .
[knasa, sv. dial., krossa m. m., se
änder k ra sa (slutet).]
knase, 1770, ofta i förb.: en rik
k nase, motsv. no. knas, duktig el. äldre
myndig man; egentl.: klump, knöl o. d.;
besl. med k nast, knöl på trä; alltså
med samma betydelseutveckling som i
k nös (av *knös- el. *knaus-); se f. ö.
följ.
knast, 1858, jfr adj. (ä. sv.) knastig
1737 o. knastfri 1765 osv. = da., lty.
knast; i avljudsförh. till sv. dial. knöse,
klump, knöl på trä, lty. knöst ds.; besl.
med sv. dial. knasa, trycka, coire =
no.: krossa, krasa = da. knase; jfr
knase o. k nässla.
knassla, se under knalla.
knaster, Salilstedt 1773, jfr: 'Knaste
fijnaste röök tobak' Hanselli Vitt. 4: 267,
ävensom knaster-tobak 1730 — da. kana-
ster, knaster, från boll. k(a)naster, av
span. canast(r)o, vidjekorg (bär: för för-
packning av tobak), av grek. kånastron,
korg, till känna, rör (se kanal o. jfr
under to mister). — Betyd, 'dålig to-
bak' bar ordet antagl. fått genom på-
verkan av det obesläktade knaster, då-
ligt folk, pack. t. ex. HSH 8, Knorring.
knastra, Wallerius 1747, Salilstedt
1773 = lty. knasleren ; jfr lty. gnasteren
o. isl. tannagnastran, tandagnisslan;
ljudbärmande liksom det likbetyd. no.
knesta o. gnesta; med samma växling
av kn- o. gn- som i det likaledes onoma-
topoetiska knarra osv. — Av samma
slag äro östsv. dial. * knistra, ty. knistern
m. fl., vartill en motsvarigbet knistra
även uppträder i nsv. — Knistra:
knastra = k n i r k a : k n a r k a.
knatte, nu dels om en liten el. små-
vuxen person ('en liten knatte') o. dels
om en V4 el. 1 *:s flaska punscb, Wetter-
stedt Mut. 1832, J. O. Wallin 1838: en
knatte ponnsche, Dalin 1850: (fam.) liten
bål punscb, sv. dial.: liten gosse, litet
djur, liten kutting, mindre sten (sten-
knatte), liten sup, motsv. isl. knatti,
bergknalle; till sv. dial., no. knatt, berg-
knalle, o. (med iz-omljud) isl. kngttr,
kula, boll, no. knott, knubb, liten pojke
m. m. (som dock åtminstone delvis kan
ha gammalt -o-, jfr knott), möjl. besl.
med no. knata, liten nätt kvinna, ax-
ovisst ursprung: formerna med göra
intryck av att tillhöra ljudsymboliska
el. hypokoristiska bildningar av samma
slag som k näbb, knubb, klabb, klätt
osv. — Avledning: kn a t ting, Törneros
1827: 'bryggde oss en god knatting';
även: småtting, i sbt i Finnland.
knattra, Spegel 1685, om storken =
ty. knattern; ljudbärmande.
knavel, Scleranthus = da., från ty.
knan(e)l, knåu(e)l, egentl. = ty. knåuet,
något sammangyttrat, kula, nystan (se
klo); efter nötfrukten el. möjl. också
sammangyttringen av flera i fruktstadiet
befintliga blommor; jfr liknande betyd. -
utveckling bos växtnamnet klint. —
I äldre tid: knaftegräs Franckenius
1659.
kneip(kur) o. d., efter den tyske prä-
sten o. vattenläkaren S. Kneipp (f 1897).
knek(en) i komma på kneken osv.,
Girs 1627: komma på den knek, at..,
samma ord som ä. sv. knek, knäböjning
Lind, fsv. knek, bakbog, o. sv. dial.
knek, krökning på vägen = no. kneik
ds., ä. da. kncg, böjning; besl. med ä.
nsv. knick (i t. ex. komma på knick
1638), sv. dial.: vägkrökning; jfr knix.
— Härtill även: (ä.) nsv. kneka, kröka
sig, svikta o. d., isl. kneikja, klämma,
trycka, no.: böja bakåt, ä. da. kncge,
böja sig, vartill da. kneise, bära huvudet
högt (av *kneksa), jfr fsv. knekehals,
som böjer halsen bakåt, högfärdig per-
son; besl. med mlt}r., ty. knicken, till
hälften knäcka, i ä. ty. även: svikta,
vackla; f. ö. dunkelt. Jfr knix.
knekt, P. Svart Kr.: knechter plur.,
soldater; under 1500-t. även: sven, t. ex.
G. I:s reg., o. dräng, t. ex. L. Petri, fsv.
knekt (knechte plur.), dräng = da. knegt,
nu i sbt: slyngel, lånord (jfr Norcen
V. spr. 3: 206), motsv. mlty. knecht,
gosse, tjänare, sven m. m. = fhty. knekt
ds. (ty. knecht, dräng), ags. cniht ds.
som i mlty. (eng. knight, riddare); grund-
betyd. : gosse, ung man ; av germ. "knehta-.
knep
329
knodd
Med samma möjligheter till förklaring
som för ty. knabe osv. (se knape): an-
tingen 1): överförd betyd, av ett ord
med betyd.: käpp el. knabb, t. ex. sydty.
kniichtel, påk, knagg osv. (så t. ex.
Lewy, Holthausen), med ungef. samma
betyd.-utveckling som i b ängel, dräng
el. sv. dial. påg (= påk); el. 2): till
roten gene, föda (se kön), enl. Brug-
mami IF 19: 378 n. besl. med got. niu-
klqhs, nyfödd, omyndig (av *niwa-
-knaha-, genom dissimilation), med en
avledn. -eht-, i avljudsförh. till -a/i/- i
t. ex. flit}-, steinaht, stenig; det av
nämnde förf. anförda got. ordet tillåter
dock flera andra, alldeles avvikande för-
klaringar. — I överförd anv. om en del
redskap, t. ex. i sv. dial.: dragträ till
oxar, da. o. ty.: stöd, jfr även sv. stö-
velknekt = ty. sliefelkneclit o. det
numera blott i hist. framställning före-
kommande ljus knekt. Som namn på
ett kort jfr ty. bnbe, eng. knave, rumän.
fante, egentl.: pojke (se fan t).
knep, o. 1700, Serenius 1741 = da.
kneb, från mlty. knep(e), jfr den likbc-
tydande jämförelsevis unga ty. nybild-
ningen kniff; till knipa. Da. kneb i
betyd, 'knipande, magknip' (= ä. sv.
knep, 1639, Lucidor, sv. dial.) ersättes
i nsv. av det direkt av infinitiv- o.
presensstammen i knipa bildade knip.
1. knipa, vb, H. Foss 1621: kncep,
1630-t. : kniper aff = no. knipa, da.
knibe — mlty. knipen st. vb, varav ty.
kneipen o. (genom överflyttning till hög-
tyska ljudförhållanden) kneifen; besl.
med litau. gnijbti, knipa. — Parallell-
form: mlty. nipen (se näpen). — Jfr
följ. o. knippa, knippe, knipsa.
2. knipa, sbst., klämma o. d., Hud-
beckius 1615: komina i knipan = da.
knibe, väl från mlty. knipe; till föreg.
3. knipa, sbst., Clangula glaucion,
Sigfridi 1619: knijpcr plur., Broman
1733: knipor plur., Rudbeck 1679:
strandknipar plur.; jfr sv. dial. knip
Blek., kneip (av knip-) Dal., knipoxe
Sdml., knipånn Smal., ävensom da. blanke-
kniv. Många av fågelns namn syfta på
det vinande el. klingande läte, som
uppkommer vid flykten, t. ex. sv. dial.
gnällvinge, no. hvinand, da. krikand,
ty. schellenle, varför det är troligt, att
även namnet knipa egentl. är av ljud-
härmande ursprung.
knippa, sbst., Hels. 1587, Schroderus
o. 1638, ombildning av följ.
knippe == fsv. (kngppe), no. o. da.,
jfr ofris, knippe f., garnbunt av viss
storlek; vanl. fört till knipa.
knipsa, C. F. Dahlgren 1833: knipsa
nacken af, Blanche 1847: knipsa af =
no. : snappa, knäppa = da. knipse, knäppa,
från ty. knipsen, knipa, till mlty. knip-
pen, knäppa (med fingrarna), i mit}',
även: knipa av = no. knippa, snappa,
knäppa; besl. med knipa. — Härtill:
interj. knips Almqvist 1838 osv.; hos
Bellman 1772: knips knaps (liksom piff
paff el. Dahlstierna: smick smack osv.).
knirka, I. Erici 1642 = da. knirke,
lty. knirken, knarra; till ä. sv. knirra,
t. ex. Bellman = ty. knirren, diminu-
tivisk avljudsform till knarra (jfr
tripp a o. mlty. trappen el. ty. knirren,
om finare, o. knurren, om grövre läten).
Om orden äro lånade el. självständigt
uppkomna ljudhärmande bildningar fö-
religga, kan ej avgöras. — Deverbativum :
sv. dial. åkerknirka, nattskärra (: vb.
knirka = nattskärra: vb. skärra).
— Parallellbildning: sv. dial. knirsa,
knarra, knastra.
knistra, se knastra.
knittel(vers), från ty. kniltel-, kniil-
telvers, till kniittel, knölpåk (till knölen,
knut; se knut); övers, av lat. versus
jhopalicns, till grek. ropalon, knölpåk.
Jfr Feldmann ZfdW 4: 277 f.
kniv, fsv. kniver = isl. knifr, da.
kniv, mlty. knif (ty. kneif, kort, krökt
kniv); ags. cnif m. (eng. knife) är möjl.
nordiskt (jfr Logeman Neophilol. 2: 56
n. 1). Från germ. spr. : fra. canif. I
mlty. även knip, trädgårds- el. skoma-
karekniv; jfr mlty. knippen, bl. a.: skära
av. Väl rotbesl. med knipa.
knix, Topelius (hos Lavstadius 1833
om böjning el. krökning av vägen) =
da. kniks, från ty. knicks, avledn. på -s
till stammen i ty. knicken (se k ne k).
knodd, Weste 1807, från lty. knode(n),
bl. a. öknamn på handelsbetjänter,
egentl.: knöl, jfr boll. knod, knoddé,
knöl, motsv. ä. nsv. knodd, om svärds-
knoga
330
knota
knapp, 1648 (besl. med knut); med en
analogi i fira. courtaud (de boutique), om
bodbetjänt, egentl.: kort o. tjock per-
son; se Tamm Gr. s. 14 o. jfr Noreen
V. spr, 3: 468.
knoga, äldst i betyd, (knoga o.)
spara: Rutström 1799: skafoa och knoga,
Carlén 1842 o. Braun 1843: knoga ihop,
om piingar, jfr finnl. knogare, sparsam
person, snålvarg, Porthan osv., av ett
fsv. 'knöa = sv. dial. knoa (jfr med
avs. på ljudutvecklingen följ.) == no.
knua, trycka med knogarna; jfr isl.
knyja (ipf. knuda), slå el. trycka med
knogarna, driva på; avledn. av knoge,
isl. kniii; jfr även de besl. ags. cnuwian,
stöta, öfris. knöjen, trycka, knoga, m. fl.,
ävensom isl. knyja (ipf. knida), som
synes förutsätta ett germ. *kneujan o. så-
lunda icke till sin bildning vara identiskt
med det denominativa knyja (knuda).
Av samma grundrot som sv. o. no. dial.
knuva, trycka, sv. o. no. dial. knoka,
trycka, bearbeta med knogarna (jfr
k nyck la), o. knosa, knusa, slå, krossa
(jfr knoster o. knös) osv., motsv. ie.
grin i litau. gniutu, gniusli, trycka,
gniauzti ds., osv. Jfr i fråga om be-
tyd, 'spara' betyd. -utvecklingen hos
k nussla.
knoge, Var. rer. 1538, av ett fsv.
'knöwe av knöe (liksom loge av löe) i
fsv. fingraknoe Sdw. Tillägg = isl. kniii,
da. knoe, ett speciellt nordiskt ord; besl.
med föreg. o. med fsv. (osv.) knoka,
knota, varom under knota 2.
[knoka, sv. dial., ä. nsv., fsv., ben-
knota, osv., se under knota 2 o.
knyck la.]
knollra (sig), Rydqvist 1850 = sv.
dial., genom en icke ovanlig metates
av -rl- till -Ir-, av ä. sv. (enl. lex., t. ex.
Dalin 1850, också i y. sv.) knorla, t. ex.
Kolmodin Qvinnosp. 1732, avledn. av
knorra 2; se Hesselman Spr. o. st.
4: 101. — Härtill: knollrig, Dagl. Alleh.
1771, jfr knor(r)lig 1662, Bellman, Dalin
1850 m. fl., ä. nsv. knorlot, knorlhårig(h),
Schroderus 1639, Verelius.
knop, 1698: knoop, om knut på
skeppståg = da. knob, knop, från mlty.
knop, knut = mhty. knouf (ty. knauf ),
av germ. *knaupa-, avljudsform till
knopp (se d. o.). Betydelsen av viss
fartygshastighet utgår från den av en
knut på logglinan, varmed farten be-
stämdes; jfr ty. knoten, eng. knot i
samma betyd.
knopp, fsv. knopper = no. knupp,
da. knop, mlty. knuppe, knoppe, fhty.,
ty. knopf, av germ. *knuppa-, i avljuds-
förh. till *knaupa- (se knop); väl besl.
med knubb (se d. o.); kan dock även
föras till samma avljudsserie som knapp
1 tillhör. Jfr även knj^ppla. — Här-
till y. fsv. knoppa P. Månsson s. 325,
plur. -or s. 326.
knorva, Strindberg Hemsöb.: knorfva
Ull = no. knnrua, trycka, krama ihop;
besl. med no. knurv, liten knölig figur,
i avljudsförh. till knarv ds; av imitativt
ursprung.
1. knorra, knota = fsv. = no. knurra,
da. knurre, lty., ty. knurren; jfr ä. sv.
knurla, kuttra; ljudhärmande liksom
knarra, till vilket det kan stå i av-
ljudsförhållande, ävensom de likbetyd,
fsv. korra (se kurra 3) o. sv. knota 1.
— Knorrhane, se gno din g.
2. knorra, hoprulla, t. ex. Rålamb
1690, dial. även knurra, ett härmnings-
ord av samma slag som det likbetyd,
dial. korra; jfr Hesselman Spr. o. st.
4: 101 f. — Härtill: k n or r (på svansen
o. d.), t. ex. Lucidor, Linné; ävensom i
betyd, 'sup o. d.'
knoster, slägga, t. ex. Runius 1712,
Serenius 1741, avledn. till sv. dial., ä.
nsv., fsv. knosa, krossa = isl.; jfr no.
knysja, ags. cnyssan; i avljudsförh. till
fsv., no. knusa, da. knuse, mlty. knusen
osv. Jfr likbetyd. ä. nsv. o. sv. dial.
knyster, t. ex. Spegel 1712, ä. nsv. knoster
1621 osv., knuster 1643. Ordet är sna-
rast en gammal instrumentalavledn. av
samma slag som t. ex. fjälster o. bol-
ster, men det kan även uppfattas som
ett jämförelsevis ungt deverbativum till
ett verb, motsv. resp. sv. dial. *knostra
(knoster), ä. nsv. knystra, knöstra o.
no., sv. dial. knustra. Hit hör även
k n u s s 1 a.
1. knota, vb, Schroderus 1639: knotas,
ungef.: hota, 1703: knota, gräla o. d.,
Spegel 1712 = no. knöta; jfr mlty.
knöteren ds.; utan tvivel ljudhärmande
knota
331
Knut
liksom likbetyd, knorra o. fsv. korra.
En liknande onomatopoetisk stam före-
ligger i fisknamnet k not, ävensom det
)ikbet}Tdande gnoding, vid sidan av
knorrhane; se gnoding. — Annor-
lunda, men icke riktigt Noreen V. spr.
3: 93.
2. knota, sbst., Schroderus 1638,
Spegel 1712; enl. Noreen V. spr. 3: 93
av ett mlty. knöte, besl. med boll. knoet,
knut, knöl; jfr knott o. knut. — Det
äldre svenska uttrycket var sv. dial., ä.
nsv. (ännu Lindfors 1815, med hänvis-
ning till knota), fsv. knoka = no., motsv.
mlty. knoke m., ty. knochen osv., besl.
med knoge; se även under knyckla.
knott, ett slags små mygg, I. Erici
1642, Linné osv. == no.; jfr sv. dial.
knätt, ävensom med gn-: ags. gntvtt m.,
mygg (eng. gnal), mit}', gnilte, litet
mygg, sv. dial. gnadd ds., möjl. också
knatt, knätt, något litet (jfr dock knatte),
sv. dial. gnatt, fnas; sannol., att döma
av den i dylika ord vanliga formväx-
lingen, hypokoristiska former för att
uttrycka något smått, åtm. delvis sins-
emellan obesläktade. Enl. Torp s. 300
återgå knott, sv. dial. knätt o. ags.
giuetl ytterst på en iz-stam *gnattu-
(i de nord. orden med skärpning av gn
till kn; jfr knalla). — F. ö. kan här
sammanblandning ha egt rum med olika
ordstammar; jfr Noreen Sv. etym. s. 45
följ.
knottra sig, jfr knotiras Serenius 1727,
besl. med sv. o. no. dial. knott, mycket
liten knöl el. knuta (dock väl delvis av
*knattn, se knatte), ags. cnotta, knut,
osv. (se knut); jfr emellertid även föreg.
— Härtill: sbst. knottra 1764 o. adj.
knottrig 1742, jfr ä. nsv. knöttrig, t. ex.
Kolmodin 1732.
knubb, t. ex. 1803, om nötkreatur
1671: stachteknnbber (jfr ä. sv. tjur-
];nabb under k näbb), sv. dial. även
knubbe ds., knobb, undersätsig person
= no. knubb, ä. da. knnb(b), motsv.
mlty. knobbe, knöl (på trä el. i huden),
meng. knobbe (eng. knob); jfr no. knubbe
m., kloss, sv. dial. knybbel, knubb, även-
som sydty. dial. chntip osv.; besl. med
sv. dial. kmw(a), liten förhöjning på
marken, no. knuv, massa med avrundad
topp, osv. Formerna med -bb- äro av
hypokoristisk natur.
knuffa, Kling 1735: knuffade sig fram,
från lty., ty. knuffen (även gnuffen), ett
härmningsord av samma slag som lik-
betyd, ä. (n)sv. knubba t. ex. Lag 1734
= sv. dial., no. = da. knubbe ds., knub-
bes, gnabbas, träta, el. som ä. nsv., sv.
dial. kuffa el. sv. puffa, lty. buffén osv.
o. sydsv. dial. bobba.
knussla, E. Carlén 1841 = no. knusla,
till fsv., no. knusa, krossa, i no. även:
knussla, jfr ty. knäusern ds.; egentl.:
trycka el. klämma på slantarna. Se
f. ö. k n öster. I fråga om betyd.-ut-
vecklingen kan i viss mån knoga (äldst:
spara o. d.) jämföras. — Då ordet i
litteraturen tycks först uppträda hos
fru Carlén o. f. ö. förekommer i Norge,
är det väl urspr. en västnordisk bild-
ning, kanske rent av lånad från no.
1. knut, fsv. knuter = isl. knutr, no.
knut, av germ. *knudn-; jämte mlty.
knutte ds., mhty. knoize, knast, ags.
cnotta, knut (eng. cnot) av *knudn- från
synkoperade former av en /j-stam- *knu-
pan- (fhty. knodo m.) o. *knudan- (fhty.
| knoto, ty. knoten); se liknande fall under
brunn, fläck, läpp. Möjl. äro dock
| mlty. knutte osv. att fatta som i ord
med dylik betyd, vanliga hypokoristiska
former; jfr nämligen särsk. boll. kn od(de),
knut, knöl (se knodd). Väl egentl.:
! något sammantryckt, till den under
knoga omtalade ie. roten g nu, trycka
j o. d. ; jfr Trautmann KZ 43: 176. Släkt-
skap med lat. nödus, knut, är högst
oviss. Jfr f. ö. kn i t tel, knott, knottra,
knuta, knyta, knyte, ävensom följ. o.
Knut. — Där ha vi knuten, motsv.
i da., ty., jfr lat. nödus o. grek. (h)ämma
i betyd, av 'svårighet'. — Den gor-
diska knuten, efter berättelsen om
Alexander den store, som i Gordium i
Mindre Asien med sitt svärd avhögg den
invecklade knut, vars lösande enl. orak-
lets utsago skulle tillförsäkra den, som
därmed lyckades, herraväldet över Asien.
2. knut, slag med läderpiska, från
ry. knutit, knutpiska, lån från nord.
k n u t.
3. Knut, mansn. = fsv., da. = isl .-
tno. Knutr; i isl. även som tillnamn,
knutu
knä
säkerl. dess urspr. anv.; egentl. danskt
namn (om vars tillkomst tinnes cn sä-
gen i Flat. -b. 1: 97); till knut 1.
knuta = isl. knala (huvudet på ben-
knota), da. knude; till knut, jfr knota.
Samma betyd, bos lat. nödus.
kny, vb, t. ex. Lucidor = no. knya,
da. kny, en bildning av samma slag som
gny; enl. somliga egentl. detta ord med
skärpning av (//;- till kn. — Härtill sbst.
k ny — ä. da.: klagoljud, da.: knot.
Jfr k nysta.
knycka, hastigt rycka till, 1780: knycka
eller rista, Bellman 1790: på nacken
knycker, bos Weste 1807 blott sbst. knyck,
beteeknat som vard.; en fonetiskt ännu
ej tillfredsställande förklarad växelform
till likbetyd. isl. hnykkja (se nyck), av
samma slag som t. ex. adj. knapp o.
isl. hnéppr, sv. dial. knöske, fnöske, o. isl.
hnjöskr. — Den vulgära betyd, 'olovligt
tillgripa, stjäla' bar utgått från den av
'bastigt (o. oförmärkt) rycka till sig'. —
Härtill sbst. k 113' c k (på nacken o. d.).
knyckla, Berzelius 1842: samman-
knyckla, ej bos Dalin 1850, allmänt i
dial., där även: knnckla, av nrnord.
*knukilön, resp. "knukilöh, till no. knaka,
trycka, bearbeta med knogarna, resp.
sv. dial. knaka (-0-), no. knoka, trycka
(ihop el. ned), ä. da. knoge (nu knuge),
mhty. knochen, puffa, stöta, ags. cnocian,
slå, stöta (eng. knock); besl. el. bildat
av no. knaka, benknota, resp. fsv. knoka
(se under knota 2) o. rotbesl. med de
under knoga o. knoge anförda orden.
— Hos Almqvist 1838 uppträder sbst.
k n y c kl a (plnr. -or).
knyffel, se bedersknyffe 1.
knyla, se knöl.
knyppla, t. ex. Serenius 1741 (knypla);
ä. nsv. ofta knöp(p)la, t. ex. Messenius,
Risingh o. ännu Sahlstedt 1773 (jämte
stundom: knippla ■= da. kniple, från
ty. former med resp. -y- o. -ö-, jfr mlty.
knnppeln, ty. knuppeln, ävensom ty.
klöppeln; de förra avledda av lt}'. knup-
pel, knyppelpinne, det senare av likbe-
tyd, ty. klöppel: väl två olika ord, de
med kn-, germ. 'knnppila-, till knopp,
o. de med kl- instrumentalbildningar
till ty. klopfen, slå (besl. med klappa),
jfr den hty. formen klöpfel, verktyg att
slå med. Lty. knuppel är etymologiskt
identiskt med mlty. knuppel, ty. knuppel,
knölpåk, varifrån bl. a. fsv. knyppel,
ä. nsv. knyppel, knöppel, knöffel ds. —
Dock kunna de ty. orden på kn- för
'knyppla, knyppelpinnc' även tänkas
bero på dissimilation ; jfr under klo o.
klo ve.
knysta, Spegel 1685: ingen knysta tor-
des = no. ds. = da. dial. knysle, små-
bosta; jfr finnl. knysa (ipf. knös) Tope-
lius, knysta, no. knysa, fnissa; utvidgning
av kny el. möjl. därav oberoende ljud-
härmande bildning. — I Finland (Ru-
neberg o.Topelius) medavledn. kny stra.
knyta = fsv. = isl. knyta, ä. da.
knyde (da. knytte med -II- från ipf.), av
urnord. 'knulian, till knut. Jfr mlty.
knutlen, ags. cnyttan (eng. knit), av germ.
*knutlian. — I fsv. med ipf. knytte; i
nsv. analogiskt stark böjning (ipf. knöt)
liksom hos skryta, snyta; jfr hinna,
strida m. fl.
knyte, i ä. nsv. även: knut, t. ex.
Spegel = isl. knyti, no. knyte, av urnord.
*knutia, till knut.
knåda, fsv. knodha = isl. knoda, no.
knoda. Växelform: mlty. kneden, fhty.
knetan (ty. knelen), ags. cnedan st. vb;
jfr tråda ~ träda. Besl. med fslav.
gnetq, gncsti, knåda, fpreuss. gnodc, deg-
tråg. Hör väl till den stora gruppen av
germ. ord på kn- med grundbetyd,
'trycka' o. d.; se knoge.
knåpa, i modern betyd. Lindscböld
1669 (jfr nedan), sv. dial. knupå, av ett
fsv. *knöpa, dunkelt; ett par osäkra för-
modanden bos Noreen Sv. etym. s. 46
o. Torp Etym. ordb. under knoplen. —
Hit bör väl också knåpa, knopa i sådana
uttr. som 'Hans pältz jagh skulle knåpa
om' Brasck 1650 samt i betyd, 'packa
sig (bort)' t. ex. Moneus. — Härtill
ä. nsv. knopra 1655; ävensom ä. nsv.
knuppla, östsv. dial. knoppla o. gottl.
knupla i samma betyd.
knä, fsv. kn& = isl. kné (i fsv. o. isl.,
liksom i fsax. o. ags., även: släktskaps-
grad, släktled), da. Ana?, got. kniu (gen i t.
kniwis), fsax. knio, fhty. kneo (ty. knie),
ags. cneo(w) (eng. knee), av germ. *knewa-,
avljudsform till ie. genu-, gnu- i lat.
genu, grek. yony, sanskr. jänu (om vars
knäcka
333
knös
form se Guntert IF 37: 44); grek. gmjx,
adv., på knä, osv.; jfr trä, av germ.
*tréwa- ~ grek. döry. Betyd, 'släktled'
osv. efter 'knä el. led på strå'. — Knä-
skål, Schroderus 1635; Spegel både -skål
0. -skaal, ombildning efter skål av fsv.
knceskal (plur. -skali), med kort a —
da. knceskal, motsv. i si. knéskel, till skal; j
jfr no. -da. knceskjccl o. ä. da. knceskcel, |
till skäl (i vägskäl), till skilja.
knäcka, L. Petri (i betyd, ('knaka'),
jfr fsv. sbst. kncek (ackus.) = no. knekkja,
da. kncekke, kausativum till sv. dial.
knäcka (ipf. knack), knäckas, brista —
no. knekka ds.; besl. med knacka o.
knaka. — Deverbativum : knäck, ett
slags karameller t. ex. Växiö 1713; i
sammans. 1697: Såcker-Knåck; i abstr.
betyd, redan i fsv.: kncekker (bildat till i
verbet såsom t. ex. blink, smäll, suck
osv.).
1. knäppa, ge ett knappande ljud,
även träns, (vard.) : knäppa ngn, 1608:
kneptc till, om vintern, Schroderus 1639
(inträns.), Stiernhielm : knäptcn under
näsan = no. kneppa, da. dial. kna^ppe;
ljudhärmande av samma slag som de
möjl. besl. boll. knappen, eng. knap
ungef. ds.
2. knäppa (med knappar), fsv. knceppa
— nisl., no. kneppa, avledn. av knapp
1. I da. nybildningen knappe. — Knäpp,
vard., sup, i bl. a. färdknäpp, med
samma betyd. -utveckling som t. ex. no.
knert ds., men även 'knirkande ljud, lätt
slag', ty. dial. knipps till knipscn, no.
stoyt till stoyla osv. cl. sv. p i llekn a lä-
kare till kn ar ka. — Deverbativum:
k näppe, 1673.
knävel, i svordomar, t. ex. Holof. o.
1600: 'Hwadb siw twsende knefflar',
motsv. ä. da. kneffucl i samma anv.,
identiskt med da. dial. knevel, tölp, o.
no. -da. kncbel, slyngel; från liv. knäwel,
grobian, lymmel, t. ex. '/» knäivel nan
jung = ty. kncbel ds. Ur dylika fra-
ser, en knävel till pojke, har använd-
ningen i svordomar uppkommit, varvid
knävel brukats o. uppfattats som en
eufemism till djävul; jfr ä. nsv. snåf-
vel ds. o. se även under bövel. Egen ti.
en överförd anv. av mlty. Uncvel, kort o.
tjockt trästycke, kavle mhty., ty.
knebel, isl. knefill, tvärstock, jfr sv. dial.
knavel, stör, stake, handtag på lieskaftet;
besl. med k näbb (se även knape); men
i övrigt av oviss härkomst. Betyd. -ut-
vecklingen är ungefär densamma som i
drummel, lur k m. fl. — Hit hör även
skånska knävling, ett slags fordom
bruklig karvstock, där medelst inskär-
ningar olika förbrytelser mot byalagets
stadgar utmärktes.
knävelborr, Var. rer. 1538: kncwel-
bårdh, Petreius 1615, O. v. Dalin: knäf-
vclbor osv. = ä. da. kncbelbart, knevel-
bar(l), da. kncbelsbart, från lty. resp. ty. :
ty. kncbelbart o. 1530 = boll. knevel-
baard; första leden sannol. till föreg.
i betyd, 'tvärslå, kavle' med syftning på
formen; om senare leden, motsv. fhty.,
ty. bart, skägg = ags., eng. beard osv.,
se b ar b er a re, bard 1, hillebard o.
bord i betyd. 'kant'.
1. knöl, Bliberg 1737 osv., jämte knöla
Möller 1755, av ett fsv. *knyl el. *knöl
(*knaul-); besl. med det ä. nsv. knyl,
som i äldre tid vanl. ersätter knöl, fsv.,
ä. nsv. (stundom även i nsv.), sv. dial.
knyla (av urnord. *knuliöri), fsv., sv.
dial. knnla, no. knul, jfr ä. nsv. knul-
påk. No. knol är enl. Torp s. 303 sna-
rast lån från sv.; det där anförda gottl.
knäul utgår från ett -ii- o. bevisar in-
tet för en grundform *knaul. Enl. som-
liga till den germ. roten knu, hoptr}'cka,
i isl. Ami/, knoge, osv.; se knoge o. jfr
anm. under kna gg. Jfr även de under
knalle 1 anförda orden med likartad
betyd, av en germ. stam knott-. I fråga
om betyd, 'drumlig människa o. d.' jfr
kloss, k 1 u m p, k n ö s.
2. knöl, berusad, t. ex. Sönd.-nisse
1874, s. 116, möjl. från ty. knull ds.
Härtill sv. dial. knölig ds.
knös, i nttr. en rik knös osv., i sv.
dial. även om den onde, fsv. knös, troll,
förskräcklig människa, motsv. no. knes,
stolt, myndig man, trotsig person, ä. da.:
våldsam o. övermodig nian, da.: ung
person. De sv. o. da. orden kunna utgå
från ett 'knäns- nisl. hnauss, jord-
klump, no. knaus, bcrgknalt, ä. nsv.
(t. ex. V. Hiärne), sv. o. da. dial. knös,
liten förhöjning el. hög m. m., väl besl.
med de under knoge anförda orden
ko
334
koff
(fsv, knosa, krossa, osv.); men även vara
identiska med no. knäs (av *knösia-; se
Torp Ark. 24: 94), i avljudsförh. till det
likbetyd. sv. knase o. möjl. även sv.
dial. knasa, trycka sönder, osv. I alla
händelser är knös en överförd anv. av
ett ord med betyd, 'knöl, klump o. d.',
jfr den bildl. betyd, av knöl, kloss,
k 1 u m p, eng. lob, stor klump o. lym-
in el (se lubb) osv. Se även under
kaxe o. kuse.
ko = fsv. = isl. kyr (av kuR, med
s. k. 7?-omljud, ackus. ku), no. ka, da.
ko, fsax. kö, fhty. kuo (ty. kali), ags. cii
(eng. cow), av ie. *g'Åöu- = sanskr. gäus
m. f., grek. bous, lat. bös (genit. böuis;
egentl. ett dialektord för *vös), oxe, ko
(varav fra. boeuf, se biff); även i armen.,
kelt. o. slavo.-balt.; alltså en urgammal
indoeur. beteckning; säkerl. ljudhär-
mande. Förhållandet mellan -ö- i fsv.
osv. o. -il- i ags. o. isl. kan tolkas på
flera sätt. Jfr avledn. kviga.
kobbe, rundat mindre skär, Björn-
ström 1853 o. Sehlstedt (ännu med ci-
tationstecken), Strindberg, Tavaststjerna
osv., egentl. ett östsvenskt dialektord
(kobb, kubbe), etymologiskt identiskt med
isl. kobbi, sälhund, jfr sv. dial. kubbsäl
(efter den klumpiga kroppsformen); båda
till kub b, se f. ö. d. o. Besläktade äro
möjl. även lty. kobbe, spindel, eng. cob,
om åtskilliga djur, som dock kunna
vara självständigt uppkomna hypoko-
ristiska bildningar. Med avs. på betyd,
sälhund' se sv. dial. kut under kuta.
kobolt, miner., från ä. ty. kobolt
1600-t. (ty. kobalt), av ty. kobold, tomte,
gruvtomte, bergtroll. Namnet härleder
sig därifrån, att bergsmännen tillskrevo
gruvtomtarna de för andra metaller
skadliga egenskaper, som kobolten an-
sågs besitta; jfr nickel ävensom under
kvarts. Ursprunget till kobold, tomte,
är omtvistat: enl. Kluge m. ti. av germ.
* kuta-walöa-, till mhty. kobe, stall, bur,
håla (ty. koben, kyffe, svinstia; jfr koff),
mlty. kove(n), koja, avplankning, ags. cofa,
kammare (eng. cove, gömställe m. m.),
isl. kofi ds., fsv. kovi, kammare, sovrum,
eremithåla, ä. nsv. kåfva, hydda (se
kåve), besl. med grek. gype, jordhåla,
kammare (väl besl. med kopp o. kubb,
jfr även kyffe o. koff o. till samma
ie. grundrot geu som i kjusa)-j-en
bildning av germ. *walÖan, styra, råda
= vålla (jfr våld); enl. Falk-Torp
sannol. en ombildning av grek. köbalos,
skälm (vartill även fra. gobelin, eng.
goblin, tomte); enl. Schröder, föga san-
nolikt, en s. k. sträckform till ty. kol-
ler n, larma m. m.
kock, fsv. kokker = da., fsax. kok,
fhty., ty. koch, ags. cöc (med något
dunkelt ö, möjl. med Pogatscher lärt
o. direkt lån från lat. cocus med o >
ö i öppen stavelse; eng. cooA-); lån från
vlat. cocus (ital. cuoco, ä. fra. queux;
nfra. cuisinier däremot till cuisine, kök,
se d. o.), av lat. coquus, till coquere (se
koka). — Härav familjen. Kock o. Koch
(jfr Schubert, skomakare, Schultz,
fogde, osv.). — Om kocksmat se ma-
skop i.
kockelkärnor, ett slags försvenskning
av ty. kockelskörner, egentl.: kockelkorn,
från mlat. coccula (orientales) el. cocculi
(indici), dimin. av grek. kökkos, frö,
fruktkärna.
1. kodak, från eng. =, konstgjort
ord till skydd för fotografiartiklar.
2. kodilj, spelt., Mont-Louis 1739,
Tersmeden o. 1780 s. 49: 'gubben miste . .
cinquiéme codillen' (i spelet kadrilj, ett
slags lomber); av fra. codille, dubbelhet,
av span. codillo ds., egentl.: del av
frambenet på ett djur, knä, bukt, avledn.
av coda. svans (etymologiskt identiskt
med kö), av lat. cauda ds.
kofen, i uttr. inte ett k of én, jfr sv.
dial. allri fen, inte ett fen, av ett äldre
korn fen med acc. på senare leden, motsv.
sv. dial. kornfena, av korn o. sv. dial.
fen, agn, borst på korn, smula o. d.
(jfr förf. Sjön. 1:117 n. 1), motsv. fsv. *fin
(Hesselman i o. g s. 39), av germ. "finö-,
besl. med no. finn, Nardus stricta, sv.
dial. finnskägg, samt med fena o. finne
(se d. o.). — Med avs. på Ijudutveck-
lingén (bortfall av rn i mindre betonad
stavelse) jfr manet.
koff, ett rundgattat, bukigt holländskt
handelsfartyg, Dag1- Alleh. 1808 = da.
kuf, från holl. kof, lty. kuf; stundom
härlett från fra. coffe, tråg, fat, som i
sin tur möjl. lånats från mhty. kobe
kofferdi
335
kol
osv. (varom under kobolt); f. ö. väl
besl. med kyffe.
kofferdi, jfr C. G. Wrangel 1644:
copfördier, Ekeblad 1658: coffardier (i
betyd, 'kofferdiskepp') = da. koffardi,
från Ity. köpfardie, boll. koopvardij (ty.
kauffartei), avledn. av mlty. köpvart,
varav fsv., ä. nsv. kofart, handelsfartyg,
Hund 1605; till köp o. fart, färd.
koffert, 1627: cuupfert (i brev från
E. L. v. d. Linde), 1651 : kojferthen best.
f., 1687: kuffertar plur., S. E. Brenner:
kofrar plur., = da. koffert, kappsäck,
från lty. koffer(t), kuffer(t) = ty. koffer,
av fra. coffre (eng. coffer), från grek.
köphinos, stor korg (eng. coffin, likkista),
av okänt ursprung.
kofta, Bureus Suml. -or plur., Spegel
1685: kofta; i ä. sv. även koft, kaftan
= da. kofte, väl samma ord som kaftan
(koftan), se d. o.
koger, fsv. kogher n., väl från da.:
ä. da. kaager, da. kogger, från mlty.
koker m., av fsax. kokar = fhty. kochar,
med ombildningen kochåri (ty. köcher),
ags. cocer, även: svärd, spjut. Enl. van-
ligt antagande lån från mlat. cucurum
(ffra. cuivre, varav eng. quiver) = mgrek.
kovkouron, koger = ry. kukoru, patron-
väska o. d. Enl. Karsten Germ.-fmn.
Lehnw.-stud. s. 121 visar emellertid
den mycket ålderdomliga formen fin.
kukkaro, pung m. m., hän på ett gam-
malt inhemskt germ. ord (med grund-
betyd, 'behållare'), som givit upphov
till de utomgerm. beteckningarna; sna-
rast till ie. gen, böja el. vara välvd (i
kjusa osv.). — Samindoeur. beteck-
ning för 'koger' saknas.
kohort, se kur 3.
koj, Weste 1807, tidigare: plur. koyar
1790 o. koger 1799, från boll. kooi, egéntl.
samma ord som koja, vilket redan i
G. I:s reg. brukas i betyd, 'koj' (ännu
o. 1800 i samma betyd, i plur. kojor).
koja, 1583 (jfr även koj) = da. koie,
från mlty. köje, avplankning, väl av "kauja,
*kawia, av lat. eavea, förvaringsställe
för djur, bur m. m. (jfr fra. cagO eng.
=, bur), varifrån även fhty. kevia, fäng-
else, fågelbur (ty. käfig).
1. koka = fsv. <la. koge, från mlty.
koken = fhty. kochön (ty. kochen); gam-
malt lån från lat. coquere, koka (varav
fra. cuire); jfr dekokt, kock o. kök.
— Lat. coquere, av *quequ- utgår från
ett ie. *peq"- (jfr liknande fall under
fem o. fura) o. är sålunda nära besl.
med grek. péssö, kokar (jfr under me-
lon o. vidare sv. pep sin, av ett ord
för 'matsmältning', egentl. 'kokning').
— Det inhemska ordet för 'koka' är
sjuda. — Ett kok stryk, C. Gyllen-
borg 1723 (kook), Dalin 1754 osv., när-
mast till vbsbst. kok av koka, alltså
av samma slag som t. ex. risbastu,
få sina fiskar varma (se fisk), ty.
priigelsuppe osv., andra ex. se under
f i kon, m u n f i sk, r a m m e 1 b u 1 j o n g o.
förf. 1600-t.:s sv. s. 60; dock egentl.
ombildning av uttr. med kåk (i betyd,
'skampåle o. d.), t. ex. ä. nsv. kåkstrgka
(jfr kockstrijkas 1640) o. kåk-strgk Lager-
ström 1736 (där även kok-strgk), motsv.
ä. da. kagstrgg. Lindroth Spr. o. st.
8: 46, Hjelmqvist 11: 77.
2. koka (jord-) = fsv.; svag form
till ä. nsv. kok Hels. 1587 = no. kök;
samma avljudsform till kaka, som in-
går i fhty. kuocho (ty. kuchen) osv.; se
kaka.
kokard, 1765 (i övers, från eng.), 1768,
av fra. cocarde, urspr. bonnet å la co-
eardc, till coq, tupp, egentl.: mössa
med en tuppkamliknande prydnad. Jfr
följ.
kokett, jfr: småcoquet 1712 (efter
Boileau), som sbst. 1735, i ordb. först
hos Lindfors 1815, av fra. coquet, till
det ljudhärmande coq, tupp; egentl.:
bröstande sig som en tupp. — Hit hör
även kokött, av fra. cocotte, egentl.:
liten höna, även om små flickor.
kokosnöt = ty. kokosnuss osv., av
span. (m. fl.) coco.
kol, fsv. kol, kul = isl. kol, da. kul,
fhty. chol, ags. col n. (eng. coal), av
germ. *kula-, jämte mlty. kolc, fhty.
cholo m. (ty. kohle, varav köhler, kolare
= det från ty. inkomna familjen.
Köhler), av germ. "kulan- —; såsom
redan Bopp insett, i avljudsförh. till ir.
gåal (av "goulo el. "geulo-); inga något
sa när säkra, närmare släktingar äro
f. ö. kända (jfr Liden Armen. Stud. s.
122 f. med Utter.). — Vanligt i ortnamn.
koin
336
Kolmården
såsom Kolbäck, Kolmärden (se d. o.),
Kol sjön. — Härtill de yngre avledn.
(i) o hi. kol an de (mörkret). Något
till kol bildat gammalt adj. kol(r), svart,
har icke, såsom stundom antagits, exi-
sterat; personn. Kol osv. beror på ellips
av Kolbrandr, -grimr osv.; se Lidén
NoB 4: 117 n. 2. — Jfr kolja, kummel
2. — Samla glödande kol på ens
lin vud, efter bibeln: Sal. ordspr. 25:
22, Rom.-brevet 12: 20. — Kolartro,
H. M. Melin o. 1850, H. Hjärne osv.,
jfr Thomander 1824: kolartrogcn, motsv.
da. kulsviertro, efter ty. köhlerglaiibe,
enl. Hirt-Weigand m. fl. i anslutning till
en anekdot (efter Luther); jfr dock
även det likabetyd. fra. foi de charbon-
nicr.
kola av, vard., dö, Onkel Adam 1849,
från finska knollaa ds., jfr sv. dial.
( Skuttungem.) kola pöjs ds. (till fin.
])ois, bort).
kolera, B. Olai 1578: 'then gula
Cholera', av grek. kholéra, galla, gall-
sjuka, tillkholc, galla (urbesl. medgalla).
Jfr det etymologiskt identiska koller.
— Härtill: kolerisk, av grek. khole-
rikös, gallsjuk.
kolifej, Agnes Geijer 1845: 'i går hade
vi vårt stora kolifej för dem' (enl. Ha-
milton-feete) ; möjl. en kontaminations-
bildning av kol la tion i betyd, 'kalas'
o. något annat ord, ovisst vilket.
kolik, t. ex. 1732 (c-) = ty., av lat.
colica, av grek. kölikc f., till adj. kölikös,
till kolon, koliktarm. Under 1600-t. i
stället c(h)olica.
koling, Alb. Engström 1897, efter Eng-
ströms typ Kolingen; jfr sv. finnkoling.
kolja, G. I:s reg. 1531: kolior plur.,
Spegel 1685: knljor = no. kolga, kolja,
ä. da. koluc, da. knllcr (egentl. plur.).
Enl. Falk-Torp substantiverad svag form
av ett adj. *kolugr, kolsvart, efter den
stora svartaktiga fläcken som fisken har
strax ovan bröstfenorna. Det tidiga z-et
i den svenska formen är dock i så fall
påfallande. Med avs. på bildningen jfr
det sv. sjönamnet Maljen (: * malngher,
sandig).
kolka el. kulka, I. Erici 1642: kulka,
gurgla; i modern bet3rd. jämförelsevis
ungt, t. ex. Tranér 1833, Blanche 1845
(kolka i sig), jfr Lind 1749: kalka i sig;
motsv. da kulke; ljudhärmande liksom
t. ex. k lunk a o. såsom sannol. även
ett par grupper germ. bildningar med
betyd, 'kräkas, få uppstötningar', såsom
ty. dial. kolken, kölken, kolksen ~ no.
gulka, sv. dial. gglka, motsv. lett. giri-
gåtis, rapa; jfr även lett. o. slav. stam-
men gulk- osv.; därjämte med -p: sv.
dial. knip, klunk, ty. dial. kolpen, krä-
kas, osv. — Säkerl. ej med Falk-Torp till
urgamla rötter gel, sluka (jfr lat. gula,
strupe, osv.), resp. gel i gala osv.; se
F-T. under kulk, knip, gglpe.
kollation, samma ord som kalas;
se d. o. — I nu föråldrad farb. t. ex.
hos Bremer 1837: 'förtärde en utsökt
collation'.
kollegium, av lat. eolleginm, samman-
slutning, skrå o. d., till colligere, hop-
samla, av con-, tillsammans, o. lego
(legi), samlar, rotbesl. med grek. stam-
men log- i logik, orden på -logi osv.
Jfr följ.
kollekt, = ty. kollekte, av mlat. col-
lecla, allmoseinsamling, egentl. fem. till
lat. collectus, part. pf. till colligere, hop-
samla; se föreg. — Härtill även kollek-
tiv = ty., av lat. colleclivus, samman-
plockad.
koller, hästsjukdom, t. ex. Rålamb
1690 (tidigare colleran, best. form, I.
Erici 1642) = ty. koller, motsv. mhty.
kolre, raseri, lty. knller; av Lat. -grek.
cholera, galla, gallsjuka (se kolera),
varav även fra. colére bl. a : vrede. —
Härtill: kollrig, av ty. kollerig.
kolli, K. af Kullberg 1846 : kollgs plur.,
stundom även kollo = da. o. t}', kolli
o. kollo, fra. colis, av ital. colli, plur.
till collo, varubal, egentl.: halsbörda =
collo, hals, av lat. collum, -us (urbesl.
med hals).
kollision, = ty., av lat. collisio, till
colllderc, stöta tillsamman., av con- o.
heder c, skada, såra.
Kolmården, fsv. Kolmarp, av fsv. kol,
kol, o. mar}), skog; snarast alltså 'den
kolsvarta skogen', jfr sv. K o lb ack, K ol-
sjön osv. En växelform till marp är
morp i fsv. Öpnwrp, nu Öd mår den,
o. i Åmål (se d. o.); antingen avljuds-
el. n-omljudsform till marp; f. ö. om-
kolokvintare
337
komma
stritt urspf . ; jfr å ena sidan Noreen
Sv. etym. s. 54, å den andra Falk-Torp
under mor II.
kolokvintare el. kolikvintare, skämts,
o. vard., sup o. d., ombildning av de
bekanta läkemedelsnamnen kolokvint-
droppar eller -piller, till kolokvint,
B. Olai 1578, ur mlat. coloquintis, av
grek. kolökynthis jämte kolokynthe, av
omstritt o. oklart ursprung. Om en
annan möjlighet se förf. Sv. stud. s. 360 f.
kolon, Arvidi = ty., av grek. kolon,
lem, led, sedan: led i en satsperiod o.
slutligen skiljetecken mellan dessa delar
av periodbyggnaden (hos grekerna lik-
ty^digt med semikolon; först hos rom-
arna :); urbesl. med germ. *halpa-, slut-
tande (se hälla).
koloni = t}', kolonie, av lat. colönia,
lantgård, nybygge (varav ty. stadsnam-
net Köln), avled n. av colönns, lantbru-
kare, till colere, odla (jfr kultur).
kolonn, av fra. colonne — i tal. co-
lonna, av lat. coliunna, pelare, etymo-
logiskt identiskt med kolumn, jfr kul-
m e n .
kolorum, O. v. Dalin, Wallenberg
Min son på galejan; se kakalorom.
koloss, ytterst av grek. kolossös, jätte-
bildstod, sär sk. om den på ön Rhodus.
kolportör, 1784: colporteur, om tid-
ningsförsäljare, av fra. colporteur, kring-
vandrande försäljare (av tidningar m.m.),
till fra. colporter, egentl.: bära vid hal-
sen, till lat. collum, hals (urbesl. med
hals), o. portäre, föra, bära (jfr expor-
töra, por tor).
kolt, Dalins Arg., Serenius 1741: gå
i kolt; väl med Noreen V. spr. 3: 328
avljudsform till fsv. kilta, uppskörtat
plagg (av *kelliön), jfr isl. kelta, kjalta,
ds. (av *keltön) samt det från nord. spr.
lånade skotska kilt, kort rock; dunkelt
(ett tolkningsförsök se Falk-Torp under
kiltc). Ett annat ord är fsv. kulter, från
mlty. kolle, stoppat sängtäcke.
kolumn, se kolonn.
kolv, Serenius 1741 (i lås), motsv.
da. kolbe, från ty., jfr mlty. kolue o. ty.
kolbe = fhty. kolbo, kolv, klubba, av
germ. "kulban-, varjämte a-stammen
fsv. kolver, trubbig pil, ä. sv. kolf ds.
Serenius 1741, ännu i sv. dial. ä. da.
Hellqui&t, Etymologisk ordbok.
; koin, isl. kolfr, jämte lön-bildningen
fsv. kylva = isl. kylfa, da. kolle, klubba
(egentl.: den med klump försedda). Ie.
rot glbh, möjl. besl. med fir. gulban,
gadd, kymr. gylfin, snabel; vanl. annars
j fört samman med lat. globus, kula o. d.
(jfr klimp). — Från betyd, 'pil' utgår
den i ä. nsv. (o. ännu i sv. dial.) upp-
trädande betyd, 'pik, spetsigt yttrande'
Runius m. fl, jfr Serenius 1741: skotl-
I kolfvar. Ett minne av betyd, 'pil' kvar-
lever i ösv. dial. märr(e)kolv (mara-),
trollslända (jämte märr(e)pil).
komedi, av fra. comédie, ytterst av
grek. kömöclia, till kömos, (dioivysisk)
fest, o. ydé, sång (= sv. ode). Till en
avledn. kömikös av samma kömos hör
komiker, vartill även komisk.
komet = ty., ytterst av grek. kome-
tes, till köme, hår; alltså egentl.: lång-
hårig (s3rftande på svansen). Jfr ä. nsv.
kometstjerna 1618.
komfort, komfortabel, på 1830- o-
40-t. (com-) ännu med citationstecken
el. kursivering el. utländsk böjning, av
Knorring 1845 betecknat som »ny-intro-
ducerat»; av eng. comfort, från ffra.
confort, stärkande, till lat. conforläre,
stärka, till fortis, stark. — Om ordens
historia se närmare förf. Fcstskr. t. Sö-
derwall s. 243 f.
komisk, se komedi.
1. komma, vb, fsv. koma = isl. koma,
da. komme, fsax., ags cuman (eng.
come), fhty. eoman (ty. kommen), i av-
ljudsförli. till got. qiman, av ie. *g"em-,
g"m- i sanskr. gam, komma, grek.
bainö, går (av *g"miö), lat. venio, kom-
mer (av *glXmiö el. *glÅem-; i lat. o.
grek. med n för gammalt m från for-
mer, där m ljudlagsenligt övergått till
n, t. ex. veni- i advent); även i armen.
— I fnord. spr. också träns.; jfr sv.
komma någon att ... — K o m m a
sig, återfå krafterna, bli frisk, motsv.
da. komme sig, ags. cuman. — Komma
t i 1 1 i uttr. h u r k o m m er det till ?, fsv.
koma tit, hända, ske; även elliptiskt i
betyd.: komma till världen, födas, motsv.
isl. koma til, da. komme til. — Komma
till korta, se under kort 2. — En
avljudsform, germ. *ku>a>m- (ie. -<•-), se
b ek v äm.
komma
338
komplimang-
2. komma, sbst. = ty., av grek. komma
n . inskärning, del av en satsperiod, till
kåptein, Ii ngga av; i ä. tid skrivet och
1 1 vekt /.
kommendera ty. kommandieren,
fr.i. commander, befalla, härska över,
av lat. commendäre, anförtro, till con,
med, o. mandäre, ge i uppdrag (jfr
rekommendera o. mandat).
kommentera = ty. kommentieren, av
lat. commentäri, vartill kommentar
= ty., av lat. commentärins, ytterst till
mens (genit. mentis), sinne, förnuft (ur-
besl. med minne).
kommers, A. Oxenstierna: commercier
pl. 1644, Dalins Arg.: commercc, av fra.
commerce, av lat. commercinm, handel,
till merx, vara, mercäri, handla (jfr mer-
kantil, marketentare o. marknad).
komminister, Sv. synodalakter 1703,
till lat. con, med, o. minister, tjänare,
hjälpare; alltså: biträde (se minister).
kommiss- i kommissarie, k om-
mission (är) osv., av lat. commissus,
anförtrodd, part. pf. pass. till commit-
tere, anförtro (jfr kommitté), till mil-
tcre, sända. — Härtill även fideikom-
miss, av lat. fideicommissum, det som
anförtrotts åt någons tro, ärlighet, till
dat. sg. av fides, tro.
kommitté, 1791, om engelska förh.,
om svenska t. ex. o. 1820, ytterst av
eng. commiltee, parlamentarisk under-
sökningsnämnd, till eommit, anförtro;
se föreg. Förr i stället ofta kommission
i samma betyd.
kommod, sbst., Dalin 1850 med hän-
visning till nattkommod (t. ex. 1808 o.
ännu i en broschyr från Lund 1864),
varav ordet är en förkortning liksom
potta i betyd, 'nattkärl' av det äldre
nattpotta, jfr även sängkommod 1771,
motsv. ty. kommode, byrå, vilken betyd,
även uppträder i ä. sv. o. i da. ; av fra.
commodc ds., substantivering av adj.
commode, av lat. commodus, bekväm
(till modus, mått, sätt, jfr mode) =
sv. adj. kommod, jfr Dalins Arg.: 'en
alltför commod Herre', Weste 1807.
kommun, av fra. commune, jfr lat.
communio, gemenskap (= sv. kommu-
nion), till communis, gemensam (se
gemen o. jfr immun, municipal-). I
kompakt, av fra. compacte, av lat.
compaclns, sammanträngd, part. pf. pass.
till compingere, sammanfoga, till pangere,
nasalerad form till roten i fack, jfr
även foga. — Fsv. kompakt m., överens-
kommelse, hör till lat. compäcisci, över-
enskomma, perf. compactus stim, till
päx, fred.
kompani, i militär betyd. t. ex. 1618
= ty. kompanie, kompagnie, av fra.
compagnie, kompani, sällskap, av mlat.
companinm, sällskap, till con, med, o.
panis, bröd, alltså: matlag; jfr ackom-
panjera. — Som beteckning för en
viss truppstyrka tidigare fana, fänika.
kompanjon, av fra. compagnon, ital.
compagnone, egentl.: matlagskamrat (se
föreg.); nära besl. med fsv. kumpan,
ä. nsv. kompan, kamrat, stallbroder, av
mlty. kumpan osv., av ffra. eompaing
(fra. copain), ital. compagno, av mlat.
companio. Jfr med avs. på bildning
o. betyd. got. gahlaiba, kamrat, till ga-,
sam-, med-, o. hlaifs, bröd == sv. lev,
el. fhty. gimazzo, bordskamrat, till maz
= mat (se maskopi).
komparativ, av lat. comparatlvus, till
comparäre, jämföra, till paräre, bereda
(se paraply).
kompass, fsv. kompas = isl. kompass,
ty. kompass, fra. compas, av ital. com-
passo, även: cirkel, jämte compassare,
avmäta, till lat. passus, steg; se f. ö.
pass o. passare. — I ä. nsv. stun-
dom: segelnål (jfr under magnet).
kompetent = ty., av lat. compelens
(genit. -tentis), part. pres. till compe-
lere, gemensamt eftersträva; alltså
egentl.: medtävlare (om ett ämbete o.
d.), så, som sbst., i ty.; i det medeltida
rättsspr. som adj.: behörig, befogad.
komplett, jfr fsv. kompleter — ty.
komplett; av fra. complet, av lat. com-
pletus, part. pf. till complere, fylla (rot-
besl. med full); jfr följ.
komplex == ty., av lat. complexus,
omfattande, till plectere (part. plexus),
fläta, foga i vartannat (urbesl. med
fläta).
komplimang, jfr Lucidor: complemen-
ter plur., av fra. compliment, av ital.
complimento, till ä. fra. complir, fylla,
av lat. compUre (se föreg.); alltså egentl. :
komplott
339
konfys
handlingen att uppfylla ett artighets-
krav. — Avledn.: komp li mentera, av
av fra. complimenter.
komplott, 1655 = ty., av fra. com-
plot; dunkelt.
kompost, 1807 = ty., av fra. contposi,
av mlat. compostum, gödselhög, av lat.
compositum, det sammansatta, egentl.
part. pf. n. till componcre, sätta till-
sammans (= sv. komponera), o. ety-
mologiskt nära samhörigt med kom-
pott; jfr imponera, post 1.
kompott, Rålamb 1690: Compotte af
Äplen = ty., av fra. compole — ital.
composta, av lat. composita, fem. till
part. pf. compositus av componere, sam-
mansätta (se föreg.).
kompromiss == ty., av mlat. comprö-
missum, ömsesidigt löfte, substantiverat
neutr. till comprömissus, part. pf. pass.
till coprömittere, ömsesidigt lova, varav
med annan betyd. fra. compromeltre
= sv. kompromettera.
kona, i god bemärkelse ännu Lind
1749: hustru, liksom i vissa sv. dial.,
fsv. hona, kuna (gen. plur. kvinna jämte
kvainna), kvinna, hustru, frilla = isl.
kona (gen. plur. kvenna, koinna), kvinna,
hustru, da. kone ds., mhty. kone, av
germ. *kunön, i avljudsförh. till *kwe-
nön i got. qinö, fsax., fhty. quena, ags.
nuene ds. (eng. quean, sköka), mholl.
quene, sköka, o. till *kivä'ni- i got. qéns,
kvinna, hustru, fsax. qaän, hustru, ags.
cwén, även: drottning (eng. queen, drott-
ning), isl. kvcvn, hustru, fsax. -kvcen
ds; motsv. sanskr. -jäni; besl. med
sanskr. ganå-, gnå-, gudagemål, jäni-,
kvinna, hustru, grek. gyné (beot. bana),
fir. ben, fslav. zena osv.; ett urgammalt
ieur. ord. Se f. ö. kvinna. — Betyd. -
utvecklingen till 'liderlig kvinna o. d.'
är av samma slag som i ty. dirne (=
tärna), eng. hussy (= houseWifé) o. fra.
fille, egentl.: Hicka, dotter.
koncept, A. Oxenstierna 1646, av lat.
conceptum, det sammanfattade, substan-
tiverat neutr. till conceptus, part. pf.
pass. till concipere, sammanfatta, till
con, med, sam-, o. capere, fatta, taga.
— Förlora koncepterna, t. ex. hos
Weste 1807; i övrigt, i delvis föråldrade
uttr., rätt vanligt från 1800-talets bör-
jan; jfr (ä.) da.: »nu er jeg fra mine
Concepter» Holberg.
kondition = ty., av lat. conditio,
villkor, villkorlig överenskommelse, till
condere, egentl.: sätta el. lägga tillsam-
man. — Av samma lat. ord kommer
fsv. kondicie, stånd.
konditor, 1791 = ty., av lat. condTtor,
till condire, göra smaklig, inlägga el.
insylta (väl till condere, inrätta, bringa
i ordning m. m.; med analogiskt T efter
andra kökstermer såsom sallire salta).
konduktör, 1622 i betyd, 'ledare*,
1630-t. som tjänstetitel (jfr nedan), av
fra. condueteur, förare, förman, konduk-
tör, motsv. lat. conduetor, till lat. con-
duccre, föra. — Förr i betyd, av 'arki-
tekt' (som tjänstebeteckning; ännu, vid
Lunds universitet: bgggnadskonduktör)
o. som titel å vissa officerare (sedermera
även underofficerare) vid Fortifikationen;
i betyd, 'konduktör' (vid diligens) o.
1800 (om uti. förh.).
konfekt, y. fsv. conftekt (n.) — ty.,
av mlat. confectum, substantiverat neutr.
till confectns, part. perf. till lat. conficere,
| förfärdiga, till facere, göra. Denna be-
tydelse är bättre bevarad i det nya
ordet konfektionsaffär, butik för
färdiggjorda kläder (efter ty. o. fra.).
konferens, = ty. konferenz, av mlat.
i conferentia, överläggning, samtal, till lat.
j conferre, meddela, egentl.: bära tillsam-
| man, till ferie (urbesl. med bära).
konfirmand = ty., av lat. confirman-
j dus, egentl.: som skall el. bör befästas,
till confirware, befästa (= sv. konfir-
j mera = fsv.), till firmas, fast (jfr t. ex.
! fir ma men t).
konfiskera === ty. konfiszieren, av lat.
confiscäre, indraga till den kejserliga
skattkammaren (kallad fiscus, se fiskal).
konflikt, Palmblad 1811 = ty., av lat
conftictus, till confligere, stöta tillsam-
mans, strida, till jUgerc, slå.
konfonium, skämtsamt om spritdryc-
ker, förvridning av kolofoniu m, stråk-
harts, efter staden Kolophon i Mindre
Asien; alltså: något som man smörjer
| sig med.
konfys, Arvidi 1651: confuus (rim:
I griius, hnus m. m.), senare under 16- 6.
1 700-t. vanligen skrivet med u, som dock
K on
340
konserv
i vissa fall säkerl. uttalats med y, av fra.
confus, av lat. confusus, part. pf. pass.
till confundere, gjuta tillsamman, för-
virra, till fundere (urbesl. med gjuta).
Kon ga, hårad i Smål., fsv. Korunga
el. Kurunga (hceradli), egentl.: Kurung-
arnas härad, alltså ett gammalt ätte-
namn, nom. sing. * Kurunger, jfr t. ex.
fsv. KgrUngc, nu Kärl inge; se närmare
förf. Ortn. på -inge ss. 80, 81. Jfr
Göinge osv.
kongress, t. ex. A. Oxenstjerna 1642
ty., av lat. congressus, sammankomst,
till stammen i part. pf. pass. av con-
gredi, komma tillsammans, till gradi,
gå, besl. med gradas, steg (se grad 1
o. gra ss era).
kongruent, av lat. congruens (genit.
-entis), part. pres. till congruere, över-
ensstämma m. m., till con- o. ruere, falla
(se ruin).
konig, koning, växten Origanum vul-
gäre, förr även konung, fsv. konunger,
kununger — fda. kunung; jfr sv. dial.
konungsgräs. -ört, no. bergkonge, skaare-
konge. Icke osannolikt en överförd anv.
av konung: en stor mängd växter i Nor-
den o. annorstädes ha liknande namn,
t. ex. sv. junkrar, kämpar, landsknektar,
munkar, ryssar, slätter gubbar, studenter,
god-Henrik, Pär-i-backa osv. Knappast
däremot ombildning av lat. conila, cu-
nila (grek. konile), binamn till origanum.
Se Läffler SNF III. 1: 40 f.
konjak, o. 1618 (connjack, Åbo), 1788
(conjacque), 1820 osv.; de två första ex.
torde vara ganska enstaka representan-
ter från dessa århundraden. Efter Cog-
nac, stad i Frankrike.
konkarong (vard.), Wenncrberg 1849:
'I natt satt jag hos Österberg, med hela
konkarongen och hade trifligt'; egentl.
en skämtsam anv. av ä. sv. konkarong,
Lenngren, Lilljebjörn 1874 (om äldre
förh.), benämning på ett slags fruntim-
mersplagg, sannol., såsom redan J. G.
Carlén förmodat ( Lenngrensuppl.), av fra.
conquérantc, kvinna som gör erövringar
genom sina vackra kläder, erövrerska,
till conquérir, erövra.
konkav = ty. osv., av lat. concavus,
välvd, av con- o. cavus, välvd, ihålig,
vartill även kavitet, ihålighet (fra. ca-
vité). Alltså samma grundbetyd, som
konvex.
konklusion = fra. conclusion, slut-
sats, av lat. concliisio (genit. -önis) ds.,
inneslutande, till pf.-participstammen av
concludere, draga slutsats, varav sluta
i denna betyd, är ett översättningslån
(jfr kloster, sluss o. sluta).
konkubin, 1610 = ty. konkubine (re-
dan i mhty.), av lat. concublna, till con-
cumbere, ligga tillsammans med; jfr med
avs. på betyd. -utvecklingen grek. parä-
koitis, maka, till para, bredvid, o. kei-
tai, ligga (jfr hem), el. ä. nsv. bislå-
perska, frilla, från mlty. bisläpersche,
till bi-, vid, o. mlty. släpen, sova (se
slapp).
konkurs, 1769 = ty., av lat. concur-
sus, sam manlopp, sedermera: av borge-
närer; till participstammen av lat. con-
currcre, löpa med el. tillsammans (=
konkurrera). Av part. pres. till detta
vb, concurrens (genit. -entis) kommer
konkurrent, egentl.: medlöpare, som
löper i kapp om något.
Konrad, mansn., från ty. =; fhty.
Kuonrät = ags. Cénrcd; till fhty. knoni
(ty. kuhn), djärv = ags. céne (eng. keen,
skarp, ivrig), isl. kånn, erfaren, kunnig,
osv., av germ. *könia-, väl möjlighetsa dj.
till kunna; andra leden motsvarar sv.
råd. — Kortformer: ty. Kurt (varifrån
sv. Kurt) — lt v. Kord (varav y. fsv.
Kurd) o. Kunz(c), varifrån det även i
Sv. uppträdande familjenamnet Kunze
(jfr Fritze till Fredrik o. Hintze
till Henrik).
konsekvent = ty., av lat. consequens
(genit. -entis), part. pres. till consequi,
följa, logiskt följa.
konselj, av fra. conseil, råd, rådsför-
samling, konselj, av lat. consilium; jfr
konsul.
konsert, om musik 1739: concerl (i
en övers.); i betyd, 'överenskommelse
o. d.' o. 1660; av fra. concert, samklang,
överensstämmelse, konsert(stycke), av
ital. concerlo, till lat. concertäre, tävla,
till cerläre, tvista, avledn. av certus, av-
gjord, viss.
konserv = ty. konserve, av mlat. con-
serva, till lat. conserväre, bevara (se
följ.).
konservera
341
konstla
konservera = ty. konservieren osv.,
av lat. conserväre, bevara, av con-, med,
o. servare, bevara, rädda (jfr reser-
vera). — Särsk. under 16- o. 1700-t.
vanligt i förb. konservera huset, om präst,
som gifte sig med sin företrädares änka
el. dotter (bl. a. vanligt i det skånska
stiftet), sedan också: konservera änkan
osv.; egentl. o. urspr. : underhålla den
gamla prästfamiljen (även utan gifter-
mål). — Jfr föreg. o. följ.
konservativ, Dagl. Allehanda 1835 =
t}7., av eng. conservative, som politiskt
slagord o. 1830, av ett ny lat. conserva-
tivus, bevarande, till conserväre, bevara
(= konservera). — Ordet efterträder
uttr. 'de servila', men var ännu 1844
icke vedertaget att döma av Brinkmans
yttrande: de så kallade »konservative»
eller »regeringsfolk».
konsideration, av fra. considération,
övervägande, betraktande m. m., abstr.
till considérer, av lat. conslderäre, be-
trakta, till sidus, genit. sideris, stjärn-
bild, stjärna; med f. ö. omtvistad betyd. -
utveckling. — Under senare hälften av
17Ö0-t. även i den från fra. lånade betyd,
'styvkjortel'; jfr Hjelmqvist Lenngr.
saml. skr., Anm. s. 11 f. (Sv. Vitt.-
samf. VI).
konsonant, Sahlstedt 1759 = ty., av
likabetyd. lat. (Utera) consonans, part.
pres. av eonsonäre, ljuda med (jfr so-
n an t). — Tidigare i svenskan med la-
tinsk böjning, t. ex. Sigfrid i 1619: 'Con-
sonantes och Vocal', Swedberg 1716:
'med en consonante eller medlyding',
1753 (o. sannol. ännu senare).
konsorter. t. ex. en politisk broschyr
från 1819: 'Ni och edra consorter', Ar-
gus II 1822 = ty. konsorte sg., av lat.
consors (genit. -sortis), delaktig (av con-
o. sors, lott, besl. med sererc, foga, knyta).
Jfr om anv. förf. Namn o. titlar s. 21.
konspirera == ty. konspirieren, fra.
conspirer, av lat. conspiräre, samman-
gadda sig, egentl.: blåsa tillsamman, till
spirare, blåsa, andas (jfr t. ex. spiri-
tuell).
konst, fsv. konst, kunst, konst, insikt
o. d. = da. kunst, från mlty. kunst
fh ty., ty., egentl.: kunskap, vetande, av
germ. "kunst i', vbalabstr. till kunna.
Parallellbildning på ie. -ti: litau. pa-
zintis, kunskap = -kund i misskund.
I — En ordskapelse av något annat slag
är fsv. kunnist(a), motsv. isl. kunnusta,
j bildad som hy 11 est, tjänst o. yn-
nest. — Härtill: konstig, i ä. nsv. :
konstförfaren, förståndig (t. ex. NT 1526,
Lex. Linc. 1640 under mechanicus), slug,
fsv. konstogher, konstig, konstrik, kun-
nig = mlty. kunstich osv. — Konst-
färdig = da. kunst fåordig, från ty. kunsl-
fertig. — Konstförvant, se förvant.
— Konstnär, Var. rer. 1538: konslener
(övers, av lat. faber) = da. kunstncr,
från mlty. kunstener (jfr. ty. kunstler),
bildat som t. ex. körs när, resenär.
konstant == ty., av lat. constans (genit.
-anlis), till consläre, ega bestånd, vara,
även: kosta (= sv. lånordet kosta). —
En avledn. av constans är constantia,
ståndaktighet, varav kvinnon. Kon-
stantia, även med den fra. formen
Constance; jfr med avs. på bildningen
instans.
Konstantinopel, se politik,
konstapel, 1629 (vid artilleriet), i ä.
nsv. även -stabel = da. konstabel, av
ty. konstabel, konstabler = eng. con-
stable, av mlat. constabularius, till lat.
stabulum, stall (jfr stall); alltså egentl.:
stallbroder, kamrat (i militärtjänsten).
Av detta ord är sannol. stallbroder
en översättning. — Ett annat ord är
konnetabel, av fra. connétable, över-
j fältmarskalk, av mlat. comes stabuli,
1 stallgreve, överstallmästare (jfr roar-
I skalk).
konsternerad, motsv. ty. konslerniert,
av lat. consternätus, till consternäre (av
-ster- el. -stur-?), göra bestört, bringa utom
sig, besl. med fhty. stornen, vara be-
dövad (se under starrbliga). Synes
: ej besl. med prosterneve, sträcka till
i marken, nedslå o. d.
konstitution = ty. fra., eng. con-
slitution av lat. constitutio (genit. -önis),
fastställande o. d., till stammen i part.
pf. pass. av consiituere, ställa fast (=
sv. konstituera), till statuere, ställa
( sv. statuera); urbesl. med stad.
konstla, o. 1700, jfr ty. kunsteln, till
konst. I dial. även: konstra, krångla
o. (I., till plur. konster, egentl.rgöra konster.
konstnär
342
konung
konstnär, se under konst.
konstruera = tv. konstruieren, av lat.
construere, foga tillsamman, sedan: gram-
maliskt förbinda; jfr industri.
konsul, av lat. consul, den högsta
magistratspersonen, besl. med consilium,
råd (se konselj). Hit hör även kon-
sulent, av lat. consulens (genit. -entis),
part. pres. till consulere, gå till råds,
radfråga, senare även: giva råd.
konsumera, av lat. consumere, för-
bruka, förtära, till sumere, taga.
kont, se k un t.
kontant, 163(5: contantc penningar,
jfr fra. (au) comptant, (för) reda (pän-
ningar), ital. contante, som genast be-
talar, som utgöres i reda mynt, till fra.
compter, ital. contare, räkna, av lat. com-
putäre, beräkna; jfr konto, kontor.
konterfej, jfr O. Petri; konlcrfejing,
avbild, o. konterfcja, porträttera = ty.
konterfei, av mhty. kuntcrfeit, eftergjord,
av fra. contrcfait, mlat. contra factus, part.
perf. pass. till fra. contrefaire, mlat. con-
trafacere, efterbilda, till contra, mot, o.
facere, göra (se facit).
kontinent, Geijer 1819 = ty., av fra.
continent, av lat. (terra) continens, sam-
manhängande (land), egentl. part. pres.
till continere, hålla tillsamman, till te-
nere, hålla (urbesl. med tänja).
kontingent = t}'., av fra. contingent,
av lat. contingens (genit. -entis), part.
pres. till contingere, beröra, angå; alltså
egentl.: vederbörlig (del, utgift, tillskott
o. d.); till tangere, beröra (jfr tangent,
takt, taktik).
konto, o. 1809 = ty., liksom så många
andra bank- o. handelstermer från ital.:
conto, räkning, till contare, räkna; se
kontant, diskont.
kontor, ä. nsv. conlor, cantor, skåp,
Messenius, A. Oxenstierna m. fl., i mo-
dern betyd, i ä. sv. ofta contoir Sere-
nius, comptoir, i sv. dial. även: kantor
ty. kontor, comptoir, av fra. comp-
toir, ital. coniore, egentl.: räknerum; se
f. ö. kontant.
kontra-, av lat. contra, emot (bl. a.
sammanställt med fsv. liandcer, på andra
sidan ~ got. hindar, ty. hinter, bakom;
dock osäkert).
kontraband, 1701: contrebande, Da-
lins Arg.: contrabands- = ty. konter-
bande, av fra. contrabande, ital. conlra-
bando, egentl.: handel emot (lagarna),
till bando, kungörande av en order o. d.
kontrakt, 1554, 1559: contract — ty.,
av lat. contractus, fördrag, kontrakt,
egentl.: sammandragande, till contra-
here, draga tillsamman, med part. pres.
contrahens (genit. -entis) = kontra-
hent; jfr traktat.
kontrast, i modern betyd. 1776, i för-
åldrad 1703 = ty., av fra. contraste, av
ital. contrasto, till contrastare, stå i mot-
sats till, till lat. stare, stå.
kontrasignera, av lat. contra-, o. sig-
näre, teckna (med pennan, gravstickeln
m. m.) = signera.
kontribution, se tribut.
kontroll, 1770 — ty. kon tr olle, av fra.
contröle, ä. contrcrolle, moträkning,
egentl.: motrulle, till fra. röle, ä. rolle
(= sv. roll, rulle, se d. o.).
kontrovers, av fra. controverse, strid,
stridsfråga, av lat. contröversum, egentl.:
vänt emot, neutr. till contröversus, av
contra, mot (i en ursprungligare form),
j o. stammen i part. pf. pass. av verterc,
vända (se konversera).
kontur, Dagl. Alleh. 1825, Törneros
1825 (i bildl. betyd.) = ty., av fra. con-
tour — ital. contorno; besl. med tur,
törn (se d. o.).
konung, fsv. konunger, kununger,
— isl. konungr, ä. da. konung, da.
konge, fsax., fhty. kuning (ty. könig,
varav sv. familjenamnet König; i denna
användning väl från betyd, 'ålderman
för ett hantverk sskrå'), ags. cuning (eng.
king), avledn. med patronymikalsuf-
fixet -ung-, -ing-, av isl. konr, (förnäm )
man, son, ättling, motsv. fhty. kuni-,
ags. egne-; till germ. *kunja-, ätt, börd
(= kön; se d. o.); alltså egentl.: son
av en förnäm man (jfr de besläktade
gen til, gentleman); enl. Tacitus valde
germanerna sina konungar ur de för-
näma släkterna. Stamvokalen -o- i de
nord. spr. måste väl bero på anslutning
i till grundordet konr (säkerl. försiggången
i i samnordisk tid). Från germ. spr.:
fin. kuningas, konung, litau. kiiningas,
herre, präst, fslav. kiinegu, furste. — An-
dra gamla germ. benämningar: isl. dröt-
konvalje
34.3
kopp
tinn osv. (se drott) o. got. piudans, isl.
pjöÖann osv.: got. piuda, folk, osv. (se
tysk, tyda). En urgammal beteckning
för 'konung' är ie. * reg- i lat. réx, sanskr.
räj-, fir. rt (genit rig); se rike. För
sig står det etymologiskt oklara grek.
basilevs (se basilika o. basilisk). —
Kung, y. fsv. kung(er), beror på syn-
kope i relativt obetonad ställning fram-
för namn. Dylika kortformer av titlar
äro vanliga i de flesta språk; jfr fra.
sire (— lat. senior), i tal. monna (se ma-
donna), ry. su, av sudari av gosudån,
nygrek. kyr, herre, av kyrios, turk. e/e
ds. av éféndi osv. — Kung Orres tid,
K. Foss 1621: i Kong Orres iijdh, jfr
1564: kongh Årre (Lindroth Sami. 1907
s. 213). Uttr. har påverkats av arilds
tid (se arilds), men Orre är ej en
folketymologisk ombildning av ett som
personnamn uppfattat Arild. F. ö.
omstritt. Enl. A. Kock Ark. 28: 206 f.
är Orre den king Omj el. Gorry (isl.
GoÖrodr), som 1079 erövrade Man. M.
Oisen MoM 1912 utgår från isl. porri,
torsmånad (se d. o.), varvid Orre uppstått
i sammanställningar sådana som "Sankt
(T)orre el. snarare * Blöt-(T)orre. Här-
emot Kock Ark. 28: 384, Jfr även Nec-
kel D. Lz. 1912, s. 934. Litteratur se
f. ö. Jungner MoM 1914, s. 123, som
själv utförligt motiverar en egen för-
slagsmening, enligt vilken Orre-figuren
kunde leda sitt ursprung från Erik av
Pommern, vilket namn förväxlats med
el. medvetet förvridits till Hårik, vartill
en kortform (H)dre. — Kungsgatan,
se d. o.
konvalje, se liljekonvalje.
konversera, = ty. konversieren, fra.
convcrser, av lat. conuersäri, umgås, till
stammen i part. pf. pass. av vcrlere,
vända (urbesl. med varda; jfr vers).
konvex = ty. osv., av lat convexus,
välvd, av omstritt ursprung (jfr under
vång); alltså samma grundbetyd, som
kon ka v.
konvoj era, t. ex. Karl XII i brev:
confoyera, från fra. convoyer, till lat. con-,
med, o. via, väg (jfr t. ex. viadukt,
trivial); alltså egen ti.: tillrygga lägga
väg tillsammans med. Härav fra. convoi
= sv. konvoj.
konvolut = ty., av lat. convolutum,
part. pf. pass. neutr. till convoluere, rulla
tillsamman, vartill convolvulus, åker-
binda (Plinius) = konvolvel.
konvulsion = ty., av lat. convulsio
(genit. -önis), avledn. av stammen i con-
vulsus, part. pf. pass. till conveliere, skaka,
slita lös, till vellere, rycka (snarast till
ie. roten uel, slita, rycka, vartill en ut-
vidgning i germ. "undfå- = ulv).
kooperation, egentl.: samarbete, av
lat. con-, tillsammans, o. operatio, egentl.:
arbete (= operation; se operera).
kopek, ryskt kopparmynt, i sv. slang-
spr. ofta skämts.: inte en kopek = ty.
kopeke, av ry. kopéika, till kopje, lans,
efter den förr därå präglade lansen; se
Bruckner Zfvergl. Sprachf. 48: 173.
kopia, jfr fsv. kopie, av mlat. cöpia,
avskrift, i lat.: förråd; alltså egentl.:
vad som ökar förrådet av exemplar.
kopp, i betyd. 'dr3rckeskäiT i ä. nsv.
även kupp, t. ex. Rudbeck. Atl. 1689
(jämte kopp i samma arbete), jfr ä. nsv.
i betyd.: koppglas, kopphorn Var. rer.
1538 osv. — isl. koppr, kopp, kar, hjälm-
buckla, ögonhåla, da. kop, kopp; väl
från mlty. kop, kopphorn, huvud =
fhty., mhty. kopf, bägare, skål, hjärn-
skål, huvud (ty. kopf, huvud), ags. copp,
kopp, jfr cuppe, även: bägare (eng. cup).
Av omstritt ursprung. Kanske snarast,
såsom flera andra beteckningar för kärl,
lånat från romarna = mlat. cuppa, bä-
gare (ital. coppa, fra. coupe), jfr lat.
cupa, tunna (se kupa). Dock, enl. som-
liga (t. ex. Falk. -Torp), ett inhemskt
germ. ord, av germ. "kuppa-, av *kut>nä-,
! i avljudsförh. till kupa o. no. kaup,
träkanna, o. besl. med germ. *kuba- =
ä. nsv. kuf, puckel, sv. dial. kuv, hö-
såte, övre delen av ryggen m. m., no.
! kuv, rund topp, puckel, stack, osv., jfr
isl. kuföttr, rund, kulformig (se under
alkuva o. kuva); övriga släktingar se
under kobolt o. kubb. — Enl. K.
Gutman KZ 44: 136 f. ytterst ett finskt-
ugriskt ord, jfr estn. kopp, skål, osv.;
föga sannolikt. — Med avs. på betyd. -
utvecklingen 'skål' > 'huvud' jfr t. ex.
lat. testa, skål > fra. tete, huvud (se t é te-
å-te te), isl. ttverr, kittel, linorna, skål,
gryta ~ got. hvairnei, huvudskål, o. se
koppa
344
kordong
under huvud. — Till kopp i betyd,
'koppglas' o. d. hör vb. koppa == no.
mlty. koppen osv. — För 'kopp' bru-
kas under 1700-t. ofta tass, t. ex. Hall-
man: 'en tass chokolade', av fra. lasse
arab. urspr.). — Jfr under spil-
lt u ni .
koppa, vb, se föreg. (slutet).
koppar, fsv. kop(p)ar = isl. koparr,
ä. da. köper, da. kobber, mlty. kopper,
tli tv. kupfar (ty. kupfcr), ags. copor
(eng. copper), från senlat. cuprum, till
grek. Kypros, Cypern, alltså: (metall)
från ön Cypern, varifrån antikens folk
erhöllo den mesta kopparn. Biform:
(aes) cyprium (fra. cuivrc). Från germ.
spr. har ordet lånats till kelt. spr. o.
finskan. — En annan beteckning är
ags. brces (eng. b rass), ffris. brås-, —
Den urgamla ie. stammen ais- (lat.
aes, got. ais, fsv. er osv.) synes bl. a.
ha betecknat 'koppar'. — Koppar-
slagare, fsv. koparslaghare, från mlty.
(jfr slå, slag); i överförd bemärkelse
om bakrus, Braun 1837, 1838; jfr eng.
hot coppers. Betydelsen synes ha upp-
kommit på svensk botten o. beror så-
lunda knappast på skämtsam anslutning
till lty. kop, huvud.
koppel, fsv. dat. plur. koplom, i ä.
nsv. även kubbel Spegel = da. kobbel,
från mlty. koppel = ty., av lat. cöpula,
band (= sv. kopula o. fra., eng. couple,
par), av *co- apula, tiil co-, samman, o.
lat. aptus, passande, egentl.: fogad sam-
man (jfr attityd); jfr kuplett.
koppor, 1685 (sivijnakoppor), Flori-
nus 1695 (kappar) = da. kopper, om-
ställning av pocker (se d. o.).
kopula = koppel; se d. o.
1. kor, kör = fsv. = senisl. körr,
fhty. chör (ty. chor) osv., av lat. chorus
(fra. choeur — kör), av grek. khorös m.,
ringdans, kör. Jfr följ. o. koral, ko-
rum. — Det numera skämts, uttr. i den
högre koren härstammar från gamla
bibelövers., Davids Psalt.: 'en visa i
högre choren', t. ex. 128.
2. kor, bygg. = fsv., mask. o. neutr.
= t. ex. fhty. chör m. (ty. chor n.),
samma ord som föreg. med betydelsen
överflyttad från (kyrko)sångarna till de-
ras plats i kyrkans bakre del.
kora, välja = fsv. = da. kaare, från
mlty. koren = fhty. (bi)korön, smaka,
pröva, välja; avledn. av ett germ. sbst.
*kuzd- n. = isl. kor, val (med s. k.
/t-omljud), no., fsv., ä. nsv. kor, da. kaar,
ags. (ge)cor (se villkor); (med en i dy-
lika vbalabstrakta vanlig växling; se
bett, grepp) även germ. *kuzl- — ags.
cijre m., val, fhty. kuri f. (se kurfur-
ste). Grundverb: germ. *keusan = got.
kiusan, välja, lt3r. késen (varav fsv. kesa,
välja) = det inhemska tjusa; se f. ö.
d. o.
koral,
ty. choral, av mlat. chora-
lis, hörande till koren el. kören (se kor
1 o. kör).
korall, Var. rer. 1538, jfr fsv. koreln.,
korl m. o. n., ä. nsv. korell, korl = mhty.
koralQe) (ty. koralie) osv., av mlat. co-
rallus m., corallum n., ytterst av grek.
korållion m. m., möjl. ett semitiskt ord.
koran, C. V. Strandberg: köran —
ty. köran (Goethe stundom : koran), av
arab. qorän, uppläsning; jämte, i sht i
äldre tid, 1616, Bellman, alkoran, av
arab. al-qorän, där al- är best. artikel.
körda, mat. o. mus., av lat. chorda,
sträng, rep, tarm, av grek. khordé ds.
(urbesl. med garn); se f. ö. korderoj,
kordong o. s i m p e 1 k o r t.
korderoj, Dagl. Alleh. 1824: A-o rderoy
= da. korduroy, benämning på flera
randiga el. rutiga tyger av kardull el.
halvylle, från eng. cordnroij, ett slags
randig bomullssammet (alldeles olik kor-
derojen), även kallad kingscord, väl av
fra. *corde du roi (ej brukligt i Frank-
rike), egentl.: kungssnodd, så kallad,
emedan ränderna äro upphöjda i form
av snoddar, av corde, snodd, snöre (jfr
föreg.).
kordial = ty., av mlat. cordialis, till
lat. cor (genit. cordis), hjärta (urbesl.
med hjärta).
kordong, 1758, milit.: 'inrätta en
Cordon vid Weichelströmen', 1768 i
samma betyd, om inhemska förh., 1773
om sundhetskordong, i betyd, 'snöre,
galon' i slutet av 1700-t. osv., av fra.
cordon, till corde, snöre, sträng, av lat.
chorda (varav körda), av grek. khordé,
tarm, tarmsträng. Jfr korderoj o.
sim pel kort.
korg
345
korp
korg", fsy. korgher = fda. korgh o.
korf (da. kurv), no. korg, med oklart g,
jämte senisl. korf från mlty. korf (i sv.
väl dock närmast från fda.) = fhty.,
ty. korb. På grund av mhty. krebe, korg,
o. mlty. kerve, ryssja, enl. somliga att
betrakta som inhemskt germansktord;
i så fall trol. egentl. 'flätverk'; se k rubb a,
kärve. Snarare dock i stället, liksom
fslav. krabij, litau. kurbas, lån från lat.
corbis (jfr fra. corbeille, eng. corb; f. ö.
kanske även med grundbetyd, 'flätverk'):
beteckningar för 'korg' ha inom de in-
doeur. språken lånats i stor utsträck-
ning. Med avs. på betyd, 'korg' av 'flät-
verk' jfr t. ex. got. snörjö till roten i
sno (jfr snöre), ävensom got. tainjö,
korg = fhty. zeinna, avledn. av got.
tains, kvist, osv. (se ten). — Få kor-
gen = da. faa kurven, ty. einen korb
bekommen, efter ett gammalt tyskt bruk
att sända friaren en korg som tecken
till avslag; jfr ä. nsv. o. sv. dial. (Da-
larna, Estl. m. m.) få skinn el. kalvskinn
i samma betyd, (se svartsjuk), även-
som mlty. de schufele bekommen, egentl.:
få skyffeln. Urspr. efter uttryck, som
betydde 'falla genom korgen' (även i ä.
nsv., t. ex. Messenius m. fl.), anslutande
sig till en medeltida sed, som bestod
däri, att den unga flickan till den vän-
tande älskaren nedhissade en korg, vars
botten dock för misshagliga friare gjor-
des så svag, att han föll ned på mar-
ken; jfr den medeltida sagan om Virgilii
misslyckade frieri. Härav också uttr.
falla igenom (i examen); se under falla.
korint(er), B. Olai 1578, motsv. da.
korender, från ty. korinthen = eng.
currants; efter staden Korinth; jfr fra.
raisins de Corinthe.
kork, t. ex. Schroderus 1G39, jfr fsv.
korkabarker, kork, ä. nsv. cbrkaträ Var.
rer. 1538 = da., från ty. = eng. cork,
av span. corcho, av lat. cortex (genit.
-icis), bark, korkträ (till ie. sker-t, skära;
rotbesl. med skära osv.). Ordet upp-
togs i germ. spr. samtidigt med infö-
randet av glasflaskor (1400-t.).
korn = fsv., korn, sädeskorn, säd,
hordeum (bjugg) = isl., da., fsax., fhty.,
ty. = ags., eng. corn, got. kanin, av
germ. "kurna- n. = ie. 'grno-, motsv,
fslav. zruno, korn, kärna, litau. zirnis,
ärt, ävensom lat. gränum (: korn —
låna, ull : ull, jfr under kynne); se
kärna 1, 2 o. körna. F. ö. fört dels
till ord med grundbetyd, 'riva, gnida'
(jfr sanskr. jiryali, upplöses, blir mur-
ken) o. dels till ord med betyd, 'mogen'
o. d.; se Walde 2 s. 352. Betydelsen
'bjugg' har i de nord. spr. utvecklats
ur den av 'säd' under en tid, då denna
var det allmänna sädesslaget; alltså
samma betyd. -utveckling som bjugg
synes ha undergått; jfr även fra. fro-
ment, vete, av lat. frumentum, säd, osv.
— Om andra germanska benämningar
för sädesslaget korn se under bjugg.
— Taga p å kornet, motsv. i da. o. ty.,
från betyd, 'siktkorn på skjutvapen',
från den av 'mycket litet föremål', vil-
ken i sin tur utvecklats ur 'sädeskorn'.
korneli, busken Cornus mas = da.
kornel, fhty. cornul (ty. kornelle, om
frukten, jfr kornelbaum), eng. cornel o.
fra. cornouille osv. (om frukten), till lat.
cornus, korneli = grek. krdnos, motsv.
litau. *kirnas, körsbärsträd (jfr Kirnis,
gudomlig beskyddarinna av körsbärs-
träden); alltså knappast, på grund av
det velara A-et, besl. med lat. cornu =
horn.
kornett, före 1835: underlöjtnant o. d.
= ty., egentl.: standarförare, av fra.
cornette, förr även: fänika, skvadron,
standar; sannol. efter standarets form,
avledn. av corne, horn (lat. cornu, se
föreg.); jfr fra. cornel, litet horn, strut.
kornisch, från fra. cornichc; se f. ö.
det etymologiskt identiska kam is.
korp, fsv. korper = isl. korpr, no.
korp; ett blott nordiskt ord, efter lätet,
som i olika spr. givit upphov till lik-
nande benämningar, ss. de obesläktade
lat. corvus o. grek. körax ds. Likheten
med sv. dial. karpa, skrika, är rent till-
fällig. Ordet, som är en nordisk ny-
bildning, har undanträngt det äldre
ramn (se ramsvart), ie. *krop(e)n-,
vars ävenledes ljudhärmande karaktär
fördunklats. Jfr t. ex. förhållandet mellan
den indoeur. ljudhärmande stammen
klang- (i lat. clangor osv.) = isl. hlakk-
(i vb. hlakka) <>. den germ. nybildningen
klang-, kling- (se klang, klinga).
korporal
346
kort
korporal, 1629: corporaler = da., ty.
0SV4, av fra. corporal, ombildning efter
corps (se kår) av caporal, korporal, av
ital. caporale, anförare, till ital. capo,
huvud, av lat. capul ds. (se huvud,
kap osv.); alltså egentl. likbetyd, med
kapten <>. besl. med detta ord. —
Ingen gemen, här ä' bara korpra-
ler Bellman.
korporation, av fra. corporalion ds.,
av lat. corpörätio (genit. -önis), kropps
antagande, till corporäre, förse med el.
göra till kropp (jfr sv. inkorporera),
till corpus (genit. corporis), kropp (se
kar).
korpulent, 1635 (c-), förr även corpo-,
stundom corpulant i anslutning till det
franska uttalet = ty. korpulent = fra.
corpulent, av lat. corpulenlus, till corpus,
kropp (se kår).
korpus, boktr., Atterbom Minnen:
corpus-stilar, av lat. corpus, fyllighet,
massa, kropp (se kår). Namnet härle-
des därav, att en samling rättskällor,
som benämndes corpus juris civilis, i
Tyskland trycktes med denna stilsort.
— Ordets numera skämtsamma anv. i
den lat. betyd, 'kropp' har anor från
1600- o. 1700-t., men då ofta utan
skämtsam anstrykning. Om den äldre
betyd, 'kår' se d. o.
korrekt = ty., av lat. correcius, part.
pf. pass. av corrigere, göra rak, förbättra
(== korrigera), till regere, rikta, st}^ra
(urbesl. med rak, rät osv.). Härtill
även korrektur = ty., av lat. corrcc-
tura, egentl.: förbättring.
korrespondera = ty. korrespondieren,
av mlat. correspondere, av lat. con-, med,
o. respondere, svara, svara emot m. m.
(besl. med spendera).
korridor, Tersmeden o. 1780 (men
samme förf. 1736: corridos plur.) =
ty., av ital. corridore, egentl.: gång där
man löper fram o. åter, till correre, löpa
(se kurs).
korrigera, se korrekt.
korrumpera = ty. korrumpieren, av
lat. corrumpere, fördärva, förfalska, till
rumpcre, bryta, jfr bankrutt (urbesl.
med rov).
kors = fsv., da.; med metates i för-
hållande till isl. kross, som utgår från
ags. cross el. fir. cross el. möjl. från
ffra. crois (fra. croix, jfr kroasera), av
lat. crux; eng. cross anses doek stundom
vara lånat från nord. spr. Från lat. ackus.
crucem kommer fsax. cråci, fhty. kruzi
(ty. krcuz); jfr k ryss (a). Det för fsv.
o. da. närmast långivande språket är
svårt att bestämma. I got. i stället
galga (— galge). — Krypa till kor-
set, motsv. i da., mlt3'., ty.; egentl.:
till krucifixet (vid botgöringen); jfr
under kryss. — Interjektionen kors!
(o. d.) är ett bleknat minne av gamla
bed}rranden och eder vid Kristi kors, av
samma slag som t. ex. vassärratre, 'vår
Herres trä(d)', dvs. korset. Jfr: Han
swor: som kors, Hund 1605.
korsar = ty., av ital. corsaro, till lat.
cursus, lopp (se kurs). Jfr husar.
korsett, 1723 i bouppt, 1773: 'Stack,
som nu heter Corset' (om den inre av
dubbla tröjor) = ty. korsett, av fra.
corset, till corps, kropp, av lat. corpus
ds. (se kår).
1. kort, sbst., Synon. libell. 1587:
koört; hos Stiernhielm även kårt- (i
kårt-spel); väl snarast från da. kort el.
möjl. från en mltysk icke uppvisad mot-
svarighet till Ity. kort; i övrigt med
delvis dunkla ljudförhållanden; biform
till karta (se d. o.); jfr även cert.
Tamm Gr. ss. 14, 35, Kock Ljudh. 1:
406, Seip 1: 69, Noreen V. spr. 3: 103.
— Kortlek, Swedberg 1709, där det
annars vanl. till ett suffix förbleknade
lek bevarat något av sin ursprungliga
betyd.: spel o. d.; se lek 1 o. -lek. —
I Kortspel motsvaras i Var. rer. 1538
av kartenspel.
2. kort, adj. = y. fsv. o. 1500 =
nisl. kortr, da. kort, från mlty. kort =
fhty., ty. kurz; väl lån från lat. curtus,
kort (varav fra. court). Jfr kjortel o.
skj or ta. Om ett inhemskt ord för 'kort'
se skämta. — Komma till korta =
= da. komme til kort, efter ty. zu kurz
kommen osv., där zu uppträder i be-
tyd, 'allt för' (se till), jfr isl. koma til
skämt. — Kort o. gott, förr ofta korl
om godt, t. ex. Dahlstierna osv. (jfr ty.
kurz um). — K ort va ror, efter ty. kurz*
waren, motsats till sådana varor som
mätas med aln (manufakturvaror o. d.).
kortege
347
kota
kortege, av fra. cortége, av ital. cor-
teggio, hederseskort o. d., till ital. corte,
(furstligt) hov = fra. cour; se kur i
göra sin kur, kurtisera.
korum, egentl. ackus. sg. av lat. cho-
rus, kör; se kor 1.
korv, fsv. koruer = no. kurv, kanske
snarast med Noreen Sv. etym. s. 48
urspr. = i si. kur fr, stump, avljudsform
till karva (se d. o.); annars fört till
no. kurva, kröka, i så fall med samma
betyd. -utveckl. som i likbetydande isl.
bjuga (besl. med buga o. böja) o. möjl.
även i ty. wurst (se met vurst). — Det
bekanta ordstävet måttliga korvara
bäst tycks höra till korv som gammalt
öknamn på stadssoldaterna (stadsvak-
ten) i t. ex. Stockholm, Göteborg o. Norr-
köping (där ännu på 1870-t.); enl. J. G.
Garlén Bellm. 2: 268 n. överståthållaren
Carl Sparres svar på fänriken vid stads-
vakten Resenhoevts anhållan att få värva
längre karlar till kompaniet.
korvett, 1788, av fra. corvette, av lat.
corblta, lastskepp, till corbis, korg.
koryfé, t. ex. Argus III nr 91 (1824):
'Historiska Skolans corypheer', av fra-
coryphée, av grek. korgphaws, anförare,
hövding, till korgphé, huvud.
kos, kosa, ä. nsv. kos, kose m. o. f.,
t. ex. NT 1526, väl redan i fsv. (se Sdw.)
= no. kos, da. kaas, väl av ett mlty.
*köss, biform till körs, kurs (jfr lty.
buss av burs, pojke; se buss 1); samma
ord som kurs (se d. o.). Jfr A. Spole
1674: koosz eller Cours.
kosack, av ry. kozaki osv.; i ä. nsv.
även casack, t. ex. Gustaf II Adolf. Förr
ofta med uttalet kosack, t. ex. Runius,
Weste 1807.
koschnill, Dalin 1850 med uttalet
'kåschni'llj' ; 1786: 'Skarlakansfärgen el-
ler Cochenillen' = ty. koschenille (ut-
talat -Uje), av fra. cocheuille, av ital.
cocciniglia el. span. cochinilla, till grek.
kökkos, bär varmed färgas skarlakans-
rött, kärna t. ex. i granatäpplet, kådig
kotte, testikel (möjl. av hypokoristiskt
ursprung el. lånat från ett icke indoeur.
spr.). — Med den åtm. förr vanliga bi-
formen konsjonell, kon sch o ne 11, .1.
G. Oxenstierna 1796: konsjonellen , jfr
Dalin 1850, Nord. Fam.-b. osv.; tidigare,
1784: concianelle, jfr Linné 1759: coc-
cionellen ; alltså i svenskan med oorga-
niskt n, antagl. föranlett av det senare n-et.
kosmetik, av fra. cosmétique ds., till ett
likalydande adj.: förskönande, till grek.
kosmos, bl. a.: prydnad, smycke, även:
värld (se följ.).
kosmopolit, ytterst av grek. kosmo-
polites, till kosmos, värld (urspr.: ord-
ning, god ordning), o. poliles, (medbor-
gare (se politik).
1. kost, fsv. koster, underhåll, kost
= senisl. kostr, da. kost, från mlty.
kost(e) = mhty., ty. kost; samma ord
som fsv. koster, kostnad, utgift = senisl.
kostr, ä. da. kost, från mlty. kost(e) —
ty. kosten plur., osv., som är en bild-
ning till vb. kosta. Betyd. -utvecklingen
är alltså: utgift (för föda) Z> kost, föda ;
sålunda densamma som i spisa.
2. -kost i farkost, av inhemskt ur-
sprung; se d. o.
kosta = fsv., isl. = da. koste, från
mlty. kosten = mhty., ty., av mlat. co-
stare (fra. couter, eng. cosi), av lat. eon-
stäre, till .s7äre, kosta, egentl.: stå (se
stå); jfr sv. komma att stå någon
dyrt, stå i ett visst pris osv.
kosterbåt, egentl.: båt från Koster
Bob. 1. (ett av de många i regel etymo-
| logiskt dunkla nord. önamnen på -ster;
jfr Lister).
kostym, 1770- o. 1780-t. = da. feö-
stume, ty. kostum, av fra. costumc ds.,
I av ital. costume, vana, sed, av lat. eon-
suetudo, vana. Alltså egentl. o. urspr.
om dräkt, som avpassats efter vissa ti-
ders seder o. bruk (maskerad-, teater-
dräkt o. d.). Ktymologiskt samma ord
som kutym, av det inhemska fra. cou-
tume, vana.
kota = fsv. = da. kode, bas, karled
på häst, från mit}-, ko te, bas, karled,
hov, klo m. m. — ty. kole, köte osv.,
1 vartill dimin. mlty. kotel, liten klump;
med samma avljudsstadium som sv. dial.
i kot, knuta pä trä, no. kaata ds.; i äv-
Ijudsförh. till sv. dial. kul, puckel, knöl,
säl (se kuta), o. besl. med kotte 1, 2;
i se även kudde. Möjl. till en utvidgning
av den ie. roten gu, vara böjd o. d. (se
kjusa, kula, kåta). Jfr Torp NTfF
3 R 16: 1 15.
kot iljong
348
kraft
kotiljoug-, av tia. cotillon ds., egentl.:
stubb, underkjortel, avledn. av fra. cotic,
kjortel, av ffra. cote, mantel (;> eng. coat,
jfr redingote), av germ. ursprung: jfr
fsax. cof, yllemantel m. m., fht}\ choz(zo)
(ty. Ao/rr), vars ursprung är dunkelt
(jfr Fick BB 6: 211). — Dansen Upp-
fanns på 1820-talet. Dess namn återgår
emellertid på en mycket äldre dans, som
beledsagades av en sång med omkvädet:
'Ma commérc, quand je danse, mon co-
tillon va-t-il bien?' (dvs.: sitter kjolen
bra?), varifrån ordet cottillon kom att
(nerforas på själva dansen. Jfr i en
anteckning från 15 febr. 1818: 'Mot slu-
tet dansades en här (i Åbo) ny, eljest
gammal, fransk valsdans, cotillon' (Skr.
utg. av Sv. litt.-sällsk. i Finl. GXVI: 126).
kotlett, 1730 (eottc-), C. Warg osv.,
Weste 1807: cotelelt; Bellman, Lenngren:
kort- = da. kotelet, ty. kotelefte, av fra.
cötelettc, dimin. avfra. cöte, revben, sida,
av lat. costa ds., varifrån även kust.
1. kotte (gran-), jfr: grankultar P.
.1. Gothus 1602, besl. med no. kott n.,
litet trådnystan; se f. ö. följ. o. kota,
kutting. — Da. har i stället kogle —
no. kokulf kokla ds., sv. dial. kokkel,
klump; el. också till en biform med
germ. -g-.
2. kotte, liten pojke, dial. även kott
o. kutte, i dial. även 'liten gris' med
avledn. kutting o. kylting; samma ord
som föreg.; alltså egentl.: knubb o. d.;
med samma betyd. -utveckling som i
knatte i betyd, 'liten person', kult
3 osv. — Jfr även de vard. uttr. inte
en kotte (kutte), ingen.
kotteri, Tersmeden (1747, o. 1780):
min skönas colterie, Björnståhl 1773:
slutne Sålskaper eller Cotterier; av fra.
eoterie, mlat. coteria, till ffra. cole, koja,
av germ. ursprung (se f. ö. kåta);
urspr. : ett antal bönder som gemensamt
arrenderade ett jordområde.
kox, Dalin 1850: coaks, benämning i
England (osv.); alltså då ännu ej fullt
naturaliserat svenskt ord; = da., ty.
koks, från eng. cokes, plur. till coAe (lik-
som käx av cakes), i dial. även 'aska';
sammanställt med eng. coke, märg, kärn-
hus, av ä. eng. colk(e), i avljudsförh. till
sv, dial. kålkt märg i ben, o. grek. gel-
gis, kärna i vitlök, varom utförligt Falk-
Torp under kal.
koxa, ä. nsv. även kuxa, fsv. koxa,
avledn. av sv. dial. koka el. koga, motsv.
no. koga, ä. da. kaage, jfr isl. kogla.
Växelformer: ty. gncken; isl, no kaga,
mlty. kageren; samt med -jo- : sv. dial.,
no., isl. köpa ~ mlty. kapen osv. Form-
växlingen tyder på imitativt ursprung.
— Nsv. koxa med slutet o kan utgå
från kuxa; nsv. uttalet med öppet o
däremot från fsv. koxa; se Noreen V.
spr. 3: 245; jfr dock Kock Ljudh. 2:
174.
krabat, 1778 (-er nom. sg.) = da.,
från lty. krabat, ostyrigt barn, egentl.
(såsom i ä. nsv., 1630, o. ä. da ): kroat,
o. förvridning av detta ord: kroaterna
voro under det trettioåriga kriget kända
för sin vilda framfart. — Ordet använ-
des även kakoeufemistiskt, såsom f u-
ling, stygging, troll osv., en företeelse
som ytterst beror på fruktan att vackra
namn o. beteckningar skulle bringa
otycka. — Etymol. identiskt är kräva tt.
krabba, i sv. dial. 'kräfta' t. ex. Smål.,
Var. rer. 1538, jfr fsv. eraba (se Sdw.),
oblik form till fsv. krabbe = isl. krabbi.
da., mlty. krabbe, ags. crabba (eng. crab),
hypokoristisk form till stammen krab-
i mlty. krevet, kräfta (se d. o. o. jfr förf.
NTfF 3 R 12: 62), el. också, fast mindre
troligt, att fatta som bildat till inten-
sivbildningen sv. dial., no., isl. krabba,
krypa (jfr förf. Ark. 13: 237): i båda-
dera fallen till roten i krafsa, kravla.
Ie. rot. grebh, väl egentl.: krafsa o. d.
o. besl. med garbh i karva. — Krabb-
taska, Gancer pagurus, motsv. da. ta-
skekrabbe, efter ty. taschenkrebs; efter
| kroppsformen.
krafsa, Bib. 1541, jfr ä. nsv. krafsa
sig upp, kravla sig upp, 1595 == isl.,
I no., avledn. till den verbrot, som före-
ligger i kravla o. sv. dial. (osv.) krabba,
krypa; se föreg. — Krafsa kastan-
jerna ureldenåt någon, sekastanj e.
kraft, fsv. krapter (pl. -fr o. -ar) m.,
I krapt f., kraft, bemyndigande, giltighet
| m. m., motsv. isl. krpptr, kraptr ni., da.
| kraft c, fsax. m. o. f., fhty. o. ty. f.,
ags. crceft m. (eng. crafl, hantverk, konst,
list), av germ. * kräfta-, *krafli-{ 'kräfta-'?);
krage
349
kram
i avljudsförh. till isl. krcvfr, stark, tap-
per, av germ. *krcefia-; sammanfört bl. a.
med krav o. med sv. dial. krav, isblan-
dat vatten, no.: tunn isskorpa osv., till
en rot krab el. krap, vara fast o. d., jfr
fslav. krépii, fast. — Se f. ö. det hithö-
rande inkräkta.
krage, under 15 — 1600-t. även 'hals,
strupe', fsv. kraghi, hals, krage, ävensom :
kräva P. Månsson = senisl. kragi, hals-
krage, no. krage, da. krave, krage, löst
skjortbröst, ä. da.: kräva, från mlty.
krage, hals, krage, matstrupe — fhty.
krago, hals, krage (ty. kragen), ags.
'craga, kräva (eng. eraw), av germ. * kra-
gan-; väl besl. med grek. />/ ö/iA7jos,strupe,
luftrör (jfr sv. bronkit), brökhlhos,
strupe, gap, av ie. *g"rogh-, som man fört
till roten gl'er, sluka (se K varken
k v a r k a ). Jfr k r ä v a ( slutet) ävensom
krog. — Med avs. på betyd. -utveck-
lingen jfr sv. dial. kvard, Hnning m. m.,
under K varken.
1. krake, torkställning för ärter, bö-
nor m. m., stör att hänga sädesnekarna
på, 1730-t, sv. dial.: stam med avhuggna
grenar, grytkrok — no.: krokigt o. klent
träd, isl. kraki, tunn stång med hake i
ändan, da. krage, till stängsel använd
trädstam med till hälften avhuggna gre-
nar, klättcrstång; jfr sv. dial. krakk,
toppen av en gran med utstående gre-
nar att lägga lin på, ävensom östsv.
kraggo f. ds. o. sv. dial. kragg, riskvist;
besl. med fhty. chråcho m., redskap
med krok (*krcekan-), o. chraeo, chracco
(det senare väl av "kraggan); avljuds-
former till krok. Jfr följ., krycka o.
k räkla.
2. krake, stackare, klen o. mager
häst, i båda betyd, på 1840- o. ,r>0-t. =
no. = isl. kraki, tunn o. smal person
(jfr Rolf Krake); samma ord som föreg.,
med ungefär samma betyd. -utveckling
som i no. krok o. i kruka 2. I ä. nsv.
(slutet av 1500-t.) finns även en ned-
sättande beteckning underformen kråkla,
som dock snarast hör till följ. — Obe-
släktat är da. krakke o. krak, hästkrake,
från lty. krakke ds., till lty. krakken,
brista, knaka (jfr kr ak man del), alltså
egentl.: bräcklig varelse, o. med Lingef.
summa grundbetyd, som skrällc (till
skrälla); med den unga avljudsformen
lty. krikke, varav da. krikke o. sydsv.
dial. (t. ex. Lister) kreck (*krick), krake,
stackare.
krakel, Messenius, Lucidor: krak(k)eel,
osv. = ä. da. krakel (jfr nda. adj. kra-
kilsk), från mlty. krakéle, larm, träta
o. d.; av Schrödcr Streckf. s. 126 f. för-
klarat som en utvidgning av flaml. krcel
(av fra. qiicrcllc, träta = lat. queréla) i
anslutning till boll. kraken, knaka (se
| k rak man del). Jfr ä. nsv. krä(c)kla,
larma, träta, o. sbst. krä(e)kla, bråkma-
! kare.
krakmandel, 1750-t.: krack- o. krak-
I mandel = da. krakmandel, från lty.
krakkmandel, boll. kraakmandel, motsv.
ty. krach-; till mlty. kraken (o. lty.
krakken), knaka, brista = ty. krachen
osv., av ljudhärmande ursprung; se f. ö.
under det obesl. krake (slutet).
1. kram, sbst. = fsv., senisl., da.,
från mlty. kråm(e), tälttak, av dylikt
täckt handelsbod, kramvaror m. m. =
mhty. kräm ds. (ty. kram); med han-
sestädernas köpmän även fört till slav.
; spr. (kram osv.), till franskan i Flan-
I dem (eram) o. till skotskan (kram);
i I övrigt omstritt. Enl. somliga är det
I germ. ordet i sin tur självt lånat från
slav. spr., varvid man gissat på dels
| fslav. chramii, hus, o. dels crému, tält,
vilket väl självt är lånat från el. urbesl.
med germ. *skerma- (= skärm). Man
j har även velat se ordets källa i grek.
kardma (Hesych.), vagnstält, som t. o. m.
ansetts vara en omställning för kamära
(se kammare); en sammanställning
som senast hävdats av Brondal Substra-
I ter og Laan s. 152. Enl. Brugmann
'< Morf. Unters. 1: G2 o. K. F. Johansson IF
8: 171 är däremot ordet inhemskt ger-
manskt o. urbesl. med sanskr. g ra ma-,
skara, by; egentl.: samling, samlingsort,
varav: tiilt. Snarast synes dock ordet
äldst ha betecknat det tälttak, som den
I körande köpmannen hade utspänt över
sin vagn. — Jfr krimskrams, kra-
mar e.
2. kram, adj., om sno, Gyllenius
1652, Lind 1749 ds. isl. krammr ds;,
no. kram(n), besl. med got. qrammipa,
fuktighet, o. möjl. även med lat. gräm ia»,
k rum a
350
kräpp
ögonslem (Hirl BB '24: 281); för nordiskt
språkmedvetande dock anslutande sig
ull k' ra ni a,
krama el. kramma, fsv. krama = no.
kramat da. kramme\ i sv. dial. även:
famla, o. krama åt sig, rycka till sig, i
no. också.: proppa, stoppa, jfr isl. kremja
(kramda), trycka, klämma, o., med-/n//}-,
mhty, krammen, gripa med klorna o.
ags. crammian, proppa, stoppa (eng.
cram); i avljudsförh. till stammen kremm-
i ags. crimman st. vb, proppa, krama
sönder, fhty. clirimman, kröka klorna,
gripa, o. till krumm- i isl. krumma,
hand; möjl., ined Lidén Stud. s. 15,
besl. med lat. gremium, sköte, egentl.:
omfattande med armarna. Jfr under
k rum (slutet).
Kramer, familjen., från lty., av krd-
mcr, krämare, jämte krémer, varav fa-
miljen. Kriemer; se krämare.
kramp, i ä. nsv. även krampe (= sv.
dial.), krämpa, y. fsv. kramp, krampe o.
(i sammans.) krämpa = da. krampe,
från mlty. krampe = fsax. kramp(o),
fhty. krampf(o) (ty. krampf); från lty.
kommer även fra. erampe, varav eng.
cramp; till germ. adj. * krämpa-, krökt
= osv. dial. kramp(ur), fhty. krampf;
avljudsform till germ. vb. * krimpan,
kröka sig, krympa = krympa; se d. o.
följ. ord, krum o. krämpa.
krämpa, 1635: krämpa för bodhdören
= da. krampe, väl lån från mlty. krampe
— fsax. krampo (ty. krampe liksom väl
även eng. eramp från lty.), fhty. krampfo
m. o. krampfa f. (ty. dial. krampf); lik-
som föreg. avljudsformer till krympa.
Inhemskt nordiska former äro sv. dial.
kramp, sadelbåge, no. krampe, järnkrok
m. m. — Krama: krämpa — ram 1
(hr-): ags. hramma, krämpa (se ram 1).
kramsfågel, i ä. nsv. även kraniz-,
t. ex. 1609 = da. kramsfugl, från ty.:
lty. kramsvogel, ty. kram(me)tsuogel |
(mhty. kranwitvogel), björktrast (snö- j
skata), till fhty. kranawitu, enbärsbuske, j
av mhty. krane, trana (se d. o. o. kran), j
o. witu, träd (se ved). Ordet, som så-
lunda betyder 'fågel som äter enbär' o. j
äldst betecknade blott björktrasten (Tur-
dus pilaris), begagnas nu i sv. kollektivt j
om åtskilliga fågelarter, även sidensvan- |
sar, domherrar m. fl., men blott med
syftning på deras användbarhet till föda.
kran, 1555, om hissinrättning för
vindbro jfr stålboge kraan, om en del
av bågen (redskap till dess spännande?)
P. Svart Kr. = da., från mlty. kran =
ty. kra(h)n, egentl. samma ord som mlty.,
mty. krane, trana (jfr ty. kranich; se
föreg. o. trana), o. så kallad på grund
av likheten med denna fågels hals o.
näbb. Samma dubbelhet i betjd. före-
ligger hos ä. ty. kranich, ävensom hos
de besl. grek. géranos o. lat. grus. Jfr
vidare sv. dial. * trana (tråna), å spisen
anbringad ställning av järn med utgå-
ende arm (för grytor), det hithörande
(sv. dial.) krönika 2, fra. robinet, kran,
till robin, fårhuvud, o. spanska ciguena,
pumpstock, av lat. cicönia, stork. En
liknandemetafor uppträderäven i ram m,
egentl.: vädur.
kranium, latiniserad form av grek. krä-
nion (se migrän samt hjärna, hjässa).
kränk, fsv. kränker, svag, skröplig,
vanställd, dålig, ond — senisl. krankr,
ä. da. kränk, från mit}'. = mhty., t}'.;
i mhty. även: smal; ursprungl.: krokig,
krökt, såsom ännu i eng. dial. crank;
avljudsform till germ. vb. *krinkan =
ags. crincan, falla i strid, egentl.: kröka
sig; besl. med likbetyd, cringan; se f. ö.
k r i n g, k r i n g 1 a, k r ä n g a ävensom h a r-
krank. — Avledn.: kränka.
krans, fsv. krantz = senisl. kranz,
da. krans, från mlty. kranz, från fhty.,
ty. kranz; av omtvistad härledning; sna-
rast med Lidén Stud. s. 19 f. av ie.
*gronda- ("grondi-) = litau. grandis,
armband, järnring, hjulring, rund ost-
kaka; vartill möjl. en växelform på ie.
-th i sanskr. granth-, kmrta, binda.
1. kräpp (sjö), adj., i dial. även:
trång, snäv = da. krap, i sht i förb. krap
sje, isl. krappr, trång, svår, noll. krap,
trång, knapp, ty. dial. krapf, dålig, ringa,
till en onasalerad biform till roten i
kramp, krympa (se d. o.), jfr särsk.
ösv. dial. kramp, krokig = fhty. krampf.
I sin moderna anv. i riksspr. är ordet
antagligen ett mycket ungt lån. I isl.
o. sv. dial. kan det ha sammansmält
med assimilerade former av det nyss
nämnda adj. kramp.
kräpp
351
kratta
2. kräpp, färgämne av rotstocken av
släktet Rubia, 1637, Linné 1751 = da.
krap, från holl. krap, varav även ty.
kräpp. Anses uppkallat efter växtens
haklika taggar o. i så fall identiskt med
mlty. krappe, hake, klo = fhty. krapfo
(ty. krap fen), varav också agraff (se
d. o.); onasalerad biform till krämpa.
krasa == fsv. : krossa, no.: krossa o.
(inträns.) krasa (som i nsv.); eng. dial.
craze ds. o. fra. écraser, krossa, från
nord.; jfr da. dial. krasle, rassla;
egentl. ljudhär man de, möjl. med påver-
kan från andra håll. Jfr krasslig,
särsk. i den dialekt, betyd.: harkla, hosta
upp slem. — Härtill sbst. k ras, Stiern-
hielm Herc: i kraas = no. kras, i no.
även: smulor o. d. I da. i stället i knas,
till det likaledes ljudhärmande da. knase,
krossa, knastra = no., sv. dial. knasa,
i sv. dial. även: coire.
krasch, interj., 1880- o. 90-t„ efter
ty. krach. — Härtill: sbst. krasch,
1882, från ty. krach, som slagord där
efter 'den stora krachen' i Wien 1873,
av fhty. chrac; ljudhärmande.
kraschan, Dagl. Alleh. 1793: crachane,
Weste 1807: craschan, (ej i da.), om-
bildning av fra. crachat ds., egentl.:
spottkluns, till cracher, spotta, ljudhär-
mande.
krass, 1712, vanligt dock först o.
1810 (romantikerna), t. ex. Palmblad
1812: 'denna crassa realistiska handels-
stat', Geijer 1820: 'denna crassa ideen
om försoningsläran', ännu ej hos Dalin
1850 = ty., från studentspråket, av lat.
crassus, tjock, av ej säkert fastställt ur-
sprung.
krasse = fsv. = da. karsc, från mlty.
karse, kerse — mhty. krasse, fhty. kresso,
kressa (ty. kresse), ags. cazrse (eng. cress);
från germ. spr. : fra. cresson; bl. a. tol-
kat som besl. med fsv. kräs, läckerhet,
o. grek. gråstis, grönfoder; mycket osä-
kert.
krasslig1, Verelius 1681, i sydsv. dial.:
som hostar upp slem (i anslutning till
kråsa, hosta slem o. d.), östsv. dial.
krattlog, besl. med k rassla, gå o. hänga,
k rassla sig fram, motsv. no. krasla
o. kratta, röra sig smått o. långsanit;
jfr även no. kräsen, krasken o. kraslen,
krasslig, samt kanske krasl o. krail,
snår, småskog, m. m. På grund av
växelformer med -s- o. -/- äro dessa
ord svåra att etymologiskt bedöma.
Sannol. ha olika stammar sammanblan-
dats, en på -s och en på -t; de senare
sammanhänga säkerl. med kratta 2,
stackare; de förra möjl. på ett el. annat
sätt med krasa. — Liknande former
med sk- äro Upplandsdial. skrashig, no.
dial. skratlen ~ Upplandsdial. skruslug,
no. dial. skmtlen; jfr Grip Sv. 1m. XVIII.
6: 134.
krater, T. Bergman 1774 (plur. cra-
terer) = ty., av lat. cräter, öppning på
ett eldsprutande berg, bäcken, äldst:
blandningskärl (för vin), av grek. krater
m., blandningskärl, bål, till kerdnnymi,
blandar.
kratsa, I. Erici 1642 = da. kradse,
antingen från mlty. kratsen el. från ty.
kratzen. Det senare (fhty. krazzön) är
etymologiskt identiskt med vb. kratta;
det förra kan vara lånat från hty. cl. en s-
bildning till kratta (germ. "krattön).
kratsch, Envallsson, ljudhärmande;
möjl. oinbildning av krasch i anslut-
ning till klatsch.
[kratt, sv. dial., se kratta 2.]
1. kratta, vb, sv. dial. även: ned-
mylla (säd) i jorden, riva, klösa = fsv.
| (o. ä. nsv., t. ex. o. 1645): riva, klösa =
i da. kratte, kratsa, motsv. lty. kratten,
fhty. krazzön (ty. kratzen, jfr kratsa);
jfr mhty. kretzen osv., av *krattian; besl.
med sv. dial. kråta, skära, tälja, isl., no.
krota samt (med s-): meng. skratten,
mhty. schratzen, kratsa, o. no. skrota,
inskärning; se f. ö. kratta 2. — Här-
till sbst. kratta, redskap att kratta
med, 1727 (jfr 1722: kraddor), av vb.
kratta såsom t. ex. sbst. räfsa o. sv.
dial. riva av motsv. vb.
2. kratta, vard.: stackare. 1863: en
liten kratta titt ångbåt, 1862 (om män-
niskor); i sv. dial. även om usla häs-
tar: skinkmärr o. d. (i litteraturen från
t. ex. 1832 o. 1886); besl. med sydsv.
dial. kratt, småskog, busksnår, smått
o. sämre utplock av potatis ;= da. kral,
småskog o. d.; jfr med enkelt /: no.
kral, avfall, sv. dial. krate ds., ävensom
no. kratsand, litet uselt far.; besl. med
Kruus(t>)
352
kreditiv
föreg •>. alltså egentl. betydande; av-
skrap o. d. Jfr under krasslig samt
Lindroth Festskr. t. Sdw. s. 129 f.
Kraus(e), familjen., se Kruse.
Krautmeyer, familjen., se krut o.
M e i e r.
krav, fsv. kraf 11., motsv. isl. krpff.,
da. krav n.; dunkelt; bl. a. samman-
fört med kraft till en ger ni. rot. med
betyd, 'vara fast' o. d. (jfr mhty. herten,
hålla fast vid en mening: hart); se d. o.
Ordet kan vara bildat till germ. vb.
"krafjan (*kratjan) — kräva 2, el. vara
avlett av ett med detta vb gemensamt
gru ndord.
kravall, 1840-t., först som tidnings-
ord == da. kr av al, frän ty. krawall, i
sht om upploppen 1830, av mlat. chara-
vallium, ä. fra. charivalli, som tolkats
som en biform till charivari, larm,
oväsen, kattmusik, väl egentl. ljudhär-
mande.
kravatt, Swedberg Schibb. 1716: cra-
vat = ty. krawatte, från fra. cravate,
växelform till croale, kroat, alltså egentl.:
kroatisk soldathalsduk; etymol. identiskt
med krabat. Ordet namnes av Swed-
berg bland de franska lånord, som vi
under senare tider »fått skieppan full»
med.
kraveli i bygga på kraveli, skeppsb.,
lägga bordläggningsplankorna kant i
kant (i motsats till bygga på klink),
t. ex. 1771, motsv. i da., lty., ty., eng.
o. fra., till fsv., ä. nsv. kravel, ett slags
fartyg av lång o. smal form = da.
k(a)ravel, från mlty. kravel, karvél (eng.
carvel), från fra. caravelle = span. cara-
bela (t. ex. Columbi fartyg), dimin. av
caraba, motsv. mlat. carabus, ett slags
båt, egentl. = lat. carabus, kräfta, från
grek. kårabos, kräfta, ett slags lätt far-
tyg (av omstritt ursprung). Alltså:
begagna samma byggnadssätt som på
'kravellerna' (liksom kräftans skal).
Från mlat. carabus kommer även isl.
karfi, ett slags fartyg, varav fin. karvas.
kravla, Sahlstedt 1773 = isl. kräfta,
no. kravla (kratsa), da. kravle (eng.
crawl från nord.), Z-avledn. av sv. dial.
kräva o. parallellbildning till krafsa.
Jfr lty., ty. krabbeln, sv. dial., no. krab-
bla, da. krable o. sv. dial., no. krabba,
kravla, krafsa, gripa, med intensivisk
konsonantförlängning (vartill en ung av-
ljudsbildning i da. krible), ävensom sv.
dial. krappla, kravla sig fram, mhty. krap-
peln. Se f. ö. krabba, krafsa o.
kräfta.
kraxa, Linné 1745 (-x), om korn-
knarren, Tessin 1752 (krassa); väl om-
bildat av ty. krächzen, av äldre krachit-
zen, till krachen, jämra sig, stöna;
Ijudh ärm ande liksom ty. krochzen o. de
obesl. lat. croclre, cröcitarc, grek. kråz-
ein, krözein, kraxa. Jfr kråka.
kreatur, fsv.: skapelse, värld, skapad
varelse (även -a) = da., ty., från lat.
creätura, varelse, till creäre, skapa (=
kreera, jfr r ekreera). — Härav även
(med tidigt tillbakadragen accent) sv.
dial. kritter, även kritur (-c-), hornboskap
o. får, även: små kryp, ohyra, jfr ä.
nsv. krelur t. ex. Dalin Sagan om hästen.
= no. kryter (-0-), ä. da. kritter. —
Betyd, 'djur' även i eng. creature, som
liksom det sv. o. \y. ordet också kan
beteckna någons viljelösa redskap.
[kreck, sv. dial., krake, se under det
obesl. krake.]
kredensa, ä. nsv. (1500-t.): smaka på
mat o. dryck, innan de kringbjudas
(jfr nedan), fsv. kredenza = mhty. cre-
denzen (ty. kredenzen), till ital. credenza,
smakande på en dryck el. en maträtt
för att bevisa dess giftfrihet el. oskad-
lighet, sedan som artighetsbetygelse;
egentl.: tro, tillit, av mlat. credentia
(varav mlty. creclencie, skriftlig fullmakt
för ett sändebud, kreditiv, varifrån ä.
nsv. kredens(ie) ds.), till lat. credere, tro
(jfr följ.; sannol. besl. med cors, genit.
cordis, hjärta, o. sv. hjärta). Seder-
mera utan denna bibetydelse: iskänka
o. kringbjuda dnTck åt gäster. — Kre-
densande i urspr. betyd, påbjudes i Erik
XIV:s hovordning från 1560, med strängt
straff för försummelse.
kredit (-i'-), 1614: opå min eghen credit,
om lån = ty. osv., från fra. credit, ital.
credito, av lat. creditnm, lån, till credere,
tro, låna ut; se föreg.
kreditiv, P. Svart Kr. = ty., av mlat.
creditivus, som bör skänkas tillit, till
lat. credere, tro. I ä. nsv. även kredens,
se kredensa.
O*
Tillägg och rättelser,
Afzelius, familjen., efter skattebonden Afse Larsson på Afsegården Vgtl.
(1600-t.).
Anders, se även familjen, på -änder under Ne an der; Arhusiander, fa-
miljen., se Västerås; arun, växtn., se tusengyllen (slutet); Aurivillius, fa-
miljen., se Örby hus.
baldrian, se vän del rot.
[bete, sv. dial., gällgumse, se under vädur slutet.]
björn. Om andra eufemistiska beteckningar för 'björn' se under nalle,
[bläkta, (sbst.) sv. dial., vanna, se d. o. slutet.]
botanik, något tidigare bos Swedberg 1716.
boxas. Här ha, såsom någon enstaka gång i de första häftena, blott ord-
boksbelägg anförts. Litteraturexempel: som deponens redan Linné 1750.
bresilja, jfr även y. fsv. brecilio trä P. Månsson s. 555.
[bäkre, bäs(s)e, sv. dial., gunjse, bagge, se vädur slutet.]
Danderyd, ortn., se under det dock (urspr.) ej besläktade ryd.
elastisk, Linné 1732 = ty. elaslisch, fra. élastique osv., av nlat. elastieus
1651, till grek. eläein, driva.
elinsrot, se ålandsrot; endossent, se trassera.
2. fara, jfr även villfara.
Filip, mansn., ytterst av grek. Plulippos, egentl.: hästvän, till stammen
])hilos, vän (se filolog), o. (h)ippos, häst (se under bäst slutet).
finger, r. 8, står: jfr band = grek. kont- i -konta, tio; läs; jfr hand,
kanske = grek. kont- (osv.).
förmoda, se anmoda o. mod 1.
gramse, jfr även pogrom.
gummi. Redan i y. fsv. gumi P. Månsson s. 552.
Hazelius, familjen., latinisering till gårdn. Hassela i Hälsingland.
2. -hem, jfr även Lin dom c, Marina, O k o in c.
| by la, sv. dial., tjuta, se under tjuta (slutet).]
Hylander, familjen., se N e a n d e r.
håg. Om det här omnämnda rädd Ii äga se närmare d. o. (urspr. ej
sammansatt med båg).
innanmäte, r. 2: läs: C. Warg 1755.
irer, Irland, jfr mir. Hérin (latiniserat Hibernia), väl besl. med grek.
Pieria, j>iar, fett, osv., nrbesl. med fet; alltså med syftning på landets rika växt-
lighet el. bördighet.
jordegumma, sista raden, läs: Setälä.
Julita, socken i Sdml., fsv. lulita, efter det romerska helgonet JiiUtla; se
närmare Arv. Lindhagen Fatal). 1918 s. ILS f.
jury, från eng. = av fifra. juver, av lat. 'jurättt, egentl. part. pf. puss. till
juräre, svärja, binda med ed, till jus (gen i t. julis), se f. ö. jurist.
kabarot, se under varieté.
kackalorum. Denna art. är en äldre, av förbiseende kvarstående redak-
tion ;i\ art. kakalonim. De där lämnade uppgifterna äro dock i all sin knapp-
het riktiga.
kaka. Om nttr. kaka söker maka se ett annat tolkningsförslag hos
Wadsteill Sv. lm. XI. (>: 7.
kalabalik, p. 1, står: t. ex. 1(514, läs: 1714.
kallun. Redan i y. fsv. finnas formerna kaldun o. koldun.
karm. I betyd, 'ram' redan i y. fsv., P. Månsson s. 547.
katolik, katolsk, ytterst av kyrkolat. calholicus, av grek. kailwlikos, all-
mim. jfr grek. kathölou, i allmänhet, till kala, genom m. m., o. (h)dlos, hel, ode-
lad (av ie. "soluo- = lat. salvus, se salva 1).
katsa, r. 2: läs: fin. katitsa.
klocka, r. 13, läs: ry. kolokolu.
koka 1, jfr även terrakotta.
kola av, r. 2: läs: finska kuolla.
kompromiss, r. 4, läs: comprömiilerc.
Konrad, r. 5, läs: "könia-,
korv. — Uttr. måttliga korvar ä bäst förekommer även i dial., t. ex.
Sdml., o. Sparres svar på fänrik Resenhoevts anhållan bör väl snarast betraktas
som en skämtsam användning av detta kanske gamla ordstäv.
De här gjorda tilläggen av vissa familjenamn o. lånord äro en följd av en
senare försiggången utvidgning av arbetets plan.
kreera
353
kricket
kreera, från fra. créer, utnämna, till-
sätta, frambringa, skapa, av lat. creäre,
skapa; se kreatur o. kreol, ävensom
krescendo o. rekryt.
krematorium = ty., ung latiniserande
bildning till lat. cremäre, förbränna (av
ovisst ursprung),
kremla, se kräm la.
kreol, egentl.: avkomling av vit o.
halvindian (mestis), även om i Sydame-
rika född med oblandat vitt blod, av
fra. créole, av span. criollo, till span.
criar, avla, föda, av lat. creäre, skapa
(= kreera).
kreosot, Berzelius 1833, av fra. créo-
sote, egentl.: som bevarar köttet, till
grek. kréas, kött (urbesl. med adj. rå),
o. sözein, bevara.
krepera, ungt ord = ty. krepieren,
av lat. crepäre, brista, gå sönder m. m.
I sv. blott bildl. : falla samman, gå under
o. d., om personer; i egentl. betyd, an-
vändes i stället det från fra. crever lå-
nade etymologiskt identiska krevera.
krepong, Brenner 1719 (crepon), av
fra. crépon, ett slags krusigt tyg m. m.,
ytterst till lat. crispus, krusig (med
flera förklaringsmöjligheter), vartill även
kräpp (se d. o.).
krescendo, från ital. crescendo, grad-
vis tilltagande, till lat. crescere, växa
(till creäre, skapa, se kreera).
kresus, om en övermåttan rik person,
bildl. anv. av personn. Kresus, grek.
Kroisos, den rike o. mäktige siste ko-
nungen i Lydien, 500-t. f. Kr.
kreta, tälja o. d., Dalin 1850, av äldre
*krita = no. krita ds., fhty. krizzon,
kratsa osv., till germ. roten krit, rista,
vartill mlty. krele m., skåra, av germ.
*kriti-, mlty. krit ds., av germ. * krita-,
m. fl. bildningar; i avlj tidsförhållande
till krets.
kreti och pleti, folk utan börd, bild-
ning el. samhällsställning, egentl. hebr.
o. benämning på konung Davids liv-
vakt (2 Sam. 8: 18, 1 Kon. 1: 38 m. fl.),
med f. ö. något oviss betyd.; kreti be-
tecknar emellertid en filisteisk stam. o.
sannol. har pleti urspr. haft en liknande
innebörd. — I ä. nsv. stundom i samma
betyd.: herr omnes, efter mlty. her om-
nes o. ty. herr omnes, till lat. omnes, alla.
Hellqulst, Etymologisk ordbok.
kretin, av fra. crétin, egentl. en dia-
lektform till chrctien, kristen, av lat.
christiänus ds., här närmast i betyd,
'stackare som med andra människor
blott har dopet gemensamt' ; alltså egentl.
= kristen.
kretonn, Freja 1874, av fra. cretonne,
ett slags lärft, egentl.: från Creton, stad
i Normandie. Jfr till betyd, kambrik,
madapolam, muslin, nanking.
krets, i ä. nsv. ofta kress, Lex. Linc.
1640: kriss, fsv. krez (kreytz m. m.) =
da. kre(d)s, från mhty. kreitz (med e i
sv. o. da. genom ljudsubstitution el.
från det besl. mlty. krét), av germ. *krai-
tia, varjämte germ 'kraita- i mlty. krét
= ty. kreis; till germ. roten krit rista
o. d., alltså egentl. 'inristad linje'; se
f. ö. k reta.
krevera, etymologiskt = krepera,
se d. o.
kria, Broman 1727, av grek. khrcia,
egentl.: bruk, nytta o. d., sedan bl. a.
om sentenser hos författare, som voro
nyttiga att inhämta; vidare om dylika
sentenser begagnade som övningsupp-
gifter för uppsatser; o. slutligen om
uppsatser, som behandlade dylika äm-
nen (jfr till betyd. -utvecklingen tema),
besl. med grek. khré, det behövs, det
| måste (egentl. ett subst. med betyd, 'nöd-
vändighet').
kricka, krickand, Berlin 1852 resp.
Nilsson 1858; enstaka även krecka,
såsom i vissa dial. (-ä-) (varefter Anas
crecca Lin.), motsv. no. krikt, da. krikand,
östfris. krike, kreke, lty. krickanl m. m.,
ty. krickente, krichenle (uppfattat som
hörande till kriechen, krypa, varför även
kriechente, varefter lty. krupanl, efter-
bildat i sv. krypand); efter hannens
vårrop, stundom återgivet med krik el.
krlik, varav också de självständigt upp-
komna fra. dial. rric, criquet o. litau.
kriklé.
kricket, 1871 (om eng. förhållanden),
från eng. cricket, enl. uppgift förr spelat
med krokigt bollträ o. på grund härav
härlett från ffra. criquet i denna betyd.,
vilket av somliga betraktas som en av-
ledn. av en germ. stam, motsv. den i
krycka <?). Jfr med avs. på betyd. -
j utveckl. krocket.
23
354
kristen
krig-, fsv. krigh, krt, äldst i betyd.:
ansträngning, motstånd = da. krig, från
mlty. krich,-gcs, strid, krig = fhty. krég,
liårdnackenhet (ty. krieg); dunkelt. — An-
dra fsv. uttr. för 'krig' äro annars det
åtm. delvis lånade örlig, örlog och
det inhemska ofriper (»den stora ofre-
den») = isl. ufridr. Samgerm. beteck-
ning saknas.
krikon -= y. fsv. (P. Månsson); om-
bildning (liksom t. ex. plommon, svi-
s k o n), efter mönstret av inhemska frukt-
0. bärnamn på -on, av ett krika, motsv.
da. krage, från mlty. kréke, krike (fra.
créqué) = mhty., ty. krieche, jfr fhty.
chriehboum, krich-; av mycket omstridd
härledning. Stundom fört till mhty.
krieche, grek; jfr prunum grecum 1517;
som dock kan bero på folketymologi.
F. ö. betraktat som en avljudsform
(kreuk-) till mlty. kroke, rynka (i ty.
dial. betecknar ordet ofta fruktträd med
skrumpen frukt), el. som besl. med li-
tau. kriäuszé, päron, el. med grek. brå-
bylon (i så fall av ie. *g1Åreg1Å-). Allt
osäkert.
[k rim, sv. dial., snuva, se snuva,
slutet.]
kriminal-, av lat. criminälis, avledn.
av crimen (genit. -inis), förbrytelse (f. ö.
dunkelt); kriminell av motsv. fra. cri-
minel.
krimskrams, 1708, stundom även
krams och krims = da., från ty., redupli-
kationsbildning (med avljud) av samma
slag som mischmasch, sicksack,
sliddersladder, snicksnack, tripp-
trapp, virrvarr; möjl. till kram 1;
den ena leden i dylika förbindelser sak-
nar ofta själfständig betyd. Jfr de lik-
betyd, ty. kribskrabs o. kribbelkrabbel.
— De stundom förekommande formerna
krims (t. ex. Kolmodin 1732; även Bu-
reus o. 1600, ovisst i vilken betyd.) o.
krams (1840-, 1850-t.) ha väl uppstått ur
sammansättningen, liksom si i d der (säll-
synt) ur sliddersladder.
kring1, prepos., jämte omkring ©.(sna-
rast dial.) i kring, i dial. även kringom
= fsv. kring, kring um, um kring, motsv.
isl. i kring, da. omkring; egentl. kasus-
form av sbst. sv. dial. kring, krets, ring,
isl. kringr, egentl.: ring, no. kring, krets,
ring, krans, mlty. krink (stam kring-),
mhty. krinc; vank, under antagande av
en ie. grundform grengh-, sammanställt
med litau. greziii, vrider, osv., som dock
även kan utgå från ie. greng- o. höra
till det i alla händelser besl. germ. vb.
*krinkan, kröka sig (se kränk). Se
Lidén Stud. s. 13 f. Jfr kringla,
krångla, kränga. — Hit hör även sv.
dial. kring, rask == fsv. kringer ds., isl.
kringr, bekväm att begagna, ä. da. kring
ds.; egentl.: böjlig; jfr eng. crank, livlig,
böjlig (till roten i kränk). — Om en
ie. sidoform krengh se under ring.
kringla = fsv., isl.: ring, krets =
da. kringle; diminutivavledn. till isl.
kringr, ring, se föreg. En likartad bild-
ning med stark form är mit}', kring el,
kringla (om bakverk) = ty., delvis med
samma betyd., vilken sannol. påverkat
den numera vanligaste anv. av det sven-
ska ordet. — Jfr Heimskringla, vanlig
benämning på Snorres norska konunga-
sagor; egentl.: jordens rund; efter ar-
betets första ord: kringla heimsins.
krinolin, av fra. crinoline (1850-t.),
av lat. crinis, hår, o. linum, lin. Först
kallad vertugardien el. vertugadin, egentl.
'dygdevaktare', varav sv. vertugad (ve(r)-
tugall).
kris, av fra. crise, av grek. krisis, (av-
görande (av *kritis, jfr kritik), till ro-
ten i krinein, skilja, avgöra = lat. cernere
(jfr diskret osv.), sannol. urbesl. med
adj. ren o. med sv. dial. rid, stund
m. m. (se rid).
kristall, fsv. kristal, cryslal = ty.
kristall, kry stall osv., av lat. cryslallus
(-um), kristall, från grek. krystallos m.,
is, till kry os (av ie. *krusos) ds., urbesl.
med rysa (se d. o.).
kristen, fsv. kristin = isl. kristinn,
da. kristen, från mlt\T. krislen = mhty.
ds., fhty. christäni, av kyrkospr. lat.
christiänus, av grek. khristianös, be-
kännare av Kristus, till grek. Khristös,
Kristus (lat. Cristus, varav ags. Crist,
men med i i fhty. C(h)rist, isl. Krist
osv.; jfr sv. arkais. 'Vite Krist'), egentl.:
den smorde, till khriö (av *khrisiö),
smörjer, gnider. Jfr följ. o. k re t in. — En
äldre beteckning för kristen var nasaré
(jfr Ap.-gärn. 24: 5: ton Nazöraiön (h)ai-
Krister
355
kroasera
réscös [gcnit.], dvs. nasaréernas parti),
motsv. arab. nasrani. Ap.-gärn. 11: 26:
'Och det var i Antiokia som lärjungarna
först begyntekallas »kristna»'(nya övers.;
grek. khristianous [ackus.]). — Avledn.:
kristna = fsv., isl.; i fornspr. även:
döpa, såsom ännu dialektiskt. Fslav.
kristiti (osv.), döpa, utgår däremot från
den i slav. spr. också brukliga betyd,
'göra korstecken', till knstu, i den se-
kundära betyd, 'kors' (från fhty. Christ,
Kristus).
Krister, mansn., av fsv. Kristern, av
Kristiarn (se följ.).
Kristian, mansn., från da. Kristian,
ty. Christian, av lat. christiänus, kristen
(se föreg.), el. av det därmed identiska
fsv. Kristiarn (med tillagt r, varom se
litteraturen hos Norecn Aschvv. gr. §
333), varav även Krister (se föreg.).
Jfr Karsten.
Kristianstad, stadsn., år 1612 grund-
lagt av Kristian IV; jfr under -stad
(slutet).
Kristianopel, köpingsn., år 1600 grund-
lagt av Kristian IV; till grek. polis, stad
(jfr Konstantinopel osv. o. se politik).
Kristina, kvinnon. == fsv. = ty. Chris-
stine osv., till kristen (osv.), se d. o.
— Härav också fsv. K rist in, varav Kir-
stin (liksom fsv. Brig(h)ila ;> Birg(h)ila),
nsv. (med tillbakadragen accent) Ker-
sti(n). Kortform: Stina (liksom t. ex.
Greta av Margareta). — Jfr följ.
Kristinehamn, stadsn., 1642, uppkal-
lat efter drottning Kristina; förut Bro-
hamn.
Kristof(f)er, mansn. = da. Kristofer,
ty. Chrisloph(er) osv., av grek. Kristo-
phoros, egentl.: Kristusbärare, till phé-
rein, bära (se d. o.); jfr särsk. Kri-
stofer den helige, katolskt helgon (f o.
250), vilken givit anledning till namnets
spridning.
kristtorn, Ilex aquifolium, E. Fries
1864 = da., från ty. Christclorn, av
Christ, Kristus, o. dom, tagg (se törne).
Möjl. ha de röda bären lett tanken på
de bloddroppar, som frampressats av
Kristi törnekrona, o. ytterst givit an-
ledning till namnet (E. H. Tegnér);
växten begagnades f. ö. på palmsöndag
i stället för palmer, varifrån kanske
även namnet kunde härledas; jfr ty.
stechpalmc som benämning på samma
växt. Emellertid brukas ty. Christdorn
även om en del andra buskar, såsom
om Rhamnus spira Christi, som enl.
sägnen skall ha begagnats till Kristi
törnekrona, ävensom om Crata?gus oxya-
cantha o. Rosa rubiginosa. Sannolikhet
för överflyttning föreligger alltså, o. det
är ovisst, i vilken riktning en sådan skett.
krita, Bib. 1541 (i ä. nsv. även kreta)
= no. krit, ä. da. kride, da. kridt, från
mlty. krite — fhty. krida (ty. kreide);
gammalt lån från lat. creta (med avs.
på z av e jfr siden); ej, såsom vanl.
antagits, 'jord från Kreta' utan, om or-
det är inhemskt latinskt, kanske egentl.
terra creta, dvs. 'sållad jord', till cernere,
avskilja, sikta, sålla (jfr exkrement;
möjl. urbesl. med adj. ren). Se Schra-
der Reallex. s. 479 o. Walde. Fir. cre,
lera, betraktas vanl. som lån från lat.;
häremot dock H. Pedersen Ark. 24: 300.
— Taga på krita (vartill i slangspr.
kritsa), motsv. i da., lty. o. ty., syftande
på det gamla bruket att med krita an-
teckna skulderna på en svart tavla
el. på väggen; jfr Bellman: 'Krögarn,
den Basilisken, Summerar Taflan full i
dag'. — Ett inhemskt nordiskt ord för
'krita' (o. 'kalk') är sv. dial., fsv. bleka
= isl. bleikja (se Bleking o. blek).
kriterium, av grek. kriterion, medel
att bedöma, rättesnöre, till följ.
kritik, 1731 = ty., av fra. crilique,
av grek. kritiké (lékhné), omdömesför-
måga o. d., fem. till adj. kritikös, varav
lat. criticus, fra. critique, varefter bildats
ty. kritisch, sv. kritisk (med avs. på
betyd, 'avgörande, betänklig' jfr det
besl. kris), till roten i grek. krinein,
skilja, avgöra. — Kri tikast el. -aster
| Knigge 1804, rätt vanligt hos nyroman-
tikerna, bildat med det pejorativa suf-
fixet -aster (ital. -astro, fra. -d/re), av
lat. -aster, av grek. -astér i palraslér,
styvfader, osv., urspr. utan nedsättande
betyd., t. ex. dikaslér, domare, bildningar
I till verb på -azö såsom thaumdzö, bc-
j undrar, osv. Jfr poetaste r.
kroasera, Dalin 1850 med fransk o.
svensk stavning, av fra. croiscr, korsa,
I kroasera, till croi.v, kors (se d. o.).
kroat
356
krom
kroat, se krabat o. kravatt.
krocket, om svenska förh. väl först
pä 1 S 7 0 - 1 . , tidigast stavat croquet = ty.,
av eng. croquet i samma bet}rd., av fra.
(dial.) croquet, krökt käpp, egentl.: liten
krok (= crochet), sedan återupptaget
från eng. i betyd, 'krocket'; väl av germ.
urspr. o. besl. med krok. Jfr kr ic-
ke t.
krog, fsv. kröghér = ä. da. krog, da.
kro, från mlty. kröch (genit. kröges) =
ty. krug (väsentligen nordtyskt). Hal-
ländska kru, krog, utgår från mlty. bi-
formen kråch. Av ovisst ursprung. Möjl.
identiskt med flity. kruog (ty. krug),
krus (se kruka): sådana begagnades
förr som skyltar på värdsliusen; emel-
lertid beter 'krus' i 1 ty. kruke. Enl.
llolthausen IF 20: 322 däremot snarare
avljudsform till germ. *kragan-, bals,
kräva (= krage), med egentl. betyd, av
'trångt bål, håla' liksom lat. gurgusliiim,
bl. a. 'krog', till gurges, djup m. m., el.
fra. garousse, krog, men ital. gargozza,
strupe, jfr ty. kneipe: knipa. — Krö-
gare, från lty. kroger; jfr fsv. kröghare
från mlty. kröger, ävensom familjenam-
net Kru ger från ty. — kriiger, krögare.
krok, fsv. kröker, även: årder = isl.
krökr, da. krog (eng. crook från nord.);
avljudsformer se kråka 1 o. kräk.
Jfr krocket. — Härtill avledn. kröka,
fsv. krökta = isl. krékja, da. krage.
Kröka armen, vulg., egentl. för att föra
bägaren till munnen, supa, gammalt
uttr., redan bos Runius.
krokan, C. Warg 1755: croquan, 1836:
crochaner plur.; av fra. croquante ds.,
egentl. fem. till adj. croquant, som kra-
sar mellan tänderna, till croquer, krasa,
knastra m. m., ljudbärmande; jfr kro-
kett, kr o k i. — I da.: knäck. 'Krokan'
heter där kransekage.
Krokek, gård o. sn i Lösings hd o.
by i L}Tsings hd Ögtl. = fsv., egentl.:
'den krokvuxna eken'; en intressant
ortnamnsbildning av samma slag som
Vrångebjörk Vgtl., förr bl. a. - byrck,
dvs. 'den krokiga björken'; jfr fsv. i*
foronce femgreno, dvs. 'den femgrenade
furan' som namn på råmärke mellan
Vgtl. o. Dalsl. Sahlgren o. Liden NoB
4:104, 124. — Från ett likartat tyskt
ortnamn utgår väl det från ty. lånade
svenska familjen. K rumlin de, egentl.:
'den krokiga linden' (möjl. ursp. ett
värdshusnamn).
krokett, kokk., av fra. croquette, till
croquer, krasa; se krokan.
kroki, av fra. croquis, pennteckning
i utkast, till croquer i betyd, 'göra ett
hastigt utkast' (— krokera), samma
ord som croquer, krasa, knastra, här
med syftning på pennans gnisslande.
krokodil, Schroderus 1639: crocodyl
(-g- vanligt under 16- o. 1700-t.; ännu
o. 1780), Rudbeck 1679: -dilar plur.,
1689: -dgler, stundom även -dill, t. ex,
1712 = ty., av grek. kroködilos (m. fl.
former), även 'ödla'. Enl. Diels IF 15:1
f. genom dissimilation av *krokö-drilos,
till kroké, klappersten, strand, o. drilos,
mask; alltså med syftning på ödlornas
förkärlek för varma stenar; jfr det besl.
o. analoga sanskr. krkaläså-, ödla, till
carkara-, kisel, sten, o. äs-, sitta, uppe-
hålla sig (Brugmann IF 15:8). — Mhty.
kokodrille, ital. cocodrillo osv. utgår från
lat. cocodrilus, jfr (genom metates av
kroké-) grek. korködilos. — Krokodil-
tårar, P. Svart Kr. 1561 : crocodilithårer,
i ä. nsv. även -låt — da. krokodilletaarer,
ty. krokodilsthrånen osv.; från sägnen
om krokodilen, som lockar till sig män-
niskor genom att efterhärma ett barns
gråt.
krokus — ty., av lat. crocus, av grek.
krökos, av ett österländskt ord för 'saff-
ran'. — Ett betydligt äldre lån förelig-
ger i fhty. cruogo, saffran, isl. krog. —
Även beteckningen för det av krokus-
växten beredda saffran härstammar från
österlandet.
krollilja, Lilium martagon, till ty.
krolle, hårlock, krollen, rulla el. krusa
(sig) (se f. ö. följ. o. k rulla), efter de
tillbakarullade kalkbladen. — Av sam-
ma kroll- kommer även ä. sv. krollhöna,
Gallina crispa.
krollsplint el. -spint, 1880-t., enstaka
kry 11- (jfr sv. dial. krglla, krulla), till
ty. krolle, hårlock, osv. (se f. ö. krulla),
o. splint 1. Biformen -spiut beror väl
på dissimilation.
krom, av grek. khröma, färg, hud,
även om en tonart i musiken, vartill
krona
357
krabba
även kromatisk som mus. o. fys. term,
efter grek. khrömatikös egentl.: färgad.
krona, fsv. kröna, kruna, krans, krona,
tonsur isl. kruna, no. kruna, da. kro-
ne, ä. da. även -u-, från mlty. kröne,
kr Ane = mhty. krön(e) (ty. krone); lån
från lat. coröna, krans, ring, krona, av
grek. korone, något böjt el. krökt, ring,
krans, fem. till adj. korönös, krokig,
krökt, böjd (besl. med lat. curvus, se
kurva). Från lat. corona kommer ffra.
corone (fra. couronne, varav meng. co-
rune, croune, eng. crown). Alltså egentl. :
krans. Betyd. -utvecklingen beror på,
att den hos greker o. romare brukliga J
kransen genom österländskt inflytande j
ersattes av kronan. Hos forngermanerna i
tycks den kungliga värdigheten ofta ha
utmärkts genom bl. a. en huvudbindel
el. hjälm. — Betyd. : regering, stat (i
sht med avseende på finanser) uppträder
i Sverige redan under 1300-talet. — Kro-
no som sbst. o. adj., egentl. genit. sing.
till fsv. kröna. — Avledn.: kröna =
fsv. (även: kry na) = isl. krijna, ty. krö-
nen osv. — Jfr krön, ävensom kor- I
nisch o. k a r n is .
Kronobergs län, efter kungsgården
Kronoberg vid Växiö, uppförd på 1440-
talet.
kronologi, se krönika.
kropp, fsv. kropper, kropp, bål = isl.
kroppr, da. krop ds., mlty. krop, bål,
lik; i no. liksom i sv. (skämts.) även:
person, av germ. *kruppa-, väl == mlty.
krop, rund utväxt, strama, kräva (varav
fsv. krop(per), körtelsvulst), fhty., ty.
kropf ds. (jfr kroppduva), ags. cropp,
sädesax, kräva m. m. (eng. erop, spets,
sädesax, skörd, m. m.); av omstridd
härledning; nu vanligast, jämte isl. A/o/',
kropp, bål, ställt till grek. grijpös, kro-
kig, böjd; alltså egentl. 'utböjning, ut-
böjt föremål' o. förutsättande ett tidi-
gare germ. 'krubnd-; jfv krypa. Grund-
betyd, 'runt föremål' el. dyl. föreligger
även i de romanska orden ital. groppo,
klump, hop (varav fra. groupe = sv.
grupp), o. fra. croupe, bergstopp, länd
på hästar ni. m., som vanl. betraktas
som lånade från germ. kropp-. Från
ett germ. 'kruba- utgår isl. A/o/', upp-
skuren djurkropp, no. krov (jfr skrov).
— Samma ord är väl även sv. dial. kropp,
det översta av ett tak, jfr sv. kr opp ås,
sv. dial. kruppås; (fsv. kroppadamber
hör ej hit utan betyder 'ruddamm', till
sv. dial. kroppa, ruda). Jfr ortn. Krop-
pefjäll Dalsl. — Obesläktat är natur-
ligtvis däremot lat. corpus, kropp = sv.
lånordet kår. — Kroppshydda, Hed-
bom 1835: 'den vanskliga kroppshyddan'
(i regel ej i oidb.), efter 2 Kor. 5:1 (o.
4): 'om denna hyddones vårt jordiska
hus nederslaget varder' (nya övers.: 'vår
kroppshydda, vår jordiska boning'); allt-
så urspr. om kroppen såsom själens bo-
stad; nu ofta i vidsträcktare anv.: 'En
väldig kroppshydda'. Jfr Maj Lagerheim
Nord. stud. tillegn. A. Noreen s. 81 f.
kroppduva, Linné 1731 (krop-) = da.
kropdue, efter ty. krop ftaube, jfr lty. kröp-
per, eng. cropper m. m., till ty. kropf i
betj^d. 'hudsäck på halsen av vissa fåg-
lar' = kropp (se f. ö. d. o.); så kallad
på grund av den stora uttänjbarheten
av halshuden.
kroppkaka, 1820-t., jfr sv. dial. kropp,
kroppa, kroppning, kokad klimp av mjöl
o. vatten (i soppa), även 'blodpalt'. Väl
besl. med kropp, men på grund av
dialektformerna kråpa, kröpa knappast
identiskt med detta ord.
krossa = fsv., från mlty. krossen ;
besl. med det inhemska fsv. krosa,
krusa, liksom krasa av en ljudhär-
mande rot, vartill även krysta; jfr en
liknande bildning under krokan.
krabba = y. fsv. (även -o-), no. =
ä. da. krubbe, da. krybbe, från mlty.
krubbe; avljudsform till fsax. kribbia^
fhty. krippa (ty. krippe), ags. cribb (eng.
crib); med en biform med germ. -p- i
fhty. (alem.) krippha ~ ä. ty. krupf;
sannol. besl. med mhty. krebe, korg (se
under kärve o. det dock ej säkert hit-
hörande korg): ordet användes även
om flätverk av pålar o. ris, varmed
havsstranden stärkes. Från germ. spr. :
ital. greppia, fra. créche (eng. cratch).
Ett inhemskt ord för 'krabba* är
fsv. iceta (kvar i dalm. (i)ela) = isl.
jata, eta, brutna (o. obrutna) former till
roten i ii t a. Jfr det besl. got. uzéta,
sammans. med i/r-, ur. — Barn k rubba,
se barn. — K ru b b i t a re, snål el. en-
krucifix
358
krusa
ston-; person, i dial. även: stackare,]
egentl. om häst som har ovanan att bita
i krabban da. krybbebider, lty. krub-
benbider i egentl. betyd. o. bildl. : odug-
ling, stackare, ty. khppcnbeisser i egentl.
betyd. o. bildl.: vresig, tadelsjuk person.
krucifix, L. Petri (cr-) — ty. kruzifix,
av mhty. cruzifix, osv., av mlat. cruci-
fixum, egentl.: fästat vid korset, till lat.
crux (se kors) o. part. pf. pass. till fl-
gcrc, fästa (se fixera).
Kriiger, familjen., se krog.
1. kruka = fsv., från mlty. kruke,
av fsax. kruka = ags. cruce, mht}'.
kruche (ty. dial. krauche); härav även
fra. cruchc. Da. krukke, isl. krukka
sannol. från ags. crocca. Jfr även fhty.
kruog (ty. krug), ags. crög (se under
krog). Formväxlingen tyder snarast på
lån: kanske i så fall på ett el. annat
sätt sammanhängande med grek. krossas
(av 'krökio-), krus, urna, o. ir. crocan
(som väl knappast med Thurneysen är
lån från germ. spr.). — Got. har i stäl-
let aiirkeis (från lat. urceus; jfr urna).
2. kruka, rädd stackare, t. ex. S. E.
B ren ner 1700: rädda krukor. Jfr sv. dial.
kruker o. no. kräk ds., no. kruken, rädd,
försagd, men även: nedböjd, krokig;
tydligen till sv. dial. kruka, gå krokig,
stå el. sitta hopkrupen, no.: huka sig
ned, i avljudsförh. till germ. *krcukan
== no. krjuka, krypa ihop, krypa, ty.
kricchen, lty. kréken. Sv. dial. kruker
betyder alltså egentl.: den som kryper
ihop el. hukar sig ned; formen kruka
kan bero på anslutning till föreg. Del-
vis samma betyd.- utveckling föreligger
i krake 2 o. i no. krok ds. Lindroth
Festskr. t. Sdvv. s. 127; sv. kräk, som
där föres till lty. kréken, har dock ett
annat, men liknande urspr. — I detta
sammanhang må även jämföras Runius:
fast jag blcf en kryckia Hanselli 14: 156,
väl i betyd, 'stackare'. — Å andra sidan
förekomma med kruka 1 likbetydande
ord i nedsättande betyd., t. ex. ä. nsv.
kakel = ä. da., jfr ä. da. kakel, kruka
(se förf. 1600-t.:s sv. s. 37), ävensom nsv.
potta. Kanske bör därför den gamla
sammanställningen med kruka 1 före-
dragas.
krulla, 1794: krulla sig, om hår, ä.
nsv. o. sv. dial. även krijlla(s), motsv.
nisl. no. krulla, da. krelle, mlty. krullen,
mhty., ty. kriillcn, ty. även krollen,
meng. crullen (eng. curl, som dock även
kan utgå från sv. o. no. dial. kurla,
krusa (sig)); jämte ä. nsv., no. kr ull,
krulligt föremål, lock o. d., da. krolle,
mlty. krulle, mhty., ty. krolle ds., till
mhty., ty. kroll, krusig, lockig, mholl.,
meng. crul jämte meng. crolle ds., möjl.
av germ. *kruzl- till mhty. krus ds. osv.
(se krusa o. i fråga om -zl- till -11-
under troll). Jfr krollilja, k roll-
splint. — Hit hör krullhårig, med
krusigt hår; 1810, jämte ä. sv. krullhår,
i madrasser, 1770-80-t.
krum, R. Foss 1621 = da., från mlty.
krum, av fsax. krumb = fhty. krump
(ty. krumm), ags. crumb, av germ.
*krumba- jämte *krumpa- = ags., eng.
crump, fhty. krumpf, med avljudsfor-
merna fhty. krampf o. mhty. krimpf ds.;
besl. med kramp, krämpa, krympa
ävensom kräpp 1; se f. ö. d. o. —
Krumgädda (jämte kråm-), efter ty.
krunimhecht. Med avs. på biformen
kråm- jfr kråma. — K rumlin de, fa-
miljen., se Krokek. — Krumsprång,
efter t}r. krummsprung. — Inhemskt
nordiska äro däremot sv. dial. krunimcn,
krumsen, no. krum, styv o. krokig i
fingrarna av väta o. köld, som närmast
stå i avljudsförh. till kram(m)a, medan
däremot kram (om snö) snarast icke är
urspr. besläktat (se kram 2).
krumelur, 1780-t., då även (såsom i
vissa sv. dial., t. ex. Hall.) kromelur;
roman iserande bildning till krum, kro-
kig, möjl. med utländsk (lågtysk?) före-
bild.
krampen, krumpna, se krympa.
krupp, -hosta, strypsjuka = ty.
krupp, krupphusten, fra. croup, av ett
skotskt folkord croup ds., som 1765
upptogs av den skotske läkaren Francis
Home i hans arbete Traité du croup;
besl. med eng. croup, kraxa o. d., ljud-
härmande.
krus, kärl = fsv. n. = senisl. krus
({.), da. krus; väl från mlty. krus, krös;
jfr mhty. kriise f. (ty. krause); dunkelt.
krusa = fsv.: göra krusig == da.
kruse, från mlty. krusen = mhtj'. (ty.
krusbär
359
krympa
kransen); avledn. av mlty. krus, krusig,
lockig (varav ä. nsv. krus, sv. k rush å-
ri g osv.) = mhty. krus (ty. kraus), meng.
crus; jfr familjen. Kraus(e), Kruse; med
avljudsformen germ. *krausa- (= krås
2); raöjl. besl. med krulla sig, krull-
hårig. — I överförd bemärkelse: ä.
nsv. krusa, pryda, grant utstyra, nsv.:
vara överdrivet artig o. d., no. i båda
betyd., da. krnse (for en); med samma
betyd. -utveckling som i ty. ziererei, krus,
till zieren, pryda. — K rus er li g, bildat
som el. efter man er lig (till maner);
jfr Tamm Avi. hos. adj. s. 41. — Krus-
mynta, 1572, fsv. krusamynta = da.
krusemynle, från mlty. krusminte = ty.
krauseminze, av kranse minze, egcntl.:
krusig mynta; jfr lat. mentha crispa ds.
krusbär, o. 1640, från mlty. krussbeere,
krusclbeer, väl till krns, krusig; se föreg.
Kruse, Kruuse, familjen., (åtm. i vissa
fall) från lty.; urspr. tillnamn med be-
tyd. '(krus)lockig' (se krusa) o. etymol.
identiskt med de från hty. införda fa-
miljen. Kraus, Kraus e; jfr det ty. fa-
miljen. Krauskopf, egentl.: krushuvud.
Alltså av samma slag som familjen.
Kleen, Lange, Schéele m. ti.
krusiduller, grannlåter, även: krus,
omsvep, ä. sv. även kmsdoller 1753 =
da. krnsednUe, från lty. kruscdolle, egentl.:
krusade prydnader på linne o. d.; se-
nare leden möjl. lty. dolle, rör m. m.
(urbesl. med dal).
krut = fsv. (jämte kriid(h)), no., ä.
da. (da. kmdt), från mlty. krut (ellips
för bussenkrut, bösskrut) = boll. kruit,
ä. ty. kraut; egentl. samma ord som
mlty. krut (genit. krudes), ört, krydda,
varav fsv. krut (krud(b)), ä. da. krud
(da. ukrud, ogräs) — fsax. krud, fhty.
kråt (ty. kraut; jfr Krautmeyer); se
krydda. Betyd, 'krut' härrör från
krutets likhet med sönderstötta kryd-
dor. Germ. *kruöa-, möjl. med Froehde,
Persson in. ti. besl. med grek. bryö,
sväller, jäser, är full av, slår ut (om
blommor), brijon, mossa, embryon,
foster (jfr sv. embryologi), om detta
utgår från ett ie. *y"ru- (dock ovisst;
jfr en annan möjlighet hos Boisacq).
Jfr kry. — Med avs. på betyd, 'ort'
erinras om ordstävet: Mag känner kru-
tet, sa hin onde om nässlan'. — Ont
krut förgås ej så lätt; på grund av
missuppfattning av mlty. unkrut =
mhty. (ty. unkraut), ogräs. Med avs.
på krut om elaka kvinnor ('ett riktigt
krut'; kanske dial.) jfr ä. ty. cin poes
kraut ('ein böses kraut'), t. ex. H. Sachs.
— Krutgubbe, Wallmark 1832 (om
en skräddare o. stadsmajor), möjl., med
Noreen V. spr. 3: 252, egentl. till krut
i den äldre betyd, 'ört', alltså likbetyd,
med ty. krautjunker, lantjunkare; dock
brukas i ä. tid ordet med förkärlek om
gamla militärer.
kry, o. 1580 (som övers, av lat. ala-
cer) — no., da.; i da.: modig, stolt, i
dial. även 'rask'; jämte vb. krya på
el. till sig = no. krya seg, da. dial.
kry sig, jfr sv. dial. kry na, bli frisk(are);
vanl. sammanställt med grek. bryö,
sväller m. m. (se krut). En avljuds-
form är no. kraa seg, kraana, krya på
sig. — Ett allmänt kontinentalgerm.
ord för 'kry' är östfris. kriidig osv.,
varav no. kry dig, avledn. av krud, ört;
alltså möjl. medelbart besl. med kry.
krycka, fsv. kryk(k)ia, krökt stav,
krycka = no. krykkja, da. krykke, mlty.
krucke, fhty. krucka (ty. krucke), ags.
crycc (eng. crutch), av germ. *krukjön,
avljudsform till krake 1 o. krok. —
Om det härmed sannol. identiska mhty.
krucke i betyd, 'kräkla' se under kräkla.
— Om sv. dial. krycka i betyd, 'rys-
ningsgåva' se under predikstol.
krydda, fsv. krydde, kryde n., vanl.
plur., örter, kryddor = no. krydda, da.
krydder (egentl. plur.), från mlty. krude,
till krut (gen. -des), ört, krydda; se krut.
Sv. dial. kryddkvast betyder 'blombu-
kett'; se under bukett.
krympa (ipf. -te, sup. krympt o. in-
träns, även krumpit), fsv. krympa, st.
vb., hopdraga (part. krumpin; ej belagt
i ipf.), av äldre *krimpa (jfr skrymp a
= mlty. schrimpen) = da. krympe, for-
mellt = det germ. inträns, vb. *krim-
pan, kröka sig, krympa = isl., no.
kreppa (ipf. kräpp), mlty. krimpen, fhty.
krimpfan, vartill adj. (part.) k rum pen,
fsv. krumpin = isl. kroppinn, o. inkoa-
tivet krumpna = fsv. I nsv. med
både inträns, o. träns, betyd. Den se-
krympling-
360
kråma
q are uttrycktes i ä. tid av det i sv. dial.
ännu kvarlevande kausativet "krampian
s\ . dial. ( * )kråmpa (t. ex. Uppl., Vbtn),
isl. kreppa (ipf. -ta), mhty. krempfen
osv. Germ. rot kremp = ie. grcmb i
t. ex. lett. grumba, rynka (jfr kramp,
k ra m pa), nasalerad form till greb, gerb
i t. ex. fslav. griibii, rygg, serb. grbati
se, bocka sig (jfr kräpp 1). Jfr följ.
krympling, fsv. krymplinger, även
hrimp-, krip-, kröp- (== sv. dial. kropp-
Ung), snarast = isl. krypplingr, av ur-
nord, "krumplingas; avledn. av ett fsv.
"krympil = isl. kryppill ds. (knappast
däremot av ett "krumpiön = isl. kryppa,
puckel); till krympa. Formellt sett
kunde krympling även utgå från ett
krimp-, liksom fsv. bry ms, broms, av
brims; men häremot talar det isl. ordet;
fsv. krimplinger är snarast utvecklat ur
krymplinger genom inverkan av avled-
ningsändelsens i. — En annan bildning
är da. krobling, till ä. da. krabel = ags.
crypel (eng. cripple) osv., till svaga rot-
stadiet av krypa; alltså fullt analog
med ki'3rmpling enl. den här förordade
tolkningen.
krypa = fsv. = isl. krjupa, da. krybe,
y. fsax. criepen, mlty. krupen, ty. dial.
kriefen, ags. créopan (eng. creep); väl
egen ti. : kröka sig; jfr ags. cryppan, kröka;
trol. rotbesl. med kropp (se d. o.).
Vid sidan av germ. *kreup-, krypa, fö-
rekommer ett likbetyd. *kreuk- i no.
krjuka, ty. kriechen osv. — Kausativum:
no. kroypa = ags. criepan, draga ihop.
— Krypand, se kr i eka. — Krypin,
E. Lundgren 1849, som krognamn hos
Bellman, bildat t. ex. som ortnamnen
Vändom (vid körvägens slut), Tittut,
Bialitt ('vänta lite'), krognamn, Blåsut
osv.; jfr Vegesack.
krypta, av grek.-lat. crypta, grek.
krypté, till kryptö, döljer, etymol. iden-
tiskt med grotta; se även under grift.
krysantemum, av lat. chrysanthemum,
av grek. khrysdnthemon, till grek. khry-
sös, guld (ett semitiskt lånord), o. ån-
themon, blomma; alltså egentl: guld-
blomma.
kryss, kors o. d., ä. nsv. ofta i förb.
kr. till kryss, t. ex. P. Svart Kr. (till
krytze), jfr krydz sadell giord 1546 osv.
= da. kryds, från mlty. krCize, av fsax.
crtici n., f. == fhty. kråzi n. (ty. kreuz),
av lat. crficem, ackus. sg. till crux, kors;
se f. ö. kors. — Härtill: kryssa, t. ex.
1644: krytza = da. krydse, mlty. kruzen,
holl. kruisen, varav eng. cruise; egentl.:
skära korsvis.
krysta = fsv. = da. krysie, samma
ord som got. st. vb. kriustan, skära tän-
der; av en ljudhärmande rot av samma
slag som el. besl. med den i krossa,
jfr ävenkrasa. Krysta betyder alltså
urspr.: åstadkomma ett krasande ljud.
En motsvarande i-rot föreligger i fsv.
krista, ä. da. kriste, mhty. kristen, isl.,
no. kreista. Som släktingar vanl. an-
förda utomgerm. ord äro ytterst osäkra.
kråka, fsv. kräka = isl. kråka, da.
krage, jfr isl. krdkr, korp, till en germ.
stam krcék- el. med A-suffix (vanligt i
djurnamn) till krce- i det västgerm. or-
det för 'kråka': fsax. kråia, fhty. även
kråwa (ty. krähe), ags. cräwe (eng. crow),
med motsv. verb: ty. krähen osv.; i
båda fallen ljudhärmande, ie. *gre(g)-,
av samma slag som ie. grak- i lat. gra-
ciilus, kaja, el. ie. krog- i råka; jfr
kraxa, korp, ramsvart med likartat
ursprung, ävensom t. ex. sanskr. käka-
(KZ 45: 146). — Kråkfötter, om då-
lig skrift, t. ex. Dalins Arg., motsv. no.
kraake folier, da. kragelaer, efter ty.
kråhenfiisse. — Krå kvin kel, kälkbor-
gerlig håla, efter ty. kräbwinkel, i denna
betyd, begagnat av Kotzebue 1803 som
skådeplats för hans lustspel 'Die deut-
schen Klein städter'; efter ty. bynamnet
Kråhivinkel, fhty. Chråwinchil; egentl.:
vrå där kråkorna bygga bo. — Jfr följ.
kråkbär, Empetrum nigrum (egentl.
bären därav), Franckenius 1659: kråke-
bär, i sammans. med -liung Bureus
Suml. o. 1600 = no. kraakebazr, da.
krageba>r, motsv. ty. krähenbeere, eng.
crow-berry, fra. raisin de corneilles; till
kråka; på grund av färgen el. snarare
emedan bären ätas av kråkorna. —
Dessutom i sv. dial. kråkting Vgtl. =
no. krekling, avledn. på -Ung av kråka;
ävensom kräkon, väl med ä från kräk-
Ung.
kråma sig, 1797, väl med Noreen V.
spr. 3: 126 (alternativt), från ett mlty.
krångla
361
kräkla
*krömen, av äldre * kromen, vid sidan av
krummen, varav ä. nsv. krumma, kröka,
o. krumma sig, kråma sig, t. ex. O. v.
Dalin, Envallsson, till krum; jfr ty.
krummen.
krångla, 1758: krångla sig upp, Weste
1807 (betecknat som 'fam.') = no.
krångla, släpa sig fram, bråka, da. dial.
krangle, vackla vid gåendet, motsv. ty.
dial. kr ängeln, chrangeln, slingra sig,
visa sig krånglig; Z-avledn. till fno.
kränga, släpa sig fram; i avljudsförh.
till sv. dial. kringla, gå i krokar = no.:
gå i ring; av germ. *krang-, *kreng-, se
f.'ö. k r i n g, k r ä n g a. — Härtill : k r å n g e 1,
formellt = no. krangl n., trång, krokig
passage.
1. krås (bröst-, hals-), Sahlstedt 1773,
Envallsson 1781; med ljudsubstitution
av å för hty. au, från ty. krause ds.,
närmast till adj. kraus, krusig (se krusa),
enl. somliga ombildning av det likbetyd,
ä. ty. kross, kalbskröss, egentl.: kalvkrås
(se krås 2) o. så benämnt på grund av
likheten; med samma dubbelhet i betyd,
som i fra. fraise.
2. krås, innanmäte, tarmkäx, bl. a.
i sammans. gås-, kalvkrås, G. I:s reg.
1555: krosit eller inmathen; Serenius
1741 krålz o. Lind 1749 kråts (med oety-
mologiskt /) = no., da. kraas, från lty.
krös, vartill avledn. lty. kröse, mhty.
gekroese (ty. gekröse) = sv. krös, av
germ. stammen kraus-, avljudsform till
krus- i krusa, krusig; jfr mlty. kru.se
ds., varav ä. nsv. krus; alltså egentl.:
det krusiga, besl. med föreg. Jfr Tamm
Gr. s. 14 f. — Hit hör uttr. smörja
k r å s e t.
3. krås (dial.), läckerhet m. m., se
k rasen.
kräfta, Astacus, förr vanl. kråfvela,
ännu Sahlstedt 1773 o. mera enstaka
under 1800-t:s förra hälft (åtm. om sjuk-
domen); Möller 1745 o. Lind 1749 båda
formerna; Spegel 1712 har kråfvela,
men kråftklo, fsv. krwvet(a), krcevete,
från mlty. krevet, kreft = fhty. krebaz(o)
(ty. krebs, varav da. krebs). Från fhty.:
fra. écreuisse, varav eng. crayfish (om-
bildat i anslutning till fish). I sv. dial.
kråveka, med lågty. diminutivändelse.
— Härav även sjukdomsnamnet, fsv.,
da. (kr&ft), mlty., ty., efter lat. cancer
i båda betyd, (med n- genom dissimi-
lation av -r-, jfr grek. karkinos, kräfta,
osv.). I ä. nsv. även likmadk, fsv. lik'
madhker (se lik 1). — Namnet på stjärn-
bilden, t. ex. I. Erici 1642 (kräfueta), här-
stammar från lat. o. grek.; motsv. även
i sanskr. o. fornegypt. — I fsv. o. ä. nsv.
även benämning på ett slags pansar; jfr
sanskr. kankata-, pansar, dissimilerat av
karkata-, kräfta. — Besl. med krabba;
se närmare d. o.
kräk, (litet) djur, stackare, äldst om
krypande djur, jfr etterkräk 1688, hos
Linné som beteckning för en djurklass
(Amphibia), om små barn 1731, om hä-
star 1709, i betyd, 'stackare' 1712; i ä.
nsv. stundom kräck = no. krek, kryp,
i Shetl.-dial. även 'kreatur med klena
bakben', jutl. dial. krazg, stackare; till
fsv. krazka, krypa (ännu t. ex. i gamla
bibelövers.), sv. dial. kråka, no. kreka
(st. vb) ds. ~ fsv., no. kråka ds.; möjl.
egentl.: 'kröka sig' o. besl. med krake
0. krok (jfr under kräla). — Sv. dial.
krek utgår i vissa mål från en biform
kreka.
kräkas, fsv. kra&kias, känna benägen-
het att kräkas; ljudhärmande bildning
av samma slag som sv. dial. klöka(s),
da. dial. kloge(s) el. sv. dial. ghjpa Häls.
osv.
kräkla el. kräckla, biskopsstav; 1804
i sammans. ärkebiskops-, 1814 (förklarat
som 'krokig käpp'), egentl. samma ord
som kräkla i betyd, trädredskap för
omröring av gröt m. m. (Serenius,
Lind), sv. dial. ds., även: mångkvistig
gren att fästa blånorna på, trästycke att
sätta mellan hästar, då de vilja trängas
(se Rietz s. 349) = no. krekla, krokigt
trä, kluven stång att hänga tvätt på,
nisl.: böjd gren; avledning av ett fsv.
"krcekil = isl. *krekill, i östsv. dial. krä-
kil, taggigt trä o. d., dimin. till krake
1, egentl.: krokigt trä(d); avljudsform till
krok, vartill dimin. fsv. krökla, kräkla,
krumstav = no. krokla, förkrympt träd
m. m., ävensom isl. kråkill krumstav;
jfr ä. nsv. kröke, kräkla, Lucidor, även-
som mhty. krucke ds., som sannol. är
identiskt med krycka, men av som-
liga, trol. med orätt, föres till mlat.
kräla
362
kräva
tsrucea (till lat. crux, kors); jfr Bruch
Einfl. d. germ. Spr. auf das Vulgärlatein
s, (.>. Alltså egentl.: krokigt trä: biskop s-
kraklan var först rak, men erhöll se-
dermera den nuvarande krokiga formen.
kräla, O. Petri M:skans ärl. skap.
(ändrat från kråka) = no. kratta-, jfr
ä. sv. krälla, t. ex. Lucidor, Tegnér, i
sv. dial. även med stark böjning, även-
som sv. dial. kråla == no. kraala; sv.
dial. kratta; no. kraula m. fl. likartade
bildningar, samtliga med betyd, 'kräla'
o. 'myllra'. Formväxlingen samman-
hänger med ordens egenskap av imita-
tiver. — Kräla har i sv. undanträngt fsv.
k rirka, ä. nsv. kråka (t. ex. i Bib. 1541)
= no. kreka, no. -da. kr&ka, ä. da. krasge,
av germ. *krekan (se kräk), växl. med
'kreukan i ty. kriechen osv.; jfr f. ö.,
likaledes med begynnande kr-, krypa,
kravla, ty. kribbeln osv. Sannolikt äro
kräla osv. nordiska nybildningar av
diminutivisk-imitativ karaktär till en
'rot', som eliminerats ur dessa äldre
ord för 'krypa o. d.'; däremot torde de
ej, med Torp Etym. ordb. s. 319, 332,
innehålla en germ. stam kraw- o. böra
förbindas med mlty. o. ty. ord för 'klo,
hake o. d.' el. 'kratsa, klia'. — Att kräla
efterhand ersatt kråka, beror på den for-
mella överensstämmelsen mellan detta
senare ord och kräka(s).
kräm, 1664: cresme, 1730: kräm, C.
Warg 1755: crem, av fra. crémc, kräm,
grädde (varav eng. cream), jfr ital. crema,
grädde, av omtvistad härledning; sna-
rast över ffra. cresme av grek. khrlsma,
smörjelse, i vilket fall ital., span. crema
måste betraktas som lån från fra.; sä-
kerl. ej, såsom också antagits, av lat.
cremor (genit. -öris), utpressad saft av
frökorn. Jfr Meyer-Liibke Arch. f. d.
Stud. d. ncu. Spr. 126: 185 f.
krämaré, = fsv. = da. kramimer, från
mlty. krémer jämte kranier, avledn. av
kram 1. — Hit höra familjen. K ra? ni er
o. Kranier.
krämla, kremla, E. Fries 1861; dun-
kelt.
krämpa, = fsv.; i ä. nsv. även: kramp;
möjl. en inhemsk avledning av germ.
adj. 'krämpa-, krokig, krökt = ösv. dial.
kramp(ur), fhty. krampf, vartill även |
lånordet kramp, el. en ombildning av
detta senare ord; i alla händelser en
avljudsform till krympa. — Härtill ä.
nsv. kråmpling, sjukling.
kränga, fsv. krazngia^ (blott i part.
kränkt) = no. krengja, da. krecnge,
vränga, lty., boll. krengen, av germ.
*krangian, kausativisk avljudsbildning
till stammen i kring (såsom blända
till blind osv.); nära besl. med krångla.
Såsom sjömans uttryck i betyd, 'lägga
sig på sidan' (om skepp) väl från lty.
cl. boll.
kränka, fsv. kramka, försvaga, förstöra,
kränka, överträda = y. fno. krenkja,
försvaga, no.: skada, överträda m. m.,
da. kramke, från mlty. krenken, försvaga
= ty. kränken, förnärma. I den senare
betyd, har det ty. ordet sannol. påver-
kat det svenska. Avledn. av kränk.
kräpp, Dagl. Alleh. 1824 == ty. krepp,
från fra. crépe, av ä. fra. crespe, av lat.
crispns, krusig; vartill även krepong.
kräsen, ett egentl. sydsvenskt riks-
språksord, Spegel 1705, Dalins Arg. =
isl. krcésinn, da. kräsen; till fsv. kretsa;
förpläga, isl. krésask, förpläga sig; av-
ledn. av fsv. kräs, läcker mat, ä. nsv.
krås, t. ex. Lucidor, (i sv. dial. : bakelse,
även: 'doppa', ett slags mos av mjöl o.
mjölk), isl. krds (vanl. i plur.), no. kraas,
ags. eras, av germ. *krcesö- f. = ie.
*gresä-, redan av Curtius med rätta
sammanställt med sanskr. gråsati, slu-
kar, äter, grek. graö (av äldre *grasö;
ic. väl *grsö), gnager, grästis, grönfoder,
m. m.; jfr möjl. även grek. gäster, mage,
mat (av *grastér) enl. Prellwitz KZ 47:
297 o. (utförligt) Lagercrantz Minnesskr.
utg. av Fil. samf. i Gbg 1920 s. 64; se
f. ö. krasse. — I nysvensk litteratur
beror nog ordet stundom på inverkan
från da. — En annan avledning av kräs,
läckerhet, är kräs lig, fsv. krwseliker
= nisl. knusiligr, ä. da. krwsclig.
1. kräva, sbst., P. Erici 1582: fogla
kräffuor, i dial. även: bröst, av Johans-
son BB 18: 21 sammanställt med grek.
bréphos n., frukt i livmodern, foster,
(av *g'Arcbhos) osv., ävensom med isl.
krof, kropp av slagtat djur, o. med germ.
*kruppa- av "krubna- = fhty. kropf, ety-
mologiskt identiskt med kropp, av vilka
kräva
363
kuckla
dock åtminstone krof o. kropp möjl.
böra förklaras på annat sätt. — Härtill
även ä. nsv. kr af (plur. -ar), t. ex. 1736. —
Förhållandet till likbetydande da. kro med
avljudsformen no. kraae är oklart; kan-
ske snarast ej besl. med kräva. — Ä. da. o.
da. dial. krave, kräva, utgår från "kraghe
= fsv. kraghi, bl. a.: kräva = sv. krage,
egentl. : hals o. d.; se närmare d. o.
2. kräva, fsv. krcefia = isl. krefja,
da. krceve, germ. *krafjan el. 'krabjan ;
jfr ön-verbet ags. crafian (eng. crave);
se f. ö. krav.
krögare, se krog.
kröka, se krok.
krön, 1795, 1797, men ej hos Weste
1807; sannol. från höll. kinin (uttalat
kröiri), hjässa, topp, krön, av mholl.
cnine, hårkrans, tonsur, samma ord som
krona. I sv. troligen formellt anslutet
till kröna. Jfr Tamm Gr. s. 15. —
Ordet användes äldst uteslutande som
teknisk term, om bröstvärn o, murar;
i litteraturen blir det vanligt först under
1800-talets senare årtionden.
kröna, se krona.
1. krönika = fsv. (även -o- ; krönik)
= da. kronikc, från mlty. kroneke =
ty. chronik, av grek. khronikd (under-
förstått: biblia, böcker), n. plur. till adj.
khronikös, hörande till tiden, till khrö-
nos, tid; alltså egentl.: tidebok. — Här-
till även: kronologi, egentl.: tideräk-
ning (jfr logik).
2. krönika (dialektord), mindre stång
med ett bukigt tvärträ i ändan att lyfta
upp stoekar o. stenar med; egentl. ett
lågtysk diminutivum (av samma slag
som nejlika osv.) till mlty. krane, tra-
na (se d. o.), cl. kanske direkt att för-
binda med en lågtysk motsvarighet till
ty. kranich, trana, som i ä. ty. också
betecknade en hissinrättning; i alla hän-
delser med samma slags bildliga anv.
som i de hithörande kran o. sv. dial.
"trana, om ett slags järnställning å spi-
seln, ävensom i vissa andra under kran
anförda redskapsbeteckningar.
krös, tarmkäx, Linne (även: -an), Ber-
lin Läseb. 1852 = da. krets, från ity.
kröse, ty. gekrvsc, innanmäte, gåskrås,
avledn. till lty. krös, varav k rå s '_>, o.
besl. med kr ås 1.
kröson, lingon, t. ex. I. Erici 1642:
krösan, krösona-, allmänt dialektord:
krösen n., krösa f. (plur. -er), finnl. kröj-
son, Nucköm. kraus osv., med det van-
liga fruktnamnssuffixet -on till en stam
kraus-, av ovisst ursprung.
kub, av lat. cubus, av grek. kijbos,
tärning, även: höfthåla (urbesl. med
höft; se även hop, nypon). — Härtill:
kubik- i sammans. = ty., av fra. cu-
bique, fyrkantig som en tärning, ytterst
av grek. kijbikös. — Kubism, modern
konstterm, av fra. cubisme, urspr. en
skämtsam beteckning, 1908 använd av
målaren Matisse ; med syftning på denna
konstarts matematiska prägel (stereome-
triska färgfigurer o. d.).
kubb i huggkubb, 1643, osv., i betyd,
'bistock* hos Spegel 1685, jfr ä. nsv.
kubba, jordkoka, motsv. sv. dial. kubb,
utom såsom i riksspr. även: vält, större
båt med flat botten, kubbe, kvist, stjälk,
även kobb(e), no. kubb(e), kubb, nisl.
kubbi; jfr även ä. nsv. kubbot, knubbig,
1630; övriga hithörande nord. ord se
under kobbe; en hypokoristisk inten-
sivform antingen till no. kumb, kubb,
isl. trékumbr, el. till nord. stammen kub-
i sv. dial. kuv, hösåte, översta delen av
ryggen (jfr alkuva), no.: rund topp,
puckel, isl. kuföttr, rund, om vars släkt-
skapsförh. se under kobolt o. kopp,
ävensom (delvis dock osäkra) hos v.
Friesen Mediagem. s. 62 f. (med annan
förklaring av -bb-). Om såsom under
kobolt antagits, dessa senare ord äro
besl. med grek. gype, håla, föreligger
samma betyd. -växling av 'konkav o. kon-
vex böjning' som (sannol.) i de under
dal, huv, kula, kupa anförda orden.
— Jfr de på likartat sätt uppkomna
klabb, stubb o. trubb- i trubbig.
kuckla, hemligen göra upp el. sain-
råda, smida ränker o. d., Bark 1704 (i
brev), i t. ex. kuckla ihop Sahlstedt
1773 osv.; egentl.: trolla, såsom t. ex.
Hels. 1587 o. i sv. dial.; i ä. nsv. o. sv.
dial. även kockla, jfr fsv. kökel, troll-
dom, förtrollning (jfr sv. kuckcl), kok-
lare, trollkarl, gycklare, motsv. no. kukla,
-o-, trolla, besvärja, da. kogle, jfr isl.
kukl, trolldom, kuklari, gycklare; från
mlty. kukelen, trolla, gyckla, kökeler,
kula
gycklare, från nalat. caucularius, gyck-
lare, egentl.: en som leker el. gör kon-
ster med bägare, till lat. cauculus, bä-
gare, dimin. till caucum ds., jfr grek.
kauka, kaukålion, kymr. cawg, f. ö. av
okänt ursprung.
kucku, gök, Serenius 1734: kuko; plur.
kukuer C. F. Dahlgren 1829; efter lätet
liksom tv. kuckuck, ty. dial. gugku, fra.
coucou, eng. cuckoo osv. o. liksom det
äldre gök (se d. o.): jfr guckusko. —
Dessutom benämning på ett kort i kille-
leken (kambio), Bellman (i speltermen
Cucu står), Schröderheim osv., samt förr
beteckning på ett högt stadium av rus,
Aftonbl. 1845, efter kucku som namn
pä det högsta kortet i killespelet.
Kuddby, se kuta.
kudde, Schroderus o. 1638: kudda =
isl. koddi, no., ä. da. kodde; meng. codde
är lån från nord.; samma ord som (resp.
besl. med) fsv. kodde (el. kodder), testi-
kel, sv. dial. kodd(ar), no. kodd, da. dial.
kodde, ags. codd ds., mholl. kodde även
'klubba'; ävensom sv. dial. kudde, ärt-
balja, da. dial. kodde, meng. codde ds.;
o. sv. dial. kudd, liten (fullvuxen) per-
son, liten pojke, mlty. kudde, kodde, gris
(med samma betyd.-utveckling som i de
under kult anförda orden). Hypoko-
ristiska bildningar till germ. stammen
'kiiÖ- i nisl. koÖrt, testikel, ffris. kuda,
knölpåk, ty. dial. käutel, svulst, m. fl.
Jfr f. ö. Persson Indog. Wortf. ss. 108
f., 937 o. (med annan förklaring av -dd-)
v. Friesen Mediag. s. 93 f. Möjl. ytterst
dentalutvidgning av ie. roten gu, vara
välvd o. d. ; se kjusa.
kufisk, vard.: komisk, kuriös, A. Eng-
ström 1909, Dag. Nyh. 1914, i Uppsala-
slang åtm. på 1880-t.; egentl. skämtsam
an v. av kufisk, om gamla arabiska
mynt, till Ku fa vid Bagdad i Asiatiska
Turkiet.
kugga, Atterbom LÖ: kuggade stu-
denter; förr stundom även 'kväsa', t. ex.
Onkel Adam Får gå! s. 124 (1844; med
anföringstecken) o. enstaka i finnl., Ta-
vaststjerna, vars bruk av ordet i denna
betyd, sålunda icke såsom gissats från
finsk-svenskt håll, beror på misstag, jfr
även J. af Wingård i Nordstjernan 1848
S. 05: 'kuggad och inkörd i Magdeburg'.
Ordet betecknas på 1840-t. icke sällan
med anföringstecken ; jfr (utom ex. från
O. Adam) Kiellman-Göransson i Nord-
stjernan 1847 s. 155. Antagl. upptaget
från dial., t. ex. Vbtn i bet}d. 'narra'.
Av dunkelt urspr.; snarast en intensiv-
bildning till ett verb motsv. isl. kuga,
tvinga (se kuva). Andra förmodanden
se Noreen V. spr. 3: 281 o. Falk-Torp
s. 590.
kugge el. kugg, Spegel 1712; av om-
stridd härledning. Enl. v. Friesen Me-
diagem. s. 105 o. Persson Indog. Wortf.
s. 113 till germ. *kugg- i bl. a. ags. cyc-
gel (eng. cudgel), knölpåk, mlty. kogge,
ett slags brett o. klumpigt lastskepp =
meng. cogge, ä. da. kogge, isl. kuggr
(de två senare lånord), samt *ku£- i
mhty. kugele (ty. kugel) m. fl.; i så fall
säkerl. bildningar med spontan konso-
nantförlängning av samma slag som i
no. agge, tagg (se agg), (sv.) na gg, p i gg,
spigg, tagg (annorlunda dock v. Friesen
anf. st.). Noreen V. spr. 3: 281 m. fl. :
till fhty. kiuwan osv., tugga (jfr under
tugga), med nordiskt (/^-inskott som i
hugga osv.; alltså egentl.: tand. Dun-
kelt.
kujon, ä. nsv. även kojon, t. ex. Brasck
1648 = ä. da. kojon, da., lty., ty. kujon,
ä. ty. cojon, av fra. coion, av ital. cog-
lione ds., urspr.: testikel, avledn. av lat.
cöleus ds., av omstritt ursprung.
kul, bris, 1717: magert kuhl, stank
kuhl, 1740: stgf kuhl, 1756: en liten kul,
synes i sv. åtm. väsentligen ha uppstått
ur ä. nsv. kult, under 1700-t:s första
hälft vanlig form för kultj e; jfr still t
väder under stiltje, o. bör sålunda
ej utan vidare identifieras med det väl
inhemskt nordiska isl., no. kul, jfr da.
kule, by med regn o. hagel, som äro
besl. med sv. dial., no. kula, blåsa litet,
da. kule, blåsa starkt, avljudsform till
sv. dial. kala, blåsa litet, osv. (se kall
o. jfr kulen). — Kuling, O. v. Dalin,
äldre (1628; U. Hjärne) kyling(h); Se-
renius 1757: kulning = da. kuling; möjl.
inhemskt, men kanske snarare efter holl.
[ koeling; jfr även ty. kuhlung.
1. kula, bula = fsv. = isl. kula, ä.
da. kule (jämte sv. dial. o. no. kul) =
mlty. kule ds., med avljudsformen mhty.
kula
365
kulle
killie, klubba (ty. keulé); liksom sv.
dial. kyl, påse, buk, o. isl. kjöll, skepp
(= fhty. kiol, ags. ccol) innehållande
en /-utvidgning av ie. roten gu, vara
välvd o. d., i t. ex. grek. ggalon, håla,
dal, osv. (se kjusa), jfr med avs. på
betyd. -skiftningen kula 2 o. under dal,
huv, kub b, kupa. — Betyd, 'gevärs-
kula' beror på inverkan från det möjl.
obesläktade ty. kugel.
2. kula, håla = fsv. = da. kule, från
mlt\T. kule; samma ord som kula 1,
vilket dock är inhemskt; om betyd. -
skiftningen 'konkav o. konvex böjning'
se fö reg.
kulen, av ett fsv. "kulin, växl. med
kolin, frusen, såsom mulin o. molin (se
mulen), egentl. part. till ett 'kala =
sv. dial. kala, blåsa litet, isl. kala i mik
kelr, jag fryser; se kall. Jfr de fsv.
inkoativerna kulna, kolna, bliva kall.
kulinarisk, Sturzen-Becker 1851, till
lat. culina, kök; liksom likbetyd, co-
qiuna (se kök) till coquere, koka (se
d. o.).
kuling, se kul.
kuliss, G. J. Ehrensvärd 1779: coulis-
sen, best. form, från fra. coulisse ds.,
egentl.: ränna i vilken en kuliss löper,
sedan om kulissen själv, till couler, löpa,
en utvidgad betyd, av 'rinna, sila', av
lat. cöläre, sila, till cölum, sil, tratt. Jfr
kul ver t.
1. kull (barn-), fsv. kulder (-o-), samt-
liga barn i samma äktenskap, kull av
vilda djurs ungar m. m. = fda. kol(l),
kul (da. kuld), no. dial. kold, kuld (m.
o. f.), av germ. *kulpa- (o. *kuldö-).
Vanl. fört som avljudsform till got. kil-
pei, moderliv, inkilpö, havande, ags. cild
(eng. child), barn, besl. med sanskr.
jalhåra- (*gelth-); med motsv. betyd. -ut-
veckling i fra. ventrée, kull, till ventre,
bl. a. moderliv. Jfr bl. a. Persson In-
dog. Wortf. s. 74, som anser kult be-
släktat o. antager en grundbetyd, 'välv-
ning'. Annorlunda emellertid Liden IF
19: 335 f.: till litau. gulta, djurläger,
guliii, ligger, lägger, grek. göleos, ide,
osv.; jfr till betyd. t. ex. no. böle, både
'näste' o. 'kull'; alltså med en urspr.
betyd, av 'bädd, läger'.
2. kull i hattkull, ä. nsv. även:
huvudskalle, hjässa, sv. dial. också koll
ds., fsv. kulder (-o-), topp, hjässa, huvud
= isl. kollr, huvud, rund topp, no. koll,
topp, hårtofs, hattkull, hög m. m., ä.
da. kuld, hjässa, mlty. kol, huvud m. m.,
av germ. 'kulna-, besl. med sanskr.
gula-, gulikä, kula, huvud, osv.; se
Persson Indog. Wortf. s. 66; jfr kulle,
kulla, k ull ig samt under kjusa. —
Samma ord ingår i bergn. Kullen (med
enstavighetsaccent) Skåne.
3. kull, adv., i i kull, om kull,
fsv. um kull == isl. um koll, no. i koll,
da. omkuld, i osv. dial. även åkull, till
kull 2, alltså: över ända. Härtill även
sammans. kullkasta osv., jfr fsv. kasta
um kull, senisl. hrinda um koll.
kulla i betyd, 'kvinna', 1640-t. (i en
bondedialog), särsk. i sammans. dal-,
Vingåkers- o. (mindre vanl.) vall-
kulla, jfr Margareta Fridkulla; Diiben
1721 i betyd, 'flicka'; i dial.: ogift kvinna
Dalarna, ösv. kolla, fjollig kvinna = isl.
kolla, kvinna, i sammans., men även
annars (Kahle Ark. 27: 381), no.: i sam-
mans. Kan svårligen skiljas från ä. nsv.
kulla, ko utan horn, Schroderus 1638,
sv. dial. även kolla ds., även: älgko,
sugga m. m. == isl. kolla, hondjur, i
sht hjort, no.: hondjur utan horn (i
sht om hind o. älgko), som är en av-
ledn. av kull 2 i betyd, 'runt huvud
o. d.' Det är ovisst, om kulla i betyd,
'kvinna' bör betraktas som en metafo-
risk användning av den om hondjur
el. om en parallell utveckling föreligger.
Jfr kul ta, liten rund flicka, till kult
(om allehanda runda föremål, även om
djur); se f. ö. under kult. — Samma
ord ingår i fågeln, mor kul la (se d. o.)
o. en del växtnamn: brun-, du v-, färg-,
grön-, let-, slåtter-, sur-, vit-, åker-
kulla; sannol. utgående från betyd,
'flicka'; jfr t. ex. växtn. jungfrun i del
gröna; el. möjl. urspr. från växter med
runt el. kullrigt blomhuvud. — Annor-
lunda om kulla, kvinna, flicka, Kock
Från filol. fören. i Lund 1897 s. 1: i
sammans. uppkommet av germ. "kunilo,
'konilö-, dimin. till kona, kvinna, lik-
som got. mawilö, isl. megla, liten flicka,
till mö.
kulle, höjd, även: hattkull = fsv. =
kull(er)bytta
306
kummel
da. (dial.) kotte, backe, rundad bergs-
topp, avledn. av kull 2 el. uppkommet
inom samma paradigm som detta (jfr
under brunn). — En böjd form härav
ingår i en mängd örtn., såsom Blåkulla
(se d. o.), fsv. Mat(h)kuUa (se under
mat) osv.
kull(er)bytta, Spegel, Sahlstedt 1773:
kul(l)bytta, Dalins Arg., Wallenberg:
kgllbytta, Leopold: kullbytt, Weste
1807: kullerbytta o. kull-; av fra. cul-
bute, till vb. culbuier, av euler, gå över
styr (till eul, bakdel, lat. culus), o. bu-
ter, snäva, stappla; alltså bildat som
t. ex. tournevirer, dreja; enl. andra di-
rekt av cul. I sv. med folketymologisk
anslutning till kull (i omkull) o.
bytta; senare till kullra; jfr kuller i
betyd, 'kullerbj^tta' hos C. F. Dahlgren.
kullig', om ko, ä. nsv. kullot, utan
horn, skallig, Bib. 1541, fsv. kullotter,
kullrig, utan horn, utan hår = isl.
kollöltr, da. kullet; jfr ty. dial. kiill-bock
o. kiel-bock, bock utan horn (germ.
*kull- o. *keul-), ävensom alban. gul,
hornlös, skallig; till kull 2.
kullra, 1620: sigh kullrer, rulla sig,
Columbus o. 1675: kriug-kring kulra;
avledn. av kull 2, 3 liksom kul ta till
kult 2. — Hit hör: kullersten, Linné
1747, -stol; jfr ä. sv. kuller, kullrighet,
t. ex. o. 1750.
kulmen, av lat. eulmen, högsta spetsen,
topp, även: columcn, rotbesl. med h ol m e;
möjl. även samhörigt med kolumn.
1. kult, gudsdyrkan = ty. kult, fra.
culle osv., av lat. cultus, dyrkan, om-
vårdnad, till colere, odla, sköta, vörda.
— Härtill: fra. cultiver, varav sv. kul-
tivera, ävensom lat. eultura, odling,
varav sv. kultur.
2. kult i rorkult = no. /a/7/, liten
kloss, träbit, hjulnav, bergknalt; besl.
med kull 2; se följ.
3. kult, liten gris, 1706, 1727; gosse,
1730 = no. kult, kraftigt byggd (ung)
man, gosse; med fem. kul ta, liten rund
flicka, 1730; jfr skotska eultie, föl, eng.
colt; samma ord som föreg. Jfr med
avs. på betyd. -växlingen kotte, kudde
samt exempelsamlingen hos Björkman
IF 30: 259 f. Möjl. f. ö. besl. med
sanskr. gadi-, gali-, ung tjur, ävensom
gadu-, puckel (jfr K. F. Johansson KZ
36: 376 med n. 2, Persson Indog. Wortf.
s. 69). — Avledning: kul ting, Verelius
1681: kultung, om gris; 1730: kutting,
om pojke; jfr da. dial. koltring, pojke.
[kult, ä. nsv., kultje, se d. o.].
kulta, vb, springa smått (om barn),
rulla, 1730: kulta til wägs — no., där
även: avrunda o. d., till kult 2, 3 (lik-
som kullra till kult 2, 3), sannol.
dock påverkat av kull 3 o. kullra. —
I no. även kultra.
kulting, se kult 3.
kultje, 1693, 1695, 1711 m. fl. : ku(h)ltet
1711: kult, 1714: kuhlt, 1111 : kuult, 1757:
coult, 1785, Sjöbohm 1787 o. Widegren
1788: kultje (eultie). Den nsv. formen
utgår från boll. koellje n., avledn. av
adj. koel, sval = lty. köl, fhty. kuoli
(ty. kilhl), avljudsform till kall, se d. o.
Ä. nsv. ku(h)lie (o. kult) kommer där-
emot från den boll. biformen koelte f.
= lty. kötte, ty. kiihlde. Från den för-
kortade formen kult, uppfattad som
neutr. adj., härrör sbst. kul (se d. o.).
Jfr stiltje.
kulvert, tekn., för genomsläppande
av vatten, från eng. eulvert, möjl., med
tillagt t, från ffra. eoulouére, kanal,
ränna, till fra. couler, sila (se kuliss).
kulör, av fra. couleur, av lat. color
(genit. -öris), färg, egentl.: hölje, besl.
med celäre, hölja, dölja, o. urbesl. med
hölja, hö Is ter osv.; alltså samma
grundbetyd, som i sanskr. varna-, hölje,
färg, sedan även 'ras', med syftning på
å ena sidan de ljusare indoeuropéerna
o. å den andra den mörkhyade urbe-
folkningen, till vrnoti, höljer (se under
värja 1); jfr även det dock osäkra hy
(i betyd, 'färg'); se f. ö. under färg
(slutet). — Jfr trikolor(en).
Kumla, se följ.
1. kummel (sten- o. d.), i arkcol.
anv. upptaget från fornspr., f. ö. : sjö-
märke av sten, i dial. även: märke på
kreatur, hos Spegel 1685 med biformen
kumla, stengrund, runsv. kumbl, grav-
rör, gravvård, fsv. (bo)knmbel, (bo)märke
= isl. knm(b)l, gravhög, tecken, fsax.
kumb(a)l, tecken, ags. cumbol (jämte
-or), tecken, fana (väl även fhty. chum-
bal, översatt med 'cohortes'). Av om-
kummel
367
kungöra
stridd o. oviss härledning: enl. Prell-
witz 2 besl. med grek. gamphös, krökt,
litan. guiiibas, upphöjning, knut; enl.
Meringer IF 19: 445, 21: 298 till grek.göm-
phos, plugg, spik, isl. kumbr, kloss, var-
vid hos kummel betyd, 'gravhög' ut-
vecklats ur den av över graven anbragt
trämärke; en tredje möjlighet hos Falk-
Torp s. 594. I alla händelser ej, säsom
också antagits, lån från lat. cumuhis,
hög. — Härtill en del ortnamn: Ku ml a,
fsv. Kumlar; Sten ku ml a, fgutn. Stain-
kumbla; Stockkumla; Träkumla,
fgutn. Trekumbla; Kummelby, fsv.
Kumblaby, osv.; se förf. Ortn. på -by
ss. 22, f. 118.
2. kummel, Merluccius vulgaris, en
torskart (berglax), Wright 1842 = ty.
kummel, förvridning av ett ord motsv.
da. kulmide ds. = no. kolmule, Gadus
melanostomus el. poutassou, ty. kohl-
mund, jfr likbetyd. ty. kohlfisch, eng.
coalfish, ital. carbonajo (till lat. carbo,
kol). Alltså egentl.: kol- el. svartmun,
till kol o. mule.
kummer, blomhänge på hängeväxterna,
i sht. al o. björk, samt i växtn. får-,
nejlikekummer, 1751: björkknopp,
1755: fröhus av lin (ännu i dial.), 1780:
hänge, sv. dial. även komar, kumbål
m. m. = no. kumar (även kumuT), löv-,
blomsterknopp, hänge på träd; möjl.
rotbesl. med litau. zémbu, zembéti, gro,
o. i så fall kanske också med lat. gemma,
knopp på vinstock (även: ädelsten), o.
en del andra av Walde under gemma
anförda ord (bl. a. kummel; dock myc-
ket ovisst).
kummin, ä. nsv. även kummen, fsv.
kumin, komi(i)n m. m. = da. kummen,
kommen, från mlty. kornen, komin =
fhty., mhty. kumin, jämte (med dissimi-
lation) kumil (ty. kummel), ags. cymen
(eng. cnmmin); liksom så många andra
beteckningar för kryddor (t. ex. peppar
osv.) från lat.: cuminum, av grek. kij-
minon, egentl. ett semitiskt ord (hebr.
kammön osv.). — I sv. förr med hu-
vudtonen på den då långa senare sta-
velsen (jfr den fsv. skrivningen med
-ii-). — Dessutom en form med -/(motsv.
ty.) i sv. dial. kummil — i\. sv., hos
Bellman i betyd, 'sup (kumminbränn-
vin)'. — Egentl. benämning på Cuminum
cyminum. Om den likaledes från se-
mit, spr. härrörande beteckningen för
den i Europa inhemska Carum carvi
se under karv(e).
kumpan, i historisk el. arkais. stil,
stallbroder, se kompani.
kund, 1636, om en fånge i dennes
förh. till fångvaktaren; i den äldre be-
tyd. 'bekant' t. ex. Bellman, ofta hos
Runeberg, även hos P. G. Ahnfelt 1857;
i modern bet3'd. hos Envallsson = da.
kunde, från ty. kunde, av fhty. kundo,
bekant, infödd = ags. cuÖa, substan-
tivering av germ. adj. *kunf)a-, känd,
bekant = ty. kund osv.; se kungöra.
Den gamla betyd, 'bekant, vän' kvar-
lever ännu i södra Tyskland.
kung", kung Orre, se konung.
Kungs- i vissa gårdn., t. ex. Kungse-
red Vgtl., syftar på belägenhet å gam-
mal kronomark. Jfr Liden NoB 4: 122.
Kungsbacka, stadsn., fsv.-fda. Ko-
nungsbakka, omtalat som slott år 1336;
alltså efter det kungliga slottet på 'åbac-
ken' (jfr sv. ortn. Åbacka, Åbacken).
Kungsgatan, vanligt gatnamn; tidi-
gast i Stockholm: Konungsgatan 1600-t.,
nu St. N}rgatan; i anslutning till den
italienske konstteoretikern Albertis (-]-
1472) anvisning i De re redificatoria, att
den be tydelseful läste gatan så bör kal-
las. Se R. Josephson Stadsbyggnadskonst
s. 99. Sedan enligt samma grundsats
i en mängd svenska städer.
Kungshatt, klippig ö i Mälaren, ax-
kung o. hatt i den bildl. betyd, 'bergs-
topp'; jfr sv. Hattåsen o. under Troll-
hättan. Sägnen om kungens hatt beror
på felaktigt etymologiserande.
Kungälv, 1498: Congelff, folketymo-
logisk ombildning av fsv. (fno.) Konunga-
hcella, Kongtvlla m. m., till konung o.
häll.
kungöra, Balck 1603 = senisl. kunn-
gera, da. kundgare; till fsv. kunder, kun-
nig, känd = isl. knnnr, got. kunfis, fsax.
kulh, mlty. kunt, fhty., ty. kund (se
kund), av germ. *kunpa~ — ie. *gnlo-,
part. till roten i kunna. Väl (iversätt-
ning av ty. kundmaehen, kundtun. 1
fsv. i stället kunnogha, ä. nsv. kunniga,
till kunnogher, kunnig.
kunna
3G8
kur
kunna fsv.: känna, vela, vara i
stånd, vara möjlig, lära, undervisa =
Isl. kunna, da. hunne, got., fsax., fhty.
kunnan, (ty. hannen), ags. ennnan (eng.
pres. can); besl. med litau. zinöli, känna,
o. likbetyd, ord i avest., arm. o. fir.;
med avljudsformerna ie. gne, gno i isl.
knä, kann, knår, duktig, fhty. irknäan,
märka, lära känna, ags. cnåwan, veta
(eng. know), lat. (g)nösco, känner, gnä-
DUSy kunnig (jfr inkognito, nobel,
not 2), grek. gignöskö, lär känna, gnosis,
insikt, kunskap (se d iagnos), osv. Det
andra n i germ. kunnan är presensbil-
dande. Grundbetydelsen var: känna, veta
(kvar i t. ex. kunna utantill, motsv.
ty. auswendig können, kunna sin läxa
osv.); senare: förmå o. d., i vilken be-
tyd, ordet undanträngt fsv. magha,
nwgha = isl. mega. — Inte kunna
med ngn = da. ikke kunne med en, jfr
isl. kunna e-u (vel, illa). — Jfr känna
samt kund, kungöra, kunskap,
konst, kön 2, miskund, urkund,
var ku n n a.
kunskap, fsv. kunskaper, kännedom,
bekantskap, umgänge = da. kundskab
(i ä. da.: kännedom, bekantskap), från
mlty. kuntschop = ty. kundschaft; jfr
-skap. Den äldre betyd, kvarlever i
k u n s k a p a r e = ty. kundschafter, egentl.:
som skaffar sig kännedom. Jfr det in-
hemska fsv. kunléker = isl. kunnleikr.
kunt, kont, näverväska, ränsel, i dial.
även: korg (fiskkont) = no. kunt, från
lin. kontti; ej omvänt, som icke sällan
antages. Litteratur se Setälä FUF 13:
389.
kupa, även i bikupa; i dial. också
om ett slags mjärde el. ryssja, såsom
även i no. o. ä. da., fsv. kupa, skål,
skålformig fördjupning = nisl. kupa,
no. kupa, skål o. d., da. kube; väl från
mlty. kupe, stor skål, fat, tunna; med
biformen sv. dial. kypa, ett slags halm-
kärl = lty. kupe, stor korg, balja, tunna,
ty. kiepe, ryggkorg, eng. cipc, ryssja,
korg. Dels inhemskt germ. (särsk. i
betyd, 'korg, ryssja') (jfr under kopp)
o. dels sammansmält med ett lån från
lat. cupa, tunna, mlat. cöpa (jfr under
skopa), varifrån mlty. köpe, fhty. chuofa
(ty. kufe; jfr kiifer, tunnbindare m. m.),
ags. cöpa (eng. coop, jfr cooper, tunn-
bindare), urbesl. med huv, jfr kupol.
Se även kyp o. kypare. — Med avs,
på betyd. -skiftningen 'konkav o. konvex
välvning' jfr det möjl. besl. kubb även-
som dal, huv, kula 1, 2.
kupé, 1791, av fra. coupé, egentl.: av-
delning, till couper, avskära (varav sv.
kupera), vartill coup, hugg, slag, spratt,
affär, kupp (varav sv. kupp); väl egentl.:
avhugga huvudet (till lat. cuppa, bägare,
i den avledda betyd, 'huvud', se under
kopp). Jfr kupong.
kupera, se kupé.
kuplett, Gustaf III 1782: coupletterna
plur. best. f., av fra. couplel, till couple,
par (= koppel; se d. o.); alltså sannol. :
med parvisa rim, el. dikt bestående av
verser sammanfogade med rim.
kupol, 1791: conpolen best. f., av fra.
coupole, av ital. cupola, varav även ty.
kuppel; till lat. cuppa o. cupa, tunna,
fat (se kupa slutet); alltså egentl.: med
tunnform. — Serenius 1734: kupel; 1766:
'rundel eller cupula'.
kupong, av fra. conpon, till couper,
avskära o. d.; se kupé. — I sammans.
räntekupong i Aftonbl. 1869; f. ö. egentl.
vanligt först på 1890- o. i sht 1900-t.
kupp, se kupé.
1. kur, skjul o. d., t. ex. 1729 ( Tak-
Cuur), jfr ä. nsv. kurtorn, vakttorn, från
mlty. kår i kurhus, vaktstuga, jfr kur(é),
tornväktare o. d., till kura i betyd,
'hålla utkik'.
2. kur, sjukdomsbehandling, i ä. nsv.
stundom neutr. t. ex. Gustaf II Adolf
till A. Oxenstierna 1619: 'önsker jagh
min k(äre) b(roder) lycka till sitt chur*;
från ty. kur, av lat. cura, omsorg, f. ö.
av okänt ursprung; jfr ku rera, sin ek ur.
3. kur, uppvaktning, i göra sin kur,
t. ex. 1720, om hovtjänst = ty. cour i
die cour machen, av fra. cour ds., även:
hov, hovhållning, tidigare bl. a. om fasta
platser o. borgar (jfr ortnamnen på
-court), särsk. konungens slott el. resi-
dens; av lat. cors (genit. cortis), gårds-
rum, inhägnad, skara, följe, av äldre
cohors (— sv. kohort), av co-, sam-
man, o. ie. *ghrti-, urbesl. med gård.
Jfr kortege, kurtisera. — Härtill vb.
kura (vard.), göra sin uppvaktning.
kura
369
kurre
kura i sitta och kura, fsv. kura,
sitta stilla, stå (som jaktterm), se Sdw.
= no. kura, ligga sammanhukad, (ä.)
da. kure, sitta el. ligga stilla, mlty. ku-
ren, lura, speja, ty. kauern, huka sig
ned; eng. cower ds. från nord.?; jfr fin. lån-
ordet kuuro, gömställe, hukandeställning;
väl hesl. med grek. ggrös, krokig, osv., till
ie. roten gen, vara höjd, jfr Liden IF
19: 343 o. se kjusa, kota, kula 2,
kåta, ävensom kåre. — Kura gömma,
se k ur ra 2.
kurage, ä. nsv. även kuras Spegel
(jfr ä. ty. corass); Bellman: courage,
trestavigt uttal liksom bagage; av fra.
courage = ital. coraggio, avledn. av fra.
coeur = ital. cuore, av lat. cor (genit.
cordis), hjärta (urbesl. med hjärta).
[Kuramåla, gårdn., se under -måla.]
kurant = ty., av fra. courant, löpande,
gängse, part. pres. av eourir, löpa, yt-
terst till (men ej direkt av) lat. currere
ds.; se kurs.
kurbits, B. Olai 1578, från lty. el.
ty.: fsax. kurbit, som lånats från fhty,
churbiz (ty. kurbis) — ags. cijrfet; gam-
malt lån (före den tyska Ijudskrid-
ningen) från lat. cucurbita, med redu-
plikationsstavelsen cu- antagl. från cu-
cumis, gurka, o. f. ö. motsv. sanskr.
carbhata- m. fl. former; väl egentl. om
Lagenaria vulgaris. — Om ags. hwerfette,
kurbits, se litteratur hos Walde s. 206.
kurera, ytterst av lat. curäre, hl. a.:
vårda, bota, urspr. : hava omsorg om,
till cura, omsorg jfr kur 2, kuriös o.
as sure ra. — Till curäre hör också
kurator, av lat. curätor, som sköter
om, ombesörjer.
kurfurste, P. Svart Kr.: chur forslar
plur., från ty.: mlty., mht}r. kurfurste
(ty. kurfurst), till mhty. kur, val, o.
furste; se kora, villkor o. tjusa;
kurfurstarna valde tysk kejsare.
kuriositet, av lat. curiösitas (genit.
-ttitis), vetgirighet, nyfikenhet, till cu-
riösus (se kuriös).
kurir, från ty. kurier, av fra. courricr,
till eourir, löpa (se kurs o. jfr under
karriär).
kuriös, i ä. sv. även: nyfiken, t. ex.
Dalins Arg. (curicus), av fra. enrieux, |
nyfiken, sällsam, av lat. cfiriosus, sorg- |
Hellquist, Etymologisk ordbok.
fällig, nyfiken, till cura, omsorg (se ku-
rera).
1. kurra, häkte, t. ex. 1769, i dial.
även korra, väl samma ord som sv.
dial. kurra (-o-), liten koja, el. möjl.
en kortnamnsbildning till ä. nsv. kur-
torn, vakttorn (se kur 1), el. till corps
de garde, stadsvakten. Jfr det väl på
liknande sätt uppkomna finka ävensom
(ä. sv.) p rubba (till proba).
2. kurra el. kura i uttr. k. gömma,
Lind 1749: kura gjöme, Sahlstedt 1773 :
kura i göma, 1796: kurra gömma; i ä.
tid även kurra bo och gömma (jfr sv.
dial. kurra-bo-gömma Ögtl., Nke), el.
blott kurra bo (till sbst. bo). Sannol.
är det hos Sahlstedt förekommande
kura i göma den ursprungliga formen,
till fsv. göma, gömställe, sv. gömma.
Det i dial. även uppträdande kur(r)a
gömme hör till ä. sv. gömme n. el. har
kanske i vissa trakter uppstått ur fsv.
gömo, oblik kasus till göma. Kurra
har utvecklats ur kura (se d. o.) i svag-
tonig ställning. Se Kock Sv. lm. XV.
8: 13 f . — Jfr det finska lånordet
kuuro, gömställe, även om leken 'kurra
gömma'.
3. kurra, vb, t. ex. om katt el. i
uttr. det kur rar i magen, motsv. ä.
nsv. korra, kurra, kackla, kvittra, rossla,
sv. dial. korra, kurra bl. a. även 'knorra,
knarra', fsv. kurra, kväka, kura, kuttra,
korra, kurra, knorra, knota, isl. kurra,
knorra, tala högt, no.: om t. ex. duvors,
tjädrars o. orrars läten, da. kurre, kuttra,
i ä. da. även 'knorra, knota', mit}'.,
mhty. kurren, knota, knorra, i ä. ty»:
kurra, om katt, ty.: tala med djup röst
(i motsättning till kirren), eng. dial.
curr, knota, knorra; ljudhärmande bild-
ningar, somliga kanske unga o. upp-
komna oberoende av varandra; delvis
dock möjl. avljudsformer till no. kärra,
kackla, kuttra, o. mlty. kerren, knarra,
fhty. kerran, knarra, skrika, ags. ceorran,
knarra; jfr lat. garrio, pratar, litau.
garsas, ljud, osv. Jfr det likaledes ljud-
härmande knorra. — Avledn. på -7: ä.
nsv. korla, kurra, rossla, kuttra, gurgla,
B. Olai 1578 o. ännu Lindfors 1815, ä.
nsv., no. kurla, kuttra o. d.
1. kurre, ekorre, Liljestråle 1797:
24
370
kuse
Du lille Curre, hypokoristisk bildning
till ekorre.
2. kurre, i uttr. en lustig, under-
lig k. osv., Braun 1843, jfr rummel-
kurre osv., ett slags hypokoristisk bild-
ning (av samma slag som t. ex. prisse),
kanske i anslutning till föreg.
3. kurre, hund, även som hund-
namn, jfr mholl. korre, meng. curre
(eng. cur), vanl. fört till kurra 3, dock
ovisst.
kurry, från eng. curry, från tamiliskan
(Indien). — I sv. tidigast i sammans.
kurrypulver 1874.
kurs, under 1600-t. vanl. i den ur-
sprungliga betjrd. 'lopp, färd, kosa', t. ex.
Gustaf II Adolf 1620; om penningart. ex.
1654 = ty. = fra. cours, av lat. cursus
(genit -ös), lopp m. m., till currere, löpa;
se diskurs, korridor, korsar, kos,
kurant, kurir, kurtage, kärra. —
Härtill: kursiv, sbst. o. adj., som bok-
tryckarterm 1654 — ä. ty. cursiv (ty.
kursivschriff), fra. cursif, adj., f. cursive,
cursive f., kursivstil, av nlat. cursTvus,
f. cursiva, löpande, alltså om skrift: skri-
ven med löpande hand. Kursivstilen
uppfanns o. 1500, sannol. av venetiana-
ren Aldus Manutius, efter vilken kursiv-
typerna förr också kallades aldiner.
Kurt, mansn., egentl. högtyskt kort-
namn till Konrad; se d. o. I ty. som
familjen, latiniserat till Curtius (jfr un-
der Mathesius).
kurtage, 1716, av fra. courtage, mäk-
larsyssla, mäklararvode, jfr courtier, ä.
courretier, mäklare, till courir, löpa,
alltså egentl.: som löper från den ena
till den andre. Jfr kurs.
kurtis, Polyfem 1811, Lindfors 1815,
Fr. Bremer Nina 1835 (»courtis»), om-
bildning av fra. courtoisie (= sv. kur-
toasi, jfr härom nedan), i anslutning
till kurtisera, 1642, 1693: courtisera,
av fra. courtiser ds., till fra. cour, kur-
(tis), hov = kur 3 (jfr sv. göra sin
kur, ty. den hof machen). — Härtill:
kurtisan, av fra. courtisane, egentl.
hovdam, o. kurtisör (ej i fra.), t. ex.
1813: courtiseur (Finnl.); ävensom fsv.
korteis, belevad, artig = isl. kurteiss,
av ffra. courteis (fra. courtois), varav det
ovannämnda courtoisie, jfr ä. nsv. kor-
tisier, artigheter, 1627, courtesie 1652,
cortasie, kurtis, 1710. Betyd.-utveck-
lingen; 'hovdam' Z> 'kurtisan' är av in-
tresse för den äldre franska sedehisto-
rien. — Under 1700-t. förekommer
stundom kurtisan (fra. courtisan) i betyd,
'hovman*.
kurva, 1689 = ty. kurve, av lat. curva,
fem. till adj. curvus, krokig (jfr under
krona). — Tidigare: curvens genit. best.
f. 1811, curver plur. 1843 osv.
kuscha, Lind 1749: kusja jämte kusa
(jfr nedan) = ty. kuschen, lägga sig på
magen, kuscha (om hundar), till interj.
ku sch — ty., från fra. couche, imperat.
till coucher, ligga, lägga, se coucher, bl. a.:
lägga sig ned, kuscha (om hundar) (av
lat. collocäre, lägga, sätta, till locus, ställe ;
jfr lokal). — Den i ä. nsv. förekom-
mande biformen kusa, t. ex. Kolmodin
1732, C. Gyllenborg 1737: han kusar
som en hund, Hallman osv. = sv. dial.
Ausa, kuscha (om hund), visa sig under-
given, no. kusa seg, böja sig ned, beror
väl på sammanblandning med kuscha
o. ett inhemskt ord, motsv. gotl. käusä,
underkuva, besl. med fsv. kuska, sv.
dial. kuskja, da. kuske, tvinga; se f. ö.
kuse, kuslig.
kuse (jul-), O. v. Dalin: julkuse, san-
nol., med Persson Nord. stud. s. 56 f.,
med grundbetyd, 'tjockt, klumpigt bröd',
besl. med mlty., lty. kuse, klubba, oxel-
tand, mholl. cuse, höll. kuis, knölig stock,
klump m. m., ävensom med no. kus,
puckel, no. Ansa, klunga; med samma
betyd.-utveckling som i t. ex. bulle,
egentl.: något uppsvällt, el. ty. kuchen,
kaka: no. kök, klump, el. no. lunipe, tjockt
bröd: eng. lump, klump. — Från samma
grundbetyd, av något 'stort, tjockt' ut-
går sannol. ä. nsv., sv. dial., fsv. kuse,
mäktig, mjmdig man, husbonde, person
som man är rädd el. har respekt för, i
dial. även om den kuse,
med alldeles samma betyd.-utveckling
som i k nös; jfr även under kaxe. Be-
tyd, av detta kuse har möjl. påverkats
av de under kuscha o. kuslig om-
nämnda orden av en stam Ans- med
betyd, 'tvinga, skrämma' o. d. — I sv.
dial. kuse, björn, varg, långkuse, orm,
skårpkusc, skalbagge, osv. föreligger del-
kusin
371
kuta
vis den vanliga överflyttningen på djur
med klumpig kroppsform av ord, som
beteckna något 'klumpigt, stort, tjockt'.
Vissa av dessa djurnamn, såsom de på
varg o. björn, äro emellertid eufemis-
mer av samma slag som gråben, tasse
osv. (av Salan 1693 uppräknat bland
dylika beteckningar för 'varg'), o. otänk-
bart är därför ej, att de i själva verket
närmast utgå från kuse i betyd, 'mäktig
man, husbonde' o. d. — Enl. en annan
uppfattning, som i sht hävdats av folk-
minnesforskare, innehåller kuse, bröd,
i stället närmast djurnamnet o. har
först uppträtt i samnians, julkuse, som
betecknat i djurform bakat julbröd.
Antagandet är sannol. felaktigt, om också
sådana benämningar på julkusen som
t. ex. julagalt (Hyltén-Cavallius Vär. 2:
444) kunde synas tala härför. — Sv. dial.
kuse, kalv, är en bildning på -se till ko;
jfr kussa, kalva sv. kossa osv.
kusin, Carl XI: cosin 1690 o. cusien
1692; f. ö. 1711, Dalins Arg. osv.; av
fra. cousin m., cousine f., av lat. conso-
brinus, fem. consobrina, egentl.: född av
två systrar, av urital. *consuesrTnos, av
con-, samman, o. en avledning till soror,
syster (se d. o.). — De fsv. beteckning-
arna voro resp. bröprunger (se bryl-
ling) o. systlinger, systrunger (se syss-
ling).
kusk, 1615: kntsk, Stiernhielm: kutsch,
med -t- vanl. under 16- o. 1700-t. =
da. kusk, ä. da. kudsker, från ty. kutscher
= holl. koetsier, avledn. av ty. kutsche,
droska, diligens, vagn (jfr ä. risv. kutz
1614, kusk 1635, kulsvagn t. ex. 1599,
1663 = ty. kutschwagen) ; från unger-
ska kotsi, förr: koesi, varav även fra.
coche (eng. coach) osv., enl. uppgift efter
byn Kocs, där dylika vagnar först till-
verkats. — Saknaden av -er i sv. o.
da. beror på att detta uppfattats som
böjningsändelse; jfr tratt, ävensom
t. ex. gry, märg, nys, sate, tall-
rik.
kuska (i väg, omkring samt i törb.
k. för någon, dvs. köra for någon som
kusk), Hudbeck 1079: kutzka, 1712:
kutska träns., är en avledn. av kusk resp.
ä. nsv. kusk, vagn) men har möjl. sin
uppkomst åtminstone delvis att tacka
ä. nsv. (t. ex. 1688), sv. dial. kuska löpa,
som kanske utgår från ett *kutska, till
sv. dial. kuta, löpa (jfr kuta).
kuslig, Atterbom Minnen 1817, LÖ
1827, Almqvist 1834 = no. kuselig, även:
kusen, besl. med sv. dial. kust, fasa,
obehaglig känsla, no.: tukt, respekt (jfr
med avs. på betyd.-växlingen under aga),
möjl. också gotl. käuså, underkuva, fsv.
kuska, tvinga, osv. (se kuscha). Betyd. -
beröring synes även föreligga med kuse.
Förhållandet till da. kyse, skrämma, är
oklart; det senare är identiskt med fsv.
kiusa, förtrolla (= tjusa), som knap-
past kan skiljas från germ. *keusan, välja
(jfr kora osv.).
kust, E. Dahlberg o. 1660: cost, RARP
1660: coust, 1663: kost, 1675 : cust, Spe-
gel 1685: knstar plur., Holm N. Sv. 1702:
kust, Agrell 1710: koslerna, kösterna —
ä. da. kost, från (m)lty. kosl, holl. kust;
da. kyst från ty. kiiste; av ffra. cosle
(fra. cöte, vartill kotlett, eng. coast),
av mlat. costa, kust, sida, av lat. costa,
sida, revben (av omstritt ursprung).
[k ut, sal, sv. dial., se kuta.]
kuta, gå el. sitta med krökt rygg,
Törneros 1824, C. F. Dahlgren 1833, till
ä. nsv. kut, knöl, puckel, Columbus =
sv. dial. ds., no. kut, knuta (i växten),
väl samma ord som ä. nsv., sv. dial.
kut, säl (möjl. i fsv. ortn. Kuta, Kutbo,
Kudby, nu Kuddby Ögtl.), i vilket fall
finska kuutli, sälunge, är lånat från sv.
(jfr dock Saxen Sv. lin. XI. 3: 159); jfr
till betyd. -utveckl. isl. kobbi, säl, under
kobbe; se f. ö. kota. — Ovisst om,
såsom antages av Torp Etym. ordb. s.
339, fullt identiskt med sv. dial. kuta,
springa, löpa häftigt, springa hastigt o.
hoppande, jfr (?) L. Petri 1559: lära
gamall hundh kutha = no. kuta ds.,
skjuta fram. Orden äro dock nära besl.,
fast do bildats vid olika tider (såsom
t. c.\. kuva o. no. kuva, avrunda, om
de verkligen höra tillsamman); kuta,
gå med krökt rygg, är sannol. en rätt
ung bildning. — Med avs. på betyd. -ut-
vecklingen jfr sv. dial. kula i väg, springa
med krökt rygg, till kul, puckel, bula.
— Sv. dial. kulla o. tjgtla, löpa, kunna
ha fått sin korta vokal i förb. kuta i
väg osv. el. ock (Noreen Sv. etym. s.
372
kvabba
18) frän |pf, kutte, tjytte. — Härtill: kut-
rygg, o. 1640, osv.
kulte, vanl. i förb. ingen el. inte en
kutte, Thomander 1826, jfr ingen kntt,
Livin 1781, dessutom (väsentl. dial.):
liten gosse, biform till kotte, jämte
kytt(er), med samma betyd.-utveckling
som i sv. dial. knalle (se knatte), sv.
k nu b b, kult, k va ut (in g) osv. Jfr
k u 1 1 i n g.
kutter, Chapman 1775: en engelsk
kuller, (i. ML Armfelt o. 1797: en svensk
huller = da., ty., från eng. cuiter, till
cut, skära (se kåta 2); alltså 'som skär',
liksom eng. elipper (sv. klipper(skepp))
till elip, klippa.
kutting, liten tunna, kagge, 1815 =
da.; efter den bukiga cl. välvda formen;
till kutte, kotte (se d. o.); med samma
betyd.-utveckling som i kagge, jfr även
kopp. Persson Nord. stud. s. 61. —
Hit hör även sv. dial. kutting, liten (fet
o. tjock) gosse, till kutte i samma be-
tyd.; jämte det stundom även i riksspr.
u pp träda n de (po jk)kytt ing.
kuttra, om duvor: Lucidor o. 1674,
i ä. nsv. ofta om orren, t. ex. Spegel
1685, Linné 1741, Lind 1749 (stundom
också i nsv.), i ä. nsv. även om harens
läte, i sv. dial. bl. a. också om domher-
ren Gottl.; ljudhärmande liksom ä. nsv.
luttra, dufvepulter, Columbus, knurla,
samtliga om duvor, el. likbetydande sv.
dial., no. kurra, da. kurrc (se kurra).
[kuttra, ä. nsv. o. sv. dial., buttra,
se (1. o.]
kutym, se kostym.
kuva, P. Brahes Kr. (-/Ju-), Lex. Linc,
1640 = no. ku(v)a, da. kue (eng. cow
frän nord.); jfr no. kyva, trycka el. böja
ned. Vanl. fört till ä. nsv., sv. dial.,
no. kun, puckel o. d. (se kopp), o. i så
tall formellt identiskt med no. kuva,
avrunda; dock ovisst. Besl. äro i alla
händelser ä. nsv., sv. dial. ku/fa, kuva,
stöta (jämte sbst. kuff) = lty. ku/fen,
stöta, eng. cujf, slå med handen. Oklart
är förhållandet till likbetyd. isl. kuga;
jfr Kock Ark. 11: 151.
kuvert, 1675: eovert, 1682: couvers =
ty. kuvert, från fra. eouvert, av ett lat.
coopertum, neutr. part. pf. pass. (här
med aktiv betyd.) till mlat. cooperire,
betäcka (fra. couvrir), av con-, samman,
med, o. operire, tillsluta (av op-uer-; se
värja 1).
kvabba, Lophius piscatorius, marulk,
Retzius 1772; hos Sundevall även om
maneter; hos Oedman 1746 i betyd,
'kvabbso', i Skåne, Hall. o. Bohusl.
benämning på honan av Cyclopterus lum-
pus (honan kallas i Bohusl. stenbit);
även i sammans. ålkvabba, Zoarces
viviparus, tånglake, ålkussa, Lilljeborg
1884; jfr Linné 1754: grodkvabba; motsv.
da. kvabbe, Lota vulgaris, lake, fsax.
quappa, mlty. quappe, quabbe, ty. quappe,
även: Cottus gobio, stensimpa, o. grod-
unge; sv. dial. kvabbso (se ovan) === da.
kvabso ds.; ålkvabba = da. aalekvabbe,
lake, tånglake, mit}', aalkwabbe, ty. aal-
quappe. Urspr. 'groda, padda' att döma
av de urbesl. fslav. zaba, groda, fpreuss.
gabawo, padda. Jfr: holl. puilaal, puit,
tånglake, ags. (élepute (eng. eelpout, lake)
holl. puit, groda (jfr puta); fhty. ruppa,
rnpa (ty. aalraupe), lake, jämte mhty.,
ty. rutte ds., från lat. inbeta, padda;
marulk, Lophius piscatorius (ty. frosch-
fisch) : no. idka, lty. ulk, groda ; sv. p a d d-
fisk, Cyclopterus, da. havpadde: padda,
osv. Likheten mellan paddor o. grodor
o. de nämnda fiskarna består dels i den
mjuka, slemmiga o. hos somliga fläckiga
kroppen o. dels, hos vissa, t. ex. Lo-
phius o. Cyclopterus, i den klumpiga
kroppsformen o. det frånstötande utse-
endet överhuvud. Säkerl. har f. ö. i
somliga fall överföring av namn egt rum
från en fiskart till en annan. — Med
avs. på den i beteckningar för 'padda,
groda' vanliga konsonantförlängningen
(av kortnamnsnatur) se exemplen under
padda. — Orden äro f. ö. besl. med
(el. ha anslutit sig till) en germ. stam
kvabb- med grundbetyd, 'mjuk, fet, lös'
o. d. och med intensivisk mediagemi-
nation : sv. dial. kvabba, dallra av fetma,
även om det ljud som uppstår, då man
går i ett kärr, som sbst.: tjock fet kvinna»
no. kvabb, dy, kvabba, manet, mlty.
quabbe, gungfly, lty. quabbe(l)n, dallra
av fetma, holl. kwab(be), fett som dall-
rar, dubbelhaka, eng. quab, gungfly;
sammanhängande med da. kvappe, om
det ljud, som uppstår, då nian går i nå-
kvacksalvare
373
kvanne
got vått el. slår i något fett, ävensom ;
med no. kvapa, vara mjuk, svampig, j
porös, blöt, kvap, mjuk el. fuktig massa, j
Denna stam är inhemskt nordisk, me- i
dan avfisknamnenåtminstoneålkvabba ;
o. sannol. även de övriga lånats; de fö-
rekomma huvudsakligen i S3rdliga o.
västsvenska dialekter. Inhemskt är väl
också det hos Sundevall o. i no. före-
kommande kvabba i betyd, 'manet'. —
Geminationen i fisknamnen o. i vb.
kvabba osv. står icke i direkt förbin-
delse med den i vb. kvabba osv., men
beror ytterst på likartade psykiska för-
lopp.
kvacksalvare, 1622, 1628 = da. kvak-
salver, från ty.: It}', quaeksalver, ty.
quacksalber; till salva o. verbstammen
i lty. kwakkeln, fuska, vara opålitlig o.
oordentlig, ty. quackeln, no. kvalda, sv.
dial. kvadda (vartill även kvacklare,
kvacksalvare, Vgtl.), kvacka, röra ihop
likt o. olikt; alltså egentl.: en som fus-
kar med salvor. Övriga anknytningar
osäkra. — Om det likbetyd. sv. dial.
lappsalvare se lapp sal va.
kvadda, dialektord: smaska, smäcka,
besl. med da. kvadder, (is)sörja, lty.
quaddern, plaska, mosa o. d.; ljudhär-
mande, liksom likabetyd. ty. qualschen.
— Ej att förväxla med avläggen av den
rot, som ingår i mlty. quetleren, ty.
quetschen, krossa o. d., vartill möjl.,
med Liden Minnesskr. utg. av Fil. samf.
i Gbg 1920 s. 102, sv. dial. kvittra,
skärva; kanske, med Wood m. fl., besl.
med litau. ged- i gesti, gå itu.
kvader(sten), 1(535: -steen, Adlerbeth:
qvader — ty. quader(stein), av mhty.
qudderstein, ytterst till lat. quadnis,
fyrkantig, till quattuor, fyra; jfr följ.
Se även kader.
kvadrat, 1640; som adj. L. P. Gothus
1629 = ty. quadral osv., av lat. qna-
drälum, fyrhörning, subst. neutr. till
quadrätus, part. pf. pass. till quadräre,
göra fyrkantig, avledn. till quadnis (se
k v a der (st en)).
kvagga, en sebraart, från holtentot-
tiskan.
kval = fsv.: lidande, krångel, tvist
ni. ni., motsv. da. kval n., isl. kvpl f.,
ags. cwalu f., död ni. m.,avgerm. *kwalö-,
*kwala-, i avljudsförh. till fsax., fhty.
quåla (ty. qual); till fsax., fhty. quelan
st. vb., plågas, ags. cwclan, dö, till den
ie. roten gXel i litau. gitti, sticka, fslav.
ra//, smärta, fir. atbail, dör, osv. Jfr
k vä lj a.
kvalitet = ty. qualität, fra. quälité,
av lat. quälitas (genit. -fälis), till quälis,
huru beskaffad (urbesl. med pronom.
vad, adv. vi, varför, osv.).
kväller, Aegopodium podagraria, E.
Fries, en umbellat med vitt krypande röt-
ter, ett av de svårare ogräsen, möjl. till
kvälla, med samma avljudsstadium som
kval m o. k v a 1 s t c r ; f. ö. nära besl. med
sv. dial. kväll, knöl, omogen ved,-sAoa, -tall
(1705). — Även jämte en del andra
växter kallad skvallerkål, särsk. om
de gröna bladen under vårtiden = da.
skvalderkaal. Kanske bör kväller sna-
rast sammanhållas med dessa former?
kvalm, i ä. nsv.: ånga, utdunstning
o. kvalmighet; 1638: qvalmer pl., ångor,
Linné: qvalma; väl från mlty. qualm
ds. = ty.; kanske snarast till ie. roten
g" el i kvälla, såsom mhty. walm, ånga,
rök, till välla. — Kvalm i betyd, 'illa-
mående', motsv. da. kvalmeo. eng. qualm,
är däremot identiskt med fsax., fhty.
qualm, död == ags. cwealm, även: plåga,
o. hör till germ. st. vb. *kwelan, plågas,
dö, vartill även kval o. kvälja.
kvalster, om en del små spindeldjur,
ofta parasitiska, t. ex. fågel-, näbb-,
ork va ls ter, I. Erici 1642 = da. dial.,
om flera slags insekter, från ty. : mlty.
qualster, om en del insekter ss. träd-
lus, timmerman = ty. ; samma ord som
sv. dial. kvalster, da. dial. kvalster, mit} .,
tv. (jualster, segt slem, samt besl. med
ty. qualle, skivmanct, medusa; rotbesl.
med kvälla; jfr kväller o. kvalm.
Med avs. på betyd. -utvecklingen se un-
der kvabba. — Den stundom ansatta
germ. grundformen *kwalhstra- (Falk-
Torp s. 602, H. Pipping SXF XII. 1:33)
är osäker.
kvanne, Angelica archangelica, en
storväxt umbellat med tjock, pipig stjälk
o. klotrunda blomflockar, llothof 1762,
jfr Linné 1734 (från Dalarna), från
dalin. o. no. kvami(a) (med kv av hv)
= isl. hvnnn (genit. hvaiinar), av urnord.
kvant
374
K varken
'hwannö-, varav lapska lånordet fa ddnu
(av tfannu)\ enl. Liden Upps.-stud. s.
94 besl. med litau. szvendrai f. plur. (av
' kucndh-rä), ett slags säv el. rör, Typha
latifolia (kaveldun), varmed Bezzenber-
ger-Fick Bezz. Beitr. 6: 237 även sam-
manställt lat. combretum (av *kudndhr-
el. 'kiwndhr-), vars antagna betyd, av
Juncus maximus dock sannol. är felak-
tig (se Walde); jfr även Lehmann ZfdW
9: 23, KZ 41: 390. Däremot har grek.
kdnnai plur., rör (se kanal, kanel),
som även förts hit, annat ursprung. Ie.
grundform för isl. hvgnn möjl. *kuondh-
nä-, jfr Lidén anf. st. Om, såsom an-
tagits av sistn. förf., ie. ku-en är en
utvidgning av ku, vara rund, i grek.
kycin, vara havande, isl. hunn, unge,
barn m. m., kan namngivningen an-
tingen utgå från kvannens runda blom-
flockar o. kaveldunets trinda ax el., med
den negativa betyd, 'ihålighet' (jfr det
besl. lat. cavus, ihålig), från betyd, 'rör
o. d.', jfr den pipiga stjälken hos Ange-
lica; se om denna betyd. -skiftning un-
der dal, huv, kula, kupa. Jfr isl.
huann-iöli, Angelica, no. jol, aul: grek.
uidås, rör, pipa; Lidén Stud. s. 83 n. 5.
kvant, liten pojke, R. Foss 1621 i
betyd, 'skälm' (från lty., jfr nedan),
1730: slyngel, halvvuxen, möjl. samma
ord som fsv. tillnamnet Kvant, jfr sv.
dial. kvatt, liten pojke, gris (väl med
-//- av -nt-); antagl. identiskt med lty.
kwant, skälm, eng. dial. quant, stake,
käpp. I den äldre betyd, 'skälm' o. d.
från lty.; f. ö. väl inhemskt. Jfr, med
betyd. -analogier, Björkman IF 30: 265.
— Samma lty. ord ingår väl i det Qvani,
som ligger till grund för familjen, von
Q nan ten; i så fall, såsom så många i
sht tyska familjen., urspr. binamn; jfr
t. ex. Scheele. — Avledn.: kvanting,
t. ex. Dalins Arg.
kvantitet = ty. quantität, fra. quan-
tité, av lat. quantitas (genit. -ätis), stor-
lek, mängd, till quantus, huru stor.
kvar, fsv. kvar, kvarr-, kvar, lugn,
stilla (om väder), orörlig, kvarblivande,
kvar = isl. kvirr, kgrr, lugn, no. kvar,
kvar m. m., da. kvar (poet.), ä. da.
också kvar, lugn, i ä. da. även blive
kvar, i betyd, 'kvar', got. qairrus, lugn,
saktmodig, mlty. quer(r)e, spak, ty. kirre
(en medeltysk form), spak, förtroende-
full, av germ. *kwcrru- (från u-stams-
böjningen har isl. -i-, -y- genom i- o.
u-omljud); av omstritt ursprung; sna-
rast med Bezzenberger Bezz. Beitr. 3: 81
m. fl. besl. med lett. gurstu, gurst, bliva
matt, litau. gurti, lägga sig (om vinden).
— Den svenska formen kvar för äldre
kvar beror på övergång av ä till a
mellan w o. r; jfr K varken, kvarn,
vara, varda. — Den fsv. o. ä. nsv.
neutralformen kvart, ännu t. ex. Lind
1749, dör ut under 1700-talets senare
hälft. — Kvarstad, fsv. kvarstaper —
fda. kvarstad; i fsv. även -stapi, -stapa ;
egentl.: kvarstående, till germ. stad-,
stå, i isl. städa, stående, se f. ö. s tån da
o. stad.
fkvard, kval, sv. dial., bred fåll,
linning, se K var k en.]
kvarka, I. Erici 1642, Verelius, Lind:
qwar(c)k(en), hos Lind även: qwarka,
förr även qverka 1756, sv. dial. kvärk
m. = da. kverke, till fsv. kvark, strupe,
hals; se f. ö. följ.
Kvarken, smalaste delen af Botniska
viken, egentl.: strupen, halsen, till sv.
dial. kvärk, fsv. kvark = isl., da. kverk,
mlty. querke, qnarka, fhty. qucrca, besl.
med lat. gurges (genit. -itis), vattenvir-
vel, gurgulio, strupe, luftrör, sanskr.
gargara-, svalg, virvel; av en ieur. rot
g~erg, gurg, som sannolikast är ljud-
härmande (jfr t. ex. ital. gargatta, gor-
gozza, strupe, span., portug. garganta ds.
ävensom under gurgla) el., såsom vanl.,
men troligen med orätt antages, redu-
plikationsform till ie. g"er, sluka, vartill
bl. a. lat. voräre, sluka (av *<j"or-), litau.
gérti, dricka, fslav. grillo, hals, ävensom
mhty. qnerder m., agn (ty. köder). — Nära
besl. med det senare är sannol. mlty.
(hals)quarder, querdar m., rand, infatt-
ning, varifrån sv. dial. kvard, bred fåll,
linning, no. kvarde, ä. da. körde; i så
fall egentl.: hals, sedan: halskrage o. d.,
alltså med samma betyd. -utveckling som
i krage. — Med avs. på betyd, av Kvar-
ken jfr sv. dial. kvarka, den smala de-
len av skosulan, ävensom under Häl-
sing- till hals; om annan anv. av
kroppsdelsnamn i geografiska beteck-
kvarn
375
kvav
ningar se huvud, Kin ha, näs. — For-
men med a för äldre ö beror på dia-
lektisk utveckling (jfr Noreen V. spr.
3: 243); möjl. underlättad av ställningen
mellan v o. r (jfr kvar).
kvarn, Bib. 1541: quern, fsv. kvarn,
kvcern, kvarn, handkvarn = isl., da.
levern, got. qairnus, fsax. querna, fhty.
qnirn(a), ags. civeorn (eng. qnern), i
got.: kvarnsten, såsom ofta även i övriga
fornspr. ; av germ. *kwernu-, "kwernö-,
f., motsv. litau. girnos plur., handkvarn,
fslav. zriiny, kvarn; n-bildning till ie.
roten g"er, krossa, vartill bl. a. även
sanskr. gravan-, sten att mala sönder
med. — Om en yngre beteckning för
'kvarn' (vattenkvarn), fnord. mylna, se
under Mjölby. — Enl. Kock Sv. ljudh.
1: 237 står kvarn i avljudsförh. till
fsv. kv&rn. Emellertid synes icke nisl.
kvörn nödvändigt kräva ett dylikt an-
tagande (jfr Skulerud Ark. 28: 243); o.
sannolikt är väl därför, att i kvarn |
samma övergång av -wcer- till -war- fö-
religger som i kvar.
kvart -— da., från ty. quart n., förr
även qnarte f., substantiveringar till lat.
quartus, den fjärde. I sv. även om tid
(liksom i no.; ej i da. o. ty.). Som
musikterm motsv. ty. quart(e) f. —
Vara på tre kvart, t. ex. Blanche,
jfr vara tre quart full Hallman (jfr
halvfull, på sju åttondelar) ; motsv. i da.
(väl från sv.).
kvartal == ty. quartal, av mlat. quar-
iäle (anm), fjärdedel(en av ett år), neutr.
till quartälis, avledn. av lat. quartus, den
fjärde.
kvartett = ty. quartett n., av ital.
quartetto m., till lat. quartus, den fjärde.
kvarter, som rymdmått numera vanl.
kvarter, fsv. kvarter, -eer, fjärdedel, fjär-
dedels timme el. pänning el. aln el. stop
m. in. — da. kvarter, från mlty. quarlcr,
ty. quarlier n. = fra. quarlier m., av
mlat. quartärium n., lat. quartärius m.,
fjärdedelen av ett mått, till quartus,
den fjärde. I betyd, 'del av stad' väl
urspr. 'fjärdedel' (knappast, såsom nu,
'omgiven av fyra gator'), jfr Fjärd i ngen
i Uppsala. I betyd, 'soldatläger' egentl.
'fjärdedelen av lägret'; härav i ä. sv.
giva kvarter, giva pardon, egentl.: giva
rätt till uppehåll i lägret, jfr: ä. nsv.
gifua sigh til qvarter, begära pardon,
1612, efter motsv. ty. o. fra. uttryck.
Från den militära användningen härrör
bet}rd. 'uppehållsort, bostad' även om
civila; i sv. lån från ty.
kvarts, Spegel 1685, U. Hiärne 1687
(1624 däremot: 'som the kalla på Tyska
Qwartz') = da., från ty. quarz (=mhty.),
varifrån eng., fra. quartz osv. Enl.
Grimms Wb., Falk-Torp m. fl. möjl. en
smeknamnsform (av samma slag som
Fritz till Friedrich, Heinz till Heinrich
osv.) till ty. dial. querk, dvärg, växel-
form till zwerg; jfr t. ex. no. dvergstein,
kristall; alltså att jämföra med kobolt
o. nickel. Däremot Sommer IF 31:
373: av ie. *luardo-, nära besl. med
grek. sdrdion, en vanlig kvartsart (kar-
neol), sardö (jfr Plinius: sarda), liksom
t. ex. grek. sdkos, sköld, av *tuak- (alltså
enl. S. ej 'sten från Sardes'); besl. med
fslav. tvriidu, hård, fast (av *turdo-).
Mot denna senare härledning talar dock
i sin mån ordets begränsade utbredning
(som inhemskt).
kvasi, i kvasi-liberal o. d., = ty.
quasi osv., av lat. quasi, adv., såsom
om, av *quäm (= quam, såsom) o. si,
om (egentl. demonstr.: då, så).
kvast, i sv. dial. även kost, fsv. kva~
ster, koster, kvazster = no. kvost, kvast,
da. kost, mlty., mhty., ty. quast (jämte
fhty. questa, mhty. queste i liknande
betyd.), av germ. *kwaslu-, jämte *kwa-
sta- i det sannol. gamla finska lånordet
västa, kvast, badkvast; möjl. besl. med
da. dial. kvas, småris, o. sannol. med fslav.
gvozdi, skog, jfr även grek. boslrykhos,
lövverk (om av gXos-); enl. somliga i
avljudsförh. till kvist. Jfr f. ö. Tor-
biörnsson Nord. stud. s. 255, Jokl IF
30: 203 f. Ordet är sålunda säkerl. in-
hemskt o. fslav. chvostii osv., hårbuske,
svans m. m., lånade från germ. språk.
— Om sv. dial. kost, fsv. koster se Kock
Sv. ljudhist. 1: 301, 3: 145 (med littera-
tur); knappast, såsom K. alternativt
förmodar, lån från ty. (jfr mhty. kost).
1. kvav, adj., fsv. kväver, om luft
= no. kvavt n.; till roten i kväva,
alltså egentl.: kvävande.
2. kvav, sbst., i gå i kvav o. d., jfr
kved
376
kvick
R. Fosa 1621 : 'Hon gick ther wadha, til
oron i qwafF, fsv. kuafy nedsänkning i
vatten, kvav, djup, blott i uttr, (sighla,
siunka osv.) i kvaf; till kväva som
krav till kräva. So f. ö. det egen ti.
et vmologiskt identiska k a v.
kved, nu blott högtidl. o. poet.: mo-
derliv, sv. dial. kvid, buk, fsv. kvedh,
äldre kviper, buk, mage, livmoder — isl.
fewör, buk, ä. da. kvid, moderliv, got.
i/ipus, buk, moderliv, ags. cwid(a); jfr
mlty. queden, bukskinn på ekorre, fhty.
quiti, vulva; av germ. *kwepu-, väl av
en ie. rot glÅet med betyd, 'ansvällning'
o. d., jfr lty. quadel, en sjuklig ansväll-
ning av huden, fhty. quedilla, blomma,
ags. cwedele, svulst, bula ; i avljudsförh.
till mlty. koder, buk, hängande kött el.
hud under hakan, jfr holl. kossem med
den senare betyd., no. kusma, sjuklig
ansvällning i ansiktet (av germ. *kup-sm-).
Övriga vanliga anknytningar, t. ex. lat.
botulus, korv, tarm (i så fall ett umbr.-
samn. lån), grek. bytlos, vulva (hade
väl bort giva *gyttos), osv. äro felaktiga
el. mer cl. mindre osäkra.
kvesa, fsv. kvesa, blemma, böld, möjl.
även: fulslag o. vagel = isl. kveisa, böld,
no. även: barnkoppor, mlty. quése, blod-
blandad blåsa (nu: blåsmask, varav da.
kveese ds., se nedan), av germ. *kivai-
sön ; dessutom väl sammansmält med
det härtill i avljudsförh. stående fsv.,
sv. dial., no. kvisa, blemma. Jfr även
no. kveis, snyltdjur i fisk, blåsmask,
sekundärt: illamående efter rus, o.
isl. kveisa, magsmärtor (Falk MoM 1910
s. 106), ävensom fin. lånordet koisa,
koiso, kvesa, fulslag, mal, malört, kves-
ved (urnord. *kwaisö- el. *kwaisön),
varom se litteraturen FUF 13: 388.
Okänd bärledning trots flera tolknings-
förslag. — K ve sved, besksöta, Solanum
dulcamara, Linné 1745; möjl. samma
som i y. fsv. kallas kvesyrt (kveso-,
kvesa-) = fda.; förr använd mot någon
av de sjukdomar, som betecknats med
kvesa, liksom det likbetyd. ty. hinsch-
krant till hinsch, mjältbrand el. dyl.
Enl. en uppgift från 1654 blev ingen
drucken, som på huvudet bar en krans
av kvesört (dock här översatt med He-
dera); jfr härtill den i no. uppträdande
betyd, av kveis: illamående efter rus.
Jfr litteraturen hos Söderwall s. 1282
sp. 2.
kvi(a), dial., kreatursfålla, teg, även
kve(j) = isl. kvi, fålla, no. kvi(a), fålla,
säteräng; sammanställt med umbr. bio,
inhägnad, av ie. *g"iä. — Från germ.
spr. : fin. kuja, väg mellan gärdsgårdar,
trång plats mellan hus (jfr Fröding:
Lars i Kuja).
kvick, i lagspråket o. sv. dial. även:
levande, jfr: det (barnet) var qvickt födt
Ärfda B., fsv. kvik(k)er, levande, livlig, rör-
lig = isl. kvik(k)r (ack. kvik(k)van), kykr
ds., no. kvik ds., da. kvik, livlig, munter,
fsax. quic, fhty. quec, queh (ty. quick,
queck, keck; jfr käck), ags. cwic(u) (eng.
quick), av germ. *kwikwa-; motsv. got.
qius (gen. qiwis), levande, lat. vivus,
levande, grek. bios, liv (i biologi),
sanskr. jiva, levande, fir. biu, beo, fslav.
zivu, litau. gijvas, av ie. *glMuo-, med
släktingar även i alban.; till en ie. rot
g"i (osv.), leva, i t. ex. lat. vivere (se
vivre). På grund av olika utveckling
av ie. g" i grek. framför olika vokaler
äro, utom grek. bios, liv, även de grek.
stammarna di- i diaita (= diet) o. zö-
i zoo, zö~, lever, av *g"-iö (jfr zoologi)
att föra hit; jfr även hygien. Stammen
g"i innehåller den allmänna indoeur.
beteckningen för 'leva'. — Förhållandet
mellan germ. *kwikwa- o. got. qius, lat.
vivus osv. är oklart; enl. somliga äro
orden identiska, enl. andra uppträder i
*kwikwa- ett ie. tf-suffix el. ett 'inskott'.
— Möjl. äro de nsv. o. nda. orden på-
verkade (enl. somliga t. o. m. lånade)
från ty. — En substantivering av adj.
är sv. dial. kvek n., i s. Sv. kväg, da. kvwg,
fäkreatur; sannol. inhemskt, varom Wig-
forss Ark. 34: 236. — Härtill inkoativet
kvickna, fsv. kvikna — isl. = eng.
quicken (sannol. påverkat från nord.);
jfr got. quiunan. Kausativum: fsv.
kvekia, göra levande — isl. kveikja,
keyk(v)a, mlty. quéken osv., bildat på
det för kausativer vanliga starka avljuds-
stadiet (t. ex. leda, vb, till germ. *lTpan,
gå). — Betyd, 'levande, livlig' ingår i flera
sammans., t. ex.: Kvickrot, Triticum
repens = da. kvikrod; jfr sv. dial.
kvicka, kvek a, no. kvika, da. kvikker,
kvicke
377
kvist
kvcckgres, flity. quecca (ty. quecken m.
n.), eng. quick-grass; med syftning på
ogräsets sega livskraft. — Kvicksilver,
fsv. kuiksilf = da. kviksolv, från mlty.
quiksulver = ty. quecksilber, ags. cwic-
seolfor (eng. qnicksilver) osv.; översätt-
ning av lat. argentum vivum (fra. y//"-
argent), på grund av dess lättrörlighet
o. silverfärg.
kvicke, det inre hornet av hästhoven,
Rålamh 1690; motsv. sv. dial. kvikk,
kvek(k)e m., no. kvikk m., no., isl. kvika
i., avledn. av kvick i betyd, levande',
här närmast: 'känslig' i motsättning
till de fasta delarna av hoven. — Sv.
dial. koeke är formellt = fsv. kviki m.,
levande kreatur.
kvida, fsv. kiripa (ipf. kviddé), vara
orolig, kvida = isl. kvida, vara sorgsen
el. bekymrad för, ä. da. kvide, klaga,
fsax. quilhian, jämra sig, ags. cwidan
(st. vb), klaga, rotbesl. med got. qainön,
gråta, sörja, ags. cwänian, klaga, isl.
kvcina, klaga, jämra sig, isl. kveinka, no.
o. nordsv. dial. kvinka; ofta samman-
ställt med sanskr. gåyati, sjunger, litau.
gédoti, sjunga, osv.; andra sannol. el.
möjl. hithörande ord se v. d. Osten-
Sacken IF 24: 239 f. Om, såsom stun-
dom antagits, grek. ödinö, känner (häf-
tig) smärta o. d., också är besl., synes
mycket osäkert. — I nsv. med analogisk
stark böjning, liksom t. ex. stred för
äldre slhdde; se likn. ex. under hinna
2. — Jfr kvillra.
kviga, fsv. kvigha = isl. kviga, da.
kvie, av germ. *kw-T^ön, till ett adj.
*kwi^a-, jfr isl. kvigr, ung tjur, ungef. I
motsv. ett lat. 'bovicus; avledn. av ko;
förf. Ark. 7: 3. Annorlunda bl. a. (Bezzen-
berger) Zupitza Gutt. s. 88 o. Lidén IF
19: 329 (den senare: måhända 'binetion'
el. 'coitui maturus', besl. med grek.
binéö, övar samlag o. d.); om ordet jfr
f. ö. närmare Lidén anf. st.
Kville, härad i Boh. 1., fsv. Kvildir,
egentl. gårdnamn, plur. till fsv. kvild f.,
källa till en flod, blott i ortn. t. ex.
Nizaer quild (: ånamnet Niz) = sv. dial.
kvitt, av germ. 'kvelÖi-, //-bildning till
ie. roten g"el i kvälla.
kvillra, Dalins Arg., r-avledn. av sv.
dial., ä. nsv., no., isl. kvilla ds., av 'kvidla,
i sin tur Z-avledn. av kvida. Annor-
lunda Noreen V. spr. 4: 19: metates
av sv. dial. kverla, jämra sig, om barn.
Noreens anmärkning att -ra i svenskan
ej plägar avleda verb är icke riktig,
såsom framgår av listorna hos förf. Ark.
14: 184. I den exempelsamling i V. spr.
7: 314, dit N. hänvisar, äro ord sam-
manförda med mycket skiftande ur-
sprung (glittra hör ej direkt till silver-
glitt o. klappra ej till portklapp).
kvinna = fsv., isl. (där även -e-) =
fda. quinncv, da. kvinde, utvidgning av
den urgerm. stammen *kwinn-, av
*kwenn-, tillhörande de svaga kasus av
germ. *kwenön — got. qinö osv.; se f. ö.
(avljudsformen) k o na. Om stam vokalen
i se R. Pipping Erikskr. ljudl. s. 27;
annorlunda Kock Sv. Ijudh. 1: 6, 126
m. fl.
kvint — ty. quinle, av lat. quinta,
fem. till quintus, den femte. Jfr kvin-
tess ans, kvin ti lera, k vint in.
kvintessens = ty. quinlessenz osv.,
av mlat. quinta essentia, femte grund-
ämnet el. varat, det senaste o. finaste
av alla ämnen, eter, till lat. quintus,
femte, o. essentia, väsen (se essens).
kvintilera, t. ex. Wivallius = da.
kvintilere, ty. quintilieren, till kvint i
betyd, 'femte (o. finaste) strängen på en
fiol)'. — Därjämte mlty. quinkeléren, ty.
quinkelicren, varifrån ä. nsv. kvinkilera,
t. ex. Duben 1722 (qvincki-), jämte lty.
quinken, ty. quinkeln, jfr isl. kveinka,
sv. dial. kvinka (se kvida). Möjl. har
här inbördes påverkan egt rum.
kvintin, nu ofta med bokuttalet to/n-
tin ; med accenten kvintin, t. ex. Spegel,
Kellgren, Weste 1807, Dalin 1850, 1871
o. fortfarande av åtm. äldre fackmän,
fsv. kvintin(e), ett femtedels lod, från
mlty. quintin = mhty. quentin, av mlat.
quiniinus, till lat. quintus, den femte.
kvissla, Arvidi 1651 (qwitzla Schro-
dcrus o. 1638) = da. dial. kvcscl, dimin.
till fsv. kvisa cl. möjl. kvcsa (kveis-, med
e> / framför konsonantgrupp) ; se k ve sa.
Bildat som kringla, ögla.
1. kvist, fsv. kvister = isl. kvist r, da.
kvist, av germ. 'kivisti- el. *kwesti-, i se-
nare fallet avljudsform till kvast. En
avledning härtill ser Sperber WuS 6:
kvist
378
kväda
31 i K(,t qistjan, fördärva, mlty. quistcn,
t Ii ty. qutstan, egentl.: avhugga grenar;
dock mycket ovisst. Annorlunda Falk-
Torp: av 'tivisti- — tvist, till *twis, tu-,
två (se tvänne). — Jfr aftonkvist.
2, kvist i fö r st u(g u) k v i s t, Var. rer.
1538: swale, <jinsl = no. kvist, takkam-
mare; jfr sv. dial., ä. da., no. tvist ds.
Förhållandet mellan formerna med kv-
o. tv- är dunkelt. Om de senare äro
ursprungligast, hör ordet till germ. *fims-,
tu, två (i tvänne, tvist osv.); alltså
egentl.: utgrening el. dyl.
kvista (i väg osv.), 1558 = no.; av
kvist 1 som t. ex. ösv. dial., no. kvästa
ds. till kvast; jfr de likbetyd, barka,
skala osv. med likartad betyd.-utveck-
ling. — Annorlunda Wood KZ 45: 68:
östfris. kwispeln, röra sig oroligt hit o.
dit; osannolikt.
kvitt, fsv. kvitter, trygg, fredad, fri
från, fri, kvittad, kvitterad, efterskänkt
= senisl. kvittr, fri från (fordringar),
da. kvit, från mlty. quit = mhty. quit
(ty. quitf), eng. quit, från fTra. quite (fra.
quitté), av mlat. quittus, quitus, av lat.
quietus, lugn, till quies (genit. -etis), vila
(urbesl. med d. o.). Jfr om formen
Tamm Gr. s. 16. — Ordet kunde i plur.
bojas ännu o. 1850; jfr Crusenstolpe
Carl Joh. 3: 171: blifva . . qvitte, men s.
175: blifva vi . . qvitt. Av Dalin 1850 an-
ges dock ordet som oböjl. — Härtill dels
kvitta = fsv.: befria, (av)kvitta, isl. =
mlty. quil(i)en; dels kvittera, förr även
'lämna1 = ty. quittieren, av mlat. quit-
tare, varav fra. quitter bl. a. 'lämna'. —
Jfr kvittens, kvitto.
kvitten, Cydonia vulgaris, B. Olai
1578, jfr Var. rer. 1538: kwedenträ; frkn
mhty. quitcn, ty. quitte; da. kveede från
mlty. quede; motsv. fhty. quitena, kutina
osv.; väl från vlat. cudenaia, grek. *kg-
donaia, jfr grek. kydonion mälon, som
tolkats som 'äpple från Kydonia' på Kreta,
men enl. Solmsen Glotta 3: 241 f. är en
folketymologisk ombildning av grek. ko-
dgmalon (kanske : äpplet kodg, från
Mindre Asien). — Eng. quince, egentl.
plur. till quine, av ffra. coin, från bifor-
men cotöneum.
kvittens, jfr 1525: qwittensze, qwit-
tencia; förr även neutr., t. ex. Leopold
(efter kvitto?); fsv. kvittandet (-ance),
från mlt}r. quitande == fra. quittance,
av mlat. quit(l)antia, till quit(l)are =
kvittera (se kvitt).
kvitto, o. 1585: qviilies plur., 1618:
qvitthe, 1646: quitto, Serenius; ej bildat
med det italienska -o i andra affärster-
mer såsom konto, saldo osv., utan el-
liptiskt för kvittobrev (ännu Dalin 1850
med hänvisning till qvitto), fsv. kvitto-
bref (kvitta-), efter mlty. quitebréf, vars
e här såsom ofta i sv. vid överflytt-
ningen utbytts mot o o. a; se Tamm
Gr. s. 15 o. f. ö. kvitt.
kvittra, fsv., no. kvitra = da. kvidre;
ljudhärmande av samma slag som fhty.
zwizzirön (ty. zwitsdiern), meng. twite-
ren (eng. twitter), ävensom ä. nsv. sviitra
Lucidor, tittra Wivallius. Jfr även de
knappast besl. lty. ktvatteren, kwattelen,
pladdra, kvittra, holl. kwetteren, kwetelen,
som möjl. äro intensivbildningar till
stammen i kväda, el. äro självständigt
uppkomna bildningar av samma slag
som pladdra, sladdra, snattra osv.
— Ä. nsv. kvittra, klaga, kvida, har i
betyd, anslutit sig till kvida el. själv-
ständigt bildats till detta verb.
[kvittra, sv. dial., skärva, se under
det ej besl. kvadda.]
kvot, matem., Bergklint 1781 (1633
quotum, latinsk ackus.); jfr ä. nsv. qvota,
andel, bidrag, 1629— 1812, Lindfors 1824
= ty. quote, jfr ital. quota, bidrag till
en gemensam utgift, substantivering (un-
derförstått pars, del) av fem. sg. till lat.
quotus, huru mycken, till quoi, huru
många (= sanskr. kåti).
kväda, fsv. kvoBpcty säga (i lagarna),
ljuda, föredraga i rytmisk takt, sjunga,
kväda = isl. kveÖa ds., got. qidan, säga,
tala, fsax. quethan, quedan, fhty. quedan,
ags. cwedan (eng. qnoih, han sade); ett
förr allmänt germ. vb för 'säga', vilken
betyd, numera kvarlever blott i några
no. o. ty. dial. samt i eng. quoth he.
Betyd, 'sjunga' har utvecklats ur den av
'högtidligt o. rytmiskt framsäga'. Jfr
att got. siggwan, sjunga, även betyder
'läsa, föreläsa'. — Kausativbildning : germ.
*kwadjan = isl. kvedja, tilltala, hälsa
= fsax. qtieddian osv., jfr fsv. sbst.
kveepia, hälsning = isl. kvedja. — Besl.
kväde
379
kväsa
är isl. kviÖr m., dom = ags. cwide, dom,
testamente. F. ö. av omstridd o. ännu
dunkel härledning; jfr Liden Arm. Stud. s.
68 f., Persson Indog. Wortf. s. 898. —
Ordet synes åtm. långt fram på 1600-t.
fullt otvunget ha brukats liktydigt med
'sjunga', liksom ännu i vissa nordliga
bygdemål. Det förekommer f. ö. utan
bruklighets- el. betydelseinskränkning i
1700-talets ordböcker o. hos Weste 1807;
först hos Dalin 1850 översättes det med
'dikta' o. framhålles dess arkaistiska
prägel (hos Lindfors 1824 hänvisas till
sjunga).
kväde, dikt, fsv. kvcépe (dessutom i
sammans.: yttrande, jfr okvädinsord)
= isl. kvcédi, av urnord. "kwäpia-, till isl.
adj. -kvdeör (t. ex. jå-kvcédr, som sam-
tycker); i avljudsförh. till *kwepan (=
kväda). — I nsv. väl åtm. påverkat av
fornspr.; ordet finns dock i ä. ordböcker,
Serenius 1741 osv., o. synes aldrig ha
varit utdött i språket.
kväka, Comenius Orbis pictus 1684:
Grodan qväker (skiäller), jfr isl. kväka,
kvittra, no. kvakka, kväka, gläfsa, sv.
dial. kväka, snattra, om and, ä. da.
kvakke, kväka, da. kvwkke, mlty. quaken,
kväka, skrika, ty. också quäken ds., även:
snattra, skälla, gnälla, eng. quack snattra.
Ljudhärmande, delvis självständigt upp-
komna bildningar; jfr de obesläktade
fslav. kvakati (med betyd, 'kväka' t. ex.
i ry.) o. lat. coaxäre, kväka. Se f. ö.
s kväka.
kväkare, Ord. St. Posttijd. 1687: qvå-
kare, Rudbeck 1688: queker; jämte ty.
quåker osv. från eng. quaker o. 1650,
urspr. smädenamn, av eng. quake, darra,
skaka, av ags. cwacian, jämte cweccan
(ej, såsom stundom antages, besl. med
lat. vexäre, skaka m. m.); enl. den van-
liga tolkningen på grund av kväkarnas
häftiga rörelser under det exstatiska
tillståndet; enl. andra med syftning på
att ett tal, som sektens upphovsman
Fox hållit inför domstolen, slutat med
de orden: 'Darren (quake) för Guds
vrede'.
kvälja, fsv. kvatlia, kväva, plåga, hin-
dra, väcka tvist om = isl. kvelja, da.
kvwle, kväva, pina, plåga, fsax. qucllian,
fhty. quellan (ty. quålen) ds., ags. cwel-
lan, döda (eng. quell, kväva m. m.);
av germ. *kwaljan, kausativum till germ.
st. vb. *kwclan (se kval o. kvalm).
kväll, fsv. kvaild(er) m. o. n. = isl.
kveld n., ä. da. kveld; jfr fhty. quilti-
werc, aftonarbete, ags. civieldtid, afton;
av germ. "kweldaz, -iz n., till ie. *g"el-
i litau. galas, slut (t. ex. på dagen) osv.
Liden Språkv. sällsk. i Upsala förh.
1891-94 s. 71 f. F. ö. blott osäkra an-
knytningar. Jfr, särsk. om no. formen
kvald, Skulcrud Ark. 28: 239 f. —
Kvällsvard, se nattvard.
kvälla, välla, ungt ord i sv., Dalin
1850, från ty. quellen, av fhty. quellan,
jfr ags. gecollen, uppsvälld, till ie. roten
g~el i sanskr. gålati, dryper, grek. bållö,
kastar (av *g"liö; jfr t. ex. bal 2 o.
problem), osv. En inhemsk bildning
av samma rot är fsv. kvild, källa till
en flod; se Kville. Ett deverbativ av
ty. quellen är sbst. quelle, källa; däremot
är källa, trots flera handböckers upp-
gifter, obesläktat. Jfr kvalm, kväller,
kvalster.
kväsa, A. Oxenstierna 1627: qvusle
(part; säkerl. normaliserat), 1645, 1651,
1652, 1658, 1671: qwätzt- (-e-; även qu-),
part.; 1669, 1679, 1685: qwest- (-ä-; även
qu-); under 1600-t. regelbundet o. under
1700-t:s förra hälft nästan alltid i part.
pf., om slaktningar o. drabbningar, ofta
i förb. med sargad, sårad el. slagen o.
i dessa betyd. = ä. da. kv&sse, kvaitsc,
da. kvwste, från ty. : mlty, quetsen, ques-
sen (jämte quetten), krossa, skada, såra,
o. mhty. quetzen ds. (ty. quetschen,
krossa, pressa). Mlty. quetsen kan vara
en s-avledn. av quellen, som är iden-
tiskt med mhty. quetzen; el. en från
hty. lånad form. Besl. är da. kvas(s)e,
pressa ut, om saft = ty. qualschen (eng.
quash väl däremot från ffra. quasser =
fra. casser), av lat. quassäre, till quatere,
skaka. Jfr även sv. dial. kvadda, krossa,
da. dial. kvaddre, slå i stycken, från
lty. quadderen; härtill da. kvadder, små
stycken. Snarast av ljudhärmande urspr.
(liksom ty. quatschen, plaska, prata, lty.
quassen, sv. dial. kväsa, om vatten i
stövlarna; el. som krysta, pressa o. d.).
Annorlunda Wood Mod. lang. notesl902
(se IF Anz. 15: 107).
kväva
380
kyndelsmässa
kväva, fsv. kvcefia (ipf. kvafdhc, y.
-<«•-), kväva, dep.: dyka, drunkna, kvävas
tsl, kvefia, kefja (ipf. även köf), mhty.
érqueben (da. i st. kvcelé), av germ. "kwab-
jan, besl. med grek. bdptö, dyker, baphé,
neddoppande, bl. a. i färg, av ie. *gi'abh-.
Väl egentl. kausativum : komma alt dyka,
doppa; jfr isl. kåfa: kd>fa (: kvefja —
M»/a: svdbfa: svefja); med inkoativet
kuafna, sv. dial. kvamma m. m. Se f. ö.
kvav 1, 2, k a v, kava.
kyckling, sv. dial. även kjuklung,
fsv. kyklingcr (även köklinger o. fti/Z-
Uriger) = isl. kjuklingr (gåsunge), da.
kglling (eng. chickling från nord.), dim in.
av germ. *keuka-, med avljudsformen
*kilka-, vartill dimin. *kukina- = mlty.
kåken n., mty. kiichen, ags. c/ymi (eng.
chick, nu oftast som dimin. till chicken,
av plur. cycenii); jämte y. mhty. kuche-
Un (ty. kiichleiti); väl i avljudsförh. till
sv. dial., da. 7;ocZr, isl. A-oät, ä. höll.
rocke, ags. coec (eng. cock), tupp. Ljud-
härmande; jfr det obesl. sanskr. kukkuta,
tupp, ävensom sv. dial., no. kokla, kackla,
no. kukla ds. (jfr under är la slutet).
kyffe, t. ex. Erik XIV 1574: best. f.
sg. kyfjen, 1669, från mlty. A/f/fe (jämte
/.///e) = holl. 7cn/; dunkelt; man har
bl. a. gissat på lån från lat. cavea, bur
(varav koja), ävensom på släktskap med
mlty. kove, koja m. m., ty. koben, fsv.
ko fi osv. (se under kobolt o. kåve).
Jfr koff.
kyl Cnorrl. dial.), matpåse, (skinn-
säck, stor mage, buk = isl. kijll m. ds.,
motsv. fhty. kiulla f., ficka, ränsel; besl.
med grek. gylios, gyliös, ränsel, även-
som med kula o. isl. kjöll m., skepp
(= fhty. kiol, ags. céol), ett annat ord
än köl; till en /-utvidgning av ie. roten
<ju, vara välvd o. d. (se k j u sa). Jfr
Torp Etym. Ordb. under kyla 2, Persson
Indog. Wortf. s. 106.
1. kyla, vb, Balck 1603, Spegel Gl.
1712 osv., ersätter likbetyd, fsv., ä. nsv.
köla (ännu hos Rudbeck 1698), om vars
bildning se kall. Kyla kan ej ha ljud-
lagsenligt utvecklats ur köla, men förh.
är i övrigt oklart: kanske, med Ta mm
Nord. stud. s. 27 f., påverkat från det
etymologiskt identiska lt\'. kölen, som
i många dial. trol. hade ett tämligen
slutet uttal (närmande sig till det i ty.
kiihlen), knappast däremot av sbst. kyla,
som tycks vara yngre i spr.; jfr härtill
även Torp Ark. 24: 93.
2. kyla, sbst., 1723, Serenius 1749;
kanske med Tamm anf. arb. från lty.
köle — fhty. kiwli (ty. kiihle), bildning
på -in- till fhty. kuoli (ty. kiihl), i vil-
ket fall det tjrska grundordets -ö- haft
ett slutet uttal. Ordet kan dock även
ha rönt inverkan av föreg. el. rent av
ha lånats från den högtyska formen
kiihle; jfr det från ty. kuhl härrörande
ä. sv. kyl, kylig, t. ex. 1737, 1759.
kyller, ä. nsv. köller t. ex. Schroderus
o. 1639, Sahlstedt 1773, kyller 1669,
Serenius, Lind = ä. da. koller, da. kol-
leri, från y. mhty. kuller, ä. ty. köller,
jfr fsv. koller, sen mhty., ty. koller, av
fra. collier, halsband, av lat. colläre ds.,
mlat. collariuin, -erium, halsskydd, till
lat. collum, hals (urbesl. med hals).
Om växlingen -y- o. -ö- i sv. se Kock
Sv. ljudh. 2: 17, Noreen V. spr. 3: 230.
kylsa, röra el. bylta (ihop), allm. i
dial., där även: vårdslöst knyta ihop;
besl. med sv. dial. kyllra o. kyllä ds.;
av ovisst ursprung; möjl., såsom ofta
bildningar med dylik betyd., av imita-
tiv karaktär o. sålunda utan egentligt
grundord, eller uppkomna som varian-
ter till andra ord med likartad betyd.,
såsom bylta, sv. dial. halsa, halia osv.
kymrer, keltisk invånare i Wales, av
kymr. cymro, plur. cymry, av *cym-
hro, till en prepos. = lat. cum, med, o.
kymr. hro(g), mrog, mark, gräns, nära
besl. med mark 1. Alltså egentl.: lands-
man.
kyndel, växten Satureja hortensis, hos
oss köksväxt, B. Olai 1578: kynnal,
kynnil,- Schroderus 1639, Månsson Träg.
1643: kyndel'; från ty.: mhty. kundel
jämte quen(n)el, quendel (ty. qnendel),
av fhty. qnenala, konala m. m. = fsax.
quenela, ags. cunelle, väl från lat. cunila,
av grek. konile; f. ö. dunkelt ursprung.
Växtens hemland är Grekland o. Italien.
kyndelsmässa, 2 febr., J. Marias kyr-
kotagning, fsv. kyndil(s)-, kvindilmcessa
= isl. kyndil(s)messa, da. kyndelmesse
(-misse), ombildning av lat. missa can-
delarum, ljusmässa, varav ags. candel-
kynne
381
kyrka
mcesse, eng. candlemas, jfr ty. lichtmess,
så kallad med anledning av de många
ljus, som då tändes o. invigdes (å run-
staven betecknad med en ljusstake);
ursprungl. en hednisk-romersk renings-
fest, lat. februalia (jfr februari); i
Sverige samtidig med det stora mid-
vintersblotet (se Distingen). — Första
leden är isl. kyndill, ljus, no. o. sv. dial.
kyndel, fackla, bloss, vilket icke, såsom
stundom antagits, lånats från lat. candela
(jfr kandelaber), utan är en inhemsk
germ. bildning *kundila- till isl., sv. dial.
kynda, tända = ty. dial. knuten, klin-
ten, av germ. "kundian, jämte fhty. cnn-
lesal, brand, avljudsformer till *kwend-
i fsv. kvindilmcessa, kvindla, tända, sv.
dial. kvinsel, torrved, o. *k(w)and- i sydty.
dial. kenten, tända, sv. dial. kvända, no.
kvende, torrved. Eng. kindle, antända,
från nord. Jfr Olson Östg.-l. ljudl. s.
35 f., Kock Sv. ljudh. 1: 63 f.
kynne = fsv.: natur, art, beskaffen-
het = isl. kynni, även: släkt m. m. (jfr
nedan), no. kynne, av germ. *kunpia-,
avledn. av adj. 'kunpa- i isl. kunnr, be-
släktad, härstammande från; med gram-
matisk växling: germ. *knndia- = isl.
kyndi, art, slag, no. kynde, avledn. av
adj. *kunda- i got. himinaknnds, ags.
heofoncnnd, himlaboren, urnord. ragi-
nakn{n)do, härstammande från guda-
makterna (Fyrunga) = ie. adj. "ynlo-,
jfr lat. (y)nätus, född (såsom korn:
yränum, ull: läna osv.); i avljudsförh.
till kind 2 (barn); besl. med Kind 3
o. kön (se d. o.). — Isl. kynni i betyd,
'släkt' liksom fsv. hemkynne, hem, hem- j
ort, kunna dock föras till germ. adj.
*kunpa-, bekant (se kungöra), som hör
till kunna. Om detta ord i sin tur
ytterst är besl. med kön o. kynne är
ganska ovisst. — Ordet synes ha oav-
brutet varit i bruk sedan fornsvensk tid.
— Jfr okyn n e.
kyp, upplöst indigofärg, även om den
kittel som användes vid färgningen (den
urspr. bet\rd.); Scheffer 1759 = ty. kiipe
i båda betyd., från lty. kiipe, kiipe, balja,
tunna, korg, där ett inhemskt ord sy-
nes ha sammansmält med ett lån från lat.
cupa (se kupa). Alltså med vanlig betyd. -
övergång från kärlet till dess innehåll.
kypare, Risingh 1669: kypare och
Lunnebinarc, Holm N. Sv. 1702 ds.;
1730: wijnkypare (vid hovstaten), samma
betyd, av 'person som sköter om el. pro-
var vinerna' under 1700-t. ; i modern
betyd.: Markalls sömnl. nätter 1821 =
da. kyper, föreståndare för en vinkällare,
från mlty. kuper ds. som i da., även:
tunnbindare, till mlty. kiipe, tunna ;
motsv. ty. kufer ds. som i mlt}^., av
mhty. kiiefer, även kufere = meng. cow-
per, tunnbindare (eng. cooper), till ty.
ku fe, tunna, av fhty. ehuofa. Se f. ö.
kupa o. jfr kyp ra. Betyd. -utveck-
lingen av kypare är delvis densamma
som i ty. kellner, förr: föreståndare för
en källare. — I sv. förr: källarsval,
skänksven.
kypert, ett slags vävnadsbindning,
1788, 1826: kip.ert, 1795: kypert = tia.
kip(p)er, från ty. el. boll.: mlty., boll.
keper, varifrån ty. köper, egentl. bil dl.
an v. av mlty. kepcre, bjälke = boll. ke-
per, sparre i vapen, med anledning av
vävnadens diagonala ränder el. linjer
(kypertlinjer); samma ord som ty. käp-
fer, bjälkhuvud, kragsten. Enl. Hirt-
Weigand lån från lat., jfr lat. capreolus,
strävbjälke, till caper, bock (jfr kapri-
fol i um, kapris); med avs. på dylika
överförda anv. av beteckningar för 'bock'
se d. o. Enl. Falk-Torp s. 511 däremot
inhemskt germ. o. besl. med käpp (se
d. o.). — I fråga om det tillagda / jfr
buffert, häver t, klyver t, stick ert.
kypra, sköta om på fat lagrade viner,
Åkerman Kem. techn. 1832 i betyd,
'klara'; till kypare i betyd.: förestån-
dare för vinkällare (se d. o.).
kyrass, förr även: kyris (G. I:s reg.),
körilz, körs(k), kö rass (1634), cuirasse
(1652) osv. — ty. kiirass, förr liven ku-
riss, korilz, egentl.: läderpansar; av fra.
cuirasse, av lat. coriaccus, av läder, till
lat. corium (fra cuir), läder. I sv. hu-
vudsakligen genom tysk förmedling.
kyrka, fs\ . kyrkia, kirkia = isl. kyrkja,
kirkja, från ags. cyricc, cirice (eng.church)
— fsax. kirika, fhty. kiricha (ty. kirche),
gammalt lån (knappast genom gotisk
förmedling, jfr Braime PBB 43: 421) från
grek. kyriakön, kyrikån; egentl. adj.
neutr. med betyd.: hörande till Herren,
kysk
382
kål
till grek. kijrios, herre. — Beteckning-
arna För 'kyrka' i de romanska språ-
ken Utgå i regel från lat. ecclesia (grek.
ekklisid)'. fra, église osv., jfr got. aikldesjö
(se under ecklcsiastisk).
kysk, i ä. nsv. även kusk O. Petri,
fsv. kysker, da. kysk, från mlty. kuseh
== fhty. kuski (ty. kausch), ags. cusc, jfr
fsax. adv. cusco; av mycket omstridd
härledning. Då grundbetyd, synes vara
ren' (i motsats till 'oren'), tycks ordet
knappast kunna vara besl. vare sig med
litau. ziauksoti, vara måttlig (Berneker
IF 10: 161), el. med ags. cyme, späd, fin
(Brugmann Grundr. ' II. 1: 480); sna-
rare, med Grimm o. Sommer IF 31:
372, 'utvald, renad' till roten i germ.
'kcusan, utvälja (se tjusa, kora osv.),
till bildningen att jämföra med det till
betyd, närstående frisk. Enl. Kluge Ur-
germ. s. 26 (med ?) o. Sperber WuS 6:
55 f. däremot lån från lat. conscius (>>
*köskju- >- *kiiskia~), ett ord från en
gammal hemlig kult, vars betydelse
'medvetande (invigd)' övergått till den
av 'ren, kysk', jfr fhty. unkuski, profa-
nus; osäkert.
kyss, Hels. 1587, liksom da. kys o.
eng. kiss ombildat efter vb. kyssa osv.,
av ä. nsv. kuss Bib. 1541, fsv. kus(s),
koss = isl. koss, fsax. kus, kos, fhty.
kus (ty. kuss), ags. coss, av germ. "kussa-.
Många tolkningsförslag, i allm. föga till-
talande; se litteraturförteckningarna hos
Walde under bäsium, Olson Appell, sbst.
s. 485. Säkerl. helt enkelt av onoma-
topoetisk karaktär liksom puss, ä. ty.
buss, litau. bucziVti, kyssa, m. fl. En
annan bildning är sv. dial. muss, kyss,
jämte myssa, kyssa (jfr Wigforss S.
Hall. folkm. s. 80), vartill myss. — Här-
till: kyssa = fsv., isl. == ty. kussen
osv. Jfr med annan slutkonsonant got.
kukjan, östfris. kiikken. Likbetydande,
men obesl. är grek. kynéö. — Ord med
denna betyd, innehålla vanl. vokalen u,
men begynnelseljuden växla, vanl. dock
läppljud, såsom b, p o, m. — I ä. nsv.
förekommer någon gång kyssar i betyd,
'smekmånad' = ty. kussja.hr.
kåda, sv. dial. även kvåda, kvada,
koa, fsv. kode (uttalat ö el. d?), kädha,
kwäpa = isl. kvåda, no. kvaada, kö(d)a,
kvae, kvöe m. m., även: råmjölk (på
grund av dess seghet), ä. da. kvade, av
urnord. *kwäÖön (jämte, att döma av
vissa norska former, *kwaÖön); avljuds-
former till germ. *kweö- i k i 1 1 ; se när-
mare d. o. — Kåda, fsv. kädha, upp-
fattas vanl. som en kontami nationsform
av kwäpa o. oblik kasus "köpu (av
*kwäpu genom u-omljud o. utveckling
av wTi till wö), Kock Ark. 5: 53 osv.;
från *köpu härröra i alla händelser vissa
dialektformer med slutet ö. Åtmin-
stone i vissa trakter har dock kwä- di-
rekt utvecklats till kå-, jfr fsv. Kvä-
dhovT till nsv. Kåvö, se E. Noreen NoB
2: 121. — Om nsv. Kåvö se anf. st.;
ordet kåda i detta med vi, hälgedom,
sammansatta ord har sannol. kultisk
betydelse; kådan har inom folkmedici-
nen spelat en stor roll. — Avledn.: sv.
dial. kvåd n., ett slags kitt el. gummi,
no. kveede n. ds., av germ. *kwä>dia-,
kåk, fsv. käker, skampåle, schavott
(dock ej för dödsstraff), kåk, fästning
av ringa betydenhet, jfr fsv. trmkäker
= da. kag, skampåle, från mlty. käk,
skampåle (holl. kaak); i avljudsförh. till
mlty. köke = fhty. slit-kuocha, slädmed
o. d.; möjl. med /i-suffix (germ. *kä>gna-)
till de under kägel omnämnda orden
för 'gren, stubbe o. d.' Jfr kok (str}rk)
under koka. Betj^d. 'skampåle, scha-
vott' är specialiserad ur den av 'påle,
träställning' (jfr schavott, etymol.
egentl.: ställning), ur hvilken även den
nsv. av 'träruckel' utvecklat sig. — Till
ä. sv. kåk, skam- el. spöpåle, hör ä. sv.
kåkstryka = da. kagstryge (efter mlty.
bi dem kdke slupen), ävensom det stock-
holmska gatnamnet Kåkbrinken. Om
ett annat gammalt ord för spöpåle o. d.
se under stupa 2. — Kåk mat förekom
under 1600-t. som okvädinsord, syftande
på ett av de straff som drabbade lös-
aktiga kvinnor; jfr böfuelsmater (bof-
vels-), galgemater, galgfågel, egentl.: mat
åt kåken, bödeln o. galgen.
kål, fsv. käl m., motsv. isl. kål n.;
från ags. cdl, cåwel (eng. cole) = fsax.
köli, fhty. köl(o) (ty. kohl); tidigt lån
från lat. caulis, stjälk, kål (> ital. cavolo,
fra. chou), motsv. grek. kaulös, lett. kauls,
stängel m. m., osv. (möjl. urbesl. med
kålrabbi
383
kåta
hål). — Italien är hemlandet för den
egentliga kålodlingen. Formerna av kål
tyda på senare odling bland germanerna
än t. ex. ro va. Först inom nyare tid
faller blomkålsodlingen (se blomkål).
— Göra kål på, Rudbeckius 1618:
giöra kåhl på honom (filistéen om Da-
vid); senare även: få kål på; väl egentl. :
hacka kål av. — Kåldolma, förr van-
ligast (såsom stundom ännu) dolma:
C. Warg 1765, Björnståhl 1777: Emin
Effendi åt Dolma med handen ; av turk.
dolma, fyllning (även i namnet på den
turkiske sultanens palats Dolma-bagtje).
Ordet är obekant för andra språk o.
synes ha kommit till Sverige direkt
från Turkiet. Se SAOB. — Kålsupare,
Hertig Karl 1599 till en av rådsher-
rarna: 'så borde och lijke bröder ware
lijke kålsupere'; till det förr vanl. uttr.
supa kål i betyd, 'äta kål' (se supa).
kålrabbi, 1722: Kohl Rabi, motsv. i
da., från ty. kohlrabi, från ital. cavoli
rapi pl. (till cavolo, kål, o. rapa, rova,
se d. o.), motsv. fra. chou-rave.
kånka, se kånka.
kåpa, fsv. kapa == isl. kåpa, kappa,
vanl. med kapuschong, da. kaabe, av
senlat. cäpa = span. capa, fra. cape
(vartill kapott o. kapuschong; jfr
kapuciner) o. chape (vartill chapeau,
hatt; jfr schappa), en biform till mlat.
rappa (se närmare kappa).
kår, o. 1710: corp, 1711: corps, av
fra. corps ds., av lat. corpus (genit.
corporis), kår, kropp ; jfr korporation,
korpulent, korpus, korsett. — Un-
der 1600-t. i stället den lat. formen
corpus.
kåre, Columbus Ordesk.: kåra\ i
överförd betyd. Gyllenius; f. ö. i littera-
turen egentl. ett 1800-talsord, vanligt
först o. 1840 med Almqvist = isl. käri,
no. kaare, egentl. 'krusning', avledn.
a\ kär-t krusig, i fsv. kärölter, krusig,
om hår, isl. kärr m., krusig lock, no.
kaar, finkrusig ull, jämte fnord. mansn.
Kari, egentl.: den krushårige; jfr isl.
afkdrr, besvärlig att behandla, ogen,
tvär, av germ. "kawera-, växelform till
germ. 'kam- i no. kaur n., ull, kaure,
krusig lock, mir. guaire, hår (av "gourio-)
osv. germ. *keur- i no. kjöre, ost i
första stadiet, finska lånordet keuru,
krökt. Andra avljudsformer se kura;
se f. ö. d. o. o. kjusa, kula, kåta.
Liden IF 19: 341, Armen. Stud. s. 111
(: armen, kor, krökt, böjd). — Härtill:
sv. dial. kåra, smått blåsa = no. kaara.
kårel, växtsl. Erysimum, Landt-
bruksst. växtn. 1894, upptaget från no.
kaarel.
kåsera, Hedenstierna 1884: 'som det
på publicistspråkct heter »kåsera»'; från
fra. causer, tala förtroligt, pladdra, till
cause, orsak m. m., ett lärt ord, jämte
det äldre chose, sak, av lat. causa, skäl,
orsak (av ej säkert fastställt ursprung).
Väl närmast utvecklat ur betyd, 'fram-
lägga sina skäl' o. alltså med ungef.
samma betyd. -utveckling som reso-
nera. — Härtill: kåseri, Sturzen-
Becker 1861 : causeriet best. f., av fra.
causer ie.
kåt, ä. nsv. : yr, yster, ostadig t. ex.
Bib. 1541, o. ännu Lind 1749, om kal-
var, jämte den nuv. lägre betyd., som
vid början av 1700-t. var den allmän-
naste i riksspr. ; vid slutet av 1600-t.
även: frodig, kraftig, sv. dial., utom
kättjefull: glad, livlig, frodig, kraftig, jfr
munnkåt, käck i tal, fsv. käler, yster,
glad, okynnig, yppig, lättsinnig = isl.
kdtr, glad, lustig, no. kaat, da. kaad
ds., i ä. da. även 'kättjefull'; av omtvis-
tat o. dunkelt ursprung. Med anledning
av den i dalm. uppträdande nasalvokalen,
som dock är föga bevisande, har ordet
bl. a. ställts till sv. dial. kång(er\ kvick,
livlig, yr, löpsk, alltså ett germ. 'kanhla-
> *kähta- (jfr Karsten Primär nominal-
bildn. 2: 160 f. med litteratur), hvilket
dock snarast bort giva ett isl. kdttr.
Hellre med Falk-Torp o. Torp (jfr Liden
Arm. Stud. s. 72) av ett germ. *kawila-
till lat. gauderc, glädja sig, som dock
utgår från ett *gauedh-, jfr grek. gethéö
ds., o. sålunda ej får omedelbart sam-
manställas. Andra mycket osäkra o.
delvis oriktiga förmodanden se i littera-
turförteckningen hos Falk-Torp s. 1492.
— Om det ej säkert hithörande meng.
kéte, duktig, stark, glad, se Björkman
Scand. loanw. s. 174. — Jfr kättja.
1. kåta, Sticrnhielm i betyd, 'hydda',
Spegel 1685 om bäverns hus ; det lapska
kåta
384
kägel
kåta under 1600-t. vanl. med -//-, t. ex.
Borens Surol, o. 1600 osv. = no. kota,
hydda m. m., nisl.: liten avbalkning el.
vrå, mlty. Lote in. o. f. Härtill även:
fcoZ- i fsv. kotkärl, husman o. d., sv.
dial. o. no. hot n., hydda, litet rum, ä.
da. o. da. dial. kod, fsax. kot, ags. col,
vartill fira. cotc (se kotteri), ävensom
avledn. isl. kytja f., östsv. dial. kytjo
m. ni. ( jfr no. knyta = ags. ci//e, ej cyte, se
Holthausen IF 32: 339). Harbi. a. tolkats
som 'håla o. d.' till den ie. roten yu (se
t. ex kula), vara välvd, med vanlig ut-
veckling till beteckning även av kon-
kavitet; se Persson Indog. Wortf. s. 111.
- Ett liknande ord finns också i de
linsk-ugr. språken, t. ex. fin. kota, lapska
goatte osv.; se Persson a. st. n. 2.
2. kåta, tälja, dalm. kuetå, av ett
fsv. *kota, jämte kuta av *kuta; jfr
meng. rutten, ciilten, Jätten (eng. cut; jfr
kutter), skära, som kan vara lån från
nord.; ävensom sv. dial. kute, kylte, ett
slags kniv, nisl. kuti, liten kniv, no.
kytel träkniv att skala av barken med,
vilka dock möjl. äro lånade (jfr fra.
couleau, lat. cultellus, kniv).
kåve, ruckel, kyffe; numera mycket
sällsynt, men upptaget i SAOL, Dalin
1850, fsv. ko fi, kammare m. m.; se ut-
förligt under kobolt.
kåvis, sv. dial., näsvis, frågvis, prat-
sam, illmarig, förståndig, även ka-,
Norrl., Uppl., ä. nsv. kåvis, mångtalig
== isl. käviss, strids- el. trätlysten, jfr
käuisi, trätlystnad, besl. med kd, oroa,
förtreta; väl sammanhängande med kåt
(se d. o.).
kä, se kaj.
käbbla, t. ex. Serenius; ä. nsv. även
käpla t. ex. 1587, käppla, motsv. mlty.
kabbelen, kcvelen, kibbelen osv.; jfr utan
/-avledn.: sv. dial. käbbas, till likbetyd,
former med -f-, -v-; se käfsa. Åtmin-
stone somliga av formerna äro inhem-
ska ; formväxlingen sammanhänger i öv-
rigt med ordets betydelse o. onomato-
poetiska karaktär, jfr förf. Nord. vb
med mediagem. s. 17. Sannol. är ordet
ytterst avlett av samma stam, som in-
går i käft; jfr käx a, käke. — Till mlty.
kibbelen ansluter sig ä. nsv. kibel, käbbel.
käck, P. Erici 1582, Gyllenhielm o.
1600 osv. = da. kjask, från ty. keck, av
mhty. kec, en biform till quee, livlig,
modig m. m. == kvick, se d. o.
käfsa, käfta, gläfsa, Arvidi 1651 :
keffsa, 1781: käfsa och käxa, allmänt i
dial., besl. med no. kjaoa, käbbla,
skuldra, sto ja, kjavla ds., även: mödo-
samt tugga, ä. nsv. käfta, da. kozvle; till
roten i käft, närmast till /-lösa former
som lty. keve osv. (se käft). Ettslags
hypokoristisk bildning härtill är käbbla
(se d. o.). — Med avs. på. betyd, 'gläfsa'
jfr gläfsa o. ä. nsv. bjäfsa ds.; möjl.
beror denna betyd, på inverkan från
dessa ord.
käft, fsv. kkepter, käft, käke, svalg
— isl. kjgptr, da. k&ft, besl. med ty.
kicfer o. kiefel, käke, gäl, lty. keve ds.,
av germ. *kef- el. *keb-. Avljudsform:
fsax. cåfl, ags. cedfl, käke. Urbesl. med
avest. zafan-, mun, m. fl., till en ic.
rot gep. Jfr käbbla, käfsa. — Av-
ledn.: käfta, vulg., munhuggas o. d. ==
isl. kjapta, prata, no. kiepta, kjeftast,
okväda, munhuggas, larma, skråla, i nisl.
också: röra käkarna. Jfr käxa o. käke.
Ett annat nordiskt ord för 'käft' är isl.
hvaptr, i plur.: mun, väl egentl. (såsom
tlera likabetyd, ord) 'hål', jfr ry. svepetii,
'vildbinas hål i träd', armen, sunb, häl,
öppning (Liden). Osannolikt är ej, att
de nord. orden käft ombildats av den i
vgerm. spr. uppträdande stammen "kef-,
*keb- i anslutning till detta ord, där
avledningen är urgammal.
[käftc, sv. dial., kätte, se under det
ej besl. kätte slutet.]
kägel, Lind 1749 (jämte kägla, se
nedan); som boktr.-term 1654: kegel =
ä. da. kegel (da. kegle), från mlty., boll.
kegel (varifrån eng. kails) = fhty. kegil,
påle, pinne (ty. kegel), av germ. *kagila-,
dimin. till ett ord motsv. sv. dial. (Norrl.)
kage, stubbe, no. kagi, låg buske, i isl.
som öknamn, ty. dial. kag, kålstjälk,
eng. dial. eag, stump; jfr boll. kcg(ge),
kil, av *kagjö-; väl besl. med litau.
zagré, plog, urspr. bestående av en gren,
zagaras, torr gren; jfr kåk o. kagge.
— Biform: kägla, den enda formen
hos Spegel 1712, Serenius 1741, fsv.
Kiozgla, ortnamn, o. kägla i ka^gloslagh,
kägelspel.
käke
385
k ämnar
käke, ii. sv. ofta keke (varom Norcen
V. spr. 3: 307), fsv. kceke — no. kjake,
ä. da. kicvge, da. dial. kjage, av urnord.
*kekan-; jämte käk f., sv. dial. kjåk,
no. kjok, da. dial. kjceg, av urnord.
*kekö-; besl. med mlty. keke f., tand-
kött, gälar, o. avljudsformen kake ds.;
mycket osäkra förklaringsförsök. Da.
kceue hör kanske samman med käft.
Jfr käx a, vb. — Ett helt annat ord
är isl. kjalke osv., käke, se kälke o.
köl.
käl, ränna, i bl. a. hålkäl (se d. o.).,
Snickerib. 1858, från ty. kchle ds., över-
förd anv. av dess vanliga betyd, 'strupe';
se f. ö. kälke, köl, rot ge 1.
käla, se kela.
kälkborgare, Weste 1795, Palmblad
1813: Kelkborgarnes krönika, (övers, av
Tieck), Cederborgh 1814, hos Hallman i
icke föraktlig betyd.; väl elliptisk bild-
ning för * Kålkestadsborgarc, borgare i
Kälkestad, som under 1800-t. (Fahl-
crantz, Palmblad m. fl.) stundom brukas
liktydigt med Grönköping, Kråkvinkel,
Skråköping, grekernas Abdera, tyskar-
nas Schilda osv.; upptaget från det
gamla uttr. 'när Adam bodde i Kälke-
stad', anfört t. ex. av Bång 1675, ett i
åtskilliga landskap förekommande gård-
namn; enl. uppgift från prästen Adam
i Kälkstad, Medelpad (1630-t.); jfr
Hjelmqvist Bibi. pers. namn s. 18. —
Förr o. stundom ännu även: spets-
borgare, da. spidsborger, efter ty. spiess-
burger, egentl.: borgare beväpnade med
spjut (o. till fots) i motsats till de ri-
kare till häst el. till de värvade lans-
knektarna; jfr ä. ty. glevenburger ds.,
till glcven, lans — sv. glaven. Spiess-
motsvarar etymologiskt sv. spjut, men
missuppfattades som en motsvarighet
till spets.
kälke, fsv. kicelke = isl. kjalki, no.
kjelke, av urnord. *kelkan-, jfr fin. lån-
ordet kelkka; A-avledn. av köl (*kelu-),
efter de böjda medarna. Jfr isl. kjalke
osv., käke, motsv. fhty. keluh, struma,
närmast till det med köl besl. germ.
'kelön = fhty. kela (ty. kchle), strupe
(= käl; jfr rotgel), ags. ceole.
källa, fsv. ka>lda — isl. kelda, ä. da.
kcelde, da. kilde är ej, såsom stundom
Hellquist, Etymologhk ordbok.
ännu antages, besl. med kvälla osv.,
utan en bildning på germ. -iön till
kall (germ. *kalÖ-), såsom t. ex. no.
verma, ej tillfrysande källa, till varm,
syra till sur osv. Germ. alltså *kal-
Öiön = fin. lånordet kaltio. Jfr litau.
szaltinis, källa: szdltas, kall. Fslav.
kladezi ds. är lånat från en germ. bild-
ning *kalding-.
källare = fsv. = isl. kellari, kjallari,
da. k&lder, fsax. kelleri, fhty. kellari (ty.
keller), från lat. cellärium, skafferi m. ra.,
till cella ds. (se cell). Lånat, då lat.
c före e ännu uttalades k. — Källar-
håls, välvd ingång till källare, fsv.
ka>llarahals = da. kwlderhals, från mlty.
kellerhals; jfr no. -da. kazlder strupe. Som
växtnamn i betyd. Daphne mezereum,
fsv. kallarahals, från mlty. kellerhah
= ty., möjl. till mlty. kellen, förorsaka
smärtor = mhty. queln, kellen, plåga
(se kval), emedan bären, som förr an-
vändes vid halssjukdomar, vållade häf-
tiga smärtor i halsen. I så fall av en
imperativisk bildning *kell den hals cl.
dyl.; jfr Falk-Torp s. 515.
källarhåls, växtn., se föreg.
kälta, i dial. även: skälla (med samma
betyd. -skiftning som i käfsa), smått
hosta, fsv. kwlta, käxa; besl. med ösv.
dial. kälsa ds. Se ut som iterativbild-
ningar, germ. *kallatjan, resp. *kallisön,
till kalla, egentl.: ropa; med vanlig
växling av -s- o. -/-avledn. i dylika
verb. A andra sidan kanske olämpligt
att skilja från ffris. kaltia, tala = mhty.
kalzcn, kelzen, tala högt, skryta, vilka
likaledes äro besl. med kalla, fast bild-
ningen är en annan (se även under ka va t);
jfr (?) fir. adgladiur, tilltalar, ävensom
under käl t ring.
kältring-, 1689 (som okvädinsord),
stundom: källing — da. katltring, i ä.
da. också 'landstrykare', från fris. kel-
tring ds., till sik kellern, bruka grova
ord, jfr ity. kellern, skryta, osv.: se
kälta.
kämnär, medlem av en 1819 upphävd
underdomstol för Sveriges städer, fsv.
/ca;m(/ii)w!a,,r(c),kammaiiicrre) skattmäs-
tare, kamrer m. m. — da. ka^mmer, fcecm-
ner, stadsfogde el. dyl., från mlty. keme-
ner, genom dissimilation av kemerer, jfr
25
kiimpn
kära
mhty. kameraire, o, alltså etymologiskt
samma ord som kamrer (are) (se d. o.)
till kammare i betyd, 'skattkammare
0. d.'
kämpa, fsv. kcempas (jämte kampa)
da. kcempe, från mlty. kempen =
fhty. kempfen (ty. kåmpfen); jfr isl.
keppa(st), anstränga sig, tävla, ä. nsv.,
sv. dial. kappas ds., till kamp 2, jfr
k a pp o. följ.
kämpe, fsv. kcempe — da. med betyd,
jätte', frän mlty. kempe, av fsax. kempio
= fhty. chemphio, kcmpfo (ty. kämpe
frän mty. el. mlty.), ags. cempa, mlat.
campio (fra., eng. champion), till kamp
2. Isl. o. fsv. kempa (-a'-) från ags.
cempa; därjämte isl. kappi, lvy avledn.
av fca/)/) el. motsv. mlty. kämpe. Jfr
kämpe. — Härtill även familjen.
Kempe, från It}7., o. Kempff, från
hty., båda äldst tillnamn.
käng, känga, 1622: känger, Linné
1732: 'uti Vesterbotn såg jag alt folket
hafva på föttren ett slags skor, kängor
kallade'; över Norrl. från finska kcnkä,
gcnit. kengän; se litteraturen hos Saxen
Sv. lm. XI. 3: 144.
känguru, år 1770 upptäckt av Cook
i Nya Sydwales o. uppkallad med in-
vånarnas i Nya Holland beteckning för
fvrfotadjur känguru.
känna, fsv. koznna, låta veta, under-
visa (jfr fsv. kamnifapir, lärare, kcenni-
pilter, lärjunge), igenkänna, märka,
erkänna, tillerkänna, hava köttsligt um-
gänge med (jfr gamla bibelövers.) m. m.
= isl. kenna ungef. ds., da. kende,
känna, got. kannjan, göra bekant, mlty.
kennen, fhty. -kemien (ty. kenncn), ags.
cennan (eng. ken från nord.); av germ.
'kannian, med dels kausativ o. dels in-
tensiv betyd, (såsom t. ex. bränna);
till kunna. — Giva till känna = da.
gioe til kende, efter mit}7, to kennen
geoen, egentl.: giva att veta. — Härtill
avledn. känsel, t. ex. Schroderus 1626
(i uttr. bära känsel på) = isl. kensl o.
ä. da. kendsel (i motsv. uttr.); o. känsla,
ä. nsv. bl. a. i betyd, känsel, t. ex. Bib.
1541, känning, el., liksom i fsv. kamsla,
kännedom, kunskap, t. ex. Bib. 1541,
Schroderus; i modern betyd, väl först
under 1700-t., t. ex. Serenius = isl.
kensla, undervisning, tillerkännande
m. m. — Kännedom, se dom 2. —
Kännspak (mest dial.), som lätt kän-
ner igen, fsv. kamnispaker = no. kjen-
nespak, till adj. spak i den äldre betyd,
'klok, förståndig'.
käpp, fsv. kcepper — isl. keppr, da.
kaep ds., fsax. kip, stock, ags. cipp m.,
trästam, plogbill, vävbom; jfr fhty. kipfa
f., vagnstång; med avledn. sv. dial. kip-
pel, pinne som lägges i munnen på föl,
kid o. lamm, m. m., no. kipling ungef.
ds., samt fsv. kipla, sv. dial. kippla,
lägga kavle cl. pinne i munnen på; av-
ljudsformer till isl. kcipr, årtull, sv. dial.
kepa, trästycke ined inskärning på mit-
ten att fästa selen med vid slädskakeln,
skakelpinne, mlty. kcp f., inskärning;
besl. med lty. kippen, skära, göra en
inskärning, ags. cippian (eng. chip),
hugga (till), skära. Jfr ky per t (slutet).
— Käpphäst, Palmblad 1820 (i egentl.
betyd.), Aftonbl. 1841 (i bildl. betyd.)
= da. kcephest, motsv. ty. steckenpferd
o. eng. hobbyhorse. Hos Rademine Knigge
1: 154 (1804) användes ännu icke det
svenska ordet (i bildl. bet}Td.) utan i
stället: 'Steckenpferd (Hobbyhorse)'.
käppi, ett slags läderhuvudbonad för
soldater, förr även kallad schakå, av ty.
käppi, en sydtysk diminutivform till
kappe, mössa (se kåpa).
kär, fsv. köer = isl. kwrr, da. fccer,
gammalt lån från ffra. cher (= nfra.),
av lat. cöirus (väl urbesl. med hor). —
Jfr käres ta, kärlek.
kära, lagspr., anställa rättegång o. d.
= fsv. (ipf. -dhe): klaga, beklaga sig,
anföra beskyllning (mot), väcka tvist
(om), anställa rättegång (om) = isl. kdera
ds., da. kceref av urnord. *kärian; i av-
ljudsförh. till got., fhty. kara, bekym-
mer, i fhty. även: klagan (tjT. karfreitag,
långfredag), ags. cearu, bekymmer (eng.
care, omsorg); jfr karg. Grundbetyd.:
klagan; jfr fsax. karm, veklagan, ags.
cearm, cierm, skrik. Ie. rot. ger osv. i
grek. gerys, stämma, fir. gäir, rop. —
Parallellrot g"er i fhty. queran, sucka,
osv. — Till fsv. vb. köéra (osv.) har bil-
dats sbst. köéra f., sorg, klagan, klago-
mål, käromål = isl. kéra, vartill sam-
mans, köeromäl = k ä ro mål.
käresta
387
Kärråkra
käresta, fsv. kcéresta, jämte kcérasta
= da. kcerestc, i da.: fästman, fästmö
(utan poetisk el. skämtsam anstrykning);
egentl. substantivering av fem. svaga
superlativformen till kär; med -a- till
-e- (-/-) på grund av akut betoning; se
Kock Sv. lm. XV. 5: 3 f., Noreen V.
spr. 3: 350 f. — I ä. sv. o. ä. da. även
om maka.
käring1, även kärring, 1626: kåringh,
o. 1638: -/- o. -rr-, i sv. dial. stundom:
hustru, fsv. kcerling, äldst: kvinna, jfr
karl ok kcerling, man o. hustru, vanl.:
gammal kvinna = isl. kerling, da. kcvr-
ring, kcclling, även i da. numera med
föraktlig bibetyd.; avledn. av karl, lik-
som drottning till fsv. drottin. Om
käring i ortn. o. som namn på olika
föremål se Lindroth Boh.-l. härads- o.
sockenn. s. 80. — Käringtand, Lotus
corniculatus m. fl., Franckenius 1638,
1659 = da. kcellingtand; efter blommor-
nas form.
kärl el. käril, ä. nsv. käril(l)c Bib.
1541, I. Erici 1642 osv., kärel Hels. 1587,
sv. dial. kärald, -ild, käld = isl. kerald,
no. kjerald, av germ. *kazaÖla-, till kar
(såsom fsv. säld osv., mått för säd, av
sbst. så).
kärlek, fsv. kcérleker = isl. kérleikr,
ä. da. kcerleg; i nda. ersatt av kwrlighed;
se kär o. -lek.
1. kärna, sbst. (smör-), ä. nsv. även
ke(c)rna Bib. 1541, fsv. kirna — el.
motsv. isl., no. kirna jämte isl. kjctrne
m., da. kceme, mlty. kirne, kcme f., ags.
ceren, cgren (eng. chum), av germ. *ker-
niö(n), 'kernan-. Den sv, formen har
utvecklats ur kem- av kirn- såsom sär la
ar serla av sirla; men utgår åtminstone
i vissa dial. dessutom från ett ord motsv.
isl. kjamc, da. kccrne. Sammanhänger
med vissa ord för 'grädde': nisl. kjarna,
mholl. kerne, ty. dial. kem, vilka av
somliga betraktas som grundord till
kärna osv., o. hörande till kärna 2:
alltså grädden uppfattad som mjölkens
kärna med hänsyn till dess korniga ut-
seende. Kul. Fischer Lehnw. s. 33 skulle
orden vara lånade från mlty.; osanno-
likt. — Härtill vb. k ä r n a, ii. nsv. ke(e)rna
Bib. 1541, sv. dial. även kirna, kjorna
(av 'kg ma av kirna, med brytning som
i sadel gjord), motsv. nisl., no. kirna,
da. ka'rne, lty. kamen, ty. dial. kimen,
ty. kemen, ags. cernan (eng. churn). —
Ordgruppens spridning visar hän på
smörberedning hos germanerna i myc-
ket gammal tid.
2. kärna (i frukt o. d.), från oblika
kasus av Informen kär ne, fsv. kceme
= isl. kjarni, da. kceme, mlty. karne,
j fhty. kerno (ty. kem), av germ. "kernan-;
I med dimin. 'knrnila- = ags. cgmel (eng.
kerncl); avljudsform till korn. — I
bildlig betyd, endast k ä r n a ; jfr g r ä d d a
~ grädde.
kärr, fsv. k(i)cer, sumpmark, moras
= da. keér ds., isl. kjarr n., busksnår,
I småskog, -kjprr n. plur., no. kjerr, kjarr,
kjörr, kärr (i slit med busksnår), risiga
I snår, småskog, av germ. *kerza-, besl.
med lett. gärscha, stor skog, gärsehas,
kärr (Lidén Ark. 13: 35 n. 1 ; jfr emellertid
de av samme förf. Stud. s. 8 n. 3 fram-
ställda betänkligheterna, som dock icke
torde rubba härledningens giltighet).
Grundbetyd, är sannol. 'risiga snår, bu-
j skage', varur betyd, 'kärr' utvecklat sig
över den av 'med buskage o. d. bevuxen
j mark'. Enl. Lidén Stud. s. 9 urspr.
| 'flätverk'; identiskt med grek. gérron
(av *gerso-), videflätning, flätad vagnkorg,
I inhägnad m. m., till ie. roten ger, fläta,
vrida (liksom vid ja till ie. ni, fläta; jfr
även karm), vartill enl. samme förf. sv.
dial. kars(c), liten vidjekorg o. d., kärsa,
fiskkorg, no. kass, vidjekorg, ryggkorg
(om vilken senare sammanställning jfr
Torp Etym. ordb. s. 260; se kasse). —
Om det ej hithörande ortn. Kärråkra
se kid.
kärra, fsv. kärra — isl. kerra, da.
kcvrre, av urnord. *karriö(n), till lat.
carms, mlat. carra, varifrån även fhty.
kärro (ty. kärren) o. kärra (ty. kar re)
— mit}', kar re, varifrån da. karre. Lat
carrus, fyrkantig transportvagn (varav
fra. char), är egentl. ett galliskt ord (med
rr- av -rs), besl. med lat. currus, vagn,
currere, löpa, cnrsns, lopp (se kurs).
Se f. ö. charabang, karet, kaross,
karriol, karusell ävensom ch argera
o. karikera.
kärring, se käring.
1 Kärråkra, sockenn. i Vgtl., so kid.
k ii r v
käx a
kärv, ä. nsv. tiårf, t. e\. I. Erici 1642
isl. Jyjarfr, fadd, osyrad, no. tjcrv,
smaklös, osaltad, fhty. dcrp, ags. peorf,
osyrad, i ffris, der/ med överförd betyd',
'häftig'; jfr även ty. clerb, hård, fast,
grovkornig (varom se dock Hirt-Wei-
gand); besl. med fslav. trupuku, sträv,
bitter, ry. térpkij, kärv, sur, ävensom
litau. tirpstu, blir stel, känslolös, lat.
torpeo, är stel, känslolös, förlamad (jfr j
torpedo), torpesco, blir slapp; med
grundbetyd, 'styv, stel'. Jfr närmare
Persson Indog. Wortf. s. 437. — Om
växelformen ie. slerp (sterbli) se stärb-
h u s.
kärve, fsv. kcerve m., jfr da. kcerv ds.,
isl. kerf, kerfi n., knippa, bunt, no. kjerve
ds. Kanske, med Liden Stud. s. 9 f.,
av ie. *gerbho- (osv.), växl. med *greb-
i mhty. krebe m., korg (se under k rubba,
korg), jfr grek. griphos (varom under
logogrj'0, utvidgning av roten ger,
varom under karm o. kärr. Enl. andra,
t. ex. Jessen, Torp, till ty. kerbcn, göra
inskärningar o. d. (se karva), i vilket
fall kärve egen ti. betydde 'något av-
skuret'.
käs(e), nordsv. dialektord, ostlöpe =
no. kjcese, nisl. kdesir ds., etymol. = ty.
käse, ost, osv., av lat. cäseus (se f. ö.
potkes). Hit hör även det likbetydande
fhty. kåsiluppa (ty. käselub) osv.; se un-
der löpe.
kättare, fsv. kcettare == da. k(j)cetter,
från mlty. ketter = ty. ketzer, från grek.
katharös, ren, obefläckad (vartill även
Katarina), i plur. som kollektivnamn
på nymanikeiska sekter under 1000- o.
1100-talen, katarer; sedan om affällingar
i allm. från katolicismen o. därefter om
sådana från varje ortodox kyrka. — I
ä. nsv. betydde kätteri även 'blodskam';
jfr mhty. ketzerie i samma betyd..
kätte, fsv. kcette (jämte kattlo.) — da.
dial. kicette, liten avbalkning; jfr fgutn.
ketti, vagga; dunkelt. Om sv. dial. -for-
men kitte jfr under kittel. — I dial.
dessutom käfte, i samma betyd., vilket
ej kan vara identiskt med kätte, utan
bör sammanhållas med fsv. kcepti i
VGL I, inhägnad för boskap, fålla, varom
se K. G. Westman Ark. 19: 307 f.; av
åtskilliga andra, som det synes, på icke
tillräckliga grunder ändrat till koefli.
Detta häfte hör antingen till käft el.
till mlty. kefler, litet rum, osv.; se West-
man anf. st.
kätting, ränning i väv, Lind 1749,
på mastrår Serenius 1757 === da. k(j)a?i-
ting, från boll. ketting, ombildning av
mholl. ketene — mhty. (ty. kctte), osv.,
vartill kedja; se d. o.
kättja, Balck 1603: kätia, ombildning,
sannol. i anslutning till ä. nsv. flätia,
dårskap (se flat) o. d., av ä. nsv. käti,
ännu 1635 (1695: kätli), fsv. kcete, ys-
terhet, glädje, lättsinne — isl. kccti f.,
adj.-abstr. på germ. -in- till k åt; bildat
som t. ex. fsv. glcepe till g 1 a d (se g 1 ä d j e).
— Den äldre betyd. Vsterhet o. d.' kvar*
levde långt in på 1700-t.
1 . käx, bakverk, G. Warg 1755: kiåks,
Jaicks — da. kjeks, kix, jfr lty. kecks,
från eng. cokcs, plur. till cake — kaka.
2. käx, tarmkäx, t. ex. 1739; på
grund av dess egenskap att fästa tar-
men vid bukväggen efter ett ord för
'hake': ösv. dial. käks, båtshake, harpun,
käksi, båtshake Gottl., fsv. kcrkse, hake,
krok, båtshake, fgutn. kexi, no. kjeks,
krok med skaft m. m., ä. da„ kex, hake,
båtshake, jfr finska keksi, båtshake. Enl.
rätt vanlig uppfattning (se litter. hos
Setälä FUF 13: 382) lån från finskan.
Ett omvänt förhållande antages, dock
med tvekan, av Saxen Sv. lm. XI. 3:
144, särsk. med tanke på det möjl.
samfinska verbet keksiä, med båtshake
söka m. m. För den händelsen ordet
verkligen är inhemskt, vilket på grund
av ordformen synes mindre sannolikt,
kunde det med Falk-Torp o. Torp Etym.
ordb. tänkas vara avlett av ett ord =
sv. dial. kakk, förhöjning, selpinne, no.:
knagg, litet nystan, isl. kgkkr, klump,
osv. (se f. ö. kagge); jfr att det med
kjeks likbetydande klepp också egen ti.
betyder 'klump', ävensom den s-lösa
formen sv. dial. *käkka, fästa med hake.
käxa, vb, Verelius 1681, av P. Lager-
löf 1692 uppräknat bland 'något nedrige
och gemene' ord (i Spegels Thet öpna
Paradis; jfr Sandwall Spr. o. st. 13: 13\
s-avledning av sv. dial. käka, tala emot,
gräla, skrävla = no. kjaka ds, vartill
även Z-avledn. sv. dial. kåckla, kivas.
Köhler
389
köpa
larma, skrävla, no. kjekla, kivas, ä. da.
kicegle; sannol. ytterst till käke (jfr
parallellen under käfsa) o. i så fall
identiskt med sv. dial. häxa, med mun-
nen hastigt snappa efter == no. kjeksa.
En självständig bildning är väl mlt}r.
kekelen, kivas, till lty. kakel, kekel, käft;
väl likaledes till käke. — Deverbati-
vum: sv. dial. grankäxa, gransångare.
Köhler, familjen., från ty., av köhler,
kolare (se kol).
kö, av fra. qneue, av lat. cauda, svans
(vartill även kodilj).
kök, jfr fsv. kökia f., 1500-t. o. ofta
på 1600-t. : köke n., motsv. no. kjek, da.
kokken, från ml ty. koke, kokene — fhty.
kuchina (ty. kiiche), ags. cycenc (eng.
kitchen); från mlat. cucina (;> fra. cui-
sine), av lat. coqulna, till coquo (se
koka). Ordet har ersatt det gamla fsv.
stekarahus, som kvarlever i dial. steker-
hus, sters, nu stundom: brygghus; på
Island o. i Norge även eldhus = dalm.
jällaus m. m. — Jfr kulinarisk.
köl, fsv. kiöl, kiol, skeppsköl = isl.
kjplr, även: bergsrygg (jfr plur. Kilir,
Kölen, mellan Sverige o. Norge), da.
kol, av urnord. "kelu-; besl. med ags. cele
m. Grundbetyd, har väl varit 'något
krökt', ännu tidigare 'hals'; jfr ty. kehle,
strupe, isl. kjalki, käke, varom under j
käl, kälke; o. ordet är i så fall besl.
med lat. gula, svalg, sanskr. gala-, strupe,
osv.; till den allmänt spridda ie. roten ;
gcl (g£cl) i ir. gelim, slukar, osv. Jfr
betyd. -utvecklingen av hals o. se under
låring. — Kölsvin, o. 1580 = da.,
sedan inlånat i lty., holl. m. m.; anses
vara omtydning el. genom dissimilation
uppkommen förändring av kölsvill (t. ex.
i no.), till suill = sy 11; alltså egen ti.:
planka, som löper parallellt med kölen.
— Av ett helt annat ursprung är isl.
kjöll in., skepp = fhty. kiol, ags. céol
(se kula 1 o. kyl).
köld, fsv. kyld = no. kjold; av germ.
"kttlÖi- el. 'kulipo-, avijudsbildning till j
kall. Den förra formen är från ord-
bildningslärans synpunkt sannolikast
(jfr börd, skörd osv.); för den senare
tala dial. -ord med kakuminalt d, varom
Sandström Sv. lin. Bih. G: .'{5; jfr dock
härtill även II. Pipping SNF VI. .">: 27
(med litteratur). Jfr fsv., da. kulde,
isl. kuldi m. ds., av *kulÖan el. *kuli-
pan-.
kölna, stuga där lin torkas, säd mäl-
tas osv. = fsv. = isl. kylna, ä. da.
kolne, från ags. cylen (eng. kiln), från
lat. culina, kök (i kulinarisk). — Ett
inhemskt o. urgammalt ord, som dock
betecknade en mera primitiv inrättning
för samma ändamål, är sv. o. no. tarre,
plats för lintorkning, nu i somliga land-
skap: takhylla, ovanrum, loft m. m.,
motsv. fhty. darra (ty. darre), torkria,
o. grek. tarsös (-rr-), till ic. ters, torka
o. dyl. (se torr).
1. kön, fsv. kön, kyn, släkt, slag ==
isl. kyn, da. ken, got. kuni, fsax., fhty.
kunni, ags. cynn (eng. kin), av germ.
*kunja-, besl. med lat. genus n., släkt,
slag (jfr genealogi, general, geni),
grek. gcnos, sanskr. jäna-, till ie. roten
gen i lat. redupl. vb. gigno, avlar, fram-
bringar, nätus, född (av *gnalo-; se na-
tion, natur), grek. gignomai, födes,
sanskr. jånali, avlar, fir. rogénar, föd-
des, ags. cennan, avla, osv.; se f. ö.
kind 2 (barn), Kind 3, kynne. — Från
germ. *kunja~ utgår finska lånordet
kunnia, heder, ära (av 'familjeära',
'förnäm släkt', jfr isl. konr, man av för-
näm släkt, jfr konung); se Setälä FUF
13: 320 f.
2. kön, nu kvar blott i några dial, i
betyd, 'vacker, beskedlig', f. ö. icke
sällsynt under 1600-t. i betyd, 'djärv,
tapper' (ännu hos Kolmodin 1732), fsv.
kön, kunnig, skicklig, skicklig till strid,
modig (i denna betyd, väl påverkat av
mlty.) = isl. kénn, kunnig, duglig, no.
kjon, även: klok, da. ken, vacker, förr:
klok, modig, mlty. köne, djärv, fhty.
kuoni, modig, stark (ty. kuhn), ags.
céne, modig (eng. keen, skarpsinnig), av
germ. *könia-, verbaladj. till kunna
(jfr t. ex. adj. för), alltså med grund-
betyd, 'kunnig'. Med avs. på betyd. -
utvecklingen 'kunnig' > beskedlig' (i sv.
dial.) jfr snäll.
köpa, fsv. köpa, handla, köpa, betala
da. ko be; att döma av fsv. ipf. köpte,
av det germ. "kaupian, som ligger till
grund för isl. ipf. keypta, ags. ciepan,
fhty. konffén <>. snarast även (som lån)
köping-
390
kosa
rör fslav. knpiti. — Därjämte germ.
'kaupön isl. kaupa, got. kaupön,
tsa\. cöpdn, flity. koufön (ty. kaufen),
;igs. céapian. — Enl. somliga forskare
inhemskt. Snarast dock en germansk
bildning med latinskt grundord: lat.
caupo (genit. -önis), handlande, i sht
med vin; geriri. * kaupön, *kaupian be-
tyder alltså ursprungligen: driva affärer
(byteshandel) med en caupo. Härled-
ningen av lat. caupo är omstridd o.
dunkel; kanske snarast till cuppa, bä-
gare (se kupa). — Gamla handelsför-
bindelser med romarna avspeglas också
i mångla, till lat. mango (genit. -önis),
i sht slavhandlare: de båda orden tyda
sålunda på, att byteshandel med vin o.
slavar utgjort grundvalen för romarnes
handel med barbarerna. Även mark-
nad innehåller ett lat. grundord. —
Härtill: köp = fsv., även pris (kvar i
få för gott köp) = isl. kaup, ags. céap
( jfr eng. cheap, billig, från good cheap)
osv.; jfr finska lånordet kauppa. —
Köpeskilling, se s k i 1 1 i n g. — Kö-
penskap, fsv. köpinskaper, från mlty.
köpcnschap. — Köpslå, fsv. köpslå o.
köpslagha, genom handslag stadfästa ett
Ii öp, från mlty.; jfr under handsöl.
köping", fsv. köping, köpunger, han-
delsplats = ä. da. kobing; väl egentl.
oinbildning av ett ord = isl. kaupangr
(genit. -rs), av * kaup-angra-, vars senare
led motsvarar mlty. anger, fhty. angår
m., gräsplats, äng, egentl. — fno. -angr,
havsvik (i ortnamn såsom no. Hardangcr,
Stavanger), fsv. -anger (i ortnamn; se
Ångermanland o. äng). — Som ort-
namn: Köping osv., da. Kobing, eng.
Chipping. Det svenska stadsnamnet
Köping hette i fsv. tid Laghlysaköpung,
handelsplats där lagar pålysas.
kör (-sång o. d.), av fra. choeur, se
kor 1.
köra = fsv.: driva, fördriva, köra,
aka = isl. keyra. även: jaga, rida, da.
kore, av urnord. *kaurian; enl. H. Pe-
tersson IF 24: 253 bcsl. med serb. -kroat.
znriti, skynda sig, ila (ie. "geur-), gurati,
stöta (ie. *gour-), vartill *kaurian är en
kausativbildning. — I ett kör = no. i
citt kjoyre, da. i en kore, i et kor. — I be-
tyd, 'köra' användes i fsv. ofta aka — åk a.
korna, väsentl. dial., Götaland, ränsa
agnarna från det tröskade kornet me-
delst omtröskning = da. dial. korne,
jfr lty. kornen; till korn.
körsbär, Bib. 1541 : kirscber, fsv. körsa-,
kyrse-, kirsebter '= da. kirseba?r, från
mlty. kersebere, jfr fhty. kersa, kirsa (ty.
kirsche), ags. cirsbéam, -tréow (eng.
cherry); liksom en del andra bär- o.
fruktnamn (t. ex. fikon, mullbär,
plommon, päron) gammalt lån från ro-
marna: vulg.-lat. "ccresia, *ccrasia (fra.
cerise; även i slav. spr.), av grek. kera-
sia, -éa, körsbärsträd, jfr kérasos (varav
lat. cerasus); sannol. ej, såsom ofta an-
tages, besl. med kéras, horn (på grund
av den hårda veden), varom Boisacq
MSL 17: 56 f.; f. ö. trol. sammanhäng-
ande med namnet på den vid Svarta
havet belägna staden Kerasunt (grek.
Kerasous), bekant för sina körsbär. Med
avs. på ljudutvecklingen jfr körtel,
körvel.
körsnär, 1669: körtznär, jfr kyrsnär
1696, från lty. körsner, mhty. kursner,
kiirsenwre (ty. kiirschner), till mhty.
kursen, fhty. kursina, pälsrock, väl från
fslav. kruzno, päls; bildat som t. ex.
konstnär, resenär. — Även i famil-
jen. Koersner.
körtel, ä. nsv. stundom även kyrtel
samt enstaka kirtel: Rålamb 1690 (kirl-
Zar)*, av fsv. kirlil — da. kjertel, kirtel;
vanl. fattat som ett dimin. av ett 'kert-,
i avljudsförh. till kart, egentl. som i
no. 'knuta'. Dock enl. Jessen TfF 4 R
3: 106 lån från fir. certle, nystan el.
dyl. (gloss. : 'glomus'). — Betr. -ir- till
-yr- till -ör- jfr körsbär, körvel.
körvel, fsv. kyrvil, kiruil = da. kör-
vel, från mlty. kcrvel(d)e = fhty. kerbila
(ty. kerbel), ags. cerfille (eng. chervil);
liksom så många andra beteckningar
för köksväxter från romarna: lat. cerefo-
lium (eaere-; fra. cerfeuil), ombildning
av grek. khairéphyllon, till khairö, glä-
der mig (urbesl. med gärna), o.phyllon,
blad (avlägset besl. med blad). — Ut-
vecklingen kirv- ;> kyrv- > korv- är av
samma slag som av -ir- till -ör- i körs-
bär, körtel.
kösa, Agrostis spica venti, även: åker-
kö sa, Linné Sk. resa 1751 = no. kjosa.
kött
391
labyrint
da. dial. kos, kgs. Har sammanställts
med kjusa (dal-); jfr gräsnamnet ven
väl till sv. dial. (h)ven, myrmark, o.
särsk. åkerven, kösa, Fischerström.
Växer dock blott på åkrar.
kött, fsv. köt, kiot, kiöt = isl. kjpt
(dat. kjptvi), da. kod, av urnord. *ketwa-
(*ketwu- ?), ett uteslutande nord. ord av
trots flera tolkningsförsök alltjämt dun-
kelt ursprung. Enl. Torp NTfF 3 R 16:
145 m. fl. (jfr Froehde BB 10: 300) av
en ie. rot gned i avljudsförh. till sanskr.
gudå-, tarm, mlty. kiil(e), de mjuka de-
larna av djurkroppen, inälvor (jfr här-
till Persson Indog. Wortf. s. 109). An-
| norlunda H. Petersson PBB 43: 149:
j 'det kluvna, skurna'. Fsv. köt beror
I på iv-omljud, kiot på brytning. — Det
J västgerm. ordet för 'kött' se fläsk.
Got. har mimz med motsvarigheter i
sanskr., armen., kelt., fslav. o. fpreuss.;
dessutom mammö, urspr. ett barnord
el. i alla händelser uppkommet ur lik-
j artade förutsättningar. En släkting till
i lat. caro (genit. carnis), kött, föreligger
i fsv. harund, hull, kött, kropp = isl.
I hprund (till (s)ker, skära; jfr fläsk).
— Allt kött är hö, från bibeln, Es.
40: 6 (i nya övers.: gräs).
L.
1. labb, grov hand, fot på djur, Spe-
gel 1685, om människohand (skämts.)
t. ex. 1780 = no.; jfr fhty. lappo m.,
flat hand, årblad; med hypokoristisk kon-
sonantförlängning till fhty. laflä f., flat
hand (av germ. *lapö-); jfr no. lamp,
labb, ävensom ä. nsv. labbug, klumpig,
grov, o. 1700, o. i fråga om bildningen
klubba, knubb, kubb osv. Avlägset
besl. är lo ve, med avljud o. annan
slutkonsonant. — Labb förhåller sig
till germ. lap- som flabb till germ.
flap- i nisl. flapalegr, vårdslös. — En
mängd ord med denna betyd, äro helt
el. delvis av hypokoristiskt ursprung,
t. ex. ty. pfotc, tappe, fra. patte, slo-
venska cdpa o. det från ty. lånade tass
(se d. o.).
2. labb el. labbe, simfågelssläktet
Lestris, Broman 1733: labb ar phir., Linné
osv.; har liksom flera andra sjöfåglar sitt
namn efter gången: till sv. dial. labba,
gå tungt o. ovigt = no., nisl.; jfr sv.
dial. lafsa ds.: labba r na röra sig långsamt
på land, simma dåligt o. kunna ej alls
dyka. — Det av Broman anförda nam-
net labbhirar hör till sv. dial. hira,
vackla hit o. dit, ragla — isl. hira, söla
med, o. är sålunda en tavtologisk bild-
ning, vilken i sin mån styrker den givna
härledningen.
labba, dialektord, hänga vid, fastna
vid, besl. med no. labben, hängande
slappt ned; med intensivisk konsonant-
fördubbling till no. lava, hänga o. dingla,
isl. lafa (ipf. lafda), hänga fast vid,
vara overksam, av germ. *labén (alltså
till samma konjugation som de i huvud-
sak likbetyd. isl. drupa, gnapa, gnufa,
grufa, hnipa, loda, loka, vafa); se f. ö.
laber, lapp o. lav. — Labba: isl. lafa
— klibba: fhty. klebén. — Förf. Me-
diagem. s. 19 f. Ordet kan ej, med v.
Friesen Mediagem. s. 68, tolkas som ett
denominativum.
laber, om vind, Rosenfeldt 1693: lab-
ber kuhlte, 1711: labber kulte, Dahlman
1765: labber cultie, Sjöbohm 1787: laber
cultie, Tersmeden 1780-t.: labert; formen
labber från lty. labber ds., egentl.: svag,
jfr labberig, slapp; formen laber = da.
laber möjl. däremot, med Noreen V. spr.
3: 430, från en ej uppvisad biform lty.
*laber, jfr laberen, tala slappt. Besl.
med labba, lav, lapp o. lo ve.
laborera = ty. laborieren, av lat.
laböräre, möda sig, arbete, till labor,
möda, arbete (av ovisst ursprung).
labyrint, t. ex. Stiernhielm, Dahl-
stierna, ytterst av grek. labtjrinthcis, av
Kretschmer m. fl. tolkat som lån från
kariskan el. lydiskan, till kar.-kret. Id-
brys, dubbclyxa, den kretensiske Zevs'
symbol; alltså egentl.: 'dubbelyxans
lack
ladda
palats', om deu kretensiska kungabo-
ningen.
1. lack, fel, fsv., ä. da. /«ä, jfr da.
lakkeles, från mlty. lak, fel, brist, klan-
der = eng. lack, brist (enl. somliga
nord.); jfr mlty. laken, tadla (se be-
lacka), ags. ungelarccendlic, otadlig.
Väl besl. med fsv. läker (osv.), dålig (se
elak), som dock vanl. skiljes från lack
o. bl. a. (se Persson Indog. Wortf. s.
130) sammanställes med mlty. lak, lös,
slapp, lett. legéns, ir. lacc (av "lagno-)
osv., medan lack, fel, förts än till germ.
'lahan, tadla (alltså germ. -jn- > -kk-),
varom under last 2, än tillsamman med
roten i läck, jfr mlty. laken, avtaga,
osv. Dunkelt. — Lack och lyte, gam-
malt bokstavsrimmande uttr., Schrode-
rus 1620.
2. lack, Bureus 1603; 1637 i sam-
band med sigillvax = da. lak, från ty.
lack, av fra. laque (eng. lac, lake) =
ital. o. mlat. (1300-t.) lacca (= B. Olai
1578), dels om lacksköldlusen o. dels
om det röda färgämne, som avsöndras
från insekten o. blandas med den saft
el. kåda, som på vissa ostindiska träd
uppkommer genom dess styng, gummi-
lacka; från pers. lak = prakrit "lakkhä,
jfr sanskr. läksä ds. Använt till för-
segling från 1500-t. Jfr lackera, schäl-
lack. — Lackviol, gyllenlack; om
anledningen till namnet se gyllenlack.
lacka, Balck 1603: suetlen lackadhe
nedh på honom, väl egentl. : löpa, o. så-
lunda samma ord som ä. nsv. lacka,
löpa, springa, Balck 1603, särsk. komma
lackandes = no. lakka, även: trippa,
da. dial. lakke, gå lugnt o. långsamt, i
no. o. sv. dial. (stundom även i riksspr.)
om tiden: det lackar hän mo l slutet, jfr
mhty. tecken, springa. Möjl. till lett.
lezu, lekt, springa, hoppa, grek. laktizö,
sparkar bakut, till roten i lägg (jfr
Falk-Torp); knappast dock, såsom även
antagits, med germ. -kk- av -jn-, utan
med intensivisk konsonantförlängning.
lackage, till mlty. lak osv., läck, bi-
form till det nu vanligare lä eka ge; se
d. o.
lackera = ty. lackieren, av ital. lac-
care, fra. laquer, till lack 2.
lackmus, ett färgämne, U. Hiärne
1706, jfr lackmans (väl för lackmausel.
dyl.) blått 1637, sv. dial. även lackemos
= da. lakmus, lty. o. ty. lackmus, eng.
litmus, från holl. lakmoes, till mos, men
däremot ej, såsom vanl. antages, till
lack 1 : den äldsta formen (såsom ännu
i västflaml.) är le(e)kmoes, vilket tyder
på samband med vb. läcka. Se Hein-
sius Tijdschr. voor nederl. taal en letterk.
30: 271.
lad (dial.) n. 1. sidenband, fsv. ladh,
prydnadsband, galon, bräm, jfr gulladh
o. ska1. ggllenla(d) = isl. hlad, no. lad;
till fsv. lapa, lasta m. m.; egentl.: nå-
got pålagt; o. 2. avbalkning i loge, slag-
bord, redskap på en vävstol, vari ske-
den sättes = isl. hlad, stapel, hög m. m.,
no. lad, stapel, liten vägg el. mur m. m.,
ags. hla>d, loft, ställning, i avljudsförh.
till nisl. hlöd n., härd, ags. hlöÖ f.,
skara, mhty. luot, även: last; till samma
verb. Se lada, ladda.
lada, fsv. lapa = isl. hlaÖa (i fno.
även 'stack'), da. lade, till fsv. lapa,
lägga i hög, införa i lada, lasta (se när-
mare under ladugård o. ladda) såsom
t. ex. fsv. iaita, krubba, till äta. Jfr
lad o. (det dock snarast ej hithörande
lånordet) låda. — Ladugård, fsv. la-
dhugardher (jfr y. fsv. ladhagårdhen som
beteckning för Ladugårdslandet i Stock-
holm), äldst kanske 'inhägnad av torv
el. sten' o. sedan med specialiserad be-
tyd., till sbst. ladha i en ursprungligare
i betyd, av 'något uppstaplat (sten, ved
osv.)'. En utveckling av denna till 'väg-
; bank o. d.' föreligger i åtskilliga ort-
namn, t. ex. Läby Uppl., fsv. Ladhubg,
i av äldre Ladhuby, alltså: byn vid väg-
: banken. Sahlgren Uppl. Fornm.-för.
\ Tidskr. h. XXVI, t. ex. s. 17 n. 1. Om
{ (den dock svaga) möjligheten att nsv.
! lag(g)ård utgår ej från ladhugardher
| utan från en form motsv. isl. hlaÖgardr,
j inhägnad av torv el. sten, se Noreen
V. spr. 2: 301.
ladda, om skjutvapen t. ex. 1695 (se
nedan), i ä. sv. även: lasta, belasta (om
j skepp ännu hos Weste 1807, som dock
föredrager lasta, samt Dalin 1850); jfr
sv. dial. lada, lägga i hög el. i lag, ä.
nsv. lada, lasta, ladda (1640), fsv. lapa,
lägga i hög, lasta, ladda = isl. hlaöa
lag
393
lager
(ipf. hlöd), got. hlapan, fsax., fhty., ags.
hladan (ty. laden, eng. lade), germ. rot
klap = ie. klat, f-utvidgning av kla i
litau. klöju, klöti, lägga i breda lag, växl.
med klad(h) i fslav. kladq, klasti, lägga
(ss. t. ex. lat. niteo, glänser, o. renldeo).
— Ladda är emellertid antagl. ej iden-
tiskt med fsv. lapa, utan snarast bildat
av dess part. pass. ladder, lastad, lik-
som trötta: trött, part. till fsv. pröta;
jfr t. ex. medh lådde . . bysser 1593.
Ordet kan dock även tänkas vara lånat
från likbetyd. mlty. laden med samma
övergång av d>dd som i t. ex. gadda.
— Betyd, 'ladda' (om gevär) har ut-
vecklats ur ordets anv. om artilleri, där
en jämförelse med lastning (av skepp
o. cl.) låg nära till hands, t. ex. Car-
tcscher låddes (pres. sing.) på Krutet o.
1695; jfr till betyd.-utveckl. fra. char-
ger. — Se f. ö. lada, lass, last 1, läst.
[fgutn. läpigs, om våren, se under
vår, sbst.]
1. lag, vätska, i socker la g, fsv.
lugher = isl. Iggr, även: insjö, flod (i
no. flodn. Laagen) = fsax., ags. lagu,
vatten, sjö, flod, av germ. "la^u- = ie. I
'laku- i lat. lacus m., insjö (ital. lago,
jfr sv. lagun), fir. loch, sjö, fslav. lokg,
rägn. Annan bildning: germ. *lahö- = \
isl. lå, strandvatten vid havet, mhty.
la, träsk o. d. F. ö. av omstritt urspr.
Jfr Lagan, Lagunda o. Lögaren.
2. lag, varv, sällskap, ordning, fsv.
lagli, läggande, ordning, (rätt) ställning,
beskaffenhet, stöt m. m. = isl. lag un-
gef. ds., da. lag, till stammen i lägga
C lagjan) el. primärbildning (med avljud)
till roten i ligga. Hit höra en mängd
uttr., ss. i lag, ur lag (= fsv. i lagh,
isl. ör lagi), i längsta laget (= isl. i \
lengsla lagi), göra till lags (motsv. i
no.), vid det här laget, här vid lag
(jfr da. ved det lag) osv. Lag i betyd,
'sällskap' (glatt lag osv.) = isl., no.,
da. (lav); jfr ty. gelage. Giva glatta
laget, fullt lag, om kanoner, motsv.
i da. = ty. die volle lage geben. Jfr
följ., laga, lagom samt bergslag,
Roslagen, sinnelag.
3. lag r., fsv. lagh, äldst neutr. plur.
= isl. Ipg n. pl., da. lov, -lav = ags.
gilagu n. pl., bestämmelse, öde, lott;
ags. lagu f., eng. law, däremot från
nord.; väl urbesl. med o. i avljudsförh.
till lat. lex (gen. légis), lag (som dock
även kan föras till legere, samla o. d.,
läsa; jfr legend). Y. fsv. lagh m., sv.
lag, beror på uppfattning av n. pl. best.
f. lag hen ss. sg. m. Alltså egentl. plur.
av föreg. Egentl.: det (före)lagda, fast-
ställda, till lägga i betyd, 'fastställa,
bestämma'; jfr isl. leggja Ipg, grek.
keltai nömos samt ty. geselz till setzen,
sätta, ävensom likbetyd. grek. thémis,
sanskr. dhåman-, till roten dhe i grek.
tithemi, ställer, lägger (se dåd); o.
statut (se d. o.). — Lagfart, Bsel-
ter 1760 (om proceduren mot Kristus),
jfr lagfartsprotokoll 1771, av lag 3 o.
det från ty. lånade fart = färd, till
vb. lagfara. — Lagsaga, fsv. lagh-
sagha, lagarnas uppläsande för folket
av lagmannen, sedan bl. a. om det un-
der lagmannens domsrätt lydande om-
rådet; jfr isl. Ipgspgn (jfr sägen), till
saga, egentl.: sägande; se säga.
1. laga, adj. o. adv. i laga ansvar,
kraftvunnen osv., fsv. lagha, egentl.
genit. plur. till lag 3. Hit även: olaga.
2. laga, vb, fsv. lagha, ställa, ordna,
lämpa, laga = no. laga, da. lave; av-
ledn. av lag 2; alltså: bringa i ett visst
läge. — I betyd, 'reparera o. d.' i fsv.,
ä. nsv. o. sv. dial. i stället ofta bota o.
böla (se bot).
Lagan, fsv. Lagha, jfr fno. Lagård,
nu Laggeraaen, innehållande fsv. lagher,
vätska = isl. Ipgr, även: insjö, flod; se
lag 1, Lagunda, Lögaren. — Härav
stadsn. Laholm, fda. Lagceholm 1399;
jfr t. ex. Tidaholm till Ti dan.
1. lager, förråd; varv, lag, Vallerius
Yet.-A.H. 1743 (om sten), Sahlstedt
1773 = da., från ty. lager, ombildning
av ä. leger = sv. läger.
2. lager (träd), lagerbär, jfr fsv.
laghiuirai, laverlriv, laghcrbwr, laverbca ,
ä. da. lavr, da. laurban; lagerträd, mhty.
lörbere, lagerbär, lörberenböm, lager-
träd, fhty. lörbaum ds., lörberi, lager-
bär (ty. lorbeer, lagerträd), varav ä. nsv.
lorbårträ, t. ex. Stiernhielm; till ty. lå-
nat o. 600 från lat. laurus (jfr fra.
laurier, varav eng. laurcl), lagerträd; *
grek. laiiros från lat.; f. ö. dunkelt. —
394
lake
Don fsv. formen kommer möjl. från en
form, motsv. mholl. lauwer; knappast
direkt frän lat. laurus; med avs. på det
sekundära g-et jfr t. ex. fsv. frugha, fru,
o. mlty. vråwe, sv. dial. roga sig för
roa, Agerell för Aurell osv.
lagg, Schroderus o. 1638, i dial. även:
kant. rand, särsk. av kärr o. d., såsom
även i ä. sv., t. ex. Celsius 1795, fsv.
lagg i lag gare, som hopsätter laggkärl
isl. logg, no. logg, da. lug(ge), av
germ. "lawivö, till ie. roten len, skära,
i sanskr. lunäti, skär (se lie, lo 3 o.
under lur 1); alltså egentl.: inskärning
(såsom ofta i no. om den fals, i vilken
kärlets botten är infälld). Da. lug:
lagg = fnugg: sv. dial. fnagg = dugg:
dagg 1.
lägga, dial.: 1. lägga om, piska upp,
utvecklat i relativt obetonad ställning
av laga öm; jfr bädda: bada, brassa
på: brasa, rädda opp: rada opp.
2. lägga å, bege sig i väg, med samma
ljudutveckling, av laga sig av, i väg;
alltså ett annat ord än no. lägga, gå
smått, lunka = bornh. (gå och) lägga,
(gå o.) driva, som är ett slags (f. ö.
sannol. besläktad) intensivbildning.
lagom, som adv. 1634, som attribut
t. ex. 1655, 1658; dat. plur. av lag i
betyd, 'rätt ställning el. förhållande';
bildat som adv. stundom till stund
osv. Ordet anges av Columbus Ordesk.
vara ett talspråksord, som borde upp-
tagas i skriftspr. — Det böjes stundom
som ett adj., t. ex. Sturzen-Becker V.
skr. 2: 464: 'ett . . lagomt mått', 2: 478:
ett par lagomma eldbrasor', Klcen Kann-
stöp.: 'det lagomas stora värde'. Formen
lagomma klandras av Rydqvist SSL 2: 100.
lagun = ty. lagune, av ital. laguna,
av lat. laciuia, pöl, puss, grop, fördjup-
ning (= lakun), till lacus, sjö (urbesl.
med lag 1; jfr Löga ren).
Lagunda, härad i Uppl., fsv. Lagh-
und(a), till fsv. lagher, vätska, här
möjl. i den i isl. förek. betyd, 'sjö' (se
lag 1 o. Löga ren), o. hund, hundare,
härad (se under hundra), jfr det lik-
betyd, fsv. Sgöhundare t. ex. 1412; alltså
ej till den i ortnamn annars ofta upp-
trädande avledn. -und. Se förf. Sjön.
1: 331.
Laholm, se Lagan.
lakan = fsv., senisl., i ä. nsv. såsom
också i fornspr. även : tyg, kläde, = da.
lagen, fsax. lakan, fhty. lahhan (ty. la-
ken från lty.), meng. lake, av germ.
*lakana-, till ie. roten (s)lag, (s)lég,
vara slapp, hänga ned i sia k, lake 2,
loka 2 osv., jfr lake 2. Härtill även
fsv. hceslelakif hänge av hanblommor
på hassel = no. lake, flik, egentl.: ned-
hängande. Jfr kapp lake. — I nord.
språk trol. gammalt lån från fsax. el.
mlty. — I samma betyd, användes förr
även blöja; se tilläggen.
1. lake (salt-), fsv. saltlaki = da.
lage ds., besl. med (el. möjl. lån från)
mlty. lake, stående vatten, saltlake =
fhty. lacha (ty. lache), pöl o. d., ags.
lacu, ström (eng. lake, sjö), skot. latch,
pöl, till roten i läck (se d. o.), o. av-
ljudsform till Loka. Förf. Språkv.
sällsk. i Ups. förh. 1891—94 s. 91, Much
ZfdW 2: 283.
2. lake, fisken Lota vulgaris, fsv.,
isl. laki = no., ä. da. lake. Enl. förf.
Språkv. sällsk. i Ups. förh. 1891—94 s. 94
till germ. adj. *wlaku- i betyd, 'fuktig,
slemmig* ^= ags. wlacu, ljum, mlty.
wlak ds., besl. med fslav. vluguku, fuk-
tig, lett. we'lgs ~ lett. walks ds., jfr ulk
o. det besl. fhty. welc, som samtidigt har
betyd, 'fuktig, ljum o. mjuk' (ty. ivelk);
cl. också till germ. läk i lake 1, jfr ir.
do-luigim, jag gör mjuk el. lös. Däre-
mot enl. Falk-Torp till ie. roten (s)lag,
vara slapp (se lakan, si ak). Samtliga
tolkningsförslagen sålunda med tanke
på fiskens mjuka kött el. slemmiga hud.
— En analog, urgammal nord. beteck-
ning för 'lake' föreligger i gottl. glle
(ylla) = fsv. *glla f., sannol. av germ.
*ivulliö(n), av ie. *nlnl- el. *iilniä, fe-
mininbildning till ie. *ulno- el. *ulnio-
i fpreuss. wilnis ds., sannol. likaledes
efter den mjuka o. slemmiga huden till
roten uel i de nyss nämnda lett. walks,
fuktig, we'lgs ds. osv. o. sålunda möjl.
avlägset besl. med lake, därest detta,
såsom ovan antagits som möjligt, bör
förbindas med germ. 'ivlaku- i denna
betyd. Ordet hör alltså till den lilla
grupp av fisknamn, som äro gemen-
samma för balt. o. germ. spr. (jfr under
lakej
395
lamm
mal 2 o. val 3). Lidén Minnesskr. utg.
av Fil. samf. i Gbg s. 88 f.; betr. så-
dana, som även uppträda i de slav. spr.,
se under lax o. sik. Betr. andra över-
ensstämmelser mellan germ. o. balt.-
slav. spr. i fråga om ordförråd jfr un-
der guld, hermelin, hjälpa o. snöre
(slutet); samtliga tydande på ett ur-
gammalt närmare sammanhang mellan
dessa språkfamiljer (i de nämnda fal-
len särsk. germ. -balt.).
lakej, t. ex. Spegel 1685: laquayer
plur., väl närmast från ty. lakai (äldre
lackay m. m.); av fra. laquais, av spän.
htcayo; f. ö. obekant härledning.
lakonisk, 1663 = ty. lakonisch, efter
lat. lacönicus, från Lacedemonien, spar-
tan, till grek. Ldkön ds.; med syftning på
spartanernas korthuggna o. träffande
uttryckssätt.
lakrits, ä. nsv. även t. ex. lachris,
-sa, -se B. Olai 1578, med betoningen
lakris hos Bunius m. fl. (jfr ty. lakritze),
y. fsv. lacrisa, Ukris(sa), likridza, lucrisa
m. m. = da. lakrits, mlty. lackerilze
m. m., ä. ty. o. mhty. lakerize, lekritze,
lackcrilz, licrilz (ty. lakrilze), från mlat.
liquiritia (fra. rcglisse, med konsonant-
omkastning, eng. licoricc m. m.). Om-
bildning, väl i anslutning till liquor,
vätska (se likör), av grek. glykyrriza,
till glykys, söt (se gl}'cerin), o. riza,
rot (urbesl. med rot o. ört); alltså
egentl.: sötrot, jfr ty. siissholz ds. I
fsv. lån från mlty. o. i senare tid på-
verkat av den tyska formen. — Lakrits-
roten odlades i Europa från och med
1200-talet. — Om ett annat i sv. dial.
vida spritt ord för 'lakris', treakelsc osv.,
se under ter i ak.
laktuk, växten Lactuca virosa, fsv.
låktukl (dat. plur. lactucum), av lat.
lactuca, sallat, till lac (gen it. lactis),
mjölk, på grund av den ymniga mjölk-
saften i de gröna växtdelarna. Härav
även ty. lattich = mlty. lattike, varav fsv.
Icetikia.
lakun, lucka i text, brist, av lat. ta-
ra na, grop, fördjupning, pöl (— lagun).
lalla, t. ex. 1591, Dahlstierna; i ä.
nsv. även 'sjunga' = da. talte, ty. tallen ;
jfr lat. lallärc, lulla i sömn, grek. laléö,
pratar, lälos, pratsam, osv. Ljud här-
mande bildningar, som åtm. delvis kun-
| nat uppkomma oberoende av varandra,
I såsom sannol. är fallet med t. ex. lalla
j o. lull a.
i lam, fsv. lamber, utmattad, lam =•
j da. lam, i ä. da. /även: halt, jfr isl. lami,
I lam, fsax. lamo, fhty. lam (ty. lahm),
I ags. lama (eng. lame, även: halt). Av-
! ledn.: fsv. laimia, mörbulta, allm. germ.
! vb (ej i got.), motsv. fslav. lomili(se), ut-
matta (kanske gammalt kausativ); o. isl.
, lemstr n., förlamning, sv. dial. lämster,
lam (egentl. sbst.); om avljudsformen
! töm- se lomma 2. Betyd.-växl. 'lam'
! o. 'halt' även i halt. — Got. har för 'lam'
j us-lipa, egentl. : som ej kan bruka sina
leder; ä. nsv. ofta: borttagen, t. ex. ä.
\ bibelövers. — Jfr belamra.
lama, ett sydamerikanskt kameldjur,
| tyg av dettas ull; av peruanskt ursprung.
Lambert, mansn. = fsv., av fhty. o.
ty. Lambert, av äldre Lantberht, till
land o. bjärt; jfr Albert osv. — En
kortform till detta namn är fhty. Lampo,
under formen Lampc uppträdande i
Beineke Vos som namn på haren.
lambertsnöt, efter ty. lambertsnuss,
äldre: lambertische nuss, dvs. nöt från
Lombardiet; jfr mhty. lamparten, lango-
barder.
lamell, tunn platta el. skiva = ty.
lamelle, av lat. lamella ds., dimin. till
lat. lam(m)na, lammina ds.; väl urbesl.
med lås. Jfr omelett.
lamentera, t. ex. Wivallius, ännu ej
i den nuv. betyd, 'överdrivet el. högljutt
klaga' ty. lamcnlieren, av lat. lämen-
täri, klaga, till en ljudrot la (jfr lom o.
| lämmel).
lamm = fsv., isl., got., fsax., flit., ags.,
eng. lamb, da. lam, ty. lamm (varav
det egentl. ty. familjen. Lamm), i ags.
även lambor, jfr fhty. plur. lembir, av
germ. "lamba- el. möjl. s-stam *lambaz,
'lambiz. Omstritt. Nu vanl. efter Hirt
o. Osthoff betraktat som besl. med grek.
vlaphos, hjort, bind (av *eln-bhos, med
djursuffixet bh); ovisst. Litteratur Ol-
son Appell, subst. s. 120; jfr senare H.
Petersson Heterokl. s. 22. — Ett minne
av den gamla formen lamb kvarlever i
familjen. Bålamb. . — Möjl. föreligger
en gammal avljudsform i osv. dial. limb
lampa
396
lans
a., lims in., jfr Norrbotten lemb (Ven- j
del] Pedersöre-Purmom. s. 213).
lampa — fsv., motsv. isl. lampi, da.
lampe, från mit}', lampe = ty., från
Ii a. lampe (eng. lamp), av grek. lampas
(gen it. -ddos), fackla, till lampö, lyser;
med onasalerade biformer i fpreuss.
lopis, låga, litau. lepsnå ds. osv. Jfr
lant c r n a. — Ett gammalt västgerm.
ord för 'lampa' är fsax. liohtfat, fhty.
liohtfaz, ags. leohtftvl, egentl.: ljusfat.
1 . lana, ett slags fiskredskap = fsv.
jämte lani, i ä. nsv. även laan, från
finska lana.
2. lana (dial.), även: låno, förstuga,
rummet utanför fähuset, dessutom: lån,
svale, motsv. y. fno. lon, lan, husrad,
nisl. lön, husrad, ffris. lana, lona, väg,
noll. laan, allé, ags. lanu, smal väg,
gång (eng. lane), osv.; av germ. *lanö(n)-
sannol., såsom gissats, till roten i grek.
elåo, driver, elaiinö ds., osv. — Säkerl.,
på ett el. annat sätt, sammanhängande
med Lane härad, Bhll., fsv. Lana (jfr Lind-
roth Bohusl. härads- o. sockenn. s. 19 f.).
land = fsv., isl., got. osv.; allm. germ.
ord, urbesl. med fir. land, lann, öppen
plats, inhägnat landområde (jfr 1 aw li-
ten ni s), i avljudsförh. till fsv. ledina,
hed, ouppodlat område, o. enl. vanligt
antagande även sv. linda, trade, trädes-
åker (av germ. "lendiön); polska lad,
land, strand, är väl lånat från ty. —
Jfr 1 a n d a m ä r e, L a n d v e 1 1 e r, L a n n a-
skede, Öland, Uppland. — Land(a)
som senare led i gårdnamn t. ex. Upp-
land(a) betyder i regel 'jord som bru-
kas o. eges av enskild person' i motsats
till 'allmänning'; jfr v. Friesen Fatab.
1906 s. 23. — Avi.: landa o. lända;
se sistn. ord.
landamäre, fsv. landamcére n., gräns
mellan land el. landskap = isl. landa-
mcvri, väl av urnord. * landa-mairia-
(med -ai- > -a i semifortisstavelse, varav
genom z-omljud cé), motsv. ags. land-
gemére, till ags. mére, gräns, mholl.
mére, gräns, (gräns)påle, väl av ie. *moir-
i lat. murus, mur; se f. ö. d. o. och med,
sbst. Jfr Franck KZ 37: 120 f. Om den isl.
växelformen landamöri se Kock Sv.
Ijudhist. 1: 275 n. — Jfr till betyd. ortn. j
L a n n a s k e d e (u nder sked e).
Landskrona, stad 1413, under Erik
av Pommern uppkallat efter hamnplat-
sen Landör; efter tyska förebilder.
Landsort, sydligaste udden av Söder-
törn, innehåller ty. orl i betyd, 'udde,
spets' =s det från lty. lånade ort 1 (o.
2) o. det inhemska udd.
Landvetter, sockenn. Vgtl., 1 540: Land-
wit(l)arid, 1583: Lanuetere, sammans.
med ryd o. (möjl.) ett fsv. *landuiii,
vårdkas avsedd för signalering, till isl.
viti, vårdkas, märke, tecken, no. vite,
bohusl. vedde, vårdkas, osv. (se f. ö.
vette). Lindroth Skr. utg. av Instit. för
ortn.- o. dial.-forskn. i Göteborg 2; 115 f.
landå, Knorring: landau, Crusenstolpe:
landauer, men Dalin 1850: landå (med
uttalsuppgiften lanngdå'), av ty. lan-
dauer (varav da. =), förräven: landauer
wagen ; efter staden Landau. I sv. dock
möjl. inkommet från fra., dit även or-
det lånats; i annat fall beror det nsv.
uttalet på samma missuppfattning som
i t. ex. polityr, som ej finnes i fra.
Lane, hd i Bhl., se lana 2.
langa, som sjöt. i äldre tid långa
Bosenfeldt 1698 m. fl., i annan anv.
t. ex. 1833 = da. länge, från ty. el. som
sjöt. (m)lty. el. holl. langen = mhty.,
till adj. lang = lång; egentl.: bliva
längre, varav: sträcka ut sig o. gripa el.
räcka något. Jfr anbelanga, an langa
o. belanga.
langarn, 1851, förr även: lantråd o.
glansgarn; okänt ursprung.
langobard, se lombard.
lank, urspr.: svagt o. dåligt brännvin,
C. Warg 1755, sedan: skräp, strunt, till
mholl. lane, kraftlös, om vätskor. Jfr
följ.
länka, dåligt kort, hacka, Blanchc
1846; kunde tänkas höra till föreg., men
det f. ö. etymologiskt oklara sv. dial.
lana (vanl. plur.: laner) ds. gör det
sannolikt, att länka är en diminutivisk
Ä-avledning av detta ord.
[länka, sv. dial., gå illa, lunka, se
lunk a.]
Lannaskede, se skede.
lanolin, 1890-t. == ty. 1880-t., bildat
av lat. lana, ull (se d. o.), o. oleum,
olja (se d. o.).
lans, o. 1585; ländsor plur., C, Gvl-
lansiär
397
lappskoj (s)
lenhielm o. 1640: rennestake eller lantze
= da. lanse, från ty. lanzc (= mhty.),
från fra. lance (eng. =), av lat. lancea,
ett egentl. keltiskt ord av omstritt ur-
sprung. — Bryta en lans för någon
cl. något, motsv. i da. o. ty.; från tor-
nerspelet, — T. anse 1 1 = ty. lanzelie,
av fra. lancette, dimin. till lance. — Jfr
följ.
lansiär (dans), även -kadrilj, i da.:
les länders , från fra. quadrille des län-
ders, uppfunnen 1856, till länder, lans-
ryttare, ulan (se föreg.).
lanter, nu blott (huvudsakligen dial.)
i uttr. spela lan ter med någon, driva
gäck med, narra; namn på ett kortspel,
knekt, Lagerström 1737 = da., av eng.
lanterloo (nu loo), av fra. lantur(e)lu,
urspr. ett omkväde (från 1630), sedan:
prat, dumheter, o. slutligen beteckning
för ett visst kortspel. Se Murray o.
Palmlöf Från fil. fören. i Lund 3: 306.
lanterna, t. ex. 1775, förr icke sällan
skrivet lan(d)l-tärna; tidigare vanl. la-
lern 1670-t. (Stier nhielm : lalern'), lan-
tern = da. lanterne, närmast från ty.:
mhty. lanterne jämte laterne, av lat.
la(n)lerna, av grek. lamptér, till låmpö,
lyser (se lampa). — Som (nu obr.)
milit. term redan under Gustaf Vasa.
lantkrabba, om personer som vistas
på landbacken (i slit. anv. av sjömän),
C. A. Ehrensvärd 1780 = da. landkrabbe;
jfr det likbetyd. ty. landratle, egentl.:
landråtta.
lapa = fsv. — ags. lapian (eng. lap),
av germ. *lapön ~ germ. st. v. *lapan
= fhty. laffan, luof, vartill instrumen-
talbildningen boll. lepel, ty. löffel, sked
(se L ef fler); jfr under läppja; ie. rot
lab i lat. (med nasalering) lambo, slic-
kar. Rotvariant: ie. laph i grek. laph-
yssö, slukar. — Ligga och lapa sol-
sken Brasck, 1648: här i betyd, 'ligga
o. kifta'.
lapis, av lat. lapis (geni t. -idis), sten,
besl. med grek. lepas ds. — Härtill : 1 a p i-
d ars t il, egentl.: stenstil.
1. lapp, stycke, fsv. lapper, da. lap,
av germ. *lappa-, motsv. germ. *lappan-
i fsax. lappo, mlty. lappe, ags. lappa,
möjl. genom sammansmältning av syn-
koperade o. osynkoperade n-s tamsfor- '
mer *lapan- o. *lapp- som i brunn o.
got. brunna; jfr läpp,1 lappri o. lapp-
salva. Fhty. lappa (t\r. lappen) kan
bero på lty. inverkan el. utgå från bi-
former med -bb (se lab b a, lab er, lav).
Besl. med isl., no. lapa, slappt nedhänga,
av ie. roten lob, leb i grek. lobös, öron-
snipp m. m. ; se låp. Germ. * lappa-
kan dock även utgå från ett ie. "lopnö-
till en variantrot lop i litau. löpas, lapp.
Nasalerad form: lemb i sanskr. Idmbate,
hänger slappt ned. — Isl. leppr, lapp,
kan vara ett avljudande *leppa- el. möjl.
ett germ. "lappia-, — Avledn.: lappa =
fsv. Sdw. Tillägg = m\ty. lappen.
2. lapp (folkslag), fsv. lapper = isl.
lappir plur. ; möjl. finskt lånord, jfr fin.
lappalainen, egentl.: person från Lapp i
(kanske med betyd, 'ödemarken i norr'),
o. ry. löparj. Det äldsta nord. namnet
synes ha varit finnar (se d. o.). Själva
kalla sig lapparna sapme sing., sabme,
same m. m. K. B. Wiklund Nord.
fam.-bok 15: 1186 f.
lappri, ä. nsv. även lapperi, t. ex.
1571, Columbus Ordesk., C. Gyllenborg;
äldst i betyd, 'fuskeri, bönhaseri', y. fsv.
lappari, lagning, från mlty. lapperi, lapp-
verk, fusk. lappri = ty. lapperei, ab-
straktbildning till mlty. lapper, lap-
pare, flickare = ä. nsv. lappare, till
vb. lappen = sv. lappa. Jfr med avs.
på accentflyttningen till första stavelsen
under narr i. — Med latinsk ändelse:
ty. lappalie, varifrån ä. nsv. lappdlier
plur.
lappsalva, sjöt., insmörja det stående
godset av en tackling med tjära o. ter-
pentin, Rosenfeldt 1698: lap-, bildl. o.
skämts, även 'ge stryk', t. ex. H. Ca-
vallin 1890-t. = da. lapsalve, från lty.
lapsalfen, boll. lapzalven, urspr. 'kvack-
salva', till lapp o. salva, alltså egentl.:
en som smörjer plåster, sedan uppfattat
som: en som smörjer med en lapp.
lappskoj (s), stuvat oxkött med pota-
tis, 1880, 1893 m. fl.: lap(p)skojs, Strind-
berg 1904: lappskås, A. Engström 1910:
lappskoj (bildl., om böcker), även lob-
skås, 1892: lobscouse, motsv. no. -da.
labskaus, da. lobskous, lty. labskausch,
eng. lobscouse. Ordet anses ytterst vara
! engelskt o. har tolkats bl. a. som ett lob's
lapsus
lask
courwt till /<>/', klimp, klump, o. course,
ratt, men av andra sammanställts med
eng. dial. /o/», ungef.: 'sleva i sig', även
'bubbla1 o, d., jfr det nästan likbetyd,
eng. lobloUg. Dunkelt.
lapsus, av lat. lapsus (genit. -ös), fall,
till läbi, glida, labäre, vackla; jfr lavin.
larm, 1029 (i betyd, 'oro' el. dyl.),
o. 1657, stundom även i den tyska for-
men larm, t. ex. 1703 = da. larm, jfr
tv. hinn, förkortning av alarm, egentl.:
til] vapen (se d. o.). — Den gamla be- !
tyd. framskymtar i Uttr. slå larm, jfr
även larmsignal o. Larmgatan i i
Göteborg, 1090, utmed de gamla fäst- |
ningsverken (förr också Alarmgatan),
ävensom i Kalmar ; jfr gatn. Luntantu
under lunta.
Lars, mansn., ä. nsv. bl. a. Larntz
P. Svart, fsv. Lares, Lårens, Lafrins,
Laurins, Laverins m. m., jrtterst av lat.
Laurentius, varav även ty. Lorenz, lånat
i sv. Lorens, ävensom sv. Laurits. —
Härtill smeknamnsformen Lasse (bil-
dad som Måsse, Nisse osv.). Även i
överflyttad betyd.: liten toddy (sup),
t. ex. Wallenberg 1771 (där även nisse;
om sup, som sjömansuttr.), vanl. i förb.
med liten-, jfr Hjelmqvist Förn. o. fa-
miljen, s. 158 f.
1. larv, förklädnad, P.. Svart, nu blott
i bildl. betyd.: under vänskapens
larv o. d., jfr P. J. Gotbus 1588, även-
som Columbus: masquelarfwen af ädel-
modighet; förr särsk.: ansiktsmask, skrå-
puk, P. Erici 1582; i överförd bem.:
insektslarv, t. ex. 1780, i ä. nsv. ofta
lar(f)va = da. lame, insektslarv, förr
även: ansiktsmask, från ty. larvc, an-
siktsmask, insektslarv, i den första be-
tyd, mhty. larf(f)e, av lat. tarva, lärua,
ond ande, spöke, ansiktmask, samman-
ställt med lat. lar, plur. lares, flat. läses,
ett slags tomt- och väggudomligheter,
alltså kanske egentl. om bilder el. mas-
ker, som föreställde larcr. — Med avs.
på betyd, 'insektslarv' jfr sv. skråpuk,
1 dial. i båda bet3'd.; i båda fallen efter
utseendet. Likheten mellan mask 1 o.
2 är tillfällig. Jfr f. ö. under grimma.
2. larv el. larver, liten gosse, även,
i slit i dial., stackare = no. larv, tras-
hank, slarver, till sv. dial., no. larv,
trasa, lapp, nisl. lar/i ungef. ds. även-
som sv. larv a, springa med små (o.
fjantiga) steg, vara larvig, no. även :
fuska, arbeta dåligt; möjl. till slar-
v(er) o. slarva, trasa, som t. ex. sv.
dial., no. lärka, larva o. d., till no.
slarka ; jfr (?) isl. laradr, slapp. Se f. ö.
avljudsformen lurvig. — Jfr med avs.
på betyd. -utvecklingen hos larv(er):
larva t. cx. t a sk er, larvig person: ä.
nsv. taska, larva, traska.
lasarett, Phrygius 1015: siukestugu
och tazareth = ty. lazarett ds., fra. la-
zaret, karantänsanstalt, epidemisjukhus,
från ital. lazzcretto = span. lazarelo.
Vanl. förklarat som en avledn. av La-
sarus (Lazarns) i NT, Luk. 16: 20 (till
hebr. Elcazar), av den katolska kyrkan
betraktad som de sjukas o. särsk. spet-
älskas skyddspatron, efter vilken de
medeltida sjukhusen för spetälska upp-
kallades; sedan med vidsträcktare be-
tydelse. Emellertid voro de äldsta la-
saretten pesthospital; tidigast känt från
1423 på en ö utanför Venedig, Isola di
Santa Maria di Nazareth, vartill, enl.
Nyrops utförliga behandling av ordet
Nord. tidskr. 1920 s. 369 f., ett nazareto,
varav, genom folketymologisk anslutning
till Lazarns, lazzeretto. — Förr i stället
ofta hospital (se d. o.) el. hclgeandshus ;
jfr även under spetälsk. — Av nam-
net Lazarus kommer eng. lazar, fra.
lazare i betyd, 'spetälsk', ävensom ital.
lazzarone, plur -i, egentl. om de fattiga
i Neapel.
laschera, spelt.: ej sticka över, maska,
av fra. lächer, egentl.: släppa efter, göra
slak, av lat. laxäre, lätta, lossa (=
laxera), till laxus, slak m. m. (urbesl.
med slak).
lasciv, av fra. lascif, av lat. lascivns
(se lust).
[la se, sv. dial., trasa, se följ.]
lask, söm el. skarv på skor, timmer
m. m., Rajalin 1730 (som skeppsb.) =
no. laske i liknande betyd., da. lask(e),
från mlt}^., ty. lasclie; jämte vb. la ska
s= no. = da. laske, mlty. laschen ; i ty.
med betyd, 'prygla', som även uppträ-
der i sv. F. ö. i enskildheter dunkelt.
Enl. Liden IF 18: 412 av *lak-sk- till
no. lake, lapp, trasa (rotbesl. med slak).
laska
399
latrin
Kan dock även föras till det möjl. in-
hemska sv. lase m., trasa, da. las(e) ds.,
no. las, trashank, som kanske hör till
isl. lasinn, svag, got. lasiws osv. Ar
emellertid sv. lase osv. lånat, utgår det
snarast från mit}', las, vilket kan ha
utvecklats av "lasch o. sålunda vore en
hiform till laschc. Jfr följ.
laska, dial., småspringa, lunka, jfr
Sv. fornsånger: laska sig — no. laska,
gå slött o. driva, da. dial. laske ds.,
sydty. dial. lasche(n), av vilka åtm. det
senare tycks höra till lasch(en), trasa;
jfr föreg.
lass, fsv. las = isl. hlass, ä. da. las,
till germ. *hlapan, lasta o. d. (se ladda,
lada), o. ic. suffixet -to, alltså ie. *klat-to
el. 'kldt-tö-. En annan bildning är väst-
germ. *hlap-sti- (se last). Da. l&s beror
på anslutning till det av lass bildade vb.
la>sse — fsv. hessa, isl. hlessa; i st. f.
vilket (fsv., nsv.) lassa (liksom låna
för län a, låsa för läsa, råna för äldre
råna osv.).
lasse, liten toddy (el. sup), se under
Lars.
lasso, ett slags rep med ögla, från
mexik.-span. laso, av fornspan. laso, av
lat. laqueus, ögla.
1. last, i betyd, 'skeppslast t. ex.
Stiernhielm, bildl.: 'börda' Gustaf II
Adolf = da., från mlty. (m., f., n.) =
fhty. hlast f., m. (ty. last), ags. hlcest
n. (eng. last), av germ. "hlap-sli-, *hlap-
sta-, till germ. *hlapan, lasta (se ladda,
lada); alltså en parallellbildning till
lass o. egentl. samma ord som läst 1.
— Lägga någon något till last, ef-
ter ty. einem etivas zur last legen, utgår
från köpmansspr., t. ex. einem elums zur
last schreiben, skriva på någons konto
el. räkning, egentl. belasta någons konto,
jfr ä. nsv. ofta räkna till last; seder-
mera i sv. (o. da.) uppfattat ss. hörande
till last 2.
2. last, vanesynd, fel o. d., fsv. las-
ter m. o. last f., tadel, skymf, skada,
fel, brott, last, skuld = isl. Igstr (genit.
lastar), da. last, av germ. "lahstu-; jfr
germ. "lahstra- = fsax., fhty. lastar n.,
tadel m. m. (tv. laster, ärekränkning,
last), o. germ. *lahlra- = mlty. lachtcr
ii., tadel, ags. leahtor, fel, synd, last,
i sjukdom; till germ. *lahan = fsax.,
fhty. lahan (ipf. log), tadla, ags. léan
j (ipf. log), nisl. la, tadla; väl egentl.
'tilltala' o. besl. med lat. loqui, tala,
! grek. Idskö (perf. léléka), talar, skriker.
i — Den numera vanliga betyd, 'vane-
brott el. vanesynd mot sedelagen' utgår
från betyd, 'tadel', alltså: 'vad som hos
någon blir föremål för (upprepat) klan-
der*. Betyd, 'tadel' kvaiiever i lägga
någon något till last o vb. lasta.
— Jfr lack 1, le inlästa.
lasting", 1837: 'Engelskt lasting', från
i eng. lasting, egentl.: varaktigt (tyg),
part. pres. till last, räcka, vara = got.
laistjan, följa, osv.; se f. ö. läst 2.
lasur = fsv., ty. osv.; se as ur.
lat, fsv. låter, slapp, trög, lat = isl.
latr, da. lad, got. lats, fsax. lat, fhty.
laz (ty. lass, slapp, med superi, letzt,
sist), ags. la;t (eng. late, sen, med superi.
last, sist), av germ. *lata-; besl. med
lat. lassus, trött, matt (av *lad-to-s);
avljudsform till låta; alltså egentl.: som
släppt el. släpper efter. — Neutr. lat t
\ t. ex. hos Linné Del. nat. (övers. 1773)
s. 10. — Latmansgöra, se under
I lätting. — Latrygg, se under ynk-
rygg o. bak. — Jfr lätting o. lättja.
latent, av lat. latens (genit. -entis),
part. pres. till laterc, vara dold.
låter, plur. till sing. laat Stiernhielm
= da. läder, ä. da. lad sing., sent lån
från mlty. lät n. = fsv. läl, beteende,
I ljud (= låt), isl. låt ds. Jfr olat o.
grannlåt.
latin, förr även dcn-kön, t. ex. Leo-
pold = fsv. (jämte -a, -c), da. — mhty.
latin (ty. latein) osv., av lat. latinum
o. latina, substantiver. av adj. latlnus, till
landsn. Latium; sedan länge (dock äldst
på ljudhistoriskt oantagligt sätt) tolkat
j som 'slättlandet' i motsats till den sa-
binska bergsb}gden ; enl. Persson Indog.
Wortf. s. 198 av ie. 'sllatiom el. 'tlatiom
j till ie. roten (s)telä, (s)tele, utbreda, i
t. ex. lat. lätus, bred, tellus, jord, fslav.
po-stelja, bädd, osv. (se tilja); möjlig-
heten av icke-indoeur. ursprung är
dock icke utesluten.
latitud, av lat. lätitudo, bredd, till
latus, bred, egentl.: utbredd.
latrin = ty. latrinc, av lat. latrinu.
Laura
100
Le
avlopp, avträde, bad, till laväre, tvätta
( B€ 1 B V G DO B D g).
Laura, kvinnon., av ital. =; populärt
genom namnet på skalden Petrarcas
älskade (Lauré de Noves?).
Laurits, mansn., se Lars.
lav, Var. rer. 1538: laaff, fsv. -laf i
sammans. äppletrcelaf — no., da. lav; i
no. även om hängande spindelväv m. ni.,
till i si. la fa (ipf. -fdi), hänga fast vid,
no. lava, hänga, dingla; se f. ö. labba,
lapp o. la b er.
lava, Sv. Merc. 1764: den så kallade
Lava (med förklaring), vanligt först på
1770-t. = ty., av ital. =, i Neapel även:
översvämning till följd av regn; enl.
somliga till lat. laväre, tvätta; enl. andra
lån från arab.; dunkelt.
lave, brits i en badstuga, simpelt
sängställe utmed en vägg, drivbänk
m. m., fsv. bapstovu-, m<clavi, även
-laghi (med övergång av w till £>, ge-
nom förmedling av finska lava lånat
från slav. lava; möjl. besl. med loge.
Se litteraturen hos Saxén Sv. lm. XI.
3: 165, Berneker Etym. Wb. 1: 695.
lavemang, 1745 (lavement), av fra.
lavement, egentl.: tvagning, till laver,
tvätta, av lat. laväre, tvätta (urbesl. med
löga; jfr lavendel). I fra. var ordet
svagt vulgärt redan under Ludvig XIV
o. ersattes av reméde. Jfr följ. o. lat-
rin, lavera, lavoar.
lavendel, o. 1580, jfr fsv. lavendelvaln
= da., ty., av mlat. lavandula (ital.
lavendola), dimin. till lavanda (fra. la-
vande), till laväre, tvätta; för sin väl-
lukt använd vid bad o. tvättning.
lavera, måln., 1780- o. 90-t., av fra.
laver ds., egentl.: tvätta (se lavemang).
lavett, Grundell o. 1695, L. Kagg 1704
m. fl.: lavet, Karl XII 1717: lavett =
da. lavet, ty. lafette, av fra. Vaffåt, äldre
Vaffnst, egentl.: om detträ(sedermerajärn
el. stål), som utgör underlaget till ett tungt
eldvapen, till fåt, stock, skaft, av lat. fus-
tis, påk, stake (väl urbesl. med b ös ta).
lavin, 1809 (ej hos Weste 1807); från
ty. lawine, av ladinska lavina, av mlat.
lablna, till lat. läbi, falla (se lapsus).
Äldre lån: fhty. lewina, bergsbäck.
lawntennis, från eng. =, till lawn,
öppen gräsvuxen plats, glad, av meng.
lannd, av tfra. lande, hed, besl. med
(genom kelt.) el. lånat från germ. *landa-
(= land); o. eng. tennis, av meng. tenétz,
tenisc m. m., från ffra. tenetz (fra. tenez),
av lat. lencte, imper. plur. av tenerc,
hålla (urbesl. med tänja).
lavoar, i bouppteckn. 1866 = ty. la-
vo(i)r, ä. holl. lavoor, av fra. lavoir, till
lat. laväre, tvätta (se lavemang). Dan-
skan har i stället servanie (jfr servera).
lax = fsv., isl. = da. laks, fsax.,
fhty. lahs (ty. lachs), ags. leax (skot.
lax), besl. med litau. läszis, lasziszå (av
*la?xis- el. dyl.), lett. lasis, fpreuss. las-
asso, ry. lososi (saknas i de S3rdslav.
trakterna, där laxen icke förekommer);
alltså ett germ.-slavo.-balt. ord liksom
sik; av okänt ursprung; möjl. samtliga
formerna från en heteroklitisk böjning
(H. Petersson Heterokl. s. 20); litteratur
se f. ö. Olson Appell, subst. s. 121. Lå-
nat i lapskan;jfr de förfinskade, egentl.
lapska ortn. Luossajärvi, laxsjön, Lnos-
savaara, laxfjället. — Lat. salmo, lax,
varav fra. saumon (eng. salmon), ty.
salm, har keltisk upprinnelse.
laxativ, Bureus o. 1630, från fra.
(reméde) laxatif, av lat. adj. laxativus,
till laxäre, bl. a. lossa, lätta, varav sv.
laxera, I. Erici 1642 (träns, med buken
som objekt) o. la sch era, till adj. laxus,
vid, öppen, slak m. m. (urbesl. med sia k).
lazzaron, se lasarett.
le, förr (ännu vid början av 1800-t.)
även: skratta, fsv. le(a), le, skratta =
da. le, isl. hl&ja, got. hlahjan, skratta,
fsax. hlahan, fhty. hlahhan (ty. lachen),
ags. hliehhan (eng. laugh); germ. rot hlah
= ie. klak, ljudhärmande bildning, väx-
lande med klek i fslav. klekutati, ropa,
kleg i litau. klegu, skrattar högt, o. klang
i lat. clango, skriker m. m. = isl. hlakka
ds. — Kausativum: isl. hlögja, komma att
skratta (bildat som föra till fara) = got.
ushlöhjan (med analogiskt h). Jfr löje.
Le o. Lelång, sjönamn i Dalsl., fsv.
Lee o. 1268 (enstaka Lee). Av Noreen
IF 26: 222 identifierat med isl. (poet.)
Hlér, namn på en havsgud, hlér, hav
(enl. Kock IF 10: 106 av urnord. *hle-
waR, högljudd, gäll, se lj u d ; annorlunda
Noreen anf. avh. s. 233: till roten i lat.
c/no, sköljer, renar, osv., se kloak).
led
401
leding
1. led n., på gärdesgård, fsv. garpslip
osv. = isl. hliö, (öppet) mellanrum
(även om tid), led, port, da. led, liten
dörr, ffris. (h)lid, öppning, lock, mit}'.
Ut, lock, lucka, fhty. Ut, lid (ty. angen-
lied, ögonlock), ags. hlid, öppning, lock
(eng. lid), av gertti. *hliÖa-, *hlipa-, part-
bildning till ie. roten kli, böja, slutta;
se f. ö. lid.
2. led, väg, riktning, fsv. lep f., förd,
väg, riktning; sätt (se -ledes) = isl.
leid ds., även: tidrum, följe m. m., ags.
låd, väg, resa (eng. lode, metallåder
m. m.), av germ. *laidö- — fin. lånordet
laita, till *Upan, gå, resa (= lida 1),
som t. ex. fsv. redh, isl. reid till rida.
Jfr -ledes, leding, ledsaga, ledtåg
0. lots.
3. led, på kroppen osv., släkt, ätt-
led, fsv. ledher, äldre liper, led, lem,
släktled, o. lip n., isl. lior m., da. led,
got. lipus, fsax. lith, fhty. lid, även neutr.,
i sammans. även lidu- (ty. glied, av ge-
lid), ags. HÖ n.j i sammans. liodu-; av
germ. *lipu- el., med Lidén Språkv.
sällsk. i Ups. förh. 1891—94 s. 74, en
ie. /es-stam; till ie. roten li, böja, i fsv.
limber = lem (se d. o.). — Härtill:
ledamot, fsv. lidhamöt, ledfogning, led,
lem, jämte lidhmöt; till fsv. möt, möte,
jfr fsv. gatumöt, gathörn, vccghamöt
(Bib. 1541: väghamot), korsväg osv.; se
mot; alltså egentl.: ledmöte. — Se f. ö.
ledig o. lirka.
4. led, adj., fsv. leper, förhatlig, ful,
stygg, ledsen, vred = isl. leiör, da. led,
fsax. léth, léd, fhty., ty. leid, ags. IdÖ
(eng. loalh), av germ. "laipa-, säkerl. en
participbildning, ie. *loi-lo- till en rot
li, vartill väl isl. Ide, skada, fhty. le, gen.
léwes, ävensom möjl. grek. loi-tös, pest
(Hesych.), loi-mös ds., loi-gös, fördärv,
död, Persson Wurzelerw. s. 15. — Från
germ. spr.: fra. laid, ful o. d. — Avledn.
1. sbst. leda, fsv. ledha, leda, ledsnad
= isl. leiÖa, da. lede; ävensom 2. vb.
ledas, fsv. lepas = isl. leiÖast, da. le-
des, reflex, till fsv. ledha, isl. leiöa (-dd-),
inge avsky =■ ags. leedan, ty. verleiden.
I ä. nsv. finns ett led$ka> elakhet; jfr
med avs. på bildningen ondska. —
Jfr ledsam, ledsen, ledsna.
1. leda, avsmak, se föreg.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
2. leda, böja i leden, se under ledig.
3. leda, föra, fsv. lepa, leda, föra
m. m. = isl. leiöa, da. lede, fsax. lédian,
fhty., ty. leiten, ags. lédan (eng. lead), av
germ. *laiÖian, varav lapska laitije- (laid-
dit), kausativum till *lipan, gå (= lida
1), alltså komma att gå, bildat som t. ex.
beta 1 till bita. Jfr lejd. — Led-
sven, fsv. ledhesven, är ej, ss. stundom
antages, bildat av ett neutr. *ledhe (=
isl. leidi), utan direkt till vb. lepa (*lai-
dian) ss. t. ex. sändebud o. d. till
sända {* sandian).
ledamot, se led 3.
-ledes, fsv. -lepis = isl. -leidis, da.
-ledes, bildat såsom en genit. sing. till
en neutral ja-stam *lepe (jfr isl. leiÖi n.,
förlig vind; gravplats), till led 2, väg,
här i den därav utvecklade betyd, 'sätt';
jfr sv. gå till väga; till adj. (pron.) i
annorledes (se d. o.) o. s a m m a 1 e d e s ;
till adv. i hur u-, så- o. ävenledes; jfr
även likaledes; sannol. ombildat i a 1 1-
o. framdeles (se dessa ord).
ledig", fsv. ledhugher, lipugher, ledig,
fri (från tvång, göromål m. m.), tom
= isl. lidugr, da. ledig, mlty. led(d)ich,
mhty. ledec (ty. ledig), ags. UÖig; med
något skiftande betyd.; säkerl. avledn.
av germ. *lipu-, led (se led 3), alltså
egentl.: försedd med leder, varav 'böjlig,
lättrörlig', vilken betyd, finns i sv., isl.
o. ags., men ej i da. o. ty.; jfr sv. vb.
leda, böja, röra, om lemmarna, no. lida,
lea ds. Härledningen är dock ej alldeles
obestridd; jfr t. ex. Persson Wurzelerw.
s. (5, som för ordet samman med lida
1 (i betyd. 'gå'). — Betyd, 'ledig från'
beror på inverkan från ty.
leding el. ledung, härnadståg till sjöss,
liksom i da. upptaget från fornspr. : fsv.
lepunger, härnadståg med därtill hörande
utrustning = fda. leding, motsv. isl.
leiÖangr (genit. -rs) ds., äldst utan till
stammen hörande r, såsom framgår av
ir. Idideng Marstränder Bidr. till det nor-
ske sprogs hist. i Irland s. 144. Till isl.
leid, följe = led 2. Senare leden av
det isl. ordet är enl. Falk-Torp s. 630
isl. gagn, redskap, utrustning (— gagn);
jfr isl. farangr, bagage, av "fargagn
m. fl.; varefter ombildning skett i an-
slutning till kaupangr (genit. -rs; se
2 G
ledsaga
402
leja
köping). 1 de östnord. spr. har i så
fall ordet antagit formen av bildningar
på -ung, -ing. Man har också gissat på,
att senare leden vore ordet gangr, färd
gång; alltså egentl.: härtåg.
ledsaga, L. Petri, G. I:s reg. 1558 i
den äldre hetyd. 'visa vägen', 1623 i
betyd, 'leda, föra' = da. ledsage, i ä. da.
även: visa vägen, motsv. mlty. leitsagen,
leda; till fsv. sbst. ledhsaga (i ledhsa-
gmnan, ledare) = isl. leidsaga, visande
av vägen, ävensom fsv. ledhsagi, lots =
isl. leidsagi, vägvisare, mlty. leitsage,
ledare, lots; jfr fsv. lepsagarc == isl.
leiÖsagari; till led 2 o. stammen sag- i
säga. Jfr saga, domsaga osv.
ledsam, fsv. ledhsamber, ledsam; jfr
ledhosamber, även: kännande leda, ä.
nsv. ledho-, ledhesam, ledsen, utledsen;
till adj. led 4 (o sbst. leda 1); se f. ö.
- sam.
ledsen, 1671: ledsna plur., 1680 (som
predikativ); lessen t. ex. I. Holmström;
utvidgning med -n av ä. nsv. ledse, t. ex.
Bib. 1541, Möller 1755, fsv. ledse (m. m.);
till adj. led; jfr med avs. på bildningen
t. ex. harmsen, sorgsen. — Ledsna,
vb, slutet av 1600-t., i ä. nsv. även leds-
nas t. ex. Mörk; kan vara en inkoativ-
bildning till ledsen el. ledse, men även
uppfattas som ett ungt inkoativ till
leds, presens till vb. ledas, liksom
lyssna bildats till lyss (lyds), presens
till likbetydande lydas. — Ledsnad,
t. ex. Lind 1749, ombildning av ä. sv.
ledsna (., t. ex. O. v. Dalin, som är en
avledn. av ledsen; jfr rodnad till vb.
rodna. En likbetydande bildning är
ä. nsv. ledsla f., t. ex. Bib. 1541.
ledtåg = ä. da. led(e)tov, sällskap, följe,
da. ledlog, blott om otillåtna handlingar;
till led 2 i den äldre betyd, 'resa, följe'
o. mlty. toch, resa (se tåg); alltså egentl.
en tavtologisk sammans.
Leffler (Läffler), familjen., från t}'.,
nrspr. yrkesnamn, till ä. ty. leffler, sked-
makare (nu löffter, varav ty. familjen.
Löffler), avledn. av mhty. leffel, sked
(ty. löffel), varom se lapa.
1. lega, liggplats, fsv. legha, leegha,
liggande, läge = isl. lega, av germ. *Ze-
gön, till roten leg i ligga. Vokalen -e-
i nsv. för väntat -ä- är flertydig.
2. lega, avtalad betalning o. d., fsv.
legha — isl. leiga, da. leie, av germ.
*laigön; till fsv. vb. legha (jämte leghia,
se leja) = isl. leiga (ipf. -gÖ-), av germ.
*laigen, grammatisk växelform till *laihn-,
i lån, län; se närmare d. o.
legal = ty., av lat. légälis, laglig, till
lex (genit. légis), lag (ej besl. med lik-
betyd, sv. lag). Av samma lat. ord
även fra. loyal, egentl.: laglydig, varav
sv. lojal. Jfr följ.
1. legat m., sändebud = ty. osv.,
av lat. legalas ds., egentl. part. pf. pass.
till legäre, skicka som sändebud, väl
närmast från betyd, 'befullmäktiga', till
lex, lag. Jfr följ. o. relegera. — Här-
till även legation, av lat. legätio.
2. legat n., testamentsgåva = ty.
osv., av lat. legätum n., till legäre i
betyd, 'testamentera'; se föreg.
legend, O. Petri, L. Petri, förr även :
i sing. -a, -e, plur. -or (jämte -er redan
hos L. Petri) = ty. legende, av mlat.
legenda f., samling helgonberättelser
o. d., som vid gudstjänsten upplästes å
helgonens (osv.) åminnelsedagar, egentl.
neutr. plur. av lat. legendus, som bör
läsas, till legere, läsa (egentl. : samla ihop,
utvälja); jfr lektor.
legera, om metaller = ty. legiercn,
av lat. ligäre, binda, förena (jfr liga,
obligat; urbesl. med lik 2) = fra. lier
(se liera); jfr fra. alliage, aloi, eng.
alloy, legering, till sammans. alligäre
(se allians).
legio, många, stor mängd, Bib. 1541
(Mark. 5: 9, Luk. 8: 30) == lat. legio
(genit. -önis), romersk häravdelning (4 —
6000 man), legion, varav sv. legion =
ty. i betyd, 'stor mängd', egentl.: utvalt
manskap, till legere, välja, samla ihop
(även: läsa, se legend, lektor), besl.
med grek. logos, tal m. m. (jfr biologi
osv.).
legitim — ty., av lat. legitimus, lag-
enlig, till lex, lag (se legal).
legymer, K. Stoba?us 1725 (hos B.
Olai 1578 den lat. formen), av fra. 7c-
gumes plur., grönsaker, av lat. legiuncn
n., skidfrukt; knappast, såsom ofta an-
tages, till legere, plocka, samla, välja,
alltså: plockad el. utvald frukt.
leja, fsv. leghia, växelform till legha
lejd
403
lekamen
= isl. leiga; se le ga 1. Da. leie kan
vara = fsv. léghia el. légha.
lejd, fsv. leidhc f. (vartill sammans.
lejdebrev) = da. leide, från ml ty.
leide n., följe som av myndigheterna
gavs åt den resande, jfr ty. geleite n. o.
isl. leiÖ f., bl. a. följe; se led 2 o. leda
3. — Avljudsform: fsv. lip n., hjälp, und-
sättning = isl. lid, även: husfolk, följe,
närmast till svaga stadiet av lida, gå.
lejdare, sjöt., repstege med tvärpinnar
av trä, ävensom namn på vissa tåg; jfr
mholl. leder, ty. leitcr osv., stege, av
fhty. hleitar(a), varom Meringer IF 16:
120 f.; se f. ö. lider.
lejon, ä. nsv. även leon, fsv. leion,
med vid vokalmöte uppkommet /', av
äldre leon m. o. n. — isl. leö m., leön n.,
Ijön, motsv. mlty. leive, lo(u)we, lawc
m., fhty. le(w)o, louwo m. m. (ty. löwe,
varav da. leve; poet. även leu; hit också
ortn. Lauenburg), ags. leo (genit. léon);
av lat. leo (genit. leönis, varav fra. hon
> eng. =), från grek. léon (jfr kamele-
ont), vilket sannol. ej, såsom stundom
antagits, lånats från egypt. labu (osv.),
utan vars ursprung alltjämt måste be-
traktas som dunkelt. Lejonet har ännu
i historisk tid hållit sig kvar i vissa de-
lar av Balkanhalvön (Aristoteles), varför
indoeuropeisk härkomst för namnet ej
är utesluten; Schultze har gissat på
avledn. av roten slei i slita. — Vissa
tyska former vålla formella svårigheter
för härledning från lat. leo. I nord.
spr. (åtm. isl.) möjl. inkommet genom
ags. — I betyd, 'person, som anger to-
nen el. väcker allmän uppmärksamhet',
möjl. närmast från ty. löwe (o. 1830),
efter eng. Hon. I Sverige t. ex. i upp-
satsen Våra lejon av Sturzen-Becker i
'Liten lefver än' 1843, om Jenny Lind,
Dahlqvist m. ti. I den speciella betyd,
'modelejon' synes ordet i sv. ha blivit
allmänt i början av 1860-talet, då det
uppgives undantränga dan dy. — Le-
jonpart, motsv. i da., ty., eng.; efter
en esopisk fabel. — Lejon tand, Tarax-
acum officinale, maskros, Franckenius
1638 = ty. löivenzahn ni. fl., översättning I
av lat., grek. leönlodon (fra. dent de Hon, \
eng. dandelion); efter bladflikarnas lik-
het med rovdjurständer.
1. lek, i dial. även: melodi, dans
(jfr sv. lekstuga), fsv. leker, hastig
rörelse, lek, ras, kamp, idrott, spel,
skämt m. m. = isl. leikr ungef. ds.,
da. leg, lek, got. laiks, dans, fhty. leih,
spel, melodi, ags. Ide, lek, spel, kamp
m. m., av germ. *laika-; till vb. leka
= fsv., röra sig, hoppa, dansa, leka,
spela = isl. leika, got. laikan, mlty.
leken, mhty. leichen, ags. läcan osv., ett ur-
spr. st. vb med betyd, 'springa, hoppa',
o. dyl.; av ie. *loig- i litau. laiggti, löpa
omkring, sanskr. réjalé, hoppa ~ *lig- i
grek. elelizö, bringar i darrning el. sväng-
ning (fslav. liku, lek, dans, från germ.
spr.). — Samma ord är lek, fsv. leker,
om vissa foglars parningslekar o. fiskar-
nas fotplantningsakt = da. leg; med
syftning på fiskens rörelser. — Den
gamla betyd, av ordet lek har i någon
mån bevarats i sammans. kortlek,
strängalek, väderlek (jfr följ.) o.
vitterlek; jfr även sv. dial. orgellekare,
organist; i övrigt uppträder senare leden
som suffix (se följ.). Minnen av den-
samma äro också en del vattendrags-
namn, såsom sjön. Leksjön, Lexen,
Lekvattnet, Säveleken m. fl., som
urspr. syftat på vattnets livliga rörelse
(förf. Sjön. 1: 337). Se f. Ö.Leksand.
— Med avs. på betyd. -utvecklingen jfr
under spela ävensom fslav. igra, spel,
osv., till sanskr. éjati, rör sig.
2. -lek, ändelse för abstr. sbst., fsv.
-leker = isl. -leikr, sällsynt i västgerm.
spr., saknas i got.; mest till adj., t. ex.
kärlek, fsv. kdrlcker = isl. kcerleikr;
sällan till sbst., t. ex. väderlek (se
d. o. o. föreg.). Egentl. = föreg., alltså
med grundbetyd.: företeelse, som yttrar
sig i häftiga rörelser > gestalt, utseende,
beskaffenhet; jfr -het. — Lämpligt för
nybildningar av samma slag som grov-
o. finlek.
lekamen, fsv. — , äldre: likamin, med
fastvuxen best. art., till likami, lekamen,
kropp, lik ~ isl. lik(h)ami, da. legeme
(jämte legem), fsax. likhqmo, fhty. Ii-
chamo o. lichinamo (ty. leichnam), ags.
Uchama; till fsv. likhamber, isl. likhamr ;
till lik i den äldre betyd, kropp' o.
germ. * hama(n)-, hölje (= hamn 1,
skepnad o. d.); alltså egen ti. 'kropps-
lokatt
404
Lennart
hölje". Fhty. Uchin- utgår frän en n-
stam Ucho = Isl. liki m. Jfr ags. flé-
schama, lekamen (till fläsk i betyd,
'kött'). Se även liktorn.
lekatt, hermelin, fsv. lékalter, hi- ==
no. lekatt, da. dial. Icekatt. Första leden
är dunkel. Enl. somliga till lä, skydd,
emedan djuret uppehåller sig i jord-
hålor, rämnor, stenrösen o. d. Enl. E.
Noreen Ärtem. ljudl. s. 60 n. 7 snarare
till got. hlaiw, grav, osv. i en äldre be-
tyd, 'hög' (bes!, med lid, Lena, ortn.),
jfr likbetyd. isl. hrcysikpttr, no. roysekalt
(till röse). — Ordet synes i alla hän-
delser ha haft samnord. c, o. formen
lekatt härrör från dial., där detta be-
varats; jfr Hesselman Spr. o. st. 5: 111,
119.
lekman = fsv. — isl. leikmaör, da.
leegmand, från mlty. lékmann — fhty.
laihman; i fornspr.: tillhörande det
värdsliga ståndet (i motsats till det
andliga); jfr fsv. leker (jämte fsv. o. ä.
nsv. lek ter) — isl. leikr, da. leey (ofta i
förb. fsv. leker ok leerper, dvs. präst =
isl. leikr ok hvrör, da. keg og leerd),
från mit}7. lek, av mlat. laicus, av grek.
laikös, profan, oinvigd, egentl.: hörande
till folket, till läös, att. leos, folk (jfr
liturgi). Från laicus kommer även
ty. laie (fhty. leigo).
Leksand, ortn., Dalarna = fsv.; lik-
som t. ex. Lekslätt Ögtl. o. fsv. Lek-
wanghaz Vgtl. (till vång) sammansatt
med lek o. väl betecknande öppna plat-
ser, där fordom lekar anställdes. — I
vissa andra namn på Lek- (med genit.)
såsom t. ex. Leksberg Vgtl. ingår väl
det fsv. person n. Lek, liksom i Le kä-
rv (1 Smål., fsv. Lckarydh, antagl. ett
personn. Leke.
lektion, förr ofta i betyd, 'lektorat'
o. 'föreläsning' da., ty. osv., av lat.
leetio (genit. -önis), läsning, under me-
deltiden : läsning av ett stycke ur bi-
beln (se lektor), till legcre, läsa (jfr
legend). I sv. kanske närmast från
ty. Ktymologiskt identiskt med läxa;
se d. o.
lektor, 1593, om svenska förh.; under
medeltiden (leetor) titel för lärare vid
klosterskolorna; dessutom (såsom ännu
i de katolska länderna): den kyrkliga
funktionär, som vid gudstjänsten före-
läste stycken ur de heliga skrifterna
(leelio); sedermera överfört på lärare
vid världsliga skolor; under medeltiden
även vanlig beteckning för akademisk
lärare; av lat. leetor , föreläsare, läsare,
till legere, läsa (såsom t. ex. rektor till
regere, styra). Undervisningen vid de
äldre svenska gymnasierna meddelades i
form av föreläsningar. — Jfr läktare.
lell, likväl, väsen ti. dialektiskt, se
likväl.
lem, fsv. lemmer m., äldre: limber =
isl. limr, även: gren på träd, da. lem;
jfr ags. lim n., lem, gren (eng. limb),
till ie. roten U, böja (se led 3), liksom
t. ex. slem till roten sli, vara slemmig,
osv. — Härtill även: ä. nsv. lemme, lem
(NT 1526) ~ sv. dial. lim(m)e, riskvist,
-knippe (lajme), fsv. lime, spö, isl. limi
osv., m. fl. likbetydande bildningar med
kort o. långt i. — Lemläs ta, y. fsv.
limhestadher (kvm-) 1517 =- da. lemlceste,
till fda. limmar lest = isl. Urna Ipstr,
skadande av lemmarna, jfr fsv. Uesta,
skada = isl. lesta, avledn. av last.
lemmel, selämrael; lemna, selämna;
lemonad, se li monad.
len, fsv. len, lin, len, mild, saktmo-
dig = isl. Unr, ä. da. lin, motsv. mhty.
i lin (genit. linwes), ljum, matt, med av-
ljudsformen lin; besl. med ir. lian, mild
(av *leino-), ävensom med grek. clinyö,
vara overksam; med ie. -nu- > germ.
-nn- (liksom i brinna): got. aflinnan,
gå bort, vika, fhty. bilinnan, upphöra,
osv., st. vb (det svaga vb. sv. dial. Unna,
l avtaga, no.: bli mild, hör däremot när-
i mast till det besl. adj. sv. dial. linn(er),
; mild, osv., varom se lindorm). Väl
i ytterst till ie. roten li, klibba o. d., i
; sanskr. liyatc, klibba fast vid o. d.; se
j lim. — Härtill ä. nsv., sv. dial. len n.,
tö, sv. dial. lena f. ds., som vb.: töa.
Lena, ortn. == fsv., av ett fsv. *lcn,
l sluttning el. kulle — no. lein f., slutt-
! ning (även i ortn.), got. hlains m. el.
I f.?, hög, jfr sv. dial. lena ds. = no.
| lein a, sluttning, motsv. ags. hlcbn f.,
! ryggstöd, osv. ~ fhty. lina (ty. lehne);
se f. ö. lid, klimat o. klinik ävensom
I under Sfem (slutet).
Lennart, Leonard, mansn., från ty..
4or>
leva
till fhty. leo, lejon, o. avledn. -ard,
varom se bastard, Eberhard osv.
Leonora, se Eleonora.
leopard, Bib. 1541, ä. nsv. även leio-
pard = mhty., ty. leopard osv., av lat.
leopardus, av leo, lejon, o. pardus (se
pard).
Leopold, mansn., från ty. =, av fhty.
Liutpald* till fhty. Hut, folk, ty. leute
(jfr luden), o. palt, tapper (= båld).
leporid, greciserande bildning till lat.
lepus (gcnit. leporis), hare, o. grek. -eidés,
med utseende av (till eldos, utseende,
bild; jfr idyll); alltså: lik en hare.
Om lat. lepus osv. se senast Bruch KZ
46: 351 f.: liguriskt, egentl. 'slappöra'
(jfr det analoga grek. lagos; se si a k);
osäkert.
ler — fsv., da. = isl. leir, av urnord.
laiRa- (varav lapska lair(r)e, rair(r)e),
av germ. *laiza-, till ie. roten li i lat.
Uno (jfr 1 i ni men t), grek. alinö, smör-
jer; se f. ö. lim o. följ. Om en labial-
utvidgning av samma rot se bliva,
libba o. leva. Jfr Lärje, li vi än-
dar e.
lera, Rudbeck 1679 (i sammans.),
Linné, Serenius: ler, men såplera —
isl., no. leira, avledn. av fö reg.
leta, fsv. leta (ipf. -adhe, y. lelle), se
sig om efter, söka, försöka, leta = isl.
leita, da. ledc — got. wlaitön, se sig
om, ags. wlutian, stirra, avledn. av
germ. *wlaitö-, seende = isl. leil f.,
sökande, bildat till germ. *wlitan, se
(delvis = lita) liksom t. ex. isl. leiÖ
f., färd, led (= sv. led 2), till *liöan,
gå (= lida 1). Se f. ö. lita, anlete.
— Med avs. på bildning o. betyd, jfr
no. sokna, söka, till sokn, sökande.
fl et a, sv. dial., färga, se -lett.]
letkulla, även: färgkulla, Anthemis
tinctoria, Tillandz 1683: lelhlomster,
använd vid färgning, till fsv. liter, färg,
el. motsv. verb; se -lett o. kulla. Även
i letgräs, -lav.
-lett i ljus-, rödlett, fsv. -liter i en-,
suarlliter, en-, svartfärgad isl. -litr i
t. ex. rauÖlitr; till sv. dial. Ut, let, färg,
hy, fsv. liter, utseende, färg, hy = isl.
litr ds., da. led, färg = got. wlits, an-
sikte, utseende, fsax. wliti, glans, anlete,
gestalt, ags. wlite, klarhet, utseende, av
germ. * wliti-; till germ. * wlitan, se
(delvis = lita); möjl. till en utvidg-
ning på ie. -ci till roten i lat. vultus,
ansiktsuttryck, utseende. Med avs. på
bet}rd. -växlingen 'färg' o. 'hy' se under
hy; jfr även under färg. — I isl. före-
kommer även avljudsformen -leitr, t. ex.
raudleitr — fsv. *let, som delvis kunde
ligga till grund för nsv. -lett. — Av
fsv. liter, färg, osv. är avlett: fsv. lita
(ipf. -adhe), färga, ä. nsv., sv. dial. leta
== isl. lita; jfr ä. nsv. letare, färgare,
lett el. letter, folkn. = ty. lelle, lat.
j lettus, motsv. lett. lalivis el. latwetis,
lett, sannol. besl. med o. snarast inne-
hållande en ombildning av Léluwå, Li-
tauen.
1. lev, brödkaka, fsv. lever — isl.
hleifr, ä. da. lev, got. hlaifs, fhty. leip
(ty. laib), ags. hldf (eng. loaf; jfr lady,
urspr.: brödbakerska, o. lord, brödherre,
se d. o.), av germ. *h1aiba-, varav lapska
laipe (laibbe), fin. leipä o. litau. kle-
pas, lett. klaips samt väl också fslav.
chlébii; enl. Liden PBB 15: 514 i av-
ljudsförh. till mhty. lebekuoche (ty. leb-
kuchen) o. lat. libum, flat kaka, vartill
även enl. Walde m. fl. grek. klibanos,
bakpanna o. d. (avledn. av ett *klibon),
vars b i så fall skulle härstamma från
ett område, där ie. bh blivit b. Möjl.
är dock stammen lånad från något icke
indoeur. språk. — Ordet beteckar i mot-
sats till bröd alltid färdigbakat bröd;
jfr t. ex. fsv. af)' fcem lewom brödh.
2. -lev, se -löv.
leva, ä. nsv. även liva (liffua) t. ex.
Lucidor, fsv. leva, liva (även : vara kvar)
= isl. lifa ds., da. leve, got. liban, fsax.
libbian, lebon, fhty. lebén (ty. leben),
ags. libban (eng. I i ve), av germ. *liben
(i västgerm. spr. med -bb- från pres.
*libj"), urspr.: bliva kvar, till ie. lip,
hänga el. klibba fast vid, varom när-
mare under bliva; jfr libba, liv, -lev,
lever, lämna. — Leva svearna, enl.
Cl. Lundin (i. Stockh. s. 445 efter den
stockholmska Sveaordens (från 1793)
glada o. uppsluppna utflykter. — Om
leva, om segel, se levra 1. — Leve-
bröd, Svedelius 1869, Bergstedt LS72,
från da. levebröd, ombildning av ä. da.
livsbred. Då av verb bildad första led
Lo van ten
406
liberal
i inhemska sammansättningar ändas på
e, hcra annars verben nästan regelbun-
det till 2:dra konjugationen (t. ex. kän-
netecken) el. ha förr böjts efter denna
konjugation (t. ex. hittebarn) ; jfr Tamm
Sammans. ord s. 151. — Härtill: leve-
brödspolitiker, Vårt Land 1894, om
norska förhållanden. — Leverne, fsv.
Uuerne = isl. liferni, avledn. av liv; i
sv. med anslutning till leva. — Lev-
nad, fsv. lifhaper = isl. lifnadr, da.
levned el. -et, till vb. leva som t. ex.
bonad till bo el. trevnad till trivas.
Levanten, i slit om det asiatiska Tur-
kiet, av ital. levantc, österland, öster,
egen ti.: 'soluppgång' o. part. pres. till
levare, höja sig, stiga upp; alltså lik-
betyd, med Orienten; betyd. -analogier
se öster.
Lewenhaupt, adligt familjen., på 1600-
o. en del av 1700-t. även Löwenhaupt,
tidigare också Löwenkopf, förtyskning av
Le(i)jonhufvud, föranledd av bl. a.
tyska släktförbindelser o. besittning av
tyska jordagods.
lever, i sv. dial. även hjr, fsv. liver
(-c- redan i fsv.) = isl. lifr, da., mit}7.
lever, fsax., fhty. lebara, i fhty. även
libara (ty. leber), ags. lifer (eng. liver),
av germ. *libarö, tidigare "libarä (= det
urgamla lapska lånordet lib're, Wiklund
Le Monde Oriental 5: 234). Förr vanl.
fört samman med det urgamla ic. ordet
för lever: sanskr. jåkrt (genit. yaknds),
grek. (h)epar (genit. (h)épatos), lat. jecur
(genit. -inoris o. -oris), litau. /cÅ/ios plur.,
osv., enl. J. Schmidt Pluralb. s. 198 f.
av ie. *ljeklÅdrl, genit. Ijek^nés (med bort-
fall av l framför palatal frikativa). Säkerl.
dock med Zupitza Gutt. s. 12 f. (jfr
Meillet Mém. soc. ling. 8: 285) i stället
motsv. grek. liparös, fet, smord, alltså
egentl. ett substantiverat adj., som enl.
Z. ofta användes i förb. med ordet för
'lever', "iékrt, o. slutligen ersatte detta
i de germ. spr. På samma sätt har i
de romanska språken ur lat. ficätum,
ofta brukat som attribut till jecur (alltså:
med fikon gödd lever), utvecklats fra.
foie, lever, ital. fegato osv.; ett möjl.
analogt fall se under tår slutet. Om
armen, leard, lever, jfr Walde 2 s. 375
f. Till ie. roten lip, klibba vid osv.; se
bliva, leva, libba. .Jfr levra sig. —
Om hetlevrad se under -lunda.
leverans, 1630: leffverantzie, sedan
lefverants o. d., från lty., motsv. boll.
leveranlie, av ffra. liv(e)rance (saknas i
nfra,), till leverera = fsv. (den nu
vard. formen levrera redan hos t. ex.
O. Petri : lefrera), från mlty. leveréren
= mht}'. lievern (ty. liefern), mlty. le-
veren, varifrån ä. nsv. lefra (t. ex. Bib.
1541); av fra. livrer — ital. liv(e)rare,
av lat. liberäre, befria, lossa, till liber,
fri; jfr livré. — Leverantör, 1791:
-eur, till äldre lefveranl, 1730 == ty.
lieferant; saknas i fra.
1. levra, sjöt., brassa ett segel, så
att det fladdrar o. slår; besl. med le va,
fladdra (om segel), leka; jfr ty. lebendig
brassen o. iverden i samma betyd.
2. levra sig, fsv. lifras (-e-) = no.
livrast, da. levres, mhty. liberen.
lexikon, 1651 = ty., av grek. lexikon
(underförstått: biblion, bok; se bibel),
substantiverat neutr. till adj. lexikös,
som rör ett ord, till lexis, ord, tal, till
lågö, talar (egentl.: väljer, samlar = lat.
legö, läser osv.; se legend o. filolog).
1'hombre, se lomber.
lian, av fra. Hane, till lier, binda; se
liera.
libation, av lat. libätio, till lat. libare,
utgjuta, offra; jfr under litauer.
libba, jfr libbig, klibbig, 1805, inten-
sivbildning till germ. *lib-, klibba vid,
jfr lty. libber(ig), klibbig, osv.; se f. ö.
bliva, leva. Libba förhåller sig till
en enklare rot li (i lim o. ler) som
klibba till kli i kli, klister.
liberal, adj., frikostig, i denna betyd,
vanl. under 1700-t., från fra. liberal, ax-
lat, liberälis, avledn. av lat. liber, fri, av
omstritt urspr. — Som partinamn först
i Spanien i samband med den konsti-
tutionalism som där infördes på 1810-
talet; omkr. 1820 i Tyskland, till en
början där dock i opolitisk betyd.; hos
oss vanligt i den politiska diskussionen
under 1820- o. 30-talen, t. ex. Allmänna
Journalen 1820 (jämte liberalism; där-
jämte liberalist, t. ex. 1832 o. ännu 1868).
Från början använt av liberalerna själva;
av motståndarna gärna försett med ett
»s. k.» eller med citationstecken, t. ex.
liderlig-
Hans Järta 1825 o. tidskr. Hermoder i
1847. Tidigare i st. jakobin, brukat
blott av motståndarna. — Jfr libertin, j
libell = ty., av lat. libellus, liten bok, j
dimin. till liber, bok (jfr libretto o.
under loft).
libertin, av fra. libertin, ital. libertino,
utsvävande, av lat. libertinus, frigiven,
ytterst till liber, fri; se liberal.
libhaber, 1686; 1681 m. fl.: liebhaf-
ware, förr även: liebhabare; från ty.
liebhaber, av mbty. liephaber, till ty. !
lieb haben, tycka om (se ljuv).
libretto, från ital. =, egentl.: liten |
bok, till libro, bok, av lat. liber-, se |
libell.
libsticka, Levisticum officinale, B. j
Olai 1578: hjbbe-, förr även lib(b)e-, j
gottl. limbiirstuck, fsv., libbe-, lybbestikka j
m. m. = da. levstikke, lostilk m. m.,
motsv. mlty. lubestikel, lubbestock, lever-
stock, fhty. lubi-, lupistechal (ty. lieb-
stöckel), ags. lufestice, fra. livéche, ry.
Ijubistokii osv., med allehanda omtyd-
ningar, i slit till ord för 'kär (ljuv)', i
fhty. även till luppi, växtsaft, trolldom
(se lövja), m. m., o. i senare leden till
sticka, stock; av mlat. levisticum, li-
bisticum, lub-, av lat. ligiisticiun, dvs.
härstammande från Liguria (i norra
Italien).
licens = ty. lizenz, fra. licencet av
lat. licentia, tillåtelse (att göra vad man
vill), till licens (genit. -enlis), egentl.
part. pres. till licet, det är tillåtet, står
fritt; jfr följ.
licentiat = ty. lizentiat, av mlat. li-
centiatus, egentl. part. pf. pass. till li-
cenliare, meddela tillåtelse; urspr. om
tillåtelse att föreläsa vid universitetet
(motsv. sv. docent); äldst blott i de
tre s. k. högre fakulteterna; numera
om den högsta fakultetsexamen.
lid, backe, fsv. llp f., bergssluttning
= isl. blid, no. Ii, fhty. (h)lita, av germ.
'hlldö-; i avljudsförh. till *hlipö- el.
'hliÖu-: fsv. licih, sida. isl. JiliÖ, no. led,
jämte *hlipa-: ags. hlid n., bergsslutt-
ning; till ie. roten kli, böja, slutta, luta
(sig) o. d., i grek. klilos, bergssluttning,
lat. clivus, kulle osv.; övriga släktingar
se Klemens, kl ie n t, kli ma t, kl i ni k,
led 1 (på gärdsgård), Lena, 1 i der, Li-
dingö, lita, länstol; jfr även under
lekatt.
1. lida i t. ex. tiden lider, fsv. lipa,
gå, fara, om tid: gå, förlida o. d. = isl.
lida (leid) ds., da. lide, got. leipan, gå,
resa, fsax. lithan, ags. lidan ds., fhty.
lidan, även liksom mlty. liden: erfara,
uppleva, lida (ty. leiden), av germ. st.
vb. *lTpan, till ie. roten lith i avest. pa-
ra-irith, dö. Jfr led 2, leda 3, lejd,
avlida o. följ.
2. lida, utstå, tåla, fsv. lidha = nisl.
lida, da. lide, egentl. samma ord som
föreg., med betyd, från mlty. liden; se
lida 1.
Lidan, älv i Vgtl., fsv. LTpa, till li da
1, alltså: den (sakta) gående el. fram-
skridande. — Härtill stadsn. Lidköping
1400-t.
lider, Hels. 1587: vedlider, väl egentl.
uppsvenskt; nära besl. med got. hleipra
f., tält, hydda (motsv. det lat. *cliträ,
som synes ligga till grund för lat. dimin.
clitellcB, klövsadel, Froehde), jfr även
mir. cliaih, boskapsfålla; till ie. roten kli,
slutta, luta; se f. ö. lid, lejdare.
liderlig, 1632 m. fl.: liderligen adv.,
ungef. : sorgligt, ömkligt, 1653: liderliga
pänningar, dvs. usla, en i ä. nsv. vanlig
betyd.; förr även: obetänksam, lättsin-
sig; i betyd, 'liderlig' allm. på 1700-t.
(jämte äldre betyd.) = da.; från ty.
liederlich, oordentlig, slarvig, liderlig =
mhty. även: lätt o. prydlig, obetydlig
— ags. hjderlic jämte lyd re, dålig, för-
aktlig, av germ. *leupr-. Besl. med
mlty. lod{d)er, odåga, gycklare (varav
fsv. loddare, lyddare, gycklare, leka re,
isl. loddari ds.) = mhty. lot(t)er, lätt-
färdig person, gycklare (jfr ty. lotterbube),
ags. loddere, tiggare, ävensom fhty. lolar,
tom, h altlös; enl. Falk-Torp ss. 641,
659 sammanhängande med fsax. lodara,
trasa, osv. (se 1 u ren dr ej are) o. de
under ludd anförda orden, till en rot
med grundbetyd, 'vara slapp el. lös';
jfr loj, låda 2. Annars sammanställt
bl. a. med grek. eleutheros, fri, av ett
ieur. *leuth-. Men det grek. ordet kan
svårligen skiljas från lat. liber, väl av
"lendhro-, medan det germ. ordet förut-
sätter *leut- el. *leuth-. F. ö. blott osäkra
gissningar. Litteratur Falk-Torp s. 1508.
Lidingö
408
lik
Lidingö, vid Stklm, fsv. Lidhingö
(även -[i-, väl som tecken för -/-); säkerl.
med " såsom senare tillägg till ett fsv.
önamn 'Liping, bildat som (t. ex. Ili-
sing nsv. Il isingé n osv.) av 1 i d, backe,
sluttning.
lie, dial. även: le, Ijå, Ijo, lö, fsv. Ue,
le — isl. ti, no. ljaa(r), lo, da. le, mlty.
/<:, fe/ie, väl av germ. *lewan-, besl. med
grek. Ja To/i (av "lanio-), sanskr. lavi-,
lavitra- ds., till ie. roten hi, skära; se
la gg, lo 3 o. under lur 1. Bugge KZ
20: 10. De nord. ordens formhistoria
är oklar; litteratur Pipping Gramm.
stud. (1905) s. 13. Vokalen V\ sv. be-
ror på en fsv. ljudlag ea (här i oblika
kasus) Z>ia, Wigforss NoB 6: 113 f.
liera, av fra. lier, binda; se lian, al-
lians, legera.
-lig*, adj.-suffix, dels av fsv. -liker, y.
-ligher (jfr isl. -ligr, -legr) = got. -leiks,
fhty. -lich, eng. -Ig (t. ex. lovelg) osv.,
av germ. *-lika-; oftast dock lånat el.
påverkat av det identiska lty. -lik el.
ty. -lich. Egentl. == sbst. lik, död kropp,
i dess äldre bet}'d.: gestalt, utseende;
med grundbetyd. : egande gestalten el.
utseendet av, t. ex. kunglig (hållning
o. dyk), ljuvlig, varur: hörande till,
utmärkande för el. förenad med, t. ex.
kunglig (krona). Jfr got. samaleiks,
av samma utseende, o. adj. lik — Äldst
blott till sbst. o. adj. Sedan även till
verb (med aktiv el. pass. betyd.), ofta
i betyd, av möjlighetsparticip, t. ex.
bräcklig, ätlig. — Lämpligt till ny-
bildningar. — Jfr ärftlig. — Dessa adj.
utgöra en kvarleva av de i nästan alla
äldre indoeur. språk uppträdande ad-
jektiviska s. k. exocentriska samman-
sättningarna av typen sanskv.j ivd-putras,
som har levande söner, grek. aiolö-pölos,
som har snabba hästar, lat. Iri-angulus,
trehörnig; i sv. ersatta av utvidgningar
på -ad fbredaxlad'), -ig ('svartskäggig')
osv.
liga, av fra. ligue ds., till lat. ligäre,
binda, förena; se legera.
ligg"a, fsv. Uggia = isl. liggja, da.
ligge, fsax. liggian, fhty. licken, ligen
(ty. liegen), ags. licgan (eng. lie), av germ.
*legjan; motsv. got. ligan utan j, liksom
sitan, men fsv. sitia; till ie. roten legh
i grek. lékhos n., läger, lat. lecins, säng,
fir. ligc Cleghio-) n. ds. osv. Jfr lag 2,
3, laga 1, 2, lager, lega 1, låg, läge,
läger, lägga, läglig.
1. lik = fsv. lik, skepnad, utseende,
lik = isl. lik ds., da. lig, lik, got. leik,
lekamen, kött, lik, fsax. lik, fhty. Ull
(ty. leiche av fht}'. Uhhi f.), ags. lic, av
germ. *lTka-. Omstritt. Enl. somliga
till en ie. rot lig, bilda, forma, växel-
form till lik i fslav. liciti, bilda, serb.
na lik, lik, osv. Se f. ö. litteraturen
hos Falk-Torp s. 1508. Jfr lekamen,
likstol, liktorn, -lig o. adj. lik,
ävensom under spetälsk. — A. nsv.
likmadk, -maik, fsv. likmadhker, egentl.:
likmask, är en forntida benämning på
kräftan o. likn. sjukdomar.
2. lik, sjöt., smal tross som fastsys
längs ett segels ytterkanter, t. ex. Dahl-
man 1765 = isl. lik, da. lig, mlty. lik,
boll. lijk, eng. leech, leach. Samtliga
möjl. lånade från mlty. (resp. holk).
Besl. med alban. /'$£ m. m., band, Li-
den Upps.-stud. s. 88; till lat. ligäre,
binda (se legera).
3. lik, adj., fsv. liker, även: rättvis,
sannolik, lämplig = isl. (g)likr, ungef.
ds., da. lig, lik, got. galeiks, fsax. gelik,
fhty. galih, gelih (ty. gleich), ags. gelic
(eng. ZiTre); av germ. *ga-lika- ; jfr slik.
Omstritt. Vanligast o. väl med rätta
tolkat som betydande 'som har samma
form el. kropp som', alltså till lik 1 i
äldre betyd. Av andra fört tillsammans
med litau. Iggus, lik. Litteratur Falk-
Torp s. 1508. — Härtill adv. lika =
fsv. — isl. lika, da. lige, mlty. like, ags.
Vice, av germ. *lTkö. Jfr vb. lika, sbst.
like, vb. likna. — Likgiltig = da.
ligegyldig, från ty. gleichgultig, till gel-
ten = gälla 3; jfr giltig. Ordet före-
kommer i betyd, 'lika gällande' 1735; i
betyd, 'lika nöjd' o. d. först mot slutet
av 1700-t., t. ex. Kellgren; ännu ej hos
Sahlstedt 1773. Lind 1749 översätter ty.
gleichgiillig med 'lika nöjd'; hans över-
sättning 'likgiltighet' av gleichgiiltigkeil
åsyftar säkerl. ej den moderna betyd.
— Likmätig, se -mät ig. — Likstäl-
lig, svensk nybildning, o. 1765, vanl. på
1790-t.; anses vågat av förslagsställaren
Gagnerus 1770-t., ej hos Sahlstedt 1773,
lika
409
lilleputt
men hos Wcste 1807. — Likväl, fsv.
liko-, likavcel = no. -da., ä. da. ligevel,
från mlty. likewol = ty. gleichwohl.
Härav sammandragningen lett, läll i sv.
dial., som under 1600-t. stod högre på
rangskalan än nu, men aldrig egentl.
trängde till normalprosan ; jfr exemplen
hos förf. 1600-t :s sv. s. 94; även använt
t. ex. av Karl XII i brev.
lika, behaga = fsv. (ipf. -adhé) — isl.
lika (-ad- o. -t-), got. (ga)leikan (-aida),
behaga (jfr Hk na slutet), galeikon, vara
lik, fsax. likön o. fhty. (gi)lichen, behaga
(i fhty. även: vara lik), ags. lician (eng.
like); av germ. *liken o. *likön, egentl.
'vara lik el. passande'. I fornspr. med
opers. konstr. av olika slag; jfr däremot
eng. / like. I nsv. riksspr. väsentl. att
betrakta som lån från fornspr. o. dial.
— Ett annat vb är fsv. lika, göra lik,
jämföra m. m. = isl. lika, jämföra, giva
utseende av, båda med ipf. -ad-; jfr
även isl. likja (-kt), fsv. part. likt, fhty.
pres. likju osv., i samma el. likn. betyd.
like = fsv. == isl. like, got. galeika,
mlty. gelike (varav gelike), fhty. gilicho
(ty. meines gleicheu), ags. gelica (eng.
like), substantivering av adj. lik.
likna = fsv.: vara el. göra lik, efter-
likna, jämföra = no. likna, jämföra,
likna, da. lig ne, mlty. likenen, göra lik,
jämföra. I betyd, 'vara el. bliva lik' ett
inkoativum på -na till adj. lik av samma
slag som t. ex. gulna o. d.; i betyd,
'jämföra' väl påverkat från mlty. — Isl.
likna, 'förbarma sig över' är en avledn.
av likn f., barmhärtighet = got. leikains,
behag, till leikan, behaga = lika.
likstol, förr: avgift till pastor vid
dödsfall, stundom även -stod, fsv. lik-
stöl, omtydning av likslo i anslutning
till stol i betyd, 'belopp' (se huvudstol);
liksom fsv. eldsto, eldstad, o. garpslo,
plats för gärdsgård, sammansatt med
ett ord .s/ö = isl. -stö i eldslö, no. stö,
mjölkplats, ags. siöw, plats, av germ.
*stöwö-, plats, ställe = litan. stovå,
plats, ställe (av ic. 'sia tid-), osv., jfr
grek. sloä, pelarhall (av *stöu%ä-; se
stoiker), till ie. roten stäu, stå, vara
ställd, utvidgning av roten st(h)ä i stå.
Formellt samma ord är got. slana, dom,
egentl.: (tings)plats. Jfr stuva 2. —
Avljudsformer till ie. stäu se under stöd,
stor.
liktare, skeppsb., pråm som biträder
större fartyg med lastning el. lossning,
Sjöl. 1667 = ä. da. ligter, da. vanl. leg-
ier, från lty., holl. lichter, varav eng.
lightcr; egentl.: som lättar (på last), till
vb. lichten, motsv. lätta. Jfr med avs.
på formen rikta o. rätta. — I ä. nsv.
lättare, t. ex. Lind; i nsv. även läktare.
liktorn, I. Erici 1642, fsv. likthorn
(Sdw. Tillägg) — isl. likporn, da. lig-
torn, mlty. likdorn, ty. leichdovn (vanl.
dock hiihnerauge); egentl.: kroppstagg;
se lik 1 o. torn 1.
likvidera, = ty. liquidieren, fra. //'-
qnider, av mlat. liquidäre, till lat. liqui-
dus, viss, klar, flytande, till liquere, flyta.
Likvidera betyder alltså egentl.: göra
klar, klarera; med samma betyd. -utveck-
ling som i klarera, Jfr följ.
likör, av fra. liqueur ds., även: vät-
ska, av lat. liquor, vätska; se föreg. —
I ä. nsv., t. ex. 1701, om starka drycker
i allmänhet.
lila? blekviolett — ty., av fra. lilas,
syrén, syrénfärg, motsv. ital. o. span.
lilac, syrén m. m., från arab. Mak, av
pers. nilä, blå.
lilja, fsv. lilia — isl. lilja, da. lillie,
fhty. lilja (ty. lilie), ags. lilie (eng. Uhj);
liksom åtskilliga andra beteckningar för
odlade prydnadsväxter från romarna (jfr
t. ex. ros, viol): av lat. lilia, plur. av
lilium (fra. lis), möjl. lån från grek.
leirion (med avs. på Z-et jfr växlingen
lat. lilinum o. lirinum, liljeolja, från
grek. leirinon); kanske dock med Meillet
MSL 15: 163 lån från en med det grek.
ordet gemensam källa; f. ö. dunkelt. —
Ulfilas översätter grek. tå krina, liljorna,
med det allmänna blomans, blommor.
liljekonvalje, Bromelius 1694; Liniu-
Gotl. r. : lellecovalle (så ännu i smål.);
motsv. no. o. da. dial. liljekonval, efter
det latinska namnet Lilium convallium
(till vallis, dal); anslutning till lille
framgår av da. dial. -former på bitte-.
Förr: rams o. majlilja.
lilla, se liten.
lilleputt, förr -pytt: Bellman (Lille-
/>////, som namn), 1779 (lillpgtt, om tu-
senskönan), 1799 (lillipgttar); till sv.
lim
linda
dial. pytt, liten pojke, osv.; se putté.
Möjl. ombildat av o. i alla händelser
senare säkert anslutet till eng. Lilliput
i Swifts ( i ull i ver' s Travels.
lim, fsv. lim, lim, kalk (den senare
betyd, kvar i dial., jfr nedan ortn. Lim-
hamn Ska. — isl. lim ds., da. lim,
lim, i dial. också 'kalk', i de nord. spr.
aeutr., motsv. fsax., flity. lim m., lim
(ty. leim), ags. Jim, lim, kalk (eng. lime);
jfr finska länordet liima, lim. Avljuds-
form: germ. *laima(n)- = fsax. lémo
m., dy, ler, fhty, leim(o), ags. lam (eng.
loam). Liksom lat. limus, dy, m-avled-
ning av ie. roten li, varom se ler, även-
som, med labialutvidgning, bliva, libba
osv.; jfr parallellbildningen slem (dit
lat. limus också kunde föras). — Lim-
hamn är en gammal utskeppningsort
för kalk. Kallas av Linné Kalkhamn.
limonad el. lemonad, Spegel: limo-
nada, Rålamb 1690: limonade — ty.
limonade, äldre även -a, av fra. limo-
nade, ital. limonala, till limon, citron,
G. I:s reg. 1556: lemon, Schroderus
1639: limon = ty., av fra. limon, ital.
limone, av pers. limun, citron(träd). —
Om formen med -c- se Kock Sv. ljudh.
4: 442.
limpa, Gustaf II Adolf, förr även -e-
=, ett, som det tyckes, uteslutande
svenskt ord; väl avljudsform till no.
lumpe, lumpa, tjockt flatbröd, eng. dial.
lump, ett slags brödkaka, besl. med sv.
dial. lumpog, kort o. tjock, no. lumpen
ds.; se f. ö. lump. Möjl. eger också
sammanhang rum med no. limp, kant,
hörn, lty. limpe, om de spetsiga hörnen
på ett tyg.
limstång i uttr. 'löpa med lim-
stången, t. ex. Columbus Ordesk, Da-
lins Arg. osv., jämte motsv. i da. från
ty. mit der leimstange laufen, egentl.
om fågelfängaren, som använder ett med
lim bestruket spö (limspö); i sv. med
skiftande betyd., varom Hesselman Ar-
gus Anm. I, s. 81.
lin, fsv. Un, även: linne = isl. lin,
da. lin, got. lein, fsax., fhty. lin (ty.
lein), ags. lin (jfr eng. lin-seed, linfrö),
motsv. lat. linum (varav fir. lin, fra.
lin; se linje, linoleum, linong), o.
med kort i: grek. linon, fslav. Unu,
i litau. linai plur. Omstritt, om inhemskt
I germ. el. lån från lat.; i senare fallet
dock synnerligen gammalt att döma av
j den samgerm. avledn. * Union = lina.
| Även betvivlas av somliga hela ordets
! indoeur. börd; snarast med orätt: märk
särsk. lat. avledn. linteum, linne, o. grek.
(horn.) lita ack. plur. n., Uti dat. sg.,
j linneväv. Alltså i alla händelser en
indoeur. beteckning: de indiska språken
ha dock avvikande benämningar. Ur-
gamla ord för 'lin' äro även hör o. ty.
flachs — ags. fleax. Jfr härtill Schra-
der Reallex. 2 s. 323 f. Se f. ö. lina,
linne o. lärft.
lina, fsv. lina == isl. lina, da. line,
mlty. line, fhty. lina (ty. leine), ags. line
(eng. line), av germ. * Union, egentl.:
gjord av lin (bildat som t. ex. gryta:
gryt, sten); jfr linje. Betyd; 'lina,
snöre' finns f. ö. redan i grundordet i
t. ex. fsv. o. lat. — Löpa linan ut,
motsv. i da. o. eng., väl egentl. om häs-
tar, som tämjas.
lind = fsv., isl., da., ags., eng. = fsax.
lind(i)a, fhty. lint(e)a (ty. linde), av
germ. "lindö-, *lindiö- = ie. *lentä, *len-
iiä. Avljudsform: lönt- i ryska lutie,
lindskog, ry. dial. lulii, lindbast, o. enl.
Bezzenberger m. fl. även "Int- i grek.
eldte, fura (med avs. på betyd. -växlingen
jfr t. ex. bok, fura; linden är ej in-
hemsk i Grekland; den senare samman-
ställningen dock osäker: jfr Liden IF
18: 491). Enl. somliga även besl. med
litau. lentå, bräde, o. lat. linter, båt (jfr sv.
eka: ek); jfr H. Petersson Heterokl.
s. 60 f. — I isl., fhty. o. ags. betyder
ordet också 'sköld'; jfr fsv. asker, spjut
o. askträd. — Möjl. till germ. adj. *lin-
pia-, böjlig m. m., o. lat. lentus, böjlig,
seg; med syftning på lindbastets el. vir-
kets beskaffenhet (se under lindorm
o. len). Jfr f. ö. linda 2.
1. linda, träde == fsv., ett speciellt
svenskt ord; vanl. betraktat som en
avljudsform (germ. *lendiön) till land
o. enl. somliga även till lund, det se-
nare mycket ovisst.
2. linda, barn- o. d., oblik form
av ä. nsv. linde Lind 1749 = fsv.: bin-
del, gördel, kvinnobälte = isl. lindi,
no., ä. da. linde, av germ. *lindan-, till
411
linka
mlty. Unt, öfris. lind m. m., band an-
vänt till besättning o. d.; väl till ty.
dial. o. ags. lind, bast, som i sin tur
anses höra till trädnamnet lind; alltså
egentl.: gördel o. d. av lindbast; el. sna-
rare utan förmedling av lind, direkt
till den adj.-stam lind-, varav trädnam-
net anses bildat; otänkbart är f. ö. ej,
att ordet i stället bör sammanhållas
med lat. linteum, linne (Walde s. 434).
— Härav vb. linda.
lindare, sutare, Tinca vulgaris, Schro-
derus 1638; linnare Schroderus 1639,
I. Erici 1642, Fischerström 1785; jfr
gotl. lindra möjl. ds. (se Rietz); kanske
till germ. linp-, lind-, mjuk (se lind-
orm), o. i så fall besl. med len samt
väl också med det slavo-balt. ordet för
'lindare' : litau. lynas, fpreuss. linis,
fslav. lini, samtliga ytterst till ie. roten
li, vara klibbig o. d., i lim osv., allde-
les som (sannol.) det likbetydande ty.
fisknamnet schleie, av fhty. slio == mit}'.
sli, ags. sliw till roten sli i slem. I
det sv. ordet föreligger dock knappast
denna äldre betyd, utan snarare någon
mera sekundär. Eller skulle det möjl.
vara ett lån från öster o. ombildat av
det slavo.-balt. fisknamnet? — Emeller-
tid bör hänsyn även tagas därtill, att
ordet liksom så många andra fisknamn
kan vara etf s. k. noanamn, som haft
sin rot i numera svårtillgängliga före-
ställningar o. uppfattningar. Det synes
mig därför ej otänkbart att vi här ha
en överförd anv. av ett hantverkare-
namn av samma slag som de likbetyd,
fisknamnen sutare o. skomakare el.
sv. dial. skräddare, abborre; alltså ett
"lindare, gördelmakare, till fsv. Unde,
bälte, gördel (jfr t. ex. fsv. bceltare o. se
linda 2).
Linde el. Lindesberg, stadsn., efter
Lindesåsen o. det vid Lindesberget
bedrivna bergsbruket.
Lindome, socken i Hall., fsv. Lyngenice
m. m., alltså egentl. 'Ljunghem' — fsv.
Lionghem, nu Ljunghem Vgtl. Med
avs. på -hem > -om- jfr Okome. Se
f. ö. -hem.
lindorm, fsv. lindormber = isl. linn-
ormr, da. lindorm, mhty. lintwurm; jfr
isl. linnr, linni, ä. da. lind, fhty. Unt,
orm; väl till germ. adj. 'linpia- i betyd,
'böjlig' o. d. = fsax. lithi, fhty. lindi,
mjuk, mild (ty. lind, (ge)linde), ags.
lidc (eng. lithe, smidig), med i nord.
| spr. vanlig övergång till a-stam (se ex.
under blöd): sv. dial. linn(er), mild,
om väder, no. linn, böjlig, svag, mild
m. m. (ä. nsv. o. da. lind, mild, lån från
lty.), stambesl. med lat. lenlus böjlig, seg;
rotbesl. med len, jfr lindra, lindare.
lindra, 1589 (refl.) = da. Undre, från
I ty. Under n, avledn. av adj. Jind(e), mild
j (se lin do rm).
lingon, I. Erici 1642, som även anför
! det likbetyd, krösan; bildat med det
' vanlig fruktnamnssuffixet -on av stam-
! men "lingwa- i ljung, alltså samma
i obrutna form som (möjl.) i Linköping.
Jfr sv. dial. Ungbär ds., till vilket ordet
väl snarast är en elliptisk bildning, så-
I som t. ex. mjölon till mjölbär, olvon
till ulvbär el. tränjon till tranbär, efter
' mönstret av fsv. hiupon (se nypon),
smultron o. d., där sannol. -on är en
gammal pluraländelse.
liniment, av lat. linimenlum, smörja,
till linire, bestryka (se ler).
linjal, t. ex. Rosenfeldt (f 1710): li-
; neal (trestavigt, i vers) = ty. lineal,
! latinsk avledn. av linea — linje; alltså:
| verktyg att draga räta linjer.
linje, motsv. fsv. linia, rad i skrift,
I hjuleker = da. linie, fhty. linia (ty.
linic) osv., av lat. linea, linnetråd, lina,
linje, avledn. av llnum, lin; jfr grek.
linéa, lina, snöre. De nsv. o. nda. orden ha
i nyare tid upptagits från ty. — Linje-
skepp, linjetrupper efter ty.; till
; linie i betyd, 'slaglinje'.
linka, Brasck 1649, Arvidi 1651; i
föråldrad anv. 1631 = no. linka, slänga
med kroppen, shetl.-dial. link, halta
! m. m.; jfr sv. dial. linksa, halta; till ä.
nsv. link, halt, besl. med mhty. linc,
lene, vänster, tafatt (ty. link), av urnord.
(urgerm.) *hlinkaz (varav lapska liqkas),
av germ. *lenk- ~ *lank-, jfr litau. lingöti,
gå o. vagga, nicka med huvudet, sanskr.
langa-, lam, möjl. även lat. languere,
vara matt o. slapp, åtminstone det se-
nare avlägset besl. med sia k osv.; jfr
! Liden Stud. z. ai. u. vgl. sprachgesch.
s. 46. Se f. ö. lunka o. slank.
Linköping
Linköping-, fsv. Lingköpunger, IJong-,
l lin-, Liunga-, Enl. den vanliga uppfatt-
ningen brutna O. obrutna former av
Ljung, alltså egen ti.: ljungköpingen,
platsen för det s. k. lionga thing; jfr
även lingon. Om formväxlingen se dock
Wessén NoR 1921. — Noreen Fornv. 1920
S. 37 i', förmodar bär i stället ett forn-
svenskt folknamn 'liungar (av "liwnng—,
jfr t. ex, folkungar), av samma stam
som i det östgötska bynamnet Ljuna
(fsv. Liunnm dat.), om vilket även Lind-
roth NoB 5: 37 f.
linne = fsv., från mlty. linne i linne-
wani osv.; i sv. väl också delvis upp-
kommet ur linnet (neutr. till linnen),
som uppfattats som en best. form (jfr
da. Un ned, linne, se linnen o. ylle);
se f. ö. lin o. linnen. — Fra. Unge
ds., av vlat. *linicum, avledn. av linum,
lin.
linnea, 1749: Linncva, fem. till Lin-
ncBUS, C. v. Linnés tidigare namn.
linnen, fsv. linnin, linin — ä. da.
linnen, linen, da. (neutr.) linned, linnet
(varav substantiveringen linned, linnet,
linne); från mlty. linnen, linen, av lin
= fhty. linin (ty. leincn, även som
sbst.; ty. linnen, adj. o. sbst,. från lty.),
ags. linen (eng. lin(n)en, adj. o. sbst.);
bildat av lin med tillbörighetssuffixet
-in- (jfr gyllene, yllen). Se f. ö.
linne.
linning, Verelius 1681 == da. = no.
Ilning jämte lina; möjl. sammanhäng-
ande med eng. lining, klädningsfoder,
till lin.
linoleum == ty., från eng. = (1860);
nylatinsk bildning av linnm, lin, o.
oleum, olja.
linong1, av fra. linon, till lin, lin.
1. lins, ärtväxten Uvum lens, Var.
rer. 1538 o. Bib. 1541: lin(t)ze = da.
lins, från ty. linse, av fhty. linsi, -in
= boll. linze, ags. lent (jfr eng. lentil)
av lat. lens (genit. len tis), varifrån även
fslav. lesta anses, om också ej omedel-
bart, bärstamma; litau. lenszis betraktas
av somliga som lån från ty. F. ö. i en-
skildheter dunkelt. Jfr Hoops Wald-
bäume s. 462 o. följ.
2. lins, glas med konvexa sidor,
ögonlins == da. lins, från ty. linsc, bild-
12 lirka
lig anv. av föreg. på grund av likheten
med ett linsfrö. Eng. lens direkt från
lat. lens.
Linus, mansn., väl närmast efter en
i Nya Test. omtalad kristen romare,
som enl. traditionen varit biskop i Rom ;
i vissa fall kanske också efter den gre-
kiske skalden Linos.
lipa, t. ex. Stiernhielm = sv. dial.
lipa i betyd, 'göra grimaser'; jämte sbst.
lip, i ta till lipen, i uttr. hänga
lipen 1610, jfr ä. sv. (t. ex. Rellman) o. sv.
dial. lip, (under)läpp. Orden uppfattas
väl vanl. som med grundbetyd, 'hänga
läpp' hörande till en germ. stam lip-,
läpp, rotvariant till den i läpp. Emel-
lertid är verbets äldst uppvisade be-
tydelse 'gråta, tjuta', o. lip kan vara
ett deverbativum härav med anslutning
till likljudande ord för 'läpp' (jfr sv. dial.
slip, flip m. fl.); förbindelsen med ord
för 'läpp' är alltså oviss; knappast ej
heller till lat. Ubare, utgjuta, offra. Jfr
Lindroth Festskr. t. Sdw. s. 139. — Lip-
sill, pip si 11, av Hjelmqvist Förn. o.
familjen, s. 16 f. betraktat som en efter-
bildning av lty. en piepen sielk, lipsill,
om en flicka, el. möjl. som en självstän-
dig bildning till Sill a, kortform till Ce-
cilia, jfr lipsissa, piplisa, pipsiri osv.,
el. som en folketymologisk anslutning till
sill av de även förekommande lipsil o.
pipsil; jfr även Munthe Spr. o. st. 4:
120.
lira, ett slags nu gammalmodigt sträng-
instrument = fsv. = da. lire, från mlty.
lire = fhty. lira (ty. leier), av i tal. lira,
av grek.* Ig ra (se lyra 2).
lirka, Gustaf II Adolf: lerckande; -e-
f. ö. allmänt o. ännu 1892 av Sundén
upptagen som en riksspråksform; Chro-
nander Belesn. 1649, Arvidi 1651 osv.:
lirka — no. lirka, lerke, da. lirke; vanl.
o. med rätta förklarat från ett 'lipka
= nisl. lidka, no. likka, fc-avledning av
isl. lida, böja, no. lida, sv. leda (se led
3 o. ledig), jfr vricka : vr i da, vartill
även r-avledningen sv. dial. lira, lera
(av *lidra), vrida omkring, röra sig liv-
ligt, men stilla, no. lidra, lira, lera, lirka,
pilla, vricka (se lyra 1); med avs. på
övergången av -pk- till -r/r-jfr mark, mask
(se d. o.), da. erk, öken, sv. burk osv.
413
litauer
— Knappast med Torp s. 382 sekundär
avljudsform till sv. dial. lärka, gå sakta,
pilla med, no.: arbeta trögt m. m., o.
sv. dial., no. lärka, gå långsamt o. d.
— Ej heller ung avledning på -k av det
ovan nämnda lira (*lidra), såsom om-
vänt no. likra, lirka, kan vara avlett av
likka.
1. lisa, sbst., oblik kasus till fsv. lise
in., vila, ro, hugnad, hjälp, försköning
= no. lisa, da. lise, i ä. da. även: vila,
ro; knappast inhemsk ordstam, men
sannol. såsom sbst. först brukat i de
nord. spr. ; till mlty. adj. lise, sakta, jfr
fhty. adv. liso, sakta, stilla, mhty. lise,
adj. (ty. leise). Enl. somliga en lty.
form (med förlorat s), vars högtyska
motsvarighet vore mhty. linse ds.; kan-
ske dock snarare växling av onasalerade
o. nasalerade former. I alla händelser
väl ytterst rotbesl. med len o. där anf.
ord. — Jfr följ. o. lisma.
2. lisa, vb == fsv., till föreg.
Lisen, kvinnon., egentl. oblik kasus
till lty. Lise — Lisa, kortform till Eli-
sabet.
lisma = fsv. = ä. da. lisme; besl.
med sv. dial. lisk(a), lisma, no. liska,
da. liske; jfr även lty. lisken, tala sakta,
belisken, vinna genom smicker, till lise,
sakta. Släktskap mellan de nord. o. lty.
orden kan dock ej antagas (såvida ej de
förra äro lånade) annat än i det fall,
att lty. lise icke utgår från en form med
-/i-; jfr lisa.
lispund, fsv. lis- o. lifspund, även li/-,
i ä. nsv. också: lifskt pund — isl. lifs-
o. lispund, från mlty. lis- el. liuespunt
(varav ty. licspfund), livesch /m/i/, egentl. :
livländskt (liviskt) pund, förr begagnat
i Riga. Jfr fin. leiviskä, lispund. Se f. ö.
1 i vlän d a r e.
lissera, glätta, av fra. lisser, till lisse,
glatt, av ovisst ursprung.
Lissle- i ortn., se liten.
1. list = fsv.: skicklighet, konstfär-
dighet, konst, klokhet, list = isl. list,
konstfärdighet, klokhet, got. lists, list,
fsax., fhty., ty., ags. list, även : klokhet
o. d., av germ. "listi-, ti-bildning till ie.
roten lis, spåra; se lära, läst. Enl.
somliga äro de nord. orden helt cl. åt-
minstone i vissa betvd. lånade från mlty.
List uppträder i alla händelser ej i
landskapslagarna o. har i isl. i regel ka-
raktären av ett bok ord.
2. list, kant, fsv. -list i pwrlolist =
da. list, motsv. ä. nsv., fsv., isl. lista, da.
liste, mlty. liste, fhty. lista (ty. leiste),
ags. liste (eng. list); vanl. uppfattat som
ett inhemskt ord, men snarast lån från
vgerm. spr.; väl urbesl. med lat. litus
(genit. litoris), strand (jfr litauer). Se
följ. o. Lister.
lista, sbst. 1636, förr även liste 1635
m. fl. = da. liste, från ty. liste, av fra.
liste (eng. list) — ital. lista, i sin tur
lånade från germ. språk = list 2.
Lister, härad i Blek. — fsv. Såsom
namn på ett i havet utskjutande land-
område kan det, liksom Lis ter udden
i Uppl. föras till list 2, men även tol-
kas som bildat med det i önamn vanliga
suffixet (ie.) -tv (t. ex. da. Falster, sv.
Lister): båda äro säkerl. urspr. önamn
(se förf. Ortn. på -by s. 124 med not 2).
lita, fsv. lita (ipf. litte), nöja sig med,
rätta sig efter, anlita, lita på, lita till =
isl. hlita, nöja sig med, lita på, da. lide,
lita på, förr även: nöja sig med. 1 sv.
o. da. sammansmält av två verb: dels ett
germ. *hlitian, av ie. *kleid-, en c/-utvidg-
ning av klei-, luta o. d. (se lid), o. dels
ett starkt verb för 'se', germ. *wlitan
= isl. lita (ipf. leit), vartill leta (av
"wlaitön), om vilket se även under an-
lete o. -lett. — Den gamla ipf -fjrmen
litte ännu t. ex. Lind 1741) jämte den
yngre litade (den enda hos Sahlstedt
1773); därjämte stundom let t. ex. Kniggc
1804. — Härtill sbst. Ii t, fsv. Ut f. o. n.,
det varmed man kan vara nöjd = isl.
hlil f., da. Ed; liksom tillit hör till
uttr. lita till = isl. lita til.
litania, av grek. litaneia, anropande,
bedjande, till litaneöein, bedja, anropa,
till IM, bön; f. ö. dunkelt.
litauer = ty. liltauer osv., till litau.
Létuwå, Littauen, besl. med ir. Letha,
Armorica, Bretagne, sannol. till lat. litus,
strand (jfr list 2), möjl. till ie. roten
li, utgjuta, regna, strömma, i litau. Igtus,
regn (vartill en /»-utvidgning under li-
bation), alltså egentl.: strömområde.
Jfr bl. a. Patrnbäny IF 32: 327. Om
en delvis avvikande uppfattning av
liton
Schachmatov (j urspr. kclt. ord) se lit-
teraturen lios Schrader Reallex. 2 s. 80.
liten, fsv. htin, litil (ackus. sg. litin,
Utlari) isl. Ulill (ackus. sg. litinri), da.
liden, got. Icitils, mholl. litel, jfr ffris.
//7/'A\ Formen med -n från ackus. sg.
ill. (jfr mycken). — Svag form: lille,
... fsv. ZiZIe, litlc, litslc = isl. Zfflf, da.
//7/c. Formen med -/s- är uppkommen
såsom nässla av ncvlla, vass le av valle;
jfr ortn. Litslebcrga Vstml. (fsv. Lit-
Uibccrgha), Litselby Uppl. o. Lissleby
Sdml. (fsv. Litlabg) m. fl., ävenså norrl.
dial. liss, liten, (Envallsson: 'Liss Fiken
min). Den med -II- har uppstått i svag-
tonig ställning av -dl- liksom t. ex.
Östcrgyllen av Östra Götland; i s}rd-
skand. dial. har -ti- blivit -Öl- (varav
-ZZ-) även i starktonig ställning; jfr da.
nelde, nässla. — Synonymer med -u-
äro: fsax. luttil, fhty. luzzil (ty. dial.
liitzel), ags. hjtel (eng. little) osv., jfr
adv. fsax. l(i)ut, ags. lyt, litet, något,
ävensom serb. lud, liten, o. fir. lutu,
lillfinger. — En biform lis finnes i ags.
léssa (av *laisiz-), mindre, adv. Zrés (eng.
less), ags. hest, minst (eng. least), jämte
lärest, osv. (jfr under mindre). —
Fpreuss. likuts, liten, är knappast besk;
jfr Lidén Armen. Stud. s. 98. — F. ö.
alltjämt dunkelt trots många förklarings-
försök, liksom även förhållandet mellan
stammarna Ut o. lut är oklart trots
Sutterlin IF 25: 72. Jfr Falk-Torp s.
640 o. litteraturen därst. s. 1508. —
Adv. lite av fsv. litidh (med i svagtonig
ställning uppkommet Ö, som sedan bort-
fallit, liksom nsv. va?, vad, av hvadh),
av litit. Nsv. litet har erhållit sitt t
genom analogi. — Sammans. 1 i 1 1— t. ex.
lillfinger, i dial. även lille-, från fsv.
litla f. — Som personnamn (egentl. till-
namn) ingår ordet liten i ortn. Lits-
kvarn Ögtl., fsv. Litins kvarn.
liter = ty. osv., av fra. litre, av grek.
Utra (-i-), vikt av 12 uns, väl av *lipra
= lat. llbra, skålpund, våg (fra. livré);
sannol. med Schulze båda lånade från
en gemensam källa.
litograf, litografi, av ty. lilhogra-
ph(ie), till grek. lithos, sten (dunkelt),
o. gråphein, inrista, teckna, skriva (jfr
grammatik); alltså egentl.: stenteck-
liv
nare, stenteckning. Uppfinnaren själv,
Aloys Senefelder 1799, använde uttr.
steindruckerkunst.
lits, Schroderus 1639: litzer; dessutom
i ä. tid Utsa, t. ex. Stiernhielm: lilzor
plur. = da. lidse, från ty. litze, av mhty.
=, snöre, list, ytterst från lat. licium,
tråd, vävtråd (sannol. besl. med obli-
quus, sned); jfr dräll o. följ.
litsa, vb, sjöt., 1800-t., medelst litser,
garn el. linor fästa ett segel; till fö reg.
Litskvarn, Litsle- i ortn., se liten.
litteratur, o. 1750 = ty. literatur,
fra. liltérature osv., av lat. litteratura,
bokvett, språkkonst, bokstavsskrift m. m.,
till littera, bokstav (fra. lettre), plur.
littera;, skrifter, vetenskap. Knappast,
såsom antagits, lån från grek. diphthéra,
beredd djurhud (bl. a. till pergament).
Den gamla härledningen: 'något påsmort*
(om bokstav) till lat. linere, smörja på,
bestryka (jfr lim), hävdas ånyo av Pers-
son Zfvergl. Sprachf. 48: 129 f.; jfr grek.
aleipterion 'grapheibn'; enl. P. till en
s-stam *lltes- (lei-, Zéi-?). — Litteratör,
vanligt först på 1790-t, t. ex. Kellgren
1793, från fra. littérateur. Förr i en
allmännare betyd, av 'författare', med
en betyd. -utveckling likartad med den
av aktör, artist, poet. — Litterär,
av fra. littéraire, av lat. litterärius, som
hör till låsande o. skrivande, till littera',
se ovan.
liturgi = ty. liturgie osv., av kyrko-
lat, liturgia, helig kyrklig förrättning,
av grek. leitourgia, offentlig förrättning
el. ämbete, till leitos, offentlig, beträf-
fande folket (till laös, folk; jfr lekman),
o. -ourgia, förrättning, -ourgös, förrättare
(se kirurg), till érgon, arbete (= verk).
liv, fsv. lif, liv, livstid, kropp, midja,
moderliv = isl. lif, da. liv, fsax. lif, lib,
fhty. lib (ty. leib, kropp; annars leben
av vb. leben), ags. lif (eng. life), av germ.
*lifa-, *liba- n., till germ. vb. "liban, egentl.:
bliva kvar (i sammans. bliva), med av-
ljudsformen *libén — leva; om härled-
ningen se bliva. Betyd, 'kropp' saknas
i ags. o. eng. ; i nord. spr. torde den ha
inkommit samtidigt med kristendomen
(i motsättning till själ). I en del uttr. lån
från ty.; ävenså i åtsk. sammans., bl. a.
i den förbleknade betyd, 'person', t. ex.
414
livländare
415
ljud
livmedikus, livrätt, livvakt (efter
ty. leibarzt, -gericht, -waché). — Med
liv och lust, motsv. i da., genom fel-
aktig övers, av ty. mit lieb' (dvs. kärlek)
und lust. — Detta ord har alldeles
undanträngt ett annat urgammalt ord
för 'liv': germ. "ferhwu- — isl. fjpr, fhty.
ferah, ags. feorh, jfr got. fairhvus, värld,
av ie. *pcrku- (genit. "perku-) = sanskr.
pären, revben (dit bl. a. livsfunktionernas
säte förlades; jfr - lunda), vartill avledn.
isl. firar, män, ävensom, med dental-
avledn., isl. fyrÖar, män (av germ. *fer-
gwidöz, förf. Ark. 7: 168), o. ags. fer(h)d,
liv, ffris. fer(é)th. — Livaktig, fsv. lif-
aklogher, levande, livaktig, från mlty.
lifachtig, som rör kroppen = ty. leib-
hafl(ig); i da. betyder livagtig, livsle-
vande, i egen person; jfr ty. leibhaft.
Se f. ö. -agtig. — Livmoder, 1715 =
da., till liv i betyd, 'underliv' (jfr livs-
frukt, moderlivet) o. moder, livmo-
der, i modersjuka, moder passion,
sv. dial. modern, mora best. form ds.
= ty. mutter, efter lat. mätrix (jfr
mattram), avledn. av mäter, moder.
— Livsandar, Ehrenadler Tclem. 1723
(i fra. originalet: esprits), motsv. da.
livsaander, ty. lebensgeister, övers, av
mlat. spiritus vitales (o. animales, jfr
eng. animal spirits), ett slags luftartade
väsen, som troddes genomströmma åd-
rorna o. spela en viktig roll vid livsproces-
serna. I denna filos. o. naturvet. betyd,
ofta under 1700-t., t. ex. Rydelius, Wal-
lerius, A. .1. Retzius. — Livstråd,
motsv. i da., ty., eng., från uppfatt-
ningen om nornorna, som spunno o.
avskuro barnets 'livstråd', ävensom efter
den likartade föreställningen om de ro-
merska ödesgudinnorna (parcae).
livländare el. liff-, till Livland. Enl.
Karsten Germ. -finn. Lehnw.-stud. ss. 7,
205 egcntl. germ., till en stam *(s)liwa-
i isl. shj, slemmiga vattenväxter, sv. dial.
sli, slem, finska lånordet liiva, slam,
grek. leios (av *leino-), glatt, flack, om
orter, lett. leija, dal (jfr slem, ler, lim);
alltså 'sumpmark' cl. 'kustland'. Om
lett. leija se dock förf. Ark. 35: 192. —
Hit hör möjl. också stadsn. Libau. —
Härav det från Livland härstammande
sv. familjen, von Liewen.
livré, 1663: livrée, jfr nedan, av fra.
liurée, egentl. om dräkter som husbon-
den, i sht konungen, vid större fester
gav sina tjänare, 'det överlämnade', till
livrer, överlämna; se f. ö. leverera.
Den ä. nsv. formen liberi, 1616 o. f. ö.
under 1600- o. en del av 1700-t., här-
stammar från ä. ty. liebereg, liberee,
liksom det vanliga liveri, 1621 o. ännu
o. 1800, från ä. ty. liveree, livcrci. —
Förr stundom även, liksom i fra., i be-
tyd. '(livré)betjäning', t. ex. G. J. Ehren-
svärd 1780: 'Först gingo hennes livrée,
tre och tre i bredd'; jfr Leopolds Eglé
och Annett: 'Med statsvagn, hof-livré,
entréer, taburett', där hoflivrc betyder
'hovbetjäning'. I Tcrsmedens memoarer
(o. 1780) stundom i betyd, 'uniform',
vilket senare ord där emellertid också
användes.
ljud, fsv. Uup, lyssnande, tystnad
(kvar i äska ljud), ljud, röst = isl.
hljöd, ä. da. ljud ds., da. lyd, ljud, got.
hliup, lyssnande, i avljudsförh. till mlty.,
[ mhty. lut (ty. laut); jfr med annan av-
j ledning fhty. liodar, ags. hléodor, ljud
o. d. Till grund ligger adj. *hleupa-:
isl. bljödr, tyst (jfr lytt 2), fsv. liildher,
ljudliga *hluda-: fsax. hliid, fhty. hlut
(ty. laut), ags. hliid (eng. loud), hög-
ljudd; jfr högljudd; egentl. particip på
ie. -to-, motsv. (med annat avljudssta-
dium) lat. inclutus, grek. klgtös, sanskr.
crutd-, berömd; till den i samtliga ie.
språkfamiljer uppträdande roten kl(e)u
i lat. clu(e)o, kallas, grek. kléö, beröm-
mer m. m., sanskr. ernoli, hör, fir. clu-
nim, hör, osv.; med m-avledn.: got.
hliuma m., hörsel, öra (se lomhörd),
fhty. hliumunt (ty. Iciimund), (gott)
rykte (= sanskr. cromalam, gott rykte);
med s-stamsbildning: grek. klé(j:)os, ära,
fslav. slovo, ord (se slav), osv.; se även
lystra. Jfr f. ö. Le, lyda, lyss, lyssna,
lyhörd, lytt 2. — Betyd, 'tystnad* ut-
går liksom den motsatta av 'ljud' från
grundbetyd, 'höra, lyssna'. — Annat
ljud i skällan, redan hos P. Brahe
Kr. 1580-t. — Härav vb. ljuda, fsv.
liudha — isl. hljöÖa, da. lyde osv., av
germ. *Iileudon, i avljudsförh. till fsax.
hludön, mlty. luden (se nedan), fhty. luten
(ty. lauteri), med kausativet germ. 'hlu-
ljuga
416
ljungeld
Öian mlty. luden, fhty. liitlen (ty.
låuttn). En annan avledning är vb.
lyda, se d. o. — Obesläktat är natur-
ligtvis germ. *leupa- = ags. léod, säng,
dikt, fhty. liod (ty Hed), isl. ljöd, jfr
-ot. liupön, sjunga, av omstritt ursprung.
[ljuder, sv. dial., sär på träd, se lur 1.]
ljuga, ls v. liugha (ipf. lögh) — isl.
ljuga, da. Zyue, got. Ungan, fsax., fhty.
liogan (ty. Ingen), ags. léogan (eng. Zie),
bcsl. med fslav. Zurr/, lugati, ljuga (av
it. lii(jh-); se f. ö. lögn, lönn 2.
ljum, fsv. Uumber, Uombcr, jfr fsv.
Uomadher, ljummad, ljum, liomin, ljum,
sv. dial. ljummen, ävensom shetl.-dial.
Ijumet, ljum, Ijum(ma), varm luft o.
ånga, sydty. dial. Zfem, varm, med av-
ljudsformen t}T. dial. Idumig, fuktig, mild,
om luft; germ. *hleuma-, bcsl. med isl.
hl yr, varm, mild, isl. hhér o. fsv. Uö(r);
se närmare lya. — Ej säkert hithörande
äro: sv. dial. lumma, vara varm, no.
lum, ljum, mild, om luft, da. dial.: kvav,
da. himmer, kvalmig, sv. o. da. dial.
lunken, ljum, no. lunka, göra ljum (väl
av *lum-k), om vilka se Torp Etym.
ordb. under lum, lunka 2; y. fsv. lion-
ken, P. Månsson, sv. dial. ljunken kan
bero på anslutning till ljum.
ljumske, Schroderus o. 1638, 1639:
liumska(n), ä. nsv. även Uömskan best.
f. Trameus 1690, enstaka: lömske såsom
i vissa sv. dial.; ombildning av ä. nsv.
liuske, Var. rer. 1538, Spegel 1685 m. fl.,
sv. dial. Ijuske (jfr t. ex. Dalin Sagan
om hästen), lyske, fsv., ä. da. liuske =
da. lyske, mlty. léschc; ags. lésca, meng.
leske möjl. från nord.; nisl. Ijéski bildat
efter ä. da. liuske. Av Liden IF 19: 369
sammanställt med ags. lamu>, plur. leoiver,
länder, av germ. *lwwiz-, *lcéwaz-. F. ö.
omstritt o. dunkelt. Se särsk. Liden
anf. avh. s. 367 f.; om formen ljumske
s. 367 n. 5. Jfr f. ö. utom litteraturen
hos Falk-Torp s. 1512 även Holthausen
WuS 2: 211. — Ty. leisle ds. är obe-
släktat: till list 2.
ljung, fsv. liung = sv. dial., isl., da.
lyng (eng. Ung från nord.), ett blott nor-
diskt, men att döma av bildningssättet
uråldrigt ord av urnord. *lingwa- n., i nsv.
r. (Lind 1749 f. o. n.), med samma slags
brytning som i t. ex. sjunga; till en ie.
rot lenk, kröka sig, vartill litau. lenkli,
böja (sig), fsv. Iqkii, krokig, ags. löh, rem
('lanha-), växl. med slenk i slinga,
slunga, slänga osv. — För denna växt
finns ett indoeur. namn i grek. ereiké
(jfr lat. släktnamnet Erica) med mot-
svarigheter i kelt. o. slav. språk. — Jfr
L in dome.
Ljungan, älvn,, 1694: Liogna, 1698,
1802: Iågna, säkeii. fsv. * Oghn i Ogh-
naroos 1412, ett fiske i Haverö sn, dvs.
mynningen av älven 'Oghn (jfr Rotne-
ros o. se under os 1), sannol. att sam-
manställa med Ugnö (V-) 1500, by i
Njurunda, nu Juni (förr även Iungnij,
Umne m. m.), belägen i den dalgång, där
Ljungan el. en gren av denna fordom
synes ha strukit fram; i så fall egentl. :
*Ugnan, den förbi Ugnö rinnande ån.
Formerna med j- (lj-) bero på samman-
smältning med prepos. i såsom i sockenn.
Jun sele, av Jönscl av i Ö(de)ns sel; jfr
även t. ex. sjön. Iväg, Jägern samt
liknande fall från andra länder (varom
förf. Sjön. 1: 267, 277). Se Nordlander
Om flodnamnet »Ljungan», Ymer 1912
s. 302 f. Om icke det fsv. namnet på
Ljungan Oghn med N. bör anses bildat
till Ugnö, måste det, såsom förf. an-
tagit Sjön. 5: 114 (jfr 1: 450), identifie-
ras med isl.-fno. älvn. Ogn (Ögna), besl.
med got. ögan, frukta, alltså 'den för-
skräckliga' el. dyl. (se aga). Kanske
f. ö. Ugnö är sekundärt i förh. till flod-
namnet. — Ljungan betyder sålunda
icke, med Noreen Spr. stud. 3:119, 'den
blänkande' o. får icke sammanställas med
lj ungeld.
ljungeld, y. fsv. liungclder m. m., av
ä. fsv. liugnclder = ä. da. liugnild, av
germ. *lcugna-, växl. med *leuhna- i
ä. da. liun, da. lyn, till ie. roten 7izÅ\
lysa, i ljus, låga 2; jfr av andra ord
för 'blixt' till samma rot: ä. da. liugnwth,
varav yngre lynet, en bildning på -adr,
ävensom ags. Uegetu, fir. loche o. got.
lauhmuni, det senare en femininbildning
till en försvunnen mask. /i-stam, motsv.,
med annat avljudsstadium, isl. ljöme,
glans, nordsv. dial. ljöm, norrsken, fsax.
liomo, glans, ags. leoma; jfr även lat.
lumen, ljus (av *leuksmeni i luminös).
— Härtill vb. ljunga, motsv. da. lynr.
ljus
417
Lo
ljus, adj. o. sbst., fsv. lius = isl. ljöss,
adj. o. ljös n., da. lys, av germ. *Ieuhsa-,
jfr fhty. lichsen, strålande, till en ie.
stam *leuks- (*luks- osv.) i lat. luna,
måne (av *leuksnä el. *louks-; jfr lun a),
grek. lykhnos (av *luksno-), avest. ra-
ökhsna-, strålande, sanskr. ruksä- ds.,
fpreuss. lauksnos plur., stjärnor, med
motsvar. även i armen. o. kelt. spr. ; av-
ledning av en s-stam ie. "leukos i sanskr.
röcas, röcis, glans; se f. ö. lykta, lyra
3, låga 2 (o. där anf. ord) samt med
avs. på bildningen ax 1. Jfr m-avledn.
isl. ljömi m., glans, osv.; se föreg.
— Det går ett ljus upp för mig,
från bibeln, jfr t. ex. Mat. 4: 16. —
Avledn.: vb. lysa, se d. o. o. växtn.
lysa, lysing. — Ljusstake, fsv. liu-
sastaki = isl. ljösasiaki, cgentl. efter
den uppstående spetsen, som man stack
in i det mjuka ljuset. I gottl. i stället
lukarnastaki, jfr got. lukarnastapa, vars
första led är ett (möjl. genom kelt. för-
medlat) lån från lat. lucerna (till lux o.
ljus).
Ljusnan, älvn., förr: Liosna, Lusn,
till ljus, en i vattendragsnamn vanl.
betyd.; jfr t. ex. sjön. Glan (se glad
1), Skiren (se skir), Viten, älvn. Kla-
ra n osv. Avledn. -n är densamma som
i fsv. älvn. *Rotn (se Rotneros), fsv.
sjön. pughn (se Tåkern) samt i de av
förf. Sjön. 2: 34 f. ö. anförda fallen.
ljuster n., fsv. liuster m. (jämte liustra,
lystra) = isl. ljöstr (genit. -rs) m., da.
lyster, avledn. medelst instrumentalsuff.
(ie.) -tr- cl. -r- av isl. ljösta st. vb.,
bugga, stöta, fsv. lyster prcs., lusiin part.,
av okänt ursprung.
ljuta, fsv. Huta (ipf. löt), få genom
lott, få på sin lott, nå, få = isl. hljöta
ungef. ds., fsax. hliolan, fhty. liozan,
ags. hléolan, kasta lott, i mbty. även:
spå, trolla, få genom lottning. Härtill
de avljudande sbst. -stammarna *hlul- o.
*hlaut-, se lott. Man har jämfört litau.
kliudijti, fästa o. d., till kliuti, haka sig
fast cl. bliva hängande vid, lett. klut,
lyckas, uppnå, klutas, öde, händelse. —
Med avs. på betyd, 'spå' o. d. jfr Taci-
tus-Germ., kap. 10.
ljuv, fsv. liuver, kär, täck, mild, vän-
lig, god = isl. ljufr ds., got. liufs (liubs),
Hellquist, lltymoloyisk ordbok.
fsax. liof, fhty. liup (ty. licb), ags. léof,
av germ. 'liuba-; jfr fslav. ljubu, kär; i
avljudsförh. till got. bröpralubo, bröd-
rakärlek, ags. Infu f., kärlek (eng. lovc),
o. lov 1, 2, lova 1, 2, se närmare d. o.
1. lo (lodjur), i ä. nsv. även best. f.
lowen o. plur. lowar (jfr under loge),
= fsv. 15, av germ. *luha-, av ie. stam-
men luk- i litau. luszis, fpreuss. luysis,
(ry. ryst väl med sekundärt r), armen.
lusanun-; med nasalering (varom senast
H. Petersson Heterokl. s. 21 f.) i grek.
lyngx (genit. lyngkös), varav lat. lynx.
Med s-avledn. i fsax. lohs, mlty. los
(varav da. los, ä. nsv. (kail)loss), fht3r.
luhs (ty. luchs, varav da. luks, listig per-
son), ags. lox. Till ie. roten luk, lysa,
i t. ex. sanskr. rucant-, ljusfärgad; an-
tingen efter de gnistrande ögonen el.
efter färgen; växlande med luk (med ve-
lart k) i ljus osv. Lo: luhs- = isl.
föa, rävhona (av *fuhön): ty. fuchs, räv.
Jfr Lo 4. — Indo.-iranerna o. kelterna
synas sakna beteckningar för lodjuret.
Ett speciellt nordiskt ord är sv. dial.,
y. fsv. göpa (se göpa).
2. lo, lugg på kläde m. m., t. ex.
Schroderus 1639: loo i betyd, ludd, dun
(ej att förväxla med lo, ludd, av lodh ;
se ludd) = nisl. 16, no. lo, da. lu (med
j u från t. ex. luv) = fsax. wlöh, ulldamm,
! ags. wlöh, tofs, frans, av germ. *wlöhö-;
besl. med isl. lagÖr, hår- el. ulltott, no.
lagde av germ. *wla%idan-, samt grek.
Idkhne, krusigt ullhår, Idkhnos, ull
(Kluge), fslav. ulakno, tåga, fiber (Bezzen-
berger), el. vlasii (av ie. *uolko-), hår.
Om rotförh. Lidén Stud. s. 48. — Jfr
under lösta o. lugg 1.
3. lo, garvarbark, Dalin 1850, från
mlty. lo, lowe el. ty. lohe, av mhty., fhty.
16 (genit. löwes); snarast, med H. Peters-
son IF 24: 268, av germ. *löwö-, till ic.
roten lu, skära, liksom lat. corlex, bark,
till ie. kert, skära. — Härtill: logar va,
t. ex. Weste 1807, o. logar va re, motsv.
| ty. lohgerber.
4. Lo, Lohärad m. fl., (gottl.) Lau,
fsv. Lo-, åtminstone i vissa fall = isl.
16 f., lågt liggande äng, no. lo, särsk. i
ortn. ss. Oslo = mlty. I6(ch), underve-
getation, lund, fhty. 16h m. n. ungef. ds.,
ags. léah f., äng (eng. hut), av germ.
27
lock
418
loft
'I ti u hi>-, 'la ii lut-, mot sv. hxt.lucus^lonko-),
lund, sanskr. läka-, öppen plats, litau.
tankas, öppen plats (jfr till betyd, under
lund); egentl.: glad, glänta, ljusning,
till roten i ljus o. låga. Se Läffler Ark.
7: ~.r>7 f. (samt om formen Lan Kock
Sv. ljudh. 2: 261, som emellertid anser
det ovisst, om ett *lauh- ligger till
-rund). Jfr med avs. på betyd, glad,
sbst.
1. lock, bårlock, fsv. lokker = isl.
lokkr, fsax. lok, fhty. loc (ty. lock), ags.
locc (eng. lock), av ie. *lugnö- — litau.
lugnas, böjlig, smidig, till roten lug i
grek. tggos, böjlig gren, lygöö, böjer,
gäl. Ingach, krokbent; jfr lök o. luka.
2. lock, på kärl, fsv. lok, luk, lock,
lucka, rigel? = isl. lok, rigel, lås, lock,
torva ringsställe, halvdäck, slut, da. laag,
lock, ffris. lok, lås, fhty. loh, gömställe,
hål (t}-, loch), ags. loc, regel, förvarings-
ställe, fängelse, av germ. ''luka-, bildat
på svaga rotstadiet till germ. vb. *lukan,
tillstänga = fsv. läka osv. (såsom t. ex.
tåg, rep, till *tiuhari); egentl.: 'tillstäng-
ning', vaiav dels 'det stängande, lock'
o. dels 'det tillstängda, hål o. d'. Jfr
lucka 1, 2, lycka vb, nyckel. — Den
germ. roten i lock 2 osv. identifieras av
somliga med ie. lug, böja, i lock 1:
'böja' ;> 'tillsluta (en dörr)'; osäkert; jfr
luka.
locka (tubba o. d.), fsv. locka, lukka
= isl. lokka, da. lokke, mlty. lockcu,
fhty. lockön (ty. locken), lucken, ags.
loccian; besl. med litau. lugoli, bedja
inställsamt. Ovisst, om -kk- beror på
intensivisk konsonantförlängning el. ut-
går från -knJ- (jfr litau. paliignas, in-
ställsam, liksom fhty. f ollon, fylla: sanskr.
pur nå-, full).
locke, spindel, fsv. lokke, lukke, sannol.
en kortnamnsbildning, av samma slag
som likbetyd. sv. dial. nocke, ags. lobbe,
lty. kobbe m. fl., dock av oviss härled-
ning. Enl. Celander Lokes mytiska ur-
sprung däremot egentl. ett vättenamn
Lokke, som sammanhänger med Loke;
jfr samme förf. Dan. stud. 1914, s. 80
f., ävensom Setälä FUF 13: 325 n. 1.
Betr. Loke o. Lokke jfr även Riegler
WuS 4: 221 o. se Loke.
locker, se lucker.
Locknevi, socken o. by i Kim. 1., fsv.
Ludhkonuwij (dvs. -vi) m. m., sannol.
till ett fsv. * Lodhkona, äringsgudinnan,
till got. liudan osv., växa (se luden).
Sahlgren NoB G: 33 f. Något annorlunda
(: isl. lod, gröda) K. F. Johansson Die
altind. göttin Dhisånä s. 96 n. 1. Jfr
Luggude.
lockout, lockaut, från eng. lockout,
egentl.: stäng ute; jfr lock 1, lycka
vb o. ut.
lod = fsv., da.; förr även 'kula', såsom
ännu i sv. i poet. språkbruk ; från mlty. 161
(genit. lades), bly, kula, viss vikt (jfr
löd ig) = mhty. löt, bly, vikt (ty. lol),
ags. léad, bry (eng. lead), av germ. *lauda-.
Förhållandet till mir. luaide, bly, är
oklart; ettdera möjl. lånat. — Med avs.
på lodrät jfr aplomb. — Avledn.:
löda, se d. o.
lödda, fisken Mallotus villosus, Nilsson
1855; 1845 däremot lodd (1770 om den
mycket närstående norsen), från no. lödda
ds., hypokoristisk bildning till no. lode,
ludenhet (se ludd o. luden), efter de
ludna banden längs sidorna.
lodja, ett slags pråm, fsv. lodhia, från
mlty. lodie, från ryska lod(i)ja = fslav.
ladiji osv., av urslav. *oldija, snarast
med Liden Bland, språkh. bidr. I s.
9 f. (Göteb. högsk. årsskr. 1904) till
germ. *alÖa-, *aldön, tråg, ho = sv.
dial. alla ds., osv.; jfr fsv. laidhia, isl.
ledja (sannol. till en slavisk form med
a) o. se f. ö. Ålleberg o. ollon. En
ombildning av samma slaviska ord före-
ligger i isl. elliÖi m., elliÖa f., skepp,
särsk. bekant genom det i Tegnérs Fri-
tiofs saga uppträdande skeppsnamnet
Ellida.
loft, fsv. loft, löpt, övervåning, lofts-
byggnad, även: upphöjning, upphöjd
plats = isl. löpt n. ds., även: luftrum-
met över jorden, da. loft, loft, rums tak,
motsv. mltj. lucht f., övervåning, vind
(eng. loft från nord.); samma ord som
luft o. lukt. Ordets grundbetyd, har
sannol. varit 'tak (av bark)'; jfr fhty.
louft, bark, bast, nötskal (jfr ty. dial.
låuft, nötskal, fruktskida), samt utan
£-avledn. fhty. louba, loupa, louppia,
svale, svalgång, vind m. m. (ty. laube,
även: berså, lusthus; med anslutning
'Lofon
419
loka
till laub, löv), varifrån ital. loggia o.
fra. loge (se loge 2). Till ie. lubh- el.
lup-; jfr ry. lubii, bast, fslav. lubtnu,
vad som gjorts av bast, litau. lubå,
bräde, lä' bas m. m., bark, lat. liber, bok,
bast (av 'lubro-; jfr libretto), vilka dock
även kunna utgå från ie. lub-; fslav.
lupiti, skala, litau. lupti ds. (även /<y>-
i grek. lépö, skalar, osv., lépos, bark,
skal); jfr under löv. Se Ehrismann
PBB 18: 228 f. Ur denna betyd, av 'tak'
har sedermera den av 'luft' utvecklats:
alltså egentl. om luftrymden, som så
uppfattats; jfr den liknande betyd, av
himmel, egentl.: tak, täcke. Denna
uppfattning av ordets härledning kan
vara riktig utan att man därför, såsom
vanl. sker, behöver antaga att den ur-
sprungliga betydelsen kvarlever i loft.
På grund bl. a. av den ringa spridningen
av detta ords betyd. s}rnes det ej osan-
nolikt, att i loft en sekundär betyd. -
utveckling föreligger av samma slag som
i vind 2 av vind 1 ; alltså: tak ;> luft-
(rum) > loft. — Hit hör väl också sv.
dial. löp, låp, korg, fgutn., isl. laupr,
ags. léap osv., ofta i betyd, av ett visst
rymdmått; till ie. roten lub (se ovan)
el., om av ie. *loiibhuö-, till lubh; jfr
serb. liibura, näverkärl.
Lofön i Mälaren, fsv. (äldst) Log(h)ö;
av somliga, sannol. felaktigt, identi-
fierat med det i Ynglingatal förekom-
mande Löfund (dat. Löfundi); f. ö.
dunkelt.
1. loge (tröskgolv), t. ex. 1G78, dial.
också lo, lovc (t. ex. Skuttungem. i
Uppl.)» lll9Qei av *löwe (i ä. nsv. t. ex.
1613: loofua), av fsv. löe (lö), med
samma ljudutveckling som i knoge,
redobogen, trogen; härav fin. lu(u)na
ds. = ä. da. lov, da. lo (nordfris. lö
från da.); jfr fvästnord. löfi, låfi, no.
laave. Sammanställt med la ve o. besl.
slav. -balt. ord, ävensom med grek. alöé
(av "alöué), loge, vingård. De vnord.
formerna anses av Tamm IF 4: 396
som lånade från ett finskt "läva; de
sv. o. da. uppfattas allmänt (o. de vnord.
av somliga, t. ex. Bugge) som inhemska.
Litteratur se Olson Appell, subst. s.
226; dock ännu i liera avs. dunkelt.
Med avs. på betyd, 'loge' av 'bräde,
I bänk (lave)' jfr ty. lenne, loggolv, till
j litau. denis, brädbetäckning i en båt.
2. loge (frimurare-, teater- osv.),
i 1777, av fra. loge ds., även: hydda,
skrubb, galleri m. hl., varav ital. loggia
= span. lonja, av germ. ursprung, ety-
mologiskt identiskt med fhty. louba osv.,
svalgång, vind m. m. (ty. laube), av
germ. 'laubiö; se under loft. Jfr följ.
logera, av fra. loger, till loge i betyd,
'hydda' o. d., liksom hysa till hus. —
Härtill logi, av fra. logis.
s.iot-> Bajalin 1728, jämte da.,
ty. log från eng. log, även : träkloss,
från isl. lag, kullfallen trästam (se låga
1); i sin tekn. anv. anses ordet här-
| stamma från arab. lauch,
loggert, ett slags mindre tremastat
fartyg, Gosselman 1833 (om utländska
förh.) = da. lugger, från lty. el boll.
logger = eng. lugger; jfr eng. lugsail,
loggertsegel ; av ovisst ursprung. Med
avs. på det oorganiska -/ jfr kamfert,
skonert, efter mönster av ord med
I etymologiskt -ert.
loggia, se loge 2 o. loft.
logi, se logera.
logik = ty. osv., av lat. logica, sub-
stantiv, fem. sg. till adj. logicus, av
grek. logikös, hörande till förnuftet, till
lögos, förnuft, tal, ord, till légö, talar
(= lat. legö, läser); se lexikon o. följ,
logogryf, av fra. logogriphe, bokstavs-
gåta, dunkelt tal, till grek. lögos, ord
(se föreg.), o. griphos, fiskarnät, inveck-
lad flätning, sedan : dunkelt tal, gåta
(sannol. rotbesl. med k rubb a o. kärve),
loj, Wingård 1830, ej hos Weste, men
: upptaget av Dalin 1853 såsom vard. =
I ä. da. loi, da. lai, från mlty. loi(e), trög,
lat (boll. lui). Vanl. förklarat ur ett
j germ. *ludja-, besl. med liderlig. Enl.
van Wijk IF 24: 32 av *luja- (el. *lauja-),
besl. med vgerm. *hläwa-, ljum, i ty.
lan osv. (se lya o. ljum), varifrån
betyd. trög*,
lojal, se legal.
1. loka, bogträ, Bureus Suml. o. 1600,
jfr ä. nsv. lokeranka, G. I:s reg.: loke
rancke, från fin. luokka, från slav. språk:
fslav. Igkii, båge, osv.
2. loka, hundloka, namn på vissa
umbellater, ss. Chserophyllum o. An-
L o k a
420
lomhörd
thriscus (jfr även björn loka jämte
-fl oka), om Heracleura Bureus Suml.
o. 1600, jfr sv. dial. hundsloka, no.
hiuuislokja, till ä. nsv., sv. dial. loka,
sloka = isl. loka, hänga, släpa, no. loka,
gå o. söla, till germ. roten (s)lak, (s)lök,
se slak o. sloka. Ä. nsv. hundeluka
1587 osv. synes höra till samma ord-
grupp som da. slukorel (se under slok-
örad) o. möjl. slockna. Namnet syftar
egentl. på växter med stora slokande
blad.
3. Loka, Vstml., sannol. äldst plur.
'Lökar, efter de två sjöarna Norra o.
Södra Loken (förf. Sjön. 1: 351), besl.
med dalm. lök, vattenpuss, isl. lékr,
långsamt flytande bäck, no. lek även
'dypöl, vattenpuss', i avljudsförh. till
lake 1 ; se f. ö. läck.
lokal, sbst. = ty. (där neutr.) = fra.
local, substantivering av lat. adj. locälis
(sv. lokal), till locus, ställe (sv. lokus).
Jfr lo ko mobil, lokomotiv ävensom
kuscha, löjtnant, miljö.
Loke, mytol., från isl. Loki, av om-
stritt ursprung. Säkerl. ett slags kort-
namnsbildning till de västnord. guda-
namnen Loptr o. möjl. även Lödurr (el.
Loöurr); jfr Olrik Sv. lm. 1911 s. 587
f. o. förf. Ark. 34: 187 n. 2. En an-
nan kortnamnsbildning med i dylika
fall vanlig konsonantförlängning är det
östnordiska vättenamnet Lokke, som
möjl. sammanhänger med lo eke, spin-
del (se d. o.). De vanliga sammanställ-
ningarna av Loke med låga o. i all
synnerhet germ. *lukan, stänga, tillsluta,
böra helst avvisas.
lokomobil, Bolinder 1861 (om Munk-
tells lokomobiler från Eskilstuna) =
fra. locomobile, till lat. locus, ställe (se
lokal), o. möbilis, rörlig (se mobilier).
lokomotiv, 1838: 'ångvagn eller, som
det heter, 'lokomotiv' (om tyska förh.)
= ty. lokomotive, fra. locomotive, från
eng. locomotive, till lat. locus, ställe, o.
ett unglat. motivus, som förorsakar rö-
relse (se motiv).
lolla, Dalins Arg., lålla Serenius 1734,
jfr no. lulle m. o. lulla i., gosse el. flicka
på o. 15 år; jfr sv. dial. lolla, vara trög
o. d., nisl. lolla, lulla ds. Imitativa
bildningar av samma slag som ty. dial.
löll(é), narr, dåre, lulle, liillc ds., tyrol.
lolla i samma betyd, som sv. lolla,
polska dial. lola, oordentlig kvinna, li-
tau. lulys, lett. lulis, dumbom, ital.,
neap. lollo, narraktig, ngrek. lölös ds.
Släktskap i egentl. mening föreligger
icke mellan de flesta av dessa ord. Jfr
lalla.
lom, fågelnamn, loomer Sigfridi 1619
= isl. lömr, da. lom, av urnord. *löma-,
från nord. språk lånat i ty. lohme, boll.
lom, ä. eng. loom (eng. loon genom
ombildning), fra. lumme; jfr isl. lömr,
skrik; efter fågelns läte; besl. med no.
heilo, da. hjeile, ljungpipare, till heid,
hed, o. isl. fågeln, lö f., löa; sannol. till
en ljudrot, vartill avljudsformen la i
grek. laiein, skälla, o. Idros, mås (kan-
ske dock ej besl.); se lämmel o. jfr
Noreen Sv. etymol. s. 52 ävensom Liden
Arm. Stud. s. 49 f. Däremot ej, såsom
även antagits, till lomma 2, gå med
tunga steg: sjöfåglar gå i regeln illa.
lombard, invånare i Lombardiet, jfr
fsv. lumbardhar plur., isl. Lumbarda-
land = ty. lombarde, från ital. lom-
bardo, av germ.-lat. longobardus, lango-
bardus; enl. somliga: långskäggig, till
germ. *langa-, lång, o. *barda, skägg
(se bard 1); enl. andra: beväpnad med
långa hillebarder, till fhty. barta, isl.
barÖa, stridsyxa (se hillebard o. jfr
frank 2, sax a re). — Från detta folk-
namn kommer även lombard som be-
teckning å ett visst slags lånc- el. pant-
lånebanker; efter de lombarder, som
under medeltiden slogo sig ned i olika
länder som växlare o. bankirer (jfr Lom-
bard street i Londons city).
lomber, 1'hombre, ett spel, Swedberg
1716: lomber, av fra. Vhombre, urspr.
ett spanskt spel, av span. hombre, män-
niska, av lat. homo (se human, brud-
gum).
lomhörd, ä. nsv. lom(m)hörd(er), Var.
rer. 1538, Lex. Linc. 1640 osv., den all-
männaste formen, jämte låm-, t. ex.
Lind 1749, Linné, lium- Dalins Arg.
m. fl., liom-, t. ex. 1745, höra, med Kock
Sv. ljudhist. 2: 174 f., tillsamman med
ä. sv. lom, dov, lomhörd, nsv. lomma 1,
sv. dial. lum, dovt ljud, Ijomma, ljumma,
genljuda. På samma sätt bör ä. sv. lam-
lomma
421
lord
hörd Lind 1749 förbindas med sv. dial.
lama, genljuda, ge eko, o. sv. dial. löm-
hörd med lömma, genljuda, Grip Skutt,
m. ljudl. s. 76. Med avs. på betyd. -
skiftningen 'dov' ~ 'döv* se under dessa
ord. Orden återgå på några, delvis till
olika avljudsserier hörande germ. stam-
mar på begynnande hl-: hlöm-, hleum-
(jfr isl. hljömr, starkt ljud; se ljud),
hlum- (jfr isl. /iZy/nr, larm), hlam- (jfr
isl. hlamm, glam o. d.), jfr även ags.
hlimman st. vb, genljuda, klinga, böla
(se läm); till ljudrötter på ie. kl-, som
kunna vara avlägset besläktade med lat.
calare, ropa, clämor, rop (jfr reklam),
clärus (se klar), grek. kélados, larm,
fhty. hellan, klinga starkt, isl., sv. dial.
hjala, prata (i fsv. ånamnet *Hi&la, den
mumlande, sorlande, vartill Hi&luby,
nu Jäleby Ögtl.). — Annorlunda Noreen
Sv. etym. s. 50 f . : fsv. *lömber, döv, i
avijudsförh. till lam, varemot de ovan
anförda analogierna bestämt tala. — Sv.
dial. lum osv. torde icke med Kock anf.
st. bero på övergång av ö > u utan, att
döma av motsvarande former i andra
språk, innehålla en avljudsform till löm.
1. lomma, genljuda, eka, i t. ex. 'det
lommar för öronen', Bib. 1541, om hjär-
tat, av ett fsv. *löma ; ä. nsv. även lumma ;
se f. ö. under 1 o m h ö r d.
2. lomma, gå med klumpiga steg =
östfris. lömen; jfr östfris. löm, förlamad,
haltande, matt, fhty. luomi, matt; av-
ljudsform till lam, adj. Om man till
denna stam möjl. hörande vattendrags-
namn se förf. Sjön. 1: 351.
lomma, ficka, väsentl. sydsv. o.
norrl. dialektord: lomma el. lumma =
no. lumma, da. lomme, fris. lomm; dun-
kelt; kanske på ett el. annat sätt sam-
manhörande med gäliska loman, säck,
jfr ä. da. lomme i denna betyd.
Lona, kvinnon., väl kortnamn till da.
M(t(jelonc cl. möjl. till A po Hon i a.
Lönen, sjön., se luden.
longitud, av lat. longitudo, längd, Ull
longus (se 1 ån g).
longobard, se lo ni bard.
longör, av fra. longeur, i plur.: lång-
trådiga ställen, till long, se föreg.
lopp, fsv. lopp, lop n., från mlty. löp
m., motsv. det inhemska fsv. -löp n.,
isl. hlaup, da. leb n., fhty. louf (ty. lauf)
m., ags. hliep m. (eng. leap väl efter vb.
leap), till löpa; jfr bröllop. Den långa
konsonanten beror kanske på inverkan
I från senare leden av sammans. — Ordet
är knappast, såsom också antagits, in-
hemskt (i avijudsförh. till *hlaup- el.
utlöst från sammans., där -hlaup ljud-
j Iagsenligt givit -lop, t. ex. fsv. framlop).
loppa = fsv., no. = da. loppe; ags.
loppe (eng. lop) är sannol. lån från nord.
spr. Vanl. uppfattat som 'hopparen' o.
fört antingen till germ. *hlaupan (=
(löpa) el. till mhty., ty. lupfen, lyfta i
höjden, i mhty. även: röra sig raskt.
Annorlunda v. Friesen Mediagem. s. 71:
egentl. 'liten klump' el. dyl., jfr no. lopp,
liten tott, ävensom en del ord med -bb-,
t. ex. no. lubb, om vissa djur med rund
kroppsform (se lubb). Av dessa här-
! ledningar bör v. Friesens föredragas,
ehuru utan tvivel formförhållandena
böra förklaras på annat sätt än som
skett å anf. st. Ordet tillhör i stället
den stora grupp av hypokoristiska bild-
ningar, som betecknar djur med rund
cl. klumpig form; jfr f. ö. lubb. — Enl.
v. Friesen höra samtliga å anf. st. upp-
räknade ord samman med luva, alltså
med grundbetyd, 'luden' el. dyl.; möjl.
böra dock vissa avskiljas o. däribland
sannol. just loppa. — I ä. nsv. bruka-
des stundom sätta någon loppor i öro-
nen i samma betyd, som nsv. sätta my-
ror i huvudet; jfr ty. einem einen floh
ins ohr setzen. — Ordet har, säkerl. som
ett slags eufemism el. förmildrande be-
teckning, undanträngt det gamla, allm.
germ. ordet */lauha-, *flauhö- = mlty.
vlö, fhty. flöh (ty. floh), ags. fléa(h) (eng.
flea), isl. (16, som kan vara besl. med
vb. fly, men däremot knappast, såsom
också antagits, bör förbindas med lika-
betyd, lat. pulex. Då det sålunda får
anses som säkert, att i loppa en spe-
ciellt nordisk nybildning föreligger, har
man så mycket mindre skäl att, såvsom
skett, betrakta ordet som något slags
produkt av urgermanska ljud- och ord-
bildningslagar.
lord, från eng. =, av ags. hldford, av
*hldfweardt egentl.: brödvaktare, bröd-
herre; se lev o. vårda-; jfr med avs.
Lorens
lott
på betyd. -utvecklingen stuvert O, mar-
skalk, t idigare nord. Lån frän ags.
äro i sv. \aoarpert isl. låvarÖr, jfr Knut
Lavard, dansk prins (f 1131).
Lorens, mansn., från ty. Lorenz, av
lat, Laurentius, varifrån även Lars.
lorgnett, lornjett, t. cx. Hvad nytt
177;5: 'Et stycke perspective av kortaste
slaget, eller en sa kallad lorgnette, inne-
fattad i skilpadd', av fra. lorgnette, till
lorgner, förstulet betrakta, av dunkelt
ursprung, stundom fört till en avledn.
av lura.
lort, y. fsv. lortcr = no. lort, i ort-
namn redan o. 1400, da.; eng. dial. lorly,
smutsig, väl för nord.; jfr(?) östfris. lurd
ds.; f. ö., trots flera förklaringsförsök,
alldeles dunkelt.
Losman, familjen., se lots.
loss i kasta, komma loss osv., 1558
(med giva), 1588 (med taga) = da. los,
från lty., holl. los = mlty. los(s), av germ.
'hissa-, avljudsform till lös. Exemplen
från 1500-t. stå dock knappast i direkt
förbindelse med nsv. loss, vilket synes
vara ånyo lånat under 1700-talets senare
hälft; jfr 1784 som sjöterm; möjl. är
f. o. ä. nsv. loss lån från mlty. lös =
lös. — Härtill: lossa, allmänt även i
äldre tid, t. ex. Schroderus Com. 1639,
om skott = da. losse, från lty., holl.
lössen. I ä. nsv. även lössa.
lossna, fsv. losna, -u- = isl. losna,
inkoativ till lös, bildat som fsv. blolna:
blöt, rodna: röd. Jfr got. fralnsnan,
gå förlorad, som dock ej torde stå i di-
rekt samband med lossna. Nybild-
ning: fsv.. sv. dial. losna == da. losne;
jfr blötna o. fsv. blolna.
lösta, växtsl. Bromus, o. 1580: Iwste,
1. Erici 1642: låst, Gyllenius 1651: lusta,
Franckenius 1659: lösta, Rudbeck 1685 :
låsta, i sv. dial. också lösta; förr även
lusterogli, jfr nsv. råglos ta. Av No-
reen Sv. etym. s. 52 härlett från ett
äldre *lodst- liksom det synonyma sv.
dial. losme av 'lodsme, till ludd, lik-
som isl. rostungr : rosmlwalr, valross, till
rod, rodnad. Dock föga troligt, särsk.
med hänsyn till ä. nsv. o. sv. dial. lyxa,
löxa, som synas förutsätta en stam *lubs-
cl. snarare *whihs- (sålunda germ. *wluh-
siön). 1 det senare fallet är ordet besl.
med lo 2, alltså med samma grund-
betyd, som den av Noreen förutsatta o.
motsvarande den i det likbetyd. faxe.
Utvecklingen av hs framför konsonant
resp. halvvokal el. vokal överensstäm-
mer med den i flertalet analoga fall;
jfr å ena sidan isl. brosma, ett slags
torsk, av germ. *bruhsmön till germ.
'brehwan, glänsa (se brosme), o. isl.
Igstr av germ. *lahstu- (se last 2), o. å
den andra oxe, av *uhsan-, växa, av
*wahsjan. Framför konsonantgrupp har
i lösta o. dial. losme tidig förkortning
ägt rum; sv. dial. lyxna Boh. 1. beror
väl på yngre utvidgning av det vanliga
lyxa. I den äldre formen lusta före-
ligger sannol. samma slags övergång av
0 till ii som i fsv. o. dial. gott till gult
(till god).
lots, ä. sv. ofta los, t. ex. Salberg
1696, Dalins Arg., Linné Västg. r., lots
1729, jämte da. lods från lty. lots (ty.
/o/re), holl. loods; förkortad form av
mlty. lötsman, holl. loodsman (varav ä.
nsv. lotzman, jfr sv. familjen. Losman),
från meng. lodesman, eng. loadsman,
vars s tycks visa hän på en form motsv.
isl. leidspgumadr (jfr mit}', lédsage, lots,
o. sv. ledsagare); jfr ags. lädman, fö-
rare, ledare, till ags. läd, väg, led (=
led 2). Lucidor har leedsnian, från mit}'.
leidesman (efterbildning av eng. loads-
man). Med avs. på förkortningen jfr
skjuts. — Om ordets historia å låg-
tysk botten se Kluge ZfdW 9: 119.
lott, fsv. luter, loter, lott, del, andel
= isl. hlutr, da. lod ds., fhty. (h)luz m.,
andel, jämte mlty. lot, ags. klot n. (eng.
lot); av germ. */iZh//*- (*/i/u/«-?) *hluta-;
1 avljudsförh. till got. hlauts m., lott,
arvedel, isl. hlautr, lott, fsax. blöt, fhty.
(h)löz (ty. loos); till germ. vb. "hleulan
= ljuta, få på sin lott. Hit hör även
isl. blaut n., offerblod (använt vid spå-
domar), jfr betyd, 'spådom' hos fhty.
(b)löz (se ljuta). Ovisst ursprung. Enl.
Zupitza Gutt. s. 119 besl. med lett.
kVul, bliva, lyckas, kVutas, öde, litau.
nekliutas, olycka. H. Pcdersen Ark. 24:
j 300: till lat. claudo, sluter (jfr till be-
! tydutveckl. under Wc ka 4). Helt an-
| norlunda Schrader KZ 30: 475 m. fl.:
i grek. klådos, gren, kvist (se hult), här
Lotten
423
loven
om sådan, använd vid lottning. —
Från germ. spr. (*hlul-): fra. lot, ital.
lotlo; se lotteri. — Härtill vb lotta,
fsv. luta, lota = isl. hhda, mlty. lul(t)en.
Lotten, kvinnon., egentl. oblik. kasus
till Lotte = Lotta, kortform till Char-
lotta, -e. Jfr Lisen.
lotteri, 1720, från fra. loterie, till
lott. Den äldre benämningen var lycke-
polleri, jfr hålla lyckepottor i betyd,
'hålla lotteri"; ännu hos Weste 1807
(hjckpolta) i betyd, 'lotteriurna', motsv.
ä. ty. gluckstopf; jfr potta.
lotus, av grek. lötös, från semit, spr.,
hebr. löt.
Louise, kvinnon., från fra., fem. till
Louis (= Ludvig, se d. o.).
1. lov, tillåtelse, fsv. lof, bifall, tillå-
telse, lov, löfte = isl. lof, da. lov, av
germ. Huta- n., i avljudsförh. till *lauba-
n.= mlty. löf, mhty. louf, ags. léaf (eng.
leave i t. ex. by your leave), jämte *lau-
bia- = fgutn. loyfi, isl. leyfi (jfr loven);
egentl. : välbehag, benägenhet ; till ie. ro-
ten lubh i li uv, lat. lubet, lyster, be-
hagar, lubido, begär, sanskr. lubhyali,
känna åtrå ~ löbha m., åtrå. — Jfr följ.,
lova 1 o. or lo v.
2. lov, pris, beröm, fsv. lof = da.
lov, mlty., ags. lof, fhty., ty. lob, av germ.
*luba n., samma ord som föreg., med
betyd, 'pris' utvecklad ur den av 'bifall,
samtycke'. — Jfr lova 2.
3. lov, i uttr. göra en lov, dvs.
vrida upp mot vinden; väl egentl. bildat
av vb. lova, t. ex. 1693 = da. luve, från
noll. loeven (jfr lovera), medan da.,
no. luv, lovartssida, lånats från holl. loef
(varav också eng. loof, luff = mlty. löf,
vindsida); egentl. (såsom i meng. löf) om
ett slags på vindsidan placerad åra, som
användes för att hålla fartyget upp mot
vinden, ett minne av det forna bruket
av en på styrbordssidan anbragt styr-
åra. I avljudsförh. till fhty. luffa, år-
blad (ty. -laffe), o. besl. med fslav. lo-
]>ala, skovel, lett. läpstas, årblad, skovel,
spade; av samma stam som lo ve. —
Taga loven av någon, motsv. i da.,
boll., ty.; egentl.: komma på vindsidan
av ett skepp o. därigenom taga vinden
från dess segel; jfr ä. (n)sv.: hafwa lof-
wen af et skep, Serenius. — Lovart,
o. 1585 (enstaka); mera vanl. först un-
der 1600-t:s senare hälft, 1676: lofwarts,
osv. = da. luvart, från holl. te loevc
waart, loefwarts, egentl. ett adv. (utan
j prepos.): mot vindsidan; se vart 2.
1. lova, giva löfte om = fsv.: tillåta,
lova (att utföra el. uppfylla), ansvara,
gå i borgen — isl. lofa, tillåta, lova, da,
lovc ds., mlty. loven, lova, fhty. gilobön,
tillåta (ty. gelobcn); avledn. av lov 1.
Betyd, 'lova' härrör möjl. från mlty.
Ordet har i nsv. undanträngt fsv. iät(t)a,
ä. nsv. jätta, ge löfte om. — Till av-
ljudsformen *lauba- hör t. ex. ty. erlau-
ben, tillåta (se under or lo v). — Det
vill jag lova, egentl. i betyd.: ansvara
el. gå i borgen för, motsv. da. det skal
jeg love for. — Lova med hand och
mun, Gustaf Vasa 1543: trohetsed av-
lades muntligen o. med uppsträckta
händer. — Lova runt och hålla
tunt, redan Morasus Vit. o. 1685; jfr
Rondeletius 1614: loffiva och hålla tunt.
2. lova, prisa = fsv. = isl. lofa, da.
love, fsax. lobön, fhty. lobön (ty. loben),
ags. lofian; avledn. av lov 2. Jfr litau.
liaupsé, lovsång (: ie. *leubhos n.). —
Om det likbetydande got. hazjan, ags.
herian, egentl.: ropa, skrika, se under
pris 3.
3. lova, sjöt, se lov 3.
love i handlove, fsv. löve m., han-
dens insida — isl. löfi, got. lofa, meng.
love, jfr ags. glöf, handske (eng. glove,
isl, glöfi), motsv. ry. lapa, tass, lett.
lepa. Övriga släktingar se under la b b
o. lov 3. Osäkert, om ordet hör vare
sig med Persson Indog. Wortf. s. 196
j till en ie. rot lop, lep, vara bred, tlat,
[ el. med Torp Etym. Ordb. s. 392 bör
forbindas med den under labba o. lav
behandlade roten. Det till grund lig-
gande ie. läp- erinrar till sin bildning
j om de under labb anförda imitativa
j ty. tappe, slov. cåpa osv.
1. loven i taga loven av någon,
se lov 3.
2. loven, i uttr. på tro o. loven,
o. loven är god, men hållen är
bättre, fsv. lovan, lo fm in. m., ä. nsv.
även la/fuc, motsv. da. love (paa tro og
love), från mlty. löve, oblik kas. löven,
förtroende, tro, löfte = fhty. giloubo
lovera
424
ludd
(ty. glaubé), ags. geléafa (jfr eng. belief),
tro, osv., vartill vi), got. galaubjan, fhty.
giloubtn (ty. glauben), ag*s. geliefan (jfr
eng. believé), tro, osv.; till gerrh. stam-
men 'laiib-, varom se under lov 1.
Grundbetydelsen är 'välbehag, kårlek'
(se ljuv), varav 'förtroende' o. seder-
mera tro' utvecklat sig. 'Tro', 'hopp'
o, karlek' ha i germ. spr. uttryckts med
bildningar av samma rot: ty. glaube,
*tro\ got. lubains, hopp, o. ty. licbe, eng.
love, kärlek. — Fsv. lovan beror på om-
bildning efter inhemska mönster.
lovera, o. 1585 = ä. da. louere, från
mholl. loveeren, av ä. fra. louvier (fra.
loiwoyer), till boll. loef, vindsida (se
lov 3 o. lova 3). Ä. nsv. lavera Spe-
gel 1685 m. fl. = da. lavere från lty.,
boll. lavecrcn, med yngre a.
Lovisa, kvinnon., från ty. =, av fra.
Louise (se Louise).
lubb, Brosmius vulgaris, 1794 (från
Bohusl.), motsv. fno. lubba, tjock torsk,
no. lubbefisk, -torsk, tjock torsk, da.
lub(be), Gadus pollachius(?); jfr sv. dial.
lubber, tjock o. trög man, lubba, tjock
o. klumpig kvinna, no. lubb(e), fyllig
ligur, får, kalv m. m., nisl. lubbi, lång-
hårad hund, tjock hårtott, da. lubbe, fet
hund, mit}', lobbe, tjock, hängande läpp,
nedhängande manschett, stor hund el.
stockfisk, meng. lobbe, långhårig hund,
eng. lob, stor klump, lymmel m. m.,
jämte adj. ä. nsv. lubbig, tjock o. klum-
pig, Dahlstierna m. fl., sv. dial. ds., no.,
lubben, rund o. fyllig, o. vb. sv. o. no.
dial. lubba, gå tungt o. trögt. Hypo-
koristiska bildningar av samma slag
som t. ex. knubb, möjl. till olika grund-
ord; jfr f. ö. under loppa, luv 1 o.
löv. För Torps härledning s. 392 av
en germ. rot lut, hänga slappt, kunde
tala no. lugg, stor tjock kropp, i slit:
stor forell, till lugg 2 (om hår), ävensom
den motsvarande betyd. -skiftningen i or-
den under lump (vilket f. ö. möjl. är
avlägset besl. med lubb) o. under lunta.
lucern el. lusern, Broocman 1736:
lucerne = ty. luzerne, av fra. lucernc
1500-t.; dunkelt. — Växten odlades först
av iranerna (mederna), jfr grek. mediké,
den mediska (växten), o. lat. släktnam-
net Medicago.
Lucia, i dial. även Lusse (vanligt även
i riksspr.) o. Lussi (från en form med
tillbakadragen accent; jfr Maja), i ty.
även frau Lutz; enl. legenden ett helgon
(f 304); möjl. dock egentl. en hednisk
ljusgudinna el. dyl.; i alla händelser till
lat. läx (genit. liicis; urbesl. med lj us),
vars dag, den 13 dec, åtm. i Norden (o.
i Sverige särsk. i den västra delen) varit
en av årets betydelsefullaste dagar, för-
bundna med om julfirandet starkt på-
minnande plägseder. Litteratur se Nord.
Fam.-bok 16: 1218, vartill kan läggas
Bråte Ord o. Bild s. 635 (som anser
festen ha en jämförelsevis sen upprin-
nelse, 1400-t.) o. M. P:n Nilsson Årets
folkl. fester s. 178 f. ; jfr även Hjelmqvist
Förn. och familjen, s. 165 f. — Lucia
företer med avs. på sättet för hennes
firande frändskap med den sydtyska
(Österrike) frau Perchla, vars namn är
en avledn. av fhty. perahl, beraht =
bjärt.
1. lucka, fönster- o. d., fsv. laka,
loka, lucka, dörr, ä. nsv. luka ännu
t. ex. 1693 (vartill lucka som t. ex.
vecka av vika) = isl. loka, da. laagc,
till svaga rotstadiet av germ. *lukan,
tillstänga = fsv. luka; jfr lock 2.
Från presensstadiet läk utgår däremot
sydsv. dial. luga, da. luge, no. läka =
mlty. luke.
2. lucka, öppning, sannol. samma
ord som föreg., möjl. dock påverkat
från ty.; jfr liicke = fhty. luccha, av
germ. *lukjön, formellt identiskt med
lycka 1.
lucker, 1764, om matjord, jfr U. Hiärne
1702 o. Lena?us 1758: hick, från ä. ty.
el. lty. lukker = ty. locker, jfr mhty.,
ty. dial. luck jämte mhty. läcke. Dun-
kelt liksom också förhållandet till no.
lukr, som snarast ej hör hit. — Där-
jämte den från nhty. kommande for-
men locker, 1807, Strandberg 1856
m. fl. o. i nj^aste tid Grebst 1912, Berg
En german 1916.
ludd, Arvidi 1651, Serenius, Salandcr
1758, jfr ä. da. lodd, ludd, shetl. lodd,
tjock betäckning av hår el. ull, nord-
sv. dial. ludda, grov toffel, no. o. jämtl.
lödde, hårsock, jämte fiskn. lödda till
ä. nsv. lodb, låd (t. ex, I. Erici 1642),
luden
425
lo, sv. dial. lå, lo (ej att förväxla med
ungef. likbetyd, lö; se lo 2), nisl. lod n.,
ludenhet, o. no. lode m., ludenhet, hår.
Formerna med dd äro snarast av hypo-
koristisk natur. Se f. ö. närmare under
luden, låda 2 o. lödja.
luden, sv. dial. även loen, löen, fsv.
ludhin, lodhin, luden = isl. lodinn,
även: gräsbevuxen, da. laaden; egentl.
part. pf. till germ. *leudan, växa = got.
liudan st. vb, fsax. liodan, fhty. -Hotan,
ags. léodan, av ie. *leudh- i sanskr.
rödhati, växer, spirar. Härtill även got.
laudi, gestalt, swalaups, så stor, fhty.
lota, grodd, m. fl., möjl. även isl. ljöör,
folk, ty. leute, osv. Se f. ö. lödda, även-
som de dock ej säkert hithörande ludd
o. vb. låda. — Till det fornnord. adj.
loÖinn, gräsbevuxen, hör som svag form
fsv. sjönamnet Loöne VGL IV, sedan Lö-
nen, o. fno. Lodnakjgrr, nu Lönne-
kärr Boh.-l.; jfr förf. Sjön. 1: 382 o.
353 f., där jag dock på grund av Schly-
ters uppgift tvekar om, huruvida icke
med LoÖne snarast sjön Lönern åsyf-
tats; se även Sahlgren Skagershults na-
turn. s. 85 n. 1, Lind NoB 2: 177. —
Jfr Locknevi, Ludgo, Luggude.
luder, i betyd, atel' t. ex. 1740; Kol-
modin Qv.-sp.: Indder; i betyd, 'sköka'
Bellman 1771 = da.: sköka (även -dd-),
i ä. da. också: kadaver (av djur), från ty.
luder, kadaver, åtel, sköka, av mhty'.
luoder — holl. locder, av germ. *löpra-,
lockmat, avljudsbildning med instrumen-
talsuffixet r till germ. *lapön, inbjuda
= got. lapön, ty. laden, isl. lada, allm.
germ. (dock ej i fsv.), jfr got. lapaleikö,
gärna, av f. ö. okänt urspr. (samman-
hang med grek. len, vilja, högst osäkert).
— Från germ. spr.: fra. lenrre, lockmat
(> eng. luré).
Ludgo, sockennamn i Sdml., fsv.
Liuthguthuvi. Enl. Sahlgren NoB 6: 28 f.
med sekundärt -i- (s. 35) till ett fsv.
* Ludhgudha, namn på en ärings- el.
fruktbarhetsgudinna (även i Luggude,
se d. o., o. i byn. Lugga v i Nke), motsv.
'lAidhkona i Locknevi (se d. o.); till
got. liudan, växa (se luden). Förekom-
sten av i i de fsv. formerna av såväl
Ludgo som Luggude gör dock här-
ledningen, Åtminstone i den framställda
formen, osäker: man vill snarast utgå
från fsv. Liup-. För densamma talar
å andra sidan starkt parallellformen
"Ludhkona i Locknevi.
; Ludvig, mansn., från ty. =, av fhty,
Hludowic(us) osv. (frank. Chlodvig),
varav fra. Louis; av germ. *Hlupa-,
*HluÖa- = ie. *kluto- i mansnamn på
I sanskr. Cruta-, grek. Klijto-, gall. Clulo-
= grek. klytös, lat. inclutus osv., berömd,
I i avljudsförh. till ljud (se d. o.) -f- germ.
I *wih-, *wi%-, besl. med de fornnord. nam-
| nen på -ver, -vé, t. ex. isl. Oiver, fda.
I pyrvi (nu Tyra), o. -vig i envig (se
även adj. vig). Jfr Lyttkens o. Hed-
vig ävensom Louise o. Viktor.
luffa, Knorring 1838: luffade som en
björn, Dalin 1850 = no. -da. luffe, lo/fe.
Möjl. från någon tysk dialektisk variant
till laufen, jfr ty. dial. löfen, löpa, mhty.
tuffer, löpare, ä. ty. part. geloffen. Eller
snarare en inhemsk hypokoristisk växel-
form till sv. o. no. dial. lubba, gå med
tunga steg, vilket kommer närmare till
betyd, (se lubb). — Härtill: lufsa,
Weste 1807, Thomander 1826; jfr no.
lufsa, gå så att håret flaxar, sv. dial.:
lugga, i båda fallen sannol. anslutet till
el. bildat av luv, lugg.
1. luft, Schroderus 1639, Stiernhielm
osv., i ä. nsv. även 'lukt' — da., no. luft
(i no dial. blott i betyd, 'övre luftrum';
annars vind), från ty.: mlty. luft (o.
luchL även i betvd. 'lukt', varav sv.
lukt) el. ty. luft, av fsax., fhty. luft m.,
f. = ags. lyft m., f. o. n., got. luftus f.
motsv. isl. löpt n., luft, luftrum (= loft) ;
av germ. *luflu-, "lufta-, samma ord som
loft, se närmare d. o. Avledn.: lufta,
som i ä. nsv. även betyder 'lukta', t. ex.
P. Erici 1582 (-o-) o. ännu på 1700-t.;
ävensom lyfta (se d. o.). — Det ligger
i luften, giva luft åt sin vrede, gri-
pet ur luften, efter motsv. ty. uttr.
— Luftslott, o. 1740: luftcslolt, särsk.
i förb. bygga 1., Möller 1755, med mot-
svarigheter i da., ty., eng., ital. o. span.;
jfr fra. bätir des chåteaux en Espagne.
2. luft (fönster-), sekundär betydel-
seutveckling ur föreg.
1. lugg, lo (på kläder), 1761, Weste
1807, i ä. tid däremot allmänt logg m.
o. n., t. ex. Spegel 1712 under laaf o.
420
luminös
ännu o. 1850 (enl. Moberg 1815 o. Da-
lin uttalat med slutet o); om o-et se
Kock l :nl. u. Brech. s. 18 f. Av ovisst
ursprung. Om den under lo 2 anförda
härledningen av detta ord är riktig, kan
1 ugg icke med Noreen V. spr. 3: 283 för-
hålla sig till lo som glugg till glo el.
gnugga till gno. Jfr följ.
2. lugg (hår-), 1059 = no. lugg, jfr
da. dial. luggi, man med oredigt ned-
hängande hår (eng. dial. luggij ds. lån
frän nord.); av Falk-Torp o. Torp fört
till en germ. rot 7hj, hänga slappt (jfr
under lubb slutet). Vanl. identifierat
med föreg. — Titta el. se under lugg,
1088.
Luggude, härad i Skåne, fda. Lyulh-
gudhavceth; omstritt; se Sahlgren NoB
0: 28 f. med litteratur: enl. S. med se-
kundärt -i- o. med betyd, 'ärings- el.
fruktbarhetsgudinnans helgedom'. Jfr
dock under Ludgo; se även Locknevi.
lugn, sbst., fsv. lughn, vindstilla, ro,
fred = isl. lögn, vindstilla, ä. da. lu(g)n,
även: ro, fred; no. lögn, också: ställe,
där vattnet är blankt, vilket är grund-
betyd., varav 'lugnt vatten'; till den ie.
roten luk, lysa, i låga 2, ljus osv.
Med grammatisk växling: germ. *luhn-i
isl. lön n., no. lön, ställe där vattnet
står stilla el. rinner sakta, fno. lön f.,
no. lon med liknande betyd. — Avledn.:
sv. dial. lugna f., no. logna. — Härav
adj. lugn, fsv. lughn = no. lögn, i sht
om vatten, da. lun; jfr isl. z-avledn.
Ujgn, i sht. om vädret. — Härtill sjön.
Lygnern mellan Hall. o. Vgtl., fsv.
Lgghnir, av germ. *Lugnia-, o. Lygnen,
Allbo hd Smål.; se förf. Sjön. 1: 364 f.
luka, rycka upp ogräs, väsentl. göta-
ländskt dialektord, lokalt riksspr., Linné
Sk. resa 1751 — da. Inge, från mlty.
I uken, draga, rycka = ffris. luka, draga,
ags. lucdn, luka, jfr fhty. liochan (ty.
dial. liechen), draga, luka. Besl. med
grek. lygiö, böjer, kröker, sanskr. rujåti,
bryter, varom lock 1 o. lök; av som-
liga även identifierat med germ. luk,
tillsluta, i lock 2, lucka osv., det se-
nare dock osäkert.
lukrativ, av fra. lucratif, av lat. luc-
ratwus, förenad med vinst, till lucrum,
vinst (urbesl. med lön).
lukt, fsv. lukt (lucht, lokt), luft, lukt,
luktsinne = da. lugt, senisl. lukt, no.
Inkl (o. luft), från mlty. lucht (luft), lukt,
luft, samma ord som luft o. loft; jfr
med avs. på ljudövergången ft till cht
(kf) häkte o. häfte. Betyd.-växlingcn
'luft' o. 'lukt' är densamma som i duns t
el. i ånga o. isl. ang i, lukt. Ordet har
undanträngt det inhemska fsv. dön =
ä. da. don, isl. daunn, got. dauns; se
dun o. duns t. — Jämte det härav av-
ledda vb. lukta (= fsv.) förekom i
ä. nsv. i samma betyd, även lufla, se
under luft.
lukullisk, efter den romerske fält-
herren Lucullus (f 50 f. Kr.), bl. a. be-
kant för sitt yppiga levnadssätt o. ut-
präglade sinne för bordets njutningar.
Lule, stadsn., fsv. Liila, av lapska
Luleju, äldre * Luläjju, östervatten. Wik-
lund i Ymer 1904, s. 180 f.
lull, i adv. stå lull 1810 (om barn);
från barnspr.
1. lulla, (till sömn), 1707, hos Dalin
1752 i betyd, 'sjunga'; jfr lulla i en
vaggvisa Bureus Suml. o. 1000, sof lull
lull Bellman 1709 osv. = ho. lulla, da.
lulle ds., Ity., ty. lullen ; jfr mlty., boll.
lollen, eng. dial. loll, sjunga högt; ljud-
härmande (sjunga lull el. dyl.) liksom
la Ila, jfr tjeck, lulati ds. — Härtill
ä. nsv. sbst. lull, sömn, lur, Rondele-
tius 1014. — I ä. sv. förekommer en
härav oberoende ljudhärmande bildning
lulla, blåsa i horn, jfr lullhorn, vall-
horn, Dahlstierna o. vallhornets lull C.
F. Dahlgren.
2. lulla, i t. ex. gå o. lulla, supa
smått, Livin 1781, suplullande, adj. 1792;
samma ord som föreg., väl egen ti.: gå
o. gnola, befinna sig i upprymd sinnes-
stämning. — Härtill: lull, berusad, full,
G. F. Dahlgren 1843, jfr på lull samme
förf. 1824, o. det nu föga brukl. lullig
Dalin 1850.
lullull, såsom ett ord senare hälften
av 1800-t.; imitativ bildning från barnspr.
av samma slag som nämnarn o. liksom
detta sammandraget av två fortisstavel-
ser (1840-t.), så som ordet ännu uttalas,
då man t. ex. visar barnet något grant.
Jfr Bellman: lull, om en stjärna.
luminöSj av fra, lumineux, lysande,
lummer
427
lunda
av lat. luminösus, till lumen (genit. lu-
minis), ljus (se d. o.).
[lu mm a, sv. dial., ficka, se lo m ma 3.]
lummer, växtsl. Lycopodium, 1749,
förr även lum(b)ri(c)k Franekenius 1638
osv., sv. dial. också lummik, motsv. no.
lumbergras, av lat. lumbrlcus, mask,
magmask: växten el. dess spormjöl, nikt,
ansågs fördriva magmask; jfr Lyttkens
Sv. växtnamn s. 1600 f. En dekokt på
L. selago begagnades för boskapen mot
ohyra, varifrån sv. dial. lopp- o. lus-
lummer. — Sammanhänger möjl. sv.
dial. jämna, L. complanatum, såsom lån
från något tyskt ord, motsv. ty. dial.
liemle, namn på en Lycopodiumart?
lummig, Phrygius 1618: lomogt neutr.
(om träd), Verelius 1664: lummig, Rud-
beck A ti. 1679: lummug, Spegel 1712:
lomog, lummog; i ä. sv. även lommig i
betyd, 'skuggig' o. 'ullig', enl. Spegel
också: fet o. frodig; jfr (?) no. lomug,
knubbig; dunkelt. Ett tolkningsförslag
hos v. FYiesen Mediagem. s. 71 (av fsv.
*lumnughcr, av "lubn-, till luv 1, luva
o. lubb).
lump, Lind 1749 (jämte lumpe), i ä.
nsv. även lumpa, trasa, P. J. Gothus
1614, vanligast i plur.: lumpor, sv. dial.
lump, kort o. tjockt träd, avhuggen bit
av en timmerstock, no.: knubb, kloss;
i fsv. som tillnamn: Thorkil Lump 1405,
sannol. i den yngre betyd, 'stackare,
pjask' (jfr ty. lump o. lumpen); jfr
sv. dial. lumpa, tjock kvinna, da. dial.
lumpi, tjockt djur; väl lån från ett ltyskt
ord motsv. ä. boll. lompe (boll. lomp),
klump, trasa, i ä. boll. även: tandtråd
(se lunta), mhty. lumpe, antagl. från
lty. (ty. lumpen), meng. lumpe, klump
(eng. lump); jfr under limpa. Lump
synes f. ö. förhålla sig till lubb o. där
anf. ord som t. ex. klump till klubb.
Enl. Falk-Torp o. Torp är lump besl.
med mhty. lampen, slappt nedhänga,
sanskr. lambate, hänger ned, eng. dial.
limp, svag, kraftlös, ävensom verben
eng. limp, mhty. limpfen, lty. lumpen,
ä. da. limpe o. lumpe, halta (se f. ö.
lämpa); i så fall med alldeles samma
egendomliga betyd. -skiftning: slappt ned-
hängande ~ tjock som i orden under
lubb samt i no. lugg, stor tjock kropp,
o. lugg 2 (om hår). Möjl. ha dock här
ord formellt sammanfallit av helt olika
ursprung. I fråga om betyd, 'trasa' till
en rot med betyd, 'hänga, dingla* se
också lunta.
lumpen, 1635 = da., från ty. lumpen,
som uppkommit i sammans. ss. lum-
penkerl osv., vars förled innehåller oblik
kasus av ä. lty. lumpe, trasa (se lump);
jfr ty. lumpig o. lump, lumpen (egentl.:
trasig) person.
luna, sinnesstämning, nyck; väsent-
ligen dial., Dalin Sag. om hästen : 'altsom
lunorne togo honom', fsv. luna ds., även:
tidpunkt, stund = da. Inne, väl närmast
från mlty. lune, månfas, ombytlig sin-
nesstämning = mhty. lune (ty. launc),
med Kluge från lat. luna, måne (se
ljus); med de yngre betyd, beroende
på den gamla uppfattningen av månens
inverkan på sinnet o. humöret. Annor-
lunda Kögel IF 3: 290: inhemskt, till
fhty. sluna, fortuna. Ej besl. med lynne.
1. lund, fsv. hinder — isl. lundr,
även: träd, da. lund; av ovisst ursprung.
Snarast med Much ZfdA 42: 170 f.,
Lewy PBB 32: 138, Persson Indog. Wortf.
s. 42 m. fl. avljudsform till land o.
linda, trädesåker; jfr t. ex. fhty. löh,
lund, lat. lucus ds. ~ litau. länkas, fält
(se Lo, Lo härad), el. ty. wald, skog
~ sv. vall 1 osv. Däremot av Liden
PBB 15: 521 f. sammanställt med grek.
läsios, luden, skogbeväxt (av *ulnti-);
det senare dock hellre av "ulti-t jfr ir.
folt, hår (av * nollo-) osv.; se Persson
anf. st. o. Boisacq (med litteratur).
2. Lund, stadsn., fsv. o. fda. bl. a.
Lund, Lundcc (gen.), Lundum, Lunden;
enl. Stjerna Hist. tidskr. f. Skåneland
3: 203 f. uppkallelsenamn efter London,
förr Lundona; åtskilligt talar dock för,
att namnet är urgammalt o. inhemskt,
i vilket fall former ss. Lunden o. d. bero
på anslutning till det engelska namnet.
-lunda i annor- (= fsv.; se annan),
inga- (fsv. inga-, cenga- m. m.), någon
(jfr fsv. nokorlund; se någon), samma-
(jfr fsv. sama cl. samu lund), sålunda
= da. -lunde, egentl. genit. plur. av
fsv. lund I'., sätt, sinnelag, sinne = sv.
dial., isl., no.; jfr norrl. dial. belunn,
tålamod = isl. bidlund, till vb. bida.
Luig
428
lupp
l fs\ . (o. delvis ä. nsv.) växl. med uttr.
som Innehålla ack. el. dat. sg. lund, ack.
plur. lundir el. dat. plur. luridum, före-
gångna av attribut, stundom även pre-
pos. a, f, medh, t. ex. pcessum lundum,
i thaesse lund. Avledn. : lynne (se d. o.).
Härledningen av lund, sätt, sinne, är
ej fullt säker. Enl. Bugge Norr. fornkv.
s. 4 1 G o. Falk-Torp en sekundär an-
vändning av isl. lund f., köttet kring
njurarna, no.: höft, länd, sv. dial. lonn,
tynger, höft, ä. da. lynd, länd, ags. lund-,
lynd, fett (jfr gelyndu n. plur., länder),
ävensom fhty. lunda, njurtalg, av germ.
'hindi-, 'lundö-, avljudsform till länd
(se d, o. o. jfr lunnefågel). I så fall
sammanhängande med en forntida all-
mänt spridd uppfattning om vissa kropps-
delar el. kroppsvätskor som säte för
livskraften el. de andliga förmögenhe-
terna; t. ex. blodet, hjärtat, levern (jfr
sv. he ti ev rad), mellangärdet (jfr under
grunda), njurarna (.jfr det bibliska
'rannsaka hjärtan o. njurar'; se njure),
saliven, revbenen (jfr germ. *ferhvu-,
liv = sanskr. parcu-, revben; se under
liv).
lung i 1 ung våt osv., 1743 (lugn-),
jfr Columbus Ordesk.: lungande wåt,
motsv. no. lungeblaut (antagl. lån från
sv.); dunkelt. Ett förklaringsförsök av
Xoreen IF 26: 224.
lunga = fsv., no. f. = da. lunge, mlty.
lunge, fhty. lunga (ty. lunge), motsv.
isl. lungu n. plur.; alltså snarast urspr.
neutral, a/j-stam (av typen hjärta, öga,
öra), vartill möjl. fsv. lungan plur.
(blott en gång belagt); motsv. med an-
nan avledn. fsax. hingannia, fhty. lung-
unnå, lunginnä, ags. lung en (jfr eng.
lungs, lunga, egentl. plur.), av germ.
'lunganjö(n), -unjö; i avljudsförh. till
stammen *lenht- i adj. lätt; med samma
betyd. -utveckling som i eng. lights, djur-
lungor, till lighl, lätt, ryska légkoje,
lunga, till légkyj, lätt, portug. leve, lunga,
till leve, lätt, ir. scaman, lungor, till
scaman, lätt (jfr även ett ex. i armen,
hos Lidén Armen. Stud. s. 114). En
liknande grundbetyd, ha väl också lat.
jjulmo o. grek. pleumön, egentl.: sim-
mande ovanpå (lättare än vattnet); se
Walde, H. Petersson Armen, Stud. s.
116 f. — Lungsiktig, se -siktig (till
tv. sucht, sot, sjukdom). — Lungsot,
se sot 2.
lunka, Bureus o. 1600?, 1650, O. v.
Dalin osv. = no. lunka, ä. da. lunkc;
liksom sv. dial. länka avljudsform till
1 i n ka.
lunnefågel, Mormon aretieus, 1822,
från no. lunde m. = isl. lundi. Kunde
tänkas avlett av isl. lund, köttet omkring
njurarna, ags. lynd, fett, osv. (se -lunda,
länd); alltså efter köttet el. fettet; dock
föga troligt.
luns, i riksspr. mest om person, Spe-
gel 1685: the tröga lunsarna; i dial.
även: klump, kluns = no.: köttstycke.
Kanske av no. lums, luns, besl. med
lumra, klimpa el. levra sig; med över-
gång av m till n före s.
lunsch el. lunch, från eng. lunch, för-
kortning av luncheon, som i sin tur är
en avledn. av lunch, stort brödstycke.
1. lunta, tändtråd = fsv., no. = da.
lunte, från mlty. lunte, varifrån även
ty. lunte, eng. lunt. Av ä. ty. lunte,
trasa = sv. dial. lunta, sv. lunta, om
böcker o. d., Lind 1749 (under schäbe),
urspr.: något trasigt, illa medfaret; väl
egentl. till en verbrot med betyd, 'hänga
o. slänga' med betyd.-skiftningen 'gå lång-
samt' i no. lunta o. 'klumpig o. d.' i sv.
dial. lunta, tjock ovig flicka; se åtskilliga
betyd. -paralleller under lubb. — Även
ä. boll. lompe betyder både 'trasa' o.
'tändtråd'. — Härtill det omstridda gat-
namnet Luntan tu Göteborg, vilket för-
klarats av ett icke uppvisat värdshus-
namn Londontown, London view m. m.,
men i själva verket härrör från det
halvtyska kommandoordet luntan lo,
dvs. 'luntan till (fänghålet)' (till lty. lo,
till == ty. zu, jfr tapto), vilket ofta
hördes från de fästningsverk, nedanför
vilka gatan löper; jfr Larmgatan un-
der larm. Förf. Göteborgs gatnamn
s. 9.
2. lunta (bok), se föreg.
Luntantu, gatnamn, se lunta 1.
Luossajärvi, Luossavaara, se lax.
lupp el. lup, en som förstoringsglas
1 använd bikonvex lins, av fra. loupe ds.,
även, metall., liten smälta, varav sv.
! lupp, enl, den vanliga tolkningen egentl.
lupus
429
lurk
bildl. användningar av betyd, 'flenhus,
knöl under huden, s. k. 'vargsvulst', av
lat. lupa, varginna, fem. till lupus, varg
(= sv. sjukdomsnamnet lupus, urbesl.
med ulv); dock osäkert,
lupus, se föreg.
1. lur, (hör-, vall ur osv.), Bureus
Suml. o. 1600, Arvidi 1651: lurar plur.,
1681, 1682, Spegel 1712 jämte ludr; i
ä. nsv. annars lud(h)er el. lucl(Ii) m. el.
n., t. ex. L. Petri: ludhar plur., O. v.
Dalin: lädren best. form., fsv. ludher m.
el., med bortkastat -r, ludh = isl. luÖr
(genit. -rs) m., no. lur, även: näver- el.
barkrulle, ä. da. o. da. dial. lud; i sv.
dial. också: skorstenspipa. Vid sidan
härav finnes ett isl. ludr m., urholkad
stock, stock till underlag för kvarn, no.
o. sv. dial. lur, kvarnlave; eng. dial.
lowder ds. från nord. spr. Förhållandet
mellan dessa ord är omstritt. Snarast
är isl. ludr, urholkad stock, osv. när-
mast att förbinda med fhty. ludara,
vagga, o. med H. Petersson IF 24: 267
att ställa till ie. roten lu, skära (se
la gg o. lie), i avljudsförh. till sv. dial.
ljuder, (gammalt) sår på träd, no. Ijor
ds., även: sår på ryggen av en häst, av
ie. *lu-tr-, resp. 'leu-lr-, bildat som subst.
bläddra, ålder osv. Om lur, blåsin-
strument, också utgår från en grund-
betyd, 'urholkning el. dyl.' är ovisst;
kanske det med H. Petersson IF 24: 267
n. bör skiljas härifrån, o. betraktas som
bildat med r-avledn. till got. liupön,
sjunga, fhty. liodan, ags. léodian ds.,
fhty. liod (ty. Hed), sångdikt, visa, isl.
ljöd, sångstrof, osv. — Med avs. på bort-
fallet av rf framför r jfr sv. dial. äre,
andra, av fsv. aprir sv. dial. blära,
bläddra (sbst.), ä. nsv. fjär, fjäder, sv.
dial. glåra av fsv. *gla>pra: isl. gleda,
glada, sv. dial. väre, vädur, osv.
2. lur, slummer, se lura 2.
1. lura, ligga på lur o. d. = y. fsv.
(1507), no. = da. lure, från mlty. luren
= mhty. (ty. laiiern) ds., meng. luren,
se dyster el. sur ut (eng. lower); dun-
kelt; jfr följ. o. lur i fax. — I-igga på
lur, P. Svart, motsv. i ty. — Härtill:
ä. nsv. lur, luver, lurifax, P. Svart osv.,
från mlty. lur; ä. nsv. lure o. lurant ds.,
1600-t.
2. lura, slumra, O. v. Dalin, Bell-
man, kanske (i ett osäkert ex.) redan
från 1600-t.; jfr Polyfem 1812: lura en
middagssömn = no. lura, da. lure, väl
egentl. : se med halvslutna ögon, såsom
i ty. dial. luren ; alltså samma ord som
föreg. — Härtill sbst. lur — no., da.,
o. adj. lurvig. Dalin 1850.
lurendrejare, G. Bonde 1658: luren-
drägare, smugglare = da. lurendrejer,
genom anslutning till lura 1 från lty.
lurrcndreier, bedragare m. m. — holl.
lorrendraajer, smugglare, bedragare, till
holl. ieman einen loer draajen, bedraga
(draajen egentl. -— ty. drehen, vrida, sv.
dr ej a), till loer (även: tölp) = luur,
linda, biform till lor, lump = fsax. lo-
rfara, trasa, lump; jfr ä. ty. einem ein
lödlein einlragen, bedraga, till loden,
grovt ylletyg; se under li de rl ig. Egentl.
om förfalskning av tyg, tågverk o. d.
Se Falk- Torp s. 665. — Äldre i litte-
raturen är lurendrejeri, 1636: lurden-
dräjeri, f. ö. under 1640- o. 50-t. vanl.
loren- (låren-); jfr holl. lorren- o. för
den förstnämnda formen lt}'. lurde, trasa,
garn av gammalt tågverk (väl med om-
ställning av -dr- till -Ir; jfr lår d ing),
sedan : lögn o. d.
lurifax, Karl XII i brev till M. Sten-
bock 1703: H:r Lurifax = da., även
-fas, efter lty. lurfix, en som lurar, spion,
av lura 1 o. enl. vanligt antagande ty.
fex, narr, såvida det ej snarare, såsom
sannol. ä. ty. narrifex (varav da. narri-
fas), är en i djäkne- el. studentspr. upp-
kommen efterbildning av lat. artifex,
listig person, konstnär.
lurk, grov o. ohyfsad person (jfr ne-
dan), i dial. även: tiggare, ä. nsv. också
lork, fsv. lurker i förb. med landafceghi, i
betyd, 'tiggare' (lurker ensamt kan dock
möjl. stå i en ursprungligare betyd.:
man med knölpåk; jfr Bråte Ark. 19:
232) = isl. lurkr, knölpåk, no. lurk
även: grovvuxen person, ä. da. lyrk,
knölpåk = färöiska lurkur, medelstor
torsk, liksom i sv. uttr. en slor lurk
o. d. kan användas om stora fiskar, som
fångats; sammanställt med ir. lorgg,
knölpåk, varifrån enl. Marstränder Bidr.
t. det norske sprogs hist. i Irland s. 95
ordet lånats: -u- härstammar från oblika
lurvig-
430
iuv
kasus (ilat., ack. luirgg). Med avs. pä
betyd.-utvecklingen jfr bängel, drum-
nael, dräng, sv. dial. påg o. mhty.
zolch, kloss, lymmel (se Tolken), mhty.
strunze, trästump, drummel (se strunt).
lurvig, 1731, -og 1723, -ol Spegel
1685; i ä. sv. ofta lorfvug, lorfvog, lorf-
vig, t. ex. Lex. Linc. 1040, Arvidi 1651,
Lind 1740; i betyd, 'lummig* o. d. om
träd Ung 1653, U. Hiärne, Leyonstedt
m. ti.; samt i sv. dial., motsv. no. lur-
rutt, lurvig, da. lurvet; till sv. dial.
(stundom även i riksspr.) larv, lurvigt
har, t. ex. 1750, ä. nsv. även lorf(f),
t. ex. Arvidi 1651, Lind 1740 (jämte
lurf), no. lurva, trasa. Hit hör även
no. lurv, larv(er), stackare, sv. dial.:
slarv, o. sv. dial. lurva, larva omkring.
Jfr larv 2 o. vb. larva, ävensom si ur-
vt' r, slurvig, slarv o. slarva, trasa,
med i huvudsak samma betyd. -skift-
ningar. — Lurvig i betyd, 'drucken',
t. ex. G. Wennerberg 1852, Sönd.-nisse
1868.
lus = fsv., da. = isl. lus (plur. lyss),
mlty., fhty. lus (ty. laus), ags. lus (eng.
louse); besl. med kymr. lleuen, korn.
lowen, av kelt. *loues-. F. ö. blott osäkra
anknytningar; se litteraturen hos Falk-
Torp s. 1511, ävensom Zarndt Courte-
lyou Die altengl. namen d. ins. s. 93 f.
De övriga indoeur. språkfamiljerna ha
andra sins emellan obesläktade beteck-
ningar: lat pediculus, grek. phtheir osv.
— Jfr löska.
lust, fsv. lustcr m., lust f. = senisl.,
da. lyst, got. luslus, fsax., fhty., ty., ags.,
eng. lust, av germ. "lustu-, *lusti-; i isl.
säkerl. lån från mlty. o. i sv. väl delvis
påverkat från ty.; jfr det inhemska isl.
losli m. (no. lost) = fsv. luste. Vanl.
fört till en ie. rot Is, avljudsform till
sanskr. låsati åstundar (av *la-ls-ati,
alltså redupl.), grek. lilaiomai, åtrår (av
rli-las-io), lat. lascivus, uppsluppen o. d.
(se lasciv), fslav. laska, smicker, osv.
Dock enl. Sperber WuS 6: 54 snarare
av germ. *lustu-, av ie. "lud-stu-, (s)tu-
bildning till vb. luta, jfr sv. dial. luteu,
benägen, böjd, med ungef. samma betyd.-
utveckling som i böjelse, ty. neigung
osv. (se under böjd). — Lustgård
(bibi.), se under trädgård. — Lust-
spel, 1740: 'Den Tanckefulla, Lustspel,
uti Fem Acter'; i annan anv. tidigare
= da. lystspil, efter ty. lustspiel, för-
tyskning av komödie. — Avledn.: lysta
(se d. o.).
-lust o. -lyst(!), i villa- o. gårdnamn;
efter danska namn på -lyst (se föreg.),
urspr. blott om lustslott, men sedermera
med ganska stor spridning. Jfr Sahlgren
Vad skall villan heta? s. 10.
lut = fsv., no. = da. lud; till en
utvidgning av roten i lat. lavo tvättar,
badar (se lavemang o. lavendel), grek.
louö), av samma slag som i t. ex. fl}Tta
o. gjuta; besl. med lödder, lördag, löga
o. alltså även med det likabetyd. ty.
lauge.
h luta, vb, i dial. även starkt böjt
= fsv. (ipf. lulte o. lutadhe), intr. o.
träns., även : buga == isl. liita (ipf. laut
0. lutti), da. lude, motsv. ags. lutan, st.
vb, böja sig, falla, lutian, ligga dold,
lura, fhty. luzén ds.; väl med rätta
sammanfört med litau. liudeti, vara sorg-
sen (egenti.: luta huvudet), jfr t. ex.
isl. hnipinn, sorgsen: hnipa, hänga el.
luta huvudet (av sorg). Se även löt
1, 2, ävensom lyte, o. jfr under lust
(slutet).
2. luta (musikinstrument) = fsv.,
från mlty. lute = senmhty. lute (ty.
laute), från fra. luth, ytterst från arab.
al-' ud.
lutter, i den urspr. betyd, 'ren' t. ex.
1582, i betyd, 'pur, idel' t. ex. 1622, i
ä. tid i förb. med konkreta subst., t. ex.
fru Lenngren: lutter hermelin; jämte ä.
da. adj. lutter (nu blott adv.) från mlty.
lutter, ren, oblandad, klar, av fsax. hliit-
tar = fhty. hluttar (ty. lauter), ags. hlut-
tor, med västgerm. tt framför r, got.
hliitrs, ren; r-bildning (jfr bitter, vit-
ter) till ie. roten klud i grek. klyzö,
spolar, renar (av *kludiö), besl. med
lånorden kl i st i r o. kloak (se f. ö.
d. o.). — Härav: luttra, Bib. 1541,
jämte da lutre från mlty. lutteren — ty.
lantern.
1. luv, lugg, tjockt hår, Kolmodin
1732 — no.; jfr ä. nsv. lufva — isl.
lufa ds.; väl besl. med no. luva, böja
sig ned; se f. ö. närmare under lubb
o. löv. Jfr luva.
luv
431
lyfta
2. luv, Beronius Reb. 1674, el. luver,
Brasck Ap. gern. 1648; dunkelt; knap-
past, såsom gissats, till föreg. med betyd,
'som tittar under lugg'. — Ordet är väl
identiskt med smål. Zu, pojke. Ord med
betyd, 'gosse' o. 'flicka' bärröra icke säl-
lan från beteckningar av i viss mån ned-
sättande innebörd.
luva, luden mössa, fsv. luva = no.
luva, da. lue; identiskt med ä. nsv. lufua,
lugg, tjockt bår, o. isl. lufa ds. = Liifa,
tillnamn på Harald Hårfagre; avledn.
av luv 1.
luxuös, av fra. luxueux, se lyx.
lya, R. Foss 1621, avledn. av fsv. ly,
skydd, lä = da. ly ds., isl. hly n., värme,
av germ. *hleuja-, vartill även nisl. Myr,
varm, mild, sv. o. da. dial., ä. nsv. ly,
ljum, stilla (om väder) = ags. hléowe,
varm (eng lew), jfr vb. isl. hlyja, ge
skydd, osv., ävensom a-stammen *hlewa-
= lä. Avljudsform: germ. *hlcéivia-
= isl. hkér, mild, ljum, motsv. mlty.
lauiv, fhty. låo (ty. lau, se fl au) o. fin.
låneordet lievä, lös, lätt; jfr inkoativet
isl. hlåna, bli ljum. Fsv. liö(r), ljum,
ä. da. liu, kan föras till både isl. hlcvr
o. nisl. hlyr: snarast till det förra.
Möjl. ytterst till roten i lat. calere, vara
varm. Jfr ljum o. loj (slutet). — Till
fsv. Uö(r), ljum, bör sjön. Lyen Smål.
vid Lyåsa, fsv. Liö(ff)äsa, det senare
alltså 'åsarna vid sjön Liöe', jfr nsv. dial.
jöwi Cljöen), ljum. Förf. Sjön. 1: 362 f.
1. lycka, ögla, fsv. lykkia ds. = isl.
lykkja, böjning, ögla o. d., da. lokke
(-y-), snara, ögla, av germ. *lukjön, till
germ. roten luk, böja, i lock 1; jfr
lycka 4. Då denna rot väl är den-
samma som /f//v, sluta, är ordet formellt
identiskt med lycka 2 o. med ty. liicke
— fbty. luccha (se lucka 2), utan att
dock därför bildningssättet beböver över-
ensstämma.
2. lycka, inhägnad, fsv. lykkia = isl.
lyk(k)ja, da. lokke (-/;-), besl. med vb.
lycka = fsv. lykkia, stänga, innesluta.
Sbst. kan vara direkt bildat av verbet
el. ha avletts av germ. sbst. 'Inka- i
betyd, 'tillstängning' el. dyl. (se lock 2).
3. lycka, vb, stänga, fsv. lykkia =
isl. lykja (ipf. lukta), ä. da. lykke (da.
lukke med u från ipf. lukte), av germ.
*lukjan, besl. med st. vb. 'Inkan, stänga,
sluta == fsv. luka, isl. luka (lauk), got.
galukan, fsax. -Inkan, fhty. -luhhan, ags.
lucan. Jfr lock 2, lockout, lucka,
lycka 2, lykta 2, ändalykt.
4. lycka, fsv. lykka (-;/-, -ö-), öde
(fortuna), framgång = senisl. lukka (-y-),
da. lykke, från mlty. (ye)lucke, öde, l}'cka
= mhty. geliicke, slump o. cl. (ty. gliick);
eng. hick från boll. luk. Av ovisst ur-
sprung. Möjl. med Falk-Torp (jfr H.
Pedersen Ark. 24: 300) till germ. ro-
ten luk, böja (se lock 1, lycka 1),
alltså egentl.: 'sätt på vilket ngt böjer
sig, dvs. utfaller', oberoende om lyckligt
el. olyckligt; sedan särsk. om lycklig ut-
gång. Begreppet 'lyckligt tillstånd' ut-
trycktes däremot i forngerm. spr. med
germ. *sä>lipö- = fsv. sceld, fbty. sålida
osv.; jfr sv. lycksalighet. Betr. betyd. -
utvecklingen jfr lat. successus, egentl.:
förlopp > fra. succés, framgång, lycka,
el. lat. fortuna, äldst: tillfällighet, se-
dan : lycklig slump, lycka. Se A. Lindqvist
Gramm. o. psykol. subj. s. 146 n. 1. —
Härtill vb. lyckas, fsv. lykkas = da.
lykkes, från mlty. lukken. Med rent
personligt subj. först o. 1800: 'lyckades
han att öfvervinna alla binder' Rosen-
stein 1809.
1. lyda, i åt lyd a osv., fsv. lypa,
lyssna, lyda, hörsamma ; (jämte liupa,
efter liup) = isl. hlyda ds., ä. da. lyde
ds., nda. blott 'hörsamma' liksom i nsv.;
av germ. "hleuÖian, urspr. 'lyssna', sedan
även 'lyda, hörsamma', avledn. av ljud.
Jfr ty. horchen, lyssna ~ gehorchen, lyda.
Da. lytte, lyssna, är ombildat av lyde
efter supin. o. part. pf. liksom knytte:
knyde m. fl. Se f. ö. följ., lyss o. lyssna.
2. lyda, innehålla o. d., fsv. lypa =
da. lyde, med anslutning till det inhem-
ska lypa från mlty. luden (varav även
fsv. ludha) = ty. tanten, av germ.
"hluÖön; se ljud (slutet).
Lydia, kvinnon., från lat. — (t. ex.
hos Horatius); egentl.: flicka från Lydien
(lat. Lydia, grek. Lydia m. m.).
[ly(d)ja, sv. dial., vårull, se löd ja.]
lyfta = fsv. = isl. lypta, da. löfte,
mlty. luchten, ty. luften (eng. lift från
nord.), av germ. "lufHan, avledn. av
luft; alltså egentl.: böja i luften.
Lyg-non
432
lyss
Lygnen, Lyg-norn, sjön., se lugn.
lyhörd, 181)0- o. 1900-t., lydhör 1894,
lydhörd, lydhört 1903, 1907, 1912, efter
da. lydhör, som hör skarpt, till lyd (se
ljud). Enl. Tamm Spr. o. st. 4: 189
beror adj. i formellt avs. på det i Bo-
husl. vanliga, endast i neutr. förekom-
mande lyhört i samma betyd, som lytt
2; dock tvivelaktigt. Jfr f. ö. Celander
Spr. o. st. 4: 82, 8: 212, R. Berg 4: 190.
1. lykta, sbst. = fsv. == da. lygie,
från mlty. luchte, luchle, avljudsform till
fhty. liuhta, i sht: glödpanna, fyrfat att
lysa med (ty. leuchte); till det västgerm.
ordet för 'ljus': fsax., fhty. lioht (ty.
Hchi), ags. léoht (eng. Ught), jfr got.
liuhap, ljus; avledn. av ie. roten luk,
lysa, varom se ljus, låga 2; jfr t. ex.
lat. lucerna, lampa, varifrån got. lukarn,
lykta. — Lyktgubbe, irrbloss, motsv.
da. lygtemand o. eng. Jack with a lan-
lern; i ä. nsv. även eldblyss, besl. med
bloss, o. i da. v&ttelys.
2. lykta, sluta = fsv., isl. ; avledn.
av fsv., isl. lykt, slut (av germ. *Inkipö-,
se ändalykt).
lymfa, av lat. lympha, vatten: greci-
serande form av omstritt ursprung; jfr
lat. lumpa, limpa ds.
lymmel, 1718, förr även såsom i gö-
tal. dial., lömmel t. ex. Möller 1755 un-
der bouvier = da. lemmel; lån från ty.
lämmel, stor ohyfsad person, i ty. dial.
'starkt byggd karl' = öfris. himmel,
även om något klumpigt i allmänhet.
Sannol. avledn. av ett ord för 'klump'
el. dyl.; kaÄske med Falk o. Torp s.
681 besl. med lubb el. lump. Jfr även
Hesselman i o. y s. 101 n. 1, där
dock ordet närmast uppfattas som in-
hemskt. Den vanliga härledningen ur
ty. lumm, lös, slapp, är säkerligen fel-
aktig. .
lyncha, från eng. lynch; enl. en tra-
dition efter överste Charles Lynch (f
1796), en plantageegare i Virginien (Nord-
amerika), som mot den då rådande lag-
lösheten organiserade sammanslutnin-
gar med självtagen rättskipning; åtm. på
1820-talet har ordet påvisats från Vir-
ginien.
lynne, fsv. -lynde i lait-, skaplynde =
isl. lyndi n., sinnelag, no. lynde, avledn.
av fsv. (osv.) lund, sinne m. m., varom
under -lunda. Om skaplynne se
-skap.
-lynt, i glad- (fsv. gladhlynter), god-
(fsv. godhlynder) o. misslynt (fsv.
mislynler), participialliknande, men de-
nominativ bildning, till lynne (el. det-
tas likbctydande grundord lund), av
samma slag som -ben t, -hy 11 1, -hänt
(-händ), -mynt, -sin t osv.. Om bild-
ningssättet se närmare -hy 11 1.
1. lyra, i bollspel, i dial. även lira,
till sv. dial. lira, röra sig livligt, men
stilla, bl. a. om bollens parabelrörelse i
luften, även: vrida omkring, i somliga
dial. lera (se lirka). Formen med -y-
torde bero på folketymologisk ombild-
ning.
2. lyra (musikinstrument), av grek.
lyra; se lira. — Härtill: lyrik, lyri-
ker, båda från 1800-t., o. adj. lyrisk
(något tidigare), ytterst till grek. adj.
lyrikös, som hör till tyrspel, ackompan-
jeras av lyra.
3. lyra, torskarten Gadus pollachius,
även: lyrtorsk, lyrblek, lyren (samtliga
från Bob. 1.), blanksej, ett västnord. ord,
motsv. isl. lyrr, no. lyr, av germ. *leuhiza-
till germ. roten leuh-, lysa; se ljus o.
låga 2: fiskens undre sida är silverfär-
gad. Samma el. liknande betyd, i torsk-
namnen blanksej, b ros me, vi ti in g.
1. lysa, vb, fsv. lysa = isl. lysa, da.
lyse, av germ. *leuhs-ian, till ljus. Ags.
Uexan kan vara identiskt, men bör sna-
rast tolkas på annat sätt. I västgerm.
o. got. spr. i stället avledn. av *leuhta-,
ljus (se lykta 1): ty. leuchten, got.
liuhljan osv. — Betyd, 'förkunna' finns
redan i fornspråken.
2. lysa, lysing, växtn., se ljus.
Lysekil, egentl.: 'kilen', dvs. viken
(se kil) i Lyse socken, fsv., fno. Lysa,
säkerl. avljudsform till adj. ljus o. syf-
tande på någon av åarna i Lyse socken.
Om nord. vattendragsnamn på Lys- se
förf. Sjön. 1: 368.
Lysings härad i Ögtl. == fsv., till
genit. sg. av ett släktnamn *Lysinger,
som även ingår i sv. Lys in ge; se förf.
Ortn. på -inge s. 93. Jfr t. ex. Skå-
nings h.
lyss, till pres. sg. lyss (lyds), till ä. nsv.
Tillägg och rättelser.
ans osv. Sammanblandning har också egt rum med stammen i ande; se
ansa.
barnmorska. Jfr även sv. dial. närkvinna osv. under när.
buxbom, redan i y. fsv. Cod. Ups. G 20 s. 64: boxbo(o)m.
2. död. Om de (av död) i vas er ra de osv., bleknade minnen av förr
vanliga bedyranden o. svordomar vid Kristi död, se under vaser ra.
1. e-. Se också äva.
fant. Jfr y. fsv. forlöpare ok fanther som övers, av lat. preco, Cod. Ups.
C 20 s. 476.
foliant, r 2: står: band, läs: blad.
folio. S. 151 r. 21 står: folie, läs: folio.
form. Den första art. med detta stickord har i ett senare korr. ersatts
med en betydligt utvidgad redaktion; men har av förbiseende fått kvarstå.
german. Betr. Birts tolkning av germannamnet se nu den i Glotta 11:
128 anförda litteraturen.
grabb. Samma ord som sv. dial. gräbba är väl y. fsv. grebba Cod. Ups.
C 20 s. 3 ('mulier complexibus apta').
grädde. Se även römme.
grönling, fiskn., egentl.: som håller sig vid bottnen (ty. grundling), se
under smärling slutet.
harkrank. I y. fsv. finns ordet även i Cod. Ups. C 20 s. 157: harkranke.
3. hov, sista raden, står: berg, läs: borg.
härfågel, redan i y. fsv. Cod. Ups. C 20 s. 408: här fogil (= ondba hjkko
fog il) som övers, av parafus.
kajuta, redan i y. fsv. Cod. Ups. C 20 s. 483: 'Pretoriolum . . litit raad-
hus ok kayuta'.
kapp 2, rad 10: läs: sopp.
karva, k arvstock. Jfr y. fsv. skurukcepper under skåra 1.
Klas r. 3 ned. läs: Hagelbergs.
kolifej, rad 3: läs: Geete.
-kost 2, jfr även o k ost ig.
krafsa, i y. fsv. Cod. Ups. C 20 s. 534.
kropp. Kroppås redan i y. fsv. Cod. Ups. C 20 s. 199: kroppas tak.
krusbär. Andra germ. beteckningar se under stickelbär.
kräkla i gröta kräkla redan i v. fsv. Cod. Ups. C 20 s. 447.
krämla sammanhänger möjl. med no. krembel, litet tjockt föremål, väl
egentl.: något sammanträngt cl. dyl., till germ. kremb-, växelform till kremp- i
k ry m p a.
Kuddby, under kuta. Den gamla, med 'möjl.' betecknade sammanställningen
med sv. dial. kut, sal, är naturligtvis av flera skäl högst oviss. Om namnet se
f. ö. förf. Ortn. på -by s. 17, 42, 97, 98.
kungsfogel, Regulus, Linné 1740 (hos Schroderus Com. 1639 däremot om
gärdsmygen), Var. rer. 1538: kohnings foghel (regulus o. trochilus); även fågel-
kung Nilsson Fauna, motsv. da. kongefugl, fuglekonge, stjernekonge, ty. sommer-
könig osv., jfr lat. regulus o. grek. basilevs; med syftning på den kronlika form,
som de gulglänsande huvudfjädrarna erhålla, då de resas i vädret. Liknande
namn tillkommer även gärdsmygen, t. ex. (utom kungsfogel ovan) skå. baskakung
(egentl.: riskung), da. gccrdekonge, ty. zaunkönig, fhty. kuningilin osv. Gärd-
smygen avses också hos P. Månsson: 'Fogla konwngen mykith sywnger'. Se
närmare förf. Spr. o. st. 15: 144 f.
känna. Om uttr. känna sina pappen heima re se pappenheimare.
ledstjärna, se polstjärna.
lipa, redan i Cod. Ups. G 20 s. 526 (lipan ok mwn gapan).
Lödöse r. 9 står SOA, läs SOÄ.
lyssna
433
låda
lydas (kvar i ipf. lyddes), fsv. lypas,
lyssna, refl. till ä. nsv. lyda, lyssna, t.
cx. Bib. 1541, Kolmodin Qv.-sp. m. fl.,
fsv. lypa ds., se lyda 1. Jfr följ. samt
i fråga om bildningen sv. låss, vard.
för låtsa till lälas.
lyssna, o. 1655: lysnandes, f. ö. säll-
synt under 1600-t. o. första hälften av
1700-t., ej hos Serenius 1741, men upp-
taget hos Lind 1749; bildat till pres.,
imper. lyss; se föreg.
lysta = fsv.: opers. o. personl., isl.:
opers. = da. lyste, fsax. lustian, fhty.
lusten (ty. (ye)läslen), ags. lystan (eng.
list); avledn. av lust. — Lyst en, R.
Foss 1621 = da., utvidgning av ett adj.
motsv. fsv. lyste, isl. lystr ds.; jfr ty.
lus tern.
lystmäte, ombildat efter föreg. av fsv.
lustnuvte (liksom i nsv. tillsamman med
vb. få); till lust o. mat. I ä. nsv.,
t. ex. Lueidor, i samma anv. även krås-
mäte (fsv. kräsmcete, läckerhet; se krä-
sen). Jfr med avs. på bildningen sv.
i n n a n m ä t e.
lystra, 1633 (med efter) — da. lyslre,
från mlty. lusteren, lyssna, höra = fhty.
hlustrén (ty. dial. laustern); besl. med
isl. hlust, öra, o. hlusla, lyssna, ags.
hlyst, hörsel, o. hlystan, höra (eng. lis-
ten), tiv. cluas, öra (av *kloustä); till
germ. hlus = ie. klus i fhty. hlosén,
lyssna, (ty. dial. lösen) osv. ~ germ.
*hleuza- i isl. hlyr, kind, fsax. hlior,
ags. hléor; jfr fslav. sluchu, hörsel, osv.;
utvidgning av ie. klu, klen i ljud osv.
lyte = fsv. = isl. lyti, da. lyde, av
urnord. "leutia-, till isl. ljötr, sv. dial.
ljut, ljöt, vanskaplig, ful, = got. Huts,
hycklande, falsk; med ungefär samma
bet3Tdelseskiftning som i ful o. dess
släktingar; jfr got. lätön, bedraga, osv.
Vanl. sammanställt med luta, alltså 'gå
böjd' > 'se skenhelig el. falsk ut'; den
nord. betyd, 'ful, vänskaplig* kan an-
tingen utgå från den senare el. vara
självständigt utvecklad ur betyd, 'gå
böjd, krokig'. Om en annan överford
anv. av grundbegreppet 'luta' (vara
sorgsen') se under d. o. — Annorlunda
om got. Huts se Persson Wz. s. 25. —
Med avs. på å. nsv. Ijoten (hljotcn, hio-
ten) o. dalm. Ijotinycn om den onde, jfr
HcllquUt, Etijmolocjisk ordbok.
sv. fulingen under ful ävensom sv. slyg-
gen i samma betyd. — Jfr följ.
1. lytt, vanskaplig, 1595, 1639, egentl.
part. av fsv. vb. lyta, tillfoga lyte, av-
ledn. av fsv. 'liuter — isl. ljötr, vanskap-
lig, ful, vartill även lyte (se föreg.).
2. lytt, så beskaffad, att man hör
mycket väl på grund av gynnsamma
akustiska förhållanden, H. Larsson Int.
1892 (lydt), Sydsv. dagbl. 1896; efter
da. lydt, egentl. neutr. till ä. da. lyd,
hörbar o. d. = isl. hljödr, t3'st, osv.
(grundordet för sbst. ljud; se d. o.),
Lyttkens o. Ltitkens, familjen., från
lty.; bildat med genitivändelsen s av ett
kortnamn med diminutiv avledn. -ken:
Liitke(n), Liideke, Ludekin m. m. (=
fsv. -lat. Lydekinus, efter vilken en forn-
västgötsk handskrift uppkallats); till
Ludvig o. d., delvis också till namn
på leud-, såsom Leodechin osv. ; jfr t. ex.
W i 1 k e n s ävensom G ö d e c k e, H ö p k e n
m. ti.
lyx, Tessin 1754 o. Oelreich 1755:
luxe; Höpken m. fl. skriva lux; ännu ej
hos Dalin 1853 (som dock upptager
luxuriös); av fra. luxe, av lat. luxus (av
omstridd härledning; se senast Persson
Indog. Wortf. s. 207: till lat. luxus, vriden
ur led; alltså med grundbetyd. : bringas
ur sitt vanliga läge ;> utsväva).
1. låda, sbst., t. ex. 1625 (om skrå-
låda), 1636 (låder plur.); i betyd, 'lavett'
t. ex. 1543 (-a-), 1556 (-o-); från mlty.
lade, äldre lade, låda, lavett = ty. lade.
Enl. somliga etymologiskt identiskt med
lada, till isl. hlaÖa, lasta, osv.; i så fall
egentl.: inrättning att lasta med. Säkerl.
dock i stället att föra samman med
mhty. lade, bräde, handelsbod (ty. la-
den), vartill sv. boklåda; sannol. besl.
med fsax., fhty. lätta (ty. latle), smal
bräda, spjäla, ags. leett (eng. lath); med
växling av germ. -fy-, -II- o. -pp-\ jfr
läkt. Alltså egentl.: av bräder förfär-
digat. — Fsv. ladhika, ä. nsv. o. sv.
dial. låd(d)eka, låd(d)ika, (liten) låda,
utgår från en mlty. diminutivform av
samma slag som nejlika.
2. låda, vb, fsv. lodha, lupa (ipf. -de)
= isl. loda, no. loda, ett speciellt nord.
ord, av germ. *lupen. Av Falk-Torp s.
651 fört samman med luden osv. till
28
434
låp
le. roteil ludh, växa, medan Torp s. 387
skiljer ordet från denna ordgrupp o.
Utgår fråD en grundbetyd, 'hänga slappt
nid', vartill (också enl. Falk-Torp) 11-
derlig o. loj. Överhuvud dunkelt.
Måste man här, såsom möjligt är, an-
taga skilda grundrötter, kunde ifråga-
sattas, om ett ord såsom t. ex. ludd
icke likaväl kunde föras till låda som
till luden. Ovisst är också, hur det
förhåller sig med isl. lodi, fsax. loiho,
fhty. lodo (ty. loden), klädesplagg av
grovt tyg, o. mlty. lode, trasa. Sannol.
har här betydelsepåverkan egt rum mel-
lan de båda ordgrupperna. Hör däre-
mot låda samman med luden, har
man för det förra att utgå från betyd,
'vara fastvuxen'.
[låd(d)eka, sv. dial., se låda 1.]
[lådi(n)g, sv. dial., vår, vårtid, se un-
der vår, sbst.]
låg, fsv. lägher = isl. lägr, da. lav
(eng. low från nord.), jfr finska lånordet
laaka, flat, av germ. 'läga-, möjl. motsv.
det i så fall urgamla finska lånordet
liekko, flat, jämn; med za-avledn. i mlty.
léch, lége, mhty. leege; egentl. 'liggande*,
till ie. roten legh i ligga, med samma
avljudsstadium som i lat. lex (legis), lag,
o. isl. ipf. pl. Idgo = sv. låg o. Jfr
låga 1.
1. låga, dial., kullfallen trästam, av-
ledn. av ett ord = isl. låg f. ds., no.
laag; till ligga, med samma avljuds-
stadium som i låg. Jfr logg.
2. låga, eld, flamma, egentl. oblik
kasus av ä. usv., sv. dial. läge, fsv. loghi,
lughi = isl. logi, da. lue, ffris. loga
fmeng. loghe, eng. dial. lowe, från nord.),
av germ. 'lugan- m., i avljudsförh. till
isl. leygr, eld, fhty. loug, ags. lieg (jfr
löja); med grammatisk växling i mhty.
lohe m. (i ty. f.); till ie. roten luk (med
velart k; även luk) lysa, i t. ex. lat.
lu.ce.ve, lysa, lux (genit. lucis; jfr Lucia),
ljus, grek. leukös, vit, glänsande (jfr
lövkoja), leussö (av *leukiö) ser (jfr
under blick), sanskr. röcale, lyser, fslav.
luea, stråle, litau. laukas, vitbläsig, osv.
Se f. ö. ljungeld, ljus, lo 1, Lo 4,
lugn, lykta, lyra 3, löja.
lånj fsv. län n., även: län = isl. lån,
da. laan = mlty. len (varifrån sv. län),
fhty. léhan (ty. lehn), ags. lebn (eng. loan
från nord.), jfr lapska laine- o. finska
laina, laihna; ytterst av germ. s-stam-
men *laihnaz, *laihniz, n-bildning med
avljud till germ. *lihwan, st. vb, låna
ut = got. leihwan, fsax., fhty. lihan
(ty. leihen), ags. léon, isl. Ijä (i isl. med
svag böjning); motsv. sanskr. reknas,
ärvd egendom; till ie. roten liklÄ i lat.
| linquo, lämnar (jfr relik), grek. leipö
! ds., litau. likti, lämna kvar, fslav. otii-
lekii, återstod, sanskr. atiréka- ds.; även
i armen. o. alban. Hit hör även -lik- i
litau. vénå-, dvglika, 11, 12, som enl.
somliga forskare är identiskt med germ.
*lit- i elva, tolv; snarast dock av
varandra (formellt) oberoende parallell-
bildningar. — Identiskt med lånordet
län. Grammatiska växelformer se le ga,
j leja. — Härtill vb. låna, fsv. läna =
isl. låna, da. laane; jfr läna.
lång, fsv. langer = isl. langr, da.
lang, got. läggs, fsax., ty., ags. lang
(eng. long), av ie. "longho- = lat. longus,
mir. long (enl. somliga dock lån). Om
det keltiska ordet är inhemskt, kan
"longho- ej, såsom stundom antages, utgå
från ett *dlongho- o. innehålla en nasa-
lerad form till roten i grek. dolikhös,
lång. Jfr länga 1, längd, länge,
-länges, längs, längta. — Härtill adv.
långs, fsv. längs = da.; från mlty.
långes, jfr ty. längs; egentl. genit. av
lang, lång. Se även längs. — Till lång
hör bl. a. ty. lenz, vår; jfr fhty. lengizin
= ags. lencten (eng. lent, fastan), möjl.
till -tin i got. sinteins, daglig, besl. med
sanskr. dinam, dag; alltså: årstiden då
dagarna bliva längre. — Långfredag,
fsv. langa freadagher — isl. langafrjä-
dagr, da. langfredag, från ags. langa
frigeiheg (i eng. i st. Good Fridag).
Tyskan har i stället Karfreitag, till fhty.
kara, sorg, klagan (se kära).
låp, väsentl. dial., enfaldig, fjantig
person, 1830-t. (neutr.), jämte lapa f.,
t. ex. 1694, o. adj. låpig; väl avljuds-
former till sv. dial. lapa, gå sakta, i no.:
hänga slappt, nisl. lapi, vårdslös person
(i slit i gången), no. lapen, slappt ned-
hängande, mhty. erlajfen, slappas; besl.
med grek. lobös, öronflik; se f. ö. lapp
o. läpp. Möjl. kan dock d-vokalen bero
lår
435
låtsa
på inverkan från t. ex. våp; jfr även
sjåp.
1. lår, (i vedlår o. d.), i ä. nsv. även
låre; Var. rer. 1538: kornlada eller låre,
NT 1526: lårar (där Bib. 1541 har ladho)
= nisl. Idrr; samma ord som finska
laari, sädesbinge, ry. lar\ sädeslår, lår.
Ovisst i vilket språk ordet ursprungl.
hör hemma. Jfr Tamm Slav. lånord s.
28, Berneker Wb. 1: 691, Noreen V. spr.
3:142 (med not 5).
2. lår, n. (på ben), fsv. lär = isl.
lär, da. laar, germ. väl *lahaz el. "lahiz
(knappast *le~haz), till ie. roten lek, vara
böjd, böja, i lat. lacerius, arm, fslav. la-
ku.li, aln (jfr armbåge), grek. lax adv.,
med hälen, osv.; med Vernersk växling
i lägg 1. Med avs. på grundbetyd, 'vara
böjd o. d.' jfr rygg, skan k, skänkel,
vad 1. Till en fullare rotform olek osv.
höra t. ex. armen. olok\ skenben, ben
(Lidén Arm. Stud. s. 97), grek. ålax el.
ålx, arm(båge), litau. al-, elkiiné, arm-
båge, litau. lulektis o. lett. ulekts, aln,
osv. Se Lidén Bezz. Beitr. 21:94 o. sam-
me förf. Arm. Stud. s. 96 med litteratur-
förteckning; jfr även Walde2 under la-
eertus o. under sv. lacka. Om den
enklare roten olc, vara böjd, böja, se
aln, där andra betyd.-analogier för
växlingen 'aln' ~ 'armbåge' anföras. Jfr
1 å r i n g.
lårding, sjömansgarn, Grundello. 1685
(-d-), Runius: lording = da. lording,
från holl. lording — lty. lurding, till lty.
lurde garn av gammalt tågverk o. d.,
öfris. lurd, trasa; se f. ö. lurendrejare.
låring1, skcppsb., om viss del av far-
tygssidan (å tremastare mellan akter-
stäven o. mesanmasten); Kajalin 1730
= da. laaring, avledn. av ä. nsv. lår
ds. = ä. da. laar, samma ord som lär
2, alltså ett av de många fall, där i Nor-
den delar av fartyget uppkallats efter
beteckningar för kroppsdelar, såsom
bog, köl, isl. hals, framdelen av ett
skepp, m. fl.
lås, fsv. läs m. o. n. = isl. Idss m.,
da. laas n., mlty. lös; väl med Noreen
Ark. 3:13 m. fl. av germ. *lamsa- till
sv. dial. lamm, dörrhake med gångjärn,
isl. lamar plur., dörrhakar, no. htm,
besl. med lat. lam(m)ina, tunn platta
(se lamell). — Härtill vb. läsa, låsa,
se d. o.
låss, se under låtsa.
låt, fsv. läter m., lät f. o. n., ljud,
klang (basunalät osv.) = isl. lät n., ä.
da. laad; till fsv. läla i betyd, 'ge ljud
från sig' = sv. låta (illa osv.); se följ.
Etymologiskt identiskt med -låt i
grannlåt och det lånade låter till fsv.
läl osv. i betyd, 'skick'. — Avledn.: läte.
låta, fsv. läla (ipf. lät, let, löt m. m.),
släppa, låta gå, låta rinna (kvar i åder-
låta, låta sitt vatten = ty. das was-
sen lassen osv.), lämna (jfr sv. över-
låta), mista (om t. ex. livet), låta vara
(jfr sv. det ena göra och det andra
icke låta), tillåta, föranlåta, bete sig,
låtsa (se d. o.), genom åtbörd el. ljud
ge tillkänna (jfr låt), m. m. = isl. låta,
da. lade, got. Utan (ipf. lailöf), fsax. lå-
tan, fhty. Idzzan (ty. lassen), ags. hvtan
(eng. let), redupl. verb germ. * hvtan,
besl. med grek. ledcin, vara trött, osv.;
i avljudsförh. till lat; jfr det till /-se-
rien hörande litau. léidmi, låter, släpper
(av *leid-). Alltså urspr. med passivisk
betyd.: vara slapp el. overksam, släppa
efter o. d.; sedan mera aktiviskt: för-
anlåta o. d.
låtsa, Moneus Vit. 1685, låssa O. v.
Dalin 1738, nybildning (efter mönstret
av infin. på -a) till låts (låss) — fsv.
latz, låtsar, pres. sg. till det under 1500-
1600-talen vanliga låtas (stundom lättas),
låtsa, som ännu hos Serenius 1741 är
den enda infinitivformen, hos Lind 1749
med låtsa inom parentes o. hos Möller
1755 jämställd med låtsa, som hos Sahl-
stedt 1773 ensamt upptages. Låtas är
identiskt med fsv. latas, reflex, till
läla (= låta). De fsv. ipf. l&tz, leetz,
lotz, lathz osv. efterträdas i ä. nsv., utom
av de nedärvda lätz, lotz, av nybild-
ningarna lättades, lättades, låttcs, låddes,
den senare tidigast belagd R. Foss 1621
o. Gustaf II Adolf 1629 (jfr nedan), o.
senare låssade (låtsade) vid mitten av
1700-t. En fullt analog bildning är Vätö-
målets lörsa, töras. — Till pres. låts,
låss (m. fl. former) bildades även infin.
låss Agneta Horn, Lucidor (latz Bork
1688). Närmast till denna infinitiv kan
ipf. låddes ha danats, i analogi efter
lä
436
lägg
bråiS : bråddes, nä : nådde osv. Dock
kan den även tänkas ha utgått från en
infin. lådhas (mod / > dh i svagtonig
ställning) Hof Dial. (jfr lådhas som prcs.
plur. hos R. Foss 1621), liksom låttes
ovan till latas. Se f. ö. förf. 1600-t:s
sv. s. 163 f.. Björkstam Mod. hjälp v.
s. 63 f.
lä, Spegel 1685 == isl. Idé, skydd, lä-
sida, da. hr, lä, ags. hlco(w) n., skydd
(eng. Icw; lee behöver ej vara nordiskt
län), jfr fsax. hleo m., mlty. lé, av germ.
"hlewa-; se f. ö. lya. I sv. möjl. lån
el. åtm. påverkat från lty. el. holl. —
Jfr under 1 ekat t.
Läby, ortn., se under lada.
läck, adj., t. ex. Sjölag 1667 = da.
lark, från lty. leek, holl. lek = ä. ty.
Icch (nu i stället den lty. formen leek),
ags. lee o. det inhemska isl. lekr; hesl.
med sv. dial. läka, fsv. hvka (pres. Icec-
ker), isl. leka, st. vh (varav eng. leak),
mholl. leken, fhty. Icchan (i part. ge-
leehen), medan sv. vb. läcka == da. leekke
lånats från mlty. leeken, avledn. av av-
ljudsformen mlty. lak, läck. Härtill
kausativet germ. "lakjan = mlty. lee-
ken, sila, mhty.: väta, ags. leeean ds.
Hesl. med ir. legaim, smälter m. m. Se
f. ö. lake 1 o. Lok a. — Sbst. läcka
ansluter sig till vb. läcka o. är sålunda
ej identiskt med isl. Icke m.
läcker, L. Petri 1555 = da. Iwkker,
från mlty. leeker, som vill leva (äta) gott,
välsmakande = ty.; till germ. vb. *(s)lik-
kön = ty. leeken, eng. lick osv., slicka
(se slicka); alltså egentl.: som slickar.
— Med i- vokal : ä. nsv. licker, läcker,
lysten efter läckerheter.
fläd(d)ika, sv. dial., se låda 1.]
läder, fsv. leedher = isl. ledr, da. he-
der, mlty. led(d)er, fhty. ledar (ty. leder),
ags. leder (eng. leather), av germ. "lepra-
= ie. "letro- i fir. lethar (enl. somliga
dock lån från germ. spr.); f. ö. dunkelt.
- Enl. Fischer Lelmw. s. 34 är ordet
i de nord. spr. ett handelslån från mlty.
En säkert inhemsk beteckning för 'lä-
der' är skinn.
Läffler, se Leffler.
läge, fsv. leeghe = isl. leegi, da. leie,
av urnord. *hlgia- n., till ligga, väl
närmast till adj. isl. Idegr, liggande, som
kan ligga; med samma avljudsstadium
som i låg. Jfr med avs. på bildningen
säte.
lägel, fsv. Iceghil = isl. legill, da. le-
gel, från lty. legel el. ty. lägel, av fhty.
lägilla, -ella, av lat. lagocna (-ena), flaska,
av grek. läggnos ds.; av osäkert urspr.
Den ty. formen med l för n är att jäm-
föra med t. ex. ty. esel: lat. asinus, åsna,
el. kiimmel: kummin.
lägenhet, fsv. Iwghenhet, från mlty.
legenheil, jfr ty. gclegenheil, till part. pf.
av mlty., mhty. (ge)ligen, ligga, alltså
egentl.: huru något ligger, tillstånd, be-
skaffenhet.
1. läger, bädd o. d., fsv. leegher —
isl. legr, gravplats, samlag, ä. da. leger,
bädd, samlag, got. ligrs, läger, fsax. Ic-
gar, liggande, mlty. leger, läger, fältlä-
ger (varav sv. läger 2), fhty. legar ds.
(ty. lager, ombildat efter lage; härav sv.
lager 1), ags. leger, läger, säng (eng.
lair, om djur), av germ. *legra- n., egentl. :
liggande, till ie. roten legh i ligga (se
d. o.)., bildat som åker osv.
2. läger, fält-, fsv. leegher, från mlty.
leger ds. = det inhemska läger 1.
lägervall, egentl. från sjöspr., jfr Se-
renius 1741: vara på lägcrwall = da.
leegerval, från lty. legerwall = holl. la-
gerwal, av mlty. wall, bl. o. kust =
vall 2, o. komparativen till mlty. léch,
Ugc = sv. adj. låg; alltså egentl.: lägre
vall(en), dvs. strand åt läsidan, som ett
fartyg kommit för nära med risk att
stranda: jfr Gustaf II Adolf: lägcrewalls-
strandh. Motsvarande uttr. för lovart-
sida är lty. upperivall el. holl. hooger-
wal (till hög): vindsidan fattades som
högre upp belägen än läsidan. Härur
den överförda betyd, 'förfall' o. d. =
nyno. legervall, da. leiervold; jfr 1649:
wara i lägerwald (Sami. 1918, s. 67),
Grubb 1665: råka i lägro wall, Sylvius
1670-t.: lägre wall. Se Tamm Gransk,
s. 16 f.
1. lägg, del av benet, fsv. Imgger,
lägg, ben; rotstock — isl. leggr, da. la'g
(eng. leg från nord.), av urnord. 'lagja-
el. möjl. s-stam: lagiz; jfr langob. logi,
lår, till ie. *lak- i lat. laeertus, arm, osv.,
till roten lek, vara böjd, böja, se när-
mare lår 2. — Att ordet haft en all-
437
lämmel
männare betyd., synes framgå av t. ex.
fsv. arm-, bcnUcgger. En överförd anv.
uppträder i ättelägg, fsv. wttalccggcr ;
jfr ä. nsv. lägg, ätt, släkt. — Om det
härav bildade sv. dial. islägg(a), (ben)-
skridsko, se under skridsko.
2. lägg, varv o. d. = da. Uvg, kant,
vad, väl nybildning till lägga.
lägga, fsv. Ueggia — isl. leggja, da.
hvgge, got. lagjan, fsax. leggian, fhty,
leeken, legen (ty. legen), ags. lecgan (eng.
/cny), kausativum till ligga; motsv. fslav.
lozili, lägga. — Det vardagliga uttr. lägga
till ngn, slå till, har gamla nordiska
anor; jfr isl. leggja til hans. — Lägga
näsan i blöt, se näsa.
läglig, fsv. Uvghliker, från mlty. lege-
lik, belägen, till roten i ligga; alltså
egentl.: väl belägen ; jfr da. bclejlig, från
mlty. bclegelik ds.
lägra (en kvinna), till läger 1.
läka, fsv. leekia — da. la>ge; jfr isl. i
Uvkna = got. lékinön, fsax. låknön, fhty. !
Idchinön, ags. hvenian, Idenian; enl. som-
liga är det isl. ordet lånat från ags. —
Härtill: läkare, fsv. lCék{i)are, ombildat
av äldre Icékir = da. l&ge, got. lekeis,
fhty. Idchi, ags. héce, även: igel (eng.
Jeech, veterinär, igel). Jfr isl. Uvknir, även-
som yngre léknari, motsv. mhty, läche-
ncere. — Av omstritt ursprung. Enl.
somliga inhemska germ. ord, avledda av
ett germ. *l£eka-, läkemedel, varifrån
fslav. léku ds., o. urbesl. med fir. liaig,
läkare. Enl. andra lån från kelterna,
vilkas druider voro bekanta för sin lä-
kekonst; fir. liaig möjl. av ie. 'lépagi-, j
till roten i sanskr. Idpati, pratar, viskar, j
alltså egentl.: besvärjare o. d., med ana-
logier i flera språk: läkekonsten har
urspr. framgått ur besvärjelser o. sig-
nerier; jfr gikt. Litteratur se Falk-
Torp; jfr även Luft ZfdA 41: 237 o. se-
nast Holthausen IF 39: 71 (: grek. légö,
talar; alltså även i detta fall urspr. 'be-
svärjaren'). — Läkedom, se dom 2. —
Ty. arzt, läkare, är egentl. samma ord
som ä. sv. arkiater, av grek. arkhiatrös,
till arkhi- (se ärke-) o. iälrös, läkare,
till idomai, läker, iainö, vederkvicker.
En annan gammal beteckning för 'lä-
kare* se medicin.
läkt el. läkte, Var rer. 1538: lekte,
G. l:s reg. licthev osv., i ä. nsv. även :
brädställning, balkong = da. legte; med
omställning av -tk- från lty. letke = ty.
lättchen, diminutivum till ty. latte, spjäla,
osv.; se låda 1.
läktare, fsv. läktare, läspulpet, upp-
höjd plats i kyrka, varifrån föreläses
ur den heliga skrift, m. m. = isl. lek-
tari, från ty.: mhty. leeter, av lat. lec-
törkim; jfr lat. leetor, föreläsare; till le-
gere, läsa (se legend, lektor osv.)
läll, lell, likväl, se d. o.
lamm, fallucka, Växiö domkap. 1679:
skåttlämmar, för fönster, annars ofta
såsom i dial.: fälla (för mindre dägg-
djur o. fåglar), jfr nedan = isl. hlemmr,
även: loft; samma ord som ags.
hlemm, smäll, alltså egentl.: som slår
igen med en smäll, o. med samma
grundbetyd, som det besläktade got.
hlamma f., fälla, snara (jfr ovan); till
stammen i sv. dial. *lamra, skrävla, no.
lamra, skramla, larma, isl. hlamm, bul-
ler, dån, fsax., fhty. hlamön, brusa, med
avljudsformerna isl. hlgmr, buller, dån,
o. ags. hlimman st. vb, genljuda, m. fl.;
jfr lomhörd. — Parallellbildningar på
germ. gl- se glam. — Ordet betecknas
av senare ordböcker såsom Weste 1807
o. Dalin 1850 (jfr även Moberg 1815)
som dialektiskt. Denna prägel bär det
alltjämt, o. det har f. ö. egentligen aldrig
tillhört riksspråket. Då det uppträder
i litteraturen, kan det snarast betraktas
som dialektlån. — I sv. ortnamn sannol.
i betyd, 'djurfälla'; se Sahlgren NoB
8: 160.
lämmel el. lemmel, O. Magnus 1555:
lemmus (latiniserad form), 1671 : lämblar
plur., 1729: lemmell (från Jtl.), Linné:
lemlar, lömblar, sv. dial. även lemming,
Igmålld; möjl., med Liden i NoB 4: 126
n. 1, i riksspr. lån från no.: lemadlle,le-
ma>hlre, lemende(-i-), lemming, lom(h)und
m. m., (i ortnamn se anf. avh. s. 115),
no. -da. lemwn, i da. skrivet lemming
(varifrån ty. o. eng. lemming), ä. no.
även lemmicker 1673, isl. lemendr plur.
(om denna form samt om lomundi ac k.
plur. och hvmingr se Kålund Ark. 25:
302); jfr de från nord. lånade lapska
Inomonjo, luomek. På grund av form-
växlingen synnerligen dunkelt. Enl.
1 ii in na
438
längs
Falk-Torp s. 634 <>. Torp Etym. ordb.
s. 373 hör 'lömund möjl. till ett sbst.
'/o/n-, skällande, jfr litau. löti, skälla,
Fslav. lajati, lat. laträre (jfr lam en t er a),
till samma ljudrot, som omtalas under
lom. Lemendr osv. är i så fall om tyd-
ning,
lämna, lemna, i riksspr. med -ä- från
uppländska dial. (se Hesselman / o. \j
s. 16 f.), fsv. limna, lifna, blott inträns.:
lämnas, dessutom: få liv, bliva vid liv
— isl. lifna, bliva kvar, da. levne, lämna
kvar, got. aflifnan, bliva kvar; inkoati-
vum (av typen vakna osv.) till germ.
st. vb. *liban, bliva kvar (i bliva); se
även leva, liv. Den träns, betyd, har
ordet erhållit från det nu i riksspr. ut-
döda sv. dial., ä. nsv., fsv. leva — isl.
leifa, got. bilaibjan, fsax. lévian, fhty.
leiben, ags. hvfan (eng. leave), av germ.
*laiMan, kausativum till *liban, bildat
som beta till bita osv.; jfr kvarleva
o. -lev. — Med avs. på ljudn t vecklingen
jfr rämna, vb o. sbst.
lämpa, vb, y. fsv. lamipa o. 1500 =
nisl., no. lempa, da. Iwmpe, från ett i
mlty. ej uppvisat *lempen, egentl. kausa-
tiv (germ. *lampian), vars betyd, 'göra
passande, lämplig' övergått till grund-
verbet mlty. limpen (jfr om dylik sam-
mansmältning t. ex. bränna) = ags.
(ge)limpan, st. vb, lyckas, fhty. (gi)limp-
fan, vara passande. Betyd, 'lämplig'
härrör väl från prefixet ge-, egentl.
'samman', o. ordet har därför trol. med
rätta sammanställts med de under lump
anförda orden med grundbetyd, 'slapp,
nedhängande', varifrån hos det germ.
grundverbet *limpan betyd, 'glida' 'gå
för sig'. — Subst. : lämpa, fsv. lamipa
= no. lempa, da. lempe; jfr mlty. limpe
ds. ävensom mlty. gelimp, lämplighet,
måttfullhet, fhty. gelimpf, överensstäm-
melse (ty. glimpf, skonsam hänsjm)
m. m.
län, fsv. /ten, även: lån = isl. lén, da.
len, från mlty. lén; se f. ö. lån.
läna, fsv. Idena = isl. lena, no. lena,
från mlty. lénen = fhty. lélianön (ty.
lehnen), ags. laman (jfr eng. lend); av-
ledn. av föreg. Jfr nybildningen låna,
av samma slag som låsa för äldre, nu-
mera sällsvnt läsa.
länd, fsv. leend = isl. lend, da. lamd,
motsv. fm. lånordet lantio ds., jfr fsax.
lendin plur., fhty. len ti n f. (ty. lende),
ags. lendenn n. plur.; av germ. *landi(ö)-,
resp. *landin-, av ie. stam londh- i lat.
lumbus, länd (av *londhnos), med av-
ljudsformen "lendh- i fslav. ledvija, länd,
njure, o. *lndb- i isl. lund, köttet kring
njurarna, osv. (se -lunda); jfr särsk.
.1. Schmidt Plur. s. 6. Om härledningen
i övrigt blott osäkra gissningar; jfr t. ex.
Lewy PBB 32: 138.
lända, ä. nsv.: föra el. leda till ett
mål, t. ex. O. Petri, gå ut på, t. ex. L.
Petri, anlända, landa, fsv. lamda, komma,
landa = isl. lenda, fht}r. lenlen (ä. ty.
länden, undanträngt av landen, motsv.
sv. landa = fsv., där i bet3rd. 'an-
lända', no.), av germ. *landian, avledn.
av land. — Härtill: anlända, 1620-t.,
förr även: landstiga, landa, efter ä. ty.
anl änden ; jfr med avs. på betj^d.-utveckl.
fra. arriver, anlända, av vlat. * ad-ripäre,
till ripa, strand, alltså urspr.: landstiga.
länderi, Serenius 1734, från mlty. len-
derie el. ty. lenderei, till land.
1. länga (hus- o. d.) = da. hvnge,
till lång.
2. länga, sjöv., lösända att slå om
el. fästa på tunnor o. d., som skola his-
sas el. firas = isl. tengja, rem, remsa,
da. lamge ds. som i sv., mlty. lenge ds.
Väl till lång; annorlunda dock Falk-
Torp s. 675. Som sjöterm möjl. lån
från det likbetydande mlt3r. ordet el.
från boll.
längd, fsv. hvngd = isl. lengd, da.
lamgde, mlty. leng(e)de, ags. lengd(o) (eng.
length), av germ. "langipö-, till lång
som mängd till fsv. mänger, mången,
bredd till bred osv. — Parallellbild-
ning: germ. "langin-, se länge. Längd
till *langin- (ty. länge osv.) som mängd
till *managln- (ty. menge osv.).
länge, fsv. lamge f. === isl. lengi, da.
lamge; egentl. ackus. sg. av ett fsv.
* lamge, längd = got. laggei, mlty. lenge,
ty. långe, ags. lengn, av germ. "langln-
till lång (såsom vrede till vred osv.).
-länges i bak-, framlänges, fsv.
-lamgis i baklamgis, adverbiell genitiv-
bildning till ett "lamge; se längs.
längs, Stiernhielm Arch. längst, van-
längta
439
lär
ligt först o. 1700, även då i början näs-
tan regelbundet med -t; Lind 1749 har
långs, men Möller 1755 långs. Ej med
Tamm Änd. hos adverb s. 26 uppkom-
met av äldre * länges (jfr sv. baklänges)
som genitivbildning till ett neutralt fsv.
*1cvnge, utan lån från ty. längs, 1600-t.,
med tillagt -/ som i eljest m. fl., bil-
dat som strax, tvärs osv.
längta, fsv. hengta (ipf. -adhe o. -te),
pers. o. opers. = no. lengta I konj., da.
leengte, av germ. *langitön el. 'langatjan,
till adj. lång el. till vb. fsv., isl. langa,
längta, ä. nsv. långa, fsax. langön, fhtj'.
langén (ty. (ver)langen), ags. langian
(eng. long), egentl. : finna lång, jfr sv.
dial. längas, isl. lengjast, da. lamges ds.
— Till lång höra även sv. dial. längta,
förlängas, no. lengta, förlänga, liksom
sv. dial. o. ä. nsv. länga, förlänga, fsv.
hengia, isl. lengja.
länk, fsv. lamker = isl. hlekkir plur.
(-kk- av -nk-), da. Uvnke; eng. link från
nord. spr.; jfr ags. hlenca m., hlence f.
ds. ; ävensom ty. gelenk, av mhty. ge-
lenke n., kollektiv till det besl. fhty.
hlancha, höft, länd, veka livet, egentl.:
böjning av kroppen (se flank). Länk
osv. av germ. *hlanki-, till en germ.
rot hlenk, böja = ie. kleng, som sam-
manställts med lat. clingere, omgjorda;
jfr parallellroten klenk i fslav. po-klecati,
böja sig, halta.
läns, Rosenfeldt 1698: pumpa låns
— da. lens, egentl. ett sjömansord, från
1 ty., boll. lens, tom, jfr flaml. len(t)s,
lengsch, lins, matt, kraftlös; f. ö. ovisst
ursprung, varom olika meningar hos
Falk-Torp o. Franck Et. Wb. Jfr följ.
länsa, sjöt, II. Bjelke 1585: länsede
. . för tachell, Rosenfeldt 1698 = da.
lense, från mlty. lensen, boll. lenzen, till
föreg., med grundbetyd, 'lossa segeln'
el. dyl.
länstol, 1645, förr stundom läne- o.
ofta länd- (i anslutning till länd) = da.
lamestol, från ty. lehnsluhl, ä. ty. lehnc-
stuhl, till lehnen, stödja sig, av fhty.
(h)linén — fsax. hlinön, ags. hleonian,
till ie. roten kli, luta o. d.; se f. ö. lid.
läpp, fsv. 'l&pper (dat. pl. Urppom(cn),
nom. pl. leppanar), av germ. *lepn-, väl
uppkommet ur synkoperade kasus av
/i-stammen 'lepan- (jfr t. ex. lapp,
brunn, fläck) = fsv. la>pi, sv. dial.
(väsentligen i Götaland) låpe, no. lepe,
da. la>be. Härtill även fsv., ä. nsv., sv.
dial., no. Uppa, ä. da. lipe, på grund av
dess spridning i dial. snarast ett inhemskt
ord, av germ. *leppiön, avledn. av *leppa-
(= läpp); jfr t. ex. isl. vb. brynna till
det på samma sätt som läpp uppkomna
brunn. Ags. Uppa m. (eng. lip), ty.
Uppe kan vara ett *lepjan- el. *leppian-.
F. ö. besl. med fsax. lepur, fhty. leffur,
o. fhty. lefs (ty dial. lefze) ds. Av ie.
roten leb, hänga ned, vartill även lat.
labium (som dock möjl. delvis beror
på anslutning till lambere, slicka; jfr
om labium ~ lambere bl. a. Osthoff IF
27: 164 n. 1). Se f. ö. lapp. Jfr bl. a.
Wadstein IF 5: 22 o. (delvis annorlunda)
Lindroth Festskr. t. Sdw. 135 f. — Ett
annat germ. ord för 'läpp' är fsv. var,
vazr = isl. vgrr, ffris. ivere, jfr dimin.
got. wairilö, besl. med fpreuss. warsus.
Samindoeur. beteckning saknas; jfr grek.
kheilos (urbesl. med gäl) osv.
läppja, smaka med läpparna, fsv.
l&pia (ipf. -adhe), lapa (vilken betyd,
kvarlever långt in i ä. sv.), motsv. no.
lepja (pres. -ar), läppja, o. nisl., no.
lepja (lapte, i no. i pres. även -jar),
lapa = fhty. gilepphen, av germ. *lapjan ;
växelform till lapa (se d. o.). Av som-
liga skiljes dock nsv. läppja = no.
lepja (pres. -ar) från fsv. (osv.) laipia,
lapa, i det att det förra ställes till samma
rot lap, hänga slappt, som läpp, o. blott
det senare föres till lapa. Jfr härom
Lindroth Festskr. t. Sdw. s. 141 f. '
lär, o. 1600: lärer; lär (ler) t. ex.
Gustaf II Adolf, y. fsv. ler 1495. Tidi-
gare uppfattat som en svagton ig form av
låter, till låta; jfr Uppl.-L.: leer sik
pair til myrpce = laster sik . . til. Kanske
dock snarare, med Björkstam Mod.
hjälpverben i sv. s. 70 f., pres. till lära,
med övergång av ordet till futuralt o.
modalt hjälpverb i uttr. såsom lära
känna osv. (jfr även ty. mcine uhr lem t
wieder gehen, börjar åter gå, osv.), där
antagl. lär mist sin egentliga betydelse,
genom en betydelseförskjutning av det
infinita verbet i psykologiserande rikt-
ning. Egendomlig är dock, med B:s
lära
440
lärka
upprättning, den tidiga förekomsten av
formen lår, medan av lära annars ännu
pä 1600-t pres, lårer är nästan ena-
rådande (jfr förf. 1600-t.:s sv. s. 143,
Noreen V. spr. 4: 136). — Ordet brukas
tidigast i lutural-modal betyd.; sedan,
lian o. 1680, även som rent modalt i
het. 'torde'; i bet. 'säges' från o. 1800.
Den gamla futurala betyd, kvarlever i
uttrycket: Han lär få sanna mina ord.
lära, vb, fsv. liera, lära o. lära sig
= isl. hvra, da. Icere; lån från mlty.
léren, lära, lära sig, det isl. ordet möjl.
från ags. Uvran = fsax. lérian, fbty.
léren (ty. lehréri), med r av z = got.
laisjan (med analogiskt s), lära ((ga)-
laisjan sik, lära sig), av germ. "laizian,
kausativum med grundbetyd, 'komma
ngn att veta' till got. pret.-pres. lais,
jag vet, egentl.: jag bar efterspårat (jfr
till betyd. -utvecklingen got. wait, jag
vet, egentl.: jag bar sett). Avljudsform:
got. lubjaleis, trollkunnig. Med avs.
på grundbet3rd. 'spår, spåra' jfr got.
laists, spår = läst 2 (se f. ö. d. o.)
samt spörja till spår.; alltså, liksom
sannol. även nys, minnen av forntidens
jägarliv. — Härtill avljudsbildningen
germ. *liznan, lära sig = fsax. linön
(med förlorat r), fbty. Urnén, lernén (ty.
lernen), ags. leornian (eng. learn); se
även list. — Deverbativum : lära, sbst.,
fsv. Icéra = da. lazre, från mlty. lére
= fsax., fhty. lera (ty. lehre), ags. lår
(eng. lore; jfr sv. folklore). — Lär-
junge, liib. 1541, fsv. heriunge, lär-
junge, lärling (ej i da.), från mlty.
lerjnnge = ty. lehrjnnge, till en substan-
tivering av mlty. junc, ty. jung = ung.
I fsv. dessutom leeresven = isl. Iceri-
sveinn, da. Iwresvend. Om Kristi lär-
jungar använder got. det till sitt ursprung
omstridda siponcis. — Lärospån, nu
neutr. (plur.), bos Dalin 1850 (läro-. lär-)
mask. sing. ; enl. Tamm Gr. s. 17 möjl.
till spån i den äldre betyd, 'träskiva till
bokpärm'; alltså egentl.: lärobok inbun-
den i träpärmar > elementarkunskap.
lärft t. ex. Spegel, ä. nsv. även lårefft
t. ex. 1645, o. läroft, ännu Linné, fsv.
leeript, lairopi m. m. = isl. lérept, no.
lereft, ä. da. bl. a. Iwrepl, lerft, da. lerred,
av äldre "lin-rept (jfr Erik av Einrikr
o. gudanamnet Tor av "punr-); av lin
o. ett ord motsv. isl. ript f., tygstycke,
ags. rift, klädesplagg, kappa m. m., fhty.
beinrefta, benkläder, till riva, vb, o.
rev 6 (cl. möjl. rev 1). — Den nsv.
formen lärfl bar väl uppstått i trestaviga
former (t. ex. best. f.) o. beror på syn-
kope i trestavigt ord (med akut betoning)
av den stavelse, som stod närmast efter
den tryckstarka (jfr t. ex. lärka). —
De nord. orden för 'lärft' ba antagl. fått
neutralt kön (jfr det feminina ript)
genom anslutning, till vadmal o. d.;
jfr under örngott.
Lärje, Lärjebolm, gård i Vättle hd
Vgtl., av ä. nsv. Lergo, oblik kasus till
y. fsv. Leria 1463, jämte Lärjeån, 1584:
Lärie siröm(m), av äldre "Lerigha, den
leriga, motsv. ä. nsv. lerja, lergrund (säll-
synt), y. fsv. lergha P. Månsson, sv.
dial. även lärja; ovisst, om urspr. om
ån (jfr Maljen o. ä. sv. Lera, ånamn)
el. gården. Jfr förf. Sjön. 3: 66, SOÄ
13: 10, 116.
lärka, t. ex. Spegel 1685; Wivallius
o. ännu t. ex. Schcnberg 1747: lärkia,
lerckia; Var. rer. 1538: lerekia, fsv. Iceri-
kia = isl. hévirki, no. lerka, da. lerke;
sannol. lånat liksom så många andra
beteckningar för sångfåglar, ss. bofink,
bämpling, näktergal, steglitsa;
motsv. mlty. léwer(i)ke, fhty. lcr(a)hha,
mbty. léwerch m. m. (ty. lerche), ags.
hvwerce, lawerce (eng. lark); från germ.
spr. kommer nordportug. laverca. Av
mycket omstridd o. dunkel härledning.
Som grundform har ansatts germ. *lai-
warikön el. *laiwazak(i)5n; av somliga
uppfattat som innehållande det germ.
djurnamnssufixet -ik- el. -ak- (jfr t. ex.
mask); stundom fört till grek. laiein,
sjunga, skrika o. d., got. laian, smäda,
osv. (se närmare Noreen Sv. etym. s.
27). En motsvarighet till ordets första
del föreligger möjl. i fin. leiuo, lärka;
jfr Kaukoranta FUF 13: 64 f. Saknaden
av för större områden gemensamma
indoeur. beteckningar för lärkan tycks
visa, att dess sång liksom näktergalens
först jämförelsevis sent ådrog sig större
uppmärksamhet. — Med avs. på upp-
komsten av formen lärka ur lärikia
(-ekia) jfr lärft.
lärkträd
441
läst
lärkträd, Schroderus 1639; lårcketrå
= da. lerketrce, från ty.: mhty., ty. lerche,
av lat. larix, som av vissa forskare an-
ses innehålla sabinskt / för cl o. sam-
manställts med roten i trä; jfr dock
häremot Liden IF 18: 487, med ett eget
tolkningsförslag; ett senare av Reichelt
Zfvergl. Sprachf. 4(5: 350 (: fslav. lésu,
skog, av *leso-).
1. läsa, fsv. hesa (ipf. las), plocka,
samla, läsa = isl. lesa ds., da. la'se, fsax.,
fhty., ags. lesan (ty. lesen, eng. lease);
i ags. o. eng. blott 'samla', medan 'läsa'
där uttryckes genom ags. rcédan (eng.
read), egentl.: uttyda (se råda), jfr att
samma språk också för 'skriva' ha ett
avvikande, likaledes från runtiden ned-
ärvt uttryck, nämligen writan (eng.
write; jfr rita). Grundbetyd, 'plocka'
har å tysk botten utvecklat sig till 'läsa'
genom analogi från lat. legere, som be-
tyder både 'läsa' o. 'plocka'. Besl. med
litau. Zesii, lésli, plocka upp. — Den
äldre betyd, 'plocka' ingår möjl. urspr.
i uttr. läsa lusen av någon, såvida
ej snarare här S3rftas på bcsvärjelseform-
ler; jfr t. ex. fsv. Icesa enom hest mat-
ken bort, dvs. genom läsning fördriva
masken på en häst. — Avledn. : ä. nsv.,
fsv. låst, evangelium, predikotext = isl.
lest; övers, av lat. leclio (se lektion).
— Läsare som relig. o. kyrkohist. be-
teckning, från 1750-t, då om en pietis-
tisk rörelse i Vgtl.; egentl.: som (flitigt)
läser bibeln.
2. läsa, låsa, fsv. hesa = isl. hesa,
avledn. av lås; sedan i sv. undanträngt
av nybildningen låsa = da. laase, lik-
som lä na i regel ersatts av låna, lässa
av lassa o. äldre räna genomgående av
rå na.
läska, I. Erici 1642, förr ofta i förb.
läska törsten, dvs. släcka = da. leske,
i ä. da. även: släcka (eld), från mlty.
leschen, släcka = fsax. (a)Ieskian, fhty.
lescan (ty. löschen), av germ. 'laskian,
kausativum till det starka vb. *leskan
= fsax., fhty. lescan (ty. löschen), upp-
höra att brinna. Snarast med Falk-Torp
s. 636 av * lekskan, egentl.: bliva svag,
av ie. roten (s)leg i si ak; jfr samma
betyd. -skiftning i släcka, slockna ~ j
ags. slacian, bliva svag. Om andra 1
möjligheter se Persson Upps.-stud. s.
184, som själv utgår från samma grund-
betyd., men ställer orden till mhty.
erleswen, bliva svag, got. lasiws, svag,
osv. — Läskedryck, Wivallitis 1631:
läskedriek, Palmcron 1642: läskiodrick
= da. leskedrik. Enl. somliga skulle
ordet vara en ombildning av ty. letzlrnnk,
till lelzen, vederkvicka, urspr.: hämma,
uppehålla (se lat). Jfr dock ä. nsv.
läska, läskedryck; den 1664 uppträdande
formen lelszkedryck beror väl på s. k.
omvänd skrivning (på grund av den
vanliga assimilationen ts till ss).
läspa, fsv. leespa = no. leispa, da.
la>spe, avljudsform till mlty. wlispen,
fhty. lispen (jfr ty. lispeln), ags. wlispian
(eng. lisp) ds. Ljudhärmande liksom
t. ex. ital. hisbigliare, pispigliare, fra.
snssoger, chiichoter osv.
lässa, se lass.
1. läst, ss. rymdmått (numera bl.
vid mätning av träkol), före 1874 o.
1880 även som viktenhet vid skepps-
mätning, fsv. hest f., ss. viktbestämning
o. rymdmått — isl. lest, da. leest; egentl.
samma ord som isl. lest, skeppslast, o.
lånat från mlty. last (plur. lesle), last,
bestämt mått varor = last.
2. läst (skomakar-, strump-), L. Petri
Kyrkost. 1566: tester plur. = isl. leistr
m., strumpfot o. d., da. lest, läst, got.
laists, spår, mlty. lésl(e), läst, fhty. leisi,
spår, läst (ty. leisten, läst, s}rdt}r. dial.
leist, spår), ags. låst, hést, fotsula, spår
(eng. last, läst), av germ. "laisli- = ie.
"lois-ti-, till stammen i fhty. wagan-
leisa, fotspår, mhty. leis(e) (ty. gleis,
geleise, med r/e-prefix), av ie. 'loisä
= fslav. leeha, åkerteg ~ *leisä = lat.
lira, fåra i åker (se delirium), litau.
Igsé (*/fs-), trädgårdssäng. Grundbetyd,
är alltså: spår o. d.; se f. ö. lära, list.
— Avledning: got. laistjan, följa i spå-
ren, fhty. leisten, efterkomma en befall-
ning (ty. leisten, fullgöra o. d.), ags.
Icéstan, följa, hjälpa, utföra, hålla ut
(eng. last, räcka, vara; se last in g), osv.
— Skomakare, 1) 1 i v vi d din läs t,
jfr lat. ne sntor snpra crepidam, enl.
berättelsen om den grekiske målaren
Apelles svar på en skomakares kritik
av en hans tavla.
lilto
442
läte, fsv. hvlc, även: beteende = Lsl. ;
Uvti, w urnord, "lätta-., avledn. av låt; i
sr (1. o. *
lätt, fsv. Icetter, även: lättsinnig, lätt-
färdig isl. léttr, tia. let, got. leAhts,
fsax. Ucht, fhty. ///»/(/) (ty. /e/c/i/), ags.
Irohl (eng. light), av germ. "liht(i)a- av
' Ienhl{i)a- ; till le. "lengh-, *lngh- i grek.
elakhijs, ringa, obetydlig (av *lnghu-),
elaphrös, lätt, snabb (av *lnghro-), Utan.
lengvas, lengvus, lätt, fsax. lungor q.
Fhty, langar snabb; sannol. även sanskr.
laghii-, raghu-, lätt, rask (som dock
formellt sett även kunde innehålla den
onasalerade roten); se även lunga o. lik-
ta re. Bcsl. med fhty. gilingan, komma
i väg, lyckas (ty. gelingen), sanskr. långh-
ati, skyndar, osv. Onasalerade växel-
former: lat. levis, lätt (av *leghuis, till
femininformen på -i, för mask. *leghus;
jfr t. ex. snävis under söt; se elev,
su lagera), fslav. Ugiikii ds., osv. —
Lättfärdig, i ä. nsv. bl. a.: som har
lät l att färdas o. lätt att föra, o. 1555,
lättledd, godtrogen, P. Svart = no. letl-
ferdug, snabb, da. lelfcerdig, lättfärdig,
från mlty. lichluerdich, rask, snabb,
lättfärdig = ty. leichiferiig ; till färd ig;
jfr rättfärdig. Möjl. såsom sannol. i
rätt- o. sannfärdig dessutom påver-
kan av fsv. fcerp, handlingssätt (= nsv.
färd i högtidlig stil); denna behöver
dock ej i dessa fall vara direkt utan
kan utgå från något av de tre adjekti-
ven, som sedan inverkat på de övriga. I
— Lättsinnig, förr: gladlynt o. d.,
t. ex. O. Petri: '(Gustaf I var) en liuff.
lig, lustig och lättsinnig herre'; jfr t. ex.
Leopold 1795, om stil: lätt, lekande =
da. letsindig, förr ävenledes i betyd,
'gladlynt', liksom i det till grund lig-
gande ty. leichlsinnig, som under 1500-t.
hade denna betyd.; egentl.: med lätt
sinne. Yngre är ty. leichlsinn (för äldre
leichter sinn o. leichtsinnigkeit), varifrån
da. letsind o. sv. lättsinne, ett 1800-
talsord, t. ex. Dalin 1850, som dock
ännu har det äldre lättsinnighet som
huvudform. — Lättsövd, se -sövd. —
Lättvindig, 1673: lät Iwi tidigare, 1679:
lättwinnigare, hos Dalin 1850 betecknat
som värd. o. skämts., mera allmänt i
litteraturen först under 1800-t:s senare
årtionden; ombildning av sv. dial. läll-
virin, ofta neutr.: -vint — no. letlvinn,
lettvindt, till vinna i den äldre betyd,
'arbeta'. — Jfr följ.
lätta, fsv. leetta (ipf. lailte) = isl.
Utta, da. letlc, ombildning efter lätt av
ljudlagsenligt *lil(t)a = mlty. lichien,
lyfta, egentl.: göra lätt (jfr sv. lätta
ankar, motsv. i da., från lty.), fhty.
lichien, lätta (jfr ty. erleichtern), ags.
Uhtan, stiga ned från en häst, egentl.:
göra (det) lättare (för hästen) (eng. ligh-
len, även: lätta, lindra, light, alighl,
stiga ned); till föreg. Jfr under rätta
o. släta.
lätting, 1624, 1639 osv., ombildning
efter lättja av äldre läling G. I:s reg.
1555, Schroderus Com. 1639, ännu (en-
staka) 1783 = no. lätting, till lat. — I
ä. sv. ofta även lättinge. — I ä. nsv.
även latman, vartill nsv. lat mans-
göra.
lättja, fsv. hetia, av urnord. *latjön,
till lat. — Annan avledn.: fsv. leeti = isl.
leti, av urnord. *latTn-.
läxa, fsv. Iwkza, lexa jämte leekze,
läsning, stycke ur bibeln el. annan re-
ligiös bok som föreläses el. sjunges vid
gudstjänst m. m., lektion, lexa (bildl.),
på 16- o. 1700-t även: klass i skola
(t. ex. S. Ödmann Hågk.) — da. lekse
el. lektie, lexa, förr även: skolklass, från
mlty. lexe, leetie, av lat. leetio, läsning,
föreläsning, varav lektion.
I löda, fsv. lödha, från mlty. loden =
ty. löten, till lod i den gamla betyd.:
bly, smält- el. gjutbar metall.
lödder, ä. nsv. lör o. 1645, lödder
1654, löder Verelius 1681, Möller 1745
o. 1755, Lind, Sahlstedt o. ännu Möller
1808 = isl. laudr, lut, lödder m. m.,
ags. léador (eng. lather), av germ. *lau-
pra- — - ie. *lou-tro-, motsv. grek. lontrön,
bad, Homerus: lo(jr)etrön, gall. laulro,
översatt med 'balneo', fir. /öa//iar,bäcken;
bildning på instrumentalsuffixet -tr- (av
samma slag som t. ex. årder) till roten
i lat. lavo. tvättar, osv. (se lut, löga,
lördag). Jfr no. loa, laua, skumma,
östsv. dial. *löijda, stampa i sjögång,
sv. dial. löa o. da. dial. lod(d)c, visa
tecken till kalvning (egentl.: skumma i
könsdelen); se även Lödöse. — Formen
443
löjtnant
löd der förhåller sig till löder som
slödder till stöder; ä. nsv. lör är att
bedöma som t. ex. lur 1 av ludher.
lödig, fsv. löpogher — senisl. lodngr,
da. ledig, från mlty. lödich — ty. löiig.
Egentl.': innehållande full halt av ren
metall (silver), till lodi betyd, 'vikten-
het (sextondelen av en mark)', egentl.:
bly, metall. Jfr karat.
lödja, vårull, väsen ti. dial., ä. nsv.
lydia 1639, Lind 1738: lödja, i dial.
även ly(d)ja m. m., avledn. av sv. dial.
lå(d), da. dial. låd ds. = ä. nsv. lodh,
låd, ludd, osv.; se f. ö. ludd o. luden-
Om dialektformerna se Hesselman -i- o.
-y- s. 121.
Lödöse, (Gamla), äldre namn på St
Peders sn, Ale hd, VgtL, fsv. Lödhöse,
avledn. på -ia till den fsv. biformen
Lödhös, till os, (å)mynning, sammansatt
med det fsv. ånamnet Lindha; jfr Beck-
man Vägar o. stigar i Vgtl. s. 15, Kalén
NoB 1921 (ännu outg.) samt om besl.
vattendragsnamn förf. Sjön. 1: 269.
Annorlunda, men icke antagligt SOA
2: 60 f. Jfr Or sa (av Oröse), till ör)
o. Tönnersjö (av Tluindrösas).
löfte, fsv. löfte, lijfte = da. löfte, från
mlty. löfte, lovede = fhty. gilubida (ty.
geliibde), bildning på germ. -ipö- till
fhty. gilobön, tillåta, osv.; se lov 1,
lova 1. — I fsv. o. ä. nsv. även: borgen,
t. ex. Jesu Syr. 29: 'Gå i löffte, haffuer
monga rijka menniskior förderffuat' (Bib.
1541); kvar i löftes man.
löga, bada, fsv. lögha — isl. langa-,
avledn. av fsv. lögh, bad, varom under
lördag. Ordet har i riksspr. alltmera
undanträngts av bada, men lever allt-
jämt som ett allmänt uttr. i många
dial. — Till ä. nsv. log, fsv. lögh, bad,
hör bl. a. sv. dial. mullöga, runt tvätt-
fat, ä. nsv. mullög, fsv. mullögh(a), motsv.
isl. mullaiig, med assimilation av ni till
//, av mnndlang, sammans. med isl.
mund (osv.), hand (urbesl. med lat.
manus, hand; jfr under det dock ej
säkert hithörande förmyndare). Båda
sammansättningslederna äro besl. med
det likbetydande lat. malluvium, till
manus, hand, o. roten i laväre, tvätta;
med samma assimilation av ni till //
som i det nord. ordet.
Lögaren, en genom missförstånd av
svenska översättare uppkommen för-
vridning av den t. ex. hos Snorre Stur-
luson uppträdande benämningen på Mä-
laren, Lögrinn, Lpgrinn, även skrivet
Loginn, Langinn, dat. (i) Leginnm, best.
form av isl. Iggr, sjö = lag 1 o. sannol.
motsvarande ett en gång befintligt fsv.
sjönamn "Lagher, av samma stam som
Lagan. Av Peringskiöld m. 11. felaktigt
ställt till det isl. mytiska namnet Loge
o. i nyare tid oriktigt anknutet till löga,
bada.
lögn, fsv. lyghn (lyng(n) m. m.) —
no. lygn, da. lögn = fsax., fhty. lugina
(ty. liige), ags. lygen, med avljudsfor-
men got. liugn, till ljuga. Likbety-
dande bildningar: fsv. lygdh — isl. lygö,
av *lngidö- o. isl. lygi, den senare väl
urspr. formellt identiskt med lögn; jfr
även fhty., ty. Ing m. o. ags. lyge (eng.
lie). Jfr lönn 2. — I ä. nsv. finns ett
lögnfårdig som motsättning till sann-
färdig. — Lögnhals, t. ex. Kolmodin
1732, efter ty. liigenhals; jfr gap-, våg-
hals osv. (se under hals).
löja, sv. dial. o. ä. nsv. löga 1642 osv.
= no. loya, loje, lane, ä. da. loge, da.
lejer (med r från plur.); jfr sydty. dial.
laugen ds.; besl. med isl. leygr, glans,
osv. (se låga 2), på grund av fiskens
silverglänsande färg; jfr grek. lenkos, en
fisk, ävensom de tyska beteckningarna
för 'löja': blicke o. weissfisch; analogier
se id 1 o. f. ö. förf. Etym. Bemerk. s.
IX. — De nord. formerna synas utgå
från germ. *laugön resp. *langiön; sv.
löja kan dock ha uppstått i dialekter,
där i dylik ställning g blivit ,/, jfr öja
för öga osv.
löje, fsv. lögbe = isl. hlögi n., da.
loier pl., av germ. "hlögia-; till hlahjan
— le; möjl. genom förmedling av ett
möjlighetsadj. *lögher = isl. hlégr (lik-
som före: adj. för osv.).
löjtnant (förr ofta med betoningen
löjtnant, jfr Runeberg), ä. nsv. Inthe-
nampt P. Brahe Kr., Inlenanbt Gustaf II
Adolf, lenlenant t. ex. Aurivillius, lieute-
nanl t. ex. Möller 1745, 1755, m. m.,
från ä. ty. hitinampt, Inlenant o. y. ty.
lentnanl, av fra. lienlenanl, till lien,
| ställe (av lat. locns, jfr lokal), o. lenant
lök
444
lördag
hållande (till lat. ienérc, se tänja);
alltså egentl. : ställföreträdare; med
samma grundbetyd, som ståthållare;
sarsk. om kaptens ställföreträdare, jfr
den iildre titeln kaptenlöjtndnt (vid
flottan). — Uttalet löjt- beror på ty.
leutnant, som möjl. ombildats i anslut-
ning till /<'///<•, folk.
lök, fsv. löker — isl.. laukt, da. log,
ml ty. lök, fhty. louh (ty. lauch), ags.
léac (eng. Icek), av germ. * länka-, ett
speciellt germ. ord, lånat i fin. lankka-
O. fslav. lukii ; med osäker anknytning
till ie. roten ///</, böja, i grek. lijgos,
böjlig gren (se lock 1), i så fall på
grund av de bandlika bladen. — F. ö.
finnas på det indoeur. området en mängd
beteckningar för 'lök', delvis etymolo-
giskt dunkla vandringsord.
lömsk, fsv. lömsker i y. fsv. lömska,
lömskhet, av äldre *lymsker = isl.
lymskr, no. lymsk, liksom i sv. ofta om
hästar, jfr da. lufn.sk; avljudsform till
fsv. liomsker, ä. nsv. linmsk, sv. dial.
jnmsk, jömsk; besl. med isl. luma,
gömma undan, sv. dial. limja (av *lymja),
smyga, no. lyma, blicka lömskt, lägga
öronen bakåt (om hästar), no. lanma
ds. som lyma, sv. dial. löma, smyga,
lömer, lömsk, m. m., ävensom holl. ////*-
men, se dyster ut, se snett på o. d. —
Ett likbetydande ord är ä. nsv. o. sv.
dial. lönsk, no. loynsk. — Jfr härtill
Hesselman i o. y s. 186, som icke
anser det säkert, att sv. lömsk direkt
motsvarar isl. lymskr.
lön = fsv. n. pl. o. f. = isl. lann
n. pl., da. lon, got. laun, fsax., fhty. lön
(ty. lohn), ags. léan, av germ. *lanna-,
n- avledn. till roten i lat. lucmm, vinst
(se lukrativ), grek. apolauö, njuter,
leia, byte, fslav. lovu, jaktbyte, fir. log,
luag, lön, pris.
1. lönn, trädsl. Acer, fsv. lön = isl.
hlynr, da. lon, ags. hlyn, jfr ml ty. lonen-
holt; av germ. *hlunja-, besl. med kymr.
ceZin, fslav. klenti ävensom litau. klenas.
Ä. nsv. o. sv. dial. lonn utgår icke från
en annan grundform utan från ett dial.
öppet o-ljud. — Ett annat urgammalt
namn på lönnen företrädes av lat. acer,
grek. äkastos, ty. ahorn.
2. lönn, i lägga å 1., fsv. lön f. =
isl. lann, förnekande, döljande, da. lon;
jfr. fhty. longna, förnekande, ävensom
got. andalangns, dold, av germ. *laugnnö-,
till ljuga; jfr lögn. Annan bildning:
fsv. lönd, hemlighet, döljande = isl.
leynd, av germ. *lanniÖö-. Åtminstone
det i sammans. som lönndörr, - gång,
-port ingående lönn- kan delvis utgå
från detta lönd; jfr fsv. löndaporter o.
lönpor ler. Jfr följ. — Lönndom, i uttr.
i /., fsv. / löndom (el. i lönd) = da. i
londom, dat. plur. till det ovan nämnda
fsv. lönd, hemlighet m. m. (jfr lagom,
stundom); ej, med Falk-Torp, bildat
med avledn. -dom, men i uttalet på-
verkat av denna.
lönskaläge, arkaisk juridisk term, fsv.
lönskahrghe jämte löskaheghe, den ur-
sprungliga formen (till fsv. lösker, lös,
ogift, till lös; jfr lösker karl), som
ombildats i anslutning till lönn, hem-
lighet; jfr ä. nsv. lönsk, lönnlig, fördold
(jämte 'lömsk'; se d. o.).
[löp, sv. dial., korg, se loft.]
löpa = fsv. = isl. hlanpa (ipf. hljöp),
da. lobe, got. us-hlanpan, fsax. hlöpan,
fhty. (h)lanfan (ty. lanfen), ags. hléa-
pan (eng. leap). Sammanställt med li-
tau. klupti, knäböja; högst osäkert. Jfr
följ. o. det besl. vidlyftig.
löpe, o. 1580 — isl. hleypir, no. log-
pe(r), da. lobe, till sv. dial. löyp(a), ysta,
fsv. löpa, komma att rinna(?) = isl.
hleypa, komma att löpa m. m., kausa-
tivum till isl. hlanpa = löpa (bildat
som fälla till falla osv); jfr sv. löpna
= fsv.; med samma betyd.-utveckling
som i eng. rennet till ty. gerinnen, löpna,
stelna. — Andra ord äro (sv. dial.) käse
o. fhty. käsiluppa (ty. käselnb), ags. cies-
lybb, till ett ord motsv. ty. käse, ost
(se under potkes), o. germ. *lubja-, lä-
keört o. d. (se löv ja).
lördag, t. ex. Lind 1749 (jämte löger-
dag); ä. nsv. lögerdag, ännu Serenius
1741 o. Gjörwell 1793 (i brev); fsv. löff-
werdagher 1493, lögher-, löghar-, = isl.
laugardagr, ä. da. logerdag, da. lover-,
lördag; till fsv. lögh bad, badvatten =
isl. lang, badvatten, mlty. loge, lut, fhty.
longa (ty. länge), ags. léah (eng. lye,
lie), av germ. *laugö- (varifrån lapska
lankn-, lavggo, tvätt; jfr fin. laukka,
lös
445
lösen
saltlake, varom K. B. Wiklund IF 38:
71), vartill vb. löga; f. ö. rotbesl. med
lut o. lödder samt med lavemang
o. lavendel. Härjämte isl. *laugdagr,
varav lapska lavutaoka (lavvodak).
Med avs. på betyd, jfr isl. pudttdagr,
tvättdag. Namnet, som en samt av
benämningarna på de svenska vecko-
dagarna, saknar utländsk motsvarighet,
beror på bruket att på lördagarna
taga ett bad o. särskilt tvätta huvu-
det med lut. — I andra gcrm. spr.:
eng. Salurdag, Saturni dag, ty. Sonna-
bend o. Samstag (egentl.: sabbatsdag,
jfr fra. samedi; jfr sabbat). — Dunkla
i formellt avs. äro fsv. löghurdagher o.
isl. laugiirdagr; förklaringsförsök hos
Noreen Sv. etym. s. 42, Kock Ark. 20:
63 f. Oklara äro även de sv. dial. -for-
merna lorda o. lårda; jfr Wigforss S.
Hall. folkm. s. 184 f. — Med avs. på
uppkomsten av lördag ur en trestavig
form jfr t. ex. lä rf t o. lärka.
lös = fsv.: lös, opålitlig, lösaktig =
isl. lauss ds., även tom, da. los, got.
laus, lös, tom, intetsägande, fsax. lös,
lös, falsk, fhty. lös, fri, tom, mhty. även:
falsk (ty. los, lose), ags. léas, tom, falsk
(eng. -less, loose däremot från nord. spr.),
av germ. *lausa-. Avfjudsformer : germ.
'lauzan- (med Vernersk växling) i isl.
ä'lllcri, vansläktad; se även loss~* lens-,
*leuz i ags. léoran, gå bort; se även för-
lisa, förlora. Enl. allmän uppfattning
till en germ. rot lus, utvidgad av la i
lat. luo, betalar, solvo, löser (av *se-luo),
grek. /f/o, löser, osv. Van Helten ZfdW
11: 5(5 för däremot ordet i betyd, 'lös,
icke bunden' till roten i grek. elcuthc-
ros, fri (alltså ie. *loudh-to >> lauss-, jfr
viss), o. i betyd, 'falsk' till got. liuls,
falsk (alltså ie. *loudso > *loulso- ;>
"lauss-); som det förefaller, obehövliga
antaganden. Jfr lösen. Om Ä-avledn.
fsv. lösker se lönska läge. — Lösöre
n., fsv. lösöre (m.) = da., motsv. isl.
lauss eyrir o. lausaegrir (motsats: isl.
fastr eyrir), till öre, som liksom fä i
fornspr. fick betydelsen av gods i all-
mänhet. — Lösa, vb = fsv. = isl.
legsa, got. lausjan osv., allm. germ.;
avledn. av lös cl. kausativum till germ. i
'leusan, varom under förlora.
-lösa, i ortnamn, t. ex. Gärdslösa,
av fsv. hcrunzlösa; av olika ursprung.
I huvudstammen har senare leden vanl.
tolkats såsom närmare el. fjärmare besl.
med ags. lés (eng. lease), betesmark,
äng. Härigenom måste man emellertid
skilja de nordiska namnen från en del
andra, t. ex. vissa västgerm. på -losum
(8 — 1100-t.), löse m. m., som icke kunna
etymologiskt förbindas med ags. lés; se
Lindroth Fornv. 1915. Mot Lindroths
egen härledning från adj. lös i betyd,
'mjuk', varav 'fuktig' (alltså: fuktig,
sank, vid vatten(drag) belägen äng), el.
i betyd, 'tom' (alltså: ett stycke land
som icke är uppodlat), el. i betyd, 'fri'
(alltså: icke hägnad mark) tala emel-
lertid starka skäl av bl. a. topografisk
o. språklig (semologisk) natur; se Sahl-
gren NoB 7: 95. Enl. sistnämnde förf.
innehåller -lösa (germ. *lausön el.
*lausiön) ett sbst., bildat med /- el. s-
suffix av stammen i löt, alltså egentl.:
sluttning; se närmare löt. Enl. som-
liga beteckna åter namnen jord, som
köpts av trålar. — I vissa nsv. ortnamn
på -lösa ingår urspr. det nämnda löt
självt, t. ex. S vartlösa hd (fsv. Svarta
löts hd) efter tingstället Svarta löt, se
Sahlgren anf. avh.). I några andra
namn av yngre datum utmärker senare
leden brist på förledens innehåll; jfr
sjönamnet Fisklösen. — Namnen av
den »äkta» /ösa-typen ha säkert bildats
under järnåldern, o. det är mycket
osannolikt, att, såsom av somliga an-
tagits, någon av dem eller samtliga
skulle härröra från stenåldern. Jfr
Sahlgren NoB 7: 93 f.
1. lösen, lösepänning, viss avgift för
handlingar o. d., fsv. lösen, lösn, frigi-
vande, frihet, förlossning, avförande me-
del, löseupänning m. m. = isl. lausn
ungef. ds., got. uslauseins, befrielse, ffris.
lésne, lösepänning, av germ. *lausini-,
vbalsabstr. till lösa. Jfr med avs. på
bildningen nys, värn.
2. lösen, igenkänningsord, paroll, sa-
lut, fsv. lösen, lösn, lösen, igenkännings
tecken = da. lösen; formellt samma ord
som föreg., ombildat efter tv., jfr ml ty.
lose, ä. ty. loos, löse. ävensom sen mhty.
lösunge, lözunge (ty. lösung) ds., som
446
lövja
icke höra till lös, lösa, utan snarast
till ty. los (se lott); med ungefär samma
betyd. -skiftning som lat. tcssera, tärning,
mark, igenkänningstecken, paroll; i nord.
spr. emellertid uppfattat som 'medel att
lösa el. befria sig'.
Lösing-, härad i Ögtl., fsv. Lösninga-
(hceradh) ta. m., egentl.: Lös(n)ingarnas
härad, urspr. genit. plur. av ett ätte-
namn på -ing; jfr Göinge, Konga,
Lys ing, Me mm ing o. under -inge.
löska, Spegel 1685, ä. nsv. även lijska,
Schroderus 1629 = no. hjska, da. loske,
till lus. Därjämte ä. nsv. luska 1558
osv. = sv. dial., no. — Formen med -ö-
härstammar från dial., där ij i denna
ställning övergått till -6'-; i andra trak-
ter lijska.
löskerkarl, ej bofast, ogift; arkais.,
till fsv. lösker, lös, ogift; se under lön-
ska läge.
löss, geol., från ty. löss; dunkelt.
1. löt, betesmark, utjord, i dial. även:
liten gräsbevuxen dal mellan åkrar (be-
gagnad till bete), fägata o. d., fägård
== fsv.: betesmark m. m. = isl. laut,
land, jord, no.: liten dal, gräsmark, i
slit omgiven av berg; av germ. *lantö-,
avljudsform till luta (bildat som t. ex.
isl. brant, väg, till bryta); jfr finnl.
dial. löyto f., urholkning (av *lautiön),
o. fin. lånordet lautia, fägård, av germ.
* lauta-. Betyd. -utvecklingen är ungef.
densamma som i no. siad, bl. a.: vid
öppen dal med svagt sluttande sidor:
slada, svagt luta. Betyd, 'betesmark,
utmark' bero därpå, att betesmarkerna
till de äldsta på höjderna anlagda by-
arna o. gårdarna lågo nedanför på slutt-
ningarna o. på samma gång ofta voro
utmärker. Se Sahlgren NoB 7 : 96 f. —
Jfr följ. o. -lösa.
2. löt (hjul-), Schroderus 1639, till
luta, egentl. etymologiskt identiskt med
föreg. Avljudsform: sv. dial. lot m. ds.;
jfr no. lot n., böjningspunkt i kölen. —
En samvästgerm. beteckning för hjul-
löten är fsax., fhty. felga f. (ty. felgé),
ags. fealg, fealh (eng. felhj); da. fazlg(é)
från mlty. ; f. ö. av omstritt ursprung.
1. löv, fsv. löf = isl. lauf, lövverk
(annars laufsblaÖ), da. lev n., motsv.
got. laufs m., fsax. löf, fhty. loub (ty.
laub), ags. léaf (eng. leaf, blad i bok),
av germ. *laufa-. Av Persson Wurzel-
erw. s. 187 f. m. fl. sammanställt med
de under loft anförda germ. o. utom-
germ. orden för 'bast, bark, skal' m. m.
I så fall förhåller sig löv till fslav.
lupiti, skala, som litau. lapas, löv, till
grek. lépö, skalar. Däremot enl. v.
Friesen Mediagem. s. 72 jämte lubb o.
luv 1 till ie. lap, växa, i sanskr. ropdijati,
kommer ett växa, el. möjl. ie. lubh i isl.
lgft läkeört (se lövja). Enl. Falk-Torp
o. Torp höra samma ord till germ. lut>,
hänga slappt ned.
2. -löv, i ortn., fsv. -lef, -löf, t. ex.
Skatalef, -löv, nu Skatelöv Smal., i
sht i Skåne, även i Hall., Smål. o., en-
staka, Vgtl.; av fsv. lef, lämning = isl.
leif — got. laiba, fsax. léba, fhty. leiba,
ags. Idf, jfr sv. kvarleva (se lämna);
snarast med betyd.: något som över-
låtits el. överlämnats; väl alltid sam-
mans. med personn. t. ex. Annelöv
av Anund (gen. Anunda(r)-). Åtm.
delvis ganska gamla; något tvingande
skäl att, såsom skett, föra dem tillbaka
till stenåldern, föreligger dock alldeles
icke (varom Sahlgren NoB 7: 93 f.).
Talrika motsvarigheter på Själland
(ofta sedan som familjenamn t. ex.
Erslev) o. i Tyskland, t. ex. Eisleben.
Namnens innebörd är ungef. densamma
som i de på -arve i Dalarna o. på
Gottland (egentl.: arvegodset; jfr Dom-
nar v et). — Om övergången lev till löv
jfr klöver. — Skå. Nöbbelöv hör ej
hit, utan har förr haft formen Nyböle;
se Nibble, Nybble. — Jfr f. ö. An-
ders löv, Eslöv, Fjärdingslöv o.
Skeppar löv.
lövja, bedriva trolldom (i slit med
läkemedel o. d.); i riksspr. blott litte-
rärt o. poetiskt; sv. dial. lövja, lyva,
levja m. m., läka, bota = isl. hjfja,
läka medelst trolldom o. d., no. Igvja,
läka, lindra smärtor, avledn. av sv. dial.
"lyv i t. ex. hälsingemålets levjer f. pl.,
läkemedel, dalm. löve n. = isl. hjf n.,
läkemedel, trolldom, fsax. lubbi, saft,
gift, fhty. luppi, även: trolldom, ags.,
gift, jfr got. lubja-leis, giftkunnig (betr.
-leis se list 1 o. lära), av germ. *lubja-;
väl egentl.: växt, ört, sedan om lake-
lövkoja
447
madra
örter, jfr det nära besl. ir. luib (av
*lubhi-), ört; möjl. sammanhängande
med löv; se även under löpe (slutet).
— Härtill lövjerska, trollkvinna, sig-
nerska, klok gumma; likaledes litterärt;
sv. dial. ds. Dalarna.
lövkoja, C. Bonde 1693: lecojuen best.
form; under 1700-t. (1722 osv.) vanl.
len-, lev-; löf- t. ex. 1788; levkoja dock
ännu hos Dalin 1850 som huvudform;
i ä. tid oftast -er i plur. == da. levkoi,
från ty. leukoie, 1700-t., av i tal. leucojo,
av grek. leuköion, av leukös, vit (se
I låga 2), o. ion, viol (se d. o. o. jod),
alltså egentl.: vit- viol, på grund av
J blommans violdoft. — Den nsv. formen
beror på folketymologisk anslutning till
I löv.
M.
Mac i familjen., t. ex. Macfie, Mac
Key osv. o. som efterbildning Mac Ber-
lin (jfr mackintosch, makadam),
till ir. macc, son, gosse (möjl. med
hypokoristiskt kk; jfr under mö).
macedonier, se mager, adj.
machverk el. mack-, från ty. mach-
werk, till machen, göra; se maka, vb.
mackintosch, förr: ett slags regn-
rock; efter uppfinnaren skotten Ch.
Mackintosh (1823, f 1843) = det sv.
familjen. Mac Intosch (se Mac).
mackril, se makrill.
mad, kärräng, fsv. map f. = fda. math
ds., fsax. matha, mada, äng, mhty. mate
(ty. malle), ags. nuvd (genit. mcédive; eng.
meadow), av germ. *mapwö-, *madwö,
rotbesl. med lat. metere, meja, skörda,
el. med ie. avledn. -tnä till den outvid-
gade grundroten me i meja.
madam, plur. madammor P. Brahe
Kr., av fra. madame, av ma, min, o.
dame (se dam), liksom ital. madonna
ytterst av lat. mea domina. — Under
1600-t. i betyd, 'dam'; av Wivallius an-
vänt om själva kärleksgudinnan Venus.
I sin fet av 1600-t. o. början av 1700-t.
som titel ungefär likställt med 'fru';
snart emellertid med lägre rang ersät-
tande 'kära mor'; i slutet av 1700-t. o.
ännu mer under 1800-talets första år-
tionden började titeln ratas även ibland
den borgerliga medelklassen (jfr Crusen-
stolpe C.J o. sv. 3: 135: 'det dammar
sig icke', yttrande av en näringsidker-
ska); dock särsk. i vissa trakter inom
den lägre medelklassen o. högre arbets-
klassen alltjämt vanligt ännu på 1880-
talet; nu sällsynt som titel; men van-
ligt i sammans. skurmadam o. vägg-
madam (eufemism för 'vägglus').
madapolam, Aftonbl. 1865, av eng.
madapollam, efter byn Madapolam i
Ostindien. Jfr muslin osv. — 1 sv.
dial. även madampolan, möjl. folkety-
mologi.
madd, växtsl. Sherardia, nära besl.
med måran, E. Fries; jfr madra, mara.
madera, Berzelius 1828 (tidigare om
uti. förh.), egentl.: vin från Madeira,
span. Madera (av portug. madeira, trä;
efter öns skogrikedom; se materia). —
Jfr Törneros 1827: maderades, dracks
madera (skämts.).
Madkroken, sjön., se Mat-.
madonna, av ital. =, etymologiskt
identiskt med madam (se d. o.). En
kortform till ital. madonna är monna
(i Monna Lisa, Vanna osv.).
madra, växtsl. Asperula, Linné 1745,
jfr madder ört Risingh 1671, samma
ord som mara, 1560: modrar, 1574:
mådror, Franckenius 1638: mara (-c),
Linné 1746 — fno., isl. madra, Galium
(i ortn.), no. modra, maare m. m. =
mhty. matare, metere ds., ags. ma'dere,
mteddre (eng. madder); jfr finska lån-
ordet malara ds. Möjl. besl. med det
slav. färgadj. *modrii, blå, blek ni. m.
(kslav. modri osv.), varav en del växt-
namn bildats; i så fall av ie. *modh-r-
(jfr Berneker Et. Wb. 1: 67). Det nord.
ordet har inlånats i ry. o. lett. i betyd,
'röd färgrot'. — Om, såsom antages av
Norecn V. spr. 3: 462, formen med -å-
(-o-) verkligen är lånad från no., beror
m ad rass
magnet
detta på att växten importerats som
[argämne. Jfr mådd.
madrass, Risingh 1669, madress 1681,
170!) na. 11., matrass, Spegel 1685, Linné
o. 1750 m. fl., madrats 1756 = da. ma-
riras, matras, från ty. tnalratze, av mhty.
mat(e)raz (s-ljud) = eng. mattress, av
mlat. matratium (jfr ty. -tz-)t ä. fra.
materas (nu matelas), ital. materasso,
-<i, span. atmadraque, av arab. matrali,
kudde att sitta på, madrass.
madusa, stor o. grovlemmad kvinna,
Stiernhielm Herc. (-or plur.); mardusa,
1695, Lind 1749; i dial. mar-dusa, mad-
dussa, baddusa m. m. = no. magga-
dusa, maggedyse m. m.; jfr da. dial.
madusken, da. dial. madiillike, lty. ma-
dotske, mädotske. I no. ombildat efter
magga ds. == sv. dial. (av ovisst ur-
sprung). Senare delen är knappast besl.
med no. dgsja, dyse ds., annat än för
så vida detta vore en ellips av maggedyse
osv. Knappast heller beror ordet, såsom
vanl. antages, på ombildning av Mednsa,
ett kvinnligt vidunder (i den grek. my-
tologien).
magasin, 1627, 1643 osv.; äldst: en
magasin — ty. magazin n. osv., av fra.
magasin, ital. magazzino m., motsv.
span. (a)lmagacen, av arabiskt ur-
sprung.
Magdalena, se Malin.
mage, fsv. maghi = isl. magi, da.
mavc, mit}*, mage, fhty. mago (ty. ma-
gen), ags. maga (eng. maw), av germ.
*magan, jfr fin. lånordet mako (från
ackus. sg.); allm. germ., men ej i got.
Om grundbetyd., såsom icke är osanno-
likt, urspr. var '(mag)öppning', hör or-
det sannol., med Strachan Bezz. Beitr.
20: 3, nära samman med ir. men, mun
fav ie. * mekno- el. *meknä), liksom
grek. ståmakhos, mage, till siöma, mun.
Magen har först sent uppfattats som
eget organ (G. Pauli Die Körperteile
bei den Indogerm.). Ett annat förslag
se Flensburg Festskr. t. Sdvv. s. 313. —
Gemensam indoeur. beteckning saknas.
Jfr dock sanskr. uddra-, makeon. (h)6-
deros, litau. vedaras (ävensom grek.
(h)ijslros; se hysterisk); om grek.
gastér se under kräsen; jfr f. ö. under
kved. Got. har (en gång) ett f. ö.
isolerat o. oförklarat ord för 'mage',
supn(s).
1. mager, adj., fsv. magher = isl.
magi; da. mager, mavcr, mlty. mager,
fhty. magar (ty. mager), ags. m&ger,
av germ. 'magra- = ie. * makro- (*mokro-)
i grek. makrös, lång, lat. macer, mager
(varav fra. maigre, varifrån eng. mcagre),
r-avledn. till roten i grek. makednös,
tunn, smärt (vartill Makedönes, namnet
på Makedonierna) osv.; enl. somliga
besl. med små (*smak-), alltså med
Vernersk växling (h ~ j); dock osäkert;
av andra fört tillsamman med got. ma-
gus, gosse, isl. mggr (se må g), från en
rot med betyd, 'växa, bli stor'.
2. mager, sbst., se följ.
magi, 1776; tidigare magia, t. ex.
1671, ytterst av grek. mageia, trolleri;
jämte magisk, efter grek. magikös, till
sbst. mager, av grek. mdgos, plur.
mdgoi, en medisk prästkast, bekanta
som medicinmän, trollkarlar o. d., från
iranska spr.: fpers. magns, mager, troll-
karl; enl. somliga, kanske med orätt,
ytterst av assyriskt ursprung.
magister, av lat. magister, förestån-
dare, till magis, mer; se närmare det
etymologiskt identiska mästare o. jfr
minister. — I mlat. som beteckning
för ett stort antal ämbetsmän av olika
slag.
magistrat = ty., av lat. magisträtus,
till föreg.
magle i sydsv. ortnamn, t. ex. Magle
(stora o. lilla) kyrkogata i Lund, efter
kyrkan Maria; major, även kallad IVor-
fru kirke magle 1429; Magiehem, Gärs
hd, fskån. Magleheem; Magiesten vid
Ljungby Skå., 1624: Maglesteen; fskån.
Bed inge magle 1494, nu Stora Be-
dinge; Rabymaghv 1269, nu 'Stora
Råby vid Lund; i semifortisstav. (fram-
för gh) av meghle, jfr da. Egeslevmagle
av fda. Egesleomegle; till fda. megbel,
stor, av mikil; se f. ö. mycken. Jfr
Falkman Ortn. i Skå. s. 238, Kock Ark.
11: 145, Kock Alt-u. neuschw. acc. s.
193.
magnat — ty., fra., av mlat. magna-
tcs, till lat. magnus, stor (jfr Magnus
o. mycken).
magnet, P. Erici 1582 = da., ty., av
magnificens
449
majs
mhty. magnet(e), av lat. magnes (genit.
magnetis), av grek. magnes, lithos mag-
nétes, egentl.: sten från Magnesia (i
Thessalien); även lithos heråkleios,
egentl.: sten från Heracleum (i Mace-
donien). — I rom. spr. i stället bildningar
av grek. ådamas, diamant (se d. o.). I
isl.: leidarsteinn, till led, väg; i fsv.
sceghlsten, ä. nsv. seghel-, segherslen,
av mlty. segelstén (jfr under kompass).
magnificens = ty. magnifizenz, fra.
magnificence, av lat. magnificentia, stor-
slagenhet, präktighet ni. m.; jfr lat. mag-
nificus, präktig, varav fra. magnifique
= sv. magnifik; till lat. magnus, stor,
o. facere, göra. — Med avs. på anv. som
titel jfr excellens.
magnolia = fra.; efter den franske
botanisten Magnol (t 1715). Jfr lik-
nande ursprung för b ego ni a, dahlia,
fuchsia, hortensia, kamelia.
Magnus, mansn. = fsv., da. == isl.
fno. Magnus; i Norden först buret av
den norske konungen Magnus den gode
(-J- 1047), som enl. Snorres berättelse i
Heimskringla uppkallades efter Karl den
store, dvs. Karl Magnus, av lat. magnus,
stor (jfr magnat), urbesl. med myc-
ken. Härav: Måns (se d. o. o. Mon-
t e 1 i u s).
mahogny, 1780- o. 90-t. (t. ex. Bell-
man o. Kellgren): mahogen(e), mahogonij
(ännu 1845 o. 1857), mahognu m. m.;
Geijer 1809: mahogni; från eng. ma-
hogany (1700-t.); väl av västindiskt ur-
sprung.
Maier, Mayer, familjen., se Meier.
1. maj, månadsnamn, y. fsv. mai
(may) = da., ty. mai (fhty. meio), eng.
mag osv., av lat. maius, efter guden
Maias, med en kvinnlig motsvarighet,
fruktbarhetsgudinnan Maia, vars fest
firades den 1 maj; f. ö. av omstridd
härledning (kanske till maior, större;
se major). Den vid samma tid infal-
lande fornnordiska vårfesten har inhem-
ska anor. — I ä. nsv. ofta med latinsk
form, Majus, Maji (även med prepos. i).
— Jfr följ. — Majstång, 1664: maij-
stenger plur., 1665: maijstångh (där an-
vänt om midsommarstång); förr i som-
liga trakter rest d. 1 maj; sedermera
överflyttat på midsommarstången.
Hellquist, Ettjmologisk ordbok.
2. maj, grönt löv, lövad gren, i ve-
tenskaplig litteratur, jfr sv. dial. major
plur. (sg. *mäja; varifrån finska meiju)
= ä. da. mai, från mlty. plur. meije =
mhty. mage (ty. maia), fra. maie, ital.
majo; av månadsnamnet maj. — Här-
till vb. maj a, smycka med löv, Linné
1751, jfr sv. dial. (även) meja, möja, fsv.
ma;ia = ä. da. maje, da. maie sig ud,
från mlt}r. meien = mhty.
Maja, kvinnon., redan i fsv., jfr Anund
Maiobonde, dvs. Majas man, 1352, kort-
namn till *Marja (= sv. dial. Marja,
t. ex. Vrml., Boh.-l., Hall., Skå.). San-
nol. gammal lånad växelform till Maria;
jfr fhty., got. Marja (jämte Maria), o.
ej, såsom vanl. antages, med inhemsk
accentflyttning. Bortfallet av r är van-
ligt i barnspr., jfr Bojan till Ingeborg,
Eje till Erik, Kajsa till Karin osv.
Oblik kasus till Marja föreligger i kvin-
non. Marjo (t. ex. O. v. Dalin), liksom
dom värj o till -värja osv. — Ordet be-
tecknas i Dalins Arg. som ett 'pignamn';
numera i anslutning till folkligare o.
arkaiserande strömningar på personnam-
nens område med avgjord 'överklass'-
prägel.
majestät, y. fsv. maiestäl 1501, jfr:
hans konunglige maiestat 1493, från ty.:
mhty. majcslail, -ståt (ty. majestät) osv.,
av lat. maiestas (genit. -tätis), storhet,
även i tilltal till kejsaren, avledn. (med
avljud i suffixet) till maius, större (av
*maios), neutr. till major (se ma-
j o i-)-
majolika, Tekn. tidskr. 1871, ytterst
från ital. majolicct, efter ön Majorca,
som i Europa är majolikans ursprung-
liga hemland.
majonnäs, av fra. mayonnaise; enl.
en uppgift så kallad till minne av Ma-
hons erövring 1756 genom hertig de
Richelieu.
major, om svenska förh. från o. 1630,
från ty. major 1577, av likbetyd. span.
mayor, av lat. maior, större (av ie. *ma-
giöz), till stammen i magnus, stor (se
Magnus), o. magis, mer (se magister),
urbesl. med mycken. Jfr Meier o.
m ej er i.
majs, Rudbeck 1689: mais, förr även:
macis 1640, magis = ty. mais, fra. mai-,
29
mak
450
makt
Ital. o. spän, rnaiz, av amerikanskt ur-
sprung (enl. uppgift från Ha'iti).
mak, i ä. nsv. även: rum, kammare,
t ex. Bib. 1541, ävensom liksom i vissa
sv. dial.: avträdesrum == fsv.: mak, ro,
kammare, gemak, avträde, hemlighus,
tarv, naturbehov = isl. mak, förrätt-
ning, kammare, ii. da. mag, kammare,
hemlighus, da. mag i förb. i mag, från
mlty. mak, ds. som i fsv., till adj. no.
mak, maklig, senisl. makr, foglig, tjän-
lig, från mlty. (gé)mak, hörande till,
pussande = fhty. gimah (ty. gernach).
Med avs. på betyd. -utvecklingen till 'av-
träde o. d.' kunde jämföras fra. commo-
dité o. sv. bekvämlighetsinrättning;
möjl. dock närmast från betyd, 'kam-
mare, rum'. Jfr förmak, gemak,
omak, substantiveringen make o. i
fråga om härledningen maka, vb.
maka, vb, smått flytta på o. d. =
fsv. : göra, göra i ordning, foga, sätta =
isl. maka, bearbeta, besvära, no. : jämna,
bearbeta, tillreda, da. mage, inrätta, i
ä. da. även: göra, göra i ordning, från
mit}-, maken, göra, åstadkomma, av fsax.
makön = fhty. mahhön (ty. machen,
jfr machverk), ags. macian (eng. make);
jfr bunt-, skomakare. Snarast med
Meringer IF 17: 146 f. (jfr även Berne-
ker Etym. Wb. 2: 29) besl. med grek.
mageus, bagare, mdzö, knådar, fslav.
mazati, smörja, med växelformen ie.
mak- i grek. mdssö, knådar (av *makiö\
osv. (jfr Walde 2 under mäceria); jfr
mänga. Annorlunda Liden Språkv.
sällsk. i Ups. förh. 1891—94 s. 67: fir.
mdm, ok (av *magmu-), jfr fir. com-
mäim, maka: sv make, -a; alltså med
grundbetyd.: förbinda el. dyl., jfr även
avest. maga, kamratskap. Andra äldre
tolkningar äro oantagliga. — Jfr föreg.,
följ. o. mäkla.
makadam, 1879 = ty., efter skotten
J. L. Mac Adam (f 1836), som uppfann
ett sätt för vägbeläggning med krossad
sten (makadam). — Härtill även maka-
dam ise ra, Dagl. Alleh. 1825: Macada-
miserade, part. plur. (om uti. förh.), av
fra. macadamiser.
makaroner, C. Warg 1755: macaroni;
ytterst av venet. macaroni plur., ital.
maccherone m. sg., till ital. maccare,
knåda. Etymologiskt == mak ron. —
Hos t. ex. C. Warg förekommer även ett
likbetyd, nudler plur., från ty. nudeln;
se nudel.
make, fsv. maki, kamrat, like, äkta
make = isl. maki, da. mage (med i de
nord. spr. bortfallet ge-prefix) = fsax.
gemako, fhty. gimahho, ags. gemaca; jfr
ags. gemo3cea med f-avledn. (eng. match);
substantivering av germ. adj. *ga-maka-,
passande tillsamman o. d.; se gemak,
mak, maka. — Nsv. maka, som nu
användes som fem. till make, innehål-
ler egentl. ej femininändelsen -a, utan
är historiskt sett oblik kasus till make
(såsom hjärna till hiarne osv.). E.
Ljunggren Ark. 13: 212 f. — Ordet är väl
snarast ett gammalt lån från vgerm.
spr. — Betyd.-utvecklingen har en mot-
svarighet i ty. gatte, make, till germ.
gad-, passa (se gadda).
makedonier, se mager, adj:
makrill, 1637: mackrill, 1639: makrill,
1640: makreel, -ell (i äldre tid säkerl.,
såsom stundom ännu, med huvudtonen
på sista stavelsen) = da. makrel, från
holl. el. ty.: höll. makreel, ty. makrele
= eng. mackerel, fra. maquereau. An-
ses av somliga utgå från mholl. makcrcle,
kopplerska, eng. mackerel, kopplare, fra.
maquereau: makrillen anses följa hon-
sillen o. föra honorna till hanarna; jfr
ffris. mekere, äktenskapsmäklare; besl.
med mäklare o. maka, vb.
makron, ett slags bakelse, 1664: ma-
caroner plur., C. Warg 1755: macroner
== ty. makrone, av fra. macaron ds., av
ital. (venet.) macarone, makaron (se d. o.).
maksis, se max is.
makt = fsv., senisl. = da. magt, från
mlty. macht = got. mahts, fsax., fhty.
maht (ty. macht; jfr Matilda), ags.
meaht, miht (eng. might), av germ.
Tmahti-; jämte isl. mdttr, av *mahtu-, o.
fsv. vanmata, vanmakt, av *-mahtön;
vbalabstr. på -ti, -tu till germ. *magan,
"mugan, kunna, förmå (= sv. må; se
d. o.). — Härtill även: fsv. mo?ghin n.,
kraft, styrka, makt (jfr dags mej a) =
isl. megin, magn, fsax., fhty. megin, ags.
mwgin (eng. main); även ingående i fsv.
Matghinsior, nu Mäjsjö Västbo hd Smal.,
nsv. gårdnamnet Mäjensjö Västra hd
makulatur
451
Maljen
Smål. o. nsv. Maj(en)fors, stark fors i
Sunnerbo lid Smål. (av fsv. * Mceghinfors);
med avledn. sv. dial. mångne n., must,
styrka. — Avledn.: mäkta, adj. o. adv.,
svensk ombildning av mlty. mechtich,
efter mönstret av andra adj. på -a (jfr
ringa, sakta); mäkta, vb, fsv. mcekta
= da. mcegte, nordisk bildning av lån-
ordet makt; o. mäktig, adj., fsv.
mcektogher = da. mcegiig, från mit}'.
mechtich = ty. mächtig, got. mahteigs,
isl. måtiugr osv.
makulatur = ty., av mlat. maculatura,
till lat. maci/7äre,göra fläckig, till macula,
fläek (av omstritt ursprung); jfr malja.
1. mal (insekt), fsv. mal, möl = isl.
mplr (genit. målar), no. mol, da. mol,
av germ. "mala-; jfr got. malö f.; besl.
med mala, alltså: som mal sönder,
ävensom med fhty. mil(i)wa (ty. milbe),
mlty. mcle, av germ. "meliviön (jfr got.
gamalwjan, sönderkrossa), o. fslav. moll
ds. — Jfr mott, sannol.: som gnager
sönder. Se även malört.
2. mal, Siluris glanis, Asteropherus
1609 (maal) = da. malle, från lty. mall,
av wal genom övergång av w till m på
grund av assimilation av artikelns n -f-
w till m; se Falk-Torp s. 691 (o. jfr
men 1 samt t. ex. Runömålets brämin
av brännvin. Motsv. mlty. walrc o. mhty.,
ty. wels, mal, ävensom fpreuss. kalis ds.,
alltså till den grupp av för baltiska o.
germ. spr. gemensamma fisknamn, som
beröres under lake; se f. ö. val 3. —
Då sedermera germanerna stiftade be-
kantskap med valen, överflyttade de på
honom namnet på sin största sötvnt-
tensfisk. — Sannol. kvarlever den inhem-
ska formen formålens äldsta namn i önam-
net H valen (1346) i Jälmaren: ön har
genom sin långsmala, krokiga o. taggiga
form ett givet tycke med en jättestor mal
med fenor o. skäggtömmar. Sahlgren
Vet.-soc. i Lund, Årsbok 1920 s. 15 f.
[sv. dial. mal, grusbank vid vatten
m. m. se Maljen].
mala, fsv. mala (ipf. mol), krossa till
smådelar, mala (säd) = isl. mala, da.
male, got., mlty., fhty. malan (ty. må-
len); men saknas i ags. o. eng.; till ie.
roten mel, sönderkrossa, i lat. molo,
grek. myllö (-11- av -//'-), även i fir.,
slavo-balt. spr. o. armen.; men utan
motsvarighet i de indo-iranska spr. ; jfr
även got. gamalwjan, sönderkrossa =
isl. molva. Jfr mal 1, malm, mild,
mjöl, molla, moln, mulen, mull,
mäld, mölja, ävensom ortn. på Mal-.
malaga, efter Malaga i Andalusien,
landskap i Spanien.
malaj, av malaj, maläju, med oviss
grundbet3Tdelse.
malaria = ty., av ital. mala aria,
dålig luft; jfr malis, malör, ävensom
Bnenos Aires, span., egentl.: god luft, o.
aria, är, sbst.
Målen vid Båstad, egentl.: grusstran-
den el. dyk; se Marstrand o. Maljen.
Malexander, se följ.
Malin, kvinnon. — fsv., av äldre Mdd-
lin, av * Madlén, av Magdalena, av grek.
(he) Magdalené, dvs. kvinnan från Mag-
dala, alltså egentl. tillnamn. Av Mag-
dalena kommer även Magda, Ma-
len(a) o. Lena.
malis, t. ex. 1660 i betyd, 'illvilja',
av fra. inalice, av lat. malitia, ondska,
elakhet, list m. m., till lat. malus, då-
lig, elak (fra. mal); jfr malaria. —
Härtill: maliciös, av fra. malicienx, av
lat. malitiösus.
malja, 1612, fsv. malia i sammans.
= no. -da. o. ä. da. malje, da. malle, no.
mal(j)a, mella, från mlty. mallie, av
fra. maille (eng. mail) = ital. maglia, av
lat. macula, maska (i garn), fläck (se
m akulat u r).
Maljen, sjön. i Ydre hd Ögtl., fsv.
*Malghe, ingående i fsv. Malghasandr
osv., nu Malexander, den socken,
inom vilken sjön är belägen; egentl.
svag form till ett adj. *maligher, *ma-
lugher, sandig (liksom hälge till he-
lig; jfr Gorjen under gorr, Gry eken
under Gryt-, Gräsken under gräs),
till sv. dial. mal in., grovt grus o. små-
stenar vid stranden av hav, sjö el. å =
isl. mpl f., no. mol; f. ö. ingående i en
mängd andra sv. ortnamn ss. sjön. Må-
len, sockenn. Malung, Nordmaling
(1535: Normalingh) ; jfr även Mälaren
o. Marstrand. — Den nsv. socken-
namnsformen Malexander beror ej,
såsom förmodats, på folketymologi, utan
har ljudlagsenligt utvecklats ur fsv.
Malkolm
452
malva
Malighssander (jfr Hfaligxsanda 1363 o.
sandr ovan), som innehåller genit. av
den starka adj. -formen *maliglier. Soc-
ken namnet betyder alltså: sandstranden
vid sjön ' Maligher, resp. *Malghc; med
avs. på betyd, 'sandstrand' jfr sand.
Se förf. Sjön. 1: 390 f. — Annorlunda
men oriktigt, Norrby Ydre h. gårdn.
1: 55. — Besl. med den nord. stammen
mal-, grus o. d., är germ. *melha- (jfr
lapska lånordet mielle, brant sandstrand,
som hänvisar på ett *melh-, se K. B.
Wiklund FUF 12: 33 o. under f j ö 1) =
isl. melr, sandbank o. d., vartill no.
melrakke, fjällräv; med Vernersk väx-
ling: *melga- i dalmål. mjåg, sandras
i en älvbacke; se f. ö. moln o. smal
(slutet). Möjligt är, att även de här
behandlade ortn. på Mal- utgå från en
stam malh-, varom H. Pipping SNF
XII. 1: 54. — I vissa no. ortnamn på
Mal- synes i stället (med M. Oisen) isl.
nialr, säck, ingå; se Pipping SNF XII-
1: 53 med litteratur.
Malkolm, mansn., från skotskan.
mall (fartygs-, rit-), 1698 (om fartyg),
från boll. o. flaml. mal, moll, malde,
molde, jfr meng. molde (eng. mould),
span. molde, fira. mole (fra. moule),
modell, av lat. modulus, o. sålunda ety-
mologiskt med modell (se f. ö. d. o.),
Malla, kvinnon., egentl. kortform,
vanl. till Amalia, men även till Mal-
vina.
malle, det mjuka el. inkråmet (i bröd
o. d.), 1723 (om äpplen), i dial. med
biformen mal, även: märg = ä. da.
malle; möjl. avlägset besl. med mild
(egentl.: mjuk) el. med mull; jfr (Palmer
o.) Wigforss S. Hall. folkm. s. 218 n. 4.
mallrika, se marieka.
1. malm, förstad, fsv. malmber ss.
namn på förstad vid Stockholm, t. ex.
oppa norra malm, egentl.: sandfält,
även: malm, metall = isl. malmr, malm,
metall, no. malm, även: kärnved (ss.
också i sv. dial.), da. malm, malm, ags.
mealm, kalkjord, sandsten, av germ.
* mal ma-, jfr * malman- i got. malma,
sand. Avljudsformer: fsax., fhty., mhty.
melm, sand, damm ~ lty., ty. dial. mulm,
damm m. m. Besl. med litau. mel må
m., njursten. Avledn. på -m till roten
mel, krossa, i mala osv. (såsom t. ex.
hjälm till germ. *helan, dölja, skydda),
alltså egentl.: 'det sönderkrossade', varav
'sand' (jfr grus, gryt till germ. gr(e)ut,
krossa); härav: 'sten som krossas för
metallens skull', 'malm'. — I betyd.
'sand(mark)' ingår ordet i många sv.
ortnamn, såsom Malma, Malm slätt,
sjön. M a 1 m i n ge n o. M ä 1 m i n g e n m. fl. ;
se även Malmö.
2. malm, mineral = föreg.
Malmö, redan 1367, äldre: Malmöughe
m. m. — isl. Malmhaugar, av malm,
sand, o. plur. till hög, sbst. ; alltså
egentl.: sandhögarna.
malplacerad, av fra. mal plaec, illa
placerad, till lat. male, illa, o. pla-
cera.
malströmmen = noll. maalslroom,
ty. mahlstrom osv.; sannol. ej till mala,
utan snarast till -ofris, damlen, virvla,
vartill boll. maal, virvel; jfr boll. dwal-
lerig = mallerig, enfaldig. Schröder
Zum germ. ablaut s. 73.
malt == fsv., isl., mlty., eng. = ty.
malz; härav fra. malt; inlånat i fin.
(mallas, av germ. *maldas, alltså lånat
före ljudskridningen), magyar. samt en
del slavo-balt. spr., tydande i fråga om
bekantskapen med maltet på en kultur-
strömning från väster till öster; till isl.
maltr, rutten m. m., fhty. malz, smältan-
de, mjuk, besl. med multna o. smälta;
alltså: uppmjukad massa (jfr under mild).
— Härtill: mälta— fsv. = isl. melta, got.
gamaltjan, upplösa, osv., kausativum
till isl. st. vb. melta (malt) osv. — En
annan vida spridd, egentl. keltisk, ut-
omgermansk beteckning för 'malt' o. d.
är ir. mraieh, braieh osv., vartill ytterst
fra. brasser, brygga, o. från rom. spr.
väl också i ry. bråga, öl, mäsk; urbesl.
med lat. marcere, vara slapp el. vissen,
fraces, jäst (av *mrak-), se f. ö. under
murken.
Malte, mansn., från danskan; egentl.
kortnamn.
Malung", socken i Dalarna, se Maljen.
malva, växtn., som svenskt knappast
tidigare än 185('-t. = ty. malve (ungt
lån) == ags. mealwe (ags. mallow), från
lat. malva (fra. manve), på ett el. an-
nat sätt sammanhängande med grek.
malör
453
man
maläkhe ds. — En inhemsk beteckning
är kattost (se d. o.).
malör, av fra. malheur, av mal, ond,
elak (jfr malaria), o. heur, timme, stund,
nu heure (se ur, sbst.), motsv. lat. mala
höra.
malört, fsv. malyrt = da. maluri;
egentl.: ört mot mal (se mal 1). Jfr
ä. nsv. matckieört O. Rudbeck (till matk-f
se mask) o. det urspr. likbetyd, ver-
mut, väl: ört mot mask. — Annorlunda
H. Pipping SXF XII. 1:52, som med ut-
gångspunkt i ä. nsv. målyrt förutsätter
ett malh- = isl. malr, säck, jfr fhty.
malaha, läderväska; alltså egentl.: säck-
ört, här syftande på testiklarna (jfr
pung, t a ska, ty. [hoden]sack osv. i
samma betyd.): malörten brukades som
botemedel mot svullna testiklar.
mameluck(er), Växiö 1815: mameluc-
kor (i bouppt.), Blanche 1846: mam-
Incker = no. -da. mam(m)elukker, om ett
slags förr brukliga vida flickbyxor, jfr
ä. fra. mamelouk i ungef. samma betyd.
(en m.); egentl. efter mamluckerna (i
sv. på 1580-t.), beteckning för sultanens
livvakt o. egyptiska kavallerister (arab.
mamluk, slav), som voro klädda på lik-
nande sätt; jfr o. 1800: mamliickbyxor.
mamma, YVarnmark 1688, Karl XII i
brev 1692; enstaka den franska formen
t. ex. Stenbock 1693: mam(m)an = da.,
ty. marna, från fra. maman, jfr eng.
nja/n(/n)a,span. marna, ital., lat. mamma,
grek. mdmme, mamma, med motsvar.
även i pers., alban. o. slavo-balt. spr. :
egentl. en från barnets lallande härrö-
rande bildning av samma slag som ii.
nsv. mamma (plur. mammor), kvinno-
el. modersbröst, gottl., mlty., mhty.
mammc, lat. mamma ds. o. som amma,
dadda, pappa m. fl.; delvis självstän-
digt uppkomna bildningar o. med mot-
svarigheter i icke besl. språk. — Jfr de
likartade mlty. möme, Ity. mome (varav
ä. nsv. möme Stiernhielm), fhty. muome
(ty. muhme), faster o. moster m. m.,
isl. måna, mamma, osv., ävensom mlty.
möie, faster, moster m. m., grek. mala,
mamma, amma. Av ett liknande barn-
språkselement är moder bildat. Se
närmare pappa. — Ett likartat ursprung
har säkerl. också got. mammö, kött,
ävensom det likabetyd, mim: (med mot-
svar. i flera språk); jfr mumma o. un-
der kött. — Från barnspr. härstammar
även fsv. kvinnon. Mamma, jfr fhty.
Marna, o. mansn. fsv., fda. Mamme =
fhty. Mam(m)o. Härtill gårdn. Mäm-
minge(n), fsv. Mamiinge, egentl.: Må-
lningarnas by; se förf. Ortn. på -inge
s. 101. Jfr liknande namnbildningar
under Nanna 2 o. pappa.
mammon = ty., från bibeln, t. ex.
Matt. 6: 24: 'I kunnen icke tjena Gudi
och Mammon', alltså uppfattat som rike-
domens avgud; även utan personifika-
tion, t. ex. O. Petri 1530; av kaldeiska
mam(m)ön, rikedom, timliga egodelar.
Jfr Hjelmqvist Bibi. pers. namn s. 236
f. — Mammonsträl, t. ex. YVennaesius
f 1684.
mammut, 1740: mammont, 1808: mam-
moth-djur, 1826: mammuih, i y. sv. från
ty. mammut, av ryska mamont, egentl.
av jakutiskt el. tungusiskt ursprung,
mamsell, från ty. =, av fra. made-
j moisellc, av ma, min, o. fem. till ä. fra.
| damoiseau, mlat. domicellus, dimin. till
dame, av lat. dominus, herre (se dam,
don, donna, madonna). — Under
formen mademoiselle tidigare även till
högadliga damer (Karl XII i brev till
Ebba Marie De la Gardie). Från förra
hälften av 1700-t. användes mamsell
till o. om s. k. 'bättre' ogifta kvinnor
av ofrälse börd; detta bruk upphörde
efter hand genom den s. k. Aftonblads-
reformen i slutet av 1860-t. — Jfr j u ng-
! fru, fröken.
1. man (på häst) = fsv., da. (där
dock vanl. manke) = isl. mgn, mlty.
mane, fhty. mana (tv. mähne av avledn.
menin), ags. manu (eng. mane), av germ.
*manö-, egentl.: hals; besl. med fir.
muin, hals (a.v*moni-). Avledn.: ie. "mo-
niä- = sanskr. mänga, nacke, samt
med betyd, 'halsband, smycke' germ.
"manja- n. = isl. men, fsax. meni, fhty.
menni, ags. mene, ävensom lat. monile,
halsband, fslav. monisto (med egendom-
ligt bildningssätt) osv. Till ie. roten
men, skjuta upp el. fram, i t. ex. lat.
mons, berg (se mön o. under munn).
Jfr manke. — I fråga om betyd. -ut-
veekl. 'hals, nacke' ~ 'man' ~ (i avledn.)
mun
454
mana
'halsband' jfr t- ex. sanskr. grivä, nacke
* fslav. grina, man ~ g-rivina, halsband.
2. nian (hest. f. mannen), fsv. man,
urspr. (delvis) ackus. sg. till nom. man-
der (av "mann-d-r, med analogiskt nn
o. (/-inskott, jfr andra under annan),
för äldre maper (av *mann-r, jfr sv.
dial. de are, de andra, under annan)
jämte man (av 'mann-R) = isl. maÖr,
da. mand, fsax., fhty., ty., ags. mann
(eng. man), jfr got. manna; av germ.
'manna-, snarast med -nn- från synko-
perade kasus (t. ex. genit. sg. *manniz)
av en ;j-stam "månan- (jfr t. ex. brunn
~ got. brunna; se dock Brugmann IF
37: 252); med det enkla /i-et kvar i got.
manaséps, människosläkte, fsv. o. isl.
man n., trål, trälinna, got. gaman, med-
människa. Besl. med germ. -lat. Mannus,
germanernas mytiske stamfader enl. Ta-
citus; samt vidare: fslav. mqzi. männi-
ska (*man-), sanskr. mänu- ds., Mdnu-,
människornas stamfader, mänusa-, män-
niska. På grund av de senare formerna
se emellertid vissa forskare (t. ex. Kluge)
i germ. mann- ett ie. *manu- : sanskr.
mdnu- = ie. *genu- (i isl. kinn, kind):
genu-, tunn: ie. *tenu- osv.; med -nu-
titt -nn-. — Ordet betyder sålunda i
äldre tid både 'man' o. 'människa'; med
samma växling som hos got. guma, man,
o. lat. homo, människa (se brudgum).
Betyd, 'människa' ingår i t. ex. fsv.
kvinmaper, isl. kvennmabr, kvinna, o.
ags. wifmann ds. (eng. woman; se vi v).
— F. ö. ofta fört till den ie. roten men,
tänka (se minne, månne); i så fall
dock till denna rot i en betydligt mera
konkret o. primär betyd, (jfr grek.
mainomai, av *mani-, rasar, samt se
under djur): en beteckning av männi-
skan som 'den tänkande' är för de ur-
indoeur. förhållandena knappast möjlig.
I alla händelser ej, såsom också för-
modats, av ett ie. *ghmon-, som biform
till *ghdmon- i lat. homo, got. guma.
— Plur. man från ty. — Jfr man 3,
manna vb, ma nick, mannekäng. —
Manbar, Stiernhielm, Widekindi 1671,
om mö; 1711, 1721 m. fl., duktig o. d.,
om soldater, arbetare m. m. ; förr även :
bemannad = da., från mlty. manbar,
egentl. om kvinna: giftasvuxen, till -bär,
som kan bära; se -bar. Om mö förr
även mangill. — Mangrant, 1659, till
sv. (i slit dial.) grant, noga o. d., neutr.
till fsv. gränder, noga (se grann). —
Man haft ig, från ä. ty. mannhaftig;
jämte ä. nsv. manhaft, t. ex. Stiern-
hielm, från ty. mannhaft (se -a k ti g). —
Man na mån, Emporagrius o. 1655 (mån-
ne-), Spegel 1685 (mannamon) = isl.
mannamunr, skillnad, företräde ; se m å n.
— Manskap, i sin nuv. betyd, om sol-
dater (t. ex. 1687) från ty. mannschaft; i
betyd, 'vuxna män' 1680 m. m. Fsv. o.
ä. nsv. manskap(er) i betyd, 'trohet,
tjänst' (ännu på 1700-t.) utgår från
mlty. manschap i samma betyd. —
Mantal, tal som uttrycker ett hem-
mans storlek, fsv. mantal, mannatal,
bl. a. förteckning över skattskyldiga
personer, mantalslängd, antal vapenföra
män, egentl., såsom ännu i slutet av
1500-t., antal personer = isl. manntal.
— Diminutivbildning till inan: sv. dial.,
ä. sv. manse (ännu hos Weste), liten
gosse, bildat som sv. dial. brorse, lille
bror, fötse, litet föl, gusse, ejderhanne
(till gudunge), ä. nsv. burse, bonde
(till bur- 2), osv. Härtill utvidgningen
mansing, liten gosse, Ögtl. (i riksspr.
som smeknamn till make), jfr fölsing
till fötse.
3. man, obest. pron. = fsv., i ä. fsv.
sällsynt, något vanligare i y. fsv.; i fsv.
i stället i denna betyd, oftast plur. ma>n,
motsv. isl. menn, mlt}r. men i samma
betyd. = da., ty. man; till föreg. Alltså
med samma betyd.- utveckling som i fra.
on, span. om av lat. homo, man, män-
niska. — Utvecklingen av man till
obest. pron. har skett under tysk på-
verkan. Detsamma är förhållandet med
en i samma anv. (motsv. i da., ty. o.
eng.). Se E. H. Tegnér Ark. 5: 337 f.
4. man, adv., blott, bara, Bib. 1541,
nu huvudsakligen i uttr. ser man på,
av äldre se man på = da., från mlty.
man, blott; se f. ö. men 1. — I sydsv.
dial. i stället mans, med ett (egentl.
lågtyskt) adverbiellt -s.
mana = fsv.: påminna om, påstå,
uppmana, bedja, kräva för skuld, an-
mana, inmana, (som fånge), sen fno.:
uppmana — da. mane, från mlty. ma-
manasse
455
mani
nen, påminna om, uppmana, kräva för
skuld =^ fsax., fhty. manön, i fhty. även
manen (ty. malmen), ags. manian =
lat. monere, erinra, uppmana (se mon-
ster, monument); med samma av-
ljudsstadium som t. ex. germ. pret.-pres.
man (se månde) o. grek. mémona,
ämnar; till ie. roten men, tänka, i
minne, månne osv.; alltså egentl.:
komma (ngn) att tänka på, erinra. — Till
den förr o. dial. ej sällsynta böjningen
manie, mani hör självmant, egentl.
part. pf.
manasse, nu föga br.: sup, särsk. om
den sista av en rad supar, t. ex. Wranér
1889; av det bibliska personn. Manasse
möjl. med Hjelmqvist Bibi. pers. namn
s. 71 att förklara som ett skämtsamt
rimord till »lilla Lasse».
mandarin = ty., fra., portug.; anses
vanl. för en oinbildning av ett indiskt
ord med betyd, 'rådgivare'.
1. mandat, uppdrag, o. 1550 osv. (i
betyd, 'påbud, cirkulär), från ty., av lat.
mandätum, till mandäre, ge i uppdrag;
väl till manus, hand (jfr manifest), o.
dare, giva (besl. med dos(is) osv).
2. mandat, bragd, t. ex. Bellman,
annars sällsynt i litteraturen, samma
ord som föreg. med folketymologisk
omtydning efter man o. da t (jfr t. ex-
sv. man nådat (er), Rydqvist, o. man.
na dåd).
mandel, fsv. mandel, mandol, = da.
mandel, från mlty. o. ty. mandel, av
fsax., fhty. mandala, av vulg.-lat. "amen-
dula (fra. amande, eng. almond, ital.
mandola, isl. al(a)mandr osv.), ombild-
ning av amygdala, från grek. amygddlé;
f. ö. dunkelt. — I betyd, 'halskörtel'
(= da., ty.), efter formen.
Manderström, adligt familjen., efter
det äldre namnet Forsmander, väl bil-
dat till ett Forsman såsom t. ex. B ro-
man der (efter Örebro) till ett Broman
(E. H. Tegnér i Nord. tidskr. 1882 s. 117).
mandolin, 1769, av fra. mandoline,
från ital. mandolino, till mandola jämte
mandora, väl ombildat av ital. pandora,
pandura = ffra. pandore, ytterst av grek.
pandoura.
manege, av fra. manege, av ital. ma-
neggio ds., egentl.: hanterande, skötande
(av hästar), jfr maneggiare un cavallo,
rida in en häst, till mano, hand, av lat.
manus ds.; jfr följ. ävensom manifest,
manipulation, manschett.
maner, (-er), 1615, förr stundom ma-
nier, t. ex. 1630 = senisl., da. maner
mhty. maniere (ty. manier), eng. manner,
av fra. maniére = ital. maniera, till lat.
manus, hand; egentl.: sätt att föra han-
den.
manet, Linné 1748; under 1700-t. även
-iett, t. ex. Linné 1747, Kalm 1753, ännu
1807: Bladh, samt manelt, Hasselqvist
1749, Weste 1807 ; motsv. no. mann&la,
säkerl. av * mar-n&ta, havsnässla (se
mar- o. nässla), jfr ty. meemessel; f. ö.
med dunkla ljudförhållanden; se litte-
raturen hos Noreen V. spr. 2:353 med
n. 1, 2.
Manfred, personn., från ty. = fht}'.
Manfred; till fred, frid, sbst. (jfr t. ex.
Gottfrid) o. möjl. man. I svenskan
väl efter den från historien o. diktningen
välbekante hohenstaufaren konung Man-
fred av Neapel o. Sicilien (f 1266).
mangel, o. 1750; dial. 1678 (Öland),
från ty.: mit}7., mhty., ty. mangel (jämte
mange); i mlty. o. mhty. även 'stenslunga
(i krig)', av mlat. manganum, mänga
m. m., av grek. mdnganon, kastmaskin.
Enl. Meringer IF 19:436 f. är, i motsats
till det vanliga antagandet, den senare
betyd, oursprunglig; dock ovisst. Ordet
har blandat sig med ett inhemskt germ.
ord för 'mangel', "mandula- = mhty.,
ty. dial. mandel, mangel, isl. mpndull,
liten stång varmed man vrider om en
handkvarn, no. mondul, mangel, sv.
dial. niondel, mongel, sydsv. dial. lwarn-
mangel osv., besl. med sanskr. mdnth-
ali, vrider, rör om. — Härav vb.
mangla = ä. da. mangle (nu rulle),
jfr ty. mangeln osv.
Mangen, sjön., se Mången.
mangold, växtsl. Beta, Linné 1731:
mangolt; från ty. mangold, av mhty.
man(e)goll; dunkelt; möjl. på ett el.
annat sätt sammanhängande med fhty.
personn. Managold, Manig-, till manag,
mycket, o. wallan, råda, styra (jfr t. ex.
A r n o 1 d).
mani, 1795: manie i betyd, vansinne,
av ty., fra. manie, mani, vnrin, ursinne,
manick
456
mar
vansinne, av grek. manin, raseri, till
mainomait rasar (av 'manio-). — Tidi-
gare i sv. ined lat. form, t. ex. B. Olai
1578, Jfr klep t.omani.
mauick, (HIT 1896 = ä. da. manicke,
från Ity. manneke(ri) = ty. månnchen,
bl. a.: (manlig) figur, docka, diminut.
till man (jfr fröken), motsv. mholl.
mannekin; se mannekäng. Ta mm Gr.
s. 17.
manifest, Karl XII 1704, i brev =
ty., av mlat. manifestum, substantiverat
neutr. till lat. manifeslus, handgriplig,
uppenbar, till manus, hand (jfr ma-
nege); i fråga om senare leden dun-
kelt. — Tidigare i sv. med lat. form,
t. ex. 1635: manifesta plur.
manipulation = fra., till fra. mani-
puler, (konstmässigt) hantera, behandla
m. m., jfr lat. manipuhis, handfull, egentl.:
'fyllande handen', till roten i pleo, fyller
(urbesl. med full).
manke, Rålamb 1690 (-a, ackus. sg.)
= isl. makki (med -kk- av -nk-), man,
ä. da. manke, manke, men i da. 'man';
av Bugge ATfSv. 10:42 sammanställt
med ir. mong f., hår; till man 1.
mankera, Joh. Skytte 1617, av fra.
manquer, från ital. mancare, felas, fattas,
fela, bliva vanmäktig m, m., avledn. av
ett ord = lat. manens, stympad, lytt.
mankill, ett slags blydagg, från eng.;
jfr eng. man-killery mandråpare, till man
2 o. A/7/, döda. — Med avs. på formen
-kill för -A-/7/er jfr Winterbladet 1853 s.
141, där även talas om propell för pro-
peller; jfr dial. kilomel, sekuest, teat,
där -er uppfattats som pluraländelse.
1. manna, vb, fsv. manna, bemanna
= da, mande, från mit}'., ty. mannen,
till man 2. I sv. numera blott i förb.
manna rår el. reling.
2. manna, sbst., NT 1526 n. (Bib.
1541 däremot man) = got., ags. — fhty.
manna, från bibi. (lat. o. grek.) manna,
av arab. mann, egentl. : gåva.
Manne, mansn., kortnamn till Ema-
nuel o. Magnus, dels möjl. också en
fortsättning av fsv. Manne = fda. =
fhty. Manno, som väl äro kortformer
till namn på -man.
mannekäng, av fra. mannequin, docka
el. modellfigur med rörliga leder, av
mholl. mannekin, dimin. till man 2 o.
etymologiskt motsv. ma ni ek.
Mannheimer, familjen., egentl.: Mann-
heimare, dvs. från Mannheim ; av samma
typ som de tyska familjen. Frankfurter,
Slrassburger osv. Vid sidan härav före-
komma familjen., direkt bildad av ortn.,
såsom de likaledes urspr. tyska Frank-
furt o. Warburg (se d. o.).
mansardtak, från fra. mansarde, efter
uppfinnaren Francois Mansard (f 1666).
manschett, Swedberg 1688, i äldre
tid: ärm- el. handkrus; av fra. man-
chelle, dimin. till manche, ärm, av lat.
manica ds., till manus, hand (jfr ma-
nege osv.). — Darra på manschet-
terna, Crusenstolpe 1841; jfr ä. ty. die
manschetten zittern ihm, ty. manschet-
ten haben.
[mansing, sv. dial., liten gosse, se
man 2 slutet.]
mantel, fsv. mantel, -ol, mattul =■
isl. mgttull, mity. mantel, fhty. mantal
(ty. mantel), ags. mentel; ytterst från lat.
manlellum (fra. manteau, eng. mantle),
avledn. av lat. mantum, manins, kort
mantel, av Isidorus betecknat som ett
spanskt ord; f. ö. dunkelt. Jfr följ. —
Inhemskt nordiska beteckningar för detta
urgamla indoeur. plagg (äldre än rock
o. benkläder) äro t. ex. fsv. hakul osv.
(se hake 2), isl. skikkja (besl. med
skynke), verja (se var 4); i lat. toga
(se tak), sagum (keltiskt), grek. khlaina
(>> lat. leena) osv.
mantilj, av fra. mantille, av span.
manlilla, stor slöja, avledn. av lat. man-
tum, -us; se föreg.
manufaktur, 1648: manufaclurer och
handtwårcker = ty., av fra., eng. manu-
faclure, till lat. manus, hand (se manege
osv.), o. factura, tillverkning, till facere,
göra (jfr t. ex. facit, faktor).
manuskript, Stiernhielm Fateb. = ty.,
av mlat. manuscriptum, egentl.: hand-
skrift, till manus, hand, o. scribere, skriva.
manöver, PT 1758 (milit.), av fra.
manoeiwre ds., även: arbete m. m., till
manoeuvrer (= manövrera), av main,
hand (av lat. manus ds.), o. oeiwre, ar-
bete (av lat. opera; jfr operera).
mar- med urspr. betyd, av 'hav, vat-
ten' i -eld, -gräs, -halm, -katta, -svin,
mara
45?
Maria
-ulk, -vatten, samt i en mängd sv.
ortnamn t. ex. sjön. Ma ren, -ma ren
(de allra flesta nära saltsjön; Jälmaren
har dock annat ursprung); sv. dial. mar,
kärr, moras, grund, gyttjig havsvik, fsv.
*mar (fsv. mcer från mlty.) = isl. marr
m., sjö, hav, got. *mar- i mari-saiws,
hav, fsax., fhty. meri (ty. meer) ds., ags.,
eng. mere (sjö); med växlande kön; jfr
got. marei, hav; av germ. 'man'-, motsv.
lat. mare, hav (jfr marin), fir, muir (av
*mori), fslav. morje ds., litau. märés, haff
('hav' däremot i litau. jurés); i avljudsförh.
till germ. "möra-, träsk (se moras). Den
slaviska stammen mor- ingår även i det
mähriska flodnamnet Morava (varav
M ä liren) o. i slav. Po-morje, egentl.:
vid havet, kustland (— Pommern), o.
den motsv. keltiska i (P)armorica, gam-
malt namn på Bretagne, med i kelt.
bortfallet uddljuds-/». — Ordet, som
återfinnes i de flesta ieur. spr. (dock ej
säkert uppvisat i indo-iranska spr. o.
grek.), har anförts som stöd för den
uppfattningen, att indoeuropéernas ur-
hem varit beläget vid något hav. — Jfr
markatta, M a r m a, m a r sk 1 a n d, m a r-
svin o. manet.
mara = fsv., isl., fhty. (ty. mahr) =
da., mlty., ags. mare (eng. night-mare);
jfr fslav. mora, häxa (enl. somliga lån
från germ. spr.), ir. mor-(r)igain, egentl.:
mar-drottning. Omstritt. Vanl. fört
till germ. roten mer, krossa o. d. (se
mur ken, mörja); jfr fra. canchemar,
marritt (till lat. calcäre, pressa, trycka ;
senare leden från mara). Dock även
sammanställt med lat. mori, dö (se
mord), i så fall egentl.: dödsväsen;
ävensom med fsax. merrian, hindra, osv.,
ffris. mere, band, boja, m. m. (jfr märla
2). Litteratur se Falk-Torp s. 1515,
Hirt-Weigand under mahr. — Hit höra
också: marbuske,-kvast, -lock, -skog,
-tall, jfr nisl. marbrisla, no. marekvist,
da. marelok, sv. dial. martova, mit}'.
marvlechle, marlock, ty. ma hrzopf osv.;
ty. dial. hexenbesen, häxkvast, eng. dial.
witch's besom ds.; sammanhängande med
föreställningar om maran, som rider träd
(mark va st, -tall osv.) o. hästar (mar-
lock). Jfr m a rl eka.
marg, marginal, 1693 o. 1754 (båda
best. form margen) = da. marg, mar-
gen, av lat. ackus. marginem till margo,
kant, rand. Formen marg har uppstått
genom missuppfattning av -en i margen
som best. artikel; jfr t. ex. sate, tall-
rik. Se Jespersen Festskr. t. Thomsen
s. 2. — Avledn.: marginal (se d. o.).
Margareta, kvinnon. — fsv., motsv.
mhty., ty. Margarete osv., av lat. mar-
garila, pärla, av grek. margarites ds.
(varifrån got. marikreitus o. mhty. mar-
garite, pärla), till grek. mårgaron, pärla
(se margarin), av österländskt ur-
sprung. — Härtill: Greta, Margit (se
d. o.), Marit, Märta (se d. o.).
margarin, av fra. margarine (från o.
1870), närmast till margarique, ett slags
syra, som ingår i margarinens samman-
sättning, till grek. märgaron, pärla; efter
färgen (se Margareta).
margfaldig, arkais., jfr fsv. margh-
falder, marghfaldeliker, till fsv. margher,
marghin, mången = isl. margr; sam-
manställt med roten i nisl. mor, stoft,
mängd, sv. murken, mör, mörja. ' Jfr
f. ö. -faldig.
marginal, o. 1700: 'Han höll så hög
som låg vid marginalen'; f. ö. vanligt
först på 1800-t.: Weste 1807 osv. = ty.
marginale, av nlat. marginälis, avledn.
av lat. margo (genit. -inis), kant, rand
(urbesl. med mark 1). Jfr marg. -
Östergren Främ. ord föreslår i stället
försvenskningen frikant.
Margit, kvinnon. = fsv. (t. ex. 1407: .
Marghif), uppkommet av Marg(a)rel(a)
(med huvudtonen på första stavelsen),
alltså analogt med Märta. — Biform:
Marit.
Maria, kvinnon., från lat. Maria, grek.
Maria, från liebr. (arameiska) Mirjam,
Marjam, med gammal biform Marja,
varav (egentl. oblik kasus) Marjo o.
Maja (se närmare detta ord). — Under
medeltiden i Sverige sent (slutet av
1300-t.) o. f. ö. ytterst sällsynt, liksom
under samma tid också i det övriga
Norden; så t. ex. aldrig anträffat bland
(åtminstone det svenska) klosterfolket.
Utan tvivel sammanhängande' med en
av religiös skygghet o. försynthet före-
stavad motvilja mot uppkallelse etter
Gudsmodren, av samma slag som di n.
mariage
marketentare
vilken (i protestantiska Länder) förbjuder
anv. av Jesus som personnamn el. av-
höll de hedniska nordmännen att giva
sina barn gudanamn (de uppträda blott
i sammans. el. som kortnamn av dylika).
St- A. Grape Fornsv. inlånade personn.
1 : 67.— .1 fr M a r i ef re d, M a r i é s t a d, M a-
rika, marionett o. mormässa.
mariage, ett slags kortspel, från fra.
mariage ds.; egentl. : giftermål, till ma-
lier, gifta (till mari, äkta man, av lat.
maritus). Förr (t. ex. O. v. Dalin) o.
i dial. ännu kallat man och viv (se v i v).
Mariefred, stadsn., 1590, syftande på
det år 1493 anlagda, efter jungfru Maria
uppkallade klostret.
Mariestad, stadsn., av grundläggaren,
sedermera konung Karl IX år 1583 upp-
kallat efter hans gemål Maria av Pfalz.
Marika, kvinnon., förr även Maricken,
med lågty. dimin.-snff. -ke, -ken till
Maria (jfr t. ex. fröken).
marin, sbst., 1718 (i plur.) = ty.
marine, av fra. marine, egentl. fem. till
adj. marin, av lat. marlnns, som rör
havet (jfr följ.), till mare, hav (se mar-).
marinera, Rålamb 1690, av fra. ma-
riner, inlägga, salta = ital. marinare,
till lat. marinas (se föreg,). till mare,
hav; alltså väl egentl.: ge havssmak åt
(knappast, såsom stundom angives, in-
lägga el. konservera för sjöresor). —
Härtill: marin ad, 1664, av fra. mari-
nade.
marionett, 1731: margonelle, av fra.
marionette, egentl. diminutiv till kvinnon.
Marion (till Maria).
Marit, kvinnon., se Margit.
1. mark, jord, fält, område — fsv.,
da. = isl. mgrk, skog, obygd, got. märka,
gräns, fsax., fhty. märka, även : (gräns)-
område (ty. mark), ags. mearc (eng.
mark, march), av germ. * marko- f. ; från
germ. spr. : ital. märka, gräns, fra. mar-
ehe. Besl. med lat. margo, rand (jfr
marginal), avest. mardzu, gräns, mir.
mruig, bruig, gränsland o. o, (av *mrogi-,
se kymrer, jfr gall. folknamnet AUo-
broges). Alltså egentl.: gräns, varav:
gränsskog (jfr t. ex. Finnmarken) >
mark. Jfr med avs. på betyd. -utveckl.
ry. krdi (kraj), 'gräns' o. 'skog', litau.
medis, träd (egentl.: skog), o.fslav.merda,
gräns (nrbesl. med mid- i middag
osv.), ävensom under ved. Väl f. ö.
sammanhängande med stammen mark-
i märke (se d. o.). — Jfr under Dan-
mark (där knappast, såsom antagits,
den sena o. oursprnngliga betyd, av 'skog'
ingår). — Markgreve, jfr fsv. mar-
greve, från ml ty. mar(c)gréve = ty. mark-
graf, egentl.: (kunglig) befälhavare över
el. ståthållare i ett gränsland (såsom
t. ex. Mark Brandenburg osv.). Jfr mar-
kis 1, Markvärd.
2. mark, vikt = fsv.. da. = isl. mgrk,
mlty., mhty., ty. mark, till germ. * marko-,
*marka-, märke, väl syftande på mär-
kena el. strecken på vågen, enl. andra
på av myndigheterna anbragta tecken
el. stämplar. Se f. ö. märke o. följ.
3. mark, mynt = fsv., da. = isl.
mgrk osv., samma ord som föreg. med
samma betyd. -utveckling från vikten-
het) till myntbeteckning (egentl. en
mark silver i vikt; sedermera med starkt
fallande värde) som eng. pound, fra.
livré (egentl.: lat. libra, skålpund), grek.
tälanton (lat. talentnm); jfr lat. pendere,
väga o. betala.
4. mark, spelmark, från ty. märke,
av fra. marque ds., i sin tur från germ.
spr.: fhty. marcha f., beteckning, på-
skrift, fnord. mark n., märke, vartill
märke (se d. o.). Jfr markera.
markatta, Bureus Suml. o. 1600, i
ä. nsv. även markat Var rer. 1536 m. fl.,
motsv. ä. da. markat, merkat, da. mare-
kat, från mlty. merkaite = fhty. mere-
kazza (ty. meerkatze), alltså: katt som
kommit över havet (se mar-), med syft-
ning på den långa svansen o. djurets
lust att klättra; av somliga uppfattat
som en folketymologisk ombildning av
ett ord motsv. sanskr. markdta, benäm-
ning på en apart.
markegång, från mlty. marketgang,
till märket (se marknad). Jfr O. Petri:
marknadz gong ds. o. ä. nsv. adj. mark-
gångig = ty. marktgängig.
markera = ty. markieren, av fra. mar-
quer, beteckna o. d., egentl.: förse med
märke, till marque, märke, mark; se
mark 4 o. jfr t. ex. remarkabel.
marketentare, Gustaf II Adolf 1622:
marchelanter plur.; 1625: marquatenter
markis
459
marodör
plur., Jac. De la Gardie 1625: marchi-
tentere plur., Joh. Baner 1628: marke-
ienlerne plur.; -are vanl. först på 1700-t.
= da. marketender, från lty. marketenter
o. ty. marketender, efter ital. mercatante,
-ande handlande, motsv. fra. marchand,
eng. merchanl, köpman, egentl. part.
pres. till lat. mereäri, handla; se kom-
mers, marknad o. merkantil. —
Förr även sudlare = ä. d. sudler, från
mlty. sndeler osv., besl. med sjuda,
koka, o. sudla (se d. o.); alltså: som
kokar mat.
1. markis, titel, av fra. marquis =
ital. marchese, av mlat. marchensis, mark-
greve (se d. o.), latinsk avledn. av det
germ. ordet mark-, gränsland (se m a r k 1 ).
2. markis (för fönster), 1811 (jfr ne-
dan) = ty. markise, av fra. marquise
ds., egentl.: markisinna. Mot att, som
skett (se Hirt-Weigand), hänföra den
överförda användningen till markisinnan
Pompadour (f. 1721) talar avgjort, att
ordet i sv. en enstaka gång uppträder
redan o. 1734 i taffeltäckaren Hult-
mans anteckningar om Karl XII, där
det omtalas, att denne logerade i ett
turkiskt tält 'invändigt, öfver och om-
kring med Markis begifvit'.
marknad, i sv. dial. (t. ex. Hall. o.
Skå.) även markad, dessutom bl. a. mal-
len (senedan), fsv. marknaper — is\. mark-
nadr, markadr, ä. da. markned, da mar-
ked, fsax. markat, mlty. märket (jfr mar-
kegång), fhty. mare(h)at (ty. märkt),
även: torg, ags. marcet (eng. märket);
från ffra. märket, från lat. mereätus,
handel, marknad; se f. ö. kommers,
märke ten t are o. merkantil. — De
nord. formerna på -nad (-nad-) bero på
ombildning efter inhemska ord med
denna avledning. — Till förklaringen av
(t. ex. smål., västg. o. vrml.) ma(r)len
ävensom nordsv. dial. marlne, no. marina
se Noreen Fryksd.-m. ljudl. s. 56 jäm-
fört med Wigforss S. Hall. folkm. s. 697:
sannol. inskott av / mellan rk o. n.
Jfr följ.
marktschrejer, nu blott lust. el. i
bildl. anv., hos t. ex. Bellman o. Hall-
man om kringresande förevisare av
'schene rariteten', annars: kvacksalvare
o. d., som på marknaderna utbjödo sina
varor, motsv. da. markskriger, från ty.
marktsehreier, till märkt (se föreg.) o.
schreien, skrika.
Markus, mansn., av lat. Marcus, av
* Maiikos, till Mars (genit. Martis), namn
på krigsguden (jfr mars).
Markvärd (Marqvard), förn. o. fa-
miljen., från ty., av fhty. Marcwart,
egentl.: gränsvaktare (till mark lo.
ty. warten vårda), i Reineke Vos
använt som namn på hägern; jfr ty.
dial. Markolf, häger, egentl.: gränsvarg,
väl ävenledes från någon försvunnen
variant av djursagan.
markör, av fra. marqueur, till marquer
(= markera).
marieka el. mallrika, en egendomlig
bildning inuti lera el. märgel, i form av
en kula el. av en rund el. avlång platta
el. trissa, 1730: mariekar o. malrikor;
Linné: marieka o. marlek, egentl.: lek-
sak för maran (jfr sv. dial. näekebi -öd) ;
till mara o. lek.
Marma, ortn., Lägga sn Uppl., fsv.
Marheme m. m., et3rmologiskt identiskt
med Marjum, Söderby-Karls sn Uppl.,
o. Ma rum, socken i Vgtl. (fsv. Mareem);
sammans. av mar-, vatten, sjö o. d., o.
-hem.
marmelad, B. Olai 1578 : marme- m. m.,
av fra. marmelade, av span. mermelada,
av grek. meUmelon, kvittenäpple, till
méli, honung = lat. mel (se melass
o. under honung slutet), o. med senare
leden av melon, äpple (se melon);
alltså urspr. : mos av kvittenäpplen.
marmor, jfr fsv. malmar Fl. o. BI.,
marmorslen, motsv. senisl. marmari o.
malmari, da. marmor, fhty. marmul
(ty. marmor, marmel), ags. marm(or)-
stdn; vid olika tider inlånade former,
ytterst från lat. marmor (varav ffra.
marbre > eng. marble), av grek. mår-
maros, äldst: sten, klippblock (med be-
tyd, 'marmor' genom folketymologisk
anslutning till marmairö, glänser); till
roten mer, krossa o. d., i murken o.
mortel. — Formerna med -/- bero på
dissimilation (jfr under marter).
marodör, o. 1705, av fra. maraudeur,
till märauder, plundra, marodera, till
maraud, lymmel, slyngel, av ovisst ur-
sprung; jfr maruffel; Av maraud
tnarok&ng
4G0
marsvin
kommer del t. ex. hos Bellman upp-
trädande marod i samma betyd., t. ex.
'eller vatten liit, maroder'.
marokiing', 1774: marroquin, av fra.
maroquin, egentl.: läder från Marocko.
Jfr likartat ursprung för karduan; se
även under saffian.
mars, månadsnamn, I. Erici 1642
(om .Januari, av »gemehne Bönder»),
Serenius 1741, jfr B. Olai 1578: martz-
blome (i ä. nsv. i stället vanl. den lat.
formen Martins), från mlty. martze,
mars- = fhty. marceo, merzo (ty. mtirz)
osv., av lat. M artius (underförstått: men-
sis, månad), egentl.: hälgad åt krigsgu-
den Mars (genit. Marlis; av mycket
omstritt ursprung; kanske snarast med
Walde till grek. mdrnamai, jag kämpar).
Jfr Markus, martialisk. — Mars
med sitt långa skägg lockar bar-
nen utom vägg, jfr I. Erici 1642;
'Mars med sitt långa skägg lockar oss
fram Barn under wägg'.
marsala, efter Marsala, hamnstad på
Sicilien.
marsch, 1640-t. = ty., av fra. marche
ds., gång, till mardier, stiga, trampa,
gå, marschera, varav ty. marschieren,
sv. marschera; dunkelt. — Marsch-
ruta, A. Hummerhielm 1707 : förr även
-route m. m., av fra. route, väg (se rutt).
marschall, Tersmeden o. 1780; bildlig
an v. av fra. maréchal (se marskalk),
vars tyska motsvarighet marschall (lik-
som sv. marskalk) även kan användas
om funktionärer vid större högtidlig-
heter.
marseljäs(en), av fra. marseillaise,
1792, till Marseille; så kallad emedan
sången först bragtes till Paris av fri-
villiga från denna stad.
marsipan, Var. rer. 1538: marcipan
(övers, av maza panis), }M:terst av ital.
(neapol.) marsapane, motsv. ä. fra. mar-
sepain, fra. massepain, span. mazapan.
Sannol., med Klyuver ZfdW 6: 59, av
arabiskt ursprung.
marsk, fsv. marsker = da. marsk,
beteckning för en hög medeltida stor-
mansvärdighet; i Sv. framträder mar-
sken stundom som rikets främste man;
sammandragen form av marskalk (se
d. o.). — Foder mars k, person som
har tillsyn över fodret (Strömsholms
ridskola) el. (numera föga br.) som
mottager hästar till utfodring, el. som
passar hästar m. m., fsv. fodermarsk,
föreståndare för en stormans stall, per-
son som håller resande foder till hända;
på 1500-t.: en bland de högsta hoväm-
betsmännen = da. fodermarsk.
marskalk, fsv. marskalker, (konung-
ens) stallmästare, rytterianförare, här-
hövitsman, marsk = da. marskalk, från
mlty. marschalk, stallmästare, rytteri-
anförare = fhty. marahscalc, varifrån
fra. maréchal, hovslagare, (fält)marskalk
(jfr marsch all); av germ. *marha-
skalka-, av *marha, häst (se märr), o.
*skalka-, tjänare (se skalk); alltså
egentl.: hästsven, sedan närmast beteck-
ning för hovstallmästaren. Jfr marsk
o. till betyd. -utvecklingen konnetabel
(under konstapel); ävensom familjen.
Stuart, egentl. beteckning för en hög
hovsyssla (rikshovmästare o. d., sene-
skalk), äldst: väktare av husdjuren (se
st u vert o. stia).
marskland, M. Stenbock 1713: marsch-,
från ty. marschland, till ty. marsch,
fruktbart lågland vid havs- el. flod-
strand, från mlty. marsch, mersch ds.
= ags. mer(i)sc (eng. marsh), träsk; av
germ. * mariska-, avledn. av mari-, hav,
sjö (se mar-). Jfr mlat. mariscus,
träsk, till lat. mare, hav, o. se under
moras.
Marstrand, stadsnamn, sv. dial. Mass-
tran, fno. Mastrand 1291, 1293 m. fl.,
Malstrand 1313, 1324 m. fl., yngre Mar-
strand. Enl. de äldsta formerna snarast
till isl. mar, stam mä-, mås; men som
dessa härröra från i utlandet skrivna
källor, kanske i stället bättre med
Lindroth Bohusl. härads- o. socken-
namn s. 86 f. till sv. dial. mal, grus-
bank vid vatten m. m. == isl. mgl, hög
el. vall av smådelar (jfr Målen vid
Båstad), o. syftande på de djupa skal-
sandslagren; jfr även Maljen, malm.
marsvin, tumlare, Phoca?na communis
(hos O. Rudbeck även mår-) — fsv.,
da., motsv. mlty., fhty. mersvin (ty.
meerschwein), ags. mereswin; till mar-,
hav, o. svin. Jfr likbetydande lat ma-
ris sus, ital. porco marino, till lat. por-
Marta
461
mask
cus, svin (urbesl. med färg a It), vilket
även ingår i eng. porpoise, marsvin (till
lat. piscis, fisk). Däremot är det osä-
kert, om grek. delplus, tumlare, bör di-
rekt föras till dclphax, gris (jfr delfin),
med vilket det i alla händelser är be-
släktat. — Dessutom uppträder ordet,
liksom motsv. i da. o. ty., som beteck-
ning för gnagaren Cavia cobaya; i sv.
t. ex. Linné 1748. — Marsvinsholm
i Skåne har sitt namn efter den danska
adliga ätten Marsvin (av marsvin =
tumlare).
Marta, kvinnon., fsv. Martha = fhty.,
ty. = got. Marpa, av grek. Martha
(Nya. Test.), av arameiska märtä, fru,
härskarinna. Dessutom kan dock i sven-
skan med detta namn ha sammansmält
en växelform till Märta, alltså upp-
kommen av Margareta (med huvud-
tonen på första stavelsen).
marter, 1635: then store Marter: förr
ofta neutr., t. ex. Sahlstedt, Westc, Li-
vijn 1817, jfr fsv. martil, liksom da.
marter o. fda. martel närmast från ty.:
mlty. marter, martel = ty. marter (av
fhty. martyra, martila), av kyrkolat.
martyrium, mart3rrdöd, av grek. mar-
tyrion, vittnesbörd, avledn. av martyr
(se martyr). — Formerna med l bero
på dissimilation av samma slag som i
ty. marmel, marmor (se d. o.). — Här-
till: marter a = fsv.; jämte fsv. mar-
telera, ä. nsv. martilera, o. fsv., ä. nsv.
martla, ä. nsv. även martra, från ty.;
jfr mlty. martelen, fhty. martirön, mar-
tolön, ty. marlern.
martialisk = ty. martialisch, jfr fra.
martial efter lat. martiälis, hörande
till Mars, krigsguden (se Mars), född
under Mars tecken (jfr jovia lisk).
Martin, Mårten, mansn., fsv. Martin,
Mörten = ty. Martin, av mlat. Marti-
nus, egentl. 'krigisk', avledn. av lat.
Mars, krigsguden (se föreg.). Växlingen
av -a- o. -d- i nsv. beror dels på lån
vid olika tider, dels väl också därpå,
att i vissa sv. dial. förlängningen av a
framför rt inträtt efter den tid, då fsv.
ä utvecklade sig till å. — Med lågtysk
genitivändelse i familjen. Mårtens. —
Mårtensgås, på S:t Martins dag, 11
nov., efter ty. Marlinsgans.
martyr, jfr fsv. martir, motsv. mlty.
martir, fhty., ty., ags. martyr (mhty.
även marter, merter) osv., av kyrkolat.
martyr, blodsvittne, av grek. martyr
(jämte märtys), vittne (rotbesl. med det
redupliceradelat. memor, ihågkommande,
jfr promemoria). — Härtill: marty-
rium, etymologiskt identiskt med mar-
ter (se d. o.).
maruffel, vard., av fra. maroufte, drum-
mel, väl besl. med likbetyd, maraud
(se marodör).
maräng, Gjörwell 1797: maringar,
Dalin 1853: maräng, av fra. meringue,
av okänt ursprung. Den tidigare be-
nämningen var mödom(ar).
mas i dalmas (Dalin 1853) = sv.
dial. mas, lat o. trög människa, no.
masog, utmattad, med avljudsformen
mos ds., jfr sv. dial. moset, trög, het (se
mos i g); till följ. — Om mas- i ä. nsv.
masgrål, mashund se Hjelmqvist Förn.
o. familjen, s. 361.
1. masa (sig), vara trög el. långsam,
jfr no. masast, falla i sömn o. d., o.
möjl. ags. d-masod, bedövad; tydl. samma
ord som följ. (jfr ovan t. ex. sv. dial.
moset, trög, men även: het).
2. masa (sig), värma (sig), i sv.
dial. även: gotta sig med mat o. dryck,
jfr sv. dial. (röd)masig, egentl.: röd av
värme; i avljudsförh. till no. mosen, het,
trög, osv. (se f. ö. mos ig); av dunkelt ur-
sprung. — Härtill sv. dial. mas, stryk,
med samma bet}^!. -utveckling som i bas
till basa, värma.
1. mask (djurnamn), Lucidor 1668
(maskar), Lind 1749 (jämte matk) osv.;
matsk Hudbeck 1698, vidare 1723, 1727,
Nordenflycht; f. ö. under 15- o. 1600-
talen matk (vanligast) el. mark, sv. dial.
även makk o. mark, fsv. matk ( inakk),
mark o. mapker = isl. maökr, no.
mark, ä. da. madk = mlty. maddik
(meng. mathek, eng. dial. maivk, från
nord.?); motsv. fin. matikka, liten mask;
avledn. av got. mapa, fsax. matho, flit}-.
mado (ty. made), fin. -lapska lånordet
mato (dock osäkert); jfr det synnerligen
svagt bestyrkta fsv. madher el. fsv.
*madhi, mask, som kanske ligger till
grund för västg. dial. maa (fsv. "madha\
mata fiskkrokar, i slit med mask (se
mask
4 6 2
mast
Lidén Ark. 36: 43 fi). Möjl. av samma
rot som sanskr. maikuna-, vägglus;
Likbetydande mod den i mött. ■ — ■ På
grund av s/c-formens sena uppträdande
är det föga troligt, att mask med Noreen
Sv. etym. s. 27 är en parallellbildning
på -sk till fsv. mapker (varav mail: o.
mark), utan sannolikt föreligger här en
i vissa dial. försiggången utveckling av
tk till (l)sk. — I fråga om den i djur-
namn icke sällsynta fc-avledn. jfr t. ex.
hök, fsv. mäki, mås (se d. o.), el. got.
ahaks, duva, motsv. ett got. *maj}aks.
— Om en annan även utanför de germ.
språken uppvisad beteckning för mask,
germ. "wurma-, se orm. — Maskros,
t. ex. 1816 (från Ögtl.), efter de larver
o. d. ('maskar'), som pläga förekomma
i blommorna; jfr dial. busros till busar
i betyd, 'larver, maskar', Förr bl. a.
även léjontand (se d. o.) o. prästekrona.
2. mask (ansikts-), t. ex. Swedberg
1716: masqve, Serenius, jfr masquelarf-
iven Columbus Ordesk. = da., ty. maske,
från fra. masque (eng. mask), mlat.
masca o. 700, jfr ital. maschera, span.
mascara (boll. masker). Ofta tolkat
som utgående från arab. maskharat,
gycklare. Häremot dock viktiga invänd-
ningar av Karpf WuS 5: 121 f., som
själv i anslutning till äldre forskare an-
ser ordet i rom. spr. lånat från sbst.
maska i betyd, 'nät'; jfr till betyd. -
övergången särskilt s. 123 o. om den
ital. avledn. -era s. 124. — Härtill sbst.
maskerad, hos Spegel 1712 i fransk
form mascarades, översatt: larva?, spectra
= dä., ty. maskerade, från fra. masca-
rade, till vb. masquer (= maskera).
— Den inhemska beteckningen för 'mask'
var gnma; se under gr imma.
3. mask, i spel, o. vb. maska, vard.,
av maskera; se föreg.
maska, sbst. = fsv., motsv. isl. mpskve,
da. maske, fsax. maska, fhty. masca (ty.
masche), ags. max av *masc (eng. mesh),
i fhty., ags. o. eng. även 'nät'; besl.
med litau. mazgas m., knut; till den
ie. roten mesgli i litau. mezgu, megsti,
knyta. Jfr mask 2.
maskin, t. ex. 1687 (-ch-) = ty.
maschine, av fra. machine, av lat. mä-
china, av grek. mäkhdnä (i doriskan),
mekhåne, verktyg, hjälpmedel; se me-
k a n i k.
maskopi, i t. ex. ligga i m. med
någon, Weste 1807 betecknat som 'fa-
miljärt)', ä. nsv. maiskapi 1550, P. Svart
Kr. (i förb. med hålla) = da. maskepi;
egentl.: sällskap, kamratskap, kompani,
bolag, t. ex. 1545 (matlskapie), R. Foss
1621 = ä. da. madskabi ds., från mlty.
malschopie, boll. maatschappij i sistn.
betydelser (med romansk ändelse =
lat. -ia; jfr kofferdi, staffli, värdi);
jämte mlty. matschop, boll. maatschap
(varav fsv. matskap[er] ds., även: kam-
rat, ämbetsbroder — ä. da. madskab;
jfr ä. nsv. matskap n., matlag, Bib.
1541, genom direkt anslutning till mat)
av mlty. mai(e), kamrat (motsv. fhty.
gimazzo), o. avledn. -skap (se d. o.).
Jfr senast Kauffmann WuS 2: 20 f. —
Mlty. mat(e), kamrat, är en avledning
av mat, alltså egentl.: matlagskamrat;
jfr got. gahladia, kamrat (till lev, bröd),
sv. kompanjon (till lat. pänis, bröd)
ävensom isl. mgtunautr ds. (se matros).
— Från lty. (el. holl.) inkommet i sv.
(numera knappast hr.) båtsmansmat o.
kocksmat. — Den nj^are betyd, av mas-
kopi har väl påverkats av mask, ma-
skera.
maskulin, sbst. o. adj., ytterst av lat.
masculinus, manlig, till mas (genit. ma-
ris) ds.
massa, Lind 1749 = da., från ty.
masse (fht}'. massa), av lat. massa (fra.
masse, eng. mass), från grek. mdza (el.
mäza), deg av kornmjöl, tunn bröd-
kaka, egentl.: något knådat, till mdzö,
knådar. — Härtill: massiv, t. ex. Se-
renius — ty., av fra. massif.
massage, 1876, av fra. =, till mas-
ser, knåda, massera, som anses lånat
från arab. mass, beröra.
massakrera, av fra. massacrer, jfr
massacre = sv. massaker; dunkelt.
[mas sel, sv. dial., smått utslag, se
mässling.]
massiv, se massa.
mast = fsv., da., no. ( jämte master),
från mlty. mast, stång, mast — - fhty.,
ty. = ags. mcest (eng. mast); från germ.
språk kommer fra. mät osv.; av germ.
*mastö-, motsv. lat. mälus, mast, väl
mästix
403
matematik
ett sabinskt matrosord, av *mazdo-.
Grundbetyd, är 'stång'; jfr nir. maide,
käpp (av "mazdio-). Överensstämmelsen
i betyd, mellan de lat. o. germ. orden
är tillfällig: betyd. -utvecklingen 'stång'
> 'mast' är särspråklig (jfr Schrader
Reallex. s. 755). — Ett inbemskt nord.
ord för 'mast' är isl. sigla, siglutré, av-
ledn. av segl, segel.
mastix = ty. osv., av lat. =, ytterst
av grek. mastikhe, ett slags barts el.
kåda, besl. med grek. masäslhai o. lat.
mandere, tugga (f. ö. av omstritt ur-
sprung). Jfr armen, kiv, kåda, under
tugga samt seden bland t. ex. dalkul-
lorna att tugga kåda.
mastodont, jfr fra. mastodonte, till
grek. mastös, kvinnobröst, spene (till
madän, vara fuktig, rinna), o. odönt-,
till odoiis, tand; så benämnd efter de
spenlika knölarna på kindtänderna.
masugn, G. I:s reg. 1558: masz-, y.
fsv. masughn (-vngh), 1461 = da. mas-
ovn, från ty.; jfr ä. ty. massofen, upp-
fattat som sammansatt med mass, mått
(se d. o.), alltså en ugn, där smältningen
försiggår inom ett visst antal timmar,
men egen ti. bildat av namnet på guden
Mars (se mars), som i alkemien ställ-
des i samband med järnet.
masur, flammigt trä (vanl. lönn el.
björk), Bureus Suml. o. 1600, fsv. 'ma-
sar i tilln. (Östen) Masur 1359 (förf.
Xen. Lid. s. 98) = isl. mpsurr, fsax.
masur, fbty. masar, -or (ty. maser) ds.,
ags. maser, knuta i trä (eng. mazer, stor
bägare, utgår däremot från ffra. masere,
skål av lönnträ, som i sin tur kommer
från germ. spr. ; jfr mhty. maser ds. o.
isl. mosurbolli). Samma ord som ty.
masern plur., mässling; o. besl. med
mlty. masel(e), blemma, röd budfläck
(se mässling), sv. dial. masog, flarn mig
(om trä), ty. masig ds., ä. da. mase,
göra brokig, no. masa ungef. ds. F. ö.
blott osäkra el. felaktiga anknytningar.
masurka, Envallsson, ytterst från
polska mazurka (m. m.), ursprungl.
dansad av masurerna, invånare i det
forna polska hertigdömet Masovien.
1. mat, i vissa dial. blott om kött
el. fläsk (medan andra rätter kallas åta
m. m.), fsv. maler == isl. nudr, da. mad,
got. mats, fsax. mat o. meti m., fbty.
maz n. (mezzi-), ags. mete m. (eng.
meat, köttmat), av germ. *mali-; jfr ir.
maissr, mat (av *mad-iia). INfycket om-
stridd bärledning: enl. somliga besl.
med lat. madere o. grek. madån, vara
våt el. saftig (jfr mastodont); av andra
fört till roten i lat. mandere, tugga, el.
till mäta, alltså: tilldelad portion, m. m.;
dunkelt. Jfr mätt, mos, maskopi,
matros, metvurst; om uttr. mat för
måns se Måns. — Matmoder, fsv.
malmödhir, bar en motsvarigbet i sv.
dial. matfar, fsv. matfadhir, busbonde.
— Orden matleda, matsäck finnas re-
dan i fsv.; så ock ett matro, motsv.
skånskans madaro; matvrak t. ex.
1771. — Icke sällan i vattendragsnamn
för att beteckna fiskrikedom, t. ex.
sjön. Matbyttan Vstml., Matlån gen
Vrml., Matlöp en Vrml., ävensom
Mad kr oken Smål., förr även Mat-
kroken = Matkroken Öl. (namn på
en revel); jfr bl. a. gårdn. Matkull,
fsv. Mat{h)kulla, Smål, ett mycket bögt
beläget ställe, förr säkerl. ett rasteställe,
där reskosten tagits fram o. bästarna
fodrats; jfr t. ex. fbty. Unlarnesbcrg (till
undarn). Se närmare o. med ytterli-
gare ex. förf. Sjön. 1: 384 f., 395 f. —
I sammans. stundom -mäte, såsom in-
nan mäte, lystmäte (se d. o.).
2. -mat i båtsmans-, kocksmat,
se maskopi.
matador, storkaxe, Dalins Arg., högt
trumfkort i spel, 1712 (efter Boileau),
Tersmeden 1734 (o. 1780) = da., från
fra. el. ty. matador, i båda betyd., av
span. matador, kämpe vid tjurfäktningar,
egentl.: som dödar, till span. matar, slak-
ta, döda, av lat. mactäre ds. — I de nord.
spr. o. väl även i ty. är bet}rd. 'kaxe'
o. d. sekundär i förb. till speltermen,
som väl antagl. inkommit i språket i
samband med l'bombrespelet. Jfr Gigas
i Dania 3: 32.
matematik, ytterst av grek. mathe-
matiké (underförstått: tékhne, konst),
egentl. fem. sg. till adj. mathematikös,
hörande till vetenskaper (i slit mate-
matik), till mdthema n., vetenskap, de t
lärda, till mathein, lära sig, studera (av
ie. "mndh-y urbesl. med man a o. m i n n e).
materia
464
maturi tetsexamen
materia, O. Petri kr.: matetie, av lat.
materia, ännu-, byggnadsvirke; av som-
liga avlett av mäter, moder, i så fall
egentl.: moderämne; dock osäkert. Jfr
in a d e ra.
Mathesius, familjen. = ty., latinisering
av kortformer till Mattias o. Matteus;
av samma slag som t. ex. ty. Curiius till
Kurt, Thomasius till Thomas osv.
Matilda, kvinnon., från ty. Mal(h)ilde,
av fhty. Mathilda, Mathili, samma ord
som mhty. Mechtilt (varav Mechtild,
Birger Jarls gemål), fhty. Mehtilda (med
i-omljud, orsakat av senare ledens i),
av fhty. maht (= makt) o. hilt(j)a,
kamp, isl. hildr (se Hildur). Från fty.
kommer ytterst även eng. Maud, äldre
Maulde, Mahalt, Mathild m. m. — Kort-
form: Tilda. En annan är ty. melze,
nu i betyd, 'sköka'.
matiné, av fra. matinée, till matin,
morgon (av lat. mätuiinus, tidig; jfr
mat ur it et sexa men). — Till det lat.
ordet även t}', mette, tidig mässa.
matrikel, Phrygius 1620, förr ofta -ul
(-o/) = ty., av lat. mätrlcula, lista,
rulle, dimin. av mätrix (genit. -Tcis) ds;
besl. med mäter, moder; f. ö. dunkelt
i fråga om betyd. -utveeklingen; jfr Götze
ZfdW 12: 212.
matrona, 1575, av lat. mätröna, till
mäter, moder. — Förr även som ett
slags titel, t. ex. 1648: 'Hederlige Ma-
trona Hwstro Malin*.
matros, Brask 1680 = da., från holl.
matroos (varav ty. malrose), ombildning
av fra. matelot (närmast plur. matc-
lots?), av ffra. matenot, av isl. mgiunautr,
matlagskamrat, motsv. holl. maatgenot,
mhty. mazgenöze; till mat o. germ.
*(ga)nauta-, som njuter tillsammans
med (= isl. nautr, ty. genosse, kamrat,
osv.). Betyd. -utvecklingen samman-
hänger med de olika matlag (jfr b un ka-
la g), i vilka skeppsbesättningen voro
indelade. Se Baist ZfdW 4: 274 f. samt
jfr mat 2 o. särskilt under maskopi.
— Fra. matelot är en av de många sjö-
fartstermer som de romanska spr. lånat
från de germ.; jfr båt, mast, skot,
sta g. — Den äldre svenska beteckningen
för 'matros' var bålsman; i fsv., isl. o.
fda. även skipari (se skeppare).
Mats, mansn., fsv. Mat(t)s, jfr Matis,
Mattes m. m., kortformer till Mattias
o. Matteus. Möjl. utvecklade på svensk
botten; men kunna även, åtminstone
delvis, vara lånade: jfr ä. ty. Mathes av
Matthäus, Mathis av Matthias. Jfr Ma-
thes i us. — Taga sin Mats ur sko-
lan, draga sig för något, som börjar
se obehagligt ut, Celsius 1719; se f. ö.
Hjelmqvist Förn. o. familjen, s. 195 f.
1. matt, adj. o. sbst., i schack, y.
fsv. mat = da., mlty., mhty. mat 1100-t.,
från fra. mat = ital. måtto osv. (jfr
kasematt), av arab. schäh mät, kungen
är död (jfr sv. schack-matt). Se även
följ.
2. matt, adj., svag, kraftlös, Joh. Ba-
ner 1629: våra matta hestar = da. mat,
från ty. matt, från schackspelstermen
matt.
matta — fsv. = da. matte, från mlty.
matte = fhty. matta (ty. matte), ags.
meatle (eng. mal), av lat. matta; enl.
somliga ett feniciskt ord. Jfr lat. nätta,
varav fra. natte.
Matte, kortnamn till Mattias (o.
Matteus?), redan i fsv.
Matteus, mansn., fsv. Matheus (Ma-
thius m. m.), av bibi. -grek. Malthaios;
jfr Mats.
Mattias, mansn., västsv. dial. Mdltias,
fsv. Mathias, av bibi. -grek. Matthias, väl
av hebr. Mattitjäh; jfr Mats o. Mathe-
s i u s.
mattram, Matricaria parthenium, fsv.
matram = da. matrem, motsv. mlty.,
mhty. matere m. m. (ty. meter), förkort-
ning av mlat. matricaria, motsv. lat.
mälricälis herha, till mätrix, moderliv:
växten brukades mot modersjuka. —
Ändeisen -am härstammar väl, åtmin-
stone delvis, från likbetyd. ä. sv. bert-
ram, battram = da. bertram, från ty.
bertram, urspr. Anacyclus pyrethrum,
en i anslutning till ty. mansn. Bertram
(egentl.: glänsande korp) företagen om-
bildning av grek. pyrethron, till pgr,
eld, med anledning av rotens brännande
smak; delvis kanske också, med Björk-
man Nord. stud. s. 174, från likbetyd,
mlat. matrona, varav fhty. materan.
maturitetsexamen m. m., till lat.
mäturitas (genit. -älis), mogenhet, till
Maud
465
medan
mäturus, mogen (egentl. : som sker i rätt
tid; jfr ma ti ne).
Maud, kvinnon., se Matilda.
Maurits, mansn., jämte M orits (=
ty. Moritz), ytterst av lat. Mauritius,
till Maurus (egentl.: invånare i Maure-
tanien) = mor 2. I sv. dial. även Ma-
gris; med avs. på g-et jfr lager 2. —
Kortform: Moje, med det i barnsprå-
ket vanliga utbytet av r mot j; jfr t. ex.
K aj s a, M a j a.
mausolé, av fra. mausolée, ytterst av
grek. Mausöleion, avledn. av personn.
Mausolos, konung i Karien (f 353 f.
Kr.), över vilken hans sörjande gemål
Artemisia lät uppföra en praktfull grav-
vård, ett av 'världens sju underverk'.
Max, mansn. — ty., kortform till
Maximilian = fra. (med i de rom.
språken genom dissimilation uppkom-
met 7), av senlat. Maximiniånus, egentl.:
som hör till Maximinas' ätt (till mansn.
Maximas = maximus, den störste; se
maxim).
maxim, av fra. maxime, grundsats,
av mlat. maxima (regula), den högsta
grundsatsen, fem. till lat. maximus, störst
(jfr Max), superi, till mag- i magis, mer
(se magister). — Härtill neutr. sg.
maximum, från lat. =.
maxis, maxyss (med växlande ton-
vikt) tilltal till hundar, t. ex. i uttr.
hoppa maxis, i bildl. anv. lära nå-
gon max is, jfr Dalins Arg.: 'lärt den
bussen Machsyss', Braun 1847: 'en . .
katt, som hoppar 'machsiiss', 1895:
maksis; jfr sv. dial. maksyrs, maksijss;
väl från ett tyskt mach stissl (som dock
numera knappast förekommer i ty.).
Jfr Hjelmqvist Imperat. substantivbildn.
s. 32.
[me, sv. dial., vi, se vi 3.]
meander(slinga), byggn.-k., efter den
slingrande floden (lat.) Mceander, (grek.)
Maiandros (nu Menderez) i Mindre Asien,
omtalad för sitt krokiga lopp redan hos
Herodotus ('skoliös . . katåper (h)o Mai-
andros').
mecenat, av ty. mäcenat, till lat. Mce-
cenas (genit. -ätis), romersk statsman
(t 8 f. Kr.), beskyddare o. varm vän
av vitterhet o. konst. — Förr brukades
stundom personnamnet oförändrat i
Hellquist, Etymoloyisk ordbok.
samma betyd., t. ex. Bellman: min M.,
jfr fra. Mécéne.
1. med el. mede (släd-), Columbus:
stå på mejan elV medan, i dial. även:
stång i allm. = isl. meidr, träd, stång,
med, da. mede, av germ. *maipa- el.
*maida-, besl. med litau. metas, påle,
sanskr. me-thi-, me-dhi- m., -t ht, -dhi
f., lat. meta, kägel- el. p}^ramidformig
figur, vändpunkt (väl av mé~(i)tä el. möjl.
meieta), ir. methos, gränsmärke (av 'mit-),
väl också armen, mair (i så fall av
*maitr-), tall, gran, ceder; samt av ie.
*moit-to-: fslav. mésto, ort, osv., jfr sanskr.
minöti, fäster, uppreser; se f. ö. mur
o. la n dam är e. Uhlenbeck Aind. wb.
s.231, Lidén IF 18: 493, AfslavPh 28: 38,
Walde meta (med litteratur), Berneker
Etym. Wb. 1: 51.
2. med, prep. o. adv., fsv. medh,
nuep(er), bl. a. även : hos, i fsv. o. ä.
nsv. även som konjunktion: medan, eme-
dan = isl. med(r), da. med, got. mip,
mid, fsax., ags. mid, fhty., ty. mit; jämte
fsax. midi, fhty. miti besl. med grek.
meta, med, bland, efter; rotbesl. med
mid-. — De äldre formerna med -r
bero på analogi efter fsv. viper, emot
m. fl. (se vid, prep. o. adv.). — Med-
vind, si. av 1600-t., t. ex. Peringskiöld,
förr även: medväder. Den gamla nord.
beteckningen är sv. dial. bör, byr, fsv.
byr = isl. byrr, da. bor, av germ. 'burja-,
jfr ofris, bur, vind; till svaga stadiet av
bära, alltså: som bär fram (fartyget);
jfr börja. I ä. nsv. även: viljeväder.
medalj, G. I:s reg.. 1555: medalegher
plur.; förr ofta medalje, t. ex. Agrell
1711, Sahlstedt 1773 o. Bellman (hos B.
rimmande bl. a. med Canalje; jfr ba-
talj, revelj, seralj), av fra. mé-
daille, av ital. medaglia, avledn. av lat.
metallum (se metall); den inhemska
fra. formen är maille. Ännu Möller
1755 översätter fra. medaille med 'et
gammalt mynt' osv. — Härtill: medal-
jong, av fra. médaillon ds., även: stor
medalj.
medan, konj., fsv. medhan, nuvpan,
medan, emedan (såsom ännu t. ex. i
Bib. 1541), då likväl, ehuru = isl. me-
dan; jfr da. medens (mens) = ä. nsv.
mäns t. ex. Börk, med senare tillagt s;
30
med o
466
Meier
motsv. got. mippaneiy medan, egentl.-:
med del att; av med o. en gammal
kasusform, pan, till don (jfr då). Jfr
o mc dan ävensom, i fråga om formen,
sedan.
niede, se med 1.
medel- i sammans., fsv. medhel-, mi-
dhil-, midhal- = isl. meÖal- o. prepos.
midil, meÖal, mellan, egentl. ett adj.=
fhty. metal, i mitten befintlig, jämte
fsax. middil, fhty. mittil (ty. mittel; se
mittel-), ags. middel (eng. middle), till
stammen *med- i germ. adj. *midja- av
*medja-; se mid o. jfr följ. samt me-
delst o. medla. — De nsv. sammans.
på medel- äro ofta försvenskningar av
lty. el. ty. ord på middel- resp. mittel;
t. ex. Medelhavet, efter ty. mittelmeer;
— medelmåtta, fsv. midhalmäta, där
även: medelväg, efter mlty. middelmäl;
— medelålder, jfr ty. mittelalter; i
ty. dessutom om medeltiden = da. mid-
delalder. Fsv. har i betyd, 'medelålder'
det inhemska midhalder (till mid-) =
ä. sv. medålder, ännu hos Weste 1807;
— medelväg i den gyllne medelvägen,
efter ty. der goldne mittehveg, efter lat.
aurea mediocritas. — Inhemskt är däre-
mot m e d e 1 - i t. ex. M e d e 1 p a d (se cl. o.).
medel, fsv. medhel, midhel, medel,
medling, medelpunkt, mitt — ä. da.
medel, mitt, en inhemsk substantivering
av fsv. adj. * medhel, *mepal i medel-
(se d. o. o. mellan), men med betyd,
'medel' lånat från det etymologiskt mot-
svarande mlty. middel (varav da. o. fsv.
middel), även: mitt = fhty., ty. mittel
ds. (se mittel o. mitt 2 slutet), ags.
middel (eng middle), mitt. Jfr medelst.
— I fråga om betyd.-utvecklingen jfr
det besl. mlat. medium (fra. mogen,
varav sv. vard. m oj en g), egentl. neutr.
sg. till adj. medius; sannol. beror f. ö.
betyd, 'medel' i germ. spr. på inverkan
från detta ord.
Medelpad, fsv. (i) Mcepalpapa. Bl.
a. tolkat som : landet mellan ådalarna
(Ljungans o. Indalsälvens), av medel-
o. fsv. "papi, jfr finsksv. padha, ådal,
1672; besl. med northumbr. pced m.,
dal = ags. pceÖ (eng. path), fhty. phad
(ty. pfad), väg, stig (Hultman Xen. Lid.
s. 176, T. E. Karsten Germ.-finn. Lehn-
wortstud. s. 87). Invändningar mot
denna betyd, framställas av G. Bucht
Hedn. kultorter i mellersta Norrland s.
7: snarare om Ljungans dalgång. —
Germ. *pap- är av dunkelt urspr. ; möj-
ligheten av urgammalt lån från icke-
germ. spr. (Much m. fl.) kan ej utan
vidare avvisas; jfr t. ex. avest. pap, väg.
Medelplana, sockenn. i Vgtl., fsv.
Mcetheluplanda, till fsv. *mepal-, i mit-
ten (se medel), se f. ö. Uppland.
medelst, 1679: des medelst, därmed,
Lucidor: medelst i betyd, 'av'; förme-
delst, jfr fsv. formiddelst, efter lty.
-middelst el. ty. mittels(t), egentl. genit.
sg. av sbst. middel, mittel, med analo-
giskt tillagt /; se föreg. o. dymedelst.
Medevi Ögtl., fsv. Midhiavidh, till fsv.
miper, i mitten befintlig (se mid-), o.
viper, skog (se ved); alltså: mitt i skogen.
medicin, B. Olai 1578 = ty. medizin
osv., av lat. medierna (näml. ars, konst),
egentl. fem. sing. till adj. medicTnus, till
medicus, läkare, till medere, läka, besl.
med avest. vi-mad-, läkare, o. väl även
med namnet på den trolldomskunniga
Medea, grek. Médeia, liksom med flera
andra grek. beteckningar på Med- för
läkekonstgudomligheter.
medium, 1800-talsord = ty., av lat.
medium, neutr. sg. till medius, i mitten
befintlig (se mid-). Jfr moatjé.
medja, se midja.
medla, fsv. medhla, midhla = isl.
midla, da. midle, mit}7, middelen, mhty.
mitteln (ty. vermitteln) ds., ags. midlian,
dela; till germ. *midil- i medel-, medel;
se d. o.
medvurst, se metvurst.
megära = ty. megäre, av grek. Mé-
gaira, en av erinyerna el. hämnd-
gudinnorna, egentl. 'den avundsamma',
till megairö, avundas, egentl.: anse något
(alltför) stort, till mégas, stor (urbesl.
med mycken).
Meier, Meyer, familjen., från ty. Dels
egentl. yrkesnamn, av mhtj'., ty. o. lty.
meier, förvaltare å ett lantgods, arren-
dator o. d., ytterst av lat. major, större
(se f. ö. major o. mejeri). På grund
av namnets vanlighet i Tyskland ofta
försett med en särskiljande förled. Jfr
de urspr. tyska familjen. G 1 os e meyer
meja
467
mellan
(-(/-), Krautmeyer (se k r u t), M ii n c h -
meijer (-y-; se munk 1). Wehmeyer,
det senare av samma typ som ty. Geh-,
Ha-, Uhmeyer, alltså efter förnamns-
initialerna G, H, U, W. — Dels, som
judiskt familjenamn, av hebr. me-ir,
upplysande.
meja, Lex. Linc. 1640 = da. meie,
från mlty. méjen = fhty. mden (ty.
mäheii), ags. mdwan (eng. mow); besl.
med grek. amdö, mejar, dmetos, skörd;
jfr ags. miéÖ n., mejande, o. mad, som
dock kunde tänkas innehålla den /-ut-
vidgning av roten, som ingår i lat. metere,
meja, skörda. — Meja användes i vissa
trakter (t. ex. av Skåne) om korn, havre
och blandsäd; om råg o. vete brukas
hugga.
mejeri, 1805, men egentl. i bruk först
på 1840-t., äldst (i Skåne) om anlägg-
ningar för mjölkhushållning å vissa
herregårdar o. i vidsträcktare betyd,
(innefattande även koladugården); från
ty. (holsteinska) meierei, till meier, 'befall-
ningsman' över arbetsfolket på en lant-
egendom, arrendator, förvaltare (jfr un-
der Meier), mlat. major (domus), upp-
syningsman (över husets folk; i det
frankiska riket: innehavaren av det hög-
sta hovämbetet), av lat. major, större
(se major); meierei alltså egentl.: en
under en större lantegendom lydande
mindre gård, som förvaltades av en
meier; arrendehemman, ofta särsk. för
boskapsskötsel. Jfr da. meieri, som an-
tagl. inverkat på uppkomsten av det sv.
ordet. — Tidigare: dejeri, holländeri
m. m. — Se f. ö. E. Ljunggren Sv. stud.
s. 76 f.
mejram, Origanum majorana, B. Olai
1578, osv.: mei(e)ran (med n långt in
på 1700-t.), Hels. 1587: maieran, Risingh
1671: majoran; Franckenius 1659: mei-
ram, mairam; osv. = ä. da. mejran,
da. merian, från ty.: mhty. maiordn
m. m. (ty. majoran, meiran), jfr fra.
marjolaine, eng. marjoram osv., av
mlat. majorana, i anslutning till maior,
större, ombildat av lat. amaracus, -um,
grek. amdrakos, -o/j; av okänt ursprung.
mejsel, 1771, 1775; O. RudbeckAtl.:
mässgl o. -misél = da. meisél, från ty.
meissel, av fhty. meizil — (det inhemska)
isl. meitill, no. meitel, av germ. "maitila-,
avledning med instrumentalsuffixet -il-
av germ. "maitan = got. maitan st.
vb, hugga, skära, fhty. mcizan ds. (var-
till mhty. steinmeize, -metze, stenhuggare;
se Steinmetz), isl. meiia (ipf. -it-),
no. meila, nordsv. dial. meta; se f. ö.
under mes 3, meta o. smed.
mekanik, E. Swedenborg 1720 = ty.
mechanik, fra. mécanique osv., av lat.
(ars) mechanica, av grek. mekhaniké
(underförstått: tékhné, konst), fem. till ett
adj. på -khös, avlett av mekhdne, verk-
tyg, hjälpmedel (= maskin), till m%-
khos n. ds. (urbesl. med må 1 o. makt).
melankoli, 1557, ytterst av grek. melan-
kholia, av mélas, svart, o. khölos, kholé,
galla (se kolera; urbesl. med galla);
enl. den hippokratiska uppfattningen
av 'den svarta gallan' såsom orsakande
melankoli; denna galla ansågs ha sitt
säte i mjälten (se under mjältsjuk).
— Förr ofta melancholia.
melass, Serenius 1734: melasser; 1815:
melass = ty. melasse, av fra. mélasse,
av ital. melassa el. span. melaza, till lat.
mel, honung (se marmelad).
[Mel by, se mellan.]
melera, från fra. méler, blanda, av
vulg.-lat. * misculare (= ital. mescolare
m. m., span. mesclar), till miscere, blan-
da (se mixtur).
melis(socker), Rothoff 1 762; hos Linné
1741 i bot. anv. = ty. melis, av fra.
sucre mélis, av mlat. sacharum melitense,
egentl.: socker från Malta (lat. Melile).
mellan, fsv. mcellan, marilin, ma>llom,
även skrivningarna mellam, mellom
m. m., jämte mcellir, mwlle m. m.;
dessutom med -i- millam, millom, motsv.
isl. millom, millim (fno. även mellem),
jämte milli, no. millom, fda. mcellum,
mtellin, da. mellem. Förhållandet mellan
fsv. mcellan (redan i vissa landskaps-
lagar) o. mellom är omtvistat; sannol. är
formen med -an en ombildning efter
ovan, nedan o. d.; se Noreen V. spr.
3: 423 o. där anförd litter. Fsv. mcellom
(jfr ä. nsv. mellom t. ex. L. Petri) inne-
håller dat. plur. av ett sbst *mcepal,
mitt, medelpunkt, liksom millom av fsv.
sbst. midhel (medhel) ds. (etymologiskt
identiskt med medel, se d. o.); jfr isl.
mellerst
468
men
((i, f) meÖal, miÖil, emellan; substan-
tiveringar av fsv. adj. nuvpal (i sam-
tnans., t. ex. mcedhalsten, råmärke) =
isl. meÖal- resp. fsv. adj. mipal- (me-
dhel-\ se mellerst, medel- o. medel),
egentl.: i mitten befintlig, till germ.
stammen "miÖ- (se mid-, midja, mitt).
Utvecklingen från subst. -kasus till pre-
pos. är analog med den i det besl. fslav.
mezdu, mellan, egentl. lokat. dual. till
mezda. gräns (av ie. *medhiä). — Med
avs. på assimilationen av miÖIom (osv.)
till millom jfr t. ex. lille av 'lidle (av
litle; se liten). — Fsv., fda. mcellin
beror på dissimilation av *ma?llim; jfr
isl. megin i bådum megin, på båda
sidorna, av en pluraländelse på -m. —
Att mellan osv. närmast utgår från
sbst., tycks framgå därav att det i forn-
spr. ofta konstrueras med genit. For-
merna isl. milli, fsv. mcelle innebålla
dat. sing. av samma sbst. — Om för-
hållandet mellan ändelserna -om (-um)
o. -im jfr Wessén Tvenne bidrag till
nord. språkhist. s. 20 (Språkv. sällsk. i
Upps. förb. 1916 — 1918) och där citerad
litter. samt senare Kock Ark. 35: 85,
Sv. ljudbist. 4: 14. Om bär, med Wes-
sén, föreligga former, som utvecklats av
ett pronominellt -im, är av flera skäl
mycket ovisst. Jfr emellan. — Mellan-
gärde, 1769, Möller 1785 (-en i sing.)
= ä. da. mellemgwrde, till gärde, gård;
i ä. sv., t. ex. 1741, Weste 1807 (jämte
-gärde) o. ännu 1866: mellangård; jfr
ä. da. midgcerde, no. midgard, ävensom
Linné 1745: mellangiär, om mellan-
väggen mellan näsborrarna. — Fsv. adj.
mcBpal, i mitten befintlig, ingår i ortn.
Me 1(1) by, Mäl(l)by.
mellerst, Sahlstedt 1773 o. Weste
1807 med hänvisning till medlerst, Lind
1749: medlerst, Serenius 1741 : midlerst,
fsv. medlesier, midhelster m. m., midh-
laster, superi, till adj. *midhal i sam-
mans, (se mellan, medel-). I ä. nsv.
även mellomst, t. ex. 1615.
melodi, o. 1600 = ty. melodie (mbty.
mélodie), frä. mélodie osv., ytterst
av grek. melödia, sång, melodi, av
mélos n., lem, sång, melodi, o. öde,
sång; jfrode o. parodi. — Sv. dial.
melodeia utgår väl från ä. ty. me-
lodey. — Till grek. mélos hör även
melodram.
melon, Bib. 1541 = da., från ty.
melone (ä. ty. även meliin) = holl.
meloen, av fra. melon, ital. mellone, av
lat. melo (genit. -önis), förkortning av
mélopepo, från grek. mclopépön, melon,
av ml; lon, äpple (se marmelad), o.
pépön, mogen, egentl.: kokt i solen
(urbesl. med lat. coqnere, varav koka),
alltså: äppelformig frukt som endast
åts då den var mogen; jfr pumpa, sbst.
Memming, härad i Ögtl., fsv. Mim-
(m)ing, Miminga (hceradh), väl egentl.:
Mimingarnas härad, alltså ett gammalt
folk- el. ättenamn, bildat med avledn.
-ing, av samma slag som i Göinge,
Konga, Lösing (se -inge); jfr Mim-
mingns hos Saxo. Se f. ö. förf. Ortn.
på -inge s. 101.
memoarer, av fra. mémoires, plur. till
mémoire, >eftermäle, minne, av lat. me-
moria, berättelse, minne m. m., till
memor, ihågkommande, vartill vb. me-
moräre, omtala, uppräkna = sv. lånor-
det me morera (besl. med morato-
rium).
1. men, konj., y. fsv. mcen, men,
meen 1400-t., men, utan, även: man —
fda. men, man 1400-t., no. men, från
mit}', men, man, men, blott. Enl. Falk-
Torp med flera instämmanden av fsax.
niwan (mlty. neven, meven), blott =
fhty., egentl.: icke utom, undantagandes
(jfr da. kun av ikke uden), med över-
gång av nw till m (jfr mal 2), till adj.
wan, felande (se van-); jfr man 4.
Av andra ställt till grek. mönon, endast
(till monos, ensam); osannolikt på grund
av dess uppträdande blott på lågtyskt
område. — Ordet har undanträngt det
inhemska fsv., fda. ren = isl. en, motsv.
eng. and o. besl. med t}r. und. Andra
germ. uttryck äro t. ex. got. ak, appan,
ip, ty. aber (fhty. abur, även adv.: åter;
väl till av), eng. but (se utan).
2. men, sbst., fsv. men, ont, skada =
isl. mein, da. men, fsax. mén, falskhet,
fhty., mhty. mein, även: missgärning,
olycka, ags. mån, förbrytelse, skada,
smärta, av germ. *maina- n., jfr adj. fsv.
men, skadlig, isl. meinn ds., mlty. mén,
falsk, fhty. mein, ags. mån; motsv. litau.
men
469
mes
mainas m., ombyte, fslav. mena ungef.
ds., sannol. även lat. manus (genit. mu-
neris), bl. a. : gåva, prestation (av *moinos;
alltså: något som göres till gengäld), till
ie. roten mi i sanskr. ni-mayaté, byter,
lett. mit, byta; övriga släktingar se ge-
men o. miss-. Men betyder alltså
egentl. : växling el. ombyte (till det sämre).
— Avledn.: fsv. mena (osv.), hindra; se
förmena 1 o. följ. — Mened, fsv.
meneper = isl. meineidr, da. mened, fsax.
ménéth, fhty. meineit (ty. meineid), ags.
manad, till adj. fsv. men osv.; jfr t. ex.
mhty. ein meiner eit.
3. men i uttr. ja, nej men, se män.
1. mena, vard. o. dial., t. ex. i uttr.
stå och mena, vara tveksam och obe-
slutsam = no. meina, väl egentl. samma
ord som fsv. (osv.) mena, hindra (till
fö reg.), varom under förmena.
2. mena, tänka, ha för avsikt, åsyfta,
fsv. mena = senisl. meina, da. mene,
från mlty. menen, meinen, av fsax. mé-
nian — fhty. mein(j)an (ty. meinen),
ags. mcenan (eng. mean); besl. med fslav.
méniti, mena m. m. F. ö. omstritt o.
dunkelt; jfr litteraturen (med olika för-
slagsmeningar) hos Falk-Torp s. 1516.
menageri, Dalin 1853 = ty. mena-
gerie, av fra. ménagerie, även: ladugård,
hönsgård, till ménager, hushålla, ménage,
hushåll, av ffra. mesnage, av mlat. man-
sionaticum, till lat. mansio, hus, boning,
kvarblivande (varav fra. maison, hus),
till manére, kvarbliva, stanna.
menig", fsv. menigh, menogher, menig,
allmän = da. menig, till fsv., fda. men,
allmän, från mlty. ménc; se gemen.
mentor, efter Telemakos rådgivare
Mentor i Homeri Od\\ssé.
Mentzer (von), familjen., från ty.;
sannol. egentl. yrkesnamn = mlat. man-
tor, garvare, osv.; se närmare män ta.
menuett, Spegel 1685: 'en . . Minoette
springa', Rosenfeldt hos Hanselli 16:
216: minuetter, S. Agrell 1711: minnet,
Serenius 1734: menuet; av fra. niennet,
= ital. minnelto, till ä. fra. menuet, fin,
tunn, liten, av lat. minulus, liten; efter
de små dansstegen. Jfr minut.
meny, se m i n u t o. föreg.
mer, mera, fsv. mer, adv. : mer, adj.:
mera, större, mcre, adj., större =- isl. meir,
adv., mciri, adj., da. mer = got. mais adv.,
maiza adj., fsax., fhty. mer, méro (ty.
mehr), ags. må, mara (eng. more), av
germ. *maiz-, besl. med ir. mdo, större.
Komparativ på ie. -es (liksom i lat.
magis osv.) till ie. roten me, ma, stor,
i ir. mår, mor, stor, got. mérs, isl. mcerr,
berömd osv.; se f. ö. Ingemar o. ny-
in are. — Merendels, 1636: mcrende-
liss, merendell, 1669: merendeels, från
ty. mehrcnieils; på grund av folketymo-
logisk anslutning till än stundom skri-
vet m e r ä n d el s.
merafton, fsv. miper aptan, semid-.
meridian, Alman. 1702, tidigare, t. ex.
1573, med latinsk form = ty., av lat.
meridiänns ds., även: m. circulus, till
meridics, middag, söder, mitten (om tid),
väl genom dissimilation av *medi-dié-,
till medias, i mitten befintlig (se m i d-).
merinofår, ytterst av span. merino
ds., av adj. merino, krusig, alltså med
syftning på ullen.
merit, 1634, av fra. mérite, av lat.
meritum ds., egentl. part. pf. pass. till
inercrc, förtjäna. — Härtill meritera;
i bet3rd. 'förtjäna' J. De la Gardie 1613.
merkantil, av fra. mercantile, köp-
manna-, handels-, till lat. mercäri, handla;
se k o m m ers, marketenta re o. mar k-
n ad.
merkurium, i dial. ganska vanligt
namn på arsenik (merktirjum, merkurja
m. m.); väl en bland lekmännen för-
siggången överflyttning av kvicksilver-
kloridens gamla namn Mercurius snbli-
malns på den lika vita o. giftiga arseniken;
till lat. Mercurius, gudarnas budbärare,
efter vilken alkemisterna uppkallade allt
'flyktigt', allt som kunde förflyktigas,
dvs. sublimeras cl. destilleras. Jfr J.
Lindgren Läkemedelsnamn s. 22. — I
vissa andra dial., t. ex. skån., råll(e)krnt
(-krud); dessutom allmänt eufemismen
Ute vill.
1. mes, fågelsl. Parus, 1785 = no.
meis, mlty. mése, fhty. meisa (ty. meise,
varifrån da. meise), ags. mdse (eng. tit-
mouse, coalmouse, genom anslutning till
monse, råtta), av germ. *maisö(n). Av-
ledn.: isl. meisingr, varav fra. dial. mé-
singue Normandie, fra. mésange. Säkerl.
ej med Stokes m. fl. besl. med kymr.
mes
470
meteor
mwyalch, trast (av *meisatko ), o. lat.
merula ds. (av *mizulaf). Snarare med
Wood Zfvergl. Sprachf. 45: 70 besl. med
vflaml. mijzcl, liten bit, smula, o. mes
2, i vilket fall fågeln benämnts efter
sin litenhet. Jfr eng. tit, liten varelse,
mes, tom-tit, mes.
2. mes, svag, feg stackare, 1642: een
slätt (dvs. dålig, usel) mees, 1656 m. fl.:
en elak mees, i norrl. dial. även: oskick-
lig, senfärdig person = no. meis, smal
o. mager person, besl. med holl. miezel,
liten mager person (jfr f. ö. föreg.);
möjl. en s-avledn. av ie. roten mi i
grek. melon, mindre (se f. ö. mindre),
o. i så fall ytterst med betyd, 'liten,
obetydlig'.
3. mes, korg, ett slags ställning för
bördor att bäras på ryggen, numera
väsentl. dialektiskt, jfr ösv. dial. mäiso,
fiskkasse, fsv. mes ds., även (ss. i vissa
dial.) som ett slags måttbestämning =
isl. meiss m., korg, no. meis m. o. f.,
motsv. mlty. mése, meise, tunna, mått
för torra varor, fhty. meisa, börda, knyte
el. dyl., ty. dial. meisen, träställning för
ryggbördor. Enl. somliga (se t. ex. Scbra-
der Reallex. s. 457) egentl.: korg av
djurskinn: sanskr. mésä-, vädur, lett.
maiss, säck, osv. Betydligt bättre för-
klaras emellertid betyd, 'träställning'
o. d. genom Lidéns bärledning PBB 15:
512: germ. * mais(s)a-, *mais(s)5- till
got. maitan, hugga (se mejsel); alltså:
tillhugget träkärl; jfr till betyd.-utveck-
lingen under skrinda. Möjl. är ordet
i sv., åtminstone delvis, lånat från mlty.;
i isl. o. vissa sv. dial. säkerl. inhemskt.
mesallians, Botin 1761: desåkallade
Mesalliancer (med förklaring), av fra.
mésalliance, till mésallier, bortgifta med
ngn av lägre stånd, till mes-, mé, av lat.
minus, mindre (se d. o.). Se f. ö. al-
lians.
mesan, gaffelsegel på den aktersta
masten (mesanmasten), även: mesan-
mast; Var. rer. 1538: mözan segel, P.
Brahe o. 1585: messannen best. f., 1645:
mesanen best. f. = da. mesan, ä. ty.
meysan, av span. mesana el. ital. mez-
zona, varav även fra. misaine (i betyd,
gaffelfock) o. eng. mizzen, mesan, även-
som holl. bezaan (ty. o. ä. sv. besan);
av lat. mediana, i mitten befintlig (se
tia i fl-): mesanmasten var urspr. den
mellersta.
mesopotamisk, till Mesopotamien,
egentl.: landet mellan floderna (Eufrat
o. Tigris), till grek. mcs(s)os, i mitten (se
mid-), o. potamös, flod.
mesost, Broocman 1736; mis(s)-,
(Linné) 1734, 1743, 1757, Sahlstedt 1773,
Dalin 1853 (den senare dock med mes-
ost som huvudform), sv. dial. misa
(mesu, missu, mysu m. m.), motsv. isl.
misa, nisl., no. mysa (till oblik kasus
misu med n-omljud), no. myscsmer.
Enl. Bugge Sv. lm. IV. 2: 235 av germ.
*mihswön, nära besl. med sanskr. ö-
miksä, mjölkklump, ostkram, till ie.
miks, blanda, i sanskr. meksayati, rör
om; se f. ö. mäsk o. mischmasch.
messa, se mässa.
mest, fsv. mwst, adv., monster, adj. =
isl. mest, adv., mestr, adj., da. mest, got.
maists, adj., fsax. mest, fhty., ty. meist,
ags. mést (eng. most, med -o- från more),
av germ. *maist-, superi, till mer, se
d. o. — "Maisl- > isl. mestr, fsv. ma?ster
som *haist- > isl. hestr, fsv. hatster.
meta, fiska med spö, fsv. "meta i
metekröker, -madhker, -vak = no. meita,
da. mede; väl samma ord som sv. (vard.
o. dial.) meta, sikta = no. meita, göra
siktande o. stickande rörelser, o. germ.
* maitan, hugga, skära = isl. meita osv.
(se mejsel, mes 3 o. smed). Jfr till
betyd.-utvecklingen no. pota, meta o.
sticka, stöta. — Härtill sbst. mete, o.
1638.
metall, L. Petri (metal), allmänt euro-
peiskt lån från lat. melallum, av grek.
métallon, bergverk o. d., varav sedan
betyd, av den i gruvorna funna mal-
men; till grek. metallän, efterforska (se
medalj); jfr med avs. på betyd.-utveck-
lingen ryska priiskii, bergverk, till iskdti,
söka (jfr Schrader Reallex.2 s. 94).
metamorfos, ytterst av grek. melamör-
phösis, förvandling, till prepos. meta,
i sammans. ofta för att uttrycka en
förändring (jfr med 2), o. morphöö,
bildar, morphc, form, gestalt (av ovisst
ursprung); jfr morfin.
meteor, E. Swedenborg 1720: meteo-
rer; tidigare grekiska former, Mureus
meter
471
mig
1648, Spegel 1685 = ty. meteor, fra.
météore, av grek. meteorön, neutr. till
adj. metéöros, i höjden befintlig, till pre-
pos. meta (jfr föreg.) o. -*äforos, till
aeirö, upplyfter.
1. meter, versmått = fsv., av grek.
metron, mått, versmått (väl av *med-
trom till roten med i mäta, Saussure
MSL 6: 246 f.), varav redan fhty. meter,
versmått. Se följ. o. jfr symmetri. —
Härtill: metrik = t}'., av grek. metrike
(tékhné), fem. till ett adj. på -kös.
2. meter, längdmått = ty. osv., av
fra. mélre, av grek. metron = föreg. ; jfr
barometer osv.
metod, t. ex. 1687: methode = ty.
methode, fra. méthode, av grek. métho-
dos, efterforskning o. d., egentl.: gående
efter, till prepos. meta, efter, o. (h)odös,
gång, väg; jfr episod.
metropol, ytterst av grek. metropolis,
egentl.: moderstad, till meter, moder, o.
polis, stad (se politik).
metvurst el. med-, fsv. mctvorst (mett-
wrst), från mlty. metworst, mette- (ty.
metlwnrst), till mlty. mel, svinkött (utan
fettet), av fsax. meti, mat (se mat 1),
o. mlty. worst = mhty., ty. wurst; av
omstritt ursprung; kanske snarast av
germ. *wurhsti-, arbete (jfr got. waurstw
n. ds.), avledn. av roten i orka, egentl.:
arbeta, o. verk. Jfr vurst.
Meyer, familjen., se Me i er.
mickel, räv, P. Svart 1558: Michel
råff, R. Foss 1621 = da. mikkel; säkerl.
av personn. Mickel (förr vanligt bonde-
namn), fsv. Mikil (Mikal), ytterst av
hebr. Michäel (= sv. Mikael). Jfr fra.
renard, räv, av fhty. personn. Reginharl
(jfr Reinhold o. Bernhard), rävens
namn i fra. o. ty. djursagor (vartill lty.
kortnamnet Reineke). Med avs. på djur-
namn av personnamn jfr Jösse. — Här-
till: fri mickel, ellips av frikyrko-
mickel, båda från G. Lundströms (Jör-
gens) Figaro 1893. Se Hjelmqvist Förn.
o. familjen, s. 204 f.
mid- i sammans., till fsv. adj, miper
(ackus. mipian), i mitten befintlig =
isl. miÖr, got. midjis, fsax. middi, fhty.
mitti (ty. milt-), ags. midde (eng. mid-),
av germ. *miÖja- = ie. *mcdhio- i lat.
medius (jfr medium, meridian), grek.
més(s)os (av *mcdhio-', jfr mesopota-
misk), sanskr. mddhya, med motsva-
righeter el. avledningar även i armen.,
kelt. o. slav. spr.; jfr f. ö. med 2,
midja, Mien, mitt 1, 2 ävensom me-
del-, medel (o. under mark 1). — I
t. ex.: middag, fsv. mipdagher, allm.
nord. o. vgerm. ord; jfr det osamman-
satta um mipian dagh, mitt på dagen,
o. d.; — midfasta, fsv. mip fasta =
isl. miÖfasta osv.; — Midgård, mytol.
term, från isl. miögarÖr, om den be-
bodda jorden; jfr fhty. mittigart m. m.,
ävensom got. midjnngards, det senare
bildat som sanskr. madhijdmdina-, mid-
dag; — midnatt, fsv. midhnat, allm.
nord. o. vgerm. ord; ty. mitternacht
däremot av fhty. ze mittern naht; —
midsommar, fsv. mipsumar = isl.
midsnmar, ags. midsumor. — Jfr även
under medelålder. — Adjektivets no-
minativform, fsv. miper, kvarlever i sv.
dial. mcraflon = isl. midr aptann, no.
merwfla m. m. — Som enkelt ord är det
gamla adj. utdött i alla germ. språk o.
ersatt av uttryck som betyda 'mitt på',
'i mitten av' osv.
midja, förr o. ännu under 1800-t:s
första hälft (t. ex. Stagnelius) ofta medja,
fsv. midhia, mitt, midja, = no. midja,
da. midje = ags. midde, av germ. *miÖ-
jön, avledn. el. substantivering av germ.
adj. *midja- = fsv. miper osv.; se mid-.
— En annan likartad bildning är fsv.
miasdhm, höft, länd = isl. mjpÖm, no.
mjorm, av germ. *medumö- = got. mi-
duma, mitt, substantivering av en su-
perlativ *mcdnma- (= ags. medeme, fhty.
miltamo osv.) till samma adj. * midja-;
jfr sanskr. mädhyama- osv.
Mien, stor sjö i Smål., nära gränsen
till Bleking, av ett fsv. *Mipi, genit.
*Mipia, substantivering av fsv. miper, i
mitten befintlig (se mid- o. midja),
väl med syftning på dess egenskap av
gränssjö. Se närmare förf. Sjön. 1: 401.
mig, y. fsv. migh, mcgh, ä. fsv. mik,
mask = isl. mik, mig, da. mig, got.,
fsax., mik, fhty. mih (ty. mich), ags. mec,
av germ. me -f- k, bildat som dig (se
under du) o. sig, väl motsv. grek.
emé-ge, av pronominalstammen (e)me-\-
partikeln ge. — Ackusativformen mik
472
Millesvik
började redan i runsvensk tid att un-
dantränga den gamla dativformen fsv.
måbr (fgutn. mer) = isl. mér = got.
mis, fhty., ty. rmr, fsax. mi, ags. mc
(eng. me). — Om nsv. maj jfr däj un-
der du.
miga, dial., kasta sitt vatten, fsv.
migha = isl. miga, no. miga, da. mige,
mltv. migen, ags. migan, samgerm. starkt
vb, besl. med lat. mingere, grek. omik-
héin ds., sanskr. mehati, låter droppa,
med motsvar. i iranska, armen. o. slavo-
balt, språk, alltså urgammalt indoeu-
ropeiskt ord. Sedermera i nygerm.
språk oftast ersatt av olika barnspråks-
bildningar (jfr p i n k a) el. omskrivningar.
— Noraen agentis: sv. dial. mege, köns-
del på djur, no. mige, da. dial. -mie (se
under pinka).
migrän, K. Stobaeus 1732, av fra.
migraine, av mlat. hemigrania (-granea),
av grek. (h)emikrania, smärta i halva
huvudet, till (h)émi-, halv (jfr hem i sfär)
= lat. semi- i semikolon.
Mikael, mansn., se mickel.
mikrob, av fra. microbe (de Sédillot
1878), till grek. mikros, liten (jfr följ.),
o. stammen i bios, liv (se amfibie,
biograf, besl. med diet, kvick, vivre,
zoologi); alltså egentl.: med litet el.
kortvarigt liv.
mikroskop, till grek. mikros, liten (jfr
föreg.), o. skopcö, ser (urbesl. med spå,
speja).
mil, ä. nsv. ofta mila, plur. -or, fsv.
mila, mile = senisl. mila, da. mil, mlty.
mile, fhty. mila (ty. meile), från lat.
milia, tusen, jfr milia passuum, tusen
steg, en romersk mil, plur. av mille,
tusen, som sannol. riktigt av Sommer
tolkats som ett gammalt fem., ie. *smT-
(jfr grek. mia, en, se simpel) o. *ghslT-,
till grek. khtlioi, tusen); jfr milliard
osv. Det motsv. inhemskt germ. längd-
måttet var *rastö- (se rast).
[mil, sv. dial., munstycke på betsel,
se mun.]
mila = sen fsv. 1512, no. = da. mile,
från mlty. mile(r) = mhty. miler (ty.
meiler); från ty., även i slav. spr.; vanl.
o. väl med rätta betraktat som lån från
lat. miliarium, antal tusen, bl. a. om
steg (jfr mil), men här om uppstaplade
trästycken; jfr noll. mijt, mila, av lat.
meta, hög.
mild, fsv. mildcr, mild, givmild = isl.
mildr, da. mild, got. mildeis, fsax. mildi,
fhty. milti (ty. mild(e)), ags. milde (eng.
mild), av germ. *meldia-, besl. med grek.
mallhakös, mild, mjuk, slapp, sanskr.
mdrdhati, försummar, ger efter (egentl.:
blir slapp), till en ie. rot meldh, väl
utvidgning av mel, mala. Med växel-
formen meld, mld i lat. mollis (av *moZ-
duis), mjuk, sanskr. mrdu- (jfr t. ex.
suävis, ljuv, o. sanskr. suädu-; se söt),
grek. amaldynö, försvagar, förstör; se
malt o. multna. Ir. meldach, behag-
lig, fslav. mladu (av *moldu), ung, späd,
kunna innehålla antingen -dh el. -d.
Hit hör möjl. ytterst även malt o.
smälta.
milis, 1651 : militie i betyd, 'lantarmé',
av fra. milice, av lat. militia, soldaterna
(koll.), krigstjänst m. m., till miles, sol-
dat (se följ.).
militär, senare hälften av 1700-t., av
fra. militaire, egentl. adj., av lat. mili-
läris, avledn. av miles (genit. militis),
soldat. — I svenskan äldst i kollektiv
o. abstr. betyd.; om enstaka individer
Chorseus 1804. — Som adj. 1758.
miljö, Wennerberg 1851 ungef. i be-
tyd, 'stora allmänheten, genomsnitts-
människorna', av fra. milieu, egentl.:
mitt, motsv. lat. medius locus (jfr mid-
o. löjtnant, lokal). I betyd, 'omgiv-
ning (av natur- el. samfundsförhållan-
den)' kom ordet på modet i Tyskland
under 1870-t. o. i Sverige under 1890-t.
(V. Rydberg, O. Hansson m. fl.), under
inflytande av Taines o. Zolas teorier.
[Millebo, ortn. i Smål., se följ.]
Millesvik, socken i Vrml., (där Es.
Tegnér d. ä:s fader var kj^rkoherde);
fsv. Mildisvik, Myldes-. Enl. Lundgren-
Brate Personn. s. 177 (Sv, lm. X. 6) möjl.
till ett dock ej annars uppvisat personn.
*Mildir (jfr fno. Mildr o. Mildrith samt
möjl. ett fsv. Milda i fsv. Mildobothum
dat. plui\, nu Millebo Smål.). Namnet
kan emellertid knappast skiljas från no.
Mildesviken (förr: Millis-, Myldis- m. m.),
som svårligen innehåller ett personn.,
utan enl. Rygh No. Gaardn. 5: 298 sna-
rast är en senare sammans. av ett ur-
milliard
473
ministär
sprungligt viknamn 'Midlir, den mitt
emellan belägna (jfr mellan).
milliard, av fra. =, till lat. mille, tu-
sen (se mil).
million, t. ex. 1690 = ty., av fra.
million, ital. milionc, med förstorings-
suffixet -one av lat. mille, tusen, jfr föreg.
Miltopé, familjen., av äldre (ännu
kvarlevande) Miltopaeus (jfr t. ex. Mo-
de (e) a v Modeus, T h o m é av T h o m x u s),
egentl. av ett finskt namn med betyd,
'rödbuvud', varvid det finska ruskea,
röd, översatts till grek. miltos (rödfärg),
men det finska pää, liuvud, bibehållits
o. försetts med latinsk ändelse. E. H.
Tegnér i Nord. tidskr. 1882 s. 131.
mimik, Hammarsköld 1818 = ty. mi-
mik, av fra. mimique, av lat. mimica,
fem. sg. till adj. mimiens, av grek. mi-
mikös, avledn. av mimos, skådespelare,
härmare, jfr mimeisthai, härma; f. ö.
dunkelt.
1. min, pron., fsv. min — isl. minn,
da. min, got. meins, fsax., fhty. min (ty.
mein), ags. min (eng. my, mine), av
germ. 'mina-; sannol. bildat av genit.
el. lokat. (ie. *mei) till stammen me i
mig, alltså ie. *mei-no-; specifikt germ.
bildning; annars t. ex. lat. mens (av
*mei-o-s), grek. emös, litau. manas efter
ackus. mane, mig, osv.
2. min, sbst. 1634: mine i betyd, 'av-
sikt o. d.\ 1639, 1658: 'icke den ringaste
mine wijser att willia . .' = da. mine,
ty. miene, av fra. mine 1400-t., av dun-
kelt ursprung, enl. somliga urspr. kel-
tiskt, jfr kymr. min, läpp, mun. — H ålla
god min i elakt spel, motsv. i da.,
ty. o. fra. (där dock med verb för 'göra').
mina, t. ex. Gustaf II Adolf; minen
best. f. -= da., ty. mine, av fra. mine
= ital., span. mina; sannol. egentl. kel-
tiskt, jfr fir. méin, obearbetad metall
(av *meini-), osv. Kelterna såväl på de
britanniska öarna som på kontinenten
voro skickliga bergsmän; se t. ex. Caesar
De bello gallico 7: 22. Jfr mineral.
— Härtill: minera = ty. minieren, fra.
miner, egentl.: gräva en gruva för att
söka efter metaller.
minaret = fra., från arabiskan.
mindre, adj. = fsv., da., med analo-
giskt tillagt -r (med cl- inskott) av fsv.
o. fda. minne = isl. minni, av urnord.
*minnine = got. minniza, fsax. fhty.
minniro (ty. minder, med d-inskott mel-
lan n o. r som i nord. spr.); med germ.
-nn- antagl. av -nw- (jfr under brinna
o. rinna), till ie. minn- i lat. minuo
o. grek. minijö, förminskar; besl. med
lat. minor, mindre, minimus, minst, fslav.
nunij, mindre; jfr sanskr. minåti, min-
skar; till roten mi i grek. meiön, ring-
are; se f. ö. mes 1, 2, Mjö-. Jfr min-
ska ävensom mesallians o- minut,
meny. — Som adverb =? fsv. mindre
jämte -a, minne, -a, min, motsv. isl.
minnr, got. mins, ffris., fhty. min. De
ursprungligare fsv. formerna minne, -a
kvarleva oförändrade i småländskan. —
Superi, minst = fsv. minster, isl. minslr,
da. minst, got. minnists, fsax. minnisto,
fhty. minnist (jfr ty. mindest). Jfr åt-
minstone. — Ett speciellt fris. -eng.
(o. fsax.) ord för 'mindre' är ags. lo?ssa
(eng. less), ffris. léssa, jfr fsax. adv. lés
= ags. Z(fs, av germ. kompar.-stammen
'laisiz-, besl. med litau. lé'sas, mager,
tunn.
mineral, S. A. Forsius 1643, från ty.
mineral el. fra. mineral = ital., mlat.
minerale, avledn. av mlat. o. fspan. mi-
nera = fra. miniére, bergverk, till mi-
nera o. mina (se d. o.).
miniatyr, 1711, av fra. miniatnre, av
ital. miniatnra, egentl.: (liten) målning
med mönja, i sht. om dylika prydnader
i äldre handskrifter, till lat. miniäre,
färga med mönja (lat. mininm); se f. ö.
m ö n j a.
minimal — ty., av nlat. minimälis,
till lat. minimus, minst (se mindre).
minister, fsv. minister 1502, sändebud
ä. nsv. : föreståndare, G. I:s reg. = ty.
osv., av fra. ministre ds., av lat. minis-
ter, tjänare, hjälpare, bildat till lat. mi-
nus, mindre (se d. o.) såsom magister
till magis, med (se mästare). De nu-
varande betydelserna ha utvecklats ur
för b. minister regis (el. regni), dvs. ko-
nungens (el. rikets) tjänare el. hjälpare.
ministär, i ä. tid, t. ex. Dalins Arg.,
i betyd, 'utrikespolitik', av fra. mini-
stére, yngre bildning av lat. ministerium,
tjänst m. m., varav även det folkliga
fra, mctier, yrke,
minna
474
mispel
minna, vb = fsv., isl. ; i nsv. nu })lott i
högre stil. - Refl. minnas = isl.; till
in i n u c.
Minna, kvinnon., åtm. i vissa fall frän
ty. Minna (t. ex. Schiller), smckform
till Maria.
minne = fsv.: minne, erinring, min-
nesskål, godvilja, samtycke (jfr nsv.
med lians goda minne o. lagens utan
lof och minne) m. m. = isl. minni, da.
minde, got. gaminpi, av germ. *(ga)min-
pia- n. = ie. mentio-, avledn. av ett
ord *menti-, i avljudsförh. till *mnti- i
sanskr. mali-, tanke, mening, litau. at-
minlis, got. gamunds, ags. gemijnd ds.
(eng. mind, även: sinne), säkerl. även
lat. mens (genit. meniis, jfr kommen-
tera), sinne, tanke, förstånd m. m., som
dock även kan utgå från ett ie. *menti-;
besl. med grek. mnésis, erinran, håg-
komst (av *mneti-), till ie. roten men,
tänka, varom se månde, mana, remi-
niscens osv. — En annan hithörande
bildning är fsax., ags., fhty. minna, er-
inran, kärlek (ty. minne), av germ.
*menjö (varav även fra. mignon, älsk-
ling m. m.) el. möjl. *menöiö, jfr isl.
minjar f. pl., minne av el. efter, erin-
ran. — Minnesbeta, t. ex. Columbus,
efter bibeln, Joh. 13: 27; se beta 3.
minoritet = ty. minorität osv., av
mlat. minoritas, till lat. minor, mindre
(se d. o.).
minsann, jfr fsv. a mina san, no. mi
sann, till fsv. san f., sanning, sannfär-
dighet, tro, heder, motsv. isl. sannr m.,
ä. da. sand (i for sand = sv. för sann),
ags. söÖ n. (eng. forsooth, för visso).
Även blott sann i sv. nej san o. d., no.
nei sann. Substantiveringar av adj.sann.
minska = fsv. = da. mindske, avledn.
av stammen min- i mindre, antingen
med snffixet -k till mins- i got. mins,
mindre (jfr ags. minsian ds.) el. med
-sk till min-. En annan bildning är sv.
o. no. dial., isl. minka, minska, förringa,
i sv. o. no. dial. även 'förminskas', ä.
da. minke, minska, göra ödmjuk; bildat
som dyrka, jämka osv.
minst, se mindre.
minut, P. Erici 1582, om tid (jfr Wi-
vallius: minute) = da. = ty. (redan
1418), fra. minute, egentl. substantive-
ring av lat. minuta (underförstått pars,
del), fem. till minutus, liten, part. pf.
pass. till minuere, minska (urbesl. med
m i n dre). Fra. minute är nästan etymo-
logiskt identiskt med menu (sv. meny),
av lat. minutum, egentl.: mindre en-
skildhet, sedan bl. a.: matsedel; jfr även
menuett. — Hit höra även minutera
ut, utdela i små portioner, o. minut-
handel, handel i smått, jfr RP 1636:
handla . . i gross . ., men intet i minut.
mirabell, Dagl. Alleh. 1771: mirabel-
ler, av fra. mirabelle, egentl.: plommon
från Mirabel.
mirakel, O. Petri = mlty., ty. mira-
kel, fra. miraele, av lat. miräculum, till
miräri, undra, till mirus, underbar.
misantrop = ty. misanthrop, fra.
misanthrope, av grek. misänthröpos, till
misein, hata, o. dnthröpos, människa.
mischmasch, 1711: under 1600- o.
1700-t. vanligare miskmask, t. ex. 1675,
Kolmodin 1732 osv., ännu in på 1800-t.
= da. miskmask, från ty.: östfris. misk-
mask, ty. mischmasch. Reduplicerande
bildning av samma slag som t. ex. krims-
krams, sliddersladder, s nicksnack,
villervalla, virrvarr, där ofta endast
en av lederna haft någon bestämd be-
tydelse. Till mlty., ty. mischen, blanda
= ags. miscian (eng. mix), besl. med (enl.
somliga lånat från) lat. miscere (jfr
mixtur) = mir. mescaim, blandar, osv.;
väl med presentiskt sk till roten mik i
sanskr. meksäyati, rör om, micrd-, blan-
dad, osv.; jfr mig i grek. migngmi, blan-
dar. Se f. ö. mesost o. mäsk.
miserabel, 1635, av fra. misérable, av
lat. miseräbilis, till miseräri, beklaga (se
misär).
miskund, fsv. miskun, -kund, barm-
härtighet, nåd, gunst = isl. miskunn f.,
da. miskund; av miss (se d. o.) o. germ.
*kunpi-, bildning på ie. -//' till fsv. kunna
el. det besl. känna i en äldre betj^d.
'tillräkna' (jfr särsk. isl.); alltså egentl.:
icke tillräknande; jfr var kun na. En
parallellbildning till germ. *kunpi- är
konst.
mispel (-e), växtsl. Mespilus m. m. ==
da., ty. = fhty. mespila, jtterst från
grek. méspilon; växtens odling har ut-
gått från söder. — Var. rer. 1538 o.
miss
475
mist
B. Olai 1578: nespel erinrar om det se-
kundära n-et i ital. nespola, fra. néfle. —
Enl. A. Månsson 1642, Linné o. Rietz
användes mispeUen, mespelten o. mespel
som beteckning för misteln.
miss-, prefix, fsv. mis- = isl. mis-,
got. missa-, fsax. mis-, missi-, fhty. missa-,
missi- (ty. miss(e)-), ags., eng. mis-; av
germ. *missa- = ie. *misso- i fir. mis-,
av *mith-to-, f-particip till roten mith,
växla, i sanskr. mithäs, adv., ömsesidigt,
växelvis, fslav. mité ds. ~ lat. mutare
(*moitäre), förändra, b}rta, mutuiis, öm-
sesidig (jfr under muta 1), got. maidjan,
förändra, förfalska, got. maipms, skänk,
isl. meiÖmar pl., klenoder (egentl. : gen-
gåvor); till en enklare rot mi, moi i
gemen, men, sbst. Knappast med
Ehrismann Germ. 25: 435 av två ord:
'olikartat' (jfr lat. mutuus, got. misso)
o. 'felaktigt' (lat. mitlere, germ. *mipan;
se mission o. missa). — Som själv-
ständigt ord i substantiveringen isl. /
el. å miss, miste, no. i miss (även i
mist(e)), fsv. miss, orätt, samt i fhty.
adj. missi, olika, olikartad. — Betydelse-
utvecklingen av miss- har varit: väx-
lande (t. ex. got. missaqiss, stridiga,
egentl. växlande, meningar) > förändrad
> i falsk riktning (jfr missa), vilse, illa
(t. ex. miss då dar e), varur stundom
en rent nekande betyd. ss. i misslyc-
kas. Hithörande ord äro dels inhem-
ska, ss. t. ex. missfirma (se d. o.),
missgärning, miskund (se d. o.),
misslynt (se - lyn t, - hy lt), missämja,
misstaga sig, misstro, misstycka,
el. helt el. delvis lånade utifrån, ss. t. ex.
missdåd are (från mlty. misdäder jämte
misdéder, varav da. misdwder, ä. nsv.
misdädare t. ex. 1541; se dåd), miss-
hag (från mlty. missehach) o. misshaga,
y. fsv. mishagha, t. ex. 'togh mishagade
honom', i ä. nsv. även: jag misshagar
(se behaga). Jfr följ. o. m ista, m iste,
skilsmässa samt ömse.
missa, slå el. stöta fel i krocket el. bil-
jard, från eng. miss, av ags. missan,
förfela, undvara = mit}'., fhty. missen
o. det inhemska isl. missa, förlora, sakna
m. m., av germ. *missian, avlett av
* missa-, se miss-; alltså egentl.: förfela.
Väl besl. med västgerm. *mipan, dölja,
underlåta (= ty. meiden, undvika). Se
f. ö. mista.
miss(e), smeknamn för katt, motsv. da.
miss; av ett lockord likartat med kiss
i kisse. Dylika obesl. bildningar på
mi- i t. ex. ty. dial., ital., span. m. fl.
spr. — Stundom svåra att skilja från
likartade bildningar, som även användas
som o. egentl. äro kortformer till Ma-
ria, t. ex. lty. Mietje; jfr t. ex. bulgar.
mdca, katt, som enl. Berneker Etym.
Wb. 2: 1 är en smekform till Maria =
serb. -kroat. Mdca.
missfirma, fsv. misfirma, -fyr ma (jfr
även -thyrna) III, I, misshandla, miss-
firma = isl. mispyrma III; av miss- o.
isl. pyrma, skona; väl avlägset besl. med
grek. a-léramnos, som ej kan uppmju-
kas, hård. Den fsv. formen har förmo-
dats bero på anslutning till fsv. firnar-
orp, smädeord (Kock Alt- u. neuschw.
acc. s. 205 n.). I övrigt dunkelt.
mission, av fra. =, av lat. missio,
sändning m. m., av stammen i missus,
part. pf. till mittere, sända (i kommitté,
kommission, premiss, remittera
osv. ävensom mäss o. mässa).
misskund, se miskund.
missne, växtn., Calla palustris, t. ex.
1742, misnet 1755, missnen 1792; hos
Linné 1732 även om Trifolium aquati-
cum (Menyanthes trifolia), vattenklöver;
egentl. norrl. o. finnl. liksom misse, mäss,
mäsja, mäsne, motsv. no. misne, da.
mysse; avledningar av mossa, jfr sv.
dial. elgemåss, vatnmåss, mosserot o. no.
myrblom, myrkongle. Åtm. missne
förutsätter ett fsv. *mysne, av urnord.
* musnia-, vars n kan utgå från den till
grund liggande n -stam men * musan- el.
också är att bedöma som fsv. dy me n.,
dörrpost; sv. dial. mäsja o. da. mysse
utgå från en parallellbildning fsv. *my-
sia.
misstillit, misstroende, 1839, Sturzen-
Becker m. 11., efter da. mistillid; en
danism som bör undvikas.
mist, tät dimma, i mistlur osv..
Lind 1749, Linné 1751: sjömist, 1774:
mist osv., ofta angivet som ett sjömans-
ord; ej hos Sahlstedt 1773, men hos
Weste 1807 med hänvisning till sjömör-
ker' som sjömansord lån från höll. cl.
mista
476
Mjol(l)ner
eng. misti motsv, det inhemskt nordiska
isl. mistr n., no. mist(r) (mestr) n., mist
f., dimrägu, solrök = mlty., ags. mist,
(limma (eng. mist), av germ. *mihst- (jfr
till formen Sverdrnp IF 35: 154 med
litteratur), till ie. roten migh, rägna, i
grek. omikhle, dimma, fslav. mig la osv.,
i avljudsförh. till sanskr. megha-, moln;
jfr höll. miggelen, duggrägna. — Det i
vissa sv. dial. uppträdande mist är även
lånat (möjl. från riksspr.). Däremot in-
går en gammal inhemsk svensk mot-
svarighet i somliga ortnamn, ss. t. ex.
Misterhult, Mistekärr Kim. 1., Mis-
terfall Ögtl., jfr no. ånamnet Mistra o.
fjordnamnet Mist fjorden; se förf. Sjön.
1: 403, H. Geijer Sv. lm. Bih. 7: 158 f.
mista = fsv. = da. miste, bildat av
part. mist till *missa = isl. missa,
sakna, förlora m. m.; se (lånordet) missa.
Jfr följ.
miste, adv., t. ex. P. Svart Kr., Te-
gel 1622; förr även mista o. mist P.
Svart Kr., misto Bih. 1541, motsv. ä. da.
miste (i t. ex. lage, slaa m.), no. i
mist(e), ta misl(a). Väl bildat till mist,
part. pf. till mista el. missa (se föreg.
o. missa), antagl. efter mönstret av adv.
på -e, -a, -o; jfr även det i ä. nsv. van-
liga (gå) mistom, t. ex. Lucidor, U. Hiärne,
Dalins Arg., Ihre, som antingen är en
analogibildning efter adv. på -om (dat.
plur.) el. snarare innehåller prepos. om;
jfr sv. dial. gå mistom, i så fall av
samma slag som bråttom. Möjl. kan
dock sv. miste ha lånats från ett mlty.
* niisle (= mholl. te miste, jämte te misse);
jfr Kock Sv. Ijndhist. 4: 297.
mistel, Viscum album, o. 1640, ek-mis-
tel B. Olai 1578 = da., ags. (eng. mistle)
— fsax., fhty. mistil (ty. mistel); jfr
sy ds v. dial. mistelten, isl. mistilteinn =
ags. misteltän (eng. mistletoe), se -ten;
avledn. av ett germ. ord för 'gödsel',
motsv. fsax., fhty., ty. mist, got. maihstus,
germ. *mihstu- (till en ie. rot migh,
i sv. dial. mig a, 'mingere', isl. miga, lat.
mingo] jfr litau. meszlai plur., gödsel).
Mistelfröna fortplanta sig nämligen ge-
nom exkrement av fåglar, särsk. dub-
beltrasten, Turdus viscivorus, även kal-
lad misteltrast, da. misteldrossel. —
Gemensam ieur. beteckning saknas; la-
tinare o. greker ha ett särskilt namn:
viscum ~ iksös; litu-slaverna ett annat.
— Misteln har spelat en betydande roll
i kelternas o. germanernas mytologi o.
folktro. I vissa trakter av Götaland
har dess namn övergått på flogrönnen,
som tillskrives likartade övernaturliga
egenskaper.
misär, o. 1700, av fra. misére, av lat.
miseria, elände, avledn. av miser, eländig,
olycklig; jfr miserabel. — Även som
spelterm, 1818 osv.
mitra (biskops-), L. Petri, av grek.
mitra, huvudbindel, gördel m. m., väl
av österländskt ursprung.
mitraljös, kulspruta, t. ex. Snoilsky,
av fra. mitrailleuse, till miträiller, (be)-
skjuta med kartescher, o. mitraille, skrot,
druvhagel, förr: mitaille, till fra. mite,
litet metallmynt, även: mal (insekt), av
germ. ursprung.
1. mitt, adv., fsv. mit = da. midt,
egentl. neutr. till fsv. adj. mifier, i mit-
ten befintlig, osv.; se mid- o. jfr mit-
te r s t.
2. mitt, sbst., Weste 1807: midten
best. form = da. midte, från ty. mitte,
av fhty. mitti i., avledning på -In- av
germ. adj. *miöja- = fsv. miper osv.
(se mid-). Parallellbildning: germ, mid-
jön = midja. — Under 1700-t:s senare
o. 1800-t:s första hälft (t. ex. Tegnérs
Gerda; ännu hos Scholander) brukades
i samma betyd, ofta det likaledes från
ty. lånade midtel (etymologiskt = me-
del; se d. o.).
1. mittel, boktr., 1654, från ty. mit-
tel ds., egentl.: mellerst (= mittel-
o. medel-); egentl. mellan 'cicero' o.
'tertia'.
2. mittel- i mittclparti osv. från
ty. mittel- (= mittel o. medel-).
mitterst = da. midtcrst, superlativisk
nybildning till mitt 1.
mixtur = ty., av lat. mixtura, till
miscere, blanda (part. pf. pass. mixtus);
jfr melera, mischmasch, mäsk.
Mjol(l)ner, Tors hammare, upptaget
från isl. Mjpllnir, besl. med de dock
av annat avljudsstadium bildade fslav.
mlunij, blixt, lett. milna, åskguden Per-
kuns hammare, jfr fpreuss. mealde, blixt,
med vilka också senast Mikkola IF 23:
mjugg
477
mjälte
122 sammanställer det nord. ordet.
Emellertid kan av ljudhistoriska skäl
Mjpll- ej, som M. förmodar, bero på
assimilation av en stam meld- (vare sig
här avses germ. el. ieur.); sannol. har
formen i stället folketymologiskt anslu-
tits till isl. mjpll (se mjäll). Enl. A.
Kock IF 10: 110 vore namnet däremot bil-
dat av adj. mjäll, glänsande; men denna
betyd, är sekundär o. jämförelsevis ung,
o. kan i alla händelser ej ha förelegat i
de slavo-balt. orden, som måste bedömas
i samband med det nordiska. Säkerl.
föreligger här i stället en urgammal ord-
grupp, som betecknar blixten, åskgudens
hammare, o. vilken, såsom tidigare ofta
antagits, har grundbetyd, 'söndermala-
ren'; i det isl. ordet av rotformen mel-,
samma som i mjöl o. även i det nämnda
mjäll (se d. o.). — Om en liknande
beröring mellan nord. o. balto-slav. spr.
i fråga om det mytologiska namnförrå-
det se under Pär k el.
mjugg", i. m., Bib. 1540 osv., Lucidor:
i miukk == ä. da. i miug; jfr ä. nsv.
mjuggmördare, lönnmördare, sv. o. no.
dial. i mugg; väl besl. med fris. mugge-
len, lura, eng. hugg er-mugg er, i hemlig-
het, o. fhty. muchen, lura, mhty. miuchel-
(ty. meuchelmord); f. ö. i enskildheter
dunkelt; dock snarast ytterst till en
grundrot mu-, mumla o. d. med ungef.
samma betydelseutv. som i boll. moffe-
len, mumla ;> lty. muffe{l)n, hölja in,
el. — Jfr i fråga om formen Lindroth
Ark. 24: 340 n. 3.
mjuk, fsv. miuker = isl. mjukr, da.
myg (eng. meek från nord. spr.), av
germ. *meuka-. Avljudsformer : muk i got.
mukamödei, saktmodighet, boll. muik,
mjuk ~ mauk- i sv. dial. möka, göra
mjuk, ä. nsv. mök(i)a, fsv. mökia, no.
meykja, av *maukian, kausativum till
mjuk; se f. ö. mocka 2. Av dunkelt
ursprung. Svårligen, såsom antagits,
egentl. 'fuktig' o. besl. med de under
mögel anförda orden. Osäkra anknyt-
ningar se f. ö. i den av Falk-Torp s.
1519 anförda litteraturen. — Jfr öd-
mjuk.
mjäker, t. ex. Diiben 1722: meker,
Sahlstedt 1773: mek, sv. dial. även mjåk,
med vb. mjäka, motsv. da. dial. mege,
mcege, samt adj. mjäkig, i dial. även
mekig; med -j- troligen i pejorativ funk-
tion (jfr fjant, fjollig, fjoskig); f. ö.
utan kända släktingar; sannol. en nor-
disk imitativ nybildning.
1. mjäll, adj., 1663: miäller snö, om
yr- el. drivsnö, Risingh 1671 : miäl eller
lös grund, om jordmån, Broocman 1736:
mielt kött, i dial.: fin, vit, glänsande (jfr
sv. mjäll vi t), lös, ej kram (om snö),
ömsint = no. mjell mjöll, om snö, samt
i umjell, sjuklig, öm i lederna, jfr da.
dial. millerhvid. Besl. med ä. sv. mjäll,
snöflinga, Hallman 1775: hvita som en
mjäll, sv. dial. ds., no. mjell, mjell f.,
lätt o. lös snö m. m., isl. mjpll (genit.
mjallar), av germ. *melnö-; ävensom
med sv. mjäll n., fnassel i huvudet, jfr
Linné o. 1750: mjället, om puder i pe-
ruken. Till roten i mala med samma
avljudsstadium som i mjöl. Formen
mjell av adjektivet i norskan behöver
ej, såsom antagits, visa hän på att adj.
utgår från en u-stam *mellu-; den beror
snarast på anslutning till sbst. mjell
(ö-stam). Grundbet}^d. är alltså 'sönder-
mald, mjöllik', varav bl. a. 'vit, glän-
sande'. Delvis annorlunda Kock IF X:
110, som även för hit namnet på Tors
hammare Mjgllnir (varom se Mjol(l)-
n er).
2. mjäll n., se föreg.
mjälte, fsv. micelte — isl. mjälte m.,
jfr sv. dial. mill(er) f., fsv. micelter m.,
da. milt, isl. milii n., mlty. mitte f.,
fhty. milzi n. (ty. milz), ags. milte m.,
f. ; av germ. "mellan-, *meltia-, *meltiö-;
ett speciellt germ. ord av omstritt ur-
sprung: möjl. till germ. *meltan, smälta
(se malt), antingen på grund av sin
mjukhet el. den mjälten tillskrivna för-
mågan att bidraga till matens smält-
ning; enl. andra av en stam *melht- till
mjölke, mjölk, med hänsyn därtill att
i vissa språk, t. ex. no. o. lty., mjälten
o. fiskmjölken betecknas med samma
ord. — Ett vida mera spritt ieur. ord
för mjälte är grek. splen med delvis
fonetiskt dunkla motsvarigheter i lat.
lien, sanskr. plihan- o. i kelt. o. slavo-
balt, språk; jfr eng. lånordet spleen,
mjältsjuka. Kan ej, trots IF 23: 158,
förbindas med mjälte. Om de indoeur.
mj fcrde
478
mjöl
orden För 'mjälte' se t", ö. Walde IF
25: 160 f., H. Petersson Heterokl. s.
209 230. Mjältsjuk, 1643 (: mielte-
siuk) da. miltsyg, motsv. ty. milzsuch-
tig ; på grund av den hippokratiska sko-
lans uppfattning av mjälten som säte
för 'den svarta gallan' (jfr melankoli);
jfr eng. spleen ovan. I st. f. mjält-
sjuka brukas i ä. nsv. ofta mjällsot.
mjärde, jfr Broocman 1736: mälar
(med / av rd såsom i stel osv.), sv.
dial. bl. a. *märdrar Uppl. (motsv.
Uppl. -lagens mcerpré), fsv. miwrpe, micer-
pre, mcerp(r)e m., motsv., med annan
böjning, isl. merd f., no. merd (m. m.)
= fin. merla. Man känner ej, om sv.-
no. lånat ordet från finskan el. om för-
bållandet är omvänt; litteratur bos Se-
tälä FUF 13: 411. Med den senare
förutsättningen har det av H. Petersson
IF 23: 389 förts till en ie. rot mer,
fläta, knyta, binda, i ry. mereza, ryssja,
grek. mérmTs, tråd (om sanskr. mutas,
korg, knippa, som även ställes hit, se
dock Charpentier IF 29: 397), vartill
väl också grek. brökhos, slinga, snöre,
maska (Lagercrantz-Lidén Stud. s. 14;
om merges, kärve se dock Walde s.
479). — Mjärden kallas kring Mälaren
kasse.
Mjö- osv., smal, allmänt i nord. ort-
namn, t. ex. sv. vattendragsnamnen
Mjö(a)sjön, Mj öga sjön (vid Bred-
sjön), Mögsjön, Me (g) sjö, Mjuasjön,
fsv. Miöasio (i Mioasiohult), Mjö bäck
(fsv. Miob&k), Mjölången, Myingen
osv., sannol. även Mjörn, sjö i Vgtl.,
fsv. Miör med bevarat nominativ-r (lik-
som sjön. Fl år en: Flå), da. Mysunde
osv.; jfr fsv. miöhunder, vinthund el.
dyl. = da. mynde. Till fsv. miö(r),
miö, smal, sv. dial. mio, miåv, isl. mjör
(mar, mjär), no. mjo (mjaa m. m), ä.
da. mie., germ. stam maiw- (jfr sjö~
isl. scér). Väl, med Falk-Torp s. 744, en
utvidgning av roten mi i t. ex. litau.
mailus, obetydlighet (se mindre). An-
norlunda, men icke sannolikt, v. Friesen
Nord. språkh. 1: 20 f. ; en ej antaglig för-
modan hos H. Pipping Neuphil. Mitteil.
1904 s. 156 f. — Formerna med -g (av
*mjö{w)a-) äro att förklara som roga
av roa, snöga av snöa osv. — Med
avs. på betyd, jfr sv. Sm al sjön, Smal-
tjärn. — Se närmare förf. Sjön. 1: 405
f., om Me(g)sjö i Dalsl. E. Noreen Är-
tem. ljudl. s. 69.
mjöd, i ösv. dial. också 'honung', fsv.
miödher, mioper, mjöd = isl. mjpdr,
honung, mjöd, da. mjed, fsax. mede,
fhty. metu, mitu i båda betyd. (ty. mel,
mjöd), ags. meodo (eng. mead), mjöd,
av germ. *medu- = ie. *medhu- i sanskr.
mädhu n., grek. méthy, vin (jfr ame-
tist), fslav. medu, honung, mjöd, litau.
mediis, honung, midus, mjöd, fir. mid,
mjöd, jfr sanskr. mädhu-, söt, ljuv;
alltså en gemensam indoeuropeisk be-
teckning; sannol. den äldsta av in do-
européernas jästa drycker. Ett liknande
namn inom de fin.-ugr. spr., fin. mesi,
mordv. med osv., har anförts bland
exemplen på ord, som kunde t}rda på
ursläktskap med denna språkstam. —
Hit hör det gamla nord. namnet på
växten Spirsea ulmaria, (sv. dial.) mjöd-
ört (miurt m. m.), fsv. miödhyrt = nisl.
mjaö(ar)urt, no., da. mjodurt, fda. mioth-
yrt, jfr eng. meadwort o. sv. dial. öl-
gräs ; förr använd vid mjödbryggning;
— ävensom sv. dial. m ö (d) huml a, Bom-
bus, Dal., det senare väl till mjöd i be-
tyd, 'honung'.
mjöl, fsv. miöl, ä. miol; även: möl =
isl. mjpl (dat. mjglvi), ä. da. miel, da.
mel, fsax., fhty. melo (ty. mehl), ags.
melu (eng. meal), av germ. *melwa- —
alban. mjel, med släktingar i kelt. o.
slavobalt. spa.; till roten mel, krossa,
jfr mjäll, med avljudsformen mala. Jfr
Mjol(l)ner. — Mjöl na re, Brahe 1585,
Serenius 1741 (jfr nedan); ombildning
efter mjöl av fsv. möllare (= sydsv.
dial.), mölnare, mylnare = isl. mylnari,
da. moller, mlty. molner, moller, fhty.
mulinäri (ty. muller), av lat. molinarius
(varav fra. meunier); till fsv. mylna osv.,
kvarn, varom se Mjölbyn Härtill de
från ty. lånade familjen. Möller o. Mul-
ler. Den äldre formen mölnare är yt-
terst vanlig ännu i ä. (n)sv.: Sahlstedt
1773 (ensamt) o. Weste 1807 (som hu-
vudform). — Mjöl dryga, 1771: -dryger
pl. = no. mjoldrygje, da. meldroie, till
dryg; egentl.: det som drygar ut mjö-
let; jfr sv. dial mjölöka.
Mjölby
479
moaré
Mjölby, ortn. Ögtl., ombildning i an-
slutning till mjöl av fsv. Möllobij, Möl-
noby, Mylloby, till fsv. mölla, mölna,
mylna kvarn = sydsv. dial. mölla, da.
mölle, isi. mylna, mlty. mole(ne), fhty.
miili(n) (ty. miihlc), ags. mylen (eng.
mill); lån från senlat. molina (> fra.
moulin), till lat. 7??o/a ds.; besl. med
mala. Urspr. blott 'vattenkvarn'; det
inbemska kvarn användes i äldre tider
endast om bandkvarn. — Samma mölla,
kvarn, ingår i en mängd andra ortnamn,
bl. a. Mölle i Skåne.
mjölk, fsv. miölk, miolk = isi. mjplk,
no. mjölk, ä. da. mjelk, da. melk, got.
miluks, fsax. miluc, fbty. miluk (ty. milch),
ags. meolo(c) (eng. milk), av germ. */ne-
Zwjfc, motsv. ir. meZ*? n.; jfr serb. mZaz
(av "molgo-). Fslav. mléko (av *melkö);
har vanl. betraktats som lån från germ.
spr.; häremot dock Janko WuS 1: 99
f., Glotta 2: 38, Berneker Etym. Wb.
1: 34. Allmännare spritt är det väl
härmed besl. verbet för 'mjölka' (se
mjölka); betänkligheter mot samman-
ställningen se emellertid hos Kluge Et.
Wb. 9 under Milch. — En annan grupp
likbetydande ord utgöres av lat. lac (ge-
nit. laktis) o. grek. gala (genit. -aktos)-f
samhörigheten är säker, men i enskild-
heter oklar; stundom, sannol. med orätt,
sammanförda med mj öl k. — Jfr mjölke.
— Mjölks ur ra, se surra 3.
mjölka, Hels. 1587, f. ö. egentl. först
på 1700-t. (Agrell 1710, Linné osv.) =
isi. mjölka, no. mjölka, da. melke, motsv.
ags. meolcian, ge mjölk, m. fl.; i av-
ljudsförh. till fsv., ä. nsv. (nästan regel-
bundet på 1600-t.), isi., no., sydsk. dial.
molka; jfr det starka vb. ags. melcan,
mjölka, fhty. melchan (ty. melkeri); besl.
med lat. mulgeo, grek. amélgö; även i
alban., kelt. o. slavo-balt. spr.; alltså
allmänt indoeur. stam (sanskr mrjåti,
(av)torkar, som stundom föres hit, kan
likaväl höra samman med grek. amérgö,
(av)plockar o. d.). — Samma avljuds-
stadium som i vb. molka uppträder i
ty. molke(n), vassla, ags. molcen, tjock
mjölk, osv. — Säkerl. besl. med mjölk
(se dock d. o.). — Nisl., no. mjelta, mjölka,
närmast till fno. mjallr, no. mjell, mjöl-
kande, väl av germ. *melhla-, avledn.
av mj öl k; jfr isi. mjaltir f. plur., mjölk-
ning, ävensom isi. adj. mjglkr, mlty.
melk, fhty. melch, ags. melc (eng. milch),
mjölkande, om ko.
mjölke, Brahe Oec. 1581; G. I:s reg.
1554: miölker, fsv. mialke (som tillnamn;
dock osäkert), motsv. nisl. mjölkvi, no.
mjcelke, da. melke, ävensom, mera av-
vikande, mlty. melk, ty. (fisch)milch,
meng. mylke; till (resp. identiskt med)
mjölk liksom t. ex. lat. lactea ds. till
lac, mjölk. Jfr mjälte.
mjölon, Franckenius 1659, fsv. *mio-
lon i miolena-gr&s, mjölonris, nybild-
ning efter gamla bär- o. fruktnamn på
-o/i t. ex. smultron, fsv. hiupon (se
nypon); till mjöl; kanske närmast
ombildat av mjöl b är = no., liksom
olvon till sv. dial. ulvbär, trän jon
till tranbär.
Mjörn, sjön., se Mjö.
mo, fsv. mö(r), sandhed = isi. mör,
no. mö; samma ord som sv. dial. mo
m., berglera, no.: sandjord, nisl. mör,
fet jord, torv. Enl. Saxen Svenska bo-
sättn. hist. s. 260 o. Karsten Germ. -finn.
Lehnw.-stud. s. 60 f. av samma stam
som finska muha, träskmark, som adj.:
lös, o. muhamaa, hed, alltså germ. "muha-,
besl. med fhty. mu-werf, mullvad (se
d. o.); av K. dessutom sammanförda
med ord för 'fuktighet, slem m. m.' (t. ex.
lat. mucus), det senare dock osäkert.
Med avs. på betyd.-skiftningen 'sand-
jord' o. '(sand)slätt' jfr malm. Däremot
enl. Torp Etym. ordb. s. 429 snarast
av germ. *möha-; möjl. besl. med fslav.
moca, träsk, o. ir. möin (av *mökni-),
myr, torv. — Vanligt i ortn., t. ex. gård-
o. sockenn. Morlanda Orust, på 1300-t.
Molanda. I vissa sv. ortnamn på - mo
ingår däremot icke detta ord utan fsv.
möt, möte (t. ex. Stigamo, se mot).
moaré, o. 1840; tidigare: 1711 : silf:r-
moir, Sinclairsvisan: guldmoär, 1778:
moircr plur., 1826: moire = ty. moiré
(tidigare liksom i sv. moire), ävensom
mohr (av ännu äldre anor), varifrån da.
mor; av fra. moiré, vattring, resp. moire,
moaré, vattrat tyg, ä. fra. mouaire (var-
ifrån ä. nsv. moär, se ovan), i sin tur,
med betyd.-förändring, från eng. mo-
hair, tyg av fint gethår (varav ty. o.
moatjo
480
modd
fra. mohär ds), folketymologisk ombild-
ning av äldre meckaire, av arab. muk-
hajjar, ett slags kamlottyg.
moatjé, av fra. moitié, hälft, halvpart,
av lat. mvdielas, hälft, medelväg, mitt,
till medius, i mitten befintlig (se me-
dium; urbesl. med mid-).
mobb, 17G8: mobber (om eng. förh.),
G. A. Silfverstolpe 1797: den skrifvande
mobben; från eng. mob, i talspr. upp-
kommen förkortning av det likbetyd.
mobile, av lat. möbile (imlgus), den för-
änderliga, opålitliga (hopen), till möbilis,
rörlig o. d. (se mob i li er).
mobilier, 1650-t. = ty. mobilien, av
lat. möbilia n. plur. till möbilis, rörlig
(jfr möbel), till movere. röra. Jfr mobb
o. lo ko mob il, ävensom motiv o. mo-
tion o. myteri.
1. mocka (kaffe), 1830- o. 40-t. (som
neutr.), sammans. med -kaffe Sthlms
Posten 1792 m. fl.; efter den arabiska
staden Mokka med särsk. under 16- o.
1700-t. livlig kaffehandel.
2. mocka el. måka, vb. (om gödsel
o. d.), Hels. 1587 m. fl.: mocka, Vere-
lius, 1681, Broocman 1736, O. v. Dalin
m. fl.: måka, Sahlstedt 1773 båda for-
merna, dial. även muka = isl. moka,
da. muge; till fsv. (nöta)myk n., göd-
sel, isl. mgkr f. o. myki (genit. mijkjar),
da. mog (eng. muck från nord.), no.
mokdunge, gödselhög, ä. da. mogdynge
(da. modding; se dyn ga), av germ.
stam muk-, avljudsform till mauk- i sv.
dial. mök, välling, röra., nisl. mauk ds.;
med ett tredje avljudsstadium i mjuk
(se d. o.). — Hit hör också sv. dial.
komocka, liten hög av kogödsel.
1. mod, i sv. dial. (mo) även: vrede,
fsv. mö/) n., sinne, upprört sinne, vrede,
mod, stolthet, motsv. isl. möör m., sin-
nesrörelse, vrede, no. mod n., sinne,
lust, mod, da. mod, mod, got. möps m.,
vrede, fsax. mod, sinne, mod, fhty., mhty.
muot, sinne, sinnelag, åstundan m. m.,
1200-t. även: beslutsamhet, mod (ty. mut
i., med den äldre betyd, 'sinne, sinnelag'
kvar i sammans. o. i uttr. zu mute),
ags. mod n., sinne, sinnelag, dådkraft,
iver (eng. mood, nyck, sinnesstämning),
av germ. *möÖa-; väl av samma stam
som möda 1 o. 2; se närmare d. o.;
f. ö. möjl. besl. med grek. menis, vrede;
sammanställningen med fslav. su-mejq,
vågar, är osäker. — Betyd, 'mod' kom-
mer väl från mlty. — Betyd, 'sinne',
'sinnesstämning' har undanträngts av
denna yngre o. sannol. lånade bet}rd.
'mod', men kvarlever i uttr. i hastigt
mod (jfr fsv. i thino hastogha modhe),
med berått mod (se berådd), vara
vid gott mod (jfr fsv. warer widh eth
friist molh o. sv. friskt mod, I gossar
blå) samt i till mods, motsv. fsv. til
mödha, jfr mit}', tö mode; jfr även sv.
hög- o. övermodig samt under mo-
dig. — Med avs. på betyd, 'vrede' jfr
under sinne. — Hit hör även förmoda,
fsv. formödha (ipf. -modde, såsom också
i Bib. 1541) = da. formode, från mlty.
vormöden = ty. vermnten. — Jfr f. ö.
anmoda, inmuta, modd 2.
2. mod, gängse bruk o. d., Lucidor
(: ett mode, rim: flod), förr stundom
fem., t. ex. Dalins Arg., av fra. mode
f., från lat. modus, mått, sätt (i mlat.:
sed, bruk o. d.), vartill även modell
modifiera; jfr moderat, modern,
modest.
1. modd, Weste 1807 (jfr nedan); tro-
ligen lån från lty. modde = mlty. meng.
mudde (eng. mud); jfr ofris, mudden,
smutsa, mlty. muddich, gyttgig, varifrån
sannol. ä. nsv. muddig, t. ex. Stiernhielm
= sv. dial.; nära besl. med mudder; till
en ie. rot mu, vartill med annan rot-
utvidgning bl. a. grek. mydos, mögel m. m.
(jfr must). — Ett inhemskt, men be-
släktat ord föreligger sannol. i ä. nsv.
modh, damm, Schroderus o. 1638 =
måd Lind 1749, av germ. *mupa- el.
*muda-. Konsonantgeminationen i lty.
modde osv. har samma pejorativa karak-
tär som i t. ex. sv. dial. mugg, fuktig-
het, mögel (se mögel), ffris. drabbe,
tjock, smutsig vätska, osv.; se förf. Ark.
34: 188 o. jfr under smuts. — Lik-
heten med fin. mula, gen. mudan, slam,
gyttja, är sannol. tillfällig; jfr dock
Karsten Germ. -finn. Lehnw.-stud, s. 132.
2. modd, hågad, t. ex. 1731 (modder),
förr även: modig, t. ex. Dahlstierna, i
sv. dial. i båda bet}Td. o. dessutom 'hög-
modig', part. till ä. nsv. moda, ingiva
mod, uppmuntra (jfr fsv. mödhas, bliva
modell
481
mogen
ivrig, vara stolt) = no. moda, mlty.
moden ds., avledn. av mod 1.
modell, förr neutr., t. ex. S. E. Bren-
ner, Lind, Sahlstedt, Stjernstolpe; Weste
1807: m. o. n., Dalin 1850 blott m. =
ty. modell n., från ital. modello ds.,
avledn. av lat. modulus, medel, mått
(varav ty. model), dimin. till modus (se
mod 2). Jfr mall. — Till lat. modulus
hör moduläri, avmäta, varav sv. modu-
lera.
moder, fsv. möpir = isl. möÖir, da.
moder, fsax. mödar, fhty. muotar (ty.
mutter; se mutter), ags. mödor (eng.
mother), motsv. lat. mäter (jfr matri-
kel, ma tro na), grek. meter (jfr metro-
pol), sanskr. matar-, tokar, mäcar,
armen, mair, fslav. mati (genit. matere)
ds.; litau. moté, hustru (för 'moder' an-
vändes i stället avledn. mötyna); alhan.
motre betyder 'syster'; en urgammal
indoeuropeisk bildning av barnspråkets
mä (jfr mamma); om avledn. se fader.
— Mor har uppkommit i obetonad
ställning. — Gotiskan har i stället aipei
= fhty. eidi, jfr runsv. -aipu Kärnbo
o. finska lånordet åiti (om vilket senast
Ojansuu Neuphil. Mitteil. 19: 58). — Jfr
mo der sju ka, mol-, möderne, pärle-
mor, skruvmutter. — Modersmål,
O. Petri, Bureus m. fl.: modher-, Hels.
1587: modhers-, förr även: mors = da.
modersmaal, efter ty. muttersprache,
varav mera direkt moderspråk, språk
som härstammar från ett annat. —
Mormor, fsv. möpurmöpir = isl. mö-
durmodir. I da. i stället beslemor, i ty.
grossmutter; got. har awö (jfr under
farfar). — Morsgris, redan t. ex. Mes-
senius. — En smekform till mo(de)r
är sv. dial. moja, hustru, gumma; jfr
med avs. på j under Kajsa.
moderat, av lat. moderatas, till mode-
rare, reglera, moderera, till samma s-
stam modes-, vartill modes-lus måttfull
(varav fra. modeste, sv. modest), till
modus, mått (se mod 2). — Som mera
officiell beteckning för 'högern' väl först
från valstriden 1911.
modern, 1749, 1758, Kellgren (i alla
tre fallen om de moderna språken), f. ö.
vanligt väl först på 1780— 90-t. = ty.,
från fra. möderne, av senlat. modernus,
Hellquist, Etymologisk ordbok.
nuvarande, för dagen, till lat. adv. modo,
just, nu, egentl.: måttligt avlägset, till
modus, mått (se mod 2). — På 1600-t.
i stället alamodisk, vanligt också på
1700-t. o. under 1800-t:s förra hälft; till
fra. d la mode, på modet.
modersjuka, i ä. sv. vanl. (liksom i
dial.) moder, modren, modra, B. Olai
1578 osv., fsv. mödher = da. modersyge
osv.; se under livmoder.
modest, se moderat.
modifiera, från fra. modifier, av lat.
modificäre, till modificus, avmätt, av
modus (se mod 2) o. en bildning till
facere, göra (se facit).
modig, formellt motsv. fsv. mödh-
ogher, stolt, högmodig (jfr även nedan)
= isl. mödugr, häftigt upprörd, da.
modig, modig, got. mödags, vred, fsax.
mödag, vred, upprörd (om havet), fhty.
'muotig i muotigi, sinnesrörelse (ty.
mutig, modig), ags. modig, upprörd,
modig m. m. (eng. moody, nyckfull,
förtretad, svårmodig). — Om den nu-
varande betyd, 'modig' jfr under mod 1.
Den fsv. betyd, 'stolt, högmodig' lever
väl kvar i uttr. såsom 'du skall inte
vara så modig*. — lä. sv. har ordet
ofta en betyd., som närmar sig 'ansenlig,
stor, mycken' t. ex. medh modigh svett
1645, min modiga pipa tobak 1740;
kvar i kosta sina modiga styvrar,
1739, fälla sina modiga tårar, jfr
fsv. fielde han siva modhogha taar o.
da. fcelde sine modige taarer. Om denna
anv., såsom sannolikt är, utgår från det
senare uttrycket, har grundbetydelsen
varit en helt annan, kanske 'sorgsen,
bedrövad' (jfr ä. da. modig o. eng. moody)
o. denna sedermera förbleknat samt
ordet kommit att begagnas i förstärk-
ande bemärkelse.
modulera, se under modell.
mogen, fsv. möghin, av ä. mö in (lik-
som redobogen till bo in o. trogen
av iröin) = no. mögen, mogen (av mogen,
kanske genom anslutning till mogna,
som förkortats av mogna, Torp Ktym.
ordb. s. 431), moen, ä. da. moen, motsv.
ett isl. *möinn, till sv. dial. mo sig,
mogna, isl. mö ask, smälta (inträns.), no.
moa, göra mör, vartill även no. kornmoe,
kornmognad, kornblixt, jfr ösv. dial. korn
31
moja sig-
482
molekyl
mogna osv. F. ä. dunkelt trots Hora
förklaringsförsök. Oklart är även (/ i
do, o. da. moden, jfr sv. dial. möda,
mogna; se Torp Etym. ordb. s. 430. —
Härtill inkoativet mogna, bli mogen,
jfr ä. nsv. mognas Bib. 1541, Serenius
= no. (jfr ovan), ävensom det väl obe-
roende härav uppkomna kausativet fsv.
moghna, mona, göra mogen, även i nsv.,
t. ex. Kjellén NDA 3/i 1918. Det förra
är bildat som murkna: murken, det
sena re som ö pp n a : öppen. — M ögnad
t. ex. Lind 1749.
moja sig, Hallman 1778, Weste 1807;
av Rietz fört till adj. moj, lugn, god,
vacker, varom se mojna; däremot enl.
Björkman IF 30: 274 från barnspr.,
motsv. sv dial. mor a, da. more (till
mod i betyd, 'sinne' o. ro, jfr roa sig),
med ett i barnspr. vanligt utbyte av r
mot j, jfr Bojan: Ingeborg, Eje: Erik,
Kajsa: Karin, sv. dial. moja, hustru,
gumma, till mor osv. Mot Rietz för-
klaring talar verbets spridning i förh.
till adjektivets, ävensom den speciella
användning, i vilket det senare upp-
träder. Möjl. kunde man också tänka
sig, att ordet är en dial. -form, som mot-
svarar no. moda el. moa seg ds., vilket
kanske är identiskt med no. mo(d)a seg,
uppmuntra m. m., men rönt inverkan
från no. mo, varm; se Torp Etym. ordb.
s. 430.
Moje, mansn., se Maurits.
moj eng, vard., se under medel slutet.
mojna, Dalin 1853, till adj. moj, lugn,
vacker, om väder, 1698, 1883, 1909
m. m. = sydsv. dial., jfr mojväder
Västml., lån från lty. moje, boll. mooi,
vacker, snarast med v. Wijk Zfvergl.
Sprachf. 48: 156 av germ. *manja- till
ie. roten mu, tvätta, vartill fslav. nujti
osv., alltså egentl.: 'tvättad, snygg, vac-
ker', såsom lat. lanhis, lötns, snygg, nätt,
till laväre, tvätta (se lavemang, löd-
de r, löga). Det sv. verbet kan vara en
ung inhemsk inkoativbildning av adj. el.
en ombildning av lty. sik mojen, bli
vackert (om väder).
mokant, Hallman 1779 (där dock lagt
i munnen på en ung greve, som gärna
använder franska uttryck), av fra. mo-
quant, part. pres. till se moquer de,
gäckas med, av ovisst ursprung. — Or-
det uppräknas av Knorring 1845 bland
de franska ord, som vid denna tid icke
längre hade så god klang bland tongi-
vande kretsar i huvudstaden.
mol, förstärkande i mol still, mol-
tiga osv., Golumbus Ordesk.: mord,
moohl, moohl-girig, moohl-grijmm, i dial.
med tjockt / = no. mör, mol. Av om-
stritt ursprung. Stundom fört till isl.
mord, mängd, i t. ex. mord fjdr, över-
måttan stor rikedom (besl. med nisl.
mora, myllra el. vimla), jfr Noreen Sv.
etym. s. 53 (med annan, men oriktig
härledning av mord), Kock Sv. ljudh.
1: 413. Dock osannolikt, då ordet f. ö.
är okänt i de nord. spr. Knappast heller,
såsom också gissats, efter tyskt mönster;
jfr mord, mord, som förstärkande i
mordshnnger, -kerl osv.; sannolikt i stäl-
let en rent inhemsk motsvarighet till
dylika utt^ck. Jfr följ. — Av väsent-
ligen annan härledning är uttr. mol
allena, m. ensam, J. Baner 1629: mor
alenna, Lind 1749: still-mor eller still-
mol allena (en av Linds många norr-
ländska dialektformer), jfr ä. nsv. moder
alleen B. Foss 1621 m. fl., sv. dial. även
mod, modest, moders, mo(r)sallena =
no. mode(r)-, mo(e)-, mon-, mottaaleine
m. m., ä. da. mo(s)alene; delvis med
anslutning till mol, efter ty. mutter
allein, jämte mntterscelenallein (över-
given av varje 'modersjäl', varje män-
niska) o. mntlerseligallein (egentl.: vars
moder avlidit), jfr nuilternaekt, naken
såsom kommen ur moderlivet, motsv. ä.
nsv. modher naknan Petrejus 1608.
mola, småvärka, arbeta, knoga, i dial.
även mora, Knorring 1843: 'teg och
molade . . med väfven', Dalin 1853 (i
samma betyd.), i betyd, 'småvärka' samt
i litteraturen (1880-t), egentl. ett dialekt-
ord med l av rd = no. mola, mörda,
arbeta hårt, jfr no. mol, mord n., stark
ansträngning, vilket enl. Torp Etym.
ordb. s. 433 bildats av det förstärkande
mol- (se föreg.), men även kunde tän-
kas ha etymologisk beröring med sv. o.
no. dial. mora, arbeta smått (se mor la).
molekyl, Berzelius 1811, av fra. mo*
lécnle, diminutivbildning till lat. moles,
massa (se möda 1).
moll
483
Montan
moll, Bellman: 'I de durer och i mol-
ler'; jfr Bröms Gyllenmärs visbok: 'Wel-
liudandes clavcordia med sitt B moll'
= ty. osv., av lat. mollis, mjuk
(jfr under mild); se närmare under
d u r.
molla, Atriplex, Chenopodium, oblik
kasus till ä. nsv. målle B. Olai 1578,
fsv. molde m., jfr sv. dial. mold, motsv.
med olika avljudsformer: fsv. ma>ld
(mceldyrf), sv. dial. mäll, ä. da. mjeld,
da., mlty., ty., ags. melde, fhty. maltet,
mella, multa (ty. dial. mollen). Enl.
Daneli Nucköm. s. 132 återgå vissa östsv.
former på ett mald-, varav dock ej, så-
som där anses troligt (jfr även Noreen
V. spr. 4: 86), följer, att även det fsv.
ordet innehåller samma avljudsstadium
(jfr fhty. multa). Båda möjligheterna
böra därför hållas öppna. Kanske besl.
med grek. bliton, en spenatväxt (av
* mliton), Fick BB 6: 211. I alla hän-
delser sannol. till roten mel i mjöl med
syftning på de mjöliga bladen; jfr med
avs. på suffixet litau. miltal, mjöl, o.
f. ö. sv. dial. mjölgräs o. eng. meals
om samma växter.
mollskinn, Ups.-posten 1860; stundom,
t. ex. 1881, skrivet moleskinn; av eng.
moleskin, egentl.: mullvadsskinn, till
mole (jfr under mullvad).
moln, fsv. moln, molin, mulin, moln
= ä. da. moln, muln, dunkelhet; nära
besl. med mulen o. vanl. uppfattat som
en substantivering av detta ord, som
kanske egentl. är ett gammalt particip;
jfr f. ö. no. o. da. dial. mol, små spridda
skyar, ä. da. mul, mörker, ävensom got.
milhma m., moln. Väl till ie. roten
mel i mala osv. el., om i de nord. or-
den ett h fallit o. sålunda närmare
släktskap med got. milhma får antagas,
ett därav utvidgat ie. mclk, som ingår
igerm. "mclha-, sand (se Maljen, malm),
med växelformen smelk i lett. smelkne,
damm o. d., litau. smilkti, svagt ryka
(jfr smula). Enl. andra till lett. milsl,
bli mörk, osv. — Da. mulm, mörker,
beror på assimilation (m-m för äldre
m-n). — Det allmänt nord. uttr. för
'moln' är sky. De västgerm. språken
ha i stället motsvarigheter till ty. wolke
(besl. med adj. welk, urspr.: fuktig), i
eng. ersatt av det likaledes germ. eloud
(egentl.: klump; besl. med kludda).
momang r., ögonblick, vard., t. ex.
Envallsson 1782: i momenten, på ögon-
blicket, 'på momangen', från fra. moment
ds.; se följ.
moment n. = ty., av lat. mömenlum
n., egentl.: det som sätter ett föremål
(i sht en våg) i rörelse, det som ger
utslaget, vikt, bet3rdelse, orsak, kort tid,
ögonblick (jfr föreg.), liten del, av "movi-
mentum, till movere, sätta i rörelse, till
vars participstam mö lus höra motion,
motiv, motor; jfr även automobil.
monark, Bib. 1541, ytterst av grek.
mondrkhes, av monos, ensam, ende (jfr
följ. o. munk), o. en avledn. till årkh-
ein, härska (av ovisst ursprung); jfr
patriark o. ärke-.
[niondel, sv. dial., se under mangel.]
monogami, till föreg. o. grek. -gamla,
till gamein, gifta sig (motsats: poly-).
monogram, 1791: 'Cristi monogram',
1817 = ty. monogramm n., jfr fra.
monogramme m., till grek. monos (se
monark) o. grammet n., skrift, bokstav
(se grammatik).
monokel, 1890-t., av fra. monoele, av
lat. monoculus, enögd, till grek. monos
(se föreg.) o. oeulus, öga. — Jfr: 'Mo-
nokelradikalen är manchestermannen,
blifven estet'. Thyrén 1911.
monke, Jasione montana, Linné 1755
osv., el. munke, 1826 osv. = da. munke;
jfr sv. dial. o. ä. nsv. munkhatl(ar),
ä. sv. blåmunke. - — Till munk höra
även växtn. munkfnat (-löss), Cynoglos-
sum officinale, med syftning på frukterna,
som med hakformiga piggar fästa sig
vid kläderna; m u n k m össa, Arum ma-
culatum (förr även munksuans t. ex.
1638); munkskalle, Aconitum, stormhatt
(förr, liksom munkehuvad, även om
Taraxacum); m. fl.
monster, jfr fra. nwnslre, eng. monster,
el. monstrum, av lat. monstrum, under,
vidunder, järtecken el. förebud, väl egentl.:
maning el. erinran, med avledn. -str- till
monére, erinra, uppmana (se mana).
Härav: lat. monslrare, visa (jfr demon-
strera o. mönster).
Montan, familjen., förr: Montanas,
efter Nora bergslag (jfr lat. mons, genit.
Montelius
484
moreli
montis, berg; se montera). Alltså
samma latinisering som i Holbergs Eras-
mus Montanus, av Rasmus Berg.
Montelius, familjen. (Upplandssläk-
ten), efter stamfadern Hans Månsson
Uppl. — Sedermera, av en annan släkt-
gren, förändrat till Montell (jfr Ca-
valli av Cavallius osv.).
montera = ty. montieren, av fra. mon-
ter, iordningställa, förse (med), egentl. :
stiga, av mlat. montäre, stiga i höjden,
till lat. mons (geni t. montis), berg (till
ie. roten men, höja sig upp, skjuta fram;
se mun, slutet). Etymologiskt samma
ord är ä. nsv. muntera, utrusta, t. ex.
Gustaf II Adolf (om skepp). Jfr mun-
dering.
monument, 1613 = ty., av lat. mo-
numentum, minnesmärke, till monere,
erinra, uppmana (se mana).
mops, Dalins Arg., Linné 1748 = da.,
från lty. el. boll. mops = ty.; kanske
genom ellips för mopshund, jfr holl.
mopshond; till en germ. ordstam med
betyd, 'grimas, grimasera': eng. mop,
mhty. mupf, grimas, lty. mopen, grina,
gapa (varifrån da. maabe, gapa, förr:
grina illa o. d.), eng. mop ds.; alltså
med syftning på hundens ansiktsuttryck;
jfr följ. Härtill även lty. dimin. mop-
pel. Jfr sv. hundnamnet Moppe, Lenn-
gren: moppa.
mopsa sig", vard., A. Engström, motsv.
da. mopse, vara sur o. tvär, från lty.
mupsen, s-avledn. av lty. mopen osv.;
se föreg.
1. mor, se moder.
2. mor, folkn., I. Erici 1642 (i betyd,
'neger') = da. mor, från ty. mohr, av
fhty. mor, av ital. moro, av lat. maurus
(svartbrun), invånare i Mauretania (det
nuv. Marokko), av grek. maurös, besl.
med amaurös, mörk. Jfr Maurits,
morell, morian.
[mor, sv. dial., söndersmulade ting
o. d., se murken.]
Mora, ortn., till sv. dial. mör, skog-
bevuxet myrland = fhty. muor, moras
(ty. moor), ags. mör; se f. ö. Hedemora,
moras, mor kullor, Möre. — Hit hör
Morkarby, fsv. Mörkarlaby, i Mora sn
(se under Älvkarleby).
moral, Dalins Arg. (ännu ej hos Lind)
= ty., av fra. morale, av lat. moralis,
som rör sederna, till mös (genit. möris),
sed; jfr mores. — Härtill: mo ralisk,
efter ty. moralisch. Betyd. -utvecklingen
av denna ordgrupp i etisk riktning är
densamma som hos sedlig.
moras, t. ex. Petreius 1615: morass
= da. morads, från mlty. moras (ty.
morast) = holl. moeras (varav eng.
morass), mholl. marasch ; från ff ra. ma-
resc, mareis (fra. marais), av mlat. ma-
riscum (se marskland), till germ.
*mari, hav (= lat. mare; se mar-),
men i germ. spr. ombildat efter det
därtill i avljudsförh. stående fhty. muor
(ty. moor), moras, ags. mör, träskland
m. m., sv. dial. mör, skogbevuxet myr-
land (se Mora, morkulla o. Möre).
moratorium = ty., egentl. neutr. till
lat. morälörius, dröjande, till mora,
dröjsmål (egentl.: eftertanke; besl. med
memor, ihågkommande; se memoarer).
mord, fsv. morp = isl. mord, da.
mord, fsax. morth, fhty., ty. mord, ags.
mord, av germ. *murpa- n. = ie. *mrto-
i sanskr. mrtd-, död (subst. o. adj.),
formellt identiskt med grek. brotös, död-
lig (av *mrto-; se ambrosia), o. lat.
adj. mortuus, död (som väl erhållit sin
avledn. -uo- från vTuus, levande); med av-
ljudsformen sanskr. mdrta-, dödlig; jfr
med ie. avledn. -tro- got. maurpr, ags.
morÖor (eng. mnrder), varav även det
från germ. spr. lånade fra. meurtre; med
avledn. -ti: lat. mors (genit. mortis; jfr
amortera), litau. mirtis, död; till den
vitt spridda roten i t. ex. lat. mori,
fslav. mréti, litau. mirti, dö, osv. —
Den allmänna germ. betyd, är 'hem-
ligt dödande', men den vidsträcktare
grundbetyd, framskymtar i got. maurpr,
bl. a. 'dråp': i äldsta tider skilde språ-
ket icke mellan olika arter av männi-
skodödande. — Jfr mörda, morsk,
myling o. f. ö. bane, dråp, dö.
morell, Schroderus 1639 = da. morel,
ty. morelle, väl av ital. morello, svart-
brun (fra. moreau), dimin. av moro,
mor (se mor o. morian); enl. som-
liga dock snarare en hiform till ty.
körsbärsnamnet marelle, amarelle, som
utgår från en avledning till lat. amilrus,
bitter, här: syrlig.
mores
485
morla
mores, i uttr. lära någon mores,
L. Petri Oec, av lat. möres, seder, plur.
till mös (genit. möris), sed; jfr moral.
morfin, Berzelius 1821, av fra. mor-
phine (ty. har i stället morphium), till
stammen i lat. Morpheus, av grek. Morph-
eus, drömmarnas gud (son av (H)ypnos,
sömnen), till morphé, bild, gestalt (jfr
metamorfos), här alltså syftande på
drömbilderna.
morganatisk, motsv. da. o. ty., egentl.
om ett (furstligt) äktenskap på vänster
hand, där en morgongåva lämnades till
makans underhåll, efter mlat. matrimo-
nium (äktenskap) ad morganaticam,
ombildning av morganabicam, latinise-
ring av ett germ. ord motsv. morgon-
gåva (se d. o.).
morgon, fsv. morghon, -in, -an = isl.
morginn,morgunn, mgrginn, da. morgen,
got. maurgins, fsax., fhty. morgan (ty.
morgen), ags. morgen, mergen (eng. mor-
ning, bildat som cvening), av germ.
*murgina-, * murgana-, *mur^una-. Enl.
somliga av ie. *mrkcno- (osv.), egentl.:
'gryning' el. 'skymning', till sanskr.
markå, fslav. mraku (*mork-) mörker,
osv. Enl. andra av ie. roten mrgh i
litau. mirgeti, lysa svagt, som dock sna-
rare utgår från en rot med ie. -g (se
mörk). Med avs. på betyd. -skiftningen
'ljus' ~ 'mörker', utgående från en grund-
betyd, 'lysa svagt', se analogier under
sk rym t a. Ett mera spritt ieur. uttr.
för 'morgon' är otta; jfr även arla. —
I morgon, följande dag, fsv. / morghon
(även a o. um m. samt morghon) =
da. i morgen, isl. / morginn (även: i
dag på morgonen, liksom i no.) jämte
ä m.; jfr mlty., ty. morgen, eng. to-
morrow, got. du maurgina. — I morse
Weste 1807, med dunkel bildning (jfr
i af se o. under sommar samt litter. i
SAO 1: 664), motsv. ä. nsv. i morges
(ännu 1809), i mårres (t. ex. Karl XII
i brev), fsv. i morghons, da. i morges,
egentl. en genitivisk tidsbestämning med
senare tillagt i (jfr fsv. morghons, om
morgonen). — Morgonstund har guld
i mun, se mun. — Morgongåva, fsv.
morghongäva, motsv. da. morgengave,
mlty. morgengave osv. ; jfr fsv. morghon-
ga>f, isl. morgingjpf o. fsv. hindradaghs-
ga>f m. fl.; jfr morganatisk. — Mor-
gon rodnad, se rodnad. Ett annat
allmänt nord. ord för 'morgonrodnad'
är sv. dial. dag(s)rand, fsv. dagh(s)rand
— no. dagsraand, fda. dagrand; jfr sv.
dial. dagränning = no.; jfr randas.
Om lat. auröra se öster,
morian, neger, o. 1585 som namn på
ett örlogsskepp, Balck 1603 = da. mo-
rian; från mlty. morian = eng. morian,
av ffra. morien, av mlat. mauritänus, in-
vånare i Mauritania, egentl.: morernas
land, till lat. maurus, mor, osv.; se f. ö.
mor 2 o. moreli. — lä. nsv. även
murian, t. ex. Schroderus, Lex. Linc.
1640, Lind 1749 = sv. dial. murjan; jfr
Kock Sv. ljudh. 2: 175.
Morits, mansn., se Maurits.
morkulla, fågeln Scolopax rusticola,
O. Rudbeck, Linné, till sv. dial. mor,
skogbevuxet myrland (varom se Mora,
mor as o. M öre), o. kulla, flicka m. m.
(se d. o.). Jfr med avs. på första leden de
likbetyd. sv. dial. hulladämpa, hultings-
krabba (till hult), moröja (se röj), fär-
öiska mijrusnipa, da. skovsneppc. Om
ett annat (dialektiskt) ord för 'mor-
kulla' se rugda. — Morkulla är i vissa
dial. även namnet på Trientalis europa?a.
morla, t. ex. det morlar i benen, 1771:
om krypande känslor i händerna = no.
morla, arbeta smått, peta, murla, små-
värka, da. dial. murle, jfr sv. dial. mijrla,
morla, morla (se myllra); avledn. till
sv. dial. mora, arbeta smått, glöda un-
der askan, no. mora, arbeta smått, mura,
även: krypa el. sticka i kroppen; jfr
under mola. Sannol. föreligga dock
här representanter för två skilda ord-
grupper: en tillhörande H-serien (jfr no.
maura, myllra, morla, o. utgående från
myra; se under myllra), o. en till
c-serien (jfr Torp Etym. ordb. under
mura, maura). Delvis annorlunda No-
reen Sv. etym. s. 55. — Med konsonan-
omkastning av rl till lr : ä. sv. molra,
sv. dial. mollra ds.; jfr Hesselman Spr.
o. st. 4: 103. — Ett helt annat ord är
däremot det av H. i detta sammanhang
anförda ä. sv. morla (-å-), mullra, vråla,
knota, t. ex. 1667, stundom ännu i nsv.
o. även förekommande i sv. dial.; jfr
m u 1 1 r a.
Mo rliinda
486
mossa
Morlanda, ortn., se under mo.
mormon, från eng.-amerik.; efter mor-
monernas religionsurkund The book of
Mormon, efter namnet på den ängel,
som skulle ha givit stiftaren Joseph
Smith uppenbarelsen om den nya he-
liga skriften.
mormässa, förr: högtidsdag till Jung-
fru Marias minne, särsk. den 8 sept.,
a. sv. mårmcssa (ännu Dalin 1853, fast
skrivet mor-), mår-, mårs- o. måre- O.
Petri Kr., fsv. maar(e)-, mor{e)-, mar-,
märiomccssa, till fsv. Maria, här med
långt a, såsom stundom även i isl. ; ti-
digt outbildat i anslutning till mor,
moder.
morot, B. Olai 1578; Var. rer. 1538:
morcroot, fsv. mororot, motsv. da. dial.
morod, väl en översättning av mit}7.
morworlel (worlel = ty. wurzcl, rot);
till fsv. mora = ä. da. more, inhemskt
el. snarare lån från mlty. more = ags.
moie, moru, fhty. mor(a)ha (ty. möhre);
väl med Prellwitz m. fl. av ett ieur.
växtnamn *mrk- i grek. bråkana (när-
mast av *mrak-), ett slags grönsaker;
ryska morkva, morot, kan vara ett ur-
gammalt lån från germ. — Jfr mura,
sbst., o. murkla. — I vissa sydsv. dial.
i stället gularod.
morra, murra, fsv. morra, även: knota,
brumma = fno. murra, da. murre, mit} .,
ty. murrcn; ljudhärmaiide liksom fsv.
morra, fräsa (om kattor), cl. ags. mur-
cian, knota, el. flit}7, murmulön (ty.
murmeln), mumla, el. med k- t. ex.
kurra, knorra. — Avledn.: ä. nsv.,
sv. dial. morla, no. murla, knota.
morsk, Weste 1807 (betecknat som
'fam.') = no. morsk, av mordsk, t. ex.
Geisler (f 1729): mordske händer, av
mordisk, till mord. Ä. nsv. morrisk,
t. ex. Biurman 1729, i betyd. 'motvillig,
egen villig', är däremot en försvenskning
av ty. miirrisch, till murrcn, knota (se
(m or ra).
mortel, Lind 1749: mortel o. morter,
ä. nsv. morter t. ex. Hels. 1587, mor-
tarc, t. ex. Bib. 1541, fsv. morlar(e) =
sen isl. mortel, morlér, no., ä. da. mortel,
da. morter, mortel, mlty. morter, morter,
mortel, mörsare, murbruk, mht}7. mor-
ler, mortel, kalk (ty. mortel), ags. mor-
lere, mortel (eng. mörtar även: murbruk
m. m.); lån från lat. mortarium, mor-
tel, kalk m. m., varav fra. mortier, mor-
tel, mörsare, murbruk. Betyd, 'mur-
bruk, kalk' är sekundär: egentl.: vad
som sönderstötes i en mortel. Till roten
mer, sönderstöta, krossa, i marmor,
murken osv. — L-formerna ha upp-
stått genom dissimilation av r r. — Ett
inhemskt dialektord för mortlar i mera
primitiv form är stampa (jfr stamp).
Se om dessa Lithberg i Fatab. 1918
s. 1 f.
morän, Hisinger 1840: morainer plur.,
Berzelius 1842 == ty. moräne 1800-t., av
fra. moraine, upptaget i det vetenskap-
liga språket 1779 = provenc. mourreno;
av ovisst ursprung.
mos, fsv. mös i miolmös, mjölgröt =
da. -mos (t. ex. lungemos), från mlty.
mös, mos, kål m. m., av fsax. mös, mat
= fhty. muos, mos, mat (ty. mus, jfr
gemiise), ags. mös, mat, av germ. *mösa-,
väl besl. med mat, i så fall möjl. av
ie. *mäd-so-; se mat. Jfr lackmus.
mosaik, Spegel 1705 : mosaigv\ i bandi.
1750 om målning i Rom, annars vanligt
först på 1800-t. = ty., av fra. mosaique,
av ital. musaico (o. 1300), bildat till
grek. mouseion, bl. a.: mosaik, tidigare:
tempel för muserna (= museum; se
d. o.).
mosig, litet drucken, t. ex. Dalin 1853,
Tal o. qv. i SHT 1853 s. 58, jfr no.
moscn, het, kvalmig, dåsig, röd i an-
siktet av mat o. dryck, sv. dial. mosa
se, dricka sig halvt berusad, mos, trög,
sömnig människa, moset, trög, het; i
avljudsförh. till masa 1, 2 o. mas. Jfr
rödmosig.
moské, från ty. moschce, fra. mosquée
= ital. mosehea, från arab. mesjid ds.,
plats för tillbedjan.
moskit, av span. mosquito, avledn.
av lat. musca, fluga (se musch o. mu-
sköt).
mossa, egentl. oblik kasus av fsv.
mosi, mossa, mosse (varav sv. mosse,
i ä. sv. o. dial. även måsc) — isl. mosi
ds., da. mose, mosse; avledn. av germ.
*musa- — fsv. mos, n. i båda betyd.,
sv. dial. mös, mås m. o. n., mossa, da.,
mlty., fhty. mos n., mossa (ty. moos),
moster
487
muff
i fhty. även 'mosse', ags. mos, mosse
(eng. moss, mossa, i dial. även 'mosse');
besl. med lat. musens, mossa, fslav.
miichu; i avljudsförh. till myr (avgerm.
*meuzi-); se f. ö. d. o. Jfr mussera,
myska. — Formen med -a (i betyd,
'mossa') synes vanligast redan på 1600-t.;
under 1700-t. uppträder e-formen i ordb.
blott som en undanskymd biform; jfr
Lindblad Sablstedt s. 52.
moster, t. ex. Schroderus 1639 = da.;
ä. nsv. även morster, t. ex. Brasck
1650 = ä. da. morster, av ä. nsv. mor-
syster, av fsv. möporsystir = isl. mödur-
systir.
mot, prep. o. adv., fsv. möt, liksom
emot, fsv. /* 77iö/ (= isl.) o. a möt(e)
(= isl.), till fsv. sbst. 777Ö7, n., möte,
sammanträffande = isl. mot, fsax. möt,
mbty. muoz, ags. (ge)möt (eng. moot-
halt, rådbus), även i sv. ortnamn såsom
Motala, Åmot, Stigamo Smål., fsv.
Stighamot, egentl.: stigmötet; jfr fsv.,
ä. nsv. gatumot, gat myn ning, sv. leda-
mot o. motspänstig. Väl samma ord
som fsv. 77iö/, form, prägel, bild = isl.
7710/ ds., ä. da. mod, myntprägel, öfris.
77iö/, märke, fläck, boll. 77ioe/, spår, tecken,
fördjupning, o. det från nord. spr. lå-
nade lapska muddiii- (m. m.), ansikte,
liknande, alltså egentl.: motsvarigbet;
jfr fra. eontrefail, bild (se konterfej);
av germ. *möta-. Av oviss härkomst.
Snarast besl. med mål 2. Enl. H. Pe-
dersen KZ 39: 411 till armen, mut, in-
gång (av *mödo-) ~ matéim, närma sig;
enl. Meringcr IF 18: 211 f. till mäta
o. måste. — Avledn.: germ. vb. *mö-
tan (dock ej säkert; se måste), *mölian
(— möta, se d. o.), * mölia- (— möte;
se d. o.); ävensom det speciellt fsv.
mota, möta o. mota, nsv. mota bl. i
den senare betyd. Om uttr. mota
Olle i grind se Olle.
Motala = fsv. 1200-t., till föreg. o.
möjl. got. (tllis, tempel, osv.; se A le.
En annan, icke antaglig möjlighet hos
Pipping SNF VIII. 1: 78.
motion = ty., av lat. mötio, rörelse,
till movere, sätta i rörelse (part. pf. pass.
molns); jfr moment.
motiv = ty. = fra. molif, av mlat.
motiv am, substantiverat neutr. till mlat.
molivtis, som orsakar rörelse, pådrivande,
till föreg. Jfr lokomotiv.
motor = ty., av lat. =, till movere
sätta i rörelse; se motion.
motspänstig, 1753, Möller 1755, i ä.
nsv. däremot tidigare allmänt motspän-
nig (o. motspjernig ds.); försvenskning
av ty. widerspenslig, jämte ä. ty. o.
mhty. widerspen(n)ig (-ic), till ty. span,
strid, oenighet, egentl.: spänning, till
spänna. Jfr under spänstig.
mott = fsv., no.; besl. med isl. 7?io//e
m., mlty. mötte, mutte f. (varav mhty.
= o. ty. mötte), ags. modde, mohöe (eng.
moth); hypokoristiska bildningar, germ.
väl *mupp- (jfr spott 2), som bl. a.
förts till en germ. rot mud, gnaga o. d.,
av samma slag som mad i mask (se
även under sm ut t). — Jfr mal 1 till
mala.
motto, Serenius 1734 i betyd, 'val-
språk' = ty., från ital. motto ds. =
fra. nio/, ord, tänkespråk, motto, väl ur-
sprungl. ett vardagsord motsv. senlat.
muttum, mummel, k not, besl. med det
Ijudhärmande lat. mut(t)ire, tala tyst, en
bildning av samma slag som muttra;
jfr även följ.
mucka, Dalins Arg., i ä. sv. även mocka,
jfr det vulgära nsv. mocka gräl = da.
mukke, från mlty., ty. mueken; jfr ty.
miicksen av flit}', -miiccazan; besl. med
lat. mugire, böla, grek. mggmös, suck,
till en ie. rot mug, av imitativ el. ljud-
härmande karaktär liksom 77i«/, mud(h)
(se muttra, motto, myt); jfr under
mysa.
mudder, 1752, Sablstedt 1773 = da.,
från mlty. modder, gyttja = mty., ty.
moder, ruttnande ämne, träsk, i hög-
tysk form mutter i t. ex. cssigmutter,
bottensats i ättika, eng. mother, jäst
(vars -tli- är att bedöma som i fathcr),
jfr ty. dial. mulich, dy, av germ. "mudra-
— avest. muthra, smuts, m. fl.; se f. ö.
det besläktade modd o. jfr smuts. —
Härtill vb. m udd ra.
1. muff, o. 1630 = da. muffe; från
ty. = eng.; jfr sv. dial. mu/J'el, muff,
no.: halvvante, från fra. moufle (mlat.
mujfula 817); av germ. urspr., till It v.
mu/}'e(l)n, hölja in, väl egentl.: täppa
till munnen (så att man endast kan
muff
488
mule
mumla), jfr holl. moffelen, mumla, av
ljudhärmande ursprung). Möjl. dess-
utom sammanblandning med mlty.
motiirc, (vid) ärm (germ. *mawö: litau.
uzmova, muff); jfr att fra. mouflc även
kan ha denna betyd. Se Falk-Torp un-
der mnffe.
2. muff, sämre bal, pigbal; 1667, från
Fin ni., dock nägot dunkelt till sin in-
nebord: '7 kannor ööl, tagne .. på
Lilieholms mun0'; med sammans. borgar-
muff enl. finnen Ramsay. I Sverige
huvudsakligen belagt från Uppsala, t. ex.
Törneros: '»muffarna» eller pigbalerna',
Svenska Biet 1841: 'Muff är ett bland
vinternöjena i U.' (jfr Sylwan Fyrtiota-
lets student s. 112). — Sammans.: muff-
bal, ävenledes med belägg väsentligen
från Uppsala o. Finnland: Gottlund i
dagbok 1814 (Åbo): 'Jag var . . på muff-
balen hos Seipelss. Der var ett skönt
sällskap, aldrig har jag ännu sett så-
dana' (Skr. utg. av Sv. litt.-sällsk. i Finl.
CXVI: 134), Aminoff 1819 (Uppsala),
Ilmoni 1829 (Finnl.). I ett brev från
Uppsala 1819 (Skr. utg. av Sv. litt.-sällsk.
i Finl. XCVI: 31) lämnar finnen Ami-
noff en förklaring av ordets innebörd
i Uppsala ('danser, som det sämre fol-
ket håller'), vilken synes visa, att denna
var en annan än i Finnl.; knappast
däremot, såsom av andra finsk-svenska
belägg framgår, att ordet där var okänt.
Att döma av de äldsta beläggen har
ordet finskt ursprung. — Föråldrat är
muffdans, Alleh. 1773 febr.: 'Muff-Dans
i Ormsaltar-Gränd' (Levertin Teater o.
drama s. 232). — F. ö. av okänt ur-
sprung (en gissning hos Noreen V. spr.
3: 489).
mugg, Tersmeden 1740 (o. 1780) s.
37: en mougg portcr, Ad. prot. 1789:
en mugg 6 Porter, i båda fallen om eng.
förh., motsv. no. mugge; i sv., att döma
av de äldsta beläggen, sannol. lånat från
eng., vars form dock av somliga anses
ha nordiskt ursprung. Knappast har
ordet, såsom antagits, i eng. lånats från
mir. mug, kruka. F. ö. okänt ursprung;
jfr v. Friesen Mediagem. s. 106.
1. mugga, vulgärt: mumsa, snarast
ombildning av tugga i anslutning till
mun el. mumsa. Knappast, såsom förf,
gissat, hos Lindgren Sv. lm. XII. 1: 72 n.
2, en gammal bildning, av ett *mpggva
(jfr b ugga) till en germ. rot. muw, tugga.
2. mugga, vulgärt: mun, trut; kan va-
ra en substantivering av föreg.; snarast
dock en hypokoristisk bildning till mun.
3. mugga, dialektord, lägga i hop,
hopa = no.: skrapa samman, samla sig;
med intensivisk konsonantfördubbling
till sv. o. no. dial. miiga, stor hop
(varom närmare allmoge), el. möjl.
det därav avledda no. vb. muga, lägga
i hög; se förf. Mediagem. s. 24 o. senare
även Torp Etym. Ordb. Jfr f. ö. nsv.
o. sv. dial. hopa : hop, råga : råge,
stacka : stack, såta : såte, trava :
trave, isl. hr oka : hroki (se råge).
mula, mulåsna, fsv. mule (jfr nedan),
motsv. isl. mull, ä. da. mule, da. muhvsel
m. m., mlty. mule, fhty. mul (ty. maul-
esel, maultier), ags. mul; från lat. mulas
(varav fra. /n/^/e> eng. =), väl av *mugh-
slos o. identiskt med (ej lånat från) grek.
mgkhlös, åsna (handjur); med motsv. i
alban. Jfr mulatt. — Det arkaise-
rande sv. mula är hämtat från bibelspr.
o. utgår från oblika kasus av den i Bib.
1541 även förekommande formen mule
m. (= fsv.; närmast från mlty.). For-
men mulåsna redan t. ex. hos Schro-
derus 1635.
mulatt, 1680 = ty. mulalte, av span.
el. portug. mulato, urspr.: mulåsna (ge-
nom korsning av häst o. åsna), avledn.
av lat. mutus ds. (se mulåsna).
mule = fsv., da. = isl. muli, ffris.
mula m., mlty. mule i., mul n., fhty.
mula f., mhty. mul n. (ty. mani); jfr
got. faur-muljan, binda till munnen;
av samma ljudelement mu, varav åt-
skilliga andra indoeur. beteckningar för
'mun', t. ex. sanskr. mukham, lett. mute,
formellt sammanfallande med åtskilliga
uttryck för 'mumla, muttra'; se under
m ucka, muttra. — Överensstämmelsen
med grek. nujllon, läpp, varmed man
bl. a. sammanställt ordet, är rent till-
fällig. — Härtill sv., no. dial. mula, vara
surmulen, da. mule, ty. maulen; egentl.
'truta ut med läpparna' (jfr t ruta till
trut). Adj.: surmulen, no. mulen. —
Om ett annat sv. ord för 'mule' se
t rum,
mulen
489
multna
mulen, fsv. mulin, molin = no. molen,
ä. da. mul(l)en; besl. med moln, se
d. o. — Avledning.: mulna, fsv. molna
= no. molnast, da. mulne.
mull, fsv. mald, mull, jord = isl.
mold, da. mald ds., got. mulda, damm,
fli ty. molt(a), jord, damm, ags. molde,
mull, jord, värld (eng. mould), av germ.
* muldö(n) f, varav även finska lånordet
multa o. lapska mollte m. m. = ie.
* mUä-, till roten mel, krossa, mala; jfr
mjäll o. till betyd. -utvecklingen f. 5.
gryt. jord, malm. — Avledn. : mylla,
se d. o.
mullbär, mullbärsträd, Moras, jfr a.
nsv. moorbäraträ Var. rer. 1538; mul-
1588, 1642, 1659 (mani-) osv., ännu på
1800-t; mull- Scbroderus 1639, o. 1734
osv. = da. morbcer, från mlty. mörbere
= flity. mor-, murberi, mhty. mulber (ty.
maulbccrc), ags. mör-, murberie (eng.
mulberry); med -l- för -r- genom dissimi-
lation; liksom flera andra bärnamn (jfr
körsbär) från romarna: lat. mörum,
mullbär, björnbär, (fira. miire), mörus,
mullbärsträd, snarast lån från grek. mö-
ron, mullbär, möra plur. (även i sy ko-
rn or; jfr fikon), med släktingar i kelt.
språk. Jfr fsv. morat, mullbärsvin, av
mlat. moratum. Med avs. på germ. u
av lat. ö i lånord se även sovra; o. i
fråga om / av r jfr pilgrim o. plom-
mon. — I y. fsv. C.od. Ups. C 20 s. 530
står däremot moorbäraträ som övers,
av rubus (björnbär); se under björn-
bär. — Got. har i stället bairabagms;
se björnbär.
mulle, fisksl. Molins, Stuxberg 1894
= da. mulle, från lat. mullus, av grek.
myllos, besl. med lat. mulleus. rödaktig;
namnet efter fiskens karmosinfärg (jfr
sv. rödmulle, ty. rotbarbe osv.). Här-
till Gra. mulet, varav eng. mullel; jfr
multer.
Muller, familjen., från ty., egentl.
yrkesnamn med betyd, 'mjölnare' (=
familjen. Möller); se f. ö. under mjöl
o. Mjölby.
mullra, 1730 i betyd, 'trumma, åstad-
komma ett mullrande ljud', i modern
betyd. t. ex. 1756 osv., förr även mollra
1765 såsom i sv. dia 1., där ordet även
kan betyda 'brumma'. Kanske upp-
kommet genom metates av det under
morla (slutet) omnämnda ä. nsv. o.
sv. dial. morla, mullra, vråla, knota.
Kunde dock även uppfattas som en
oberoende härav uppkommen ljudhär-
mande bildning; jfr n isl. mullra, brum-
ma, da. dial. mulre, mumla. Noreen V.
spr. 4: 19.
mullvad, o. 1580: muldwadh, i ä.
(n)sv. mycket ofta mullvada. plur. -or
ännu hos Bellman; till mull o. vada
i den äldre betyd. 'gå*. Jfr ä. nsv.
vad m., ösv. dial. vädur m., vadu f. ds.
— Andra uttryck: fsv. muldvaghul till
isl. vaga, röra kroppen fram och till-
baka; muldvander = sv. dial. mullvann,
mullsvang, no. muldvaand, jfr ags. wand,
till vinda i betyd, 'sno, vrida' (jfr Kärre
Nom. ag. in Old Engl. s. 27); fsv. muld-
varper med motsvarigheter i da., lty.,
i avljudsförh. till lty. muldiverp, fhty.
moltwerf (ty. maulamrf efter maul, mule,
tryne), till germ. 'iverpan i betyd, 'kasta
upp' el. enl. Karsten Germ, -finn. Lehnw.-
stud. s. 60 'vrida, slingra'; fsv. muld-
vcerpil; sv. dial. mollkvadd: kvadda,
krossa; sv. m ullsork (se sork); da.
dial. muldrimpel m. m.; fhty. muwerf( jfr
Karsten anf. avh. s. 59); mlty. mol, min,
eng. mole (jfr mollskin), till roten
mel, krossa, mala (vartill fhty. muhverf);
dessutom i andra icke-germ. spr. ett
stort antal sinsemellan ej besläktade
bildningar. — Då formen -vad före-
kommer redan på 1500-t., kan den svår-
ligen, såsom antages av Noreen V. spr.
4: 152, bero på nybildning till plur. på
-er (av äldre -or).
mulna, se mulen.
[mullöga, sv. dial., handfat, se un-
der löga.]
multe, fisksl. Mugil, Sv. Nilsson 1855
= da. Av förf. Etym. Bern. s. XIII fört till
mule på grund av de tjocka läpparna
hos Mugil chelo (jfr under sn ultra).
Kan väl dock ej skiljas från eng. mullet,
som utom mulle < Mullus > även kan
beteckna multen; jfr Falk-Torp under
mulle.
[multer, sv. dial., hjortron, se följ.].
multna, Scbroderus 1639 = no. molt-
na, inkoativ till isl. meltn st. vb.. smälta
(om mat), ags. mellan, upplösas m. m.;
Ill II 11 II 111
490
Munchmeijer
jfr sv. ;ulj. multen no. mollen; med
kausativet germ. *maltian = ags. mieltan,
upplösa, jfr got. gamalteins, upplösande,
till le. ///<•/</, smälta, i grek. méldö, smäl-
ter, osv.; se f. ö. malt o. under mild.
Härtill sv. dial. multer, multebär, mylte,
hjortron, no. muller, da. multebcer. Med
s- i s ra älta o. s m u 1 1 ron.
multum, vard., mycket pangar, av lat.
multum, mycket. Jfr p Inring.
mulåsna, se mula.
mumie, Lucidor 1672; av B. Olai 1578
(-ie, -ia) brukat om läkemedel (vartill
mumierna förr användes); från ty. mu-
mie = eng. mummy, ffra. mumie (fra.
momie), i tal. mummia, från ett likbetyd,
arabiskt ord, som innehåller ett persiskt
ord, mum, för 'vax', som förr begagna-
des vid balsamering.
mumla, fsv. mumbla, även: knota =
da. mumie, från mlty. mummelen =
eng. mumble; jfr ä. da. mumme, lty.
mumpelen, ävensom mumsa; ljudhär-
mande liksom mucka o. muttra el.
lat. murmuräre, mumla. Någon gemen-
sam rot mu bör icke antagas för dessa
ord, utan de äro var för sig självstän-
diga bildningar.
mumma, ett slags öl, Skråordn. 1540,
Stiernhielm osv., förr stundom även
momma, från ty. mumme, 1492 (från
Braunschweig), varifrån även holl. mom-
(m)e, eng. mum, mom. Enl. vanlig upp-
gift (efter Adelung 1798) uppkallat efter
Christian Mumme, som år 1489 skall
hava uppfunnit drycken i fråga. Sna-
rare dock en bildning av samma slag
som det ital. barnordet mommo, dryck,
el. sv. mum ('det är mum', dvs. det
smakar gott, Thomander 1826: Mum l
Mum!), nämnarn 'osv., ävensom got.
mammö, kött (se mamma o. kött);
alltså liksom följ. av imitativt ursprung.
mumsa, Spegel 1705 = no., snarast
en självständig bildning i förh. till
mumla; jfr ska. mimsa, hastigt röra
läpparna, da. mimre ds. (m. m.); av
imitativt ursprung (Wundts 'lautge-
berde'), vilket också förklarar formväx-
lingen. — Ett annat ord för 'mumsa,
tugga' är isl., no. maula, ä. nsv. möla
L. Petri, sv. dial. = till roten mu, varom
under mucka, muttra, myt.
mun, fsv. munder = isl. mudr (av
*munnr), da. mund, got. munps, fsax.
muth, fhty., ty. mund, ags. mud (eng.
moulh), av germ. *munpa-. Numera
vanl. med Ehrlich KZ 41: 288 o. Torp
NTfT 3 R 16: 145 fört till ie. roten
mnt i grek. masästhai, tugga, äta, md-
ihyiai Hesyk., kindtänder (av *mnfhi-),
jfr lat. mandere, tugga, vartill även med
annat avljudsstadium o. 7-avledn. germ.
*menp(i)l- i fsv. mil(a), munstycke på
betsel, sv. dial. -mil, da. mile, isl. mél,
fhty. (ga-)mindily ags. miöl, midl. An-
norlunda Liden Upps.-stud. s. 79 f., som
för mun o. mil samman med lat. men-
tum, haka, till ie. men, skjuta fram, i
lat. eminere (jfr montera, man 1,
mön; i så fall med samma betyd. -väx-
ling som hos ty. kinn osv. (se kind) o.
fir. gin, mun (såvida ej detta senare hör
till roten ghi i lat. hiäre, gapa); jfr även
fra. bouche, mun, av lat. bucca, (upp-
blåst) kind, ävensom haka (: hake).
Jfr mynna, mynning, A minne. —
Andra ieur.-beteckningar för 'mun' äro
lat. ös (jfr det dock icke säkert hithör-
ande os 1) o. grek. stöma (jfr sv. sto-
matol). — Morgonstund har guld
i mun, Grubb, Swedberg 1687, motsv.
i da., från ty. morgonslundc hat gold
im mundc o. 1600; beroende på en fel-
aktig tolkning av lat. auröra, morgon-
rodnad, såsom uppkommet av aurum
in öre, med guld i munnen (ordet är i
stället besl. med öster). På Island an-
slutet till mund, hand, o. i Norge (mor-
genstund er beste mund) till mund, tid-
punkt. Jfr A. Götze ZfdW 13: 329 f.
— Mun fisk, Beronius 1674: ryggic
confect och mun fiska skiöna; till den
stora grupp av beteckningar för olika
slag av stryk o. d., som syfta på mat-
rätter; jfr sv. dial. kind fisk, se f. ö.
under fikon, fisk, koka, örfil. —
Munskänk, från ty. mundschenk, jfr
fsv. skcenker, skamke, från mlty. schenke
= fhty. scenco (ty. schenk), av germ.
*skankian-, till mhty. schank, kärl, ur
vilket man skänker i, osv. (se under
skänk 1); till skänka 2.
[M ii nch en, tyskt stadsn., se m u n k
IJ
Munchmeijer (-//-), familjen., från ty.;
mundering
491
murken
egentl.: förvaltare av en klostergård (se
Meier o. munk 1).
mundering, 1676; förr ofta munt-
t. ex. 1661; även mond-, -er ning = da.
mundering, från ä. ty. mundirung, ut-
rustning, till mhty. muntieren (varav ä.
nsv. muntera), av fra. monter, se f. ö.
mon tera.
municipal- = ty. munizipal-, av lat.
municipälis, till municipium, romersk
kommun med romersk borgarrätt men
med egna lagar, till municeps, (med-)
borgare, till munia, skyldigheter m. m.
(besl. med kommun), o. capere, taga
(jfr med avs. på bildningen t. ex. prin-
ceps, se prins).
1. munk, fsv. munker = isl. munkr,
da. munk, från mlty. mon(i)k = fhty.
munich (ty. mönch), ags. mun(u)c (eng.
monk); i isl. väl från ags.; av lat. mo-
nachus, av grek. mönakhos, en avledn.
av monos, ensam (jfr monark osv.);
alltså: ensittare, eremit. — Ingår i en
del ortnamn på Munk-, bl. a. Munk-
torp Vstml., vartill familjen. Munk-
tell. — Härtill även familjen. Munck,
Mnnchmeijer {-g-; se d. o. o. Meier),
o. tyska stadsn. Miinchen, urspr. en ko-
loni av munkar (1102: villa, dvs. staden,
Muniehen). — Jfr monke.
2. munk (likör), vardaglig förkort-
ning av munk likör, 1874, förr till-
verkad av munkarna i franska bene-
diktinklostret Fécamp, varefter fra.
bénédicline, ty. benedictincr osv.
Imunke, växtn., se monke.]
|Munktell, familjen., se munk.]
munter, Wexionius 1688 osv. i betyd,
'vaken, livlig', vilken betyd, kvarlevde
in på 1800-t. = da., från ty. munter,
av fhty. muntar, inunder, ivrig, vaken,
livlig; motsv. litau. mandrus, mundrus,
lett. mundis i samma el. liknande be-
tyd., fslav. nuidru, vis; jfr got. mundrci,
mål, avledn. av ett got. adj. * mundis;
besl. med got. mundön, ha sin uppmärk-
samhet riktad på, betrakta, isl. munda,
sikta o. d., mundr m. o. mund n., tid,
fsv. mipmunde, tiden mellan middag o.
'non' (kl. 3 e. m.), o. väl även grek.
manthdnö, lär sig, erfar (se närmare
under förmyndare), till en utvidg-
ning av ic. roten men, tänka på (i m i n n c).
Adjektivet betyder alltså egentl. 'upp-
märksam', varur 'vaken, livlig'. — Ordet
stämplas av Hof 1753 som en germanism
för qvick. — Munter gök, Törneros
1824, som spelterm 1847. — Med ro-
mansk ändelse: muntration, vard.,
Braun 1844, Hagberg 1849 osv. I dial.
även muntraktion.
mur, fsv. mur, även: mursten, mur-
bruk = isl. murr, da. mur, fsax. mur,
fhty. mura (ty. maner), ags. mur; i sam-
band med åtskilliga andra termer, som
röra stenbyggnad, lånat från lat.: mu-
ras, av *moiros, sannol. besl. med moe-
nia, murar, o. väl även med -märe i
landamäre; från lat. även i kelt.,
slavo-balt. m. fl. språk. — I got. ersättes
ordet av det inhemska waddjus (=
vägg).
mura, växtsl. Potentilla, 1894, ungt
botaniskt lån från no. mura, Potentilla
anserina = isl. (i slit om roten); av
omstridd härledning. Kanske snarast
med Hesselman Sv. stud. t. Cederschiöld
s. 406 f. från germ. *murhön = fhty.
mor(a)ha, Daucus carota(sef. ö. morot);
överfört på Potentilla anserina därför
att dess rötter fordom under hårda år
varit ett viktigt födoämne. Annorlunda
dock Torp Etym. ordb. s. 439: till roten
mer, glänsa, i grek. marmairö, skiner,
på grund av växtens glänsande blad, jfr
ags. mare, som synes ha betecknat en
växt med liknande utseende (bl. a. över-
satt med 'silverweed'; enl. Torp: Poten-
tilla anserina, dock mycket osäkert).
Noreen Sv. etym. s. 56: till en rot mur,
krypa, för vilken emellertid intet san-
nolikt stöd föreligger (jfr under myra
slutet).
murken, Schroderus Com. 1639; i ä.
nsv. även morken = isl. morkinn, no.
morken, jfr mhty. murr, rotbesl. med
no. nioren ds. (vartill inkoativet morna
= isl.), avljudsform till no. maren,
egentl. = nisl. marinn, krossad, till isl.
merja, krossa, till ie. roten mer i lat
mortarium (se mortel), grek. marainö,
gnider sönder, kommer att vissna m. m.
(jfr marmor), sanskr. mrnåli, krossar,
sv. dial., no., nisl. mor n., söndersmulade
ting o. d., ävensom ags. mearu, fin, mör,
flit}', marawi, maro (germ. 'manva-,
murkla
492
muskel
kmaruna-) <>. fhty. murivi (ty. burmé),
ml ty. mor(w)é (Is. (germ. *murwia-\
mir. meirb, mjuk; jfr mor, margfal-
dig, ntlörja ävensom under mara. —
Don Le. roten mer<7, mrg i murken,
vartill man fört fir. meirg, rost (av
' incnji-), växlar med merk i lat. marcere,
vara slapp el. vissen, osv. (se malt
slutet), o. med mers i mhty. mursch
(ty. morsch), no. morskjen, murken (jfr
mörsare). Se även mörja. — En lik-
bc ty dan de parallellrot mel se mala,
m ölj a.
murkla, en svamp, Schroderus ("om.
1639: mörcklar plur., Rålamb 1690:
murklor plur., 1749: morkla; motsv.
da. morkel, från ty. morchel, av fhty.
morhila (vartill fra. morille > eng.
morcl), avledn. av mor(a)ha, morot, på
grund av likheten; se f. ö. morot.
murmeldjur, Schroderus 1639: mur-
mul-; efter ty. murmellier, redan på
1300-t., ombildning av mhty. murmen-
din, fhty. murmenii n. o. mnrmendo
m.; från lat. murem monlis, dvs. 'bergs-
råtta', av ackus. till mus (se mus) o.
genit. till mons, berg; av Plinius kallat
mus alpinus. Fra. marmolte beror på
folketymologisk omdaning.
murre i sotarmurre, t. ex. Bellman,
möjl., med Noreen V. spr. 3: 285, li3rpo-
koristisk bildning till ä. nsv. murian (se
morian).
murvel, J. Jolin 1863 (som okvädins-
ord), i dial.: mindre tjur, kort o. tjock
karl el. pojke, slyngel; jfr no. murul,
pyssling m. m., ävensom murv ds.,
stympare, murua, pyssla, möjl. sam-
hörigt med shetl.-dial. murt, pyssling
(jfr under mört).
mus = fsv., da. = isl., ags. miis(eng.
mouse), fsax., fhty. mus (ty. mans), av
en ie. konsonantstam = sanskr. mus,
grek. mys, lat. mus, även i fslav., alban.
o. armen. I flera språk, t. ex. fsv., ä.
nsv. (senomus Var. rer. 1538), ä. da. o.
da. dial., ty., ags., grek., armen., även
i den överflyttade betyd, 'muskel' (se
d. o.) på grund av de råttliknande rö-
relserna hos vissa muskler; jfr samma
dubbelbet3rd. hos fra. souris (av lat. so-
rex) o. fpreuss. peles, muskel, men litau.
pelé, mus (jfr grek. péleios, svartaktig).
Enl. primitiv uppfattning sprang verk-
ligen, t. ex. vid böjningen av armen, en
råtta fram o. tillbaka under huden; jfr
Giintert KZ 45: 197 f. Har f. ö. bl. a. förts
till roten mu, gnaga, i mott m. fl.;
osäkert. Om sanskr. mus-, stjäla, är
besläktat är mycket ovisst. Mhty. mu-
sen (ty. mauseu) är avlett av sbst. — Med
avs. på betyd, 'cunnus' i nord. o. ty. jfr
sanskr. muskha- o. grek. myskhos ds.;
se mys k.
musch, Swedberg 1716: mousche o.
muscher; av fra. mouche, musch, fluga,
av lat. musca, fluga (jfr m oskit o.
musköt).
museum, 1737 (bibliotek), 1754, äldst
om utländska förh. = ty. osv., av lat.
museum, av grek. mouseion, ställe för
vittra o. lärda värv, tempel för muserna,
substantiverat neutr. av adj. mouseios,
hörande till muserna, avledn. av Mousa,
gudinna för vetenskap o. sköna konster.
Jfr följ. o. mosaik.
musik, äldst i den lat. formen mu-
sica, t. ex. 1554, o. 1640; music 1615
= ty. musik, fra. musiquet av lat. mn-
sica, av grek. mousikc (underförstått:
tékhné, konst), ton-, dikt- o. talkonst,
egentl. fem. till adj. mousikös, till Mousa;
alltså: musernas konst; jfr föreg. —
Härtill musicera, t. ex. 1628, närmast
från ty. musizieren.
muskat(vin), enkelt, t. ex. 1840, i
sammans. Linné; egentl.: muskotvin;
jämte muskatell, B. Ola i 1578: -/, -a
— ty. muskateller, av mhty. muscatel,
av mlat. muscatellum (vinum), till mus-
catellus, muskotartad, alltså egentl. : vin
som smakar muskot (se f. ö. muskot).
muskeduuder, i nsv. n. o. m., Sahl-
stedt 1773 (n.), jfr 1710: musqvetdonner
= no.-da. muskeduuder, da. muskedon-
ner, från ty. muskedonner, i anslutning
till donner, dunder, ombildat av fra.
mousquelon, med förstoringssuffixet -on
av fra. mousquet (se musköt). — Lind
1749 o. Möller 1755 översätta musketon
resp. mousqueton med omskrivningar.
muskel, B. Olai 1578 ännu den la-
tinska formen ; muskel egentl. först på
1700-t. ; i plur. då en längre tid regelbun-
det musklar, t. ex. 1728; dock senare,
t. ex, o. 1770, stundom även det nyare
muskot
493
muta
-er; någon gång -or = da., ty., från lat.
musculus, till mus, mus, alltså egentl.:
liten råtta, liksom t. ex. spanska mure-
cillo, muskel, till ä. span. mur, mus;
andra paralleller ävensom närmare om
betyd. -utvecklingen se under mus. Jfr
mussla.
muskot, fsv. muskoth o. muskal (den
senare formen ännu i ä. nsv., t. ex. B.
Olai 1578 o. in på 1800-t.; Spegel 1705;
mos cat) = isl., da. muskat, mlty.,
mhty. muschät (ty. muskat(e)), av mlat.
muscala (underförstått: mix, nöt), till
adj. muscatus, myskliknande, till mus-
ens, mysk (se d. o.); alltså egentl.: med
mysklukt; jfr muskat(vin).
musköt, Gyllenius 1644;tidigare: 1612:
muscheter plur., 1616: muschetler, 1625:
musqueltcr; formerna med -e- de all-
männaste under 1600-t. o. i 1700-ta-
lets ordb. (Lind dock även muskjöt);
Hof 1753: muskiöt (uttalat med s/e-ljud)
= da. muskel, ty. muskete, eng. musket,
från fra. mousquet = ital. mosehelto,
urspr. om en vid jakt använd sparv-
höksart o. dimin. till lat. musca, fluga
(se musch o. mos k it), antingen på
grund av fågelns litenhet el. på grund
av hans bröstfläckar, som liknats vid
flugor, — Rörande den sv. formen med
-ö- jfr Kock Sv. ljudh. 1: 184. — Andra
vapennamn, som urspr. betecknat vid
jakt begagnade fåglar äro terserol,
ävensom ä. nsv. falkon o. falkonett, eld-
rör tillhörande fältartilleriet, under Gus-
taf I:s tid (av ital. falcone, falconelto,
till falcone, falk), o. ital. sagro, ett skjut-
vapen, egentl.: Falco sacer. Då falk-
jakten efter krutets uppfinning kom ur
bruk, överflyttades benämningarna på
jaktfåglarna till de nya skjutvapnen.
muslin, Serenius 1734: musslin, Dalin
1853: musseWn el. mussWn, Nybom 1853:
miisslin = ty. musselin, av fra. mousse-
Uue = ital. mussolino osv., ytterst till
Mosul, stad vid Tigris i Asiatiska Tur-
kiet, som förr drev stor tillverkning av
muslin. — Efter (de första) tillverk-
ningsorterna ha också uppkallats t. ex.
ka lik å, ka inb rik, kretonn, m a da -
polam, nanking, tyll.
mussera, Tersmeden 1763 (o. 1870;
om uti. förh.), Wadman; av fra. mousser,
skumma, avledn. av mousse, skum o.
mossa (den förra betyd, med hänsyn till
mossans fuktighet o. d.), av lat. muscus,
mossa, under inflytande av det besläk-
tade o. likbetydande germ. * musa- =
vgerm. mos (se mossa).
mussla, Hels. 1587: musla = ä. da.
mussel, från mlty. musscl(c), muschele
= flity. muscula (ty. muschel), ags.
muscle (eng. musele, mussel); gammalt
germ. län från lat. musculus ds., egentl.
'liten råtta' o. dimin. till mus, råtta (se
mus); sålunda etymologiskt = muskel.
I da. avledn. musliny. — Om sv. dial.
skäl, mussla, musselskal, se skal.
must, fsv. muster, moster = da. most,
från mlt}r. must, most — fhty., ty. most,
ags., eng. must; liksom de flesta andra
vinodlingstermer från romarna: lat mus-
tum (varav fra. mout o. fslav. mustu),
neutr. till adj. mustus, frisk, ung, besl.
med grek. mydos n., mögel o. d., egentl.:
fuktighet; se modd o. jfr f. ö. under
senap.
mustasch, Columbus: myslachier (o.
1678), moustasch, mgstacher (Ordesk.),
f. ö. i äldre tider -ay(i)cr m. m., från
fra. moustache, av ital. mostacchio, till
grek. mystax (genit. -akos), mustasch,
överläpp. — Ett gammalt germ. ord
för 'mustasch' är isl. kanpr — ffris.
kenep, ags. cenep ds. = mholl. caneve,
käke, av H. Petersson Ar. und armen.
Stud. s. 9 ställt samman med got. kin-
nus, kind, ty. kinn, haka, osv.
1. muta, vb, besticka = fsv., no.;
vartill även sbst. muta (vanl. i plur.
mutor), fsv. muta, gåva, muta = isl.
muta, gåva som ersättning, ett nordiskt
lånord ovisst från vilket språk = fhty.
muta, tull (ty. maul), jämte mhty.
muozze, mjölnarens anpart av den in-
lämnade säden, motsv. got. möta o. ags.
möt, tull. Fslav. myto, tull (av mut-)
från germ. spr. F. ö. i enskildheter
oklart. Ofta uppfattat som lån från
mlat. muta, vedergällning, till lat. mu-
täre, förändra, mutuus, ömsesidig (se
miss- o. gemen). Det mlat. ordet kan
dock vara lånat från germ. spr. Annor-
lunda Meringer IF 18: 211: got. möta
inhemskt o. besl. med mäta; lånat till
fslav. o. återinlånat till fhty.
muta
494
myling
2. muta in el. inmuta, om malmfyn-
digheter, Westé 1807, Uhr 1823 = no.
muta, från ty. mulen, ansöka (bl. a.
om inmutning), av fhty. muotdn =
mlty. moden, begära (se anmoda); till
tv. mut = mod 1. Jfr vismut. Med
avs. på betyd, jfr eng. claim, stycke
land inköpt till guldgrävning; egentl.:
krav. — Tidigare i sammans. såsom
t. ex. mutsedel, o. 1750, jfr ty. mut-
schein.
mutter, (skruv-), Dagl. Alleh. 1793;
jfr 1723: mordrer plur. ; från ty. mutter
ds., egentl. bildlig användning av ordet
i betyd, 'livmoder', alltså om en hålig-
het, som bar att upptaga ett därför
passande föremål, bär om ett med en
gängad urborrning försett stycke, i vil-
ket skruven passar in. Etymologiskt
= moder.
muttra, t. ex. Serenius 1757, under
mutter; allmänt i dial. = no. mutra,
mumla, viska, meng. muteren (eng. mut-
ter); jfr ä. da. multe, knota, brumma,
sydsv. o. no. dial. mutten, småond, sur-
mulen, da. mut, jfr dalm. moitun, miss-
belåten; egentl. ljudbärmande. Av samma
slag är isl. mudla, mumla = fhty.
mutilön; ävensom lat. mutlire, knota
o. d. Ljudförb. mu- är i indoeur. språk
ytterst vanlig i ord för 'mumla, fram-
bringa ljud med sluten mun' (se t. ex.
mucka, mumla, mysa, myt), liksom
också för 'mun' (t. ex. sanskr. mu-
kham, litau. mute, jfr mule), utan att
dessa därför äro el. beböva vara »be-
släktade». — I sv. dial. i samma betyd,
även pluttra.
mycken, fsv. mykin (jämte mikin),
stor, mycken = no. mykjen, da. megen;
egentl. ack. sg. m. till fsv. mykil (jämte
former med -i-; jfr liten : litil) = isl.
mikill, ä. da. megel, mögel, got. mikils,
fsax. mikil (jfr Mecklenburg), fhty. mih-
hil, ags. micel, mijcil (eng. much, eng.
dial. mickle), av germ. *mekila- (knap-
past med Walde genom dissimilation
av äldre *mekina-), motsv. grek. megdlo-,
stor, besl. med grek. mégas, stor (jfr
me gä ra), sanskr. majmän, storbet,
samt med avljud lat. magnus, stor (se
Magnus, magnat), magis, mer, maior,
större (av *magiös; se major), gall.
Magi-, fir. mål, furste, ädling; även i
armen. o. alban.; med -gh- i sanskr.
mahånt-, stor, m. fl. Härtill adv. dal-
målets *mjög, ganska, ändå, fsv. miok,
mycket, isl. mjgk, av germ. *meku,
motsv. grek. méga. — Formerna med
-y-, dial. även -ö-, bero på s. k. kom-
binerat ti-omljud i dat. sg. n. o. dat.
plur. *miklu(m) ^> mgklu(m). — Jfr
magie (i sydsv. ortnamn), Möckeln.
Myckle- i ortn., se Möckeln.
mySSi i dial. även mugg, fsv. myg
n., oftast koll. — no. mygg, mugg, da.
myg r. (förr n.), ags. mycg m. (eng.
midge), av germ. *muw(w)ia-, med av-
ljudsformen *muia- i isl. my, no. o. norrl.
dial. my. — Härtill den speciellt svenska
n-stamsutvidgningen mygga = fsv. —
Därjämte germ. *muw(w)iö- (*muw(w)i-)
;> *mugjö- i fsax. muggia, mlty. mugge,
fhty. mucka (ty. miicke, i vissa trakter
även: fluga); jfr till ljudutvecklingen
under brygga, sbst. — Av en ljudrot
mu (jfr mumla osv. ävensom bi, b roms,
humla). — Växelrot mus i gottl. mausä,
fluga (av *musa), flaml. meuzie, m}rgg,
lat. musca, fluga, grek. myia (av "musiä),
fslav. mucha, fluga, musica, mygg, litau.
musé. — De nord. formerna med u bero
väl åtm. delvis på inverkan från mlty.
mugge.
myl, nordsv. dialektord, boll, klimp,
motsv. ä. nsv. (t. ex. Var. rer, 1538) o.
fsv. myl, klot, kula, o. isl. myll, myill,
myfill. Enl. Olson Ark. 31: 132, Appell,
sbst. s. 247 av urnord. *muivilan (isl.
myfill) med plur. *muwilön >- mylar,
vartill de analogisk nomin. myill o.
myll. Delsbom. miggel skulle kunna
utgå från ett urnord. *meuwilaR. Möjl.
rotbesl. med sanskr. mivati, trycker,
tränger; grek. myö, sluter ögonen, som
även förts hit, har sannol. ett annat,
imitativt ursprung. Jfr härtill Bugge
hos Noreen Sv. lm. IV. 2: 236 (med
andra grundformer). Dalmålets *möl,
"mjöl förbliva emellertid med dessa an-
taganden oförklarade el. åtm. mycket
svårförklarliga.
myling1, barn lagt i lön, gengångare,
väsentl. dial., jämte götadial. myring
ds. o. dial. o. ä. sv. möling, även: (ned-
grävd) skatt, t. ex. Scbroderus 1639,
mylla
495
myra
Sahlstedt 1773; med l resp. r av rd(h)
(jfr Ii i n håle, stel osv.) av ett fsv.
*myrpinger, avledn. av mord; jfr ä. sv.
möla, lägga å lön = mörda, o. i fråga
om ljudutvecklingen f. ö. ovålig, våla
o. vörda.
mylla, sbst., Rudbeck 1679, Lind 1749 ;
är väl en gammal avledning på -iön av
mull; men kunde även tänkas vara en
deverbativ bildning till det av mull
avledda vb. mylla, o. 1730, part. pf.
mglder 1756 = isl. mylda (ipf. mylda),
no. nujlda. — En omljudd form till
mull föreligger även i ä. nsv. mylsålder
('myllsårder), mullplog, 1658.
myllra, Atterbom Minnen: en myll-
rande folklrängsel; f. ö. vanligt först
på 1880-t. (ej bos Dalin 1853). Enl.
Noreen V. spr. 4: 19 uppkommet genom
metates av ä. sv. mgrla ds., t. ex. O.
v. Dalin, Wallenberg m. fl., sv. dial.
myrla, morla, även: morla (se d. o.), ä.
da. myrle, nwrle; jfr sv. dial. myra ds.
ävensom no. manra. Härledningen göres
dock mycket osäker av sv. dial. myla,
da. dial. myle, vimla, mylre ds., jfr även
no. myla, stor mängd, ä. da. myl ds.,
varav myllra kunde vara avlett (Ark.
14: 141). Möjl. äro, med Falk-Torp s.
744, samtliga dessa ord avledda av resp.
myra o. my, mygg (se d. o.); jfr sv.
dial. mya o. mygga, vimla, ävensom
isl. sva margir sem my. Se f. ö. under
morla. — Härtill myller n., G. Nor-
densvan 1884, vanligt först på 1890-t.,
lån från da. mylder.
myndig, fsv. myndogher = da. myn-
dig, från mlty. mundich = ty. mundig;
avledn. av fbty. munt, skydd = ags.
mnnd; alltså egentl. : som råder över
sig själv, varav redan i fsv. även betyd,
'präktig, ansedd'; se f. ö. förmyndare
o. följ. — Betyd, 'övermodig o. d.', som
ej förekommer i fsv., finns bos Hund
1605.
myndling, 1784 = da., från ty. mund-
ling, av flit}, mundling; till fbty. munt,
skydd; alltså: som står i en annans
skydd. Jfr föreg.
mynna, Almqvist 1841 = ty. mhnden,
jfr da. munde; avledn. av mun. — Van-
ligt egentl. först fr. o. m. 1870-talet.
mynning, 1673: myndingh, 1679: mun-
ning, o. 1695: mynning, om skjutvapen;
1705, om vattendrag, motsv. da. mnn-
ding, ty. miindung (äldre mnndiing);
avledn. av mun; i sv. väl lån från ty.
Jfr parallellbildningen fsv. ämynne n.,
åmynning, ä. nsv. mynne = isl. mynni,
minni, ags. gemyöe av 'miinpia-, varav
sv. ortn. A min ne. Till mun o. avledn.
därav böra även t. ex. eng. Portsmonth,
ty. Warnemunde; jfr fra. bonche, mun,
mjmning, o. under os 1.
1. mynt = fsv. = da. mynt, mani,
från mlty. mnnte — fsax. munita, fbty.
muniz(a) (ty. miinze), ags. mynet (eng.
mint); lån från lat. moneta (varav fra.
monnaie; se portmonnä). Enl. vanligt
antagande av gudinnenamnet Juno Mo-
neta, till vars tempel o. 270 f. Kr. ett
myntverk förlagts; av ovisst ursprung:
ej säkert, såsom ofta antages, till mo-
nere, uppmana, erinra. I Klio 6: 477
f. bar emellertid J. Assman på grunder,
som icke utan vidare synas kunna av-
visas, hävdat att monela, mynt, bar fe-
nicisk upprinnelse.
2. mynt (i lösmynt o. d.), se - by 11 1,
mynta (växtn.) = fsv. = da. mynlc,
från mlty. *miinle, motsv. fsax. minta,
fhty. munza, minza (tv. miinze, minze),
ags. minte (eng. mint); liksom så många
andra beteckningar för köks- o. träd-
gårdsväxter från lat.: ment(h)a = grek.
minlhe, minthos; sannol. lån (från ett
möjl. ej indoeur. språk). — Formerna
med -ii- äro ej förklarade.
myr = fsv., no. = isl. myr, av germ.
kmcuziö- el. "muziö-; nära besl. med
fht3r. mios, ags. méos n., mossa; avljuds-
former till mossa. — Avledn.: sv. dial.
myrst, skogig myr.
myra = fsv. ( jämte myr) = da. myre,
mlty. mire (av miere); meng. mire (eng.
])iss-mire) är väl nordiskt (Björkman
Anglia Beibl. 29: 306; jfr emellertid Cor-
telyou Angl. Forscb. 19: 45 med litte-
ratur), den motsv. inhemska eng. for-
men *mere möjl. i meng. pissmere; av
germ. *meuriön, i avljudsförh. till *maura-
= fsv. mor i mörastakker, sv. dial. mör,
isl. manrr, no. manr (meng. maur från
nord. spr.). Besl. med grek. myrmix,
myrmos. Få ett el. annat sätt sam
manhänga härmed även avest. maoiri-,
ni \ riad
496
må
ir. moirbh, fslav. mravija; lat. formica
möjl. för *mormTca el. möjl. *i;ormFca;
jfr även sanskr. vamrå m. fl, dunkla
bildningar. Om, såsom sannolikt är, för
dessa ord en gemensam stam förelegat,
har den tidigt utsatts för dissimilatorisk
el. möjl. folketymologisk påverkan. Se
van Wijk Das indogerm. Wort fur
'Ameise', IF 33: 367 f. (som med ut-
gångspunkt i sanskr. vamrå- förutsätter
ett ie. *momr-, *memr-). — De nord. or-
den ha av somliga ställts i samband med
mör, o. av Noreen Sv. etym. s. 56 förts
till en germ. rot mur, krypa, som dock
ej kan anses styrkt. — I de västgerm.
spr. förekommer dessutom en annan
beteckning för 'myra': ty. ameise, ags.
wmetle (eng. a/i/) osv., etymologiskt
dunkelt (ofta, sannol. felaktigt, ställt
samman med ty. emsig, flitig).
myriad = eng. = ty., fra. myriade
osv., av grek. myriås (geni t. -ddos), till
mijrios, otalig. Till ordets historia se
Walz ZfdW 13: 29.
myrra, Bib. 1541: myrrham (egentl.
ack. sg. av det lat. ordet), ofta även mirr-
ham (i nom.), motsv. fsv. mirra m, m.,
även under 15- o. 1600-t.; lånat med -y-
o. -i-, jfr t. ex. fsax. myrra, men fhty.
mirra jämte myrra (ty. myrrhe) osv.;
ytterst av grek. myrra, från semit. spr.
myrten, jfr ä. nsv. mirtelträ Var. rer.
1538, myrtil B. Olai 1578, myrt, t. ex.
Spegel (plur. myrter), A. Nicander, mir-
ten Lidner, Vitalis, C. F. Dahlgren m. fl.,
Stagnelius (ofta) mirt; motsv. mhty.
mirlilboum, ty. myrte, eng. myrtle osv.,
av lat. myrlus, från grek. myrlos, jfr
myrsine (-rr-), myrtengren el. -krona;
av omstritt ursprung.
mysa, Stiernhielm Herc, Lucidor =
no. mysa, plira med ögonen. Har sam-
manställts med grek. myö, sluter ögonen,
läpparna m. m., av *musö (jfr mystisk);
men detta kan likaväl utgå från ett
"muö. I alla händelser tillhöra båda
orden den stora grupp av ieur. bild-
ningar på mu-, som urspr. betecknat
olika rörelser med läpparna el. vissa
med slutna läppar frambragta ljud (se
mucka, muttra, jfr även t. ex. no.
mysja, viska), men som sinsemellan icke
behöva vara i egentlig mening besläk-
tade. — En liknande o. likabetyd, bild-
ning är ä. nsv. (t. ex. o. 1640), sv. dial.
mesa.
mysk, Lucidor 1673: musc, Bålamb
1690: musque, musk (o. musens), tidi-
gare t. ex. B. Olai 1578 med lat. for-
mer, jfr fsv. muskushus, myskdosa; av
fra. musc (eng. musk), från senlat. mus-
ens, från grek. möskhos, från pers. musk,
samma ord som sanskr. muskd-, testi-
kel, egentl.: liten råtta, diminutivavledn.
av mus, råtta (se mus). Anledningen till
namnet är att ämnet avsöndras i en
mellan naveln o. könsdelarna belägen
pung hos myskhjortshannen. — Da.
moskus har lånats från ty. moschus.
myska, Asperula odorata, vanl.: mysk-
madra, Schroderus o. 1638: myskia, I
Erici 1642: mysieke, Lind 1749: myskja
= da. myske, mysike, från mlty. museke,
jfr ty. dial. meseke, möschen; väl dimin.-
avledn. av germ. 'musa- i mlty. mos
(se mosssa).
mystisk, Lind 1749 (i religionshist.
betyd.) = ty. myslisch, efter fra. mys-
lique, lat. myslicus, av grek. mystikös,
hemlighetsfull, hemlig, hörande till den
hemliga gudstjänsten, till mystes, den
invigde, till myéein, inviga i hemliga
läror, till myein, sluta ögonen, läpparna
m. m., varom se under mysa. — Här-
till också mysterium, grek. mystérion,
m. m.
myt, 1797, B. Höijer = ty., fra.
mylhe, av grek. mythos, berättande,
berättelse, fornsaga, ord; väl till samma
grupp av ieur. ord på mu-, som omtalas
under muttra, mysa. — Härtill myto-
logi, grek. mythologia, sagohistoria (jfr
under arkeolog, logik).
myteri, 1535 (vanligt redan på 1500-t.)
= da. mytteri, från mlt}^. muterij — ä.
ty. miitterey Luther (ty. meulerei); med
den lågty. ändeisen -eri från ffra. muete,
upplopp, jakt (jfr fra. émeute, upplopp,
meute, hundkoppel, svärm m. m.), av
vulg.-lat. *movita, sättande i rörelse, till
lat. movere, röra (se under mobil i er).
— Förr stundom även mulineri, muli-
nalion jämte vb. mulinera, jfr fra. se
mutiner.
1. må, hjälpverb, fsv. magha (mogha,
mugha), pres. ma, y. även magh, ipf.
må
497
mål
mäl(t)c, enstaka i y. fsv. mädhe, hava
styrka el. makt, förmå, kunna (bl. a.
för att uttrycka antagande), torde, vara
berättigad, få, böra, vara nödsakad,
motsv. isl. mega (ipf. matta), ä. da.
muge, nda., med efter ipf. o. part ny-
bildad infinitiv, maatte (jfr ä. nsv. måtta
som infin., t. ex. Karl XII i brev 1702),
got. magan (pres. mag, ipf. mahta),
fsax. mugan, fhty. magan, mugan (ty.
mögen), ags. pres. mag (eng. mag), ett
samgermanskt pret. -presens (med av-
ljudsformerna ma%-, mug-, me%-), besl.
med fslav. mogq, mosti, kunna, förmå,
grek. mekos n., mekhané f., hjälpmedel
(se mekanik) m. fl.; se f. ö. makt,
förmå, förmögen, måfå, möjlig o.
följ.
2. må (väl, illa o. d.), fsv. magha;
samma verb som föreg. I äldsta nsv.
ännu stundom måga, t. ex. A. Oxen-
stierna: Jag och din moder måge . . så
tämelig; med det gamla ipf. måtte, t. ex.
Bib. 1541: wi måtte wel vthi Eggpten;
senare med ipf. mådde efter nå : nådde,
tro : trodde osv.
måbär, bär av Bibes alpinum, Franc-
kenius 1659, Tillandz, Linné osv. = no.
maabatr, bär av Crata?gus el. Sorbus
in termedia; dunkelt.
måfå i uttr. på m., G. Horn 1635 =
no. paa maafaa, da. paa maa og faa,
förr: paa maa faa; av må i betyd,
'kan' o. vb. få. — Tessin 1754 hårbild-
ningen på måfång.
måg, fsv. mägher, måg, svåger, släk-
ting = isl. mågr, släkting genom gifter-
mål, got. mégs, svärson, fsax., fhty. måg,
släkting (jfr ty. schivert-, spillmagen),
ags. nurg, släkting, son; möjl. avljuds-
form till germ. 'magn-, son, ung man
(se mö). Jfr dock även Wiedcmann
BB 28: 65, Walde s. 452. — I vissa
delar av norra Sverige brukas ordet i
överflyttad bem. om t. ex. den jämten,
varpa i fäbodstngor grytan fästes, el.
om spiselstolpen el. kittelvinden; jfr
fästman om stödstolpen i spiscln (Sdml.,
Ögtl., Smål.) (vid högtiderna pyntad o.
av ynglingarna använd att hänga jul-
klappar på till pigorna) el. no. omnkallen
('ugnkarlen') om en vertikal planka vid
rökstugeugnen. Sannol. bleknade min-
Hellquist, Etymologisk ordbok.
nen av urgamla, med härden förbundna
äktenskapsriter el. dyl. S. Erixon i Fatab.
1917 s. 196 f. — Andra beteckningar
för 'måg' äro: ty. eidam = ags. ådnm
osv.; lat. gener o. det därmed på ett el.
annat sätt sammanhängande grek. gam-
brös. Gemensam indoeur. beteckning
saknas.
måhända, av må i betyd, 'kan' och
hända; jfr kanske o. da. maaske.
måka, se mocka 2.
1. mål, mått, avsikt; måltid, fsv. mät,
mått, mål, avmätt jordstycke, tidpunkt,
måltid = isl. mål, da. maal ungef. ds.,
got. mél, bestämd tid, mlty., fhty. mål
ds., i fhty. även: måltid (ty. mahl), ags.
mdel ds. som i fhty. (eng. meal); av
germ. *mcela-, väl /-bildning till ie. ro-
ten me i lat. metiri, mäta, grek. metis,
råd, plan, sanskr. mäti, mäter; jfr även
måne o. mäta. Betyd, 'måltid' utgår
från den av bestämd tid. Jfr helgs mål
o. vadmal. — Hit höra de sv. ort-
namnen Målen samt på - måla, - målen
(se -måla). — Om ett annat germ.
"mäla- se måla 1. — Avledn.: fsv. mcela,
mäta, även i Bib. 1541 osv. = isl. mcéla,
ä. da. m≤ med nybildningen sv. dial.
måla = da. maale. — Måltid, fsv.
mallidh = da. maaltid, från mlty. mål-
tid = ty. mahlzeit osv.; tavtologisk
sammans. med mål i bet\7d. 'tid'.
2. mål, tal, talförmåga, språk; avtal,
rättegångssak, angelägenhet, fsv. mäl ds.
= isl. mål, da. maal, i slit i sammans.
= got. mapl, församling, torg, fsax.,
fhty. mahal, församling, rättegång, tal,
avtal (jfr ty. mahlstatt, samlingsplats,
o. mahlschatz, medgift), ags. mceÖel,
sammankomst, tal m. m., o. nuvl, tal,
strid; av germ. *mapla-, sannol. med
Wiedemann IF 1: 512 f. m. 11. ie. *mad-
ilo- (såsom sadel till sitta osv.), rot-
besl. med mot o. möta; alltså urspr.
'församling', sedan 'församlingsplats'.
Med avs. på utvecklingen till 'rättegångs-
ärende, tal' jfr grek. agorevein, tala i
folkförsamlingen, till agorå, folkförsam-
ling, forsamlingsplats, torg, besl. ined
agcirein, församla; vidare; lat. contio,
församling, tal, fra. harangue, tal (se
harang) från fhty. hr ing, bl. a. för-
samling (se ring). Möjl. är dock den
32
måla
498
månde
ie. grundformen 'nu-llo- (*mo-//o), till
en enklare bas ma, varav mot osv. in-
nehåller en dentalutvidgning. — Betyd,
avtal' ingår i lånordet ge m ål ävensom
i giftermål; den av 'rättssak o. d.' i
k 1 a g o m å 1, 1 ä g c r s m ä 1, slags m ål m. fl.
— Avledn.: mala, -mäle, -mält; se
(1. o. — Målföre, t. ex. Pcringskiöld
= no. maalfere, avledn. av mål föl* =
isl. mälférr; se för, adj.
1. mala, fsv. mala, måla, färga, av-
bilda = sen fno. måla, da. male, från
mlty. målen, måla, teckna, av fsax. må-
lön, teckna = fhty. målön, målen (ty.
måleri); jfr got. méljan, skriva, ags. mde-
lan, teckna, fläcka, vilket senare dock
även kan utgå från ett *mailiani till
ags. mål, tecken (eng. /7ioZe, födelse-
märke), got. mail osv.; alltså germ.
'nurlön, resp. "mattian, avledn. av germ.
*mcéla-, tecken, fläck == fsv. mäl (se
Sdw. under mal 2 mom. 1), isl. mal,
mlty., fbty. mål (ty. mal i t. ex. mut-
tcrmal, födelsemärke), ags. mcel; av om-
stritt ursprung: möjl. besl. med grek.
mélas, svart, molynö, befläckar, sanskr.
mala-, smuts, litau. mclynas, blå, osv.;
dock ovisst. Jfr ags. metan, måla, till
öfris. möt, märke, fläck (se mot). —
Målerisk = da. målerisk, från ty.
mälerisch, jfr pittoresk. Ordets anv.
i sv. förordas av P. A. Sohlman 1853;
det förses av Sturzen-Becker i Aftonbl.
1844, nr 208, s. 2 med citationstecken.
— Måla bin (den onde osv.) på
väggen, göra onödig affär av ngt, Balck
1603: 'at man icke haffuer behoff måla
Diäffuulen offuan för dören'; motsv. i
ty.; väl ytterst utgående från den före-
ställning, som återges i ordspr. 'När man
målar djefvulen på väggen, kommer lian'
(1865; med motsvar. i ty.), ty. 'wo der
teufel genannt wird, da will er sein';
jfr under troll.
-måla, -målen i ortn., Blek., Smål.,
Ydre, till mall (mått); egentl.: 'avmätt
jordstycke', till fsv. mäl i denna bet3'd.,
el. kanske 'nyodling mot äganderätt för
viss tid'; somliga med anor från medel-
tiden, t. ex. Mun ka måla Smål., Stuks-
måla Ydre (fsv. Stuksmäla), fsv. Skcel-
uismäla Ydre, el. gruppen Esta-, I re-,
Kura-, Sommermåla Smål., de senare
säkerl., med Lindroth Ymer 1916 s. 198,
203, efter trålar (ester, irer, kurer osv);
åtskilliga dock yngre än medeltiden. —
Flera namn på -måla innehålla ord
för 'stång', vilka synas belysa namnty-
pens uppkomst, t. ex. Stångs måla
Blek., Kim. 1. o. Kronob. 1., B af tam åla
Kronob. 1. (till raft, spö), jfr fsv. stäng,
stång, i betyd, 'vid mätning av jord
begagnad stång'. — Hit hör också det
ytterst vanliga ortn. Målen.
1. mån, sbst., fsv. mon, mun m.,
skillnad, vikt, betydelse, värde, förmån,
grad, orsak = isl. munr, no. mon, i da.
numera blott i vissa sammans., t. ex.
jordsmon; samma ord som fsv. mon,
vilja, isl. munr även: sinne, själ, got.
muns, tanke, vilja, böjelse, ags. nujne,
erinran, mhty. mun, tanke, avsikt; till
ie. roten men, tänka, i mana, minne,
månde. Betyd, 'skillnad, värde, grad'
ha utvecklats ur den av 'vad man tän-
ker på el. uppmärksammar'. Jfr för-
mån, jordmån, mannamån.
2. mån, adj., Swedberg 1701 = no.
mon (möjl. från sv.); till fsv. mona,
minnas, komma i håg (se månde);
alltså egentl.: som tänker, är omtänk-
sam.
månad, fsv. mänaper, isl. månadr,
da. maaned, got. mcnöps, fsax. mdnuth,
fhty. månöd (ty. monal), ags. mönaÖ
(eng. month); avledning av el. urspr.
identiskt med måne; se närmare d. o.
måndag, fsv. mänadagber = isl. hiö-
nadagr, ty. montag, eng. mondaij osv.;
allmänt germ. (ej i got.); översättning
av lat. dies Luna? (fra. lundi) = grek.
(h)eméra Selcnes; jfr måne.
månde, numera i sht. med arkaistisk
el. skämtsam anstrykning, i t. ex. vad
månde delta betyda1! vad månde varda
av detta barnet? evad det vara månde;
egentl. ipf. till ett icke uppvisat fsv.
hjälpverb (pret. -presens) *nwna, vartill
fsv. pres. mon, mun (jfr månntro),
ipf. nionde, monne jämte mande, med a
från pres. man (jfr nedan o. se månne)
= isl. munu (egentl. 3 p. plur. pres.),
pres. mon, mun (fno. ofta man), ipf.
monda, mynda m. m., da. monne (för-
åldrat). Samma verb är fsv. mona,
minnas, komma ihåg (pres. nio;)) = isl.
måne
499
månne
muna (pres. man, ipf. munpa, senare:
munda), got. gamunan, erinra sig, pres.
man, tror, ipf. munda (jämte munan,
vara i begrepp, vilja, ipf. munaida),
fsax. munan, mena, tro, ags. (pres. mon,
man), ämna, gemunan, erinra sig. Egentl.
ett gammalt pret. -presens, varav formen
man är identisk med grek. mémona,
ämnar; jfr lat. memini, erinrar mig;
besl. med sanskr. manute, manati osv.,
tror, menar, grek. mimnéskö, erinrar,
fslav. minja, minéli, tänka (= germ.
*munen) osv., till roten men, tänka; se
f. ö. mana, minne, mån 1, 2. — Or-
det betyder i fsv. o. isl. : tänka, ämna,
vilja, vara nära att, måste, skola, månde,
torde m. m.; men undantränges i ä. nsv.
efter band av andra verb; om betyd. -
utvecklingen se Björkstam Mod. bjälpv.
s. 107 f. — I nsv. månde ha de fsv.
växelformerna nionde o. mande (av man-
de) sammansmält; jfr Kock- Sv. lm. XIII.
8: 7. — Se f. ö. månne.
måne, fsv. måne = isl. mani, da.
maane, got. måna, fsax., fbty. mdno
(ty. mond med anslutning till formen
för månad), ags. måna (eng. moon);
förr även 'månad' såsom ännu i vissa
sv. o. no. dial. Kan vara en självstän-
dig a/i-stamsbildning (Falk-Torp m. fl.),
men även fattas som urspr* identiskt
med månad o. utvecklat ur detta ord
(med äldre konsonantisk böjning) i ka-
sus, där p i slutljud bortföll i urger-
mansk tid (se J. Scbmidt KZ 26: 345,
förf. Ark. 7: 1(55), jfr t. ex. isl. ne fe,
brorson m. ra., ty. neffe o. lat. nepös,
-ölis. Ie. stam *mcn-: sanskr. mas,
måne, månad, grek. men, månad (båda
av "mens), méne, måne, lat. mensis, må-
nad; med motsv. bildningar i armen.,
alban., kett. o. slavo-balt. språk med
endera el. båda betyd.; alltså en sam-
indoeur. stam. Enl. allmänt antagande
till roten me, mäta, i sanskr. mä-mi
(se mål 1) o. alltså syftande på månen
som tidmätare, dvs. på månmånaden
(o. 29 l/a dygn)) vilken bos indoeuropé-
erna o. även senare låg till grund för
tideräkningen (vid sidan av den utan
samband härmed stående räkningen
efter vintrar o. somrar): det senare
uppträdande månåret synes icke ha va-
rit känt under indoeuropeisk tid (enl.
Rozwadowski föreligger här dock en
annan grundåskådning; se referatet hos
Berneker Etym. Wb. 2: 51). — Andra
gamla beteckningar för 'måne', t. ex.
lat. t utta (se ljus) o. grek. seléne (: se-
las, glans), kunna icke användas i be-
tyd, 'månad', vilket talar för riktighe-
ten av den ovan angivna härledningen.
— Ett annat nord. ord för 'måne' är
sv. dial., ä. nsv. iungel, fsv. lim g l, him-
lakropp = isl. iungl, måne, got. tuggl,
stjärna, fsax. tungal, fhty. zungal, ags.
tungol, ett samgermanskt ord av ovisst
ursprung. — I dial. dessutom dräng-,
goss-, pig-, nattsol, jfr isl. nattsol.
1. mången, fsv. mcmgeii — da. mangin,
(åtminstone delvis) uppkommet ur adj.
mang -f- obest. art. en, jfr fsv. mang en
herra, mang en azrlig man; till fsv.
mänger (kvar i plur. många, mångfal-
dig osv.), neutr. mängt (kvar i mångt
o. mycket) = senisl. mangr (möjl.
från önord.), av urnord. mänga- (varav
lapska mar^ka(s), mången) = got. ma-
nags, fsax., fbty. manag, (ty. manch(cr)),
ags. manig (eng. mang); besl. med fslav.
miinogu, mycken, ir. menie, vanlig. Av-
ledn : mängd (se d. o.). F. ö. blott
felaktiga cl. mycket osäkra anknyt-
ningar. — Om likbetyd, finska monikas,
monia, moni, som Karsten (ierm.-fiiin.
Lehnw.-stud. s. 109 f. betraktar som
urgamla lån från germ. spr., se K. B.
Wiklund IF 38: 87 f. (ursläktskap?).
2. Mången, Mangen, även i sam-
mans. Gräs-, Vekmangen, sjön. i
Vrml., Vstml., Ögtl., av stammen i no.
mang, röra, osv, sv. mänga, blanda;
jfr till betyd. no. älvnamnet Blanda.
Förf. Sjön. 1: 392 f.
mångla, jfr y. fsv. månget = mlty.
mangel, månglcri, handel, till fsv. mänga,
ä. nsv. många (1500-t.) == isl. mänga,
driva handel, lånord, jfr ags. mangian
ds., ävensom fhty. mangåri, handlande
(=: fsv. (köt)mangare) osv.; ytterst till
lat. mango, i slit vinhandlande, o. lik-
som köpa o. marknad vittnande om
de gamla handelsförbindelserna mellan
romare o. germaner.
månne, frågeord, egentl. ipf. till det
under månde omtalade germ. verbet,
Måns
500
måste
med assimilation av -nd~ i t'sv. nionde
till -nu- redan i y. fsv. Förlusten av
tidsbetydelsc o. övergången till formord
försiggår åtminstone delvis mot medel-
tidens slut. Det gamla presens i lik-
nande anv. kvarlcver i månntro (se
nedan). — Användningen som frågeord
har utvecklat sig ur hjälpverbet i betyd,
av antagande el. förmodan ur fraser
såsom fsv. nwn thin son skola döö? (jfr
bibelns: Mån Christus vara söndrad?
Cor. I. 1: 13), i yngre tid (o. 1600) i
stället med presens: mån din son dör?,
el. med månne (månde) i presentisk
bet3rd. t. ex. ä. nsv. hivad månde wara
för en helig man? (jfr nsv. vad månde
detla betyda?), i yngre tid (o. 1680) i
stället med presens: vad månne det är
>> vad är det månne osv. Förr hade
månne (månde) i dylika uttr. även
imperfektisk betyd., t. ex. ä. nsv. huru
månde I honom lyda?, dvs. 'huru lyd-
den I honom (månne)? Ursprungl. ut-
gjorde alltså månne en del av predi-
katet i en frågande sats med omvänd
ordföljd, men har efterhand fått en mera
självständig ställning, så att det numera
oftast sättes i slutet av eller inuti me-
ningen. — Måntro, o. 1650, synes vara
en förbindelse med ett enkelt, i samma
betyd, tidigare använt tro, t. ex. fsv.
hwat tro, ä. nsv. hnar iroo, iagh skall
finna honom igen Asteropherus 1609;
o. är sålunda knappast ett gammalt
uttryck från den tid, då mon tillhörde
det talade språket som modalt hjälpverb.
Se Björkstam Mod. hjälpv. s. 137 f. Jfr
ä. nsv. måtro.
Måns, mansn., ä. nsv. även Måens, fsv.
Mongs, Man(g)s, av äldre Mognas, Mag-
nus, jfr sv. dial. Mångs Dal., da. Mons,
Moens, Mogens; se f. ö. Montelius. —
Liksom i da. o. no. även namn på kat-
ten, vartill väl uttr. det är mat för
Måns, det är kärkommet, smakar bra,
Kunius o. 1705 osv., motsv. i da. o. no.;
Måns har säkerl. valts med hänsyn till
allitterationen ; jfr: / am meat for your
master (Shaksp. Henry IV, Hagberg:
»Jag är en läckerbit för er herre») o.
det är säkert som sex (se säker) m. ti.
— En kortform till detta namn är
Måsse; även om katten; jfr: 'Det var
maat åth Måsse' o. 1720 enl. Hjelm-
qvist Förri. o. familjen, s. 180. Jfr med
avs. på bildningen Jösse: Jöns.
måra, se madra.
mård, fsv. marper = isl. mprÖr, da.
maar(d), mhty. mart, ags. mearÖ; jämte
r-avledn. fhty., ty. marder (varav fra.
martre, ital. martora, osv.; eng. marten
från ffra. martrin, adj. till martre). Då
en mängd beteckningar för olika vessle-
arter utgå från ord, som betyda 'brud,
ung flicka, svärdotter, den fagra' o. d.
(se utförligt under v ess la), har man
bl. a. sammanställt ordet med litau.
marti, brud, svärdotter (vilket av som-
liga anses som besl. med brud; se d. o.).
Av andra har det på grund av djurets
blodtörst förts till roten mer i mord;
m. m. Dunkelt.
Mårten, Mårtensgås, se Martin.
mås(e), Sigfridi 1619: måser plur. =
no. maase, i fno. som tillnamn; bildat
med s-avledn. (rätt vanlig i djurnamn)
av stammen i isl. mår, mår (plur. må-
var), mås = fsax. méu, mlty. méwe
(varav ty. möve), fhty. méh (knappast
ett urspr. fhtyskt ord). Från germ.
språk kommer ffra. moue, mås, vartill
fra. dimin. mouette. Vanl., men sannol.
felaktigt efter Uhlenbeck tolkat som ett
germ. *maihwa- ~ *mai(g)wa-, av ie.
*moik"o-, o. besl. med sanskr. mecaka-,
mörkblå. Säkerl. i stället, såsom redan
Albertus Magnus o. Olaus Magnus hållit
före, av ett ljudhärmande maiw-, åter-
givande måsens skrik, som påminner
om kattens miau; jfr ä. ty. merekalze
som benämning på måsen. Se Suolahti
Vogeln. s. 398 samt om grundformen
förf. MoM 1916 s. 197 med litteratur.
— Med den i djurnamn vanliga avledn.
-k- sv. dial. måk(e), fsv. fiskemake, isl.
måki, no. maake, da. maage. — Till
ljudrötter höra också de likabetydande
lat. gävia o. (det obesläktade) grek.
kavax, ävensom polska kulik, kulig (i
andra slav. spr.: snäppa, uv ni. m.).
måste, pres. o. ipf., fsv. mos o. 1500
(ej i da.), från mlty. moste, ipf. av mö-
ten, av fsax. mölan (pres. möt, inöst,
ipf. mösta), ega rum, kunna, må, få ==
fhty. nuiozan (ipf. muosa), ega frihet
el. möjlighet, vara tvungen (ty. mässen),
mått
501
-mäle
ags. mötan, vara tvungen, få, kunna,
må (eng. must), got. gamölan (pres.
gamöt, ipf. gamösla), ha tillfälle. Möjl.
en växelform till germ. *mötian (=
möta), som i så fall innehåller grund-
betyd. Enl. bl. a. Meringer IF 18: 211 f.
(med instämmande av t. ex. Brugmann
IF 32: 189) besl. med isl. mjptuör, öde
= fsv. metod (se mäta), i vilket fall
got. gamöt egentl. betytt: jag har till-
mätt, har måst tillmäta, lämnat min
avgift (jfr, enl. M., got. möta, tull);
doek ganska osäkert. — Ordet har i sv.
delvis undanträngt det inhemska måtte
(se må), som i ä. tid ofta betydde 'måste'.
— Till måste har i ä. o. y. sv. (t. ex.
Karl XII, Strindberg) o. i nord.- o. öst-
sv. dial. nybildats en inf. måsla.
mått, fsv. mät, mått, mål, målkärl
= senisl. mät, n., värdering, no. maat^
grad, mål, märke m. m.; av urnord.
*mäla-, avljudsbildning till mäta. Det
formellt motsvarande mhty. mdz n.t
målkärl, mått, sätt (ty. mass), synes ha
framgått ur en sammansmältning av
mhty. mdze f. o. fht. mez n. i motsv.
betyd. En annan avljudsform är lat.
modus, mått, mål, sätt (av *medos, med
o-omljud). Jfr även grek. metron (se
meter) o. fslav. mera (av *me-r-). Se
f. ö. följ. o. -mät i g, -mässig.
1. måtta, sbst., fsv. mät{t)a, mått,
måtta, lämpligt förhållande, sätt (jfr
nsv. i så måtto = fsv. i sva mät to),
sak, tidpunkt, f. o. mate m. = senisl.
mdti m., da. maade, från mlty. mate
— fh ty. mdza, avljudsbildning till mäta;
jfr föreg. o. övermåttan.
2. måtta, vb, fsv. mat(t)a — no.
maata, från mlty. maten, till sbst. mate,
måtta; se föreg.
mähä, P. Erici 1582, Brasck 1645 (:
itt måhåä) = ä. da. meehe, en mceha;
Kalkar, i nda. neutr. Enl. Rietz s. 453,
Saxen Sv. lm. XI. 3: 175 från finska
mähä, trög varelse, åbäke (även mählä,
mähkiö m. m.). Snarare är doek det
finska ordet tvärtom lånat från sv.
Möjl. egentl.: en som bräker med; jfr
den analoga bildningen sv. dial. mäkkra,
ty. meckern osv. (se mäckra).
Mäj(en)sjö, ortn., se makt.
mäkla = fsv. = da. nuvgle, från mlty.
mekelen jämte -a-, varav även ty. mä-
keln, makeln; iterativum på -/- till mlty.
maken, göra åstadkomma; se maka,
vb. — Avledn.: mäklare = da. ma^gler,
från ty.: mlty. mekeler, ty. måkler; jfr
makrill.
mäkra, meckra, sv. dial., bräka, om
får o. getter = no. ma'kra, -e-, ty. mec-
kern; Ijudliärmande liksom bräka el.
sv. dial. bäkra, no. bekra (vartill sv.
d/al. bäkre, vädur; se d. o.) el. no.
m&kta o. ty. dial. mecketzen el. grek.
mekdomai osv.
mäkta, adj., adv. o. vb, se under
m akt.
mäla, fsv. möéla, tala, nämna, lova =
isl. nuvla, da. mcele, got. mapljan, fhty.
mahelen, ags. maÖelian, nuélan; av germ.
*maplian, avledn. av * mapla- — mål
2; jfr förmäla. Ordet brukades under
1600-talet av Stiernhielm o. Lucidor;
men synes aldrig ha blivit rotfäst i språ-
ket; jfr E. Ljunggren Sv. Akad. Ordbok
s. 46 (1904). Om fsv. nuila, mäta, se
mål 1.
Mälaren, si. av 1500-t., fsv. Ma>lir,
öblik kas. Matte, vartill fsv. Ma>le(r)sa-
ker, nu Mälsåker. Av Erdmann Hei-
mat u. nam. der Ängeln s. 114 o. förf.
Sjön. 1: 418 sammanställt med isl. melr,
sandbank (av germ. *melhaz), med gram-
matisk växling i dalm. mjåg (*mjätg,
av germ. *melgaz). Men det fno. fjord-
namnet * Mäslir torde göra det sannolikt,
att namnet ej kan betraktas som di-
rekt avlett av detta substantiv. Inne-
håller väl i stället, med H. Pipping Finl.
ortn. s. 82 f., SNF XII. 1: 55, den under
Malj en omtalade avljudsformen mal-;
alltså ett urnord. * Malhain> * Mddir;
om formutvecklingen se Pipping anf. st.
— Med avs. på den i sv. sjönamn yt-
terst vanliga ombildningen av avledn.
-ir till -are(n) se förf. Sjön. 2: 14.
mäld, fsv. nuvlder (ack. mald) = isl.
meldr (gen. meldrar), malande, mäld,
motsv. sv. dial. mälder m., säd blandad
med agnar, o. makter plur., slösäd, av
urnord. *mclöra-, till roten mel, mala;
bildat med samma ie. suffix -//- som
t. ex. bläddra, blåsa.
-mäle i ef ter mäle, fsv. azptirmcele,
ge n mäle, fsv. genmcéle, v eder mäle,
m<
502
märgel
fsv. vipermcele da. mcele, tal, talför-
måga; avledn, på -fa av mål 2.
[Mäl(l)by se mellan.)
-mält, -mäld i få-, lågmält (-d) m. fl.
isl. mdllr, som talar, kan tala; ej
avlett av vb. mala utan av subst. mäl,
mål, tal (== mål 2); se f. ö. -hy 11 1.
mälta, vb, se malt.
[Mä m mingc(n), ortn., se under
m a m m a. |
män i ja, nej, jo mån, t. ex. Balck
1 (>t) :J : jomån\ egentl. en kvarleva av en
gammal ed vid helgonen, fullständigare
t. ex. Guds ma/i Rondeletius 1614; jfr
da. hillemamd, ä. da. helle mamd, från
mlty. hilgc mans, heliga månner, helgon ;
jfr under ängel.
mänga, jfr lagspråkets: 'mängdt för
omängdt', fsv. mcengia, blanda, insmörja,
sammanlöda, besmitta m. m. = isl.
mengja, da. marnge, från mlty. mengen,
av fsax. mengian = fhty., ty. mengen,
ags. mengan (jfr eng. mingle); till fsax.
gimang, blandning, mhty. gemanc (jfr
ty. gemenge o. handgemäng), ags.
(ge)mang (eng. among, bland, av ags.
o/j gemang). Betraktas vanl. som ur-
besl. med litau. minkyti, knåda, fslav.
meknati, bliva mjuk; grek. mdssö, knå-
dar, kan utgå från *mnkiö, men även
från *makiö (jfr under maka, vb). —
Jfr även sjön. Mången, Man gen.
mängd, RP 1639: uthi mengd, Stiern-
hielm Fateb., jfr nedan = no. mengd,
da. mcengc = boll. meni gte, ags. menigdu,
av germ. "managipö, till fsv. mänger
osv., mången, se d. o. — Parallellbild-
ningar: germ. * man(a)gia- n. = isl.
mengi, o. germ. * mana^Tn- f. = got.
managei, fsax. menigi, fhty. menegi (ty.
menge), ags. menigo. Jfr längd o. ty.
länge. — Ordet synes under vissa ti-
der ha fört ett tynande liv: det uppta-
ges visserligen i ordb., t. ex. Spegel
1712; men betecknas av Sahlstedt Critik
osv. som ett nytt ord o. av Hof 1753
som en 'germanism'. Kan knappast
vara lånat.
människa, Lucidor: menskia, Sahl-
stedt 1773: menska, fsv. mcenniskia f.
(även med pron. han), människa, kvinna,
människonatur = isl. menneskja, da.
menncske; från fsax. mennisco = fhty.
(ty. mensch), substantivering av adj.
mennisc, got. mannisks, isl. menskr, fsv.
nuensker (blott i betyd, 'mild, givmild');
till man 2. Människa är sålunda
elymologiskt identiskt med det inhem-
ska fsv. menska, godhet, givmildhet. —
Om uppkomsten av den nsv. uttalsfor-
men mänscha jfr Noreen V. spr. 4: 145.
Förr även med betoningen månnVska
(såsom ännu i Uppland).
mänta, i slit. dial., vitgarva, i ösv.
dial. även: bänka, fsv. mamta = isl.
menta, bereda till pergament, no.: vit-
garva, bearbeta, bänka; från slav. spr.;
jfr fslav. me/1, knåda, trampa o. d., lillry.
mjatnik, garvare (av *ment-), ry. syro-
-mjaV, vitgarvat läder (egentl. : råläder,
till syro-, rå), av -menti, som i öster-
sjö-vendiskan skulle giva *mant-, *mqt-;
jfr även fpreuss. mynix, garvare, som
lånats från någon polsk el. kassubisk
dialekt (polska *mielnik, ä. kassub. *mint-
nik el. dyl.); se Mikkola Ark. 19: 327.
— Härav även mlat. mantor, garvare,
no. mentar, ävensom sannol. det äldre
ty. ord för 'garvare', som synes ligga
till grund för det från ty. inkomna fa-
miljen. Mentzer.
märg, fsv. m&rgher, miairgher, motsv.
isl. mergr (genit. mergjar), da. marv,
fsax. marg n., fhty. mar(a)g m., n. (ty.
mark n.), ags. mearg m., n. (eng. mar-
row), av en germ. stam mazg- jämte
mezg- (jfr fsv. miazrgher), motsv. fslav.
mozgii, kärna, fpreuss. musgeno, märg,
av ie. "inozgh- jämte * mozg- i sanskr.
majja, märg. Alltså en samindoeuro-
peisk beteckning för en i urtiden högt
skattad läckerhet. Den greko-italiska
språkfamiljen avviker med andra be-
nämningar: grek. myelös o. lat. mednlla
(fra. moelle), båda av ovisst ursprung.
— Möjl. är ie. *moz-g(h)o-, märg, med
H. Petersson Från fil. fören. i Lund 4:
126, rotbesl. med ie. "moz-do- i sanskr.
médas n., fett, fhty., ty., eng. mast,
gödning, gödningsfoder m. m.
märgel, Schroderus Com. 1639, Bro-
mell 1730, Sahlstedt 1773: mergel o.
märgel — da. mergel, från ty. el. 1 ty.
mergel — fhty. mergil, av mlat. margila,
dimin. till lat. marg a ds. (= ital., span.),
enl. Plinius keltiskt, jfr bret. marg, även-
märka
503
mässa
som ffra. marle (fra. marné), eng. mai l,
kymr. mail (den inbördes ordningen
mellan dessa senare ord är osäker).
Olika tolkningsförsök se Cliarpentier
BB 30: 166. Jfr utmärgla.
märka, fsv. mcerkia = isl. merkja,
da. merke, mlty., ty. merken, av germ.
*markian, avledn. av germ. "märka-,
märke (se d. o.). Parallellbildning: germ.
* markon = fhty. markon, ags. mearcian
(eng. mark), isl., fsv. märka, närmast
till germ. *markö- = fhty. marcha,
beteckning.
märke, fsv. märke == isl. merki, da.
merke; i fornspr. även 'fälttecken, stan-
dar'; jfr mlty. merk; av germ. *markia-,
avledn. av fsv., isl. mark n., motsv. mlty.,
mlity. mark f. (jfr ty. märke), ags. mearc
(eng. mark); sannol. besl. med mark 1
i betyd, 'gräns', varav 'gränsmärke' >
'märke, tecken'; se f. ö. mark 1. — Sv.
märke har dessutom delvis uppstått
från sammans. såsom fsv. ra-, skiold-,
skoghsnuerke, i vilka dylika bildningar
ha urgamla anor.
1. märla, (att knäppa med o. d.),
sbst., 1597 (i äldre tid om betydligt I
större liknande föremål) = no. merla;
av okänt ursprung. — Härtill: märla,
Sundevall 1864; märldjur, ett slags
kräftdjur; efter kroppsformen.
2. märla, vb, sjöt., medelst garn
(märling) fästa ett segellik vid sitt
segel = da. mcrle, från boll. merlen,
marlen (varav eng. marl); avlett av
boll. mercn, surra, förtöja, besl. med
mlty. menen, manen, hindra, i mhty.
även 'fästa, binda', ags. mierran, hindra
(eng. mar, fördärva), got. marzjan, för-
arga (jfr under mara). — Härtill: märl-
spik = da. merlespig, jfr eng. marline-
spike, även märlprim = da. merlepren,
från boll. marlpriem. — Avledning:
märling, 1640 = da. merling, från
mlty. merlink — holl. märling (eng.
marline, fra. mcrlin).
märr, sto, fsv. mwr = isl. merr, da.
/ncer(r), fsax., fhty. meriha (ty. mähre),
ags. mierc (eng. mare); av germ. * marin-,
femininbildning till 'marha-, häst: isl.
marr, fhty. marah, ags. mearh, med
motsv. *marko-, "märka- i kelt. spr.
Jfr marskalk. — Som synes har denna
femininbildning hållit sig kvar i de
nyare germ. språken (i sv. dock med
en vard. el. dial. anstrykning), medan
det maskulina grundordet dött ut. Sam-
ma förhållande har egt rum med mö o.
i ty. med magd o. frau. — I vissa trakter
av Vgtl. kvarlever den gamla växlingen
av omljudd o. oomljudd vokal, sg. märr,
marr, plur. mara, mara; jfr isl. merr,
plur. marar (Landtmanson Sv. lm. Bib.
1: 83 n. 1.
märs, mastkorg, fsv. ma>rs = da.
mers, från mlty. merse, marse (jfr ä.
nsv. marsa, märssegel), jämte t3r. mars
från mholl. merse, maerse f. m., holl.
mers, mars; motsv. det inhemska ä. nsv.
(dial.) märsa, fiskkasse, Schroderus Lex.
1638, fin. -sv. dial. märs(o), korg, kasse
m. m., ä. da. ma>rs, korg, samt finska
lånordet marsio (likaledes enl. Schro-
derus, numera okänt), av germ. *mar-
siö(n)-; besl. med litau. mdrszka, fisk-
nät (ie. "mors-kä-), o. möjl. även med
mjärde. Jfr Setälä FUF 12: 269 f.
Märta, kvinnon., av ä. nsv. Märeta,
o. fsv. Mterita m. m., av Marg(a)reta
(med huvudtonen på första stavelsen).
Jfr Margit (samt under det åtm. delvis
ej besl. Marta).
mäsk, o. 1560, I. Erici 1642 osv. =
da. ma*sk, no. meisk, från mlty. mésch,
meiseh = ty. maisch(e), i mlty. med bi-
formen mäsk (egen ti. frisisk, varav sv.
dial. o. da. mask, den fasta återstoden
efter mäskningen, drav); väl egentl.
'blandning', vilken betyd, uppträder i sv.
dial. mäsk o. no. meisk; besl. med germ.
*miskian, miskön, blanda (ty. mischen
osv.), varom närmare mischmasch o.
mesost. Enl. J. Schmidt m. fl. dock i
stället urbesl. med fslav. mézga, saft. —
Härtill vb. mäsk a = no meiska, da.
nuvske, från mlty. méschen, meischen.
mäss (officers-), 1791, från eng. mess,
även: bordssällskap, maträtt, fat, av ffra.
mes (fra. mets) = i tal. messo, av lat.
missnm, egentl.: det (från köket) skic-
kade, till mittere, skicka (se mission
o. följ.). Jfr till betyd. -utvecklingen un-
der back 1.
mässa, sbst., fsv. mcessa = isl. messa,
da. mcsse, från ags. maesse (eng. mass
jfr Chrislmas, Jul, egentl.: Kristusfest)
■mässig
504
mäta
fsax. missa, fhty. misse, mcssa (ty.
messe), av mlat. missa (varav fra messe),
från Lat. i/e, missa est (concio), dvs.:
gån, (församlingen) åtskiljes, egentl.: är
bortskickad, om den akt, varigenom
katekumenerna avlägsnades, innan de
troendes gudstjänst (nattvarden) bör-
jade, ävensom om den, varigenom denna
gudstjänst avslutades; sedan om själva
gudstjänsten o. om nattvardsoffret. Till
lat. missa f. sg. till missus, bortskickad,
till mittere, skicka (se mission). I sv.
bl. a. i sam mans. högmässa, även om
där ingen nattvard förekommer. — Den
gamla betyd, 'nattvard* kvarlever i sydsv.
dial. måss(é)vih, nattvardsvin = da.
messevin. — I betyd, 'marknad o. d'.
från ty. messe: jfr fra. foire, årsmarknad,
av lat. férice, högtidsdag (se ferie o.
fira 1). Marknader höllos ofta i sam-
band med kyrkliga högtider (jfr un-
der k y n d e 1 s m ä s s a, Distingen, Fas-
tingen). — Härtill vb. mässa, fsv.
massa, läsa el. sjunga mässa. - Mäss-
hake, se hake 2.
-mässig", först under 1800-t. mera all-
mänt, från ty. -mässig, av mhty. -miezic
= mit}7, -métich (varav -mätig), egentl.:
havande ett visst mått, sedan: liknande
el. överensstämmande med; avledn. av
mhty. måze, mått, sätt (se f. ö. mått).
I svenskan blott i sammans. med subst.;
numera i betyd.: 'karakteristisk för' el.
'enligt med', t. ex. begrepps-, skol-,
el. 'mogen för', t. ex. dårhus mässig.
mässing, fsv. ma>ssing(er ) — senisl.
messing, mersing, mässing, da. messing,
mlty. missink, mhty. messinc (ty. mes-
sing), jfr ags. mces(t)ling. Stundom, men
antagl. med orätt, betraktat som en av-
ledn. till mhty. messe, metallklump, från
lat. massa (= lånordet massa). Enl.
Schrader IF 17: 31 däremot lån från
slav. spr. (polska mosiqdz osv.), av äldre
*mosengju, vilket i sin tur möjl. kunde
härstamma från en österländsk beteck-
ning för kopparen, npers. mgs, kirgis.
moes osv., kanske ingående i folknamnet
Mossynoiker (vid Svarta havet), vilka
enl. Pseudo-Aristoteles först framställde
mässing genom sammansmältning av
koppar o. zink ('mossynoikos khalkös').
mässling, y. fsv. mcesling P. Månsson
s. 488 = da. meslinger, avledn. av sv. dial.
massel m„ smått utslag, ä. nsv. masla
(Var. rer. 1538: malzla), blemma = ä. da.
masel, mlty. masel(e) ds., fhty. masala,
röd svulst, ä. ty. maseln plur., mässling,
ags. masle, fläck (eng. measles, mässling);
med r- avledn : ty. masern plur., mäss-
ling; jfr ä. nsv. maslog, full med utslag;
besl. med ma sur (se. d. o.). — I vissa
dial. plur. best. f., t. ex. Skeem. (Bohusl.)
mislengana (Lindberg s. 157), såsom i
flera andra sjukdomsnamn.
mästare, som titel mäster, fsv. mäs-
tare, master m. m., lärare, lärd man,
magister, mästare, konstnär, överman
m. m. (med samma betyd, även i 15-
o. 1600-talets språk) = isl. meistari,
från mlty. meister, méster, av fsax. mes-
tar — fhty. meistar (ty. meister), av
fira. maistre (fra. maltre, se mät r ess o.
petimeter; eng. master, mister), av lat.
magister, föreståndare, uppsyningsman,
lärare (magister artium, ludorum), bil-
dat av magis, mer (besl. med magnus,
stor, se Magnus, o. sv. mycken), lik-
som minister, tjänare, av minus, mindre.
— Som beteckning för lärdomsgrad (t. ex.
Mäster Olof) undanträngdes det ännu
under 1600-talet brukliga mäster (o.
mästare) av magister. Mäster begag-
nades ännu på 1860-t. (o. delvis senare)
i vissa delar av landet (särsk. i Skåne)
som titel på folkskollärare (på landet).
— Mästerman, om bödeln i motsats
till bödelsdrängarna, t. ex. Hund 1605
= da. mestermand, från ty. meistermann;
etymologiskt identiskt med ä. nsv. mäs-
terman, fsv. mcestarman, mästare m. m.
= isl. meistaramaÖr, mlty. mesterman.
Till uppkomsten av ordets användning
om bödeln ha också eufemistiska motiv
bidragit; jfr benämningarna kära far
Sthlm, 1700-t, fra. monsieur de Paris;
se även bövel.
mäta, fsv. mata (ipf. mat), mäta, vär-
dera, utmäta = isl. meta, bedöma, vär-
dera, got. mitan, mäta, fsax., ags. me-
tan, fhty. mezzan (ty. messen), till ie.
roten med i lat. meditäri, överväga,
grek. médomai ds., médimnos, skäppa,
ir. med, viktskål, midiur, tänker, över-
väger, väl även grek. metron, mått (om
av *med-trom; se meter) osv. Samma
-mätig
505
möda
avlj tidsstadium dessutom i isl. mjptudr,
öde — fsax. metod (se under måste).
Jfr f. ö. mått, måtta. — Roten med
är väl en dentalutvidgning av en enk-
lare bas me- i mål 1. — I danskan i
stället maale (se mål 1).
-mätig, från ä. lty., mlty. -métich —
ty. -mässig (se -mässig), i lik mät ig,
från mlt}r. likmétich, överensstämmande
med, o. rättmätig, från mlty. recht-
métich ; avledn. av mlty. mate, mått,
sätt; se f. ö. mått.
mätress, från fra. maitresse ds., egen ti.
eufemistisk beteekning, utgående från
betyd, 'kä resta o. d.', urspr. 'härska-
rinna', fem. till maitre, husbonde m. m.,
av lat. magister (= mästare, se d. o.).
mätt, fsv. mcetter = isl. mettr, da.
mett, av germ. *matida-, antingen med
tillhörighetssuffixet -id- till mat (bildat
som svett), i så fall med ett omljuds-/,
som kan förklaras på flera sätt, el. part.
pf. till germ. *matjan = got. matjan,
äta, ags. mettan, ge föda. Annorlunda,
men osannolikt Falk-Torp s. 747 o. Torp
Etym. ordb. s. 423. — Avledn.: mätta,
fsv. mwlta (ipf. -lie o. -adhe) — no.
metta. — Det allmänna germ. ordet för
'mätt' är *saÖa- = got. saps, fsax. sad,
fhty. sat (ty. satt), ags. sced (eng. sad,
sorgsen), isl. sadr (Poet. Eddan), jfr
got. gasöpjan, mätta, besl. med lat.
salnr, mätt (se satir), grek. datos (av
*n-soto-), omättlig, litau. sulus, mät-
tande, osv.
mö = fsv. flicka, (ren) mö, kammar-
jungfru (med samma betyd. -utveckling
som piga) = isl. nuvr, ack. mey, no.
moy, da. me, got. maivi (genit. maujös);
av germ. "mawT, av *ma%wl-, bildat med
ett urgammalt femininsuffix i till germ.
* ma%u- = got. magus, yngling, tjänare,
fsax. magu, gosse, ags. magu, barn,
son, ung man, tjänare, urnord. magu
ack. sing. (Strand), isl. mpgr, son, ung
man, osv.; snarast besl. med ir. mug,
tjänare (av ie. "maghu-); i så fall kan-
ske till roten i germ. "magan (se må);
jfr även fir. macc, son (väl med hypoko-
ristiskt kk), se Mac. I fråga om ljud-
utvecklingen jfr ö. — En annan feminin-
bildning är got. magaps, mö, fhty. ma-
gad (ty. magd, med dimin. mädchen),
ags. m&ged (eng. maid) osv. — Diminu-
tivum till *mawi-: got. mawilö o. (väl av
*maujilön) isl. megla, liten flicka, osv.
— Den isl. nomin. mcér (med tf-omljud
av "mäR, av *mawiii) motsvaras av ä.
da. maar, upptaget i nyare tid; jfr
Oehlenschlägers: den vene Maard (orik-
tigt anslutet till djurnamnet maard).
— Jfr under må g.
möbel, 1050-t.: meubler = ty. möbel,
av fra. meuble, av lat. möbilis, rörlig,
el. dess neutr. möbile; se f. ö. mobi-
lier o. mob.
Möckeln, Möcklaflon, Möcklesjö osv.,
sjön., till fsv. mgkil, stor (se mycken
o. magle), jfr no. Mgklevandct, fhty.
Mihilbah osv.; se närmare förf. Sjön.
1: 421 f. — Hit höra även Möckleby,
Myckleby osv. — Om -flon i Möck-
laflon se flod.
1. möda, sbst., fsv. möpa, upprörd
sinnesstämning, vedermöda, möda, trött-
het = isl. möda, möda, ä. da. mode,
möda, bekymmer, ansträngning, av germ.
"möpiön; jämte isl. méÖi f., trötthet, av
"möpTn- (-Ö-), avledning av fsv. adj. mö-
per, upprörd, oroad, medtagen, matt,
trött = isl. möÖr, trött, da. mod i hu,
motsv. fsax. möthi, fhty. muodi (ty.
miide), ags. méÖe, trött, av germ. *möpa-
resp. *möpia- (såvida ej här en i nord.
spr. vanlig deklinationsövergång förelig-
ger el. möjl. ordet varit en gammal
u-stam; jfr blid, blöd, fast, sen, söt,
tunn, ödmjuk), en dentalutvidgning av
germ. roten mö i mlty. möjen, fhty.
muoen, besvära (ty. milhen), got. af-
mauips, utmattad; mlty. möie, möda, be-
kymmer (varav da. moie, som undan-
trängt mode), fhty. muoi (ty. muhe);
besl. med grek. molos, möda, strid, o.
väl också lat. mötes, börda, massa (jfr
molekyl), med avljud i grek. maimän,
ivrigt önska, vara våldsamt upprörd; se
f. ö. följ. o. mod 1.
2. möda, vb., fsv, möpa (ipf. mödde),
oroa, besvära, göra sig möda för, part.
pf. mödder, upprörd, trött (varav sv.
dial. mödd(er), trött) = isl. möda, fhty.
muoden (ty. ermuden) ds., jfr mlt\\ mo-
den, bli trött, ags. medan, av germ.
"mopian, till fsv. möper, trött, osv.; se
fö reg.
möderne
500
mörda
möderne, [sv. möpcernet möprinem. m.,
motsv, isl. modernit bildningar på -ia
till tillhörighetsadj. på -jn- el. -/i- (jfr
lat. mäternus), som avletts av moder
( se f. ö. fä (1 c rn c).
mögel, Var. rer. 1538: möghle, motsv.
isl. mggla t'., no. mygl n., mggla f. ; besl,
mod ii. da. mu(g)en, fuktig, kvalmig; till
en germ. rot mng, mak = ie. mak i
lat. mucor, mögel, grek. mykes, svamp
(jfr sv. myk o log i) osv., serb. mukljiu,
fuktig. — Med sekundär förlängning av
g: sv. dial. mugg, fuktighet, mögel, no.
mugg, mögel, mugga, fuktighet, isl.
mugga, dimregn; av samma slag som i
modd, dial. skadda, dimma, osv. —
Växelform : ie. mug = germ. muk i fsv.
mukna, mögla, sv. dial. mukken, möglig,
ty. muclicln, miicheln, lukta mögligt;
jfr mjuk. — En likartad bildning före-
ligger även i ty. muff', mögel. — Härtill
vb. mögla = fsv., jämte moghlas, isl.,
no. mggla.
möjlig', fsv. mögheliker (jfr mögeli-
kith n. P. Månsson) = ä. da. mugelig,
da. mulig, från mlty. mogelik = ty.
möglich, till mlty. mogen, må, kunna;
se f. ö. må 1.
[mö la, ä. nsv., sv. dial., mumsa, tugga,
se under mumsa.]
[m öl ing, sv. dial.. se myling.]
mölja, Var. rer. (i betyd, 'soppa'),
Asteropherus 1G09, Spegel 1G85 (i betyd,
'röra') osv., i dial. även mylja = no.
mglja, ä. da. mulie, mulle; mlty. molje
från nord. spr. ; besl. med isl., no. mylja,
krossa, smula; jfr fhty. inullen ds. (som
dock kan innehålla gammalt -//-); med
samma avljudsstadium som mull; till
roten i mala.
[moll a, sv. dial., kvarn, se Mjölby.]
Mölle, ortn. i Skåne, se Mjölby.
Möller, familjen., från ty., egentl. yr-
kesnamn med betyd, 'mjölnare' (= fa-
miljen. Muller), av samma slag som
Köhler, Meier osv.; se närmare under
mjöl o. Mjölby. — Ingår även i fa-
miljen. Möllerswärd, efter stamfadern
Möller.
mön m., götal. dialektord (t. ex. Vgtl.,
Hall.): takås, motsv. isl. månir m., no.
måne n., ä. da. men (jfr nda. monning),
av germ. "mönia-, till ie. roten men,
skjuta fram el. upp, i man 1; se även
under mun. — Den norska motsvarig-
heten till det besl. man (på hästar;
egentl.: hals, nacke) brukas i no. även
i betyd, '(bcrg)ås' o. 'i vatten utskju-
tande udde'.
mönja, Var. rer. 1538: minya, fsv.
menia — ä. da. menie, da. monje, från
mlty. minie = fhty. minig (ty. mennig),
från lat. minium, cinnober, enligt Pro-
pertius egentl. ett spanskt-iberiskt ord.
— Härtill miniatyr (se d. o.).
mönster, ä. nsv. mönster t. ex. 1665
(om mod el. snitt på kläder), munster
1548 i betyd, 'prydnad', muster G. I:s
reg. (om Kläder) = no. mynster, ä. da.
munster, da. monster, från mlty. mun-
ster, av fira. monstre, bildat till lat.
monsträre, visa (till monstrum, se d.
o.); alltså egentl.: vad som förevisas
(som prov). Den i ä. nsv. o. ä. da. upp-
trädande Informen muster = ty. kom-
mer från ital. mostra (el. fira. mostre)
av samma latinska ursprung. — Härtill
vb. mönstra, redan i fsv. i sammans.
utmönstra; jämte mönstring; med bi-
formen munstra in på 1800-talet (t. ex.
Weste 1807 med hänvisning till mön-
stra).
Mönsterås, y. fsv. Mölstadhäs, äldre:
Mielstadhaas, Miolstacihaäs, egentl.: åsen
vid Mölsta, fsv. Mölsta, i Mönsterås soc-
ken, ett namn på -stap (se -sta d), vars
första led är ovisst; möjl., såsom också
antagits, till mjöl (alltså 'mjölplats',
'kvarnplats'), jfr B åstad, egentl.: båt-
plats.
mör = fsv., da. = isl. megrr; jfr no.
maurast, bli skör; av somliga betraktat
som besl. med grek. amaurös, svag, o.
hörande till en rot (s)mu, gnida, sön-
dersmula o. d.; i alla händelser en pa-
rallellbildning till germ. *murwia- (ty.
miirbe) osv. (varom murken); knap-
past däremot, såsom också antagits, besl.
med dessa senare ord. Jfr myra.
mörda, fsv. mgrpa = isl. myrda, da.
mgrde, fhty. murdian (jfr ty. morden)
osv., till mord; liksom got. mauiprjan,
fhty. murdiren, ags. mg röran (eng. /»//;-
der) till germ. *muipra- (got. maurpr
osv.) ds. Jfr det etymol. identiska ä. sv.
möla under myli ng.
Möre
507
möte
Möre, Norra o. Södra, häradsnamn,
fsv. Möre; ej, såsom stundom antagits,
avljudsform till -möre i landamäre,
utan avledn. av sv. dial. mör, skogbe-
vuxet myrland = fhty. muor, moras,
osv.; se Mora, moras o. m orkulla.
Kock Sv. ljudhist. 1: 275 n.
mörja, fsv. -myria (i eldmyria) =
no. -da., ä. da. morje, av germ. *murjön,
till roten mer, krossa o. d., i de under
murken anförda orden. En parallell-
bildning till roten mel (i mala osv.)
är mölja.
mörk, fsv. myrker = i si. myrkr (ack.
myrkuan), da. mörk, fsax. mirci, ags.
mierce, av germ. * merkwia-, till ie. ro-
ten merg i litau. mirgeti, lysa svagt (som
dock möjl. kan utgå från en rot med
gh), med sidoformen merk i litau. mérkti,
sluta ögonen, blinka, fslav. mraku
(*mork-), mörker, jfr morgon o. i fråga
om betyd. -skiftningen under skymta.
— Mörker, sbst., fsv. myrker, jämte
myrk = isl. myrkr, av germ. *mirkwiz,
s-stam, liksom likbetyd. isl. rekkr av
*rikwiz (se Ragnarök). Jfr da. morke,
isl. myrkvi m., substantiveringar av
mörk.
mörsare, t. ex. Spegel 1685, i ä. nsv.
även mortsare, mösare, mysare, y. fsv.
möser 1501 = da. morser, lån från ty.:
jfr fsax., fhty. morsäri, mortel, ty. mör-
ser, mortel, sedan även om grovt artil-
leri; till ty. dial. morsen, miirsen, sön-
derstöta, mht}'. zermiirsen; se f. ö. under
murken. Den yngre betyd, beror på
inverkan från fra. m ortier (se m o rt el) ;
sannol. är ordet i sin helhet en om-
bildning av lat. mortarium i anslutning
till den inhemskt tyska stammen murs-,
Mörsil, socken i Jtl., fsv. Möresil, se
sel (lugnvatten).
mört, Leuciscus rutilus, sv. dial. (om
enstaka fiskar) även mörta t. ex. Smål.,
Ydre hd, fsv. myrt(er), uppvisat blott
som tillnamn (Xen. Lid. s. 97), jfr isl.
murtr, som tillnamn, no. murt, mört,
småfisk, no. -da. mort, mört, nisl. murli,
-a, liten forell; mlty. morte från nord.
spr. Enl. förf. Etymol. Bemerk. s. XI
o. Språkv. sällsk. i Ups. förh. 1891-94 s.
97 besl. med grek. småris (genit. -idos),
till ie. (s)mer, glänsa, i grek. marmairö,
glänser; jfr de likbetyd, braxen, id,
löja osv.; samt i samma riktning se-
nare Marstränder ZfcPh 1910 s. 373 f.
av ie. *mrkt-, /o-particip till merg,
skimra o. d., i fir. mrecht, brokig, kymr.
brithyl, forell. I så fall ett urgammalt
fisknamn liksom id, lax. Annorlunda
dock Persson KZ 33: 268 n. 1, som stäl-
ler ordet till nisl. murtr, kort, lty. murt
i., något söndersmulat, mhty. murz, kort
avskuret stycke, stump; jfr samme förf.
Indog. Wortf. s. 214; alltså med samma
betyd. -utveckling som i de av Liden
Upps.-stud. s. 91 o. förf. Språkv. sällsk.
i Ups. förh. 1891—94 s. 95 anförda fisk-
namnen t. ex. bjälke, stamm, stävling,
uäling (till isl. v gir, käpp), namn på
Leuciscus grislaginc, el. sv. (vard.) ab-
borrpinne. Då de flesta beteckningar
på åtm. mindre fiskar i regel icke hava
hög ålder, synes Perssons tolkning böra
föredragas.
mössa, B. Olai 1578: mysse, Bureus
Suml. o. 1600: myssorne, mössor plur.;
myssa f. ö. vanligt under 16- o. 1700-t.,
ännu hos Weste 1807 = no. mooss,
no. -da. mosse, ä. da. myts(e), (al)muls
(i da. i stället hue, se huva); från mlty.
mutze, musse = mht}'. mutze, miitzc
(ty. mutze), i mht}r. även almutz, ar(e)-
muz, från mlat. almutia (ar-), almutium,
ett slags till skuldrorna nedfallande
huvudbonad för präster, kormössa, vil-
ken betyd, är den ursprungliga i mit}'.;
jfr span. almucio, fra. aumusse. Väl
egentl. ett arabiskt ord. Jfr Justi ZfdA
45: 420.
Mösseberg, fsv. Myrsabicergh; f. ö.
obekant härledning; möjl. till germ.
stammen murs, sönderstöta, krossa, i
mörsare, alltså om vittrande bergarter.
möta = fsv. = isl. méta, da. mode,
got. gamötjan, fsax. mölian, ags. me-
tan (eng. meel); avledn. av mot. Jfr
måste.
möte = fsv. = isl. möli, da. mode,
av urnord. "mölia-; avledn. av mot;
kan dock även fattas som en nybild-
ning till möte.
näbb
508
nagel
N.
näbb el. nabbe, fsv. nabber i skoghs-
näbber, raotsv. fno. nabbr i fjallsnabbr,
npbb o. nabbi, no. /m/>/> o. nabbe, da.
dial. nabbe; bildat med hypokoristiskt
bb till germ. *naÖ- i sv dial. nåvi näsa,
spets, isl. ne/ osv.; se näbb. Jfr med
avs. på bildningen k näbb.
nabo, i ä. nsv. även nåbo, fsv. näbö(e)
= isl. nåbni, ä. da. naabo, da. nabo;
av /lä-, germ. *nd,liw-, nära (se f. ö.
när), o. fsv. />öc = isl. bui, bebyggare
o. d. (= Bo 3 o. -bo 4), till vb.bo;
jfr äbo. — I de västgerm. spr. istället
sammans. av samma *nähw-, nära, o.
germ. '(ga)bura-, bebyggare o. d., fsv.
näbor (från mlty.), ty. nachbar, eng.
neighbour osv., varom under -bur 2 o.
boer. — Växlingen av na- o. nå- i y.
o. ä. sv. förklaras vanl. som beroende
på aeeentförbållandena. Uttalet nabbo
i vissa dial. tyder dock på en tidig för-
kortning av -a- av samma slag som i
fattig. Möjl. föreligger alltså i nabo
en kompromiss. I övrigt är ordet i
riksspr. åtm. delvis att betrakta som
arkaiserande. — Ett likbet37dande ord
är ä. nsv. någranne, fsv. nägranne isl.
någranni.
nabob = ty., av eng. =, ämbetsman
som i Ostindien förvärvat sig stora rike-
domar; sedan om européer som blivit
rika i andra världsdelar o. slutligen om
mycket rika o. praktlystna män i all-
mänhet; egentl. en högre hindostansk
ämbets- o. rangtitel nawwäb, från arab.
nnwwäb, plur. till näib, ställföreträdare.
Nacka osv., ortn., se nacke.
nackarött, folketymologisk ombild-
ning av fra. nacarat, av span. nacarado
= fra. nacré, till fra. nacre, pärlemor;
(alltså egentl.: med pärlemorsliknande
färg), av persiskt ursprung.
nackdel, 1538: nackdel, 1553: nack-;
s. å. även nådell (jfr nåbo under nabo);
Serenius o. Lind nackdel, men ej hos
Möller 1755 o. Weste; från ty. nackteil,
bildat i motsats till vorleil, fördel, av
nack, efter, egentl.: nära, av germ.
'ncekiv-, nära, i nabo, när(a), adv. Or-
det klandras 1800 som osvenskt. — [Här-
till även: nackspil el. nachspil, från
ty. nachspiel, egentl.: efterspel (å tea-
tern).
nacke, fsv., da. nakke, motsv. isl.
hnakki jämte knakkr, mlty. nacke, fhty.
(k)na'c)cli (ty. nacken); avljudsform till
mlty. neeke, ags. knecca (eng. neck) med
avledn. mhty. genicke n. (ty. genick);
möjl. med Stokes urbesl. med ir. cnocc,
hög, höjd (av "knogad-). I sv., no. o.
da. även om höjder o. bergskammar,
t. ex. i ortn. Nacka, Nackaby, Nacke-
berg, Kesnacken (jfr anv. av hals,
huvud). F. ö. samma ord som isl.
knakkr, ankare, sadel; no. nakke, liten
järnhake.
nackspil, se nackdel.
[Nadeschda, ry. kvinnon. hos Rune-
berg, egentl.: hopp, se under Vera,
egentl.: tro.]
Naffentorp, gårdn. i Skå., fda. Nat-
faralkorp, är av särskilt intresse så till
vida som det innehåller genit. sg. av ett
fnord. personnamn Natfari, som även
uppträder i den isl. Landnåmabok som
namn på en svensk man o. dessutom
på en sörmländsk runsten. Egentl. ett
tillnamn: den som far ute om nätterna,
o. möjl. förknippat med mytiska före-
ställningar; jfr mhty. naktvar, häxa,
ags. niklgenge ds. m. m. Se Lundgren
Spår av hedn. tro s. 46.
nafsa, 17G9, egentl. vanligt dock först
efter 1850 = no.; s-avledn. till nappa;
sannol. med ljudlagsenligt fs av ps; jfr
rafsa, styv- i styvson av stgp-, tofs
samt fsv. ncefsa (: nappa; se näpsa).
nafta, U. Hiärne 1687, av grek. ndph-
tha, av kaldeiskt-arabiskt ursprung, till
ett arabiskt verb med betyd, 'sjuda, an-
tändas'. — Härtill: naftalin, Berzelius
1823, motsv. i ty. o. fra.; upptäckt 1819
av engelsmannen Garden o. namngivet
av engelsmannen Kidd.
1. nagel, på fingrar o. tår, fsv. naghl
(plur. bl. a. na'gklir; jfr ä. nsv. nägler,
naglar 15- o. 1600-t.) o. nagkle, även:
klo = isl. nagl (plur. negl), da. negl (med
nagel
509
nalkas
e från plur.)» fsax., fhty. nagal (ty.
nagel), ags. nagel (eng. na/7), av germ.
*na%ala- = ie. *nogholo-; besl. med lat.
unguis ds., nngnla, hov, grek. öngx
(genit. önykhos), nagel (jfr onyx), litau.
nägas, nagel, klo, nagå, hov, fslav. noga,
fot, fir. inga (dat. plur. ingnib), sanskr.
änghri-, fot; till en ieur. stam (e)nogh-,
ongh- osv.; växlande med velart kh i
sanskr. nakhä-, klo m. m. (dit också
det grek. ordet kunde höra). Jfr följ.
— Vara en nagel i ögat på någon,
1640: 'Götheburg stad är een nagell i
ögat på Juthen (dvs. dansken)'; i an-
slutning till ä. ty. angennagcl, växt i
ögat; jfr ä. sv. o. sv. dial. nagel(n)
(vardagl.), om blindhinna i ögat på häs-
tar. — Nagelfara, L. Petri, förr även
naglefara = no. naglefcera; egentl.:
stryka över el. prova med nageln.
2. nagel, trätapp, spik, motsv. fsv.
naghle = isl. nagli, ä. da. naghle; n-
avledn. av nagel. I vgcrm. språk med
samma betyd, utan avledning (se föreg.).
Jfr var nagel. — I denna ofta tekn.
användning är väl det nsv. ordet, att
döma av enstavighetsaccenten, ej en
fortsättning av fsv. naghle utan lånat
från ty. Ett minne av den fsv. formen
kvarlever däremot enl. Beckman Ark.
1 1: 224 i västgötskan i formen nagel
med tvåstavighetsbetoning.
1. nagg, r. (bröd ), Broocman 1736;
i betyd, 'spets, tagg' Brenner 1727;
motsv. nisl. naggr, liten skarp sten el.
bergstopp, naggc, spets in. m.; med
hypokoristiskt gg (jfr agg, kugg(e),
pigg, spigg, st agg, tagg); besl. med
nagga. Jfr parallellroten germ. snag
i isl. snaga, ett slags yxa med skarpa
framstående hörn, no. snag(e), spets,
pigg, osv.
2. nagg, naggande, Verelius 1681 (i
betyd, 'träta'), vbalsbst. till nagga.
nagga, bita smått o. ofta, smärta,
göra ont, i dial. även: naggas, kivas,
O. Petri: förarga, såra, L. Petri, om
samvetet = nisl.: gnaga, gnida, kivas
m. m., no.: gnaga, äta, plåga, smärta,
ä. da. nagge; intensivbildning (jfr agga)
till isl., no. naga, gnaga, da. nage (lån
från ty.), ofris, nagen, fhty. nagan (ty,
nagen). Jfr nagg 1 o. 2, av vilka det
förra, åtminstone i den nisl. o. no. bety-
delsen, väl är en besläktad, men i för-
hållande till nagga självständigt upp-
kommen bildning. — Germ. parallell-
rötter gnag o. knag se under gnaga.
naiv, 1705, då ännu enstaka = ty.,
av fra. naif, av lat. nälivus, naturlig,
medfödd, i mlat. även: öppenhjärtig, till
lat. nätns (genit. -ils) m., födelse, el.
nätns, född, part. pf. till nasci, födas
(jfr nation). — Härav: naivitet =
ty. naiuilät, av fra. naivité, av lat.
nälwitas, födelse, i mlat. också: öppen-
hjärtighet, varav även sv. nativitet,
om antalet födda (inom visst område
el. viss tid), även astrol.: horoskop
o. d.
naja, sjöt, fastbinda med garn, lina
o. d., 1793 ~ da. naie, från boll. naaien
— ty. nähen, egentl.: sy samman; se
nål, nåt.
najad, vattennymf (i den grek. myto-
logien) = fra. naiade osv., av grek.
näias (genit. -ddos), till ndein, rinna.
naken, fsv. nakin = isl. nakinn, no.
naken, ä. da. nagen, da. nogen (med 0
från nedannämnda biform), ffris. naken
av germ. *nakina-, jfr sanskr. nagnd-
ds. Växelformer: fsv. nakhudher, nak-
vidher, isl. noklwidr, nektr, got. naqaps,
mlty. naket, fhty. nacknt, nachnt (ty.
nackl), ags. nacod (eng. naked), motsv.
lat. niidus (av *non(e)dos, av * noglÅedlws),
jfr fir. nocht o. väl även grek. gymnos
(se gymnasium), vars utveckling i
enskildheter är dunkel. Med annan av-
ledn.: fsv. nakotler, ä. nsv. nakot Bib.
1541. Besl. med litau. nögas, fslav.
nagii. Ytterligare kombinationer hos
H. Petersson IF 24: 259, Grammont IF
25: 371, jfr Boisacq under yvjuvög.
nakterhus, sjöt., skåp o. d. för fartygs-
kompasser, 1765, från mlty. nachthus
= ty. nachthaus; till natt o. hus; med
samma ombildning av förra leden som
i näktergal (se d. o.).
Nalavi, ortn. Nke, se Njord o. Vi.
nalkas = fsv.; i fsv. o. ä. nsv. även
nalka, från mlty. ndleken, avlcdn. av
nålen ds. (varifrån fsv. näla), jämte
nélen; besl. med na b o, när osv., även-
som med mlty. naken (även rcfl.), nalkas,
varifrån fsv. näka, nå, nalkas, ä. sv. o.
nalle
510
nappa
sv. dial. nåka, nåkas, det senare ännu
hos Dalin 1853. — [si. nälgast, nå, nal-
kas, hör närmast till näligr, varande i
närheten; jfr även ndlckgjast ds. till nd-
légr. (jfr läge).
nalle, om björnen, Spegel 1685: ihen
•s'/.'/.</</" Nallen; möjl. lån frän fin. na///,
ung björn el. man (som dock omvänt
kunde ha inkommit från sv.), el. (föga
sannol.) av personn. Nalle, kortform
till Natanael, av samma slag som
Jösse om haren, Mickel om räven
osv. — Ordet tillhör den grupp av namn
på björnen, som urspr. användes som
ett slags eufemismer i st. f. björn, som
var tabu (o. f. ö. kanske självt uppkom-
mit på liknande sätt; se björn). Nalle
uppräknas av Salan 1692 bland dylika
beteckningar (jämte guulfoot, hin slore,
stoorfar). En annan, urgammal beteck-
ning för björnen, som tolkas på samma
sätt, är sanskr. madh(n)u-dd, egentl.:
honungsätare = fslav. medvédi, till m j ö d
i betyd, 'honung' o. äta; jfr mkymr.
melfocbgn, björn, egentl.: honungssvin.
Dylika känningar kunna väl dock upp-
träda även av andra orsaker: i vissa
fall göra de snarast intryck av att urspr.
tillhöra det primitiva poetiska språk-
bruket, med sedermera utsträckt anv.,
alldeles som t. ex. fra. renard, räv, el.
ty. dial. markolf, häger, som härstamma
från djursagan.
namn = fsv. = isl. nafn, da. navn>
(liksom vatten el. björn, örn osv.)
från synkoperande kasus av en n-stam
(jfr t. ex. got. plur. nämna) i got. namö
n. (det urspr. könet), fsax., fhty. namo
m. (ty. name), ags. nama (eng. name),
av ie. *(o)nomen- i lat. nömen (varav
sv. nom en), grek. ö norna (jfr a no nyin,
onomato poetisk, pseudonym, sy-
nonym), sanskr. näman-; med avlju-
dande motsvarigheter i övriga språkfa-
miljer, t. ex. fslav. ime (av 'rnien-, av
*inmen, av ie. *n-men-). Enl. H. Peters-
son Heterokl. s. 167 böra de växlande
formerna förklaras ur ett heteroklitiskt
paradigm ie. nom. *nöm, *nom genit.
* nemnés, "nmnés. — Ordet hör icke,
såsom ofta antagits, till ie. gnö-, känna
(se d. o.): lat. cognömen osv. beror väl
på sammanblandning med ett "gnomen
= grek. gnöma n., kännetecken. — Jfr
namne, nämligen.
nämnarn, 1785, jfr Hallman 1778: 'ja
ka ha namn namn' (efterbildning av
barnspr.); reduplicerande barnspråks-
bildning; jfr t. ex. nsv. (tillfälligt) bnrr-
burr, burrigt hår, glnffig-ghiff, glupsk
person (Bo Bergman), fra. bonbon, lat.
turtur (se turturduva).
namne = fsv. = isl. nafni, da. navne,
mlty., mhty. genanne, fhty* ginamno
(-mm-); av prefixet ga-, samman (bort-
fallet i nord. spr.), o. en avledn. av
namn; bildat som granne.
[Nanberga, ortn., se Nanna 2.]
nankin, 1758 = ty. nanking, efter
den kinesiska staden Nanking. Jfr lik-
nande ursprung för barege, kalikå,
kambrik, kretonn, madapolam,
m u s 1 i n .
1. nanna, vb, se under nunna 2.
2. Nanna, kvinnon., åtm. delvis efter
Balders maka Nanna, en barnspråks-
bildning av samma slag som ä. nsv.,
lty. o. ty. nanne, pappa, sv. dial. nanna,
mamma, grek. ndnna, ndnne, tant, al-
ban. nanF, serb. nana, nena, mamma,
osv., personn. Nanna, Nonna (Mindre
Asien), el. som de under sbst. o. vb.
nunna anförda orden. — Ett liknande
barnord ingår även i fsv. personn. Nanne
= fda., fda., kvar i nsv. ortn. Nanberga
(fsv. Nannabwga) Nke o. Nan torp (fsv.
Nannathorp) Smål.; ävensom ortn. Nän-
ninge Uppl. Jfr likartade bildningar
under mamma o. pappa. — Däremot
ej, såsom ofta antagits, till germ. stam-
men nanfi-, vara djärv o. d., i n än nas.
[Nan torp, ortn., se Nanna 2.]
napp (di-), samma ord som fsv. nap-
per, bägare, diyckesskål = isl. hnappr,
även: matkopp o. d., mlty. nap, bägare,
skål, fhty. (h)napf '(ty. napf), ags. hna>p(p),
bägare; även inlånat i germ. spr.; av
dunkelt ursprung; jfr Uhlcnbeck PBB
26: 304.
nappa, fsv. nappa, klämma, nypa,
nappa, plocka, sönderplocka = no.:
nappa, plocka, da. näppe (eng. dial. nap
från nord.), av germ. "bnappön, rot-
besl. med litau. knébli, nypa smått, grek.
kndptö, uppriver (om ull) m. m. Jfr
under näpen (slutet), näppeligen.
narciss
511
narval
narciss, t. ex. Lucidor: narcisser plur.,
Bellman: -a, pl. -or = ty. narcisse osv.,
av fra. narcisse, av grek. ndrkissos, ett
grekiskt lånord, bildat som kypdrissos
(se cypress). Av detta växtnamn är
det mytiska grek. namnet Ndrkissos
(== lat. Narcissus) en personifikation.
nardus = fsv., got. — ty. närde osv.,
av grek. närdos, av österländskt ur-
sprung.
nare, bitande vind, ungt i litteratur-
spr., t. ex. Strindberg 1890 = no. Sä-
kerl. av likartat ursprung som t. ex. no.
g ner ra ds. el. sv. dial. snära, storma,
vina, no. snara, svagt bläsa (om kalla
vindar), som sbst.: vindpust; nämligen
av ljudhärmande rötter; jfr mlty. narren
osv., knarra (jfr under narr), fsv., sv.
dial. gnarra, knarra, sv. gnarka, knirka,
osv., samt snar- i snarka o. där an-
förda ord: någon direkt släktskap med
just dessa ord beböver dock ej föreligga.
— Härtill adj. nar i g, Arton bl. 1888.
narkotisk, jfr fra. narcotiqne, ytterst
av grek. narkötikös, dövande m. m., till
ndrkc, domnande m. m., urbesl. med
snara (av germ. 'snarhön).
narr, t. ex. Rondeletius 1614, nar re
R. Foss 1621 = da. nar, från mlty.
narre o. t}', narr, av fhty. narro; jfr
sanskr. narma(n)-, skämt; säkerl. till
en ljudhärmande rot av likartat urspr.
med snurr- i fhty. snnrrinch, lustigkurre,
ty. schnurre, lustigt infall m. m. (jfr
Persson Wurz. s. 32, dock delvis annor-
lunda). — Även ingående i uttr. göra
narr av någon, där narr nu uppfat-
tas som abstrakt (jfr gäck) = da. gare
nar af; jfr ty. cinen zum narren haben.
Se följ.
narra, i ä. nsv. 'göra narr av', t. ex.
P. Svart Kr., el. 'reta', t. ex. o. 1640
= da. narre, från ty. narren, bl. a.: göra
narr av; med avs. på den nuv. betyd,
jfr ty. gcld ans cincni narren. — Här-
till: narras, i ä. nsv. 'bete sig narrak-
tigt', t. ex. P. Svart Kr., jfr ty. narren
ds.; sedan: gyckla o. d., ännu Dalin I.S.kS
o. i gamla personers språk samt dial.;
numera annars blott som eufemism för
'ljuga'. — Narra april, G. .1. Ehren-
svärd 1780, Möller 1782 = da. narre
april; förr o. stundom ännu även skicka
april, efter ty. jemand in den April
schicken; jfr de numera föga brukl. uttr.
löpa el. springa april (med analogt ut-
tryck 1667), liksom april narr i E. Car-
lén 1851 o. det nu knappast brukl.
april narr 1813, motsv. da. aprilsnar,
ty. aprilsnarr, eng. aprils el. april fool;
Av omstritt ursprung; bl. a. tolkat som
syftande på den ombytliga o. bedrägliga
väderleken i april. Franskan har emel-
lertid om aprilnarri uttr. poisson d'anril
(dvs. aprilfisk), som påstås härstamma
från bruket att skänka varandra en
tarvlig fisk. Sannol. ha samtliga ut-
trycken sin upprinnelse i gamla upp-
sluppna vårfester med ty åtföljande upp-
tåg av olika slag. Jfr G. J. Fh ren svärd
1780: 'Ett gammalt svenskt bruk at
narra april eller »donner le poisson
d'avril»' har nu kommit utur modet;
man blir det så mycket de öfriga da-
garne af året, at denne sedvane härige-
nom blifvit glömd'.
narri, Asteropherus 1609, förr med
huvudtonvikten på senare stavelsen (jfr
den vanliga skrivningen med -ij); från
mlty. narrie (till föreg.); dessutom väl
också utvecklat av ä. nsv. narreri P.
Svart Kr. m. fl. liksom lapp r i av lap-
peri.
1. narv, på hudar, Rothof 1762 (jfr
Lind 1749: narf som översättning av
narbc) = da. narv, från mlty. nar(w)e,
hårsidan på läder = ty. narbe; samma
ord som mhty. nar(w)e, ärr = fhty.
narwa (ty. narbe), av germ. *narwö-;
alltså efter de ärrliknande fördjupning-
arna; nära besl. med fhty. narwo m.,
krämpa o. d., fsax. na/o, trång, eng.
narrow ds.; se närmare nor.
2. narv, Stellaria, Alsine, Spergula,
I. Frici 1642: narfwe, vatten narf, i dial.
även narvc = no. narve; uppkommet
av växtn. arv (se d. o.) genom felaktig
upplösning av sammans. såsom vatten-
arv; pä samma satt som Likbetyd. sv.
dial. sarv(e) av höns-arn(e) el. imss-arv(c)
( jfr under n i, n v p o n o. p a i.
narval, 1796 (då ännu enstaka) = da.
narbval; från nord. komma eng. nar-
w{h)ale, fra. narval osv. Ombildat av
isl. nähvalr, som på grund av djurets
vanl. plägar föras till isl.
512
natt
nåt (geni t. nås) m., lik, no. naae, got.
naus, :i^'s. néo-, besl. med fslav. navi
ils., lett. na wc, död, osv.
[nas ka, sv. dial., se s nas k a.]
nasse, liten gris, i Utter, först slutet
av 1800- 1.; efter lockordet på svin, som
i sin tur härmar djurets snaskande
läte; jfr sv. dial. hussingar, svin, till
lockordet huss, samt under gris. Här-
till även sv. dial. naskc o. naska. Jfr
det obcsläktade, men likartat uppkomma
finska naski, gris, men även: smackning
o. d.
nata, Stellaria media, i dial. även
natc; också kallad våt- el. vassan) (av
vatns-; se arv, narv); substantivering
av ett fsv. adj. *natcr, våt = fsax. nat,
fhty. naz (ty. nass), jfr got. natjan,
väta = t}r. netzen; av ie. nod- el. nad-,
växl. med not- i grek. nötios, fuktig,
osv., liksom t. ex. hat o. grek. köios.
Jfr Noreen Sv. etym. s. 56 o. följ. —
Hit höra en del nord. vattendragsnamn,
t. ex. sv. sjön. Näten, isl. älvnamnet
Npt (myt.); stundom med avljudssta-
diet -c-, motsv. grek. flodn. Néda; jfr
sanskr. nadi, flod. Se förf. Sjön. I. un-
der Näten, Nätaren, Nätterhöf den;
jfr Nättraby.
Natalia, kvinnon., = ty. Natalie osv.,
till lat. adj. natälis, som rör födelsen,
födelse- el. sbst. =, födelse; senare
särsk. om Kristus (jfr fra. Nocl, Jul, o.
se nation).
Natan, mansn., från hebr. ; egentl.:
gåva; jfr följ.
Natanael, mansn., från hebr.; egentl.:
Guds gåva; jfr föreg.
nate, växtsl. Potamogeton, Var. rer.
1538: 'nati som wexer j watnet', i dial.
även nata, till ett fsv. *naler, våt; se
na ta. — Förr ofta naiegräs.
nation, 1544 = ty., fra., av lat. nätio
(geni t. -önis) ds., födelse, till näsci, fö-
das, av gn- (jfr naiv, Natalia, natur,
renässans; urbesl. med kön).
natron el. natrum = ty., av lat. -grek.,
nitrum, grek. nilron, från hebr. nclr.
natt, fsv., da. nat = isl. nött, nått,
got. nahts, fsax., fhty. naht (ty* nacht),
ags. neaht, niht (eng. night), germ. *naht-
= ie. *nokt- i sanskr. näkti m. m., grek.
mjx (genit. ngklös, ie. "ndkt-1), lat. nox
(gen it. noclis), litau. naktis, även i al-
ban., kelt. o. slav.; med avljudsformen
nkt- i otta (osv.). Den egendomliga
grek. stammen ngkh- i nykha, om nat-
ten, m. fl. berättigar knappast till an-
tagande av en enklare rotform nogh
(nagh). — Ett minne av det forngerman-
ska bruket att räkna efter nätter kvar*
lever i eng. sennight o. fortnight, egentl.:
sju resp. fjorton dagar. Med denna sed
sammanhänger det väl, såsom man för-
modat, att ordet natt är gemensamt
för alla indoeur. språk, medan däre-
mot beteckningarna för 'dag' växla. Ett
minne av bruket att räkna dygnet från
föregående natt el. afton (se fastlagen)
föreligger möjl. i det åtm. förr vanliga
västmanl. talesättet hälsa gonätter, skic-
ka hälsningar. — Nattblacka, fläder-
mus, Phrygius 1615, till sv. dial. bläcka,
flaxa, fladdra, liksom nisl. leörblaka ds.
till blaka, fladdra, jfr no. blakra ds. o.
sv. dial. Mäkta (germ. *blakatjan), av en
parallellrot till den i no. flakra, fläkta,
o. sv. flacka. På samma sätt är flä-
dermus besl. med fladdra. Förhål-
landet till fsv. natbakka, flädermus o.
uggla, samt aptanbakka, flädermus (jfr
da. aftenbakke, nattskärra, Caprimulgus)
är omtvistat; litteratur se Olson Appell,
subst. s. 100. Andra liknande o. likbe-
tydande bildningar äro t. ex. fsv. nal-
skwva (: isl. skaffa, röra sig hit o. dit,
got. skéwjan, gå; jfr skjura, skoja), i
sv. dial. även 'nattskärra'; fsv. natviskia
: sv. dial. viska, kasta, slänga, no. : ränna
omkring m. m. (se viska 1); sv. dial.
nattglappa : glappa i betyd, 'ränna om-
kring' (se glappa); om bildningen av
dessa ord se förf. Ark. 13: 235. Även:
natt ful, egentl.: nattfågel; natlnujska,
dimin. av mus. — Nattskatta, Sola-
nuni, t. ex. 1654; nallskalt o. 1645; B.
Olai 1578: natskatte ivaln, nailskal-;
från ty. nachtschatten (mhty. nahtscatc),
motsv. mlty. nachtschade(n), -schcdc{n),
varav fsv. natskadha, natsk(vdha ni. m.,
da. natskadc = ags. nihtscada (eng.
nightshade); tydl. ett gammalt samger-
manskt växtnamn, till got. skadus, skugga,
fsax. skado, fhty. scato (ty. schatlcn),
ags. sceadu (eng. shade, shadow), jfr sv.
o. no. dial. skadda, dimma, med hypo-
Tillägg och rättelser.
anlete. Andra bildningsanalogier se under öga.
ateism, ateist, se teism, tcist.
ax 1. Betyd.-parallellcr se under stinga.
[benvälla, sv. dial., Sympbytum officinale, se vallört.]
blindtarm, se tarm.
disträ, jfr förströdd under strö 1.
eller r. 17: läs: got. aippan.
envis, se vis 2.
[erkul, dalin., slända, se under rock 2.j
[et t er k opp a, sydsv. dial., se under spindel 1.]
fal 1 r. 5: läs: pöléö, säljer.
flod. Se även överflöd.
flygel. Se även övcrflvgla.
frågvis, se vis 2.
församling" i betyd, 'socken' se d. o.
förströ, förströdd, se strö 1.
heliotrop, se under solvända.
Hunden, stjärnbild, ä. sv. b un dedagarna, rötmånaden, osv., se rötmå-
nad o. Siri us.
karavanserai, se seralj,
kolorit, jfr under kulör.
myllra. Om sv. dial. o. ä. nsv. nujrla, myllra, är avlett av myra, före-
ligger en god parallell i fra. fourmiller, myllra, vimla = portug. formigueiar, av
vlat. 'fonniciiläre, till formica, myra.
Natt
513
navle
koristiskt -dd- (besl. med grek. skötos,
mörker); så benämnd på grund av de
svarta bären (jfr artnamnet nig rum).
I da. översatt: natskygge. Etymologiskt
samma ord är ty. nachtschatten, -schade,
Caprimulgus, motsv. det fsv. lånordet
natskcedha, da. natskade ds.; sv. dial.
nattskata, flädermus, kan vara identiskt
(jfr samma betyd. -utväxling under n at t-
b lacka), men kan också tänkas inne-
hålla fågelnamnet skata, jfr nämligen
sv. dial. nattskjora, flädermus, till skjora,
skata; se följ. — Natts kär ra, Linné
1747; även (i yngre tid) nattskära,
t. ex. Strindberg; kan knappast skiljas
från sv. dial. nattskäddra, som är en
ombildning av det under natts katta
omtalade fsv. lånordet natskcedha; -skär-
ra dock sannol. anslutet till sv. dial.
skärra, prata, besl. med fsv. skärra,
av ljudhärmande ursprung, jfr de lik-
betydande ä. nsv. (t. ex. Schroderus
1G39), sv. dial. nattskräua till skräva,
ljuda sprucket, skrävla (se skrävla), o.
sv. dial. nattblarra, -skuarra; mindre
sannol. till isl. skjarr, skygg, el. det
därav bildade sv. dial. skärra, skrämma,
alltså med samma grundbetyd, som sv.
dial. nattskråpa, person som är ute o.
flackar om nätterna, egentl.: som rasslar
o. d. (se s kräpp a 2).
Natt och Dag, adligt familjen., si. av
1500-t. Dag och Natt, med syftning på
vapenskölden, vars övre fält är ljusare
(guld) än det nedre (blått).
nattvard, fsv. natuarper (vcerper,
-orper, -vordher), aftonmåltid (såsom
ännu på 1700-t. o. i sv. dial.) = isl.
nåttverdr, -urÖr, aftonmåltid, da. nculvcr,
altarets sakrament; jfr till betyd. -över-
gången ty. abendmahl o. fra. céne (av
lat. coena, måltid). Av natt i äldre
betyd, 'afton, kväll' o. fsv. -värper, mål-
tid, med övergång av -ce- till a mellan
w o. r (jfr varda) av äldre * vcerper —
isl. verÖr, av germ. "wcrpu- el. "werÖu-,
varom närmare det dock ej säkert bes!,
värd, sbst. Den äldre betyd, kvarlever
i afton va rd, dag\ a rd (nu nästan blott
dial.), frukost, fsv. daghvarper (= da.
davre), o. k väll sva rd; i fsv. funnos även
middaghs- o. morghonuarper. Jfr även
got. nahtmats, aftonmåltid (till mat).
Hellquist, Etymologink ordbok.
natur = fsv. (jämte natura), da., ty.
osv., av lat. natura ds., egentl. : födelse,
till nätus, född (se nation). — I ä.
nsv. ej sällan mask.; hos Sahlstedt 1773
o. följ. lexikografer blott fem. — I vissa
dial., t. ex. Fryksd. Vrml., i betyd, 'köns-
drift'; liksom i fsv. stundom 'könsum-
gänge' o. d.
Naumamij familjen., från ty. (etymol.
= Neumann, Nyman); se Neander.
nav, jfr fsv. nava = isl. npf, da.
nav, mlty. navc, fhty. naba (ty. nabe),
ags. nafu (eng. nave), av germ. *nabo-;
besl. med sanskr. näbhi- o. näbluja-,
fpreuss. nabis ds. o. navle; se f. ö. navle.
Liksom beteckningarna för 'vagnsaxel'
(se axel), 'hjul' (se hjul o. ratt) m. fl.
visa dessa överensstämmelser, att indo-
europcerna känt vagnen. — Om fin.
napa är ett lånord från germ. spr.,
anses ovisst.
navare = fsv. : borr, ombildning av
äldre nävar = isl. nafarr, da. näver,
av urnord. * naba-gaiRa-, med bortfall
av £ o. övergång av ai till ä i svagare
betonad stavelse, motsv. det urgamla
I finska lånordet napakaira — fsax. navu-
gér, nevegér, never, fhty. nabagér (ty.
dial. naber, näber), ags. nafugär (eng.
anger, med n uppfattat som obest. art.,
jfr adder ~ ty. nätter, huggorm); av germ.
* naba-gaiza- (el. *nabö-), till * natö-
(= nav) o. *gaiza-, spjut = isl. geirr
osv. (se närmare under gissel samt
f. ö. ga rf ågel, Gerhard); alltså egentl.:
borr för hjulnavar.
naverlönn, Acer campestre, jfr 1752:
Skånska Nafwern, jfr skånska, ä. da.
näver, da. nanr; i ty. dial. weissnclwr o.
iveisscbern; enl. Falk-Torp s. 757 sannol.
från ä. lty., där i många ord ett oorga-
niskt n uppträder i början av ord; i så
fall trol. urbesl. med lat. oputus ds.;
med samma suffixväxling som i isl.
mppurr, lönn, o. ags. mapultréo.
navigera = fra. naviguer, av lat.
nävigäre, fora ett skepp, segla, till nä-
vis, skepp (se no o. under ho 2), o.
agere, fora ni. m. (se agera o. åka).
— Härtill bl. a. nautisk, ytterst efter
grek. navtikös, hörande till skeppsfart,
till navs, skepp.
navle, fsv. nafle (navil) = isl. nafli,
33
No ii utlo r
neger
da. iuivIc, mltv. naoél, fh tv. nabalo (ty.
nabel), ;tgs. na fela (eng. navel), av germ.
'nabalan-, i avljudsförh. till lat. umbi-
licus, navle (jfr umbo, sköldbuckla),
grek. omphalös, navle, sköldbuckla (stam:
onobh'), fir. imbliu, navle, ävensom
sanskr. nabhi-, nav o. navle m. ti.; alltså
att betrakta som en avledn. av nav
med grundbetyd, 'det nav- el. buckle-
lika'. Beträffande betyd. -utvecklingen
ha annars olika meningar gjort sig gäl-
lande: enl. Meringer i dennes grundliga
utredning WuS 5: 43—91 är betyd,
navle' den äldsta. Hans sammanställ-
ning av ordet med grek. nephéle, dimma,
ty. nebel osv. (se nebulösa) är dock
osannolik; jfr Kretscbmer Glotta 7: 355.
Neander, familjen.; till en typ av
i Tyskland sedan humanismens dagar
icke ovanliga, till grek. överflyttade
namn, såsom i motsv. fall av Neumann
(jämte Naiunann, etymol. = eng. New-
mann, sv. Nyman), till grek. néos, ny,
o. anér (genit. andrås), man (se An-
ders); jfr Chrysander (även i svenskan)
= Goldmann, Dryander — Eichmann
osv. De hithörande svenska familje-
namnen äro i vissa fall bildade på in-
hemsk botten, men de tj^ska ha väl
äldst ofta tjänat som mönster. Stundom
ha de svenska namnen direkta motsvarig-
heter i grek. förnamn, t. ex. Hylander
= grek. (H)ylandros (till (h)ylé, skog),
Isan der = 1'sandros, Nikander (Ni-
cander) = Nikandros (till nike, seger),
Theander = Théandros (till iheös,
gud). Stundom är första leden latinsk,
t. ex. Si Ivan der, Sy Ivan der: silva,
skog. I vissa av namnen på -änder ingå
ortnamn t. ex. A rh u s i a n der (se Väs-
ter ås).
Neapel, se politik.
nebulösa, 1792, Melanderhjelm 1795,
egentl. fem. sg. till lat. nebulösus, töck-
nig, till nebula, dimma, dunst (urbesl.
med ty. nebel, isl. nifl- i Niflheimr osv.).
necessär, DA 1771: necessarier plur.
(i annons); av fra. nccessaire, till lat.
necessärius, nödvändig, till necesse ds.
ned, neder, ner, även i sammans., y.
fsv. ned/7, ned(h)er, ä. fsv. nip(er) = isl.
niÖr, da. ned, neder-, fsax. nithar, fhty.
nidar (ty. nieder), ags. nider; kompara-
tivbildning (av samma slag som t. ex.
efter) till ie. *ni = sanskr. ni, ned,
jfr sanskr. nitaräm, nedåt. Jfr även
fhty. nida (ty. nied) osv. — Nedan,
fsv. nedhan (-dhen), nipan, jämte nappan,
nedifrån, nedtill = isl. nedan, da. -neden
(forncden), fsax. nithan a t fhty. nida na
(ty. nicden), ags. neoÖan (jfr eng. be-
neath av ags. beneoÖan); bildat med
germ. avledn. -pan- el. -an (jfr t. ex.
dä dan, ovan). Se även nedan. sbst.
— Nedre, adj., fsv. nipre, nwdhre =
isl. nedri (o. neöarri), da. nedre, fsax.
nithiri, fhty. nidari (ty. nieder; jfr ne-
drig), ags. neodcr(r)a (eng. nether).
Kompar. till adv. nip heter i fsv. ni-
permér (jfr sedermera). — Nederst,
superi., som adj.: fsv. niparster, nip(e)r-
ster (båda sammansmälta i nsv. nederst)
— da. nederst, jfr isl. neztr; som adv.:
fsv. nidharst, nidh(e)rst = da. nederst,
jfr isl. nezt. — Nere, adv., Bib. 1541:
nedhre, fsv. nedre, nipre, nere, nedtill
= isl. niÖri, ä. da. nedre; nda. i stället
nede; liksom framme en speciellt nor-
disk form, bildad som inne, uppe, ute.
nedan, sbst., om månen, i sv. dial.
även nä(J)an, fsv. nedhan, nwdhan, fgutn.
nipan; biform till ä. nsv. nädhar, t. ex.
L. Petri ('j blå Nädharna'), fsv. nipar,
na>par f. plur., nip n., isl. nidar f. pl.,
nid n., ä. da. na^de, da. nce; till adv.
ned. — Härtill sv. nedmörkt = isl.
niömyrkt.
nederst, nedre, se ned.
nedrig, förr: låg, ringa, t. ex. Bib.
1541 o. långt in på 1700-t., ännu i sv.
dial. jämte 'nedlåtande' (även genedrig)
= ä. da. nedrig, även 'låg, ödmjuk', nu
i samma betyd, som i sv., från mlty.
nedderig el. ty. niedrig i egentl. o. bild.
betyd., till nieder (se nedre under ned).
nefrit, se under njure.
neger, Kalm 1756: plur. negrar (så-
som ofta under 1700-t.); förut enstaka
negre 1680; 1758: niger; sent i ordb.,
Wikforss 1804 == da., från ty. negrer
1777, äldre negro, liksom eng. nigger
av fra. negre o. ital. negro, av ital. ne-
gro, svart == lat. niger. Jfr Montencgro
(egentl. venet. : det svarta berget). -
Ett äldre inhemskt ord för 'neger' är
blåman, t. ex. Bib. 1541 (som glossa),
negligé
515
nekrolog
Dalin 1738 = fsv. bläman, isl. blåmadr,
till blå i betyd, 'svart'; se d. o.
negligé, Sedol. Merc. 1731, Dalins Arg.
osv., bos Sturzen-Becker Med en bit
blyerts s. 59 (1842) med citationstecken;
sent i ordb.: Dalin 1853; av fra. négligé,
till négliger, vårdslösa, försumma, av lat.
negligcrc ds., av en sam mans. med ett
nekande ord (nec, icke, el. möjl. stam-
men i negäre, neka) o. legere, välja,
m. m.
nej, fsv. nad = da. nei, av det ne-
kande ne o. ej (se d. o.). Ett annat
ord är isl. nei (varav eng. nay) = fsv.
né, fgutn. nai; möjl. identiskt med ags.
nå (eng. no) o. utgående från ett *neaiw
(se e-1); dock kunna de nord. o. eng.
orden även tänkas ba olika ursprung
(se strax nedan). Got. nei motsvaras
av fli ty. ni, isl. ni. Dessutom finnes i
got. ett né, nej (= ags. /jd?). Fhty., ty.
nein = fsax. nen kommer av * ni aina-,
liksom lat. nön, icke, av * ne-oinom
(unum, till unus, ende, se en 3); jfr
isl. n cin n, ingen = ags. nan (eng. none,
no). Besl. med det nekande lat. ne,
grek. né-, sanskr. na, fir. ni, fslav.-litau.
ne, got., fhty. ni, ags. o. isl. ne, av ie.
*ne, med a vlj tidsformen n i sv. pre-
fixet o-. — Nej män, t. ex. Dalins Arg.,
är en förbleknad kvarleva av uttryck,
som innehöllo ett åkallande av helgo-
nen; jfr ä. nsv. Gudz mån, ä. da. hillig
mcend (da. hillemcend); jfr förf. 1600-t.:s
sv. s. 52 o. män.
nejd, 1635: nägd, av Columbus Or-
desk. anfört som ett talspråksord, som
borde upptagas i skriftspr.; dock icke
ovanligt i skriften före C; i ä. nsv. vanl.
nägd, negd, neigd, från mlty. négede,
närhet mhtv. ncehede, bildning på
germ. -ipö- till stammen "nöéhw-, nära,
i ii a bo o. adv. när, nära; jfr med avs.
på avledn. längd osv. En närbesläktad
inhemsk nordisk bildning är isl. nånd,
närhet.
nejlika, ä. nsv. även nelka, t. ex.
Lucidor, fsv. nceylika, nceghlika, ncelika
m. m. = da. nellike, från mlty. negclMen
(varav ty. nelké); jämte ty. n<i<i(e)lein
diminutiver till nagel i betyd, 'spik';
först använt om kryddnejlikan pä grund
av de torkade tronas likhet med små-
spik o. sedan överfört på trädgårdsnej-
likan (Dianthus); jfr t. ex. eng. clove,
fra. clon de girofle, kryddnejlika, till
clon, spik (av lat. clävns, besl. med kl a v
o. urbesl. med sluta). — I den senare
leden av det fra. ordet ingår en avkom-
ling av det i skilda former i östern o.
västern vitt spridda grek. namnet på
kryddnejlikan karyöplujllon. — Jfr med
avs. på bildningen fä ni ka, rölleka.
nejonöga, nu neutr. som i fsv., i ä.
nsv. ofta fem.; i modern form t. ex.
Dalin 1853; Sahlstedt 1773 o. Weste
1807: nejöga; Lind 1749: negcnögon,
Var. rer. 1538: neyenögha, fsv. neghen-
ögha n. == da. negenoie(n), från mlty.
negenöge = ty. nennange (m., f. o. n.);
till mlty. negen, nio, efter de egentl. sju
gälöppningarna på halsen, som se ut
som ögon; jfr eng. scvcneyes o. fra. scpt-
oeil ds., egentl.: sjuöga. — Den ny-
svenska formen med -on beror på
hypersvecism ; jfr Kock Sv. ljudhist.
4: 153.
nej san, se minsann.
nek, sädeskärve = fsv. = da. neg.
Finska nikuli, ett par kärvar, från nord.
spr. Okänt ursprung. — Ordet är all-
mänt i götalandsdial. o. finnes även i
t. ex. Nke, men saknas i många mellan-
o. nordsv. dial. Av Weste o. Dalin be-
tecknas det som dial. o. kan ej ännu
anses tillhöra riksspr. (åtm. ej stads-
spr.), där det i regel ersättes av kärve
el. (i slit i mellersta o. norra Sv.) band.
neka = fsv., i fsv. o. t. ex. Bib. 1541
även 'förneka' = fgutn. naikka, no.
neikka, ä. da. nege, /.--avledn. av fnord.
(isl.) nei (= fsv. né, fgutn. nai), ingående
i nej; jfr ja ka till ja. Isl. neka, av
germ. *nikön, till ni; sv. dial. nika till
ni; se f. ö. nej. En /-avledn. härtill
är sv. dial. nåkta, sydsv. nejta, da. negle;
jfr no. nekta. — En annan bildning
uppträder i fsv. neta, isl., no. neita; om
isl. nil(f)a se litteraturen i Ark. 14: 142.
nekrolog, Hammarsköld 1819 = ty.,
av fra. necrologe, även 'dödslista', av
grek. nekrolögion, av nekrös, lik (besl.
med nektar o. lat. necäre, döda), o. en
avledn. till logos, tal, ord (se logik).
— Ungefär samtidigt i sv. nekrologi i
samma betyd.
nektar
516
nicka
nektar, av grek. nektar, gudadryck,
sannol. till ic. stammen nek-, död (jfr
lat. nccare, döda, o. nekrolog), o. ett
även i sanskr. uppträdande far-, över-
vinna, besegra; alltså cgcntl.: 'som över-
vinner döden* o. sålunda med en grund-
betyd, liknande den hos ambrosia.
nemesis, av grek. nemesis, vrede,
avundsjuka, gudomlig hämnd, som straf-
far övermått av högmod el. lycka; med
bcsl. bildningar i alban. o. kelt. spr.;
till grek. némö, till- el. utdelar o. d.
(jfr nomad; urbesl. med ty. nehmen,
taga, sv. förnimma osv.).
nepotism = ty. nepotismus, fra. né-
potisme, nylatinsk avledn. av lat. nepös
(genit. -ötis), barnbarn, sedan även: bror-
el. systerson (varav fra. neueu — nevö),
urbesl. med isl. nefi, bror- el. systerson
m. m., ty. neffe; av ie. *ne-pot-, sannol.
egentl.: omyndig, till ne, icke, o. "polis,
herre (se despot o. senast Leumann
ZfdW 11: 63), med fem. *nepti, i isl.
nipt, s}'sterdotter, bror- el, systerdotter,
ty. nichte osv. Däremot är det ovisst,
om, såsom vanl. antages, även isl. nidr,
släkting, bör föras hit (i så fall av ie.
*neptio-).
ner, nere, se ned.
nerium, av lat. =, av grek. nérion.
nerv, 1675: nerfwar plur., 1682: ncr-
wor plur. (ännu på 1800-t.), t. ex. 1738:
nerver plur. = ty. nerv, fra. nerf, av
lat. nervns, nerv, sena (sannol. trots
framställda invändningar på ett el. an-
nat sätt besl. med grek. neuron, sena).
— Nervös = ty. = fra. nerveux, av
lat. nervösus, nervstark. I sv. som sjuk-
domsterm 1758; i modern betyd. Knor-
ring 1836: 'Hon var otroligt svag och
nerveuse'; o. 1850 ännu blott om per-
soner tillhörande de högre klasserna;
Dalin 1853 hänvisar för betyd, 'som har
svaga nerver' till nervsvag. I Tyskland
blir samma betyd, vanlig på 1830-t.
Närmare hos förf. Festskr. t. Sdw. s.
249.
nesa = fsv. = isl. hneisa, ä. da. nesce;
till isl. hneiss, usel, eländig, o. isl. vb.
hneisa (-st-), förringa, ä. nsv. nesa,
skymfa, sv. dial. näisa, håna, da. dial.
nese ds.; ett speciellt nordiskt ord av
dunkel härledning.
nestor, efter den forngrekiske sago-
konungen Nestor i Pylos, som via* hög
ålder bl. a. deltog i striderna vid Tröja
o. i furstarnas krigsråd högt skattades
för visdom, redbarhet o. vältalighet.
Enl. Kretschmer Glotta 4: 308 egentl.:
återvändaren, den alltid återvändande,
nomen agentis till grek. néomai (*neso-),
anländer; ursprungl. en vegetationsgu-
domlighet.
Nettelblad(t), familjen., se nässla
(slutet).
netto, o. 1710: neto, under 1700-t. o.
långt in på 1800-t. i betyd.: nätt, noga,
knappt, precis; som handelsterm mera
vanligt först på 1800-t., av ital. netto,
varav även nätt (se d. o.). Jfr de li-
kaledes ytterst från ital. härstammande
handelstemerna agio, banko, brutto,
konto, procent, prokura, rabatt,
saldo.
neurasteni = ty. neuraslhenie osv.,
nyare bildning av grek. neuron, nerv
(se d. o.), o. asthéneia, svaghet, till a-,
utan (= sv. o-), o. sthénos n., kraft,
styrka.
neutral, Balck 1599 i betyd, 'partilös
('en . . neutral'), vanl. i uttr. hålla sig
neutral, t. ex. 1635 = ty. osv., av lat.
neuträlis, blott i gramm. betyd., i mlat.
även 'partilös', till neuter, ingendera (var-
till neutr. neutrum = sv.), av ne-, icke,
o. uter, endera.
nevö, av fra. neveu, bror- el. syster-
son, av lat. nepös, äldst: son- el. dotter-
son (se nepotism), vartill femininbild-
ningen neptis, son- el. dotterdotter, med
den vulg.-lat. nybildningen *neptia, varav
det särsk. förr även i svenskan använda
fra. niéce, bror- el. systerdotter.
Ni, ni, pron., se I.
Nibble, Nybble, ortn. i slit i Mellan-
sverige, av fsv. Nybyle, Nyböle m. m.,
= fda. Nybele, till adj. ny o. en avledn.
av bol, gård o. d. ; jfr hy bble, Tibble.
— Samma härledning har även Nöbbe-
löv, med analogisk anslutning till nam-
nen på -löv. — Härtill familjen. Ny-
blaeus.
Nicander, familjen, (nu utdött), se
N i k a n d e r.
nicka, jfr ä. nsv. nicka i betyd, 'blinka',
t. ex. L. Petri,y. fsv. m(ozdh) ögom nikka
nickel
517
Ninive
God. Ups. C 20, nikkan, nick = no.
nikka, da. nikke, från ml ty. nicken, röra
sig upp o. ned, blinka = fhty. nicchen,
böja (sig), nicka (ty. nicken); intensiv-
bildning till niga, egentl.: böja sig, lik-
som bocka till buga; jfr med avs.
på bildningen f. ö. guppa, vippa osv.
nickel, så benämnd av metallens upp-
täckare den svenske mineralogen Cron-
stedt 1751, efter ty. kupf er nickel, nicco-
lum sulplmratum, som visade sig innehålla
stora mängder av den nyupptäckta nic-
keln. Det ty. ordet innehåller egentl.
en benämning på tomten, nickel, vilken
bergsmännen gåvo skulden till att de av
denna metall förgäves sökte få någon
koppar; alltså samma slags ursprung
som kobolt, tillsammans med vilket
kopparnickeln ofta uppträder.
niding, fsv. mpinger, -ung-, niding,
nedrig bov; gnidare = isl. nidingr, ärelös
person o. d. (malniöingr, som är mat-
snål), da. niding ds. som i sv., i ä. da.:
girigbuk; avledn. av ett ord = isl. nid
n., hån (= no., sv. dial. Norrl.), got.
neip, avund, fsax. nith, hat, avund, mlty.
nit (se nit 1), fhty. nid ds. (ty. neid),
ags. nid, fiendskap, strid, av germ. *nipa-,
av dunkelt ursprung, enl. somliga: gnid-
ning. En parallellrot synes annars fö-
religga i got. naitjan, skymfa, grek.
öneidos, skymf, tadel, sanskr. nidä, hån,
smälek, osv. Jfr följ. o. nidvisa.
nidsk, snål, girig, fsv. nidsker = da.
nidsk, avundsjuk, ä. även: girig; i sv.
inhemskt, att döma av betyd. o. ordets
spridning i dial., i y. da. påverkat av
lty. nidesch, avundsjuk, hatfull, varav
även ä. nsv. nidisk ds. 1541 osv. = ty.
neidisch. Se f. ö. föreg.
nidvisa, Weste 1807, om isl. förh. re-
dan Heenhjelm 1691 i övers. = da. nid-
uise, från isl. nidvisa, till nid n., hån
(varigenom ngn betecknas som vars mans
nidingr); se f. ö. niding.
|niéce, se nevö.]
niga, fsv. nigha, böja el. buga sig,
i sht som tecken till vördnad, sålunda
även om män såsom ännu t. ex. Bjb.
1541, Messenius m. fl. = isl. hniga, ä.
da. nige, fsax. hnigan, thty. (h)nigan
(ty. neigen), ags. hnigan, av germ. st.
vb. * hni^wan, av somliga sammanställt
med lat. cönlveo, böjer sig samman, slu-
ter sig, i sht om ögonen (i så fall av
*concni(g)uere). — Da. neie utgår från
kausativet germ. 'hnaigwian, komma att
böja sig = isl. hneigja, böja (sig), ä.
nsv. nega sig, buga sig, ä. da. nege, fsax.
hnégian, fhty., ty. neigen, ags. hncégan,
böja, got. hnaiwjan, jfr got. hnaiws,
ödmjuk o. d. — Jfr benägen o. nicka.
nihilist, t. ex. Strindberg 1880 = ty.,
| till lat. nihil, intet.
Nikander (N i ca n der), familjen., efter
| grek. Nicandros (till nike, seger); se un-
der Neande r.
nikotin === ty., av fra. nicotine, efter
fransmannen Nicot, vilken som sände-
bud i Lissabon år 1560 sände tobaks-
plantan från Portugal till Frankrike.
nikt, 1697: nicht, från ty. nicht =
holl. niet; väl av grek. onykhitis (Plinius :
ongchitis), ett slags zinkmalm, egentl.:
lik onyx. Genom missuppfattning av
ordet såsom identiskt med nicht, icke,
redan på 1500-t. i Tyskland benämnt
nihili.
Nils, mansn., av fsv. Nilis, Nig hels
m. m., av äldre Niklis, Niklas, av (grek.-)
lat. Nikolaus, till grek. nike, seger, o.
läös, folk, alltså med samma betyd, som
Nikodemus, till demos, folk. Jfr Klas.
— Hypokoristisk biform: Nisse = y.
fsv., t. ex. God. Ups. G 20 s. 456: 'iösse
percussit nissa . . mz flata handene'; se
f. ö. nisse.
nimbus, av lat. nimbus, helgongloria,
tidigare: moln, dimma, störtregn, av ie.
*nembhos, besl. med iran. namb, dagg,
dimma; med samma ljudutveckling som
t. ex. lat. imber, regnskur, av *ember,
*mbh-, till sanskr. abhra-, moln, el. lat.
limbus, list, bräm, av *lembos, till sanskr.
Idmbate, hänger ned.
nimme, sv. dial. o. ä. nsv., fattnings-
gåva, egentl.: förmågan att mottaga, till
fsv. nima, taga = isl. nema, got. niman,
ty. nehmen osv.; se f. ö. under avnä-
mare, anamma, angenäm, för-
nimma, n u m m e n .
nimrod (skämts.), framstående el. iv-
rig jägare, efter 1 Mos. 10: 8 — 9: 'Nim-
rod . . var en väldig jägare för Her-
ranom'.
Ninive i svordomen 'gå el. dra åt (el.
n i ii n a
t ilh N iii i ve'; vanlig ätm. i södra Sve-
rige; efter den assy risk a staden Ninive
i \ ///<■ / v ), i bibeln flerstädes omnämnd
för sin ondska o. syndfullhet, t. ex.
.löna 1: 2. — Även i ty. dial. i likn.
uttryck, t. ex. Herr Goit Xiniue.
liinna, vb, se under nunna 2.
nio, fsv. /no = isl. nio, no. nie, nio,
da. ni; med dunkelt l (sannol. från tio;
se d. o.) = got. nian, fsax. nigun, m\ty.
negen (se nejonöga) o. ags. nigon (med
sekundärt g, eng. nine), fhty. niiin (ty.
neun), av ie. *neun = lat. novem (med
ni etter septem, decem), sanskr. nåua,
fil*, nöi-(n), jfr med annat bildningssätt
grek. ennéa, V/ui/i- i jon. einatos, nionde,
arm. inn osv., ävensom fslav. devetl
(egentl.: niotal), litau. devgni med d-
från ordet för 'tio'. Möjl. rotbesl. med
ny o. betydande 'det nya talet'. — Ni-
onde, fsv. niunde = isl. mundi, da.
niende, got. niunda, fsax. nigundo, fhty.
niunto (ty. nennte), ags. nigoda (jfr eng.
ninlh), svaga former till ie. * ncun-lo-,
jfr grek. énatos av *enunto- : det senare
li-et bör sålunda egentl. till kardinalta-
let. Med andra suffix t. ex. lat. nönus
o. sanskr. navamd-.
nipa, egentl. ett norrländskt dialekt-
ord: brant berg, hög brant åbrädd =
nisl. nipa, no. nipa, Jfr isl. gnipa, brant
berg vars övre del lutar framåt; besl.
med isl. knipa, hänga ut över el. luta,
ags. hnipian, hänga med huvudet, vara
sorgsen, jfr sv. dial. nipen, rädd, isl.
hnipinn, modfälld, samt väl också med
litau. knimbu, knibti, sjunka ned, svikta.
nipper, plur., 1701, Serenius 1734,
förr även i sing., nipp, t. ex. 1758, jfr
da. nips, ty. nippsache, av fra. nippe,
vanl. plur. nippes; dunkelt; möjl. egentl.
germanskt o. rotbesl. med sv. o. no.
dial. nipper, fin, nätt (se nippertippa),
o. näpem
nippertippa, liten näsvis kvinna, 'näs-
pärla', gärna med bibetyd. av småväxt-
het; förr även, liksom i sv. dial., grann-
låtsdocka el. dyl., t. ex. Bellman 1782,
om sädesärlan, med biformerna nipp-
tippor O. v. Dalin, nippertipp 1863, jfr
också ä. sv. tippenippa, mamsell tipper-
nippa, sv. dial. sippertippa. Ej av (det
dock möjl. avlägset besläktade) nipper,
som dock kanske påverkat betyd., utan
till sv. dial. nipper, fin, nätt, även nå-
gon gång i riksspr., t. ex. Onkel Adam
1852 = no., da. dial. nipper, nisl. nipr,
jfr sv. dial. nippernätt o. no. niprefin;
se f. ö. näpen. Besl. är också da. nippe,
smutta, från lty. nippen, liksom t. ex.
sv. dial. sippertippa, nippertippa, hör
samman med lty. sippen, smutta (se
sipp o. sippra), el. det likbetydande ä.
sv. pimpernätt o. da. pimpe(r)nille ds.
med pimpla i betyd, 'dricka smått men
ofta' (jfr förf. nedan anf. avh. s. 18,
Jessen NTfF 3 R 15: 18). Senare leden
är snarast densamma som i näs tipp a,
näspärla, till tipp, spets, alltså: med
liten spetsig näsa el. som sätter näsan
i vädret. Dock kunde ordet också till-
höra den typ av reduplicerade o. rim-
mande el. avljudande bildningar, där
den senare leden icke egt självständig
betydelse, t. ex. villervalla. Se när-
mare förf. Minnesskr. utg. af Fil. samf.
i Gbg 1910 s. 13 f.
nisch, Carlberg 1740 = ty. nische
osv., av fra. niche, väl vbsbst. till in-
dier, bygga bo el. näste, av ylat. 'niffi-
care av nldificäre ds., till nidus, näste
(se d. o.), o. stammen i facere, göra.
nisse, tomte, Brasck 1645, Rudheck
Atl. 3: 505 (1698); jfr sammans. smör-
gåsenisse Sylv. Phrygius 1602 (se Hjelm-
qvist Spr. o. st. 8: 132) == da. 1564,
egentl. kortform till Nils, från ty. Ni-
colaus, Niclas, Klaus (se Klas) m. m.,
beteckning för en utklädd person, som
föreställer den helige Nikolaus o. på
Nikolaidagens afton, d. 5 Dec, ger bar-
nen skänker o. förmaningar; stundom
även uppträdande på julafton el. nyårs-
afton. Härtill de likbetydande nisse
god dräng (= da.) o. goe-nisse, t. ex.
Skå. — Nisse i var gata, om en som
vill vara med överallt o. lägga sin näsa
i blöt, jfr Dalins Arg.: Nisse i hwar
Gatut efter ty. Hans in allén gassen,
jfr eng. Jack of all trades. Se bl. a.
Hjelmqvist Förn. o. familjen, s. 215 f.
1. nit n., fsv, nit (även nidh), för-
bittring, fiendskap, avund; jfr med avs.
på den yngre betyd, 'stark iver' NT
1526 Förspr.: 'nijt (är) någhot när så
mykit som affuund eller ogunst, doch
nit
519
njugg
affuund är alltijd oond, men nijt är
stundom i thet gott är'; i Bib. 1541
har ordet betyd*, dels av 'vrede, avund,
misstanke' ('icke i kijff och nijt') o. dels
av 'nitälskan'; i ä. sv. både n. o. m.;
från mlty. nit (gen. nides), m., illvilja,
hat, avund = isl. niÖ, hån, got. neip,
avund osv.; alltså samma ord, som in-
går i niding (se närmare d. o.) o. nid-
visa. — Nitisk, NT 1526. — Nitälska,
NT 1526.
2. nit, lott utan vinst, t. ex. 1737
(niet) — da. nit(f)e, från boll. niet, var-
ifrån även ty. mete; lånat från boll. (el.
i Sverige möjl. från ty.) i samband med
det s. k. holländska lotterispelets infö-
rande; egen ti.: intet, noll — ty. nicht,
av fhty. ni-wiht, ingenting = got. ni-
waiht(s) ds., motsvar. fsax. neowihtf
ags. näwiht (eng. not, icke, nought, in-
tet), av *ni-aiu>-wiht (se ej); av ni, icke,
o. ett ord för 'väsen, varelse' (se vätte»
vittra 3).
nita, 1790 = da. nitte, från ty. nieten,
av fhty. hniotan — mlty. néden, isl.
hnjöÖa, slå, hamra, fsv. niudha, nita, i
avljudsförh. till nåda (stam *hnuö~),
se d. o. samt nydja o. nystan. —
Nitnagel, från ty. niet nagel.
nitid, se nätt.
nittio, fsv. niutio, ombildning i an-
slutning till tio av ä. nlutighi, egentl.:
nio tiotal; se närmare femtio. — Nit-
ton, fsv. nit(t)an, motsv. isl. nitian, got.
niuntaihun osv.; se närmare femton
o. tio.
nivellera = ty. nioellieren, av fra.
nioeler, avledn. av fra. niveau, nivå,
jämn yta, avvägningsinstrument (vari-
från sv. nivå), med oorganiskt n av
äldre livel (eng. level) = ital. livello,
libello, span. nivel, av lat. libella, vat-
tenpass, dimin. till libra, våg, det vägda,
skålpund (fra. livré, skålpund, ett mynt-
jfr grek. Utra; kanske ett icke-indoeur;
ord); jfr ekvilibrist.
Njord, gudan., fsv. * Niorper, gen. *Niar-
par (jfr fjord, fjärd) = isl. Njprdr,
motsv. forngerm. Nerlluis, en fruktbar-
hetsgudinna (Tacitus), av urgerm. "Ner-
puz\ av omstridd härledning (litteratur
Helin Altgerm. relig.-gesch. 1: 313); sna-
rast besl. med ir. nert, kraft, makt.
Övergången från kvinnligt till manligt
kön beror knappast, såsom stundom
antagits (A. Kock ZfdPh. 28: 289 f.),
uteslutande på den formella överens-
stämmelsen mellan fem. o. mask. n-
stammar, av vilka de förra tidigt ut-
dogo, utan har sannol. väsentligen reli-
gionshistoriska grunder; se t. ex. Sahl-
gren NoB 6: 26, E. Lehmann MoM 1919,
s. 1 f. — I sv. ortnamn, t. ex. fsv.
Ncerdhcewi, nu Na lav i Nke, Ncerdhe-
l anda, nu Närlunda Sdml., Nierdha-
tunum, nu Närtuna Uppl., Njeerdhavi,
nu Mjärdevi (2 ggr) Ögtl. Jfr senast
Wessén Forntida gudsdyrkan i Ögtl. s.
1 f. (Meddel. fr. Ögtlds Fornm.-fören.
1921). — Formen Nertluis hos Tacitus
uppträder i dåliga handskr. o. texter
som Herthus, Hertha, varifrån t. ex.
Tegnérs Herta om 'moder Jorden' o.
kvinnon. Herta.
njugg, Laelius 1588: Een ningg Tunne;
ä. nsv. också nägg, sv. dial. även nägg,
nagg, gottl. neggur, motsv. el. besl. med
isl. hnoggr, hnyggr, no. nogg, ä. da.
nygger, njugg, mlty. nouwe, njugg, smal,
noga (se noga), lty. nou, njugg (varifrån
sv. dial. nou, no. nauw, da. dial. nou
m. m.), mhty. genouwe (ty. genau), ags.
hnéaw; jfr sv. dial. nugger, njugg, även-
som nigla, snålas, o. det från nord. spr.
lånade meng. nig. I formellt avs. fler-
tydiga former. Sv. nj ugg kan vara ett
urnord. * hneggwan, med -i- i vissa ka-
sus (framför u o. i), vartill ackus.
* hniggwan > "hnyggwan, varifrån bryt-
ningsformen njugg delvis kan härledas.
Möjlig vore även en urnord. grundform
* hncggwun, jfr isl. hnyggr, el. *hnugg-
wun, ackus. "hnuggwian Z> "hnyggwan,
jfr isl. hnugghent, sv. dial. nugger. Isl.
hnoggr kan även utgå från hneggwas,
med o t. ex. från plur. * hneggwé(n); det
kan dock likaväl innehålla ett "hnaggw-
med t-omljud av -p- = ags. hnéaw osv.
Jfr t. ex. Kock Uml. u. Brech. s. 316,
Lindroth Ark. 24: 342. Säkerl. till isl.
hnuggva st. vb., stöta, snäva (av "hnegg-
wan), sv. dial. nagga, stånga, mhty,
niuwen, nuwen, krossa, stampa, isl.
hnugginn, slagen, krossad, till germ.
hnu- = ie. knu- i grek. fc/li/Ö, krafsar,
lett. knust, klia, osv., parallellrot till ie.
njure
520
nock
ghnu i gno. Njugg betyder alltså egen ti.:
en som gnider, jfr sv. gnida, gnidare
i samma betyd.
njure, fsv. niiire, ny re m., motsv. isl.
;;///(! n., ä. da. niure m., da. nyré, mlty.
nere P., fhty. ni oro m. (tv. niere); meng.
nere Från nord.? (jfr eng. kidney, njure,
av meng. kid-nere; första leden vid hesl.
mod kudde?); i no. dial. o. fhty. även
'testikel', jfr fgutn. vigniauri med denna
betyd.; vid av germ. stam *nc%wr- ==
ie. *negh"r- i grek. nephrös, vanl. i plur. :
njurarna, lat. nefrönes (prenest.), nebrun-
dincs (lanuvin.), njurar, testiklar. Samma
dubbelbetyd, uppträder även i litau.
inkstas. Med avs. på germ. -^iv- till u
jfr mö o. ö. — Ovisst är, om ;/ i isl.
nijra (o. fsv. nyre) beror på en avledning
med -z- (jfr t. ex. fsv. arve, arvinge,
men got. arbja) el. på oblika n-stams-
kasus på -in (jfr got. gumin o. d.), vars
omljudsvokal i så fall förallmänligats.
A. västg. nyrar (Sv. Hof) sammanhänger
väl med en övergång iu till y av samma
slag som i nysa (av niusa), sv. dial. nyta
(av njuta). — Engelskan har (utom
det nämnda kidney) reins, över ffra.
från det etymologiskt dunkla lat. renes
plur. — Rannsaka hjärtan och nju-
rar, efter bibeln, Joh. Uppenb. 2: 23, i
anslutning till uppfattningen om nju-
rarna som livsfunktionernas säte; se när-
mare -lunda. Jfr eng. kidney, njure,
i betyd, 'slag, skrot o. korn', t. ex.
'a man of my kidney' Falstaff i Shaksp.
Merry Wives. — En annan germ. beteck-
ning för 'njure' är ags. lundlaga, ffris.
* lundlaga (belagt i felskrivningen lung-
laga), till isl. lund, köttet kring nju-
rarna, no. lund, länd, höft, osv. (se
-lunda o. lynne), o. en avljudsform
till ligga; alltså: det som ligger nära
län den (fsax. leuinllegun kommer enl.
Gallée från ags.). — En avledning av
grek. nephrös, njure, föreligger i sv.
n ef rit, njurlidande.
njuta, i ä. västg. även nyta (jfr Kock
Sv. ljudh. 2: 337; se även s. 341), fsv.
niuta, bruka, njuta (ipf. nöt = ä. nsv.,
men niöt 1687 o. njutit 1594) = isl.
njöta, da. nyde, fsax. niotan, fhty. nio-
zan (ty. geniessen), ags. néotan ds. =
got. ganiutan, fånga, vilket är grund- |
betyd.; jfr got. nuta manné, människo-
fångare, -fiskare. Om betyd. -övergången
'uppnå, erhålla' r> 'bruka, nyttja, njuta'
se Brugmann IF 37: 239. Jfr nöta,
nyttja, nytta, nöt o. matros.
no, dialektord (Norrl.), ho, ränna =
no. no, nu, nisl. når, tråg; samma ord
som isl. når, skepp, jfr ags. nöwend,
skeppare, av germ. *nöwa- — ie. *näu-
i sanskr. näu-, skepp, grek. naus, neus
ds., lat. näu is (nybildning för ä. *näu-s),
ir. nau; egentl.: urhålkad trädstam;
med avs. på betyd. -utvecklingen till
'skepp' se båt o. skepp. — Härtill
knappast ho (i så fall genom felaktig
upplösning av svin-no osv.; se d. o.).
Till de hos Tamm Etym. Ordb. anförda
möjligheterna till förklaring av detta se-
nare ord kan läggas den av Torp Etym.
Ordb.s. 463 framställda: germ. *hauha-:
sanskr. kösa- m., kista, behållare (se
dock hös).
nobel = ty., av fra. noble ds., av lat.
nöbilis, förnäm, ädel, berömd, känd, av-
ledn. av roten i nöscere, känna (urbesl.
med känna o. kunna).
nobis, numera föga bruklig skämtsam
benämning på värdshus, hos Hallman,
Envallsson osv., på 1800-t. ofta om gamla
Operakällaren i Stockholm, på 1600-t.,
t. ex. Stiernhielm Herc, nobis krog, om
helvetet; från mlty. nobiskroch, motsv.
ty. nobishaus, i gammal folktro uppe-
hållsort efter döden för odöpta barn,
sedan: ställe där de döda dricka o. spela,
o. därefter överflyttat på värdshus i
allmänhet. Av ital. abisso (varav mhty.
abyss, abis), nabisso, avgrundssvalg, av
lat. in abysso, i underjorden, vid vars
ingång romarna trodde, att döda barn
uppehöllo sig; i kristen tid överflyttat
på de odöpta barnen. Jfr bl. a. M. Moe
Sprogl. o. hist. Afh. viede S. Bugges
Minde s. 247 f.
nock, nocke, ändan av en rå el. gaf-
fel, t. ex. Rosenfeldt 1698; även: liten
hake för garnet på en spinnrocksrulle,
Messenius 1612: teen medh nock; jfr:
1547: ryenock, nock till vävnad av ryor,
Scbroderus 1637: nock, 'tooff, filamen-
tum' (= sv. dial., varom nedan); översta
delen av taket, t. ex. 1791 o. ännu i
bygdemålsfärgat språk; jfr dessutom i
nock
521
noga
ä, nsv. t. ex. Bib. 1541: nocka, tapp,
tränagel; Sigfridi 1619: dunenåcka, tofs,
tapp; 1748 i betyd, 'noppa'; med mot-
svarigheter för dessa betyd, i nyare sv.
dialekter, jfr även ösv. dial. nokka, fram-
stäven på en båt = nisl. hnokki, no.
nokke, hake på spinnrocksrullen, da.
nok(ke) ds. som i nsv. (dock icke om
inskärningen i timmer utan om den
därav bildade tappen), motsv. mholl.
nocke, toppen av en byggnad, han(d)-
bjälke, lty. nok(ke), spetsen av något,
t. ex. av en rå (rånock), möjl. också
ags. hnokk, hake el. dyl. Grundbetyd,
är sannol. 'hake, böjning'; besl. med isl.
hnuka, böja ihop sig, kröka sig, o. isl.
hnykill, knut, svulst (se nöckla). Be-
tyd, 'tofs, ulltott osv.' (i ä. nsv.) är se-
kundär, egentl., såsom enl. Hyltén-Ca-
vallius Vär. o. vird. o. Rietz i Smål.: så
mycket garn som spinnes på en gång,
innan tråden flyttas på en annan nocke;
möjl. också inverkan från docka, noppa.
Sålunda ej, såsom Saxen antager Sv. lm.
XI. 3: 181, lån från finska nukka ds.:
förhållandet är i stället omvänt. Hit
hör f. ö. också växtn. nock a, Filago,
luddört, barfot (E. Fries m. fl.); jfr med
avs. på betyd. -utvecklingen växtn. nop-
pa, likaledes om ludna örter. — I betyd,
'hake' förekommer i no. även nakke, lik-
som enl. J. Stolt (1820-t.) nacke i hans
hemort brukades om hak i timmer
(jämte nock). Nock(e) o. nacke ha
också av vissa forskare etymologiskt
sammanställts; väl utan skäl. Jfr även
Falk-Torp s. 769, Torp Etym. ord b.
s. 460 o. litteraturen hos Falk-Torp
s. 1522. — Betyd, 'rånock' är säkert
lånad från lty. — Jfr följ., nucka o.
nöckla. — Vara på nocke n, vara
litet rusig, C. F. Dahlgren 1841 osv.,
kunde tänkas härröra från 'rånock':
balansera på yttersta kanten (av nyktert
tillstånd) el dyl.; i så fall från sjömans-
spr. såsom i ha fått sin hyra, kapten
o. d. Häremot talar dock dial. ha litet
i el. på nocken o. d., som visserligen
kunde vara analogiska ombildningar
efter t. ex. ha litet i kroppen o. dyl.;
men å andra sidan knappast kunna
skiljas från uttr. få på nocken, O. v.
Dalin: på nockan, varför väl här sna-
rast en skämtsam beteckning för 'huvud'
föreligger, utgående från den av 'topp
el. spets på byggnad'.
1. nocka, växtn., se föreg.
2. nocka, nålstyng varigenom två
tygst3rcken hophäktas medelst en tråd,
väl besl. med nock (se d. o.).
nog", fsv. nögh — isl. nog, ä. da. nog
(da. nok från mlty. nöch); egentl. neutr.
till fsv. adj. nögher, tillräcklig (belagt i
neutr.) = isl. (g)nögr, fsax. ginög, fhty.
ginuog (ty. genug), ags. genöh (eng.
enough, i poesi o. dial. även enow), got.
ganöhs, av germ. *ganöga-, "ganöha-;
avljudsform till got. ganah, det räcker,
fhty. ginah, ävensom till isl. gnott f.,
tillräckligt antal, fhty. ginuht, ags. ge-
nyht. Sannol. till ie. roten (é)nek, uppnå,
varom närmare under vb. nå, vars till-
hörighet dock ej är höjd över allt tvi-
vel. I så fall egentl.: vad som räcker
till. — Avledn.: nöja sig; se d. o. o.
nöje. — Jfr följ. — Nogräknad, t. ex.
Karl XII 1701 : 'En soldat bör intet wara
nogräknad om sin gemaklighet', Serenius
1741; med den aktiva betyd, här som i
många andra vbaladj. utvecklad ur en
passiv, t. ex. 1759: 'Det första, som Han
förebrådde dem, war en nogräknad ti-
onde'; med betyd. -förändringen delvis
understödd av de likabetyd, noga, nog-
grann. I samma aktiva betyd, förr
även grannräknad, t. ex. Columbus Or-
desk. Jfr A. Lindqvist Ark. 25: 228 f.
— Nogsamt, o. 1550, neutr. till ä. sv.
adj. nogsam, motsv. ä. da. noksom, -sam,
tillräcklig, mlty. nochsom; se f. ö. - sam.
noga, fsv. nögha, som adj.: nogräknad,
som adv. : noggrant, knappt; ombildat i
anslutning till n o g, av mlty. nouwe, trång,
knapp, noga, fin, som adv. (varav även
fsv. nöwa (nögha)): med nöd, knappt,
jfr fda. noive, neghe (nda. noie) o. lty.
nöge (se Seip 2: 131) = mhty. adv.
(g)enoiuve, knappt (ty. genan, även: spar-
sam), ags. hncaw, girig (se närmare
njugg). — Mlty. nonwe har enl. Noreen
V. spr. 3: 91 givit fsv. * nöwa > nögha;
att döma av formen i Ärtemarksmålet
har dock även ett fsv. *nöwa >nögha
existerat (E. Noreen Ärtem. ljudl. s. 87
n. 8). Da. noie återgår enl. Seip anf. st.
på ett mlty. 'nöje.
nojs
522
noppa
nojs, 1820 t., t. ex. Thomander, Dalin
1853, från eng. noise meng., från ffra.
noise, nose (fra. noise, käbbel, gräl); stun-
dom betraktat som én folklig form till
tumset', sjösjuka, varav: tumult o. d., av
lat. nausea, sjösjuka, äckel, från grek.
navsia ds., till naus, skepp (se navi-
gera o. under ho, sbst.).
noler, plur., västgötskt dialektord, po-
tatis, efter namnet på den Alströmerska
egendomen Nolhaga (av Nordhaga så-
som Iiin Jiåle av hårde osv.).
1. noll, 1038: null (ännu hos t. ex.
Bellman, Dalin 1853 o. Högberg 1906),
Arvidi 1651: noll = da. nul, från ty.
null o. (som sbst.) ä. ty. noll, från fra.
nul, ingen, ital. nu/lo, av lat. nullus,
ingen, av ne-, icke, o. irilns, någon (av
*oin(o)los, avledn. av ie. *oino- — räk-
neordet en). — I ä. nsv. stundom även
nnllo, t. ex. 'af nullo och intet wärde'
1700 = ä. ty., ital. — I romanska språk
o. eng. brukas i stället en form, som
utvecklats ur samma arabiska ord för
'noll', som ligger till grund för chiffer
o. siffra, näml. fra. zéro (varav eng.
zero), span., portug. cero, zéro; stundom,
under formen zero, även i ä. sv. —
Härtill: nolla, Gustaf II Adolf 1628:
nuller plur., t. ex. 1764: noller plur.,
från ä. ty. nulle, noll, av ital. nulla,
ingenting, som beteckning för det tionde
av de arabiska taltecknen, av lat. nulla,
fem. sg. till nullus. I ä. sv. även null,
noll n. Dessutom i ä. sv, siffra (se d. o.).
2. noll el. nolle, spelt, bud i pre-
ferens; väl att sammanhålla med det
till innebörden motsvarande budet i
t. ex. lomber nolo, egentl. lat.: 'jag vill
icke' (dvs. taga något stick); el. möjl.
till föreg.
nomad, 1766 i plur.; ännu ej hos
Sahlstedt 1 773 = ty. nomade osv., ytterst
från grek. nornas (gen it. -ådos), jfr né-
mos n., betesmark, till némein, föra på
bete, egentl.: tilldela o. d. (se nemesis
o. förnimma). Tidigare i sv. den lat.-
grek. formen, t. ex. Rudbeck 1679.
nomen, se namn; nominera, se
nämna. — Härtill nominativ, förr
i regel med lat. form = ty. osv., av
lat. nöniinätiuus (underförstått casus),
tidigare casus nominandi, övers, av
grek. onomastiké (}>losis, dvs. kasus, fall),
ytterst till önoma, namn.
nomenklatur fra. nomenclalure
osv., av lat. nömenclalura, egentl.: kal-
lande vid namn, till nöinen, namn, o.
ett vbalsbst. (bildat som nätura, natur)
till (7(7- i clämare, kalla, ropa (vartill
även klass, se d. o.; urbesl. med en-
hällig osv.).
nonchalant, av fra. =, vårdslös, sorg-
lös o. d., egentl. part. pres. till ett non-
chaloir, egentl.: icke vara varm för, jfr
ä. fra. 'peu m'en chaut', det bryr jag
mig ej om, till non, icke, o. chaloir, av
lat. calére, vara varm (besl. med chauf-
för o. echauf ferad).
nonsens, Adlerbeth 1788, Leopold
(nonsenset best. f.), jfr C. F. Dahlgren:
'ett non sens'; Dalin 1853 anger både
svenskt (i första rummet) o. franskt
uttal; av fra. non-sens, av ett lat. non
sensus, dvs. icke mening (till sentlre,
känna, märka; se sensation).
1. noppa, sbst., liten rund samman-
gyttring av hår på tyg, t. ex. Thunberg
1788; i betyd, 'blånor' hos Schroderus
o. 1638, Columbus Ordesk.; i dial. även
i plur. om små ojämnheter på väv, om
blånor el. om tofsar av garn = fsv. =
da. noppe = (el. kanske lånat från)
ml ty. noppe; meng. noppe kan vara lå-
nat; med /'-avledn.: sv. dial. noppra,](v
adj. nopprog o. da. nupret; egentl. 'li-
ten knut, upphöjning'; med inom ord,
som tillhöra denna betydelsesfär, vanlig
växling med -bb- : ä. nsv. nubbor, knott-
ror, t. ex. U. Hiärne, antagl. från \iy.
nobbe(n), nubbe(n), väl = mhty., ty.
dial. noppe. Snarast en hypokoristisk
diminutivbildning; åtminstone i den mo-
derna riksspråksbetyd. möjl. besl. med
no. nup, hög fjälltopp med brant fram-
sida, isl. gnupr ds. (med prefixet ga-;
jfr nipa), o. litau. knubli, vara böjd.
Däremot synes ej nubb (osv.) höra hit
trots da. dial. noppe, nubb (se d. o.). —
Vb. noppa, avplocka nopporna, Linné
1751 (= lty., t}', noppen) är i denna
speciella betyd, sekundärt i förh. till sbst..
o. knappast besl. med no. nuppa, plocka,
rycka, ags. hnoppian, sv. dial. nopla,
fingra, plocka, som höra till nypa o.
med vilka sbst. noppa också samman-
noppa
523
norm
ställts. — Delvis annorlunda o. sinse-
mellan avvikande v. Friesen Mediagem.
s. 73 o. Torp Etym. ordb. s. 461. — I
den ä. nysvenska o. dialektiska betyd,
'blånor o. d.' föreligger snarast ett an-
nat ord, som däremot sannol. är besl.
med det nämnda germ. verbet med be-
tyd, 'plocka o. d.'.
2. noppa, växtsl. Gnapbalium, i dial.
även om Trifolium arvense; till föreg.
med syftning på växternas ludenhet; jfr
samma betyd.-utveckling hos det under
n ock anförda växtnamnet nocka, som
användes om ullörten, Filago.
nor, i ä. nsv. även om en lång smal
bäck; egentl. dial., men förtjänt att
återupptagas i riksspr.: sund el. å mel-
lan tvenne bredare vattendrag = fsv.,
no., da. dial. (havsarm med smal öpp-
ning); i en mängd sv. ortnamn, såsom
sjön. Norén, Halvars - o. Vä 11 en o ren
sa nit Nora, Norsholm, S k ä 1 1 n o r a ; av
germ. *nöra- n.; i avljudsförh. till germ.
"nariva-, trång, i fsax. naro, ags. nearo (eng.
narrow), jfr isl. Nprva- (o. Njprva)sund,
sundet vid Gibraltar, o. vidare *nerw- i
sjön. Nj arven osv.; besl. med lett. närs,
riarws, krämpa, klove; till en ie. rot ner,
bl. a. sammandraga, åtsnöra (med s- i
snara). Jfr narv 1, Närke. — Till
ortnamn, vari nor ingår, äro en del famil-
jenamn bildade t. ex. Nore en, tidigare
Norenius, efter Nors pastorat Vrml.
Nora, stadsn., fsv. Nörir (plur.), till
föreg.
nord, norr (om vinden), i sjömansspr.,
Palmcron 1642, från lty. el. holk, lik-
som ost, syd, väst; se f. ö. norr. —
Nordstjärnan, förr bruklig benämning
på polstjärnan, Bröl.-besv. ihugk. osv.
o. ännu t. ex. 1835, 1857 o. alltjämt
i vissa dial., t. ex. Smal.; förr även:
nor- 1658 osv., norr(e) 1672, Dalin
1742 m. fl.; efter ty. nordstern (se
polstjärna). I anslutning härtill nord-
s t j ä rneorden (instiftad 1 748), vars kors
bär omskriften 'neseit occasum', dvs.
'hon vet ej av nedgång' (liksom pol-
stjärnan). Vardagl. i stället nord-
stjärna^), t. ex. C. F. Dahlgren 1837.
nordan, i ;i. nsv. även norden, t. ex.
Spegel (om nordanvinden), fsv. norpan,
från norr, i norr, som prepos.: norr om
(kvar i ortn. Nordan skog Smål.) =
isl. nordan, da., mlty. norden, fhty.
nordana, ags. nordan; bildat med det ur-
germ. riktningsadv. -ana (jfr fjärran
osv.).
Norden, som ett slags egennamn, även
Nord (t. ex. Swedenborg 1719; jfr: 'du
höga Nord'), med -en uppfattat som best.
art. = da., från ty.: mlty. norden n. =
fhty. nordan n. (ty. norden m.), sub-
stantivering av föreg. o. alltså etymolo-
giskt identiskt med detta.
Nordenskiöld (-sköld, -skjöld), ad-
ligt familjen., ombildat av de tidigare
Nordenberg o. Nordberg; efter torpet
Nordan åker Uppl.
Nordingrå, ortn., se -rå 7.
Nordmaling", socken i Vbtn, se Mal-
j en.
nordstjärna, nordstjärneorden, se un-
der nord.
Noreen, familjen., se nor.
Norge, fsv. Norghe, Noreghe (jämte
Noregher), egentl. dat. sing. av fno.-isl.
Noregr, Norvegr (även Nor-), äldre 'Nordr-
vegr = ags. Nordweg 800-t. eng. Nor-
wag), lat. Northwegia 900-t., runda.
Nnraiak Jsellinge, mhty. Norivege, -wo?ge
(ty. Norwegen egentl. dat. plur.) osv.;
jfr ags on nordwegas, vägen mot norr,
i samma betyd. o. isl. å nordrvega
(Helgakv. Hund. I) om de nordliga län-
derna; till norr o. väg; alltså egentl.:
(åt) norr-hållet (jfr isl. anstrvegr om
Gardarike, Ryssland, sndrvegar om Tysk-
land o. Italien), vilken benämning sedan
fäste sig vid Norge. På formen Nerigon
hos Plinius kan i etymol. avs. intet byg-
gas. Ha?gstad Norvegia 1902 s. 1; j fl-
orn formutvecklingen A. Kock Ark. 24:
195 n. Med avs. på bortfallet av den
obetonade mellanvokalen jfr t. ex. fsv.
Suerghe av Suerighe (se Sverige) o.
åska av äsikia. — Annorlunda om här-
ledningen se Noreen Sv. etym. s. 22 f.,
varemot bl. a. Bråte Ark. 16: 173 n. 1.
norm, Schroderus 1635 = ty. (av
mhty. norm(e) osv., av lat. norma,
vinkelmått, rättesnöre, norm; f. ö. om-
stritt ursprung. Jfr abnorm, enorm.
— Härtill: normal, som matem. term
1744, f. ö. vanligt först under 1800-talets
senare hälft, ännu ej hos Weste 1807,
normand
524
norrbagge
men väl hos Dalin 1853 = ty., fra., av
lat. normalis.
normand, se norrman,
norna, Geijer Vikingen 1811, Atterbom
1814, Tegnér; tidigare i hist.-mytol. fram-
ställning = da. norne, upptaget från
isl. nom f., ödesgudinna. I västnord.
av obestämt antal, till sitt väsen goda
el, onda; mest kända äro: UrÖr (—
fsax. wurth, öde, död, fhty. wurt, öde,
ags. wyrd, öde, död; till varda), Ver-
Öandi (egentl.: vardande, blivande) o.
Skuld (till skola). Omstritt ursprung.
Enl, somliga till ie. roten ner, vrida
o. d., i litau. neriu nérti, träda på, nirli,
slingra sig, osv.; alltså: snoende ödes-
tråden; enl. andra till sv. dial. norna,
ngrna, hemligt meddela, meng. nyrnen,
framsäga. Osäkert. — Formen norna
för isl. nom beror på samma analogiska
anslutning till de många kvinnonamnen
på -a, som givit de särsk. hos den
»götiska skolan» (t. ex. Tegnér) vanliga
formerna F rigga (redan hos t. ex.
O. v. Dalin) för Frigg, I duna för
I dun; jfr även nsv. Disa för Dis,
Gerda för Gerd, Hilda för Hild (lik-
som, från ett annat område, också Val-
halla för Valhall). Se Tegnér Om ge-
nus i sv. s. 132.
norr, adv., fsv. nor(r) (av *norpr)
jämte nordher ävensom nordh = isl.
norÖr, nord-, da. nord, ä. da även nor-
der-, fsax. norlh, mlty. norder, fhty., ty.
nord, ags. nord (eng. norlh); från germ.
spr. även fra. nord; av germ. *nurpra-,
'nurpa- = ie *nrtro-, *nrto-, bildningar
med komparativsuffixcn -fr-, -/-, närmast
motsv. umbr. nertru, åt vänster; väl med
Bugge, Brugmann m. fl. besl. med grek.
éneroi, de underjordiske, énerthe(n) m. m.,
nedifrån, (e)nérteros, den andre, sanskr.
ndraka, underjord. Grundbetyd, är 'vän-
ster', dvs. med utgångspunkt från indo-
européens huvudväderstreck öster, den
uppgående solen, mot vilken han vände
sig vid bön o. offer; jfr sanskr. savyd-,
ir. tiiath m. fl., som betyda både 'åt
vänster' o. 'nordlig', ävensom ir. fo-chla,
norr, kompar. till clé, vänster. Av de
övriga analogt bildade germ. väder-
strecksbeteckningarna synes norr en-
samt bevara minnet av detta urgamla
orienteringssätt; men även dessa ha,
enl. de sannolikaste härledningarna, sin
utgångspunkt i solens vandring på himla-
valvet. — Väderstrecket 'norr' benämn-
des f. ö. efter t. ex. vindar (grek. ta
boreia, nord(en) : boréas, nordanvind),
årstider (t. ex. litau. ziémiei, vinter o.
norr), stjärnbilder (grek. drktos, norr,
egentl. om Stora Björnen) osv. — Även
som sbst. : fsv. nor = isl. /ior(5r n., jfr
fsv. nordh. Jfr nordan, nord(en).
— Härtill: adj. norra, från oblika kasus
av fsv. norre (jämte -y-, -ö-, ävensom
nörpre), motsv. isl. nyrdri, da. nordre,
ags. norÖerra m. m. Formerna utan
omljud äro de äldre, bildade med ett
suffix -(a)r; de med omljud däremot
analogibildningar (på -iz- 7> -in-) efter ty-
pen lägre. — Härtill fsv. superi, nor-
paster, nordharster, nordhesler, ä. nsv.
nordast t. ex. P. Svart, Wivallius. —
Norrbagge jämte bagge, öknamn på
norrmännen, t. ex. A. Oxenstierna 1644:
norbaggar; G. I:s reg. 1525 m. fl.: bagge;
såsom sådant omnämnt i en norsk
konungasaga, enl. vilken Birger Jarl år
1257 förbjöd sitt följe att under konung
Håkan Håkanssons besök kalla normän-
nen bagga; som tillnamn på en dansk
biskop Sven (Norbag(g)e) o. 1080; jfr
även baggsöta. Möjl. = det fsv. till-
namnet bagge; jfr också sv. dial. bagge,
gosse, yngling. Ordet är sannol. etymo-
logiskt identiskt med djurnamnet bagge
o. därmed sammanhängande beteck-
ningar; men behöver därför icke vara
detta namn i överförd användning (jfr
i så fall t. ex. John Bull, öknamn på
engelsmännen): möjl. utgå samtliga från
en germansk grundbetyd, av något tjockt
el. klumpigt; jfr de sv. okvädinsorden
kloss, knöl osv. Dock enl. Noreen Ark.
6: 308 ytterst ombildning av den latini-
serade formen Norvagus, norrman, stun-
dom skrivet Norbagus. — Norrön i
nor röna tunga, om de västnordiska
språken; lärt lån från isl.; till isl. norr-
0/2/1, som kommer från norr, norsk =
fsv. noren m. m., fhty. nordröni, ags.
norderne (eng. northern); väl bildat med
en avledn. motsv. -äneus i lat. exträneus,
utifrån kommande, osv.
norrbagge, se norr slutet.
Norrbotten
525
nota
Norrbotten, fsv. Norra butn, egentl.
om havsviken norr om Kvarken; till
botten i betyd, 'vik' (se Botten-
havet, Bottniska viken); sedan om
dess omgivningar o. i början gemen-
samt för alla dess kuster (även Finn-
lands).
Norrköping, fsv. Norköpunger m. m.,
är etymologiskt icke så klart, som det
kan förefalla. Vanl. o. säkerl. med
rätta fört till väderstrecksnamnet norr,
fsv. nor, varvid utgångspunkten för
beteckningen dock är oviss. Ställes där-
emot av C. M. Kjellberg o. A. Norden
till nor, trångt sund (se d. o.); enl.
den senare skulle Motala ström rent
av ha kallats ATor. Häremot talar dock
starkt, att man i så fall väntat Norskö-
ping, jfr Norsholm. Jfr T. Hederström
Fornsagor o. eddakväden 1: 14 f.
Norrland, fsv. Nor(r)tand, egentl.: de
i norr (dvs. norr om skogen Ödmården)
belägna trakterna. Först omnämnt i
Karlskrönikan o. där betecknande län-
derna på ömse sidor om Bottniska viken.
Gästrikland räknades äldst till Tiunda-
land o. sedermera till Boden (Boslagen).
Först sedan detta landskap (under Gustaf
II Adolf) administrativt förenats med Häl-
singland, började det anses höra till Norr-
land.
norrman, ä. (n)sv. även nordman,
t. ex. O. v. Dalin, motsv. fsv. nor(dh)-
man, no. nordmand, da. normand, isl.-
fno. nordmadr, även person från något
av länderna norr om Tyskland el. nor-
disk inbyggare i Normandie. Samma
ord som sv. norm and, plur. normanner
o. normander, fra., eng. norman, varav
Normandie.
Norrtälje, se Tälje.
Norrvidinge, härad i Smål., fsv. Nör-
vidhingo? hieradh m. m., gen it. plur. av
ett ord, bildat med härstamningsavledn.
-ing- (se -inge) av fsv. viper, skog (=
ved); alltså: deras (härad) som bo 'norr
i skogen'.
nors = fsv., lånat i no. nor.s, samma
ord som lty. nors, översatt: 'salmbrach-
sen' (lan från sv. el. omvänt?). Dun-
kelt; knappast med Noreen Sv. etym.
s. 22 till roten ner, vara trång, i nor
osv., i så fall efter den smala kropps-
formen. Med avs. på slutljudande s i
fisknamn jfr gärs, lax.
norsk, fsv. norsker, även: norisker,
nornisker = no., da. norsk; av omstritt
urspr. Snarast med Ha?gstad MoM 2: 51
f. av ett adj. nor(r)ensk el. norrensk,
bildat med suffixet sk av den gamla be-
teckningen för 'norsk': norrénn ; jfr neu-
tralformen nornst 1415 av ett norenst
av norenskt, med bortfall av k mellan
s o. /. Knappast däremot av *noregsk;
ej heller, såsom även antagits, av *nordsk,
nordisk, el. av elt urspr. *nörisk (till
stammen i nor).
nos = fsv., no., ä. da.; jfr ags. nöse,
näs, udde; avljudsform till näsa (se
d. o.); jfr t. ex. lat. näsus. — Noshör-
ning, ä. sv. i stället näs(e)hörning t. ex.
1082 o. ännu Weste 1807; Lind 1749:
mul-hörning ; motsv. da. nashorn, ty.
nashorn, övers, av grek. rlnökerös, till
ris (gen it. nnös), näsa, o. kéras, horn
(se d. o.).
1. not (fisk-), förr stundom plur.
nöther t. ex. G. I:s reg. = norrl. dial.
nötter = fsv. (plur. nötar) = isl. nöt
(plur. nétr); avljudsform till nät (se
d. o.). Från nord. spr. kommer finska
lånordet nuotla.
2. not (mus. m. m.), i ä. nsv. även
'melodi' t. ex. Messenius (såsom i isl.)
o. i sv. dial. i plur. också 'åtbörder,
upptåg, fuffens' (= da. noder), jfr fsv.
nota, not, nottecken, motsv. isl. nö//*(-o-?)
m., tecken, musiknot, da. note, node,
mlty., mhty., ty. note, fhty. nota, ags.
not, tecken, märke, från lat. nota, märke,
anmärkning (fra., eng. note); kan på
grund av den korta vokalen ej, såsom
vanl. framställes, förbindas med lat.
nöscere (part. pf. nötns), känna. — Be-
tyd, 'anmärkning under en text' här-
stammar från humanisterna; den av
'banknot' o. av 'diplomatiskt medde-
lande' från ital. o. fra. Jfr följ., no-
tarie o. notera. — I uttr. få stryk
efter noter, motsv. da. faa prggl ef-
ter noder (t. ex. Bauditz), ingår kanske
urspr. icke detta ord utan möjl. i stäl-
let ett slags övers, av t}r. nach noten,
dat. plur. till not, nöd, behov = nöd.
nota, liten räkning, 1790-t.; förr även
om bank- o. musiknot, anteckning m. m.
notarie
526
nucka
da., tv., från ital. nota (såsom mänga
andra handelstermer ss. ba n ko, b rut to,
netto, sa hl o osv.), av lat. nota (se
fö reg.). I ty. även nolc från fra. =.
notarie, P. Erici 1582 (om itppsät-
tarc av testamente), i ä. nsv. även om
U \ rkosångare = ty. notar, mhty. nota-
rie fli t v. notari, fra. notaire osv., av
lat. notärius, skrivare, i mlat. om vissa
tjänstemän, till nota, tecken osv. (se
not 2).
notera, y. fsv. nothera Cod. Ups. C
20 s. 360 = nolieren, lat. notåre
ds., avledn. av nota, tecken (se not 2).
notis, o. 1740: noticen best. form, jfr
Dalins Arg.: notitie, av ty. notiz, fra.
notice, av lat. nötitia, underrättelse,
kunskap, till nötus, känd, part. pf. pass.
till nöscere, känna (jfr rekognoscera;
urbesl. med kunna, känna). — Av
lat. nölificäre, göra bekant, kommer
ytterst sv. notificera. — No ti sjägare,
Lundin N. Sthlm o. 1890.
notorisk, 1766, 1816, vanligt först
senare = ty. notorisch, efter lat. nötö-
rius, kungörande, till nötus (se föreg.).
novell, Rosenstein 1788: 'litterära no-
veller', Atterbom Phosph. 1810; tidigare
i betyd, 'nyhet', 1640-t. till början av
1800-t. = ty. novelle, av fra. nouvelle,
ital. novella ds., egentl. fem. sg. till lat. no-
vellus, ny, dimin. till novus, ny (se d.o.).
november, förr ofta med lat. böjning
= mhty., ty. = got. naubaimbair, fra.
hovembre osv., av lat. november, egentl.:
den nionde månaden från 1. mars, till
novem, nio (se d. o.).
novisch, WennerbergsGluntarne, vard.
för novitie, medlem av en nationsföre-
nings första årsklass (i Lund; förr även
i Uppsala; där nu: recentior), av lat.
novitius, till novus, ny. — Härav även
fra. novice, person som genomgår prov-
tid i kloster, varifrån sv. novis.
nn = fsv. (även: 'alltså, sålunda' samt
som konj.: 'då nu'), isl., da., got., fsax.,
fhty., ags. nu (ty. nu, eng. now), motsv.
sanskr. nu, litau. nu, fslav. nu, nu, grek.
ni), nu, dock, likväl, lat. nu- i nudius
(lertius), det är nu (den tredje dagen);
jfr lat. nunc, grek. nyin, ngn, mht}r., ty.
nun, osv.; besl. med ny. — I ä. nsv.
även: nå, t. ex. Bib. 1541 = isl. nu,
m. fl., jfr ty. nun. Se närmare under
nå 1. — Härtill: sv. dial. (rätt) nunna,
nunna(n)s m. m., nyss, jfr t. ex. Colum-
bus, Karl XII (i brev: retnunes), motsv.
isl. mina, med samma avledn. -na som
i isl. hcrna, sv. dial. hänna (se här,
adv.) o. isl. parna, sv. dial. dänna (se
där); om avledn. -na se nå 1; i nun-
nas med samma adverbavledn. -s som
i ä. sv., sv. dial. bortnas (till bort) osv.
nubb, o. 1730, i ä. nsv, o. sv, dial.
också 'kort tobakspipa, snugga', t. ex.
1707, Bellman, Onkel Adam; även i sam-
mans. fä(h)lnubb, som i sv. dial. också
kan betyda 'avskedssup' (jfr sv., vard.,
nubb e, sup, ävensom f ä r d k n ä p p, -s u p)
= no. nubb, nubb, även om en liten
klumpig människa; med avledn. ä. nsv.
nubba, liten upphöjning, sv. dial. nubba,
liten tobakspipa, liten kvinna; besl. med
sv. dial. nubbug, kort, hornlös, no.
nubba, hugga av, stympa; hypokoristi-
ska el. intensiviska bildningar till germ.
hnub- i sv. dial. nuv, nubb, nordsv. dial.
nuvug, kullig, utan horn, no. nuv, av-
stympad förhöjning, hårtofs, får med
stubbade öron, fno. nufa, trälinna som för
stöldfått näsa o. öron avskurna, isl, hniifa,
tillnamn, egentl.: stubbnäsa, no. nuva
st. vb, avkorta, stympa, m. m. Alltså
egentl.: liten stump. Jfr Noreen Sv.
etym. s. 57, v, Friesen Mediagem. s. 73
(med annan uppfattning om konsonan-
tismen). En likabetyd. o. likartad bild-
ning är no. nudd (se nudda). Paral-
lellbildningar se under snubba. Med
avs. på betyd, 'kort tobakspipa' jfr un-
der snubba o, snugga. — Da. dial.
noppe, nubb, hör möjl. samman med
noppa 1.
nnbbe, vard., sup, se föreg.
nucka, t. ex. Mellin 1833: 'gammal
nucka', i dial. även noeka, gammal
gumma, för sig själv boende gummn,
liten oansenlig kvinna === da. nokke, i
sv. o. da. oftast i förb. med 'gammal';
jfr fsv. nokkakona, fda. nock&kuna',
-frugha> ävensom fsv. nokkadrumber (jfr
under d rum mel), öknamn på kvinnor
(el. män) som ej betalade skatt o. ej
ville arbeta hos andra. Enl. Ekholm
Vidhemsprästens anteckn. s. 108 not 1
betyder nokkakona urspr. '(av ålder)
nudda
527
krokig, skrumpen kvinna', o. hör sam-
man med no. dial. mjkkja, kröka, i si.
hnuka, böja sig (se nock), en trol.
riktig härledning. — Hit hör möjl. också
det fsv. tillnamnet Xokke, även ingående
i fsv. Xokkaby, nu Nockeby Uppl.
(sannol. ej att förbinda med isl. Xgkkvi).
nudda (vid), snudda, kunde med Torp
Etym. ordb. s. 4(53 förbindas med nisl.
nudd, gnidning, no.: skadegörelse genom
skrapning el. gnidning. Men bör knap-
past skiljas från fsv. nudda (nuddha
Cod. Ups. C 20, jämte slaa o. slöta övers,
av lat. pauio), vilket tydl. är en bild-
ning med intensivisk el. diminutivisk
konsonantförlängning till nåda (till
germ. *hnud-, slå, hamra); jfr även no.
nudd, bildat såsom det likabetyd. nubb.
Se f. ö. under snudda. — En liknande
bildning föreligger i fsv. 'nuddcr (i
nwddhe stölis, slötha, Cod. Ups. C 20,
Sv. fornskr.-sällsk. b. 156 ss. 448,449),
mortel; jfr fsv. nudher, stötesten, block
— isl. hniiÖr, stock, stav.
nudel, makaron, 1730: nudlor, nudel-
kaka, C. Warg 1755: nudler, Bellman:
nuddelkaka, samma ord som det skån-
ska dialektordet nudler plur., jfr E.
Wigström Sv. lm. VIII. 2:7: 'ett slags
hembakade nudler, som brändes till-
sammans med kafTebönorna' (nu knap-
past brukligt; ej hos Hietz), från ty.
nudel, makaron, deg att göda fäderfä
med, varifrån fra. nouille ( noulet(te));
i ty. förr även nutel; f. ö. okänt ur-
sprung.
numerär, adj. o. sbsi , av fra. numé-
raire, nummer-, räkne-, som sbst.: reda
penningar m. m., till ett lat. adj. nume-
rärius (uppvisat blott som sbst. ), till följ.
numismatik, myntvetenskap = fra. nu-
mismatique osv., bildat (såsom mate-
matik osv.) till grek. nomisma (genit.
nomismatos), lagligt mynt, till nomös,
lag (till némö, tilldelar).
nummen (dial.), lam, känslolös = no.
= isl. numinn, meng. nomen I eng. numb);
jfr ty. benommen, bedövad, virrig; egcntl.
borttagen' o. part. pf. till det germ. vb.
'neman, taga = ty. nchnxen, isl. nema
osv.; se närmare, nimme, förnimma,
a un amma. Jfr det gammalbibliska
bottingen i samma betyd.
nummer, senare hälften av 1600-t.,
plur. först num(e)rar, t. ex. O. Rudbeck,
senare oftast -or (långt in på 1800-t.),
förr (såsom stundom ännu) m. el. f..
från ty. nummer, av lat. numerus m.,
tal (fra. nombre osv.; jfr prenume-
rera), väl besl. med grek. némö, ut-
delar osv. (se nemesis, förnimma).
— Under 15- o. IGOO-t. brukades den
lat. formen, (t. ex. 1633). — Nu ni ro.
förr: numera t. ex. Weste 1807 = ty.
numero, från ital. numera, nummer.
numro, se nummer.
1. nunna, sbst., ä. nsv. även nanna,
fsv. nunna, nonna = isl. nunna, da.
nonne; lån från olika spräk, jfr mit}'.
minne, mhty., ty. nonne, ags. minne
(eng. min); av mlat. nonna (fra. nonne),
i senlat. även '(barn)sköterska', jfr nan-
nus, munk,; väl egentl. tilltalsord till äldre
kvinnor; urspr. från barnspråket lik-
som följ. ord el. grek. ndnne osv., tant;
av samma slag som amma, dadda,
kvinnon. Nanna osv. — I överförd be-
märkelse, liksom i da. o. ty., om natt-
fjärilen Bombyx monacha, på grund av
de vita vingarna; jfr nymf.
2. nunna, vb, gnola, motsv. da. dial.
nunne, ty. dial. minnen, ljudhärmande.
— Härjämte: nynna = da. mjnne m. fl.
— Dessutom förekommer ett nanna,
sjunga el. gnola en vaggvisa, jfr 'Nanna,
nanna lilla barn' osv., med biformen
nana; jfr sv. dial. nanna, vagga; från
barnspråket liksom t. ex. de härav obe-
roende romanska bildningarna toskan-
ska nanna, vagga, span. hacer la nana,
sova, osv. Ett slags diminutivisk av-
ljudsform härtill är ninna, gnola för
att få barn i sömn. Jfr de obesläktade
ital. ninnare, ds., ninna, nanna, vagg-
sång, grek. nynnios ds., ävensom t. ex.
da. dial. nulle, gnola.
[nunnas, sv. dial., se nu slutet.]
nuntie, se annon s.
[nuv, nubb, nuvug, sv. dial., utan
horn, kullig, se under nubb.)
1. ny, adj. fsv. mj(r) = isl. nyr, da.
ny, got. niujis, fsax., fhty. niuwi (ty.
neu), ags. néoive, niive (eng. new), av
germ. 'neuja- — ic. ' neuio- i sanskr.
nduya-, fir. mie, litau. naujas. Växel-
form: ie. * ttéuo- — sanskr. ndua--, grek.
528
nykter
néo$, även: ung (jfr Neandcr), lat.
nouus (jfr novisen), fslav. novu m. fl.;
möjl. besl. med nu o. med nio. — Som
senare led i en del fornnord. kvinno-
namn, t. ex. Dagny, Signe. — A ny o,
fsv. ä nyio osv., dat. sing. neutr. till
ii}', av samma slag som godo, ondo.
— Jfr följ., nyss, Nibble o. nu. —
Nyfiken, Baazius 1629 o. Schroderus
1635: 'ny modig', av Schroderus 1639 över-
satt: 'förweten, frågewijser', N. Rud-
beckius 1668: 'begiven på nytt' = no.,
där även: glad åt det som är nytt = da.
nyfigen; se fiken. I ä. sv. även nygi-
rig, ännu Onkel Adam = ty. neugierig.
— Nymäre, se d. o.
2. ny, sbst. = fsv. = isl. ny, sub-
stantivering av föreg.; alltså: den tid då
månen liksom förnyas.
nyans, 1780- o. 90-t., av fra. nuance,
färgskiftning, schattering, till nuer,
skugga, schattera, till nue, moln, sky,
av lat. nubes, moln.
Nybble, se Nibble.
Nyblaeus, familjen., latinisering till
ortn. Nybble.
nyck, o. 1700: nycken plur., Dalin
1740: nycker; i betyd, 'oro, ängslan'
allmänt under 15- o. 1600-t. samt första
hälften av 1700-t. = da. nykke, från
mlty. nuck(e) (ty. nucke, niicke), egentl.
'(hastig) stöt el. ryckning' o. samma ord
som ä. sv. o. sv. dial. nyck, (liten) ryck-
ning, fsv. nykker i den överförda betyd,
'oro el. dyl.' (jfr ovan) = isl. hnykkr,
ryckning, da. dial. nyk; jfr sv. dial.
ny eka o. da. dial. nykke, (svagt) rycka,
rucka, isl. hnykkja, rycka starkt, no.
nykkja; holl. nucken, stöta. En germ.
rot hneu med liknande betyd, uppträ-
der t. ex. i sv. dial. nägga, stånga, isl.
hneggva st. vb, stöta, osv., av germ.
*hnew{w)an\ kanske dock ej besläktad.
nyckel, fsv. nykil, äldre: lykil (såsom
ännu i Runömålet: Ukul o. i Estl.) = isl.
lykill, yngre: nykill, no. nykel, lykel, ä.
da. negel, da. iwgle, da. dial. logle. av
urnord. *lukila-, med instrumentalsuf-
fixet -il- bildat av germ. *lukan, stänga,
liksom germ. "slutila- ds. = fsax. slutil,
ty. schlussel till germ. *sleutan, *slutan,
stänga; i båda fallen, liksom oftast i
dylika bildningar med svagt avljudssta-
dium; jfr även lat. cläuis, nyckel, grek.
kléis ds. till de med sluta besl. verben
lat. claudo o. grek. kleiö, tillsluter. Äldst
om till stängning av dörrar brukade
träpinnar el. spikar; jfr det med lat.
elävis besl. clävus i dessa betyd. AMjudet
har uppstått genom dissimilation av l-l;
annorlunda Byskov Ark. 25: 179 f. Om
med nyckel besl. ord se under lock,
lucka o. vb. lycka. — Ett speciellt
fris.-eng. ord för 'nyckel' är ags. ccég(e)
(eng. key) = ffris. kéi (av germ. 'kaig-);
av ovisst urspr. — Insektnamnet Jung-
fru Marie nyckelpiga innehåller ä.
nsv. nyckelpiga, t. ex. 1585 (nyckle-),
hushållerska, huspiga, egentl.: som har
hand om nycklarna. I osv. dial. i stället
Jcs-vallpika, dvs. Jesu vallflicka, o. Jes-
höna (-e-); annars allmänt gullhöna.
nydja (sydsv. dial.), (stor) träklubba,
även: nö(d)ju, ^jga m. m., fsv. nydhia
= isl. hnydja, no. nydja, ä. da. nedie
(da. nödde), av germ. "hnudjön, bildat
till isl. hnjöda, slå, stöta, som t. ex.
slägga (av germ. *slagjön) till slå.
Samma avljudsstadium i vb. nåda; se
f. ö. nita o. nystan.
nykla, dialektord, nystan, i slit syd-
o. östsv.; även: nickla, nöjla, nygla,
regla m. m. = no. nykla, da. negle,
avledn. av ett ord motsv. isl. hnykill,
knut, svulst, besl. med de under nöck
anf. orden.
nykter, ä. nsv. nycter, nychtern, nöc-
ter 1520- o. 30-t., i förordet till NT 1526
omnämnt som ett nytt ord o. förklarat
med 'odrucken' = da. n0gter(n); från
mlty. nnchtern(e), nocht-, vad som sker
om morgnarna, nykter, måttlig = fhty.
nuohtiirn, nuohlarnin (ty. niichtern). Ofta
tolkat som innehållande n i prepos. in
o. det (l)ty. ordet för o t ta, jfr fhty.
biformen uohtarnin o. mhty. enuchterne
ävensom mhty. en iiehte, i ottan. Här-
med stämmer dock ej vokalen no (germ.
ö) gentemot fhty. uhla, otta. Enl. Falk-
Torp m. ti. skulle här därför i stället
föreligga en avljudsform, germ. *nöht-
(fhty. naoht-), till natt, vilken sedan
övergått på ordet för otta; jfr fhty.
uohta (jämte uhta). Men ett dylikt
nöht- är f. ö. okänt o. avledn. -ändeisen
-urn i fhty. gör icke intryck av ett ger-
Nyköping
529
nys
manskt bildningselement. Betydl. san-
nolikare är därför, med Kluge9 o. Hirt-
Weigand, att ordet, trots vissa ljudhi-
storiska svårigheter, bör betraktas som
ett jämförelsevis ungt klosterord, lånat
från lat. noctiirnus, nattlig (jfr ags. nih-
terne), närmast (neutr.) noctumum, om
den första klostergudstjänsten om mor-
gonen; varvid anslutning skett till det
inhemska uohta, otta (se närmare Hirt-
Weigand 2: 317). Med avs. på betyd. -
utvecklingen jfr mlat. matntinus, nykter,
egentl.: hörande till morgonen. — Helt
annorlunda Fröhde Bezz. Beitr. 3: 14,
Pedersen KZ 39: 349: besl. med armen.
nauthi, nykter, grek. néphö (nåphö, av
*näghliö), är nykter. Om mhty. nuofer,
nykter, munter, se t. ex. H. Pedersen
Kelt. Gr. 1: 109., - 1 Utter. — Den ur-
sprungligare betyd, av 'vad som hör till
eller sker om morgonen' kvarlever i
t. ex. nykter spott (Ma, sjelfva nym-
fens nyktra spott' Bellman), nykter
mage, på nykter kaluv.
Nyköping, stadsn., fsv. Nyköpung =
da. Nykobing, egentl.: den nya köp-
platsen (se köping), alltså likbetyd,
med finnl. Nystad, ty. Neustadt, ry. Nov-
gorod osv., ital. Napoli (Neapel) m. fl.
— Dylika namn beteckna i regel nyan-
läggningar, som alltså icke utvecklat sig
ur äldre, byar o. d.
nymf, Stiernhielm: nympher plur. (i
den antika betyd.), förr även -i- t. ex.
Lucidor; i betyd, 'lättfärdig kvinna'
t. ex. 1740, jfr Kellgren 1793: gatnymf
— ty., fra. nymphe, av lat. nympha,
lägre kvinnlig gudomlighet, brud, larv,
puppa, av grek. nymphe, även: giftas-
vuxen flicka, dessutom om vissa be-
vingade insekter; besl. med lat. nubere,
gifta sig. Med avs. på anv. om insekter
o. d. (Triewald 1745 osv. i betyd, 'puppa')
j fr under nunna 1 .
nymäre, dial., nyhet, något nytt el.
ovanligt, i ä. nsv. bl. a. i bibeln, fsv.
ny m ce re = isl. nymd're, jfr mhty. nin-
mcere, till ny o. mlty. mére n., f., be-
rättelse o. d. = ty. märe (vartill dimin.
mårcheri), till got. mérs, bekant, be-
römd, osv. (varom se Ingemar o. mer).
nynna, se nunna 2.
nypa, vb, med -//- mera allmänt först
Ilellquist, Etijmolouisk ordbok.
på 1700-t.; Bureus o. 1600: nupit; ungef.
samtidigt: ninpa, kvar inpå 1800-t., lik-
som ännu i vissa sv. dial. (t. ex. Norrl.,
Vätöm. Uppl.), gottl. nianpa = no.
nypa, st. vb, besl. med got. dishniupan,
riva sönder, ags. dhnéopan, plocka, var-
till germ. *hnnpilön (-al-) i sv. dial.
nopla, fingra, plocka, no. nupla, plocka,
o. intensivbildningen no. nuppa, rycka,
plocka, sv. dial. *nuppa, äta ofta o.
sniket, ags. hnoppian, plocka (jfr under
noppa 1). — Vokalen y har här upp-
stått av in av samma anledning som i
nypon o. nysa; jfr även under njure
o. njuta.
nypon, t. ex. Sahlstedt 1773, jämte
äldre sv. ninpon, t. ex. Tillandz 1683, sv.
dial. niupå, med sekundärt n (liksom i
no. njupä) för äldre jupon (t. ex. Serenius
1741 o. Lind 1749) o. hjnpon 1659, fsv.
hiupon plur. = da. hyben, egentl. en
neutral pluralbildning (väl av samma
slag som ögon o. öron; jfr dock Kock
Sv. ljudhist. 4: 345: urnord. plur. -ann)
till ett ord motsv. no. hjupa f., fsax.
hiopo m., fli ty. hinfo (ty. dial. hiefen,
ttäfen; i riksspr. i stället hagebntte) m.,
ags. héope f., av germ. *heupan-, *heu-
pön-, till ie. roten kub, vara böjd el.
välvd, som möjl. ingår i germ. *hoppan-
(== ty. hopfen, humle), se höft o. hop.
— Det sekundära n-et har uppkommit
genom felaktig upplösning av samman-
sättningar med t. ex. sten-, jfr no. stein-
hjupa; se Tamm Spr. o. st. 1: 27 f. o.
jfr liknande fall under nar v 2, Ni o.
på. Vokalen y beror på en i vissa dia-
lekter uppträdande övergång av in till
;/ även i andra fall än sådana som bryta,
flyga; jfr under njure, njuta, nypa,
nysa.
nys, i få nys om något, Livin 1781
(nyss), för äldre få ny sen, t. ex. Sahlstedt
1773, Gyllenborg 1795 o. ännu' i vissa
sv. dial. = no. faa nys(en) i, da. nys,
underrättelse, av ett fsv. *nijsn isl.
njösn f., underrättelse, no. nysn ds., got.
niuhseins, besök, av germ. * ninhsini-,
verbalsbst. till sv. dial. nysa ut, utforska,
undersöka, Norrl., isl. nysa, speja, un-
dersöka, got. biniuhsjan, efterspåra, fsax.
niusian, undersöka (jämte niusön), fhty.
niusen, försöka, piniusan, erfara, ernå;
34
nysa
5
30
nytta
t. 5. av omstritt ursprung; snarast, med
(Diefenbach o.) Uh len beck PBB 30: 267,
att sammanställa med vy. njuchati, lukta,
nosa o. d., serb. njusili, av ie. *neuks-;
alltså a\ samma slag som t. ex. nosa
upp o. väl minnen från det gamla jä-
garlivet (jfr Lära, spörja). — Med avs.
på bildningen jfr lösen 1 o. värn; i
fråga om växlingen av omljudd o. oom-
Ijudd vokal i nord. former av abstr. på
-mi jfr värn o. isl. vgm. — Formen
nys för nysen beror därpå, att -en upp-
fattats som best. art.; jfr t. ex. gry,
sbst., av gryt, sate till satan. — Ut-
vecklingen ny- av niu- är att bedöma
som i nypa o. nypon; jfr även under
njure o. njuta. — Möjl. bar bär f. ö.
delvis sammanblandning egt rum med
former på nus- i betyd, 'snusa el. vädra
efter* o. d., jfr no. faa nus i, snusa el.
snoka upp, med Informer på sn-, t. ex.
no. faa snusen, snysen i o. sv. snusa,
vädra, snoka, samt på /i/i-, t. ex. isl.
hnysa, snoka, vädra.
nysa, ä. nsv. ofta niusa (ännu Weste
1807 jämte nysa), kvar i många sv. dial.,
fsv. niusa (ipf. pl. nusu), jfr, med -y-,
fsv. nysyrit = isl. hnjösa, da. nyse, mlty.
nésen, fhty. niosan (ty. niesen); meng.
nésen (eng. neese, enl. somliga från nord.),
av germ. *hneusan, st. vb, av en ljud-
bärman de rot av samma slag som i
fnysa (se d. o.), snusa i betyd, 'vädra,
snoka', el. i sanskr. ksäuti, nyser. —
Nysa på något, med motsvar. i da. o.
ty.; jfr lat. sternuere approbationem,
nysa bifall; sammanhängande med äldre
föreställningar om att nysande vore ett
tecken från gudamakterna, uppfattat än
som ett gott o. än som ett dåligt före-
bud. Jfr fsv.: 'hwa som harth niws han
faar godha skaepno' Gamla Ordspr., även-
som t. ex. Penelopes yttrande i Homeri
Od\'ssé 17: 'Hörde du ej, att min son
nös lycka åt allt vad jag sade'. Se f. ö.
prosit.
nyss, P. Svart Kr. : nyes, förr stun-
dom även om kommande tid, t. ex. J.
G. Oxenstierna Dagb., fsv. nys = da.
nyss, adverbiell genit. till ny; möjl. ef-
ter lty. nies, nyss. — I y. fsv. o. ä. nsv.
även nyst — no., jfr ä. da. af nyst an;
av nyss med tillagt neutralt /.
nystan, Laelius 1588 (sg.), Schroderus
1639: nystanet best. f., med analogiskt
-/i av ä. nsv. (ännu t. ex. Verelius 1681),
sv. dial. o. fsv. nysta n., varjämte ä.
nsv. nyste 15()0-t.; med bevarad diftong:
älvdalsm. niesta, fgutn. niausta = no.
nysta, nyste (no. -da. nosle; ej i da.); med
flera tolkningsmöjligheter; antagligast
av *hnupst(i)a- o. besl. med likbetyd,
isl. hnoÖsi n., no. noda. Orden anses
av Torp Etym. ordb. s. 468 höra sam-
man med isl. hnudr m., stock, påle, fsv.
nudher o. got. hnupö f., spetsig påle,
vilka dock snarast, med Grienberger
Unters. z. got. Wortk. s. 118, böra för-
bindas med isl. hnjöda, slå, stöta, väl
egentl.: sticka (jfr grek. knythos, liten
tagg?; se f. ö. nita o. nåda), o. alltså
synas höra inom en betydelsesfär, som
icke passar för nystan, vars grundbe-
tyd, säkerl. är 'boll, kula o. d.' (jfr un-
der det möjl. besl. nötl). — Växlingen
av -y- o. -ä- (i fgutn. niausta) beror väl
på olika avledningar med o. utan i. —
Ett annat ord för 'nysta' är sv. dial.
nöckla, nögla osv. (se ny k la).
nyter, förnöjd, glad = fsv.: brukbar,
nyttig, duktig, hurtig = isl. nytr, nyt-
tig, ä. da. nyt, i avljudsförh. till got.
nnnuts, fhty. nuzzi (ty. niitze) osv., ett
möjlighetsadj. på germ. -ia till resp.
*neutan, o. "nutjan, bruka (= nj uta o.
nyttja), alltså egentl.: som kan el. bör
bruka(s). — Ändeisen -er är egentl. det
gamla nominativmärket, som sedan upp-
fattats såsom tillhörande stammen; jfr
yster. Därjämte dock även nyt (t. ex.
Törneros) = sv. dial. — Ordet synes ha
kommit ur bruk i skriftspr. vid medel-
tidens slut. Det anföres av Columbus
Ordesk. som talspr. o. användes av
Börk Dar. 1688, som söker återge tal-
språket; sedermera hos Bellman, Hall-
man o. Envallsson, vilkas språk står
samtalsspr. nära. — Den moderna betyd,
har väl utvecklats ur den i fsv. upp-
trädande 'hurtig' o. d. Dess äldre be-
tyd, ha övertagits av nyttig. — Jfr A.
Lindqvist Ark. 25: 275.
nytta = fsv.: nyttjande, nytta = da.
nytte (ä. även nytie, mitte), sannol. en
blandningsform av det inhemska fsv.
nyt f., nyttjande (= isl.), o. det därmed
nyttja
531
nål
etymologiskt identiska mlty. natte =
fhty. nuzzi (jfr ty. nutzen), ags. nytt, av
germ. *nutjö-, till njuta, möjl. substan-
tivering av adj. *nutja- (se under njuter).
— På tysk inverkan beror även ä. sv.
vb. nytta, gagna, t. ex. Gustaf II Adolf,
Serenius 1741 = sv. dial. (o. dialek-
tiskt färgat riksspr.) = det inhemska
nyttja.
nyttja, fsv. nytia, njuta, nyttja = ä.
da. nytie, mlty. mitten, fhty. nnzzen (ty.
nutzen), ags. nyttian, av germ. *nntjan,
i avljudsförh. till njuta.
1. nå, interj., t. ex. 1680- o. 1690-t.
i dialoger. Av Noreen Sv. etym. s. 57
identifierat med det dock mycket säll-
synta isl. nå o. med -na i hérna osv.
(se här, adv., där o. nu); enl. N., jämte
sydnorska naa, nu, nå, svagtonig form
av *nö (= no. no, nu, nå) = got. nuh
(t. ex. hér nuh o. i frågor; besl. med
nu). Det no. no, naa anses emellertid
av Torp Etym. ordb. s. 460 som direkt
motsvarande nu; o. möjligt är, att sv.
nå har samma ursprung, i så fall med
å-vokalen uppkommen i obetonad ställ-
ning. Jfr ä. nsv. nu, nå, t. ex. Bib.
1541, 1600-t., 1744, ävensom isl. nu,
got., fhty. nu, grek. ny i samma betyd.,
liksom också ty. nun. Andra möjlig-
heter se Noreen anf. st.
2. nå, vb, fsv. nä = isl. nå, da. naa
= mhty. nåhen, vara el. komma nära,
refl.: närma sig; jfr got. néhwjan sik,
närma sig, ags. ganéhwian; till germ.
*nvthw-, nära, vartill kompar. när,
nära 1 osv. Vanl. sammanställt med
lat. nanciscor, ernår (part. pf. nactus
el. nanctus), o. liksom detta fört antingen
till ie. roten (e)nek, uppnå, ernå, även:
bära, i grek. podénekés, räckande till
fötterna, önkos, börda (se f. ö. nog), el.
till i<- nek i litau. pranökti, uppnå, hinna
i fatt, lett. näkt, komma, osv.; i båda
fallen med w-avledn. i germ. "ncehw-.
Av somliga skiljes dock germ. *nä>hw-,
nära, o. sålunda även vb. nå, från dessa
båda ie. rötter o. föres till en ie. rot
med aspirata i pehl. na%, den förste,
npers. na%un; sv Trautmann Germ. laut-
ges. s. 52 med litteratur.
nåd, fsv. (oftast i plur.) näp, vila,
hugnad, undfägnad, beskydd, nedlåtande
bevågenhet, nåd m. m. — senisl. nåd, nåd,
plur. nåöir, vila, da. naade, fsax. (ge)-
nåtha, nåd, hjälp, mlty. gnåde, vila, nåd,
fhty. gindda, nedlutande, nåd m. m.
(ty. gnade); besl. med got. nipan, under-
stödja, sanskr. näthåm, hjälp, tillflykt,
fir. ar-neithim, stöder, håller. Ordet
betraktas stundom som inhemskt, men
är sannol., i alla händelser i den kristna
betyd., lånat från fsax. el. mlty. Jfr
gunås, nåde. — Med Guds nåde, y.
fsv. meth gudz nadhe, innehåller ack.
plur.; jfr: vi Magnus mep gupz napom
(1347; dat plur.). Så ock uttr. leva på
nåder. — Ers nåd, efter ty. Euer
Gnaden, övers, av lat. vestra clementia.
Därjämte till adliga (o. tidigare: furst-
liga) personer hans nåd (nu bortlagt)
o. hennes nåd (nu ganska sällsynt); fr.
o. m. frihetstiden ytterst allmänt, jfr
Dalins Arg. nr 19 (1733): 'Nåds-Titu-
len blir klistrad på alla röda Etygg-
ningar och mer än allmän gjord'.
nåda, O. Rudbeck 1679 = no. noda;
jämte sbst. nåd, i dial. även nåda, nit-
nagel, motsv. no. nod, nisl. hnoÖ, av
germ. 'hnud-, avljudsform till isl. hnjöda,
slå, hamra, osv.; se f. ö. nita, nudda,
nydja o. under nystan samt örfil.
nåde, konjunktiv, i Gud nåde osv., se
g u n å s.
någon, fsv. naghan 1477, nakan, no-
kon m. m. = no. nokon, da. nogen;
egentl. ackus. sg. m. till fsv. nokor, no-
ghor, nakor, naghor, nakuar m. m. =
isl. npkkurr, nakkvarr, nekkverr m. m.,
fda. nok&r; sammandragning av ett ur-
nord, ne wait ek hwarin (hwariis), jag
vet icke vem (jfr pron. var); -or för
-war(r) beror på utveckling i svagtonig
ställning. Jfr lat. nescio quis, jag vet
icke vem, o. med avs. på uppkomsten
ur ackus. sg. m. a n n a n. — N ägo n d e ra,
till fsv. pera, geni t. pl. av pron. pe, de.
— Någonsin, fsv. nokonsin, nokotsin,
till sin, gång (se sinom). — Någon-
s tä des, se -s tä des. — Någorlunda, se
-lun da.
nål, fsv. näl = isl. nål, da. naal,
av urnord. "näiö (— - finska lånordet
uanlo, lapska nallo, -u) = got. népla,
fsax. nåthla, nådla, fhty. nädala i t \
nadel), ags. mvdl, ncédl (eng. needle), av
nät
532
näktergal
germ. "nceplö- (jfr finska lånordet neula,
fin.-karel. niekla), med instrumental-
suffixci ie. -//- (jfr bill 1, så 11) bildat
av roten mit v. ncicn m. m., s}r, holl.
naaien (varav naja), f Ii tv. nåjan, nå-
wan, nå(h)an (ty. nåhen); till en ie.
rot som icke gärna kan skiljas från den
med betyd, 'spinna o. d\ i lat. nere,
spinna, väva, grek. néein, spinna, ncma,
tråd o. d., nitron, slända (med instru-
mentalsuffixet -Ir-; jfr årder), samt
med s- t. ex. ir. snlim, flätar, fir. snä-
that, nål, osv.; se f. ö. nåt, sno o. snöre.
— Med avs. på ljudutvecklingen av
germ. -pl- se under bill 1. — Nål-
p ängar, 1855 = da. nadlepcngc, efter
ty. nadelgeld; egentl. pangar till förfär-
digande el. anskaffande av 'nålarbete'
(klädningar o. d.).
nåt, Lind 1749 under Fuge = no.
nat(e), da. naad, från mlty. nät, söm,
sammanfogning = fbty. nåt (ty. naht),
av germ. *niTÖi- = grek. nesis, 'spin-
nande' (av ie. *ne-ti-), vbalsbst. på ie.
-ii till mlt}r. neien, sy, fhty. nåjan (ty.
nåhen) osv.; se nål o. naja.
näbb, fsv. nceb n. o. ncebber m. = no.
nebb, fda., da. nceb, snarast från mlty.
nebbe == ags. nebb (även: näsa, ansikte;
eng. neb), av germ. "nabja- o. sålunda
identiskt med det inbemska ä. sv. (t. ex.
ännu Stagnelius), sv. dial. näv, fsv. ncef
n., näbb, snabel, nos, mun, isl. nef, no.
neu (se nä va); besl. med näbb (se
d. o.) o. (med s-) boll. sneb, näbb, o.
snabel. Kunde dock även tänkas vara
en bildning till näv av samma slag som
näbb. — Härtill: näbb i g, näsvis, motsv.
no.-da. o. da. dial. nebbet i samma betyd.;
i da. betyder nebbet 'försedd med näbb'.
Jfr näbba, näsvis kvinna el. flicka,
redan på 1730-t.: 'en liten näbba'. —
Näbbgädda, Belone vulgaris, horn-
gädda, Linné 1740. I överförd anv., om
en näbbig kvinna, redan C. Gyllenborg
1735: 'Elin Näbbgiädda'. Jfr Å. W:son
Munthe Spr. o. st. 17: 27. I no.-da. ncebbe-
dyr i samma betyd.
näck, ä. nsv. även neck, i sydsv. dial.
dessutom nick, nek, fsv. neker = isl.
nykr (genit. -rs), no. nykk, ä. da. bl. a.
nikke, da. nek(ke); i sv o. no. dial. samt
i isl. ofta tänkt i skapnaden av en (vanl.
vit) häst (jfr sv. dial. bäckahästen i
samma betyd.); i isl. dessutom med
betyd, 'flodhäst' = mit}', necker o. mholl.
nicker, näck (holl. nikker, djävul o. d.),
fhty. nihhns, krokodil (ty. nix), jämte
nicchcssa, sjörå o. d. (ty. nixe), ags.
nicor, vattenodjur, flodhäst. Sedan länge
allmänt o. väl med rätta tolkat som ett
germ. *nik-u>es, part. pf. akt. till ie.
nig", bada, tvätta, i sanskr. nénekti,
tvättar, grek. nizö (av *nig"iö) ds. (jämte
yngre niplö), ir. nigiher, 'lavatur', osv.;
med avs. på bildningen jfr got. bérnsjös
(under föräldrar). — Formen med -ä-
i nsv. är till sin uppkomst något dunkel;
jfr Hesselman i o. y s. 235 n. 2 (med
litteratur). — I sv. även strömkarl,
i no. fossegrimen (till foss, fors, o.
stammen i gr i mm a), i da. dial. kilde-,
åmand m. m. — Ta mig näcken som
svordom, 1600-t.; snarast en eufemism
för djävulen (jfr jäken osv.). Eng.
old Nick kan tänkas höra bit (jfr holl.
nikker ovan); föres dock av somliga till
personn. Nicotas (se Nils). Jfr förf.
1600-t:s sv. s. 45, Namn o. titlar s. 57. —
Näckros, Bromelius 1694, för även näck-
blomma (1613: neckeblommer), näckblad
(1613: neckebladzolia), näckdocka, näck-
lilja', kvar i dial.; jfr även sv. dial. näck-
tuppa (vanl. i plur. -or) samt under
Sjöblad o. åka n na.
näktergal, ä. nsv. t. ex. nächtergala
Var. rer. 1530, nachtergaaler plur. Wi-
vallius, nattegala Lucidor, nätter-galer
plur. Spegel 1685, fsv. n&ktergala (m. m.)
= ä. da. nakte(r)gale; från mlty. nach-
tegale = fsax., fhty. nahtigala (ty. nach-
tigall), ags. nihtegale (eng. nightingale);
alltså ett blott västgerm. namn: den som
sjunger om nätterna; till gala; jfr de
analogt uppkomna, likbetydande lat.
luscinia (vartill dimin.-avledn. fra. ros-
signol) till cano, sjunger, o. grek. ae-
don till aeidö med samma betjd. Nam-
net tyder på, att fågeln från Tyskland
invandrat till Norden. Av en avljuds-
form till gala kommer sannol. det grek.
fågelnamnet khelidön, svala (*ghel-), —
Den sv. formen med r beror väl på in-
verkan från den inhemska fsv. genit.
n&ller- till natt; jfr nakterhus. — De
många särspråkliga beteckningarna för
nämligen
533
näppeligen
näktergalen synas ge vid handen, att
dess sång först jämförelsevis sent väckt
någon större uppmärksamhet; ungefär
samma förhållande eger rum med nam-
nen på lärkan. I den tyska poesien
spelar näktergalen ingen roll före 1000-
talet, o. i Sverige omnämnes han under
medeltiden nästan blott i den religiösa
översättningslitteraturen.
nämligen, ä. nsv. nämlig t. ex. G. I:s
reg. I: en gårdt nasmlig breduijk =
da. nemlig, från mlty. nemlik(en), be-
nämnd, i synnerhet, nämligen — fhty.
namolich, namilich, kallad med namn
(ty. nåmlich), till fsax., fhty. namo, namn
(se d. o.). Jfr biformen da. navnlig,
vid namn, i synnerhet.
nämna, fsv. ncemna = isl. nefna, da.
nevne, got. namnjan, fsax. nemnian, fhty.
nemnan nemnian (mhty., ty. ncnnen),
ags. nemnan, av germ. * namnian, till
namn; jfr lat. nominäre (= sv. noni-
mcra), grek. monoainö (av *-mdniö).
— Nämnare, matem., Luth 1584 = da.
ncevner, efter ty. nenncr 1514; jfr eng.
denominator.
nämnd, fsv. na?m(n)d, i sht om nämnd
i rättegångsmål, egentl. abstrakt med
betyd, 'nämnande' = isl. nefnd, ä. da.
ncevnd, mlty. nemede, av germ, *nam-
nipö-, till nämna i betyd.: utse, (ut-
nämna, såsom t. ex. hämnd till hämna.
— Nämndeman, fsv. no?m(n)darmaper
= isl. nefndarmaÖr, innehåller genit.
av na>m(n)d, såsom t. ex. rättegång
till rätt, sky Ideman till fsv. skyld.
I Vrml. o. Dal. i stället i vissa trakter
(åtm. förr) nämd(e)kar o. i Uppl. tolvman.
nännas = fsv.: ha hjärta (att), kunna
förmå sig (att), i ä. sv. (norrl.) dial.
även: vara dristig, våga, jämte ä. nsv.
nänna, drista, motsv. isl. nenna, be-
kväma sig till, ha lust till m. ni., got.
anananpjan, våga, fsax. nälhian, mlty.
neden, fhty. ginenden, ags. nedan, av
germ. 'nanpian; avljndsform till fhty.
ginindan st. vb, våga. Härtill sbst.
sv. dial. nån ne n., djärvhet, även : spar-
samhet (jfr nånsin, sparsam) = no.
nenne, mod, hjärta till; fsv. noenna f.,
mod, rådighet; isl. nenning, drift; även-
som adj. mhty. gcnende(e), ivrig. San-
nol. besl. med ir. néit, kamp (av ic.
från den av 'driftig, ivrig'. — En växelform
*nanti-). — Betyd, 'sparsam' härrör väl
är ä. nsv. nämnas, våga, nännas, t. ex.
Asteropherus 1609, ännu i Vgtl. o. Vrml.
(stundom även i bildade personers tal);
en folketymologisk ombildning, sannol.
beroende på att former av nämnas o.
nännas i vissa dial. sammanfallit.
[Nänninge, gårdn. Uppl., se under
Nann a.]
näpen, 1736 i betyd, 'tjänlig'; i betyd,
'näpen' Sahlstedt 1773 o. Weste 1807:
nepen; i dial.: passande, nyttig, behän-
dig; väl av ett fsv. 'nij)in, egentl. en
participbildning till ett verb motsv.
mlty. nipen, knipa, no. nipa, knappt
beröra; jfr sv., no., da. dial. nipper,
nätt, fin (se n ippert ippa), ävensom
da. nippe, knipa, smutta, Ity., ty. nippen;
hty. dial. nipfen, meng. nippen i samma
el. liknande betyd., isl. hnippa, stöta,
sticka, vilket senare dock kan böra till
en växelrot med ic. kn- liksom knipa
till ie. gnib-; jfr även litau. knibii, knibli,
peta, nappa, grek. sknipein, skära, skava,
osv. Alltså egentl. 'hopknipen', varav:
'fin, nätt', o. sedermera även 'behändig,
tjänlig' o. d. En annan utveckling av
grundbetyd, 'hopknipen' föreligger i no.
nipen, förtretlig, jfr sv. dial. nipper, som
lätt blir stött (formellt = nipper, nätt).
— Formen med ä beror i så fall på
felaktigt ljudutbyte: -e- i nepen har upp-
fattats som det stockholmsktnppländ-
ska meJlanljud, som ofta återger etymo-
logiskt ä; jfr sbst. vän. — Svårigheter
vålla emellertid det norska nappen (Te-
lem.), behändig, rask, vilket tyder på
att i ä. sv. nepen o. sv. näpen två ord
sammansmält, båda med samma grund-
betyd., av vilka det ena har gammal
a-vokal o. hör till n appa, näppeligen.
näppeligen, fsv. nceplikan, nceppeliga,
nceplika m. m. = isl. hneppiliga, ä. da.
neppelig(cn), adv. till fsv. nazpper, knapp,
trång (vartill adv. napt, knappt) isl.
hneppr, ä. da. nep (jfr da. adv. neppe,
knappt); med den oomljudda växelfor-
men sv. dial. napp(er), fsv. napper, a.
da. nap, vartill fsv. adv. naplika, sv.
dial. nappa, näppeligen; besl. med fsv.
nappa, bl. a.: klämma, isl. hneppa ds.
(se nappa); alltså med samma betyd -
näpsa
närma
utveckling som i adv. knappt (se
knapp 2),
näpsa, Isy. mvpsa, mvfsa = fno., no.
nefsa, fda. ncefse; besl. med nappa.
Mod avs. på -ps- till -/s- jfr nafsa,
rafsa, tofs. Sedermera har det så-
lunda uppkomna -fs- ljudlagsenligt åter
övergått till -ps-, — Härtill: näpst,
fsv. ncepst, ncrfst f. = isl., no. nefst, en
bildning på germ. -ipö el. i anslutning till
denna typ; av samma slag som t. ex. räfst.
1. när, adv.. i när o. fjärran, ej
på långt när osv., fsv. ncer, även när
= isl. när (o. nd-ri), da. ncvr. Egentl.
komparativ: germ. *ncehwiz, -is (resp.
analogibildningen *ncéluvöz, jfr t. ex,
fsv. när) = got. néhwis, närmare, fsax.,
flit}', nåhor (ty. näher), ags. néar (eng.
near med positiv betyd.); till positiv-
stammen nä-, nära, i isl. ndi, nära (poet.),
got. néhw(a), fsax. näh(o) (ty. nahe;
nach, efter, se nackdel), ags. néah
(eng. nigh); se nabo. Om kompara-
tionen se närmare o. näst; jfr f. ö.
när 2, nära adv. — I fsv. dessutom
ofta som prepos. ; bl. a. i betyd, 'hos',
kvar i Bib. 1541, t. ex. 'när honom
(dvs. Gud) är altsamman liws', samt
ännu i sv. dial., t. ex. Uppl., Sdml.,
Vgtl., Norrl. (jämte nästa, näste, t. ex.
Kim. 1., Nke, Uppl., o. närma, t. ex.
Nke). — Besl. med vb. nå; se d. o. o.
nalkas. — Hit hör ett gammalt in-
hemskt ord för 'barnmorska': sv. dial.
närkvinna, t. ex. Vgtl., Dalsl. (närkär-
ring Boh.-l.), motsv. no. nwrkona, isl.
ncerkona (även nduernkona, till nä-,
nära); jfv fsv. nctrstanda, bistå, stå
nära el. hos.
2. när, konjunkt., relät, indef. adv.
o. frågeadv., i sv. dial. även når, fsv.
n&r, när = no. ncer, naar, da. naar, i
ä. da. även ncer. Som konjunktion ut-
vecklat ur fsv. nar som o. d.; som fråge-
adv. urförbindelser med former av huru,
alltså egentl. 'huru nära'. Se f. ö. föreg.
1. nära, adv. = fsv., jämte -e; om-
bildning av när 1 efter de många adv.
på -a såsom lika osv. Ännu Bib. 1541
har när i en mängd fall, där nsv. bru-
kar nära.
2. nära, vb, fsv. ncera = da. n&re,
från mlty. ncren, underhålla, av fsax.
nerian, rädda — fhty., göra frisk, rädda
o. d. (ty. nåhren), got. nasjan, rädda,
kausativum till germ. st. vb. *ganesan
= got. ganisan, bli frisk, räddas, fsax.,
fhty. genesan (ty. genesen), ags. genesan,
räddas, bli vid liv m. m. Got. nasjan :
vgerm. *narjan = t. ex. taisjan: vgerm.
*lairian (sv. lära). Ett annat kausati-
vum är isl. néra, nära, vederkvicka, no.
nöra, styrka, el. (= sv. dial.) tända upp
eld; väl till isl. nara, leva, Skirnismål,
aldrnare, eld, Vpluspå (livsuppehållare),
dock med a för väntat e (.R-omljud).
Néra : *narjan = t. ex. söva : isl. svefja,
isl. kéfa : kvefja (se kväva) osv. Slut-
ligen tycks i isl. (poesi) även föreligga
ett kausativum av typen kvéfa, svcéfa,
nämligen néra. — Avledn. av germ.
nes- : *nesta- — fsv. ncést n., föda, res-
kost, sv. dial. näst, isl. (osv.) nest; med
lön-bildningen sv. o. no. dial. nista o.
ia-bildningen sv. dial. niste. — le. rot nes
i grek. néomai (*neso-), kommer hem,
(se Nestor), sanskr. nasate, sluter sig
till ~ grek. nöstos, hemkomst. Grund-
betyd.: komma > komma till liv ;> bli
frisk.
Närdinghundra, härad i Uppl., fsv.
Nozrdhingia hundare, dvs. Närdingarnas
h., nämligen deras som bo vid sjön
Närdingen (om vilken se förf. Sjön.
1: 444); jfr gårdnamnet Uttrunge, sjön.
Uttran osv. Om hundare se under
h un dra.
Närke, fsv. [Neeric o. 1170], Nceriki o,
obl. kas. Nairik(k)iu, Nwrikke, N&rkc
m. m.; egentl. identiskt med invånarnas
namn, Nwrikia(r) o. (med svag form)
Ncerikio; alltså bildat som ty. Baiern,Sach-
sen osv. Detta folknamn, nom. sg. m.
nairiker, är sannol. en avledning av ett
ortnamn *Ncer, ingående i fsv. Ncerböäs,
nsv. Norrbyås, nu sockennamn, men
egentl. namnet på den ås, kring vilken
socknen är belägen. *.Vcrr kan ha syftat
på Kvismaresundet el. också på själva
åsen. Ordet är i alla händelser besl.
med n or, sund, osv. (se d. o.). En god
parallell erbjuder gotl. Nårkar, namn
på invånarna i Närs sn. Jfr Noreen
Sv. etym. s. 24 f., Sahlgren Sv. lm.
1911. s. 285 f., Hesselman NoB 2: 263 f.
närma, Lantinghausen Young 1787;
närmare
535
näsa
närmas, därs. 1790: närma, träns.; Bell-
man Gell. 1793, rett.; Weste 1807 (för
närma sig med hänvisning till nalkas)
= da. narme 1700-t., nybildning till
närmare liksom no. nama efter korn-
par. ncemare o. narra efter kompar.
narra. Jfr förnärma, som synes ha
uppstått vid samma tid. Hänvisningarna
för båda orden hos Weste visa, att de
då ännu ej voro fullt vanliga. Lån från
da. el. omvänt?
närmare, adj., kompar. till när, nära
(som självt urspr. är en komparativ),
sen y. fsv. närmare jämte fsv. ncemare
(sv. dial. nämmare), nämbre, till vilken
sistnämnda form, med analogiskt
närmre. Såsom adv. fsv. närmer, näm-
ber, ncemare m. m., sv. dial. nämmer,
ä. da. narmer, da. ncermere, no. naa-
mare, namare, isl. ncér(r)meir(r); jfr
isl. narri, ä. da. narre. Närmare är
en ombildning av fsv. adv. narmer, till
när o. komparativadv. mer; jfr fjär-
mar e o. sedermera. Fsv. ncember
osv. antages av Noreen Aschw. gr. § 468.
2 anm. 3 ha sitt m från superi, ndmsler,
vilket i sin tur vore ett got. *nehw-
mists, bildat som auhmisls, högst, i så
fall med samma superlativsuffix -m som
i lat. summiis, maximus, sanskr. para-
ma- osv. -[-den germ. supeiiativändelsen
-isl. Snarast har dock omvänt fsv. ncem-
sier, till vars m ingen motsvarighet f. ö.
uppvisats, erhållit sitt m från kompara-
tivens m i ncermer. — Superi, närmast,
när ms t, adj., sen y. fsv. närmaster,
jämte ncémster o. näster (se näst); som
adv. med r först i nsv. tid, jfr fsv.
näma(r)st, nämst, ncest; motsv. sv. dial.
nämst, ä. da. nemst, no. naamaste, na-
nutste, nemst, isl. ncéstr (som adj. blott
i best. form). Om -m- se ovan. — Ä.
nsv. närma, nära, no. nazrme o. nama
äro nybildningar till de nämnda kom-
parativerna o. superlativerna.
närmre, närmst, se föreg.
näs, fsv. ncps — isl. nes, da. nas;
mlty. ness, ags. ncess (eng. ness), av
germ. "nasja-, avledn. av germ. "nasö-,
näsa, i somliga spr. även 'näs' (se näsa);
väl egentl. substantivering av ie. adj.
*nasia- = sanskr. nasyas, hörande till
näsan o. d. Jfr till betyd, under hal s,
huvud, kap, Kinna, K varken, myn-
ning, rygg, tunga.
näsa, i ä. nsv. även 'nos, tryne', fsv.
nasa, motsv. ä. nasar f. plur., näsa, näs-
borrar (med a från mlty. nese, näsa),
för *nasar till sg. *nas = fgutn. nas,
plur. nasar, isl. nps, plur. nasar, no.
nös, mlty. nase, fhty. nasa (ty. nase),
ags. nasn; da. nase har liksom fsv. nasa
rönt inverkan från mlty. nese, en i-om-
ljudd biform till det nämnda nase. Av-
ljudsformer: nos (se d. o.) o. mlty.
nose, ags. nosu (eng. nose), av *misö;
jfr lty. mister, ty. mister, näsborr (se
d. o. nedan o. jfr till avledn. litau. nas-
rai o. fslav. nosdri, näsborrar). Allmän
ieur. beteckning: lat. näris (vanl. i plur.
-es), näsborr, näsus, näsa, sanskr. näsa
m. dual., alltså egentl.: näsborr, litau.
nösis (av *näs-), fslav. nosi (av *nas-)
m. fl. — De flesta stående uttryck, i
vilka ordet ingår, ha utländska före-
bilder el. åtminstone motsvarigheter:
Draga någon vid näsan, i ä. nsv.
även leda 1613, motsv. i da., ty., eng.,
fi a., lat., grek.; bilden tagen från nöt-
boskapen, som ledes med ett snöre, som
med en ring är fäst vid nosen. — Få
lång näsa, Chronander Bel. 1649, mot-
sv. i da., ty. m. m. : besvikelsen vållar,
att ansiktet liksom förlänges. — Ha
skinn på näsan, i da. (o. ofta även i
sv.) i stället ha ben i n. — Inte se
längre än näsan räcker, motsv. i
da., ty., fra. — Lägga näsan i blöt,
t. ex. Onkel Adam 1847, väl samman-
blandning av uttr. lägga sin näsa i
o. det äldre lägga sin hjärna el. hjär-
nan el. sitt huvud i blöt, o. 1585 o.
ännu vid mitten av 1800-t., motsv. i
da., i betyd, 'bråka el. bry sin hjärna'.
— Rynka på näsan, motsv. i da., ty.,
lat. osv.; egentl. som reaktion mot då-
lig lukt. — Sticka näsan i, blanda
sig i o. d., motsv. da. stikke sin nase i,
ty. die nase in allés stocken, fra. mettre
son nez partonl, eng. lo thmst one's nose
i nio every corncr osv. — Sätta näsan
i vädret, vara stursk el. högmodig,
motsv. da. scette (holde) näsen i sky,
hoj I, stikke n. til nejrs, ty. die nase hoch
trägen, fra. marcher le nez leve. — Näs-
borr, Sahlstedt 1773: näsbovar plur.,
iiiissla
536
nästan
fsv. nceso- el. ncesabora (hnra) f, ncesa-
borar, -borrar m. pl. no. nascbora,
o. (la. nasscbora, da. luvscbor; till fsv.,
isl. I' >ki, litet hal, fsv. "bori; besl. med
borr o. borra. En för fris. o. eng.
gemensam likbetydande beteckning är
ffris. nosterlin, dimin. till nosterl = ags.
nospgr(e)l (eng. nostril), av germ. *nusö
(se ovan) o. ags. pyrd (pgrcl), hål, av
germ. "purhila- (se durk 2). Om ett
annat germ. ord för 'näsborr' se ovan.
Nas tipp a, se nippertippa. —
Näsvis, 1 554 i betyd, 'oförskämd' el.
dyl.; hos Hels. 1587: näse-, översatt
med 'literatulus, semidoctus' o. d.; =
da. na's(c)vis, från mlty. nescwis el. ty.
nascweis, egentl.: begåvad med fint vä-
derkorn; i mhty. t. ex. om hundar.
Ett gammalt inhemskt uttryck för 'näs-
vis' är fsv. nccsadicerver, ä. nsv. näsdjärf,
ä. da. nccscdjcrrv. — Om sv. dial. nåsc-
slyvcr, näsknäpp, se det dock ej säkert
hithörande s ty ver.
nässla, sv. dial. även nättia, nålla,
fsv. ncvtla jämte natzla, v.aisla, nwlla
= no. netla, nesla (o. natla), ä. da. nwdle
(da. nelde), mlty., ags. netelc (eng. netlle),
fhty. nezzila (ty. nessel) osv.; allm. germ.
ord (dock ej i got.); av germ. * natilön
(i nord. spr. med analogisk omljuds-
vokal; jfr nedan); avledn. av germ. *na-
tön i sv. dial. natä, no. nata, fhty.
nazza (osv.) ds., jfr fsv. nwta; besl. med
hr. nenaid ds. (av reduplicerat nc-na-
di-), grek. adike (av *nd-ik-ä); till germ.
roten nal, knyta, i nät; i forna tider
använd till förfärdigande av nät o. väv-
nader såsom ännu hos tatarer o. andra
sydeuropeiska folk; jfr nät tel duk o.
manet. Denna nässelindustri måste
ha varit högst betydande, då den givit
växten sitt namn; jfr E. H. Tegnér Sv.
stud. s. 449. I lat. i stället nrtica, till
urere, bränna. — Med avs. på övergången
av // :> tst > si jfr vatle > vassle; o.
med avs. på s\^dsv. dial. o. da. ti > dl
Z> Il jfr vatle >* valle, ävensom i svagt
betonad ställning litle Z> lille o. Östra
Götland > Östergyllen. — Enl. Falk
Awn. Kleiderk. s. 78 är den omljudda
formen lånad från ags. Lånet skulle i
så fall bero därpå, att nässlor införts
frän Tyskland el. England som textil-
material; jfr under madra. — Den lty.
formen av ordet ingår i familjen. Nettel-
blad(t).
1. näst, adj., fsv. ncéster — isl. néstr,
da. nwsl, fhty. nähist (ty. nächst), ags.
niehsi (eng. next); superi, till germ.
"ncéhw-, nära, se f. ö. när, nära o.
närmast (under närmare). — Som
adv.: fsv. n&st = isl. ncést, ty. nächst
osv. — Jfr följ. o. nästan.
2. näst n., löst nålstyng, är en ung
bildning till nästa 2. Hithörande (men
med betydligt äldre anor) är möjl. också
väst- o. sydsv. näst, ögonnäst, jfr Weste
1807: ögonnäste o. västg. ögnanäste,
ögonvrå = no. ncst, augnenest, fda. ognai
na>st, ä. da. o. stundom ännu ojencst; i
så fall egentl.: hopfästande av ögon-
locken; jfr Ross o. Dahlerup Ark. 25: 112.
Hit synes också höra jutl. nest, ställe
där hjullötarna mötas.
1. nästa, sbst., fsv. h&sta, oblik kasus
till fsv. naste, svag form till föreg. ; i
fsv. ännu ej substantiverat med best.
slutartikel; med -e som uppslagsform
ännu hos Sahlstedt 1773 = da. naste,
fhty. nähisto (ty. der näcbsle); översätt-
ning av lat. proximus, som återger grek.
plesios. I isl. i stället näungr, i got.
néhwundja o. i eng. neighbonr, samtliga
till germ. "nähw-, nära (se nabo). —
Under 1500-t. icke sällan plur. nästar,
t. ex. O. Petri; till näst.
2. nästa, hopfästa, Rudbcck 1679 =
isl. nesla (jämte nista), sticka, fästa, no.
ncsta, tråckla, mhty. ncsien, fästa, snöra,
ags. nestan, spinna, av germ. "nastian
(*nestian); med deverbativet näst n.,
löst nålstyng (se näst 2). Härtill fgutn.
nast f., häkta, spänne, isl. mst(i) n.,
krok, häkta, no. neste m., ä. da. nest(e)
ds., fsax., fhty. nestila, band m. m. (ty.
nestel) osv. Väl bildningar på -st, möjl.
till ie. roten nedh, nddh i fir. naidm,
bindning, sanskr. nåhn-, granne, o. möjl.
även sanskr. nähyati, knyter, jfr även
lat. nödns, knut (om det ursprungl. kan-
ske också hithörande lat. necto, knyter,
binder, se Walde2; i så fall ombildning);
el. också till ie. ned i nät o. not 1.
nästan, fsv. nästan = da. naystcn,
väl egentl. ack. sg. mask. till näst, lik-
som isl. ndjsta, no. nästa ack. sg. fem,
näste
537
nödeld
av samma ord. Enl. Ta mm Änd. hos
adv. s. 5 innehåller emellertid nästan
samma avledn. -ändelse som fjärran,
ovan o. betydde urspr. 'från närmaste
håll', varav sedan 'i det närmaste'. —
Jfr till betyd. ty. beinahe, nästan: nahe,
nära, o. fra. presque, nästan: pres, nära.
näste, fsv. nceste, även : boning, fäste,
från mlty. nest = fhty., ty., ags., eng.
nest, av germ. *nista- n. = ie. "nisdo-,
motsv. lat. nidus (av *nizdos) m. ds., ir.
net ds., sanskr. nldd- m. o. n., viloplats,
läger, armen, tvist, säte, residens, med
folketymologiska ombildningar i slavo-
balt, språk (fslav. gnézdo osv.); alltså
ett samindoenr. ord, av prefixet ni-, ned,
nere, o. -sd- av roten sed, sitta; se ned
o. sitta. Jfr nisch.
nät, fsv. ncet = isl. net, da. net, got.
nati, fsax. net(ti), fhty. nezzi (ty. netz),
ags. nett (eng. net); allm. germ. ord, av
*natja-, till germ. roten nat, binda,
knyta, i nässla, i avljudsförh. till not;
jfr lat. nassa, ryssja, m. ti. mer el. mindre
osäkra bildningar; möjl. utvidgning av
roten i lat. nere, spinna, osv. (se nål).
Gemensam indoeur. beteckning för 'nät'
saknas, liksom i allmänhet för fiskred-
skap (o. fiskar). Jfr under nästa 2
(slutet). — Möjl. är nät historiskt sett
att uppfatta som ett gammalt diminu-
tivum till not.
nätt = da. net, från ty. nett, av fra.
net = ital. netto (se netto), av lat.
nitidus, glänsande (varav sv. lånordet
ni tid). — I sv., som det tycks, äldst
(1 630- 1.) i betyd, 'noggrann' o. dyl., om
uträkning.
nättelduk, 1687, från lty. netleldök,
jfr ty. ncssettnch osv., ursprungl.: duk
av nässelfibrer, jfr nässla.
Nättraby, socken i Blek., ett av de
icke så få by-namn, vilkas första led
innehålla ett vattendragsnamn (se förf.
Ortn. på -by s. 43) ; här ett ånamn, fsv.
*Ncet, genit. *Ncelar, vartill *Ncrtarböfpi,
nu Nätterhövden (till huvud), sjö
genom vilken Nättrabyån flyter (alltså
som sj ön . Sillhövden : S i 1 1 c å n ; jfr
Ronneby till *Rotn osv.); besl. med
germ. "nata-, våt (se na te). — Dunkel
är den fda. skrivningen Notherby. —
Förf. Sjön. 1: 449.
näva, Geranium (o. Erodium), sent
upptaget i den bot. litteraturen från
dial.; till ä. sv., sv. dial. näv, fsv. ncef
osv., näbb (se närmare näbb); efter de
näbblika fruktpelarna, liksom det likbe-
tydande geranium. I sv. dial. där-
jämte näbb.
näve, sv. dial. även njäva, fsv. ncevi
= isl. hnefi, da. nceve (meng. neve, eng.
neaf från nord.), jfr mhty. nevemez,
handfull, egentl.: nävmått, av germ.
"hnefan-, vanl. fört till en ie. rot knep,
knipa ihop, växelform till likbetyd, knebh,
i litau. knébiii, kniper; i så fall egentl.
såsom ännu om den knutna handen.
näver, fsv. ncever = isl. ncéfr, ä. da.
ncever; härledning o. grundform om-
stridd o. alltjämt oviss: germ. *ncebizö-
el. *ncvbiziö el. *ncebirö-; möjl. till sanskr.
näbhate, brister. Jfr K. F. Johansson
IF 4: 140, Wadstein ib. 5: 25, Liden
Språkv. sällsk. i Ups. förh. 1891—94
s. 68.
NöbbelÖv,Skå.,se Nibble o. -hybble.
[nöckla, sv. dial., nystan, senykla.]
nöd, fsv. nöp, trångmål, lidande, nöd-
tvång, nöd = isl. nauö(r), da. nöd, got.
naups, tvång, fsax. nöd, fhty. nöt (ty.
not), ags. néad, nied (eng. need), av
germ. *nauÖi-, jfr fpreuss. nantin, ackus.,
nöd (lån?), avledn. på germ. -Öi (ie. -ti)
till verbroten i fslav. naviti, trötta, litau.
novyti, plåga, m. m., vartill, med Pers-
son Upps.-stud. s. 192 n. 1, säkerl. även
isl. naumr, trång (se Nömmen). Jfr
nödeld. — Nödlögn, Braun 1843, ef-
ter t}', notinge. Ordet, upptaget hos
Dalin 1853, men ej hos Weste 1807,
synes ha uppstått under förra hälften
av 1800-t. — Nödsaka, 1680 = da.
nodsage, avledn. av fsv. nödhsak, tving-
ande orsak = ä. da. nodsag, från mlty.
nödsake ds. — ty. notsache, något nöd-
vändigt cl. angeläget; jfr sak. — Jfr
nödig, nödtorft, nödvändig.
nödeld, urgammalt sätt att i ett trä-
stycke framkalla eld medelst en drill-
pinne cl. borr (isl. bragdalr, till bragd
i en äldre betyd. o. ett ord besl. med
ty. ahlc, syl, grek. trypanon, lat. tc-
rebra, de senare till ie. ter, frö, gnida)
= no. naueld, da. nedild, motsv. fsax.
nödfyr, mhty. nfitvUir (ty, notfeuer),eng.
nödig
538
nöta
needfire; väl till ett germ. naud-, gnid-
Ding, till isl. m'ia, gnida = fhty. nuan,
växelform till gno; sannol. etymologiskt
identiskt med nöd, I dial. även vrid-
eld (uriell, vreneld m. m.), g noeld, gnid-
eld. Nodelden har betraktats som helig
o. renande. Se f. ö. N. Keyl.ind Fata-
buren 1913 s. 193 f.
nödig, fsv. nöpogher, nödgad, påtru-
gad, icke gärna = isl. nauÖigr, nödgad
o. d., da. nödig, nödvändig, mlty. nödech,
ty. nötig ds.; till nöd. Den nsv. betyd,
'nödvändig' beror på inflytande från ty.
Inhemsk är däremot den fsv. o. i ä. nsv.
vanliga betyd.: ovillig, icke gärna (ofta
som adv.: nödigt = da. nödig).
nödtorft, fsv. nödhthorfl, behov, nöd-
vändighet = da. nödtorft, från mlty.
nötorft = ty. notdurft osv.; till nöd o.
germ. "purfti-, behov, som ligger till
grund för sv. torftig; jfr got. adj. naudi-
paurfts, nödtorftig, ävensom ä. nsv. nöd-
tharf osv., nödtorft. Se även tar v.
nödvändig, o. 1680 = da. nodvendig,
från ty. notwendig ; till nöd o. en avledn.
av ett germ. adj. *wandia-, egentl. : vänd
i en viss riktning, sedan: av en viss
beskaffenhet, t. ex. ags. lådwende, fientlig.
Jfr in-, u t vän dig.
[nöja, sv. dial., klubba, se nydja.]
nöja sig, fsv. nöghia sik, nöghias, till
nöghia, vara nog (för), opers.: vara till
nöjes, behaga = isl. négja(st), da. noie
sig, noies, mlty. (ge)nögen, vara nog,
mhty. genuegen (ty. geniigen), av germ.
'ganö&ian, avledn. av nog. — Härtill:
nöjd, fsv. nögdher, egentl. part. =
no. negd. — Jfr. följ.
nöje, fsv. nöghe, tillräcklighet, tillfreds-
ställelse = fno. nogi, tillfredsställelse
att hava nog, av urnord. *nö%ia-, till
nog; med bet}^d. -anslutning till det
därav avledda vb. nöja. Fsv. nöghp,
ds. som nöghe = isl. nögd, no. nogd,
tillräckligt förråd, av *nögipö- till nog
el. nöja.
nöla, dial., dröja, söla, i ä. nsv. t. ex.
Modée 1741 = da. nole, från mlty. nöten
ds., även: knota, brumma; det senare
grundbetydelsen, säkerl. egentl. ljud-
härmande. Jfr med avs. på betyd. -
utveckl. under dröna.
Nömmen (Stora o. Lilla), sjöar i Smal.,
1660: stora Nöm, substantivering av ett
fsv. adj. 'nömber = isl. naumr, trång;
säkerl. rotbesl. med nöd, egentl.: trång-
mål (se d. o.). Härtill gårdn. Nöme,
1416: Nöma (kvarn), väl av ett ånamn
*Nöma, bildat av sjönamnet. Närmare
förf. Sjön. 1: 449.
1. nöt, (hassel- o. d.). sv. dial. även
nött (i uppsv. o. norrl. mål) o. not, fsv.
nyt, not(h), nid (plur. nöt(t)er) = isl.
hnot, da. nod, mlty. not(e), fhty. hnnz
(ty. miss), ags. hnutu (eng. nut), germ.
konsonantstam nut; besl. med ir. cnu
ds., till ie. knud. Hit hör också enl. H.
Pedersen lat. nux (genit. nucis); väl i så
fall med Walde av *dnuk, omställning
av knudl — Vokalen ö i nsv. o. nda.
beror på inverkan från omljudsformen
i plur. — Nötskrika, se under skrika.
— Nötväcka, Linné 1740: -vecka —
da.-no. nodevwkke, till väcka 2 (hugga),
jfr da. noddehakker, eng. nutpekker osv.
Linné 1731 har i stället nötväkare.
2. nöt n. = fsv. '= isl. naut, da.
nod, fhty. nöz (ty. dial. noss), ags. néat
(eng. neat), av germ. *nauta- (varav fin.
nauta, vars t dock visar hän på ett germ.
d, alltså till tiden före ljudskridningen ;
jfr K. B. Wiklund IF 38: 51 f. med lit-
ter.). Egentl.: egendom, till *neutan,
åtnjuta, äga (= njuta); jfr isl. nautr
m., värdefull egendom; besl. med litau.
naudå, vinst, egendom. Fslav. nuta,
boskap, är lån från germ. spr. Med avs.
på betyd.-utveckling jfr fä. — Samma
avljudsstadium uppvisar fsv. farunöter,
reskamrat = isl. fgrunautr (besl. med
vb. fara; f. ö. i fråga om w-vokalen
omstritt), med senare leden motsv. (med
pref. ga-, sam-) fsax. ginöt, flit}', ginöz
(svagt böjt: ginözo = ty: genosse), ags.
genéat, kamrat, delegare, o. d.; egentl.:
som njuter tillsammans med; däremot
ej, med Meringer IF 18: 234, närmast
till det nära besl. nöt 2, jfr ä. skå.
hjordnöt, medhjälpare till boskapshjor-
dens vaktande; alltså egentl.: som hör
till nötkreaturen, dräng. Härav avledn.
fsv. farunötc, ressällskap, följe = isl.
fgruneyti; särsk. i förb. i flokk ok
far(u)nöte = nsv. i flock och far-
nöte.
nöta = fsv.: åtnjuta, förtära, tära,
oaktat
539
obligat
nöta = isl. neyta, bruka, så att man till *neutan (= njuta). Betyd, 'nöta'
får nytta av, njuta, av urnord. "naulian | har sålunda uppkommit av '(ideligen)
(jfr fin. lånordet nauttia), kausativum bruka'.
1. o. interj., fsv. ö = isl. ö, da., ffris.
o, got., mhty. ö (ty. o), lat. o, grek. Ö,
sanskr. ö, fslav. a, o.
2. 0-, privativt el. pejorativt prefix,
fsv. ö- = isl. ö-, ö-, da. o-, med bort-
fallet n o. förlängning av föreg. vokal
(om övergången av u till ö skett i be-
tonad el. obetonad ställning är omtvi-
stat), av urnord. un- = fsax., fhty., ty.,
ags., eng. un- = ie. n- i sanskr. an-, a-,
armen, an-, grek. an-, a- (jfr t. ex.
ambrosia, ateist under teist), lat.
in-, fir. an-, in-; svagt avljudsstadium
till ie. ne, varom se nej. — Prefixet
lägges till vissa nomina o. particip,
stundom även till verb. (t. ex. ohelga,
oskära), i det senare fallet dock kan-
ske avledn. av adj. på o- el. nybild-
ningar till part. på o-. Genom pre-
fixet upphäves el. negeras vanl. den
senare leden, t. ex. obarmhärtig, o-
fred. Därvid får stundom denna en
betyd., som icke motsvarar det enkla
ordets, t. ex. otukt~tukt. Icke säl-
lan har emellertid o- hos substantiven
icke en upphävande utan en nedsättande
innebörd, betecknar något obehagligt el.
oriktigt, t. ex. odjur, o dåd, ogärning,
okynne, Oland, omänniska, osed,
oting samt det nu mindre brukliga
oår; jfr även o n osl ig, o ty m p I ig. Väl
blott skenbart förstärkande i otal =
isl. utal, da. utal, tv. unzahl, jfr fsv.
olalliker, nsv. otalig; sannol.: som ej
kan räknas. O- ingår urspr. även i
över in a ge; se d. o. — I oförvägen
(likabetyd, med for vä gen) har o- ett
helt annat ursprung; se d. o.
0' i från iriskan komna familjenamn,
t. ex. O' Kon or (Okonor), av nir. ö,
ua (proklitiskt), av fir. (h)aue, ättling,
avkomma (avledn. av stammen i lat.
avus, farfar, osv.).
oaktat, 1636 i betyd! 'oavsett', 1640;
'detta oachtadt'; dessutom t. ex. 'oachtat
ehuru' 1630-t. o. 'oachtat (-kt-) att' 1650-t.
osv. o. långt in på 1800-t. ; ofta böjt som
adj., t. ex. 1640 ('oachtade') = da. uag-
tet, från ty. ungeachtet; till o- o. akta.
— Förr ofta även oachtandes (-kt-), 1622
osv. — Jfr da. lianset ds.
oas, Allm. journ. 1814: 'så kallade
Oaser', 'en . . oasis', 1820-t. : oas = ty.
oase osv., av grek. öasis, ett egentl. egyp-
tiskt ord, ännu kvar i koptiskan.
obducera, Dalin 1853, Huss 1855, av
lat. obdueere, sluta till, till ob-, mot,
omkring, o. ducere, föra (se töj a); alltså
! egentl.: om avslutningen av liköppningen.
Härtill: obduktion, 1795 = ty., efter
, lat. obduetio (genit. -önis).
obelisk, E. Swedenborg 1738 = ty.
osv., av grek. obeliskos, avledn. av obe-
lös, spjut, spett, spetsig pelare.
oblat, 1550-t. ; L. Petri har den lat.
formen oblatam ackus. = mlty., ty.
oblata (fhty. obidte) osv., av mlat. ob-
lata (underförstått: hoslia), egentl.: det
(som offer) bringade el. framburna, sub-
stantiverat part. pf. pass till lat. ojferrc,
bringa o. d. (se offer o. offert). —
Fsv. ofläte n. = isl. ofld>tr f. plur., jämte
fsv. öflcele, är väl lånat från ags. oflo?le
f. ds., med samma ursprung. Dessa for-
mer kvarleva i sv. åtminstone inpå 1 700-t.
(t. ex. 1723). Förr även: ablal.
obligat ty., av lat. obligätus, för-
bunden, part. pf. pass. till obtigäre, för-
binda, av ob- o. ligäre, binda (se legera,
liga). I mus. om en stämma, som är
nödvändig for musikstyckets utförande.
— Härtill obligation = ty., av lat.
obligälio (genit. -önis), förbindels».'; även-
som genom fransk formedling obligera
(av fra. obliger) o. obligeant, förbind-
lig (av fra. =), vid mitten av 1800-t.
icke sällsynt i samtalsspråket, i slit
bland damer (enstaka redan i slutet av
oboe
540
ockla
I600-L)s varom förf. Festskr. t. Sdw. s.
2 19,
oboe, Bellman (neutr.), jfr Moberg
1815: håboé ty. oboe, höboé, av fra.
/?<//;/ &OM (varav även ital. o/?o<;), av fra.
/km//, hög (av lat. allas, med oorganiskt
/; såsom t. ex. i roslagsdialekten; se
alt), o. bois, trä, alltså egen ti. : ett högt
gående träinstrument (till trestrukna g)
i motsats till fagotlen, ett basinstrum-
ment (fra. basson, till bas, lag). Förr
även: hautboier plur. 1732, oböjer plur.
1735, hoboj, t. ex. Lind 1749, hoboja
Bellman m. fl.; jfr ä. ty. hoboy. — Sv.
oboe kan komma från ty. oboe cl.
frän ital. oboe.
obscen, 1699, av fra. obscene, av lat.
obscenas, obsccénus, osedlig, smutsig, till
ob- o. copnum, smuts.
obskur, — ty. = fra. obscur, av lat.
obscen as, mörk, till ob- o. ie. roten ska,
betäcka, i skjul, sky, sbst., osv.
obstinat, i modern bet}'d. t. ex. 1667
= ä. da. t. ex. Holberg, ty., av lat.
obslinälus, part. pf. pass. till obstinärc,
vara hårdnackad el. envis, av ob-, mot,
o. en n-bildning till roten i stå; jfr
destinera.
obäklig, se åhäke.
ocean, Wivallius 1631 = ty. oiean
osv., från grek. ökeanös, äldst: världs-
strömmen kring jordskivan; samman-
ställt med sanskr. å-cdyäna-, den som
omgiver, till ie. roten keiy ligga, vila,
varom under hem, ide (hide).
och (obetonat), konj., fsv. och, ok —
no., da. og; jfr fhty. aah i samma anv.;
etymologiskt identiskt med adv. ock,
också, även, fsv. ok (och) — isl. ok, no.,
da. og; med i obetonad ställning upp-
kommet o av au, alltså = isl., got. aak,
fsax. ok, fhty. oah (ty. auch), ags. éac;
i got. 'men, ty, vidare, nämligen', i fsax.
o. fhty. jämte 'även' också 'men'. Vanl.
tolkat som en stelnad kasusform till ett
germ. sbst. *auka-, ökning, tillägg (till
öka). Dock enl. somliga — grek. av-ge,
vidare, åter, av av, åter, en gång till
m. m. (— au- i lat. aut, eller) -|- par-
tikeln ge (jfr dig). — Stavningen och
bevarar minnet av ett forntida uttal
med crc/i-ljud. Den förekommer i äldre
tid även i adverbet. — Nsv, å, och, bar
uppkommit ur fsv. ogh, svagtonig form
av ok (liksom talspr. ja, jag, av iagh
av iak osv.). — Ock i betyd, 'också,
även', som i riksspr. numera väsent-
ligen är ett skriftord, kvarlever i många
dial. (åg, å).
ock, se o c b.
ocker, fsv. ok(k)er, uker, ränta, ocker;
i den förra betyd, ännu i Bib. 1541 o.
på 1600-t. = isl. okr ds., da. aager, nu-
mera blott: ocker, motsv. mlty. wöker,
ränta, ocker, fhty. wuochar, inkomst,
vinst (ty. wuchcr, ocker, ränta, vinst),
got. wökrs, ocker. De nord. orden an-
ses av Falk-Torp, Torp, Fischer m. fl.
för lånade från mlty. med bortfall av
w; vokalförkortningen skulle enl. de
förra bero därpå, att de mlty. vokalerna
i öppen stavelse äro halvlånga. Är ordet,
såsom somliga antaga, inhemskt o. for-
mellt identiskt med wökrs osv., kan
förkortningen förklaras av ställningen
framför två konsonanter. Enl. H. Peder-
sen Ark. 24: 300 är ocker snarast in-
hemskt nordiskt med urspr. germ. u-,
som står i samma avljudsförh. till wökrs
osv. som got. suts till germ. 'swölu-,
-ia (= söt); jfr även Seip Låneordstud.
1: 80. — Germ. *wökra- — det finska
lånordet vuokra; till roten i vaka, växa,
jfr med avs. på vokalen sanskr. väja-,
kraft. Grundbet} delsen har varit 'av-
komst' el. 'tillväxt' ; jfr isl. avgxtr, ränta:
växa, sanskr. vrddi-, räntor: vardh,
växa, ry. rostii: fslav. rasta, växer. —
Betydelseutvecklingen från 'vinst, ränta'
till 'ocker' sammanhänger med den ka-
tolska kyrkans förbud mot räntebeting-
else; jfr lat. usura, räntor, men eng.
usurg, ocker. Ränteavkastning omtalas
redan hos Hesiodos. Mot Tacitus' dock
dunkla uppgift i Germ., att ränteväsen
på hans tid varit okänt bland germa-
nerna, talar det samgerm. ordet ocker;
möjl. åsyftar han blott ockerräntor.
ockla, havsöring, 'börting', Nilsson
1855, förr även ockel Bureus Suml. o.
1600 m. fl., ett egentl. nordsvenskt ord:
norrl. dial. ockla o. ockel. Om namnet,
såsom uppgivits, egentl. betecknar den
fortplantningsdugliga formen av havs-
öringen, bör det, med Noreen V. spr.
3: 329, snarast förbindas med no. okl,
ockra
541
o don
yngel, okla seg, försöka sig, besl. med
öka o. växa. Kanske f. ö. ordet nrspr.
betecknat ocklenngen, som uppges vara
lättare att till färgen skilja från laxen
än den fullvuxna ocklan.
ockra, sbst., i sammans. ocker-, 1745:
ochra, Lind 1749 ockra; stundom även
ocker t. ex. Berzelius 1812 (: -ocker);
motsv. da. okker, mlty., mbty., ty. ocker,
av lat. ochra, av grek. Ökhra f., till adj.
ökhrös, blek, gulblek (om vars bärled-
ning jfr Persson Indog. Wortf. s. 300).
ockult, jfr fra. oceulte, bemlig, av lat.
occultus ds., part. pf. pass. till oceulere,
dölja, till ett presens *obcelo, till ob,
mot, till, förr även: omkring, bredvid,
o. celäre, dölja (urbesl. med bölja,
b all 2, helvete osv.).
ockupera, jfr fra. occuper, taga i besitt-
ning, av lat. occupäre ds., till ob o.
capere, taga (urbesl. med häva, häfta).
odal, numera arkaiserande, sv dial.
o{e)l, ole, fsv. opal, öpol n., odaljord,
full eganderätt = isl. öÖal, (jordegen-
dom, arvjord, no. odel, eganderätt till
jord, fsax. öthil, arvegods, fhty. uodal
(jfr Ulrik), ags. odel o. édel, hemland;
jfr got. haimöpli, hemland; samma ord
som isl. (poet.) ödal, väsen. Avljuds-
form till adel (se d. o.) o. ädel. Jfr
odla.
odalisk, från fra. odalisque, av turk.
ödalik, till turk. öda, rum. Alltså
egentl.: kammarjungfru.
ode, förr: en ode, t. ex. 1772 == ty.
osv., av grek. ydé, sång, av aoidé, till
aeidö, sjunger; av omstritt ursprung.
Jfr melodi o. parodi, komedi o.
tragedi.
Oden, gudan., fsv. Öpin = isl. Ööinn,
motsv. fhty. Wuotan, ags. Wöden, av
germ. 'WöÖana-. Namnet måste, av
suffixet att döma, vara avlett av ett
substantiviskt grundord; jfr fsv. drötin
(se drott), got. kindins, ståthållare (se
Kind), o. piudans, konung (se tysk);
sannolikast, med Helm Altgerm. relig.-
gesch. 1: 263 f., av ett sbst. *wöÖ- = ty.
Wode (som namn på anföraren för »den
vilda jakten»), väl egentl. beteckning
på den skara av vinddemoner el. själa-
väsen, som vid jultiden susade fram i
luften o. leddes av den gamle vind- o.
dödsguden Oden el. hans motsvarighet
»der vvilde jäger» (Hachelberend, Schim-
melreiter osv.). Stammen kan icke,
såsom så ofta sker, identifieras med
sanskr. väla-, vind, då dettas släktingar
visa hän på ie. e (se vaj a, vi n d); men
står möjl. i avljudsförh. till detta ord.
Kanske dock närmast till got. wöds,
rasande = isl. öÖr (se o don). I alla
händelser ej, såsom icke sällan antages,
till vada i betyd, 'gå, skrida'. — Variant-
form (sannol. yngre): isl. Ödr, namn
på Frejas make. — I sv. ortnamn, t. ex.
Odensberg, 0(de)nslunda, Oden-
sala, socken i Uppl. (fsv. Odhinsarg,
till harg i betyd, 'helgedom; se Harg),
Odens vi (till vi, helgedom; se Vi),
O d e n s å k e r (j fr O d h n er); Onskarb y
Uppl., förr bl. a. Oden skar ebg (nära
Odensfors o. Ullfors), egentl.: 'Odens-
männens' (väl 'Odensdyrkarnas') by, jfr
T o r k a r b y o. se Ä 1 v k a r 1 e b y ävensom
förf. Ortn. på -bg s. 83; Onsön G rums
hd Vrml., fsv. Odhinsöö m. m., o. Dals-
Eds sn Dal, fsv. Odhensö (nära Uller-
ön) = fno. OÖinsey (jfr Ullarey, båda i
Smaalenene), E. Noreen NoB 8: 17 f. —
— Jfr onsdag.
[O der, ty. flodnamn, se Ju t-.]
Odhner, familjen., efter Odens åker;
liksom Dillner, Lidner osv. efter
mönstret av tyska familjen, såsom t. ex.
Hceffner, Zöllner; jfr Köersner under
k ö r s n ä r.
odiös, O. Rudbeck 1668, Columbus;
av fra. odieux, av lat. odiösns, förhat-
lig, till odinm, hat (urbesl. med isl.
atall, lysten att strida el. vålla förtret).
odla, G. I:s reg. 1552: upolalh, olar,
om jord, Börk 1689: odla, i bildl. betyd.,
om själen, mera vanligt först mot slutet
av 1700-t.; vanl. fört till odal, jfr fno.
öölast, få som sin egendom, no. odla,
hävda, få odalrätt. Jfr Hoppe Festskr.
t. Sdw. s. 209.
odon, Franckenius 1659: 'Swålon,
Odon', O. Rudbeck, Bromelius osv.; en
elliptisk bildning till *odbär — sv. dial.
obär (jfr t. ex. under hallon, lingon,
mjölon); till fsv. öper, rasande, vild,
sv. dial. ö, öd(er), isl. ödr, no. ö(d), jfr
sv. o. no. dial. oden, brunstig, ävensom
isl. ödr, sinne o. sång, diktning, av germ.
odåga
542
offert
"wöÖr, *wöb- göt. wöds, rasande, ags.
wådt fhty, /;•;/<)/ ds. jämte fhty. wuot f.,
raseri (ty. umi)i ags. n>ö(5, rop, sång =
ie. ';/<»/- i lat. valvs, siare, som anses
lånat Iran gall., jfr fir, fäith, diktare,
egentl.: upprörd, inspirerad; se även
Oden. Namnet syftar på bärens giftiga
egenskaper: de anses å somliga håll
valla magknip o. kräkningar (jfr sv.
dial. vammstöter, till våmm, mage, buk);
se även o dör t. — - Sv. dial. öbär sam-
manhänger antagl. med det av fsv. öper
avledda sbst. *ope = isl. öde, raseri; se
Noreen V. spr. 3: 87 n. 1. — Hos O.
Hudbeck o. Bromelius även Odensbär;
väl lärd ombildning; jfr under o dör t.
odåga, o. 1740: odåger plur., motsv.
(med /-avledn.) no. udygja ds.; av o- o.
fsv. dogha, biform till duga; jfr till
bildningen o dygd, fsv. odygdh, odug-
lighet, last = isl. udygÖ, o. möjl. liksom
detta ursprung!, abstrakt (jfr SOAB
under din, sp. 1445 osv. o. där citerad
litteratur), ett antagande som dock sä-
kerl. ej får tillämpas på alla dylika
bildningar, som till formen sammanfalla
med motsv. infinitiver (jfr förf. Xen.
Lid. s. 109 o. E. Olson Ark. 31: 218).
odör, Kellgren 1788 (-eu-), av fra.
odeur, av lat. odor, lukt (se under os 2).
odört, Cicuta virosa, fsv. ödhyrl =
fda. (därifrån lånat?); till fsv. öper osv.,
rasande, vild; på grund av växtens gif-
tiga egenskaper; se f. ö. o don. — Hos
äldre förf., t. ex. Bromelius, även Odens-
ört; möjl. lärd el. folketymologisk om-
bildning; jfr dock Lundgren Spr. intyg
s. 33, som erinrar om det ä. ty. nam-
net på växten, Wodendunck.
ofantlig, Spegel 1685: ofantelig, oform-
lig, formlös; i modern betyd, hos Sere-
nius 1734 (under huge); av omstritt
urspr.; snarast ombildning (i anslutning
till offentlig, ordentlig o. d.) av ä.
nsv. ofann(e)Ug, formlös, t. ex. O. Petri
Kr., kolossal, t. ex. 1639, östsv. dial.
ofdn(ä)lit, ofantligt, ävensom ä. nsv.
ofandeligh, formlös, 1541 = ä. da. ufan-
delig, ofantlig, vilka på ett el. annat
sätt sammanhänga med fsv. ofannogher,
grov, simpel m. m., ä. da. ufandig, ofant-
lig, en negation till sv. dial. fannig, snäll
att finna, förfaren (möjl. till finna).
Se Lindroth Festskr. t. Sdw. s. 144 f.,
ävensom (tidigare) Noreen V. spr. 2: 355
(som dock antager anslutning till sv.
dial. likabetydande ant(e)lig). Annor-
funda Kock Fr, fil. tören, i Lund 1:
12 f.
ofatt, klumpig, oformlig, av o- o. part.
pf. n. fat(t) till fsv. fädher till vb. fä,
få; se fatt 1.
offensiv, sbst., o. 1710 (som adj. 1658)
= fra. offensive osv., egentl. av fem.
sg. till ett mlat. adj. offensivus, till part.
pf. offensus av lat. offendere, stöta emot
(av ob-, emot, o. ett *fendere, varom un-
der defensiv).
offentlig, 1613 = da., från ä. ty.
offentlich (jfr ty. öffentlich), av mhty.
offenlich (med tyskt /-inskott som i
egentlig, ordentlig), fhty\ offanlih
— ags. openlic; till ty. offen = öppen.
offer = fsv., da. = isl. offr, från fsax.
offer el. ett motsv. ags. ord = fhty.
offar; till offra, fsv. offra (även -ö-),
frambära, offra, erbjuda = isl. offra,
da. ofre, från fsax. offrön el. ags. offrian
(eng. offer, erbjuda, möjl. påverkat av
fra. offrir) = fhty. offarön, från lat.
offerre, frambära, bringa, av ob-, mot,
o. ferre, bära (urbesl. med bära). Jfr
följ. — Offerre i denna betyd, syftar
egentl. på kultmenighetens framräc-
kande el. 'offrande' av brödet o. vinet i
nattvarden; se Braune PBB 43: 392 n.
2. — Ett annat ord är fhty. opfar, op-
farön (ty. opfer, opfern) — mty. opper,
oppern, tidigt (enl. Braune senast på
300-t.) lånat från lat. operäri, vilket av
de båda lat. orden ursprungl. ensamt
hade betyd, 'offra' o. redan i hednisk
tid var ett kultord i denna anv.; egentl.:
arbeta, verka (= operera). — Inhem-
ska germ. uttr. för 'offer, offra' äroblot,
blota; got. hunsl (= ags., isl. husl i
betyd, 'altarets sakrament'; enl. vanligt
antagande även på Bökstenen); o. vidare
got. saups (till sjuda i betyd, 'koka';
se d. o.); jfr även isl. söa, offra (se un-
der sona).
offert, 1633 (som handelsterm senare)
= ty. offerte, av fra. offerte, i t al. offer ta,
erbjudande, substantiverat part. pf. pass.
fem. till ett mlat. offertus till lat. offerre,
erbjuda, frambära, bringa, vars ur-
officer
543
ohyra
sprungliga part. pf. obldtus, f. obläta,
föreligger i oblat.
officer, 1558: 'befalningzmän och of-
ficerer'; förr även: tjänsteman; i ä. tid
ofta officerare, Schroderus o, 1638 osv.
(nu nästan blott i plur.) = ty. offizier,
förr även officierer, av fra. offwier, tjän-
steman, officer, av mlat. officiarius,
tjänsteman, till lat. officium, tjänst, plikt
m. m. (besl. med facere, göra; den första
leden sannol. densamma som i officin),
vartill ytterst även officiell, officiös
osv. samt, åtminstone betr. senare leden,
officin.
officin, i slit: tryckeri = ty. offizin
osv., av lat. officina, verkstad, av *opi-
facina, till opifex, hantverkare, till op-
\ opus, arbete (se opera o. avel), o.
facere, göra (jfr facit). — Härtill: of-
ficineli, som tillhandahålles i apoteken,
om läkeörter o. d. = ty. offizinell ds.
osv., av nia t. officinalis (bl. a. vanligt
i lat. växtnamn), till officin i den t. ex.
i ty. förekommande betyd., 'apotek'.
ofog1, fsv. ofögh, från mlty. unvöch
= mhty. unvuoc (ty. unfug), av o- o.
fog (se d. o.).
ofta, fsv. ofta, opla — no. ofta, da.
ofte, fsax., fli ty. ofto (ty. oft), av germ.
"uftö; jämte med annan avledning fsv.
oft, opt, i isl. opt, fsax., ags., eng. oft
(jfr eng. of ten), got. ufta. Snarast med
Wood Journ. of germ. phil. 2: 214 m. fl.
en avledning av germ. *ut>a- i isl. of,
fhty. oba (ty. ob), över, isl. of n., mängd,
vartill den förstärkande part. fsv., isl.
of, sv. dial. uv-, o-, i t. ex. fsv. o/-
blygher, för blyg, ofmykil, för stor,
övermåttan stor, osv.; se f. ö. över. —
Annorlunda Meringer IF 18: 216, Uhlen-
beck PBB 30: 318 (med litteratur). —
Ett speciellt vgerm. ord för 'ofta' är
mlty. vake(ne), ffris. faken, mholh va-
ke(n), en stelnad dal. plur. av germ.
"faka- = fack. — Om fsv. fiikla, sv.
dial. tykla osv., ofta, se tjock, slutet.
oftalmologi, se öga.
ofärd, fsv. ofcerdh — ä. da. ufcerd,
till färd i den äldre betyd, 'lott, öde';
jfr fara väl, illa osv., välfärd osv.
(se fara 1).
oförhappandes, Karl XII i brev, san
Dol. då vardag!.; jfr Serenius 1741:
ohoppandes (varom nedan), Lind 1749
o. Möller 1755: oförhappandes med hänv.
till o förhoppandes, Sahlstedt 1773 med
hänv. till ohappandes, Weste 1867:
'oförho'ppandes (fam. oförhappandes) . .
se o förmodligen', Dalin 1853: oförhap-
pandes med hänv. till oförmodadl; i
litter. vanligt först o. 1850. Väl i an-
slutning till oförmodat o. möjl. det ovan
nämnda ohoppandes (efter iy. unver-
hofftl) o. d. ombildat av äldre ohapp-
andes, t. ex. Schroders Com. 1639 (1640;
jämte ohoppandes), Spegel 1685 (se också
ovan) = sv. dial.; jfr adj. oförhappad,
1694, Karl XII m. fl.; till sv. dial. happa
sig, slumpa sig (se hampa sig).
oförvägen, L. Petri 1559, väl egentl.
från mlty. unvorwegen, urspr.: som icke
låter lyfta sig, mycket tung, men även:
oförvägen, den senare betyd, antingen,
men föga troligt, utvecklad ur den förra,
el. snarare ur part. vorwegen (till sich
vorwegen, hänsynslöst besluta sig för ngt)
genom anslutning till det likabetyd.
unvorver(e)t, o. förfärad, alldeles som
sv. oskärad i betyd, 'obefläckad' ur
skära d el. de stundom uppträdande
oförmäten för förmäten, ofredad
för fredad. — Förvägen i samma be-
tyd., Pfeif 1713, vanligt först på 1800-t.,
är lån från hty. verwegen = mhty., egentl.
part. till mhty. sich verwegen, raskt el.
oförväget besluta sig för ngt, motsv. det
nyss nämnda mlty. sich vorwegen, båda
sammans. med vb. wegen — väga; jfr
bevåg, bevågen ävensom beveka; jfr
även den yngre hty. partieipbildningen
verwogen, varifrån sv. förvågen. A.
Lindqvist Spr. o. st. 6: 177 f.
ohemul, fsv. ohemul, -ol = isl. iihei-
mull; se hemu 1.
ohoj, interj., Jolin 1865. — 1641:
o hoo, o ho i något olika betyd.
ohyra, fsv. ohyra f. o. n., vidunder,
trolskhet, vidunderlighet, stor mängd
(även ohgr(e)), 15- o. 1600-t. o. i sv.
dial. (t. ex. Skå.) ii ven om skadedjur,
ss. råttor; specialiseringen till viss:i in-
sekter synes falla under 1700-t.; i ä.
nsv. stundom plur. -or, t. ex. 1574, Lu-
cidor 1668, Oxe (f 1723); motsv. no.
( dial.) uhyra f., odjur, vidunder, da. uhyre,
vidunder, da. dial.: ohyra. Ordet är i
ohägn
544
okynne
no. dial. inhemskt, liksom väl också i
sv. i betyd, 'ohyra' o. i da. dial. med
samma betyd. Det fsv. o. da. ordet
har däremot lånats från ty.; jfr mlty.
(/<• un(ge)huren, demoner, o. ty. unge-
heuer, vidunder (fhty. ungihiuri). Till
adj. mlty. un(gé)htire, ovänlig, av över-
naturlig storlek (varav da. nhyre, oer-
hörd, fsv. ohyris, ofantligt), av fsax.
unhiuri = fhty. iln(gi)hiuri, hemsk, för-
skräcklig (ty. ungeheuer, oerhörd), ags.
unhiere, vild o. d., isl. uhyrr, ovänlig,
omild. Bildat med det negerande un-
(se o-) till adj. mlty. hure, angenäm,
mild, mhty. gehiure (ty. geheuer), ags.
hiere, isl. hijrr, vartill no. hyr, lust, mod
m. m., isl. hy rast, göra sig el. bliva mild,
östsv. dial. hyra opp, ljusna upp, hyro-
ger, livlig; av ovisst ursprung. — 1 ä.
nsv. stundom hyra, ohyra. Bruket av
ohyra om råttor o. möss har delvis
haft sin upprinnelse i fruktan att be-
teckna dessa djur med sina speciella
namn, som varit tabu.
ohägn, 1640-t.; se hägn.
oj, interj., Hels. 1587. — Härtill oj a
sig, Spegel 1712.
ok, fsv. ok, uk = isl. ok, da. aag (med
samnordiskt j-bortfall i uddljud) = got.,
fsax. juk, fhty. juh, joh (ty. joch), ags.
geoc (eng. yoke); i fhty. även 'bergrygg';
av germ. *juka- (varav fin. lånordet
jukka; jfr det mycket äldre likbetyd.
juko av *jago-; Karsten Germ. -finn.
Lehnw.-stud. s. 173, jfr K. B. Wiklund
IF" 38: 65) = ie. "jugo- i lat. jugum,
grek. zygön, sanskr. yugd-, kymr. iau,
fslav. igo (av "jugo-), litau. jungas (med
n efter vb. jimkti); jfr alban. luc med
analogiskt Z; alltså ett samindoeur. ord
(jfr under vagn), till ie.jug, spänna för,
sela på, binda samman o. d., i lat. jnng-
ere, grek. zevgnymi, binder samman, se-
lar på, sanskr. yunåkti, litau. jungin,
junkti; en utvidgning av roten i likbe-
tyd, sanskr. yäuti o. i litau. jäutis, oxe,
m. m. Hit höra även, av germ. *jeuk-,
*juk-: fhty. giuh, mhty. jiuchart,juchart
(ty. juchart, -ert), ett visst åkermått,
egentl.: så mycken åker som ett par
oxar kan plöja omkring på en dag, motsv.
lat. jugerum, grek. zeugos. — Med ga-
prefix: got. gajuk n., ett par, gajuka,
kamrat, egentl.: som bär samma ok (jfr
gesäll). — Det långa slutna o-ljudet i
sv. beror på tidig förlängning av fsv.
ö i uddljud (jfr t. ex. orm, ost). — Jfr
ök, ökt.
Okome, socken i Hall., fsv. Okhemma
m. m., alltså egentl. ett namn på -hem
(se d. o.); f. ö. med flertyrdig första led.
Jfr Lin dom e o. Skornome Uppl. (av
fsv. Skorneem, dvs. Skornhem).
okostig, fet, däst, ovig, Muraeus 1G48:
'tröge . . och okostige', Westc 1807, Tör-
neros (-het), Knorring, Bottiger osv. =
isl. nkostigr, dålig, ringa, egentl.: otjän-
lig o. d., till fsv. koster, villkor, isl. kostr,
god egenskap, tjänlighet, tillfälle (varom
se farkost under fara 1); alltså ej
besl. med kost 1 (föda o. d.). — Även,
liksom i vissa dial., okostlig, t. ex. C.
F. Dahlgren 1833, Warburg.
oktober, förr ofta med lat. böjning
= ty. = fra. octobre osv., av lat. octo-
ber, egentl. den åttonde månaden från
1 mars, till octo, åtta (se d. o.).
oktroj, av fra. octroi, till vb. octroyer,
bildat till ett sbst. motsv. lat. auclor,
upphovsman, som gillar el. understöd-
jer, löftesman (till augerc, befrämja, öka;
se d. o.).
okvädinsord, fsv. ökvo?pinsorp = ä.
da. iiqucedensord; kanske till ett adj.
*okucepin, som skymfar o. d., till kväda
i betyd, 'säga' med nedsättande betyd,
av o- (t. ex. sv. oråd) o. bildat som t.
ex. fsv. gömin (isl. geyminn), aktsam,
osv.; jfr med avs. på betyd. -utveckl. t.
ex. fsv. fceghinsbnp, glädjebud, till adj.
fceghin, glad. Nekande betyd, har o- i
fgutn. okvepinsvitr, oskäligt djur, egentl.:
varelse som ej talar. Cederchiöld Fest-
skr. t. Ekman s. 21. — Nsv. okvä-
dingsord motsvaras redan i fsv. av
okveepings-orp, med anslutning till or-
den på -ing-. Dessutom finns i fsv.
ökveepis-orp (motsv. i isl.), till fsv.
kveepe i betyd, 'tal, yttrande'. — En med
okvädinsord fullt analog bildning är
likbetyd. fsv. ökviems-ordh, till adj.
okvcémber; även i G. l:s registratur.
okynne, egentl.: dålig natur el. be-
skaffenhet, egenskapen att vara vanar-
tig, förr ofta = olat, fsv. okynne i ökyn-
nishunder — isl. ukynni, av o 2 o. kynne.
Oland
545
ollon
Oland, härad i Uppl., fsv. Olanda hun-
dare, av o- 2 o. land, alltså: ob}rgd, o.
bildat som detta ord; jfr adj. oländig.
M. Höjer Sverige 1: 143: 'Man påträffar
(näml. i häradet) överallt vida skogsmar-
ker, stundom oländiga genom hopade
klippblock . . Ofantliga, genom sin öds-
lighet utmärkta mossar och kärr möta
ögat tidt och ofta'. — Annorlunda, men
icke antagligt, å ena sidan H. Pipping
SNF VIII. 1: 95 o. å den andra Lund-
gren-Brate Personn. s. 186 (Sv. lin. X.6).
olat, t. ex. Tessin 1751 (i plur.), för-
svenskning av mlty. unldt; till mlty. lät,
beteende, i låter; se även låt, grann-
låt. Ordet har lånats efter övergången
ö>d; jfr avlat. Det upptages ej hos
de äldre lexikograferna, varken hos Sahl-
stedt, Weste el. Dalin 1853.
Olbers, familjen., från lty., med ge-
nitiv-s (liksom Lyttkens osv.) till ett
förnamn, etymologiskt = Albert.
oleander, rosenlager, nerie = ty., av
fra. oléandre, ital., span. oleandro, om-
bildat i anslutning till lat. olea, olivträd,
av mlat. lorandrum, laariendrnm, som
självt (med anledning av de lageiiik-
nande bladen) ombildats, i anslutning
till laurus (se lager 2), av grek. -lat-
rhododendron, egentl. : rosenträd, av grek.
rödon, ros (se ros 1), o. déndron, träd
(vars senare del -dron enl. somliga är
rotbesl. med trä).
Olga, kvinnon., från ryska Olga, som
i sin tur på 800-talet lånades från fsv.
Hioelgha, Ha>lgha = nsv. Helga; i Hyss-
land vordet populärt genom den ryska
storfnrstinnan, den heliga Olga (f 969),
som hos Konstantin Porfy rogcnnetos
kal la s Helga.
oliv, jfr fsv. oliva i sammans. = isl.
olifa, ä. da. olive, da. oliven, mhty. olive
i betyd, 'olivträd', ty. olive, om frukten,
fra. olive, oliv, även: olivträd, av lat.
oliva, jämte o/ra, om trädet o. frukten,
från grek. elai(f)a, jfr élaios, oliv! rad,
av okänt ursprung; väl ursprungl. från
Orienten. Jfr följ. o. olja.
Oliva, Olivia, kvinnon., till föreg. Jfr
(E. I). Sjöberg) Stockholms hemligheter
s. 42 (1813): 'Herrarne . . kallade henne
Olivia, ett obegripligen romantiskt namn',
olja, fsv. olia = da. olje, från mlty.
Hellquist, Klymoloyisk ordbok.
olie m. = fsax., fhty. oli n. (ty. öl); ags.
ele m., egentl.: olivolja, av vulg.-lat.
oliiun, lat. oleum, jämte olivum från
grek. élai(f)on, olivolja, bomolja, smör-
jelseolja (se oliv). Fsv. o. senisl. olea,
olja, väl direkt från lat. olea, olivträd
(jfr o 1 e a n d e r). Från lat. olea kommer
även ffra. oile, varav fra. huile o. eng.
oil. Got. aléw härrör enl. somliga från
kelt., enl. andra från armen. el. handels-
språket vid Pontus. — Oljan var för de
förhistoriska germanerna okänd: vissa
av dess uppgifter fylldes istället av smö-
ret (se smör). I germ. spr. brukades
den äldst om smörjelse. — Sammans.
med olja, där nsv. har oliv-, äro i det
äldre språket mycket vanliga, t. ex. fsv.
oliokvister = oliokvist i Bib. 1541 fsv.
o. ä. sv. olioträ (oljoträd längt in på
1800-t.), ä. nsv. oliobergh, olivberg, Bib.
1541, osv. — Gjuta olja på elden,
motsv. i da. o. ty., jfr lat. olenm addere
camino (dvs. på ugnen; se kamin).
Olle, mansn., redan i fsv.; nu använt
som kortform till Olof, men kan dess-
utom ha annat ursprung. — Mota Olle
i grind(en), förhindra någons planer
o. d., Onkel Adam 1852 osv., sannol.
med Tamm Etym. ordb. s. 245 till Olle
om tjurar, alltså egentl.: hindra tjuren
att komma genom grinden. Jfr även
Hjelmqvist Förn. o. familjen, s. 229.
[olle, ett slags militärtröja, se Olsson.]
olm (uteslutande dial.), ond, folkilsken
o. d. = isl. olmr, no., da. dial. olm, av
germ. *wulma-, till got. wulan, sjuda (se
f. ö. välla, välling o. Öl me); bildat
som varm.
ollon, fsv. aldon, växlande med fsv.
aldin, ollon = isl. aldin, i sht ätlig
trädfrukt, o. ä. nsv. ållan, fsv. aallan,
färöiska aldan, no. alda (av *aldan),
fda. aldam, da. oiden, i da. om bok- o.
ekollon; till fsv. alda f., fruktbärande
träd. Detta ord är enl. förf. Ark. 7: 7
en substantivering av ett partic. "alda-,
uppvuxen (se alster), medan Falk-Torp
under oiden utgå frän den även före-
kommande betyd, 'nära' (alltså: ätlig
frukt; jfr bok). Däremot enl. I. idén
Bland, språkh. bidr. I s. 22 (Göteb.
högsk. årsskr. 1904, I) till ie. roten aldh,
t. ex, i grek. väva (som dock ytterst är
35
Olof
546
om
en utvidgning till al-). Enl. sistn. förf.
är fsv. (//(/(i den sista kända lämningen
.i\ ett urgammalt trädnamn, varur ut-
vecklats betyd, 'tråg' i sv. dial. alla osv.
(jfr ask mod liknande betyd. -utveck-
ling), varemot dock Walde under alvus;
se närmare lodja o. Alleberg. — Av-
led ningen i fsv. aldon beror sannol. på
yngre anslutning till äldre bärnamn på
-o/i (t. ex. smultron, fsv. hiupon —
nypon); aldin utgår från gérm. "aldena-
c\. möjl. *atåinai aallan från *alöaua-.
Andra germ. uttryck för 'ollon' äro:
fsv., sv. dial., isl. åkarn = da. agern,
ags. cekern (eng. acorn), ty. ecker = got.
akran, frukt, avkastning, osv. (till åker)
o. tli ty. eihhila (ty. eichel; till ek).
Olof, mansn., fsv. Oläver jämte Olef
(den senare formen kvar i ä. nsv., t. ex.
stundom om Olaus Petri) = isl. -f no.
Öldfr el. Ölafr jämte Öleifr (o. det blott
svagt styrkta Åleifr), fda. Oläver. Ur-
nord. * Ami-laibas, varur de olika for-
merna utvecklats på grund av växlande
betoningsförhållanden; se Kock Accent-
uierung t. ex. s. 208 o. (delvis annor-
lunda) Hesselman Minnesskr. utg. av
Fil. samf. i Gbg 1920 s. 55 f. Från
nord. spr. komma fir. Alaib, -ph, Am-
laib, -ph m. ti. Med avs. på senare le-
den jfr Elof. — Härav en del sv. ort-
namn på Ols-, t. ex. 01 st a Vstml., av
fsv. Olafsiom (av -stapom), Olstorp
Ögtl., av fsv. Olafsthorp. — Från fsv.
Olav kommer fsv., nsv. Ola (med samma
slags förlust av v som i Gösta). Jfr da.
Ole, bl. a. i Ole Lukoje, en motsvarighet
till sv. Jon Blund. — Det hypokoristiska
Olle, som dock icke behöver utgå från
Olof som enda källan, uppträder redan
i fsv.
Olsson, Olle, grov militärtröja av ylle,
etter 'uppfinnaren', kapten vid Jönkö-
pings . regemente (sedermera major).
Ekwall Spr. o. st. 3: 142.
olvon, bär av Viburnum opulus, ol-
vonbusken, Bromelius 1694: olgon, Rot-
hof 1762 även ulfvon; ellips av sv. dial.
ulvbär, olvabär, till ulv, varg, i vissa
sv. dial. olv (med u till o framför sup-
radentalt /); jfr om busken ä. nsv. (t.
ex. Franckenius o. 1659), sv. dial. olgon-
trä, sv. dial. ulvlrg, ulvrönn (ugle-, ula-),
no. ulvevid, ulvoraun, da. ulvsren; även-
som bl. a. ty. hundsbeeren, eng. dog-
berry, dogrowan-lree. Med avs. på el-
lipsen se t. ex. lingon, mjölon. —
Biformen olgon står knappast, såsom
förmodas av Noreen V. spr. 5: 389 n.
4, i direkt förbindelse med (/-formen isl.
glgr, varginna, osv.
olycksfågel, Stiernhielm Herc: o/yÅs-
fogl, om Astrild - da. ulgkksfugl, ty.
unglucksvogel osv., egentl. om fåglar som
bådade ont el. otycka t. ex. göken, spill-
kråkan, ugglan, uven. Jfr y. fsv. ondha
lykko fogil God. Ups. c 20 s. 408 om
härfågeln ; ävensom t. ex. isl. meinkrdka
(Poet. Eddan om Loke) el. grek. örnis ka-
kös, Homeri Iliad 24 (Priamos om Hekabe).
oländig, se Oland.
1. om, kon]., fsv. om, um (y. fno.
om från svenskan) = fda. h/7?, da. om ;
jfr fno. em, fda. 03m; till betyd, motsv.
runsv. if (dvs. ef), isl. ef, ifall, huruvida,
ä. da. o?f, of, af (jfr fsv. af i Harpestr.),
got. ibai, iba, huruvida m. m., fsax. ef,
of, ifall, om också, huruvida, fhty. iba,
ib i, oba ds. (ty. ob, huruvida), ags. gif,
(eng. if), ävensom got. jabai, om, ifall.
F. ö. i enskildheter omtvistat. Kock
Bidr. till sv. etymologi s. 52 f. (s. 16):
om osv. har i obetonad ställning upp-
kommit av (F/u, egentl. samma ord som
azf osv., med m från den motsv. nega-
tionen fsv., fda. mun, i ä. fsv. även
numa, om icke = isl. nema, som ut-
går från det sällsynta isl. nefa = got.
niba(i), fsax. neba, fhty. nibu o. fått m
(för f) genom inverkan av den föregå-
ende nasalen; jfr ags. nefne, nemne m.
m. v. Friesen Vår äldsta handskrift s.
42 f. skiljer däremot (knappast med
rätta) om, cf/h, nema osv. från ef o.
niba; wm (varav sedan om, jfr. ovan)
innehåller enl. v. Fr. ett pronominalkasus
*em(m) = got. imma, dat. sg. m. o. n.
till got. demonstrativpron. is, si, ila,
liksom fnord. en, cp/j, om, enl. somliga
forskare, är ack. sg. m. till samma prono-
men. — Isl. ef osv. sammanställes vanl.
med isl. ef, tvivel (= jäv); möjl. är i
så fall det senare en substantivering av
konjunktionen; enl. andra är substanti-
vet det ursprungliga. Härledningen f. ö.
oviss; snarast från pronominalstammenj-.
om
547
onani
2. om, prepos. o. adv., fsv. om, um
= isl. um, da. om, fsax., fhty. umbi (ty.
um), ags. ymb(e); motsv. lat. amb-, om-
kring (jfr t. ex. ambulans), grek.
amphi (jfr amfibie), gall. ambi (jfr
ambassad), ir. im&-, //7?(/?)-, jfr sanskr.
abhitas; besl. med lat. ambo, båda, vars
senare led -to ingår i både. — Utveck-
lingen um till om har försiggått i obe-
tonad ställning; jfr som. Den gamla
formen um kvarlever i umgås o. um-
gänge. — I ä. nsv. även som adv. i
betyd, 'förbi, t. ex. 1619: 'När åhret
om är', motsv. da. omme (det senare
en ombildning efter adv. på -e såsom
inde o. ude).
omak = fsv. = isl. umak, da. umag(e),
från mlty. un(gé)mak = ty. ungemach;
se mak.
Omberg", Ögtl., fsv. Amobccrgh, egentl.:
dimberget; till ett fsv. *äma, dimma,
rök (se åmme). Vb. åmma användes
ännu i trakten, då berget höljer sig i
moln o. dunstblider. - — Även i flera
sjönamn, t. ex. Am(m)elången Ögtl. o.
Nke, åtm. det senare förmedlat genom
ett fsv. ånamn Ama; jfr de likbetyd,
sv. sjön. D i m 1 i n g e n , Emmern, I m -
meln samt under Emån. — Se förf.
Sjön. 1: 766 f.
-ome, i vissa ortn. av -hem, se Lin-
do me, Okome.
omelett, t. ex. Cygnseus 1861 (ännu
ej hos Dalin 1853), från fra. omelletle,
av amelette, enl. vanligt antagande av
alemelie, alemelle, tunn platta, till la-
melie (se lamell o. lås); i så fall efter
formen, men ganska osäkert.
omen, av lat. omen, fört-hud (flat.
osmen); av ytterst omstridd härledning;
se Walde o. senare Brugmann IF 29:
235 f. o. Pantzerhjelm-Thomas NTfF
1912, s. 145 f.
omfång, Schrodcrus Com. 1639, i be-
tyd, av 'periferi'; egentl. dock ett 1800-
talsord (mera enstaka på 1790-t.); efter
ty. umfang, jfr mhty. umbevanc; till ty.
umfangen, av om, omkring, o. fånga.
omkomma, förr även om annat än
personer, t. ex. 1568, om brev som gåtl
förlorade, förr också träns.: ombringa
= da. omkomme, från ty. umkommen
el. mlty. ummekommen (i båda anv.);
jfr ty. ums leben kommen, förlora li-
vet.
omkring, se kri ng.
omkull, se kull 3.
omnibus, C. F. Dahlgren 1837: 'om-
nibus gå ej (plur.)', Gosselman 1839:
omnibuser plur., Ulla v. Heland 1843:
'väntande på omnibus (best. form)',
Sjöberg 1844: omnibusar plur. = ty.,
av fra. = (1823), av lat. omnibus, för
alla, dat. plur. till omnis, all, varje. —
Med omnibus gjordes i Stockholm första
försöket 1835.
område, Ödman 1800: 'Konungens . .
område', Weste 1807; härifrån da. om-
raade; till råda om; jfr gebit med
liknande grundbetyd.
omsider, fsv. um sidher (jämte um
sidh, um sidha) — isl. um sid(ir), da.
omsider. Möjl. egentl. med Falk-Torp
plur. till ett sbst. *sidh — isl. *sid, sub-
stantivering av fsv. adj. *slper = isl.
*sidr, sen, som förutsattes för t. ex. fsv.
sidhkvceld(cr) = isl. sidkveld, den senare
delen av kvällen, o. de under sist om-
nämnda orden; se f. ö. d. o. Annor-
lunda dock Noreen Ark. 6: 372, enl.
vilken -sider är ett komparativadverb
på -ir, av ie. -eri, såsom isl. gfer = fhty.
ubiri, sanskr. upari. Fsv. sidher för-
hölle sig då till sidh = ijfer: of.
omständighet, O. Petri Kr. (vm-) =
da. omskrndighed, från mlty. umme-
stendieheit, efter fra. circonsionce (eng.
circumstance), lat. circumstantia, egentl.:
omgivning, stående omkring. I ä. nsv.
även omstände(r) plur., motsv. ä. da.
omstand, efter ty. umstand. — Vara i
intressanta omständigheter o. d.,
eufemism för 'vara havande', Wetterstedt
1822: 'hon var uti omständigheter',
motsv. da. mvre i omstcendigheder (visse,
gode, interessante, velsignede), ty. in an-
deren umstånden scin.
omsvep, t. ex. 1671, ombildning av
äldre omsvef, t. ex. A. Oxenstierna 1622
o. ännu o. 1 7 5 0 -svåf, -svefua, -sväfva,
liksom da. omsveb av äldre omsvcev,
från tv. umschweif till um o. schweifen
(etymol. = svepa; jfr även under
s vä va).
omvårdnad, se under vålnad,
v. onanie, jfr fra. onanisme
ond
548
onsdag-
eng. onantsm el, onania osv., efter Onan,
Juda son (1 Moseb. 38: 9).
ond, fsv. öhder, besvärlig, svår, ond,
dålig m. m. = no., da. ond; genom s. k.
kombinerat u-omljud uppkommen bi-
form till fsv. vänder (kvar i ösv. dial.)
isl. vändr, no. vönd; till isl. vå, lägga
ngn ngt till last, tadla, no. vaa seg,
ängslas, o. snarast en participbildning
till detta verb; jfr isl. vå f., skada,
olycka, av germ. "wanhö-, egentl.: något
skevt, krokigt, varom utförligt under
våda o. vång. — Grundbetyd, i de
nord. spr. är 'besvärlig, svår', t. ex. fsv.
onda dagha, kvar i nsv. onda dagar
el. tider, jfr även ond t om rum, vat-
ten osv., utvecklade ur fullständigare
uttr. såsom t. ex. Columbus: 'Der . .
var mäcbta ondt at få lmus' (dvs.: svårt,
besvärligt). — Vanligare förr än nu var
också betyd, 'dålig o. d., t. ex. fsv. ond
blodh (jfr nsv. väcka ond el. ont
blod; se blod), Gustaf II Adolf: min
onda styl, vår gamla bibelövers.: 'ett
ondt trä bär onda frukt' (Matt. 7: 17;
jfr nya övers.: 'ett dåligt träd bär ond
frukt'); f. ö. kvar i nsv. ont rykte,
ont samvete (jämte dåligt). Från
betyd, 'dålig' liar också utvecklats den
vardagl. an v. om det som smakar illa;
jfr t. ex. Gustaf II Adolf: ondt wijn,
säkerl. där ännu i den äldre betyd.,
medan t. ex. nsv. ont brännvin när-
mast avser smaken. En annan utveck-
ling ur 'dålig' är väl delvis även 'öm,
värkande': Een ond tand hos L. Petri
är nog snarast ännu ungef. liktydigt
med 'dålig', medan motsv. förb. i nsv.
uppvisar den senare betyd. -skiftningen ;
jfr dock redan i fsv. t. ex. ont i inelff-
wen, med motsv. uttr. i fsv., där betyd. -
utvecklingen är en annan. Från betyd,
'dålig' utgår även den (el. bin) onde
om djävulen = fsv. thcen onde; även
anslutande sig till den bet}rd. av 'mo-
raliskt dålig', som fanns redan i fsv. o.
som kvarlever i avledn. ondska ('män-
niskornas ondska'). Betyd, 'vred', som
nu är en av ordets huvudbetyd., fanns
redan i fsv., men spelar där en mera
underordnad roll. — Jfr följ.
onda bettet, sv. dial., fulslag, ett slags
inflammation i fingrarna, panaritium,
Tidström 1756 (om skånska förh.), även
om det djur (särsk. tagelmasken, Gor-
dius aquaticus) som ansågs o. stundom
ännu anses framkalla sjukdomen, 1795,
Almqvist 1844. I dial. även onda väta
(med s. k. tjockt l = världen), grims-
belt (efter en mask som kallas grimmen),
toss(e)bett, torskbett (se tossa 2 o. tus-
se), möjl. också kvesa (se d. o.). Motsv.
no. trollbit, tussebit (till tnss, vätte; an-
sågs liksom så många andra sjukdomar
orsakat av onda makter), ty. das böse
ding osv. — Om likbetyd, västnord.
namn på katt- o. hund- se Falk i MoM
1921 s. 70.
onkel, 1790-t. (tidigare mera enstaka)
= ty. onkel, från fra. onde, farbror,
morbror, av lat. aviinciilus, morbror,
egentl. dimin. till lat. avns, farfader,
förfader (med sedermera förlorad dimi-
nutivbet3rd., såsom ofta är fallet hos
släktskapsorden); besl. med fpreuss.
awis, onkel, got. awö, mormor, o. san-
nol. isl. afe, farfar, ävensom med fhty.
öheim (ty. oheim), mlty. öm, ags. éam,
äldst: morbror, i ty. även: farbror
m. m.
onomatopoe-
lisch osv., efter grek. onomatopoielikös,
bildande ett ord genom att efterhärma
ett naturljud, till önoma (genit. onö-
matos), namn (se d. o.), o. poiein, göra
(se poem).
onoslig, Dalin Arg.: 'En onoselig lym-
mel', Almqvist 1840; jfr nos ig, näbb i g
osv.; med o- väl från obehaglige d.;
jfr otymplig.
onsdag, fsv. önsdagh, öpinsdagher =
isl. ödinsdagr, da. onsdag, mlty. wödens-
dach, boll. woensdag, ags. wödnesdccg
(eng. ^Yednesday)^, till Oden (se d. o.);
gammal germ. översättning av lat. dies
Mcrcnrii (fra. mercredi): germanerna be-
traktade Oden som en motsvarighet till
romarnas Mercurius; i veckodagsnamnet
ingår dock närmast namnet på den ef-
ter guden uppkallade planeten M., som
av astrologerna ansågs behärska onsda-
gens första timme. — Ä. nsv. odensdag
försvinner först under 1700-t. o. upp-
tages som biform ännu hos Weste 1807.
— Utvecklingen till onsdag (redan i
fsv.) beror på synkope av den av de
Onsjö
549
optimism
två obetonade stavelserna, som följde
närmast på den huvudtoniga; jfr t. ex.
Sverige, Västerås. — I ty. i stället
mittivoch (liksom torsdagen hos baj-
rarna kallas pfinztag), till adj. milt =
mid- i middag (se även mellan),
egentl.: mellersta delen av veckan; lik-
som isl. miövikudagr, no. dial. mceke-
dag, ry. s(e)rcdå, även: mitt (egentl.:
hjärta, urbesl. med d. o.), pite-lapska
kaska vakko osv.
Onsjö, härad i Skå., fda. Othinshteret ;
möjl. till gudanamnet Oden (se Sahl-
gren NoB 6: 39); enl. andra dock av
det därmed icke sammanhängande fsv.
person n. Odhin.
[Onskarby Uppl., se Oden o. Älv-
karleby.]
onus, av lat. onus (genit. oneris),
börda.
onyx, Bib. 1541, förr även onix —
ty. onyx, av grek. ömjx ds., egentl.:
nagel, efter färgen (urbesl. med nagel).
onödan i uttr. i onödan, tidigare i
onöda Mellin 1832, Carlén 1842, Stur-
zen-Becker 1861, ännu Herrlin 1901, o.
ännu tidigare, enstaka, i onöden, Silfver-
stolpe Försök till en ny uppfattning
osv., ett I ty. uttr., motsv. mlty. van
nnnöden, till lty. nöden, dat. plur. av
mlty. nöt, nöd-, nöd, jfr mhty. nnnöt
o. ty. in nöten. Betr. ljudutvecklingen
ha olika förslag framställts; se t. ex.
Tamm Änd. hos adverb s. 7, Noreen
V. spr. 3: 420, Kock Sv. ljudhist. 4: 178.
Till någon visshet kan man så mycket
mindre komma, som det är möjligt, att
den en gång uppvisade formen /' onöden
helt enkelt är ett till »riksspråk» om-
bildat onöda (efter mönstret sola: solen
osv.).
opal, Lucidor 1673 = ty., av lat. -grek.
opalus Plinius,grek. o/)«//i*on,frånsanskr.
upala, sten, ädelsten.
opasslig, 1629: 'Greff Abraham är
opassligh' = da. upassélig, från ty. un-
pässlich, opasslig, illamående, jfr unpass-
lich, opassande, till pass 3 i t. ex. fsv.
vara illa til pas, vara opasslig, osv. (se
f. ö. d. o.). I ä. nsv. även opass ds.
1638, motsv. ty. nnpass.
opera, Karl XI 1690, motsv. ty. oper,
fra. opera, från ital. opera ds., egentl.:
arbete, verk, av lat. opera, arbete, möda
(jfr följ. o. se f. ö. under officin o. det
urbesl. avel). — Härtill operett, Stockh.
Posten 1792, jfr fra. operette, av ital.
opcrelta, dimin. till föreg.
operera, B. Olai 1578 i betyd, 'verka',
kirurg, t. ex. 1758: 'opererad för star-
ren', o. mil. t. ex. samma år = ty.
operieren, fra. opérer, av lat. operäri,
arbeta, verka; jfr lat. opus (genit. opc-
ris), arbete, o. föreg. — Härtill opera-
tion = ty. = fra. operation, av lat.
operatio (genit. -önis).
opinion, av fra. ==, av lat. opTnio
(genit. -önis), mening, förmodande, till
opinäri, mena, tro; av omstritt ursprung,
se Walde o. senare Rozwadowski Rev.
slav. 2: 99, Brugmann IF 29: 234. —
I betyd, 'enskild mening' redan 1616,
1618, 1620 osv.; i den stående förb.
(den) allmänna (publika osv.) opi-
nionen vanligt först under 1800-talets
första årtionden, Hammarsköld 1810
osv.
opium = ty. osv., av grek-lat. opium,
av grek. opion, vallmosaft, avledn. av
opös, (växt)saft, av flertydigt ursprung.
opossum, från eng. =, ett indianord.
opp, se upp.
Oppeby, Ögtl., se apa.
opponera, t. ex. 1626 (i nu obr. an v.)
= ty. opponieren osv., av lat. oppönere,
invända, sätta el. ställa emot, till ob-,
mot, o. pönere, sätta, ställa (se ponera).
— Härtill: opposition = ty., av lat.
oppositio.
opportunist, liksom samhöriga ord
vanligt först, på 1890-t. = ty., till lat.
opportunas, gynnsam, läglig, bl. a. fört
till ob o. porlus, hamn, alltså egentl.:
tillgänglig el. dyl.
optik, 1759; jfr 1755: oplikan, best.
f. ; tidigare lat. form = ty. osv., ytterst
av grek. opliké (underförstått tékhne,
konst), fem. sg. till oplikös, som rör
seendet, jfr t. ex. öpsomai, jag skall se
(urbesl. med öga, se d. o.). Jfr skiop-
tikon.
optimism, 1860-t. = fra. opiimisme,
till lat. optimus, bäst (av omstritt ur-
sprung). - Bildningen optimist (av
fra. optimisté) uppträder däremot redan
o. 1800.
or
orden
or, kvalster i unket mjöl el. ost, 1837,
|);iliu 1853 (i denna betyd, ej hos Weste
1807), sv. dial. även ur Hall.; väl ny-
bildning till orna o. där anf. ord.
ora, dial., obebyggd mark, öde fält,
stenig skogshöjd = ä. da. ore; kan i
vissa sv. dial. ej återgå på ett fsv. urp-
- isl. urö, stenig grund o. d. (se Orust),
utan synes åtm. i vissa fall höra åter-
föras på ett war- (med komhinerat u-
omljud o. senare uddljudsföi längning
som i ok osv.); jfr Holms vara Hall.
i samma betyd. o. se Vara. Sahlgren
NoB 7: 18G f.
orakel = ty., av lat. öräculum, gu-
dasvar, spådom m. m., till öräre, tala,
hedja (= orera; ovisst, om till ös, ge-
nit. öris, mun); hildat såsom t. ex. spek-
takel.
orange = ty., av fra. =, omtydning
efter or, guld, av äldre arange = ital.
arancia (se poraerans), i ital. dial.
naranza osv., genom förmedling av ett
pers.-arah. naranj, av sanskr. näranga-,
orange träd.
orangutang, 1713 (omnämnt som ett
infödingsord), Tersmeden 1735: 'Seder-
mera besågo vi en Oran Utan, som är
en slags stora babianer' (från en vis-
telse i Holland), Linné 1759: ourangou-
lan = ty. orang-utan osv., av malajiska
örang, människa, o. hiitan, vild.
ord, fsv. orp = isl. orÖ, da. ord, got.
waurd, ty. wort, eng. word osv., av
germ. *ivurda- = ie. *urdho-, besl. med
lat. verbnm (av *uerdh-; jft verb, verv),
fpreuss. wirds, ord, litau. värdas, namn,
fir. fordal, de säga; ie. rot uerdh, kanske
utvidgning av uer i grek. eirö (av *ueriö),
säger, o. avlägset besl. med grek. rélör
(i sv. retorik) osv. — Ett ord i si-
nom tid, jfr gamla bibelövers., Sal.
ordspr. 25: 11: 'Ett ord i sinom tid ta-
ladt, är såsom ett gyldene äpple uti
silfskålom'. — Bevingade ord, jfr bok-
titeln: Bevingade ord. Våra allmän-
naste citat Ahnfelt 1879, motsv. i da.,
efter ty. gefliigelte worle, bl. a. namn på
ett 1864 utgivet tyskt arbete, efter grek.
épea pleröenta, Homerus, egentl. : flygande
ord. — Ordspråk = da. ordsprog, jfr
ty. sprichwort. I fsv. i samma betyd.:
ordh, i ä. nsv. även ordsedh. I betyd.
'tänkespråk, sedespråk', Bib. 1541, nu
blott i Salomos ordspråk o. arkaiserande,
jfr ty. spruch. I Bib. 1541 dessutom:
tal, yttrande samt allmänt talämne, visa
('warda til itt ordspråck'). — Ordstäv,
av ä. nsv. ordstäfve, sv. dial. ordslåve,
fsv. (sannol.) ordhstcevi (ordstceffuit best.
f., 1 gg), liksom t. ex. stenrös av
sienrösc, med i sammans. vanlig ja-a\-
ledn., jfr fsv. ordlista f ds., till stav, se
även stäv 2. Jfr Lindroth IF 35:302.
ordalier, gudsdomar, med de mera
sällsynta sing. or dal el. or da lie, av
mlat. ordalium (fra. ordalie), gudsdom,
latinisering av ags. orddl, dom = boll.
oordeel, ty. iirteil, dom, egentl.: vad som
tilldelas; till germ. vb. *uz-dailian =
ty. erteilen, tilldela (se ur 4).
orden, i betyd, 'riddarorden' om sv.
förh. o. 1650, då drottning Kristina in-
stiftade Immanuclsorden, i denna anv.
dock vanligt först o. 1750, sedan år 1748
(1747) serafimer-, svärds- o. nordstjärne-
ordnarna instiftats; i ä. nsv. bl. a. även
'slagordning, ordning'; stundom ordan,
ännu o. 1700 om munkorden, annars
senare (även i ordb.) att betrakta som
arkaistiskt (efter bibeln); fsv. ord(li)en,
ordin m., ordensregel, munk- el. nunne-
orden, ordning, jämte (hypersvecismen)
ordan = da. orden, i ä. da.: munkor-
den, slagordning, från ml ty. orden, ds.
som i fsv., även 'riddarorden', o. i be-
tyd, 'riddartecken' från ty. orden, av
fhty. ordena, ordning, från lat. ordo
(gen it. ordinis), ordning, stånd (varav
också fra. ordre; se order). — Från
grundbetyd, 'ordning' utgår den av 'ord-
ning el. regel för vissa religiösa sam-
manslutningar, ordensregel'; sedan om
själva sammanslutningen el. föreningen,
vilken betyd, utsträcktes även till and-
liga riddarordnar ; därefter också om
världsliga föreningar, särsk. världsliga
riddarordnar ; härav betyd, 'riddartec-
ken, ordenstecken'. — I ä. nsv. även
neutr. — Plur. hade i ä. nsv. i regel
formen orden; om sällskapsordnar ännu
t. ex. 1791. Omkr. 1800 dock ordnar
om ordenssällskaper ; men om ordens-
tecken kvarlever den gamla formen ännu
i uttr. riddare och kommendör av K.
M:ts orden' (Serafimerorden); jfr Alm-
ordentlig
551
orgie
qvist 1839: 'alla orden'. Dock uppträ-
der om riddarordnar andra pluralformer
mera enstaka redan på 1700-t., t. ex.
ordncr hos Höpken 1747 o. Kongl. Or-
derne 1764. Tersmeden 1748 har i sam-
ma betyd. plur. ordens. — Jfr ordent-
lig, ordna osv.
ordentlig, o. 1550 = da., från ty.
ordentlich (med samma /-inskott, från
1300-t., som i egentlig, offentlig),
av mhty. ordenlich; jfr fhty. adv. orden-
licho; till föreg. Med avs. på betoningen
jfr de citerade orden.
order, 1620 o. ofta under 1600-t. i
betyd, 'ordning'; t. ex. 1675 i bet}d.
'stånd o. d.'; i betyd, 'befallning' t. ex.
1658, 1664; som militär term t. ex.
1718 = da. ordre, av fra. ordre, av lat.
ackus. ordinem, till ordo, ordning; allt-
så etymologiskt = orden.
ordinarie, adj., 1637: ordinarie pro-
fessor, 1736: ordinarie Stads Mäcklare,
tidigare: ordinari, t. ex. 1620: ordinari
Post, J. Skytte 1625: ordinari staten;
1637: ordinarii lärare plur.; förr även
i betyd, 'ordinär, vanlig', t. ex. ordinarie
stolar 1700-t., osv.; som sbst.: Schroderus
1635; ordinarierna (om prästerliga äm-
betsmän); förr också ofta som adv. t. ex.
1627: ordinarie. Utan direkt (formell)
motsvarighet i da. el. ty. (jfr ty. ordent-
lich). Vanl. o. delvis med rätta upp-
fattat som utvecklat ur ordinarii (genit.
sg. o. nom. plur. m. till lat. ordindrins,
enligt ordningen, i behörig ordning, till
ordo, ordning; se ordinär); men san-
nol. dessutom från det förr vanliga adv.
ordinarie (= lat. ordinarie), som in-
verkat på adj. I sbst. ordinarie kan
e-formen ha utgått från plur. ordinarier,
den äldst uppvisade formen. — I fråga
om ämbetsmän (liksom vikarie) förr
vanligast om prästerliga och akade-
miska.
ordinera = fsv.: förordna = da. or-
dinerc, ty. ordinicren, av fra. ordiner,
lat. ordinäre {— ordna; jfr orden).
Om ordinerande av prästmän förr i
stället ofta ordna.
ordinär = ty. = fra. ordinaire, av
lat. ordinärius, enligt ordningen, i be-
hörig ordning (se ordinarie).
ordna, o. 1550: insätta, placera cl.
dyl., 1616: beordra, 1634: anordna, be-
falla el. dyl., 1665: förordna, utnämna
(kvaiievande in på 1700-t. o. senare
ersatt av förordna); i modern betyd,
'bringa reda i' vanligt först på 1800-
talet, t. ex. Dalin 1850 (hos Weste 1807
upptages ej ordet) = da. ordne, ordna,
skipa, från mlty. ordenen, anordna m. m.,
o. ty. ordnen, av fhty. ordinön (orde-),
av lat. ordinäre, ställa i ordning, för-
ordna (= ordinera), till ordo (genit.
ordinis); se orden. — Jfr fsv. oordhna,
oordning.
ordonnans = ty. ordonnanz, av fra.
ordonnance, till ordonner, anordna, om-
bestyra, påbjuda, ordinera, till lat. or-
dinäre (se föreg.), sannol. under infly-
tande av don ner, giva.
orera, av lat. öräre, tala (jfr orakel).
organ = ty. osv., av grek. örganon,
verktyg, (urbesl. med verk). — Härtill
bl. a. organism, av fra. organisme,
liksom flera andra ord på -isme latini-
serande nybildning; organist (se or-
gel).
orgel, jfr fsv. orghelinakare 1460 =
da.; i nsv. ånyo inlånat från ty. orgel,
av fhty. orgala — ags. orgel, ombildning
av fhty., ags. organa (eng. organ), mlty.,
isl. organ, fsv. orgha; av (m)lat. orga-
num (fra. orgne), o. 300: orgel (i modern
betyd.), plur. organa, orgelpipor; från
grek. örganon, verktyg (se organ). —
I sv. kvarlevde den fsv. formen orghor
(plur. till orgha) i bet}rd. 'orgel' som
den normala till början av 1800-t.: ännu
Sahlstedt 1773 har blott orgor, Weste
1807 orgel med hänvisning till orgor,
Dalin 1853 däremot omvänt. Härtill
sv. dial. orglramparc, orgverk. Att dock
tidigare orgel användes som en folklig
form visar t. ex. Orglanisse (om en spel-
man) Moraeus Yitnlus o. 1685. — Direkt
till den lat. -grek. formen ansluter sig
organist = ty., av mht}'. — -, av mlat.
organista; i ä. nsv. även orgnist o. i sv.
dial. ofta orgelnist (med anslutning till
orgel).
orgie = ty., av grek. örgia plur.,
mysterier, hednisk kult, i slit om vilda
<>. uppsluppna fester till Bacchi ära;
urbesl. med verk; alltså väl egentl.
möda, ansträngning.
orgor
552
orm
orgor, se orgel.
Orient(en) = ty. Orient (redan i
mhty.), av lat. oriens (genit. -entis),
österland, den uppgående solen, egentl.
part. pres. till oriri, uppstå, höja sig,
stiga upp (jfr följ. o. under ärta 2);
alltså likbetyd, med Levanten; betyd. -
analogier se öster.
original, 1593 (om skrift); om egen-
artad el. besynnerlig person t. ex. Fi-
scherström 1785 = ty., fra., av ett nlat.
originale, substantiverat neutr. sg. av
lat. originälis, ursprunglig, till origo
(genit. originis), ursprung, till oriri,
uppstå, börja (jfr fö reg.). — Originell,
Serenius 1734 (i nu obr. anv.), från fra.
originel, med samma ursprung.
Orion, stjärnbild, Bib. 1541, av grek.
Oriön, i den grek. fornsagan en väldig
jägare, som berättas bl. a. ha förföljt
plejaderna, till dess de förvandlades till
stjärnor o. han själv av gudarna sattes
i deras närhet på himlavalvet. Möjl.
av semitiskt ursprung. — 'Orions bälte'
kallas i vissa dial. friggerocken, dvs.
gudinnan Friggs slända; i andra Marä-
rockcn (med syftning på jungfru Maria).
Dessutom i ä. nsv. Jakobs staf.
orka — fsv., isl. — da. orke, av germ.
"wurkön, parallellbildning till yrka, i
avljudsförh. till verk; jfr även under
m et vurst. Härtill sbst. sv. dial. orka,
så mycket arbete som man på bestämd
tid medhinner, arbete, ä. nsv., fsv. (bl.
i sammans.), isl., no.: arbete, ansträng-
ning o. d. — Orkeslös, Swedberg,
Lagerbring, Tegnér, Geijer; men i ord-
böckerna först fr. o. m. 1800-t:s sista
årtionden (annars: orklös); åtminstone
i senare tid väl påverkat av da. orkeslös,
jfr ä. da. orke- o. orkelos, no. grkelaus,
väsentligen till yrke i betyd, 'arbete,
arbetsförmåga'; jfr även skadeslös; den
under 1700-t. uppträdande formen orkes-
kan dock, liksom skån. dial. orkenslös,
utgå från ett "orkan, vbalsbst. till orka
(jfr borgensman till fsv. borghan);
jfr Tamm Sammans. ord s. 156, även-
som Spr. o. st. 16: 118. Fsv. har i
stället orkolös = isl. orkulauss, till
sbst. orka (se ovan); det åtminstone o.
1630 uppträdande orklös är ej direkt
utvecklat härur utan ombildat (av or-
kelös) efter sammans. utan 'bindevo-
kal'.
orkan, Spegel 1705, Tiselius 1730,
Serenius 1734 — da., ty. = noll. orkaan,
eng. hurricanc (ombildat efter hurrg,
skyndsamhet), fra. ouragan, osv., från
span. huracan, egentl. ett karaibiskt
ord: uragan, oväder.
orkester, Triewald 1728 = ty. orches-
ler, fra. orcheslre, ital. orcheslra, av grek.
orkhéslra, plats för kören mellan scenen
o. åskådarebänkarna, till orkheisthai,
dansa (sannol. besl. med sanskr. rghä-
gåli, darrar m. m.).
orkidé, 1833; tidigare: orkid, 1800
osv., av fra. orchidées plur., avledn. till
grek. örkhis, ört med testikelformade
rotknölar, egentl. 'testikel' o. i denna
betyd, med motsvar. i iranska, armen.,
alban. o. balt. språk.
orlov, fsv. orlof, lov, tillåtelse == sen-
isl., från mlty. orlof, av fsax. orlof =
fhty. urlob, avljudsform till fhty. ur-
loub (ty. urlaub); till fhty. irlouben,
tillåta (ty. erlauben), got. uslaubjan;
till prepos. ur o. lov (se ur 4).
orm, fsv. ormber, orm, kryp, revorm
(jfr skogsormber God. Ups. C 20 s. 124
som övers, av lat. coluber) = isl. ormr,
mask, orm, da. orm — got. waurms,
fsax., fhty., ty. wurm (se vurm), ags.
ivgrm (eng. worm), av ie. *urmo-, *urmi-,
motsv. lat. vermis, mask, i avljudsförh.
till grek. römos (av *uromos), trämask,
med besl. ord i slav. o. kelt. språk; av
ie. roten uer, vrida, slingra, i t. ex.
sanskr. vrndkti, vrider, vartill avled-
ningar i vrida, vrång osv. På samma
sätt hör grek. euté, mask, till roten uel,
vrida (se välta). — Det slutna o-et i
nsv. beror på fsv. uddljudsförlängning
före den tid, då öppet (europ.) ö fick
sitt slutna uttal; sedan förkortades vo-
kalen (jfr ost). — Jfr vermut. —
Indoeur. rimord: sanskr. krmi-, mask,
litau. kirmis osv.; se k ar mos in. —
Ordet orm är väl i sin nuvarande betyd,
ett s. k. noaord (jfr t. ex. under björn,
ekorre, skata, tossa, troll, varg,
vessla), som ersatt nu utdöda beteck-
ningar o. i dial. i sin tur utbytts mot
andra såsom omskrivningarna buskefisk
t. ex. Dalsl., långkuse t. ex. HälsL; jfr
Orm
553
Örsa
i isl.-fno. poesi: lyngfiskr (till ljung),
viÖfiskr (till sbst. ved) osv. Ormen
hör f. ö. till de s. k. själadjuren, o.
särsk. snoken har dyrkats o. omhuldats
som ett slags skyddsdemon. — Med avs.
på betyd. -växlingen 'mask' ~ 'orm' jfr
under än ger. — Andra rätt spridda
beteckningar för 'orm, huggorm' äro
t. ex. sanskr. dhi- = grek. ékhis osv.;
lat. nätrix, got. nadrs, ty. nätter osv.;
sanskr. sdrpa-, lat. serpcns (egentl. : kry-
pande) osv. — Jfr följ.
Orm- i ortn. innehåller, för så vitt
första leden i fsv. är Orms-, det av orm
bildade fsv. person n. Orm, t. ex. Orm es-
berga, socken i Smål., O r mes h aga
Smål, Ormestorp Ögtl. I Ormaryd
Smål. ingår däremot snarast genit. plur.
av appell, orm; knappast ett f. ö. okänt
personn. Orme.
orna, unkna, fsv. orna, urna, taga
skada av värme, unkna = isl. orna,
bli varm, värma, no.: bli varm, väl
samma ord som ä. nsv., sv. dial. orna
(vid el. till), krya på sig; avledn. av ä.
nsv. oren, uren, unken, sv. dial. oren,
no. aaren, da. oret, jfr sv. dial. orig ds.
Enl. Torp Etym. ordb. möjl. av germ.
*wur-, till varm. De ursprungliga
kvantitetsförhållandena äro dock oklara;
jfr Wigforss S. Hall. folkm. s. 378,
Noreen V. spr. 3: 90. — Meng. oumen
är lånat från nord. spr., Björkman
Scand. loanw. s. 218.
ornament, 1627: -erna plur. best. f.
= ty. osv., av lat. ornämentum, till
ornäre, pryda (väl av ord(i)näre = ordi-
nera, ordna), varav fra. or ner = sv.
ornera. — Härtill även o r n a t — mhtjr.
ornat i betyd, 'ämbetsdräkt' (ty. ornat),
av lat. orrätus, prydnad.
orne, fargalt = fsv., da., sv. o. da.
dial. även /i//ie,avurnord. *i//7f/i-avgerm.
*(w)urznun-, egentl. 'hanndjur, betäc-
kare, avlare', besl. med grek. drsen,
ärren, man, érsen, manlig, fpers. arsan-,
man, sanskr. rsabhd-, tjur, ytterst: be-
fuktare, sädesutgjntare, jfr sanskr. dr-
sati, rinner, el., med samma betyd. -
utveckling, besl. med lat. vcrres, galt,
sanskr. visa-, tjur, visan-, man, hanne,
hingst, vrsabhä-, tjur, vrsni-, vädur,
vrsana-, testikel, lett. versis, oxe, jfr
sanskr. vdrsati, regnar, grek. érse, dagg;
alltså till någon av parallellrötterna ers
el. vers, fukta, väta (jfr under urin);
liksom oxe, egentl.: tjur, till sanskr.
uksdti, väter. Jfr det urspr. likbetyd,
ur (oxe) ävensom orre (av *urzan- :
orne = hjässa : hjärna). Se förf.
Etymol. Bemerk. s. VIII. En parallell
betyd. -utveckling möjl. i litau. sze7nas,
vildgalt (Berneker IF 8: 284); jfr även
under göt. — Ett helt annat ord, som
stundom felaktigt sammanförts med
orne, är likbetyd. sv. dial. rån(n)e, fsv.,
isl. runi, jfr sv. dial. runnväre, -bock, da.
dial. runne, löpa i brunst, sv. dial. ränna,
vara brunstig, besl. med rin n a o. rän n a.
1. orre = fsv. (som tillnamn) = isl.
orri, no. orre, egentl. om hannen; jfr
ä. nsv. orhane Var. rer. 1538, mhty.
orhan, fhty. orrehuon, i ty. om tjäder;
jfr även ags. wörhana; av germ. *urzan-,
egentl.: handjur, avlare, o. samma ord
som orne, fargalt, där /j-stammens n
inträngt i nominativen; se närmare d. o.
För denna härledning talar bl. a., att
hannen såväl hos orrar som tjädrar
skiljer sig från hönan till storlek o. färg
o. vidare inom jägarevärlden spelar en
mycket mera framträdande roll än denna.
Mot att ordet vore ljudhärmande (jfr
de knorrande lätena i hannens spel,
ofta återgivna med orr, urr) talar bl. a.
den urgamla femininbildningen dalm.
ynn (av *yrn), no. yrkna (av *yrina, av
*yrna), av germ. *urzm, *urzniö~n; bildat
som t. ex. röy (dial.), tjäderhöna, m. ti.
(se d. o.). Se förf. Etymol. Bemerk, s.
VIII, Suolahti Vogeln. s. 249. — Ett an-
nat ord el. ombildning är mlty. urbane,
mhty. urban, varav da. urbane.
2. orre, värd.: örfil; 1691, O. v. Dalin
osv., hypokoristisk bildning till örfil
(jfr de likbetyd, vulgära dorvei, hurril,
kurril); kanske dock i anslutning till
orre 1: en mängd, i slit äldre beteck-
ningar för 'stryk' av olika slag utgå
från namn på matnyttiga djur, maträt-
ter o. d. (se fikon, fisk, koka, örfil).
3. Orre i uttr. kung Orrestid.se
under konung.
Orsa, ortn., Dalarna, fsv. "Oröse, av-
ledn. av os, åmynning, alltså: Oreåluens
utlopp, i sin tur väl till dalm. or -
orsak
554
orv
or, grus (Noreen V. spr. 3: 96; jfr Bo-
et h i us Orsa målet 1: 69). Jfr med avs.
pa formen Lödöse o. Tönnersjö.
orsak, O. Petri 1528, i ä. sv. ofta
(folketymologiskt) ordsak- (ännu in på
1800-t.), ä. nsv. även ur-, y. fsv. ursak,
frän mlty. orsake = mhty., ty. ursacke;
i ;i. ty.: orsak till strid el. anklagelse;
jfr t. ex. sv. 'söka sak med ngn'; till
ur, prepos. o. ad v., o. sak; jfr ursäkta.
orsten, ett slags bituminös kalksten
(även kallad stink kal k på grund av
den lukt som stenen utvecklar vid slag
el. rivning), Salander 1727, Bromell 1730
osv.; jfr I. Erici 1642: oolslen, sydsv.
dial. olsten, varom nedan. Formerna
med or- äro väl, med Noreen V. spr.
3: 94, att sammanhålla med mlt3r. or-
lim, som översättes med 'bitumen' (dock
hos Lubben 1888 försett med?), o. möjl.
även med lt}r. or, 'fuchserde' (?). San-
nol. till ä. da. or, vämjelig lukt, da. dial.
ur(r)e, lukta; jfr ovan o. ty. stinkstein.
— Enl. Bromell 1730'synes' stenen ha fått
sitt namn därav att den användes som
botemedel mot den svinsjukdom, som
kallas oran. — Den äldre nysvenska o.
dial. formen olsten beror, därest ordet
haft ursprungligt r, på anslutning till
sydsv. dial. o/, vilket just är namnet
på den sjukdom hos svin- o. fäkreatur,
mot vilken stenen alltjämt brukas; även
benol; o. i något nordligare trakter or
(jfr östgöten Broocman 1726: ordet), =
y. fsv. fotol, fotsjuka, podager; besl. med
ags. föt-ådl ds. I vissa sydsv. trakter
är det dock (enl. uppgift av dr Sven
Berg) vinstenen, som begagnas för svi-
nen o. som bär namnet olsten. Då f. ö.
I. Erici talar om oolsten som ett bote-
medel för vissa svinsjukdomar, kunde
han möjl. ha åsyftat den senare, vars an-
vändning för detta ändamål har utom-
nordisk upprinnelse o. som kanske i
Sverige senare ersatts av den illaluk-
tande orstenen ; men i tidigare källor,
t. ex. P. Månsson s. 481, där stenen
kallas Medus, är det tydligen fråga om
orsten. Då de lty. formerna synas vara
osäkra till sin betydelse, vore det ju
slutligen ej otänkbart, trots Noreens
förnekande, att sjukdomsnamnet ol verk-
ligen är den ursprungliga sammansätt-
ningsleden i ordet, vars äldst uppvisade
form är olsten.
1. ort, trakt, ställe, Erik XIV 1536:
örter plur. (även senare uppträdande
pluralform, från ty. örter), 1614: ortar
plur., J. Baner 1626: ort = ä. da., från
mlty. el. ty. ort, ställe hörn, vinkel,
egentl.: spets o. d. (se Landsort) o.
etymologiskt identiskt med udd (se när-
mare d. o.) o. med följ. — I betyd,
'gruvgång' från samma ty. ort ds., egentl.:
ändan av en horisontal gruvgång. —
Med avs. på betyd. -utvecklingen till
'trakt, ställe' jfr fslav. mésto, ort, osv.
(Berneker Et. Wb. 2: 51 ; dock ej all-
deles säkert).
2. ort, äldre svensk viktdel, ävensom
äldre svenskt silvermynt (— V4 daler
el. riksdaler), 1530, om mynt, Var. rer.
1538 ds. = ä. da. o. da., från mlty. el.
ty. ort ds , egentl.: en av de fyra delar, i
vilka myntet delades av ett kQrs (jfr
ty. myntnamnet kreuzer till kreuz, kors),
utvecklat ur betyd, 'hörn' = ort 1 o.
u d d.
3. ort, ett sydsvenskt namn på iden
el. (enl. uppgift) i somliga trakter på
mörten. Av okänt ursprung. Medan
iden är eftersökt, värderas däremot mör-
ten alls icke som föda. Vore möjl. den
senare betyd, den ursprungliga, kunde
man tänka på lån från mlty. ort, vad
som ratas som föda (av or-dt, till ur
o. äta).
ortografi, ytterst av grek. orlhogra-
phia, till orthös, rät, rak, o. en avledn.
av gräphein, skriva.
Orust, önamn, fno. Ordusl, Ordost;
Sannol. till isl. urö, no. urd, ur, or, sv.
dial. or, stenfylld terräng; se förf. Göteb.
Aftonbl. 31. 7. 09, Lindroth Bohusläns
härads- o. sockenn. s. 26; annorlunda H.
Pipping NoB 8: 34. Senare leden är
oviss; snarast att sammanställa med
fno. önamnet Ösl(r); se M. Oisen MoM
1919, s. 92; annorlunda Lindroth anf.
arb.
orv, väsentl. dial., lieskaft, Stiern-
hielm Fateb.: urf, Broocman 1733: orf,
Lind 1749 (som dock upptager en del
dialektord), i dial. även: arv(e), äroe
samt dessutom med betyd, 'oxok, båge
i en sele' = isl. orf n., lieskraft, fhty.
Orvar
555
oskära
worf m. ds. (ty. dial. worb), av germ.
*wnrfa-, (*wiirt>a-); besl. med litau. värpa,
ax, grek. rapis (genit. -idos; av *urp-),
spö; med växelformer på ic. -b, t. ex.
lat. verbera, spön. Jfr Bugge BB 3: 106,
Persson Indog. Wortf. s. 497 f. — Ordet
synes aldrig ha tillhört det egentliga
skriftspråket.
Orvar, mansn., upptaget från det isl.
sagonamnet Oruar-Oddr, 'Orvar Odd\
där första leden ej är personnamn, utan
genit. sg. av pr, pil = eng. arrow osv.
(se f. ö. under pil 1 slutet); alltså
egentl.: 'Pil-Odd', bildat som t. ex. run-
sv. Fé-Gijloe (ftkiulfa ackus.), dvs. 'Pän-
ning-Gylve'. Namnet har alltså uppstått
genom samma slags missförstånd som
S k o g 1 a r.
1. os n., mynning av å el. flod, (mera
dial.:) strömdrag i sjö, källdrag, i dial.
ofta m., fsv. ös n. (o. m.?), åmynning
o. d., motsv. isl. oss m. ds., no. ös (även
n.), uugef. ds. som i sv., da. dial. ös.
Vanl. sammanställt med lat. ös (genit.
öris), mun, sanskr. äs, äsyä ds.; även-
som med ags. ör, kant (*ör-), lat. öra,
rand, kust Cözä-); ie. *öuso- med av-
ljudsformen *ouso-, *duso- i t. ex. fpreuss.
austin (ack.), mun, osv.; med /-avledn.
i lat. östium, ingång, dörr, flodmynning,
jfr litau. uslas, flodmynning, ävensom
till bet3rd. mynning (till mun), no.
elvarkjeft, fra. bouche, mun, os. Mindre
sannolikt är däremot Lindroths anta-
gande Ark. 29: 264 n. 4, att grund-
betyd, icke är 'mun, mynning', utan
den i sv. o. no. dial. även uppträdande:
'ställe som icke fryser till', vilken
sedan helt naturligt kunnat specialise-
ras till 'åmynning'. Ordet borde då
identifieras med no. ös m., brus, su-
sande ljud, i avljudsförh. till no. asa
(ipf. ös), jäsa, brusa (besl. med jäsa;
se d. o.). — Vanligt i ortnamn, se Fa u rå s,
Ljungan, O s b y, O x i e, Raus, Rotne-
ros, Simris (under Simrishamn),
Västerås, Åhus, Älvros (under
Älvsborg). — Härtill avledn. öse i
Lödöse, Or sa o. Tö nn er sjö (se dessa
ord); sannnol. även i Älvsborg (se
d. o.).
2. OS n., lukt, kvävande gas o. d.,
t. ex. U. Hiärne 1680 = no. os m., da.
os. Synnerligen svårt att i etymologiskt
avs. bestämma, då vid sidan en del
formellt identiska ord med avvikande
betyd, uppträda: no. ös, luftström, tunn
dimma, iver, ä. da. os, saft (i växter)
m. m. Os, lukt, föres av Tamm Ark.
2: 348 samman med lat. ödor, lukt (jfr
odör), grek. özö, luktar, litau. udimas,
luktande (det senare med ie. ö-) osv.;
i så fall dock ej av ie. *öd-to-, utan av
*öd-s-o-, till den s-stam, som med annat
avljud ingår i lat. odor. Kanske dock
snarare med Persson Indog. Wortf. s.
12 ('wohl') = sanskr. väsa, vällukt,
som trol. hör till ie. roten ué, blåsa,
fläkta (se vind o. jfr i detta fall även
no. ös, luftström. — Av annat ursprung
är (i motsats till Falk-Torp s. 802) fsv.,
da. ös, växtsaft, väl avljudsform till fhty.
ivaso, fuktig jord, osv. samt sv. ortn.
Vasa (se d. o.); jfr även Charpentier
KZ 46: 40 f. — No. ös, iver, oro, hör
sannol. till no. asa, storma o. d. ; jfr
jäsa. — Se f. ö. också Torp Etym.
Ordb. s. 479.
Osby, Ousby, till os 1 (åmynning) o.
by.
oskadd, se skada.
Oskar, mansn., i Sverige först av Os-
kar I, som erhöll namnet genom sin
gudfar Napoleon I, vilken hämtat det
från Ossians sånger, jfr fir. Oscur, till
keltiskan lånat från isl. Asgeirr = fsv.
Asker, Asger, ags. Ösgdr, västfrank. An-
s(i)gdr (varav latiniserat Ansgarius), av
germ. *Ansn-, "Ansigaizaz, till germ.
*ansu-, gud (se as 1 o. åska), o. germ.
"gaiza-, spjut = isl. geirr osv. (se Ger-
hard, Gertrud, gar fågel, gissel, na-
va re). — Jfr följ.
Oskarshamn, stadsn., 1856, efter Oskar
I (förut Döderhultsvikf köping).
oskära, orena, ohelga, fsv. ösk<vra
jämte oskira, till o- o. adj. skär i be-
tyd, 'ren'. — Part. oskärad, egentl.:
orenad, ohelgad, har emellertid sedan
länge nyttjats i den alldeles motsatta
betyd, 'ofläckad, skär, ren', redan Gjör-
well 1787; sannol. på grund av anslut-
ning till ofiäekad, obesmittad o. d. Se
bl. a. Hjelmqvist Spr. o. st. 1: 188, \\.
Berg därs. 4: 237, Hjelmqvist därs. 12:
224. Jfr o förvägen o. ospard.
osnnindsj iirn
550
ostron
osmundsjärn, -smide, fsv. osmunder,
osmundsicern, jfr nisl. dsmundarjarn
s;imt det Iran fsv. lånade mlty. osemant.
Vanl. tolkat som 'gudens gåva' till isl.
pss, (is-s-, gud (av *ansu-; se as 1), o.
Fsv. munder, brudgummens gåva till
brudens giftoman (se förmyndare,
myndig); jfr isl. mansn. Osmundr =
fsv. Asm und.
ospard, egen ti. det nekande fsv. part.
perf. öspardher, dels passivt: ospard,
rikligen given, o. dels aktivt: icke spa-
rande osv.; jfr fsv. vbaladj. öspar —
isl. lisparr i båda dessa betyd.; med
betyd -växlingen uppkommen genom öm-
sesidig attraktion av det urspr. passiva
öspardher o. det urspr. aktiva ospar
(A. Lindqvist Ark. 25: 244). — Vid si-
dan av den gamla egentliga anv. av
ospard, t. ex. 'han (hade) haft all möda
ospard', Lundegård 1906, uppträder re-
dan i fsv., med samma betyd., en an-
nan, med föregående negation, t. ex.
Sturekr. : 'konungen hadhe liuff ordh
ekke oosparth', i nsv. särsk. i förb. 'icke
lämna el. hava någon (el. lämna el. hava
ingen) möda ospard', en ologisk kon-
struktion, som tydligen sammanbänger
med den nekande betyd, hos spara (i
fsv. bl. a. 'icke låta komma till använd-
ning') o. beror på en vid begagnandet
av flera negationer icke ovanlig tanke-
förvirring. Hjelmqvist Ark. 29: 135 f.
— Jfr ett likartat fall under oskärad.
oss, dat. o. ackus. till pron. vi, fsv.
os, ös, us = isl. oss, fno. även ös, da.
os, av samnord. ös med bortfall av n
framför .s- (såsom i t. ex. gås av gans),
motsv. got. uns (jämte unsis efter dat.
in is, mig), fsax. us, fhty. uns (dat.), jfr
ackus. unsih (i . ty. blott uns), ags. us
(eng. ris), av germ *uns = ie. "ns i grek.
i {h)emeis, vi (av ie. *ns-mes > *asmes >■
*ämes, jfr beot. (h)ämés), sanskr. asmån
(ackus.); svaga rotstadiet till lat. nös,
vi (urspr. ackus.), sanskr. nas, alban.
nu (av *nos), ir. (osv.) ni (av *nes), fslav.
(genit.) nasu (av "nös-), osv. — I vissa
götal. o. nordsv. bygdemål i stället voss,
duss, med v analogiskt infört från no-
min. vi.
Ossian, mansn., från eng., efter den
forniriske sagohjälten Oisin, Ossin; nam-
net populärt genom bekantskapen med
de s. k. Ossians sånger (1760-t.).
1. ost, öster, i sjömansspr., liksom
väst, syd (o. nord) lån från lty. el.
boll.; se f. ö. öste r.
2. ost, sv. dial. även ust (med vo-
kalförlängning framför st; alltså ej av-
ljud), fsv. ösler, äldre osier = isl. ostr,
da. ost, av germ. "justa-, ett speciellt
nord. ord, motsv. finska lånordet juusto;
besl. med lat. jus, saft, soppa, sanskr.
i/ös, yusän-, soppa, fslav. jucha, soppa
(varav ty. jauche, stinkande vätska) m. fl.,
ävensom av grek. ://me, surdeg (av
*jusmä el. *juma), till roten ju i sanskr.
yåuti, blandar. Att döma av ordets
släktskapsförhållanden bestod sålunda
den äldsta germanska osten ännu delvis
av flytande beståndsdelar. Yngre för-
bättrade metoder vid ostberedningen
betecknas av det från lat. caseus lånade
germ. *käsjus (ty. käse osv.; se käs(e)
o. potkes), som undantiängde det in-
hemska *justa-. I de rom. spr. ersattes
cäseus av * formations, egentl.: formost
(fra. fromage osv.). — Det slutna o-ljudet
i sv. beror på tidig avljudsförlängning
(se närmare under orm) o. ej på
gammalt långt o (zöii-); annorlunda,
men felaktigt hos Walde under jus. —
Härtill vb. ysta (se d. o.).
osteologi, se ostron.
ostron, i ä. tid, t. ex. Lind 1749,
blott som plur., till östra, t. ex. Luci-
dor osv.; plur. under 16-1700-t. ofta
ostror, t. ex. 1642, 1747; Spegel 1685:
östrårna — isl., no. östra f., möjl. från
ags. ostre el. från någon nordtysk form,
motsv. mhty. öster == lty. öster, plur.
östers, varav da. östers = mholl. oester,
varav ä. ty. llsfer, ty. auster; liksom så
många andra beteckningar för finare
maträtter lånat från romarna: lat.,
osirea, ostreum (ffra. oistre, fra. huitre
eng. oyster), från grek. östreon, besl.
med grek. östrakon, skärva, fjäll, o. med
ostéon, benknota (jfr sv. osteologi),
lat. os (gen. ossis), sanskr. dsihi- osv.
Inhemsk beteckning saknas trots att
massor av ostronskal påträffats redan i
den äldre stenålderns avskrädeshögar :
möjl. gömmer sig dock en sådan i isl.
skcl, musselskal o. d. (se skal). — An-
ostyrig
557
ovan
dra liknande germ. lån från romarna
äro ags. lop(p)estre (eng. lobster), hum-
mer, från lat. loposlra (locusld), o. ags.
iriiht (eng. trout), forell, från lat. tructa.
ostyrig, fsv. ostyrogher, från mlty.
unsturich; jfr da. ustyr, larm, ofog, av
mlty. unslur(e), obundenhet, larm m. m.
— mhty. unstiure; till styr i hålla
styr o. st}'ra; knappast däremot hesl.
med isl. styrr, larm, osv. (se störa).
Osvald, mansn., från eng., av ags.
6sw(e)ald — fsv. Åsvald, isl.-fno. As-
valdr, fty. Ansivald, -old osv., av germ.
*Ansu-, * Ansiwalöaz, till ags. ös = germ.
*ansu-, gud (se as 1), o. germ. stammen
ivalö-, styra, härska, råda (se våld o.
jfr Arnold, Evald).
otal, se under o-.
otera, sv. dial., orena, nedsmutsa,
oterig, nedsölad, smutsig, även i ä.
nsv., t. ex. Bib. 1541, motsv. ä. da.
uterig (jfr nda. utcrliy), okysk o. d.,
efter mlty. untér(l)ich, vedervärdig, opas-
sande, till untére ds. — mhty. unziere,
oskön, till ty. zieren, pryda (se det nära
besl. lånordet sira).
otidig, nu: ovettig o. d., jfr Nordberg
1740: ett otidigt bref, förr: i otid el.
orätt tid uppträdande el. förekommande,
olämplig o. d., O. Petri osv., ännu (åtm.)
på 1880-t., fsv. 'otldhoycr (otidiger) =
da. otidig, omotiverad, indisponerad,
sjåpig o. d.; jfr tidig.
otta = fsv. — isl. åtta, no. -da., ä.
da. oltc (kvar i da. oltcsang) — got.
åhtivö, fsax., fhty. uhta, jfr ags. uht(a);
av germ. "unhtwön, utvidgning på -ön
av ie. »-stammen "nktu- i sanskr. aktå,
natt, mörker, stråle, jfr grek. aklis, stråle,
litau. anksii, tidigt; avljudsform tilVnokt-
i natt. .1. Schmidt Pluralb. s. 212 f.
Med avs. på betyd.-växlingen 'ljus' ~
'mörker o. d.' jfr under morgon, mörk
samt black 2 o. bläck. — Härjämte
olu i ii. nsv., sv. dial. (delar av Skåne)
o. fsv. Om växlingen se Norcen V. spr.
4: 7.'5.
Ottar, mansn., fsv., fda. Ol{i)ar
fno., isl. Ottarr; jfr ags. Ohlhcrc, som
synes vara ett nordiskt namn (Björkman
Nord. Personenn. s. 104); sannol. till
isl. ötti, ags. ohl, skräck, got. ögan,
y. fsv. öghnas, hota, Sdw. Tillägg (se
aga) -f- sbst. här (liksom Gunnar,
Ragnar osv.); el. också till isl. geirr,
spjut (se gissel o. na va re), i senare
fallet alltså av urnord. * Ohta-gaiitaR
(o. bildat såsom t. ex. isl. Hröarr, öst-
nord. Roar = ags. Hrödgår), med bort-
fall av g o. -cd- till -a- i semifortissta-
velse. Härmed sammanhänger fir. lån-
ordet Ollir, Oil(l)ir, om vilket närmare
Marstränder Det norske sprogs hist. i
Irland ss. 66, 82, 98 o. tilläggen 155,
156. — Alltså snarast ej, såsom annars
antagits, av urnord. "Anhtö-harjan, till
ags. öld, förföljelse, fht}r. åhta; jfr Mar-
stränder anf. st. — Ingår i ortn. Ot-
terstad Vgtl. (fsv. Oterstadhum) m. 11.
[Otterstad, ortn., Vgtl., se föreg.]
Otto, mansn., i ä. nsv. även Olle O.
Petri, fsv. Ollo, från ty. = fhty., motsv.
fsax. Oddo; kortformer till namn på
Od- m. m., av växlande ursprung.
otukt, fsv. otukt, otillbörlighet, oskick,
ondska, från mlty. untiichl = ty. un-
zucht, av o- o. tukt. I nsv. speciali-
serat till otillbörlig el. osedlig handling
(osv.) i fråga om könsförhållandena; jfr
motsvar. betyd. -utveckling av vällust.
Om betyd, se f. ö. under o-.
otymplig, Almqvist 1840, Snällp. 1848,
Crusenstolpe 1849, Dalin 1853 (beteckn.
som 'fam.'); avledning av sv. dial. lump,
klump, kloss (jfr eng. dial. thump ds.);
jfr sv. klumpig el. da. Idodsci, kluntet
ds.; o- kan vara av samma slag som i
oting osv. el. bero på inverkan från
ord av typen obehaglig osv. (se o- 2);
jfr o nos li g. — En avljudsform till sv.
dial. lump, klump, kloss, är tamp (i
slit. dial.), grovvuxen, ohyvlad karl,
drnmmel (se tamp 2).
oval, adj., 1650 = ty. osv., av hit.
övälis, äggformig, till övum, ägg (se
d. o.). — Ungcf. samtidigt i substantiv
anv.
ovan, adv. o. prepos., fsv. ovan, som
adv. : ovanifrån, ovanpå, ovantill, som
prepos.: ovanpå, över, bortom isl.
O fan t da. oveu, vanl. som i nsv. i förb.
med prepos. (t. ex. ovenfra; sä utesl li-
tande i no. -da.), fsax. oban(a), fhty.
obana (ty. ofce/i), ags. ufan (.jfr eng.
above, av ags. ou bufan, sv boven-);
bildat med suffixet -a/ia, som utmärkei
O vot t
558
oäven
en rörelse från (se dädan, hädan), till
i c . *up(o) i isl. of, över, got. i//', under,
osv . varom närmare under över. Be-
tyd.-utvecklingen : 'ovanifrån' till 'ovanpå
o. d' motsvaras av den i fjärran.
ovett, i sin moderna betyd, vanligt
först under senare hälften av 1700-t. (jfr
nedan), i den ursprungliga av 'okunnig-
het' allmänt under 16- o. 1700-t., fsv.
o/'c/, ovits medvetslöshet, vansinne, ur-
sinne, fåvitskhet, okunnighet = isl. iwit,
medvetslöshet; av o- o. vett. — Den
nu brukliga betyd, har utvecklat sig
ur nttr. såsom 'vräkt ur sig alt sitt
ovett' 1739 (där ordet översätter fra. co-
lére), 'spy ur sig allehanda ovett' 1751,
där ovett betyder 'ursinne, vansinnig-
heter' el. dyl.
ovålig, t. ex. Columbus, Lind 1749,
jämte ovölig(h), t. ex. Schroderus, Co-
lumbus, Hof, (o. ovillig-, t. ex. Karl XII,
Dalins Arg., Dalin 1853; möjl. genom
anslutning till ovulen, av vurden, jfr
götadial. vuren o. varda, bliva, el. kan-
ske ljudlagsenlig utveckling); av äldre
ovärdig, t. ex. G. I:s reg., ovgrdig, t. ex.
Bib. 1541; jfr fsv. ovördheliker, ovörd-
sam, o. no. uvyrden; till o- o. vörda;
se med avs. på ljudutvecklingen under
v ål a o. Hesselman i o. y s. 210.
oxe, i vissa dial. även åxe (t. ex. Vgtl.),
ux(e), i somliga norrl. (o. no.) dial. också
i betyd, 'tjur', fsv. oxe, uxe (plur. yxn,
sedan oxa(r)) = isl. uxi, oxi, da. okse,
got. anhsa, fsax., fhty. ohso (ty. ochs),
ags. oxa (eng. ox), motsv. sanskr. uk-
sdn-, tjur, mir. oss, hjort; egentl. 'hann-
djur, avlare' till sanskr. uksåti, väter,
se f. ö. vak. Med avs. på betj^d. -ut-
vecklingen jfr sanskr. rsabhd-, vrsabhå-,
tjur, lett. versis, oxe, till ie. ers, uers,
väta; se or ne. — Överflyttat till andra
djurnamn, såsom ekoxe, talgoxe (äter
med begärlighet talg), sv. dial. granoxe,
ekorre, timmerox(e), timmerman (ceram-
byx), m. fl. — Nsv. oxe utgår sannol.
från fsv. uxe, ej från fsv. oxe; se Noreen
V. spr. 3: 245. — Jfr yxne, Yxnerum.
oxel, G. I:s reg. 1558, i vissa sv. dial.
oxel-, jfr da. akselbcer; dunkelt. Enl.
Lidén IF 18: 505 uppkallat efter bären
o. besl. med fsv. åkarn n., ollon, got.
akran, frukt, litau. uga, bär, körsbär
(*ögå). Kanske dock på ett el. annat
sätt sammanhängande med no. asal(d),
som man dock med tvekan fört till roten i
ask (jfr ty. dial. aschelbaum, ask). Nam-
nets ringa spridning beror därpå att
oxeln är ett äkta svenskt träd, vars, ut-
bredning nästan är inskränkt till Sverige.
oxeltand, Phrygius 1620: o.rZa-; 1636:
oxel-, fsv. oxlatan God. Ups. G 20 (-than);
i avljudsförh. till sv. dial. jäksl, jäkkel,
jäsl m. m., no. jaksle, jakle, no. -da. ja>k-
sel (ej i da.), isl. jaxl, av germ. *eksla-;
ävensom till sv. dial. axlatand, ä. da.
axelland, varifrån meng. axyltothe (eng.
dial. axle-, assle-tooth). Stundom fört
till germ. roten ah = ie. ak, äta (se
agn 2), i vilket fall av germ. öhsl-, ehsl-,
ahsl-. Dock mycket ovisst, bl. a. på'grund
av sv. dial. jäkkel o. no. jakle, som tyc-
kas förutsätta germ. grundformer med
k o. avledn. -7 (jämte -si i no. jaksle osv.).
Oxenstierna, familjen., 1592: Ochsen-
stem, 1596: Oxenstem, o. 1610: Oxen-
stierna, egentl.: oxpanna, efter vapen-
bilden; till oxe (med tyskt -en i sam-
mansättningsfogen) o. (i namnets äldre
form) lty. stern, panna = ty. stim(e)
(fhty. slirna), urbesl. med grek. stémon,
yta, bröst, osv., till ie. roten ster, strö
(se d. o. o. stjärna). Sedermera an-
slutet till ä. nsv. o. sv. dial. stjärna,
panna, jfr. fsv. stiwrnobligher, häst med
stjärna el. vit fläck i pannan; egentl.
en bildlig anv. av stjärna o. syftande
på den vita fläcken i pannan; sedermera
med utvidgad betyd, av 'panna' i all-
mänhet; alltså ett annat ord än lty.
stern = ty. slirn(e), men möjl. rotbesl.
med detta. Jfr W. Wiget Spr. o. st. 1 5: 1 1 1 .
Oxie, härad i Skåne, fda. Oshögha';
alltså: högarna vid oset (åmynningen;
se os 1).
Oäven, 1588, nästan regelbundet med
negation, t. ex. 1633: 'ingen oäffven karl';
som adv. i ä. nsv. även oäfven t. ex.
1650, 1664, oäfvcnt (-///>-) t. ex. 1684;
ibland också ohäfven, vilket av somliga
betraktades som den riktiga formen;
från ty. uneben, egentl.: ojämn, jfr nicht
uneben i samma betyd, som icke oäven
= mlty. uneven, opassande, olämplig
m. m., ags. unefan, olik; till o- o. ty.
eberi = även, j äm n.
pacifist
550
paddli
pacifist, nytt ord (liksom t. ex. ak-
tivist), jfr lat. päcificus, som gör el.
sluter fred (varav fra. pacifique, freds-
älskande, stilla; jfr Le Pacifique, Stilla
havet), till pax (geni t. päcis), fred (jfr
pakt um; urbesl. med foga), o. facere,
göra (se facit).
pack, G. I:s reg. 1535: t het packet,
dvs. by ket = da. pak, från ty. pack el.
mit v. pak, av ty. pack (motsv. packe)
i betyd, 'tross'. Betyd. -utveck lingen be-
ror därpå, att en armés tross vanligen
bestod av de sämsta trupperna. Jfr
tross i föraktlig bemärkelse ävensom
bagage hos t. ex. Bellman. Se f. ö.
packe. — Med pick och pa c k, Sch ro-
derus 1620 = da. med pik og pak, jfr
ä. da. pikpak, sannol. ombildat efter ty.
mit sack und pack (varav ä. nsv. medh
sack och pack 1625) i anslutning till
andra liknande uttr. med reduplikation
o. sekundärt avljud; jfr virrvarr osv.
Även utan med, t. ex. Bellman: 'Movitz
tog sitt pick och pack' osv.; jfr Schro-
derus 1626: 'sitt pack och byltor.'
packa sig (i väg), fsv. pakka sik (af,
bort, ut) = da. pakkc sig, från mit}'.
.s/7; pakken, ty. sich packen; egentl.:
packa in för att begiva sig åstad; jfr
fra. faire son paquet osv.; till pack o.
pack e.
packe, fsv. pakkc = senisl. pakki,
från mlty. packe = tv. pack (se pack)
o. packen, meng. pakke (eng. pack),
motsv. ital. pacco (se paket); av dun-
kelt urspr.; möjl. på ett el. annat sätt
sammanhängande med likbetyd. isl. baggi;
jfr bagge o. bagage.
padda, i ä. nsv. stundom även palta,
fsv., isl. padda = da. padde, mlty.
padde, mholl. även pedde, meng. padde,
podde. Av mycket omstridd upprin-
nelse. Bl. a. fört till grek. bdtrakhos,
groda, el. till lty. pad, fotsula, med syft-
ning på djurets karakteristiska fötter,
varom särsk. Marstränder Afhandl. viede
S. Bugges minde s. 243 t', (med paral-
leller); ävensom till germ. *papa-, väg
( se Medelpad). Dubbel konsonanten
beror här som i flera andra likbety-
dande namn på kortnamnsbildning; jfr
(sv. dial.) p ugga, groda, ags. frogga
(eng. frog), tadde (till tädige, se nedan),
sydty. dial. krott, ty. quappe, grodunge
(se k va b b a). Den karaktär av 'smek-
namn' el. dyk, som tydligen tillkommit
en hel del benämningar på dessa slags
djur, framträder stundom även genom
diminutivändelse, vanl. -k, såsom i eng.
paddoc, hy. tork, isl. frauki (se frö 2),
sv. dial. losk (se t os sa 2) osv., el. ge-
nom stammar hämtade från barnsprå-
ket, såsom ags. tädige (eng. toad). Att
dessa ord nästan regelbundet av etymo-
logerna betecknas som till sin härkomst
dunkla, talar i sin mån (liksom betr.
flera andra ordgrupper, se t. ex. labb)
för riktigheten av den här givna tolk-
ningen. Se f. ö. förf. NTfF 3B 12: 62 f.
Den starka form- o. namnväxlingen sam-
manhänger sannol. delvis med de my-
tiska föreställningarna om paddor o.
grodor — de hörde till de s. k. själadju-
ren — , som föranledde skapandet av eu-
femismer o. 'noanamn'; se tossa 2. —
I Bunebergs 'Nu hafva de gått som pad-
dor' (löjtnant Zidén), med åtskilliga
motsvarigheter i litter., ingår en för-
kortning av sköldpadda, jfr t. ex.
Mont Louis 1739: 'Han är långsam som
en sköldpadda', v. Brann: 'Den vanliga
sköldpaddstakten' osv.; alltså i anslut-
ning till den gamla klassiska bilden om
sköldpaddan. Jfr Å. W:son Munthe Spr.
o. st. 16: 263.
paddla, Gosselman 1830 osv.; ännu
på 1850-t. blott om utländska förh. ; jfr
Kalm 1761: 'padlade (som Angelsman-
nerne säga)'; i da. blott i paddelaare
('paddla' heter där pagaje); från eng.
paddle, paddla, väl denominativ bildning
av paddle, åra, även: skovel. Bä grund
av denna senare i sbst. tidigt uppträ-
dande betyd, kan inan väl ej betrakta
verbet som det primära o. samman-
ställa detta med eng. paddle, plaska i
vatten, som kunde tänkas vara = ty.
paddeln, gå illa o. ovigt, i slit i vatten,
prtff
560
palm
Ity.; stövla omkriifg (till ä. ty. padden
ds., Ity. pedden), men som kanske i stäl-
lt i .ii- en av de tyska orden oberoende
imitativ bildning av samma slag som
Ity. pladdern, plaska i vatten, sv. pla-
ska, pladdra osv., el. möjl. en hypo-
koristisk växelform till eng. pattle, i-
terativum till pat, slå lätt (jfr pj ätt).
paff, t. ex. 1794; Colnmbtis o. 1675:
puff och paff-, jfr Ity. paf, ty. pajf- ljud-
härmande interjektion. Jfr piff, puff.
— Vara el. bliva paff, slangspr. :
mycket överraskad, 1900-t.; efter tv'.
page, från fra. — ; av ovisst ursprung:
(knappast från grek. paidion, litet barn).
paj (äppel- o. d.), E. Beckman 1883:
'en s. k. pdj'(om amerik. förh.), Lang-
let Husm. 1884: 's. k. pajer'; från eng.
pie, enl. somliga möjl. från pie, skata,
med syftning på pajens mångabanda
beståndsdelar, påminnande om skatans
brokiga utseende. Jfr särsk. noten bos
Murray under art. pie, sb. 2.
pajas, 1815: pajazzer plur., 1841 : pa-
jas = da. bajads, från ty. paias, även
bajazzo, från ital. dial. pajazz = ital.
pagliaccio, pajas, egentl.: halmmadrass,
till paglia, halm (= fra. paille, varav
sv. paj- i paj gul o. paljett), av lat.
palea, agn. Benämningen härleder sig
därav att pajazzon i det italienska folk-
lustspelet ofta var klädd i madrasstyg.
paj gul, se fö reg.
paket, 1621 (-e//) osv., under 1600 t.
ofta pakett, såsom ännu t. ex. Geijers
Minnen o. Onkel Adam (åtm. två ggr;
har även formen stakett) o. hos de finn-
ländska förf. = ty. m. fl. paket, från
fra. paquet, av led ii. av ett ord motsv.
ital. pacco ds.; se packe. — Förr i re-
gel ncutr., nu även den-kön. Det se-
nare även i äldre tid i betyd, 'paketbåt'.
— Jfr till bildning o. ursprung raket
o. staket.
paktum, från lat. pactum, egentl. neutr.
av part. pf. till pacisci, sluta fördrag,
jfr pär, fred (se pacifist), till ie. ro-
ten pak, fästa, varom se påle o. foga.
palats, fsv. palaz = isl. pallalz m.
m., från lat. palätium, praktbyggnad föl-
en kejsare el. gud, urspr. namn på en
av Bomulus bebyggd kulle i Rom, på
vilken sedan kejsar Augustus med ef- (
terträdare bodde; väl till pälus, påle,
alltså egentl.: 'av pålar inhägnad plats'
el. dyl. (se påle). Från det lat. ordet
kommer även fra. palais, varav mhty.
pålas (ty. palast, med senare tillagt /,
varifrån ä. nsv. pallast, t. ex. Dahlsti-
erna). Från plur. palätia stammar fhty.
phdlanza osv., varav mhty., ty. pfalz,
kejsarbostad o. d. i det gamla t}rska ri-
ket, vartill ty. pfalzgraf, pfalzgreve,
kejserlig ämbetsman, o. Pfalz, benäm-
ning på det ärftliga län, som tilldelats
en pfalzgreve.
palaver, 1900, från Ity. palawer, av
span. palabre — fra. parole (se paroll).
palett, Sthlms p. 1792; jfr Lind 1749:
pollet— ty., fra. paleite, från ital. palelta
ds., egentl.; skovel, dimin. av ital. pala
ds., av lat. pala, skovel, spade, av om-
stridd härledning (möjl. av *paksl-, till
samma rot som lat. pälus, påle; se påle),
paletå, 1838, av fra. paletot; dunkelt,
palissad, 1635, av fra. palissade, ital.
palizzata, till lat. pälus, påle (se d. o.).
paljett, 1773,avfra.joa/ZZe/7e,avledn.av
paille, halm; med syftning på färgen;
se f. ö. under pajas.
pall, fsv. palderl (ack. pall, plur. pal-
lar) = isl. pallr, ä. da., da. dial. pald,
bänk, förhöjning m. m.; enl. Bugge Gloss.
t. Norges gamle love lån från fslav.
polu, sida, mark (urbesl. med fjöl),
varemot dock talar dels det långa Z-et
o. dels ordets spridning o. betyd. -väx-
ling i de nord. språken o. dialekterna;
enl. K. F. Johansson KZ 36: 370 f. in-
hemskt o. utgående från ett germ. *palza-,
med släktingar på bals- i balt. spr. med
betyd, 'stöd' o. d., varemot Persson
Indog. Wortf. s. 267 n. Dunkelt. —
Om andra ord för 'pall' o. d. se ska in-
ni e 1 o. skar.
pallra, 1841, i sv. dial. även: 'göra
något småningom' o. 'paddla', jfr sv.
dial. palla, pallra; antag!, unga avljuds-
bildningar till pilla, pillra, liksom
omvänt dingla till dangla el. som
möjl. pligg till plugg osv. Annorlunda
Noreen V. spr. 4: 20.
palm, fsv. palmber, palm, palmkvist,
jämte motsv. germ. ord från lat. palnw,
egentl. om den i Sydeuropa inhemska
dvärgpalmen = lat. palma, flata handen
Palme
561
pang
(av samma stam som fsv. fala, slätt; se
Fal-); alltså efter bladens form (jfr
under dadel); i Tyskland o. Norden
även överfört på de pilgrenar, som på
Palmsöndagen ersatte palmer. — Palm-
söndag, fsv. palm(a)sunnodagher =
ty. palmsonntag osv., övers, av lat. do-
minica palmärum; se ovan.
Palme, familjen.; bl. a. en stor, egentl.
skånsk, urspr. borgare- o. prästsläkt,
efter skepparen Palme Lyder i Ystad
(sannol. egentl. bolländare). Härav också
namnet å en av de skånska släkterna
Palm. Se Släkten Palme s. 1 f.
palsternacka, 1628; 1600-t. även pal-
sternack; jfr fsv. paslinata rot, rot av
Pastinaca sativa o. Daucus carota, Sdw.
Tillägg = da. pastinak, från mlty. pa(l)-
sternake = ty. pasiinake, från lat. pasti-
naca, väl besl. med paslinum, hacka,
osv. Namnet visar, att germanerna (i
motsats till förh. med moroten) lärt
odla palsternackan av romarna; jfr ags.
wealmore, palsternacka, egentl.: välsk
morot.
palt, en maträtt av blod o. mjöl,
egentl. i form av klimpar, Palmcron
1642, jfr fsv. palla ack. plur., stycken,
bitar (se följ.), motsv. lty. palt{e), stycke,
bit t. ex. av kött el. bröd, klimp, ty.
dial. (Östersjöprov.) palten, lett. paltas,
slav. polt- (i t. ex. ry. pöloV, fläsksida,
osv.), fin. palttu, klimpar av blod o.
mjöl som maträtt. F. ö. i enskildheter
dunkelt. Enl. Tamm Gr. s. 18 inhemskt
germ. o. en växelform till palta; enl.
Mikkola Ark. 19: 328 lån från slav. spr.
(närmast vendiskan, där ett polt- bort
i de nord. spr. ha inlånats som palt-).
— Närmast till följ. hör det numera
obr. palt, som öknamn på vissa stads-
tjänare i Stockholm, s. k. separations-
karlar (i folkspr. se/Jralions-, varav för-
vrid ningen saffranspalt).
palta, trasa o. d., jfr fsv. palta ack.
plur., stycken, bitar, da. pjalt, trasa,
stackare, no. pjallra, mlty. palte(r)t
trasa, eng. dial. palt, skräp, eng. paltry,
usel, eländig (möjl. från lty. palterig),
ävensom fsv. picelter, trasa (brytnings-
form av ett ' pelta- el. med samma möjl.
pejorativa j som i da. pjalt); jfr pjalt
o. pjaltig; andra släktingar se under
Hellquist, l.lumologisk ordbok.
palt. Av dunkelt ursprung. Enl. K. F.
Johansson KZ 36: 372 f. inhemskt (till
en ie. rot beled, slå; jfr plagg); däremot
enl. Mikkola Ark. 19: 329 f. slaviskt
lån (jfr ry. polotnö, lärft, varav även
fin. paltlina ds.); se även Tamm Gr. s.
18 o. föreg.
pamflett, Gadd 1775 = ty. pamphlet
osv., av eng. pamphlet; om härledningen
blott lösa gissningar.
1. pamp, O. v. Dalin 1738 i ned-
sättande betyd, såsom i Stockholm ännu
på 1880-t.; Gjörwell 1798 i brev: »den
äkta pampen», sv. dial.: tjock människa
= da. dial. pamper, tjock o. långsam
person, sydty. dial. pfampf tjock kvinna;
jfr isl. öknamnet pampi, sv. dial. pam-
pen, svullen, m. m.; till de under pimpla
anförda orden. Ordet syftar alltså egentl.
på kroppsvolymen o. har sedan vardagl.
fått den bildliga betyd., som uppträder
i kom m u n a 1 p a m p, p a m p i g osv.
Denna senare användning (vanlig i stu-
dentspr. i Uppsala redan under 1880-t.,
men senare i litteraturen) utgår sålunda
ej, såsom stundom antagits, från följ.
2. pamp, ett vapen, t. ex. 1638, från
mlty. pampe; dunkelt.
pampuscher (i riksspr. bl. i vissa
skämts, uttr.), i dial. (även -pyscher) dels
'fruntimmersskor' o. dels 'klumpigaskor,
sockor' = da. pampusser, ett slags tofflor,
från lty. pampusje, bambusche, från fra.
babouche, toffel = span. babucha, från
arab. bäbus{-sch), i sin tur från pers.
pdbus, egentl. 'fotbeklädnad' (samman-
satt med på, fot, urbesl. med fot).
panegyrik = fra. panéyyrique, från
fem. sg. till grek. adj. panegyrikös, be-
römmande, egentl.: som hör till folk-
församlingen, avledn. av jxtnegyris, folk-
församling, till pan, allt, o. ågyris, för-
samling, hop (till ageirö, församlar).
panel, 1572 = da., från mlty. pan-
(n)éle, även: sadelkudde = ty. paneel
osv., från ffra. panel, väl med 11. Schrö-
der Arch. f. n. spr. 114: 168 f. till lat.
pants, dörrfyllnad o. d., av omstritt ur-
sprung. — Förr även tafveluerk, t. ex.
Bib. 1541 = ä. da. tavlevcerk, tv. tafel-
werk (varifrån nsv. taffelverk); jfr
tavla, taffel.
pang-, Braun 1837; ljudhärmande.
36
panik
562
pantalonger
panik, ungt ord (ej hos Dalin 1853,
som dock upplager panisk) = ty.; av
fra. panique, substantivering av adj.
panique, av grek. panikös, hörande till
el. egendomlig för Pan, den grekiske
skogsguden, vilken grekerna tillskrevo
en plötslig, utan synbar anledning upp-
kom men skräck (t. ex. i en krigshär),
s. k. »punisk förskräckelse» (grek. déima
panikön), ett uttryck som numera stun-
dom användes oriktigt (t. ex. i förb.
såsom »Han hyser en panisk förskräc-
kelse för vatten» osv.). Adj. panisk
om skräck uppträder hos B. Höijer 1797
(jfr ovan).
pank, utan pengar, Bellman: 'Markol-
fus är pank och har intet igen'; 1794;
av uttr. spela pank, göra bankrutt, DA
1771, 1794, förkortning av spela pank
nt Lind 1749, äldre: spela pankut Lind
1738, ombildning av pan(c)kerut 1647
osv., bankrutt (se d. o.), jfr ä. ty.
pankerutt. Med samma växling av p o.
b som i bankett ~ ä. sv. pankett. —
Härtill sv dial. panka, göra konkurs,
gå sysslolös. — En överförd betyd, av
pank är 'matt, uttröttad'.
1. panna (stek-) = fsv., isl. = da.
pande, fsax. panna, fhty. pfanna {ty.
pfanne), ags. panne (eng. pan), mlat.
panna (1100-t.); anses trots formella
svårigheter för lån från lat. patina, skål,
fat, varav även patén (se f. ö. d. o.).
Att döma av det hty. pf är ordet lånat
före år 700. I Sverige, Norge o. Tysk-
land även om tegelpannor. Jfr följ.
— Härtill: pannkaka, Schroderus Com.
1639 = da. pandekage, övers, av mlty.
panköke = ty. pfannknchen, eng. pan-
cake (varifrån fra. pannequet).
2. panna (fröns) = fsv. = da. pande;
förkortat av fsv. hovudhpanna = da.
hovedpande, ags. heafodpanne, egentl.:
huvudskål; se föreg. — Det gamla inhem-
ska ordet för 'panna' är änne; jfr även
under Oxenstierna.
panoptikum = ty.; latiniserande ny-
bildning av grek. pan-, allt, o. neutr.
till adj. optikös, som hör till synen,
till grek. roten op- i öpsomai, jag skall
se, av ie. roten oklÅ i lat. oculus, öga,
osv.; alltså: där man får se allt.
panorama = ty., från eng.; nybild-
ning av grek. pan-, allt, o. -(h)örama,
åsyn, skådespel, till (h)oräö, ser (urbesl.
med varse); alltså likbetyd, med pan-
optikum.
pansar, fsv. panzar = isl. panzar(i\
da. pauser, från mlty. panser, panizer
— ty. panzer, av ital. panciera, till ital.
pancia, buk, av lat. paniex (genit. -icis)
ds.; alltså egentl.: magskydd (urspr. av
läder el. lärft). På samma sätt hör
bry nja sannol. till ett ord för 'bröst'.
Ett hithörande, säkert inhemskt
germ. ord är isl. halsbjgrg, ett slags
kort pansar, som sk3^ddade halsen el.
nacken = ags. healsbearh, fhty. hals-
berg(u) (varav fra. haubert, ital. albergo),
pansar, brynja m. m., egentl.: halsskydd,
till hals o. bärga.
pant, i ä. nsv. även neutr., fsv. pan-
ter — isl. pantr, da. pant, från mlty.
pant n. = fhty. pfant (ty. pfant). Av
mycket omstritt ursprung. Beaktans-
värd synes mig den ofta förbisedda el.
med tystnad förbigångna härledningen
av Bréal MSL 7: 443 av ett mlat. *pan-
lum (av *panctum liksom t. ex. lat.
quintns av qninctns osv.) för paetum
(= sv. lånordet paktum) till lat. pang-
ere, fastställa, bestämma m. m. (jfr
kompakt). Knappast däremot, såsom
också föreslagits, lån från ffra. pan,
borttagen sak, pant (eng. paw n), jfr fra.
paner, borttaga. Inhemskt germanskt
ursprung har hävdats av Siebs o. rätts-
historikern Heck. Senast av E. Schröder
KZ 48: 252 f. tolkat som urgammalt
lån från lat. pondus, vikt, pund (med
samma övergång av o till a som i kelt.
flodn. Mosa till Masa, Maas); senare
inlånat i pund; jfr under pä n ning.
— Ett annat germ. ord för 'pant' är
*waÖja- (se vädja o. jfr gage).
pantalonger, t. ex. Onkel Adam 1847:
'hvem säger byxor, Adolf? de kallas
pantalonger' (patronessan Fänger till
sin son); från fra. pantalons plur.,
egentl. om de benkläder som buros
av en i det italienska folklustspelet
ständigt förekommande figur, kallad
pantalone, efter ett i Venedig allmänt
förnamn o. ett där med förkärlek dyr-
kat helgon. Jfr permissioner under
permission.
panter
563
pappenheimare
panter, fsv. pante(e)r, neutr. såsom
ännu under 1600-t. = da. panter, från
mlty. panter, ty. panlher, av grek. pan-
ther, av ovisst ursprung. Fsv. pantiwr,
pantir motsvara mhty. pantier, en om-
bildning efter tier, djur.
[pantoffler, sydsv. dial., potatis, se
under potatis.]
pantomim, fra. pantomime, från grek.
pantömimos m., substantiverat adj. med
betyd, 'som efterhärmar allt', till panto-,
all- (av pds, genit. pantös), o. mimei-
sthai, efterhärma (jfr mimik).
papegoja, med -g- t. ex. 1605, fsv.
papegoya Cod. Ups. C 20 s. 499, pape-
koja === da. papegoie, från mlty. pape-
goie (papa-) — ty. papagei, meng. pape-
gai m. m. (eng. popinjag); från ffra.
papagai (fra. papegai, målskjutnings-
fågel) = span. papagago; jfr ital. pap-
pagallo; kanske lån från arab. babagd,
såvida ej förhållandet är omvänt. 1 ä.
nsv. stundom en kortform med lågtysk
diminutivändelse papken (Rosenfeldt).
— Franskan har i stället perroquet,
egentl. skämts.: liten kyrkoherde, till
ital. parroco, kyrkoherde; jfr sv. fågel-
namnet domherre.
papiermaché, bouppt. Växiö 1773:
Papf) Masehe, 1776 i övers. = ty., av
fra. papier måché, egentl.: tuggat pap-
per, till mdcher, tugga (av lat. masticäre,
till grek. mastikhe, varom under mas-
tix).
papiljott, t. ex. Dalins Arg., Rellman:
'Med små papiljotter upvickladt på kam',
Weste 1807 (men ännu ej hos Sahlstedt
1773); av fra. papillote ds., bildat av
papilloter, lägga upp hår i papiljotter,
till papillon, fjäril, med syftning på
fjärilsvingarnas färg, av lat. papilio (ur-
besl. med det lik betydande fjäril).
papjemasché, se papiermaché.
papp, Nordberg 1740, annars sällsynt
före o. 1800 = da. pap, från ty. pappe
ds., även: stvvning, stärkning, mjölk-
klister, barnvälling, vilken senare betyd,
är den ursprungliga (jfr mhty., mlty.,
eng. pap, sydsv. dial. melpapp, (tjock)
barnvälling); egentl. ett barnord av
samma slag som pappa, ä. nsv., sv. dial.
papp(é), modersbröst, osv.; se följ.
pappa, t. ex. Spegel 1085, Karl XII i
brev 1689 (min Pappa), M. Stenbock
1690 (papa) = da., ty. papa, från fra.
papa (= eng.); jfr lat. papa, pappa (jfr
under påve), grek. pappa (t. ex. Nav-
sikaa till sin far, Odyss. VI), ävensom
grek. dppa. Egentl. ett från barnets
lallande härrörande ord av samma slag
amma, dadda, mamma eller som en
del beteckningar för fader, vilka inne-
hålla d- el. Mjud, t. ex. got., lat. atla,
fhty. atto, ital. dial. tata, grek. älta,
sanskr., turk. dada, litau. te tis; med
motsvarigheter även i icke besläktade
språk, där f. ö. pap- stundom kan be-
teckna 'moder' o. mam- 'fader'. Själv-
ständigt uppkomna äro no. pape o. nisl.
pabbi. — Ordet brukades enl. Sedol.
Merc. 1731 redan bland 'Råtzmans- och
Soldate-Rarn', något som förf. synes
betrakta som en onödig nyhet. I tys-
kan, som också lånat ordet från fra.,
klandras dess spridning 1708; ännu o.
1750 var det icke fullt borgerligt. —
Från barnspråket härstamma ock, med
samma ljudelcment, en del ord för 'bröst-
vårta, spene, modersbröst', såsom ä. nsv.,
sv. dial. o. no. pappe, eng. pap samt de
obesläktade litau. pdpas (päpas), ital.
poppa osv.; jfr de likbet3rdande gottl.
mamme osv. (se mamma). — Av samma
barnspråkselement pa- är fader bildat,
liksom moder av ma-. Jfr även papp.
— Ett på samma sätt i barnspråket
uppkommet personnamn är det, som
ligger till grund för by namnet Päpp-
linge Ögtl., fsv. Pwplinge, till ett "Papi
= fda. Papi, fsv. Papo (Paping), såsom
Mämming(e) till personn. på Mam-
(se mamma) el. Nän(n)inge till fsv.
Nanne (se Nanna). Av samma slag
äro även fty. Pappo, Peppo, Pippi, Pop-
(p)o, ty. familjen. Pipping osv.; liknande
även t. ex. i grek. Se närmare förf.
Ortn. på -inge s. 109.
| pappe, sv. dial., modersbröst, se
föreg.]
pappenheimare i uttr. känna sina
p., känna sitt folk, Sturzen-Becker 1859,
Hedenstierna 1884, motsv. i da. o. ty.,
efter Schiller Wallensteins Tod :? akt.
15 se.: 'Däran erkenn' ieh meine Pap
penheimer' (ett under \V:s befäl stående
regemente).
papper
5 G 4
paria
papper, fsv. pap(p)er, päpir = sen-
fno. pappir, da. papir, från mlty. pop-
(/')// sen mhty. papfr (ty. papier,
dial. papeir), ags., eng. papér, fra. papier;
av lat. papyrus, av grek. pdpgros, papy-
rusväxt, ett slags säv, Cyperns papyrus,
som i Egypten brukades som skriv-
material. Har härletts frän kopt. /jo-
frour, egen ti. : förfärdigat i Bura. — Förr,
såsom i vissa dial., uttalat papper. — Jfr
p a p i e r m a c h é.
par = fsv., isl., da., från mlty. par
= fhty. (ty. paar), av lat. par, neutr. till
adj. par, lika. Från lat. plur. paria kom-
mer fra. paire (eng. pair). Jfr pario.
p ä r.
parabel, se paroll.
parad (vakt- o. d.), av fra. parade, av
span. parada, till span. parar = fra.
pärer, pryda, smycka, av lat. parare,
bereda (jfr parat o. separera); alltså
egentl.: prunkande el. ståtlig uppvisning
o. d. — Ytterst till samma lat. verb
med annan betydelseutveckling hör
också parad, vid fäktning, närmast till
fra. pärer, parera, av ital. parare ds.
paradis = fsv., da. = isl. paradis,
fsax. paradise (dat. sg.), ty. paradies
osv., av grek. parddeisos, i N. Test.:
paradis, bos Xenopbon: fruktträdgård,
park, lån från iranska spr., jfr avest.
pairidaéza-, rund inbägnad, motsv. ett
(inhemskt) grek. *peritcikhos (till peri,
omkring; se f. ö. det besl. deg). — Förr
stundom även pardis; jfr sv. dial. para-
dis (t. ex. i Uppl.). — Även som famil-
jen., bl. a. i Paradislyckan (Lund).
— I got. bibeln återgivet med waggs
(2 Kor. 12: 4) = vång.
paradox, sbst., t. ex. Dalins Arg., av
en substantiverad form av grek. adj.
parddoxos, emot den vanliga meningen,
oförmodad, besynnerlig o. d., av grek.
para, emot, o. en avledn. av döxa, me-
ning, lära; jfr dogm.
paragraf, av grek. pardgraphos, tec-
ken i marginalen för att angiva en av-
delning, av grek. para, bredvid, o. grd-
phein, skriva (se biograf osv.).
parallell, adj., Rudbeck 1662, av grek.
pardllelos, jämlöpande, av grek. para,
bredvid, o. en adj. -bildning till allélön,
varandra (till a//os, annan = lat. alius). I
— Härtill sbst. parallell, Scbroderus
Com. 1639, av fra. paralléle.
paraply, Oxenstierna 1769: min Para-
phuje, Sahlstedt 1773, av fra. parapluie,
av prefixet para- till lat. paräre, bereda,
som i rom. spr. utvecklat betyd, 'skydda'
-j- pluie, rägn (lat. phwia); jfr para-
soll. Möller 1755 översätter ännu para-
l>luije med: en regnskärm, som man bär
på huvudet; Leopold: parade de pluie.
parasit, av fra. parasite, av grek.
pardsitos, egentl.: som äter bredvid el.
hos, av para, bredvid, o. silos, föda.
parasoll, o. 1750, Sahlstedt 1773 (-sol),
av fra. parasol, egentl. '(skydd) mot
solen' (se paraply). Möller 1755 översät-
ter ännu parasol med: en solskärm (osv.).
parat = da., ty., av lat. para /hs, beredd,
part. pf. till paräre, bereda (jfr parad).
parcell, se det etymologiskt identiska
persedel.
pard, Bib. 1541: parder (så ock hos
Luther), förr även : parde o. pardel =
mit}'., mhty. pard, thty. pardo, av grek.
pdrdos, från iranska spr., jfr sanskr.
prdaku-, tiger, panter. Sammans.: leo-
pard (se d. o.).
pardon = ty. osv., från fra. pardon,
till fra. pardonner, förlåta, av pref. par-
(av lat. per-) o. don ner, giva (av lat.
donäre, se donera).
parentes = t}', parcnlhesc osv., av
grek. parénthesis, egentl.: ställande emel-
lan, till grek. pareniithénai, inskjuta, av
pard, bredvid -f- en, i -f- tithénai, ställa;
jfr hypotes o. tes.
parforsjakt, hetsjakt = ty. parforce-
jagd, till fra. par force, med våld (av
lat. per, genom, o. vulg.-lat. *fortia, till
lat. förlis, stark).
parfym, Spegel o. 1680 (parfuni), av
fra. parfum, till fra. parfumer, av lat.
per-, mycket, o. fumäre, röka (urbesl.
med dun st).
pari el. al pari, av lika värde, från
ital., egentl.: pari al pari, lika mot
lika, av lat. par, lika (varav även sv.
lånordet par).
paria = ty., från ett indiskt språk,
jfr tamiliska parajan, person tillhörande
den lägsta kasten. I uttr. samhällets
parias ingår den tyska fiertalsformen ;
i sv. stundom felaktigt brukad som ental.
park
565
parti
park, y. fsv. parker, bestämt stycke
land, avplankning, jaktpark = da., ty.,
park, fra., kymr. parc, ital. parco osv.;
lånord, väl ytterst från fra.; i sv. även
med senare påverkan utifrån. I sam-
mans, ar til ler i park från ty.; i sv.
äldst (t. ex. 1749) om den plats där
artilleriparken, dvs. samlingen av artil-
lerimateriellen, befinner sig. Grund-
betyd.: inhägnad; f. ö. av synnerligen
omstritt o. dunkelt ursprung. — En
gammal biform föreligger i ags. pearroc,
inhägnad (eng. parrock) = fhty. pferrich,
(får-) fålla o. d. (ty. pferch), osv., mlat.
parricus. — Jfr parkett o. pär k.
parkett, Geijer 1822 (i nu obr. an v.),
om plats å teater Dalin 1853 = ty.,
från fra. parquet, avskrankning, parkett
m. m., avledn. av parc — park.
parlament, i modern betyd. t. ex.
Serenius 1741, från fra. parlement (>
eng. parliament), till fra. parler, tala,
avledn. av parolc, ord (se paroll, pär-
lor, palaver); alltså cgentl.: talande,
sedan bl. underhandlande (jfr sv. par-
lamentera). Härav även betyd.: tvist,
oenighet, i sv. dial. pärlemente Ydre Ii.,
y. fsv. parlamente, perlament (ännu på
1600-t.), ä. da. parlament (perl-), när-
mast från mlty.
parlör, av fra. parleur, talare, till
parler, tala; se föreg. En annan hit-
hörande bildning är ffra. parleour (fra.
parloir, samtals- o. mottagningsrum, eng.
parlour ds.).
parm, äldre svenskt hömått, 1556:
pannas plur., 1601: permers plur., 1602:
parmans plur., Columbus Ordesk., Lind:
palm, (hos Lind jämte parm), 1711: parm;
från fin. parmas, panna, i sin tur ett
lån från nord. spr., snarast från ett ord,
motsv. fsv. -farmer, last = isl. farmr,
no. farm ds., m-bildning till fara o.
etymologiskt identiskt med fsax. farm,
resa, fhty.: båt, ävensom fslav. pramu,
båt (= pråm). Ordet kan dock även
tänkas vara lånat från barm o. sålunda
besl. med det från detta ord härrörande
fin. parma(s) ds.
parnass(en), i uttr. ss. bestiga par-
nassen, öva skaldekonst o. d., även
om den upphöjning, där vid doktors-
promotioner doktorsdiplomet (osv.) ut-
delas, efter grek. Parnas(s)ös, nu Lia-
kura, berg i Grekland, helgat åt Apollo
o. sånggudinnorna. I svenskan 1688,
1689 i egentl. betyd., i bildl. Spegel
1705, Dalins Arg.: 'promoverad i Bond-
gästabud eller på Parnassen', Linné
1751 i plur. i betyd, 'lärdomssäten,
universitet'.
parodi, o. 1750: 'vår elevation var
parodien på den Engelska', Dagl. Alleh.
1771: 'Författaren af Parodien öfver
Hattmakarens odugliga Julklapp'; av
fra. parodie, av grek. parpdia, bisång,
parodi, av para, bredvid, o. en avledn.
av yde, sång (— ode). — Östergren
Fram. ord föreslår i stället försvensk-
ningen orångdikt.
paroll, av fra. parole, försäkran, he-
dersord, ord, tänkespråk = span. pala-
bra (varav palaver), av grek. parabolé,
jämförelse, liknelse, i Septuaginta även :
ordspråk, tänkespråk, tal, hån (= pa-
rabel), till pref. parå-, bredvid, o. bällö,
kastar (jfr sv. ballistik). Om upp-
komsten av den yngre betyd, 'ord o. d.'
hos det grek. ordet jfr Buck A mer.
journ. of ph.il. 36: 144 o. den intressanta
utredningen av Wackernagel IF 31: 262.
— Paroll, palaver o. parabel äro
sålunda etymologiskt »samma ord». —
Jfr parlament, parlör.
paroxysm, av grek. paroxysmås, till
paroxynein, skärpa, ägga, hetsa till, om
sjukdomar: bliva häftig, av parå-, bred-
vid, o. en bildning till oxijs, skarp, vass
(till en ie. rot ok, växl. med ak i a g,
agg, agn 1).
part = fsv.: del, parti, sida = isl.
partr, da., mlty., mhty., ty., ags., eng.
part, från fra. part, av lat. pars (genit.
partis), del. Jfr parti, particip, par-
tikel, portion, repartisera.
parterr, av fra. parlerre ds., även :
blomsterrabatt, av par tcrre, på marken
el. jorden.
parti = fsv.: anhang, hop, skara
da. parti, mlty., mhty. partie (ty. parlie
o. partet, det senare i polit. betyd. o. d.),
från fra. parlie o. parti (eng. party)
ital. parlita, egentl. part. pf. till lat.
parllri, dela, till pars, del (se föreg.).
1 betyd, 'siad-, spelparti o. d.' nyare
I å n . J fr d e p a r t e m e n t. — T aga (sitt)
particip
566
passa
parti, jfr a. ty. partei nchmen o. fra.
prendre parti. — Partigängare, O. v.
Dalin, jämte da. pariigcenger från ty.
parteigänger; se f. ö. - gänga re o. ror-
gängare. I äldre tid vanl. parligångare
1687 osv., allmänt under 1700-t. — Par-
tisk, O. Petri Kr., Schroderus Lex.
1037: partijsk (av parti-isk), med uttalet
partisk ännu hos Weste 1807 (jfr sv.
dial. opartisk) — da. partisk, från mlty.
pariiesch = motsv. ty. parleiiseh, egcntl.:
hörande till ett parti.
particip = ty. partizip osv., av lat.
participium, till particeps (genit. -cipis)
deltagande, av pars, del, o. capere, taga.
partikel, 1578: parliculers genit. plur.,
1615; i grammat. anv. 1730 = ty. osv.,
av lat. particula, dimin. av pars, del;
alltså: liten del; jfr persedel samt
med avs. på bildningen artikel.
partitur, mus., Dagl. Alleh. 1793 =
ty., av mlat. parlitura, fördelning, del-
ning, till partiri, dela.
partu el. partout, Kexel 1776, från
ty. partout i samma betyd, 'ovillkor-
ligen', av fra. partout, allestädes, över-
allt, av par, för, över, o. tout, allt. Den
sv. o. ty. användningen av ordet saknar,
som det synes, motsvarighet i fra.
parvel, Jolin 1849 (ej hos Dalin 1853),
ombildning av lat. parvulus, liten, litet
barn, dimin. till parvus, liten; efter
mönstret av sådana ord som bängel,
lymmel osv.
parveny, 1796: cn så kallad Parvenu
(om uti. förh.), Geijer 1829 = ty. par-
venu, av fra. parvenu, egentl. part. pf.
av parvenir, bl. a.: komma sig upp, av
lat. pervenire, komma fram till, upp-
komma.
pascha, av turk. =; av pers. päd(i)-
sah, överkonung, sammans. med pers.
sah, konung (sehah), se schack.
paschas(a), se passage under pas-
sera.
[pas k, sv. dial., smuts, orenlighet, se
pjäs k 2. |
paskill, 1617, Lex. Linc. 1640 (pass-
qwill) = ty. pasquill 1500-t., av ital.
pasquillo ds., till Pasqino, namn på en
bildstod i Rom, på vilken smädeskrifter
brukade anbringas.
pasma el. pasman, längdmått för
spunnet garn, Schroderus o. 1638 (pas-
ma) = no. basm(a), pasn m. m.; samma
ord som fin. pa(a)sma, estn. pasm(an);
f. ö. outrett, om urspr. finskt, slaviskt
el. möjl. germanskt; se litteraturen hos
Saxen Sv. lm. XI. 3: 186 f., Setälä FUF
13: 423.
1. pass, trång väg, t. ex. Schroderus
1635 (plur. pass o. passer), i ä. nsv. även
om smala vattendrag, t. ex. 1640 — da.
pas, från mlty. pas, ty. pass, av fra.
pas ds., av mlat. passus ds., i lat.: steg,
vilken bet}^. även uppträder i ä. nsv.
1626 (närmast: gång), 1645 (passgång)
o. i ä. da.; av ie. *pad-lu-, till pandere,
utbreda; se passera. Samma ord som
pass 3, jfr även följ. Med avs. på be-
tyd.-utvecklingen jfr allé, aveny (som
förr även kunde betyda 'pass'), gång.
— Hit hör: passgång = da. pasgang,
från ty. passgang.
2. pass, respass, Hund 1605 = da.
pas, från ty. pass, av ital. passo, av
lat. passus {= föreg.) el. förkortat av
ital. passaporto, till mlat. passare, pas-
sera, o. lat. porlus, hamn (alltså: till-
låtelse att passera hamnen), varav fra.
passeport, ty. passport, mlty. pasport,
varifrån fsv. pasport, ä. nsv. passbord
G. I:s reg., P. Svart Kr. m. fl.
3. pass, i så, till, vid pass, ä. nsv.
även: på pass, vid pass, 1609, fsv. til,
vidher pas, jfr vara illa til pas, vara
opasslig, motsv. da. til pas, passande o.
frisk, da. ved det pas, vid pass, ungefär,
ä. da. paa det pas ds.; från mit}', pas,
rätt mått el. tid, töpas(se), till pass, fö
passé sin, må bra, motsv. ty. zu pass(e)
sein ds., zn passé kommen, komma till
pass, mhty. pas, rätt mått; från fra.
pas, steg (som längdmått), av lat. pas-
sus, steg, alltså samma ord som pass 1.
Jfr opasslig. — Avledning: passa 2.
4. pass, i spel, i säga pass osv. —
da. pas; nordisk bildning av vb. passa
3. — Förr även som namn på ett spel,
t. ex. S. Odmann Hågk.: 'spelade sitt
Pass eller sitt Lanter, 1849: 'polskt
pass'.
1. passa (även med på), giva akt på
(Bib. 1541), i ä. nsv. även med bibc-
tyd.: bry sig om, i t. ex. folkvisans:
'Guld och gröna skogar, dem passar
passa
567
Pataholm
jag ej på'; dessutom: vårda, sköta, be-
tjäna o. d. = da. passé (paa), från mit}*.
passen up, giva akt på = ty. passen,
vänta, auf passen, vänta el. lura på; av
fra. passer, bl. a.: tillbringa (tiden),
varav betyd, 'vänta' o. 'passa på, sköta';
i fra. urspr. : gå, passera, varom under
det från samma fra. verb härrörande
passera. F. ö. et^mologiskt identiskt
med passa 3, jfr även passa 2.
2. passa, avpassa (t. ex. o. 1655),
överensstämma med (t. ex. Spegel), vara
lagom el. lämplig, anstå, hövas = da.
passé, från ml ty. passen = ty.; avledn.
av mlty., mht}'. pas, rätt mått = pass
3 (se d. o.). I ä. tid även: måtta, sikta,
t. ex. Schroderus Gom. 1639; i betyd,
'överensstämma (med)' förr ofta re-
flexivt.
3. passa, i spel, t. ex. Labet speel
1684 = da. passé, från ty. passen, av
fra. passer ds., av samma vb i betyd,
'upphöra, sluta' el. '(låta) gå förbi el.
passera', etymologiskt identiskt med
passa 1 (se d. o. o. passera).
passad(vind), Spole 1674: passad
Wind; passad i samma betyd. t. ex.
1783; från noll. passaat (wind); dun-
kelt; möjl. från ital. passala, gång, ge-
nomgång (jfr passera).
passagerare, se passera.
passare, Mört Geom. 1723 (i sammans.
stångpassare) = da. passere, från mlty.,
ty. passer, ombildning av fra. compas
(se kompass).
passera, G. I:s reg. 1538: 'Ubehindret
passere eller rese', förr även: 'låta pas-
sera, sända' t. ex. 1557 = da. passere,
från ty. passieren, av fra. passer (varav
även passa 1, 3), av vulg.-lat. * passare,
gä förbi, till stammen i lat. passus, steg
(se pass 1). I betyd, 'hända' (t. ex.
1627), som även förekommer i ty., mot-
svaras ordet av fra. se passer. — Pas-
sera afton, tillbringa aftonen, förr
vanligt uttr., å bjudningskort ännu åtm.
på 1860-t. — Hit hör passage, från
fra. = (av vulg.-lat. kpassäticum); samma
ord som paschas(a), vulg. o. dial.,
berättelse, anekdot, även : pasascha (I. ex.
Smål., Skå.) = no. passasi; jfr fra. pas-
sage, ställe i en bok el. i en berättelse
(även i sv.). Härtill passagerare,
1687: Passagererne, tidigare: passag(i)ers,
t. ex. 1645, Golumbus o. 1678?; i betyd,
'gynnare, figur' Kellgren 1776; efter ty.
passagier, fra. passager.
passion = ty., i betyd, 'lidelse' från
fra. passion ds., av lat. passio (genit.
-önis), egentl.: lidande, till pati, tåla,
lida (part. pf. passus), vartill även pas-
siv, patient. Betyd, 'lidelse' hos lat.
passio beror på inverkan av (det obesl.)
grek. päihos, som också egentl. betyder
lidande', men fått betyd, 'lidelse' från
den stoiska filosofien, för vilken sinnes-
rörelserna, passionerna, voro lidanden,
som rubbade själens jämvikt, det stoiska
lugnet (jfr stoiker). — I betyd. 'Kristi
lidande' är passion (väl över ty.) lånat
direkt från lat.
passiv, adj., Kellgren 1792, i gramm.
anv. t. ex. 1815 (tidigare med den la-
tinska formen, t. ex. 1753) = ty., av
fra. ])assif, lidande, overksam, av lat.
passivas, känslofull m. m., även i gram-
mat, anv. — Passiva i betyd, 'skulder'
= ty., av lat. passiva, neutr. plur. till
adj. passivas. — Se f. ö. föreg.
pastej, Var. rer. 1538 = ä. da. paslei,
da. postej, från mlty. postei(d)e — mhty.
pastéte (ty. pastele), av vlat. *pastata
resp. *pastalum (fra. påtée, degboll, pdlé,
pastej), till vlat. "pasta, deg (ital. pasta,
fra. påle), av grek. pdsle (till pdssö,
knådar). Jfr pastell, pastilj.
pastell, Björnståhl 1773 = ty., av
ital. pastello, (egentl.: av färgdeg, pasta,
format) stift för pastellmålning, avledn.
av ital. pasta, deg; se föreg. o. följ. Jfr
1640: pastelferga, pastellfärg.
pastilj, Forsius 1643 = ty. paslille,
av fra. paslille, av lat. paslillus, liten
kaka av mjöl, balsam m. m., väl avlett
av "pasta, deg (se pastej), el. möjl. till
jxisl- i pastor osv. (se följ.).
pastor = da., från ty. =, av lat.
pastor, herde (fra. pasteur), till p<tscere,
fodra, heta (urbesl. med foder 2, föda).
Jfr sv. kyrkoherde.
Pataholm, förr Paia, köping i Kim.
1., jfr 1524: Pathalyckie, till fsv. pata
Söderk.-rätten, enl. S. Pira NoB 7: 113
f. snarast i betyd, 'sank gräsbevuxen
mark vid sjö el. vattendrag', möjl. tidi-
gare 'uppslammat land vid flodmj nning1 ,
patén
Paul
jfr ;i. smål. pata el. patajord (varom
Pira anf. avh. s. 101) f.), ävensom sv.
dial. /><»/</, fördämning, vall, pate, fiske-
dam, fi*ån finskan.
patén, L. Petri, motsv. fsv. palena,
mhty. palénie) (ty. patene) osv., av mlat.
patena, av lat. patina, skal (se panna
1 ), av grek.* patäne ds., av samma ie.
rot som patent ävensom famn.
1. patent, i betyd, 'öppet brev' t. ex.
G. I:s reg. 1556 — da., ty.; av fra. pa-
tente, av mlat. pålens (genit. patentis),
egen ti. litera paténs, öppet brev, särsk.
från offentliga myndigheter; egentl. part.
pres. av patere, vara öppen (se patén
o. famn). Hos fru Lenngren, i »Den
glada festen», om papper som liknar en
dylik urkund. — Härav sedermera den
moderna anv. i uttr., få el. taga patent
på osv.; egentl. om själva det dokument,
i vilket patenträttighet beviljas.
2. patent, vard.: utmärkt = da., från
ty. patent (urspr. i studentspråket), ur
sammans. såsom patentknöpfe, patent-
strumpfe osv., om varor, som ingen får
efterapa. — I sv. slangspr. även för-
stärkande i sammans. såsom patent-
idiot o. d.
patetisk = ty. pathéiisch, av grek.
pathelikös, lidande, känslofull, lidelse-
full, patetisk, till patheln, infin. (aorist),
lida, o. påthos n., lidande, lidelse, patos
(= sv. patos; till en ie. rot k'Ånt med
avlägg i slavo-balt. o. kelt. spr.; alls
icke besl. med lat. pali, lida). Jfr ho-
meopat.
patiens (spel), Valerius 1809 (bildl),
v. I nge 1831: 'den uselheten att lägga
patience*, av fra. palience ds., egentl.:
tålamod (i denna betyd, i sv. redan på
1630-t.), av lat. patientia ; se följ. o. pas-
sion.
patient, 1589, 1596: 'Patienter och
siwke',. sedan allmänt = ty., av lat. pa-
tiens (genit. -enlis), lidande, part. pres.
av pati, tåla, lida.
patina = ty., av ital. =, lackering;
f. ö. dunkelt.
patos, se patetisk.
patrask, t. ex. Dalins Arg., Modée
1738, efter fra. patraque (av okänt ur-
sprung); jfr Nordfelt Ny fil. sällsk. Stud.
2: 66.
patriark, fsv. patriarke = isl. patri-
arki, mhty. patriarche (ty. patriarch)
osv., av grek. patridrkhés, stamfader, av
patria, härkomst (till patér, fader), o.
en avledning av drkhein, börja, även:
härska (av ovisst ursprung) ; jfr monark
o. ärke-.
patricier, se följ.
Patrik, mansn., ytterst från iriskan
(fir. Patraicc); efter Irlands apostel o.
skyddshelgon, St. Patricius 3 — 400-t., av
lat. patricius, varav sv. patricier, till
pater, fader; apostelns inhemska namn
var Sucat.
patriot 1627, i ä. tid även: landsman
= ty., av fra. patriote, av grek. patri-
Ötes, inföding, landsman, avledn. av pdt-
rios, hörande till fäderna el. förfäderna,
till patér, fader.
1 . patron, t. ex. 1 635 i betyd, 'skydds-
herre', som titel t. ex. 1751: Patron
Fahlén i Dijö (jfr språkprovet under
possessionat); med acc. patron Börk
Dar. 1688 (jfr sv. dial. t. ex. Uppl.);
fsv.: skyddshelgon = mhty. patrön(e),
om Kristus (t}r. patron, beskyddare, gyn-
nare, skyddshelgon), av lat. patrönns,
sk3rddsherre, till pater, fader. Jfr följ.
— Härtill patronat, patroneli (om
pastorat), jfr fsv. patronar&tter, patro-
natsrätt.
2. patron (gevärs-), som militär term
t. ex. 1554 = ty. patrone, av fra. pa-
tron, modell, mönster; egentl. samma
ord som föreg. I betyd, 'modell' även
i ä. nsv. t. ex. 1655.
patrull, 1627: patrulierna, 1677: pa-
trull, 1679: patrouiller, stundom även
patroll (1740), av fra. patrouille, till vb.
patrouiller, av patouiller, även: traska,
till patle, tass.
patschuli, 1853: -schouli, jfr Ulla v.
Heland 1842: 'den patcholiluktande Pon-
tin' = ty. patschuli, från fra. palchouli
(varav eng. =); väl från eng. patch-
leaf, egentl.: blad av patch, ett urspr.
ostindiskt växtnamn.
patt, Linné 1732 = da. patte; sannol.
barnspråksbildning av samma slag som
likbet\'d. sv. o. no. dial. pappe, tatte;
no. titta, ä. nsv. titt, iiss, ty. zitze osv.
el. som isl. patti, litet barn.
Paul, mansn., se Pål,
paulun
569
pendel
paulun = fsv. n. o. f. : tält, sparla-
kanssäng = da. (bibliskt), från mlty.
paulune, pawelnn, tält, baldakin, osv.
av fra. pavillon, tält, fjäril, av lat. pä-
pilio, fjäril. Betyd, 'tält' har uppstått
på grund av likheten med en fjäril med
utspända vingar. % Alltså identiskt med
det senare lånade paviljong.
paus, Seren ius 1734 = ty., eng. pause
osv., av lat. pausa, av grek. pausis, upp-
hörande, till pavein, upphöra (av ovisst
ursprung). Från ett av lat. pansa av-
lett verb *pausäre kommer fra. poser,
varav sv. posera.
paviljong, 1562 ('tält') 1705 ('pau-
lun'), 1740 (pavillons plur.), av fra. pa-
villon = paulun; se d. o.
pax, från det forna djäknespråket,
av lat. pax, fred (se p ak tum, påle,
foga).
pedagog, av grek. paidagögös, bar-
naledare, av pais (genit. paidös), barn,
o. agögös, förare, ledare, till ågein, föra,
leda (se åka). Jfr pedant.
pedal, Budbeck 1664: pedalet, Londée:
1739: pedaln, i båda fallen om orgel
= ty., av nlat. pedale, neutr. till adj.
pedalis, hörande till fötterna, till lat. pes
(genit. pedis), fot (urbesl. med fjät, fot).
pedant, Bark 1703: '(Lilliestedt) är
litet pedant och affecte (i brev)', O. v.
Dalin, Linné osv. — ty., av fra. =, av
ital. pedante, skolfux, väl ytterst till
grek. paidevein, uppfostra, undervisa,
till pais, barn (se pedagog).
pedell (universitets-), 1613 (vid Upp-
sala universitet) = ty., av mhty. pedell,
bedell, även: rättstjänare, av mlat. pe-
dellus, bedellus, bidcllus, latinisering av
flit}7, bital, bild, friare, böneman, tjänare
m. m. = eng. beadle, bödel, isl. bidill,
friare, fsv. bipil osv.; se f. ö. under
bed ja. — Om pedellernas spiror se un-
der stav.
pegas, av fra. pégase, av grek. Péga-
SOS, namn på en mytisk bevingad häst,
som svingade sig upp till himlen; möjl.
sammanhängande med grek. pégé, källa:
en åt sånggudinnorna hälgad källa, Hip-
pokrene, ansågs framkallad genom hans
hovslag.
pejla, 1728, i ä. tid även pegla =
da. peile, från lty., boll. peilen, av mlty.
pegelen, avledn. av mlty. pegel, märke
på ett dryckeskärl, visst mått (varav
sv. dial. pel, ä. nsv. pegel, pägel, pel,
päl, da. pa>gl) = holl. dial. pegel, istapp,
lty. pegel, påle; alltså egentl.: plugg,
tapp o. d., av germ. *pagila-, urbesl.
med lat. bacuhim, grek. bdktron, käpp,
stav. Alltså egentl.: mäta med tillhjälp
av vissa märken.
peka, i sv. dial. även 'sticka, peta'
= fsv. = no. peika, da. pege, samma
avljudsform som mlty. peik, spjut o. d.,
besl. med pik; alltså egentl.: sticka el.
visa med ett spetsigt föremål. — I fsv.
blott i förb. med hand el. finger, t. ex.
Cod. Ups. C 20 s. 186: mz finger peke.
pekoral, av nlat. pecoräle, neutr. sg.
till adj. pecorälis, avledn. av lat. peens
(genit. pecoris), fä, dum människa (ur-
besl. med fä).
pekuniär — ty., av fra. pécuniaire,
av lat. pecuniärius, till pecunia, pangar,
förmögenhet (avledn. av pecu-, fä, bo-
skap; se det urbesläktade fä).
pelare, fsv. pelare, pilare = isl. pi-
lärr, ä. da. piller m. m., vartill da. pille
(r-et uppfattades som pluraländelse),
fsax. pileri, fhty. pfilåri (ty. pfeiler),
meng. piler (eng. pillar); av mlat. pi-
lare, pllärium (fra. pilier), avledn. av
lat. pila, pelare (fra., eng. pile). Den nsv.
formen utgår från ett pilare med kort i.
pelerin, av fra. pelerine = ital. pelle-
grina, till pellegrino, pilgrim (se d. o.);
alltså egentl.: pilgrimsmantel.
pelikan, 1526: pelican, 1563: pälli-
kan, i ä. tid även pele- = ty. pelikan,
av grek. pelekdn, till pélekgs, yxa (ett
österländskt lånord); med syftning på
näbbens utseende.
pelis, Dagl. Alleh. 1771, av fra. pe-
lisse, pälskappa, etymologiskt = päls
(se f. ö. d. o.).
penalism, se p en n al i sm.
pendang, av fra. pendant, motstycke,
hänge, substantiverat partic. pres. ;i\
pendre, hänga, av lat. pendere ds.; jfr
följ ., s p i s e 1 o. s u s p e ndera.
pendel, A. Celsius 1744 = ty., av
mlat. pendulum, substantiverat neutr.
av lat. pendulus, nedhängande, svävande,
till pendere, hänga; jfr föreg. Etymo-
logiskt samma ord som pendyl.
pond yl
570
permission
pendyl, 1769, av fra. pendule, klocka,
till lat. pendulus, nedhängande; se föreg.
penitens, motsv. fra. pénitence, av lat.
poenilentia, ånger, till poeniiere, ångra,
till poena, straff, av grek. »ofné ds.; jfr
s k r u p en s o. pina.
penjoar, Mag. för konst 1830: peig-
noir, av fra. peignoir, kamkofta, till
peigner, kamma, avledn. av peigné, kam,
av lat, pectinem, ackus. till peclen, kam
(urbesl. med djurnamnet får).
penna, penning-, pensel, se panna
osv.
pennalism, kamratförtryck o. d„ särsk.
om forna skol- o. universitetsförh.,
1769 (officiellt förbjuden redan un-
der Karl XI); till ä. sv. pennal, ny-
bliven student, 1637 (då stämplat som
okvädinsord, jämte kofot o. d.), Dalins
Arg.: 'ohöflade Penaler' = ty. ds. (nu :
gymnasist), egentl. = ty. pennal n.,
gymnasium, urspr.: pännfodral (så ännu
i finnk, t. ex. Topelius 1891: 'Pennaler
med rum i'), av mlat. pennäle, avledn-
av penna = = panna. Föraktligt av
äldre studenter använt om de yngre
kamraterna, emedan dessa i början, ut-
rustade med sina skrivdon, samvets-
grannare bevistade föreläsningarna. —
Jfr 1638: 'penaliske ordesätt'.
pensé, Dagk Alleh. 1824, av fra. pen-
sée, styvmorsblomma, viol, egentl.: tanke,
erinran; alltså: blomma given till erin-
ran ; till penser, tänka, av supinstammen
pens- (se pension, pensum) av lat-
pendere, väga, alltså: väga i tanken, ef-
tertänka (jfr sv. överväga); med växel-
formen fra. peser, väga.
pension, G. I:s reg. i betyd, 'avgift',
av fra. =, betalning, av lat. pensio (ge-
nit. -önis) ds., egentl.: vägande, till lat.
pendere, väga. Jfr följ. o. pensé.
pensum, av lat. =, neutr. av part-
pf. pensus, till pendere, väga; alltså egentl.;
det avvägda. Jfr föreg., pensé, per-
pendikel, pund o. stipendium.
peppar, fsv. pep-ar f pipar = isl. pi-
por r, da. peber, mlty. peper, fhty. pfef-
for (ty. pfeffer), ags. pipor (eng. pepper);
såsom den tyska formen med -ff- visar,
gammalt lån från lat. piper (> fra. po-
ivre) = grek. péperi, ett urspr. öster-
ländskt ord, väl härmast från pers.; jfr
sanskr. pippali, pepparkorn. Vissa ger-
manfolk kände pepparn åtm. år 410, då
den västgotiske konungen Alarik vid
sitt anfall mot Rom lät romarna för att
erhålla vapenstillestånd avlämna bl. a.
3000 skålpund peppar. — Önska nå-
gon dit pepparn växer, motsv. i da.
o. t}'.; syftande på Cayennepepparens
hemland Guyana, vars klimat är farligt
för européer. Uttrycket förekommer
redan i början av 1500-t.
pepsin, se under koka o. melon.
per i per man, per post osv., av
lat. per, genom, med, emot; som prefix
för att beteckna fullbordande se per-
fekt, i pejorativ anv. se perfid.
perfekt, adj., B. Olai 1578: 'perfect
och fulbordat', Brasck Förl. son. 1645:
'Perfect jagh ock så på Paduaner (ett
slags dans) är' = ty. perfekt, av lat.
perfeetns, part. pf. pass. till perficere,
fullborda, av per- (se föreg.) o. facere,
göra. Härtill även den grammat. ter-
men perfekt o. perfektum, neutr. sg.
av samma particip.
perfid — ty., av fra. perfide, av lat.
perfidus, trolös, av per- i pejorativ anv.
(se per) o. fldns, tillförlitlig (se bedja).
pergament = da.; från ty. =, jfr
eng. parchment osv.; urspr. utan /, av
vlat. * peryamennm (fra. parehemin),
egentl.: det från Pergamon, till grek.
Pérgamon, stad i Mysien, där under an-
tiken pergamentet utgjorde en viktig
utförselvara. Etymologiskt identiskt med
det betydligt tidigare lånade pärm; se
d. o. — I isl. bökfell i denna bet3'd.
perg-amott, se bergamott.
periferi, av grek. periphéreia, omlopp
m. m., till periphéresihai, röra sig om-
kring, av peri, omkring, o. medium till
phérein, bära (se bära).
period, av grek. periodos, omlopp, av
peri, omkring, o. (h)odös, väg (urbesl.
med sitta).
Perkel, se Pär k el.
perla, se pärla.
permanent = ty., fra., av lat. per-
manens, part. pres. till permanere, vara
ihållande.
permission, av fra. = ds., tillåtelse,
av lat. permissio, tillåtelse, till permit-
tere (sup. permission), låta gå igenom.
perpendikel
571
persvadera
släppa igenom, av per- (se per) o. mit-
tere, skicka (av ej säkert fastställt ur-
sprung). — Permissioner i betyd,
'benkläder', Bellman, fru Lenngren, Wen-
nerberg osv., enfemistiskt uttr. av samma
slag som incxpressibler o. d., alltså här
egentl. ett ord, som man liksom ber
om tillåtelse att få använda, jfr Bellman:
'Holländarn än ej — med permission
- Hint sina permissioner knäppa hop'.
Som eufemism i st. f. 'benkläder, byxor'
användes också pantalonger.
perpendikel, Grundell o. 1695: -ul-,
som matem. term = ty., av lat. per-
pendiculum, blylod, sänklod, till per-
pendere, noga avväga (se per o. pen-
s u m).
perplex, 1627, i fullt modern anv.
t. ex. Bellman = ty., av mlat. perplexus,
förvirrad, förbluffad m. m., i lat.: in-
trasslad o. d., part. pf. pass. till "per-
plecterc, fläta i vartannat, av per- (se
per) o. plectere, fläta (= sv. fläta).
Jfr komplex.
perrong, t. ex. 1875, av fra. perron,
fritrappa, avledn. av pierre, sten, av lat.
petra, av grek. pétra, klippa; jfr per-
silja, p e t r i f i k a t, pir, Pär o. salpe-
ter.
persedel, 1650: persedler, 1662: perd-
zedler, 1686: parsedier osv., ombildning
av en form utan d, t. ex. 1548: part-
zeeler, 1563: pertzeler, 1639; perseler-y
från mlty. parcél = fra. parcclle (varav
sv. parcell o. eng. parcél, del m. m.),
av mlat. particella, liten del, dimin. till
lat. pars, del; jfr det på likartat sätt
uppkomna partikel. — Förr i all-
männare betyd, än nu (även om hus-
goråd m. m.). — 1 överförd anv., om
personer, t. ex. 1739: 'gemen persedel',
Leopold 1795 i brev: 'Hvad gör den
persedeln?'; väl delvis i anslutning till
person. Inskottet av (/ beror pä
falskt etymologiserandc cl. strävan att
erhålla en 'finare' el. 'riktigare' språk-
form; jfr t. ex. Vätömålets stydel för
styl, (det uppkonstruerade) fadervädel
'farväl' osv.; andra ex. se under groda
o. jfr Noreen V. spr. 3: 30.
persienn, 1860-t., av fra. persiennen
egentl. substantiverat adj. : den persiska
(jfr följ.),
persika, Spegel 1685: persicher plur.,
1739: persik sing. ; i högtysk form; pfer-
siger o. 1660; y. fsv. persica (plur. -or)
P. Månsson ss. 348, 349, motsv. mlty.
persik = mhty. pfersich (ty. pfirsisch,
pfirsche, av vars plur. pp.rsch.en kom-
mer da. fersken), ags. persoc; av mlat.
persica resp. lat. persicum, persisk (jfr
persica arbor), varav även fra. péche
(eng. peach). Sålunda egentl.: persiskt
äpple; jfr föreg. — I ty. är ordet alltså
lånat före övergången av germ. p- till
ty- pf~* men persikan synes ha varit
långt tidigare bekant både i Tyskl. o.
Engl.: redan under de första årh. efter
Kr. I Skandinavien torde den däremot
icke ha varit känd ens under (den egent-
liga) medeltiden.
persilja, i ä. nsv. även pet(f)er- (ännu
på 1770-t.), fsv. persilia, p&dhersilia, pe-
tersilia — da. pcrsille, mlty. petersilie,
fhty. petarsile (ty. petersilie), ags. peter-
silie, ytterst av grek. petrosélinon, av
pétros, sten (jfr perrong), o. sélinon
(se selleri). — Persilja i betyd, 'strunt'
1785, väl från uttr. prata persilja,
t. ex. Envallsson, skämtsam ombildning
av persiska; jfr Hallman Mulpus: 'Hvad
bin håle är det för persico ?' (här an-
slutet till en benämning på ett slags
likör); alltså av samma slag som p rata
mesopotamiska o. d.
person = fsv., da., ty., av lat. per-
sona, skådespelaremask, roll, person;
möjl. egentl. ett etruskiskt ord. Häraväven
eng. parson, kyrkoherde. — Sammans.
mans- o. k v i n n sp erson hade i ä. nsv.
en högre rang än nu. Så försäkrar t. ex.
Gustaf II Adolf, att »I (dvs. Ebba Brahe)
blifwa, for alle andre quins personer
stadight vthi mit hierta then aller kä-
rest c».
perspektiv, utsikt o. d., av fra. per-
sj>eeline, egentl. av fem. till nlat. adj.
perspectiuus, till lat. perspeclus, part. pf.
pass. till perspieere, se igenom, se tyd-
ligt, av per- (se per) o. specere, se (ur-
besl. med speja, spå osv.). — I ä. nsv.
i betyd, 'tub, kikare' t. ex. 1627, 'glas-
ögon' t. ex. o. 1640.
persvadera, P. Svart Kr. osv.; i be-
tyd, '(som värd o. d.) övertala (att a la
osv.)' vanligt i vissa samhällslagar ätm
572
pick
från slutet av 1700-t. (t. ex. 1794); av
fra. persuader, övertala, av Lat. persaa-
dére, av per- (se per), o. suadere, råda
(se svada o. söt).
peruk, Lex. Linc. 1640; 1670: peruch,
förr stundom även pir t. ex. Lind 1749
(jämte per-) = da. paryk, ty. perucke
osv., ;i\ fra. perruque, av ital. perruca;
av oviss härkomst; har på grund av
ital. dial. piluca, spän. peluca osv. hl. a.
betraktats som en avledning av lat. pi-
lus, hår. — Perukstock, om personer,
t ex. Dalins Arg.; egentl. en träkubb
brukad vid förfärdigande av peruker.
pervers — ty., av fra. pervers, av lat.
perversus, part. pf. pass. till pervertere,
omvända, kasta överända m. m., av per-
(se per) o. vertere (urbesl. med varda).
Jfr revers, vers.
pessimism, = ty. pessimismus, n3rla-
tinsk bildning till lat. pessimus, den
sämste. — Härtill: pessimist = ty.
pest, Riksr. protok. 1639 = da., ty.,
av fra. peste, av lat. pestis (av omstridd
o. alltjämt dunkel härledning; se Walde
o. senare Wood Cl. Pliil. 7: 315). — Tidi-
gare, t. ex. 1589, 1598, den lat. formen pes-
tis el. (ahlat.) a ff peste; i äldre tid dess-
utom ofta i stället pestilens, peslilentie
(t. ex. gamla bibelövers.), av fsv. pestil-
entia, av lat. =.
peta, Arvidi 1651 : peela, C. Gyllenborg
1723: petat hål på, Wcise 1769: petar
tänderna = no. pita, med diminutivet
sv. dial. pittla = no. pitla; jfr sv. dial.
pilt, penis = no. pit, liten tunn pinne
m. m.; vanl. fört till en enklare rot pi,
vartill en r-avledn. i pirål osv.; snarast
doek av varandra oberoende bildningar
(jfr påta).
petimeter el. petimäter, i äldre tid
'sprätt', se t. ex. Dalin Arg. 2: 400 (SVS):
'Hwad är en Petit-maitre?' osv., plur.
-maitrer Dalin, Envallsson (vulgärt):
puttimetarn (jfr puttifnask(er)), av fra.
petit-maitre, sprätt, av petit, liten (jfr
följ.), o. maitre, herre, mästare (se mäs-
tare o. magister). I nsv. med ändrad
betyd, på grund av folketymologisk an-
slutning till petig; i sin äldre betyd,
hade ordet enl. uppgift åtminstone vid
slutet av 1820-talet utträngts av sprätt,
som de följande årtiondena fick med-
tävlare i dand}', sedan lejon o.
s n o b b.
petit, boktr., av fra. petit, liten (till
en romansk stam pit- växl. med pik-,
som utmärker litenhet o. säkeii. har
imitativt ursprung; jfr pickolaflöjt).
petition — ty. osv., av lat. petllio,
begäran, ansökan, till petere, bedja, fordra,
söka att ernå (jfr repetera), vartill part.
pf. petitus med neutr. pelTtum (= sv ).
Petri, familjen., se Pär.
petrifikat, nylatinsk bildning, till
petrificera, av lat. petra, sten (se per-
rong), o. facere, göra (se facit o. dåd).
petroleum = ty., av lat. petra, sten
(se föreg.), o. oleum, olja (se d. o.).
petschaft, se pitschaft.
Petter, personn., se Pär. — Petter
katt, av Petr. cath., i gamla svenska
almanackan förekommande förkortning
av Petrus cathedrätus, egentl.: Petrus i
stolen, den 22 febr., efter en medeltida
kyrkofest till minne av aposteln Petrus'
uppstigande på biskopsstolen. På Gott-
land Pär-hit-stain, betraktad som första
vårdagen, då dagsmejan 'hettar stenen'.
Peyron, familjen., från södra Frank-
rike; med diminutivavledn. -on till ett
förnamn = nordfra. Pierre, Peter; alltså
ungef. = Petersson.
pfalzgreve, se palats.
Pfannenstiel, -still, familjen., från
ty., av pfannenstiel, pannskaft; urspr.,
såsom så många ty. (o. även sv.) fa-
miljenamn egentl. vedernamn; jfr t. ex.
Schéele, Toll.
Pfeiffer, familjen., från ty., egentl.:
flöjtblåsare, alltså urspr. yrkesbeteck-
ning; etymol. = Piper (från lty.); se d. o.
Phragmén, familjen., av Phragmenius,
till grek. phragmös, hage, grecisering
(o. latinisering) av ortn. Hagby Uppl.
pianino, o. 1870, av ital. =, diminu-
tivbildning till piano (se följ.) såsom
beteckning för musikinstrument.
piano, 1811: pianos plur., förkortning
av fortepiano el. pianoforte, av ital.
piano, svagt, av lat. plänus, jämn (se
plan, pl ån).
piaster, mynt, av ital. piastra, me-
tallplatta, av mlat. plåstra; jfr plåster,
av mlat. plastrum.
pick och pack, se pack.
picka
573
pigesch
picka, fsv. pikka (om hjärtat) = isl.
pikka, sticka, da. pikke, picka, knacka,
lty. pikken, ty. picken, hugga, picka,
meng. pikken, hacka, picka (eng. pick);
hcsl. med ags. pician, hacka, o. med
pik, pigg; delvis, om ur o. d., väl också
ljudmålande liksom ticka 2.
pickelhuva, t. ex. Möller 1745, under
pol, fsv. pcekilhuva (pekkel-) = da.
pikkelhue, från mlty. pekelhiwe = mhty.
beckelhu.be, bechinhube (ty. pickelhanbe),
till huva o. mlat. bacinetum, hjälm (fra.
bassinef), avledn. av senlat. bac(c)hinus,
häcken (se häcken o. bassäng); alltså
med syftning på den häcken- el. skål-
liknande formen; senare sannol. med
folketymologisk anslutning till p i k (osv.),
spets. Jfr kal uv. — I nsv. väl åtm.
delvis yngre lån från ty.
pickelhäring, komisk figur i skåde-
spel, Spegel 1685: peckel- = ty. pickel-
hering, från eng. pickleherring, egen ti. i
saltlake (se pick el s) inlagd sill; alltså
liksom den tyska komiska teaterfiguren
Hansumrst (till wurst, korv) efter folk-
liga favoriträtter.
pickels, från eng. pickles, plur. till
pickle, saltlake = mholl., mlty. pekel, ty.
pökel, av ovisst ursprung.
pickhågad, 1680, jfr ä. (n)sv. pick-
håga, åhåga, Tessin, pickhjertad, pick-
hågad, Sylvius 1682, picken ds. Prytz
1622, även: arg, rasande; sammanhäng-
ande med ty. erpicht i samma betyd.;
besl. med picka; jfr i fråga om betyd. -
utvecklingen sv. bespetsa sig på.
picknick, Sahlstedt 1773; samtidigt
även stavat Pich Nich; i ä. tid ofta på
franskt sätt = ty. pick(e)nick, eng. pic-
nic, fra. pique-nique; tycks tidigast ha
förekommit i eng.; i sv. väl snarast från
fra.; dunkel härledning trots flera för-
klaringsförsök.
pickolaflöjt, av ital. /lauto piccolo, till
piccolo, liten (jfr om härledningen un-
der petit).
piedestal = da. (i betyd, 'högt skåp ),
ty., av fra. piedestal, av ital. piedestallo,
av piede, fot (av lat. pes, se fj ät, fot),
o. stallo, ställe där någon står, av fhty.
stal (se stall o. installera). — I ä.
nsv. stundom pelestal, t. ex. 1579.
pierrot, komisk mask i den egentl.
italienska folkpantcmimen, avfra. mansn.
Pierrot, av Pierre, Peter -f- dimin.- el.
smeknamnssuffixet -ot (jfr Charlotta).
pietet = ty. pietät, av lat. pietas
(gen it. -talis), fromhet, till pius, from, av
mycket omstritt ursprung. — Härtill
även pietist, från ty. —-, av nlat. pie-
tisla; urspr, öknamn på en grupp unga
tyska universitetslärare i Leipzig, som,
påverkade av Spener, samlades till s. k.
collegia pietalis.
piff, interj. = ty.; ljudhärmande; även
i avljudsserien piff paff puff = ty. —
Härtill sbst. piff.
piga, i ä. sv. även: flicka, fsv. pigha,
pika, flicka, jungfru, tjänstepiga = sen-
isl. pika, liten flicka, da. pige, flicka;
omstritt. Enl. Saxén Sv. lm. X. 3: 191
lån från fin. piika, tärna, flicka, piga
(jfr pojke), som dock av andra omvänt
fattas som inkommet från sv. Enl. K.
F. Johansson KZ 36: 381 n. m. fl. in-
hemskt o. avlett av pik såsom t. ex.
sv. dial. stulka, flicka : stulk, stjälk,
stycke (en mängd andra analogier Björk-
man IF 30: 257 f.), enl. somliga egentl.
'flicka som skjutit i växten som en stav'
(jfr fsv. pikcr), enl. andra genom for-
medling av fsv. piker i en ej uppvisad
betyd, 'gosse', jfr med avs. på betyd. -
utveckl. ungefär dräng o. sv. dial. påg
till på k); se dock Lis Jacobsen Kvinde
og Mand s. 248 f. Av dessa möjligheter
är den första sannolikast : ordet har från
finskan tidigt inlånats i östsv. dial. o.
därifrån spritt sig över det nordiska
språkområdet. — Betyd. -utvecklingen
'flicka' > 'tjänsteflicka' är analog med
den i d r ä n g. — E n u n g m a n s v ä g
till ena pigo, felaktigt bibelcitat; egentl.:
ens mans iväg till en pigo Sal. Ordspr.
30: 19 (gamla övers.).
pigesch, slangspr., piga, egentl. skämt-
sam ombildning i anslutning till det nu
nästan föråldrade pigesch (sannol. upp-
fattat såsom bildat med fra. -ége), ett
slags polsk el. ungersk livrock, vanligt i
sv. under 1800-t:s förra hälft o. ännu
(med b-) brukligt om militära förh., jfr
ty. pikesche (pe-) o. polska bekiesza, av
magyar. bekes, pälsrock. Om den bildl.
anv. se förf. Spr. o. st. 16 : 66 I med
Utter.), Å. W:son Munthe Spr. o. st. 17: 34.
574
pilgrim
1. pigg', sbsL, fsv. piggér>=± da. pig\
sannol. intensivbildning med spontan
konsonantförlängning (jfr kugg, spigg,
Stagg, tagg ävensom no. agge, tagg,
mulor agg); besl. med pik. Av K. F.
Johansson KZ 36: 383 fört samman med
Ir. biach, penis, egentl.: spets o. d. (av
ic. 'beiko- el. 'beiqo-). — Piggsvin, Linné
174-s, Sahlstedt 1773 med hänv. till pinn-
svin (lios Lind även: igelkott), det äldre
sv. ordet för 'piggsvin'; motsv. da. pind-
svin, ty. stachelschwein ; ffra. porc espin
(eng. porcupine) o. fra. porc-épic, de fra-
orden till lat. porcus, svin (se fargalt),
o. till resp. lat. spina, tagg, o. spina, spets,
ax. Fsv. pinnsvin betydde såsom ännu
i sv. dial. 'igelkott', jfr Dalins Arg. :
pinnsuggor i samma betyd. — Pigg v ar,
ä. sv. piggvarv, t. ex. Linné 1747 osv.
(-hvarf), jfr sv. dial. piggvarvel = ä.
da. ]>igghv(irve, da. pigvctr; av pigg,
sbst., o. varv i betyd, 'ring, rundel';
efter piggarna på fiskens sida (jfr ty.
dornbutt) o. dess runda form (jfr lat.
rhombus, egentl.: ring, cirkel, o. eng.,
fra. turbot: lat. turbo, virvel). Jfr slät-
v a r.
2. pigg, adj., 1766 i betyd, 'kry', Bell-
man : modig och pigger, av Weste 1807
anf. som vard. ; besl. med föreg. Hit
bor väl ock, i annan betyd., piggesta
tiden 1662.
pik, i betyd, 'spets, udd', fsv. pikert
även : med pik försedd vandringsstav =
ä. da. piig, jfr isl. pik f., som dock kan
vara lån, ags. pic, även: spjut (eng. pike).
I betyd, 'spjut, lans' = da. pik, ty. pike,
från fra. pique som i sin tur lånats från
germ.; hit hör även pik i betyd, 'stick-
ord', t. ex. 1649: picquer plur. (Sami.
1918, s. 68), jfr pikera. Avljudsformer:
germ. *paika- i mlty. pék, peik, spjut
o. d. (jfr peka); *pikka- i sv. pick, no.
pikk, da. pik, penis (jfr pick a). Till
en germ. rot pik, vara spetsig; jfr f. ö.
pigg o. piga o. se K. F. Johansson KZ
3(5: 381. — Pikfall, Rosvall 1803 (förr
även pike-) — da. pikfald (no. piggfald),
från lty. pikvall, till det med pik ety-
mol. identiska lty. pik i betyd, 'gaffel-
nock' = eng. peak.
pikant, 1636 o. i allmänhet under
1600-t. om sårande o. stickande ord o. d.,
Linné o. 1750 om viner, av fra. piquant,
egentl.: stickande, till piquer, sticka; se
pike ra.
1. piké, tygsort, 1638 i bouppteckn.:
pijke, av fra. piqué, till piquer, sticka
(se pikei a) : tyget tillverkades förr av
två vävnader, som stuckos tillsamman.
2. piké, spel, Brasck 1645: picquet;
Stiernhielm Herc: pikelle; av fra. piquet,
av ovisst urspr.
pikera, vartill pikerad, stucken, av
fra. piquer, sticka, till pik. I ä. sv.,
t. ex. Dalins Arg., med betyd. 'pika'.
Jfr pikant.
pikfall, se pik.
piktur, handstil, av lat. piclura, mål-
ning, till pingo (sup. pictum), målar
(urbesl. med got. fdufaihs, mångfaldig,
fht}'. feh, brokig, osv., runsv. fä, skriva,
om runor, isl. få osv.); jfr p it to resk.
1. pil, på båge o. d. = fsv. jämte
pila = senisl. pila, spets, pil, mlty. pil,
fhty. pfil (ty. pfeil), ags. pil, spets (eng.
pile, pilspets), gammalt lån från lat. pi-
lum, kastspjut. — Den inhemskt ger-
manska beteckningen för 'pil' är fsv.
arf, isl. gr (genit. prvar) f. (se Orvar)
= ags. earh (eng. arrow), av germ.
"arhwö-, jfr got. arhwazna, besl. med
lat. arcus, båge (se ark 2 o. f. ö. Walde).
2. pil, träd, Var. rer. 1538, Bib. 1541:
pi(j)lträ, fsv. pil = isl. pill, da. pil; ett
blott nordiskt ord; enl. somliga på grund
av grenarnas pilräta form; kanske sna-
rare med E. H. Tegnér Sv. stud. s. 440
f. urspr. från barnspråket o. syftande
på pilträdet såsom det träd, av vars
kvistar man förfärdigade pilar. — Om
västgötaformen med / o. 'tjockt' l se
Landtmanson Sv. lm. Bih. 1: 39. — De
vanliga germ. beteckningarna för pilträ-
det äro sä lg o. vide.
pilgrim, ä. nsv. pelegrim, ännu t. ex.
hos Stjernstolpe; Weste 1807: pelegrim,
bättre pilgrim; hos Aurivillius med ac-
cent, pelegrim; fsv. pilagrimber, pela-
= isl. pilagrimr, ä. da. pele-, peregrim,
mlty. pelegrime, -grine, fhty. piligrim,
-grin, av i tal. pellegrino (fra. pélerin : se
pele r in), av lat. pelegrinus (300-t.), med
dissimilation av äldre peregrinus, främ-
ling (jfr med avs. på /-et mullbär o.
plommon), avledn. av lat. peregre, pe-
pilk
575
pim(p)sten
regri, utomlands, utom staden, av per
(jfr grek. péra(n), bortom, på andra si-
dan), o. en kasusform till ager, åker,
alltså: utanför det romerska området
(ager romanus). — I sv. folkvisor i stäl-
let valhireman (se valla i betyd, vandra).
— Pilgrimsfalk, Falco peregrinus, Sv.
Nilsson 1858: peleg rimsfalk = no. -da.
pelegrimsfalk; översättning av peregrinus
bos Albertus Magnus 1479 (jfr da. van-
drefalk, ty. wanderfalk); så kallad på
grund av fågelns kringstrykande lev-
nadssätt över mycket vidsträckta om-
råden.
pilk, ett slags vasst fiskredskap, särsk.
syd- o. västsvenskt, t. ex. Linné Gotl.
resa 1745 = no. o. da. dial. pilk, me-
tallfisk med krokar, varmed fiskas me-
delst ryckning; till vb. pil ka, fiska med
pilk = no.; med grundbetyd, 'pilla,
plocka', som uppträder i no. pilka, da.
pilke, diminutivisk fc-avledn. av pilla,
no. pila osv. o. identiskt med nordsv.
dial. pilka, springa smått, varom följ.
pilla, t. ex. 1694, sv. dial. även pela
= no. pila, da. pille, motsv. mholl. pe-
len, meng. pilien (eng. peel, skala; jfr
eng. pill, plundra, skala, påverkat av
fra. piller, plundra, som hör till lat. pT-
läre, trycka) m. fl.; vanl. betraktat som
lån från lat. piläre, rycka ut bår (fra.
peler), till lat. pilus, bår. Om härmed
sammanhängande västg. dial. -ord se
Landtmanson Sv. lm. Bih. 1: 39. — Hit
bör även det vardagl. pilla sig av
(jämte avledn. pillra), sv. dial. pela av
= no. pila åv, med samma betyd. -ut-
veckling som i no. pitla seg, skynda sig
åstad, till pita (= peta). Jfr sv. dial.
pilka, springa smått (se föreg.). Sv.
dial. pila av i samma betyd, bör där-
emot till pil 1, alltså: skjuta i väg som
en pil.
piller, Lex. Linc. 1640 som sing. o.
plur. utan angivet kön, Lind 1749 (som
neutr. sing.). Möjl. är, att döma av
enstavigbetsaccentcn, / -formen lånad från
da. ]>iller, plur. till da. pille = ä. nsv.
pil l, 1720, Serenius 1741 m. fl. (jämte
pilla, t. ex. Kolmodin); från mlty. =
mbty., ty. pille, av mlat. pillula (Var. rer.
1538; i ital. pillola), av lat. pilula, liten
kula (fra. pilule), dimin. av pila, boll, kula
(jfr Lind: pila, stolpila), vartill även
pluton. Då i ä. da. 'piller även upp-
träder som sing., kunde dock r-formen
med icke mindre skäl tänkas bero på
dissimilation av ett ord motsv. ä. ty.
pillel, jfr ital. dial. pillora jämte pillola.
Se Tamm Gr. s. 19. — 1 ä. nsv. även
plur. pillor; bos B. Olai 1578: pilluler,
Lex. Linc. piluler (jämte piller).
pillra, avledn. av pilla (se f. ö. d. o.).
pilsner, Lundin N. Sthlm o. 1890:
pilsener, ellips av pils(e)neröl 1880-t.,
efter ty. Pilsener bier, efter detta öls
ursprungliga hemort, Pilsen i Böbmen.
pilt, fsv. piller = isl. piltr, da. pilt,
jfr fin. lånordet pilili. Av K. F. Johans-
son KZ 36: 377 betraktat som en av-
ljudsform till palta, med ungefär samma
betyd. -utveckling som i stump a, liten
flicka: stump; av andra fört samman
med no. pilla, trippa, osv. Dunkelt.
pimpla, Valerius 1811, Franzén 1824,
jfr sv. dial. pimpa, pempa i sej ds. —
da. dial. pimpe, dricka. Knappast, så-
som antagits, att direkt ställa till ett
pimpa, buk — sydsv. dial. pempan best.
f., buken, vartill avledn. sv. dial. pim-
pug, bukig, dräktig; varvid vore att
jämföra bälja i sig till bälg, buk. Sna-
rare föreligga bär av varandra oberoende
imitativa bildningar av ett slag som
inom dessa bet3rd. -områden är mycket
vanligt. Avljudsform: no. pampa, proppa
(med mat), ä. da. pampe, dricka, festa
= sydt}'. pampfen, enl. somliga till ett
* pampa, buk; se pamp o. jfr Wigforss
S. Hall. folkm. s. 37. Man har fört or-
den samman med lett. bamba, kula,
som dock snarare är en självständigt
uppkommen bildning, av samma ljud-
symboliska karaktär som de ovan nämnda
orden. Om ä. sv. pimpernätt o. da.
pimpe(r)nille, nippertippa, som sannol.
höra hit, se under nippertippa. -
Motsvarande ursprung ha sv. dial. bamba,
bämba o. bämma i sig, äta o. dricka
glupskt ~ sv. dial. bamb, våm, vartill
även fsv. tillnamnet bamse, no. o. da.
som björnnamn, sv. o. da. dial. barns,
bjässe m. ni.; se Lidén SNF I. 1: 11 f.
— Jfr under pumpa.
pim(p)sten, 1(540: pim-,pimbsten,172T-
pimp- - da., från ty. bimsstein, jfr fhty.
pina
570
pipa
bumiz, ;i «4s. pumicstdn; från lät. pumex
i fra. ponce o. eng. pumicé), till ie.
*(s)poim- i Lat. spuma, ags. fdm (eng.
foam\ skum (se Fem men); på grund
av doss skumlika beskaffenhet.
pina, sbst. = fsv. : straff, pina, pino-
redskap = isl. pma ds., da. pine, fsax.,
fli ty. pina (ty. pein), ags. pin (eng. pine);
gammalt, genom kristendomen inkommet
lan från lat. poena, straff (uttalat pena,
jfr krita, siden), varav även fra. peine,
eng. pairi). — Om pina i svordomar
(pina-raska-dö osv.) se under vaserra.
pinakotek, till grek. pinax (genit.
-akos), tavla, o. théke, förvaringsrum (se
närmare apotek o. bibliotek).
pincené, pincenez, Strindberg Röd.
rum. 1880: sina pincenez; av fra. pince-
nez m., av imper. till pincer, klämma
(varav sv. pincer a, jfr följ.), o. nez,
näsa; jfr med avs. på bildningen por-
tepé, portfölj, portmonnä; tillhö-
rande en inom de romanska språken
ytterst vanlig sammansättningstyp av
imper. -f- objekt el. subjekt (redan åtm.
från 700-t.).
pincett, 1820, av fra. pincelte, jfr
fö reg.
pingla, Bellman, av en ljudrot ping,
liksom eng. dial. ping, slå mot, ljuda
(om slag mot metall), jfr sv. dial. pinka
o. ä. nsv. pinkla, Bolinus 1668, i samma
betyd.
pingst, ä. nsv. pingest (ännu Lind
1749 jämte pingst), fsv. pingste(?),pingis-,
pingidz- m. m., jfr vm pinxta(n) = fda.
])ingis-, ä. da. pingste m. m., da. pinse,
jfr isl.-fno. pikkisdagr = mlty. te pin-
koston, mhty. pfing(e)sten, i fhty. om-
tytt till fimfchustim (ty. pfingsten) plur.,
jfr got. ]>aintékiisté, från grek. pentékosté
(dvs. (h)eméra, dag), den femtionde (da-
gen efter påsk); se under fem. — I ags.
i stället hwita sunnandatg (eng. whit-
snnday), varav isl. hvil(a)siinniidagr ds.
= no. kuitsnndag; efter de vita kläder
som då buros av dem, som skulle döpas.
I fsv. betecknade hvltasnnnodagher i
stället första söndagen i fastan, motsv.
i da., mlty. o. ty.
pingvin, Spegel 1685, förr även: peng-
Din; av fra. pinguin, till lat. pinguis, fet.
pinje, 1613 (enstaka), annars vanligt
först på 1800-t., t. ex. Atterbom Minnen
osv. = ty. pinie, av lat. plnea, fem. sg.
till adj. pinens, till pinns, gran, fura,
pinje (jfr under beck).
pinka, Sehroderus o. 1640, I Erici
1642 = da. pinke, ty. pinken jämte pin-
keln; uppkommet i barnspr., liksom
pissa, sissa m. fl. Ordet är knappast,
såsom van.1. antages, avlett av ett ord
motsv. ofris, pink, penis (jfr sv. o. no.
dial. pikk ds.). Sv. dial. mege, könsdel
på djur, no. mige, da. dial. -mic ds. o. fsv.
migha, isl. miga osv., kasta sitt vatten,
kunna ej anföras som paralleller, då
sbst. mige är ett urgammalt nomen
agentis, bildat på svaga rotstadiet till
miga av samma slag som t. ex. fsv.
slipi, släde, till germ. *slTpan, glida (se
släde), osv. Jfr under miga.
pinne, fsv. -pinne (i i&rnpinne) = isl.
pinni, motsv. da. pind, fsax. pin, plugg,
mlty. pin(ne), pinne, pryl (varav ty,
pinn(e), liten spik, pryl), mhty. pfinne
ds., ags. pinn, plugg (eng. pin, spik,
plugg, nål); enl. somliga lån från lat.
pinna, bl. a.: murspets, tinne, annars:
fjäder, fana; enl. andra inhemskt germ.
med mycket osäkra anknytningar. Dun-
kelt.
pinsback, tekn., ombildat av eng.
pinchbeck, efter uppfinnaren Pinchbeck
f 1783.
pion, i ä. nsv. även pionie, pion(i)a,
peon, pijon (t. ex. 1659 o. ännu vardagl,
o. i dial., såsom fijol av fiol osv.) =
fsv., da. pion = mlty. piöne, fhty. pio-
nie (jfr ty. päonie), ffra. pione (jfr fra.
pivoine), eng. piony osv., av lat. pcvönia,
av grek. paiönia, till Paiön, gudarnas
läkare : växten ansågs förr som ett ut-
märkt läkemedel o. förekommer ännu
i folkmedicinen.
pionjär, 1704: pionnerare, pionereé
plur., 1705: pioniers = ty. pionier, av
fra. pionnier, till pion, fotsoldat, till lat.
pes, fot.
pip (på kanna o. d.), 1650; bot. 1755
= da. dial. pip; till pipa sbst. I ä. sv.
även om tobakspipa: en pip tobak, Ters-
meden 1735, Hallman 1775 m. ti.
1. pipa, vb, fsv. pipa, pipa, blåsa i
pipa (så ännu Bib. 1541) = da. pibe,
från mlty. pipen = mhty. pfifen (ty.
pipa
577
pirum
pfeifen), gammalt från lat. pipare, pipa,
ljudhärmande liksom grek. pippizö osv.
Jfr följ. — I fsv. o. tidigare ä. nsv. med
ipf. -adlie (t. ex. Bib. 1541).
2. pipa, sbst., fsv. pipa, om blåsin-
strument o. rör == senisl. pipa, fsax.
pipa, fhty. pfifa (ty. pfeifé), ags. pipe
(eng. pipe), fra. pipe osv., från mlat.
pipa, bildat av föreg., alltså egentl. : 'flöjt',
sedan om rörformiga föremål i allmän-
het. Den i ä. sv. förekommande, utifrån
lånade anv. om större rymdmått för
våta varor (vin o. d.) syftar på vinfatens
ursprungligen långsträckta form. — Jfr
pip. — Dansa efter någons pipa,
motsv. i da., ty., eng., väl efter björn-
förevisarens pipa, efter vilken björnen
dansade. — Stoppa pipan i säcken,
motsv. i da. o. ty., egentl. om säckpipan.
Jfr 1515: 'traxi fistulam meam in meum
saccum'. — Jfr Piper, Pfeiffer.
Piper, familjen, (urspr. tysk ätt), av
ml ty., lty. piper, flöjtblåsare (jfr fsv.
pipare ds.) = ty. pfeifer, varav det även
till sv. inlånade familjen. Pfeiffer. Alltså,
såsom så många urspr. tyska familje-
namn, urspr. yrkesbeteckning; jfr t. ex.
Burmes ter, Kr se mer, Meier (del-
vis), Portner, Scheffer, Schubert,
Schultz, Vogt, Wachtmeister osv.
pipping, ett slags äpple, Serenius 1734,
G. Bonde 1756, från ty. pipping = mlty.
pippinCf holl. pipping; jfr da. pipling
= holl. pippcling, ävensom eng. pippin;
väl sammanhängande med fra. pépin,
fruktkärna, jfr span. pepita ds.; f. ö.
dunkelt.
pips, ett slags hönssjukdom, Dahlman
1772, från lty. el. ty. pips; i ä. nsv.
stundom även pipp B. Foss 1621, från
lty. pip ■— da., eng. pip; från romanska
spr.: fra. pépie, ital. pipita, span. pepila;
av ovisst ursprung; vanl. betraktat som
ombildning av lat. jnluita, snuva.
pir (hamn-), 1880- o. 90-t., från eng.
pier, av meng. perc, av ffra. piere, sten
(fra. pierré)f av grek. pétra, sten, klippa
(se perrong).
1. pirat, sjörövare, Budbeck 1698
= ty., av lat. piräta, ay grek. peirdiés,
till peirän (av 'per i-), försöka (t. ex.
ten ihålattan, havet); urbesl. med fara,
sbst. o. vb.
Ilcllquist, Etymologisk ordbok.
2. pirat, ett slags damväska, Fr. Bre-
mer 1834, M. Silfverstolpe 1847; sannol.
egentl. en skämtsam användning av
föreg.; okänd utom Sverige. Möjl. syf-
tande på det förr allmänna bruket att
i sina pirater åt de hemmavarande (bar-
nen) gömma en del av välfägnaden (kon-
fekt o. d.), varvid jämförelsen med ett
härjningståg nog stundom osökt in-
ställde sig.
pirka, fiska med pirk, dvs. ett slags
fiskredskap, som hålles i ständig rörelse
i vattnet; samma ord som sv. dial.
pirka, perka, peta, sticka, även: coire
= no. pirka, da. pirke, peta, lty. pirken ;
besl. med sv. dial. pirra (se pirrande).
pirog, ett slags kanot, från eng., fra,
pirogue, = span. piragua, ett västin-
diskt ord. Defoe i Bobins. Cr. har for-
men peiragna.
[piro vall, sv. dial., ja, visserligen, se
under va ser ra.]
pirrande (känsla), till ett vb motsv.
sv. (dial.) pirra, coire, egentl.: sticka,
peta, no.: reta, ägga, da. pirre, ds., besl.
med sv. dial. o. no. pira, smått sticka,
samt östfris. piren, sticka, förarga; väl
av imitativt ursprung såsom t. ex. fra.
piquer o. vissa andra uttr. för 'sticka';
besl. med pirka o. möjl. även med pi-
rål. — Samma ord är det förr stundom
förekommande pirra, plira, o. pirra upp,
sippra upp (om vatten); jfr no. pira, plira.
piruett, Brasck Förl. sonen 1645:
'Detta kallas een Piroet', E. Tegnér 1802:
pirurett, av fra. pirouciie, av okänt ur-
sprung.
pirum, Envallsson; jfr Agrell Bref
om Maroco 1796, s. 58: 'dricka . . ända
till p/rum'; Blanche En trappa upp 1843,
s. 132 (uppl. 1892) plur. piruma = no.,
da. pirum. Om detta, såsom Falk-Torp
förmodat, är en skämtsam studentikos
latinisering av da. pauefuhl ( jfr lat. pi-
rum, päron), har ordet lånats från da.
Skulle emellertid ordet vara en bildning
av samma slag som dalm. örum, yr,
litet rusig (jfr Noreen V. spr. 3: 299
n. 3), vore förhållandet motsatt. Enl.
Torp s. 490 möjl. från eng. dial. piran
Cornwallis; efter tenngruvearbetarnas
skyddshelgon Piran, som skall ha dött
under ruset.
37
pirål
5
78
pjollra
pirål = no. piraali egentl.: smal ål,
jfr sv. dial. pirug, fin, tunn, no. piren
ds.; besl. mod det under plira om-
nämnda lty. piren, knipa hop ögonen
(egentl.: se genom en smal öppning);
jfr med sp-: sv. dial. spirelig, fin, tunn,
no. spira, kvälla fram i fina strålar.
Piscator, familjen., lat.; egentl.: fis-
kare; väl latinisering av ty. familjen.
Fischer. Jfr Sartor, Textorius.
piska, sbst., t. ex. 1G80, i sammans.
Schroderus 1639, i finnl. även piske
(varom Bergroth Spr. o. st. 9: 256) —
ä. da. piske, da. }>isk, från ä. ty. picze
(ty. peiische), från slav. språk: pol. o.
tjeck, bic, till fslav. biti, slå (urbesl. med
bila). — Härtill vb. piska, Balck 1603,
varav pisk i betyd, 'stryk', Serenius
1734. — Inhemska germ. ord för 'piska'
se under gissel o. svepa.
pissa = fsv. = da. pisse, mlty. pis-
sen, eng. piss osv., möjl. från fra. pisser,
jfr ital. pisciare; ljudhärmande liksom
barnspr. sissa el. da. nisse.
pistill, Linné 1744 = ty., av lat. pi-
stillum, -us, stöt, stamp, till pinsere (su-
pin. bl. a. pistum), sönderstöta. Härtill
även pistong (se d. o.). — Hos O.
Rudbeck d. y. slyl i betyd, 'pistill'.
pistol, J. De la Gardie 1612, plur.
förr icke sällan -ar =■ da., eng. = ty.
pistole osv., av fra. pistole (nu pistolet),
ital. pistola; som det synes, äldst i be-
tyd, 'jaktkniv, dolk'; väl från stadsnam-
net Pistoja (förr: Pistola, lat. [forum]
Pistörium), som ännu har betydande
vapenfabriker. Jfr under baj onett. —
Den i sv. dial. åtminstone förr uppträ-
dande formen pikstol förekommer i en
bandi, från Växiö domkap. 1674.
pistong, Polhem 1743: piston, av fra.
j)istone, kolvstång m. m. = ital. pistone,
till ä. fra. vb. pister osv., av lat. pistäre,
till pinsere, sönder stöta; se f. ö. pi-
stol.
Pite, stadsn., egentl. om Piteälv; av
lapskt ursprung; se K. B. Wiklund NoB
2: 109.
pitprops, Uppf. bok 1873, NDA 1877,
från eng., av pit, gruva (se putt o. pytt),
o. props, plur. till prop, påle, stöd (se
propp). — Ofta även enbart props.
pitschaft, pet-, graverat sigill, signet,
1669: pilzskafjt, Växiö domk. 1677, från
ty. petschaft, Luther Haggai 2: 24 : pitt-
schaftning (gamla sv. övers. : signetsring);
ombildning (i anslutning till schaft, skaft)
av mhty. petschat (b-), pitzschet, av tjeck.
peeet.
pittoresk, Fischerström 1785: pitto-
reska utsigter, Gjörwell 1790; sedan ofta
hos nyromantikerna — ty., av fra. pilto-
resque, av ital. pitloresco, till lat. pictor,
målare, till pingere, måla (urbesl. med
fhty. féh, brokig, osv.). Jfr målerisk.
pjalt (vard.), stackare, egentl.: tras-
hank; pjaltig (vard.), slarvig (om klä-
dedräkt), jfr fsv. piceltugher (pieltoger
Cod. Ups. C 20 s. 405), till sv. dial.
vjalter, trasor, osv.; se närmare under
palta.
1. pjask el. pjasker, ännu ej hos
Dalin 1853, sv. dial pjask n., svag el.
långsam el. enfaldig person, även pjås-
ker, motsv. no. pjask m., stackare, vjosk
f. ds., till sv. dial. pjaska, gå sakta, ar-
beta långsamt m. m. = no. pjaska, gå
svagt o. med möda, till nöd bärga sig
m. m.; jfr, utan A-avledning, sv. dial.
pjäs o. pjås n., stackare, nisl. pjasi m.,
lätting o. d., sv. dial. pjasa, gå el. ar-
beta långsamt. På samma sätt växla
sv. pjoska o. sv. dial. pjåsa, som sy-
nas ha beröring med denna grupp. Pj-
tycks här ha samma nedsättande betyd,
som i pjunka, pjåka osv.
2. pjask, dålig (vattenhaltig) bland-
ning, röra, Bremer 1831: 'det välsignade
the- och kaffe-pjasket', Almqvist Ladug.
1840: 'jag håller icke av pjask åt mina
kor'. Jfr vb. pjaska, Zedritz 1857:
'detta idkeliga, fördömda skurande och
pjaskande', Nyblom 1864: 'ett pjaskande
regn'. Med pejorativt j, dels till sv.
dial. pask, illa lagad mat, slask, oren-
lighet, även i Påsken, liten dyig sjö i
Sdml., från finska paska, smuts; o. del-
vis även till p las k (a), blask(a), jfr
t. ex. kaffeblask. — Härtill: pjaskig,
Grau 1748: 'Deras qvinfolk är ganska
piaskige', om Löfsta sn (Uppl. fornm.-
tidskr. 34: 14); jfr sv. dial. paskig,
osnygg.
pjes, se pjäs.
pjollra, Dalin 1853, O. Adam 1857,
jfr no. pjuldra ävensom dalm. puella
pjoska
579
plakat
ds. jämte 'porla, jollra'. Av ljudhär-
mande karaktär; knappast, såsom an-
tagits av Noreen (se V. spr. 3: 330), med
-lr- av -rZ- i porla; däremot möjl.
sammanblandning med detta o. dithör-
ande ord liksom med jollra.
pjoska, Almqvist 1842 (-«-), Dalin 1853
(betecknat som »pop. o. fam.»); en av-
ledning av el. parallellbildning till sv.
dial. pjåsa, fjäsa, klema, jfr de lik-
betydande pjåsig o. pjoskig; av samma
imitativa karaktär som t. ex. fjäsa,
fjäsk i g, pjask.
pjunka, Dalin 1738, Lind 1749 osv.,
tidigare, 1711: plåga sig med el. dyl.,
jfr (?) det isl. tillnamnet (Björn) pjnnk,
varom Kahle Ark. 26: 247; snarast en
jämförelsevis ung ljudhärmande nybild-
ning el. blandform, med ett slags ned-
sättande betyd, liksom i många andra
ord på vj- t. ex. pjollra, pjoska, pjåk
osv. — P jun k ig, Dalins Arg., jfr sv.
dial. pj unken ds. Smål.
pjåka, Almqvist 1833, Dalin 1853,
jämte pjåk, om person, 1792, o. adj.
pjåk ig, 1769, Bellman, hos Sahlstedt
1773 med hänv. till fjåkig; i sv. dial.
även: pyssla, pilla, motsv. no. pjaaka,
pyssla, pjaak m., stackare; en bildning
med nedsättande pj-, jfr föreg.; f. ö.
liksom flera andra liknande ord till sin
uppkomst dunkelt.
PJäsj PJes> K- G- Tessin 1738, om
teaterstycken, vid samma tid även om
skrifter i allmänhet; 1753 om mynt
(dukater o. d.); av fra. piece = ital.
pezzo, -a, span. pieza; dunkelt; enl.
somliga egentl. keltiskt.
pjätt, egentl. ett sydsv. dialektord
(t. ex. i uttr. leka pjätten), lätt slag
m. m. ; väl imitativt i anslutning till
likbetydande plätt (se plätt slutet); jfr
de dock knappast direkt besl. ty. pal-
scben, eng. pat, daska, slå (se under
paddla).
pjäxa, 1754 (om lapska el. finska
förh.), 1777, 1791, från finska pieksu.
placera, o. 1700 = ty. placieren, av
fra. placer, till place, plats (se d. o.).
pladask, Bellman = da.; möjl. en
utvidgning av plask, liksom lty. kla-
ilalsch (varav da. kladask) av klatsch
(jfr klatscha). Ordet har tyska mot-
svarigheter : ty. dial. pladauz (till plauz)
o. pladäks, o. har kanske bildats med
någon dylik som mönster. Jfr Schrö-
der Streckformen s. 174. — Härtill sbst.
pladaska, vard., Fr. Bremer 1853.
pladdra, o. 1730 — da. pladre, från
mlty. plad(d)eren; i ä. da. o. i \ty. plad-
dern även 'plaska'; ljudhärmande lik-
som : lat. blatire, blateräre ds. el. blad-
dra === ä. ty. blattem; ä. nsv. o. sv.
dial. pluddra = da. pludre, mlty. plå-
deren, ty. plaudern; i ä. nsv. dessutom
plutlra; ty. plappern; grek. phlédön,
pratmakare; sv. babbla osv. — I ä.
nsv. även plat(l)ra = sv. dial. t. ex.
Runöm. (pläter). I fråga om växlingen
p o. b se t. ex. plister, prata; av dd
o. ti jfr smattra.
plafond, 1740: plat-fond, av fra. =,
av plat (se platt) o. fond, grund m. m.
(se fond).
1. plagg (klädespersedel), fsv. plag
(dat. plur. plaggom), (torftigt) plagg =
senisl., da. plagg, från mlty. plagge,
trasa, lapp, även: grästorva; växl. med
mlty. placke, lapp, fläck (se plakat 1),
mhty. phlacke, eng. dial. platch. Väl
till följ.; alltså kanske: som dinglar o.
slår. Jfr K. F. Johansson KZ 36: 386.
— I ä. nsv. även om lösaktigt kvinn-
folk.
2. plagg (stryk), jfr ä. sv. plagg a
Schroderus o. 1638, plaggor plur., t. ex.
Stiernhielm, jämte vb. p lägga väl sam-
manhängande med ty. dial. plaggeln,
klatscha, ofris, plak(ke), smäll, boll.
plak; säkerl. intensivbildningar (av sam-
ma slag som t. ex. flagg, vagga) till
germ. roten plag, slå, i p lägel (se d. o.).
Jfr handplagg. Andra åtm. delvis
osäkra förklaringsmöjligheter se Tamm
Gr. s. 9.
plagiat, Sv. lit.-tidn. 1818 = ty. osv.,
av fra. plagiat, till lat. plagiare, stjäla
människor, till plagium, människostöld;
av grek. ursprung. — Förr stundom lik-
som i ä. ty. i sället plagium (plur. pla-
gier 1794).
1. plakat, sbst., Rudbeckius 1616: 'Ko-
nungars Placater*, jfr 1646: blakaU 1682:
placader, från ty. el. lty. plakat, av IV;>.
placard {= eng.), till plaquer, belägga,
bekläda, i sin tur från germ. spr.: lty.
plakat
580
plaska
plakken, lasta vid, klistra på (besl. med
mlty. plakke, lapp, trasa; se plagg 1).
Jfr ii. nsv. blackeli i samma betyd.
G. [:s reg. 15:55. — Härtill: plakett,
av fra. plaquetlc, dimin. till plaque.
2. plakat, full, drucken, Tersmeden
1704, Kellgren, Bellman = da. plakat
jämte plakatfuld; väl egen ti. frän stu-
dentspr., av lat. placätus, blidkad, lugn,
part. pf. pass. till placäre, blidka (till
placere, behaga, egentl.: vara jämn; ur-
besl. med flack osv.). Alltså en skämt-
samt eufemistisk beteckning av samma
slag som säll, väl plägad osv.
plan, sbst. = da.; i betyd, 'jämn yta,
slätt* o. d., t. ex. Bib. 1541 (plur. pla-
nar), från mlty. plan (lånat efter den
fsv. övergången avä> å) = mhty. plån
(ty. plan), från lat. plänum, yta, slätt,
egentl. neutr. till adj. plänns, flat, jämn
(jfr piano; besl. med planka, planta
o. urbesl. med fl o). Samma ord som
det tidigare lånade plån. I betyd, 'ut-
kast, förslag' från ty. plan, likaledes
från fra. plan, som kan vara identiskt
med föreg., men av somliga på grund
av den äldre skrivningen plant förts
samman med planta, jfr ital. pianta
delV edificio, grund, utkast. I alla hän-
delser tydl. anslutning till denna stam.
— Till lat. plänns, jämn, hör explanäre,
utjämna, jämnt utbreda, vartill part.
pf. fem. explanäta (underförstått: via,
väg), varav ital. spianata, span. expla-
nada, varav fra. esplanade (= sv. es-
p lånad). — Ordet är i betyd, 'plan
yta' neutr.; förr dock stundom realge-
nus, t. ex. Rydqvist SSL 5: 41: 'en högre
vetenskaplig plan' samt i uttr. 'slut-
tande el. lutande plan' t. ex. Bergklint
1781, Gosselman 1828. Däremot i betyd,
'fält o. d.' alltid realgenus, såsom i gräs-
plan. — Lat. plänum, slätt, motsvaras
av gal.l. llänum (-on) i Mediolänum,
varav ital. Milano (även fra. Moiliens
osv.), egentl.: mittslätt.
planet, y. fsv. planeeth Cod. Ups. C
20 s. 454, jfr fsv. planete, -a = isl. pla-
neta, motsv. mlty., mhty. pldnéle (ty.
planet), från lat. planeta, av grek. pla-
nétes, som irrar el. svävar omkring, jfr
pldneles astéres, planeterna (till pldnes,
genit. -etos, kringsvävande), till planäs-
thai, irra el. sväva omkring. — I ä. nsv.
stundom fluttstjärna. — Från astrolo-
giens dagar härstammar ä. sv. plånat
hos t. ex. Hallman: 'Ditt planat icke
lyckligt är' o. sv. dial. läsa plånäle
Ydre Ii., spå av handens el. pannans
linjer.
planka = fsv. (där även: plankverk
som befästning), fno., från mlty. planke
= mhty., ty., motsv. fra. planche (var-
av plansch), av lat. planca, en nasa-
lerad biform till ie. roten plak, vara
flat (se flaga, fl o). — Enl. Palander
(Suolahti) Der franz. einfluss (osv.) s.
34 o. Ölimann Stud. uber die franz.
worte im deutschen s. 123 har det tys-
ka ordet närmast lånats från fra. o. ej,
såsom vanligen antages, från lat. —
Härtill kollektivet plank n., Bureus
Suml. o. 1600 i obest. f., 1029: plancket;
med samma betyd, även i mlty. planke.
plansch, 1791: 'Rinmans Bergverks-
Lexicon med Plancher' = da. planche;
från fra. planche, plansch, gravyr, trä-
snitt, trästock, plåt, bräde, planka (eng.
planch), av lat. planca = lånordet
planka (se d. o.). — Härtill: pl an-
se het t, från fra. planchette, dimin. till
planche. — Samma ord ärplants, ten
av guld el. silver, bl. a. använd till
myntning, närmast från ty. plantsche;
jfr den fra. formen plancher 1752, om
delar av kopparplåt, begagnad vid mynt-
tillverkning.
planta = fsv., senisl. = da., mit}.,
ags. (eng. plant) = fhty. pflanza (ty.
pflanze), från lat. planta; alltså ett av
de många gamla (före den tyska ljud-
skridningen inkomna) latinska lånorden
från trädgårdsodlingens område. — Här-
till: plantera = fsv.; jämte fsv., ä.
nsv. planta = da. plan te, mlty. planten,
fhty. pflanzön (ty. pflanzen), ags. plan-
tian (eng. plant), av lat. plantäre, varav
sannol. sbst. planta är en nybildning;
alltså egentl.: jämna jorden för sådd el.
plantering, besl. med plänns, jämn (se
p 1 a n).
plants, se plansch,
plaska, Lucidor 16(50- o. 70-t. = da.
plaske, från mlty. plasken ; ljudhärmande
liksom ty. plälschern, sv. blaska, eng.
splash, lty. pladdern ds. Jfr pladask
plastik
581
pli
o. med avs. på uddljuds växlingen i plas-
ka o. b la sk a t. ex. (de obesläktade)
pol. blnzgac o. pluskac, plaska.
plastik = ty., från fra. plastique, av
grek. plastiké (underförstått: tékhnc,
konst), substantiverat fem. till adj. plas-
tikös (jfr sv. plastisk), till pldssö, bil-
dar, formar (se plåster).
platan = ty. platane osv., ytterst av
grek. plätanos, till platys, bred, osv.,
på grund av de breda bladen; se under
flat. — Säkeii. ej, såsom stundom an-
tages (t. ex. av Falk-Torp s. 757), besl.
med ml ty., mhty. vlader (ty. fläder),
naverlönn, masur, ådrigt trä, som sna-
rare, med Hirt-Weigand, hör till fladdra
efter de hit o. dit löpande ådrorna; jfr
sv. flarn mig om ådrigt trä.
platina, Sv. Merc. 1756 = da., ty.,
eng., av span. platina, silver, egentl.
'metallplatta', dimin. till platå, silver
(— plåt; se d. o.). — I svenska ofta
med huvudtonen på första stavelsen lik-
som i engelskan.
1. plats, i ä. nsv. stundom plur. -ar,
fsv. platz == isl. plaz (n.), da. pläds,
från mlty. plåtse f., plas m. = mhty.,
ty. platz, ags. plcetsc, från lat. plalca
(fra., eng. place, ital. p iazza), öppen plats,
gata, från grek. plalela, egentl. fem. sg.
till platys, platt, jämn, bred (se pla tt).
— Ordets förekomst i nyare namn på
öppna platser i stad (Tegnérsplatsen o. d.),
egentl. grundbetydelsen, beror på ungt
lån från ty. (Wilhelmsplalz o. d.); jfr
även fra. place i samma användning. —
Jfr place ra.
2. plats i uttr. med plats, med svå-
righet (nu föga br.), fsv. platz, plas,
vedermöda, svårighet, gräl == mno. plaats,
möda, besvär, no. plaass, ä. da. pläds:
från mlty. platz, plas, oro, kiv o. d.;
dunkelt.
platt, adj., O. Petri o. 1558 i nu obrukl.
anv. = da. plal, från mlty. plat, flat
(= holl.), varav även ty. platt. Snarast
från romanska språk: fra. plat (jfr pla-
fond, plattform), ital. platlo, av vlat.
'plaltus, väl från grek. platys, platt,
jämn (jfr plats o. under flat). Knap-
past med Falk-Torp av germ. ursprung.
Jfr följ. — Som adv. i betyd, 'alldeles, |
fullkomligt', fsv. plat =^= da. plat, från I
mlty. plat. — Pia t ty sk a, Liffman Sv.
spr. hist. 1837, från ty. plaildeulsch .
Väl egentl.: den tyska som talas på den
lågtyska slätten ('in dem plätten land').
Dock enl. Lasch PBB 42: 134 till holl.
plat, tydlig, förståelig, särsk. uppträ-
dande tillsammans med verb för 'tala'.
platta, ett 1800-talsord, ännu ej hos
Dalin 1853 (som har nujntplalt), i mo-
dern betyd, från ty. platte, av fhty.
platta, marmorplatta; jfr ä. nsv. platta,
platte, platt (plur. -or), plätt, tonsur,
från mlty. el. ä. ty. platte ds; från mlat.
platta i båda betyd., jämte plala (varom
under plåt); till föreg.
plattform, o. 1640: platleformar, en-
staka; 1793, 1795 om uti. förh., Hisinger
1819 (i naturvetenskaplig betyd.) = ty.,
från fra. plale-forme (varav eng. plat-
fonn); av plate, fem. till plat (se platt),
o. forme (se form). I betyd, 'förhand-
lingsbasis, utgångspunkt för diskussion
o. d.' ett modeord i tidningspressen från
mitten av 1890-t., t. ex. Vårt Land 1894,
G HT 1896, Sydsv. dagbl. 1899; i denna
betyd, ytterst från engelskan.
platting, ett slags platt tågvirke, Ka-
jalin 1730; från eng.?
platå, Hisinger 1819, av fra. plateau,
till plat (se platt). — Förr, t. ex. 1771
o. ännu o. 1840, om ett slags vanligen
spegelbelagd upphöjning, använd som
bordspndnad ; även i denna betyd,
från fra.
plausibel, av fra. plausible, av lat.
plansibilis, som förtjänar bifall, till plan-
dere, klappa händerna; se applådera
o. explodera.
plebej, 1760-t. (även sing. -er), om
rom. förh. = t}', plebejcr, av lat. ple-
beius, borgerlig, dålig, ringa, till plcbs
(genit. plebis), borgarstånd, folk, menig-
het, av ie. *plédh- i grek. plélhos, mängd
(rotbesl. med följ. o. med lat. populus,
se populär, o. med folk, full). —
Plebejisk, Geijer 1818 i brev.
plenum = ty., egentl.: fulltalig for-
samling, neutr. till lat. plenas, full (rot-
besl. med föreg. o. med plére, fylla, se
supplean t).
pleti, se kreti.
pli, t. ex. 1784 = ty., av fra. pli, skick,
sätt; i fra. dessutom o. urspr. : veck,
582
plita
rynka, varur don bildliga betyd, av ett
visst sätt, som jämförts med det varak-
tiga märke, som vikningen av ett tyg o.
d. lemnar etter sig; till plier, vika, av
lat. plicäre, av *plecäre (urbesl. med
fläta); j fr ex p 1 i c er a, p 1 i s s é, replik,
s i m p e 1, s u ppli k.
pligg, t. ex. Arvidi 1651 = no. pligg.
Enl. l amm Gr. s. 11) antagl. en från lty.
plugge lånad yngre sidoform till fsv.
-plögger, da. plog osv. (sc plugg), möjl.
uppkommen i sammans. ss. skopligg;
häremot talar dock i sin mån ordets
spridning i no. dial. Annars uppfattat
som inhemskt o. stående i avljndsförh.
till plugg, till ie. roten blek, slå; jfr
K. F. Johansson KZ 36: 386 f. Snarast
dock en nordisk sekundär avljndsbild-
ning till plugg med, att döma av i-et
o. ordets betyd., diminutivisk karaktär.
1. plikt = fsv.: plikt, skyldighet,
tukt, straff, jämte da. pligt från mlty.
plicht = fhty., ty. pflicht ungef. ds., ags.
pliht, risk, skada (eng. plight, även: till-
stånd, pant), osv., allm. västgerm. ord,
germ. 'plehli-, med betyd, anslutande
sig till grundverbet plegan; se f. ö.
pläga.
2. plikt, sjöt., om ett rum i en av
ändarna på en farkost, Rajalin 1730, i
dial. även : del av väggen mellan fönster
o. dörr = no. plikt, akterrum i båt el.
skuta, tilja i akterrummet, även: plitt,
da. pligt, roddarbänk i fören; från mlty.
plicht, litet halvdäck i aktern = flit}'.
pflihta, förstam (ty. pflicht, fördäck);
jfr ags. plihtcre, besättningskarl i fören.
Gammalt germ. ord av okänt ursprung.
Olika förmodanden hos Meringer IF 17:
101, Falk-Torp s. 837.
plint, platt list, 1752, av fra. plinthe,
av grek. plinihos, tegelsten (se flint a).
plira, Spegel 1712, med biformen blira,
t. ex. Lind 1749, Stagnelius, Törneros,
Almqvist = da. plirc, från lty. pliren,
knipa hop ögonen, ha svaga rinnande
ögon, gråta; uppkommet genom samman-
smältning av två ordstammar: lty. piren,
knipa hop ögonen (eng. peer) = no. pira,
blinka (se pirrande o. pirål), o. mlty.
blerren, blarren, gråta, bråka. — Här-
till: plirögd, Spegel 1712 = da. plir-
eiet, motsv. östfris. plirögd o. pirögd ds.,
ävensom lty. bléröged, eng. bleareged,
med rinnande ögon. Jfr Stiernhielm
Herc: plijr-ögon, Runius: med plira
ögon o. t. ex. Strindberg: pliriga ögon.
plissé, Sthlms mode-journ. 1843, till
fra. plisscr, vecka, av omstridd bildning,
i alla händelser besl. med pH, veck (se
pli).
plister, Galeopsis Tetrahit, Lamium,
blindnässla, Franckenius 1638, O. Rud-
beck, Linné osv.; jämte Mister R. Foss
1621, f. ö. sällsynt; jfr norrl. blister,
Salix pentandra, jolster, ösv. dial. "hund-
blistcr, hundloka, hundkäx; motsv. no.
plistra, liten barkflöjt. Till sv. dial.
blistra, blåsa, vissla = isl. blistra, no.
blislra; av en rotvariant till blåsa.
Detta namn på blindnässlan syftar på
kronpipens användbarhet som ett slags
visselpipa, jfr dess dialektiska benäm-
ning pipsör; visselpipor förfärdigas också
av pilkvistar. Rruket av samma namn
i fråga om hundlokan beror på dess i-
håliga stjälk; jfr holl. pipkruid ds. En
släkting till hundlokan, näml. Angelica
silvestris, strätta, kallas bl. a. tjnton,
ängapipa; ett av dess isl. namn jöl är
besl. med grek. avlös, rör, flöjt (Liden
Upps.-stud. s. 95). — Hit höra också no.
fjeldblistra, ljungpipare, o. sv. dial. blis-
tersvarta, väl 'sjöorre', bl. a. bekant for
sitt visslande läte; jfr sv. bläsand. —
Besl. är möjl. f. ö. lat. fistula, rör, rör-
pipa, om detta med Bugge BB 3: 97
uppstått genom dissimilation av flistnla.
— Växlingen av p- o. b- är väl av
samma slag som i de under pladdra
o. prata anförda orden. — Se E. H.
Tegnér Sv. stud. s. 430 f.
plit (ett slags vapen), Ekeblad 1653,
tidigare plita Schroderus o. 1638; från
lty. plile, kort brett svärd, skråma, slag;
besl. med sv. dial plita (sunder), skära
i smulor, plita, skärva m. m.; av en
rotvariant till split i splittra, split
Jfr följ.
plita, vard., i t. ex. plita och skriva,
Aftonbl. 1840: 'skref och plitade'. Kunde
ju tänkas bero på en sammansmältning
av plugga o. flit (el. det vard. flita,
vara flitig); men häremot talar bl. a.
att ordet i regel brukas el. åtminstone
speciellt brukats om skrivgöromål o. d.
plocka
583
plugg:
Säkerl. i stället identiskt med sv. dial.
plila, skära i smulor, o. en överflyttad
skämtsam användning av detta ord. Hit
hör väl också plitas och kifvas Dalins Arg.
plocka, fsv., isl. plokka, plukka = da.
plukke, mlty. plucken, även: plundra,
mhty., ty. pfluckén, ags. pluccian (eng.
pluck). Rätt allmänt betraktat som
(i anslutning till den romerska vin- o.
fruktodlingen o. även fjäderfäskötseln)
lånat från ett mlat. "piluccare = ital.
piluccare, plocka (om druvor), provenc.
pelucar, om fjäder, som avletts av lat.
pilas, hår (se plysch). Kanske är dock,
såsom somliga förmena, ordet inhemskt
germanskt; men de med denna förut-
sättning framställda tolkningsförslagen
äro knappast antagliga. Jfr N. van Wijk
IF 23: 371 med litteratur.
plog, fsv. plögher = isl. plögr, da.
plov, ploag, mlty. plöch, fhty. pflaoh, -g
(ty. pflug), ags. plöh, plog, plogland
(eng. plough, plog); jfr langobard. plo-
vum el. plovus (möjl. ingående också i
Plinii dunkla plaumorati), ävensom fslav.
plugii o. litau. pliugas; i vissa språk
även: förvärv, underhåll, yrke. Trots
en mångfald av tolkningsförsök alltjämt
dunkelt (litteratur se Falk-Torp s. 1527,
Olson Appell, subst. s. 163). Säkerl.
betecknande ett mindre primitivt red-
skap än årdret o. kanske lånat från det
folk, där den nya uppfinningen såg da-
gen. — I gotiskan heter 'plog' höha,
vars ursprungliga beskaffenhet belyses
av de nära besl. sanskr. säkhä, gren,
ir. gec, litau. szakå osv. i samma betyd.
— Den samindoeur. benämningen avspeg-
las i sv. årder. — Härtill: plöja, fsv.
plöghia = isl. plégja, ty. p fingen osv.
Plöja med andras kalvar, se kalv.
I vissa dial. ännu i stället ärja, egentl.:
plöja med årder (se d. o.). — Plog-
stjärt, Var. rer. 1538 = da. plovsijcert,
från ty.: mlty. plöchstert = ty. pflug-
sterz, på 1100-t. blott slerz, till stjärt.
plomb, 1880-t., om tänder; av fra.
plomb ds., bly, av lat. plnmlnim, bly;
enl. vanligt antagande ej ett inhemskt
latinskt ord, se dock Persson Indog.
Wortf. s. 33 anm. 2. Jfr a plomb.
— Härtill: plombera, 1791, om tänder;
av fra. plomber, egent.; fylla med bly.
plommon, I. Erici 1642: plomon; om-
bildning (liksom t. ex. krikon, s vi-
skon), efter mönstret av inhemska
frukt- o. bärnamn på -on, av sv. dial.
plom(m)a f., fsv. plöma (i sammans.)
= isl. plöma (plommonträd), da. plom-
me, ä. da. även -ii-, från mlty. plnme
= fhty. pftuma (ty. pflaume), ags. plnme
(eng. plnm, jfr plumpuddi ng), med
ursprungligt pr-: mlty. priime, fhty.
pfruma (ty. dial. pfraumé); gammalt
lånord. Ofta uppfattat som lånat när-
mast från lat. pruniim, plommon (fra.,
eng. pinne), jfr primus, plommonträd,
av grek. proumnon, senare prounon,
plommon, jfr provmnos, provmne, (vilt)
plommonträd; med samma assimilation
av n till m på grund av uddljudande
p som i pilgrim. Enl. J. Schmidt
Sonantentheorie s. 111 dock snarare,
genom trakisk-iltyrisk förmedling, direkt
från grek. proumnon. — Med avs. på
l för 7- jfr mullbär o. pilgrim. —
O-ljudet i nord. spr. har väl uppstått
genom ljudsubstitution ; jfr kalkon o.
se Kock Sv. ljudhist. 2: 162.
plottra, pluttra, o. 1700 -.pluttra bort,
ödsla bort (i små portioner); tillhör ett
slag av imitativa bildningar, vars grund-
ord i regel är svårt att bestämma; om
de ega ett sådant, är det i de flesta fall
ett verb; sannol. ej med Noreen V. spr.
3: 286 besl. med sv. dial. plutl, stump.
— Möjl. ett annat ord är det vanliga
ä. nsv. plottra, pluttra i betyd, 'klottra',
t. ex. Karl XII i brev (: plntra), långt
in på 1800-t.;jfr Schroderus 1639: plottra
i betyd, 'fläcka ned' (böcker). — Andra
tydl. ljudhärmande bildningar äro : 1.
ä. nsv. plottra, pluttra, pladdra, t. ex.
Golumbus Ordesk.: 'plottra Franss',
pladdra fransyska, väl = sv. dial. pluttra,
muttra (se pladdra); o. 2. plottra,
knattra, om gevärssalvor o. d., t. ex.
1796 o. stundom i senaste tid.
plugg, t. ex. I. Erici 1642, redan i
fsv. att döma av plnggadlier, pluggad
= no. plugg; kanske lån från mlty
plugge (holl., eng. plug). Jfr fsv. -plög-
ger = sv. dial. plggg, plogg, ä. da. pigg,
da. plag, väl från den omljudda lty.
formen plugge. Biform: mlty. pluck,
plock = mhty. pfloc (ty. pflock). San-
plnmp
584
plåga
nol. med intensivisk konsonantförläng-
n i ng såsom i sa många andra likbety-
dande ord (jfr under p igg); f. ö. dunkelt;
enl. K. F. Johansson KZ 3(5: 38(i f. in-
liemskt o. till en ie. rot blek, slå. Jfr
pligg. — Härtill: plugga vb., egentl.:
slå i en plugg; i överförd betyd, redan
Runius 1712: 'plugga lögner i folk' o.
om studier, Tersmeden 173(5 (o. 1780):
grekiska, den Nordberg i Uppsala plug-
gat i mig'; sedan i absolut anv.
plump, adj., grof, tölpig, O. Petri =
da., från mlty.: massiv, grov = ty.,
eng.; till den ljudhärmandc interj. plump,
om doft ljud vid fall (jfr plumsa). —
Härav: plumpa, i ä. nsv. även 'bära
sig tölpigt åt' (t. ex. Gustaf Vasa 1549),
'plottra', fsv. plompa ut, plumsa ned —
da. plumpe, från lty. plumpen = mht}'.
pflumpfen. Jfr sv. förplumpa sig.
plumpudding, från eng. =, till eng.
}>1um, plommon; alltså egentl.: plom-
monpudding.
plumsa, Franzén 1810, motsv. ty.
plumpscn, till interj. plums, motsv. ty.
plumps; jfr plumpa.
plundra, G. I:s reg. : plunlrcdc part.
pf.; med -d- P. Bralie o. 1585, Hels. 1587
osv. = ä. da. plundrc, da. plundra, från
mlty. plunderen, pliinderen el. ä. ty.
plundern (ty. plundern), varifrån även
eng. plunder; avledn. av mit}', plunder,
rov, smått o. värdelöst busgeråd, gamla
kläder = mbty. : sängkläder, linne, klä-
der (i ty.: värdelöst skräp); från lty. el.
ty. även i ä. nsv. med betyd, 'plund-
ring, rov, tross o. d.'; jfr mlty. pluude,
smått busgeråd o. d. Verbets grund-
betyd. synes alltså vara: föra bort bus-
geråd o. d. (så ännu i vissa t}rska dial.).
F. ö. dunkelt. Jfr Falk-Torp s. 840.
plunta, Lemeus Delsbo 1764: 'Plunta,
en glas-flaska med trång hals', Mellin
Nov. 1832: 'en brännvinsflaska, eller
så kallad plunta'; f. ö. okänt ursprung.
plural == ty. osv., av lat. pluralis,
till plus (genit. pluris), mer (= sv. plus,
urbesl. med fler). — Härtill: plura-
litet osv.
pluring-, vulg., pang, vanl. i plur.,
Blanche 1845: 'ro hit med pluringarna';
möjl. skämts, bildn. (i anslutning till
pänning) till lat. plures (peciinice) el.
dyk; se plural. Jfr multum 'mycket
pangar' till lat. multum, mycket. Av
Tbesleff betecknat som månsingspråk.
— I betyd, 'småtting' t. ex. M. Roos
1892 (jfr även ölandspluring o. d., liten
ölandshäst) väl ett annat ord; jfr ä. sv.
pluring, plugg, i tekn. anv., t. ex. Rin-
man 1789.
plussig, 1737, Wallin (i brev) osv.,
motsv. öfris. plussig, jfr da. pludset; no.
plusen, mlty. plusterig ds., ty. plauslern,
yva sig, om fåglars fjäderbeklädnad, osv.
Se f. ö. plös o. jfr puss ig. — Där-
jämte biformen plufsig t. ex. Tessin
1752, med i dylika vardagsord vanlig
ljud växling.
pluta (med munnen), i slit dial., jfr
no. plyta, vara surmulen o. d.; liksom
de likartade o. likbetyd. sv. dial. plusa,
plösa av imitativt ursprung. Jfr puta, vb.
plutokrati, ytterst av grek. plovto-
kraiia, rikedomens el. de rikas herra-
välde, till plovtos, rikedom (urbesl. med
full), o. kratcin, härska (se aristo-
krati o. demokrat).
pluton, Sperling o. 1710 (plolon), 1788
(-o-), 1792 (-//-), av fra. pcloton, till
pelote, kula, nystan, avledn. av lat. pila,
boll, kula (vartill även piller).
plutt, väsentl. dial., avhugget trä-
stycke, tapp, barnunge; jfr no. plgt(t),
liten pojke; antagl. unga hypokoristska
bildningar, vilkas grundord (om över-
huvud något sådant funnits), såsom ofta
i dylika fall, är vanskligt att bestämma.
Jfr även sv. dial. plys, pys.
pluttra, se plottra.
plym, o. 1750: plumer plur., av fra.
plume ds. (jfr under panna slutet), av
lat. pluma, dun, mjuk fjäder, varav
även mhty. pflume (ty. pflaum(e)) o.
mlty. plume (varav i ä. nsv., 1500-t.,
mera enstaka plumar plur.).
plysch, även plys, 1640 osv.: plys,
1823: pluche = da. plysch, plys, från
ty. pliiseh, av fra. pcluche, plysch, felb,
till lat. pilus, hår (fra. poil); jfr under
plocka.
plåga, fsv. plägha, slag, straff, plåga
= senisl. plåga, da. plage, från mlty.
plage = fhty. pläga (ty. plage), av lat.
pläga, slag, hugg el. stöt som ger sår
(fra. plaie, sår, plåga, eng. plague, pest,
plån
585
pläga
= (snarast lån från) grek. plcgc, slag
(iirbesl. med flacka; se även under
pl ägel slutet).
plån, fsv. plan, plan, slätt, från mlty.
plån = plan (se närmare d. o.). —
Härtill utplåna, fsv. utplana, jfr mlty.
planen, bl. a. utplåna, osv. — Plånbok,
i modern betyd, väl först efter 1850;
förr: liten* bok med inhäftade plån till
anteckningar, Schroderus 1639 (i den
tyska texten : schreibtäfflcin), ännu vid
mitten av 1800-t.; sedan i betyd, 'scdel-
gömmare' o. d. I betyd, av 'plånbok'
användes förr i stället ofta taskbok (se
tas ka).
plåster, fsv. plåster = senisl. pldstr,
da. plaster, fsax. plastar, mlty. plaster,
även: stenläggning på gator, fhty. pflas-
tar ds. (ty. pflaslcr), ags. plaster (eng. :
även 'kalk, gips'), från mlat. 'plastrum,
plåster, gips, av lat. emplastrunt, plåster,
från grek. émplaslron, till empldssö,
stryker på, till em-, en, i (= sv. i), o.
plåssö, bildar, formar (se plastik). Ety-
mologiskt samma ord är p i a s t e r (se d. o.).
plåt, t. ex. 1620: plåler plur., Vere-
lius 1681: plåt, jfr I. Erici 1642: järn-
plåta, fsv. platå, av metallskivor el. plå-
tar sammanfogat bröstharnesk = isl.
platå, da. pla.de (med den gamla betyd,
'harnesk' kvar i uttr. / panscr og plade);
från mlty. plale, av ä. plate = mhty.
platc, blate, plåtharnesk; från mlat. platå
= ffra. plate, metallplatta (fra. plat, fat
m. m., eng. plate, platta, harnesk, sil-
versaker, jfr pläter), span. platå, silver
(se platina). Växelform till platta
(se d. o.). — Förr även om vissa stora
fyrkantiga kopparmynt, bestående av
kopparplåtar, i Sv. gällande 1644 — 1776;
dock som räknemynt (= 83 l/s öre) an-
vänt långt in på 1800-t.; jfr daler. —
Plåtslagare, (i. I:s reg.: ptath-, plå-
ten-, plåle- = ä. da. pladcslager, från
mlty. platensleger, harneskarbetare; da.
platlenslager betyder vanl. 'bedragare'.
pläd, 1860-t. (om uti. förh., t. ex. Stur-
zen-Becker 1862: plaids plur.), 1870-t.,
från eng. plaid, egentl. ett högskotskt
plagg, av ett keltiskt ord bcsl. med päls
osv. (se d. o.).
plädera, 1765 = ty. plådicren, av fra.
plaider, advocera, processa, försvara, av-
ledn. av ffra. plaid, domstolsförhandling,
av lat. placitiun, förordning o. d., egentl.:
det som behagar en, till placere, behaga
(jfr plakat 1).
pläga, fsv. phvgha, taga sig av, för-
pläga, utöva, bruka m. m. = senisl.
plega, da. pleie, från mlty. plegen st.
vb. i ungefär samma betyd. = fsax.
plegan, övertaga ansvaret för, lova =
fhty. pflcgan, ansvara för, pläga m. m.
(ty. pflegen); med Vernersk växling: ags.
pléon {* plehan), riskera o. d. Ordet
tillhör enl. Franck KZ 37: 132 f. m. fl.
urspr. rättsspråket med de äldst upp-
visade betyd.: ansvara för, vara för-
pliktad till, riskera; sedan: inlåta sig
på, utöva; taga sig vänligt av, vårda;
o. slutligen: ständigt taga sig av, bruka.
I övrigt av ytterst omstritt ursprung.
Undersökningen försvåras därav, att
man ej säkert vet, om ordet är besläk-
tat med ags. plegan osv., röra sig snabbt,
spela (eng. phuj). Enl. en ytterst grund-
lig, men icke övertygande utredning av
Kauffmann ZfdPh 47: 153 f. skulle man
emellertid ha att utgå från detta ord:
ags. plega betyder företrädesvis 'livlig
rörelse av vapen'; genom svängande av
vapnen (isl. vapnatak) gav tingsmenig-
heten sitt samtycke tillkänna; o. härur
hade då de ovan anförda betyd, 'över-
taga ansvaret för' osv. utvecklat sig;
sedermera: under personligt ansvar för-
valta, vårda, pläga. Ordets rättsliga
karaktär har bättre än i grundordet
bevarats i avledn. plikt. — Ordet är
knappast inhemskt germanskt; i alla
händelser har med detta antagande ingen
antaglig härledning framställts. Åtskil-
ligt talar för riktigheten av Bron da ls
antagande av romanskt ursprung (Sub-
strater og laan s. 142 f.). Enl. en för-
modan av nämnde förf. utgår vgerm.
* plegan från vulg.-lat. plebiarc (plegiare,
ffra. pleiger), till plebium, plevium, till
vulg.-lat. vb. plebire, plevire, ett int ro
vingiskt o. karolingiskt rättsuttryck 'för-
plikta sig', som bildats av plebs i en
antagen betyd, 'ting, rättssammanträdc',
i merovingisk tid annars 'socken', jfr
den äldre betyd, av socken. Samma
plebium ligger till grund for ffra. pleige
(eng. plcdgc), pant,
586
pockenholts
plägel, pläjel (sydvsv. diål.), slaga, i
nordligare trakter t. ex. Vgtl., Dal. ge-
nom dissimilation pråjel - ä. da. plegel
(da. plejel), från lty. plegel = sydty.
dial. pflegel, instrumentalbildning till
germ. plaj, slå, i plagg 2, bildat som
t. cx. degel, gördel osv. — Parallell-
bildning: ml t v. vlegcl, ty. flegel, eng.
flail, till germ. flag = ie. plak> slå, i
li ta n. plukli, grek. plessö osv.; knappast,
med M. Liibke, Kluge (alternativt) o.
Hirt-Weigand, lån från lat. flagellum,
piska, sedan även: slaga (fra. fléau),
vilket snarare, med Falk-Torp under
pleil, erhållit denna senare betyd, från
det germ. ordet. Hit även fsv. vcedher-
flagha, vindil, isl. flaga, plötsligt anfall,
mlty. vlage osv.; jfr flacka o. plåga.
— På samma sätt bildat är ags. perscel,
fhty. driscil ds., varom under slaga slutet.
pläter, egentl. om med silver (el.
guld) i form av tunn plåt överdragen
koppar, DA 1793: silfu er pläter, 1830-t.:
pläter, jfr vid samma tid enstaka: plä-
tedbeslag i Jernkont. annal. Enl. Tamm
Gr. s. 19 från eng. plated adj., av plä-
ter, t. ex. plated vessels, ware o. d., plä-
tersaker, part. pf. till plate, plätera, till
sbst. plate, silver, pläter, egentl.: platta
(se plåt); jfr det från eng. lånade boll.
platod, pläter. Ordet är dock snarare,
liksom da. plet, holl. pleet, lånat direkt
från det eng. sbst. plate. Andeisen -er
beror i alla händelser på inflytande från
silver.
plätt på 1600-t. även 'lapp', fsv. phet-
ier, fläck (på ögat) = isl. bleltr ~ da.
plet, mlty. plet, lapp, fhty. plez, mhty.
blez, lapp, stjxke jord; växl. med -a- i
da. dial. blat, fläck, lty. platte, trasa,
ävensom got. plats, lapp, sv. dial. platå,
(jfr ä. nsv. plåt, fläck?) jämte ags. plott,
stycke jord (eng. plot; blot, fläck). Enl.
Falk-Torp till en ie. rot bled, slå (beled:
jfr K. F. Johansson KZ 36: 371), växl.
med peled (se ambult) o. bheled (jfr
bulta); alltså egentl.: märke efter slag.
Dit hör väl i alla händelser ä. nsv. o.
sv. dial. plätt, lindrigt slag, jfr Stiern-
hielm: leka el. slå plätt o. plätta, slå
lindrigt.
plöja, se plog.
plös, Lex. Linc. 1640, övers, med
follis, Bellman (på skor), i dial.: kil-
formig remsa som sättes på lästen att
förhöja skons överläder, stycke som sys
på skjortan över axeln, fet pussig person
= no.-da., ä. da.; jfr lty. pleusen plur.
ds.; till ä. nsv. plösa, fylla, stoppa,
proppa, t. ex. 1623, 1629 (om omåttligt
drickande) = sv. dial., även: slösa, jfr
no. plosa, blåsa upp sig (om bröd),
plosen, pussig, uppsvälld, sv. dial. plösig
ds.,ä. nsv. plösmun (okvädinsord), även-
som no. plosa, rund, rödkindad kvinna;
till en ljudrot av samma slag som den
i plussig, pussig (se d. o.). Jfr likar-
tade bildningar på pus- under pussig.
plötslig, -en, som adj. 1688, som adv.
tidigare, 1544: })lulzlige, 1634: plözlig,
Stiernhielm: plötzligen, från ty. plötz-
lich; jfr da. pludselig från mlty. plutz-
Uch = ä. ty.; avledn. av ett ljudhär-
mande plutz, plotz, jfr ty. auf den plolz,
knall o. fall, pladask; jfr med avs. på
bildning o. betyd.-utveckling bums,
pladask.
pneumatisk, motsv. fra. pneumatique
osv., av grek. pnevmatikås, till pneuma
(gent. -atos), luft, vind, fläkt, till pnéö,
blåser, andas o. d., till en ljudhärmande
rot av samma slag som i de under fny-
sa anförda orden.
pocka, L. Petri (med prepos. på), i
ä. nsv. stundom absolut i förb. med
verb för 'överfalla' o. 'träta', förr även
pucka = da. pukke, väl från el. åtmin-
stone påverkat av ty. auf etwas pochen
(ä. ty. puchen, bochen) = mlty. boken;
antagl. samma ord som t}7, pochen,
knacka, slå (bl. a. om malm: se boka);
jfr no. pokka, knota, pukka, tillrätta-
visa. Det inbördes förhållandet mellan
dessa former är i enskildheter flertydigt;
jfr även under boka, böka. Formväx-
lingen sammanhänger med ordens ono-
matopoetiska karaktär. I övrigt kunna
här ord av olika ursprung ha samman-
smält.
pockenholts, guajakved, 1640, förr
även bo(c)ken- (jfr till växlingen p o. b
under bankrutt, beck), motsv. da.
pokkenholt, från ty. pockenholtz osv.,
jfr eng. pockwood; med syftning på dess
forna användning mot syfilis, förr: poc-
ker (se d. o.); om senare leden se hult.
pocker
587
pol
pocker, egentl. = fsv. pocker, pockor
plur., koppor = ä. da. pokker, från mlty.
pocken (= ty.), jfr eng. smallpox, plur.,
till mlty. pocke (= ty.), kvesa, blåsa =
ags. pocc (eng. pock); jfr ty. likbetyd.
blaitern : blalter. Av somliga samman-
ställt med isl. poki, påse, mholl. poke,
säck (jfr eng. pocket), ags. pohha, säck,
ficka (vartill fra. pochc, ficka), till en
germ. ljudhärmande rot puk, puh, blåsa
o. d., vartill bl. a. sv. dial. puken, svul-
len, uppblåst; jfr buckla, puckel; enl.
Brondal Substrater og laan s. 151 skulle
dock de nämnda germ. orden för 'säck,
ficka' vara av romanskt ursprung (se
pung). — Jämte 'koppor' betecknade
ordet under 1600-t. även en venerisk
sjukdom, jfr 1609: Fransoser och pocker
o. mlty. de walschen pochen, ä. da. hin
fremmede pocker. Dessa sjukdomar ön-
skade man sina fiender, jfr ä. da. saa
faa hand pock el. ä. ty. das in Pock
schendt an seel und leyb, das jm Gott
die Frantzosen geb H. Sachs el. eng. a
pox o' that Shaksp. Tempest (neng. vulg. :
pox ont), jfr: the red plague rid ijon
samma dikt. Sedan blev utvecklingen
ungefär densamma som i fråga om skam
o. ty. Vetten (se Vale n ti n): ordetupp-
fattades som ett namn på den onde,
möjl. i anslutning till det likbetyd, pnke
o. på grund av sjukdomsnamnets för-
ändring till koppa (koppor); jfr Spe-
gel 1685: se ut som sielfwe Pocker. Med
avs. på ordets användning i svordomar
jfr da. pokkers osv. o. eng. what a small-
pox Shaksp. — Se även pocken holts.
podager, motsv. y. fsv. podaker P.
Månsson s. 209 (hos honom även med
lat. böjning), podagel, mhty. pöddgra
(ty. podagra) osv., av lat. podagra, gikt
i fötterna, av grek. podagra egentl.: fot-
snara, alltså: vad som förlamar fötter-
na, av povs (genit. podös), fot, o. dgra,
fångst, jakt, jfr agrcö, tager. — I fsv.
även fotöl, jfr sv. dial. (bcn)ol, or (se
or st en).
poem, 1760-t., då i regel: en ]>oem(e);
som neutr. t. ex. Porthan 1774, Kell-
gren osv. = ty. osv., av fra. poéme, av
grek. po(i)ema, till poiein, göra (bildat
som drama, tema osv.). — Härtill
även: Poesi, Spegel 1685, Kunius; förr
ofta i betyd, 'poem' t. ex. 1713 o. ännu
hos Sturzen-Becker; av fra. poésie, av
grek. pöiésis. — Poet, t. ex. Astero-
pherus 1609: poeter plur. av fra. poéte,
av lat. poeta, av grek. poietés (under-
förstått: melon el. epon, dvs. sånger el.
episka dikter), alltså egentl.: som gör
(dikter), o. sålunda med samma betyd. -
specialisering som i isl. yrkja, arbeta,
men även 'dikta' (= yrka), jfr ags.
léodwyrhla, skald, till ett ord motsv.
ty. Hed, av samma slag som isl. Ijöda-
smiör (jfr under det obesl. ljud). Or-
det poet har sjunkit i värde i förh. till
de germ. orden skald o. diktare all-
deles som t. ex. aktör, artist, skri-
bent i förh. till de germ. konstnär,
skådespelare o. författare. — Om
avledn. i poetast(er), dålig poet, se
kritikast(er). — Jfr onomatopoe-
tisk.
pogrom, ett numera rätt vanligt tid-
ningsord, om (ofta i provokatoriskt syfte
framkallade) plundringar o. blodbad
(bl. a. av judar) i Ryssland o. Polen,
från ry. pogrömu (uttal, ungef. pagråm),
egentl. : åska, skräll, av pref. po- (se
Pommern) o. fslav. gromu, dunder
(urbesl. med gramse; se d. o.).
pojke, Prytz 1621, A. Oxenstierna 1640,
fsv. poika i skinnara poika Finnl., från
fin. poika. — Sydsv. påg är obesl. o.
identiskt med påk (se d. o.). — Poj li-
va sk er, se under vase 2.
pokal, Schroderus 1639 (på 1600-t.
ofta boc(h)al, bokal, t. ex. 1640, y. fsv.
bokal P. Månsson) = da., från ty. po-
kal, ä. ty. även bocal, av fra. bocal el.
ital. boccale, av grek. bavkalis, lerkrus,
urna. Icke besl. med följ.
pokulera, t. ex. 1818 = ty. pokal ie-
ren, av mlat. poculare, till lat. pöculum,
bägare (se foder 3). Icke besl. med
föreg.
pol, Isogseus o. 1700: wår Nordiske
Pool, Swedenborg 1718: polen, polarna
= ty. pol, av grek. -lat. j>olus, av grek.
j>6los, hake el. spets, varpå ngt vrider
sig, axel m. m., till pélö, rör sig (urbesl.
med hjul o. väl även med hals). —
Polstjärna, Almanack 1672, Spegel
1685 osv., förr även j)olarstjärna, t. ex.
Dalin 1853, el. nordstjärna (se d. o.);
polack
588
pollare
mot sv. da. polarstjcerne, ty. polarstern
1678 osv. el, nordslcrn, osv. ; jfr lat. po-
lus ds. Ett gammalt germ. namn är
isl. tciÖarstjarna, mlty. leideslern (var-
efter väl fsv. ledhesticerna, blott bildl. i
religiös an v., jfr sv. ledstjärna), mhty.
leitsterne, ags. "Iddsteorra (meng., neng.
loadstar), till led 2 (väg), alltså egentl.:
vägstjärna (vid sjöfärder nattetid).
polack, i ä. nsv. vanl. med huvnd-
tonen på första stavelsen, t. ex. Lucidor,
Rudeen, Rnnins o. ännu som ensamt
uttal Dalin 1853, däremot alternativt
hos Weste 1807 = t}r. polack (med väx-
lande accent), av pol. polak, egentl.:
slättbo (se Fal-). — I ä. nsv. i stället
ofta (de) poler, polackar(na), efter ty.
Polc.
poleja cl. polej, Mentha pulegium,
fsv. pollcia, från mlty. polleic = fhty.
polei(a) (ty. polei), av lat. pulegium,
puléjum; folketymologiskt anslutet till
jnile.v, loppa (jfr ty. flohkraul), med vil-
ket det dock knappast är besläktat; se
Walde.
polemik, slutet av 1700-t., i modern
anv. egentl. först i början av 1800-t.:
Atterbom, Hammarsköld osv. = ty., av
fra. polémique, av grek. polemiké, sub-
stantiverat fem. av adj. polemikös, till
pölemos, krig, besl. med pelemizö, sät-
ter i häftig rörelse o. d. (urbesl. med
isl. felmlr, förskräckelse).
Polen, ä. nsv. stundom Poland, motsv.
ty. Polen, av mhty. Pöldn m. m., jfr
mlat. Polonia; med n- väl ytterst från
slav. poljanin, polack (jfr polsk), av
ie. pol-, slätt = Fal- i Fal bygd en,
Falun.
polenta, av ital. ==.
polera, Bib. 1541, o. 1609 = ty. po-
lieren, av lat. polirc, göra blank el. glatt.
Jfr polityr.
poliklinik, av grek. polis, stad (se
politik), o. k li ni k.
1. polis- (-konstapel o. d.), av fra.
police, av mlat. politia, upprätthållande
av ordningen i en stad, av grek. poli-
teia, till polis, stad; se politik.
2. polis (försäkringsbrev), av fra. po-
lice, av provenc. polissa — ital. polizza,
som tolkats såsom härrörande från grek.
apödeiksis, bevis, till prepos. apö (ur-
besl. med av) o. deiknymi, visar (urbesl.
med vb. te, förete).
polisong, 1802: så kallade Pollisons,
i en av Gustav IV Adolf utfärdad för-
ordning till arméen, 1820 — 21 : polisoner
plur., en svensk benämning på kind-
skägg, av fra. polisson, tjuvpojke (f. ö.
dunkelt). I Frankrike däremot: favori,
i England: whiskers.
politik = ty. m. fl., från fra. poli-
tique, av grek. lå politikd, statsangelä-
genheter, till adj. polilikös, till polis,
stad, stat, egentl.: borg (= sanskr.-stam-
men pur- i denna betyd., litau. pilis,
fäste, borg), jfr ortn. Kons tan ti n o-
pel, Neapel (Neapolis, 'Nystad', liksom
Novgorod, Neusladl), ävensom kosmo-
polit, metropol o. polis 1.
polityr, motsv. ty. politur, av lat. po-
Utura, till polire (se polera). I sv.
med franskt uttal, ehuru ordet ej före-
kommer i fra.
polka, Agnes Geijer 1844 (enl. Hamil-
ton-Geete), ett par år efter dansens in-
förande i Sverige = ty. polka, från
tjeckiska pulka, halvsteg: dansen upp-
kom o. 1835 i Böhmen. — Härtill vb.
polka, Agnes Geijer 1844 osv. — På
grund av den nya dansens popularitet
kom ordet i Tyskland snart att beteckna
allehanda fina o. moderna ting (jfr Po/-
kakirche, om Mattheuskyrkan i Berlin).
Så ock i Sverige, t. ex. polkadosor, -om*
nibus, -själar, -snus (ungefär samtidigt
med taglionidosor, -handskar, -snus, ef-
ter den berömda dansösen); jfr da. polka-
frakke 1858. Från samma tid härstam-
mar också: polkagrisar, ett slags
karameller, nu mera lokalt; o. pol ka-
li år, knollrigt hår, nu knappast brukligt
utom av äldre personer; jfr W. Hebbe
i Nordstjernan 1847 s. 36: 'ordnade . .
hans hår i alla möjliga och omöjliga
fasoner; än helt beskedligt ä la »polka»
och »némours», än åter ä la Byron och
Carl den tolfte'; = da. polkahaar (där
dock med något annan betyd., Feilberg).
pollare, korta pelare av trä, järn el.
sten för fastsättande av trossar o. kät-
tingar, även som skeppsb.-term (se Nord.
Fam.-bok), 1775 = da. pullert, från lty.
poller el. boll. polder; bl. a. förklarat som
lån från ffra. poldre, pollre (fra. poutrc),
pollen
589
poly
bjälke, egentl.: föl, av vlat. pullitra, till
lat. pullus, fölunge, ungt djur m. m.
(kanske urbesl. med fåle, föl); alltså
en bildlig anv. av samma slag som såg-
bock osv.
pollen, se pulver,
pollett, i ä. nsv. i slit: inkvarterings-
sedel, t. ex. 1695; en speciellt svensk
form utan direkt motsvarighet i ty. o.
fra.; i ä. sv. ofta skriven: pollet. Kan-
ske, såsom också antagits av Dalin 1858,
egentl. = lat. pollet, det gäller, pres. av
pollere. Å andra sidan kan ordet knap-
past skiljas från ä. ty. pallet; jfr Lind
1749: 'Pallet, m. en pollet, inwisnings-
sedel'. Föga troligt är däremot, att, så-
som antages av en förf. från 1690-t.
(enl. SAOB:s samlingar), ordet vore en
vulgärform för 'bilet, bullete, bulletin'
(översatt med 'kvarters- el. inkvarte-
ringssedel'). — I ä. nsv., t. ex. 1637, före-
kommer även poletter (med sammans.
guld-, siloer-) i uppräkningar av diverse
finare husgerådsting o. d.
pollra, porla, se under porla,
polo (ett bollspel), från eng. =, ett
från Indien lånat ord, som egentl. be-
tecknar bollen,
polonäs, om damdräkt 1778; om dans
Envallsson Sv. mus. lex. 1802 : polonaise
(liärmed synonymt: polska), 1808 — 9,
jfr pollonesa i handskr. från Kalmar
1721 (Ad. Lindgren Sv. lm. XII. 5: 18);
av fra. polonaise f., egentl. substanti-
verat adj. med betyd, 'polsk' (se Polen).
— Dansen polonäs uppkom (antagl. i
Polen) o. 1700 o. dansades vid Stanis-
laus Leczinskys ankomst till Stockholm
d. 29 sept. 1711, dock säkerl. i annan
form än den av en stel promenaddans,
som vi känna från 18- o. 1900-t. Den
kallas emellertid i C. G. Tessins skil-
dring av festen för polska, den, såsom
det synes, allmänna beteckningen under
1700-t. Jfr Ad. Lindgren Om polske-
melodiernas härkomst s. 17 f. (Sv. lm.
XII. 5) o. under polska.
polsk, 1550 — 1560-t.: pålsk, pålesk,
jfr ä. ty. polisch (o. polska polskil); i
y. fsv. polinsker, j>olnisker, motsv. ä. nsv.
polnisk, polensk, polnsk (i allm. ej se-
nare än 1600-t.), jfr m ty. polensch, ty.
polnisch (se f. ö. under Polen). Sannol.
utgår nsv. polsk delvis även från ä. nsv.
polnsk, vilken form försvinner mot 1600-
talets slut; jfr under polska.
polska (dans), Linné o. 1750; G. G.
Tessin i Tessin o. Tessiniana: polskor,
om polonäsen, i en skildring av en fest
vid hovet i Stockholm 1711 (se polo-
näs); jfr tidigare: })olinska (enstaka;
si. av 1600-t.), till det även sällsynta
adj. ])olinsk. Formerna kunna tolkas
som ellipser av de under 1600-t. van-
liga uttr. poln(i)sk(er) dantz, Arvidi, Ho-
senfeldt m. fl. = ä. ty. polenscher tanz
o. 1600 (se f. ö. under polsk). Om
grundformen "polnska erinrar ännu sv.
dial. pånska, polska, Kim. 1. (anfört i
Sv. lm. IX. 1: 290 — 1). — Emellertid
kan polska åtm. i den under 1700-t.
allmänna betyd, 'polonäs' (i vilken bl. a.
Tessin brukar ordet) återgå på det pol-
ska uttrycket för 'polonäs' taniec polski
('den polska dansen'). — De här ovan
meddelade formerna beteckna f. ö., så-
som redan delvis antytts, sins emellan
ganska olika danser. 1600-t:s poln(i)ska
danser voro väl dels från Polen införda
danser, som alls icke voro besläktade
med polonäsen (el. också möjl. folkliga
förelöpare till denna antagl. i Polen o.
1700 uppkomna dans), o. dels kanske
äldre svenska ring- o. springdanser med
från Polen påverkade melodier (jfr Ar-
vidi 1651: 'konstige Krumsprång och
Polenske Dantzer'). I alla händelser
har Ad. Lindgren i Sv. lm. XII. 5: 17 f.
påvisat, att polonäsen o. den svenska
polskan äro musikaliskt identiska. —
Hos Bellman Fredm. ep. nr 62, om 'sista
Balen på Gröna Lund' skildras emeller-
tid en 'pålska', som 'formeras' av Mo-
vitz, såsom något slags danslek, vilken
i fråga om danssättet intet har att
skaffa med polonäsen ens i dess äldre
form.
polstjärna, se pol.
poly-, av grek. polys, mycken, besl.
med ty. viel osv. (se under full), i t. ex.
polygami, till grek. -ganua, till ga-
mein, gifta sig (jfr monogami); poly-
glott, egentl. om lexikon för många
språk, till grek. glötta, tunga, språk, med
växelformen glossa, varav sv. glosa ; po
1 y h i s t o r, se historia; osv. J fr p o 1 y p.
polyp
590
pors
polyp, 1746 = ty. osv., ytterst av
grek. polypous, mångfoting, av Aristo-
teles om bläckfisken, till poly- (se föreg.)
o. pous, fot (se d. o.).
pomada, i ä. nsv. även pomad 1613
= ty. pomade osv., från fra. pommade,
av ital. pomada, pomata, avledn. till
pomo, äpple (av lat. pömnm, trädfrukt);
jfr följ. Alltså egentl.: det av äpple
tillredda.
pomerans, G. I:s reg. 1556 (-tz), B.
Olai 1578 — ty. pomeranze (mhty. po-
morancz m. m.), av mlat. pomerancia,
äldre pomorancium, av pömum, äpple
(se föreg.), o. ital. arancia, apelsin (=
orange, se d. o.).
Pommern, slav. Po-morje, egentl.: vid
havet; se mar-.
pomp, Schroderus 1635: Tomp och
Stååt' — ty. osv., av lat. pompa ds.,
tidigare: högtidlig procession, av grek.
pompé, högtidlig procession, sändande
med eskort el. följe, avljudsform till
pémpein, sända (av okänt ursprung). —
I sv. tidigast den lat. formen pompa
1627, 1636. — Härtill: pompös = ty.,
av fra. pompeux.
pondus, av lat. pondus, vikt; se f. ö.
p u n d.
ponera, antaga, förutsätta, av lat. pö-
nere, sätta, ställa; jfr propo ne ra, sup-
ponera, position, positiv, post 1.
ponny, 1870-t., från eng. pomj, enl.
somliga av ffra. poulenet, fölunge, till
poulain, avledn. av ett ord motsv. lat.
pullus, ungt djur (jfr pulliis equTnus,
fölunge); se under pulla 2.
Pontén, familjen., latiniserat på 1760-t.
efter stamgården Tolgs Bro el. Brogård,
Norrvidinge hd Smål. (jfr lat. pons, bro;
se följ.). Se J. Pontén Den Ponténska
stam- o. slägttaflan s. 5 (1855).
ponton, Rehnsköld o. 1702: pontons,
J. Cederhielm 1708, av fra. =, till lat.
pons (genit. pontis), bro (besl. med grek.
pönios, hav, jfr under finna).
poppel, jfr y. fsv. popil trä God. Ups.
C 20, Var. rer. 1538: popel tråå = da.
poppel, från mlty. poppele = mhty. po-
pel, papel (ty. pappel), ags. popul (eng.
jjopple), från lat. pöpulus, vartill avledn. i
ffra. poplier (varav fra. peuplier o. eng.
poplar).
populas, 1731: populace, av fra. po-
pulace, från ital. populazza, till lat. po-
pulus, folk (se följ. o. pöbel), bildat
med en avledn. (motsv. lat. -acea), som
stundom har försämrande betyd. o. även
ingår i galeas, terrass.
populär, o. 1750 o. 1770-t.: popnlair
i betyd, 'omtyckt' (om furstar) == ty.,
av fra. populaire, av lat. populäris, hö-
rande till folket, till populas, folk (väl
rotbesl. med plebej ävensom med folk,
full; litter. efter Walde2 se Glotta 5:
334). Jfr pöbel.
por, Wallerius 1747 o. Linné o. 1747:
porer plur. (tidigare, t. ex. 1727 med
lat. form) = da. pore, från ty. pore, av
fra. pore (= eng.), av lat. porus, av grek.
pöros, gång, por (urbesl. med vb. fara).
— Härtill: porös, Tiselius 1723: po-
reuse = da., från fra. porreux. Tidigare
(Palmcron 1642): poroost, i anslutning
till den lat. avledn. -ösus.
porfyr, Spegel 1711 (1709: porphyr-)
— ty. porphyr, av fra. porphyre, efter
grek. porphyra, purpur; alltså egentl.:
purpurfärgad sten; se f. ö. purpur.
porla, o. 1635 = no. purla; eng. purl
väl från nord. spr. Ljudhärmande; ej,
såsom stundom antagits, avlett av sv.
dial. purra, porla (se purra) utan en
härav oberoende, självständig bildning;
jfr om dylika fall förf. Ark. 14: 188.
På liknande sätt uppkommet är pollra,
porla, t. ex. Strindberg o. tidigare Bell-
man, motsv. no. puldra; icke, såsom
antagits av Noreen Språkv. sällsk. i Ups.
förh. 1897—1900 s. 94 o. Hesselman Spr.
o. st. 4: 104 genom metates i porla
av rl till Ir.
pornografi, osedligt skriftställen =
fra. pornographie, till grek. pörne, sköka
(egentl.: som säljer sig, till pémymi,
säljer), o. en avledn. av gråphein, skriva
(se biograf). — Jfr till grundbetyd, av
grek. pörne det likbetydande lat. mere-
trix, till merere, mereri, förtjäna, för-
värva.
pors, Myrica gale = fsv., isl., no., da.;
i sv. dial. även purs = (enl. somliga
dock möjl. lån från) mlty. pors(e) (ty.
porsch); dunkelt. — Ett annat germ.
ord för 'pors' är ty., ags., mholl. gaget,
väl, med Kock Ark. 27: 110 f. = isl.
porslin
591
portulak
gagl i Voluspå str. 41 : i gaglvidi, alltså:
i porsskogen.
porslin, Lucidor 1669 i sammans.
porcelaine- (i ä. tid vanlig form), Sten-
bock 1693: porselinett best. f.; f. ö. ofta
postlin, t. ex. G. Gyllenborg 1740 o. ännu
(alternativt) Weste 1807 o. Dalin 1853
såsom i sv. dial. = no. o. da. porselin
o. postelin, ä. ty. porcellin, möjl. genom
förmedling av boll. porsclein, från fra.
porseleine, av ital. porcellana (Marco
Polo 1200-t, varav ty. porzellan), dels
om det österländska porslinet o. dels i
den äldre betyd, av 'porslinssnäcka,
concba Veneris, Cypnea': betyd. -över-
gången beror på likbeten i glans o. färg;
till lat. porcellus, dimin. till porens, cun-
nus (varmed porslinssnäckans utseende
jämfördes), egentl. 'svin' (med samma
betyd. -övergång som i grek. koiros, gris),
urbesl. med far- i fargalt. — Den
svenska formen porslin kommer väl från
ä. ty., postlin från da.
port, fsv. ])Oorl, porler = senisl. port
(n.), da., ags., eng. port, fsax. porla,
mlty. porte, fbty. pforta (ty. pforté);
gammalt germ. lån (före den tyska Ijud-
skridn ingen) från lat. porta (varav fra.
porte), till ie. roten ;jor i portus, hamn,
vb. fara osv. — Porten, om den tur-
kiska regeringen, t. ex. 1708, även 'den
höga Porten' = da. Porten, efter eng.
porte o. fra. Sublime Porte, översättning
av ett turkiskt uttr. med denna betyd.,
som i Konstantinopel begagnas om (por-
ten till) den byggnad, där regeringen
har sitt säte, o. om regeringen själv;
urspr. syftande på den gamla österländ-
ska seden, att fursten i porten av sitt
palats brukade avkunna sina domar
osv. — Från avledn. mlty. portener,
portvaktare (varav fsv. portenär, motsv.
ty. pförlner), kommer sv. familjen. Port-
ner, alltså urspr. yrkesnamn. — Här-
till: portal = ty. osv., av mlat. portale,
till ett adj. lat. *porlalis, till porla. Jfr
portik, portier, p o r t i ä r, p o r t u 1 a k.
portativ, adj. o. sbst., motsv. ett lat.
kporlatTvust egentl.: som kan bäras, till
porlare, bära (se portör). Jfr mhty.
portativ, ett slags orgel.
portepé, 1759, av fra. porlc-epée, av
imper. till porler, bära (se portör även-
som portfölj, portmonnä), o. epée,
värja (av lat. spatha, av grek. spdthe,
urbesl. med spade); jfr epålett o.
med avs. på bildningen pincené.
porter, Leopold 1788: Engelsk Porter,
Göt. T. 1788: porler; från eng. porter,
egentl.: bärare (jfr portör), o. så kallad,
emedan drycken var särskilt omtyckt
bland Londons bärare.
portfölj, PT 1758, från fra. porte-
feuille, av imper. till porler, bära (se
portör), o. feuille, blad (se följetong),
av lat. folium (se foliant); jfr med
avs. på bildningen portepé, port-
m o n n ä.
portier, portvakt, t. ex. Agrell 1892
av fra. =, av lat. portärius, dörrvaktare,
till porta (se port).
portik, av fra. portique, egentl. lärd
form (jfr det etymologiskt identiska
porche, portal, vapenhus m. m.), av lat.
portions, till porta el. portus, egentl.
'ingång' (sedan 'hamn'); se port o.
fjärd. Annorlunda, men sannol. orik-
tigt, Osthoff IF (se härom Walde 2).
portion, t. ex. J. Skytte 1617 i betyd,
'del' = ty., av fra. =, av lat. portio
(genit. portiönis), del, andel, besl. med
pars (se part).
portiär, dörrförhänge, Iduna 1865, av
fra. porliere, till lat. porla (se port).
portmonnä, 1850-t. (ännu ej Dalin
1853), av fra. porlemonnaie, av imper.
till porler, bära (se portör), o. monnaie,
pängar (av lat. moneta; se mynt); jfr
med avs. på bildningen portepé, port-
följ, port schas.
[Port ner, familjen., från lty., egentl.:
portvaktare; se under port (slutet).]
porto, Tidn.-taxa 1645 — ty., av ital.
porlo, till porlare, bära (se portör).
porträtt, 1624 i sammans. (Finnl.),
1707: porlrel, av fra. portrait, egentl.
part. pf. till ä. fra. portraire, av lat.
protrahere, frambringa, av pro-, fram
(se pro), o. trahcre, draga (se trakt).
portschäs, ett slags förr bruklig bär-
stol (skåp), Serenius 1734, av fra. porte-
chaise ds., egentl. om bäraren, av imper.
till porler, bära (se portör), o. chaise,
stol (se schas); jfr med avs. på bild-
ningen under portmonnä.
portulak, växten Portulaca, B. Olai
portvin
postskriptum
1578: portulaca, f. ö. pottålaca 1613,
pottlai 1640, portulac 1642, portlacka,
portlak(e) m. tn. ty., av lat. portuläca,
avled »i. av portulå, liten port, på grund
av att fruktkapseln öppnar sig med ett
lock.
portvin, Linné o. 1750: 'port eller
oporto vin' (om eng. förh.), av eng.
port-wine, för äldre Oporlo-ivine, dvs.
vin från Oporto, av o porto, hamnen,
till lat. j)orttis, hamn (se under fjärd).
portör, i modern hetyd. 1852, avfra.
porteur, bärare, till porter, bära, av lat.
portöre ds. (se ex-, transportera osv.),
egen ti. frekventativ till ett *poreo = vb.
färja, forsla (kausativum till vb. fara).
Jfr portativ, portepé osv.
porös, se por.
posera, se paus.
position, av fra. =, av lat. positio
(genit. -enis), ställning, till pönere, sätta,
ställa (se pone ra).
1. positiv, adj., bestämd, fastställd
= ty., av fra. positif, av lat. posilwus,
egentl.: ställd, satt, till pönere (jfr föreg.).
2. positiv, sbst. (musikinstrument),
i betyd, 'orgel' t. ex. Bureus 1625,
L. P. Gothus 1631, i modern betyd,
vanl. o. 1840, jfr Blanche Positivhataren
1841 — ä. ty., av lat. (organum) posi-
tivnm, alltså egentl.: som kan uppställas,
till föreg. Jfr mhty. portativ (se porta-
tiv). Förr även vevpositiv t. ex. J. M.
Bergman 1851, Dalin 1853. — Etymo-
logiskt samma ord är t. ex. positiv
(fotogr.), i motsättning till negativ. —
Danskan har i stället lirekasse, motsv.
ty. leierkaslen, till lyra o. t}r. kasten,
låda.
possessionat, 1719, som titel Sthlms
P. 1792: 'Possessionaten Bydman', jfr
Onkel Adam Gust. Nords gesällv. 1862 :
'Bonden Anders Persson ville låta kalla
sig herr Persson — eller patron, och på
utanskrifter: possessionaten'; avledn. av
lat. possessio, besittning, till possidere, be-
sitta, egentl.: sitta på (urbesl. med sitta).
1. post (brev-), G. I:s reg. 1558, om
konungens post; t. ex. 1624 i betyd,
'postbud, kurir', jfr sammans. postbussa
1556 (bössa el. kapsel, som innehöll
tjänstetecken för kronans »brefdragare»)
= da., ty. post, fra. pöste (eng. post),
från ital. posta = mlat.: poststation,
egentl.: plats där (post)hästar (för om-
byte) voro uppställda, av mlat. posila
ds., substantivering av fem. till lat.
posilus, part. pf. till pönere, ställa, lägga,
sannol. av * pö-sinere (till pö, av apo,
se av, o. sinere, tillåta) = ponera; i
lat. även positio. Alltså egentl. från
den romerska kejsartidens postväsen
(närmast för befordran av statsskrivelser
o. trupper), vilket i sin tur återgår på
persiska inrättningar. I Sverige från
1636. — Jfr po stiljon, depå.
2. post, postering, vaktpost, tjänst
= da., från ä. ty. post(e) (ty. posten),
el fra. pöste (eng. post) — ital. posto,
av lat. positus, ställd (se föreg.). Jfr
postament posto.,
3. post, i räkenskaper = da., från
ä. ty. post (ty. posten) = fra. pöste,
ital. posta, egentl.: insatt el. deponerad
summa, av lat. posita, till pönere, ställa,
lägga; se post 1, 2 o. deponera, depå.
4. post (dörr-), fsv. poster, fönster-
post, fönsterruta = da., från mlty. post
= fhty. pfost (ty. pfosten), ags., eng.
post, gammalt lån från lat. postis ds.,
av omstritt ursprung. — I vissa skånska
dial. o. i da. även i betyd. 'pump'.
postament = ty.; latiniserande bild-
ning (*postamentum), till ty. poslieren
= fra. poster, ställa (= sv. postera),
av post 2.
postiljon, 1648, i instruktion, om
svenska förh. = ty. postill(i)on, av fra.
postillon, av ital. postiglione, till post 1.
postilla, O. Petri 1530 = da. postil(le),
ty. postille, eng. postil, av mlat. postilla;
av lat. post illa verba textas, efter dessa
textens ord; äldst om förklaringen av
en förut uppläst text; sedan: homile-
tisk textförklaring o. slutligen (under
1300-t.) om en årgång av dylika homilier.
posto i fatta posto = ty. posto
fassen, av ital. posto (se post 2).
postrestantbrev, till pöste restanle,
egentl. fransk beteckning, till post 1
o. part. pres. av rester, stanna kvar (se
rest).
postskriptum, av lat. ]>ostscriplinn,
det efter skrivna, part. pf. pass. till
postscribere, av post, efter (se postilla),
o. scribere (se skriva).
Tillägg och rättelser.
abrakadabra, se även under älvkors (art. älva slutet),
allvar, r. 9 står: ags. wcer, läs: ags. wér.
Anna. Anmärkningen om personn. på An- (från barnspr.) gäller naturl.
ej det strax förut nämnda urspr. hebreiska namnet Anna (hebr. Channäh, väl
av det likalydande sbst. med betyd, 'nåd o. d.').
antagonist 1, 1770 (anatom. redan 1758), ytterst av grek. antagönistés,
motståndare, medtävlare, till antag önizesthai, strid, till anti, emot (se an te-),
o. agön, strid (till ägö, leder m. m.). — Härtill även antagonism, förra hälf-
ten av 1800-t., ytterst av grek. antagonisma.
babord, r. 3, står: bacbord, läs: baicbord.
[bagne, sv. dial., grövre gren, se under stam 2.]
baron. Jfr nu även Brondal Da. Stud. 1921 s. 80.
basun. Jfr dock härtill Brondal anf. upps. s. 80.
bicycel. Om ordets ålder o. anv. i sv. (i förh. till cykel o. velociped)
se velociped.
blessyr l, 1060, av fra. blessnre till blesser, såra (varav blessera 1637);
f. ö. dunkelt.
blindtarm, se under tarm.
[böckare, sv. dial., tunnbindare, se under burk o. tunnbindare.]
celibat, se under ungkarl.
cykel, se anm. under bicykel ovan.
detektiv. I denna art. påstås icke, såsom Noreen uppger V. spr. 4: 158,
att ordet kommer från eng. dclective, men väl av detta ord, vilket är riktigt, då
ordet (i ifrågav. betyd.) uppkommit i detta spr. Särsk. i de första häftena an-
såg jag mig för lånorden ej alltid ha utrymme att anföra mellanlederna (jfr
nedan), o. det förkortade uttryckssättet har f. ö. sin motsvarighet i flera andra
etymologiska ordböcker.
dodra (slutet), se även repe o. svingel (slutet).
döbattanger l, jfr fra. porte d deux battants, dvs. dörr med två halvdörrar,
till deux, två, o. ballre, slå (se batalj).
er-, Om den resultativa betyd, hos vissa med er- sammansatta verb se
under ertappa o. 'Förklaringar o. förkortningar' under resultativ; jfr även
under ge-.
erfara o. d., se 'Förklaringar o. förkortningar' under resultativ.
fatta. Med avs. på betyd. -utveckl. till 'begripa' se under begripa o.
up platta .
fjolla, fjollig. Jfr även ä. da. fol, ond, elak (se Brondal Da. Stud. 1921
s. 81 med litter.). — S. 139 sp. 2 r. 2 står: fjollig, läs: fjoskig.
fordom. Den här förordade härledningen härrör ytterst från Saussure
Melange Renier.
furnera. Jfr numera även Brondal anf. upps. s. 82.
ffätt m. m., sv. dial., ulltapp, se under får o. ull.
följeslagare, se under slå 1 o. undersåte.
1 Tillhör en grupp av ord, varav i första häftet blott vissa mera allmänt
brukade representanter medtogos.
galeja. Jfr Brända! anf. upps. s. 82.
gille. En kanske mer tilltalande uppfattning av ordets betyd. -utveckling
framställes i det nyligen utkomna arbetet av M. Caben Études sur le voca-
bulaire religieux du Vieux-scandinave s. 61: egentl. kollekt.: sammanfattning av
gillebidragen, jfr mlty. gilde i betyd, 'gilleförmögenhet'.
gosse. Den nu av Brondal i Da. Stud. 1921 s. 82 (dock med tvekan)
framställda gissningen, att ordet ytterst ginge tillbaka till likbetyd. fra. gosse är
av liera skäl oantaglig.
|g ät, sv. diaL, dörrpost, se under örngott.]
hackspett. Om formväxlingen se under spett 2.
hamster. Läs: fslav. choméstoru. — En icke osannolik förklaring av fslav.
choméstoru liar nu lämnats av Agrell Zur balto-slav. Lautgesch. s. 8: genom dis-
similation av *chorme-storä (ex. på dylika dissimilationer anf. st.) till en loka-
tivform av *chormo-, hus, i vissa dial. även: spiskammare o. d. (= fbulg. chramu)
-f- litan. slaras, hamster, möjl. med H. Petersson till grek. steréö, berövar, alltså
egentl.: hustjuv el. dyl. I alla händelser synes ordet från slav. språk ha lånats
till germ.
huvud, r. 4 — 5, står: fsax. höbid, läs: fsax. hotid.
jämn. Om uttr. jämt och samt se under samma.
kalv (på ben), sv. dial., se under (djurnamnet) kalv o. vad 1.
kant, r. 3: står fra. cant, läs: ffra. cant.
kyckling. Eng. chicken utgår från ags. ciecen.
kölhala, se under överhalning.
lamm. Om ett annat indoeur. ord för 'lamm' se under öna.
ligga. Om ligga i betyd, 'ruva på ägg' se under ruva 2.
Limhamn. Linné använde dock, utom Kalkhamn, även namnformen
Limnhamn (t. ex. Sk. r. s. 195, 196, 197),
Linköping. Wesséns i art. citerade uppsats (vid häftets tryckning endast
i manuskript) se NoB 1921 s. 27 f. Förf. hävdar här med framgång den äldre
härledningen av namnet. Ljudutvecklingen har t}7dl. varit Uong- > lyng->> Ung-.
lösta o. övriga former beteckna i äldre tid även Lolium temulentum.
manna 2. Sammans.: mannagräs, Glyceria flintans, Linné 1751 osv. (även
-grö m. m.) = da., från ty. inannagras, jfr -schwingel (förr även manna), av
vars frön mannagryn bereddes; jfr Linné Sk. resa s. 348: 'Manna-gryn sam-
lades här (i Skillinge sn) årligen och bruktes til mat'; sedermera överflyttat
på de numera av vete tillverkade mannagrynen.
medlidande, se under sympati.
namn, r. 12, läs: *imen-.
ollon (s. 546) r. 6 nedifr., står: "alöaua-, läs: *aldana-.
orm, r. 13, står: grek. euté, läs: eulé.
ornament, r. 7: läs: ornätus.
ost, r. 5 n., står: avljudsförlängning, läs: anljudsförlängning.
plåster. Om uttr. vita plåstret se under vit.
Av förekommen anledning må nämnas, att förf. för en del, särsk. roman-
ska lånord, huvudsakligen av utrymmesskäl, icke angivit föreliggande mellanfor-
mer (ffra. el. ital. osv.). Uttr. 'fra. domaine, avledn. av lat. dominus' innebär
sålunda naturl. ej, att det nfra. ordet bildats direkt till det latinska, något så
självklart, att jag knappast trott det kunnat missförstås. Ungef. detsamma gäl-
ler uppgifterna under ambassad, gletscher osv.; liksom också en del franska
ord (t. ex. al ko v o. a.), som möjl. kommit till oss genom tysk förmedling.
Emellertid har förf. i de senare häftena i dylika fall i regel lämnat en fylligare
redogörelse. Men i tvivelsamma fall kommer jag alltjämt att undvika partitagande.
LUND 1921, BERLINGSKA BOKTR
postulat
593
pracka
postulat == ty., av lat. postiilåtum,
till lat. postuläre, fordra (väl med Nie-
dermann IF Anz. 29: 35 av *posci-tuläre,
överbringa en fordran : *posca = sanskr.
prcchä, fråga, urbesl. med forska).
potatis, J. Ahlström (Alströmer) 1727
o. Linné Sk. r. 1749: potatoes (-oes);
Linné 1747, Sahlstedt 1773: potatos;
1776: polaies, 1805: potatis, Weste 1807:
potat, Dalin 1853: potates el. -is, plur.
potäler; även i dagligt tal potatisar (dock
ej i kollektiv mening), sv. dial. poläla
el. potata, plur. -äter o. -ater = no.
potet, potates, från eng. potato (plur.
-oes) = holl. palaat, av span. patata,
urspr. ett haitiskt ord. Uttalet med -a-
beror på synlån, det med -ä- på försök
att återgiva det eng. uttalet. Ändeisen
-is i nsv. är oklar; möjl. från eng. (vulg.)
plur.-former på -ies (jfr eng. tatics). N.
Bergsten Spr. o. st. 15: 67, Kock Sv.
ljudhist. 4: 329. — I ä. sv. i stället ofta
jordpäron ; jfr Sahlstedts hänvisning från
potatos till detta ord; i sv. dial. pära
el. jordpära (stundom med motsätt-
ningsformen träpära, päron), jfr ty. erd-
apfet, fra. pomme de terre, egentl.: jord-
äpple. Därjämte i Vgtl. noter (se d. o.)
knoler, väl lån (jfr lty. knolle, potatis,
osv., besl. med knöl), samt toler (se
Landtmanson Sv. lm. Bill. 1: 37). —
Da. har kartoffel, från ty. =, besl. med
tryffel. Härav den lty. ombildningen
kantuffél, panliiffet, varav da. dial. kan-
toffel o. sydsv. dial. pantoffla, plur. -er.
potentat, 1617, Dalins Arg. = ty.,
av fra. potentat, ital. }>otentato, av lat.
potentätns, makt, herravälde, till potens,
mäktig (besl. med despot o. -f(tps i
got. brupfads, se brudgum me).
potkes, potkäs, I. Erici 1642: pott-
kees (i nu obr. anv.), Lind 1749: pott-kes
Dagl. Alleh. 1771 : Pori-Kes; från \ty.ppt-
kese = ty. pottkäse, av pott, kruka (jfr
äve i potta o. potpurri), o. lty. kese, ty.
käse, ost, av fhty. käsi, jämte ags. cyse,
cése (eng. chccse) osv. från lat. cäscus, ost,
av omstritt urspr.; se f. ö. käs(e). Jfr
ä. sv. sntmelskes, sötmjöl ksost, Dalins
Arg.
potpurri, av fra. pot-pourri, urspr.:
rätt av varjehanda (något ankomna)
matvaror, till det från germ. spr. lånade
Hellquist, Etymoloyisk ordbuk.
pot, kruka (se potta), o. pourri, rutten;
egentl. översättning av likbetyd. span.
olla podrida, till olla, kruka, o. lat. pu-
tridus, rutten (urbesl. med ful).
pott, av samtliga spelare gjord insats,
Kexel 1776: 'Första pott jag vinner', jfr
Tersmeden 1747 (o. 1780): 'spela om
2 st. i pott'; liksom da. pol från holl.
pot i samma betyd., egentl. ett germ.
ord med betyd, 'lerkärl, gryta', varom
se under potta. Ordet betyder alltså
äldst det kärl, vari insatserna lades, o.
användes sedermera om själva insat-
serna. — Förr även som växelform till
potta (mlty. pott) i annan anv., t. ex.
en pott öl, t. ex. 1695.
potta, fsv. potta, putta (liksom ännu
i sv. dial.), lergryta, även som måttbe-
stämning, liksom da. potte o. senisl.
pottr från mlty. pot = ags. pott (eng.
pot) o. identiskt med pott (se föreg.);
ingår även som senare led i si ickepott
(se d. o.); germ. *putia-, sannol. till en
germ. rot put, svälla o. d., varom se puta
osv. — I betyd, 'nattkärl' ellips av äldre
nattpotta (bouppt. 1671, ännu o. 1900
— da. nat potte), liksom kommod av
natlkommod. Om ä. nsv. lyck(c)potta,
lotteriurna, se lotteri. — Med avs. på
anv. som okvädinsord jfr likbet}'d. ä.
nsv., ä. da. kakel, egentl.: kruka, potta
(se under kruka 2). — P o 1 1 a s k a, si. av
1500-t. = da. polaske, från ty. pottasche
= eng. potash, till ty. pott osv., gryta :
beredningen (av den förr använda trä-
massan) skedde i grytor.
poäng", från fra. point m., av lat.
punctum (se punkt); om den viktigaste
punkten, tillspetsningen i ett yttrande
el. en kvickhet däremot av fra. pointe,
av lat. puncta, substantiverat fem. sg. av
det particip, vartill punctum är den neu-
trala formen. Av }>ancla kommer yt-
terst även pynt.
1. pracka, småkrake, Mergus sena-
tor, Linné Gothl. resa 1741 (betecknat
som gottländskt), jfr sv. dial. pracknisse
om hannen o. pracka om honan; efter
småskrakarnas läte, som återgivits 1)1. a.
med parrack; jfr sk ra k c o. sk räck a.
2. pracka (på osv.), ä. nsv. lura,
tigga sig fram, fuska (jämte prackare,
vank uttr. för 'bedragare, klåpare'), y.
38
prakt
594
predika
fsv.: besvära, preja o. d. 1508 = no.
ä. da., da. dial. prakke ungef. ds.;
från mlty. prachen, tigga, jfr pracher,
tiggare, möjl. egentl. högtyska ord, motsv.
t \ . prachern, pracher, jfr öfris. prakken,
pressa, trycka (se prägel); av Zupitza
o. Falk-Torp betraktade som onasalerade
former till prång, prångla.
prakt, 1550-t.: prachl o. pråll (här
neutr. såsom stundom även annars un-
der 1500- o. IGOO-t.) = da. pragt, från
ty. : mlty. prachl (br-), prakt, av fsax.
braht m., larm = fhty. prachl ds., mhty.
braht m., f. ds., sällan praht (ty. prachl
f., prakt); jfr fsax. breahtuni, larm, lar-
mande mängd, ags. breahtm, larm, skrik;
f. ö. flertydigt; bl. a. fört till braka o.
till ty. prången, pråla (jfr prunk), alltså
av germ. *braht- el. *branht-. Betyd. -
utvecklingen 'larm' >» 'ståt' o. d. är den-
samma som i b ram o. vissa där anförda
ord. Jfr präktig.
praktik, i ä. nsv. bl. a. 'handläggning,
överläggning', t. ex. G. I:s reg., el. '(hem-
ligt) tillvägagående, knep, ränker', t. ex.
G. I:s reg., Schroderus o. 1640, så ännu
i dial. (i slit i plur.); i sg. förr ofta -e, -a =
ä. da. praktike, från mlty. practike, ut-
övning, knep, i plur.: ränker = t3r.
praktik ds., jfr fra. pratiques, ränker,
från mlat. praclica, utövning m. m.,
egentl. fem sg. till grek. adj. praktikös,
skicklig el. benägen till att göra el.
handla, hörande till göromål, verksam,
till prdssö (av "prakiö), gör, handlar,
vartill även praxis (= sv. praxis). —
Den gamla formen på -a kvarlever i
bon de praktik a, egentl.: almanack, ka-
lender, 1545: 'prackteken inneholler, att
i thette åhr skall bliffwe mycken storm
och owäder'. — Härtill: praktisera,
fsv. prakticcra i betyd, 'utöva läkekon-
sten', från mlty. practicéren = ty. prak-
lizieren, från mlat. praclicäre; praktisk
= ty. praktisch, efter grek. praktikös
(se ovan); osv.
pralin, 1876, av fra. praline, efter
marskalken du Plessis-Praslin (f 1675),
vars kock var uppfinnaren.
prassla, 1704, allmänt dock först un-
der senare hälften av 1700-t, jfr 1682:
praslande, larm, dån, ävensom ä. nsv.
b rassel, prassel; från ty. prasseln, ä. ty.
brasseln m. m., av mht}T. prasteln, bra-
stcln, prassla, knaka, knastra o. d. =
ags. brastlian, spraka, knaka; jfr isl.
brasla, braska, skryta; besl. med brasa
o. braska; se närmare d. o.
prata, Arvidi 1651; 1660: 'pratande
discurser', Spegel 1685 — nisl., no. =
da. prale, från mlty. praten = meng.;
ljudhärmande; jfr mht}'. bråten ds., med
samma växling av p- o. b- som i flera
andra stammar av likn. ursprung (jfr
t. ex. pladdra, plister). I slav. spr.
finnas likbetyd, ord på bred-, som kun-
na vara besläktade. Jfr pruta. — Av
Columbus Ordesk. uppräknat bland
de gamla ord, som borde upptagas i
skriftspr.
praxis, se praktik.
prebende n., motsv. fsv. prebenda,
underhåll åt en kanik, prebende, även:
daglig portion livsmedel som utdelas i
ett kloster = ty. präbende f., fra. pre-
bende, av mlat. prcebenda, till lat. prae-
bere, räcka fram, överiemna (av prce-,
fram, o. habere, hava). — Gammal bi-
form: ty. pf runde, utvecklat ur en form
= mlty., fra. provende, fsv. proventa,
(med samma bet3rd. som fsv. prebenda),
ävensom det därmed etymologiskt iden-
tiska ä. nsv. profandh, prouanle, pro-
viant, av mlty. provant = ä. t}-, pro*
fant; en ombildning (i anslutning till
lat. providere, förutse, draga försorg om)
av mlat. prazbenda.
precis, som adj. 1629, vanligt först
på 1700-t. = ty. pråzis osv., av fra.
precis ds., av lat. pr&cisus, kort, avsku-
ren, part. pf. pass. till prwcidere, skära
av, till pra?, för, o. cwdere, hugga.
predika, i östsv. dial. predik, fsv. pre-
dika, prce- (säkerl. med huvudacc. på
första stav.) = isl. predika, da. prédiket
prake, fsax. predikön, fhty. predigön (ty.
prédigen), ags. predician, från lat. pra'-
dicäre, förkunna (varav fira. prechier,
varav fra. précher o. eng. prcach), till
prce-, för, o. dicare, kungöra, till stam-
men i dicere, säga (urbesl. med vb. te,
förete). — Om nsv. accent, predika se
Kock Sv. ljudhist. 4: 453. — Härtill:
predikan = fsv., isl. = da. prwkcn.
P r e d i k o - i predikosamling osv. hör
närmast till fsv. biformen predika f. —
predikament
595
presbyterian
Predikstol, fsv. prcedikzstöl, från mlty.
predikstol. Uttr. falla el. ramla från
predikstolen (o. bryta benen av sig;
det senare uttr. även ensamt), om per-
son för vilken från predikstolen lysning
till äktenskap avkunnats; med gamla
anor. Härav förklaras sv. dial. krycka
o. krgckskånk i betyd, 'lysningsgåva'; jfr
Runii dikt 'Öfwer ett par Kryckior föl-
en Fästmö' (Dudaim).
predikament, Växiö rådstur. protok.
1736: 'Rådman Labman är i samma
praedicament'; av ett latin iserande prce-
dicamentum (jfr Kempe 1648: 'i lijka
pnedicamento'), till lat. prcedicäre, för-
kunna, utsäga, av vars part. pf. pass.
n. prcedicätum den grammatiska termen
predikat.
preferens, 1655, av fra. préférence,
företräde, till préférer, giva företräde,
föredraga, av lat. prceferre, bl. a. före-
draga, egentl.: bära framför, av prce,
för, o. /c/re, bära (urbesl. med bära;
jfr prelat). — Som spelterm, Fr. Bre-
mer Brev 1847 ('Min mor bjuder på
ett parti »Preferance» om aftnarne'),
med syftning därpå att i detta spel den
ena färgen bar företräde framför den
andra. Kortform: priffe, Scbolander
i brev 1862; av samma slag som spel-
termerna fabbc (se under puka 2),
kille o. pulla.
1. preja, ropa an (fartyg), Lind 1749
(-«-), jämte praja (-g-), Rosenfeldt 1698,
Scrcnius 1741 m. fl. = da. praie, från
lty. prcien el. boll. praaien, jfr meng.
preien, bedja ivrigt (eng. pray), ytterst
från ffra. preier, bedja (fra. prier), av
lat. precäri ds. (urbesl. med fråga; jfr
prekär). No. preia, reta, o. jutl. dial.
]>raje ds. ävensom 'vara enträgen', an-
sluta sig närmast till öfris. praten, som
utom 'ropa an, om skepp' också betyder
'övertala*.
2. preja, pungslå, uppskörta o. d.,
Posten 1768, Sablstedt 1773. Enl van-
lig uppfattning identiskt med föreg.
Dock av Tamm Gr. s. 20, med någon
tvekan, i stället härlett från ffra. preier,
röva, plundra (eng. prey), till ffra. prcic,
byte, rov (fra. proic), av lat. prcedäri,
resp. prceda, mot vilken härledning
emellertid, såsom också Tamm fram-
håller, i sin mån talar, att mellanled i
närliggande språk saknas.
[preka, sv. dial., sticka lätt, peka, se
prick.]
prekär, av fra. précaire, vansklig,
osäker, som erhålles av gunst o. nåd,
av lat. precärius, som man erhåller ge-
nom böner, till prex (genit. precis), bön ;
jfr föreg. o. det urbesl. fråga.
prelat, fsv. prelater, högre andlig (med
domsrätt), förman, uppsyningsman, även
preläte, från mlty. préldte = mhty. prc-
ldl(e) (ty. prålat), av en substantiverad
form till lat. pra>lätus, satt framför,
part. pf. pass. till prceferre, bära framför
(se preferens).
preliminär, av fra. prcliminaire, för-
beredande, förelöpande, en bildning till
lat. pra-, framför, o. limen (genit. Zi mi-
nis), tröskel; jfr sublim. — Jfr pr ill a.
preludium = ty. prceludium; nyla-
tinsk bildning av pra?-, framför, o. In-
dus, spel, lek.
premie, Humbla 1740, Lind 1749 =
ty. prämie f., av lat. prcemia, plur. till
praimium (= premium), belöning, för-
del, byte, av pra?- o. en bildning *-emi-
om till lat. emere, taga.
premiss = ty. prämisse, av lat. prce-
missa n. plur., egentl.: det förutsända,
substantiverad form till prcemissns, part.
pf. pass. till prcemitlere, sända förut (jfr
t. ex. mission).
premium, se premie.
premiär, av fra. premiére, egentl. fem.
sg. till premier, först, av lat. pnmärius,
en bland de första, förnäm (jfr sv. pas-
tor primarius), till primus (se prim).
prenumerera, E. Benzelius d. y. 1729
osv. (med på); Växiö domk. akt. 1731
m. fl. (med till); av nylat. praimime-
räre, egentl.: på förhand erlägga betal-
ning, av pne-, för-, O. numcrare, räkna
(se nummer). I ty. o. fra. i stället
motsvarigheter till abonnera, i eng.
subscribe.
preparera, av fra. préparer, av lat.
prceparäre, förbereda, jiv prce-, för-, o.
/xi rare (jfr parad, parat).
proposition, av lat. prceposilio (genit.
-lionis), egentl.: ställning framfor; jfr
position.
presbyterian, se präst.
presenning
596
Preussen
presenning', Grundel] o. 1695 osv.;
enstaka o, 1648: bresenning = da., från
lt v. (ty.). Ii o 11 . =, av ä. fra. préecintc,
skydd, beklädnad (jfr ä. ty. dial. per-
sent, hamn på ett tyg), av part. -stammen
prcecinct- till lat. prcecingere, omgjorda,
omgiva, av prce-, för, o. cingere, gjorda.
presens, av lat. prcesens, närvarande
(underförstått tcmpus, tid), partic. pres.
till prceesse, vara närvarande, vara fram-
for. Jfr följ.
present, sbst., fsv. present (n.) —
mlty. prisan t, ty. präsent (n.) osv., av
fra. présent m., gåva, bildat till vb. pre-
senter, överräcka, föreställa m. m., av
lat. prcesenlare ds., avlcdn. av prcesens
(genit. -sentis), närvarande (se föreg.),
alltså egentl.: göra närvarande.
preses, av lat. prceses (genit. prcesidis),
egentl.: försittande, av prce, framför, o.
sed-, sitta (se f. ö. följ.).
president = ty. präsident, av fra.
j> resident, av lat. preesidens (genit. -entis),
part. pres. till prcesidere, sitta framför,
till prce- o. scdere, sitta (se d. o.; jfr
assessor, residens).
preskribera, av lat. prcescribere, före-
skriva m. m., av prce- o. scribere, skriva
(se d. o.).
press, i ä. nsv. även prässe t. ex. 1591,
fsv. press, prces, press, olje-, vinpress =
da. presse, i allm. från ty.; jfr mbty.,
ty. presse = fra., av mlat. pressa, sub-
stantiverat fem. sg. till lat. pressus, part.
pf. pass. till premere, trycka (jfr ex-
press, pränta, reprimand). — Betyd,
'tidningslitteratur' bärstammar från fra.
Jfr följ. o. pärs.
1. pressa, hårt trycka, fsv. prcessa
= da. presse, från ty.; jfr mbty., ty.
pressen, av fhty. pressön, av lat. pressäre,
trycka, till part. pressus (se föreg.).
2. pressa (soldater el. matroser, dvs.
tvinga i tjänst), t. ex. 1717: 'det pressade
follket' = da. presse, ty. pressen, från
eng. press, som beror på sammansmält-
ning av press, pressa (se d. o.), o. äldre
imprest (nu impress), giva handpengar,
jfr prest-money, handpengar, till ffra.
prester (fra. préter), låna, lem na pengar,
av lat. prcestäre, fullgöra m. m., egentl. :
stå framför (= prestera).
prestav, samma ord som y. fsv. pri-
stcw (pre-), tjänsteman som i Ryssland
å regeringens vägnar ledsagar främ-
mande sändebud, från ry. pristav, nu
ungef. : stadsfiskal, länsman, egentl. : som
är ställd vid (jfr fslav. pri, vid; urbesl.
med ä. lat. pri i betyd, prce, varom
Walde 2 s. 575, o. med stå). — Under
15- o. 1600-t. om 'ledsagare till skydd,
uppvaktande (hos främmande sände-
bud)', stundom, t. ex. hos A. Oxen-
stierna, skrivet prce- genom anslutning
till lat. prce, framför; även i betyd,
'skyddsherre' i allmänhet, o. hos Eke-
blad 1654 'uppsyningsman å skepp'. —
Den sekundära betyd, 'marskalk vid
begravningar' uppträder hos Ekeblad
1650 (stundom också om bröllopsmar-
skalk, t. ex. Rudhelius 1662); enl. Bsel-
ter 1762 tillåtna endast vid »adeliga
begrafningar». Sedermera i anslutning
till stav även om de florbehängda sta-
varna, o. 1740; kanske redan 1696 (dock
i osäkert sammanhang); stundom skri-
vet prcestafvar. — I samtliga betyd, i
ä. nsv. ibland pri-.
prestera, av lat. prcestäre (se under
pressa 2).
prestige, av fra. prestige, anseende,
nimbus, bländverk, av lat. prcestigium,
-ia, -ice, bländverk, gyckelspel, genom
dissimilation av prcestrig- till prcestrin-
gere, egentl.: draga ihop, tillsammans
med oculos, aciem oculorum i betyd,
'fördunkla' (till prce- o. stringere, draga
ihop, vartill även stri k tur, stringent;
jfr distrikt, restriktion).
pretendent, av fra. prétendant ds.,
egentl. part. pres. till prétendre, göra
anspråk, fordra (= sv. pretendera),
av lat. prcetendcre, sträcka framåt, i
mlat. även 'begära', av prce- o. tendere,
spänna, sträcka (jfr tendens; urbesl.
med tunn o. tänja).
pretiosa, egentl. substantiverat neutr.
pl. till lat. preliösus, dyrbar, till pretium,
pris (se pris 3). — Härtill pretiös,
skruvad, tillgjord o. d. (om stil) = ty.
preziös, av fra. précieux, även: dyrbar,
av lat. pretiösus.
Preussen, landsn., från ty. Preussen,
egentl. dat. plur. av ty. preusse, preus-
sare (mbty. priuze, jfr mbty. :e Priu:en,
hos preussarna), motsv. mlty. prus:e,
prevet
597
princip
prutze; o. 1000 (latiniserat) pruzzi, hos
Nestor prusi, ursprungl. namn på en bal-
tisk (med litauerna nära besläktad)
folkstam. Att kurfurstendömet Branden-
burg vid sin upphöjelse till konungarike
(1701) antog det icke germanska namnet
Preussen, berodde därpå att kurfursten-
dömet stod i vasallförhållande till kej-
saren, medan det därmed förenade
hertigdömet Preussen var suveränt. —
I fsv. i stället den från mit}', lånade
formen Pryssen Rkr. II ; jfr fsv. prysker,
preussisk, från mlty. prusch. — Hit
hör familjen. Prytz, egentl.: preussare.
prevet, se pri vet.
prick, G. I:s reg.: prich, prik, motsv.
y. fsv. prikkor plur. P. Månsson s. 296
(jfr sv. dial. "pricka) = no. prikk, da.
prik, från mlty. })iick; besl. med ags.
prica m., prick (jfr eng. prick, stick,
gadd, av meng. prikke), nisl. prik n.,
kort käpp, no. prika, (spetsig) stång,
sv. dial. preka (av "prika), sticka lätt,
peka (se nedan o. tand slutet), till en
germ. rot prik, sticka, jfr rimformen
pik (se pik). Knappast, såsom skett,
att sammanställa med litau. bréziu, krat-
sar. — På pricken, motsv. da. paa en
prik, lty. up'n prick. — Till punkt
och pricka, motsv. da. til punkt og
prikke, jfr y. fsv. til prikke 1507, efter
mlty. to prikke. — Härtill vb. pricka
== no. prikke, da. prikke, jfr mlty.
pricken, sticka, mhty. phrecken, ags.
åpriccan ds.; samt med -k- sv. dial.
prika, sticka smått, no.: beröra med
något spetsigt, peta, m. m.
priffe, se preferens.
prilla, åtm. 1870-t. osv., kortform till
(juridisk) preliminärexamen (nu avskaf-
fad); av samma slag som kille, priffe
osv.; jfr även studentspr. dimm om
dimissionsexamen (förr: teor. teol. exa-
men). Se f. ö. preliminär.
prim, fäktn., första hugget el. stöten
t. ex. 1841 (1693: prima) = ty. prim,
av fra. prime, av fem. till lat. primus,
först; se prior. — Härtill också sv.
dial. j>rim m., första dagen i nyet, fsv.
]>rim n., prima f. nymåne, den första
timmen på dagen, isl. prim ds., mlty.
prime i den senare betyd., av lat. prima
(hora el. luna). — Dessutom i betyd.
(gyllental' (= isl. prim), som musik-
term m. m. — Jfr prima 1, 2, pri-
madonna, primitiv, prins.
1. prima, i t. ex. prima vara, Mar-
kalls sömnl. n. 1821: 'utaf prima- sort'
= ty., från lat. prima, f. sg. till pri-
mus, först (se prim). — Etymol. samma
ord är även det förr brukliga prima,
om första klassen i latinskolorna.
2. prima, yvas, stoltsera (SAOF);
prata tanklöst (Lundell Sv. ordl.), den
senare betyd, utan tvivel blott dialek-
tisk; enl. Rietz: prata utan eftertanke,
vara tillgjord, förnäm; numera i riksspr.
knappast känt el. använt av åtm. den
yngre generationen i stora delar av lan-
det; av Lind, Sahlstedt, Weste o. Dalin
1853 översatt med 'prata', 'prata utan
eftertanke', av de två senare betecknat
som vard.; hos Lind även 'söla'; o.
1740: ungef. 'stoltsera', Bellman: 'Står
. . och primär' (rim: rimmar), 'sitta och
prima' (rim: stimma), 'prima om sin
gorge' (alltså: skryta), G. F. Dahlgren:
'På bordet primade . . en stor träd-
stånka'; f. ö. i regel 'sitta och prima'
(i en soffa, kring väggarna o. d.) = no.
prima, syssla med onyttiga ting, ha
underliga infall, prata skräp, da. dial.
prime i den senare betyd., ä. da.: vara
förvirrad, från lty. primen ds.; möjl.
från djäkne- el. studentspr.; till lat.
primum, början; alltså egentl.: lägga
grunden till, varav: dricka sig i stäm-
ning (jfr eng. primed, nästan berusad),
varav: bli yr o. prata skräp. I betyd,
'stoltsera' (jfr Fr. Bremer: prima sig
öfver) utgår ordet från mlty. sik primen,
ställa sig själv högt, jfr fra. primer,
överträffa. Se Falk-Torp. - En ur-
sprungligare betyd, föreligger i O. Rud-
becks Atl. 1698: förespå (pnesagit).
primadonna, Tegnér 1823: 'hjältinnan
eller prima donna' (om en roman av
W. Scott), av ital. prima donna, egentl.:
den första damen; se prim o. donna,
d a m.
primitiv = ty., av fra. primilif, ur-
sprunglig, av lat. primilluus, den förste
i sitt slag, till primus, först (se prim).
princip, förr ofta med plur. princi-
pier, t. ex. Dalins Arg. = ty. prinzip,
av lat. principium, ursprung, början
prins
598
privilegium
till princeps, upphov, den förste (se f. ö.
prins). — Principryttare, 1893, jfr
principrytteri Nerikes Alleh. 1886
(båda dock tidigare i språket) = da.
principryttcr, efter ty. prinzipienreiler
(där slagord redan 1844 i anslutning
till formuleringen av en detta år av en
tysk småfurste utfärdad nkas).
prins, i ä. tid även om regerande
furste, monark, hos Spegel (printz) om
'mörksens furste', Lucifer — ty. prinz
(mhty. prinzé) osv., av fra. prince, av
lat. princeps (genit. -cipis), den förste
(t. ex. juventutis, dvs. av ungdomen;
under kejsartiden en hederstitel för kej-
sarens söner, till primus, först (jfr följ.),
o. capere, taga (jfr betr. bildningen t. ex.
municeps under municipal-); alltså
egentl.: som intager den förstaplatsen.
Jfr föreg. — Prinsessa, i ä. nsv. även
prinsess, t. ex. Karl XII, av fra. prin-
cesse = ital. principessa, av vulg.-lat.
*principissa. I ä. nsv. dessutom (med
tillagd tysk avledning): princessinn o.
princessinna.
prior, i kloster = fsv. osv., av mlat.
=, om abbotens närmaste man, sub-
stantivering av lat. prior, den förre, den
utmärktare, vartill superi, primus (se
prim), avlägset besl. med för. — Till
lat. prior hör även prioritet, efter fra.
priorité, jfr mlat. prioritets.
1. pris, fångst, byte, uppbringat far-
tyg, 1645: dhe prijser, som . . tayene
are, jfr G. I:s reg.; dömes för prijss =
ä. da. pris, da. prise, från mlty. pris(e)
= ty. prise, av fra. prise (eng. prize) —
mlat. prisa, av presa, av prensa (pre-
hensa), substantiverad part. -form as-
iat, prehendere, taga, gripa (fra. prendre;
rotbesl. med förgäta, gissa, gitta,
gåta; jfr repressalier, repris, sur-
pris, ävensom impressario); se även
följ. o. pr i sg i va. Med avs. på utveck-
lingen av T jfr fira 1, krita, pina, si-
den, spis 2.
2. pris, nypa snus, Dalins Arg. : prise
= da. pris, ty. prise, av fra. prise =
föreg.
3. pris, belöning, lov, beröm, åsätt
värde, i ä. nsv. äldst m„ fsv. pris m.,
tävlingspris, hedersrum, beröm, härlig-
het, förtjänst = senisl. priss, da. pris,
från mlty. pris, Närde, beröm = mhty.
pris (ty. preis), av ffra. pris (fra. prix,
eng. price), av lat. pretium, värde, pris
på ngt (jfr pretiosa), varifrån i öv-
riga språk: belöning, i sht vid tävling
> beröm. — Härav vb. prisa, fsv.
}>risa, uppskatta, förhöja, prisa = senisl.
prisa, da. prise, från mlty. prisen, vär-
dera, uppskatta = ty. preisen, av fra.
priser, uppskatta (ffra. även preiscr>
eng. praise, berömma). — En inhemsk
germ. stam för 'lov, pris', 'lova, prisa'
föreligger i got. hazeins, hazjan, ags.
herian, egentl.: ropa, skrika såsom i
fhty. haren; en annan i lov 2; jfr även
got. mikiljan, prisa, egentl.: göra stor
(se myc ken).
prisgiva o. giva till pris = da.
prisgive o. give til pris, mlty. tom prise
geven, ty. preisgeben, efter fra. donner
prise, ital. dar presa; till pris 1. — I
ä. nsv. stundom giva pris, t. ex. 1635.
Sammans. prisgiva upptages i ordböc-
kerna tidigast av Dalin 1853 o. blir i
litter. vanlig först under 1800-t:s senare
årtionden.
prismä, av grek. prisma, egentl. : det
söndersågade (bildat som drama, tema
osv.), till priein, såga.
prisse, Benedictsson 1884, Norden-
svan Figge 1890 osv.; från tyska stu-
dentspr. ; t. ex. eine wunderliche Prise
1781 (Kluge D. Stnd.-spr. s. 115). -
Som hundnamn, allm. i dial., möjl. kort-
form till prins, ss. t. ex. Måsse till
Måns osv.
privat = tv. osv., av lat. prwätus,
satt utom förbindelse med staten, en-
skild, part. pf. pass. till prioäre, beröva,
avled n. av privus, för sig bestående, en-
skild; jfr följ. o. privilegium.
privet, avträde, även pre vet (t. ex.
Lind 1749), med / till e i obeton. sta-
velse, fsv. privet, privat — da. privet,
från mlty. privet, privat (boll. privaat)
= mhty. privet, av ffra. priveit (fra.
privé, varifrån nhty. privé), av lat. pri-
vätiis, enskild (se föreg.). — Lånord i
dylika fall äro mycket vanliga i över-
skylande el. förmildrande syfte; jfr dass,
klosett, da. ret irade (se retirera) osv.
privilegium, O. Petri: -/'<•/ plur.,
P. Brahe Kr.: previtegium, jfr y. fsv.
pro
599
profit
bicerghspriuilegier (bergx-) plur. 1511
Sdw. Tillägg, fsv. preoilegium ÖGL =
mhty. privilegium osv., av lat. privile-
gium, företrädesrätt, lag el. förordning
mot enskild person, till privus, enskild
(se privat), o. en bildning till lex
(genit. legis), lag.
pro i pro pri nio, pro forma osv.,
av lat. prö, för (se d. o.).
probabel, av fra. probable, sannolik,
antaglig, lat. probäbilis, även : god, gil-
tig, till probäre (se följ.).
probera == fsv., från mhty., ty. pro-
bieren, av lat. probäre, pröva, under-
söka, gilla, jfr probus, god, duktig; se
prov, p rubba o. pröva. — Om pro -
bersten se prö v osten under pröva.
problem, Strömer 1744 = ty. av grek.,
pråbléma n., det förelagda, stridsfråga,
till prö, för, o. bällein, kå*sta; jfr em-
blem o. bal 2. — Förr stundom mask.
efter fra. (t. ex. Höpken 1759, 17(50) så-
som oekså poem, system.
procedur, av fra. procédure, till pro-
céder, av lat. procedere, fortskrida m. m.;
jfr process, procession.
procent, Dalin Arg.; Pro Cent (tidi-
gare pro cento, t. ex. 1632, 1705 o. ännu
17 69), från ty. prozent, av äldre pro cento,
per cento; såsom många andra han-
delstermer av italienskt ursprung (jfr
brutto, netto, sal do osv.); efter ital.
per cento (i anslutning till lat. pro); av
lat. per, för, o. centum, hundra (se d. o.
o. jfr cent ner).
process = tv. }>rozess, av lat. pro-
cessus, framskridande, framsteg, i mlat.
även: rättegångshandling, rättegång, till
part. -stammen av \i\t. procedere, gå framåt
m. m. ; jfr följ.
procession = ty. prozession, av lat.
l>röcessio, framskridande, till procedere,
gå framåt; jfr föreg. — Etymologiskt
identiskt är fsv. o. ä. sv. process ds.,
ännu hos Bellman, av mlty. jnocessie.
producera = ty. produzieren, av lat.
producere, framföra, framdraga, till prö,
fram, o. ducere, föra (jfr dusch, töja).
— Härtill: p ro d ukt = ty., av lat. prö-
iluctum, det frambragta ; ävensom pro-
duktion, av fra. production, av lat.
pröductio; m. 11.
profan, 1634 — ty., av lat. pröfänus,
icke helig, gudlös, till prö, framför, o. fä-
num, helgedom; alltså egentl.: som står
utanför helgedomen el. templet; jfr fa-
na ti s k.
profession ~ ty., av fra. =, av lat.
pröfessio, yrke, officiell anmälan el. upp-
gift om namn, förmögenhet o. d., till
part. -stammen av profiteri, anmäla, öp-
pet förklara, av prö o. fateri, förklara,
tillstå, till ett part. pf. pass. av roten
bha, säga (i fabel osv., urbesl. med
b ö n).
professor, 1593 (ännu under 1600-t.
i plur. ofta med lat. ändelse -es), ej
upptaget i Schroderus Com. 1640 el.
Lex. Linc. 1640, i vilket senare arb. lat.
professor återgives med 'En vppenbarlig
(dvs. offentlig) Läsemästare' = ty. osv.,
av lat. professor, offentlig lärare, tidi-
gare (under kejsartiden) en titel på 'gram-
matici' o. 'retorer', till profiteri (se föreg.),
avlägset besl. med profet. — På 1600-
talet någon gång i Sverige även uttryckt
med läsemästare (t. ex. om Messenius), ef-
ter ä. ty. lesemeister ; vilket ord även an-
vändes om lektor. I Tyskland var pro-
fessor ämbetstitel för akademiska lärare
från första hälften av 1500-t.; tidigare
vanl. lector; jfr S. Nyström Deutsche
Schulterminologie s. 121 (Hälsingfors
1915).
profet, fsv. prophete (= Bib. 1541) =
mlty., mhty. prophete (ty. profet) osv.,
av lat. propheta, av grek. prophétes,
varifrån got. praufétus m. m.; till grek.
pro, fram, o. phänai, säga, till ie. roten
bha, säga (se under profession); alltså
egentl.: förkunnare, talman, i vilken
allmänna betyd. t. ex. i 2 Moseb. 7: 1 :
'din broder Aron skall vara din profet'
(yttrande av Jehova till Moses); seder-
mera i bibeln speciellt: Guds talman.
profil, 1708 (om ansikte), Karl XII
1711: 'bröstvärn af . . hög och tiok
profil' = ty., av fra. =, av ital. pro-
filo, sammans. med pro, framfor, o. ett
ord motsv. lat. filum, tråd (jfr filé):
ansiktskonturen har alltså jämförts med
en t rad.
profit • fsv. 1191, ty-, av fra. ■=, av
lat. pröfectas, fordel, framgång, till pro-
//<<•/(', gagna; jfr effekt. 1 fsv. närmast
från mlty. profit. 1 »Hal i samma
profoss
G00
proponera
betyd, även provins (med folketymolo-
gien prö(vinst), jfr fsv. prooent(a) (se
P re b e n d e slutet).
profoss, t. ex. Hund 1605, förr även,
såsom ännu t. ex. i Uppl., brofoss =
da. profos, från ty. profoss, av ffra.
provost (= eng.), av mlat. ]>ro]>osilns,
ombildning av lat. prcepösitus, alltså
etymologiskt samma ord som det tidi-
gare lånade prost; se f. ö. d. o. —
Formerna med b- bero på en i lånord
rätt vanlig växling av p ~ b (jfr t. ex.
pajas, pank, puckel, pudding) o. ej,
såsom förmodats, på folketymologi.
program = ty. programm, av grek.
prögramma n., offentlig skriftlig kun-
görelse, till progräphein, skriva förut;
jfr grammatik.
projekt = ty., av lat. projectnm,
egentl.: det framkastade, part. pf. pass.
n. till proicere, framkasta, till pro, fram,
o. jacere, kasta. Det sv. ordet är med
sitt sc/i-ljud o. sin betyd, en blandning
av det lat. o. ty. ordet å ena sidan o.
det etymologiskt identiska fra. projet å
den andra. Uttalades med sc/?-ljud åtm.
på 1660-t., t. ex. 1661: prosject (Åbo).
Jfr däremot 1657: /*// latinskt proiect.
— Härtill även: projektil, Dagl. Alleb.
1824 == ty., av fra. projectile.
prokura, t. ex. 1887 = ty., av ital.
procura, fullmakt, av lat. prö, för, o. cu-
ra, omsorg, förvaltning (se kur era).
proletär, om moderna förb.: Geijer
1846, Wingårdb 1847 ('som de nu kal-
las'), 1848, alltså under revolutionsåren;
tidigare om förh. i gamla Rom t. ex.
1768 (proletarier); av fra. prolétaire, av
lat. proletär lus, hörande till de lägsta
klasserna, ytterst till pröles, barn, av-
komma (alltså egentl.: person med barn),
till prö- o. alere, föda, nära (urbesl. med
alster).
prolog = ty., av grek. prölogos, till
prö, för, o. logos, tal (se filolog).
promemoria, lat.: för minnet, till me-
mor, ihågkommande (rotbesl. med mar-
tyr).
promenera, av fra. promener, föra
omkring, ledsaga på promenad, av vulg.-
lat. prominäre, egentl.: driva (djur) fram
genom hotelser, till lat. prö, fram, o.
minari, hota. Den sv. inträns, betyd.
'spatsera' motsvaras av fra. se prome-
ner.
promovera = ty. promovieren, av lat.
prömoverc, bringa framåt, befordra, till
prö, fram, o. movcre, sätta i rörelse. —
Härtill: promotion = ty., av lat. pro-
molio, befordran (jfr motion).
promt, som adv. förr: genast, oför-
dröjligen, t. ex. 1839, nu: nödvändigt;
mera sällan som adj.: flink, punktlig
o. d., från ty. prompt adj. ds., av fra.
prompt adj. ds., av lat. promptus, rask,
duktig, färdig, uppenbar, o. (senare) adv.
promple, raskt, villigt, part. pf. pass.
till prömere, taga fram, av prö, fram, o.
emere, taga.
promulgera, av lat. promulgare, of-
fentliggöra, av ej säkert utrett ursprung.
prononcera, av fra. prononcer, uttala,
förkunna, a\luinna, av lat. prönuntiäre,
avkunna, tillkännagiva m. m., till prö-,
fram, för, o. nuntiare, kungöra, till nun-
lins, bud, förkunnande; jfr annons o.
re n o n s.
propaganda, i sin moderna betyd, ett
1800-tals ord; handlingens propa-
ganda o. 1870; urspr. ett kyrkligt ord,
som fick politisk betydelse o. 1790 i
Frankrike; efter lat. de propaganda fide,
benämning på en institution i Rom för
den katolska trons utbredning; gerun-
divform till lat. propägäre, utbreda,
fortplanta (egentl. genom sättkvistar
o. d., om vinrankor o. träd), vartill ty.
propfen, ympa (se under propp).
propeller, Sv. T. 1852, Berlin 1852,
från eng. =, till lat. propellere, driva
el. stöta framåt (jfr puls samt a m bo lt,
filt). — Jfr Winterbl. 1853: 'Propeller
har man kallat, till och med i tryck,
»propel!»' (se mankill o. jfr dial. ki-
lomet, sekvest, teat, där -er uppfattats
som pluraländelse).
proper, i modern betyd. 1704: 'pro-
pert slott', 1707: 'kläder sig propert';
= ty., av fra. propre ds., även: egen
ni. m., av lat. jjroprins, uteslutande till-
hörig, egendomlig, egen, vartill sv. pro-
prieborgen. — Dessutom i ä. nsv. i
betyd, 'egentligt, bestämt', t. ex. 1546.
proponera = ty. proponieren, av lat.
propönere, föreslå, berätta, framlägga,
av prö-, fram, o. pönere, lägga, sätta,
proportion
601
protest
ställa (= sv. ponera; jfr särsk. post 1).
— Till part. -stammen propösit- hör pro-
position. — Jfr apropå, p rop sa.
proportion = ty., av fra. =, av lat.
proportio, förhållande, jämnmått, av
pro-, i förhållande till, o. portio, del
(se portion).
propp, Stiernhielm 1644 = da. prop,
från ml ty. prop(pe) = ty. pf ropfen,
meng. proppe (eng. prop, stöd; jfr p i t -
props). Härtill: vh. p roppa, P. Erici
1582: 'fylla och proppa', fsv. (samon)
proppa Cod. Ups. C 20 = da. proppe,
från mlty. proppen = ty. pfropfen. For-
merna ty. dial. prnmpfen ds., lty. pram-
pen, tr3rcka, pressa, ty. pframpf, som
tjänar till att stoppa med, sv. dial.
primpa, äta el. dricka omåttligt, proppa
i sig, synas hänvisa på hildningar av
imitativt ursprung med bland dylika
vanlig formväxling. — Ett helt annat
ursprung har ty. pfropfen, ympa, avledn.
av fhty. pfrofa, ympkvist, vilket liksom
så många andra fruktodlingstermer (jfr
ympa) kommit från romarna, av lat.
]>roj)a(jo ds., bildat av lat. propägäre,
fortplanta (se propaganda); jfr t. ex.
Lucidor (Sv. vitt.-samf. 4: 397): 'Then
som i sin Stamm proppar / Hwadh an-
dras grenar spilt'.
proprieborgen, se proper,
propsa, Svedelius Ant. ur mitt förfl.
lif 1890: 'vi »propsade», såsom det kal-
las, med dem, som ansågos obeslut-
samma'. Ordet härstammar sannol. från
studentspr., varför i sin mån belägget
från Svedelius talar, ävensom den om-
ständigheten, att det ännu har ett gan-
ska begränsat spridningsområde o. ej
uppträder i dial. Möjl. med Tamm Fon.
kännet. s. 41 ombildning av fra. pro-
poser, föreslå (se pro po ne ra). Den
yngre konstr. med på beror på inver-
kan från pocka,
propå, se apropå,
prosa, Lagcrbring 1748, Sahlstedt
1773, av lat. prosa, av prörsa (oralio),
fem. till prörsus,*provorsns, vänd framåt,
till pro, fram, o. verlo, vänder (se varda);
alltså: rättframt tal, i motsats till vers.
I ä. tid även den fra. formen prose,
t. ex. fru Lenngren 1794.
proselyt, Bib. 1541 = ty. proselyt,
fra. pröselgle, av grek. prosélgtos, i Nya
test.: en till judendomen omvänd hed-
ning (jfr Matt. 23: 15), egentl.: nykom-
ling, som anlänt, kommit till, av prös-,
till, o. -elgtos, kommen, jfr elevthö, kom-
mer, Hesych., futur. eléusomai osv.
prosit, i fråga om nysning o. d. : La-
gerström 1731, Broman 1741, Bellman
1769: 'Nös du? Prosit, lilla vän' = ty.
(i betyd, 'skål!'), av lat. prosit, må det
gagna, till prödesse, till pro, fram, o.
esse, vara. Om innebörden av uttrycket,
då det användes vid nysning, se under
nysa. — Icke sällan även såsom uttr.
för förvåning.
prospekt = t}r. osv., av lat. prospec-
tns, utsikt, till prospicere, se framför sig,
av pro-, fram, o. spzcere, se, skåda (se
spektakel o. jfr respekt, egentl.:
seende tillbaka).
prost, fsv. prost, proest, proaster, pro-
vasler m. m., föreståndare, domprost,
prost = da. pro(v)st, från mit}, provest,
mhty. probest (ty. probst), ags. pröfast,
varifrån isl. pröfastr; av mlat. proposi-
tus, ombildning av lat. j)ra,})osilns, före-
ståndare (varav fra. prévöt), av prce,
före, o. positus, ställd, part. pf. till po-
nere, ställa, lägga (sv. ponera). Egentl.
samma ord som pr of oss. — A. sv.
probst, t. ex. Serenius, Lind, beror på
lån från ty.
prostituera = ty. prostituieren, fra.
prostituer, av lat. prostituere, offentligen
prisgiva, ställa fram, av pro-, fram, o.
statuere, ställa (se statuera). — Här-
till: prostitution = ty., fra., av lat.
prostitutio.
protegé, av fra. protegé, skyddsling,
part. pf. till protéger, slmlda (= sv.
protegera), av lat. prötegere av pro-,
för, o. legere, täcka (urbesl. med tak,
täcka). — Av det lat. vbalsbst. protec-
tio, skydd, är avlett fra. protectionnisme,
skyddstullsystem, varifrån sv. protek-
tionism; liksom fra. protectionniste,
eng. protection isl, vara v sv. protek-
tionist.
protest, äldst, t. ex. Gustaf II Adolf
1628, om växlar; på 1600-t. stundom i
den urspr. betyd, 'försäkran'; förr (stun-
dom neutr.), jfr fsv. protestering, offent-
ligt betygande o. d. = ty. protest, till lat.
protokoll
G02
prunk
protesiäri, offentligen betyga, av prö,
för, o. testGri, vittna; jfr attest o. te-
stamente. Ordet synes i sin mo-
derna anv. egen ti. vara ett köpmansord
o. kommer såsom sådant liksom så
många andra dylika termer (jfr brutto
osv.) ytterst från i tal . (protesto). —
Härtill: protestant, i kyrklig- betyd.:
Brasck Pufend. 1080, från ty. — , upp-
kommet efter riksdagen i Speier 1529,
då reformationens anhängare avgåvo en
protest mot det av det katolska flertalet
fattade beslutet i religionsangelägen-
heterna.
protokoll, 1002: 'holle een protocoll'
- ty. = fra. protocole, av mlat. joro-
tocollum, av mgrek. prö tok ollon, egen ti. :
det som är limmat främst, om det för-
sta bladet i papyrusrullen, å vilket vissa
an teckningar gjordes, till grek. pro los,
den främste, förste, o. kolla f., lim.
prov, 1028: proff; jfr 1594: prob; på
16ÖO-t. även fem. (el. mask.) = sertisl.
prof, vittnesbörd, prov, undersökning,
no. -da. o. ä. da. prov, vittnesbörd, från
mlty. pröve, prov = ty. probe; av mlat.
pröba (varav ffra. proue > fra. preiive,
eng. proof), till lat. probäre, pröva (se
p robera o. jfr pröva). — Hit bör även
fsv. proba, fängelse i ett kloster osv.;
se p rubba.
proviant, P. Brahe Kr., Girs 1027 (båda
neutr.), från ty. proviant; i ä. \y. även
prob(i)ande m. m., av ital. provianda,
av ej fullt säkert ursprung. Ett annat
ord är fsv. provenia med samma betyd,
som prebendtt, ävensom ä. nsv. profandh
(se p r e b e n d e).
provins — ty. provinz, av lat. prö-
vincia, uppgift, uppdrag, ämbete, pro-
vins (fra. province, Provence); sannol.
med Budenz o. .1. Schmidt en bildning
på -ia till ett "prövinens, A-avledn. av
"provin-, avljudsform till got. frauja,
herre o. isl. Freyr, alltså: hörande till
herren el. härskaren; se Frö o. fru.
provinsros, Frcse 1716: province-ros,
Linné 1731; egentl.: ros från staden
Provins i Frankrike (fra. rose de Pro-
vins), vars latinska namn var ProvTnum.
I vissa belägg syftas kanske emellertid
på provence rosen, dvs. rosen från Pro-
vence.
provision = ty., fra., av lat. prövTsio
(genit. -önis), försorg, förutseende, till
prövidere, förutse, av prö-, för, o. videte,
se (urbesl. med veta; jfr vision). — Här-
till även p rov isor, i betyd, 'biträde å
apotek' 1740, från ty. =, av lat. prö-
vlsor, som besörjer, förutser.
provocera = ty. provozieren, utmana,
efter lat. prövocäre, framkalla, av prö-,
fram, o. vocäre, kalla (jfr ekivok, vo-
kal). — Härtill bl. a. det först under
de senare årtiondena, särsk. i fråga om
r}'ska förh., vanliga provokatör, t. ex.
1899, av fra. provocatenr.
prubba, (förr:) universitets- el. skol-
fängelse, med biformen probba, av ä.
nsv., fsv. proba, egentl. = lat. proba,
prov o. d. (se prob era, pröva). Ordet
är snarast att betrakta som en vardags-
el. kortform till proba (jfr fin ka o.
kurra); men -bb- kan, med Noreen V.
spr. 4: 01, också tänkas bero på ljud-
substitution.
prudentlig, 1841, ett blott svenskt
ord; sannol. en ombildning i anslutning
till prude, pryd (jfr pr y dentlig 1889)
av likbetydande prelentlig, Onkel Adam
m. fl., vilket självt utgår från per-
tentlig, Onkel Adam 1842 m. fl. samt i
sydsv. dial., från da. perlent(e)lig (redan
1050), troligen en analogisk utvidgning
av ett ord, motsv. no. perlen, kräsen,
pryd, sv. dial. parten (o. ]>årten), stött,
sur, sticken, vilket synes vara grund-
betyd, (besl. med sv. dial.jodrra, da. pirre
osv., bry, retas med o. d.), varifrån
den av 'kinkig, granntyckt o. d.' utveck-
lat sig. Se bl. a. Lindroth Festskr. t.
Sdw. s. 149.
prunk, Lucidor 1072 = da., från ty.
= lty. = mholl. bronc (boll. jtronk);
jfr eng. dial. prank, brank, vara stolt,
prink prunka. — Härtill vb. prunka,
Bröl. besv., Columbus, Lucidor = da.
prnnke, från ty.: mlty., ty. prunken
(mhty. brnnken). — Säkerl., att döma
av de under b ram o. prakt anförda
betyd. -parallellerna, till en ljudrot med
grundbetyd, 'larma' el. dyk; jfr no.
branka, bl. a. 'knäcka' (egentl. så att
ett brakande ljud uppstår), ävensom
mlty., ty. prången, prunka (mhty. även
br-), varav da. prange o. sv. dial. pratiga,
prusta
603
pryl
vartill ä. da. prång, prakt, larm, sv. dial.
prång, prunk, från mlty. prank (jfr ty.
gepränge), osv. — Växlingen av p- o. b-
sammanhänger med ordens onomato-
poetiska karaktär.
prusta, i betyd, 'nysa' Bib. 1541, i
betyd, 'frusta' t. ex. Laelius 1588, jfr fsv.
prustan, nysning = da. pruste, i ä. da.
också 'nysa', från mlty. prästen, nysa,
fnysa (ä. boll. pruisten); till en germ.
ljudbärmande rot prus, av samma slag
som frus i frusta. Ry. bryzgafi, spruta
o. d., som anknutits till prusta, hör
säkerl. icke hit.
pruta, 1640-t. o. under senare hälften
av 1600-t.: pocka, kivas, knota el. op-
ponera, t. ex. 1641: 'pruta ööl oeh wija
aff honom'; 1650: 'der om dee begynte
pruta' (i fråga om ett köp), här i betyd,
'kiva'; från dylika uttr. härrör den yngre
anv. om prutning vid handeln, t. ex. i
förb. pruta af 1691, 1711, jfr Spegel Gl.
1712, Kolmodin 1732 osv.: pruta(s);
motsv. no. pruta, kivas, träta, pruta, da.
p rutte, pruta, i dial. även: knota (jfr
under prutta); besl. med mit}'. ;) ro ten,
pladdra, 1 ty. prötelen, murra, puttra,
möjl. även (med urspr. -//-?) ty. prot-
zen, vräka sig, skrävla; ljudbärmande
liksom prata o. kanske besl. med d. o.
— Enl. somliga är ordet i sv. möjl. lån
från da.; i så fall med förlängning efter
mönstret slutte : sluta; dock ovisst. Väx-
lingen av -t- o. -//- sammanhänger i stäl-
let troligast med ordens onomatopoe-
tiska karaktär.
prutgås, Branta bernicla, Sv. Nilsson
1858; uppkallad efter sitt skrik, som
liknar ett kort trumpetande o. erinrar
om tranans ; jfr de på samma sätt upp-
komna benämningarna isl. Iirodgäs, da.
radgaas, Lty. rollgös, fra. dial crot.
prutta, pedere, Bellman, hos Linné
i betyd, 'frusta o. d.\ Möjl. besl. med
da. dial. pmlle, knorra (se pruta), jfr
sv. dial. prullla, puttra, boll. prullelen,
puttra, knorra, no. prutten, surmulen,
sv. dial. prnllog, pryttog ds. osv. Sna-
rare är dock sv. prutta en självstän-
digt uppkommen ljudhärmande bildning
o. de övriga närmast att sammanhålla
med pruta, där även betyd, 'knorra,
knota' uppträder.
pryd, o. 1800 (1798 i övers, från fra.)
= ty. priide, av fra. prude, tillgjort se-
desam, sipp, av ffra. pmd, duktig; enl.
somliga av lat. pröoidns, förutseende,
klok; enl. andra har prude uppstått ge-
nom ellips av priuVhomme, klok o. rätt-
skaffens man, av preux d'homme, till
preux, tapper, av vulg.-lat. *prodis, till
lat. jtrod- (i prödesse, gagna), biform till
prö, för (se för, prep. o. adv.), alltså
egentl. : som står framför. Från ffra.
härstammar (direkt o. indirekt), ags.
prut, meng. prud (eng. proud, stolt), isl.
pruÖr, ärelysten, präktig, fsv. prudher,
ståtlig, präktig, ä. da. prud ds., o. med
en betyd., som står den av pryd nära,
fsv. prgdher, hövisk, sedesam. Jfr pryda.
Härtill : pryderi, av fra. pruderie.
pryda, fsv. prydha ds. — isl. pryda,
göra ansenlig el. ståtlig, da. j>rgde, pryda;
avledn. av fsv. prudher — isl. pruÖr.
varom under föreg. En annan avledn.
av samma adj. är fsv. prgdhe, prydnad,
heder = isl. prgdi, da. })rgd ds., ags.
pryto, pryde, stolthet (eng. pride). —
Härtill sbst. prydnad, Schroderus Gom.
1640: prgdnal, Verelius 1681: -ad, jämte
ä. nsv. prgdna, ännu på 1700-t. (jfr den
arkaistiska oblika formen i sin prydno);
i fsv. i stället prydhning o. prydhilse
(båda även i Bib. 1541).
prygel, i modern betyd. Liwijn 1817
(i förb. med 'tilldela'), i ä. nsv. uteslu-
tande 'påk', t. ex. Schroderus 1638 o.
ännu Moberg 1815; stundom även pr g I
= da. prggl, käpp, lång karl, kok stryk
(i en dragt prggl), från ty. prägel, knöl-
påk, i plur.: kraftiga slag, prygel, ax-
sen mhty. brägel. Dunkelt. Osäkra
förmodanden se Falk-Torp s. 852 o. (an-
norlunda) Meringer WuS 1: 190. — Med
avs. på den sekundära betyd, 'lång karl'
i da. jfr under dräng, iurk. — Härtill
vb. prygla, 1640, även (i ex. från Smål.)
pryla, från ty. prägeln.
pryl, I. Erici 1642. Enl. allmän upp-
fattning ombildat, i anslutning till syl,
av ett *prgn = da. dial. pryn, knapp
nål, nisl. prjönn, virknål ( jfr no. prjona,
knappnål), mlty. prén(e), prin, pryl (var-
ifrån ä. nsv. pre/i, t. ex. Bib. 1541, da.
pren, ä. da. även prin), ags. préon, nål
(eng. preen, verktyg att avlägsna noppor
Prytz
G04
pränta
i tyg), av germ. *preuna-t med växelfor-
mer på -m- : mlty. préme, mhty. pfrieme
(ty. pfriem). Emellertid talar den sen-
raty. rönnen pryel Teuthonista 1477 i
sin man för att /-formen är gammal.
F. o. i enskildheter oklart. Jfr olika för-
slagsmeningar av Bugge Ark. 22: 127,
Falk MoM 1: 82 (lån genom förmedling av
fslav. prionii från grek. priön, såg, borr),
van Wijk IF 28: 126 (till en rot bru i
serbokroat, bruti, spik, osv.). — Om
andra germ. beteckningar se under syl.
Prytz, familjen., egentl.: preussare,
jfr mlty. jirnzc ~ mhty. priuze (ty.
j>reusse), se Preussen. Jfr Behm,
Beijer (se haj rare), Bremer, Böh-
me, Fleming (flamländare), Fran(c)k
(se frank 2), Fries, Holst, Sachs,
S c hötte, Schwab, Wahl osv.
prål, Bib. 1541 i betyd.: prakt o.
skryt, O. Petri Kr.: med sådana pråål
och stååt . . som ther til hörde' (utan
nedsättande bibetyd. = prakt) = ä. da.
praal, pral, da. pral, från mlty. prål,
prakt, larm = ty. prahl; jämte vb.
pråla, i Bib. 1541: skryta, jämte da.
prale från mlty. prälen, pråla, skryta
- ty. prahlen; säkerl. till en ljudhär-
mande rot med betyd, 'skrika, larma
o. d.', av samma slag som i ty. dial.
bralien, skrika — da. bralle, ty. brullen,
böla, osv. Betyd. -utvecklingen 'larma,
skrika' > 'skryta' är densamma som i sv.
o. no. dial. bräma (se bramsegel), bra-
ska, skryta, skräna (vard.), skrävla;
den av 'skryt' el. 'larm' > 'ståt, prål'
densamma som i fsv. bram, sv. prakt
(jfr även under prunka).
pråm, sv. dial. även pramm, fsv. praam,
prom, pram = senisl. pråmr, da. pram,
från mlty. pråm — ty. prahm ; från
ftjeek. präm, fslav. pramu, båt, en m-
bildning till ie. roten per, por, fara (över),
motsv. det inhemskt germ., fhty. farm,
båt, o. fsv. farmber (osv.), last, varom
se parm o. fara. Nsv. prom (med o-
ljud) är möjl. lånat från en medellåg-
tysk biform *prom = det etymologiskt
identiska polska prom (el. ry. poröm);
väl ej direkt från den slaviska formen.
Jfr till formväxlingen Liden Ark. 13:
39 n. 1, 44.
prång" n., trång passage o. d., jfr fsv. I
Iwstaprang f., nödstall, nödspilta, ä. nsv.
prång ds. (jfr sv. dial. prångel ds.); i
modern betyd. n. t. ex. Lind 1749, men
1 sv. dial. (prång, prång) ofta f. ; från
mlty. prange, skranka, klämma, skam-
påle m. m., prank, tryck — mhty.
phrange, instängande, trångmål (jfr ty.
pranger, skampåle); besl. med got. prag-
gan, trycka, mlty. prången, mhty. p fre li-
gen, meng. pran gelén osv.; jfr pracka
2 o. följ.
prångla, i sammans. ntprångla 1636,
avledn. av fsv. (nt)pranga, ä. nsv. prånga
= nisl. prånga, no. pranga, schackra
o. d., da. prange, handla med lantman-
naprodukter, jfr ä. nsv. prångare o.
sydsv. dial. prangare, uppköpare o. d.,
da. heste- o. studepranger ; bl. a. sam-
manfört med pracka o. prång, varvid
med avs. på betyd, prångla förhölle sig
till mlty. prången, trycka, som pracka
(på ngn) till öfris. prakken, trj^cka; av
germ. prång-, prag(n-); jfr mhty. phra-
gen, handel, ocker, phragener, småhand-
lande.
prägel, Messenius o. 1630: 'stämpel
och prägel' (om mynt); o. vb. prägla,
1663 osv.; /-bildningar till ä. nsv. präga,
prägla, 1591, 1626 (-e-), 1632, 1633 (samt-
liga ex. om mynt) — da. pr&ge, från
ty.; jfr ty. gepräge, prägel, o. vb. prå-
gen, i ä. ty. även bregen, jfr mhty.
bräschen, praichen, fhty. (gi)prålihan,
inrista, utföra i upphöjt arbete, stämpla,
ävensom ags. äbracian, gravera o. d.;
möjl. utgående från en växelform till
roten i öfris. prakken, pressa (jfr under
pracka 2).
[präjel, i dial., slaga, se pläjel.]
präktig, från ty. prächtig, till prakt
(se d. o.).
pränta, i ä. nsv. bl. a. 'trycka', t. ex.
G. I:s reg.; förr med böjningen pränte,
pränt (jfr Lenngren i Den glada festen:
'Grannt och vackert och förgyldt och
pränt', dvs. präntat) = da. prenle, från
mlty. prenten, trycka, motsv. eng. prinl.
Härtill sbst. pränt, i ä. nsv. 'tryck',
t. ex. P. Svart Kr., o. 'tryckeri', t. ex.
G. I:s reg. = da. prent, från mlty. prenle;
o. ä. nsv. prentare, boktryckare, NT 1526
i förspr. Ytterst från fra. empreinte, av-
tryck, partic. -bildning till empreitulre,
prärie
605
pseudonym
trycka på = det lärda imprimer, av lat.
imprimere ds., av in- o. premere, trycka,
pressa (se press).
prärie, Fr. Bremer 1853, av fra. prai-
rie, avledn. av pré, äng, av lat. prätum.
präst, fsv. prcester, prester = isl. prestr,
da. prest, lån från fsax. préstar (möjl.
också, åtminstone i isl., från ags.) =
flity. priestar (ty. priester, blott om icke-
protestantisk), ags. préost (med egen-
domlig vokalisation ; eng. priest); gam-
malt lån (enl. somliga genom förmed-
ling av ffra. prestre, fra. prétre), från
grek.-lat. presbyter, församlingsförestån-
dare m. m., av grek. presby teros (även
i sv. presby ter i an), egen ti.: den äldre,
kompar. till présbys, gammal. — En in-
hemsk nordisk beteckning för '(hednisk)
präst' är isl. godi, runda, gudi, jfr got.
gndja, avledn. av gud (se d. o.). —
Prästkrage, Chrysanthemum leucan-
th enrum, Tillandz 1683: pr åste- = no.
prestekrage, da. dial. prcestekrave, där
även om Achillea millefolium ; efter den
förr av prästerna brukade vita pipkra-
gen (ännu använd i Norge o. Danmark).
I sv. även: prästnacke, -skalle, i Norge:
prestgull. På Bornholm betecknar prä-
slakrava pingstliljan.
pröva = fsv.: godkänna, bevisa, pröva
= da. pre/ue, från mlty. proven = mhty.
prueven (ty. prufen), ags. pröfian; till
prov o. lat. probäre (fra. proiwer, eng.
prove); jfr probera. — Prövosten,
Var. rer. 1538: pröffuo-sten, med -o- så-
som i många andra fall utbytt mot låg-
tyskt cl. tyskt -e, motsv. da. proveslen,
ä. ty. prufestcin Luther (ty. priifstein);
egentl. om prövning av guldhalten me-
delst s. k. proberstenar (av kvarts).
psalm, fsv. psalmber, salmber, motsv.
isl. (j))salmr, da. (p)salme, mlty. salme,
flity. (p)salm(o) (ty. psalm), ags. scalm
(jfr eng. psalm), av kyrkolat. psalmus,
av grek. psalmos, vid strängaspel sjungen
visa, lovsång el. psalm, egentl.: knäpp-
ning, vidröring, till psällein, knäppa på
strängar, vidröra. Under den första
kristna tiden väsentligen om sångerna i
Psaltaren; se följ.
psaltare, fsv. (p)saltare = isl. (p)saltari,
ty. psaller osv., av lat. psaUerium, Da-
vids psalmer, även: stränginstrument,
harpa, av grek. psallérion, i Septuaginta
använt om Davids psalmer (jämte psal-
moi), egentl.: stränginstrument, harpa;
till psällein (se föreg.).
pseudonym = ty., av grek. psevdo-
nymos, till psevdo-, falsk (jfr psevdö,
bedrager), o. en avledn. av ånonia,
önyma, namn; jfr anonym, synonym
o. det urbesl. namn.
Psilander, familjen, (flera släkter, bl. a.
en utdöd friherriig), jfr grek. psilös, glatt,
kal o. d.; o. se Neander.
psykologi = ty., fra. pscijchologie, till
grek. psijkhé, själ (besk med psijkhö,
andas m. m.; jfr lat. animus, själ, till
roten an, andas, i ande), o. en avledn.
av logos, tal (se logik).
pst, interj., Fr. Hedberg (i en övers,
dock redan 1799) = ty. o. väl kommet
därifrån.
publicera, publicist osv., se följ.
publik, sbst, från fra. public, till adj.
publie (= sv. publik), av lat. publicus,
offentlig, vilket ej hör till popnlus, folk,
utan snarast med Niedermann till pu-
bes, manbar, vuxen, vuxen ungdom,
alltså egentl.: 'vad som hör till el. rör
de vuxna männen'; avlett av popnlus
är däremot adj. poplicus. — På 1700-t.
använt även då man nu föredrar uttr.
(den stora) allmänhel(en). — Avlett av-
lat, publicus, offentlig, är pnblicäre, of-
fentliggöra, varifrån sv. publicera =
ty. publizieren. — Härtill: publicist
= ty. publizist, av ett nlat publicisla.
I betyd, 'tidningsman' vanligt i sv. först
på 1820 — 30-t., t. ex. Sv. lit.-tidn. 1821 :
'våra Publicister, som förstå allt'; jfr
Wallmark o. 1850: 'Jag var nu (1809)
tidningsutgifvare, eller, som det seder-
mera anspråksfullt blifvit kalladt, pub-
licist'. Tidigare i betyd, 'skriftställare
i allmänhet', t. ex. 1756, ävensom, mera
sällan, i den ännu i tyskan kvarlevande
betyd, av 'kännare av statsrätt' o. d.
Jfr under journalist. — Se f. ö. följ.
publikan, Bib. 1541: förpaktare av
(stats)inkomster o. d., av lat. publicä-
nus, till publicum, i betyd, \statsrnono-
pol', neutr. till publicus, offentlig (se
föreg.). Hos Luther: zöllner, i grek. NT:
lelonai plur. (se tull 2), got. mdtarjös
plur.
puckel
606
puff
puckel, 1762: pukelen, Wikforss 1804
da. pukkel, från ty. puckel, buckel,
a\ mlit v. buckel; väl, om p-]judet är ur-
sprungligt, besl. med sv. dial. p(J)uk, li-
ten hög, noll. peukel, blåsa, samt med
ile under pock er anförda orden med
en antagen betyd, av något uppsvällt;
däremot ej att direkt sammanställa med
det romanska • lånordet buckla (med
ä. biform puckla), som dock kan vara
urbesläktat. Hit bör möjl. även sv. dial.
puk(e), djävul, fsv. puke osv.; se dock
under skråpuk o. puke. — Med avs.
på växlingen av p- o. b se under pro-
foss.
pudding", o. 1710, om London-förb.;
1730 m. fl.: budding, 1753: buddin =
da., U'. pudding, från eng. =, egentl.:
korv, varifrån väl också fra. boudin,
blodkorv (ej omvänt, såsom ofta anta-
ges); besl. med lty. puddig, uppsvälld,
puddewurst, blodkorv, eng. poddy, rund
o. tjock, samt avlägsnare möjl. också
med puta 1. — Med avs. på de sv.
formerna med b bör kanske jämföras
ä. ty. bodeng; dylik växling av p o. b
i lånord är dock ganska vanlig o. har
i regel särskilda ljudfysiologiska orsaker
(ljudsubstitution o. d.); jfr pajas, pank,
pr of o ss, puckel.
puddla, 1817 (puddling), 1825 = da.
pudle, från eng. puddle, väl besl. med
ä. boll. poderen, röra el. sticka i ngt,
samt avlägsnare med påta.
pudel, Stjernstolpe 1821, Blanche 1847
(jfr nedan) = da., lty., från ty. =, var-
ifrån även eng. poodle; bl. a. fört till
lty. pudeln, gå o. vagga (om människor
o. djur med korta ben), o. i så fall egentl.
ett lågtyskt ord. — Äldre: pudelhund,
DA 1771 = ä. ty., den urspr. formen; jfr
tax av taxhund. — Pudelns kärna,
från Goetbes Faust: 'Das also war des
Pudels Kern', yttrat av doktor Faust, då
Mefistofeles, som först visat sig i en
pudels gestalt, till sist uppträder som
en resande student.
puder, Spegel 1685 = fsv.: puder,
pulver = mlt\r., ty. osv., av fra. poudre,
av ack. sg. till lat. pulois (genit. -em),
stoft, damm, alltså etymologiskt = pul-
v e r. — Härtill : p u d r e 1 1, av fra. pou-
drelie.
pueril, av fra. pueril, barnslig, av lat.
pucrilis, till puer, barn, gosse, till en
vida spridd stam pu- för ord med lik-
nande betyd., i avljudsförb. till bl. a.
grek. pais, barn (av *paui-).
1. puff, interj., bl. a. i piff, paff,
puff, jfr o. 1640: puf (om pistolskott),
Stjernbielm: korl-morl-puff, Columbus
o. 1675?: puff och paff (om kanon-
skott); från ty. puff, tidigare buff =
holl. pof; ljudbärmande; jfr följ.
2. puff, stöt, S. Laurentii 1622: puff
och anslööt, förr även: påff, poff, t. ex.
Reineke Foss 1621; från ty. puff, äldre
buff, buff; jfr det väl oberoende härav
uppkomna ffra. buffé, slag i ansiktet;
ljudbärmande; jfr föreg. — Härtill vb.
puffa, Kolmodin 1732 — da. puffe,
från mlty. el. ty. puffen, i ty. även
'knalla, ljuda dovt' (se puff er t). — Jfr
buff a.
3. puff, å klädedräkt, 1789 = da.
puf, från ty. puff = eng. puff; jfr fra.
pouf, bl. a.: turn}rr, förr även om ett
slags bårklädsel (vilket dock sannol.
uppstått oberoende av de germ. orden);
egentl.: något uppsvällt, uppblåst; sam-
manhängande med puff 4; jfr puff 5;
av ljudbärmande ursprung; vanl. fört
samman med puff 1, 2; jfr: puffade
Skiortte kraghor 1617, puffandde (om
kvinnobröst) Stiernbielm Herc., o. puffa
1.
4. puff, reklam, Crusenstolpe 1848:
tidning spuf far, Sturzen-Becker 1861:
»puffen» (om fransk och engelsk jour-
nalistik); jämte vb. puffa för, L. Hierta
i Aftonbl. 1840: '. . puffar för . . Boijes
inträde i lagberedningen', Beskow 1862:
'puffade i tidningarna'; motsv. du. puffe
for; jfr ty. mit einer sache puff machen,
skryta med, fra. pouf, puff, o. eng.
(vulg.) puff, vid en auktion driva upp
prisen. En utgrening av den under
puff 3 anförda betyd, 'blåsa upp o. d.'.
— Hit bör även puff, humbug, 1854
= da. puf, bedrägeri; jfr det ä. sv.
uttr. på puff, på skoj, bedrägligt, 1791
1847. — Vilket språk som i de olika
betyd. -skiftningarna är långivande, kan
svårligen bestämmas. — I Bellmans
Fredm. testarn, nr 4, om utterpuffert-
makaren Ghr. Wingmark med ty åt-
puff
607
puls
följande 'bilagor' ser Carlén 3: 63 en
'tydlig parodi på »puffar» och rekom-
menderande intyg'. I sak är anmärk-
ningen riktig, men om densamma inne-
bär att i valet av uttr. puffertmakare
låge någon anspelning på puff i modern
betyd., säkerl. felaktig; däremot kunde
ju möjl. (fast föga troligt) uttr. på puff,
på skoj, ha föresvävat Bellman.
5. puff, låg o. rund stoppad mindre
soffa utan ryggstöd, 1864, från fra. pouf
ds., et}rmologiskt samma ord som det
under puff 3 anförda pouf, turnyr
m. m.; alltså sannol. icke, såsom annars
antagits, besl. med puff 3.
1. puffa (ut rök o. d.), t. ex. Palmser
o. 1840, jfr sbst. puff, Bremer 1845,
ävensom puffar plur,, om fyrverkeri,
Spegel 1685; = no. puffa ds.; motsvar.
lty. puffen, blåsa ut, ags. pyffan ds.
(jfr eng. puff); ljudhärmande (jfr puff
1). Antagl. självständigt uppkommet o.
icke i egentlig mening besl. med puff
3. — Att, såsom skett, för detta o.
föreg. ord utgå från en indoeur. grund-
rot bu, svälla, o. antaga ursläktskap
med t. ex. puckel el. pusta är oriktigt.
2. puffa, stöta, se puff 2.
3. puffa (för), se puff 4.
puffert, C. Gyllenhielm o. 1640: puf-
fertar, puffartter, ä. nsv. även poffert,
boffert = da. puffert, ä. da. buffert, från
lty. puffer(t) el. ty. puffcr; till ty. puffen,
knalla, ljuda dovt; se puff 2. Med avs.
på det tillagda t jfr under buffert.
pugga, sydsv. dial., groda, även: sugga
o. litet klumpigt o. smutsigt fruntimmer,
sköka = da. dial. pugge groda; från lty.
pugge, pogge; en av de sjmnerligen många
hypokoristiska bildningarna för germ.
namn på 'groda', 'padda', varom se utför-
ligt under padda (med likartad förläng-
ning av stamkonsonanten). Emellertid är
det här osäkert, om kortnamnsformen
just uppstått för att bilda ett djurnamn.
De släktingar, som KF. Johansson KZ
36: 358 anför, kunna tala för, att denna
användning är sekundär.
puka, 1631: pukerne best. f. plur. =
Ii. da. pukke, från mty., mhty. j>uke,
båke (ty. panke, varav nda. pauke).
Omstridd o. alltjämt dunkel härledning.
Fört bl. a. till roten i pocka i betyd.
'slå' (jfr lat. tympanum, av grek. tgm-
panon, puka, till grek. typtö, slår). Icke,
såsom också antagits, lånat vare sig
från lat. bucina, bucciua, jakthorn, el.
från lat. sambuca, ett slags strängin-
strument. Snarast till en ljudhär-
mande rot.
puke, sv. dial., den onde, ond ande
= familjen. Puke, se skråpuk.
pulang*, insats i kortspel, Försök att
tourmatta opinionen s. 22 (1819): pou-
langen, av fra. poulan, dubbel insats,
väl till poule ds. (se pulla 2).
1. pulla, höna, O. v. Dalin — da.
pulle, knappast från likbetyd. fra. poule
utan, att döma av ordets spridning i
dial., en självständig bildning av lock-
ropet till hönsen. — Även som smek-
sam benämning på unga kvinnor t. ex.
1611: /m/i ..pulle (till hustrun). —
Hit hör även (socker)pulla, t. ex.
1840-talet, efter likheten med små kyck-
lingar?
2. pulla, vard., insats i kortspel, pott,
ask el. kopp där insatsen lägges, motsv.
da. pulje, från fra. poule ds. (eng. pool)
= span. polio; väl av fra. poule, höna,
möjl. med syftning på kärlets likhet
med en ligghöna, av ett fem. till lat. pul-
lus, ung höna m. m. (kanske urbesl. med
fåle, föl; jfr pollare). Ordet kan dock
i sv. även uppfattas som en kortform
till pulang av samma slag som spel-
termerna kille, p riffe eller fab be 'fa-
brikör', egentl. favör.
pulpet, fsv. pulpete = da. pull, från
ty.: mlty. pulpite, pull = mhty. pulpit,
-et (ty. pult), av lat. pulpilum, träställ-
ning till talarstol m. m. (fra. pupilre,
eng. pulpit). — I fsv. i samma betyd.
bökaslöl = isl. bökastöll.
1. puls = fsv., da., från mlty. =
ty. puls, av lat. jxilsus, pulsslag (ital.
polso, fra. pouls, eng. pulse), till part.-
stammen i pellere, slå (jfr propeller).
Allmänt ord i det medeltida läkarsprå-
ket. Se följ.
2. puls, ett slags fiskredskap, varmed
fisken drives in i näten, Golumbus Or-
desk., Tiselius 1723, Iran mlty. puls.
Härtill vb. pulsa, köra ined puls i vat-
ten, Gyllenius 1651, Columbus Ordesk.
d.i. pulse, från lty. pulsen - mhty
pulsa
608
puns
phfilsen, av lat. pulsäre, slå (se puls 1),
varav även fra. poussér, eng. push.
1. pulsa, kora med puls i vatten,
se fö reg.
2. pulsa i snön cl. vattnet, gå el.
traska så att det plaskar el. dyk, t. ex.
1831 (jfr Lind, Sahlstedt, Weste, som
dock kunna syfta på fö reg.), är ^äI icke
identiskt med föreg. utan snarast en
onomatopoetisk bildning av samma slag
som det likbetyd, plussa (t. ex. Kim. 1.)
el. som plumsa; möjl. dock med an-
slutning till pulsa 1.
pultron, t. ex. 1681, o. 1700, Möller
1755 u. coijon, Sablstedt 1773, med
dunkelt förr: poltron, t. ex. Salberg
1696, Dalins Arg., Runeberg, = ty. pol-
tron, av fra. poltron, av i tal. poltrone,
till pollro, trög, feg, av somliga ställt i
samband med i tal. polio, böna (lat. pul-
lus, ung böna, kyckling; jfr pulla 2); i
så fall: rädd som en böna.
pulver = fsv.: stoft, pulver = da., från
mlty. o. ty. =, från lat. pnlvis (gen i t.
-cris), stoft, damm, etymologiskt == pu-
der o. besk med lat. pollen, fint mjöl =
den sv. botaniska termen pollen.
pump, Schroderus Gom. 1640, Lex.
Linc. 1640 (-pomp) o. Lind 1749: pomp,
Verelius 1681: pump, jfr fsv. pumpo-,
pumpemakare = da. pumpe, från ty.:
mlty., ty. pumps, i ä. ty. även pompe
= eng. pump, från fra. pompe, motsv.
spän. bomba. Ljudbärmande. — Härtill
vb. pumpa = da. pumpe, lty., ty. pum-
pen, eng. pump osv. Den sekundära
betyd, 'utforska' finns även i da. o. eng.
pumpa, sbst., cucurbita, o. 1 640: pom-
pon, pompa, 1650: pompon, Salberg
1696: pumpa, från eng. pumpion o. fra.
pompon. Enl. somliga ombildning av
i tal. popone, som bärletts av lat. pepönem,
ackus. till pepo, stor melon (se melon
o. koka). Snarare äro dock i stället
fra. pompon o. ital. popone att sam-
manhålla med de många likartade bild-
ningar i olika språk, som till sin form
påminna om barnspråksord (jfr t. ex.
exemplen hos I. Pauli »Enfant», »Gar-
con», »Fille» s. 44 f.) o. pläga beteckna
något stort o. runt, medan däremot
litenhet brukar uttryckas bl. a. med
bildningar av ett pip-; jfr t. ex. ital.
pippolo, litet korn, pipita, brodd, grodd.
Bildningar av samma slag äro samoaspr.
popo, kokosnöt, cl. de under pimpla
anförda sv. dial. pimpa, buk, lett. bamba,
kula.
pund, fsv.: lispund, skålpund, mynt-
o. viktenhet, även bildl. från anv. som
beteckning för myntvikt o. d.: talang,
förlänat el. anförtrott pund — isk, da.,
got., fsax., ags. pund (eng. pound), fhty.
pfunl (ty. pfund), jfr finska lånordet
panta; mycket gammalt lån frän lat.
pondö, oböjk, ablat. till en a-stam "pon-
dus el. *pondum, jfr pondus (genit. -eris),
vikt, till pendere, väga (egentk: vid vä-
gande hänga ned, jfr lat. pendere, hänga;
se pensum, ävensom pendel, pendyl
osv.). En annan låneform av samma
ord vore enl. E. Scbröder pant (se
d. o.). Jfr buntläder o. pyndare. —
Gräva ner sitt pund o. ockra med
sitt pund (motsv. i da. o. ty.), från
bibeln: Matt. 25: 15 f., Luk. 19: 12 f.;
jfr Matt. 25: 25: 'gömde ditt pund i jor-
dene' o. Luk. 19: 23 'kraft dem igen,
med ocker'. Här övers, av grek. tälan-
ton, varifrån det likbetyd, talang.
pung", fsv. pungcr = isl. pungr, da.
pung, got. puggs, mlty. punge, fht}r.
pfung, ags. pung; av ovisst ursprung.
Enl. somliga inhemskt såsom en nasa-
lerad form till germ. png, puh, blåsa,
svälla (varom se pock er). Enl. andra
lånat, från slav. pqgg el. från vulg.-lat.
*pungus, biform till *punga i rumän.
punga, nygrek. pounga; enl. Brondal
Substrater og laan s. 149 f. till lat.
pungere, sticka, alltså: det vari man
sticker något, med samma slags ur-
sprung som (enl. samme förf.) fra. poche
(till ett vb *poccare av *pugicare, till
pug i samma pungere) el. ficka o. tas-
ka (se d. o.).
punkt, fsv. punkter = isl. punktr, da.
punkt, mlty., mht}'. punct (ty. punkt),
från lat. punctum (fra. point = poäng),
substantiverat neutr. sg. till part. pf.
pass. av pungere, sticka. Jfr puns,
pynt, p3rnta o. under b un t ma ka re
o. fäkta.
puns, ett slags stålstift, särsk. för
metallarbeten, 1638: piintzsar plur.,
1784: punsar plur. = ty. pun:c{n). av
punsch
609
purra
ital. punzone, stämpel, av lat. punctio
(genit. -önis), styng, till pungere, sticka
(se punkt).
punsch, Serenius 1734: en skål pnnch,
H. Ankarerona 1779: 'den välsmakelige
och hälsosammc Ängelska drycken kal-
lad Punch'; jfr S. Agrell 1710 : 'dhen
ängelska Poins' = ty. punsch osv., från
eng. punch (åtm. 1660-t.), från hindust.,
av hindust. panc (pantsch), fem = sanskr.
pahca ds. = sv. fem, efter de (urspr.)
fem heståndsdelarna: sprit, vatten, ci-
tronsaft, socker o. nägon krydda.
pupill, myndling, o. 1655, jfr da., ty.,
eng., fra., från lat. pupilla, dimin. av
pupa, liten flicka (jfr puppa), pupus,
barn; alltså: liten flicka, varur betyd.:
myndling. Samma ord är pupill i be-
tyd, ögonsten, på grund därav att den
återger bilden av den person, som be-
traktas, Acrel 1757; en allmänt spridd
företeelse: med ord för liten flicka, barn,
man o. d. betecknas pupillen i spän.,
portug., genues. (Zauner Roman. Forsch.
14: 366 f.), ty. dial., hr., grek. (A-öre,
flicka, pupill, varaf lat. pupilla anses
vara översättning), arab., hebr. m. fl.
puppa, t. ex. Linné Västg.-resa = da.
puppe, från ty. puppe ds., samma ord
som ty. puppe, docka, av vlat. puppa,
liten flicka, docka, jfr mlat. pupa, in-
sektpuppa (fra. pupe), av lat. pupa, liten
flicka (se pupill), ett barnord av sam-
ma slag som docka o. sv. dial. dotta.
Betydelsen 'insektpuppa' beror väl på
dess dock- eller lindebarnsliknande ut-
seende; ett annat förklaringsförsök se
Falk-Torp under puppe.
pur, t. ex. pur illvilja o. d., fsv. pör,
ren, vanlig, blott = mlty. pur, ty. pur,
av lat. puras, ren. Jfr följ., purgera,
purism, puritan.
puré, 1832, av fra. purée, till ä. fra.
purer, pressa grönsaker (enl. somliga
till föreg.)
purgera — - fsv., från mlty. purgcren
= mhtv., ty. purgieren, av lat. purgäre,
rena, bildat till purus, ren (se pur).
purism = fra. purisme osv., av nlat.
purismus, till lat. purus, ren (se pur),
en bildning av samma slag som pro-
tektion i sm m. il. — P uris t = ty.
= fra. puriste, av nlat. purista. — Ändel-
Hellquist, Etymologisk ordbok.
serna -ism o. -ist, ofta använda i mo-
derna antikiserande nybildningar, ha
ytterst grek. ursprung.
puritan, från eng. puritan 1560-t., till
till lat. purus, ren (eng. pure); med syft-
ning på sektens strävan att återföra
kyrkan till dess forna renhet.
purjo(lök), 1 690 -.purreaux, 1736, Lind
1749 m. fl.: purio, Lindfors 1824 : purio-
lök, jfr: Var. rer. 1538, Bib. 1541, Lind
1749 m. fl.: purlök, y. fsv. purlökcr,
motsv. da. purre(log), porre, fsax. porro,
mlty. porlök, ä. ty. p(f)orr(e), ty. porree,
ags. porr(léac), ffra. por(r)cc (av* por rata),
fra. porreau, poireau, ytterst av, resp.
avledningar till lat. porrum, porrus, lök
= grek. prdson ds. (med s-et kvar på
grund av analogi) av ie. *prso-. — De
nsv. formerna purjo- o. purio- stå na-
turligtvis ej i direkt förbindelse med
äldre purlök(cr), utan synas, med Tamm
Gr. s. 21, utgå från en fransk dialekt-
form pourriau. Purlök(er) däremot har
närmast lånats från mlty. porlök (-«- i
sv. är dock oklart), vilket liksom de
övriga forngerm. formerna, fsax. porro
osv., kan vara ett urgammalt lån från
romarna, i likhet med en mängd andra
beteckningar för trädgårdsväxter. I vis-
sa fall kanske dock från fra. (ffra.); så
är säkert fallet med nhty. porree.
purken, misslynt, surmulen, tvär,
sticken, Knorring 1843, i dial. även: elän-
dig, fattig, även porken = da. dial. pur-
ken, sticken, jfr sv. dial. porka, purka,
vara otålig, smågräla, da. dial. purke,
vara vresig, no. purk, vresig person;
/c-avledn. till purr- i sv. dial. purrig,
snarsticken (motsv. ty. dial. pfurrig),
o. purra 1.
purpur, fsv. purpur(e) = got. paur-
p(a)ura, mlty. purpur, fhty. purpura
(ty. purpur); eng. purple väl åtminstone
delvis från fra. pourj>re; från lat. pur-
pura, från grek. porphyra; hos Home-
rus blott adj. porplujreos, purpurfärgad :
dunkelt; möjl. egentl. semitiskt. Jfr
porfyr.
1. purra, väcka, Dahlman Sjölex.
1772 i den tidigare vanligaste förb. pur-
ra ut; egentl. ett sjömansord lånat från
Ity. purren (varav ty. purren) = holl.
porren i samma betyd. Etymologiskt
39
purra
610
puta
samma ord som mlty., ty. purren, sticka
i, reta, egga = eng. dial. purr, sticka el.
rota i, da. purre, reta, egga, no. purra,
ä. nsv. purra, rota o. d., B. Skytte 1656,
även porra; i nord. spr. väl lånat (jfr
purra 3); jfr no. para, peta, sticka;
till en stam pur(r) av imitativ karak-
tär, växl. med put- i påta osv. Jfr
följ.
2. purra, narra, 1770— 80-t., ofta med
i, på = no.; väl etymologiskt = föreg.,
med en betyd, utvecklad ur den av
'reta' el. dyl.
3. purra (upp håret), Thomander
1826: 'purrar . . håret högt' = da. purre,
= purra 1, med en hetyd. utvecklad
ur den av 'peta i' o. d.; men starkt
påverkat av hurr, yvigt utstående hår
m. m., burrig, jfr burra upp i samma
bétyd., vilka senare former med b
äro obesläktade, självständigt uppkomna
imitativa bildningar.
1. puss, vattenpuss, t. ex. Hels. 1587,
Bureus Suml. o. 1600, Petreius 1615,
y. fsv. puss Cod. Ups. G 20 s. 16:
leerpwz, s. 144: vatu pwzs (el. vatnl);
åtminstone delvis (jfr nedan) motsv.
sv. dial. pyss, no. puss, pus, da. pus,
da. dial. ])us, med avljudsformen no.
pogsa, dypöl, besl. med pussig, pusta,
påse, pösa ävensom pys; sannol. till
en germ. rot pus, svälla, blåsa o. d.,
parallell med put, vartill med liknande
betyd. -skiftningar putt (vars germ. börd
dock är oviss), puta (däremot säkert
ej, såsom också antagits, putte); jfr
Noreen Sv. etym. s. 59, Persson Indog.
Wortf. s. 264 f. — Fsv. puiz, brunn,
(dy)pöl, helvete, hör däremot på ett el.
annat sätt tillsamman med putt o.
(resp. eller) lat. puteus (fra. puits); se
under putt. Ordet, under formen puts,
är allmänt i ä. nsv., till o. 1700, o.
sannol. (genom assimilation av ts till
ss) en andra källa för nsv. puss.
2. puss, kyss, Hesselius 1740, men
vb. pussa redan 1692 i brev: 'Sparren
pussar din tiortell', M. Stenbock 1705:
'puss (dvs. pussa) alla mina ungar',
likaledes i brev. Av omtvistad härled-
ning. Enl. K. F. Johansson KZ 36:
355, IF 14: 319 egentl. med betyd, 'mun'
o. besl. el. identiskt med det dock i for-
mellt avs. flertydiga ir. bus, läpp, gäliska:
mun med tjocka läppar, jfr med avs. på
betyd. lat. osculum, liten mun o. ln^ss,
eng. to mouth, kyssas: mouth, mun,
ty. mundchen, sv. dial. lillmun Delsbo,
varjämte kan erinras om ä. nsv. puss-
munken, puss, varom nedan. Snarast
är emellertid det sv. ordet en bildning
av samma ljudhärmande el. ljudsym-
boliska karaktär som t. ex. stammen
kuss- i kyss, litau. buezuti, kyssa, ä. ty.
buss, k}rss, dial. bussen o. eng. buss,
kyssa osv.; jfr Persson Indog. Wortf.
s. 260 n. 2. Om sv. dial. muss se kyss.
För lågtyskt ursprung talar i sin mån
ä. nsv. pussmunken el. -munkin 1600-t.,
till munken, liten mun.
pussa (en hund på en annan), väsen ti.
dial., tussa, bussa (se d. o.) = da. pudse,
till interjekt. puds (se puts 3); jfr dock
även likbetj^d. ä. ty. putschen ds.
pusserlig, komisk, löjlig, Ekeblad
1650, Verelius 1681, Budbeck Atl. osv.,
Bellman: 'Gubben Wingmark har ibland
sina infällen, som äro rätt pusserliga'; nu
betydligt mindre brukligt än förr; från
ty. possierlich ds., till ä. ty. possieren,
locka till skratt, till posse, possen, lustigt
upptåg m. m., se f. ö. puts 1.
pussig, Trameus 1690: pussig, -ugh,
(om ansikte); på ett el. annat sätt
sammanhängande med lty. pusig, upp-
blåst, ty. dial. pfusig, pussig, eng. dial.
pussij, kort o. fet; besl. med fsv., sv.
dial., no., da. dial. pusen, svullen, ä. nsv.
utpusad (Var. rer. 1538: vtpusat kind-
been); jfr även lty. pustig, uppblåst, till
en ljudrot pus, växl. med plus, plös,
varom under plös.
pusta — fsv. = no. pusta, da. puste,
lty. pusten (varav ty. pusten); jämte sbst.
pust (vind-) — da. = mlty. pust, av
germ. *pusta-. En bildning på -ir- är isl.
pusir (gen. -rs), örfil, samt med förlorat
r fsv. pusler ds. (i sv. kindpust), ä. da.
pust, motsv. mlt3r. puster, blåsbälg; jfr
till bet}rd.-utveckl. fra. soufflet, blåsbälg
o. kindpust. Till germ. roten pus, blåsa,
svälla; se puss 1 o. pösa.
1. puta, dyna o. d., 1734 = da. pude;
besl. med sv. dial. put, mjuk svulst m. m.,
no. puta, tjock kvinna, holl. /m/7, groda,
ålkussa, ags. älputa (eng. eelpout), al-
puta
611
putt
kussa, efter det tjocka huvudet, östfris.
pute, cunnus, m. fl. (se f. ö. även
putt); alltså egentl.: det uppsvällda,
med samma grundbetyd, som bolster;
jfr Noreen Sv. etym. s. 60, K. F. Jo-
hansson KZ 36: 351 o. där citerad lit-
teratur. Man har erinrat om det formellt
motsvarande bud i sanskr. budbuda-,
vattenblåsa. I alla händelser till ett
rotelement med ljudhärmande karaktär;
jfr pudding. — Hit har också förts
fsv. o. isl. puta, sköka = mlty. pute.
Härför kunde i sin mån tala det lik-
betydande sv. (t. ex. Strindberg) o. sv.
dial. pyscha (pysja); jfr nämligen de
många andra betydelseparallellerna av
bildningar till germ. put- o. pus- (se
puss 1), ävensom under pugga. Men
snarare är kanske ordet romanskt lån,
motsv. ffra. pute, span. o. ital. putat
sköka, till ett femin. av lat. puliis, pojke
(se under put te). Jfr följ.
2. puta, t. ex. med munnen, vara
surmulen, el. i uttr. som »det putar ut,
på ryggen», står ut, är knöligt, 1890-t.
== eng. pout, stå ut, vara surmulen; till
samma rot put, svälla o. d., som föreg.
el. en imitativ bildning av samma slag
som pluta.
3. puta, sv. dial., vattenpuss, gol,
kärr (t. ex. Sdml.), avljudsform till no.
poyta ds.; se f. ö. putt.
1. puts, spratt, P. Svart Kr. m. fl.:
pulz, Asteropherus 1609 m. fl.: puss =
da. })iids, från mlty. pusse, puize = ty.
posse, i ä. tid även 'prydnad, utskuren
(komisk) bild', vilken äldre betyd, ännu
skymtar fram i uttr. posseu schneiden
el. reisseu, ha upptåg för sig, egentl.:
skära el. inrista komiska bilder; enl.
vanligt antagande lån från fra. {ouvrage
å) bosse, upphöjt arbete; se f. ö. puts 2
o. pusseri ig.
2. puts, å byggnader, o. 1880 (ej hos
Dalin 1853) = da. puds, från ty. pulz,
av fra. bosse, utväxt, buckla, upphöjt ar-
bete, gipsfigur m. m., motsv. ital. bozzo,
grovt huggen sten; f. ö. dunkelt; enl.
somliga i sin tur från germ. spr. Jfr
föreg. o. pyssla.
3. puts i puts väck, 1799, Markalls
sömnl. n. 1821 = da. interjekt. puds
(jfr pussa). Jfr väck.
putsa, 1602 (othputza, om kläder),
1698, om skägg, från ty. putzen, av
sen mhty. butzen, avlett av butze, klump
o. d., ty. butz(en), vartill även lånordet
buse; se d. o. Grundbetyd, är alltså:
befria från klumpar o. d., jfr das licht, die
nase putzen, varifrån betyd. 'rena, pryda'.
putt i gå i putten; sv. dial. putt m.,
med vatten el. dy fylld grop, puss, även
om helvetet; ä. nsv. i samma betyd.,
om avgrunden t. ex. Schroderus Lex.
1637, Stiernhielm Herc: Slygia putt
(jfr Virgilius: stggia palus) osv.; motsv.
isl. pyttr, vattenfylld grop, no. putt, putt,
da. put, fsax. putti, brunn, mit}', putte
m., f., fhty. pfuzzi, pfuzza (ty. pfiltze),
ags. pytt (eng. pit; jfr pitprops); jfr
även pytt. Av omstridd härledning.
Orden ha särsk. förr ansetts som ur-
gamla lån från lat. putcus, brunn, varav
fra. puits, ital. pozzo; jfr även Rud-
nicki Mat&Pr. 7: 249 (1915), se Indog.
Jahrb. 5: 193. Enl. K. F. Johansson
KZ 36: 353, P. Persson Indog. Wortf.
s. 262 m. fl. föreligger här emellertid
en inhemsk ordstam, germ. "puttia-,
*putta-, besl. med bl. a. pott, puta,
no. poyta, dypuss, ty. dial. pöt, puss,
m. fl.; jfr puss 1. För inhemsk börd
talar i sin mån ordens utbredning i
nord. dial., ävensom avljudsformer så-
som no. poijta m. m.; dock antaga vissa
forskare, t. ex. Persson o. Torp, vilka
annars uppfatta orden som germanska,
påverkan i betyd. o. form från det lat.
ordet. Jfr även finska lånordet puutio
< urnord. *putia-. Sv. putt betraktas
dock även som lån från mlty., medan
isl. pyttr av somliga uppfattas såsom
inkommet från ags. — I fsv. finns dess-
utom ett putz, brunn, dypöl, avgrund,
t. ex. hätwitis puds (alltså med samma
betyd, som putt), från mlty. putz, vars
förhållande till de övriga orden är
oklart; kanske från fra. puits, brunn,
av lat. puteus; jfr puss 1 slutet o. p yts.
— Uttr. gå i putten har motsvarig-
heter i sv. dial. dra änna te putten o. d.;
jfr pytt. Betydelseutveckl. 'grop' >
'hälvete' är densamma som i sv. dial.
gubben i gröpa, om den onde, Kim. I.,
jfr: hin håle i Put len Sv. lm. 1918, s. 44
(förra hälften av 1600-t).
put t B
61
pyre
putta, se under på ta.
putte, gosse, även om hästar o. som
hundnamn, i dial. även pytit pott, pyl-
tel = chi. putte, till barn o. små flickor
(V. Kristiansen Ordb.), jfr ä. da. j)iit,
liten karl, lty. putt- i puttköter, liten
hund, ofris, putje, till små barn o. kat-
tor, racka. Bildningar av imitativt, ljud-
symboliskt ursprung, av samma slag
som t. ex. ital. putto, barn, gosse (var-
till den som konstterm även i sv. an-
vända plur. putU). Jfr lilleputt.
puttelkrämare, 1825, blott känt från
svenskan; egenth: som handlar i smått,
till no. putla, pyssla, arbeta smått.
putti, konstt., se föreg.
puttifnask(er), 1785: den där lille
putti fnasken; jfr föreg. o. fnask. Möjl,
dock inverkan från fra. petit, liten, med
samma förvanskning som i sv. (dial. o.
vard.) puttimeler för pe ti mäter.
puttipanna (maträtt), egenth: putta
(dvs. stoppa) i pannan!, en imperativ-
bildning av samma slag som t. ex. mat-
rättsnamnen (o. d.) baka lette (dvs. lätt),
bultihop, förlåt el. ursäkta hastigheten
(det senare ett slags hastigt tillagad efter-
rätt). Även ombildat till pyttipanna,
i vissa trakter den vanliga formen. Jfr
Hjelmqvist Imper. substan tivbildn. s.
98 f. — En liknande bildning är da.
dial. put-igjemmel, ett slags kaka, Feil-
berg.
puttra, i dial. även pottra, fsv. putra
= no. putra; ljudhärmande bildning av
samma slag som ä. nsv. putla (A. Oxen-
stierna 1644: putlat i grythan) = sv.
dial., o. sv. dial., no. putta. De förra
formerna på -l- o. -r- kunna vara av-
ledda av putla; men sannoh föreligga
här som i många liknande fall paral-
lella bildningar. Jfr lty. puteren, sluddra,
vilket dock sannoh ej är besläktat. Sam-
manställningen med sanskr. budbuda,
vattenbläsa, är oriktig; jfr om detta ord
under bubbla.
pygmé, Rel. cur. 1682: pygmäer, Spe-
gel 1685/ 'Een Näfwe-stoor Pygmé', av
fra. pygmée, av grek. pygmaion, neutr.
till pygmaios, så stor som en knytnäve,
avledn. av pygmé, knytnäve (besl. med
lat. pugniis, knytnäve, vartill pugnäre,
strida, egenth med knytnäven, varav
pugna, strid). Jfr grek. ddktylos, dvärg,
egenth finger (se dadel), fpreuss. par-
stuck, dvärg, till litau. pirsztas, finger,
samt under Tummeliten.
pyndare = fsv. (jämte pundare), våg
= ish pundari, mlty. pundet, av mlat.
pondarium, till pund (se d. o.).
pynt, spets t. ex. av en udde el. pir,
Montan 1787 — da. pynt, från östfris.
punl(e), boll. punt = eng. point, av ffra.
puinte, av lat. puncta, styng. Jfr poäng,
punkt o. pyn ta.
pynta, smycka, ä. nsv. (1500- o.
1600-t): laga, tillreda, fsv.: ställa i ord-
ning o. d. = da. pynte, smycka, i ä. da.:
ordna, från mlty. punten, fastställa, be-
stämma, av ffra. apointer, bereda, ordna
= ital. appuntare, mlat. appunctare,
egenth: beteckna med en punkt (se
pynt). Jfr mlty. to punte maken, sätta
i skick, o. ä. nsv. sättia til pyntes ds.,
t. ex. ännu Spegel, o. 'ansätta, antasta',
t. ex. Gustaf II Adolf. Jfr även Tamm
Gr. s. 21.
pyra, brinna smått o. sakta (o. där-
vid ryka), även: glimma under askan,
Adlerbeth 1814: 'pyrde uti en spis';
dunkelt. — Härmed sammanhänger väl
in pyrd, jfr Kn or ring 1843: inpyrad, i
vilket fall ordet egenth skulle (såsom
oftast ännu) ha använts om rök, egenth
sådan som uppstår, då något ligger o.
pyr; jfr Wetterbergh 1843: 'det pyrar
ju så att man inte ser hand för sig'.
Dock förekommer i samma betyd, även
inbyrd, vilket gör sammanställningen
osäker. Det senare kan emellertid föras
till sv. dial. by ra, med hett vatten o.
enris rengöra (träkärl), 'böna'; alltså
egenth 'indränkt'.
pyramid, förr även piramid, t. ex.
Triewald (som även har simfoni o. d.)
= ty., fra. pyramide, ytterst av grek.py-
ramis (genit. -idos); vank betraktat som
ett lånord; dock enl. Diels KZ 47: 193 f.
från grek. py ramis, pyramovs, ett slags
bakverk av vete i pyramidform (enl.
bevarade avbildningar), med vilka gre-
kerna skola ha jämfört de främmande
byggnadsverken.
pyre, Blanche 1863, Topelius; möjl.
på ett el. annat sätt sammanhängande
med sv. dial. pyril, parvel, no. pyril.
013
påk
piril; jfr även(?) no. paure, pj^ssling;
liksom många andra till samma sfär
hörande ord till sin förhistoria dun-
kelt; knappast med gamla anor.
pys, i litter. från de senaste årtion-
dena, motsv. sv. dial. pus, besl. med ty.
dial. pfösi, pys, vanl. fört till germ. ro-
ten pus i påse, pösa osv.; se f. ö.
pyssling.
pyssla, Kolmodin 1732, ä. nsv. även
pusla, t. ex. Chronander 1647, Brooc-
man 1736, motsv. sv. dial., no. pussla,
da. pusle, da. dial. pgsle, från lty. pus-
selen = ty. dial. posseln, bosseln, pyssla.
Enl. Falk-Torp identiskt med ett lika-
ljudande vb med betyd.: 'utföra drivet
arbete', av fra. bosseler i sistn. betyd.,
till det fra. bosse, som ligger till grund
för puts 2; enl. Torp däremot inhemskt
o. med grundbetyd, 'plocka', jfr t. ex.
ags. puslian, plocka ut, samt urbesl. med
påta. Dunkelt.
pyssling, 1729, i ä. tid liksom i dial.
vanl. om dvärgar o. småtroll = no.
pysling, da. pusling, diminutivbildning
till pys el. till det av samma grundord
avledda sv. dial. pysil ds., ä. da. pusil,
pojke; jfr även fhty. pusilin, pojke, med
två diminutivsuffix : -il o. -in. Till pys
höra ock ft-avledn. ä. nsv. o. sv. dial.
pgske n., småtroll, sv. dial. pysk, dvärg,
förkrympt människa, ävensom nsv.
(mera enstaka) o. sv. dial. pysing.
pyts, Siölex. 1765; enl. Ta mm Fon.
kännet. s. 47 sannol. liksom andra sjö-
mansord lån från lty. med grundbetyd.:
kärl att ösa vatten ur en brunn, jfr
höll. putsen i denna betyd., ytterst till
mlty. pulte, brunn, vattenpuss (se f. ö.
putt).
pytt, i jo pytt, pyttsan osv.; som
interjektion t. ex. hos Chronander Surge
1647. Egentl. en bleknad svordom till
pgtt i betyd, 'helvete', biform till putt
(se f. ö. d. o.); jfr sv. dial. ål pyttes, i
helpytte osv. I betyd, bin onde', t. ex.
o. 179."): 'Den store Pitt bör heta Pytt'
(om den engelske statsmannen; i en
politisk visa, avtryckt av Fryxell Bidr.
t. Sv. hist. etter 1772 s. 205).
pyttipanna, se puttipanna.
på, fsv. pä (po) da. paa; upp-
kommet genom felaktig upplösning av
fsv. up a, uppå = isl. upp å, ä. da.
uppaa = eng. upon; se upp o. prepos.
å; jfr samma företeelse i y. fsv. punder
— ä. nsv., sv. dial., av upp under, el.
i Ni, nypon, sv. dial. tao av utav, ti,
i, av uti, tur, ur, av ulur, el. t. ex. sv.
dial. (Ögtl., åtm. 1860- 1.) gå på luset
(på avträdet), av ål huset (jfr dra åt
skogen .osv.), med senare tillagt på. —
På (i stället för i) användes bl. a. för
att beteckna fordom i regel högt be-
lägna platser, såsom slott, borg, bus
(Örby hus o. d.), herrgård; jfr på Grips-
holm, gå på rådhuset, bal på slottet
osv.; ävensom områden, som betraktas
som yta utan territoriella gränser: på
landet, på slätten, väl också på Dal, i
Dalsland, tidigast med syftning på det
ursprungliga Dal: låglandet utefter Vä-
nern i landskapets sydöstra del. Se när-
mare O. Lindén Spr. o. st. 18: 227 f.
— I förb. med gata användes i fsv.
både pa (a) o. i; det senare ännu all-
mänt i dial. om bygator o. d., t. ex. i
Dörbg gata (Kim. 1.), o. i skån. (även
de bildades språk), t. ex. bo i Gröne-
gatan. Av dessa konstr. är vid gata
säkerl. den med i äldst o. beror ej, så-
som ofta antages, på analogi från / gränd.
påfund, O. Petri: dich t o. påfund, se-
dermera allmänt, under 16- o. 1700-t.
även: upptäckt, uppfinning, t. ex. Co-
lumbus om upptäckten av Nya världen,
Melanderhjelm 1796: 'Keplers tvänne
stora påfund'; till fund (se d. o.): jfr
finna på o. med avs. på bildningen på-
hitt, Bydqvist 1827: 'inbillningens (dvs.
fantasiens) gladaste påhitt', jfr Växiö
1781 : på bitter.
påfågel, fsv. päfugl = isl. pdfugl
jämte påi; lånat; jfr mlty. påwe, fhty.
pfåwo (ty. pfau), ags. påwa, pva (jfr
eng. peacock); före den tyska ljudskrid-
ningen lånat från lat. pauo (ge ni t. -önis,
fra. paon), motsv. grek. laos; från nå-
got österländskt språk o. av Ijudhär-
mande ursprung.
| på g, sv. dial., gosse, se påk.]
påhitt, se under påfund.
påk, Schroderus Gom. 1640: Påkar
(störar) — no. paak, ä. da., da. dial.
pog, av urnord. 'puka-, med dimin. sv.
dial. pykel, kapp; besl. med (cl. enl.
Pål
614
påti
somliga lån från) inlty. /)<>/»■, dolk, jfr
mlty. pöken, sticka, meng. poken (eng.
p '/,< ). Samma ord el. i alla händelser
besl. är sv. dial. påk, påg, gosse, da.
pog, i dial. också 'stor karl'; av som-
liga väl med orätt fattat som lån från
mlty. /><)/.• (se ovan); jfr no. avljudsfor-
men pauk, liten gosse m. m., o. pa.uk,
tunn käpp; med samma betj^d. -övergång
som i dräng m. fl.; jfr under lur k O.
prygel.
Pål, mansn., fsv. Päl = isl. Pdll, med
kristendomen inkommet från ags. Päl,
av lat. -grek. Paulus, grek. Pavlos. Här-
ifrån även mlty. Pavel, varifrån fsv.
Pavel, ä. nsv. Påvcl, ävensom det egentl.
lågt}', familjen. Pagels (med genit. s).
En jmgre lånform är Paul = ty., fra.
osv. — Samma namn ingår även i ortn.
Pål sjö vid Hälsingborg, av äldre Po-
velskiöp, Pawelsköb. — Om uttr. Pär
och Pål se Pär.
påle, fsv. päle, päl = isl. pdll, no.
paale, mlty. pdl, fhty. pfdl (ty. pfahl),
ags. pdl (eng. pole), urgammalt germ.
lån från lat. pälus, av ie. "pakslo-, till
roten pag, pak, i lat. pango, fäster, fo-
gar, päx, fred, egentl.: fastställelse; ur-
besl. med foga o. fack; se även pa-
lats. Sv. dial. päl, da. pcel tycks inne-
hålla samma vokal som östfris. pel. Jfr
palissad. — En påle i köttet, efter
gamla bibelövers. 2 Kor. 12: 7 (i den
nya: 'en törntagg i mitt kött').
[Pål sjö, ortn., se Pål.]
påse, ä. nsv. även posse (t. ex. ack.
possa R. Foss 1621), sv. dial. dessutom
puse, fsv. posi, posse, pusi = isl. posi,
da. pose ds., fhty. pfoso, pung, ags. posa,
pusa, påse; av germ. *pusan-, i avljuds-
förh. till isl. puss, pung, lty. påse, pung,
cunnus; till germ. roten pus, svälla o. d.
(se puss 1, pösa), med samma betyd. -
utveckling som i bälg. — Växelfor-
merna påse o. posse förhålla sig till
varandra som sv. dial. måse o. sv.
mosse: i riksspr. ha i båda fallen olika
dialekttyper segrat. — Ha rent mjöl
i påsen, motsv. i da.
påsk, Bib. 1541 : -a, y. fsv. poskä 1516,
poscar, påskar f. plur. (kvarlevande som
påskar, påsker i Dal. o. på Gottl.) =
isl. påskar m. plur., da. paaske, mlty.
pdsche o. päschen plur., got. påska,
från mlat. päscha (fra. päques), av hebr.
pesach, påskalamm. — I ty. i stället
Östern, av fhty. östarun plur., o. i eng.
Easter, av ags. éastron plur., enl. Beda
venerabilis (f 735) efter en anglosax. gu-
dinna Eoslrae (jfr Braune PBB 43: 410);
besl. med öster.
påstruken, vard., berusad, Lilljebjörn
1867 ; med samma betydelseöverföring
som i smord.
påstå, i modern betyd, t. ex. J. Cel-
sius Disa 1687 (vid samma tid även
göra anspråk på', t. ex. 1685) = da.
paastaa; en bildning av samma slag o.
med samma bet}rd. -utveckling som mlat.
iusistere (jfr eng. insist upon o. sv. in-
sistera), av lat. iusistere. Båda orden
betyda egentl. 'stå el. ställa sig på', se-
dermera använt för att beteckna häv-
dande av sin eganderätt el. riktigheten
av sin utsago. Jfr ä. nsv. stå på något
i samma el. liknande betyd., t. ex. 'Iagh
haffwer offta ståt ther på fort / Att wij
skulle haffwa sat honom bort (i sko-
lan)' Rondeletius 1614, el. 'Hwar han
wil stå på the fåfenge ceremonier' Gu-
staf II Adolf; jfr även ä. nsv. bestå på
något t. ex. Gustaf II Adolf = ty. auf
etwas bestehen; ävensom de nsv. (vard.
el. vulg.) uttr. det kan du sätta dig på,
slå dig i backen på. — Ur dylika uttr.
med stå på har påstå uppkommit, ti-
digast kanske i infin., t. ex. O. Petri
Kr.: 'han skal haffua ena rettferdigha
sack på stå', sedermera sammansmält
till ett ord. Under 1700-t. betyder det
synnerligen ofta 'göra anspråk på' o.
'påyrka', betydelser som stå den ur-
sprungliga nära. Det under 1600-t.
förekommande påstå är i regeln likty-
digt med 'vara, räcka' o. är en paral-
lellbildning till det har behandlade.
påta, Spegel 1685, Peringskiöld 1710,
Linné osv. = no. pota, påta, peta, da.
dial. pode, motsv. ags. potian, sticka,
stöta (jfr eng. puf), mholl., öfris. poten;
jfr öfris., lty. pöteren, sticka upprepade
gånger. Besl. med (men sannol. ej, så-
som antagits, avlett från) no. pot, käpp,
mlty. pote, ympkvist (da. pode). Besl. är
möjl. också sv. putta, knuffa, stoppa —
da. putte (jfr puttipanna). Bildningar
påve
015
Pär
av imitativ natur, växl. med pil- i peta o.
pur- i purra. Sanskr. bunda-, pil, som
man förbundit med germ. put-, bör
säkerl. hallas fjärran.
påve, fsv. påve, päve — isl. pdfi, från
mlty. pdives el. fsax. pdvos (med -.v upp-
fattat som den lat. nominativändelsen,
se Leffler NTfF NR 5: 80) == fhty., mhty.
båbes (med b som i biskop), pdbis,
med tillagt -t (som i ty. palasf): pdb(e)st
(ty. papst); från ffra. papes, biform till
papa (jfr grek. pdpas), av lat. papa,
fader (egentl. ett barnord, se pappa),
sedan slutet av 400-t. vanlig hederstitel
för biskopen i Rom (fullt genomförd på
1000-t.). Ags. pdpa (eng. popé) ome-
delbart från lat. päpa. — Ej direkt be-
släktat är fsv., isl. papi, klerk, andlig,
från mlt\r. pape — ty. pfaffe, snarast
med Kluge, liksom ry. pop, från grek.
papds, lägre präst, urspr. likaledes ett
barnord för 'fader'. Härav: fsv. pccp-
linger, sv. dial. päpling, djäkne, skol-
gosse, egentl.: liten präst (de lärda sko-
lornas lärjungar blevo i regel präster)
= ä. da. pebling. — ■ Tvista (osv.) om
påvens skägg, motsv. i da.; i ty.: um
des kaisers bart streitcn; med olika tol-
kat ursprung (Karl den store, de ro-
merska kejsarna osv.). I andra språk
i stället: åsnans skugga (lat.), getens
ull (ital., eng.); alltså i allm. om något
som saknar praktisk betydelse.
[päl el. pel, dialektord, visst mått
för våtvaror; förr även: liten knapp i
dryckeskanna, som visade måttet för en
klunk; se under pejla.]
päll, fsv. pa?l(l) = isl. pell, från mlty.
pelle el. (för isl.) ags. pcell, ytterst från
lat. palUum, täcke, mantel (enl. somliga
besl. med följ.; dock osäkert). Jfr un-
der vimpel.
päls, 1560-t., Hels. 1587, jfr y. fsv. pcel-
sare, buntmakarc = da. pels, från mlty.
pels = mhty. pelz, belliz m. m. (ty. pelz),
ags. pilece (eng. pilch), av mlat. pelli-
cicB (fra. pelisse = pel is), substantive-
ring av fem. till lat. adj. pellicius, gjord
av fällar, till pellis, fäll, skinn (urbesl.
med film o. fjäll 2; jfr även under
fäll o. pläd). — Pälsverk, 1613 (-e-),
från ty. pclzwcrk, jfr grå ver k o. verk.
panna, ä. nsv. o. dial. ofta pånne, fsv.
pcenne = isl. penni, da., eng. pen, av
lat. penna, fjäder, sedan: fjäderpänna
(av *pet(s)na, urbesl. med fjäder). Jfr
till betyd. -utvecklingen fra. plume, fjä-
derpänna, egentl.: fjäder (se plym).
Härtill pennalism (se d. o.). — På
1500-t. i stället stundom skrifstil (se stil).
pänning1, fsv. pccn(n)inger, pcenig(h)er
= isl. pen(n)ingr ; från fsax. pending el.
ags. pen(n)i(n)g (eng. penny) = fhty.
pfenning, pfenting (ty. pfennig); från
germ. inlånat i slavo-balt. spr. ; bildat
med det i forngerm. myntnamn vanliga
suffixet -ing (jfr shilling). Enl. som-
liga möjl. avledn. av panna 1 med
syftning på brakteaternas pannlika form.
Däremot enl. E. Schröder KZ 48: 241 f.
(i anslutning till tidigare uttalade me-
ningar) avledn. av pand, pant (se d. o.)
med frisisk assimilation av -nd- till
-nn-; snarast från Dorestat (Duurstede)
i Frisland, bekant för sin myntfabrika-
tion. Andra förmoda här ett germ. lån-
ord. — Det myntstjrcke, som i fsv. be-
nämndes patnninger, vägde äldst en
fjärdedel av örtugen, den minsta in-
hemska viktenheten; sedermera gingo 8
pänningar på örtugen o. i Götaland vanl.
16. Den allmänna betyd, av 'mynt' kan
bero på utländskt inflytande, men också
på att detta var det största myntslag
som under flera århundraden prägla-
des i Sverige. — Pängar, fsv. pamgar,
motsv. isl. pengar (sing. pengr), da.
penge; åtminstone i sv. o. da. sannol.
från mlty. plur. pennige (där -ing blivit
-ig genom dissimilation), varav fda. pen-
nige, fsv. pevniga, vars i ljudlagsenligt
synkoperats (Kock Ark. 24: 192 f.). -
Pängar som gräs, t. ex. Dalins Arg.,
jfr ty. geld wie hen (haben).
pänsel, Helsingius 1587, jfr y. fsv.
pinzil P. Månsson s. 553 = da. pensel,
från ty.: mhty. pensel (ty. pinsel); av
ffra. pincel (fra. pinceau, eng. pencil),
av lat. penicillus, dimin. av penis, svans.
[päpling, sv. dial., se påve; Päpp-
lingc, ortn., se pappa.]
Pär, mansn., fsv. Pcer, av Pcedher,
Poster m. m., av lat. Petrus (fra. Pierre,
jfr pierrot), av grek. Pétros, till pétra,
klippa (se perrong), övers, av ara-
meiska kefa, klippa. Alltså samma namn
016
päron
som Petter. — Pär och Pål, P. J.
Gothus 1614: Petrus eller Paulus eller
Märcta, Brasck 1648: Peder och Påwel,
Frese 1715: Pål <■//' Peter, osv., motsv.
da. Per og Poul, ävensom i lty., holl.,
fra. m. fl.; jfr ty. Hinz und Kuuz. Att
förbindelsen Pär oeh Pål blev en stående
fras, beror åtm. delvis på, att apost-
larna Petrus o. Paulus så ofta nämndes
tillsammans, t. ex. Petri oeh Pauli dag
(den 29 Juni). Hjelmqvist Förn. o. fa-
miljen, s. 250 f. — Härtill familjen.
Petri, egentl. genit. sg. av Petrus, tidi-
digast som latinisering av Pärsson; även-
som det nu utdöda Pelrejus.
par, se par.
pärk, ett bollspel, egentl. benämning
på den av fyra stänger (el. linor m. m.)
markerade fyrkant, där spelet försiggår;
lån från ett lt}'. ord, motsv. holl. perk,
inhägnad = ty. pferch, kreatursfålla,
egentl. = park (se d. o.).
Pärkel, i sht dial., den onde, t. ex.
Moneus Vit. o. 1685: Perchil; lån från
finska perkele, djävul, enl. vanligt an-
tagande från litau. perkiinas, åskgud,
som väl är urbesl. med de isl. guda-
namnen Fjgrggnn m. o. Fjprggn f. o.
med got. fairguni, berg (se fura). Enl.
Karsten Germ -finn. Lehnw.-stud. s. 20 f.
ligga däremot de germ. orden till grund
för det finska. — I vissa dial. (åtm. förr)
även i betyd, 'nattman, hudavdragare'.
pärla, fsv. pcerla = senisl. perl, da.
perle, fsax. perula, mlty. perle, fhty. pe-
rula m. m. (ty. perle), ital. perla, fra.
perle (eng. pearl); ytterst från vlat. (i
germ. spr. väl närmast från rom. spr.).
Enl. förr allmänt, men felaktigt antagande
av ett vlat. *pirula, dimin. till pirum,
päron (se d. o.); efter den päronlika
formen. I stället av ett vlat. *pernula,
dimin. till perna, ett slags mussla =
sicil. perna, pärla. Se Meyer-Lubke Et.
Wb. Jfr följ. — Kasta pärlor för
svin, efter NT (Matt. 7: 6). — Om ett
annat fgerm., likaledes lånat ord för
'pärla' se Margareta.
pärlemor el. -mo, t. ex. 1563: pärle-
lemor, 1566: perlemorer plur., Eorsius
1643: perlemodror plur., S. E. Brenner
1697: 'den minsta Perlemor', Broman
1723: pärlemodrar plur., Erese 1726:
pärlemo, Bromell 1730: perlmodren, Möl-
ler 1755: 'det bästa perlemoret' o. Bell-
man 1777: 'durchsiehtigt perlemo' (märk
hos båda neutr.), y. fsv. pairlomödher
— da. perlemor, ty. perl(en)multer (varav
sv. dial. pärlemutter t. ex. Ydre), efter
mlat. mäter perlärum (ital. madreperta,
fra. mére-perle, jfr eng. mother of pearl);
alltså: pärlans moder, egentl. om den
mussla som innehåller en pärla; nam-
net med anledning därav, att de äkta
pärlorna väsentligen bestå av samma
ämnen som pärlemor. — Formen -mo
i sv. beror antingen på att -mor upp-
fattats som en pluralform el. (möjl.) på
ställning i svagare betonad stavelse. —
Ordet är numera vanl. neutr. trots urspr.
sammans. med ett ord för 'moder'. — Jfr
skruvmutter jämte ä. sv. skruvmor.
pärm, Möller 1790 (perm); jfr ä. nsv.
permen 1541, perman Schroderus 1637
i bet}rd. 'pergament'; pärma (-e-) i be-
tyd, 'pärm', t. ex. O. v. Dalin, Weste
1807 (den senare jämte perm), Leopold
1815, men samtidigt plur. pärmar (-e-),
jfr dock pärmor O. v. Dalin, fsv. pargh-
man, pairman, permenth, pergament =
da. perm, ä. da. perment, från mlty. per-
ment, parment = mhty. perment m. m.,
fhty. periment, pergamén m. m.; samma
ord som det i yngre tid från ty. lånade
pergament (efter staden Pergamon); se
f. ö. d. o. Pergamentet användes även till
bokband. — Fsv. pcerman väl genom ljud-
utbyte för det utländska -en. Formen
pärm (-e-) uppträder för sent för att kunna
antagas ha utvecklat sig ur permen, upp-
fattat som best. form ; säkerl. är den en
nybildning till den mycket tidigare före-
kommande pluralformen pärmar (-e-).
päron, i ä. nsv. ofta pärun, Lex. Linc.
1640 även päran (liksom smultron, dZ-
lan m. 11.), sv. dial. bl. a. pära, plur.
pärer, fsv. pcerun (med -u- efter kort
rotstavelse), även o. vanl.: pa>ra, plur.
-ur, -or, -er = isl. per a, da. pcere, lty.
peer, fhty. bira, mhty. bir(e) (ty. birne,
från sammans. birn-; redan 1400-t.),
ags. pere, peru (eng. pear), från lat. pi-
rum, päron, pirus, päronträd"(fra. poiré),
av ovisst ursprung; kanske ej indoeuro-
peiskt. Ordet tillhör den talrika grupp
av fruktnamn, som kommit till germa-
pärs
617
rabalder
nerna från romarna; se t. ex. körsbär.
Ändeisen -on i sv. beror på anslutning
till inhemska bär- o. fruktnamn på -on.
— I dial. ofta med betjrd. 'potatis', även
sammansatt med jord-.
pärs, Ekeblad 1663: Mag har stått ut
en hård pärs' = no. -da.; (snarast som
nybildning) till fsv. pcersa, pressa, nsv.
pär sa som skräddarterm = da. perse,
från mlty. person, med omställning av
e o. r, av pressen = pressa (se d. o.).
Da. perse, press, från mlty. perse.
pärta, tunn furusticka, stickbloss,
1554: pärettor plur., 1609: pärctte, Schro-
derus o. 1638: perta; jämte det sv. dial.
pert, pirra, perling m. m., varifrån da.
dial. pirrel, pirle; från finskan; jfr fin.
päre ds., part. sg. pärettä, plur. pä-
reilä; se Saxen Sv. lm. XI. 3: 203.
pöbel, 1678, stundom neutr., t. ex.
1707 (väl efter likbetyd, canaille neutr.
— kanalje; jfr byke, pack osv.),
förr även med -/)- t. ex. 1709, 1727 ==
da. pöbel, från ty. pöbel (redan hos Lu-
ther, dock ej i nedsättande betyd.), från
ffra. pueble (fra. penple), av lat. populus,
folk (se populär). — I ä. nsv. även
med -v-, t. ex. Ekeblad 1652: pöffaele
neutr., från äldre tyska former.
1. pöl = fsv., da., väl från en om-
ljudd form (plur.) av mlty. pöl = fhty.
pfnol (ty. pfnhl), ags. pöl (eng. pool);
jfr även de flertydiga no. pola o. poyla;
av germ. "pöla-, enl. Uhlenbeck m. fl.
besk med litau. bala, torvmosse, fslav.
blato Cbollo-) ds., jfr Bält. Se utför-
ligare K. F. Johansson KZ 36: 384 f.
2. pöl, valsformig kudde, från lty.
pöl = ty. pfuhl, bolster, dyna, av fhty.
pful(a)wi m. m., gammalt lån från lat.pw/-
vinus, jfr pulvinar (av ovisst ursprung).
pölsa, 1633, 1639 i plur. i betyd,
'korv'; möjl. redan o. 1595: pylsen best.
form; dessutom (sällsynt) pylsa; sent i
ordböckerna: Serenius 1741 o. följ.; med
urspr. kakuminalt /, att döma av vissa
dial.-former (jfr Hesselman i o. y s.
212, Noreen V. spr. 3: 223) = nyisl.,
no. pijlsa (no. även pnlse), da. polse; i
ä. nsv., no. o. da. i betyd, av ett slags
korv, i y. nsv. om ett slags hackmat. Bl. a.
sammanställt med mlty. pole, pule, ärt-
skida, »eng. pnlse (egentl. plur.), skid-
frukter. Osäkert. I alla händelser sna-
rast en bildning av imitativ natur för
att beteckna något tjockt el. uppsvällt.
pörte, t. ex. Schroderus Com. 1640,
I. Erici 1642, y. fsv. pörte, pyrte; från
finska pirtti, av litau. pirtis, badstuga,
till pcrti, bada, slå med badkvasten.
Med avs. på övergången (labial +) »'
till yr till ör jfr under Birger, Börje.
Se Saxen Sv. lm. XI. 3: 35.
pösa, fsv. pösa, (bringa att) pösa el.
svälla = no. poysa, svälla, av urnord.
*pausian; i avljudsförh. till ä. nsv. (t. ex.
Stiernhielm), fsv., sv. dial. pysa, pusta,
blåsa, no. pysa, andas med halvöppen
mun, pysja, viska, ty. dial. pfusen, an-
das ljudligt, väsa; till germ. roten pns,
blåsa, svälla, vartill y. fsv. pnsin, svul-
len, puss 1, pusta osv. Parallellrötter
äro ie. bhus (se buske) o. pns i t. ex.
lat. pustnla, blåsa.
Q.
Quennerstedt, familjen. (Smålands-
släkten), efter Kvenneberga socken
Smal.; med avs. på den i familjen, van-
liga förtysk ningen
-stad 2 (slutet).
-sledl av s t a d se
R.
Raab(e), Rabo, familjen., se under
ramsvart.
rabalder, 1892 (i tidningspressen, i
samband med den norska frågan), från
no. o. da. rabalder, av omstridd här-
ledning; sannolikast en bildning med
rabarber
618
rabulist
el. i anslut ning till no. -da. balder, buller
(besl. med ballra o. bullra); med ra-
från ett cl. liera av en del germ. ord
på ra- O. en senare led med 'larm, ovä-
sen o. d.', såsom t. ex. no. ra(d)bus,
burdus, sv. o. da. dial. rabus, larm,
rabalder, egentl. ett tyskt dialektord
(jfr rappils, r<tpusse m. m.) med betyd,
'larm, brak, iver' (se under bus); el.
mlty. rabbat, vilt oväsen o. d. = mholl.
rabat, strid, uppror; el. den under rå-
ga ta bebandlade ordgruppen. Även an-
dra möjligbeter äro tänkbara; så t. ex.
påverkan från ä. da. rabald(er) o. ä. nsv.
raball(er), landstrykare, vandrande djäk-
nar, av fsv., isl. o. ä. da. rib(b)alde, sko-
jare, landstrykare = i tal. ribaldo, fra.
ribaut, varom se närmare under det
dock ej besläktade Ribb ing (slutet).
Jfr (delvis avvikande) Lindroth Festskr.
t. Sdw. s. 153 f.
rabarber, 1637, i ä. nsv. f. ö. rabar-
bara, rhebarber m. m.; B. Olai 1578:
rheubarbara, y. fsv. rebarbqre = da. ra-
barber, -bra, ty. rhabarber, ital. rabarbero
jämte fra. rhubarbe (eng. rhubarb), av
mlat. o. senlat. rhabarbarum o. rheu(m)-
barbarum. Först omnämnd av Diosko-
rides under namnen rä o. rson o. enl.
honom växande på andra sidan Bospo-
ren, på grund varav växten sedermera
kallades barbarum el. ponticum (till
Pontus, Svarta havet). Av Plinius kal-
lad rhecoma. Vanl. betraktat som lån
från pers. réwend (= turk., arab., varav
ry. reuem); f. ö. av dunkelt ursprung.
Sedermera ställt i förbindelse med det
gamla namnet på Volga, Ra, vid vars
stränder växten dock icke förekommer.
Möjl. 3rtterst från Kina, där rabarbern
varit känd sedan urminnes tider.
1. rabatt, blomstersäng, 1651, förr
stundom även rabat(er) — da. rabat,
från ty. rabatte, även: slag på kläder;
liksom flera andra trädgårdstermer från
holl.: rabat, rabatt, kant, list, av fra.
rabat, fällkrage o. d., till rabatlre, slå
el. fälla ned, av lat. re-, tillbaka, åter,
o. battuere, slå (se t. ex. batalj). Ra-
batten har alltså uppkallats efter for-
men, som liknade en smal krage. Jfr
följ.
2. rabatt, handelst., Hortulanus 1674:
rabat — da. rabat, från ty. rabatt =
ä. fra. rabbat; liksom många andra han-
delstermer från ital.: rabbatto, till ital.
rabbaltere, draga av, åter sätta ned, av
lat. re- o. bat(t)uere (se föreg.). Jfr de
likaledes ytterst från ital. härstam-
mande handelstermerna agio, banko,
brutto, konto, netto, procent, pro-
kura, sal do.
rabba, sydsv. dial., rova, kålrot =
no. rabba; ombildning av rabbi i kål-
rabbi; nära sammanhängande med ro-
va 2 (se d. o.).
rabbin = ty. rabbine osv., av mlat.
rabbinus, till hebr. råbbi, egentl.: min
mästare o. d., av hebr. rabh o. -i, min.
Härav även y. fsv. råby, förman el. dyl.
(1510).
rabbla, Dalin 1853, i litter. egentl.
först på 1860- o. 70-t. = no. rabta,
motsv. (o. åtm. i sv. möjl. lånat från)
lty. rabbeln, tala hastigt o. otydligt =
holl. rabbelen, eng. rabble, tala förvirrat;
avledn. av isl., no., sv. dial. rabba ds.
Med intensiviskt -bb- till no. ravla,
rabbla, sv. dial. rava, skrävla. Jfr även
ä. sv. rafla, rabbla (kanske — ravla),
sv. dial. raffla, skrävla, prata, o. no.
rapla, pladdra, klappra, lty. rappeln ds.
osv. Alltså med en hos verb med dylik
bet}^d. vanlig formväxling; jfr t. ex.
käbbla o. no. kjavla. I övrigt inga
säkra utomgerm. anknytningar. — lä.
sv. (t. ex. Dalins Arg.) o. sv. dial. ofta
i samma betyd, ramla (se d. o. 1).
Rabenius, familjen., latinisering till
Råby.
rabies, från lat. rabies, raseri, galen-
skap, av ovisst ursprung. — Härtill:
rabiat = ty. = eng. rabiate.
rabulist, under 1700-t.: bråkmakare,
av nlat. rabulista, avledn. av lat. rabula,
beteckning för en larmande och skri-
kande advokat; ofta fört till lat. rabies,
raseri, o. rabere, rasa; enl. Havet på
grund av biformen ravula m. m. till
ravus, hes. — Som svenskt politiskt
slagord använt om deltagarna i 1838
års gatuuppträden i Stockholm ; jfr Aug.
Blanches broschyr från 1838 'Rabulis-
terna. Galla-Spektakel i Två akter'. Jfr
rabulism i ett skoltal av Tegnér 1839.
Se f. ö. förf. Namn och titlar (osv), s.
rack
619
rackla
12 f., vartill kan läggas, att rdbulisteri
av Sturzen-Becker i Tidning för Stock-
holms län 1840 anföres som ett nytt
konstord (i annan anv. dock redan
1755).
[rabus, sv. dial., rabalder, se bus o.
rabalder.]
1. rack (släde), 1741, Dagl. Alleh.
1771: 'En comod Rese-Släda eller Rak'
= no. rakkar plur.; samma ord som
följ.
2. rack, ring el. stropp varmed rån
är fäst, Var. rer. 1538, sv. dial. räcke,
fsv. rakke = isl. rakki, no., ä. da. rakke,
ags. racca ds. (holl. o. öfris. rak väl lån
från eng. el, nord. spr.); samma ord som
fsv. rakke i sammans. vaghrakke, ring
av vidjor el. rep varmed grinden är fäst
vid grindstolpen; jfr fsv. hurraka (av
*hiird-rakka), vidja varmed dörren är
fäst vid dörstolpen; besl. med isl. re-
kendi n. o. rekendr f. pl., kedja, boja,
motsv. fhty. rahhinza o. ags. racente;
antagl. till roten i rak o. räcka. —
Härtill vb. racka = no. rakka.
1. racka (hund-), egentl. oblik kasus
till sv. dial. rakkä m., fsv. rakke, hund,
hundvalp = isl. rakki, no. rakke ds.,
da. dial. rakke, hundvalp, jfr ags. raecc;
med enkelt k i ä. ty. dial. rache, ett
slags spårhund, eng. dial. rake, fårhund.
Ovisst ursprung; bl. a. ställt till roten
i rak, räcka, i så fall egentl.: lång o.
smal hund. Den långa konsonanten sy-
nes i alla händelser ha hypokoristiskt
ursprung; jfr t. ex. dalin. *sjäppa, hynda
~ isl. seppi, hund, o. f. ö. under tik.
2. racka (omkring, hit o. dit), vard.,
Lind 1749, allm. i dial. = no. rakka,
besl. med raka 1; se d. o. o. rack-
la 1, 2.
3. racka (ned på), Soc.-demokr. 1892
= da. rakke ned paa, från lty. tö-rak-
ken, smörja ned, rakken, feja el. skaffa
bort orenlighet, intensivbildning till
mlty. råken, skrapa, varav raka 2, se
d. o. o. jfr följ.
rackare, Balck 1603 (om hudavdra-
gare), Schroderus 1640 (om person som
rensar kloaker o. avträden) = da. rak-
ker, nu blott skymford, förr: bödels-
dräng, nattman, hudavdragare, från
mlty. räcker ds., även som okvädinsord,
avledn. av lty. rakken, skaffa bort oren-
lighet = racka 3. Med avs. på anv.
av rackare som okvädinsord jfr sv.
flåbuse. — Hudavdragaren benämndes
i vissa trakter (t. ex. Kim. 1., Blek.),
betecknande nog för hans anseende, även
Pärkel (se d. o.); själv kallade han sig
vanl. nattman. Om likartade beröringar
med namnen på den onde se under
bövel.
rackelhane, bastard av orre o. tjäder,
Linné osv., 1744 angivet såsom brukligt
bland skyttar i Smål. o. Vgtl. = no.,
da. rakkelhane; efter fågelns grymtande
o. rosslande spel, till det ljudhärmande
sv. rackla, harkla, motsv. ty. rackeln,
ge ett hest ljud ifrån sig, vartill sydty.
dial. rackelwild, rackelhane; jfr sv. dial.
rockelhane Nke till sv. dial. rockla, grym-
ta, även om tjäderns (el. rackelhanens?)
spel, Sdml., Nke, även: harkla (såsom
ä. nsv. råkla Schroderus o. 1640), motsv.
no. mkla, rossla o. d.; ävensom sv. dial.
rapelhane ds. till ett "rapla, besl. med
rapa (jfr med avs. på betyd.-skiftningen
det med rockla besl. fsv. rykta, rapa),
o. sv. dial. rossiare ds. till rossla.
Rockla jämte sv. dial. rökta, grymta,
fsv. rykta, rapa, ags. roc(c)eltan, få upp-
stötningar, kunna föras till roten i lat.
rngire, böla, grek. örygmös, bölande,
tjut. Om rackla o. rockla, harkla, även-
som om övriga här nämnda ord se när-
mare förf. Ark. 14: 144, 148. — Annars
låge det nära till hands att föra rac-
kelhane till rackla (omkring), med
syftning därpå, att fågeln besöker såväl
tjäderns som orrens lekar, där han an-
ställer stor oreda. I den överförda be-
tyd, 'vindböjtel' kan i alla händelser
en anslutning föreligga till detta ord.
räcket, slagträ för vissa bollspel, från
eng. räcket, av ä. fra. raqnclte = span.
raquela, av ett arabiskt ord med betyd,
'handflata'; jfr fra. paume, tennis, av
lat. palma, flata handen. — Alltså egentl.
samma ord som ä. nsv. raket n., boll-
spel, 1572, 1574, närmast från ty. rakete
ds., av fra. raquette.
1. rackla (omkring o. d.), Knorring
1845: rackla langa vägar = no. ra kla,
avledn. av racka 2. Jfr följ.
2. rackla, vackla, vara ostadig, E.
ra c kla
620
raffinad
Lundgren 1851 - no. rakla; väl urspr.
samma ord som föreg., med samma
betyd. -växling som hos vanka o. där-
med besl. ord. — Härtill: racklig, t. ex.
Hedenstierna 189 4, o. ösv. dial. rackel
n., ruckle (jfr d. o.).
3. rackla, harkla, L. Petri: rakla,
Blanche, Wretlind 1897 osv., ljudhär-
mande liksom harkla, ä. nsv. o. sv.
dial. krakla osv.; jfr rossla; se f. ö. un-
der ra c kel hane.
1. rad, sbst., fsv. radh = isl. rgö,
da. rad, mlty. rat (-d-), av germ. "rapö-
el. * raöö- = ie. *roiä, motsv. npers.
rada, rad, ordning, av fpers. "rata el.
"rata-, i avljudsförh. till osset. rad, ord-
ning, av ie. *röto- el. *reto-, -ä. Knap-
past, såsom antagits, besl. med litau.
redas, ordning, som väl lånats från
slav. (fslav. redu, ordning, av *rendo-);
däremot torde litau. reju, lägga i varv
el. ordning, vara rotbesläktat med rad.
Liden Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 585.
F. ö. möjl. ytterst sammanhängande med
roten i råda. — Samma ord är y. fno.
radh, långsträckt jordrygg längs kusten,
no. rad n., även: stor grusbank (bl. a.
i ortnamn) = fsv. rap i ortnamn, t. ex.
sjön. Rapkalf = nsv. Rad k al ven Smål.
= t}-, ortnamn på -rad(e), -rath (se
förf. Sjön. under Radkalfven, Ralången
o. jfr Kalven). — Jfr rädda.
2. rad, dialektord, rask, snabb, lätt
att göra o. d., fsv. radher, rask = isl.
hraör, no. ra(d), da. dial. rad adv.,
strax, mlty. rat (genit.-rfes), rask, flity.
(h)rad, (h)redi (jfr ty. gerade, rak m. m.,
som dock även kan höra till biformen
utan h-, se nedan), ags. hroed, hrard,
rask (jfr eng. rather, hellre, snarare), av
germ. *hrapa-, "hrada-, besl. med litau.
api-kratal adv., raskt, m. fl. under rädas
anförda ord. — Härjämte ett germ.
*rapa- ds. = got. raps, lätt, ags. raid
snabb, fhty. rado; väl besl. med fir.
rethim, löper, lat. rota, hjul, osv., varom
se ratt; jfr även under rask 2. — Här-
till: sv. dial. rahänt, hastigt till hands,
bekvämt; jfr även -hänt.
radband (av pärlor, använda t. ex.
av katolikerna), Uggla 1746, Weste 1807;
folketymologisk ombildning av det i
äldre nsv. vanliga raband, ännu Sahl-
stedt 1773, fsv. rafband, jfr tilln. raband
(som dock liksom fno. raband kan betyda
'råband'; jfr Kahle Ark. 26: 247) = fno.
rafband, rabband, till ra v, bärnsten
(se d. o.).
rädda opp, i relativt obetonad ställ-
ning utvecklat ur rada opp (upp); jfr
bädda, brassa (på; till- brasa), (sv.
dial.) lägga. — Härtill sbst. rädda,
t. ex. Lidforss Gerv., som dock kan
vara en av verbet oberoende hypoko-
ristisk bildning till rad.
radera, 1663 (Åbo), efter ty. radieren,
från lat. rader e, skrapa, kratsa, skava,
till vars pf.-participstam rasera (se d. o.).
radie, t. ex. 1842, väl en nybildning
till plur. radier, 1820 (efter ty. plur.
radien), förr i stället radins = da. ra-
dias osv., av lat. radins, stav, hjuleker;
stråle, varav fra. rai, vartill avledn.
rayon, stråle, eker, avdelning, varifrån
sv. räjong. Jfr radium.
radikal = da., ty. m. fl,, från fra. radi-
cat, av nlat. radicalis, avledn. av lat.
radix (genit.-zczs), rot (urbesl. med sv.
rot); alltså: som rycker upp med röt-
terna el. dyl. — I politisk betyd, hos
oss från 1820- o. 30-talen, t. ex. Stock-
holms Courier 1820 som sbst. om eng.
förh., Aftonbladet 1831 som adj.
radium, bildat av makarna Curie till
lat. radins, stråle (se radie); alltså:
som utsänder strålar.
[Rad kal v en, sjön., se rad 1 slutet.]
[raffa, sv. dial., rycka, se under följ.]
raffel (tärningsspel), 1754, Bellman,
Weste, jämte vb. raffla, Serenius 1734 =
da. rafle vb; väl från ffra. raffle, tärnings-
spel (varav meng. rafle ds., eng. raffle,
ett slags lotteri); egentl. av germ. ur-
sprung: mhty. raflen, ravelen, hastigt
rycka till sig (ty. raffeln), avledn. av
raffen ds. (varav ä. nsv., sv. dial. raffa)
== mlty. rapen (varav sv. rappa till
sig); se närmare rafsa. Möjl. har
dock ordet kommit till Norden genom
medellågtysk förmedling; jfr mlty. ravel,
namn på ett spel som de hanseatiska
kontoristerna idkade i Bergen; så enl.
Noreen V. spr. 3: 444, som antar ut-
byte av mhty. f mot sv. //*. Jfr raffla.
raffinad, av fra. raffinade, till raffiner,
rena, göra fin = ital. raffinare, rena,
raffla
621
ragla
till lat. re-, åter, o. en avledn. av fra.
fin, ital. /i/20, fin. — Härtill även raffi-
nerad = ty. raffiniert, efter fra. raffmé,
fin, slipad, durkdriven o. d.
raffla, riva, från ty. raffeln ; se f. ö.
raffel. — Från o. m. 1880- el. möjl.
1870-t. i part. pres. i bildlig anv., t. ex.
Johansson Noraskog 1882: »rafflande»
öfoerläggning.
rafistulera, 1820: rafislulerande, 1827:
rafistulaiion, (sannol. genom förmedling
av ett f. ö. icke uppvisat tyskt ord) av
ä. ital. rovistolare, iterativbildning till
rovistare, ivrigt söka, leta, rota, av lat^
reinsilärc, åter bese el. besöka; se f. ö.
visit. Tamm. Gr. s. 22.
rafsa, 1669 (raffsa fram i Läsning),
Spegel Gl. 1712 i samma betyd, som
rappa, taga, röva = da. rapse, no.
rapsa, rafsa, motsv. lty. rapsen, rycka
till sig, s- avledn. till no. rapa, samla el.
riva ihop, da. dial. rabe, skrapa ihop,
mlty. rapen, rycka till sig, mhty., ty.
raffen (se raffel); väl besl. med isl.
hreppa, ags. hreppan, röra vid, till ie.
roten kreb, nasalerad form till kremb,
kröka (klorna), varav 'gripa', jfr i\yska
korobiC, kröka. I da. o. möjl. även sv.
lån från mlty. Jfr sv. dial. rabns, strax,
under bus. — Med avs. på -ps- till -fs-
jfr glufsa, nafsa (: nappa), rufsa,
tofs samt under näpsa.
raft, väsentl. dialektord, långt spö,
t. ex. meter af t, metspö, Smål., annars:
stång använd vid taktäckning, taksparre;
i litter., 1640 osv., huvudsakl. i källor
med dialektal anstrykning, vanl. i bet}d.
'läkt till taktäckning o. d'. = isl. raptr,
stock, taksparre, no. raft m. ds., som
fem.: nedersta delen av hustaket, jfr
da. dial. rafte, lång stång, besl. med
mlty. ra f ter, rachter, taksparre, ags.
rcefter (eng. rafter), samt avlägsnare
med isl. räf(r) n., réfr, hustak ~ fhty.
rafo, bjälke, sparre (ty. dial. rafe), även-
som möjl. med fslav. répij, påle. — Betr.
möjligt sammanhang med det sago-
historiska el. mytiska Rdptos (östgerm.
*Rafts), namn på en av de två Hazding-
arna ((H)cislingoi), se M. Oisen Hed.
Kultminder s. 250 f. — Om det hithö-
rande gårdn. R a ft a m å la se under -m å la.
ragata, Envallsson, Weste 1807, i
sv. dial. även ragat(er), landstrykare
= no. ragdt, vildbasare o. d.; jfr vb.
sv. dial. ragata, Ihre 1769, vartill en
motsvarighet ingår i ä. da. ragatekvinde,
kringstrykande kvinna; med växelfor-
merna sv. dial. ragassa, ragitta, rasa,
stoja. Orden sammanställas av Torp
Nyno. etym. ordb. s. 509 med eng. dial.
raggot, trasig landstr}7kare, o. mlat.
regatins, ragatius, pojke, tjänare (> ital.
ragazzo).
ragg, i nsv. r. (f.) o. n., fsv. (f.?),
ä. da. rag = isl. rpgg f. (jämte rpggr
m.), no. ragg n., av urnord. *rawwö-
(*rawwa-7); ags. raggig adj. o. eng. rag,
trasa, från nord.; till den ie. roten m,
rycka, riva o. d., i isl. ryja, rycka ullen
av får, lat. ruo, rycker, gräver, rulrnm,
spade (med instrumentalt -tr-), litau.
räuju, räuli, slita ut o. d. ; jfr rugg.
— Betyd.-utvecklingcn sammanhänger
därmed, att i äldre tider ullen rycktes
av fåren o. ej klipptes; jfr får, ull o.
rov, i vilket senare ord en utvidgning
av roten ru föreligger.
raggen, om den onde, t. ex. 1649:
'Så höre tigh raggen'; med hypokoristisk
konsonantförlängning (eller med anslut-
ning till ragg; alltså; den raggige?)
till fsv. ragher, feg, usel = isl. ragr,
även: sexuellt pervers; väl rotbesl. med
arg. Om innebörden av ordet ragr se
Beckman NTfF 4 R 9: 103 f.
ragla, Bib. 1541, jämte ra ggla, t. ex.
Lucidor 1672 = no. ragla, ä. da. ragle,
avledn. av likbetyd. ä. nsv. (t. ex. Bib.
1541), sv. dial., no. ra ga, da. raue, san-
nol., såsom också antagits = mhty. rå-
gen, vara styv, resa sig i luften (t}-, rå-
gen), avljudsform till mhty. regen ds.,
vartill kausativet mhty., ty. regen, resa
upp o. d.; jfr mhty. rac (genit. råges),
styv ~ réhe ds.; se f. ö. rå 2. Betyd. -
utvecklingen är analog med den i sv.
dial. stnmla, ragla, vackla, stappla, o.
sv. dial. stamla ds., även: stamma, besl.
med stum o. stam, till rötter med
grundbetyd, 'stå el. vara styv o. d.\ o.
I sannol. också med den i no. slika, sv.
dial. "slicka, ragla, stappla, jfr no. stikla,
stulta, stamma (jfr förf. Ark. 14: 165,
166). — Hit höra ä. sv. (ben)ragel o.
ragelben (om döden). — Besl. med vb.
Ragnar
622
raka
raga är sv. dial. raga, lång o. smal träd-
telning, lutande smalt tråd; jfr rå 2. —
En växelform till ragla år möjl. no.
rigla, ragla, svaja, sitta löst, till riga ds.
Till detta förhåller sig i så fall fgutn., sv.
dial. rf, stång (se ria), som rå 2 (skepps-)
till raga. Dock svårt att skilja från t. ex.
ffris. wrigia, vackla; se Liden Göteb.
högsk. årskr. 1899, 4: 7. — Jfr rangla.
Rag-nar, mansn. = fsv., fda. = isl.
Ragnarr = flity. Ragin-, Reginhari (ty.
Rainer), till germ. *ragina- = got. ragin,
råd, beslut, osv. (se f. ö. Ragnarök),
o. sbst. hår (jfr Gunnar).
Ragnarök, mytol., om världsunder-
gången enl. nordisk hednisk uppfattning;
litterärt lån från isl. : äldst Ragna rgk,
dvs. gudamakternas (slutliga) öde, av
genit. plur. till isl. regin n. plur., guda-
makter (jfr Ragnar, Ragnvald, Rein-
hold) = got. ragin, beslut; även för-
stärkande : isl. regin- osv.; besl. med
sanskr. racåijati, ordnar, åstadkommer,
fslav. rekq, säger -\- isl. rgk n. plur., öde
o. d., varom närmare under räcka 1;
sedermera (t. ex. i eddadikten Loka-
senna) ombildat till Ragna rekkr, dvs.
gudamörker ('götterdämmerung'), till isl.
rekkr (genit. -rs) n., mörker = got. ri-
qis, av germ. *rikwiz (liksom mörker
av *mirkwiz) = ie. *reg"es, "eregllos
i grek. érebos, underjordiskt mörker,
sanskr. rdjas, mörker, armen, erek; jfr
fgerm.(-lat.) Requa-Uvahanus (på ett al-
tare från Rlatzheim).
Ragnhild, kvinnon., upptaget från isl.
Ragnhildr el. fsv. Ragnilder; till germ.
*ragina- = got. ragin, råd, beslut osv.
(se Ragnarök), o. germ. stammen hilÖ-,
strid (se Hildur). Mera folkliga for-
mer äro nsv. Ragnel o. ä. nsv. Rangela,
Ragnil, som förhålla sig till det lånade
Ragnhild som t. ex. Gunnel, Gunnil
till Gunhild.
Rag*(n)vald, se Reinhold.
ragu, t. ex. Atterbom Minnen: ett ra-
gout, av fra. ragout, av äldre ragoust,
till fra. ragonter, reta aptiten, av lat.
re-, åter, ad-, till, o. gustäre, smaka,
njuta (urbesl. med kora, tjusa, men
ieke besl. med kost, underhåll, föda).
Om de många från fra. lånade kokkonst-
termerna se f. ö. under sås.
[rahänt, sv. dial., se rad 2.]
rajgräs, Lolium perenne, Rothof 1762
— da. raigr&s, väl närmast från ty. rai-
gras = eng. raggrass (jämte ryegrass,
efter rye, råg), från noll. raai; samma
ord som fsax. rada, Agrostemma githago,
fhty. rdto, Lolium (ty. rade(n), Agro-
stemma); f. ö. av okänt ursprung. Björk-
man ZfdW 3: 273 n. — I fra. kallas båda
växterna ivraie, till ivre, berusad; jfr med
avseende på denna betyd, hos Lolium
o. Agrostemma under do dra (slutet).
rak, Bib. 1541 = isl. rakr, fda. rag;
mlty. rak, riktig, i ordning; i avljuds-
förh. till mhty. gerech, rak, upprätt, i
gott stånd m. m., o. till germ. *rehta-
(= sv. rät), till ie. roten reg, sträcka,
alltså egentl.: utsträckt (liksom rät); jfr
korrekt o. rank. Se f. ö. raka 2, råk
1 (i is), råka vb, räcka 1, räkna o.
rack 2.
1. raka, i förb. med åstad o. d., t. ex.
1841, el. omkull, t. ex. Blanche 1845,
el. i uttr. raka i höjden el. i vädret
o. d., hastigt växa upp o. bliva lång,
Gjörwell 1808, el. i uttr. raka någons
näsa förbi Carlén 1842, Blanche 1845;
möjl. besl. med rak; jfr racka 2 o.
rack la 1, 2. — I ett citat från en ånger-
manländsk dombok 1648: raka uth ått
wägan är ordet hämtat från dial.
2. raka, om skägg o. d. samt i förb.
med tillsamman o. d. = fsv., isl., no.
= da. rage ds., mlty. råken, raka (till-
samman), eng. rake; avljudsbildning till
got. rikan, samla i högar, mit}7, reken,
raka (tillsamman), mht}r. rechen; väl med
rätta fört till ie. reg, sträcka, i lat. re-
gere, styra, o. rak, alltså egentl. med
syftning på den för rakandet utsträckta
handen. Hit hör antagl. också lat. ro-
gus, bål (åt en död); jfr Meringer IF
17: 145. F. ö. besl. med racka (ned
på), rack are, råk 2. — Got. har i stäl-
let skaban, skava (1 Kor. 11: 5, 6) =
eng. shavc. Ty. rasieren är etymol. =
rasera. — Härtill: raka (ugns-), fsv.
(glödb)raka = da. rage; jfr fsax., ags.
raca, ags. raku (eng. rake); liksom till
det besl. germ. vb. *rekan höra isl. reka,
skovel, o. fhty. recho (ty. rechen) osv.,
räfsa (jfr fsv. o. sv. dial. riva o. sv.
räfsa sbst. till motsv. verb). — Rak-
raket
623
ramaskrik
kniv, Bib. 1541 : rakoknijff, varav ä. nsv.,
sv. dial. rakeknif, bildat till vb. raka
efter mönstret av sammans. med subst.
på -a såsom vilodag osv.
raket, 1687 o. 1695: raqueter, Sper-
ling o. 1705: '2:ne raketer skulle stiga',
förr ofta med -tt, t. ex. Spegel 1685, G.
A. Ehrensvärd, Markalls sömnl. n., Fran-
zén, Gosselman, Runeberg, Topelius,
ännu Forsman Gretaby 1897 (jfr pakett
~ paket, stakett ~ staket) = da. ra-
ket, från ty. rakete, äldre även rackelte,
jämte eng. rocket från ital. rocchetta,
egentl. dimin. av rocca, slända, spinn-
rock (se rock 2). Beteckningen beror
på att raketen med sin övre tjockare
del liknar en slända med ull på. Jfr
till bildning o. ursprung de fullt ana-
loga paket o. staket. — Ett helt an-
nat ord är ä. nsv. raket, ett slags boll-
spel (se räcket).
rakitis, engelska sjukan, av grek.
rakhitis (underförstått: nösos, sjukdom),
till räkhis, ryggrad; alltså: ryggradssjuk-
dom. — Folkliga namn se under ris(et)»
skärva 2, sk ä ver, val k a o. älta 3.
Ralf, person n., från eng. Ralf, Ralph,
från fra., ytterst av ett normandiskt
(egentl. nordiskt?) el. fhty. Radalf =
fsv. Radhulf, varav gårdn. Radholfsrydh,
nu Ravelsryd Smål. Rent formellt sett
kunde annars Ralf vara utvecklat på
nordisk botten såsom Rolf av den
nordiska motsvarigheten till Rudolf
el. isl. Al fr till Adolf; o. omöjligt är
väl f. ö. icke, att det franska namnet
utgår från en dylik skandinavisk form.
raljera, Columbus Ordesk., Härnö-
sand 1694: 'rallierat med . . Gunnila'
(i protok.), av fra. railler; av ej säkert
fastställd härledning, jfr dock Meyer-
Liibke Et. Wb. under radula.
rall, skottkärra, trilla, till sv. dial.
ralla, trilla, rulla = no. ralla, da. dial.
ralde; väl ung avljudsbildning till rulla.
— Härtill: rallare, rall buse, järnvägs-
arbetare, i folkspr. åtm. redan på 1870-t.;
jfr Jolin 1881 som citat från Stockholms
lägre språk.
1. ralla, sv. dial., trilla, rulla; se
föreg.
2. ralla, sv. dial., Hacka, springa
omkring, slå dank, 16(55: 'ralla natt
och dag ifrån den ena till den andra'
(Åbo stads hist. Ser. II. 6: 375) = no.
ralla ds., jfr sydty. dial. rallen ds.
Antagl. av imitativ upprinnelse.
3. ralla, sv. dial., sladdra, skvallra
= ä. nsv., y. fsv. Cod. Ups. C 20 s.
364: skualra ok ralla = no. ralla ds.,
da. dial. ralle, sitta o. prata, mlty., holl.
rallen, skvallra. Väl ljudhärmande lik-
som babbla osv. Jfr ä. nsv. (1604),
sv. dial. rallbijtta, skvallerbytta; se d. o.
1. ram (infattning), första hälften av
1700-t., jfr y. fsv. rama (paa raamonne
P. Månsson s. 546) = no. raame, da.
ramme, från mlty. rame = fhty. rama,
pelare, stöd, ställning för vävs utspän-
nande (ä. ty. rahm(e), nhty. rahmen).
Ovisst, om germ. r- el. hr-, I förra
fallet väl besl. med litau. remin, remti,
stödja, ramtis, stöd (litau. remas, ram,
är lånat från germ. spr.); jfr sanskr.
rambhd-, stöd, stav. Enl. somliga hör
också rand hit (av germ. *ram-Ö-);
osäkert.
2. ram (björn-), ä. nsv. o. sv. dial.
även ramm, fsv. ramber = isl. hrammr,
no. ram, ä. da. ramme; besl. med mlty.
ram(me), muskelkramp, ags. hramma,
järnkrampa, till en germ. rot hrem(m)
med växelformen hremp (se ramp) i
betyd, 'kröka, gripa' (egentl.: kröka
klorna); jfr under ramma 2 (slutet).
Parallellbildningar på kr- under krama,
kramp, krämpa o. krämpa.
3. ram, adj., i uttr. rama allvaret
o. d., egentl.: stark, kraftig, väldig, ännu
i ä. nsv. (t. ex. en ram trulkarl 1652),
där även: starkt luktande (Lind 1749),
ss. i sv. dial., där ordet även betyder
'sträv (om smak), ohygglig' m. m., fsv.
ramber (plur. rama), stark, svår = isl.
ram(m)r, stark, besk, ond, da. dial.
ra/7?, stark, besk. Hit möjl. även: flit}'.
ram(mo), ags. ram(m) (eng. ram), vädur,
egentl.: den fränt luktande; jfr ramla
2, ramm. F. ö. dunkelt.
Ram- i vissa ortnamn, se ramsvart.
ramaskrik, t. ex 1879, väl från da.
(o. no.) rama-skri, efter bibelns: 'Ett
rop höres i Rama, klagan och bitter
gråt' Jerem. 31: 15 (övers. 1903) o. 'En
röst hördes i Karna' Matt. 2: 18 (övers,
av 1883); till Rama, stad på Efraims
ramla
624
ramp
berg mellan Bethel o. Betlehem. Då vår
gamla kyrkobibel bär i stället felaktigt
har i böjdene', beror säkerligen det sv.
uttr. på lån från da.; i den danska bi-
beln uppträder nämligen den riktiga
översättningen redan 1633. Hjelmqvist
Bibelgeogr. namn s. 159 f.
1. ramla, falla, i denna betyd, från
första hälften av 1 700-t., sv. dial. liksom
delvis i riksspr. även: skramla, buller-
samt prata, skvallra, slå med buller
( jfr ra m m elb u lj o ng), fsv. rambla,
bullra, rambla nidher, falla ned =
no. ramla, ramla, skramla, da. ramlc,
motsv. Ity. rammeln, slå med bul-
ler, larma o. d.; grundbetyd, alltså:
bullra, varav bl. a.: falla med buller;
jfr sv. dial. ram(m)a, dåna, braka, falla
med brak, som kan vara grundordet;
avljudsform till det urspr. likbetydande
rumla, liksom skramla till no. skram-
la; ]fr f. ö. r a m m e 1 b u 1 j o n g o. rumla.
— Betyd. -utveckl. i sv. dial. till 'skvallra'
o. d. är densamma som i skvallra; i
sv. riksspr. till 'falla' densamma som i
de besläktade mhty. rammeln o. ram-
pelen samt i sv. dial. siarna (se slamra).
2. ramla, jäg., para sig, om harar,
Dalin 1853 = da. ramle ds., från ty.:
Ity. rammelen, ty. rammeln, om åtskil-
liga djur, t. ex. bockar, harar, kattor,
av fhty. rammilön, om väduren, avledn.
av fhty. rammil, vädur, till ram(mo) ds.
(se ram 3 o. ramm).
1. ramm, på farlyg, en på förstäven
framspringande spets, avsedd att stöta
till o. uppriva ett fientligt fartygs botten,
förr även kallad bagge; 1875 (då även
om rammfartyg); från ty. ramm ni.,
ramme f. — Det tyska ordet betyder
även 'pålklubba, pålkran', varav sv.
ramm, motsv. ä. nsv. ra(a)m, pålkran,
stamp, Var. rer. 1538 m. fl., vilket
senare lånats från mlty. — Samma ord
som mlty., mhty., ags. ramme i betyd,
'murbräcka', till fhty. rammo, vädur;
se ram 3 slutet o. ramla 2. Jfr med
avs. på betyd. -utvecklingen lat. aries,
vädur o. murbräcka, ävensom under
bock o. kran. — Härtill vb. ramma,
dels angripa ett fartyg med ramm o.
dels använda pålklubba o. d. Av annat
ursprung är ramma 2 nedan.
2. ramm, pålkran, se föreg.
1. ramma, vb, till ramm, se d. o.
2. ramma, jäg., gripa bytet (om vint-
hund), egentl. ett dialektord, sv. dial.
ramma, rama, råmma, gripa duktigt
tag i, träffa, råka m. m. (jfr dock ne-
dan), ä. nsv. rama, rårna, gripa, även :
bestyra, ombesörja, fsv. rama, efter-
sträva, söka nå, mottaga, få, fatta = no.
raama, da. ramnie, från mlty. ramen,
sträva till, träffa = fhty. ramen, avledn.
av mlty. ram = mhty. ram (ty. rahm),
mål, syfte, varav fsv. ram, ä. sv. ram(m),
råm, av germ. *rcema-, en /??-avledn.
till den ie. roten re i lat. reor, beräknar,
o. sv. råda, besl. med lat. ratio (se
reson). Jfr berama. — Enl. Torp
Etym. ordb. s. 511 är dock sv. dial.,
no. rama, riva åt sig, att skilja från
ä. nsv. rårna, no. raama, o. avlett av
ram 2 (björn-); jfr isl. hremma, hremsa,
gripa med tassen: hrammr, ram. Över-
sättningen av rama hos Dalin 1853:
'fatta med ramarna' kan dock bero på
etymologiserande anslutning till detta
sbst. Emellertid är det ej osannolikt,
att här två ord sammanfallit
rammelbuljong, Hagberg 1848, Dalin
1853, till ra mm el i betyd, 'stryk' (se
ramla) o. buljong; till den talrika
grupp av beteckningar för 'stryk' o. d.,
som syfta på (framförallt varma) mat-
rätter; jfr särskilt ty. priigelsuppe o. f. ö.
under fisk o. koka. Enl. Björkman
Spr. o. st. 2: 91 dock egentl. omtydning
av eng. rnmbnllion, tumult, även om
ett slags destillerad dryck. Om denna
senare härledning skulle vara riktig och
den ursprungliga betydelsen av det eng.
ordet vore den av en viss dryck, hörde
det i alla händelser till samma bety-
delsesfär som de ovan åsyftade sjmony-
merna. (Den engelska motsvarigheten
till Hagbergs rammelbnljong har icke
rumbullion).
Ramn- i ortnamn se ramsvart.
ramp, E. Lundgren 1841, Dalin 1853
= da., ty. rampe, av fra. rampe, trappa,
ledstång, sluttning, ramp, deverbativum
av ramper, krypa, klättra — ital. ram-
par e, klättra, slå klorna i, till ital. rampa,
klo (jfr ramponera), av germ. ur-
sprung, besl. med mlty. ramp, kramp,
ramponera
625
rand
olycka, mhty. rampf ds. ~ m\ty. rimpen,
kröka, rynka, fhty. (h)rimpfan, draga
tillsamman, kröka, ävensom grek. kräm-
bos, inskrumpen, till ie. (s)kremb i
skrumpen; jfr f. ö. under räpp o.
ram 2. Liknande betyd. -övergångar
under krama, kramp, krämpa. —
Ramp betyder alltså: sluttning el. dyl.
som man klättrar upp för. — Rampfe-
ber, t. ex. Sydsv. dagbl. 1898 (dock myc-
ket tidigare i bruk), jfr da. lampefeber, ty.
lampenfiebcr (med syftning på teater-
lamporna utefter rampen), kulissen fieber.
ramponera, G. Dalin 1871 (i part.
pf.), 1880-t. = da. ramponere, ty. ram-
ponieren, av ä. fra. ramponner, av ital.
rampognare, till rampone, avledn. av
rampo, hake (jfr rampa, klo; se f. ö.
ramp), alltså egentl.: bearbeta med
hake (el. med klorna?); sedermera an-
vänt som sjömansuttryck om varor,
som skadas vid lossningen. — I de ro-
manska spr. betyda orden numera:
häckla, håna, med samma betydelse-
utveckling som i häckla.
rampris, Hagberg 1834, Dalin 1853
(betecknat som 'fam.' med hänvisning
till röfvarpris). Att döma av uttalet
närmast till sv. dial. (o. även som lokalt
riksspr.) rama åt sig (se ramma 2);
möjl. dock egentl. ramppris, till mlty. im
rampe köpen, köpa slumpvis, jfr Geete
Ordklyfverier s. 114 f., som översätter
ordet med 'slumppris'; se härtill Noreen
V. spr. 3: 431.
rams, ramslök, Allium ursinum, vild-
lök, Linné 1745: rams, Linné 1751:
ramsk (från Skåne), fsv. rams? (skrivet
ranis) = no., da. dial. rams, motsv. el.
lånat från mlty. ramese = ty. rams(ch),
ags. hramsa (jfr eng. dial. ramsons
osv.); urbesl. med grek. kröm(m)gon
av krémgon Hesych. (av ie. *kremusom),
odlad lök, Allium Cepa, litau. kermuszé,
ry. ceremsa, vildlök, ir. crem, lök; alltså
ett indoeur. växtnamn, som dock kan
bero på urgammalt lån från ett icke-indo-
europeiskt språk (jfr under lök).
ramsa (upp o. d.), Wallin 1620: 'til-
hopa ramsa' (om en predikan) = da.
ramse ds., no. ramsa, skuldra; närmast
till sbst. ramsa Murenius 1657, som
möjl. är t-n ombildning av remsa, jfr
Héttquiat, Etymolonisk ordbok.
ä. nsv. remsa upp, ramsa upp, kanske
i anslutning till rabbla el. det likbetyd,
sv. dial. ramla.
[Ram st a, se -sta(d).]
[Ramstedt, familjen., se -stad 2
slutet.]
ramsvart el. ram svart, 1544 (ram-
snart), egentl. 'korpsvart', jfr fsv. swarter
som en ram, till fsv. ram(p)n, korp, ännu
hos Wivallius = isl. hrafn, da. rann,
mit}-, rave(n), fhty. hraban, hrabo (ty.
rabe; jfr familjen. Raab(e), Rabe),
hramm (*hramn), ags. hr&fn (eng. rä-
ven); jfr fsax. nahtram, nattuggla, o.
mhty. rappe (fhty. 'rappo, ty. rappe,
nu 'svart häst', överfört från korpens
namn; se rapp 1); av germ. *hrabna-,
möjl. med -n- analogiskt från böjnings-
former av en n-stam *hraban- ss. t. ex.
björn till fsv. personn. Biari = fhty.
bero, örn till isl. ari osv. Ie. rot krop,
som återger korpens läte alldeles som
den nord. nybildningen korp; alltså av
samma slags ursprung som t. ex. kråka,
råka. I fråga om växlingen mn ~ mm
jfr t. ex. damm 1. — I de germ. forn-
spr. ofta i personn., t. ex urnord. H(a)ra-
b(a)naE, fsv. Ram(p)n, i sv. som familje-
namn, ty. Bertram, Wolfram (även i
sv.; se d. o.) osv., samt i ortn. t. ex.
R am m as j ö n, Ramnegär de, Ramsele
(se sel) osv.; i t. ex. sv. Ra ms ta (=
fsv.) m. fl. är det dock personnamnet
som ingår. Latiniserat i sv. familjen.
Corvin. — Den långa vokalen i ram-
beror på anslutning till ram adj. (i
t. ex. rama alloaret).
[ra na, sv. dial., skjuta i vädret, se
under ränne.]
rand = fsv., da. = isl. rpnd i., fsax.
rand m., mit}'., fhty. rant (ty. rand),
ags. rand, i fsax. o. fhty.: sköldbuckla,
sköld (egentl.: sköldrand); från germ.
spr. lånade: span. randa, kant, o. finska
ränne (genit. ranteen). Möjl. av samma
stam som fhty. ramft, rand (ty. ranft);
jfr till formen hind, sand (o. ty. dial.
sampf), sund. F. ö. dunkelt; mer eller
mindre osäkra tolkningsförsök hos Falk-
Torp s. 876, 1530; jfr även Schröder
IF Anz. 28: 33 samt under ram 1.
Sannol. ej, såsom ofta antages, besläk-
tat med strand (se d. o.).
40
randas
626
rannsaka
randas, Yalerius 1803, 1855 (i hög-
tidlig stil; om solen), o. f. ö. t. ex.
Atterht>m 180Ö: 'Den glada verld, som
bortom döden randas', Polyfem 1810,
Stagnelius 1814: 'en dag som randas',
Almqvist is;?."): 'Bröllopsdagens sol ran-
dade$\ lledborn, Crusenstolpe, Aftonbl.
1845: 'En ny dag har . . randats', Tope-
lius, Bydberg osv.; ett speciellt svenskt
ord, äldst uteslutande poetiskt, i anslut-
ning till sv. dial. dag(s)rand, morgon-
rodnad (se d. o.).
Randel, familjen., bl. a. den bekante
tonsättaren, f 1864, efter födelsesocknen
Ramdala Blek.
rang, RARProt. 1657, Columbus Or-
desk. (bland lånord: 'tycks klinga hårdt')
= da., ty., från fra. rang (eng. rank), av
ffra. reng, egentl.: avdelning, krets; i
sin tur lån från germ. ring o. etymo-
logiskt identiskt med harang (se d. o.).
Jfr följ.
rangera = ty. rangieren, av fra. rang-
er, ordna o. d., uppställa i rader o. led,
avledn. av rang; se föreg.
rangla, vara ranglig, vackla, i förb.
med kring förr även: driva omkring
1691; i förb. med upp i dial. (o. stun-
dom i litter. t. ex. Sundblad) även:
raka el. skjuta upp i höjden = da.
rangle, vackla, driva omkring, svira;
nasalerad biform till ragla. Härtill:
benrangel (se d. o.) ävensom rang-
lig, o. 1750: rangloite plur., motsv. no.
o. da. dial. ranglet. — I vissa dial. även
rångla, med samma växling som i
skranglig o. dial. skranglig el. sv. dial.
skanglig o. skånglig el. hångla o. hång-
la; möjl., såsom vanl. antages (o. även
antagits under hångla), beroende på i
vissa dial. utebliven förlängning av ang
till äng; men kanske snarare därpå, att
dessa fyra ord på grund av sin bet3rd.
kommit in i sfären av imitativa bild-
ningar o. 'vardagsord', i vilka avvikel-
ser från den ljudlagsenliga utvecklingen
ofta kunna iakttagas. Det vore f. ö. en
egendomlig tillfällighet, om just dessa
fyra ord, som till betyd. -innehåll o. form
stå varandra m3'cket nära, skulle ha
upptagits från dialekter, där a ej för-
längts framför ng, medan alla övriga
fall, där denna förlängning uteblivit,
lätteligen kunna på annat sätt förklaras
(lån efter tiden för förlängningen m. m.).
Om lån från annat språk kan i de fyra
nämnda orden ej vara tal.
rank, som kränger (om båt), rankig,
välväxt, smärt, Spegel 1685 (om vin-
rankor: spinkotc och ranke) = da. rank,
hög, smal o. rak, om båt: som kränger,
isl. rakkr (av rank-), rakt uppstående,
no. rank, om båt, mlty.: lång o. tunn,
slank, vacklande, ags. ranc, stolt, tap-
per; väl egentl.: 'utsträckt', varav 'rak'
(jfr rak o. rät), 'lång' ävensom 'vack-
lande'; vartill även sv. dial. ränker, lång
o. smal karl, ranka, lång o. smal kvin-
na, långt o. smalt träd, ranka, vackla,
slå dank = no.: slå dank, mhty. ran-
ken, sträcka sig; jfr Rinkaby; besl.
med sanskr. rhjdti, sträcker sig, litau.
rcziås, bröstar mig (jfr betyd, hos ags.
ranc), rqzgtis, sträcka sig, osv., nasale-
rad biform till roten i rak; se Falk-
Torp. Enl. Wood IF 18: 13: sanskr.
rangati, vacklar; knappast riktigt. — Or-
det har under 1800-t. i betyd, 'hög,
smal o. rak' stundom inkommit i lit-
teraturen från da.; jfr R. Berg Spr. o.
st. 3: 144, Rothman 11: 70, H. Ohlsson
16: 119 o. (utförligt) E. Ljunggren Fest-
skr. t. Söderw. s. 346 f. — Se f. ö. ranka.
— Härtill adj. rankig.
ranka, Johan III 1570-t. (vin-), ä. nsv.
även ranke t. ex. Spegel = da. ranke,
från mlty. el. ty. ranke (= sen mhty.);
till mhty. ranken, sträcka sig, slingra
sig hit o. dit. Då i mlty. w framför r
icke bortfaller, kan ordet (såvida ej
mlty. ranke är lånat från mhty.) icke,
såsom stundom antages, höra till ags.
wrencan, slingra sig, vända (eng. wrench,
vricka; jfr ränker), utan bör föras sam-
man med föreg. o. med rankig. I mhty.
ranken kan naturligtvis även en mot-
svarighet till wrencan dölja sig.
Rankhyttan, Vika sn Dalarna, känd
från Gustav Vasas ungdomsäventyr, har
sitt namn av bergsfrälsemannen Ranke,
farfar till den från Gustav I:s historia
bekante Anders Persson.
rankig, se rank.
rannsaka, fsv. ransaka, undersöka ett
hus, i sht efter tjuvgods, undersöka,
granska = isl. rannsaka, da. ransage
ranson
627
rappa
(eng. ransack från nord.); till ett vb.
saka, avljudsform till söka (jfr isl.
rannsökn, husundersökning, jämte rann-
sak), o. isl. rann, hus, got. razn, ags.
cerrt, av germ. *razna-, även ingående i
granne o. vanl. uppfattat som urspr.
betydande 'viloplats, boplats', till en rot
ras, vila, bo (se rast); jfr dock Karsten
Germ. -finn. lehnw.-stud. s. 152 f. — Ett
likbetyd. germ. ord är fhty. salisnochan
(: sal). — Om uttr. rannsaka hjärtan
o. njurar se under -lunda o. njure.
ranson, Envallsson 1781: 'min vanliga
ranson utaf det goda hembiyggarölet'
= da.; egentl. tillhörande sjömanssprå-
ket i betyd, 'matportion, dagskost' från
lty. ran(t)sun, boll. rantsoen, med in-
skott av n i obetonad första stavelse
såsom i fansun (se fason), av fra. ra-
tion, dagsportion av livsmedel som till-
delas trupper (= sv. ra tion), av lat.
ratio (genit. ratiönis), beräkning m. m.
(se under räcka o. re son). — Ett helt
annat ord är ä. nsv. o. ä. da. ranson,
-nn, lösepenning, från mlty. ranznn, av
fra. rancon, av lat. redemptio, återköp
(till redimere, köpa åter); jfr fsv. ran-
suna, lösa, utlösa, osv.
ranta, ränna omkring o. d., 1880-
90-t. = no.; enl. Wadstein PBB 22: 253
= ty. ranzen, vända sig än hit än dit
(annorlunda dock om ranzen Hirt-Wei-
gand); snarare dock en uteslutande
nordisk iterativbildning till stammen i
ränna; jfr närmare förf. Ark. 14: 146
o. f. ö. t. ex. sv. dial. trania, trilla osv.
med likn. betyd, (se under trätta 1).
rapa = fsv., no., jämte no. repja;
ljudhärmande. Avledn. : sv. dial.: räfla,
räpta, fsv. rcepta, isl. repta (av germ.
"rapatjan), jämte sv. dial. rafta, rapla.
Växelformer: sv. dial. räpa, fsv. rivpa
(P. Månsson: rceper) ~ isl., no. ropa, da.
raabc, med avledn. isl. rijpla — fhty.
roffezen ~ dalm. ripå. — Varianter med
stamslutande germ. -k- bl. a. fsv. rykta,
rapa = ags. roe(c)ctlan, bl. a. 'få upp-
stötningar', besl. med lat. erugo, ructo,
rapar, spyr ut, grek. eryngänö, rapar,
litau. rngiu ds. ~ no. rcekja, rapa. Jfr
f. ö. förf. Ark. 14: 148. — Den starka
formväxlingen beror på ordens onoma-
topoietiska karaktär: man kan här icke
tala om vare sig avljud el. rotdetermi-
nativ.
1. rapp, svart häst, 1636, från ä. ty.
rapp (ty. rappe); efter den svarta färgen
till mhty. rappc, korp jämte rabe; med
avs. på växlingen -pp- o. -b- jfr t}r.
knappe (se knape) o. knabe, gosse; se
f. ö. ramsvart. — Härtill familjen.
Rappe (alltså likbetyd. medRaab ovan).
2. rapp, flink, t. ex. Hallman 1778:
'så rapper karl', hos Weste 1807 beteck-
nat som 'fam.' = da. rap, väl från mlty.
rap (genit. rappes) — meng. rapp; an-
tagl. — nisl. hrappr, våldsam, mholl.
rap, vild, holk: rask; trol. besl. med
isl. brapa, skynda sig, falla m. m., no.
rapa, glida; av en ljudhärmande ie. rot
krob el. krab av samma slag som krep
i lat. crepere, knastra, braka, o. åtskil-
liga andra på ie. kr-. Jfr rappa sig.
3. rapp, slag, 1720, Dalins Arg.: en
rapp, 1801 plur. -ar; som neutr. t. ex.
1753 = no. rapp, da. rap; meng., eng.
rap väl från nord. spr.; egentl. om det
ljud som uppstår vid slaget; jfr lty.
rapps, rapp. — Härtill rappa 1. — Se
f. ö. rapp 4.
4. rapp i uttr. i (röda(ste)) rap-
pet, Almqvist 1839: i rappet, Jolin 1847:
i sjungande rappet, Sehlstedt: i eviga
rappet, E. Lidforss: i röda rappet osv.
= no. rapp i uttr. i, på rappet, på rap-
pen, bornh. i rapped; samma ord som
rapp 3. Annorlunda Falk-Torp s. 879,
som förbinda ordet med sv. dial. rapp,
kort tid, no. repp, kort anfall av en
sjukdom (se räpp).
1. rappa, slå, ofta i uttr. rappa på
ngn; Weste 1807; 1834; Hagberg Shaksp.
osv.; avledn. av rapp 3, möjl. också
påverkat av rappa 2.
2. rappa, kalkslå, Lex. Linc. 1640,
Murenius 1660 = no. -da., da. dial. (enl.
somliga även i riksspr.) rappe, från
ty. berappen; möjl. avlett av ett ord
motsv. mhty. rappe, rap fe, skorv =
mholl. rappe, skorv, skorpa, besl. med
litau. krapstyti, kratsa, skava; alltså med
syftning på den skrovliga murytan; jfr
Falk-Torp s. 880; dock osäkert.
3. rappa sig, skynda, Crusenstolpe
1840 (i en bärares mun) = da. rappe
sig; till rapp 2; jfr även de väl besl.
rappa
628
ras
sv. dial. rappa, ä. da. reppe sig, mlty.
(sik) rcppcn, varav rappa sig kunde
vara ombildat.
4. rappa (till sig), O. Petri Kr., yt-
terst vanligt under 15-1 700-t., från mlty.
rapen ds. = ty. ra/Jen (varifrån ä. nsv.
ra/Ja t. ex. Stiei nhielm), vartill även
rafsa; se d. o. o. raffel.
rappakalja, i modern betyd., t. ex.
Wingård 1846 (rapkalja); i den äldre
av 'osilat spisöT t. ex. Oxe o. 1700; från
fin. rapakalja, 'osilat spisöl'. Saxen Sv.
lm. XI. 3: 207. — Ullenius o. 1750:
'Rape-Kalja: stark dricka, som man
rapar efter'; alltså folketymologi.
rappe, ett slags snus; nu föga br.,
men upptaget t. ex. hos Dalin 1853; från
ty. rappe, av fra. rdpe, ä. fra. raspe, till
fra. rdper, raspa, av den germ. stammen
i raspa.
Rappe, familjen., se rapp 1 slutet.
rappeli, av fra. rappel, till rappeler,
kalla tillbaka, av lat. re-, åter, o. appel-
läre, tala till (se appell).
1. rapphöna, Sigfridi 1619: raphöner,
jfr fsv. raphöns = no. -da. raphene, från
mlty. raphön, motsv. fhty. rep(a)-, reb-
hnon (ty. rebhuhn), mholl. raaphoen
(boll. raphoeri), besl. med likbetyd,
fslav. jarebi, jercbi, ry. rjabka, närmast
till fslav. adj. rcbu, brokig, liksom san-
nol. också ra v, bärnsten, till ie. färg-
adj. rebh- (erembh-), med växelformerna
erbh- (erb-) i järpe o. järv, av en två-
stadig bas <ére(m)b(h)-, med varianten
(e)reub i isl. rjupa (se ripa). Persson
Wurzelerw. s. 219. — Formen med -a-
beror på folketymologisk ombildning,
väl efter adj. rapp, hastig.
2. rapphöna, numera huvudsakl. om
äldre förh., såsom skämtsam anv. av
föreg. : ett slags tvåhjulig skjutskärra
med en korg av fyra i kvadrat hopfo-
gade brädlappar o. utan fjädrar, t. ex.
1832, Zedritz 1857, N. P. Ödman, S. La-
gerlöf osv.; enl. Cronholm 1908 skämts,
även kallad 'kärlekens vingar'. Nam-
nets ursprungliga innebörd är oviss
o. flertydig. Jfr Blanche 1864: 'Rapp-
hönan med vingar är en mör och läc-
ker fågel, . . rapphönan med hjul är
seg, men gör andra möra och följakt-
ligen läckra åtminstone för Nya Zee-
lands kannibaler'. En målande beskriv-
ning av 'rapphönan' o. de vedermödor
den resande hade att utstå i dessa fordon
lemnas av holländaren J. van Effen i
hans 'Relation curieuse d'un voyage en
Suéde' 1726, dock utan angivande av
namn.
rapport, C. C. Gyllenhielm 1632 =
ty., av fra. rapport, till rapporter, in-
berätta, återföra (varav rapportera),
av lat. re-, åter, o. apportäre, bära fram,
av ad-, till (se åt), o. portäre, bära (se
portativ, portör osv.).
raps, Brassica napus, Nkes alleh. 1871
(om ty. förh.) = da., från ty. raps, för-
kortat av rapsaat (varav sv. rapsat,
Linné 1745, ännu ej hos Lind 1749) el.
ä. ty. rapsamen, motsv. lty. rapsat, holl.
raapzaad, till ty. saat, sådd, osv., efter
lat. semen räpicium, till semen, frö, o.
räpicius, avledn. av räpa, rova (se d. o.).
raptus, Block 1708 o. Karl XII 1711
(om sjukdomsfenomen), Atterbom 1811:
ett raptus af lätja = ty., från mlat.
raptus, sinnesförvirring o. d., i lat.:
borttagande, rövande, till rapere, rycka
till sig, röva o. d.; jfr ravin o. under
räfst.
rar, Bröl.-besv. ihugk. o. f. ö. 1660-,
-70- o. -80-t. (osv.) i betyd, 'sällsynt',
ofta med bibetyd. av 'präktig, förträff-
lig'; om personer t. ex. Charl. Lewen-
haupt 1826: 'dessa rara menniskor' (om
Franzéns familj) = da.: sällsynt, även:
förträfflig, no. -da.: sällsam, konstig, från
mlty. rdr, sällsynt, dyrbar, förträfflig, i
lty. även 'sällsam' (urspr. genom ironisk
användning av ordet) = ty. rar, säll-
synt; från fra. rare (varav eng. rare),
av lat. rärus, sällsynt, egentl.: ej tät,
gles, tunt stående. — Härtill raritet
= da., av ty. rarität, av lat. raritas
(genit. -talis).
1. ras (folk- o. d.), Posten 1769 o.
Dagl. Alleh. 1793: race, rase (om hun-
dar) = ty. rasse, av fra. race (— eng.),
av ital. razza (mest i föraktlig betyd.)
= span. raza; dunkelt.
2. ras (nedstörtande, fall, uppslup-
penhet o. d.), Stiernhielm (om böljor),
Verelius 1664: häftighet, 1681: lopp, i dial.
även 'hastighet' = isl. ras, skyndsam-
het, no. ds. som i sv.; i avljudsförh. till
rasa
629
rata
sv. dial. ras, lång djup dal, öppen vat-
tenstrimma i tillfrusen sjö el. älv, fsv.
-räs i valnräs, strömfåra, o. vatnsräs,
vattendrag = isl. ras, lopp, vazrås, vat-
tendrag; samtliga fem.; motsv. mlty. rås
m., stark ström, ags. rés, lopp, anfall
(eng. race); se f. ö. rasa.
rasa, i betyd.: glida el. störta ned,
Stiernhielm (om murar) = isl. rasa,
snäva, no.: glida, glida ned; men i be-
t}rd. 'fara vilt fram', O. Petri, G. I:s reg.
1555 (jfr fsv. rasande, ursinnig, ä. nsv.
rasare, galning, Bib. 1541) = da. rase,
från avljudsformen mlty. rdsen el. det
därmed identiska ty. rasen, av mhty.
rasen ds. = isl. rasa ungefär ds.; jfr
(av germ. *i(esian): ags. résan, storma
fram, isl. rcvsa, sätta i rörelse, ävensom
(av germ. *rcésaijan) ags. råsettan, rasa;
jfr även sbst. *ras- o. "räs- (nord. ras),
varom under ras. I avljudsförh. till
grek. eröein (av *erös-), strömma, hastigt
draga sig tillbaka m. m., eroé (av *erösä),
häftighet, anlopp o. d. ; jfr Bezzenberger
Bezz. Beitr. 5: 313.
rasera, 1635: 'rasera vallarna', från
t}r. rasieren, där även: raka, av fra. ra-
ser, av mlat. rasare, till pf.-participstam-
men av lat. rädere, skrapa, kratsa (var-
till radera); jfr tabelras.
1. rask, sbst. n., skräp, småplock,
1603, i dial.: fiskavfall, avfall vid slakt,
av hö m. m. = nisl.: fiskavfall, no.:
avfall, skräp, ä. da. o. da. dial.: små-
plock, av germ. * raska-; väl besl. med
no. ras n., fiskfjäll, o., med avljud, nord-
o. östsv. dial. rcés, res n. f., rceso f. (osv.),
avfall av fisk o. vid slakt, isl. u-räisi n.,
osnygg person, rd'sta, rensa, m. fl., samt
fin. lånordet rääse, fiskavfall m. m., ur-
nord, stam räs- (med /-omljud); se Liden
FUF 12: 92 f. o. där cit. litt.
2. rask, adj., fsv. rasker, även: be-
kväm = da. rask, från mlty. rasch,
även: kraftig = fhty. rasc (ty. rasch),
eng. rash (ags. Vce.sc el., enl. somliga,
lånat); möjl. identiskt med det inhemskt
nordiska isl. rpskr, duktig, modig, som väl
dock i betyd, 'hunnen till mogen ålder'
i alla händelser är dt annat ord (till
got. gawrisqan, bära frukt); jfr M. Kris-
tensen Ark. 17: 86 f. F. ö. dunkelt:
måhända av germ. "rap-sk(w)a-^ till fhty.
rado, snabb, got. raps, lätt, o. väl även
fir. rethim, löper, osv. (se under rad 2),
el. kanske med Persson Indog. Wortf.
s. 837 till rasa. Jfr överraska.
Rasmus, mansn., av lat. Erasmns,
egentl. grekiskt, till erdö, éramai, älskar;
alltså: älsklig o. d.
rasp, t. ex. 1688 = da. rasp(e), från
mlty. raspe = ty. raspe, eng. rasp. Från
germ. spr. : fira. raspe (fra. rdpe; jfr
rappe) osv. Germ. *rasp-, av *raps-;
avledn. till rappa. Med avs. på -ps-
till -sp- jfr under gäspa o. rispa. —
Vb. raspa i sv. redan I. Erici 1642.
rassla, Posten 1769: rasslande sbst.;
f. ö. egentl. ett 1800-talsord = da. rasle,
från ty. rasseln, av mhty. razzeln =
mlty. ratelen, eng. raitle, jfr ags. hrai-
tele, höskallra (växtn.), avledn. av ett
germ. vb *hratan el. *hratön = mht}'.
razzen, bullra, rasa, formellt motsv. isl.
hrata, falla, vackla, ags. hratian, skynda
(jfr grek. kradainö, svänger, skakar osv.
o. se rata), utan att dock släktskapen
kan anses fullt säker. Germ. hrat-, rass-
la, hör i alla händelser till en ljudhär-
mande rot, ie. krod el. krad, till vilken
en motsvarighet, med annan slutkon-
sonant, föreligger i grek. krotéö, slamrar
(vore ett germ. *hrap- el. *hrad-). Enl.
Noreen V. spr. 3: 331 utgår däremot
rassla från mlty. ratelen med övergång
av -//- till -ssl- (såsom i n ä s s 1 a, vassla).
— Ett helt annat ord är ä. nsv. rassla,
rasa, larma, L. Petri osv. = no. rasta,
till rasa.
rast, fsv.: viss våglängd, omkr. en halv
svensk mil, egentl.: så långt man kan
gå utan att behöva vila = isl. rgst i.,
viss våglängd, väg, no.: f. mark, land-
sträcka, n. vägstycke som man kan gå
utan vila, ä. da. rast, viss våglängd, got.
rasta f., mil, fsax.: vila, fhty. : vila, väg-
stycke (ty. rast, vila efter marsch), ags.
raist, vila (eng. rest), av germ. *rastö-,
se f. ö. rannsaka o. röst 2 (sjöt.).
Om betyd.-utvecklingen 'vila' ~ 'väg-
sträeka, mil' se Kieekers IF 38: '_>!><) f
o. under stund. 1 den moderna betyd,
är sv. rast lån från tv. A vljudsform :
mlty. ruste f., vila.
rata, Joh. Skytte: 'ogilla, rata och
l oi s k i uta,' Schroderus Gom., Stiernhielm,
ratificera
recept
Columbus, Lucidor, i dial. även: klema
borl no. rata, bortkasta, vraka, var-
tili ä. nsv., sv. dial., no. rat n., skräp,
avfall, nisl. lirat, stenar i bar, isl. hrati
m., skräp, no. ra/c, sv. dial. rala. Möjl.
egen ti., genom förmedling av den icke
uppvisade betyd, 'slänga' o. d., samma
ord som isl. hraia, falla, snäva, no. ra-
id, glida ned o. d., ags. hratian, skynda;
övriga, dock ej fullt säkra släktingar se
under rassla. Jfr Torp Etym.ordb.s.'516.
ratificera = ty. ratifizieren, av mlat.
ralificare, bekräfta, gilla, motsv. lat. ra-
tum facere, till lat. ralus, bestämd, gil-
tig, part. till réri, beräkna, döma; jfr ra-
tion o. se f. ö. det urbesläktade råda 1.
ration, bl. a.: dagsportion av foder
för arméhast, av fr a. ration, även om
manskaps portion liksom i da., av lat.
ratio, beräkning m. m.; et3^mologiskt
samma ord som ranson (se d. o.) o.
reson.
ratt, Rosvall 1803-4 = da. rat, från
mlty. rat (genit. rades), hjul, varav fsv.
radh, ä. nsv. råd (se rådbråka) =
ffris. reth, fhty., ty. rad, av germ. *rajja-,
av ie. rol- i lat. rota, hjul (fra. roue;
jfr rué o. se f. ö. rotera, roll o. rund),
fir. roth, litau. rätas, hjul, sanskr. rdtha-,
vagn, till fir. rethim, löper (såsom grek.
trokhös, hjul: trékhö, löper); se f. ö.
rad 2 (slutet).
Raus, socken i Skå., förr: Raaos
m. m., till rå 3 o. os 1 (se d. o.).
Med avs. på utvecklingen -ös till -us jfr
t. ex. Ahus.
rav, sv. dial. o. i historisk framställ-
ning, bärnsten, fsv. raf = fno. raf, da.
rav, nordfris. rcaf; väl egentl. efter fär-
gen: det bruna, till ie. fargbeteckningen
(e)rebh- i järv, rapphöna; jfr (uran-
dra liknande rotformer) järpe o. ripa.
— Sammansättningar härav äro urspr.
radband (se d. o.), ävensom sockenn.
Ravlunda Skå. (se Linné Sk. r. s. 117).
ravajak, vard., okvädinsord i betyd.:
skojare, svirare: 'En riktig ravajak',
Bellman: Ravaillac; efter den franske
konungen Henrik lV:s mördare. Nam-
nets popularitet som nedsättande beteck-
ning beror på ljudlikheten med racka re
o. rövare samt på dess ändelse, som
sammanfaller med slangspråkets -ak,
[Ravelsryd, ortn., se Ralf.]
ravin, Hildebrandsson 1874, av fra.
ravin, grop, skolgång, hålväg, deverba-
tiv till raviner, göra gropar o. d., avledn.
av ravine, regnbäck, -flod, men även
ravin, egentl.: som rycker med sig, med
den mindre folkliga orddubletten rapine,
rov, av lat. rapTna, hastigt borttagande,
till rapcre, rycka till sig, röva (jfr rap-
tus).
razzia, Strindberg Röda rummet 1880,
av fra. osv. =, av arab. gdzja, plun-
dringståg (i Berberiet).
reaktion, med politisk betyd, i Sv. i
Aftonbladet från revolutionsåret 1848
.= ty. (i samma an v. 1834), från fra.
réaction, som politiskt slagord från den
stora revolutionens dagar; i vetenskaplig
betyd, tidigare; av ett nlat. reactio, till
re-, åter, o. agere, driva, verka m. m.
(sv. reagera; se agera o. åka). —
Reaktionär, i sv. likaledes från 1848
(Snällposten), av fra. réaction naire, upp-
kommet under den franska revolu-
tionen.
real = ty., av mlat. realis, väsentlig,
till lat. res (genit. rei), sak (jfr rebus).
Härav även fra. rccl, verklig, sann, var-
av sv. reell, med hiatusfyllande y-ljud:
rejäl (jfr regäl- o. 1785, rejel- Strand-
berg 1865).
Rebecka, kvinnon., av lat. Rebecca,
av hebr. Ribhqä.
rebell, Schroderus Com. 1640 — - ty.,
av fra. rcbelle, urspr. adj., av lat. re-
bellis, upprorisk, egentl.: som förnyar
kriget, till re-, åter, o. bellum, krig (jfr
duell).
rebus, Sv. Merc. 1763, från ty. rebus
= fra. rebus; i ä. ty. rebus de Picardie,
o. 1600 brukade av studenter i Picardie
om tilldragelserna i staden (de rebus
quse geruntur), av lat. rebus, ablat. plur.
till res, sak (Ménage). Charaden synes
däremot härstamma från Provence.
recensent, si. av 1700-t., t. ex. Thor-
ild, från ty. rezensent, Goethe, Schillcr,
av lat. recensens (genit. -eidis), part. pres.
till recensere, genomgå, noggrant besik-
tiga o. pröva (varav recensera), av re-,
åter, o. censere, värdera, uppskatta (se
censor).
recept, B. Olai 1578 = ty. rezept, av
recess
631
redd
lat. veceptum, neutr. part. perf. pass. till
recipere, återtaga, mottaga, av re-, åter,
o. capere, taga (urbesl. med häva).
Recepten inleddes ofta med lat. recipe,
tag! — Jfr det etymologiskt nästan iden-
tiska recett.
recess, t. ex. i Västerås recess 1527,
y. fsv. reces(s) 1480-t. osv., av mlat.
recessus m., bl. a.: överenskommelse,
förlikning, i lat.: tillbakagång, av part. -
stammen i recédere, vika tillbaka, av re-,
åter, tillbaka, o. cedere, vika, avträda
(se cession).
recett, G. J. Ehrensvärd 1776, av fra.
recette, av lat. receptet, fem. part. pass.
till recipere, mottaga, vartill även recept.
recidiv, N. Rosén 1744 = ty. rezidiv(e),
fra. récidive, av lat. recidivus, som åter-
kommer (t. ex. febris, feber), till vecideve,
falla tillbaka, till re-, åter, o. cadere,
falla (se kadens, kasus).
1. reda, vb, fsv. repa, göra färdig,
bereda, giva, betala, utreda, berätta
m. m. = isl., no. reida, da. rede, mlty.
veden, mht}'. reiten (jfr ty. bereiten); med
0-prefix i isl. greida (se grejor); av
germ. *(ga-)raiÖian, avledn. av ett germ.
adj. "vaiÖia- = mlty. rede, färdig, be-
redd, osv. (ingående i reda 3; se d. o.),
egentl. ett möjlighetsadj. till rida med
grundbetyd, 'som kan ge sig av el. rida',
varav 'beredd, färdig'. — Det nord. or-
det är delvis lånat från mlty. — Jfr
följ. o. redare.
2. reda, sbst., fsv. repa, tillredning,
beredskap, tjänst, redogörelse, betalning
= isl. reida, no. reida, da. rede; till
föreg. — Härtill sammans. redobogen
(se d. o.).
3. reda, adj., i reda pänningar,
fsv. red ha t. ex. peninga red ha (jfr i
redhom pä ning om, j rcedho penunga
osv.), motsv. senisl. reidir penningar, no.
rei(de) pengar, da. rede; från mlty. rede,
veide, färdig, beredd = fhty. reiti ds.,
ags. rdede ds., även: beriden, jfr isl.
reiÖr, som kan ridas, o. fsv. reper, be-
redd; se om bildningen under reda 1
O. f. ö. det från samma källa härrörande
redo ävensom redan, red har o. redd.
- Jfr mhty. bereitcz gett o. eng. ready
money o. i ii. sv. redbar o. redelig i
samma betyd.
redaktör, 1791: redacteurerne (av Jour-
nalisten), av fra. rédactenr, motsv. ett
lat. redactor, till redig er e, sup. redactum,
bl. a.: sammanföra, till re, åter, o. agere,
driva (se åka), varav fra. rédigcr = sv.
redigera.
redan, Riksr. prot. 1640 (då ännu
enstaka), O. Rudbeck 1698,0. v. Dalin;
ombildning efter andra adverb på -an
av ä. nsv. reda, ännu t. ex. Salberg 1696,
Peringskiöld 1697, o. redo, -e, fsv. redha,
redho, med försvenskade ändelser från
mlty. réde, redan (jfr det likbetyd. ty.
bereits), till adj. réde, beredd, färdig (se
reda 3); el. också ombildat av den med
mlty. réde växlande formen veden. Med
avs. på svenskt -a för mlty. -e jfr adv.
noga, stilla. — Härtill den förkortade
formen ren o. 1700 (1712, 1722: redn),
som uppstått ur redan som sen av
sedan. Före omkr. 1890 nästan regel-
bundet skrivet ve'n.
redare, (skepps-), 1637; förr även
reddare o. rheder = da. reder, från mlty.
réder (ty. reeder, med anslutning till
reede, redd) = holl. reeder, nomen agen-
tis till réden, utrusta (= reda 1).
redbar, nu om personer (i anslutning
till redlig); väl först under senare de-
len av 1800-t. som bestämning till per-
sonbeteckningar; tidigare (i fråga om
personer) blott om egenskaper o. d.;
urspr. (1641: redebare) uteslutande om
m3rnt, kontanter, egendom o. d. (ännu
in på 1800-t. o. i lagspråket); av reda,
adj., o. ty. bar i betyd, kontant =
bar 2; alltså egentl. en tavtologisk sam-
mansättning. I ä. nsv. brukades om
pänningar o. d. även redelig i samma
anv., ett annat ord än sv. redlig (se
härom d. o. slutet). — A. nsv. redebahr
1629, redobogen, är sammansatt med
-bar i kännbar o. d.
redd, 1640, reedd 1578, ä. nsv. även
reedh, t. ex. 1640, vidd Spegel, y. fsv.
redh 1504 = no. veid, ä. da. rei{d),
da. ved, liksom ty. rec,l<\ rhedc (med
lärd anslutning till lat. vheda, vagn)
från mlty. réde, reide — mholl. reede
(holl. ree), meng. rade (eng. road;
om ordet i betyd, 'väg' jfr nedan).
Meng. rade kunde möjl. vara frisiskt
lån; från meng. el. fris. kommer fra.
redo
632
redutt
rade. Icke sällan fört till reda 1, alltså
egen ti.: utrustning, plats där skeppen
iordningställas (jfr isl. skipsreiÖi, skepps-
Utrustning). Snarast dock i stället, med
.lössen Etym. Ordb. o. Tamm Gr. s. 22,
med grundbetyd, av 'plats där fartyg
ligga el. rida för ankar', alltså egentl.
samma ord som (det i alla händelser
med reda besläktade) fsv. redh f., rid-
ning (jfr Red väg) = isl. reiÖ ds., fhty.
reita, vagn, ags. råd, ridning, resa, väg
m. m. (eng. road, väg; raid, strövtåg,
fientligt inbrott, från nordeng., stundom
även i sv.), av germ. "raidö- till rida
(liksom t. ex. led = isl. leiÖ, väg, till
lida i betyd, 'gå' osv.); jfr mlty. v or dem
anker riden, eng. ride at anchor. — Sv.
-dd för mit}', -d beror sannol. på ljudut-
byte: fsv. o. den äldsta nsv. saknade d
i denna ställning (jfr t. ex. krydda); el.
möjl. på vokalförkortning i senare sam-
mansättningsled, jfr skepsreedd 1587,
skepps-redd Serenius = ä. da. skibsrej.
rede, den-kön (i dial. mask.), även
neutr., gotl. raidar, -ur m., fsv. redhe
m. o. n., redher m. o. n., redhre m.,
motsv. isl. hreiÖr n„, no. reir, reid n.,
da. (en) rede. Att döma av den starka
formväxlingen möjl. äldst en s-stam,
germ. *hraidaz (jfr v. Friesen Rökst.
s. 133). F. ö. dunkelt; en osäker för-
modan hos Falk-Torp s. 886.
redigera, se redaktör.
redikyl, förr: retikyl, t. ex. Sturzen-
Becker 1842, Dalin 1853, av fra. réticule
i en äldre betyd, av 'sypåse', av lat. reli-
culum, påse, litet nät, dimin. till rete
(gen it. reds), nät.
redingote, 1753 (Ågerups arkiv): 'En
grå Räddinggott'; 1773, o. 1780, Weste m.
fl.:rod(d)-, från fra. redingote ds., ombild-
ning av eng. riding-coat, egentl.: ridrock
(se f. ö. kotiljong). — Jfr Tersmeden
5: 96, från 1772: '4 uti Roddingotts'. —
Alltså i sv. närmast från franskan lik-
som t. ex. paletå, pantalonger, syr-
tut o. väst.
redlig, fsv. redheliker, tillbörlig, rätt,
redlig, hederlig = da. redelig, från ty.:
mlty. redelik ds. som i fsv. = ty. red-
lich, redlig, plikttrogen (fhty. rcdolih,
förståndig), avledn. av germ. "rapjö =
got. rapjö, räkenskap, tal, mlty. rede,
tal, orsak, förnuft m. m., fhty. redia
ds. (ty. rede, tal; i vissa förb. även 'rä-
kenskap'), motsv. lat. raiio, räkenskap,
förnuft; se om härledningen närmare
avljudsformen råda 1, ävensom under
hundra. — Ett helt annat ord är fsv.
redheliker, redig, klar, ordentlig, ä. nsv.
redelig, tillreds, färdig, reda (om pän-
n ingår) = da. redelig, klar, ordentlig;
till reda 1, 2, 3.
redo, fsv. repo = da. rede; snarast
(liksom reda 3) med försvenskad än-
delse från mlty. réde, färdig, beredd, o.
i så fall identiskt med reda 3. Knap-
past, trots att ordet förekommer redan
i de fsv. lagarna, svag oblik form (av
samma slag som fsv. helbrggpa, hel-
brägda), till det inhemska reper, beredd;
jfr dock Noreen Aschw. gr. § 460, 4.
Litteratur se f. ö. A. Lindqvist Ark.
25: 279. — Om sammansättningsformen
redo se redobogen.
redobogen, y. fsv. red(h)ebog(h)en
1504, 1506, fsv. repoböin = isl. reiöu-
buinn, ä. da. redeboen, da. redebon; av
fsv. repo-, genit. sg. till repa, beredskap
(se reda 2), o. böin, färdig, rustad;
alltså egentl.: böin til repo, jfr isl. vera
til reiÖu, vara tillgänglig o. d. Fsv. böin
är part. till böa, bl. a.: bereda; se bo 2
o. bona om, bonad. Med avs. på -bo-
gen av *böwin av böin jfr mogen av
*möwin av möin; snöga : snöa osv. —
reds i tillreds, utvidgning av y. fsv.
reds ds. 1507, adverbiell genit. av stam-
men i reda 2, 3, efter mönstretavan-
dra genitivuttryck med till; annars for-
mellt = Ity. reds, redan.
redskap n., fsv. répskaper o. -skap,
m. o. n., utrustning, redskap, tjänst,
hjälp = senisl. reidskapr, da. redskab
(verktyg), från mit. rédeschap, motsv.
mhty. gereitschaft (i ty. i stället gerät-
schaft, besl. med husgeråd); till mlty.
réde = reda 2.
reducera = ty. reduzieren, av lat.
reducere, draga el. föra tillbaka, till re-,
åter, tillbaka, o. diicere, föra (se t. ex.
dusch). — Härtill reduktion, av lat.
reduetio (genit. -anis), tillbakaförande,
till part. -stammen av diicere (se akve-
dukt o. redutt).
redutt, Lars Kagg 1627, av fra. rcdoule,
Redväg
633
regemente
fältskans, av mlat. reductus, egentl.: ställe
dit man drager sig tillbaka, till part.-
stammen i lat. reducere (se föreg.). —
Förr även om vissa slags fester o. sam-
lingsställe för dylika, t. ex. Bellman.
Redväg, härad i Vgtl., fsv. Repvcegh,
av fsv. *repvceghcr — ä. nsv. redväg,
ridväg, till fsv. rep, ritt = isl. reiÖ osv.
(se redd), alltså: ridvägen; syftande på
trakten kring Västergötlands förnämsta
landsväg under medeltiden. — Till fsv.
rep hör även Redbergslid i Göteborg,
egentl.: den sluttande vägen utför Red-
berget: ävensom ä. nsv. redkgrekia, av-
lägsen kyrka till vilken man mäste fär-
das ridande.
reel, se under real.
referat, Pedag. blad 1875 (om tyska
skolförh.), från ty. = , ung bildning till
referera = ty. referieren, av fra. réfé-
rer, av lat. referre, (åter)berätta, åter-
bära, av re-, åter, o. ferre, bära (urbesl.
med bära), vartill part. pres. referens
(— referent = ty.) o. gerundivum
referendum, som bör föredragas el. fram-
föras (= sv. som statsvetenskaplig term).
— Enl. Hirt-Weigand innehåller refe-
rat egentl. 3 pers. sg. pres. konj. referat.
— Jfr relatera.
reflektera = ty. reflektieren i samma
betyd, som i sv., av mlat. reflectere, ge
återsken, i lat.: tänka tillbaka, leda el.
böja tillbaka, av re-, tillbaka, åter, o.
flectere, böja, perf. flexi, sup. flexum
(vartill flexio, böjning = flexi o n). —
Härtill: reflex — ty., av fra. réflexe;
reflexion = ty., av lat. reftexio (genit.
-önis); reflex i v = ty., av mlat. reflexi-
vus, egentl.: böjande tillbaka.
reflla, se räffla.
reform, S. Ödmann o. 1805: reforme
= ty., av fra. reforme, till reformer,
förbättra, av lat. reformare ds. (= re-
formera; redan i fsv.), av re-, åter, o.
jormarc, bilda, avledn. av forma (=
form). — Till part. -stammen av detta
verb: reformatio (genit. -önis), varifrån
reformation = ty.; i kyrklig betyd,
bl. a. hos Luther. — Reformert, Se-
renius 1734; tidigare: reformer ad(e) , jfr
1630: 'en reformeret fendrick'; efter ty.
reformierl(er); jfr fra. partic. reforme ds.
refräng, Polyfem 1811, av fra. refrain,
omkväde, till ffra. refraindre, upprepa,
av mlat. refrangere, bryta tillbaka, upp-
repade gånger bryta, av lat. re-, åter,
tillbaka, o. fran gerc, bryta (se fraktur).
— I span. refran o. portug. refräo däre-
mot i betyd, 'ordspråk'.
regal, adj., av lat. regälis, kunglig
(se rojalism), till rex (genit. regis),
konung (se regera, rik).
regatta, av ital. (venetianska) regalta,
rigatta, tävling av gondoler; bl. a. fört
till ital. riga, rad (från fhty. riga, linje,
besl. med ty. reihe); i så fall egentl.:
rad av gondoler; dock ovisst.
1. regel, rättesnöre o. d., ä. nsv.
även regut, t. ex. 1727 m. fl., fsv. reghel
(blott en gång); i ä. sv. ofta reg(h)la,
med plur. -or långt in på 1800-t., fsv.
reghla (-er-); motsv. isl. regla, da. regel,
mlty. regule, regele, fhty. regula (ty. re-
gel), ags. regul (eng. rule ej härav utan
från ffra. reule, av mlat. regula); i nsv.
åtm. delvis lån från nhty.; ytterst av
mlat. regula, motsv. lat. regula, spjäla,
linjal, rättesnöre, regel, besl. med lat.
regere, st}rra, rikta (= regera), urbesl.
med rak. Jfr räl(s). Ordet betydde i
germ. spr. äldst 'klosterregel' o. inlåna-
des samtidigt med flera andra till klos-
terväsendet hörande ord (jfr t. ex. klos-
ter, munk). — Från fsv. reghla = isl.
regla kommer även dial. räggler, prat,
ramsa, t. ex. Vrml., jfr Frödings: Rägg-
ler å paschaser = no. -da. regle, da. dial.
r&gle; från skolspr. o. urspr. syftande
på uppräkningarna av ord o. regler i
den latinska grammatiken. — Jfr re-
guladetri.
2. regel el. rigel, Österling 1699,
Lind 1749 osv.: rigel, t. ex. 1775: regel =
da. rigel, från ty.: mlty. regel, regel, tvär-
stång, reling, i plur.: skrank o. d. = ty,
ricgel, av fhty. rigil, besl. med litau. rek-
lés, torkställning; se f. ö. under ria, även-
som ragla (slutet). Avledn.: reling
(se d. o.). — Ett inhemskt ord för 're-
gel' är ä. nsv. låsadrag(h) Var. rer. 1538.
regemente, fsv. regement(c), regi-, re-
gering, styrelse da. regimente, från
mlty. regi-, regemenl(e) = ty. regimen!
osv., av senlat. regimentum, ledning,
styrelse o. d., i stället lör ii. regimen,
till regere, styra (se regera). — Betyd,
regenl 65
av viss truppstyrka uppkom under
1500-t., i Sverige från Erik XIV:s tid,
o. har utvecklats ur den av 'ledning,
kommando', alltså egentl. om den trupp-
styrka över vilken fältöversten hade 'fullt
regemente'.
regent, L. Petri, från ty. =, av lat.
regens (genit. regentis) ds., egentl. part.
pres. till regere, styra (se följ.).
regera = fsv. = da. regere, från mlty.
regiren, ty. rcgieren, av lat. regere, styra,
rikta (urbesl. med rak, räcka 1; se
även andrake). I sv. o. no. även 'lar-
ma, gorma'; med samma betj^d.-utveck-
ling som i sv. dial. dominera (se dom-
dera). — Härtill: regering = y. fsv.
1Ö07, från mlty. regéringc = ty. regie-
rung. Jfr föreg. o. följ. ävensom regal,
regel 1, rektor, resurs. — I fsv. o.
ä. nsv. även reg(h)nera, av mlty. reg-
néren, av lat. regnäre.
regi, av fra. régie, förvaltning, till
régir, styra (se regera).
regim, av fra. régime, styrelse, rege-
ring, av lat. regimen, till regere, styra
(se regera). — Ancien régime, egentl.:
gamla st}rrelsesättet, citatlån från fra.,
om tiden före 1789, uppkommet strax
efter stormningen av Bastiljen (1789;
även nouveau régime, om den nya tiden).
Regina, kvinnon. = ty. Regine, av
lat. regina, drottning (fem. till rea*, genit.
regis), konung.
region — ty. osv., av lat. regio (genit.
regiönis), äldst 'riktning', till regere,
rikta, styra (se regera).
regissör, av fra. régisseur, till régir,
styra (se regera).
register = fsv. 1507 = ty. osv., av
mlat. rcgislriim, regesirnm, registratur,
biform till mlat. regestum n., motsv.
senlat. regesta i., förteckning, till part.-
stammen av lat. regerere, bära tillbaka,
varav: föra in, skriva, av re-, åter, o.
gerere, bära (jfr kasta).
reglemente = ty. reglement, av fra.
réglemenl, till régler, ordna, av senlat.
reguläre (= sv. reglera), avledn. av
lat. regnla (= regel 1).
regn, räg"n, fsv. rceghn = isl., da.
regn, got. rign, fsax., fhty. regan (ty.
regen), ags. regen (eng. rain), av germ.
'regna- n. Kanske, med Zupitza Gutt.
34 reklam
s. 136, besl. med litau. rokti, regna,
dugga, roké, duggregn. Däremot ej med
grek. brékhein, väta. — Till likabety-
dande parallellrötter höra isl. rakr, fuk-
tig, o. lat. rigärc, vattna, fukta. — En
urgammal beteckning för 'regn' före-
ligger i sanskr. varsä, jfr grek. (h)érse,
dagg. — Regnbåge, fsv. raighnboghi,
-bnghi = isl. rcgnboge, da. regnbue,
mlty. regenboge, flit}', regan-, reginbogo
(ty. regcnbogen), ags. regn-, rénboga
(eng. rainbow), alltså allm. germ. (dock
ej belagt i got.). Jfr de likbet3'd. ags.
scnrboga, holl. waterboog (jämte regen-),
lat. phwins arens. Ord för 'himmel'
ingå i ty. dial. himmelring, fra. arc-cn-
ciel, ital. arco celesto samt litau. o. finska
ord som betyda 'himmelsbåge'. Dess-
utom ty. dial. gottes- o. wetterbogen. I
grek. iris (varav sv. iris, regnbågs-
hinnan).
reguladetri, Aurelius 1633 ('then
Gyllende Regle'), Celsius 1727 = ty.
regeldetri, av mlat. regnla de tribns, dvs.
regel om tre (satser); se regel 1 o.
tre. — Kallas av Stiernhielm tretals-
reglan (trg-tatsreglan).
Reinhard, se under mickel o. följ.
Reinhold, mansn., från ty. =, av
fhty. Reginold, Ragin(w)ald = fsv.
Rag{n)oalder, varav nsv. Ragnvald;
av germ. *ragina- = got. ragin n., råd,
beslut, fsax. regin-, isl. regin, gudamak-
ter (gen. pl. ragna-; se Ragnarök) -f-
stammen i våld, vålla. Från det germ.
namnet komma fra. Renaiid o. Renault.
— Jfr Ragnar.
rejäl, se re al.
Rekarne, Västra o. Östra, Sdml., plur.
best. f. till fsv. Rék = sv. dial. rek,
gotl. raik, stripa, fåra = no. reik ds.,
isl.: hårskäl; alltså efter terrängens
beskaffenhet. — En växelform på g är
väl no. reig, rad, i avljudsförh. till fhty.
riga ~ mhty. rihe (ty. reihe) osv., besl.
med sanskr. rekhä, fåra, linje, grek.
ereikö, river upp, osv.
reklam, i modern an v. Dalin 1871,
Grandinson 1892 osv. (jfr nedan) =
ty. reklame, av fra. réclame, i sin mo-
derna betyd, 'puff o. d.' o. 1830, möjl.
under påverkan av det eng.-amerik. to
reelaim, påkalla uppmärksamhet; till
rekognoscera
635
relik
lat. reclämäre, ropa emot (varifrån
betyd, 'replik' hos fra. réclame) — sv.
reklamera Dalin 1853, av re-, åter,
o. clamäre, ropa (jfr under 1 om hörd).
— I modern betyd, av 'affärsreklam'
o. d. blir ordet i sv. vanligt först under
1890-t. ; som vbalsbst. till reklamera
i annan betyd, förekommer ordet tidi-
gare, men tillfälligt.
rekognoscera = ty. rekognoszieren,
av lat. recognoscere, åter genomse, be-
siktiga, av re-, åter, o. cognoscere, av con-
(cum, med) o. nöscere, känna (se notis).
rekommendera — ty. rekommandieren
(i part. pf., även om brev), av fra.
recommander, av lat. re-, åter, o. com-
maiidäre, anbefalla (se kommendera
o. mandat).
rekord, 1890-t., tidigare väl blott som
citatord, t. ex. 1887: 's. k. records inom
roddsporten'; liksom ty. rekord från
eng. rccord, ursprungl. : protokoll o. d.,
sedan om den genom protokoll o. d.
betygade prestationen hos en kapplöp-
ningshäst, o. därefter även om den
högsta el. förnämsta prestationen över-
huvud, av ffra. record, till recorder, I
erinra, av lat. recordäre, erinra, egentl.:
föra till minnes el. hjärtat, till cor
(genit. cordis), hjärta (se kor di al). —
Uttr. 'slå ett vackert rekord', nu all-
mänt, är egentl. felaktigt o. ologiskt,
då slå måste hänföra sig till det när-
mast föregående rekordet.
rekreera sig, t. ex. Brasck 1645 (i
talspråk) = fra. récréer, förströ, åter-
uppliva, av lat. rccreäre, återställa, veder-
kvicka, av re- o. creäre, skapa, förorsaka
(besl. med kreatur).
rekryt, om enstaka rekrytsoldater
åtm. o. 1750; tidigast, t. ex. 1637 (recru-
ter), (mer el. mindre) kollekt.: undsätt-
nings- o. nyvärvat manskap (även i sing.,
t. ex. L. Kagg 1645) = ty. rekrut, tidi-
gare rekriite f., om det nyvärvade man-
skapet, av fra. recrue, rekrytmanskap,
i plur.: rekryter (varav ä. nsv. rcknj,
recry osv., t. ex. 1629), förr bl. a. recreu-
le, ersättningsmanskap, egentl. part.
pf. av fra. recroilre, växa upp igen, av
lat. recrescere ds. (supinum -crelum), av
re-, åter, o. crescere växa (inkoativbild-
ning till crearc, skapa; se kreera o.
krescendo). — ■ Tiden för övergången
från koll. till indiv. är svår att bestämma.
rektor = ty., av mlat. rector, skol-
o. högskoleföreståndare, i lat.: som styr
el. leder, till regere, styra (= regera)
såsom t. ex. lector till legere, föreläsa, osv.
rekvirera = ty. requirieren, fra.
rcquérir, av lat. requiräre, åter fråga el.
söka, fordra, till re-, åter, o. qucerere,
söka, fråga (av okänt ursprung). — Till
(den egentl. nybildade) part. -stammen
qucesit-, reqiusit- hör requlsitio (genit.
-önis), varav rekvisition = ty. requi-
sition, fra. réquisition.
relatera, av fra. relater, berätta, bil-
dat till stammen i lat. relätus, berättad
(använt som particip till, men ej besläk-
tat med referre, åter berätta = refe-
rera); av -*tlätos, egentl.: buren, o. så-
lunda sammanhängande med perf. (av
-ferre): -tuli, till flat. talo, jag bär, jfr
lat. tollo, lyfter, urbesl. med tåla. —
Härtill även relativ, adj. = ty., av
senlat. relatlvus, som har avseende på
(»refererar till»); o. relation P. Svart
= ty., av lat. relätio (genit.-öms), åter-
förande, berättelse.
relegera = ty. relegieren, av lat.
relegäre, skicka bort, landsförvisa, av
re-, tillbaka, o. legäre, sända (se legat).
relief, 1788 (om konstverk), 1790-t.
i uttr. giva relief åt; av fra. relief, upp-
höjt arbete, skarpare framträdande, till
lat. releuäre, av re-, åter, o. leväre, lyfta,
göra lätt(are), till levis, lätt.
religion = ty. m. fl., av lat. religio
(genit.-öms), även: fromhet, samvets-
betänklighet m. m., jfr religens, gud-
fruktig, väl besl. med grek. alégö,
bekymrar sig om, o. möjl. rotbesl. med
elak. Såsom man väntar sig, saknas
indoeur. uttr. för detta begrepp.
relik, 1632, 1637 i betyd, 'återstod,
rest'; i modern betyd, vanligt egentl.
först på 1800-t; av fra. rcliqne (vanl. i
plur.-s), av lat. rcliquia, kvarleva, läm-
ning, till reliquiis, kvarlämnad, övrig,
till rclinquere, kvarlämna, av re-, till-
baka, o. linquerc, lämna (stam *liku-,
urbesl. med lan, län). — Till part.-
stammen relict- hör relikt. — Under
medeltiden brukades i st. f. relik ordet
hcelghedomber mhtv. heilectuom,
reling
636
ren
reling, 1730, mulor 1700- o. början
a\ 1800-t. även -//- da. rceling, från
lty. réling, regeling el. holl. reeling,
regeling, avledning av m 1 ty. regel, tvär-
stång, reling m. m. (= regel 2).
Härav även eng. railing, som dock
rönt påverkan av eng. ra/7, spjäla (se
räl(s)), av lat. regula, spjäla, . linjal,
rättesnöre (= regel 1). — Inhemska
beteckningar äro sv. dial. skidbord till
skid, kluvet trästycke (se skida), o. sud
(se d. o.).
rem, fsv. rc(e)m = da. rem, kanske,
åtminstone till betyd., lån från mlty.
réme(n) = fsax., fhfy. riomo (ty. riemen),
ags. reorna, av germ. * renman-; f. ö.
dunkelt. — Ett inhemskt nord. ord är
det obesläktade isl., no. reim, isl. re/ma,
östsv. dial. råimu, rem, bälte, i avljuds-
förh. till isl., no. rim, spjäla, stång, sv.
dial. rimme, remme, spjälverk, osv.; jfr
finska lånordet rima, spjäla. — Möjl.
har i sv. rem båda orden sammanfallit.
Jfr Seip 2: 80 f. ävensom under remsa.
— Skära breda remmar ur en an-
nans hud (rygg), motsv. i da. o. ty.;
med bilden hämtad från ett forntida
kropps straff.
remarkabel, av fra. remarquable, till
remarquer, bemärka, märka om igen,
till marquer, märka (se markera).
remi i uttr. göra remi, Dalins Arg.:
remis, av fra. remis, egentl.: lagd till-
baka på sin plats, vartill fem. remise,
av lat. remissus, fem. remissa (vartill
även remiss), part. pf. pass. till remit-
tere, skicka tillbaka (= remittera), av
re-, tillbaka, o. mittere, skicka (se t. ex.
kommitté, mission).
reminiscens, av fra. réminiscence, håg-
komst, av lat. reminisceniia, till remi-
nisci, återkalla i minnet, av re-, åter, o.
samma ieur. rot men som i sv. minne.
remiss, remittera, se remi.
remmare, Palmcron 1642; förr även
-ä- o. -7?i- ; L. P. Gothus 1623 m. fl.:
romare, Schroderus 1637: rijmare =
da. romer, från ty. römer = eng. 7-77771-
777er; av omstridd härledning. Enl. som-
liga egentl. 'romare', med syftning därpå
att dessa vinglas urspr. förfärdigats av
vitrum romarium, dvs. skärvor av gam-
malromerskt glas; enl. andra efter Rq- I
mersaal i Frankfurt, som vid de ro-
merska kejsarnas kröning användes till
matsal; även fört till holl. roemen, prunka,
ståta (— ty. ruhmen ; jfr berömma).
| rem me, sv. dial., spjälverk, se rem.]
remna, se rämna.
remont (om häst), G. J. Ehrensvärd
1776; vanligt dock först på 1800-t.; av
fra. remonie, till remonter, åter bestiga
(bl. a. om hästar), till monter, uppstiga,
bildat till lat. 7770/7S (genit. montis), berg.
— I Fin ni. även i betyd, 'reparation*.
remsa, t. ex. Schroderus 1635, förr
ofta även rimsa, t. ex. Bureus o. 1600,
Sahlstedt 1773, Fryxell, E. Carlén m. fl.
o. ännu t. ex. 1875 = no. remsa, rimsa,
ä. da. remse; avledn. av något av de
under rem nämnda orden; f. ö. i en-
skildheter svårbestämbart, då nsv. rem
möjl. är lånat o. dessutom finnas lik-
betyd, inhemska ord av stammarna
reim- o. rim-. Litteratur se Noreen
V. spr. 3: 206; men de där framställda
meningarna äro av nämnda skäl samt-
liga osäkra. Jfr ramsa o. med avs. på
bildningen sk år sa (under skåra).
1. ren (åker-) = fsv., da. = isl. rein,
mlty. ren, mhty. rein (ty. rain), av germ.
*rainö-, möjl. motsv. bret. rim, mir.
rao/7, hög. Från germ. spr.: fra. rain,
skogsbryn. — Renfana, Tanacetum vul-
gäre = fsv. (rena-, rene-) = no. rein-
fan(n), -far, da. reinfan(g), från mlty.
reinevan(e), -var(ne) = fhty. reinivano
(ty. rainfarn), till fana, med syftning
på storlek o. utseende i övrigt. For-
merna med r höra till fhty. varn, orm-
bunke (egentl.: den spräckliga o. d.;
besl. med färna o. forell). Vilkendera
av dessa beteckningar som är ursprung-
ligast kan ej säkert avgöras.
2. ren (djurnamn) = fsv., da. = isl.
hreinn, ags. hrdn, av germ. *hraina- =
ie. *kroino-, besl. med grek. kriös, vädur;
egentl.: försedd med horn, till en variant
av roten i grek. kéras, lat. cornu osv.
(se horn), alltså med samma grundbe-
tyd, som det besl. hjort. — Ty. renn-
lier o. eng. raindeer bero på lån från
nord. spr.; möjl. även ags. hrdn (på en
tid, då i nord. spr. diftongen ai ännu
levde kvar).
3. ren? adj. = fsv., da. = isl. hreinn,
ren
637
repa
av urnord. "hrainaz (varifrån lapska
rainas), motsv. got. hrains, fsax. hréni,
fhty. hreini (ty. re/n), av germ. *hraini-;
att döma av betyd, 'finmalen, siktad' i
ty. dial. ett /}- partic. till ie. roten kri,
skilja, sålla, i instrumentalbildningen
lat. cribrum, såll, fhty. ritera (ty. reiter)
ds. (osv.), ävensom grek. Anno, skiljer,
lat. cerno, skiljer, sållar (jfr krita o.
exkrement). — Med avs. på deklina-
tionsväxlingen i nord. o. vgerm. spr. jfr
blid, blöd, fast, sen, tunn osv. —
Dem renom är allting rent (innch.
dat. plur.), från N. T., Titus 1: 15. —
Avledn. rensa, se d. o.).
4. ren, redan (se d. o.).
Ren, flodn., se Rhen.
rendera, ett 1800-tals ord, av fra.
rendre, bl. a. avkasta, inbringa; se när-
mare ränta 1 o. jfr ärren de, ren dez-
vous.
rendez-vous, från fra. =, egentl.:
infinn Eder, till rendre (se rendera,
ränta 1), i ty. översatt med stclldichein .
renegat, 1687 m. fl. om kristna som
övergått till muhamedanismen, o. 1740
i allmännare bet}rd., Sahlstedt 1773; hos
Möller 1755 är fra. renégat återgivet
med omskrivning = ty., av mlat. rene-
gatns, till renegare, förneka, av lat. re-,
åter, o. negäre, neka. — Under 1700-t.
icke sällan renegad.
renett, o. 1734 om uti. förh., 1737,
Linné 1751, Sahlstedt 1773, Bellman,
från fra. reinette; genom folketymologisk
anslutning till fra. reine, drottning, av-
ett *ranetta = span. raneta, dimin. till
räna, groda; egentl.: äpple med grod-
fläckar.
renfana, se ren 1.
renklo, 1750: reine Claude, 1785: reine
claude, från fra. reine-claude, till reine,
drottning (se föreg.), efter drottning
Claude (f 1524), Frans I:s gemål.
renommé, 1680, från fra. rcnomméc,
av renommer, bl. a.: berömma, av re-,
åter, o. lat. nominäre, nämna (= sv.
nominera), till nomen, namn (urbesl.
med namn).
renons, 1802: renonce för penningar
= ty. renonce, av fra. renonce, felande
färg (i kortspel), till renonccr, vara re-
nons, ej bekänna (i kortspel), avstå
ifrån, avsäga sig, av lat. rennntiäre, giva
återbud, offentligen tillkännagiva, av re-,
åter, o. nnntiäre, kungöra; jfr annons
o. prononcera.
renovera = ty. renovieren, av lat. re-
noväre, förnya, av re-, åter, o. noväre,
göra ny, till novns, ny (urbesl. med ny).
rensa, fsv. rcensa, -c- = isl. hreinsa,
da. rensc, avledn. av adj. ren liksom
ags. cldznsian (eng. cleanse) av chvne,
ren (eng. clean; se klen); möjl. närmast
till germ. komparat. *hrainis-, resp.
*klainis- (samma ändelse som i sv.
längre osv., av *langiz-).
rentier, t. ex. Strindberg 1883: 'Herrar
rentierer sutto i skjortärmarne på Grand
Café och spelade piquet'; av fra. =, som
lever på sina räntor, av rcnte = ränta 1.
renässans, av fra. renaissance, till re-
nailre, födas på nytt, av lat. renasci ds.,
av re-, åter, o. nasci, födas (se nation,
natur).
rep = fsv. = isl. reip, da. reb ds.,
got. raip n., rem, band, mlt3r. rep m.,
rep, tåg, tunnband, fhty. reif ds. (ty.
reif, tunnband, ring), ags. rdp, rem, rep
(eng. rope), av germ. *raipa- (varav fin-
ska lånordet raippa, räippä); enl. som-
liga egentl.: remsa o. d., besl. med repa;
enl. andra av förgerm. *raibno-, besl.
med rev 1, 2 o. reva 1 o. 4, jfr no.
reiva, veckla o. d. — Repsl ägare, fsv.
repaslaghare — da. rebslager, från mlty.
rcpsleger = ty. dial. reifschläger, till
slå osv.; jfr da. slaa reb, vrida rep till-
samman.
1. repa, sbst., jfr Verelius 1681 : ripa,
av ett fsv. *ripa; i avljudsförh. till sv.
o. no. dial. ripa ds. o. möjl. även rep
(av *raipa-); av en germ. rot rip = ie.
rib, växelform till den i riva. Jfr följ.
2. repa, vb, I. Erici 1042, om lin,
jfr 1641: ripa gråss, sv. dial. även rappa,
ripa, av ett fsv. "ripa = no. ripa; besl.
med ags. rij)an o. ripian, skörda (eng.
reap), ävensom ripe, mogen (eng. ripe)
= fhty. rifi (ty. reif) osv., egentl.: som
kan rivas av el. repas; till föreg.; även
under upprepa. Hit hör även uttr.
repa mod(et), 1671, från uttr. såsom
t. ex. 'repar til sigh modhet' 1628, dvs.
riva till sig.
3. repa i upp repa se d. o.
repartisera
638
resa
repartisera, Dagl. Alleb. 1793 i an-
nons ( om gemensam disposition av vagn),
Blanche IS 17: 'repartisera till bålen',
till participstammen av fra. répartir,
fördela sv. réparterd), till partir, dela,
av lat. partire, partiri ds., till pars, del
(se part).
repe (dar-), Lolium temulentum, 1736;
väl sammanhängande med repa 2. Om
anledningen till sammansättningsleden
dår- (till dåre) se under do dra slutet.
repertoar, Hammarskiöld 1818 (-oir-),
av fra. répertoire ds., av lat. repertörium,
förteckning (= sv.), till participstammen
repert- av repcrire, återfinna. Alltså, lik-
som de flesta teatertermer, från fran-
skan; se närmare under scen.
repetera, P. Svart = ty. repetieren,
fra. répéter, av lat. repetere, hämta åter
m. m., av re-, åter, o. petere, söka, hämta,
fordra m. m. (se petition).
replik, 1712: repliquer = ty. replik,
av fra. réplique, till répliquer, svara,
genmäla, av lat. replicare, i senlat.: göra
en replik (jurid.), egentl.: vika tillbaka,
av re-, tillbaka, o. plicåre, vika (jfr re-
plik o. se f. ö. pli). — Formen repliker
(i betyd, 'svarskrift') 1661 hör till den
under 1660-t. brukliga sing. replika (-c-),
ännu Serenius 1734 (i jurid. anv.).
reporter, Nordensvan Figge 1885 (i
sam mans. iidningsreporier), från eng.
=, till report, redogöra, referera, av fra.
reporter, egentl.: bära el. föra åter, av
re- o. porter av lat. portäre, bära, föra
(jfr rapport).
repressalier, Gustaf II Adolf 1624 =
ty. repressalie(n), fra. rcprésaille(s), ett
nylat. repressalia, plur. -ce, mlat. re-
prensalia' plur., egentl.: återtagande,
till lat. repre(he)ndere, taga tillbaka, av
re-, tillbaka, o. pre(he)ndere, taga, gripa
(se repris o. pris 1, 2).
reprimand, 1667: 'ett reprimand'(Åbo),
1671: 'en skarp repriment' (Åbo); jfr
Hidd. protok. 1660: 'denne reprimanda';
från fra. réprimande, tillrättavisning, till
réprimer, undertrycka, hämma, av lat.
reprimere ds., av re-, åter, o. premere,
trycka (se press).
repris, Ad. prot. 1789: i flere repriser,
av fra. reprise, återupptagande, till par-
ticipstammen av reprendre, taga åter,
av lat. rcpre(h)cndere (se föreg. o. jfr
surpris).
reptil, 1822 (bildl.) = ty. = fra. rep-
tile, till lat. adj. reptllis, krypande, till
repcre, krypa. — Den förr vanliga plu-
ralformen replilier (t. ex. 1854) beror på
lat. reptilia (n. plur.).
republik, i ä. tid ofta 'stat' i allm.;
den moderna betyd. t. ex. Dalins Arg.
= ty. m. fl., av fra. république, av lat.
respublica, statssak(er), stat, fristat, av
res, sak, väsen (= sanskr. räs, gods,
egendom), o. fem. till adj. publieus, of-
fentlig (se publik).
reputation = ty. = fra. réputalion,
rykte, anseende, av lat. reputätio (genit.
-önis), eftersinnande, beräknande, till
participstammen av reputäre, eftersinna,
beräkna, av re- o. putäre, räkna, anse
m. m. — Reputerlig, äldst, på 1630-
40-t., i sht i förb. med ord för 'fred'
o. d. == da., efter ty. reputierlich. Den
moderna anv. representeras av ex. såsom
t. ex. Björn (si. av 1700-t.): 'en . . lus-
tig karl; så reputerlig, så blommig och
frodig', Gosselman 1828: 'en ganska
treflig man, med en reputerlig mage',
Fr. Bremer 1835: 'Denna åldriga och
reputerliga fru'.
1. resa, vb (upp-) = fsv. = isl. —
ä. da. rese (nu reise genom inverkan
från reise, fara o. d.), got. raisjan, resa,
väcka, fhty. réren, låta falla, ags. réran,
lyfta upp o. d., väcka (eng. rear; eng.
raise är lån från nord.), av germ. *rai-
sian, *raizian, kausativum till germ. st.
vb. *risan (ipf. *rais) == sv. dial. risa,
fsv. 7 Isa, resa sig, stiga = isl. risa, got.
urrcisan, fsax. risan (mlty. risen även:
skynda bort, falla), fhty. risan, resa sig,
falla (ty. dial. risen, sjunka), ags. risan,
stiga upp (eng. rise); alltså bildat såsom
t. ex. beta till bita. Möjl. besl. med
fslav. ristali, springa; till en ie. rot ris,
som kanske, liksom ie. ridh i rida,
utvidgats av ri i sanskr. riti, ström, lat.
rlvus, bäck, osv. (jfr Rhen); se (även
i fråga om grundbetyd.) Persson Indog.
Wortf. s. 286, 837, 894. Jfr följ. —
Resa till Tyskland, eufemistiskt: ned-
komma (med barn), se under Tysk-
land.
2. resa, sbst. = fsv.: resa, gång (jfr
resa
639
resma
det bibliska tre resor osv.) = senisl.
reisa, da. reise, från mlty. reise, resa,
uppbrott, krigståg, tidpunkt = fhty.
reisa (ty. reise); egentl.: uppstigning;
bildat på starka avljudsstadiet germ.
rais- till germ. *risan, stiga (o. falla),
vartill med samma avljud även vb. resa
1. Jfr följ. o. resenär.
3. resa, vb, fara = fsv. = no. reisa,
da. reise, från mlty. reisen = fbty. rei-
sön (ty. reisen); avled n. av föreg. —
Got. bar i stället wraton, resa, vandra
= isl. rata, fara åstad m. m., besl. med
grek. radanätai, vankar omkring, egentl. :
vrida, vända (jfr till betyd. eng. went,
gick; se vända). Eng. bar utom go (o.
went) de romanska travel o. journey.
rese, i ä. nsv. även rise (rjse Spegel,
rijse Dahlstierna; väl lån från isl.), fsv.
rese, risi = isl. risi, no., da. rise; jfr
mlty., mholl. rese, fhty. riso (ty. riese),
ävensom no. risil, fsax. wrisil. Förhål-
landet mellan dessa former är omstritt
o. i enskildheter alltjämt oklart. Om
det svenska ordet är besl. med fsax.
wrisil, måste det vara lånat från isl.
resp. mlty., då i fsv. w i denna ställ-
ning ej försvunnit före r, lika litet f. ö.
som i mlty. Möjl. kunde dock formerna
utan w- bero på folketymologisk anslut-
ning till germ. *risan, stiga upp (se
resa 1). — Fsax. wrisil (osv.) har sam-
manställts bl. a. med grek. rion, bergs-
topp, för vilket man antagit en grund-
form *nrisom. Enl. Liden Aufsätze z.
Kultur- u. Spracbgesch. (Kuhn) s. 145
bör man dock för det grek. ordet kanske
snarare utgå från ett "uriiom : trak.-fryg.
bria, tokar. rf. Litteratur om rese se
f. ö. Olson Appell, subst. s. 22 samt
Liden Ein balt. -slav. Anlautsgesetz s. 14
(fsax. wrisil o. rese till bl. a. litau. res-
nas, stark, duktig; annorlunda om res-
na.> Persson Indog. Wortf. s. 274 f.). —
Otäukbart vore väl f. ö. ej, att formerna
på ipr- o. (åtm. vissa av dem) på r-
utgå från nomina agentis till två paral-
lellverb, germ. *wrisan o. *risan, stiga
i höjden (se resa 1), som förhålla sig
till varandra som "wrltan o. 'ritan (se
rita).
reseda, Aspelin 1749 == da., ty.; efter
en gammal latinsk trollformel: reseda
morbos, reseda, dvs. stilla sjukdomarna,
stilla!, som enl. Plinius skulle tre gånger
framsägas för att stärka växtens för-
menta förmåga att bota för bulnader
o. d.; alltså egentl. av imper. till vb.
resedare, stilla, lindra.
resenär, Bib. 1541, från mlty. reise-
nére, vanl.: till krigståg utrustad krigare,
ryttare (den i gamla svenska bibelövers,
brukliga betyd.), även: resande; till sbst.
el. vb. resa (2, 3); jfr med avs. på bild-
ningen konstnär, körsnär samt f. ö.
ty., reisige, ryttare (varav ä. nsv. resige(r).
reserv, 1633, 1671, av fra. réserve, till
lat. reservare, förbehålla, bespara, för-
vara (= sv. reservera), av re- o. ser-
vare, bevara, rädda (jfr konservativ).
Hit även reserverad = ty. reserviert,
efter fra. réservé, förbehållsam, varsam,
part. till reserver, förbehålla osv.
residens, Sigfridi 1619 (om själens
säte), L. P. Gothus 1628 (om monark;
f. ö. redan då den vanliga betyd.); från
ty. residenz = fra. résidence, till lat. re-
sidere, sitta, bliva kvar, till re- o. sedére,
sitta; jfr president.
resignera, P. Svart = ty. resignieren,
fra. résigner, avträda, avstå, nedlägga, se
résigner, foga el. underkasta sig, av lat.
resigndre, bryta upp el. öppna (t. ex.
brev), göra ogiltig, ytterst till signum,
tecken, signet m. m. (se signa 2.).
reslig, Karl IX 1580-t. (om växt), jfr
fsv. reselikhet, smärthet, vacker växt;
motsv. isl. reisnligr, ansenlig (till resa
1), el. möjl. isl. risaligr (till risi, rese).
Se f. ö. Noreen V. spr. 3: 188 (med lit-
teratur).
resma f., resme n., dialektord (Hall.,
Ska.), havrevippa, jfr resma se, gå i ax,
om havre. Enl. Wigforss S. Hall. folkm.
s. 23 n. 1 att sammanhålla med ösv.
dial. rismas, upplösa sig i trådar, smål.
(Kim. 1.) resma, avrispat stycke tyg :
havrestrået alltså liksom splittras i vip-
pan. A andra sidan svårt att skilja från
likbetyd. no. (havre)risla, sv. dial. ressla,
som väl böra forbindas med isl. hrisla,
buske (se ris 3); jfr Persson Indog.
Wortf. s. 313. Ytterst äro dock antagl.
i alla händelser samtliga orden rotbesl.,
då de synas höra till den ie. rot kris,
som ingår i rista 2; jfr till betyd. lat.
resolut
(540
reta
crista, tofs. fjäderbuske, som även tycks
höra till denna ordgrupp.
resolut, i t. ex. Dalins Arg. även 'fri-
kostig' (utgående från den i ä. ty. o. lat.
uppträdande betyd, 'tygellös o. d.') =
ty., av lat. resolutas, fri, otvungen, ty-
gellös, part. pf. pass. till resoloere, upplösa
(= sv. resolvera), av re- o. solvere, lösa
(jfr a b s o 1 u t, s o 1 v e n t), alltså egentl.: löst
från varje tvivel el. hänsyn. Betyd, 'be-
slutsam' i nsv. o. ty. beror på inverkan
från det etymol. identiska fra. résolu.
— Härtill även resolution = ty., av
lat. resolutio (genit. -tiönis), upplösning,
förklaring.
reson, Växiö domkap. 1653: skjäll
eller resoon, i uttr. rim och (eller) reson
o. 1730 = ty. räson, t. ex. r. annehmen,
av fra. raison, förnuft, rätt, billighet,
skäl, orsak m. m., av lat. ratio, (förnuf-
tigt) skäl, förnuft, räkning m. m.; ety-
mologiskt = ra tion, ranson; se f. ö.
under räcka. — Härtill: resonera =
ty. räsonieren, av fra. raisonner ds., fälla
omdömen, göra förnuftsslut o. d., alltså
med ungef. samma betyd. -utveckling som
kåsera till fra. cause, orsak; re son a-
bel, av fra. raisonnable, förnuftig, för-
ståndig.
resonans, t. ex. Wivallius, från ty.
resonanz el. fra. résonance, av lat. reso-
nantia, till resonäre, återljuda; se kon-
sonant, sonat osv.
respekt, o. 1620 = ty. = fra. respect,
av lat. respeclus, avseende, hänsyn, tillba-
kaseende, av participstammen till respi-
cere, taga hänsyn, se tillbaka, till re-, till-
baka, o.specere, se (jfr in sp ek tor, spek-
takel, spydig; urbesl. med sp ej a, spå).
Jfr resp i t. — Härtill respektive, adv.
i nämnd ordning, med avseende på var
o. en = ty., till ett mlat. adj. respec-
tlvus.
respirera = fra. respirer, av lat. res-
piräre, andas, åter hämta andan; jfr
inspirera, spirituell.
respit, 1595: 'trij åhrs respijtt', van-
ligt under 1600-t., från ä. fra. respit (fra.
répit) = ital. rispetto, av lat. respectus I
= respekt; alltså egentl.: hänsynsta-
gande el. dyl.
respondent, av lat. respondens (ge-
nit. -eniis), part. pres. till respondere,
svara, av re-, åter, o. spondere, lova (se
spondé).
[res(s)na, sv. dial., ärt- el. humle-
ranka, se ris 3.]
rest, t. ex. 1563, 1612 (neutr.), 1623
(l ästen besl. form) = da., ty., av fra. reste
(eng. rest), ital. resto, till lat. restäre,
bl. a.: bli kvar (= fra. rester > sv. re-
stera); jfr arrestera.
restaurang-, liksom ty. restaurant, av
fra. restaurant, egentl.: ställe där man
återhämtar el. återställer sig, part. pres.
till restaurer, återställa, av lat. restau-
räre ds. (innehållande samma avljuds-
stadium som isl. staurr = stör). Res-
taurang började under 1800-talets
senaste årtionden efter hand uttränga
det likbetyd, restauration (= da.,
ty.), av fra. restauration, återställande
(betyd, 'värdshus o. d.' saknas här), av
senlat. restaurätio (genit. -önis).
restriktion, av fra. restriction, in-
skränkning, av senlat. restrictio (genit.
-önis), till restringere, draga till el. åt
sig m. m. (se distrikt, prestige).
resultat, 1740-, -50-t. = ty., av fra.
resultat, av participstammen till mlat.
resultäre, bl. a.: uppstå, i lat: springa
el. studsa tilllbaka, till re-, tillbaka, o.
salire (supinum saltum), springa, hoppa
(se saltomortal).
resumé, sammanfattning, översikt, av
fra. resumé ds., till résumer, samman-
fatta, av lat. resumere, återtaga (av re-,
åter, o. sumere, taga, sammans. av subs-,
under, o. emere, taga).
resurs, Arv. Horn 1710, av fra. res-
source, till participstammen av ffra.
ressourdre, åter resa sig, av lat. resur-
gere ds., av re-, åter, o. surgere, uppstå
(sammans. av subs-, under, o. regere,
rikta, styra; se regera); liksom fra.
source, källa, av partic. till lat. surgere.
— Hos Cederborgh OT 1810: ha resurs
i betyd, 'ha revansch' i spel.
resår, Dagl. Alleh. 1771, i annons
(: ressaurer plur.), av fra. ressort, resår,
spänstighet, fjäder m. m., till ressortir,
I åter utgå, alltså med syftning på reså-
rens förmåga att tänja ut sig, av rc- o.
sortir, utgå (av ovisst ursprung).
reta = fsv.: uppreta, locka = isl.,
no. reila, jfr flity. reizen (= -s-, senare
retirera
G41
reva
-ts-; ty. reizen), av germ. "raitian. Vanl.
fattat som ett kausativum till rita i den
äldre betyd, 'rista' o. d. Om här en ie.
bildning på -eiö- föreligger, bör den
dock snarast ha haft intensivisk- itera-
tivisk funktion av samma slag som nöta
(till njuta). — No. vreita visar hän på
en biform med w, som även kan tänkas
uppträda i isl. reila; jfr under rese, rita.
retirera, av fra. retirer, av re-, åter, till-
baka, o. firer, draga (av ovisst ursprung),
vartill även attiralj, tirad, tiraljör.
reträtt, 1G38: retraillc, av fra. reträtte,
till participstammen av ffra. retraire, av
lat. rcirahere (supinum -tractum), draga
tillbaka (av re-, tillbaka, o. trahcre,
draga; se trakt).
retur, J. De la Gardie 1627, av fra.
retour, återresa, återvändande, till re-
tourner, återvända, av re-, åter, o. iour-
ner, vända (se t. ex. tur 1, 2, 3, turné,
törn).
retuschera = ty. reiiischiercn, av fra.
retoacher, retuschera, förbättra, åter vid-
röra, av re-, åter, o. toucher, vidröra,
röra (se tusch 2).
Retzius, familjen., förr: Itessius, efter
sjön Re ss en Ögtl.
reumatism, P. J. Bergins 1750 = ty.
rheumatismus, fra. rhumatisme, av grek.
revmalismös, till revma n., katarr o. d.,
flöde, egentl.: det som flyter omkring i
kroppen, till réein, flyta (urbesl. med
strö m).
Reuter, ReuterCcrona osv.), famil-
jen., se ryttare.
1. rev r. (f.), till fiske, Schroderus
o. 1638, I. Erici 1642, motsv. no. reiv
m., besl. med germ. 'raiöön = no. reiva,
svepa, veckla, nisl. reifa ds. = ags.
dråfian, veckla upp; jfr germ. 'raitian
-— isl. reifa, bildl.: utveckla o. d. Hit
även: sv. dial. re(i)v == isl. reifarf.pl.,
omhölje, binda, tömmar. I avljudsförh.
till isl. rifj(t, vända hö, förklara, även-
som isl. rifr (genil. rifjar), vävbom =
sv. dial. ren, jfr ä. nsv. refue ds. 1640.
Jfr reva 1 o. 4.
2. rev r., längdmått, Raam 1670
(officiellt från år 1855); väl till föreg.
o. reva 1.
3. rev n., sandrev, 1658, i ä. nsv.
även pl. -ar = da. rev, isl. ///'(gen. pl.
Jfellquist, ElymoUxjisk ordbnU.
rifja), motsv. lty., holl. rif, som lånats
från nord. spr. o. själva ligga till grund
för t}-, riff o. eng. reef; egentl. samma
ord som rev 4, revben, o. det från lty.
lånade ribba; se dessa ord. Jfr slov.
rébdr, sluttning på en kulle o. d., med
ry. rebrö, revben. Betyd.-utvecklingen
kan jämföras med hals, huvud, näs
osv. i geografisk bemärkelse. — Jfr även
revel.
4. rev n., revben, fsv. rif = isl. rif,
ä. da. riv, rev = fsax. ribbi, fht\'. rippa,
-i (ty. rippe), ags. ribb (eng. rib; jfr rips),
av germ. "rebia- = ie. *rebhio-, besl.
med ry. rebrö ds., väl till grek. ercphö,
lägga tak över, orophé, tak, fhty. hirni-
rebo, huvudskål; jfr rev 3 o. ribba. —
, Nu i stället vanl. revben, fsv. rif ben
= nisl. rifbein, ä. da. rev-, rivben (da.
ribbcn); jfr ffris. ribbesbén. Härtill rev-
ben sspjäll, Var. rer. 1538: rebenspel,
ombildning av mlty. ribbesper, varav
ä. da. ribbe(n)spcer (no. ribben(s)bcvi sleg)
o. ty. ribbe(n)speer, till mit}', ribbe, rev-
ben (se ovan o. ribba), o. sper, spjut
(varav ä. nsv. spär(r), fsv. spcer) = fhty.
I sper (ty. speer), ags. spere (eng. spear),
isl. spjprr osv. (se rida spärr), väl
besl. med lat. sparus, kort jaktspjut, o.
med spar re (jfr Persson Indog. Wortf.
s. 473). Alltså egentl. 'spett på vilket
revbensspjället stekes' o. sedan om köt-
tet självt; med samma dubbelbetyd, som
i mhty. spiz.
5. rev n., rivande, bukrev, fsv. rif
ds. = isl. rif, no. riv, av urnord. 'rita-
till riva (som bett till bita el. drev
till driva). Jfr revorm.
6. rev n., i segel, Rajalin 1730, Lind
1749 = isl. rif, da. rev; lty. reff, riff,
holl. reef väl från nord. spr.; eng. reef
från holl. Snarast till riva, alltså 'av-
skuret st}'cke' el. dyl.; dock osäkert (jfr
lärft). — Härtill vb. reva = da. reve,
lty. reven osv.
1. reva, vb, avmäta jord, 1558, part.
rijfvenn s. å., till rev 1 i betyd, 'snöre'.
2. reva, vb, om segel, t. ex. 1620, se
rev 6.
3. reva, sbst., spricka, rämna, NT
1526, fsv. riva = isl. rifa (o. hrifa), no.
riva, avljudsform till vb. riva. Jfr det
besl. rämna.
41
ro va
revolver
l. reva, ranka, humle-, jord- osv.,
Sylvius 1682, äldre ofta ref, 1670, Sere-
nius o. ännu Dalin 1853, den senare: »äf-
ven refva*>, motsv. no. jordrev, fhty. reba,
rebo (ty. rebe), ranka, väl av gcrm.
*n'ftö(n), jfr da. revling, Empetrum nig-
rum, sannol. till rev 1, snöre, se Norcen
V. spr. 3: 180.
revansch, från fra. revanche, veder-
gällning, hämnd, av vb. revancher, av
lat. * revenditicäre, som förhåller sig till
fra. vente, försäljning (av *vendila), som
t. ex. arracher, lösrycka m. m., till rapt,
bortrövande; till vendre, sälja, av lat.
vcnderc ds., till venum (ack.), försälj-
ning, o. däre, giva, jfr sanskr. vasna-,
pris, lön; alltså: låta (segraren) betala
(sin seger). Knappast däremot till ven-
ger, hämnas (lat. vindicäre = sv. vin-
dicéra).
revel, -ä- Bib. 1541 osv., ännu Weste
1807 jämte -e-, jfr refla Serenius 1741
= ä. da. revel, da. revle; väl dimin. till
rev 3, sandrev. Enl. Noreen V. spr. 3:
187 är rävel snarast ett annat ord,
motsv. isl. refell, remsa, avledn. av rafr,
strimla av flundrekött. — Härtill, enl.
Karsten Germ.-finn. Lehnw. s. 215, möjl.
det estl. stadsn. Reval (fin. Rääveli),
fsv. Rcrflc 1335, til Re/fla 1305; i så
fall egentl. svenskt namn; dock mycket
ovisst.
revelj, Spegel 1085: blåsa Reveille,
av fra. révcille, till révciller, väcka, till
lat. vigiläre, vaka (jfr vigilera, vigör;
urbesl. med vacker o. vb. vaka). Med
avs. på sv. -Ij- jfr batalj, medalj,
seralj.
reveny, C. Bonde 1058, av fra. revenu,
egentl.: det som kommit tillbaka, till
participstammen i revenir, återkomma,
av lat. revenlre ds. (se advent).
reverens, G. I:s reg. 1550: reverentz,
i betyd, 'vördnadsfull hälsning' t. ex.
Dalin 1738: 'Ramborg . . gör honom en
djup reverence'; från ty. reverenz o.
fra. reverence, av lat. reverentia, vördnad,
senare även: vördnadsbetygelse, till
part. -pres. -stammen av revereri, vörda,
högakta, av re- o. vereri, respektera, ha
försyn, blygas (urbesl. med var 3,
va r se).
revers, G. I:s reg. 1557 : Tlertigh
Johans revers på förstendömet Finland',
från t}r. =, förr neutr., av mlat. rever-
sum, svar, egentl. part. pf. pass. n. till
lat. reverlere, vända om, av re- o. vertere,
vända (urbesl. med varda). Etymolo-
giskt identiskt med revär. Jfr per-
vers, vers. — Hit hör också reversal,
G. I:s reg. 1557.
revetera, från fra. revétir, belägga,
fodra, bekläda m. m., av re- o. vétir,
bekläda, av lat. vcslire ds., till vestis,
klädnad (varifrån ytterst sv. väst 1),
urbesl. med var 4 (i bolster var o. d.).
Jfr travestera.
revider, boktr., 1890-t., förkortning av
re vid er ark 1757 o. d., till lat. revidere,
återse, i mlat.: (noggrant) genomse (=
sv. revidera; av re- o. viderc, se, jfr
vidimera), vartill mlat. revTsio (genit.
-önis), (noggrant) genomseende = sv.
revision ( — t}'.). Jfr revy.
revir, Lind 1749 (jfr nedan), från ty.
revier, av mhty. rivier(e), distrikt, område
— mhty. rivier, bäck o. d., mlty. river,
flod, av fra. riviére, flod, strand = ital.
rivier a, strand (i sv. Rivieran, om
Medelhavets strand), avledn. till lat.
ripa, strand (urbesl. med vb. riva). —
Tidigare i nu obrukliga anv., t. ex. 1074:
det Flanderske Reveer, snarast i bet3Td.
' s t r a n d o m r å d e , kust'.
revolt, Ekeblad 1055 om franska förh.,
Duwall 1007 om dalkarlarna, M. Sten-
bock 1712, från fra. rev olte, till revolter,
uppresa sig, av ital. rivoltare, göra
upprorisk, bildat av lat. re-, åter, o.
volutus, part. pf. pass. av volvere, välva,
rulla (jfr volt 1, vol\rm; urbesl. med
välta). Jfr följ. o. revolver.
revolution, 1080 i allm. betyd., om-
välvning; i specifikt politisk betyd, mera
allmänt först o. 1792 = ty. = fra.
revolution, av senlat. rcvolutio (genit. -
önis), omvälvning; se föreg. Gammalt
ord, men med politisk betyd, allmänt i
Europa först under franska revolutio-
nen, då också sbst. révolutionnairc upp-
kom (= sv. revolutionär, Stockh.
Post. 1792, om förh. i Brussel; såsom
adj., i icke politisk betyd., dock redan
1757).
revolver, Eneberg 1802 (ännu ej hos
Dalin 1853), av eng. revolver, uppfunnen
revorm
643
Ribbing
av amerikanaren Colt 1828, egentl.: om-
vridare, av eng. revolvc, vrida sig om-
kring, av lat. revolvere, egentl.: välta
el. välva tillbaka (se revolt).
revorm, Lex. Linc. 1640 (ref-) osv.;
Var. rer. 1538 m. fl.: räf(f)orm, i vissa
sv. dial. räv-, motsv. isl. reformr. till
stammen riv i rev 5; jfr no. riv(a),
no. -da. rever, utslagssjukdom bos barn.
Ä. sv. råf- o. isl. ref- utgå från a-om-
ljudda Informer till det riv-, varur
revorm utvecklats; jfr isl. skref, da.
skrcev till isl. skrif, sv. skrev osv. Se
Noreen V. spr. 3: 186. Annorlunda om
ljudförh., men knappast riktigt, Kock
Sv. ljudbist. 1: 201. — I sv. dial., no.,
da. även ringorm, se under ring.
revy, o. 1710, om trupprevy; Almqvist
1838: passera revue, från fra. revue, till
pf. part. av revoir, genomse, granska,
av lat. rcvidere (se revidera). — Alltså
äldst i militär anv. o. en av de många
termer av detta slag som ytterst ha
franskt ursprung; jfr t. ex. ammuni-
tion, armé, bomb, epålett, garni-
son, kompani, officer (o. beteck-
ningar för befälsgraderna), parad, pa-
trull, sappör, tiraljör osv.
revär, Dagl. Alleh. 1771 : röda Reverer
(på rock), av fra. revers ds., uppslag på
kläder m. m., egentl. = revers (se
d. o.), alltså urspr. : det omvända.
Rhen, ty. flodn., genom falsk ljud-
substitution, av ty. Rhein (efter mön-
stren ben ~ bein, sten ~ stein osv.)
för ä. nsv. Rin (jfr fsv. rinsch, rensk)
= da. Rin, fhty. (H)rin, mlty. o. mhty.
Rin ; sannol. liksom lat. Rhenus, grek.
Renos från de kelters språk, som i
äldsta tider bodde vid Rhen; besl. med
fir. riathor, ström, mir. rian, hav (enl.
Thurneysen egentl.: havsström; jfr ir.
rian, lopp, väg, stig), lat. rivns, bäck
(jfr f. ö. under rinna o. resa 1). Enl.
R. Mucb i Hoops Reallex. 3: 499 skulle
dock fht}'. Rin osv. vara inhemskt germ.
o. utgå från ett ie *reino-, varav även
gall. Renos.
[Rhyzelius, nu utdött familjen., till
Ryssby; se ryd slutet.]
ria, torkstuga = fsv., till fgutn. rf,
sv. dial. 1*., stolpe, sv. dial. n., stäng på
balmen längs takkanten, rie m., stör
för torkning av säd, no. rjaa ds.; av
t. ex. Falk-Torp härlett från en germ.
stam rih-; jfr litau. rike, gärdsgårdsstör,
med grammatisk växling i regel 2, jfr
även under räck (slutet) samt under
ragla (slutet). Orden kunna ej skiljas
från fin. riihi, ria, som också av somliga
betraktas som lånat från nord. spr. Enl.
andra åter är förhållandet omvänt, i vil-
ket fall naturligtvis de ovan gjorda sam-
manställningarna måste övergivas. Från
de finska spr. kominer väl det likabetyd,
lett. rija. Litteratur härom Setälä FUF
13: 439; jfr även Meringer WuS 1: >!5.
ribba, Polhem 1739 m. fl.: rebba,
Lind 1749 (under Kenter): ribba, även
i fsv. (se nedan) == da. ribbe, spant,
nerv i blad, valvstråle m. m., från mit}'.
ribbe, ribba, egentl. samma ord som
det inhemska rev 4, revben, o. rev 3,
sandrev, av germ. "rebia-; se dessa ord.
Ordet ingår även i fsv. tillnamnet Rib-
bcna?so3 (se förf. Xen. Lid. s. 100).
Ribbing\ familjen., 1400-t; säkerl.,
såsom redan Lundgren förmodat (Fsv.
personn. på -ing o. -ung s. 11), ett
härstamningsord avlett av kortnamnet
* Ribbe (el. möjl. * Ribb er) till fsv. per-
sonn. Ridbbiorn (Ridhbcrnus 1312), bil-
dat såsom t. ex. Tnbbnng 1413 (Tobbung
även som förnamn) till kortn. Tubbe,
Tobbe el. *Xybblinger i ortn. Nybblingce
sa>ta>r till ett *Nubbe el. dyl. (se förf.
Ortn. på -inge s. 226); jfr fsv. Siobbe,
fvnord. Robbi, Rubbi osv. o. särsk. Olafer
Ribber Järn ti. samt se under -inge slutet.
— Däremot ej, såsom också antagits,
till isl.-fno. ribbungr, våldsman o. d., i
fno. SigurÖr Ribbung r = fda. ribbing,
en elliptisk kortnamnsbildning till fno.,
isl., fsv. o. ä. da. rib(b)aldi, våldsman,
skojare, landstrykare = ital. ribaldo,
fra. ribaut; de båda orden brukas i
fvnord. texter som liktydingar. Benäm-
ningen tillkom bl. a. de skaror av löst
folk, som sällade sig till den norske
tronpretendenten Sigurd (1200-t.) och
övergick sedermera på denne som
tillnamn. Härledningen av ribbaldi är
omtvistad; se H. Schaefer Waffenstud.
/.. Thidrekssaga, Acta germ. NR 3: 71 ri.
6 (med litteratur); jfr under rabalder
(slutet).
ricinolja
644
rik
[Richter, familjen., se rikta 2.J
ricinolja, Berzelius 1824, till lat.
busknamnet ricinus (även: fårlus o. d.).
Rickard, personn., redan i fsv. (Rikar-
dus, Ricard) = isl. Rikardr, från ty.
(fty.) resp. eng. (ags.) ; fty. Ricard, f hty.
Richart (ty. Richard), ags. Ricard(iis)
(oftast från normand.; eng. Richard);
till rik o. hård; jfr under Bernhard,
Eberhard, Gerhard.
rid (dial.) f., kort tid, stund, sjuk-
domsanfall, ä. nsv. =, fsv. ridh, kort
tid, gång, sjukdomsanfall = isl. hriÖ,
no. rid (även: hårt väder), ags. hriö,
storm; i avljudsförh. till ags. hriö m.,
feber; jämte n-stammarna: fsv. ridha f.,
feber, frosskakning, fno.-isl. rida (i isl.
väl att döma av /i-bortfallet, en lånad
form), ä. da. ride, fsax. rido m , fht}7.
(h)rit(t)o; jfr flit}', ridön, r3rsta, bäva; av
germ. 'hriö-. Här ha två ordgrupper
sammansmält: dels en ie. rot krit, skaka
o. d., vartill väl även ir. crith, skälvning
(av *kritu-) besk med rista (jfr Persson
Wurzelerw. s. 166); o. dels en ie. /-bild-
ning till roten kri, skilja, dela, vartill
sv. dial. rid, kort tid, stund (o. möjl.
även den av 'sjukdomsan fall'), nära
besk med grek. krisis (se kris), varom
l.idén PBB 15: 511 f. (jfr Persson Wur-
zelerw. s. 107 n. 6, o. i fråga om betyd. -
utvecklingen under skede o. tid). Av
Falk-Torp under ri II o. Torp EtN^m.
Ordb. föras samtliga de germ. orden
till ie. krit, skaka, något som från
betyd. -synpunkt icke torde kunna för-
svaras. — Hit hör dalm. *ridgöva, orkan,
skydrag, virvelvind, molsv. gauv- i no.
gauva, ryka, damma o. d. ~ sv. dial.,
no. g uv a (rotbesl. med gjuta osv.).
rida, fsv. ripa = isl. rida, da. ride,
mlty. riden, fhty. rilan (ty. reiten), ags.
ridan (eng. ride); dessutom i isl. 'svinga',
i mlty. o. fhty. 'fara, resa', i ty. 'be-
täcka' (om hästar); av germ. * ridan,
besl. med ir. riadaim, rider, kör, gall.
reda, vagn; möjl. även med lett. raidlt,
sända i hast; till en ie. rot ridh, enl.
Brugmann IF 19: 384 utvidgning av
roten i sanskr. rlti-, ström, lopp, osv.
(se resa 1). Jfr redd, Redväg, riddare,
ritt. — Bida spärr, egentk: tornera,
rida med spjut el. lans, till fsv. spazr,
spjut, lans, från mlty. sper = ty. speer
osv. (se närmare under re vbe n sspj äll
o. spar re). Jfr fsv. spa;vbvcek(n)ing,
lansbrytning, spwrraznning, spärridning
(efter mlty. sperrenncnt), ä. nsv. spär-
ridare, tornerare, O. Budbeck osv.
riddare = fsv.: ryttare, riddare, sol-
dat, isl. riddari, da. vidder, från mlty.
vidder, ryttare, riddare = mht}r., ty.
vitter; utvidgning av ett germ. *ridjan-,
ryttare = ags. ridda, fhty. riito. —
Riddare av den sorgliga skepna-
den, motsv. da. o. ty., egentl. om
Cervantes Don Quixote, vilket arbete
torde vara det enda i världen, vars
alla huvudfigurer givit upphov till be-
vingade ord o. uttryck; jfr en Don
Quixoie, en Sancho Panza, Dulcinea i
betyd, av 'älskarinna', Rosinanie i
betyd, av 'hästkrake'. — Riddare utan
fruktan och tadel, motsv. i da. o.
ty., efter fra. chevalier sans peur et sans
reproche, egentl. om Bayard. — Rid-
darsporre, Delphinium consolida, 1589
osv. = da. ridderspore, efter ty. ritter-
sporn; med syftning på den sporre i
vilken blommorna utskjuta. Jfr det
likbetyd. mlty. ridderblömc — ty. rilier-
blume. — Om ä. nsv. Riddar Röd se
under röd.
ridå, o. 1740: fälde rideauen, av fra.
rideau, ridå, förhänge, gardin m. m.,
egentl.: något rynkigt el. skrynkligt,
till rider, rynka, skrynkla, från germ.
spr. : fhty. ridan = sv. vrida.
rigel, se regel 2.
rigg, 1867 (ej hos Dalin 1853) = no.,
från eng. rig (sbst. o. vb); oklart. —
Härtill vb. rigga, 1860-t.; som part. pf.
E. Carlén 1846: reggad = no. rigga, da.
rigge; med bildl. betyd.: rigga upp,
uppriggad, jfr eng. rig i samma anv.
rigorös = ty., av fra. rigoreux, ax-
lat, rigorösus, sträng, styv, till rig or,
styvhet, i sht av kyla, jfr rigcre, vara
stel el. styv (av omstridd härledning).
rik, fsv. rlker, förnäm, mäktig, rik,
dyrbar, präktig — isl. rikr, mäktig, rik,
da. rig, jfr finska lånordet vikas; motsv.
med annan böjning: fsax. riki, fhty.
richi (ty. reich), ags. rice (eng. rich), av
germ. 'rikia-, till germ. *rik- = got.
reiks, härskare, överhuvud, jfr Fredrik,
rike
645
rim
Henrik. Detta *rik- är snarast ett
tidigt germ. lån från kelt.; jfr gall. -rlx
i namn, fir. n, genit. rig, konung (av
*reg) = lat. re\v (genit. regis) ds. (se
regal), en långvokalisk bildning till
m/o, styr, härskar, urbesl. med rak
(se d. o.). — Detta uttryck för 'rik' har
sålunda utgått från en beteckning för
'konung'; jfr lat. dives, rik : dlvus, gudom-
lig, o. fslav. bogalii, rik : bogtt, gud. Det
specifika germ. ordet för 'rik' är annars
isl. audugr = ags. éadig, fhty. ötak, got.
audags (med den sekundära betyd, 'sa-
lig'): isl. anör osv., rikedom (= öd i
Uppsala öd; se Ed-). — Lapska rinkes,
liksom fin. rinkas, rik, visar hän på ett
urnord. *rinka-, vilket måste betraktas
som ett inhemskt ord, i avljudsförh.
till rank o. innehållande en nasalerad
form till rak osv. Jfr Wiklund FUF
12: 36. — Rikedom, fsv. rikcdömber,
allmänt germ. (ej i got.). — Jfr rikta 1.
rike, nu blott i betyd, 'stat', i sam-
mans, o. förb. såsom växtriket, na-
turens rike samt i vissa bibi. uttr.
(Kristi, nådens r. osv.); förr även i
betyd, 'regering', kvar i bibelns: 'Och
på hans rike skall ingen ände vara'
(gamla övers.) el. 'in till ellofte året af
Konung Zedekia rike' 2 Kon. 25: 2 (nya
övers.: 'regeringsår'), fsv. rike, makt,
regering, rike, land = isl. rtki ds., da.
rige (rike), got. reiki, fsax. riki, fhty.
richi (ty. reich), ags. rice (eng. bishopric).
Ordet kan vara bildat med suff. -ia av
* rik-, härskare, el. substantiverat av det !
därav avledda adj. *rikia- (se föreg.) el.
slutligen direkt lånat från kelt.; jfr fir.
rige n., motsv. lat. regium, konungaboning.
riksdag, 1544; rikis- 1545 m. fl., efter
ml ty. rikesdach el. ty. reichsiag 1495,
till rike o. dag. Att ordet är (väsent-
ligen) lånat synes framgå av den akuta
betoningen; i en inhemsk sammans. nu-d
det tvåstaviga rikes- hade man snarast
väntal sig grav accent.
riksdaler, 1593: 'en slagen riksdaler',
1601: rigsdaler, 1618: 'mongha hundra-
dhe Swenska Rijksdaler'; officiellt er-
känd beteckning från Kil 9 o. avskaffad
trän 1873, men ännu kvarlevande i
talspr. (di' sista riksdalrarna präglades
1871 ); jfr ii. tv. reichstaler; se f. ö. da 1 e r.
riksg'äld(s), i formen med -s förkort-
ning av riksgåldsmynt t. ex. 1791, riks-
gäldssedlar; egentl.: gällande i rikets
mynt; jfr gä Ida.
1. rikta, göra rik = y. fsv., avledn.
av fsv. rikt, rikedom, nybildning till
rik av samma slag som fsv. fikt, fikande,
snikt, snikenhet, efter mönstret av gamla
bildningar på germ. -ifjö o. ie. -ti.
2. rikta, syfta, måtta, t. ex. Rosen-
feldt 1698 (richt-; om kanonexercis);
även hos Serenius 1741 o. Lind 1749
blott om kanoner, från mlty. el. iy.
richlen, av fsax. rihtian, fhty. rihtan =
got. raihtjan osv., egentl.: göra rät, av-
ledn. (med i-omljud) av germ. *rehta-,
rät, rak. Sv. räta, rätta (väl för 'ril(t)a)
ha rönt påverkan av rät; jfr förh. mel-
lan slik ta (ty. schlichten) o. släta. —
Till ty. richlen hör richter, domare,
egentl.: som ordnar, styr, varav det i
sv. lånade familjen. Richter. — En av-
ledning (med i-omljud) av germ. *rehta-,
rät, är även ty. richtig o. mlty. richlich,
varav da. rigtig o. sv. riktig, allmänt
först på 1620— 30-t.. t. ex. Gustaf II
Adolf (richtig som adv.), delvis i nu
obrukl. an v.; jfr uppriktig.
riktig, se föreg. (slutet). — Riktigt
nog i betyd, 'visserligen', t. ex. Sturzen-
Becker, Ossian-Nilsson, efter da. rigtig
nog; en danism, som bör undvikas.
1. rim (i vers), fsv. ri(i)m, rim, vers,
dikt, kväde = senisl. rim, da. rim n.,
från mlty. rim m. = mhty. rim (ty.
reim); av omstritt ursprung. Vanl. be-
traktat som lån från fra. rime, som då
härledes från ä. fra. ritme, av lat. rhijl-
mus (se rytm). Men denna förklaring-
av fra. rime är formellt betänklig; kan-
ske i stället germanskt lånord. I senare
fallet möta inga hinder att identifiera
rim med fhty. rim ni., rad, tal, ags.
rim, tal, osv., besl. med grek. arithmös,
tal, vilket f. ö. också kan betyda 'rytm,
vers' (jfr ritual). Se Persson Indog.
Wortf. s. 741.
2. rim (nu vanl. i sammans. rim-
frost = fsv. ri(i)mfrost), i dial. även:
fint saltlager på kött, i ä. nsv. ofta rim
= isl. hrim, rimfrost, sot, ärg, rost, da.
rim, rimfrost, fsax., fhty. hrim (ty. dial.
reim), ags. hrim (eng. rime); av om-
mig
646
ringla
stridd grundform o. härledning. Sannol.,
med Zupitza Gutt. s. 12(5, till ie. roten
ki i i lett. kreims, grädde, kret, skumma
av grädden. Samma ljudförb., ie. *krl-
germ. 'lin-, ingår i ty. reif, rimfrost,
av t'h ty. (h)riffo fsax. hripo, pä grund
varav K. Schröder ZfdA 42: 07 för rim
utgår Iran en ie. grundform *knbmo-.
Ett likbetyd. <>. enl. soml. besl. ord är
litau. szarmå. — Rimtussar, se tusse.
ring1, fsv. ringer, rundel, krets, ring
= isl. hringr, da. ring, fsax., fhty., ags.
hring (ty., eng. ring), av germ. * bringa-,
äldre * hrenga-, vilket tidiga utvecklings-
stadium finnes bevarat i tinska lånordet
rengas. Från germ. spr. även fra. ha-
ranguc, varav harang (se d. o.), o.
rang, varav rang (se d. o.). Kin g,
rang o. harang äro sålunda etymolo-
giskt samma ord. Ie. rot krcngh, varav
fslav. krqgii, krets, krqglu, rund, samt
enl. v. Planta umbr. cringatro, ett slags
axelband (möjl. dock av en växelform
kreng). — Avledn.: germ. *hringiön —
isl. hringja, spänne, fhty. rinka, ags.
hringe, ävensom vb. ringa i ringa en
björn = da. ringe, mlty. ringen, eng.
ring, motsv. fsv. ringia — isl. hringja,
ställa i ring, omringa, o. ringa ett
svin, förse med ring, motsv. i da., mlty.,
ty. o. eng. — Det speciella germanska
uttrycket för metallring är annars isl.
baugr osv. (se under bygel). Om en
del andra indoeur. beteckningar för
'ring' (av verbrötter med betyd, 'vrida,
fläta') se Lidén Armen. Stud. s. 5. —
Ie. växelform: grengh se kring. —
Ringduva, Schroderus Gom. 1640 =
da. ring(el)due, ty. ring(el)taube, eng.
ring-dove osv., efter den vita halsringen.
Ringfinger, L. P. Gothus 1023,
Schroderus Com. 1040 = da., ty. =
ags. hring finger, mlat. digitus änulärins
(till änulus, ring). Från en åder från
ringfingret el. mellan ring- o. lillfingret
gick, enl. en redan under antiken upp-
trädande åsikt, en åder till hjärtat, på
grund varav ringen, trohetens symbol,
sattes på den ena av dessa fingrar (jfr
ä. ty. herzfinger, motsv. i ä. nsv.); i ags.
dock på långfi ngret. Öppnandet av denna
åder, salvatella (till salvare i betyd,
'läka'), ansågs bota 'melankoli', varifrån
ringfingrets gamla namn ä. nsv. läkie
finger Var rer. 1538, motsvar. i ä. da.,
isl., ty., ags. (eng.), kelt., efter lat. digi-
his medicus, grek. dåktylos iatrikös. Sv.
dial., ä. nsv. gullfingcr (i dial. även gnll-
brand), motsv. i ty., ags., lett., pol., kan
syfta på ringen, men även uppfattas som
ett berömmande namn (noanamn) : ring-
fingret fick tidigt en viktig användning
i den magiska medicinen; jfr f. ö. be-
teckningar som 'trollfingret' (kelt.) el.
den i en mängd språk förekommande
'det namnlösa' el. 'ej benämnda fingret'
(bl. a. i sv. dial., sanskr. o. kinesiska),
vilken senare dock kunde ha ett annat
ursprung. Jfr Sahlgren NoR 1918 s. 10
med litter. — Ringorm, sydsv; dial.,
ett gammalt ord för 'revorm', fsv. ring-
ormbcr, motsv. i isl., no., da.; i götal.-
dial. även: snok.
1. ringa, vb, fsv. ring(i)a = isl.
hringja, da. ringe; jfr ags. hringan, ljuda
(eng. ring), till en ie. ljudrot krenk el.
krengh av samma slag som den i litau.
krankiu, rosslar, snarkar. Avljudsform :
runga 1 (se d. o.).
2. ringa, adj. o. adv. = fsv. = da.
ringe, från mit}', ringe, lätt, obet}dlig,
som adv.: obetydligt o. även: snabbt,
motsv. mh ty. geringe, lätt, rörlig, snabb,
fhty. adv. giringo, lätt; säkerl., med
Rezzenberger Rezz. Reitr. 4: 354, besl.
med grek. rimpha, hastigt, livligt (av
*reng"h-), o. litau rangstiis, hastig,
skyndsam, réngti(s), skicka sig att göra
ngt, skynda. — Min ringa person,
min ringhet (uttryck som avse att
blygsamt nedsätta sig själv gentemot
den tilltalade), motsv. da. min ringe
person, jeg i min ring hed, ty. meine
kleine person (förr även: wenige, arme),
meine wenigkeit, eng. mg own little selft
fra. ma petite person ne, mon humble
p. m. fl. Från tiden för grundandet av
det romerska kejsardömet; jfr Valerius
Maximus (30 e. Kr.) till kejsar Tiberius:
mea parvitas; samma uttr. o. 515 till
vandalkonungen Trasimundus; i fhty.
hos Otfrid; saknas hos humanisterna,
som i stället gärna använda ego. Se
A. Götze ZfdW 9: 87 f.
3. ringa (svin), se ring.
ringla sig, ett 1800-t:s ord, da. ringle
Rinkaby
647
ris(et)
sig, ty. ringeln osv.; till ring; i sv. o.
da. möjl. från ty. Jfr även sbst. ringel
(vanl. i plur.), från ty. dimin. ringel, o.
ä. sv. ringla ds. (1700-t.), vilka kunna
ha inverkat på ordets uppkomst.
|Hingsta(d), ortn. i Ögtl., se -sta(d).]
Rinkaby, Rinkeby, fsv. Rinkaby, gård-
o. socken namn i södra o. mellersta Sv.,
till genit. plur. av ett i fsv. annars ej
uppvisat *rinkcr = fsax., ags. rink, kri-
gare, isl. rekkr (av "rink- liksom t. ex.
drekka av 'drinka-). Med avs. på denna
fcy-namnstyp jfr f. ö. under Tägnab}^.
— Grundordet betraktas av Holthausen
IF 32: 337 sannol. med rätta som en
avljudsform till adj. rank.
rinna = fsv.: springa, rinna, isl. ds.
(sällsynt) = got., fsax., flity. rinnan (ty.
linnen), ags. rinnan, iernan (om vars
form se Kieckers IF 38: 216; eng. rim)
ds., i got. blott: springa; snarast ytterst
till en ie. rot ren, som utvidgats antingen
med ett presentiskt u (jfr brinna) el.
ett presentiskt n (jfr mir. as-roinnim,
springer undan, av * ronnio); jfr, till
den urspr. rotformen (med avljud), fsv.,
isl. rnni, sv. dial. rån(n)e, fargalt, o.
got. runs, ags. rgne, lopp. Samman-
ställningen med roten rei i sanskr. rin-
vatiy låter flyta, riti-, lopp, ström, lat.
rivus, flod (jfr under resa 1 o. Rhen),
möter formella svårigheter. — Västnord.
renna är egentl. = kausativct ränna.
— Jfr även under ränne.
ripa, Schroderus o. 1638: Rijpa, anis,
Tornaeus Lapm. 1672 (Sv. lm. XVII.
3: 60): Fiällrijp ir, Schefferus 1673: snioz-
rij})or; stundom sammanställt med litau.
raibas, gråspräcklig (om fåglar), ir. ria-
b(h)acb ds., till en ieur. /-rot; men säkerl.
i stället, med övergång av g till i i nå-
gon nordsvensk dialekt, identiskt med
nordsv. dial. rgpa (jfr ösv. dial. rypo
o. ripo), dalin. rjå})j>a, isl. rjupa, besl.
med litau. érubé, järpe, lett. rubenis,
orrhöna, till en ie. rot (e)rub, spräck-
lig o. d., vartill växelformer i det nämnda
Litau. raibas samt i järpe, järv o.
ra p p h ö n a. Jfr Kock Sv. ljudhist. 2: 347
o. med avs. på -//- > -i- även under
g r i s s 1 a .
rips, 1813 (plur. ripser), 1819: repps
----- da. rips, ribs, reps, ty. rips, från
eng. ribs, egentl. plur. av rib, revben,
alltså med syftning på tygets ränder.
[rips, sv. dial., vinbär, se under vin-
bär slutet.]
1. ris, 20 böcker papper, t. ex. 1707
(: riss) — da. ris, från ty.: mlty. ris, ty.
reis (ä. ty. ries, mhty. ris), från ital.
risma — span. resma, ffra. raime (varav
fra. rame, eng. ream), av arab. rizma,
papperspacke.
2. ris (sädesslag; i risgryn osv.) =
fsv., da. = senisl. ris, fvån mit}', ris =
mhty. (ty. reis), närmast från rom. spr. :
ffra. ris (fra. riz, eng. rice) = ital. riso;
av grek. örgza, lån från Österlandet;
jfr afganiska vrize = sanskr. vrihi- (ännu
ej i Rigveda). I Kina allmänt bekant
o. 3000 f. Kr. Växer vilt i Gochinchina.
— Ordet har invandrat på handelsvä-
garna; riset odlades ej av greker o. ro-
mare; dess senare odling i Europa beror
på inflytande från araberna (span. arroz
från arab. arnzz, från grek. örgza). —
Jfr t. ex. Hehn Kulturpfl. s. 485 f.
3. ris, fsv. ris, småskog, kvistar, ris
som straffredskap, plågoris = isl. hris,
småskog, ris, da. ris, ris, mlty. ris, gren,
buske, fhty. hris ds. (ty. reis), ags. hris,
kvist, gren. Ingår i en mängd ortnamn
t. ex. Risinge (jfr -inge). Diminutiv-
avlcdn.: sv. dial. risla (-e-), avhuggen trä-
gren, havrevippa, ärt- el. potatisstånd,
! isl. hrisla, buske. Kollektivum: fhty.
! risahi, busksnår (ty. reisig). Avljuds-
form: sv. dial. res(s)na, ärt- el. humle-
ranka el. -stjälk, = isl. *hreisna (jfr
dalm. riesn, resn); se även under resma.
; Sannol. till roten i rista (se d. o.). —
Binda ris åt sin egen rygg, jfr fsv.
jagh haffuer gioiih mik elh rgss Hill
myn egghin rggh, motsv. i da., ty., eng.,
fra.; med syftning på bruket att låta
trålarna själva binda de ris, med vilka
de skulle straffas.
| r i sa, sv. dial., resa sig, se under resa 1.]
ris(et), dialektord, engelska sjukan,
rakitis; bl. i norra Sverige, Finnl. o.
norra Norge, från fin. riisi (bl. a. i Ka-
levala). Jfr Falk MoM 1921 s. 22 samt
betr. folkkurer mot denna sjukdom även
Modin Sv. lm. VII. 2: 4. — Andra folk-
liga beteckningar uppräknas under ra-
kitis.
risk
648
riva
risk, 1742: 'risquen man då löpte',
av fra. risquc, risk, fara, vågstycke, var-
till vh. risquer, varav ty. riskieren, sv.
riskera; av ital. risico, varav ty., da.
o. a. sv. risiko; av ovisst ursprung. —
Under 1600-t. (Gustaf II Adolf osv.) i
stället regelbundet risico; f. <">. brukat
långt fram i tiden (t. ex. 1817).
riska, mjölksvamp, Kokeb. 1(550: ri-
sker plur. = no. riska, da. riske, från
ty. ritzke, rcisskc(r), från slav. spr. : tjeck.
ryzek, ry. ryzik osv., av äldre *rudj-,
rotbesl. med röd, efter färgen; jfr det
likabetyd. ty. rötling.
risp (frukost- o. d.), tillfällig, lätt
måltid, o. 1840, jfr 'risp, bestående af
en smörgås ocb en sup' 1847, ävensom
Dalin 1853; även liktydigt med 'sup',
jfr frukostrisp i denna betyd, i Sönd.-
nisse 1871 = sv. dial. Rietz s. 699. Möj-
ligen är den senare användningen den
äldsta, o. ordet bör i så fall till vb.
rispa samt innehåller en skämtsam
anspelning på supens verkan (»svider,
men svider gott»),
1. rispa, vb, o. 1640 = isl. rispa, da.
rispe; av germ. *ripsön till repa; med
-ps- till -s/j-, jfr under gäspa o. raspa
el. eng. g rasp av g raps- i lty. g rapsen
osv.; el. möjl. till roten i rista; jfr
följ. o. föreg.
2. rispa, sbst., Schroderus o. 1638, jfr
ä. sv. risp n. O. v. Dalin = isl. rispa,
no. -da. rispe; till föreg.
rissel, såll, Schroderus: ressel, I. Erici
1642: resel; jämte rissla, sålla = no.
risla, sålla, dråsa ner, da. risle, droppa,
lty., mhly. riseln, droppa, regna fint (ty.
rieseln), vanl. fört till germ. *risan i
betyd, 'falla' (se resa, vb); kanske dock
att skilja från detta ord o. av ljudhär-
man de ursprung.
rist (stek-), väsentl. dial. — fsv., isl.,
no., da. (där förr även ryst, röst); anses
vanl. för en om bildning av rost 2.
1. rista (in-) = fsv., svagt vb, motsv.
isl. risla (ipf. rista) o. rista (ipf. reist).
mlty. risten; närmare el. fjärma re besl.
med rita; se f. ö. d. o.
2. rista, skaka = fsv. = isl. brista,
no. -da. risle; besl. med got. hrisjan,
skaka, fsax. hrissian, darra, ävensom
germ. *hrisön = ags. hrisian, darra,
skaka. Hit höra väl även lat. crista,
tofs, tjäderbuske, o. crTnis, hår (om av
*cris-ni-s), alltså 'det som skakar o.
darrar', jfr med avs. på bet3rd. sv. dial.
resma (av *rism-), havrevippa (som dock
kan förklaras på annat sätt; se resma).
Mot det vanliga antagandet att hit också
bör föras sanskr. kridati (*krizd-), hop-
par, dansar, har Thurneysen vänt sig i
Festsehr. W. Stokes gewidmet s. 23. Jfr
ris 3 ävensom rid.
rita, Bureus o. 1600: rijta, skriva,
ipf. ritte, ritade, o. ritade, om runor,
1629: reten, avritad, 1635: rijtas, in-
ristas, skrivas (på en pelare) = isl. rita
(ipf. re ii; kan dock vara ett *writan,
se vret), rista, skriva, mlty. riten, även:
teckna. Parallellrötter: germ. writ (se
vret) o. hrit i fsax. hritian, rista, plöja.
Fhty. rizan, rista, slita, skriva (ty. reis-
sen), kan utgå från rit-, writ- el. hrit-;
härtill fhty. reiz(a), linje. Jfr reta o.
inrita sig. — Bildningar med likartad
betydelse på germ. ri- (resp. hri-) an-
föras under riva, repa.
ritt, o. 1709 (neutr.), Nordberg 1740
— da. ridt, från ty. ritt, bildat till rida
som schnili till snida (se snitt), schrilt
till skrida (se skritt), griff till gripa
(se grepp) osv.
ritual, 1758 (o. 1750: -rituell, efter
fra.) = ty. ritual, av lat. rlluäle, neutr.
till rituälis, som rör det religiösa bruket,
till ritns (genit. -us) m., religiöst bruk
(varav fra. ritt, sv. rit; sannol. rot-
besl. med grek. arithmös, tal, jfr rim 1
slutet).
riva = fsv.: riva, slita, rycka, röva
= isl. rifa ds., da. rive, mlty. riven,
riva (— gnida, gnugga), tfris. riva, rycka
(eng. rive från nord.); i betyd, 'reiben'
lån från ty. Fhty. riban (ty. reiben)
kan höra hit el. till mlty. wriven ds.
Ie. rot reip i grek. ereipö, rycker ner
m. m., lat. ripa, strand (egentl. : brant
o. d.; jfr revir), mir. rébaim, sliter (av
*reippö, av *reipnö). Jfr även räffla.
Till en ie. växelform rib höra repa 1, 2.
— I det sv. ordet ingår väl också en
motsvarighet till isl. hrifa, gripa efter,
kratsa = boll. rijven, kratta, till ie. ro-
ten (s)k(e)ribb i lat. scribo, ristar, skri-
ver (se skriva), osv. el. till skrip i tir.
rival
G 49
robust
scripad, kratsande. — Hit hör fsv. o. sv.
dial. riva, rävsa.
rival, 170b = ty., av lat. rlvälis ds.
(jämte ri vinns : fbulg. rioinu; f. ö. dun-
kelt).
1. ro, höft, t. ex. Gyllenius 1652:
roon (best. f.). Enl. Noreen V. spr.
3: 90 väl samma ord som no. rö t\,
ringformig omslutning, holk, av urnord.
*wra(n)hö-, varav wrö- med ljudlags-
en ligt bortfall av w före r -j- ö även i
östnord. språk, medan t. ex. i genit.
w kvarstår före a, från vilka kasus
vrå utgår; egentl.: böjning, krökning;
se f. ö. vrå o. vränga. Med avs. på
betyd. -utvecklingen jfr i så fall under
höft o. i fråga om växlingen ro o. vrå:
rota o. ä. da. vraade samt sv. dial. ön
o. sv. v ån. Då emellertid ordet i dess
svenska bet}rd. står isolerat, kunde man
med Falk-Torp s. 937 snarare tänka
sig, att ordet vore en nybildning till
det som plur. uppfattade sv. dial. rör,
ljumske (jfr isl. hrérar f. plur., da. dial.
rore; ävensom sv. dial., fsv. rös o. no.
reyr, varjämte sv. dial. res = no. reis;
en i formellt o. etymologiskt avs. dun-
kel grupp). Men häremot talar i sin
tur den bestämda betyd. -skillnaden.
2. ro, vila, fsv. rö = isl. rö, da. ro,
mlty. röwe, rouwe, fhty. ruowa {ty.
ruhc), ags. röw, av germ. "röwö-, jämte
*rcewö- i mlty. rdiue, fhty. råwa\ jfr
grek. eröé, upphörande, vila (av *eröuä).
— Härtill: vb roa (sig), till ro i den
i ä. sv. o. ä. da. uppträdande sekundära
betyd, av 'nöje, tidsfördriv' (egentl.: un-
der vilan), ä. nsv. ro(a) sig, vila sig,
ännu t. ex. Swedberg, i ä. nsv. (ofta)
o. i vissa dial. roga sig (jfr till ljudut-
vecklingen under mogen, trogen), fsv.
röa(s), ha ro; jfr moja sig. — Rolig,
i ä. (n)sv. 'lugn', ännu hos Stagnelius,
fsv. röliker, lugn, da. rolig ds. — De
många gård- o. villanamnen på - ro, t. ex.
Sofi er o, A un er o osv., med motsvar.
i Danmark, äro efterbildningar av ty.
-ruhe i t. ex. Karlsrulie. Se Sahlgren
Vad skall villan heta? s. 9. — (iotiskan,
där motsv. ord ej är uppvisat, har i
stället rinns n., besl. med grek. éréma,
lugn, vila, sanskr. ramate, vilar o. d.,
litau. rimli, vara lugn, osv.
3. ro, vb, fsv. rö, röa = isl. roa (ipf.
rera), da. ro, mlty. röjen, mhty. riiejen,
ags. röwan (eng. row), av ie. roten ere
i lat. remus, åra, grek. eréles, roddare,
sanskr. aritram, roder, osv. Jfr rodd,
roder. — Med avs. på -w- i ags. röwan
jfr ags. gröwan {— gro), blöwah, blom-
stra (jfr blomma) m. fl.
rob, J. G. Oxenstierna 1770, plur.
förr stundom -ar t. ex. Dagl. Alleh.
1793, Moberg 1815, av fra. robe, lång
klädning, talar m. m. = ital. roba, pro-
venc. ranba, klädning; i sin tur från
germ. spr. = fht}'. ronb, rov, ags. rcaf,
byte, rustning, fäll, klädnad, fsax. röf
osv. = sv. lånordet rov. I fråga om
betyd. -utvecklingen se närmare under
rov slutet.
[ro han k, sv. dial. se rubank.]
robbert, Tcrsmeden 1735 (o. 1780):
robberiar plur. = da. robber(t), rubber(l),
ty. robber, från eng. rubber, spelparti;
enl. somliga samma ord som rubber,
som gnider, gnidlapp m. m., till rub,
gnida, besl. med rubba; i så fall egentl.:
tävlan el. dyk; dock mycket ovisst. —
j Med avs. på det oursprungliga -/ jfr
t. ex. buffert, hävert, kamfert, kof-
fert, 1 o g g e r t, skonert.
Robert, mansn., från ty. el. eng. Ro-
bert, egentl. tyskt namn, av fty. (H)ruod-
per(a)hl, Ruodpert, Rodbert m. m. (varav
även Rupert o. Ruprecht) = isl.
Hrödbjartr (väl ett ombildat lånord);
\ till germ. *hröp- i got. hröpeigs, seger-
rik, isl. hröÖr, berömmelse, osv. (se ros
3 o. Rodrik [Rurik], Rudolf, Rolf,
Rutger), o. germ. *berhta- {= adj.
! b j ä r t), j fr Albert, Engelbrekt, H e -
i ribert osv. — En forntysk kortform
av detta namn är Rubo (Ruobo osv.),
vartill avledn. Rubin, boll. Rid)(b)en,
varav med patronymiskt -s (såsom i
Lutkens osv.) det bekanta konstnärs-
namnet Rubens (Muller Tijdschr. voor
nederl. taal- en lettcrk. 29: 103, Schön-
feld ibid. 30: 239). — Hit hör även Ro-
land, av fty. Hrodland m. m. = ffra.
Rol(l)and, ital. Orlando.
robust, 1681: 'en robust oeli stark
man' (i Utter, dock egentl. ett 1800-tals-
j ord) = ty. = fra. robusle, av lat. ro-
bustus, stark, kraftig, egentl. : av järnek,
rock
6
50
rodd
till röbus, röbur (genit. -oris), styrka,
(järn)ek (av omstridd härledning; sna-
rast efter färgen).
1. rock (klädesplagg), fsv. rokker i
/ml! , ra pn- — isl. rokkr, jfr da. slaab-
ro/r, nattrock (annars fraktie i betyd,
'rock'), trän inlty. rock = fhty. roA: (ty.
rocft), ags. rocr (i eng. i stället coal,
gown ni. m.), av germ. *rnkka-, av
'rugnå-, sammanställt med ir. rucht (av
"ruktu-), tröja, o. stundom fört till en
ienr. rot mg, spinna o. d., vartill kanske
även följ. Litteratur se Lidén IF 18: 508.
— Därjämte har möjl. ett germ. *hrukka-
funnits: lTris. hrock, fsax., fhty. hroc,
vartill enl. somliga mlat. froccus (jfr
frack); se G. Walter Miinch. Beitr. z.
rom. u. engl. Phil. 53: 50. — Rocken
är hos germanerna, liksom tunikan hos
romarna o. khiton hos grekerna, av
jämförelsevis ungt datum; tidigare var
överkroppen bar under manteln, med
ett skört över höfterna.
2. rock i spinnrock, fsv. rokker,
slända ~ isl. rokkr, linkäpp, slända,
da. rok, spinnrock, ä. da. även rokke —
mlty. rocken, fhty. rocko (ty. rocken);
möjl. besl. med föreg. o. ir. rogait,
spinnkäpp; se rock 1. Från germ.
spr. : ital. rocca (se raket), span. rucca.
- Med avs. på växlingen av a- o. n-
stam jfr t. ex. brunn: got. brunna
osv., fläck: fht}'. flecko, lapp: fsax.
lappo. — När på 1500-talet hjulrocken
infördes i Sverige, övergick namnet på
denna; dessutom brukades benämningen
spinn-, spånu agn (så möjl. ännu i dial.). —
Samma betyd. -förskjutning från 'spinn-
stav' till 'slända', 'spinnrock' i ags. dis-
slaef, egentl.: spinnstav > eng. distaff,
spinnrock; jfr härtill även ags. wull-
möd, egentl. "wnllmåd = fhty. wolla-
meit, spinnrock, urspr. : ullstav (till isl.
meidr, käpp, osv.; se mes 3); o. vidare
lett. erkulis (med sekundär förlängning
av e), spinnkäpp > slända, om vars för-
hållande till dalmålets erknl, spinnkäpp,
se Lidén Minnesskr. utg. av Fil. samf.
i Gbg. s. 97 f. — Det likbetydande ty.
wocken (dial.) är ej direkt besläktat; se
vax, veke. — Vissa västgerm. spr. ha
dessutom en urspr. romansk beteck-
ning: tv., höll. kunkel, av mlat. conn-
cula (varav även fra. qiienouille), genom
dissimilation av * cohicnla, dimin. till
lat. colns, spinnrock, egentl.: hjul (se
hjul o. hals). — Jfr f. ö. under Orion.
rocka, Var. rer. 1538 = da. rokke,
antagl. från mlty. roche, ruche (varav
ty. roche), motsv. ags. Vo/j/ia, jfr reohha;
säkerl., att döma av formväxlingen, en
av de hypokoristiska bildningar, som
äro vanliga i benämningar på dylika
slags fiskar (jfr skrubb a, skädda), o.
utan tvivel, med Falk-Torp, att föra till
det västgerm. adj. ruh, skrovlig o. d.
(ty. rauh, eng. rough; se rya o. jfr ru-
bank), på grund av den taggiga huden
(jfr till betyd, skrubba). Det likbe-
t3^dande lat. raia är obesläktat. — Ett
annat nord. ord för 'rocka' är isl., no.
skata (se skata).
rockentrav, Arabis glabra, Linné
1745, till trav i växtn. o. sv. dial.
rocka, bl. a.: åkerkål, Raphanus rapha-
nistrum, motsv. ty. ranke, Brassica eru-
castrum, kålsenap, ital. ruca, av lat.
eruca (av omtvistat ursprung), vartill
fra. dimin. roqnette, varav eng. rocket.
rod n., dalm. (rn&d m. m.), gärdsle,
gärdselstång, kollekt, till fem.-bildn. isl.
röÖa, stång till höstack, no. -röda, stång,
fsax. röda, även: kors, fhty. mota (ty.
mte, spö, ris), ags. röd, kors (om Kristi
k.; eng. rood ds., rod, spö), av germ.
"röda-, *rödö(n), från vilken senare form
det finska lånordet rnoto, stång (jfr även
under t rod); möjl. med Lewy besl.
med lat. ratis, flotte, egentl.: stockar?
(jfr Walde). Alltså ett samgerm. ord
för 'stång', som lever kvar i det ålder-
domliga dalmålet. — Sv. dial. rod för-
håller sig till isl. röda såsom t. ex. de
likbetydande (sv. dial.) trod tilltroda
(se d. o.) el. som torv till torva.
rodd, jfr y. fsv. roddabååt (i avskrift
från 1600-t.), Var. rer. 1538: roddebänck,
Lind 1749: rodd; samma ord som fsv.
röper m. (med r- som nominativmärke),
rodd (se Roslagen), motsv. isl. rödr
(genit. rödrar), vbalsbst. till ro. Den
fsv. formen kan utgå från ett *röpu-
el. "rödn-, men också vara urspr. iden-
tiskt med isl. rödr, vars r i fsv. i så
fall förlorats, jfr t. ex. blåst, men isl.
bldstr (genit. bldstrar). Utvecklingen
roder
651
Rolf
av formen rodd är oklar; jfr grodd,
snodd, sådd o. se Noreen V. spr. 4: 64.
— Hit hör rodd are, Weste 1807, med
-dd- i anslutning till rodd, äldre rö-
kare, ännu Adlerbeth 1817, Sahlstedt
1773, y. fsv. rödhare. — Från fsv. *röps-
mam, röpskarlar, roddare, sjöfarare,
även: Roslagskarlar? (se Sdw.), utgår
fin. Ruotsi, Sverige, svensk; jfr fin. pu-
osu, båtsman, av sv. båtsman (Thom-
sen). Se även roskarl, Roslagen,
rospigg.
roder, fsv. rödher n. = da. ror, från
mlty. roder, rör n. = fhty. ruodar, åra,
roder (ty. (steuer)ruder), ags. röÖor, åra,
stéor-rööor, roder, av germ. * rö-pra-,
instrumentalbildning till ro (av samma
slag som giller, årder), jfr med samma
bildningssätt, men andra rotstadier litau.
irklas, åra, o. sanskr. dritram, roder.
— Jfr under ror.
Rodhe, familjen, enl. Sv. släktkal. 1913
från det skånska gårdnamnet Rodhe.
Härmed åsyftas väl någon äldre form
eller skrivning av något av de ortnamn,
som nu uttalas Rödde, Röe m. m. o.
höra samman med ryd.
rodna, ä. o. y. nsv. även ronna (så-
som i stanna av stadhna), fsv. rodhna,
-ii- = isl. roÖna; i avljudsförh. till röd,
liksom t. ex. fsv. blolna till blöt. Ge-
nom anslutning till röd: ä. nsv. rödna
Kolmodin Qv.-sp., sv. dial. rönna (gotl.
rauna), no. raudna.
rodnad, Golumbus o. Dahlstierna :
rådnat, Lind 1 749, jfr Gyllenhielm m. fl.:
rodnat, -d; ombildning av sbst. rodna,
t. ex. Serenius 1741 (liksom ledsnad av ä.
nsv. sbst. ledsna osv.), rod(h)ne, t. ex.
Bib. 1541: morgonrodhnc, jfr Hels. 1587:
rödhne; i sin tur ombildat (i anslutning
till vb. rodna) av fsv. rudhme m., rod-
nad = isl. roömi, bildat som fsv. fitme,
fetma, till fet (alltså med avljud), motsv.
da. rodmc (med anslutning till red),
vartill avledn. fsv. vb. rudhma, rodna,
da. rodmc. — En annan likbetydande
bildning är ä. nsv. roda, Bib. 1541:
tnorghonrodhe, fsv. *rodhi = isl. roöi;
en urgammal avljudsform till röd så-
som fsv. dovi, dvala, osv., till döv, el.
hiti, hetta, till het. — Ty. röte, rodnad,
fhty. röti f., är däremot en avledn. av
röd på germ. -in- av samma slag som
t. ex. vrede av vred.
Rodrik, mansn., från ty.: hty. Rode-
rich av fht3r. (H)röderich osv. = fvnord.
Hrörckr, fno. Rérekr, fsv. Rörik (vanligt),
varav fornryska Rnrik (lånat åter i sv.
Rurik); även lånat i fir. Rnadrach; av
stammen i isl. hrödr, berömmelse (se
ros 3 o. under Robert, Rudolf), o.
adj. rik (jfr Fredrik osv.). — Det fsv.
Roiik ingår i fsv. gårdn. Röriksl(h)orp,
nu R örestorp Värnamo sn Smål.
roff, se ruff.
roffa, Österling 1708, Serenius, från
ty.: antingen ett lty. * roffen, biform till
ruffen, hastigt rycka (Falk-Torp; jfr
ruff 2), el. mlty. röven = röva (Tamm
Fon. känn et. s. 23; jfr under skuffa);
i alla händelser besl. med röva.
Rogberg", familjen., gammal små-
ländsk prästsläkt, efter Rogberga sn
Smål. (se under råg).
rojalism, av fra. royalisme, liksom
r oj al i st, av fra. royalisle, avledn. (med
egentl. grek. ändelser) av fra. royal,
kunglig, av lat. regälis (jfr regal), till rex
(geni t. regis), konung (se regera, rik).
rokoko, Sturzen-Becker 1850: bläck-
hornsfatet af rococo; om viss konststil
el. konstperiod vanligt först under 1880
— 90-t.; tidigare blott i sammans., t. ex.
-maner Brunius 1857, -stil Estlan-
der 1867 osv.; av fra. rococo ds., inom
konstnärskretsar (o. 1800) uppkommen
skämtsam bildning till rocaille, hop av
små stenar, musslor o. d., till roe, klippa,
roche, ital. rocca, sten (antagl. keltiskt);
rokoko alltså egentl.: i rocaille-sti\.
Roland, se Robert (slutet).
Rolf, mansn., motsv. fsv. Rolver (re-
dan runsv. rul[u]fjt Ögtl.), isl. Hrolfr,
fda. Rolu, av ett urnord. * Hröpuwulfaa
(fsv. Röpolner, fda. RhuulfR Helmes-
inskr.) = fhty. Hruodulf, varav ty. lån-
ordet Rudolf (se d. o.). I sv. är sannol.
Rolf, att döma av uttalet med /' för
väntat v (jfr halv = isl. halfr), upp-
taget från den isländska litteraturen
(liksom A 1 f, E i nar, Fritio f, H j a 1 m a r
m. fl.), väl närmast etter Rolf Krake.
Rolf : Rudolf = Alf : Adolf. — In-
går i gårdn. Rolstorp Svenarums sn
i Smål., fsv. Rolfsthorp.
652
Romfartuna
rolig, se ro 2.
roll, o. 1740: spela en stor role, Lind
1749: rull = ä. da. rulle, da. rolley från
ty. roZ/e o. i ra. röZc, av mlat. rotulus,
förteckning, pappersrulla, jfr mlat. ro-
tula ds. (i lat.: litet hjul), dimin. till
rota, hjul (so ratt). Samma ord som
rulle O. egentl. syftande på den pap-
persrulle, på vilken de för en viss skåde-
spelare bestämda replikerna uppteck-
nats. — Av mlat. rotnia, förteckning
(el. mask. rotulus) kommer även sv.
rotel, motsv. ty. rodel, förteckning.
|R o ls torp, gårdn., se Rolf.]
1. rom (fisk-), ä. nsv. råmn, t. ex.
I. Erici 1642, romm, t. ex. Spegel 1712,
rum(m), t. ex. Schroderus 1639, Linné
1745, Lind 1749, dessutom rogn, sv. dial.
också romn, rum, rumn, fsv. rom(p)n,
rughn n.? = isl. hrogn n., no. (f.), da.
rogn, fhty. rogo, rogan m. (ty. rogen),
meng. roive (eng. roe) jämte meng. rowne
(eng. dial. roivn), i eng. sannol., åtmin-
stone delvis, från nord.; från germ. spr.
även fra. rogue, sill med rom; av germ.
* brunna-, 'hrugan- ; besl. med litau.
kurklé, grodägg, ry. krjaku ds. Rotför-
hållandena f. ö. omtvistade o. dunkla.
Jfr Persson KZ 33: 293, Liden Stud.
s. 51, Torp Etym. ordb. s. 540. — Det
nsv. uttalet med slutet o utgår från de
gamla »-formerna, medan uttalet med
öppet å återgår på fsv. rom(p)u (med
a-omljud). Jfr Kock Sv. ljudh. 2: 205,
Noreen V. spr. 3: 248. — Övergången av
-gTi- till -mn- har snarare försiggått på
svensk botten, än den med Noreen
Aschw. gr. § 341. 1. anm. 1. (dock med
någon tvekan) beror på gammal väx-
ling av b — Avledn. : sv. dial. rg(g)na,
honfisk, särsk. av lax — no. rggna, isl.
hrygna, av germ. * hrugniön, alltså: den
med rom försedda; bildat med tillhö-
righetsavledn. -iön liksom t. ex. gäd da.
2. rom (spritdryck), under 1700-t. i
regel rum: 1711 osv.; rom 1791 = da.,
ty., eng. rum; i eng. inkommet från
Västindien. — Uttalet med slutet o ut- I
går från u, medan det med öppet å (så I
t. ex. hos Weste 1807 under rum) be- j
ror på det engelska öppna a-ljudet.
roman, Diiben 1722, Kolmodin 1732, [
Dalins Arg. = ty., från fra. roman, \
egentl.: på romanskt (folk)språk diktad
el. skriven berättelse (särsk. om ridda-
res äventyr o. d.) i motsats till de lärda
latinska verken, av ffra. romani, varom
under romantisk. — Härtill: ro-
manesk, 1754 (om stil: överdriven, fan-
tastisk), 1764: 'en så romanesque död';
av fra. romanesque; jfr under roman-
tisk.
romans, Sylvius 1671 (i nu obr. anv.),
Sthlms Post. 1792 (om musikstycke) =
ty. romanze, från fra. romance, egentl.
lyrisk-episk (spansk) dikt på romanskt
(folk)språk i motsättning till de latin-
ska dikterna, av span. romance, av vlat.
romanice, romanskt.
romantisk, Thorild 1784: 'då alla
höga Regrepp började blifva rasande
och romantiska' = ty. romantisch, av
fra. romaniique (eng. romantic), avledn.
av ffra. romant, diktning på romanskt
språk (varav roman; se roman), egentl.
oblik kasus till ffra. romanz, av. vlat.
romanice, romanskt (se romans). —
Grundbetyd, är alltså: 'förekommande
i (riddar)romaner', varav 'äventyrlig,
överdriven, fantastisk' såsom hos Tho-
rild ovan. Med syftning på den katol-
ska riddartidens anda uppträder ordet
i tyskan först hos Wieland o. Schiller
o. kommer därifrån till Sverige i bör-
jan av 1800-t. — Jfr till ordets historia
bl. a. Lovejoy On the Meaning of 'Ro-
mantic' in Early Germ. Romanticism, i
Mod. Langu. Notes 31: 385, 32: 05.
romb = fra. rhombc, av grek. römbos
(även: flundra), till rémbein, vrida (=
mlty. wrimpen, rynka ansiktet o. d.).
Romfartuna, sn i Vstml., fsv. Rum-
faraluna, t. ex. 1325 (-tunum dat.
plur.), egentl.: Romfararens gård, om
socknen förr även: Rumfara sokn; sna-
rast till fsv. person- (egentl.: tillnam-
net *Rumfari — isl. Rumfari (ags.
lånordet Ro(m)far), ffris. Rumfaru --
tu na (se d. o.). Jfr runsv. Krikfari,
Greklandsfararen, fno. Jörsalafaii, Jeru-
salemsfararen, fsv. Blekings-, Hallands-,
Löposa-, Siadandsfari, * Hulundsfari i
fsv. Hiiluszfarahult (nu Hultsfred
Smål., se förf. Sjön. 1: 232 o. under
Un den), ä. da. Lavindfarer, lat. -germ.
Burgnndofarones osv. Till ett fari,
rond
ros
n-stambildning till fara; med betyd,
'som besökt (el. brukar) besöka' el.
'som ämnar sig till'. I vissa av dessa
bildningar (dock ej i Romfart un a)
ingår också enl. Schiitte Norsk hist.
Tidsskr. 5 R 4: 36 ett ord för 'folk,
familj', alltså namn av samma slag
som Vifolka, Vedbo osv. Jfr även
litter. bos Langenfelt Toponymics s.
34. — Lindroth Ortn. på -rum s. 111
ser i Romfartuna bellre det rum,
som ingår i det gamla namnet Rum-
bygden, inom vilken Romfartuna är be-
läget; se rum 1. I så fall bar man bär
snarast att förmoda den toponymiska
bildning, som Schiitte bebandlat, såvida
verkligen dennes antagande bar fog för
sig. Dock vill man ogärna skilja ort-
namnet från tilln. Rumfari.
rond, se rund.
Ronneby, ortn., Rlek., förr även Run-
neby (så ännu t. ex. 1837), fsv. Rotnaby,
till älvnamnet Rotn, nu Ronneby ån
o. (längre upp) Rotne å; besl. med
ryta, med syftning på vattenfallen; jfr
Rotneros o. se förf. Sjön. 1: 481 f. —
Ljudutvecklingen bar varit Rotna- >
* Rodna- > Ronne-; jfr dron ning av
drottning.
ropa, fsv. ropa, ropa, äldst: vanrykta
= isl. hröpa ds., da. raabe, ropa; jämte
växelformen fsv. röpa, vanrykta = isl.
hrépa ds., da. rebe, förråda, uppenbara,
i ä. da. också 'tillrättavisa, anklaga';
motsv. fsax. hr öp an st. vb, ropa, fhty.
ruofan (ty. rufen), ags. hröpan ds., jämte
got. hröpjan sv. vb (det senare = fsv.
röpa osv.). Retyd. 'vanrykta' synes vara
inhemskt nordisk; den av 'ropa' beror
väl på inflytande från ty. Med avs. på
den ä. danska betyd, 'anklaga' (väl från
mlty. beröpen ds.) jfr paralleller under
klaga. Rotbesl. med t. ex. fhty. hruom,
rop, pris, ära (se ros 3). — Ropa
Ulrik, se Ulrik. — Härtill sbst. rop,
fsv. röp = nisl. hröp, da. raab n.,
motsv. got. hröps m., fhty. ruof (ty.
ruf), ags. hröp. — Ett nordiskt ord för
'ropa' är annars fsv. öpa — isl. épa (sr
våp) o. för 'ropa på' kalla.
Ropsten, vid Sthlm mitt emot Liding-
ön o. i Ununge sn Uppl., egentl.: sten
där färjan på andra sidan anropas;
alltså av samma slag som t. ex. Kall-
stena vid ett gammalt färgställe vid
Hedströmmen VstmL, no. Kallestein
Fossan hd (vid fjorden mitt emot ligger
Kallelien), av fno. * Kallaöarsteinn, no.
Roparneset osv. (se M. Olsen-Rygh No.
Gaardn. 10: 223); jfr färj karlen i Harb.-
ljöö (äldre Eddan): 'Hverr er så karl
karla, es kallar of våginn?'.
ror-, se roder. — Rorgängare, 1793
= da. rorg&nger, från ty., jfr ty. rudcr-
gänger osv., egentl.: som går med rod-
ret; se -gänga re. — Ror ku It, se
kult 2, 3.
1. ros (blomma), i vissa sv. dial. o.
ä. nsv. med betyd, 'blomma i allm.',
stundom ros(s)a, fsv. rös (plur.-ej'), rösa
(plur.-or) = senisl. rös(a), da. ros, mlty.
röse, fhty. rösa (ty. rose), ags. rose
(eng. =); liksom flera andra odlade
prydnadsväxter från romarna (jfr t. ex.
lilja, viol): av lat. rosa (kyrkolat.
rösa), varav fra. rose; väl lån från grek.
rödon (om de omstridda ljudförhållan-
dena se Walde s. 658), eol. brödon (av
"urodon), hos Homerus blott i adj.
rodöeis o. i sammans., t. ex. rodo-ddk-
tylos, rosen fingrad (jfr o 1 e a n d e r). Enl.
allmänt antagande ytterst lån från
iranskt område, där växten snarast ut-
vecklats till praktblomma: fpers. *uarda-
(npers. gul, jfr namnet på diktsamlingen
Gulistan), varav armen, värd; f. ö. av
somliga betraktat som rotbesl. med lat.
radix o. rot; av andra (Schulze m. fl.),
med större skäl, med ags. word, törn-
buske (no. ör, vinbärsbuske m. m., bör
nog däremot avskiljas). Jfr vindros
o. ros 2. — Icke dansa på rosor,
t. ex. Ghroriander 1647, motsv. i da.,
efter ty. nicht auf rosen gebetlet sein o.
lat. jacere in rosa, egentl.: ligga på rosor,
med syftning på de med rosenblad fyllda
bäddarna. — Rosen de (i folkvisestil
o. d.), fsv. rosene bladh, rosane kindher
osv.; väl huvudsakligen från böjda for-
mer av mhty. adj. rösin, rosig, dels
möjl. också från genit. pltir. (av sbst.)
'rosene, av den fornsax. ändeisen -ono.
Jfr Kock Sv. ljudhist. 4: 40. I ä. nsv.
även som förstärkningsord, t. ex. Prytz
1622: 'så rosene pricken'; kvar i nsv.
rosenrasande. — Rosen-, från genit.
ros
654
rospigg
sg. plur. av mltv. röse. Hit höra bl. a.
m del SV. ortnamn såsom Rosendal
med motsv. redan under 1400-t. —
Rosengård, nu blott poet., under
L500-1600-t. i betyd, 'blomsterträdgård',
tsv. rosengardher ds., från mltv. rösen-
garde; jfr fsv. krydda- o. grtagardher.
Rosenkrans, radband, fsv. roscn-
kranz, från mltv. o. ty.; jfr mlat. rö-
sarium (fra. rosaire osv.); införd på
1200-t; kulorna skola urspr. lia pres-
sats av rosor. — Rosett, Konst o.
Nyh. Magas. 1818, i sammans. tidigare,
t. ex. G. V. Gyllenborg 1762: Rosett-
peruk; av fra. rosette, egentl. dimin. till
rose, alltså: liten ros. — Ett stort antal
av de synnerligen många familjenamnen
på Ros(en)- liksom av dem på Lil-
(l)ie(n)-, Lil(l)je(n)- ha för sin upp-
komst att tacka den stora popularitet,
som sedan forna tider rosen o. liljan
åtnjutit, väl bet}rgad bl. a. från våra
folkvisor, jfr bl. a. de där förekommande
sammans. rosenlund, liljekvist, liljerot
osv. Detsamma gäller också om den i
familjenamn så allmänna linden, folk-
visans populäraste träd. I vissa fall
dock av annat ursprung; se Rosen-
blad.
2. ros, rosfeber, erysipelas t. ex.
Erik XIV 1569, A. Oxenstierna: rosen
= ä. da. rose, da. rosen, från ty. rose
1600-t. = noll roose; samma ord som
föreg., efter det röda hudutslaget; jfr
ty. rotlauf ds. — I isl. ämusött, nisl.
även dma, motsv. ags. öman plur. ds.
(se åma). — Förr även kallad S. An-
tonii eld, Antonius eld, med motsvar. i
no. dial. (Antonseld), ty. o. eng., efter
mlat. ignis Sancti Antonii (urspr. när-
mast om dragsjuka, ergotismus); efter
den helige Antonius, som åkallades för
sjukdomens botande.
3. ros, lovord = fsv., da., jämte vb.
rosa = fsv.: prisa, skryta = isl. hrösa,
da. rose; en s-bildning till germ. roten
hrö i isl. hrödr m., berömmelse — ags.
hrödor, tröst, glädje (av germ. *hrö-pra-),
ags. hréd, ära, seger, got. hröpeigs, seger-
rik (av germ. *hröpi-), fsax. hröm, beröm,
ära, fhty. hruom, rop, pris, ära, skryt
(ty. ruhm), vartill berömma; rotbesl.
med ropa o. kanske avlägset besl. med
sanskr. kirtis, berömmelse m. m. Se
f. ö. Robert, Rudolf, Rolf, Rutger.
Grundbetyd, är 'rop o. d.'; jfr sv. vara
i ropet. — Rosa marknaden 1547 osv.
Rosa, kvinnon., av lat. rosa, ros (se
ros 1). — Rosalie, av fra. Rosalie =
ital. Rosalia, egentl.: den roslika, liksom
också kvinnon. Ro si na, från ital. =.
Rosen, Rosenblad, von Rosén (Ro-
sén von Rosenstein), familjen., efter
stamfadern, kyrkoherden Erik Rosenius,
efter Roasjö sn Vgtl. — Efter den be-
römde läkaren Rosén von Rosenstein
(f 1773) ha Roséns bröstdroppar sitt
namn.
rosenrasande, se under ros 1.
roskarl, Strepsilas interpres, Sv. Nils-
son 1858; från östra skärgården; med
syftning på fågelns av rostrött, vitt o.
svart brokiga utseende (jfr sv. dial. ro-
sig, blommig, brokig) säkerl. med skämt-
sam anslutning till ä. nsv. roskarl, ros-
pigg t. ex. Rureus, Messenius, Isoga?us,
fsv. röpskarl. — Sv. dial. höttring, vitt-
ring, tveträck m. fl. ha ljudhärmande
ursprung.
Roslagen, egentl. av plur. best. form
till lag 2 (neutr.), uppfattad som sing.
(jfr bergslag, skeppslag), samman-
satt med fsv. rödher, rodd (se rodd);
förr även Roden, fsv. Röpin, betecknande
den till havet gränsande del av Uppland
(o. Östergötland), som i krigstid skulle
utrusta de i leding utgående roddarna;
alltså egentl.: lag av roddare. Se här-
till t. ex. Rrate Ant. tidskr. XX. 3: 30 f.,
där bl. a. från Pireuslejonet en runform
rop(r)s lanti, nom. *Röpsland, anföres.
Jfr rospigg, rodd o. ryss.
rosmarin = fsv., ty. = fra. romarin,
eng. rosemarg, av lat. rös marinus (jfr
marin), egentl.: havsdagg, emedan väx-
ten uppträder vid Medelhavets kuster.
Alltså en av de många från romarna
(el. i andra hand från grekerna) lånade
beteckningarna för trädgårdsväxter, jfr
i sop, lavendel, mynta, sal v i a, tim-
jan osv.
rospigg, o. 1630, fsv. rösbgggiar plur.,
av *röpsbyggiar, egentl.: bebyggare av
Roden, till fsv. Röper, best. form Röpin
(se Roslagen), o. ett subst. bggge (ur-
nord. *buwwian-, se bo o. bygga)-
rossla
655
rota
Övergången av b till p beror på inver-
kan från föreg. s, o. av ij till i på ljud-
lagsenlig utveckling i relativt svagtonig
ställning under påverkan av ett följande
i, såsom t. ex. i ortn. A min ne av
änujnne, åmynning, osv. F. ö. en bild-
ning av samma slag som fno.-isl. Eijr-
bgggjar, Jaöarbyggjar. Jfr även fsv.
ropskarl, väl bl. a. Roslagskarl (se rodd
o. ros karl).
rossla, Schroderus Com. 1640: roszlan,
vbalabstr. (tyska texten: Röchelen). Enl.
Noreen V. spr. 3: 331 från likabetydande
mit}', rotelen, med övergång av -ti- till
-ssl- (såsom i nässla, vas si a osv.).
Kunde dock även tänkas vara en in-
hemsk ljudhärmande bildning av samma
slag som det likabet3Tdande da. ralle; jfr
även harkl a, ävensom ty. röcheln, rossla,
vilket senare ytterst hör till en ieur.
onomatopoetisk rot ruk.
rossläder, 1863 (i sammans.), till ty.
ross, (strids)häst = mlty. ros (varifrån
fsv. ros), isl. hr oss; se horsgök, russ
o. rusttjänst.
1. rost, ä. nsv. även rust, fsv. rost,
rast = da. rust, fsax., fhty., ty. rost ~
ags. rust (eng. rust), av germ. *rusta- (-il-)
m. (jfr no. rust f.) = ie. * rudhs-lo-, av-
ledn. av en s-stam *rudhos, motsv. (med
avljud) grek. érevthos n., rodnad, jfr
lett. ruhsa ("rudhsä), fhty. rosamo, rost,
rodnad (ie. *rudhsmen-), samt väl även
lat. russus, röd, om av *rudhsos. Det
sv. o. da. ordet är möjl. lånat från mlty.
En inhemsk nordisk motsvarighet synes
föreligga i fno. rostungr, valross, egentl.:
den rostfärgade, liksom rosmhvalr (jfr
fhty. rosamo ovan o. under röd; se val-
ross). Säkert inhemskt nordiskt är isl.
rijö(r), motsv. mhty. rot, jfr fslav. ruzda,
rost (av "rudhiä). I ä. nsv. dessutom
raska, rost på säd. Samma avlj tidssta-
dium till röd som t. ex. rodna. —
Härtill: rosta = fsv. = da. ruste, mlty.,
ty. rosten osv.
2. rost, roste, halstcr, galler i spis,
1554: våndt rostar, motsv. da. rest, från
mlty. rösle, motsv. fhty. röst, rösta (ty.
rost), vartill ros t verk, motsv. da. rest-
verk, ävensom vb. rosta, götä metall
glödande för att rena den, rosta (bröd)
o, d., motsv. da. roste, från ty.: 1 ty.
rosten o. ty. rösten, av mlty., fhty. rös-
ten, steka på rost, varifrån ffra. rostir
(fra. rötir, eng. roasi; jfr rostbiff); f. ö.
dunkelt trots flera tolkningsförslag; jfr
följ. o. rist.
3. rost, underlag av halm vid brygd,
fsv. roste m. = da. rosl(e) ds., no. roste,
bryggkar o. d., samma ord som isl.
hrosti, no. roste, da. dial. rost, mäskad
malt ur vilket vörten utdrages, av germ.
"hrustan-; enl. Torp Etym. ordb. s. 544
avljudsform till *hrausta- i rost 2 o.
egentl. syftande på den av korsvis lagda
pinnar bildade rist som halmen lägges
på.
rostbiff, Tessin 1753: rossbiff o. Geijer
1809: rostbiff, om eng. förh., Allm. journ.
1815: roaslbeef; från eng. roaslbeef, till
roast, steka, rosta (se rost 2), el. möjl.
närmast från det till ty. lånade roasl-
beef.
rot = fsv. = isl. röt, da. rod; meng.
roote (eng. root) från nord. spr.; av
germ. * wröt f. — ie. uräd- i lat. rädix
(genit. -icis), rot (jfr radikal ävensom
rädisa, rät ti ka), grek. radix (genit.
-Tkos), gren. Avljudsformer: germ. *wurt-
(jfr ty. wurzel, rot) o. *url- se ört; en
tredje föreligger i grek. riza, rot (se
lakrits). — I matem. o. språkvetensk.
anv., motsv. i da., ty. osv., övers, av
lat. radix i samma betyd. — Härtill
rota sig, L. Petri.
rota, böka = fsv. = isl. röta, da.
rode = ags. wrötan, st. vb (eng. root
up), mlty. wröten, fhty. ruozzcn. Härtill:
ags. ivröt m., tryne, snabel, osv.; med
avledn. mhty. ruezcl (ty. russel) ds.
Germ. stam *ivröl-, avljudsform till "wrcet-
i ä. da. vraade, gräva, borra; med bort-
fallande el. kvarstående w före r såsom
i ro 1 o. vrå. Möjl. rotbesl. med fslav.
vrédu, sår, till ie. uerd; Persson Wur-
zelerw. s. 105, 164.
rota ihop sig (osv.), ,1. De la Gardic
1613: 'Casacker, som sigh . . til sam-
man rootadt halva', motsv. da. rotte sig
sammen, efter ty. sich zusammenrollen,
jfr mlty. sik ratten, samla sig, till ro te
i betyd, 'skara' (se d. o.), resp. det
etymol. identiska ty. rotte. Hit hör även
likabetyd. ä. nsv. rotera sig 15- o. 1600-t.
rota ut, t. ex. Erik XIV 1 562, se u t ro t ;i
ro to
656
röra
rote (stads-; mil.: två man; förr:
gårdar som tillsamman ställde upp en
soldat el, båtsman), ä. nsv. även 'skara'
t. <.'\. Bib. 1541 o. 'parti, sekt', fsv. röte,
skara, avdelning av krigare, distrikt =
senisl. roli, skara, da. rode, förr även
rot, rulle (ungef. som i sv.); från mlty.
ro/c, skara — mhty. rol{t)e (ty. rolle),
Iran 11 ra. rote, trupp (jämte rouleZ> eng.
rouf), av mlat. rutta, rupta, trupp, fly-
ende trupp, nederlag (eng. roui, neder-
lag), även: banad väg (varav fra. route,
varifrån sv. route; j fr ry 1 1 a r e) ; egentl.
part. pf. pass. fem. till ruptus, bruten
(se route, bankrutt o. rov).
rotel, se roll.
rotera, svänga runt, av lat. rotäre ds.,
till rola, hjul, urbesl. med ty. rad —
ratt; jfr f. ö. rådbråka, roll, rué,
rulad, rulctt, rulla 1, 2 o. rund.
rotgel, rödhake, Linné 1731; liksom
da. rodkjelk från ty. rotkehlchen, egentl.:
rödstrupe, till kehle, strupe (= sv. kål);
jfr f. ö. under rödhake.
Rotneros, ortn. i Vriril., av ett fsv.
Rotnar öv, dvs. oset (mynningen) av ån
*Rotn, fsv. Rol(h)na ä, nu Rotne älv;
besl. med r}rta o. syftande på det väl-
diga fallet vid Rotneros; jfr det analogt
uppkomna Ronneby, ävensom till for-
men Älvros av Alvar-ös (under Älvs-
borg); se f. ö. Ronneby, os 1 o. förf.
Sjön. 1: 482.
rots, sjukdom (i slit hos hästar), för-
enad med slemflytning från näsborrarna,
Rålamb 1690, "från ty. rotz, av fhty.
(/?)ror, nässlem = ags. hrot, tjock vätska,
skum; sannol. besl. med grek. köryza,
snuva, till roten i ryta.
rotting-, Rothof 1762 (om själva väx-
ten); om rottingen som straffredskap
t. ex. Almqvist 1834 = da., från boll.
rotting = ty. roi(t)ang, från ett mala-
jiskt ord för palmen rolan (eng. ral(i)an).
rotunda — ty. rotunda osv., av lat.
rotunda, fem. till rolundus, rund (se
run d).
rotvälska, Columbus Ordesk.: root-
wälsk, 1725: -walsk, Möller 1755 under
argot: rothwelska (betecknat som ett
språk för spetsbovar); jfr Rureus Suml.
o. 1600: 'Rotvälsk kalla Tyskarna Svart
Tattarnas Tungomål' = da. rolvadsk,
från ty. rotwelsch (redan o. 1250: rot-
walsch), till tjuvspråkets rot, tiggare, o.
welsch, utländsk (se väl sk, valnöt o.
valack). — I sv. i regel: förvirrat, obe-
gripligt språk i allmänhet (såsom ty.
ka uder welsch); i da. o. ty. däremot: tjuv-
språk. — I samma betyd, i dial. även
slabbertgska, ä. nsv. även slappertyska
t. ex. Runius, till slabbra o. sv. dial.
slappra, sladdra.
roué, se rué.
route, av fra. route, egentl.: genom
skog o. mark uppröjd väg, av lat. rupta
(via; jfr ryttare), till rumpere, bryta
(se bankrutt o. rov); alltså likbety-
dande med fsv. bröt, isl. brant, till
bryta (se bort); i motsats till stenlagd
väg (se chaussé o. stråt). — Etyrnol.
identiskt med rote. Jfr rutin.
rov, fsv. röf n. = da. rov; från mit}'.
röf, rov, byte = fsax. -röf, rån, fht}'.
roub, rov, b^^te (ty. raub, rov), ags. réaf,
byte, fäll, klädning; mhty. roup även
'skörd'; av germ. "rauba-; från germ.:
fra. robe, ull, skinn med ullen på, lång
nedhängande klädnad (se rob); med ja-
avledn.: isl. reyfi n., ullen som rives av
fåret, skinn med ullen på, m. m.; jfr
även runsv. ualrauban nom. pl. (Rök)
== ags. wcelréaf, fhty: walarouba, krigs-
byte rövat från de fallna ~ isl. valrof
n.; till ie. rot rnp i lat. rumpo, bryter
(jfr bankrutt, korrumpera, route),
fsv. ryva, riva sönder, bryta, isl. rjufa,
riva hål på, ags. réofan, bryta, riva, osv.
(jfr rubba); växlande med ie. rub i
got. raupjan. Se f. ö. röva. En enk-
lare grundrot är ru, se ragg o. jfr
rödja. — Retyd. -utvecklingen är i vissa
avs. osäker. Retyd. 'klädning' kunde
tänkas utgå från den av 'ull', egentl.:
'den avrivna ullen'; från betyd, 'riva
o. d.' kommer i alla händelser den av
'skörd'. Retyd. 'rov' kan likaledes di-
rekt härledas ur 'riva, rycka', men har
snarast sekundärt utvecklats ur den av
'(från fienderna tagen) klädning' (jfr lat.
spolium under spoliera). Jfr härtill
bl. a. Wadstein IF 14: 402.
1. rova, Rrassica rapa = fsv. (redan
i landskapslagarna) = da. roe; enl. van-
ligt antagande lånat från mlty. röve (jfr
dock häremot Hoops i Reallex. 4: 2) =
rova
657
rucka
fhty. riioba, ruoppa (ty. riibe), av germ.
'röbö-, jfr fhty. ruoppa, av *robiö-; ur-
besl. med (el. möjl. i förgerm. tid, före
ljudskridningen, lånat från) lat. räpa,
räpum (varifrån eng. r(tpe; jfr raps),
grek. rdpys (råphys ds.; jämte rdpha-
nos, raphdne, rättika; med oklart ph;
jfr fra. rave); med (formellt dock delvis
dunkla) motsvarigheter i alla europ.
språk, t. ex. litau. röpé, fslav. repa.
Fhty. räba är antagl. lånat från lat.;
knappast gammal inhemsk avljudsform.
F. ö. säkerl. ett urgammalt vandrings-
ord, vars vägar numera knappast kunna
bestämmas: namnet visar i alla händel-
ser hän på rovodling i förgerm. tid (i
motsats till kål). Jfr följ., kålrabbi
o. rabba. — Eng. turnip är en sammans.
med ags. ncép (varifrån isl., fno. népa),
av ett annat lat. ord för 'rova', näpus
(av ej säkert fastställt ursprung; möjl.
egyptiskt).
2. rova, i uttr. sätta en rova, iden-
tifieras vanl., men sannol. felaktigt, med
isl. ro fa, den styvare delen av svansen,
no. röva, svans, jfr sydty. dial. rucben
ds. (enl. vanlig uppfattning = föreg.;
ifr span. rabo, svans, av lat. räpum,
rova). Snarare i stället direkt till rova 1 ;
jfr uttr. så rovor i samma betyd. (Ze- i
dritz 1835). 'Sättja rofwor; stå i så' (
osv. förekommer i en uppräkning av
jullekar från 1756, o. möjl. har uttryc-
ket närmast sin upprinnelse i en dylik
lek, där man kanske — avsiktligt el.
oavsiktligt — brukade ramla i golvet.
rubank, lång o. grov hyvel, i dial.
även robank = da. ru- o. robarik, från
ty. rauhbank, till rauh, ojämn, skrov-
lig (av ruh; se f. ö. rya o. jfr rocka),
o. bank, bänk; alltså egentl. : hyvel att
avlägsna ojämnheter med.
rubba, Widekindi 1671, Vcrelius 1681
= nisl. rubba, flytta från sin plats;
samma ord som nisl., no. rubba, jämna,
skrubba, da. dial. rubbe, meng. rubbe
(eng. rub); med intensivisk konsonant-
förlängning till roten i isl. rjufa, riva
hål på. En annan hithörande intensiv-
bildning är isl. ruppa, riva löst, bringa
i oordning = mlty. roppen, rycka, slita
o. d., ty. rupfen, meng. riippen (eng.
rip); jfr rufsa. Rubba förhåller sig till
Uellquist, Etymologisk ordbok.
ty. rupfen som sv. dial. rugga till rucka
o. som tubba till ty. zupfen. Jfr följ.
rubb och stubb, Bellman, i ursprung-
ligare förb.: 'Er gård brinner med rubb
och stubb' Runeberg = da. rub og stub,
i ä. da. också med ruv og med stuv; till
föreg. i betyd, 'skrubba, skrapa av'
(jfr no. rubb aa raka, till vb. raka i
likn. betyd.), o. stubb (resp. stuv),
stump; jfr da. med reul o. krat (besl.
med riva o. kratta), lty. med rump un
stump, ty. mit rumpf und stump f, mit
stumpf und stiel. — I ä. nsv. i samma
betyd, stundom bytt och från mit}'.
hutte unde mutte, egentl.: hydda och so,
dvs. hus o. boskap; jfr hytta.
rubel = ty., av ry. rubli, egentl.:
avhugget stycke av en silverstång, till
ry. rubiti, hugga av.
Ruben, mansn., från hebreiskan (en
av Jakobs 12 söner), tolkat som: se en son!
— Av ett helt annat ursprung är holl.
Rub{b)en, vartill familjen. Rubens (se
Robert slutet).
[Rubezahl, sagojätte, egentl.: rov-
svans, se under tagel.]
rubin, Bib. 1541, motsv. fsv. robin —
mlty. robin, mhty. rubin (ty. rubin), av
mlat. rubinus, robinus, till lat. rubeus,
röd (urbesl. med röd).
rubrik, Lucidor 1674, Serenius 1734
(båda i den äldre betyd, av överskrift
o. dyl. över lag el. förordning), jfr 1687:
innehållet eller rubrica (för varje kapi-
tel av lagen); från ty. rubrik, av mhty.
rubrik(e), rött bläck = mlty., av lat.
| rubrica, egentl. 'röd jord, röd färg', se-
J dan närmast om de rödfärgade över-
skrifterna i de senromerska lagarna, till
ruber, röd (urbesl. med röd).
rucka, nu i slit om ur: 1769 osv.,
förr även, liksom i sv. dial., rocka Spe-
gel 1685 i betyd, 'rubba', i sv. dial.
också 'vagga, gunga' — da. rokke, rubba,
rucka, ags. roccian (eng. rock). Besl.
med ä. nsv. (t. ex. Ekeblad 1655, Lind),
sv. dial. rugga, runka, rucka, no., isl.
också 'vagga, gunga', i vilka senare betyd,
även avledn. sv. dial. o. no. rugla; även-
som med rycka (se d. o.). Konsonan-
tismen -kk- o. -gg- sammanhänger med
ordens egenskap av intensivcr o. itera-
tiver. Rucka: rugga = tv. rupfen:
42
ruckel
058
ruff
rubba = ty. zupfen: tubba. — Enl.
Noreen V. spr. 3: 287 är sv. rucka
närmast lånat från mlty. nicken, rycka,
flytta ( rycka), o. i så fall ej att
omedelbart sammanställa med sv. dial.
rucka, vagga o. d., da. rokke.
ruckel el. ruckle, Bellman o. 1770:
ruckel, 1720: röckle Smål. = no. nikl
n., deverbativum till sv. dial. ruckla,
vara ostadig cl. lös, vackla = ruckla
(se il. o.). Formen nickel har sålunda
icke (såsom Noreen är böjd att antaga
V. spr. 4: 151) uppstått ur samman-
sättningar med ruckle. — Växelformer:
sv. dial. rickel n., som har hög resning,
är illa hopsatt, står o. vacklar, till rickla,
vara fallfärdig; o. ösv. dial. rackel n.,
ruckle, till rackla.
ruckla, festa, svira, Bellman 1771,
samma ord som ösv. dial. ruckla, vara
ostadig el. lös, vackla (se ruckel), även:
ragla, vara sjuk = no. rukla, gå mak-
ligt el. klent (jfr med avs. på betyd. -
växlingen no. riga, svaja, runka, men
även: gå mödosamt); besl. med rucka.
Med avs. på betyd, 'svira' jfr svira av
lty. swiren bl. a. 'fara hit o. dit'. —
Växelform: sv. dial. rickla, stå ostadigt,
vara fallfärdig = no. rikla, smått röra
sig, om löst fästade föremål, till sv. dial.
ricka, vrida på, röra sig hit o. dit, vackla
= no. rikka, rucka, flytta åt sidan m. m.,
besl. med no. tiga, varom under ragla
(slutet). — I ä. nsv. i stället vanl. slam-
pampa (hos Rondeletius m. fl. 1614 folk-
etymologiskt slå pamp) = ä. da. sla-
pampe, från mlty. slampampen el. ty.
schlampampen; bl. a. förklarat som ett
slags 'sträckform' (H. Schröder Streckf.
s. 211); snarare dock en reduplikations-
bildning av samma slag som sus och
dus; jfr Schroderus 1629: ränna slamp
pamp, dvs. leva i sus och dus.
rud i ortn. o. familjen., Rudenschöld,
familjen., se ryd.
ruda, fsv. rudha i rudhodamber; jfr
da. rudskalle, mört; avljudsform till röd.
Förf. Etymol. Bemerk. s. X. — I skån.
dial. o. ä. nsv. även karussa = da. karudse,
ty. karausche (närmast från balt. spr.).
Rudbeck, Rudebeck, förr även: Rud-
beckius, familjen., från 1500-t., efter går-
den Rudbozk i norra Slesvig, där de
äldsta kända stamfäderna voro s. k.
lastebönder.
rudiment = ty. osv., av lat. rudimen-
tum, början, lärospån, till rudis, rå,
obildad, obearbetad (egentl.: rå, om kött,
blodig), varav sv. rudis, alldeles okun-
nig (i studentspr. o. d.).
[Budin, familjen., se ryd.]
Rudolf, mansn., från ty. =, av fhty.
Ilruodolf = ags. Hrödwulf = (det in-
hemska) urnord. * Hröpnwulfn, varav
det nord. namnet Bolf (se d. o.); av
en germ. stam hröp- (i t. ex. isl. hrödr,
berömmelse, besl. med ros ds. o. be-
römma) o. ulv.
rué, Almqvist 1843: roué, av fra. roué,
egentl. part. pf. av rouer, avrätta med
stegel o. hjul, av lat. rotäre, vrida (=
rotera); alltså egentl.: mogen för gal-
gen. Använt av prins-regenten Filip av
Orleans om kamraterna i hans utsväv-
ningar. I tyskan äldst utan egentl. ned-
sättande betyd.: elegant, ung man på
modet (ZfdW 10: 231).
ruelse, P. J. Gothus 1572: rugelse =
da. ruelse, ombildat av mlty. riiwenisse
(i beruwenisse)', jfr, med i-omljud, fsv.
ryghilse (se Noreen V. spr. 3: 259 med
litter.); till ä. da. rue(s), från mlty. ru-
(w)en, rouiven, st. o. sv. vb, bedröva,
ångra, av fsax. hreuwan, st. vb, göra
ont, smärta = fhty. riuwan, beklaga,
ångra (ty. renen), ags. hréowan, känna
smärta, vartill fsax. hriwi, bedrövad,
ags. hréow samt (med gg-inskott såsom
i t. ex tr}'gg) isl. hrijggr ds., med av-
ledn.: isl. hryggva, hnjggja (ipf. -gd-),
bedröva, bliva bedrövad, no. ryggja,
vara rädd o. den konkretare äldre be-
tyd, 'rysa', jfr fsv. ryghia sik, jämra
sig, möjl. också: ängslas (ryia, -andhe,
njghiande, ryghde) = sv. dial. rya sej,
jämra sig, vartill fsv. ry, jämmer = ä.
da. ry, larm; vidare mlty. sbst. niive,
rouwe, smärta, ånger, fhty. riuwa ds.
(ty. rcue, ånger), ags. hréow ds. Väl
till samma grundrot som adj. rå o. vb.
rysa. — Om inhemska ord med samma
betyd, se i der o. ånger.
1. ruff, å fartyg, Tersmeden 1734, i
sht förr även roff; jfr roof Bajalin 1730
= da. ruf, från mlty. nif, röf, ruff,
skyddstak, lock m. m., el. boll. rocf =
ruff
659
rulta
ffris. hröf, tak, ags. hröf (eng. roof), m.,
motsv. isl. hröf n., skjul för fartygs-
byggnad, i fno. även : hustak, ösv. dial.
ro, tak på stolpar, av germ. * hröf a-; av
omstridd härledning: sammanställt bl. a.
med ir. crö, stall, fårfålla o. d., av ie.
*kräpo-.
2. ruff, drift, fart, E. Carlén Rosen
på T. 1842 = da. ruf : i en ruf, inom
ett ögonblick, från lty. in (d)en ruff ås.,
öfris. ruff, snabb rörelse m. m.; till lty.
ruffen, hastigt gripa, rycka (jfr nsv. /' ett
ryck); besl. med roffa o. rov.
rufsa, Ahrcnberg Hemma 1887, G HT
1892, rätt ungt ord i litter. (ej hos Da-
lin 1853); väl av *rupsa, till den under
rubba omnämnda stammen rup- i isl.
ruppa, riva löst m. m. Jfr med avs.
på -ps- till -fs- glufsa, nafsa, rafsa,
styv- i styvson (av slyp-), tofs. —
Härtill adj. rufsig, Skogman Eug. 1854;
ävensom väl sv. dial. ruffse n., torva av
många tätt sammanvuxna sädesstånd.
rugg m. o. n. Wallerius 1739 (n.);
snarast av germ. "ruwwa-, avljudsform
till ragg (se f. ö. d. o.), varemot no.
ruggefeld, luden skinnkappa, svarar mot
isl. rgggvarfeldr, o. därför jämte no.
rugga, rogga, grovt täcke, måste (lik-
som ragg) anses utgå från ett "rpggv-.
Annorlunda Kock Uml. u. Brech. s. 221:
rugg av *rpggu- (till ragg såsom dugg
till dagg el. som da. lug till lagg i
1 aggkärl). — Eng. rug, grovt täcke,
kan vara lån från nord.; jfr dock Björk-
man Scand. loanw. s. 35 n. 2. — Jfr
rugga. — Avledn.: ruggig, motsv. sv.
dial. rugget, lurvig, luden, skrovlig, fsv.
ruggotler, skrovlig, rynkig; jfr eng. rag-
ged, skrovlig, ovänlig (jfr Björkman
a. st.).
rugga, fälla fjädrarna (om fåglar),
t. ex. Lind 1749 (även rell.), Brauner
1756, även: reda de hoptovade håren
o. d.; avledn. av rugg.
[rugga, sv. dial., ä. nsv., rubba, se
under rucka.]
rugge, tät hop, särsk. av växter, t. ex.
vass-, 1754, i litter. egentl. dock
först i senare tid, i dial. även rugga,
rogga f.; med i ord med likn. betyd,
vanlig hypokoristisk förlängning av
stamkonsonanten (jfr t. ex. spragge),
till sv. dial. ruga, råga, liten hög, isl.
hruga, hög; se f. ö. ruva 2, råga även-
som ruka o. rök 1.
rugier, forngerm. folkn., Rugen, tyskt
önamn, se under råg.
ruin, 1620-t. i betyd, 'fördärv' = da.
ruin, ty. ruin m., förfall, undergång,
ruine, f. (på 1700-t. även ruin m.), för-
fallen byggnad o. d., fra. ruine i båda
betyd., av lat. rinna ds., till mere, falla,
sönderfalla (jfr t. ex. kongruent). -
Härtill ruinera, av ty. ruinicren, fra.
ruiner, av mlat. ruinäre.
ruka (vard.), hög, vanligt t. ex. hos
Blanche ■= nisl. hruka, no. ruka; meng.
ruke, hop (eng. ruck) väl från nord.; av-
ljudsform till rökl (sädesskyl,av hrauk-);
se d. o. o. jfr rugge, ruva 2, råga.
rulad, C. Warg 1755 (om maträtt),
Kellgren 1782 (mus.), förr med fransk
stavning, från fra. roulade, till router,
rulla (se d. o.), till rouelle, litet hjul
(se rulett).
rulett, hasardspel med en liten kula
som sättes i rörelse, från fra. roulette,
dimin. till ruelte, litet hjul, dimin. till
roue, hjul, av lat. rota ds. (= ratt; jfr
rotera osv.).
1. rulla, namnlista, o. rulle, Petreius
1615: rulla ackus., plur. -er o. -or, fsv.
gulrulle, guldrulle = da. rulle, rulle, jfr
y. fsv. rolla ackus. P. Månsson s. 546,
rulle, senisl. rolla, sammanrullad skrift;
från mlty. rolle = mhty. rolle, rulle
(ty. rolle), väl närmast från fra. röle,
rulle, lista, roll (= roll) = ital. rollo,
rotolo, av mlat. rotulus, förteckning,
pappersrulle (se rotel), dimin. till lat.
rota, hjul (= ratt). Jfr följ., rulad,
rulett o. röllika. — Bulla, rulle,
roll o. rotel äro sålunda ytterst etymol.
identiska, s. k. orddubletter.
2. rulla, vi), Bib. 1541, y. fsv. rolla
(P. Månsson s. 546, 547) = da. rulle,
ä. även rylle, rolle (jfr sv. dial. rylla),
från ty.: mlty., mhty., ty. rollen, lty.
rullen, ty. dial. även rollen, av ffra. roler
(fra. router, eng. roll), av mlat. rotuläre,
till rotulus o. rotula, egentl.: litet hjul;
se föreg. o. r u 1 et t.
rulta, vi)., A.rvidi 1651, Lucidor (om
vagn), Eurén 1794: 'ml tade emot mig',
Atterbom osv.; jämte sbst. rulta, kort
rum
G 6 O
rumla
o. tjock kvinna; motsv. no. rulla, falla
omkull (jfr rglten, som går osäkert),
som sbst.: kvinna som går o. rultar,
shetl. dial. rult, roll, vi), rulta, som
sbst.: klump, klumpig person, sydty.
dial. rulzen, välta sig på golvet. Ej,
såsom antagits, t. ex. av Torp Etym.
ordb. s. 548, avledn. av rulla; ej heller
med Noreen V. spr. 3: 287 avljudsform
till likbetyd. da. vralte, vars härledning
o. bildning f. ö. är outredd. Säkerl. i
stället till någon germ. stam, som be-
tecknar något klumpigt el. åy\. ; jfr no.
rolp, rulk, ruls i denna betyd., ro.lt,
höjd, backe, egen ti.: klump, osv.
1. rum, sbst., fsv. rum, rum, ställe,
sträcka, utrymme (yiva, fä rum), tid-
rymd, tid = isl. rum, da. rum n., got.
rums m. el. rum n.?, mlty., fhty. rum
(ty. raum) m., ags. rum (eng. room),
av germ. *ruma-; substantivering av
germ. adj. *ruma- (såsom i sbst. djup,
jfr djur) = sv. rum (i uttr. i rum sjö;
väl i denna förb. från boll. el. mlty.),
sv. dial. rum, rymlig, fsv. rumber, isl.
rumr, da. rum, got. rums, ffris. rum,
ags. rum, jfr fhty. riuui (ty. geraum);
i fsax. som adv. : riimo. — Sv. dial. rum,
ut, o. rumme, ute, av fsv. rum, resp.
rumme. — Besl. med avest. ravah-,
vidd, rum, lat. rus (genit. ruris; av
*reuos; jfr rustik), land (i motsats till
staden), fir. röe, slät mark (av *rouesiä).
— Till adj. rum i betyd, 'vid, rymlig'
höra en mängd sv. ortnamn, såsom sjön.
Rum(me)sjön, Rymmen (i vissa andra
ingår substantivet); se förf. Sjön. 1: 487,
493. Samma adj. uppträder också i
ä. nsv. o. sv. dial. rumbolaud(el), slätt-
landet till skillnad från bergs- el. skogs-
bygden, o. i ä. nsv. rumbygdeu ds.; jfr
Lindroth Ortn. på -rum s. 110, N. Ahn-
lund i Sv. Dagbl. 1920, nr 230, s. 7 o.
under . Romfartuna (slutet). — Jfr
-rum 3, rymd, rymma.
2. rum, adj., se föreg.
3. -rum, sammans. -led i ortnamn,
samma ord som föreg., väl snarast i
betyd, 'avröjd plats, röjt ställe' el. i
vissa fall kanske 'öppen plats'. Första
leden innehåller bl. a. ofta personnamn
o. binamn, t. ex. Stens rum, el. ord
som ange natur- el. terrängförhållanden,
t. ex. Högsrum, el. sjönamn, t. ex.
Ti r serum, av fsv. TTdhi(r)srum, till
ett sjönamn "Tidhir (besl. med Tidan;
se d. o.), Vi r serum (se d. o.), Yxne-
rum (se d. o.), el. bebyggarna (i plura-
lis), t. ex. Dänningerum, 1651: Den-
ningerum, dvs. 'däningarnas röjning' el.
dyl. (jfr Danerum, av fsv. Danarum),
m. m. Ett rim?-namn är ursprungl.
också Bunnström Smål., av fsv. Bunz-
rum, till sjönamnet Bunn (med inskott
av t mellan s o. r). Åtminstone ett
antal av dessa namn torde ha uppstått
under hednatidens senare århundraden.
Jfr Lindroth Nord. ortn. på -rum (dock
med en säkerl. oriktig uppfattning om
namntypens historiska upprinnelse) samt
i fråga om de med vattendragsnamn sam-
mansatta även förf. Sjön. Sv.lm.XX. 4:95.
4. Rum- i R u mil i en (-elien) o. Ru-
mänien återgår ytterst på staden Roms
namn; det förra, turk. Rum-ili, egentl.:
romarnas (dvs. européernas) land, o. det
senare, rum. Romänia (som statsnamn
från 1861), med syftning på de roman-
ska kolonisterna från o. 107 e. Kr. o.
senare.
[rumbolandet. sv. dial., se rum 1
slutet.]
rumla, 1736 med en betyd., som kunde
motsvara den nuvarande (jfr nedan), sv.
dial.: galnas, stoja, gotl., fsv. rumbla,
bullra = no. rumla, slamra, bullra, da.
rumle ds., motsv. lty. rummeln, åstad-
komma ett dovt ljud, mhty.: larma, falla
med brak; med biformen mit}., mhty.
rumpelen, larma o. d. (se överrumpla);
avljudsform till ramla; av ljudhärmande
karaktär (liksom t. ex. tu ml a); knappast
besl. med det på likartat sätt uppkomna
isl. rijmja, böla, brumma, rymr, grov
röst o. d. — Sv. rumla betyder alltså
urspr.: föra väsen o. d. — Den moderna
betyd, av rumla synes allmänt i bruk
först på 1840-t. (Braun, Blanchc osv.),
dock icke uteslutande om dryckjom,
t. ex. Blanche 1845: rumlat, d. v. s. druc-
kit och spelat; jfr även uttr. rumlas med
dryckjom hos Lilljebjörn Hågk. 1867.
Dessutom uppträder omkr. mitten av
1800-t. en närmare grundbetyd, 'bullra'
stående anv. 'rumstera, bråka', särsk. i
förb. rumla (om) med.
rumor
661
rundel
rumor, Bib. 1541, från mlty. el. ty.
rumor (sen mht}'. rumör), av mlat. ru-
mor, bl. a.: larm, tumult, i lat.: rykte,
dovt buller (jfr runa). — Härtill ä. nsv.
rumora, t. ex. gamla bibelövers.: 'att de
dricka skola och rumora, likasom af vin'
Zach. . 9: 15, efter ty. rumoren.
rumpa, M. Lewenhaupt 1579: 'få ris
på ehr rumpe', i ä. nsv. liksom i dial.
ofta: svans = fsv. : svans, även rompa
(med dial. övergång av u till o framför
nasalen = ä. nsv., sv. dial.), ävensom
roppa (av *rump-) = no. rumpa, da.
rumpe; meng. rumpe, svans, är lån från
nord. spr. (betyd, 'svans' är näml. spe-
ciellt skandinavisk); utvidgning av sv.
dial., no. rump, nisl. rump(u)r ds. =
mlty. rump, kropp, bål, sekundärt även:
ett slags kar, bikupa, mhty., ty. rumpf
(i ty. dial. även: rynka, skrumpen va-
relse); samma ord som no. rump, berg-
knalt. Möjl. av en rot för 'skrympa
ihop' el. dyl., antingen germ. hremp
(växelform till skremp i skrympa) el.
remp, vartill mlty. rimpen vb, rynka ~
ty. rump fen osv. Den nisl. oassimile-
rade formen vore i så fall lånad.
rumstera, Schroderus Com. 1640: ru-
mora (graszera, rumstera)', i ty. texten:
rumpeln; vanligt i dial. (stundom med
bet3'd. 'ställa i ordning, städa'), där även
rumme-, runnestera förekommer; lån från
da. rumslere, som är en, sannol. av ä.
da. rostere, lägga kvarstad på varor (=
ä. sv. rostera, etymol. = arrestera)
påverkad ombildning av ett da. *ru-
masjere = eng. rummage, genomsnoka,
larma, ävensom (o. urspr.): stuva varor
i lastrummet. Jfr Falk-Torp s. 920 (fra.
arrimer, stuva varor, hör dock knappast
hit; jfr Meyer-Liibke s. 549).
runa = y. fsv., 1489 = no. runa,
gammalt formulär, da. rune, runa; ut-
vidgning av fsv. rön f., runa = isl.
runar plur., bokstäver, runor, magiska
tecken o. formler, litteratur, kunskap,
got. runa, hemlighet, mlty., mhty. rune,
hemlig viskning el. överläggning, i mit}7,
även: runa, ags. rån ds. som i mlty.,
även: hemlighet, av germ. *runö- —
finska lånordet runo, sång (varifrån sv.
runa även fått betyd, 'finsk dikt'). Den
magiska betyd, ingår f. ö. i t. ex, ä.
nsv. runobok, trollbok, runokarl, troll-
karl (= no. runekall, spåman), folkvi-
sans rnnaslag, trollsång, o. no. runa,
spå, trolla. Btsl. med sv. dial. runa,
locka, tubba, fsv. runa, viska, väl lån
från mlty. runen ds., av fsax. runön,
motsv. fht}r. runén (ty. raunen), ags.
runian (eng. roun) ds.; jfr isl. ryna,
tala förtroligt. Avljudsform: germ. *reun-
i mhty. ricnen, jämra sig, ags. réonian,
mumla. Väl till en ljudhärmande rot
ru i lett. runäl, sladdra, ags. ryn, bö-
lande, ävensom lat. rumor, dovt buller,
rykte (jfr rumor), grek. örijomai, kla-
gar, tjuter, råmar, osv.; jfr röst 3.
Torp Etymol. ordb. s. 549 (o. tidigare
hos Fick 34: 348). Alltså att till sitt
ursprung jämföra med isl. Jjulr (osv.),
talare, recitator, vb. pylja osv. till ett
onomatopoetiskt pul-, mumla o. d. —
Isl. raun = sv. rön, grek. ereundö, ef-
terforskar, osv., som av Noreen Urg.
Lautl. s. 82 m. fl. förbindas med runa,
höra sannol. till en annan ordgrupp. —
Jfr Gudrun.
rund, fsv. runder = da. rund, från
mlty. runt (-d-) = mhty. runt (ty. rund),
eng. round, från fra. rond — - ital. ro-
tondo, span. redondo, av lat. rotundus
(se rotunda), till rota, hjul (urbesl.
med ty. rad, hjul = ratt; se även ro-
tera). — I fsv., ä. nsv. o. ä. da. också
i den överförda betyd, 'frikostig', var-
till rund hän t el. -händ, Idun 1895,
vanligt först på 1900-t, tydl. efter da.
rundhaandet el. rundhcrndet, jfr sv. ge
med rund hand; ävensom adj. r un d-
lig, riklig = da. rundelig. — Rund-
hult, Rosenfeldt 1698: rundhålt = da.
rundholt, från lty. rundholt = ty. rund-
holz, till holt i betyd, 'trä' = sv. hult
(se d. o.). — R un(d)stycke, gammal
myntbeteckning, Var. rer. 1538. I Gbg
även benämning på ett slags runda fransk-
bröd. — Härtill sbst. rund o. rond, av
ty. runde o. fra. ronde. — Jfr följ. —
Det gamla inhemska ordet för 'rund'
är fsv., fda. sival, isl. sivalr (se si-,
sy ndaflod o. val 1).
rundel, t. ex. Spegel = da., av mlty.
rundel, även: skans ;i. ty. rundel, av
fra. rondelle, dimin. till fra. ronde
(ital. ronda), till föreg. Eli äldre be-
Runeberg
602
ruska
tyd. i\ runt fästningsverk, torn o. d.
(t. ex. -lolian 111 1573, 1577, Lselius 1581
osv.) föreligger i gatnamnen Rundels-
gränd i Uppsala o. (ä.) Rundelsstrcede\
Malmö; motsv. i ä. da. o. ty. I ä. nsv.
förekommer ordet också som ett slags
sköldar.
Runeberg, sv. o. finnl. familjen. , förr
även: Runneberg, antaget av Lars Ru-
ne ben j (f 1773) efter faderns födelseort,
Runneby i Järn ti.
1. runga, starkt genljuda, i Utter-
vanligt först efter mitten av 1800-talet;
med den sekundära betyd, 'skaka' (egentk:
så att det genljuder) t. ex. hos Spegel,
O. v. Dalin osv. = da. runge; jfr isl.
jättenamnet Hrungnir, egentk: larmaren
o. d. (urspr. en åskdemon; jfr jätten.
prgmr till prgmr, larm), o. no. ru rigla,
larma; avljudsform till vb. ringa (se
d. o.).
2. runga, dialektord, från vagnsaxeln
uppstående stöd o. fäste för vagnskor-
gen o. d. (se Bietz); Cnattingius 1876;
jfr Juhlin-Dannfelt: rungbank; väl sna-
rast lån från mit}', runge (= ty.) ds.
= ags. hrung ds., bjälke (eng. ning,
tvärbjälke, i slit som skeppst.), got.
h rugga f., käpp; av ovisst urspr.; olika
tolkningsförslag se Charpentier BB 30:
159 o. H. Petersson IF 24: 45. — Or-
det synes uppträda i ett sammanhäng-
ande bälte från (vissa delar av) Kim. 1.
över Ögtk till s. Nke, men saknas veter-
ligen i Jönk. o. Kronob. län. Hall., Skåne
(o. Blek.?); dock torde en närmare un-
dersökning kunna giva ett annat resul-
tat. Något starkare skäl att betvivla
dess utländska ursprung finnes emel-
lertid knappast.
runka, Balck 1603: r. åstadh, Schro-
derus 1640 (om hus), y. fsv. runka P.
Månsson s. 472 = no.: svaja, slingra
(om fartyg), gå o. driva; med avledn.
sv. dial. runkla, skaka, ofta runka, vingla
med, no.: svaja, gunga; med avljudsfor-
men sv. dial. rinka, runka av o. an
(kanske en nybildning med diminuliviskt
i, jfr knirka o. k nar ka, dingla o.
dangla osv.). Nasalerad biform till
rucka?
Runmarö Uppl., se under B å d m ansö.
[runn bagge, -vä re m. m., dialekt- '
ord, osnöpt vädur, se under ränna 1
o. vädur slutet.]
Runtuna Sdml., se Bön-,
-rupi familjen., t. ex. Gleerup, West
rup, se torp slutet,
Rupert, Ruprecht, mansn., se B o b e rt.
Rurik, mansn., se Bodrik.
rus, fsv. rus, rus (möjl. även: buller-
sam lek) = da. rus, förr även : larm,
boll. roes; eng. rouse från nord. el. boll.
spr., till rusa, liksom ty. rausch till
rauscben, en /c-utvidgning av rusa.
rusa, störta fram = fsv. (även: leva
i sus o. dus), no. = ä. da. ruse = el.
möjl. lån från mlty. rusen, boll. roezen;
jfr avljudsformerna no. rusa o. rausa;
väl besl. med grek. oroiiö, rusar (kan-
ske av *orous-, med f. ö., såsom i flera
liknande fall, dunkelt o-), slav. ruch-,
rgch- i t. ex. ry. rnchu, rörelse, oro,
polska rijchhj, snabb (Persson Indog.
Wortf. s. 838), o. avlägsnare med lat.
rucrc i betyd, 'skynda, storma fram' (väl
ett annat ord än ruere, falla, varom se
ruin). Se f. ö. ruska o. rusta 2.
rusk, i regnrusk o. d., t. ex. 1769
(Norrl.) i sammans. snörusk = no., da.
dial.; vartill adj. ruskig, jfr ä. nsv.
ruskande väder t. ex. Dalins Arg. o. sv.
o. no. dial. ruskall. Möjl., med Torp
Etym. Ordb. s. 552, till rusa; jfr öfris.
rusig wér, ruskigt väder med blåst.
Dock kanske snarare i första hand till
de under Busken omnämnda orden
för 'susa, prassla' o. d. med syftning på
det av regn el. blåst framkallade ljudet.
1. ruska vb, som inträns, i betyd,
'skaka' Bib. 1541 (om träd; möjl. dock
till rusk-, susa o. d., se Busken), re fl.
t. ex 1634 == no. ruska ds., da. dial.
ruske, riva upp med roten, fara omkring,
jfr isl. rgskja, riva, lugga; besl. med no.
rgsja, fläka av, riva bort håret av. Om
däremot den under Busken omtalade
stammen rusk-, larma, är besläktad,
synes osäkert; i vissa fall har väl dock
påverkan egt rum. Jfr följ.
2. ruska, i lövruska o. d. == fsv.;
att döma av ordets isolerade ställning
snarast en jämförelsevis ung bildning
till föreg. ; egentk: det från trädet el.
dyl. avryckta; av samma slag som det
formellt identiska, men självständigt
Rusken
663
rusta
uppkomna no. ruska, trådhärva, bildats
till motsv. norska verb. Annorlunda
Karsten Germ. Lehnw.- stud. s. 154,
som förbinder ordet med bl. a. mlty.
nisch o. mhty. rusche, säv, no. rusk, av-
fall, osv., ävensom fslav. rozga, gren,
spö, vilka dock sannol. representera
sinsemellan etymol. skilda ordgrupper.
Rusken, stor sjö i Västra hd Smål.,
fsv. Rusk o. 1200; till fsv., no., isl. rusk,
buller, larm, fsv. ruska, rusa, ä. nsv.
bl. a.: sorla, t. ex. Stiernhielm, no.:
rassla, susa, mlty., mhty. ruschen, storma
fram, larma, brusa, susa (ty. rauschen),
meng. ruschen (eng. rush), rusa (väl
egentl. med syftning på ljudet); alltså
med ungef. samma betyd, som i sjön.
Jälmaren, Rott nen, Sk rik egallen
Tjutingen; snarast till en Ijudhär-
mande ordstam av samma slag som den
i litau. ruzgiii, brusar; kanske dock
även besl. med rusa, alltså egentl. be-
tecknande det ljud som åtföljer den
hastiga rörelsen (jfr Persson Indog.
Wortf. s. 838 n. 2); se f. ö. rusk, rus-
ka, rusta 2, rysk, rör 2, röst 3. —
Härtill R uskån, som att döma av fsv.
Ryskiomadhum förr hetat Ryskia (alltså
avledn. av sjönamnet). — Formen Roseken
är en yngre på litterär väg uppkommen
folketymologisk ombildning. — Förf.
Sjön. 1: 491, 495, 496.
russ, häst, egentl. dialektord (Gotl.,
Roh.-l.), fgutn. rus, jfr fsv. hros- i
sammans. (det senare väl från mlty.)
= isl. hross n., fsax. hros, fhty. (h)ros
(ty. ross), av germ. *hrussa-; etymolo-
giskt identiskt med "hursa- (fsv. hors
osv.; se horsgök) med gammal väx-
ling av -ur- o. -ru- (såsom t. ex. i sv.
dial. röst, skogstrakt, av *ryst, no. njst,
skogsbacke m. m., rusl, lund ~ ty. horst,
busksnår, småskog, varav sv. borst);
se horsgök, rossläder, rus t tjänst.
Från germ. spr. : fra. rosse, skinkmärr.
— Härtill fem. sv. dial. rgssa (russet) =
isl. hryssa, no. rysset, sto.
russin, i ä. nsv. (såsom i vissa dial.)
även med tonvikten på sista stavelsen,
t. ex. R. Foss 1621 : rusijn, Schroderus
kex. m. fl., fsv. rusin, rosiin = da. rosin,
från mlty. rosin(e) - sen mhty. rosin,
rasin (tv. rosinc), av {fra, rosin, jämte
fra. raisin, vindruva (raisin sec, russin),
varav eng. raisin, russin, av vulg.-lat.
*raclmus, av lat. racemus, druva, druv-
klase (varav även ital. racemo, vartill
racimolo), väl (med Meillet) jämte grek.
räx (gen it. rägös), druvkärna, ett för-
indoeuropeiskt medelhavsord. — Retyd.-
växlingen 'klase' o. 'druva' uppträder
även i druva, vars grundbet\rd. är
'klase, klump', o. i grek. staphylé. För
'russin' användes i grek. staphis (genit.
-idos).
russtjänst, se rusttjänst.
1. rusta (ut-), t. ex. G. I:s reg. 1559,
ä. nsv. även (-)rysta 1531, (-)rösta, jfr
ä. nsv. rusting, rustning, Bib. 1541 (även-
som rustning i betyd, 'ställning, estrad'
t. ex. 1627, jfr ty. gcriist ds.) = da.
ruste, i ä. da. även ryste, från mlty. ru-
sten, bereda, rusta (i slit till krig) =
fhty. rusten, även: smycka (ty. rusten),
ags. hyrstan, utrusta, smycka, överdraga,
betäcka; vartill fhty. (h)rust, rustning,
ävensom gahrusti, girusti, rustning, ställ-
ning av bjälkar el. bräder (ty. gcriist
i den senare betyd.) n., ags. hryste f.
plur., utrustning, rustning, prydnad; av
omstridd härledning. Säkerl. besl. med
ags. ((ge)hroden, lastad, fylld, smyckad
= isl. hrodinn, smyckad; möjk, med
Fick Rezz. Reitr. 1: 339, till ie. kru i fslav.
kryti, betäcka, osv. (grek. koryssö, ru-
star, som av samme forskare även föres
hit, har annat ursprung). Andra, mer
el. mindre osäkra tolkningsförsök se
hos Falk-Torp s. 1535. — Rustkam-
mare = da. rustkammer, från mlty.
rustekamer el. ty. rustkammer, jfr fhty.
(h)rust, rustning = ä. nsv. (lånordet)
rust ds.; alltså: rum, där rustningar
förvaras.
2. rusta, stoja, leva om, t. ex. S.
Agrell 1709: 'Moot afftonen stötte ko-
nungen med sin swijt till oss, då wij
rustade lijtet'; f. ö. Rellman (rätt van-
ligt), Gustaf III, Knvallsson osv.; i dial.
även 'leka' = no.: jfr eng. dial. roust,
bringa i oordning, stoja; till en ljud-
härmande rot rus, väl sammanhängande
med rusa o. de under Rusken om-
nämnda ordin för 'larm' o. d.; niöjl.
även till ruska 2 (se dessa ord). —
Härtill rustibus, Altén 1790, till buss 1
rustibus
6G
4
rutscha
i betyd, 'kamrat', alltså egentl.: dr3rckes-
broder o. d. Jfr sv. dial. o. ä. sv. rute-
buss Weste 1807 o. ä. nsv. rut(e)bro(de)r
L. Petri osv. (se ruta 3); ävensom sv.
dial. russlebuss ds. till russla, svira, av det
även förekommande ruttla (jfr nässla,
vass la), avledn. av ruta 3.
rustibus, se föreg.
rustik, adj., 1752, av fra. rustique,
plump, bondakfig, lantlig, okonstlad, av
lat. rusticus ds., egentl.: som hör till
landsbygden, till rus, landsbygd (se
rum 1). — Härtill sbst. rustik, arkit,
1740 osv.
rusttjänst, si. av 1600-t., i anslut-
ning till rusta 1 ombildat av ä. nsv.
rossiiänst, efter ty. rossdienst, tjänst till
häst, till ty. ross, häst (se russ, ross-
läder).
Rut, kvinnon., efter bibelns Rut, en
moabitisk kvinna, som givit namn åt
Ruts bok.
1. ruta, vinruta, Ruta graveolens =
fsv. = senisl. ruta, lty. råte, fhty. ruta
(ty. rauic), av lat. ruta, väl av grek.
ryté (-il-?), av ovisst ursprung. Från
lat. ruta kommer också bl. a. ffra. rude
(fra. rue, varav eng. =), varifrån ags.
rude, mlty. rude (varav da. rude). De
nord. orden ha möjl. upptagits direkt,
från lat.
2. ruta (fönster-, fyrhörning), 1556
i herald, anv., o. 1600 om fönster =
da. rude, från mlty. råte = mhty. rute(ty.
raute); möjl. från början en heraldisk
term från riddarväsendet, där ordet be-
tecknar ett vapenfält; f. ö. dunkelt; o-
klara äro även konsonantförh. i de tyska
orden. Med avs. på betyd, 'fyrhörning'
> 'fönsterruta' jfr fra. carreau ds.; se
f. ö. ruter.
3. ruta, blott ä. sv. o. sv. dial., svira,
leva om, rusta = fsv. (där även, som det
synes; svärma, fara omkring), motsv.
no. ruta, svira, stoja, storma, ä. da.
rutte, svira, fara omkring, nu: slösa;
åtm. i sv. o. da. lån från mlty. rulen,
idka stråtröveri, till ruter, stråtrövare,
beriden krigare, soldat (se ryttare),
varmed antagl. ett annat ord samman-
fallit: mht}-. råzen, larma, storma fram,
motsv. no. ruta i samma betyd., avljn ds-
form till isl. hrjöta, springa loss m. m.,
no. rjota, störta, falla. — Om ä. nsv.
rutebro(de)r, ä. nsv. o. sv. dial. rutebuss
se under rustibus (rusta 2).
ruter, 1688 (se citatet under klöver),
väl efter da. ruder, egentl. pluralform
liksom hjärter (möjl. också med an-
slutning till klöver); utan r i vissa
dial. såsom Nucköm. rud; från mlty.
råte = mhty. ruie (ty. raute, ä. också
raiden), egentl.: snedvinklig o. liksidig
fyrhörnad figur, ruta = ruta 2. Som
spelterm översättning av fra. carreau,
ruter, fyrhörning (av lat. stammen
quadr-, fyra., till quattuor), varav ty.
karo. Anses symbolisera borgarståndet.
— Hit möjl. uttr. ha ruter i sig.
Denna härledning är säker för den hän-
delse en ursprungligare form av uttr.
skulle föreligga i: 'det är både ruter
och hjerter i den karlen' Lilljebjörn
1874, som ju dock kan vara en yngre
skämtsam utvidgning. Jfr Estlander
1886: '(kroaseringen har) gett en ruter
åt denna gren af ätten'.
Rutger, mansn., från ty., av fty. Hröd-
gér, Rolger m. m. = ags. Hrödgär, fra.
Roger = (det inhemskt nord.) isl. Hröd-
geirr, fsv. Rödhger, med växelformen
isl. Hröarr, fno. Roar; till germ. *hröp-,
ära (se ros 3), o. isl. geirr, spjut (se
gissel). Jfr under Robert o. Holger.
rutin, från fra. routine, genom övning
uppnådd färdighet, egentl.: kunskap om
vägen, till route, väg (se route).
rutscha, Röttiger 1835 (om ett sätt
att färdas i tyska gruvor), Fhrengranat
1836; jfr Rlanche 1847: rutscha om,
festa (ä. nsv. ruisa 1690 i samma betyd,
hör kanske snarare till ruta 3); från
ty. rutschen, av sen mhty. rutschcn, rut-
zen, motsv. holl. rutsen, lty. rutsken;
knappast, såsom förmodats, av en itera-
tiv-intensivbildning "ruckazzen, glida ned
på ryggen, till fhty. (h)rucki, rygg. —
Härtill ty. ruische, ned- el. bortglidande,
brant sluttning, jfr redan sen fht}\
rubcschc. Sv. r ut sch, fart, drift, F.
Carlén 1841 osv., äv väl en av detta ty.
sbst. oberoende bildning till rutscha.
F. ö. är ordet (stundom skrivet nisch)
ganska vanligt i betyd, '(hastig) utflykt'
! från 1790-t. till 1800-t:s senare hälft (o.
kan väl ännu förekomma i denna anv.);
rutt
665
ryd
hos G. A. Ehrensvärd 1796 även: (liten)
fest, »swyck» (jfr rutscha ovan),
rutt, se route.
rutten, fsv. rutin, rotin — isl. rotinn,
da. raadden (eng. rotien väl från nord.),
part. till ett vb fsv. "ryta, isl. *rjöta,
germ. rot rent, varom se under röta 1.
Jfr fsv. mtme m., ruttenhet (se fetma,
sötma). — Härtill: ruttna, fsv. rutna
= isl. rotna, da. raadne; i vgerm. spr.
(ss. ofta) i stället (urspr.) e-verb: fhty.
rozén, vissna, ruttna, motsv. (med se-
nare konjugationsväxling) ags. rotian ds.,
fsax. rotön, rosta bort.
1. ruva, sårskorpa, fsv. ruva — isl.
hrufa, no. ruva; jfr finska lånordet
rupi ds. (av germ. *hrubl), ävensom
mlty. rof, sårskorpa, fhty. (h)ruf m.,
skorv, utslag (ty. dial. rufe); i avljuds-
förh. till isl. hrjufr, skrovlig (vartill
hnjfi f., skorv), fhty. riob, skorvig, spe-
tälsk, ags. hréof, skorvig; bcsl. med litau.
nu-krupes, skorvig, lett. kfaupa, skorpa,
m. m. — Fsv. o. ä. nsv. rug(h)a ds. har
sekundärt gh (av w, som i vissa dial.
utvecklats ur det b som ligger till grund
för v i ruva), jfr stuga ~ stuva. —
Till samma grundrot, ie. kru (se adj.
rå), höra isl. hrudr m., skorv, osv. samt
andra under ryl anförda ord; se f. ö.
rysa o. kristall.— I båda fallen med
samma betyd. -utveckling som i skorv.
2. ruva, om fåglar o. bildl. om per-
soner, 1695 (bildl.) o. 1705 m. IL: rua;
kanske snarast, med Noreen V. spr.
3: 259 m. 11., dialektform för ruga =
no. ruga (liksom dial. (hö)tjuva för
(hö)tjuga o. juger för juver); egentl. :
ligga på en (liten) hög, till sv. dial., ä.
nsv. (t. ex. Bureus o. 1640) ruga, isl.
hruga, (liten) hög (se rugge); med -k-
i da. ruge, ruva (av ruka) — no. räka,
ligga el. sitta framstupa, uppstapla,
som hör till sbst. ruka. Enl. Falk-Torp
under rugc bör ruva däremot hellre
sammanställas med no. ruva, höstack,
hög = isl. hrufa. — Alltså egentl. ett
förkortat uttryck av samma slag som
sv. o. sv. dial. ligga, av ligga på ägg
o. d.; jfr fra. couver, ital. covare, ruva,
av lat. cubåre, ligga, el. ty. bruten, ruva,
egentl.: värma (näml. äggen); jfr även
yärpa, egentl.: kasta, fra. pondre ds.,
egentl.: lägga. Dylika uttr. ha tydl.
först uppstått i allmoge- o. fackkretsar,
dar de i sin förkortade form utan svå-
righet uppfattats.
[ry(a), sv. dial., tjäderhöna, se röj.]
rya, grovt täcke av häst- el. nöthår,
fsv. ryia = no. rya; jfr mhty. riuhe,
ruhe, pälsverk, ags. rcoive, ryhw m. m.,
grovt ulltäcke; av germ. *ruhwiön ~
*rug- i fsax. rugi f., grovt täcke el.
skinn, till "ruhwa-, raggig, strävhårig,
sträv, skrovlig = mlty. ni, riiw (varav
da. ru, ä. nsv. mg), fhty. ruh (ty. rauh),
ags. ruh (gen. ruges; eng. rough); besl.
med sanskr. ruksäs, sträv, litau. rardias,
rynka, osv. Jfr rocka, rubank. —
En släkting synes föreligga i det lapska
lånordet rauke, fårpäls, av germ. *rauk-
wa-, alltså en form som ännu icke un-
dergått den germ. ljudskridningen. K. B.
Wiklund IF 38: 91 f.
[rya sej, sv. dial., jämra sig, se under
ruelse.]
rycka, fsv. rykk(j)a = senisl. o. fno.
rijkkja, da. rykke = mlty., fhty. nicken
(ty. riicken); av germ. *rukkian, besl.
j med de under rucka anförda orden;
f. ö. dunkelt. — Härtill: ryck, fsv. ryk-
kcr = isl. rgkkr, da. ryk = lty. ruck,
fhty. ruc (ty. ruck), av germ. * rukki-
m. (i nsv. ofta neutr. i anslutning till
andra deverbativa abstrakta); bildat som
knäck, nyck. — Den nu icke sällsynta
ipf.-formen rock (ofta t. ex. Strindberg
o. P. Hallström; se Lundberg 2:dra av-
ljudskl. s. 28) uppträder redan i Kol-
modins Qv.-sp. 1732. Om faktorerna
för denna nybildning se Lundberg s.
144.
ryd, röjning i skogen, nu blott dial.,
men förtjänt att upptagas i riksspr., fsv.
rfjp f. o. n.?, i sammans., t. ex. rofna-
ryper plur., jordstycke uppröjt till rov-
land, samt i ortn. Väsentligen = isl.
rjöÖr n., öppet ställe i skogen, no. rjod
ds., sv. dial. rg, skoglös backe, jfr fsv.
riudh; alltså ett ryfi, med förlust av
det suffixala r el. kanske bildat utan
denna avledn., jfr sydty. riet n., upp-
röjd plats. Därjämte möjl. ryp, med
samma avljudsstadium som isl. ruÖ n.,
röjning i skogen, fsv. rup ~ mlty. rot
(-(/-) n., fhty. rtxl. Snarast av en s-stam,
rykt
'rudti:, "rudiZf el. av *ruda- resp. "ruÖja-.
Ih ss;i fornformer uppträda i en mängd
s\. ortnamn, t. ex. Hyd, Ryssby (fsv.
Ryzby) samt namn på -ry d, -red (t. ex.
Smål., Vgtl.; jfr Kungs-), -rud (Vrml.,
Dalsl.), -röd (Skåne); se även Häda.
Kvnord. rjöÖr ligger till grund för de
bohuslänska namnen Hyr o. Röra.
Till roten i rödja, se d. o. — I ort-
namnen på -njd, -rud osv. ingå ieke säl-
lan personnamn (t. e.\. Ravelsryd un-
der Ralf, Tova ryd under Tu ve) o.
djurnamn t. ex. Ormaryd (se Orm-), o.
Traneryd, som stundom felaktigt i
stället förmodas innehålla personbeteck-
ningar; vidare ofta beteckningar för
naturförh. el. produkter av mänsklig
verksamhet, t. ex. Sjöryd (fsv. Siorydh)
o. de av förf. Sjön. 4: 96 anförda sam-
mansättningarna med sjö- o. älvnamn,
t. ex. Frykerud osv., el. R ränn er ed
Vgtl. (fsv. Brainnurydh), Sto ekar yd
Smål. (fsv. Stokkarydh) osv. Jfr Land-
vetter. — Vissa av njd- namnen inne-
hålla kristna personnamn o. måste så-
lunda härröra från kristen tid. Många
äro dock äldre, o. somliga kanske av-
sevärt äldre. — Däremot ingår urspr.
icke -ryd i Dandcryd Uppl., fsv. Da-
uarö(r) m. m., av f. ö. ovisst urspr. (se
förslagsmeningar hos Lindroth Fornv.
1914 s. loo). — Från ortnamn, bildade
av ryd o. rud, härröra (åtm. i de flesta
fall) familjen, på Ryd-, Rud- såsom Ry-
d el i us (Ö. Ryd Ögtl.), Rud in (teolog,
Ö. Ryd Ögtl.), Rudenschöld, efter
biskop Torsten Rudeen (Rudcnius) från
ett Rud i Vrml., Ryd in m. fl. — Av
det ovan nämnda Ryssby bildades det
nu utdöda familjen. Rhyzelius (biskop
o. hävdatecknare, f 1761, vilkens barn
adlades under namnet Odencrantz).
[Riigen, se under råg.]
rygg", fsv. rygger = isl. hryggr, da.
ryg, fsax. hruggi, fhty. (h)rucki (ty.
rucken motsvarar närmare fhty. /j-stam-
men rucco; den starka formen kvar i
t. ex. zuruck, tillbaka, egen ti.: till rygga,
o. i sam mans.), ags. hrycg (eng. ridgc,
tak-, bergrygg o. d.), av germ. *hru%ja-;
enl. Windisch m. fl. (dock med invänd-
ningar från Zupitza KZ 36: 239) besl.
med ir. crocenn, rygg, enl. Zupitza Guft.
s. 127 även med litau. kriauklas, revben,
samt enl. Kluge Ftym. Wb. med sanskr.
kruncati, kröker sig; jfr f. ö. Persson
Indog. Wortf. s. 857; hit möjl. också
lat. crux, kors (Vanicek). Till betyd. -
utvecklingen är möjl. armen, olu att
jämföra; enl. Liden Armen. Stud. s. 127
egentl.: krökning (besl. med aln). Med
avs. på den i flera germ. spr. uppträdande
betyd, 'bergsrygg' jfr det närmast till ir.
crocenu, rygg, hörande gall. Pennocru-
cium, berg, o. motsv. betyd.-utveckling
i lat. dorsum, rygg (fra. dos; jfr en-
dossent under trassat), grek. rdkhis
osv.; av samma slag som den i hals,
huvud, tunga m. fl. — Ryggrad,
Schroderus Gom. 1640: ryggerad, I. Erici
1642: rygg- = da. rygrad, förr: rygge-
grad, efter ä. ty. ruckegrat, ty. riickgrat,
till grat, gräte, ryggrad, bergsrygg, fisk-
ben = mit}', grdde, fiskben, knota (se
grad 2). I ä. nsv. benrad, skelett =
da., ingår däremot ordet rad. — Här-
till avledn. rygga, vb, fsv. ryggia =
da. rygge (om hästar).
[ry(g)na, sv. dial., honfisk, se rom 1.]
ryka, fsv. ryka, riuka = isl. rjuka,
da. ryge, som sv. vb även: lukta, ffris.
riäka, mlty. réken, lukta, fhty. riohhan,
ryka, ånga, lukta (irttr.) (ty. riechen,
lukta, träns, och intr.), ags. réocan, av
germ. *reukan, st. vb; i avljudsförh.
till ffris. rukia, mlty. ruken, av germ.
*rukan, st. vb; med flera högst osäkra
tolkningsförslag; bl. a. till de formellt
noga motsvarande grek. ereugomai, spyr
ut, kastar upp, lat. erugäre, rapa upp,
vilkas bet3'd. dock göra sammanställ-
ningen synnerligen betänklig. — Retyd.
'ryka' är den ursprungliga; den av 'lukta'
(liksom andra beteckningar för yttre
sinnesförnimmelser; se fr\Tsa, smak,
smärta) utvecklad ur den mera kon-
kreta; jfr de under doft, lukt, stinka
o. ånga anförda betyd. -parallellerna. —
Från slutet av 1600-t. i böjningsamman-
blandat med det svagt böjda röka; hos
t. ex. Sahlstedt 1773 synes också de
båda ordens betydelser ha sammanfallit.
Se närmare Lundberg 2: dra avljudskl.
s. 14.
rykt, vård, ans = fsv., av ä. rökt,
vård, omsorg —- isl. rakt, da. rogt. av
rykta
667
rysa
tirnord. *rökipö, till isl. råkja, bry sig
om, vårda m. m. = fsax. rökian, fhty.
ruochen (ty. gcruhen ombildning\ av
germ. *rökian, varav finska lånordet
ruokin, ruokkia, fodra (boskapen); väl
besl. med grek. aregö, hjälper; i avljuds-
förh. till rak, räcka osv., till ienr.
roten reg, sträcka. Germ. 'rökian be-
tyder väl alltså egentl.: rikta sin upp-
märksamhet på. — Rykt har utvecklats
nr rökt såsom t. ex. nentr. snyggt (var-
efter mask. o. fem. snygg) ur fsv. *snöggt;
jfr även dygn av dög(h)n osv. — Se
följ.
rykta = fsv., av ä. rökta, sköta, sörja
för, skaffa m. m. = isl. rökta (ipf.
-ad-), da. rogte, avledn. av föreg. liksom
t. ex. lykta (sluta) av fsv. lykt, slut,
fröjda av fröjd (fsv. fryghp) m. fl.
Alltså ej, såsom förmodas av Torp.
Etym. Ordb. s. 561, av germ. *rökitön.
- Förr liksom ännu i vissa dial. i
mycket vidsträcktare an v. än nu; i riks-
spr. numera i sht om skötsel av hästar;
jfr en liknande betyd. -specialisering av
det likabetyd, ansa, som i riksspr. nu
med förkärlek brukas om trädgård,
blommor o. d.
ryl, sv. dial., jämte rid, knöl, valk,
även i best. f. rylen, reumatism, gikt
(egentl. sekundär anv. med syftning på
giktknutarna o. d.), Schroderus Com.
1640: ryyl 'das lendenweh', fsv. ryl,
knöl, svullnad = no. ryl, bula, skorv,
rydcl, vårta, utväxt, av *hryOil-, plur.
*hrudlar, varav *hrular o. analogiskt
*hrylar, vartill nomin. ryl o. rid, av
germ. *hrup- i fsax. hrutho, skorv, fhty.
(h)ruda (ty. rände) jämte isl. hruÖr m.,
no. rar, skorv, skorpa, till ie. roten km
i rå 1; jfr lat. criisla, skorpa, fhty.
hroso, -a ds. o. de under rå 1 anförda
utvidgningarna av samma rot. Se Torp
Etym. Ordb.
rymd, Schroderus o. 1638, Stiernhielm
Arch.; mera allmänt dock först på
1 700- 1. ; nybildning till adj. (el. sbst.)
rum o. vi), rymma efter mönstret av
blygd, bredd, höjd, tyngd o. d. (av
germ. ord på -ipö- el. nyskapade efter
denna typ).
rymma, fsv. ryma, göra fri el. öppen,
fly el. vika från, inträns.: fly isl.
ryma, da. remme, förr även: röja undan,
fsax. ram/an, fhty. mmen (ty. ränmen),
ags. ryman, i huvudsakligen samma be-
tyd., av germ. * r innia n, avledn. av adj.
r u m .
1. rynka, vb, fsv. rynkia, hopdraga,
rynka = no. rykkja, da. rynke, ett på
svaga stadiet bildat kausativum, germ.
"hrunkwian, till germ. * hrinkwan, av
*hrenkw- = isl. st. vb. hrokkva, rynka
sig; med avs. på bildningen jfr kausa-
tivet fsv. fly tia (se flytta). Isl. hrokkva
(ipf. -ta), rynka, kan vara identiskt med
rynka el. också utgå från ett* hrankwian
(jfr isl. slokkua, prangua osv.). Ie. rot
kreng vid sidan av kre(n)k i litau. krenkii,
krckti, löpna; jfr skrynka av ie. skreng.
Parallellrot: germ. wrenk i ags. wrinctc,
sbst., rynka, wrinclian, vb (eng. wrinkle)
osv.; snarast också i mhty. runke, rynka,
fht}'. mnzala (av *runkt-) = ty. rnnzel,
som dock kunna utgå från hrunk-. Dess-
utom en serie ungef. likbetyd, ord med
läppljud; se krympa o. s krymp a. Se
f. ö. följ. — Annorlunda om sv. verbet
rynka Kock Sv. ljudh. 1: 25 o. där
citerad litteratur; jfr även Olson Ark.
29: 48.
2. rynka, sbst., fsv. rynkia = no.
rykkia, da. rynke, av urnord. "hrunkwiön,
bildat på samma rotstadium som föreg.,
i avljudsförh. till germ. "hrenkwan, rynka
sig. — Växelform: urnord. *hrunkivön
= isl. hnikka, no. rukka. — Jfr under
skrynka 2.
Ryr, ortn. Boh.-l., se under ryd.
rysa, i ä. o. y. nsv. svagt böjt, jfr
dock ösv. dial. ipf. räns (se även nedan),
fsv. "rinsa (ipf. ros), frysa, jfr rnsin,
frusen (= sv. dial. rusen) = isl. hrjösa
(ipf. råns), no. rjosa (ipf. råns), ett spe-
ciellt nord. ord (i da. dock i stället gyse,
ä. da. ginse, jfr gös 1) av germ. *hren-
san. Möjl. egentl.: bli ojämn i huden
el. dyl., besl. med ags. hrnse, jord, av
ieur. roten krus i lat. criista, skorpa,
grek. kryas (av 4 krusas) n., kyla, is (jfr
kristall); utvidgning av roten i adj. ra;
se även ruelse, ruva 1 slutet o. ryl.
Dock enl. somliga besl. med rysta. -
Den t. ex. hos Sahlstedt, Heidenstam
o. Hallström förekommande ipf.-formen
rns är ej en fortsättning av Isy. rÖS,
rysch
C 6 8
ryta
utan en nybildning efter typen frysa :
frös. Tyskan har i stället dels schauern
(se skur) <>. dels schaadern, motsv.
del ej fullt identiska eng. shudder (till
skudda, egentl.: skaka).
rysch, Konst- o. Nyh.-magas. 1818:
mche, av fra. ruche, samma ord som
ruche, (av bark förfärdigad) bikupa, av
fira. rusche = provenc. rusca, bark; i
somliga romaska dial. även: avfall av
lin o. hampa; av f. ö. okänt ursprung,
enl. somliga egentl. keltiskt.
1. rysk, väsentl. dial., rasande, galen
= ä. da. rysk ds., samma ord som no.
rysk, bister; jfr med -u-: no. rusk, ra-
sande, galen, da. rav ruskende gal; till
stammen rusk-, larm(a) o. d. (se Ru-
sken). Jfr t. ex. Dahlstierna: Rysgalen
uti pannan.
2. rysk, folksl., se ryss 2.
1. ryss (kol-), 1649 om ett visst kol-
mått, O. Rudbeck 1698: ryssiar plur.,
motsv. no. rysse, till ryssja osv. (se
d. o.).
2. ryss, folkslagsnamn, i ä. sv. ofta
även rysse såsom alltjämt i Finnland; ännu
Karl XII skriver rytzen, fsv. rysser, ryz,
ryze, ryza — fno. ruzzar plur., da. rus-
ser, mlty. ruze, fhty. ruz(o), mhty. ruz
(ty. russe) o. riuze (kvarlevan de i nam-
net på det forna tyska småfursten dömet
Reuss, efter tillnamnet på regenthusets
stamfader) — samtliga hty. former med
s-ljud; av slav. rusi el. rus (enl. Ekblom
kvar i en mängd ortnamn i guverne-
mentet Novgorod m. m.; jfr ry. russkij,
plur. russkije), varav mgrek. ros. Enl.
vanlig uppfattning från fin. Ruolsi, Sve-
rige, svensk, jfr ruoisalainen, svensk, i
sin tur sannol., enl. Thomsen m. fl., till
fsv. röper, rodd, ledung m. m., el. det
därmed identiska fsv. Röpin, Roslagen
o. angränsande delar av östkusten, var-
ifrån en stor del vikingar o. nyln-ggare
kommo. — De finska o. ryska formerna
med -s visa hän på en fsv. sammans.
röp(r)s- (jfr Roslagen, ro sp i gg, även-
som Rrate Ant. tidskr. XX. 3: 30 f.)
växl. med röpa(r)- i fsv. röparum, rö-
paraitter. — Ryssland var in på 1000-t.
ett svenskt skatteland. — Helt annor-
lunda t. ex. Knauer senast i IF 31: 67 f. :
av ett Rusa, forntida namn på Volga;
alltså: Volga-folk (jfr under bulgar).
Osannolikt. — Härtill: Ryssland, fsv.
Ryzaland. — Jfr ryss lä der.
Ryssby, se ryd o. -by.
ryssja, Bib. 1541 osv., jämte ä. nsv.
rös(s)ia Lex. Linc. 1640 (enl. Lyttkens-
Wulff även i y. nsv.); i vissa trakter
av Norrland även i betyd, 'mjärde' (Sv.
Ekman Fatab. 1918 s. 92) = no. rysja;
jfr: no. rusa, rysa, gotl. räusa, da. dial.,
mlty. ruse, fhty. riis(s)a jämte riusa (ty.
reuse); av germ. *rusjön, resp. *rus(i)ön,
*reus(i)ön; jfr ryss 1; av somliga, väl
med rätta, ställt samman med rör 2
(om av *rauz-), alltså egentl. 'flätverk
av rör' (no. rusa betyder bl. a.: vidje-
korg för hö); enl. Torbiörnsson Nord.
stud. s. 256 däremot besl. med ry. vérsa,
ryssja, av ie. *ursiä, som förhölle sig
till germ. *rusjön som t. ex. sanskr.
vrkas (ie. *ulk"os), varg, till grek. hjkos
(ie. *luklÅos).°
ryssläder, 1563: rysse- = da. rus(se)-
Iceder = holl. rusleder, egentl.: på r}rskt
vis berett läder (bl. a. indränkt med
ryssolja).
rysta = fsv. (se Sdw. under rista
o. Noreen Aschw. Gr. §§ 176, 550,3) =
da. ryste (kanske också i enstaka isl.
krysta); möjl. till en ieur. rot kreus,
parallellbildning till kreis i rista; snarast
dock uppkommet genom senare ombild-
ning. Enl. somliga är emellertid ordet
besl. med rysa; jfr till betyd. -växlingen
i så fall t. ex. ty. sehaudern, rysa, besl.
med skudda, egentl.: skaka, osv.
ryta, fsv. ryta, riuta, ryta, vråla,
jämra sig, kurra = isl. hrjöia, utstöta
ett grovt ljud, snarka, brumma, da. dial.
ryde, böla, av germ. *hreutan st. vb,
avljudsform till ags. hrutan st. vb,
snarka, giva eko (eng. dial. rout), fhty.
ruzzan sv. vb, snarka, snyfta m. m.;
se f. ö. rots; möjl. av ie. *(s)kreud (se
skryta). — Avljudsform: fsv. ånamnet
*Rotn, egentl.: den rytande, dånande,
vars genitivform Rotna(r) ingår i t. ex.
Ronneby o. Rotneros, båda vid vat-
tenfall; motsv. fno. *Rotn i t. ex. Rot-
neim. — Till en indoeur. växelrot rcud
hör däremot sv. dial., fsv. röta, vråla,
böla == isl. ranta, avljudsform till mlty.
réten, skrika, larma, fhty. riozan, gråta.
rytm
669
rä
klaga, ags. réotan ds., besl. med sanskr.
rödati, gråter, jämrar sig, lat. rudo,
skriar, bölar, litau. randa, jämmer, kla-
gan, osv. — ■ Gå omkring som ett
rytande lejon, efter bibeln, 1 Petr.
o: 8: 'Warer nyktre, och waker; ty edar
fiende djefwnlen går omkring såsom ett
rytande lejon, och söker hvem han upp-
sluka må' (gamla övers.).
rytm, Litt.-tidn. 1797, Atterbom osv.,
tidigare, t. ex. 1753, -us, från fra. rythme,
ytterst av grek. rythmös, som hör till
den ie. roten (s)reii, flyta, i ström osv.;
alltså egentligen om havsvågornas rytm.
Jfr under rim 1, som av åtskilliga an-
ses för etymologiskt identiskt.
ryttare = fsv. = da. rytler; möjl.
genom förmedling av danskan (se Tamm
Gr. s. 23) från mlty. rider (uttalat: -g-),
beriden krigare, soldat, stråtrövare =
boll. ruiter, ryttare, förr även: stråt-
rövare (varifrån ty. reuter, lättare =
familjen. Reuter samt Reuter- i Reu-
tercrona, -skiöld [skj-], -svärd
[sw-] osv.), av mlat. miarius, rövare,
krigare, av ä. rupt(u)arius, till lat. rupta
(via), (bruten) väg (se ro te o. route);
alltså egentl.: som håller till på lands-
vägarna; sedan till betyd, påverkat av
ty. reiter osv. (jfr riddare). — Härtill
mit}-, ruten, idka stråtröveri; se ruta 3.
1. rå, adj., fsv. rä(r), rå, fuktig (t. ex.
om hudar; jfr råm[m]e), okokt — isl.
hrär, fsax. hrd, fhty. rö, rawér (ty. roh),
ags. hrcbw, hréaw (eng. raw), av germ.
"hrcewa-, *hrawa- (jfr det gamla finska
lånordet raaka, rå) = ie. *kreno-, jfr
sanskr. kravis, rått kött, grek. kréas (ie.
kreuds), kött (jfr kreosot), lat. cruor
(väl av kkreuos), blod, fir. cru (ie. *krovo-),
litau. kraujas osv., till en ie. rot kreu
med betyd, 'stelna, bli hård'. Om en
utvidgad form krus = germ. hrus se
kristall o. rysa; om ett knip se
ruva 1, om ett krut se ryl. — Ret3Td.
'rå' om sätt, seder o. d. bärstammar
från ty. Jfr råm(m)e. — Rå mjölk,
y. fsv. rämiölk (-//-) Cod. Ups. C 20 s.
124 = no. raamjelk, da. raamelk, jfr
eng. raw-milk i betyd, 'oskummad
mjölk'; nog till rå. Likheten med litau.
krekenå, råmjölk, som skulle hän ty da på
ett germ. *iirah-, är väl sålunda tillfällig.
2. rå, sjöt., fsv. rä f. (m., n.), stång,
rå = isl. rä, da. raa, mlty. rä, mbty., ty.
rahe, av germ. *rahö (jfr det gamla fin-
ska lånordet raaka, stång, rå); med Ver-
nersk växling i sv. dial. raga, långt,
smalt rotskott ~ *räj-(?) i no. raage m.,
smal stång; väl till mhty. rach, rcehe,
styv (vartill även ty. rågen, resa sig i
höjden; se ragla); jfr litau. reklés,
torkställning, o. räck. En nasalerad
germ. form rang- föreligger enl. som-
liga i sv. dial. rång, avhuggen trästam;
dock mycket ovisst (se under rång). —
Om parallellbildningar till en i-rot se
under ria o. ragla (slutet). — Jfr följ.
o. rå 5.
3. rå, råmärke, fsv. rä = no. raa
(från sv.?); samma ord som rä, stång
(= rå 1); ofta ingående i ortn. t. ex.
Råby; jfr Rör-, Skäl-, Stav- o. St ån g -
by, där de första lederna ha samma
bet}Td. av 'råmärke'; se förf. Ortn. på
-by s. 27 f. — Jfr Rabenius.
4. rå, rådjur, fsv. rä f. = isl. rä,
da. raa, motsv. mlty. re, fhty. réh n.,
rého m. (ty. reh), ags. rå, räha m. (eng.
roe), av en germ. stam *raih-, väl till
ett ie. färgadj. *roiko-, brokig, fläckig,
grå, i t. ex. fir. riach ds. Jfr Lidén
Stud. s. 96, H. Petersson PR 13 40: 101.
Se även hanrej. — Härtill med gram-
matisk växling: fhty. reia, råget, ags.
råge, av germ. *raigiön. Det likbetyd,
ty. ricke, ä. re(c)he = boll. rehke har
tolkats som en urgammal femininbild-
ning, germ. *rignT-, bildat som birn- i
isl. birna, björninna, el. dalm. ynn
(*grn), orrhöna (till orre); men är
snarare en ung hypokoristisk ordska-
pelse, jfr ty. zicke (fhty. zikkln), get.
— En sammans. med detta ord o. lamm
föreligger i familjen. Rålamb (se d. o.
o. lamm).
5. rå, troll, oftast neutr., i dial. vanl.
fem., Bureus Suml. o. 1600: rån best.
f. sg.?, O. Rudbeck 1698: siöråner obest.
f., skogzrånen val best. f. = no. raa;
ofta i samnians, såsom skogs- (t. ex.
Schroderus 1640), sjörå, i sv. dial. även
gårdsrå, tomte, no. fiskeraa osv.; ett
speciellt nordiskt ord; jfr isl. stafrö o.
da. ra', isl. halfrckingi (tillnamn), halv-
troll? På grund av biformen sv. dial.
rå
670
råda
/di/, jfr rådande ds., har ordet av Lund-
gren Språkl. intyg om hedn. gudatro
s. 23 m. 11. tolkats såsom (med förlorat
-d) isl. rdÖ i /'<(<) <>/.' regin, gudamakter
( rad, jfr rada, härska o. d.); säkerl.
med orätt: sv. dial. råd beror på senare
anslutning till rada el. bör etymologiskt
skiljas från rå. Enl. E. Noreen Rå
'vätte' och 'JPäog hos Dio Gassius (Språkv.
sållsk. i Upps. förh. 1916-18) egentl.
samma ord som rå, stång, med ungef.
följande het3'd. -utveckling: stång> stång
använd som råmärke > *råmärkets skyd-
dande ande > ande som är fast knuten
vid en bestämd lokalitet. Gränsstenar
o. -pålar voro hl. a. hos germaner,
romare o. greker av sakral natur o. ha
mångenstädes dyrkats el. t. o. m. be-
traktats som gudaväsen. — Övergången
till neutralt kön beror huvudsakligen
på anslutning till troll, spöke o. d.
6. rå (bakverk), t. ex. 1642, 1658
(obest. plur. råå); se gorå.
7. -rå, i norrländska ortn. (Hls., Mdp.,
Ångerm.), t. ex. Gudmund rå, av fsv.
Gudmundarädh (till genit. sg. av Gud-
mund), Nordingrå (fsv. Nordunga-
radh 1316, men Nornngaradh 1314;
antingen, därest sistn. form beror på
skrivfel, 'deras »radh» som bo i norr',
el., om formen med -rd- beror på om-
bildning, 'deras som bo vid Nor el. no-
ret', se nor, jfr med avs. på bildningen
under -inge), Säbrå, av fsv. Siöbörädh
(egentl.: sjöboarnas r.), Vibyggerå, av
fsv. Vilnjgioradh m. m. (egentl.: vibyg-
garnas r., till fsv. vidher, skog, se ved,
el. möjl. vi, hälgedom, se Vi), Ångerm.
Väl till råd 1 i betyd, 'område'. Om
andra förslagsmeningar betr. härled-
ningen av -rå se Utter, hos G. Bucht
Hedn. kult. -orter i mell. Norrl. s. 5.
[Råberga, ortn., se under råg.]
råd, fsv. räp, råd, utväg, hjälp, vilja,
plan, rådsförsamling m. m. = isl. råd
n. ungef. ds., da. raad n., fsax. råd m.,
fhty. rät (ty. ral), ags. rcéd; av germ.
*rceda-. Härtill även ags. rcés(?, genit.
rceswe) f., råd, till råda såsom t. ex.
ags. blödlcés (genit. -léswe), åderlåtning,
till låta (alltså ie. -s-ua). Se f. ö. råda.
— Betyd, 'rådsförsamling' från ty. (motsv.
lat. consilium); härur den individuella
(stats-, hovrättsråd osv.). I denna
senare betyd, i ä. nsv. på väg att övergå
till mask., t. ex. Runius: en kunglig råd,
v. Brobergen 1705: min cammarråd
(Hans. Vitt. 12: 272). Jfr da. en kam-
mcrraad, en rigsraad. — Ett gammalt
neutr. plur. ingår i uttr. hava god råd,
Hels. 1587 = no. -da. ha god raad (där-
emot da. have gode raad), till fsv. rädh i
betyd, 'omständigheter, ställning', jfr sv.
dial. råd, utkomst, uppehälle (t. ex. Hall.);
ävensom i veta sig ingen (levande)
! råd, motsv. i fsv., jfr da. ikke vide sine
i levende raad, ty. er wusste seinem leibe
\ keinen rat, till fsv. rädh i betyd, 'utväg'.
— I det arkaistiska med råds råde
ingår dat. sg. (jfr gammal i går de,
man ur huse). — Här äro goda råd
dyra, efter ty. Mer isl guter rat teuer.
— Kommer tid (el. dag), kommer
råd, motsv. i da., efter ty. kommt zeit,
kommt rat; jfr fra. d n o u velies affaires,
nouveaux conseils. — Råd och dåd,
motsv. i da., jfr ty. rat und tat; av
samma slag som bot för sot, sju för
tu, smått och gott, ur och skur osv.
— Se f. ö. följ. o. gorå, husgeråd, -rå
o. under rå 5. — Rådfråga, y. fsv.
rädhfrägha 1505, rådgöra, från mlty. råt-
vrågen, rådfråga, rådgöra = ty. ratf rågen;
förr även rådspörja (fsv. rädhspgria) o.
rådsöka (ty. ralsuchen). — Rådföra sig,
Gustaf II Adolf osv. = da. raadfore sig,
till ä. nsv. rådföra t. ex. 1602 (= ä. da.
raad f or e), giva råd, hjälpa med råd,
egentl.: föra till rådplägning o. d., se-
nare vank: rådfråga (ännu t. ex. Agardli
1857). — Rådman, fsv. räpmaper, åtm.
i sin betyd, av 'medlem av stadens råd'
(redan i Skånel. o. M. Er. Ländsk) lån
från mlty. råtnian; i bet3Td. 'konungens
rådsherre' (räp-, räpsmapcr Uppl. L.)
sannol. inhemskt. — R å d r u m,fsv. rddha-
rum = isl. rdö(a)rum, da. raademm,
till råd i betyd, 'utväg' o. d. — Råd-
slå, P. Svart, Hels. 1587, förr även:
rådslaga = da. raadslaa, efter ty. rat-
schlagen, till ratschlag (varav sv. råd-
slag t. ex. 1556), till mhty. slahen (=
slå) i betyd, 'smida, förarbeta', alltså
av samma art som smida ränker o. d.
1. råda, fsv. räpa (ipf. rep, räp,
' rädd(h)e), sörja för, bereda, råda övre,
Eåda
671
ge råd, uttyda, gissa = isl. råda ungef.
ds., da. retade, även: uttyda (t. ex. dröm,
geiade), got. garédan, vinnlägga sig om,
m. fl. sammans., ffris. réda, råda m. m.,
mlty. raden, fhty. råtan (ty. raten, lik-
som i mhty. även: gissa, jfr rätsel, gåta),
ags. r de dan (eng. read, läsa, från betyd,
'uttyda', jfr riddlc, gåta, av ags. rédels),
av germ. redupl. vb. "nedan; besl. med
isl. réÖa, tala = got. rödjan ds., samt,
i utomgerm. spr., sanskr. rädh, bringa
till stånd, tyckas, fslav. raditi, sörja för,
osv.; väl dentalutvidgning av roten i lat.
reor, ratus sum, reri, anse, beräkna, var-
till ratio, beräkning, skäl (se ratificera
o. reson), got. rapjö, tal (jfr b u n dra),
osv. ; se f. ö. berama, ramma 2, red-
lig ävensom rad. Grundbetyd. i ord-
gruppen tycks vara 'överväga' el. 'be-
räkna'. — Råda bot, fsv. räpa böt,
motsv. i isl. o. da.; till betyd, 'bereda,
skaffa'. — Jfr råd o. rådd.
2. Råda, ortn., av fsv. rupa, till od-
ling uppröjt jordstycke, ryd, även som
ortnamn; se ryd o. röja.
rådbråka, Ekeblad 1653, 1663: råde-
bråkt(-); förr ofta rå-, motsv. da. rad-
brcekke, från mlty. rädebräken (= boll.
radbraken), till mlty. ral (genit. rädes),
hjul, varav ratt o. ä. nsv. råd(h), (ste-
gel o.) hjul, ä. da. rad = ty. rad osv.
(se ratt), o. bråken, bryta (= bråka
1 — 3); alltså egentl: bryta över stegel
o. hjul; nu vanl. i betyd, 'förvrida (tal,
språk)'; jfr ty. radebrechen till avljuds-
formen brechen, bryta (se bräcka). —
Enl. vanlig uppfattning har mlty. räd-
inlånats i fsv. före övergången ä>å;
Seip 1: 63 antager, att rundningen av
vokalen försiggått redan i lty.
rådd, hävdad (om kvinna), i ä. nsv.
även råden O. Petri, part. pf. till råda
i den fsv. betyd, 'få makt med' el. cl yl.
Rådmansö, ortn., Frötuna skeppsl.,
Uppl., ombildning av fsv. Rudhman ,best.
f. av "Rudhma (el. * Rudhmi), som även
ligger till grund för Kunmarö, ö i
Varmdö Upp],, (fsv. Rudmi, Rödma m. ni.),
väl — fno. älvn. RuÖma, där m sannol.
är en o- o. älvnamnsavledn. (jfr förf.
Sjön. 2: 33 f.) o. första delen möjl. in-
nehåller en avljudsform till röd (se d.
o. o. ruda).
råg, ett nordiskt-engelskt ord: fsv.
rogher (-n-) = isl. rugr, da. mg, ags.
ryge (eng. ryc), av germ. *rn$i-, varav
möjl. finska ruis (som dock kan vara
ett baltiskt lån); vid sidan av konti-
nentalgerm. *roggan- (germ. *rii%n-): fsax.
roggo (ty. roggen), fhty. rokko osv. Sna-
rast lån från baltiska språk, jfr litau.
raggs, rågkorn (plur. rugial, råg) osv.
= fslav. ruzi osv.; ävensom den kanske
dock blott tillfälliga överensstämmelsen
i beteckningen för 'skördemånad': ags.
rugern ~ lett. rndzii mehnesis, dvs. 'råg-
månad*. Den ags. formen visar sig vara
ärvd från anglosaxarnas urhem på kon-
tinenten. Namnet o. rågodlingen kunna
ha förmedlats av de längst i öster bo-
ende rugierna, vilkas namn kanske f. ö.
betyder 'rågodlare' (Much, Hoops). Ge-
mensam indoeur. beteckning för (vild)-
råg saknas; för sädesslaget är en sådan
otänkbar, då odlingen av råg synes ha
3rngre anor, yngre än de övriga ned-
ärvda sädesslagen (de tidigaste fynden
från äldre järnåldern). — Ordet anses
som nämnt ingå i det germ. folknamnet
Rngii Tacitus, (H)iilnieriigi, dvs. holm-
rygier, Jordanes, o. det därmed sam-
manhängande Rngiland, råglandet, Ne-
der-Österrike, motsv. fno. rygir o. Ro-
galand, no. Rgfglke, samt kanske även
i önamnet Rågen (möjl. dock slaviskt).
Som första led dessutom i det i Vgtl.
o. Vrml. vanliga ortn. Råglanda (jfr
under Vetlanda), ävensom i Råberga
S:t Lars Ogtl., av fsv. Rogbbcrgha, Råg-
tvet Dal., av fsv. Roghthvel (se Tv et a)
m. fl.; Rogberga Smål., fsv. Rogh-
bergha (jfr familjen. Rogberg) uttalas
med slutet o. — Om möjligheten av
att i sin tur denna germ. -balt. -slav.
ordgrupp för 'råg' sammanhänger med
det likbetydande trakiska briza (av
*u.rugia) o. även med namnet på råg i
talrika östfinska o. turkiska språk se
Hoops Reallex. 3: 510 f. (med Utter.).
- Gentemot denna nordliga serie av
rågnamn står lat. sectile, som övergått
i de flesta romanska spr. (fra. scigle
osv.); sannol. ävenledes lånord (ej till
secäre, skära). — Från öster synes också
odlingen av havre o. hampa ha kommit;
se d. o.
ra -a
råm(m)e
råga, s 1 > s t . , även: råge, t. ex. 1038:
råga (nomin.), Stiernhielm (nomin. o.
obl. Kasus); snarast avljlldsform till sv.
dial. /;/;/(», liten hög, isl. hruga, hög,
osv, (se rugge); knappast däremot, så-
som också, med tvekan, antagits, lån
från da. raage (med -g- av -A*-) = isl.
hroki, råga, no. roke (avljudsform till
ruka o. rök 1), jfr ä. nsv. vh. råka
1586 (Vgtl.), råken(n), rågad, t. ex. 1507,
o. finska lånordet hruko, liten stack.
Om torhållandet mellan dessa former
med -g- o. -k- ävensom om härledningen
i övrigt se närmare under rök 1. —
Härtill denomin. råga, vb.
1. råk, rämna i is, vråk, Gyllenius
Diar. 1663 (jämte wråk, bråk), Hisinger
1792 (om Kvarken), i dial. även: hår-
bena, hösträng, strömfåra, fuktig däld
= nisl. råk, strimma, fåra, no. raak ds.
som i sv. o. sv. dial., da. dial. raag,
vråk, av germ. *rcékö~, nära besl. med
sanskr. raji-, rdji f, stripa, rad; i av-
ljudsförh. till ags. racu f., hålväg o. d.,
till roten i rak (se d. o.), räcka osv.;
besl. med följ. Se Noreen Sv. etym. s. 62,
Torp Etym. Ordb. s. 519. Alltså icke
att, åtm. omedelbart, sammanställa med
det (ofta) likbetyd, vråk 2. Med råk
kan emellertid ha sammansmält en i
ösv. dial. uppkommen form av vråk,
med östsvenskt dialektiskt bortfall av
v framför r.
2. råk n. o. r., innanmäte i fisk,
fsv. räk n. o. m. ds.; sv. dial. även: av-
skrap, avskräde (i allm.), vilket är
grundbetyd.; avljudsform till fsv., isl.
raka, skrapa (= raka 2; se d. o.); besl.
med föreg. Jfr Noreen Sv. etym. s. 63.
1. råka, sbst., fågeln Corvus frugi-
legus, Dalin 1853 (även roka), Sv. Nilsson,
motsv. ä. nsv. rook t. ex. Lex. Linc.
1640, rockorne Linné Sk. resa 1751, roka
Kalm 1753 (uppgivet som öländskt),
Weste 1807, fsv. röka, väl: råka, isl.
hrökr, toppskarv, no. rök ds., da. raage,
råka, mlty. rök(e) ds., fhty. hruoh,
hruohho, ags. hröc (eng. rook), av germ.
*hrök- — ie. *krog-, växl. med *krök-,
jfr grek. krozö, kraxar, lat. cröc(i)o ds.,
litau. krogiii, krokiu, grymtar, rosslar,
osv.; jfr även ie. *greg- i kråka o.
*grak- i lat. graculus, kaja, samt vidare
under korp o. ramsvart (till fsv.
rampn, korp). Liknande, men ej nöd-
vändigt 'besläktade' bildningar äro f. ö.
fslav. kruku, korp, litau. krauklys, kråka;
jfr även got. hrukjan, kraxa (av ie.
*krug-), o. isl. hraukr, toppskarv?, gotl.
rank, råka. — Den svenska formen med
-å- är omstridd. Då fågeln väsentl. är
sydskandinavisk, har sv. råka säkerl.
ombildats av den skånska dialektformen
råga (med å av ö ; jfr klåg, klok, osv.);
jfr Tamra Nord. stud. s. 28, som dock
med orätt utgår från en i Skåne upp-
kommen försvenskad form av da. raage,
som utvecklats ur rökce som t. ex. raabe
ur röpev. Enligt Noreen V. spr. 3: 126
skulle emellertid råka (fsv. röka) ha ut-
gått direkt från mlty. roke, som inlånats
efter den fsv. övergången av (europeiskt)
ö till slutet ö, jfr t. ex. kora (kåra) av
mit}', kören (av koren); ä. nsv. rook
vore i så fall en inhemsk form el. be-
rodde på mycket tidigt lån. Men for-
men med -å- är alldeles för ung i riks-
spr. för att tillåta denna förklaring.
2. råka, vb., fsv. räka = senisl.
råka, no. raaka, da. rage (ud for noget),
från mit}', räken, träffa, nå, råka att,
av råken, egentl.: sträcka (sig) ut till
o. d., besl. med räcka o. rak.
Rålamb, familjen., egentl.: rålamm
(jfr fsv. lamb, lamm). Den äldste kände
medlemmen av ätten (död efter 1450)
förde i sitt sigill ett rålamm.
rårna, Hels. 1587, i dial. också: skrika,
besl. med norrl. dial. råm, hes, no.
raam, isl. råmr, av germ. *rcem-, besl.
med sv. dial. rämja, skrika, bråka, fsv.
rcemia, brumma o. d., isl. remja, böla,
rårna, no.: skrika, bräka (av germ.
*ramjan), ävensom isl. römr, röst, skrik,
bifall; jfr den ieur. ljudroten re osv. i
sanskr. räyati, skäller, litau. réjii, råmar,
ävensom lat. ravus, hes, osv.; jfr dess-
utom eng. roar osv., böla, under rör-
drom.
råm(m)e, sv. dial., m., fuktighet, fukt,
väta = no. raame, da. dial. ra/n; jfr y.
fsv. raamog(a), fuktig (om jord), P.
Månsson; till adj. rå i betyd, 'fuktig'
som fsv. bläme, blånad, till blå, o. sötme,
sötma, till söt. — Därjämte sv. dial.
råe ds. = no. raae.
Tillägg och rättelser.
[allod, - i a 1 , se öde 2.]
[an dur, an nar, sv. dial., skida, se under ån dra.]
[an k ar ur, se under ur 1.]
[an lä n da, se lä n da.]
[antracit, apatit, se Förklar, o. förkortn. under suffix.]
begynna. Se även Th. Braune Zfdd. ITnterr. .'51: 17 f. o. Utter, hos Walde
under recens.
[brottsling, se s k y d d s I i n g.]
[brud, sv. dial., lintott, se under tott.j
bära. Bära hundhuvudet, t. ex. 1632, tidigare: 'hänga med hund-
huvudet pä ngn'; jfr det forna okvädinsordet hundhuvud (efter 2 Sam. 'A: 8), ty.
ich soll immer der dickköpfige hund seiu osv.; möjl. frän detta senare utvecklat
till: 'vara den som lär gä med (det stora) hundhuvudet'; alltså tillhörande den
stora gruppen av bildl. uttr., där hunden framställes som en föraktad varelse.
Se närmare A. W:son Munthe Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 50.
[dragoman, se under tolk.]
emballage (o. flera andra ord på -age) se 'Förklaringar o. förkortningar'
under suffix: -age.
[eminent, se under mun.]
Emån. Jfr även äm(m).
[ensling, se skyddslin g. |
fabrik, r. 3, läs: fabrica.
[fantom, se under fantasi o. fenomen.]
fattig. Se även tö k (dial.).
Faurås, r. 5, står: Senare, läs: Förra.
fordom i Tillägg o. rättelser: läs: Mélanges Renier.
gift. Tillägg: C. Bonde 1651.
hane, r. 4, står: da., läs: ds.
hel. Se även v e 1 i g.
[herm ene v ti k, se under tolk.]
[hjälm, hjälma, sv. dial., havrehylsa, hämter, tomma a\ m. ni., se
ä ni t e r.]
[hygrometri, se vak.]
hökare. Jfr även sv. dial. torruka, månglerska, under torg.
[interpretera, se under tolk.]
isolera = ty. isolieren, frän fra. isoler, frän ital. isolare, till isola, ö, av
kil. insula (varom under o); alltså egentl.: kvaiiämna el. sätta på en ö. Jfr
Lessing: insuliert för isoliert.
jockej. Tillägg: Franzén <>. 1795: Jokey (Skaldest. '2: 225).
kakalorum. En annan tolkning se un (i. Langenfelt Bokstugan 5: 201.
kappa. Vända kappan efter vinden, se även (ined tidigare ex.)
under v ä n da.
kastrull. Ett inskott ;i\ / finns, utom i holk, även i vissa lågtyska o.
Franska dlal.
kla l, r. ti. Vid streyja är * uteglömt el. bortfallet.
konkarong. Se nu även Hjelmqvist Sami. skr. av A. M. Lenngren, Anm.
s 366 <s^- Vitt.-samf. VI).
kulör Härtill adj. kulört, 1750: couleurte kläder; jfr co(u)leurd 1717,
i 32, 1758, 177 1 o. colör 1637 = da. kulert, jfr lt y. klöörd, holl. gekleurd (part.
till klen ren, kolorera). I enskildheter dunkelt; i sv. möjl. frän da.; /-formen
Ivan skr Iran neutr. Om det lty. el. holl. ordet ligger till grund, har ny anslut-
ning till kulör cg t rum.
kväva. — Härtill även kväve, 1795; jfr syvv, väte.
locke, spindel. Om ordets egenskap av noanamn se under spin del 1.
luftstreck, se under väderstreck.
mod 1. Jfr även ä. nsv. motvilja, ont uppsåt, självsvåld, under vilja 2.
motvilja. Om detta ord (efter ty. widcrwille) o. om ä. sv. motvilja, ont
uppsät, självsvåld o. d. (efter ty. mutiville; ännu i gamla giftermålshalken ) se
under vilja 2 samt i 'Förklaringar o. förkortningar' under övers.
nappatag, se tag under taga.
Nissan, älvn., fsv. Niz VGL IV (isl. Nizä); med s-avledn. (jfr nedan) till
fno. Nid, Nidälven vid Trondhjem (fno. Nidaröss, dvs. Nids mynning, se os 1 ),
fhty. Ilodn. Nida; sannol. med syftning på färgen, besl. med got. nidwa f., rost
(avledn. av ett av de många färgad], på -ie. -j/o, jfr t. ex. blå), o. (resp. el.)
lat. niterc, glänsa; i så fall av samma slag som t. ex. sjön. Ölan, den glänsande,
Ljusen, Skiren osv. Med avs. på s-avledn. i vattendragsnamn se förf. Sjön.
'2: .'?."). Om got. nidwa o. lat. niterc verkl. med Liden Stud. s. 59 äro besl. med
sanskr. ni-la-, mörkfärgad, kunde man i det säkerl. urgamla fsv. Niz se en /es-
stam av samma slag som sanskr. srotas-, ström. Se f. ö. förf. Sjön. 1: 182.
njure, r. 25: läs: renes.
[oro, i urverk, se under ur 1.]
preferens, r. 2 nedifr.: läs: fabbe, kille o. pulla 2.
randas. Något tidigare: Bellman Fredm. Test. nr 198: 'När morgon
randas' (Carléns uppl. 3: 403).
rod, se även slagruta.
ränta 2. I brev till prof. A. Kock erinrar dr F. Ohrt om fin. renlu, flik,
trasa, slarv, vilket, om det får betraktas som ett lån från sv. (varom jag icke
vågar döma), talar for den av K. framställda härledningen.
rå
673
räcka
rå- och rörshemman, till rå 3 o.
rör 1.
rån, fsv. rän = isl. rån, da. rän, av
germ. *rahna- n., jfr finska lånordet
rahna, sår; till en ie. rot rak, sannol.
sidoform till rap i lat. rapere, röva;
jfr med s-utvidgning sanskr. raks,
skada. — Härav avledn. fsv. rcena, råna
= isl. rcvna, motsv. flit}', birahanen,
beröva, av germ. *rahnian. Nsv. råna
(fsv. räna) beror på yngre anslutning
till grundordet rån, såsom t. ex. lassa
för äldre lässa, låna för läna, låsa
för läsa.
rång, sv. dial., avhuggen trädstam
o. d., fsv. rang, stång för höns, jfr finska
lånordet ranka, ranko; möjl. besl. med
sydty. dial. range, stång. Kanske av
germ. "kräng- o. i så fall säkerl. avljuds-
form till got. hrugga, stav, mlty., mhty.,
ty. rnngc, vagnsstång, ags. hrung (eng.
rang), bl. a.: tvärbjälke på skepp; enl.
somliga nasalerad form till lat. crn.v,
kors (se d. o.), dock ovisst. Om en an-
nan möjlighet se rå 2. — Avledn.: ränge
n., gles inhägnad, rängla, lång stäng.
[rån(n)e, sv. dial., fargalt, se under
det dock ej besläktade o me.]
[rås, sv. dial., lång dal, ränna, is, se
under ras 2.]
råtta, fsv. ro//a = da. rolle, från
mlty. rotte (-a-) = fsax., fhty. ratta
(ty. ratte), rato, raiza (ty. ralze m. m.),
ags. rcett (eng. rat), motsv. ital. ralto,
span., portug. rato, fra. rat; med mot-
svar. i kelt. spr., av vilka dock somliga
kunna ha lånats från eng. Av omtvistat
ursprung. Knappast, såsom stundom
antages, inhemskt germanskt (till den
ieur. roten rad, gnaga, i lat. rädo, rödö;
se radera). Snarare av ett vulg.-lat.
rattus, som kunde vara = ital. ratto,
snabb, av lat. rapidus, antingen i denna
betyd, el., med Brondal Substrater og
laan s. 178, i en äldre betyd, 'glupsk'
(jfr rapax, rovgirig, till rapio, rövar).
Råttan, som i Europa först uppträder
efter folkvandringstiden, har väl sjöledes
kommit från Östern till Italien, o. dess
inhemska namn var troligen, obemärkt
som den trängde in i skeppen, för sjö-
männen obekant. På utbredning från
de romanska länderna tyda beteckning-
Hellquist, Elymologish ordbok.
arna isl. vplsk mås, dvs. råtta från
Välskland, kymr. Uijgoden ffrengig, dvs.
fransk mus, o. nir. gallnch, gallisk mus.
Jfr f. ö. även t. ex. Briich Vulg.-latein
s. 6 f. — Om det svenska ordets uttal
o. ortografi se Kock Sv. ljudhist. 2: 69 f.
räck, ledstång o. d., 1663 i sammans.,
o. räcke, Dalin 1853 = ä. da. ra>k o.
rwkke ds., da. rwkke, skansbeklädnad
på skepp, från mit}7. reck(e), lång tunn
stång o. d., ty. reck (vid gymnastik),
recke, stång att hänga upp på; utan
omljud i lty. rack, vägghylla, ställ, osv.;
av germ. *rakk(i)a-, av *ra%n- till *raho-,
stång = sv. rå 2; bildat som *rikka-
= m\ty. rick, stång, osv. om till *rihö-
ds., se regel 2 o ria.
1. räcka, fsv. rcekkia, räcka, sträcka
(sig), nå, räcka till = isl. rekja, utveckla,
utbreda, da. rcekke, got. ufrakjan, sträcka
ut, fsax. rckkian, mhty. recken, sträcka,
räcka, förklara, berätta (= fhty., ty. :
sträcka ut), ags. reccan, ungef. ds., även:
räkna, av germ. "rakjan, en (intensiv-
el. iterativ)bildning på ie. -eiö till
den ie. roten reg i lat. rego, riktar rätt,
styr (se regera), grek. orégö, sträcker,
samt i sanskr., fir. o. litau., vartill även
rak o. lånordet råka vb.; möjl. sam-
mansmält med en avledn. av rak. Av
samma avljudsstadium: germ. *rakö- =
fsax. raka, räkenskap, fhty. rahha ds.,
även: tal, ags. racn, räkning, förklaring,
berättelse, motsv. isl. rgk n. pl., förlopp,
utveckling, ursprung, orsak, o. Ragna
rpk, gudarnas (slutliga) öde (se Ragna-
rök). Med e-vokal: se under rak o.
räkna. Med germ. ö-vokal: germ. "rö-
kian = isl. rokja, bry sig om; se rykt
o. rykta. — Betyd, 'förklara, berätta,
räkna', som uppträda även i räkna,
utgå från den av 'göra rak el. riktig'
> 'lägga till rätta, bringa i ordning';
jfr berätta till rät. I fråga om betyd. -
växl. 'berätta' o. 'räkna' jfr (det obesläk-
tade) got. rahnjan, ra -a, sanskr. racå-
gati, ordnar, o. fslav. rekq, säger, el.
Mlty. redin, räkenskap, tal, berättelse,
(ty. m/e), o. got. rapjo, räkning, el.
tal o. eng. tale, berättelse; betr. isl.
rpk, orsak, jfr det med nyssnämnda
got. rapjå besl. lat. ralio (se ra tion,
ranson o. re son). Se f. ö. följ. samt
43
räcka
674
räjong
rat Parallellrötter: Le. rig i t. ex.
grek. orignåomai, sträcker mig = germ.
rik raik i mhty. reiken, fhty., ty.
reichen, ags. rcecan (eng. reach), räcka,
a\ germ. "raikian; ävensom ie. re/c i
got. rahnjan, räkna (se Ragnarök).
2. räcka, rad, 1709, Sahlstedt 1773,
allm. i dial. (t. ex. lagårdsräcka) = no.
rekkja, da. rcekke; till vb. räcka; i nsv.
litteratur delvis danism.
rädas, fsv. rcepas = isl. hrd>dast, re fl.
(o. pass.), till fsv. rä'pa, skrämma, för-
skräcka = isl. hréöa, da. dial. rcede,
av germ. "hrceÖian, säkerl. (med J.
Schmidt Voc. 2: 464) kausativum till
ieur. roten krét, skaka (intr.), rysta, i
litau. kretii, fir. crothim ds. (se f. ö.
rad 2, snabb); alltså egentl.: komma
att rysta el. skälva, varav: förskräcka;
med samma bildningssätt o. betyd. -ut-
veckling som isl. féla, skrämma, till
ie. roten pel i grek. pelemizö, skakar.
— Rädd, fsv. rcedder = isl. hrccddr,
da. rad, egentl. part. pf. till fsv. vb.
rä>pa (osv.), varav avledn. sv. dial. rädda,
fsv. ratdda, skrämma, på samma sätt
som trötta bildats till trött, part. pf.
av fsv. pröta. Numera ej i neutr. sg. (på
grund av likheten med neutr. till rät(t);
jfr däremot t. ex. Bib. 1541: '(Lejonet)
är intet redV Es. 31: 4. — Räddhåga,
egentl. oblik kasus till det förr vanliga
räddhåge (-höge), ännu (puristiskt) hos
V. Rydberg 1873, fsv. rceddhoghe, ra?d-
huge, roeddoghc, -ug(h)e (enstaka raid-
dogha), även: ryslighet; med sekundär
anslutning till håg (jfr fsv. rcedhugadher
ävensom farhåga under håg o. äl-
skog); avledn. av fsv. rceddogher, rädd,
förskräckt, liksom t. ex. fsv. girughe,
begär, av girugher, iproghe, ånger, av
idhrogher, ångerfull. Nominativformen
på -a blir regel från och med Sahlstedt;
jfr Lindblad A. Sahlstedt s. 70. I ä. nsv.
även räddighet. — Rädsla, fsv. rcedsla
jämte r&dsl, motsv. isl. hrézla, bildat
till rädas liksom känsla o. känsel till
känna. — Till rädas hör även sydsv.
dial. rälig, rälier, fsv. r&peliker, för-
skräcklig, egentl.: som är att rädas för,
som skrämmer.
rädda, fsv. rcedda = da. redde, från
mlty. redden — fhty., ty. rellen, ags.
(ä)hreddan, rädda, borttaga (eng. rid),
motsv. (i anslutning till Kluge) sanskr.
crathågati, befriar (från bojor), kausa-
tivum till erathnåti, blir lös.
rädisa, t. ex. Dahlman 1728 (rädisor
plur.), Linné o. 1750 (rådisen best. f.);
från lty. reddis, (väl av reddik, rättika,
påverkad) biform till radis (varav ä. nsv.
radis, t. ex. Risingh 1671, Spegel, da.
radis, rättika som maträtt), från fra.
radis (;> eng. radish, rättika), ytterst
från lat. rädicem, ack. sg. till rädix, rot
(urbesl. med rot). Egentl. etymologiskt
= rättika.
räffla el. reffla, sbst., Ekeblad 1651:
refflor (på bössa); 1745 osv. = da. rifle,
från lty. riffel, fåra; till lty. vb. riffelen,
reffla, varav sv. vb. räffla, reffla (jfr ne-
dan) o. ty. riefeln, riffeln, motsv. ags.
geriftian, rynka (eng. rivel); en bildning
till riva (se d. o.). Annorlunda betr.
det långivande språket Tamm Gr. s. 24.
— Formväxlingen i sv. beror på olika
ljudutveckling i olika dialekter el., i
fråga om ä-formen, på ljudsubstitution.
— Härtill: räffelbössa, förr: rif(f)la-,
1647 osv., råfla- (reflc-), t. ex. Linné
1732 — da. riffelbesse, jfr eng. rifle ds.
(egentl.: 'rifled gun'). Förr även: rif-
lade (C. C:son Gyllenhielm) el. råflade
(1708) bössor (el. rör).
räfsa, vb, fsv. ra>fsa, sannol. besl.
med rafsa, se d. o. — Härtill sbst.
räfsa, Verelius 1681, Linné Sk. resa
1749. Det allmänna sv. ordet var an-
nars fsv., ä. nsv., sv. dial. riva. I t. ex.
Sdml. i samma betyd, dessutom hår»
jfr fsv. anhwrve ds. (se harv); o. i t. ex.
Vgtl. harka.
räfst, fsv. rcefst, straff, bestraffning,
även: räfsteting o. d. = isl. refsi; bild-
ning på germ. -ipö- till fsv. ra>fsa, straffa
= isl. refsa (pres. -ir o. -ar), no. ds.
= fsax. respan, 'arguere', fhty. refsen,
tadla, tukta, ags. refsan, raifsan, tadla;
jfr mhty. reffen ds., ags. geräf, tadel;
av Fick Et. Wb. I4: 118, 527 sammanställt
med sanskr. råpas, lyte, kroppslig skada,
grek. eréptomai, river av, plockar, lat.
rapere, röva, gripa (jfr ra p tus, ravin).
[räjer, sv. dial., serotum, se under
det obesläktade rar.]
! räjong, se radie.
räka
675
ränne
räka, Asteropherus 1609: räckor, Spe-
gel 1685: räkior = no. rceka, da. re/e,
ett speciellt nord. ord, som snarast, med
Mikkola Ark. 19: 325 f„ lånats från ett
slaviskt (östersjövendiskt) *rek = kas-
snb. reik, kräfta = fslav. raka, alltså
med samma betyd.-skiftning som i lty.
kreuet, kräfta, o. fra. creuelte, räka. Del-
vis annorlunda Tamm Gr. s. 24. — Bo-
husl. råk, smådjur som fisken följer
nära vattenytan, no. rekje, hör däremot
till vräka i betyd, 'driva'.
räkel, 1735: långgänglade Räklar, sv.
dial. även rikkel ds., också i betyd.:
stort djur, högt torn == da. rcekel, från
mlty. rekel, stor hund, lty.: lång ung-
man, lymmel; till sv. dial. räke, lty.
reke ds., väl = isl. hriki, räkel, o. så-
lunda ej besl. med rak, räcka (med
grundbetyd, av 'något utsträckt').
räkna, ä. nsv. ofta -ck-, fsv. rcekna,
jämte y. fisl. reikna (där ei beror på
ljudsubstitution ss. i greifi, se greve)
o. da. reg ne från mit}', rekenen, även:
berätta == fhty. rechanön, även: ordna
(ty. rechnen), ags. gerecenian, förklara
(eng. reckon). En liknande n-avledn. upp-
träder även i det besl. mlty. reken, i
ordning, obehindrad, ags. recon, beredd,
rask, som kanske är grundordet. Om
betydelse- o. släktskapsförh. se räcka 1;
jfr got. rahnjan, räkna (till ett ie. rak-). —
Räkenskap, fsv. rcekinskaper, från mlty.
rekenschap, väl till den förkortade for-
men reken för rekenen, räkna. — Göra
upp räkningen utan värden, motsv.
i da., ty., eng., fra. o. ital. — Göra ett
streck i räkningen, motsv. i da., från
ty. einen strich dnrch die rechnvng ma-
chen, egentl.: stryka ut räkningen för
någon.
|rälig, sydsv. dial., ful o. d., se un-
der rädas.]
räl(s), järnvägsskena, från eng. /a/7
(plur. -s), skena, regel, slagbom, av ffra.
reille, av lat. regula, spjäla, rättesnöre
(= regel 1).
[ram ja, sv. dial., skrika, bräka, se
rårna.]
1. rämna, vb, fsv. reffna, rimna, rifna
= isl. rifna, da. revne; inkoativum (pas-
sivverb) till riva (liksom t. ex. fsv.
slilna, slitas itu, lill slita). Jfr med
avs. på form utvecklingen lämna till fsv.
lifna. Se även följ.
2. rämna, sbst., jfr fsv. stenriwnar
plur., ä. nsv. remnog B. Olai 1578 =
da. revne, deverbativum av föreg.; besl.
med reva 3.
[ränge,sv.dial.,glesinhägnad,rängla,
lång stång, se rång].
ränker, 1613; renkior A. Oxenstierna
1642; rän(c)kor Dalins Arg. osv. långt in
på 1800-t. (t. ex. Sehlstedf); i ä. sv.
även sing. renk, rank = da. rcenke, från
ty. ranke, plur. till mhty. ranc m.,
slingrande rörelse, snabb vändning (kvar
i ty. einem den rang ablanfen för äldre
rank, dvs. förekomma någon genom att
löpa rakt fram o. undvika krökarna) =
ags. wrenc, list, ränker (eng. wrench,
vrickning), av germ. *wranki-, jfr ags.
wrencan, slingra sig, av en ie. rot nreng,
biform till nrenk i vrång (jfr även un-
der vrå). En annan växelrot, ie. *kreng,
föreligger i isl. hrekkr, list (av *hrankia-);
jfr även ring. — Om de svenska for-
merna se Lindblad A. Sahlstedt s. 199.
1. ränna, fsv. rämna, låta löpa, rida,
ränna, hälla === isl. renna (ipf. renda),
da. rende, löpa m. m., got. urrannjan,
låta uppgå (om solen), fsax. rennian,
låta löpa, fhty., ty. rennen (i nhty. intr.),
av germ. *rannian, kausativum till r i nn a.
Den stundom, särsk. i yngre spr., upp-
trädande inträns, betyd, beror på yngre
utveckling o. i detta fall sannol. ej på
tillvaron av något formellt motsvarande
gammalt iterativum-intensivum på -eiö.
— Med avs. på den i sv. dial. uppträ-
dande betyd, 'vara brunstig el. löpsk',
jfr de besl. sv. dial. rån(n)e, fargalt (un-
der o me slutet), o. sammans. runnvåre
osv., osnöpt vädur (under vädur slutet).
2. ränna, sbst., fsv. rcenna = da.
rende, mlty. renne, av germ. "ranniön-; i
avljudsförh. till fhty. rinna, ränna (tv.
rinne), o. got. rinna, bäck. F. ö. ctymo-
logiskt identiskt mod isl. renna, tids-
lopp. Se f. ö. ränna, vb, o. rinna. —
Ordet är kanske i sv. lånat från mlty.
ränne n., dial., det lösa löftet av
stänger på en höskulle, skulle, även
rände, logiände, av urnord. *randia-,
avledn. av ett "randö- no. rand,
raand t'., ränne, rummet under takel
rännil
676
räpp
över eldstaden i rökstugan, liten tork-
1 1 \ ila över eldstaden, sv. dial. ränner
plur., långsgående bjälkar (åsar) i eld-
huset Dal., med utvidgningen (urnord.
"randön) sV. dial. rannä f., för otröskad
säd avsett gallerverk med stänger över
logens tröskbotten; jfr eng. dial. randle-
tree, bjälke över eldstaden. Möjl., så-
som med tvekan antages av Torp Etym.
Ordb. s. 512, till samma ordgrupp som
no. ranc m., stång, stake, högt smalt
trä, sv. dial. rana, skjuta i vädret (väl
till roten i rinna, ränna, varom även
Persson Indog. Wortf. s. 768 f.); jfr i
så fall särsk. sydty. dial. rante, stång,
stör, högt o. smalt trä, formellt == sv.
dial. rannä ovan. — Ordet kan av for-
mella skäl (formerna med -nd-) icke,
såsom stundom antagits, vara bcsl. med
isl. rann, hus = got. razn i rannsaka.
rännil, förr rännel, Hels. 1587 o.
ännu H. Sjögren 1814 samt Linder Regi.
1886 (alternativt); rännil t. ex. 1684,
Weste 1807; plur. rän(n)lar, t. ex. hos
Bellman o. Weste (alternativt), Sahlstedt
1773 har rännelar; i estsv. rännal o. i
vissa andra dial. rännil (med huvudton-
vikten på senare stavelsen); avledn. på
fsv. 'il av vb. ränna i betyd, 'rinna', så-
som t. ex. sväng el av svänga. — Ordet
anknytes folketymologiskt till ila; jfr
skrivningen ränn-iln hos V. Rydberg
Sing. s. 81 (1876). — Ä. sv. rändil Bellm.
= uppl. rändil har fått sitt d från plur.
*rändlar, där rf inskjutits mellan n o. I,
såsom i spindel 1 o. i uppl. spändil,
vjdja = no. spännel i likn. betyd. (No-
reen)— Grip Sv. lm. XVIII. 6: 131. — I
ä. nsv. även rinnil, rinla.
ränning", varp, 1639; egentl.: löpande;
beroende därpå att den ofta på en trä-
vägg utspända varpens längd krävde,
att arbetet utfördes i raskt tempo, stun-
dom t. o. m. under springande (se Sper-
ber WuS 6: 49). Jfr Ovidii Metam. 4:
275: percurrens stamina, genomlöpande
ränningen.
ränsel, 1681, motsv. da. ransel, ä. da.
rindsel, från ty., jfr ml ty. ren(t)sel, ty.
ränzel, ranzen, det senare (sekundärt)
även 'buk', i ä. ty. dessutom ranlz, säck,
i ty. äldst ett lågt ord, tillhörande tig-
gar- o. skälmspråket. Rl. a. uppfattat
som avljudsform till ty. rnnzel, rynka
(se rynka 1); jfr no. skrnkke i betyd,
dels av 'rynka' o. dels av 'korg'; dock
högst ovisst. — Sv. dial. prins(el), no.
prinsel, ransel, beror väl på ombildning
av dessa ord.
rännsten, 1537: renno-, O. Petri Kr.:
renne-, L. Petri Kr.: ränn- — da. ren-
deslen, från mlty. rennenstén, jfr ty.
rinnslcin; till mlty. renne (= ränna,
sbst.). Urspr. betecknande blott en enda
sten under takrännan, har dock ordet
i sv. från sitt första uppträdande sin
nuv. betyd, ('liggia i portar oc renno-
stenar').
1. ränta (av pänningar o. d.), fsv.
ramla, inkomst, ränta — senisl. renta,
inkomst, lön, da. rente, från mlty. rente,
inkomst, ränta = mhty. (ty.: inkomst,
livränta), från mlat. renta, rendila (fra.
rente :> eng. rent, jfr arrende, rentier),
substantiverat fem. av part. perf. pass.
till ett verb motsv. fra. rendre (se ren-
dera, rendez-vous) o. lat. reddere, åter-
giva (av re-, åter, o. dare, giva, se t. ex.
dos(is)); jfr det besl. grek. dänos ds.,
egentl.: gåva. Om det samgerm. ordet
för 'ränta' se ocker. — Tyskan har i
stället zins, som även lånats från lat.:
censns, pålaga, skatt m. m., egentl.: vär-
dering (se censor). — Räntmästare,
Rib. 1541: rento-, efter ty. renlmeister
(så hos Luther).
2. ränta, inälvorna, blodet, huvudet
o. fötterna på slaktat kreatur, t. ex.
Seren ius 1741, Lind 1749; möjl. med
Kock Ark. 38: 9 en avledn. av det dock
föga spridda sv. dial. rant, trasa.
1. räpp, dial., m., viss tid el. stund,
även n.: 'i första räppet', tiderymd av
tre månader (jfr om detta slags tide-
räkning Martin P. Nilsson Primitive
time-reckoning s. 78 f.), termin, även:
rämp, rämpa; jfr räppadag, jul-, vår-
fru-, midsommar- el. mikaelidagen (be-
lägg från 1593, 1621, 1714); motsv. no.
repp m., kort anfall av någon åkomma
(med samma betyd. -växling som i sv.
dial. rid; se d. o.; med båda orden i no.
sammans. remperid); av germ. mrimpa-,
av äldre *hrempa-, i avljudsförh. till no.
ramp(a), sjukdomsanfall, mlty. ramp,
kramp, mhty. rampf osv.; till germ. ro-
rapp
G77
rätt
ten hremp, kröka sig, skrympa, i mlty.
vb. rimpen, rynka, växelform till skremp
i skrympa. Jfr under rapp 4. —
Etymologiskt samma ord är sv. dial.
rapp, mindre del av en socken, Dalsl.,
t. ex. Kattbergs-, Vadboräppen = no.
repp, bygdelag, isl. hreppr, kommun av
minst tjugo gårdar; jfr mlty. rimpe,
rynka, osv. En likartad betyd. -utveck-
ling bos fra. rue, gata, av lat. ruga,
rynka. — Med avs. på -pp- av -mp- jfr
kläpp o. klimp.
2. räpp, dial., mindre del av en soc-
ken, se föreg.
rär n., dialektord (i Götal. o. vissa
trakter av Sveal.), könslem på bästar
o. tjurar (enl. Rietz även på människor)
= isl. redr n., no. rer, red(e), da. dial.
rair, ror; av okänt ursprung; av Torp
Etym. Ordb. s. 521 tveksamt samman-
ställt med grek. rélhos n., lem m. m. —
Bobusl. rär o. ösv. råder n. i betyd,
'pung, testiklar' beror på sammanbland-
ning med ett annat, obesläktat ord, isl.
hreÖjar f. plur., scrotum (urspr. om
testiklarna), sv. dial. röjer, fda. rediesten,
da. dial. rcedder, besl. med ags. herÖan
plur., testiklar, vilket man samman-
ställt med fhty. herdo, m., ags. heorda,
om olika slags djurskinn, till ie. roten
(s)ker-t, skära, i t. ex. lat. coriex, bark,
kork, scortum, djurbild, sköka, utvidg-
ning av roten (s)ker i skära, lat. eorium,
läder, tjock bud, osv. Till en annan
dentalutvidgning av samma rot bör det
med isl. hredjar likbetydande lat. scro-
tum (även nära besl. med det mlty.
schröder, egentl.: tillskärare, som lig-
ger till grund för familjen. Schröder;
liksom också med de under skrot
o. skrota anförda orden; se skrota).
rät o. 1. rätt, adj., fsv. rcelter, rät,
rätt = isl. réttr, da. ret, got. raihts,
fsax., fhty. rehl (ty. recht), ags. riht
(eng. right), av germ. * rehta- = ie.
* reklo- i lat. rectus, rak, rät(t) (med
sekundärt e; jfr korrekt); egentl. part.
pf. pass. till ieur. roten reg, sträcka, i
rak osv.; motsv. grek. orektös, upprätt,
till orégö, sträcker; alltså egentl.: ut-
sträckt. — Formerna rät o. rätt äro i
riksspr. växelformer inom samma pa-
radigm (jfr vb. räta o. rätta); seder-
mera med betydelseförskjutning för rätt
åt det etiska hållet; jfr följ. o. rikta 2.
— I råttan tid, arkaisk ackus. sg. m.;
i st. f. t. ex. Jesu Syr. 20: ij rettom
tijdh. — Rätt o. da. ret framför adj. o.
adv., numera 'ganska', t. ex. rätt bra,
såsom många andra förstärkningsord
(på grund av ymnigt bruk) med försva-
gad bet} d., av äldre 'mycket', såsom
ännu ty. recht gut, egentl.: så bra att
det är riktigt att tala om det. Samma
betyd. -utveckling i ganska o. da. gan-
ske. — Rätt som adv. betydde i ä. nsv.
(t. ex. Bib. 1541) ofta 'just'; möjl. kvar
i rätt så; jfr även uttr. rätt som
det var, motsv. i da. -no. (ej i da.).
— Rättskaffens, 1612, jfr ä. nsv.
rättskaffans 1559 osv., 1782, räitskaffen
1535 osv., Lind 1749, m. fl ; det senare
från ty. rechtschaffen, egentl.: rätt ska-
pad el. danad (jfr beskaffad). For-
men rättskaffens härrör trol. från
ä. da. relskaffens (ännu i da. som adv.),
o. har där sannol. erhållit sitt s från
de danska presensparticiperna på -s;
ä. nsv. rättskaffans är sålunda antagl.
en medveten försvenskning av da. ret-
skaffens; se närmare Hoppe Ark. 22: 80 f.
2. rätt (rättighet o. d.), fsv. rcetter
med samma betyd, som i nsv.; alltså
även: domstol, dessutom: dom, straff,
ävensom: lag, stadga (jfr lag och rätt,
redan i fsv.), även i plur., jfr gamla
bibelövers.: 'lär mig dina rätter' Psalt.
119 (ett större antal ggr) = isl. réttr (ge-
nit. -ar), da. ret, av germ. *rehtu-, motsv.
fir. recht ds. (av ie. "rektu-), bildat med
avledn. -tu till ieur. roten reg, sträcka,
såsom t. ex. tvätt till vb. två. I väst-
germ. språk uppträder i stället det sub-
stantiverade adj. rät i neutr.: fsax.,
fhty. reht (ty. recht), ags. riht (eng.
right). Med avs. på betyd. -utvecklingen
jfr fra. droit, rätt, av lat. directus, rak
(se direkt), ävensom under ond. Se
f. ö. föreg. o. rätta 2. — Rättegång,
fsv. rcettarg anger (uppvisat blott i betyd,
'rättslig uppgörelse') = da. rettergang;
jfr fsv. rtvtganger, från mlty. rechtgank
= ty. rechtsgang; jfr rätt 2 o. gång.
Med avs. på -c- av genit. -ändeisen -ar
jfr nämndeman. — Rättfärdig, fsv.
rwtfairdhogher, rättrådig, riktig = isl
rätt
678
räv
réttferÖugr, da. retfcerdig (jfr nedan),
från ml t v. rechtuerdich = rahty. reht-
vertic\ liksom sannfärdig till el. i an-
slutning till färd i den redan i fsv.
uppträdande betyd, 'handlingssätt'; i
ml ty. betyder dock det motsvarande
ordet i stånd att komma för rätta el.
att uppfylla rättens fordringar'. Den
numera vanliga religiösa betydelsen be-
ror på inverkan från bibeln; i da. be-
tyder ordet 'rättrådig'. Jfr lättfärdig.
Sova den rättfärdiges sömn, med
motsvar. i t. ex. eng., fra. o. ital.; ej i
bibeln; jfr dock något likartade uttr. i
3 Mos. 26: 0 o. Ordspr. 3: 24. — Rätt-
ni ä t i g, se -m ät ig.
3. rätt, maträtt, fsv. rceiter = isl.
re/fr, da. ret = rätt 2, men med betyd,
lånad från mlty. richte n., jfr ty. gericht
(av germ. "rehtia-), egentl.: anrättning
(se anrätta).
1 . rätta, fsv. ral(t)a (pres. -ir o. yngre
-ar, ipf. -te), utsträcka, rikta, rätta, ge
upprättelse, döma, straffa, avrätta =
isl. rétta, da. rette, motsv. got. garaihtjan,
rikta, styra, fsax. rihtian, fhty. rihten
(ty. riehlen), ags. rihtan, av germ. *reh-
tian, avledn. av rätt. En ljudlagsenligt
utvecklad motsvarighet till germ. *rchti-
an skulle väl ge ett nord. rit(t)a, kvar-
levan de i nordsv. dial. ril(a), dalm. ratta,
resa upp; de vanliga nordiska formerna
bero alltså på n}^ anslutning till grund-
ordet (jfr lätta o. släta). Se f. ö. det
från ty. lånade etymologiskt identiska
rikta 2 ävensom avrätta, rättare o.
rättesnöre.
2. rätta i med, till rätta, y. fsv.
medh ratta, ä. fsv. medh rata VML,
fsv. til ratta; genom ljudutbyte (sv. -a
för mlty. -e) från mlty. mit rechte, to
rechte (varefter även da. med, til rette),
till dat. sg. av sbst. rechi, rätt (se d. o.),
liksom till hopa efter mlty. to höpe;
jfr Kock Sv. akc. 2: 174, Sv. ljudhist-
4: 320, Tamm Änd. hos adv. s. 4. Däremot
enl. Noreen Aschw. Gr. § 148 (i medh
ratta) ljudlagsenlig utveckling av -o i
dat. sg. neutr. raitto till ra^tta i vissa
ställningar obetonad stavelse. — I uttr.
för rätta, fsv. for ratta, efter mlty.
vor dat richte, till richte n., domstol,
avledn. av recht.
rättare, nu: arbetsförman (vid jord-
bruk), t. ex. Lind 1749; förr även:
uppbördsman å gods; i dial. också:
fjärdingsman, ofta i sammans. krono-,
socknerätlare, fsv. rättare, tillsynings-
man, gårdsfogde, rättare (i modern be-
tyd.), även: styresman, domare (kvar
under hela 1500-t.), person som anvisar
resande härbärge o. d. (ännu o. 1600),
m. m. — isl. rettari (som nomen agen-
tis till rétta)-, etymologiskt (ungef.) =
ty. richter, domare (= familjen. Rich-
ter; se rikta 2). Till rätta 1; jfr
skarp rättare.
rättegång, se rätt 2.
rättesnöre, nu blott i bildlig anv.
t. ex. 1575 (oin den heliga skrift), förr
i egentlig betyd., betr. murande o. d.,
Bib. 1541, Schroderus 1639, Lex. Linc.
1640 under gräma (som i samma anv.
även har Regel) = da. rettesnor, efter
mlty. richtsnör el. ty. richtschnur, till
rikta 2 = rätta 1.
rättfärdig, se rätt 2.
rättika, B. Olai 1578: råtickie, y. fsv.
rcetikia, rad- (1500-t.), antingen liksom
da. rad(d)ik(e) från mlty. redik (i sv. i
så fall med ljudutbyte, kanske i anslut-
ning till atikia, jfr Tamm Granskn.
s. 24) el. från fhty. (osv.) retih (ty. ret-
tich); liksom så många andra germ. be-
teckningar för trädgårdsalster ett la-
tinskt lånord, från lat. rädicem, ack.
sg. till rädlx, rot (urbesl. med rot).
Egentl. etymologiskt = det över fra.
till ty. (osv.) komna rädisa, som ännu
närmare stämmer med eng. radish, rät-
tika (direkt utgående från fra. radis
o. ej från ags. radie). — Den ljud-
skridna fhty. formen visar hän på
mycket hög ålder för detta lat. lån.
— De romanska språken ha här i stäl-
let former utvecklade av lat. raphanus
(från grek.): fra. rave osv. (jfr ro v a 1).
[rättnunnas, sv. dial., nyss, se nu].
rättskaffens, se rät.
räv, fsv. rauer = isl. refr, da. rao,
av urnord. "reta-, ett blott nord. ord,
sannol. egentl. 'den (röd)brune', jfr grek.
orphnös, mörkbrun, till en ie. rot erebh,
vartill även järv (erbh-), jfr f. ö. järpe,
rapphöna o. ripa. Säkerl. ett noa-
namn; se skog slutet. Likheten med fin.
ro
679
röd
repo, som uppträder i de flesta finsk-ugr.
spr., är väl rent tillfällig. — Härtill ä.
nsv. smeknamnsformen räbbe = nisl.
rebbi (Bj. H.). — En samgermansk ord-
stam som beteckning för 'räven' är an-
nars fuh-, fuhs- i got. faubö, isl. föa,
ty. fuchs o. eng. fox (isl. fox n. blott
i betj^d. 'bedrägeri'); möjl. till sanskr.
piiccha, svans. Gemensamt ieur. namn
för djuret saknas, ehuru det är inhemskt
i Europa. Om mickel o. fra. renard
se under mickel. — Ha en räv bak-
om örat, motsv. i da., med tanke på
rävens list ombildat efter sådana uttr.
som ty. einen schalk (schelm) hinter
seinen ohren haben (t. ex. Th. Minner
1512), es hinter den ohren haben m. fl.;
jfr ä. nsv. dölja sin skalk, icke kunna
dölja sin skalk (Brasck) osv. Starkt
utstående öron ansågos tyda på försla-
genhet. En listig människa kallas 'räv'
i en mängd språk, bl. a. i lat. o. grek.
— Ingår i det adliga familjen. Bääf
(i Småland); jfr t. ex. Bagge (av Berga),
Drake (av Hagelsrum), (von) (i ed da»
Giös, Hermelin, Uggla.
[Bä v sjö, ortn., se det ej besl. sjö.]
rö = fsv., f. o. n.?; med bortfallet r(an-
tagl. fattat som pluraländelse), av rör 3.
röd, fsv. röper = isl. rauör, da. rod,
got. raujjs, fsax. röd, ihiy. röt (ty. rot),
ags. réad (eng. red), av germ. * rauda-
= ie. *roudho- i fir. ruad, litau. ran-
das", jfr röding. Avljudsformer : ie.
"reudh- i grek. érevthos, rodnad, got.
gariuds, ärbar (egentl.: som rodnar),
ags. rcodan, färga röd, isl. rjödr, röd,
m. m. ~ "rudh- i ruda, litau. riidas,
brunaktig (jfr även ris ka), vartill med
avledn. -r: sanskr. rudhirä-, röd, grek.
erythrös, lat. mber (jfr rubrik o. ru-
bin), fslav. riidru, med substantive-
ringarna sanskr. rudhira o. isl. rodra,
blod; se även rodna o. rost; väl av-
lägset besl. med sanskr. ravi-, sol, till
en enklare bas ren. Ordet är den mest
spridda av alla indoeuropeiska färgbe-
teckningar. — En avledn. bärav före-
ligger i isl. raudi, myrmalm, vartill en
motsvarigbet (möjl. genom finsk förmed-
ling) lånats i no. -lapska ruovddc, järn,
vars form synes visa hän på ett förgcr-
manskt stadium, *roudh-, alltså väl ett
| halvt årtusende f. Kr. (K. B. Wiklund IF
38: 81 f.); möjl. dock ytterst ett ur-
I gammalt lån. — Böd i politsk betyd.,
radikal o. d., hos oss vanligt fr. o. m.
den franska februarirevolutionen 1848;
på riksdagen 1847 — 48 kallades radika-
lerna för de röda o. de ultrakonserva-
tiva de vita el. svarta; uttr. de röda
användes också om minoriteten i ett
1848 existerande reformsällskap i Stock-
bolm (i motsats till de grå); efter ty.
rot, fra. rouge i samma betyd.; jfr bro-
schyrtiteln Le speclrc rouge (dvs. Böda
spöket) 1851; benämningen efter blodets
färg o. sålunda urspr. blott om perso-
ner som hyllade en våldsam revolutio-
när omstörtning. F^ärgen å revolutions-
fanorna i Frankrike var ofta röd, så
även å den under den stora franska
revolutionen använda frygiska mössan
(jfr Stenhammar 1798: röda mössan,
med syftning på en »frihetsvän»). —
Den röda färgen å hår el. skägg har
sedan urminnes tider ansetts tyda på
falskhet o. svek. Jordanes kallar Ro-
somonoruni gens för gens infida (Roso-
I moni, till fhty. rosamo, rodnad, Bugge
Ark. 1: 3; se rost) o. berättar om flera
inom detta folk förövade trolösa hand-
lingar. Om Ermanariks trolöse rådgi-
vare Sifka, ävenledes av samma stam,
heter det i J»iöriks saga, att 'hans hår
er rautt sem blöö'. Jndas Iskariot var
enl. medeltida föreställningar rödskäg-
gig. Rufus, den röde, är hos Plautus
namn på en illfundig slav. Den i äldre
keltiska, franska, tyska o. nordiska dik-
ter o. sagor ofta uppträdande 'röde rid-
daren' ('Biddar Böd') var falsk o. feg;
under 1600-t. i svenska vanligt som
smädenamn för personer som ansågos
för listiga o. falska (ex. se förf. 1600-t:s
sv. s. 38 samt f. ö. litter. hos Feilberg
under ridder Rad). Jfr det fsv. ord-
språket: 'tak radh af rödhum flere ondh
än godh'; fra. 'il est méchant comme
un åne rouge'; mlty. (från en samling
levnadsregler): 'Sustu (dvs. ser du) enen
rotbarden (dvs. rödskäggig) man, / Sin
hus schaltu vorgån (dvs. gå förbi)'. —
For ii 1 1 beteckna något ovanligt i annat
avs. t. ex. sv. dial. springa som en röd
hund. Bödbrusig, 1572: rödbrusigh,
röding
680
rök
Liicidor 1 (572 m. B.: rödbrusot, jfr ä. nsv.
rödbrusad, ä. sv. brtisig, Bellman, Leo-
pold, om hy, sv. dial. brnsng, uppblåst,
brusig, tät, hivad, bruse, rödblommig,
Fel karl, no. brusa, breda ut sig, svälla;
inhemska ord, besl. med brusa o.
hr us li a ne. — Röd hake, Luseinia ru-
becula, Nilsson Fauna 1858, till hake,
äldre hakel, skjorta, i mässhake (se
hake 2), el. möjl. till haka; jfr sv.
rödbröst(a) ds., da. radhals, ty. rol-
kehlchen (se rotgel), eng. Robin read-
breast, fra. ronge-gorge osv. — Röd-
mosig, 1754 (om en landskapsvy), jfr
no. ranmosen, da. rodmnssel, till mo-
sig, litet drucken, egentl.: röd av värme,
se f. ö. d. o. Sv. dial. rödmasig ds.
innehåller en avljudsform, varom under
masa 2. — Rödspätta el. -spotta,
se spätta o. under spotta.
röding, Salmo alpinus, 1540 (från
Vgtl.); till röd som börting till bjärt,
vitling till vit. En urgammal mot-
svarighet föreligger i likbetyd. isl. regör
(genit. regd(r)ar), no. rogr (till sv. lånat
under formen rör), av germ. *ranöi-
(bildat som femin. märr, mö, isl. glgr,
varginna, osv.; se röj).
rödja el. röja, fsv. rödhia, rgpia =
isl. rydja, da. rydde, motsv. ags. årgd-
dan, beröva, plundra (eng. rid), av germ.
*mpjan el. *rudjan; jämte *rudön =
mlty., ty. roden, mht}'. roten (ty. rollen),
rödja; i avljudsförh. till isl. rjöda (ipf.
rand), döda, ags. réodan ds., mhty. rieten,
utrota; o. till fhty. rinten sv. vb. (ty.
renten), rödja, ävensom mlty. råden ds.
Grundrot: ie. rn, riva, rycka m. m. (se
ragg). Jfr ryd o. Rönningen. — I
vissa fall svårt att skilja från isl. hrjoöa,
röja undan, ags. hnjding, röjning. —
röj, röja, sv. dial. (i slit nord- o.
osv.), tjäderhöna — Dal. rä(ia), no. reg.
Enl. Liden Rland. språkh. bidr. 1: 35
motsv. ett isl. *hroygr (genit. *hroggjar)
av germ. *hraagi (genit. 'hrangiöz), ett
moverat femin. på -i av samma slag
som dalin, gnn (*grn), om höna, isl.
gyltr, sugga, glgr, varginna, sv. märr
(jfr även under röding); med avledn.
*hrau%iön, jfr isl. gglta, fsv. giva. —
Härjämte (väst- o. sydsv.) rg(a), möjl.
av en avljudsform "hrggr, *hrggja; åtm.
vissa av dessa former kunna dock även
förklaras ur 'hroggr osv. — Sannol. till
den ljudhärmande germ. rot hruh, hm%
(ie. kruk), som ingår i no. rngda, mor-
kulla; med samma avledn. som i and 1;
alltså efter lätet liksom t. ex. fsv. rampn,
korp (se ramsvart), sv. råka 1 osv.
1. röja, yppa lägga i dagen, fsv.
röia, röghia, anklaga, beskylla, angiva,
röja = isl. régja, anklaga, baktala, no.
rogja, sladdra, fsax. ivrögjan, anklaga,
fhty. mogen, även: skarpt tadla (ty.
riigen), ags. wrégan, anklaga, beskylla,
got. wröhjan, anklaga, avledn. av isl.
råg n., baktalan, mlty. wröge f., ankla-
gelse, mhty. riicge (ty. ruge, skarpt tadel),
got. wröhs i.; fört till en ie. rot. nerek
i litau. rékiii, skriker, verkiii, gråter (jfr
Lewy PRR 32: 142), dock osäkert.
2. röja, se rödja.
1. rök, sädesskyl, trave, gottl. rank,
fsv. röker, fgutn. rankr = ä. da. reg,
no. rank ds., isl. hraukr, kägelformad
stapel, ags. hréac, hög, höstack (eng.
reek), höll. rooA-, av germ. *hranka-, i
avljudsförh. till ruka o. isl, hroki, råga
(se d. o.); jfr, med -kk-, ags. hrgcce,
stack, skyl (eng. rick), ä. holl. rocke,
stack, hög. Förhållandet till motsv.
former med -g- (se rugge, råga) är
ej fullt klart: enl. somliga beror väx-
lingen på utjämning inom ett paradigm
germ. * lungan-, *hrankk-; se v. Friesen
Mediagem. s. 121 o. litter. hos Olson
Appell, sbst. s. 222 o. jfr t. ex. brunn,
lapp. Möjl. föreligger dock gammal
indoeur. växling av rötter på -gh o. -g.
F. ö. urbesl. med ir. cruach (av 'kronko-),
höstack, hop; möjl. till en rot för 'kröka'
i rygg (se litter. hos Walde 2 under
cmx). — Ordet har i sv. en vidsträck-
tare spridning (både Götal., Sveal. o.
Norrl., dock ej i alla dial.) än skyl
(mell. o. norra Sv.) o. trave (Götaland);
se närmare under skyl o. särsk. trave.
2. rök, fsv. röker, rök, eldstad, hus-
håll (så för åtm. 50 år sedan o. möjl.
ännu i Smål.), lukt = isl. regkr, da.
rog, fsax. rök, fhty. ronh (ty. ranch),
ags. riec (eng. reek), av germ. *ranki-,
åtm. formellt = alban. re f., moln (av
ie. *rongi-, G. Meyer); avljudsform till
ry ka.
röka
681
rör
röka, fsv. rökia, röka (träns.) = isl.
reykja, da. rege, mlty. röken, fhty.
rouchen (ty. rauchen), ags. riecan (eng.
j*eeÄ), av germ. *raukian, kausativum
till ryka el. avledn. av rök. — Om
sammanblandningen med det starka in-
träns, vb. ryka se d. o. — I ä. nsv.
även smöka — da. smoge, från mlty-
smöken — ä. ty. schmäuchen, ags. smie-
can av germ. *smankian, kausativum
till germ. * smeukan, *smukan i ags. smé-
ocan, ryka, röka, mholl. smieken, smuken;
jfr avljudsformen *smukön i ags. smo-
kian (eng. smoke); besl. med grek. smy-
khö, (genom rökning) förbränner, osv.
röllika, rölleka, Achillea millefolium,
Var. rer. 1538: rölik, fsv. rölika = da-
rellike, -y-, no. ryl(li)k, från mlty. roleke,
Tolik, dimin. av ett * role, till rulle,
jfr lty. rolse ds., no. rols, runt föremål
(som dock kunde tillhöra en inhemsk
germ. rot); namnet uppkommet på grund
av bladens hoprullade o. krusiga ut-
seende. Med avs. på bildningen jfr
fän i ka, nejlika. — Andra benäm-
ningar se under tu sengren.
römme m. m., i vrml., norrl. o. finnl.
dial., grädde = no. rjome, no.-da. rem me
(ej i da.), nisl. rjömi, av germ. "reum-, väx-
lande med *raum- i mlty. rom, ram, mhty.
rouin (ty. rahm; med dial. -a-), ags.
réam; möjl., med Schwyzer IF 21: 180,
av äldre germ. * reugm- ~ * raugm- o.
besl. med avest. raoyna, smör. — Se
f. ö. under grädde.
1. rön = fsv. f. o. m.: rön, försök,
erfarenhet, prov, bevis — isl. raun f., ä.
da., da. dial. ren, av germ. * raunö; nära
besl. med grek. erevnåö, utforskar, var-
till deverb. érevna, undersökning; knap-
past däremot, såsom antagits, med lat.
ruspäri, undersöka, o. ej heller med
runa. — Härtill vb. röna = fsv. =
isl. reyna, av germ. "raunian.
2. Rön- i en del ortnamn, t. ex.
Rönö el. Röne hd Sdml. (fsv. Rönö,
-e), med socknen R un tu na (fsv. Rön-
tuna), Rönö sn Ögtl. (fsv. in Röne),
båda i allm. bergiga bygder, innehåller
ett annars ej upppvisat fsv. "rön = isl.
hraun n., stenbunden mark, i Norge i
vissa namn på steniga öar, da. ren,
stenbänk vid havsstranden; väl rotbesl.
med rös(e). Närmare förf. Sjön. 1: 511
f., Ortn. på -by s. 12.
rönn, Franckenius 1659, men t. ex.
1643 röön, i ä. nsv. dessutom ofta runn,
jfr fsv. röne m., isl. reynir, no.-da. rogn
(en östnorsk form, av raun), no. dial.
raun, gotl. rojn, da. ren ; eng. roun,
rowan från nord. {*raun-). Av dessa
äro de fsv. o. isl. formerna avledda av
en motsvarighet till no. raun osv. Sv.
rönn kan utgå från fsv. röne (jfr möjl.
gom: fsv. gömc) el. motsvara gotl. rojn
f. el. no. raun m.; dess nn har väl
uppstått i sammans. rönnbär; vissa
av de svenska dialekternas skiftande
former visa hän på andra grundtyper;
jfr Wigforss S. Hall. folkm. s. 183 (med
litteratur), Noreen V. spr. 3: 236 med
n. 1. Orden äro avledda av adj. röd,
med syftning på framförallt bärens färg.
Enl. K. F. Johansson Stud. tillegn. E.
Tegnér s. 304 f. förutsätter isl. reynir
(o. fsv. röne, med sekundär deklinations-
växling) ett urnord. * rau(d)nia-, ytterst
ett urgerm. fem. *rauÖiniö- (nom. *rau-
diniz) = sanskr. *röhini (röhani), namn
på en växt med samma magiska egen-
skaper som det heliga rönnträdet. (En
rönnkvist har anträffats i den under
vessla omnämnda trolldosan från Mag-
iehoj, Danm., 1300 — 1100 f. Kr.;Schnitt-
ger Fatab. 1912 s. 104). De primärare
no. raun osv. ha väl egentl. betecknat
frukten. — De äro sura, sa' räven
om rönnbären, med motsvarigheter i
da. o. ty., efter Äsopi fabel om räven o.
druvorna.
Rönningen, vanligt gårdnamn i t. ex.
Vrml. o. Dalsl., av fsv. * rydhninger, ny-
odling (i skog), jfr fno. rudningr m. ds.
o. fsv. rydhning ds., till rödja; jfr rud
o. f. ö. Sjön. 1: 513.
1. rör, stenrör, jfr sydsv. dial. kiste-
rör, om hällckistor, Bredarör Kivik Skå.,
Digerrör Garde Gottl., drakarör, jätterör
- fsv.: ds., råmärke (jfr rå- o. rörs-
hemman), jfr fvästnord. (h)reyrr m.,
gravrör (se Noreen Xen. Lid. s. 3 f.),
runsv. hraur, av svårbestämbar germ.
grundform, 'hrauza- cl. möjl. *hraura-,
varifrån finska raura, -u, grus, kiselsten
(Karsten Ark. 22: 182); i förra fallet
kanske besl. med litau. kruszii, krossar.
rör
682
rcse
grek. krouö (av *krous-)t stöter (med
samma betyd.-utveckliiig som i gryt).
Jfr rö o. ro so o. se Olson Appell, subst.
s. 147 med litteratur, Torp Etym. ordb.
s. 551, 562. — Ortn. Hörby till rör i
betyd, råmärke' (el. 'gravrör'); se förf.
Orl n. pä -bu s. 27.
2. rör (växt) = fsv. f. o. (mera säl-
sal) n., motsv. isl. reurr m., da. ror n.
= got. raus, mit}'., fht}r. rör (ty. rohr);
snarast av germ. *rauza-, sannol. besl.
med ryssja; möjl. till roten rus, susa,
prassla, varom se under Rusken; dock
ovisst. Uhlenbeck Ark. 15: 157 ställer
härtill även sanskr. rosa-, vrede, liksom
fb ty. hriot (ty. ricd), säv, vass, till
sanskr. krödha-, vrede. Däremot ej med
Hirt PBB 22: 234, Hoffmann Bezz. Beitr.
25: 106 av ie. * rog"hs-o- till grek. öro-
phos, rör el. säv (till taktäckning), serb.
rogoz, säv. — Från germ. språk kom-
mer grundordet till fra. roseau. — Jfr
följ. o. rördrom.
3. rör (ibålig cylinderformig kropp) =
fsv. osv.; sekundär användning av föreg.;
i sv. möjl. även påverkat av ty. röhre (av
fhty. rör(r)a, av germ. *rauziön, avledn.
av föreg.). — Förr även 'bössa', t. ex.
1562, liksom i ä. da., efter mit}7, rör.
4. rör, röding, se d. o.
[rör, sv. dial., ljumske, se under ro 1.]
röra = fsv. = isl. hrora, da. rore,
fsax. hrörian, fhty. hruoren (ty, riihren),
ags. hréran, väl av germ. *hrözian; till
germ. adj. 'bröza- = fsax. hrör, ags.
hrör, livlig, el. *hrözö- = fsax. hröra, rö-
relse, mlty. rör(e) (se nedan), fhty. ruora
ds. (ty. ruhr, diarré, blodgång). Grund-
betyd, är 'sätta i rörelse', varav med
försvagad betyd, 'beröra, vidröra' (här-
till rörd av slag, fsv. absolut: rördher,
ä. nsv. rörd), 'angå, syfta på' (redan i
landskapsl.), 'omtala, förmäla' (i y. fsv.
o. ä. nsv. t. ex. Bib. 1541). Den senare
betyd, ävensom uttr. rörd, om slag,
har lånats från mlty. Från ty. kommer
i senare tid rörande, rörd, om käns-
lor (ty. riihrend, geriihrl); i den starkare
betyd, 'uppröra, uppskaka' förekommer
ordet redan i fsv. Av tyskt ursprung
är likaledes härröra, ty. herruhren,
härleda sig, komma från (se här- 1).
— F. ö. av mycket omstridd härledning.
Kanske snarast, med Charpentier KZ
40: 454 o. Trautman/7 ZtdW 7: 171 besl.
med avest. -xråi\haija-, skaka, av ie.
"kras-; möjl. i avljudsförh. till isl. hrpnn,
bölja, ags. hcern, ebb o. flod, av germ.
*hraznö- (jfr O. A. Danielson Gramm.
u. etymol. Stud. 1: 24). Andra mycket
osäkra el. oantagliga förslag se Utter,
hos Falk-Torp s. 1536. — Härtill sbst.
röra = no. röra, sammanrörd massa;
jfr fsv. röra, rörelse, oro, förvirring =
da. rore, möjl. dock lån från mlty. röre.
— Se f. ö. uppror.
rördrom el. rördrum, fågeln Ardea
stellaris, Bib. 1541: röördromen (best.
f.), Schroderus: rördrum — da. rordrum,
från ty.: mlty. rördum, -dump(t) = fhty.
röredumbil, mhty. rördrummcl, -drum-
bel, -tumel m. m. (ty. rohrdommel); till
rör 2, såsom framgår av mholl. ; -ösdomp
osv. ; efter uppehållsorten i vassbankarna.
Dessutom: ags. rdredumle, -a, mlty. rd-
redump, till ags. rdrian, rårna, böla (eng.
roar), mlty. rdre/7 (rotbesl. med rårna);
efter hannens vrållika parningsrop (jfr
nedan). Vidare: fsax. horodumil, fhty.
horotum(b)il, ä. ty. hortubil, till fsax.
horu, gyttja, smuts, fhty. horo, ags. horh,
horn (genit. horwes), av omstritt ur-
sprung (väl snarast med Lidén Stud. s.
50 till sanskr. kalka-, smuts, träck);
med syftning på de gyttjiga stränderna.
Senare leden -d(r)um är ljudhärmande
o. har avseende på det ovan omnämnda
parningsropet, som även plägar återges
med prumb o. d. I vissa fall har möjl.
också anslutning egt rum till dum (med
hänsyn till fågelns orörlighet om dagen)
o. till tumla. Namnet har tidigt blivit
folketymologiskt omtytt, o. den ursprung-
liga formen är därför svår att fastställa.
Jfr bl. a. Suolahti Vogeln. s. 383 f. — I
de trakter, där namnet egentl. kan an-
ses vara levande, uttalas det med slutet
o; jfr Noreen V. spr. 3: 331.
[B öres torp, gårdn., se Bodrik]
[ros, sv. dial., ljumske, se under ro 1.]
röse el. rös, fsv. röse n., även f. plur.
rösir = isl. hreysi n., hreysar f. plur.,
no. roijs f., da. ros(e) n., av germ. stam
*hraus-; besl. med no. rusa, bl. a. sten-
hop, o. väl även med rör 1 (se d. o.).
Annan avljudsform: ä. nsv. rössia, fsv.
röst
683
röva
rösia, röse, av *hrusjon. Knappast, med
Noreen Ark. 3:13 f., av *hraun(i)sia- (med
bortfallet n enl. Aisl. gr. § 289. 4, som i
bås, gås osv.), till isl. hraun, stenhop,
stengrund (= Rön-), som dock skulle
kunna vara avlägset besläktat; härtill f. ö.
det urgamla finska lånordet raunio, röse.
1. röst, se röste.
2. röst, sjöt., plankstycke vari undre
ändan av ett undervant fasthålles — da.
rost, från lty. riist(e), rusi(c), holl. rust;
egentl.: viloställe = mlty. ruste, rast,
avljudsform till rast.
3. röst, stämma, fsv. röst f. o. röster
m. = isl. raust f., ds. (i no.: starkt rop),
da. rost, besl. med isl. raus n., prat,
rausn f., prakt, egentl.: skryt (med be-
tyd.-paralleller under bram-); till en
ljudhärmande rot rus, möjl. identisk
med den i rusa o. i de under Rusken
behandlade orden; parallellbildning till
el. utvidgning av ru i runa osv. — Här-
till även fsv. avledn. roste n. — Till en
liknande ljudrot ras hör isl. rpdd, röst,
ljud = got. razda, språk, munart, fhty.
rarta, röst, ags. reord, röst, språk, avgerm.
Vacdö; jfr sanskr. råsati, skriker, tjuter.
[röst, sv. dial., skogstrakt, se under
det ej besl. russ.]
röste el. röst, takresning, det översta
av gavelväggen, 1633 (röste), motsv. y.
fno. raust n., det översta av gavelväggen,
no. raust, royste, hustak, rummet under
takåsen, taksparrarna m. m. Enl. Torp
Etym. ordb. s. 517 möjl. ombildning av
fsax. hröst, taksparre, tak = ags. hröst
m., stång (eng. roost, hönspinne). El.
kanske, med K. F. Johansson IF 19: 123,
av ie. *kroudslo-, avljudsform till fsax.
hröst osv., av *krö(u)dslo-. F. ö. möjl.
besl. med isl. hröt n., tak, no. röt, rum-
met under taket, got. hröt; av omstridd
härledning (jfr t. ex. Liden Nord. stud.
s. 432 f.: hröt — pers. saräij, palats [se
seralj], av ie. "krödo- el. *krado-).
1. röta, vb. = fsv. = no. roijla ds.,
no.-da. role (ej i da.), mlty. roten, om
hampa, mhty. rozzen, få att ruttna (ty.
dial. rössen), väl motsv. isl. reyta, riva,
slita, av germ. *raulian, kausativum till
det starka verb, vartill rutten av part.
pf., med grundbetyd, 'riva el. slita av';
bildat som nöta osv. Jfr följ.
2. röta, sbst. = fsv. = no. royta;
till föreg. I fsv. även röte f. Jfr röt-
m å n a d.
[röta, sv. dial., vråla, böla; se under
det ej besläktade ryta slutet.]
rötmånad, Bureus 1637, förräven röte-,
av fsv. *rötemänaper, till vb. röta el.
röte f., röla, el., med försvagning av o
till e, av fsv. *rötomänaper till röta 2;
egentl.: månad under vilken matvaror
o. d. lätt ruttna på grund av värmen
(jfr grek. kijnökauma, rötmånadshetta).
— Iä. sv. dessutom i samma betyd.
hundedag ar(n a), motsv. da. hundcdage,
ty. hundstage, eng. dogdays, fra. jours
j caniculaires, efter lat. dies caniculäres,
efter det gamla namnet, lat. canis, ty.
hund osv. på stjärnan Sirius, i vars när-
het solen under rötmånaden befinner
sig; se f. ö. Sirius o. om ordets anv. i
sv. M. P:n Nilsson Festskr. t. Tegnér s. 175.
röv, Hels. 1587, Schroderus o. 1638
= no. rauv, da. dial. rov, egentl.: 'hål' o.
= isl. rauf, hål, till rjufa, göra hål på,
fsv. ryva (såsom t. ex. fsv. hröt, väg, till
bryta, klöv till klyva). Se f. ö. rov,
röva. Alltså med samma betyd. -utveck-
ling från 'anus' till 'podex' som i ars-
hål (o. 1645 osv.), om vars första led
se a sa. — Härjämte i vissa dial. former,
t. ex. rav Dalsl., som icke kunna ha
ljudlagsenligt utvecklats ur rauf, men
åtm. i vissa fall förklaras ur en avljuds-
form *röf. Då emellertid detta svår-
ligen låter sig göra med dalsl. rav, bör
man säkerl. icke avvisa den också fram-
ställda möjligheten, att dessa oregel-
bundna former bero på avsiktlig för-
vrängning (på grund av blygsamhet el.
kanske cynism). Jfr E. Noreen Ärtem.
ljudl. s. 97 (med litter.).
röva = fsv., från mlty. röven (jfr
roffa) = got. birauhjan, beröva, ags.
beriefan; denomin. av *rauba- (= rov)
el. kausat. till germ. *riuban i isl. rjufa,
fsv. ryva, riva sönder m. m., osv. (se
rov o. föreg.). Isl. reyfa är inhemskt
i betyd, 'riva'; men lånat i betyd.: 'plund-
ra'. En avledn. av *rauba- är även germ.
'raubön : isl. raufa, bryta häl, fhty.
roubön (ty. rauben), röva m. 11. Biform:
got. raupjan, plocka, riva, fhty. roufen
(ty. raufen) osv., till ie. rub.
sabbat
684
saffran
S.
sa 1)1) a, sv. dial., vara långsam m. m.,
se under sagga.]
sabbat, med i nsv. växlande betoning,
Weste 1807: sabbat el. sabbat, Bib. 1541,
från ty. sabbat (jfr Luther: sabbath),
motsv. mhty. sdbdot, got. sabbalö, fra.
sabbat, Iran hebr. schabbåth, till ett
verb med betyd, 'vila, upphöra att göra
ngt'. — Därjämte en nasalerad biform
(t. ex. rumän, sambata, fslav. sqbota
osv.), vartill fhty. sambaztag, lördag (ty.
samslag); fra. samcdi väl däremot med
in från séme di (lat. septimus dics), den
sjunde dagen.
sabel, 1563: i ä. nsv. stundom sabbel,
t. ex. Schroderus Com. 1640 = da. sa-
bel, från ty.: lty. sabel = ä. ty. (ty.
sabel), ital. sciabla, span. sable, fra. sa-
bre (= eng.); från slav. spr. el. möjl.
närmast magyar.; jfr magyar. szdblga,
polska szabla, ry. o. serb. sablja; f. ö.
okänt ursprung. Urspr. om krokiga
huggvapen.
sabotage, A. Jensen 1909, av fra. =,
till vb. saboter, fördärva varor o. d., ar-
beta trögt (varav sv. sabotera 1910),
till sabot, hämsko, träsko (av ovisst ur-
sprung).
sacellani, av en avledning till lat. sa-
cellum, ungef. : kapell, dimin. till sacer,
helig (se sakrament).
Sachs, familjen., Sachsen, sesaxare.
sacka (bakåt m. m.), Rajalin 1718:
'Sackar Skieppet achter eller föör ut'
= no. sakka, sjunka, bliva lägre, da.
sakke af, agterud, bagud; sannol. med
Falk-Torp s. 944 från mlty. (sik) säcken,
sjunka, sänka sig — holl. zacken, även:
avtaga. Säkerl. ett intensivum till *senkw-
i sjunka, av samma slag som det även
hithörande meng. saggen (eng. sag). Dy-
lika intensivbildningar uppvisa ofta, lik-
som de till samma område av språket
hörande kortnamnen, förändringar av
grundordet av icke ljudlagsenlig natur;
o. det är därför med orätt man i ett
fall som detta uppkonstruerat nasallösa
biformer av roten. — Annorlunda Pers-
son Indog. Wortf. s. 365 (: kanske besl.
med lat. segnis, av *seknis, grek. akén,
lugn, stilla). Av Verdam däremot betrak-
tat som en avledn. av sack, säck, det
senare säkerl. med orätt (jfr Persson a.
arb. s. 951).
sackarin, Öhrvall 1889; se socker.
sadel, fsv. sapul = isl. spdull, da.,
mlty. sadel, fhty. satal, satul (ty. saltel),
ags. sadol (eng. saddle); jfr fin. lånordet
satula. Enl. Liden PBB 15: 515 f. (jfr
Saussure Mém. de la soc.de lingu. 6: 247),
av ie. *sod-tlo-, bildat med intrumen-
talsuff. -//- till en avljudsform av sitta,
med ieur. bortfall av d före ti (jfr t. ex.
mål 2). Däremot knappast lån från
slav. spr. el. lat.; jfr fslav. sédlo, sadel,
lat. sedile. — En med *sodtlo- analog
bildning vore *sedtlo- i vgerm. spr.,
t. ex. fsax. sethal, säte m. m., mhty. sedel,
även: sadel." — Ie. *sedlo-, alltså med -l-
(ej -ti-), förutsättes av got. sitls, stol,
säte, fhty. sezzal (ty. sessel) osv., jfr
*sedlä i lat. sella ds. (i senlat. även: sa-
del), grek. (h)élla. — Sadel maka re,
fsv. sadhla- o. sadelmakare (-maker),
1400-t., liksom så många andra hant-
verkarebeteckningar från mit}'.: sadel-
maker (i ty.: saltler); jfr under maka,
vb, o. skomakare.
saffian, Weste 1807: saffiån (= Da-
lin 1853, Lyttkens-Wulff), i nsv. dock
även uttalat saffian; 1563: röde saphia-
ner = da. safian, ty. saffian, från slav.
spr.: tjeck, safian osv., efter pers. sacht-
jän. Ordet har vandrat ungefär samma
vägar som sä msk i sämskläder; jfr
även sch a gr än g.
safflor, färgtisteln Carthamus tincto-
rius, Weste 1807: safflor; Linné = da.
från ty. saf(f)lör, ombildat i anslutning
till saffran o. flor 2 (liksom eng. saff-
lower efter flower, blomma), av likbetyd,
ital. asf(i)ori (självt anknutet till fiori,
blomma), av ä. asfrole, från arab., väl
till ett ord för 'gul'; på samma sätt
som den grek. beteckningen knekos hör
samman med knékös, gul (jfr det san-
nol. besl. honung).
saffran (Weste 1807: saffran) = fsv.,
safir
685
sak
— da. safran, från mlty. safferän —
mhty. saf(f)rdn (ty. safran), fra. safran
(eng. saffron), ital. zafferano, span. aza/"-
ra/j, från arab. za' faran. Från Öster-
landet härstammar också beteckningen
för själva växten, krokus.
safir, Bib. 1541 osv.; i Psalmb. 1695:
safir, jfr V. Rydberg: säfirängar, fsv.
safir, saphiir, saffiir = ty. saphir (även:
sdphir), av mhty. saphir(e) = fra.
saphir, ital. saffiro, zaffiro, från mlat.
saphirus, grek. sdppheiros (lasur), från
semit. spr. : hebr. sappir, arab. safir;
alltså samma hemort som ja spis.
saft, t. ex. I. Erici 1642 = da., från
ty. saft (= mhty.); avledn. el. utvidgning
av fh ty. saf, sapf = mlty. sap (genit.
-p- o. -pp-), ags. scep (eng. sap) n., av
germ. 'sap- o. 'sapp-, antingen utgånget
från samma paradigm som sa ve (germ-
"saban-) el. till en ie. växelrot sab, varav
dock f. ö. blott osäkra spår.
saga, under 1700-t. stundom även:
skämtsam, lekande berättelse, t. ex. fru
Lenngren, fsv. sagha, yttrande, under-
rättelse, berättelse, tal m. m. = isl.
saga, no. soga, ä. da. sage (da. saga
från fornspr.); synes vara ett germ.
"sagön, vbalsbst. till germ. *sagen (=
säga); enl. Wessén Z. Gesch. der germ.
N-dekl. s. 168 dock närmast av sen ur-
nord. *sagan, av germ. *sageni-, varav från
synkoperande kasus fsv. saghn (se sä-
gen); jfr sägn o. sägen. — Parallellbild-
ning: germ. *sagö-: fhty. saga (ty. sage),
ags. sagu (eng. saw) osv. Jfr litau. pä-
saka, berättelse. — I da. liksom delvis
i sv. (om isländska »sagor» o. d.) har
ordet upptagits från fornspr. Den urspr.
betydelsen kvarlever i bl. a. gensaga
(fsy. gensagha), utsaga, o. i dom- o.
lagsaga, nu blott med konkret betyd.,
egentl. : framsägande el. uppläsande av
lag; se även under ledsaga. Jfr sages-
man. — För 'saga' i betyd, 'folksaga'
o. d. brukas i da. i stället eventgr, i
ty. märchen (se under nymäre).
sägen, 1734: sajen; i betyd, 'sägen'
t. ex. Béliman, Lenngren; annars ofta i
för-b, cfler sägen; numera bl. i förb.
bära syn för sägen, t. ex. Atterbom,
jfr 1750: syn gar för sägen; motsv. i da.
(jfr nedan ); snarast av fsv. saghn, om-
talande, berättelse, yttrande m. m. =
isl. spgn, da. sagn, ags. segen, av germ.
*sageni-, vbalsbst. till germ. *sagén (=
säga); jfr saga; om biformen sägn se
d. o. o. sägen. — Formen sägen beror
antagl. på utvecklingen av s. k. svara-
bhaktivokal (o) i ett fsv. saghn, med
gh från swghia; den ljudlagsenliga for-
men sagn (uttalad sangn), som i sin
tur utgår från ett ursprungligare saglm,
har givit ä. nsv. sagn, t. ex. 1711; jfr
sägens sägn o. se Kock Ark. 9: 76,
Sv, ljudh. 4: 422. Enl. Tamm Avledn. -
änd. hos sv. subst. s. 47 förutsätter
däremot sägen en fsv. nomin. *saghin
Csagaini-), vartill från synkoperande ka-
sus saghn. Möjl. har dock uttr. lånats
från danskan.
sagesman, Gustaf II Adolf 1624, Lind
1749, jämte sagnsman, sågos-, 1642, 1680,
o. sagsman 1705, Serenius 1741 m. fl.,
med tillagt s, från ä. nsv. sageman 1563,
sagnman 1626, fsv. saguman (saga-),
av saga i betyd, 'omtalande' o. man.
sagga, idligen tala, kälta, Strandberg,
Heidenstam, i dial.: vara långsam el.
sölig = no. sagga, gå tungt o. lång-
samt, da. dial. sagge, jfr sv. dial. sagger,
sagga, no. sagg, långsam el. dåsig per-
son; ett slags intensivbildningar, väl ej
att skilja från sv. dial. sagga, småregna,
no. saggjen, tung av fukt el. väta, nisl.
saggi, fuktighet, osv., med intensivför-
längning av g (jfr skadda, dimma) till
en germ. stam soj-, jfr fslav. sokii, saft.
Motsv. betyd. -utveckling i sv. dial. sabha,
vara långsam, söla, slafsa: sa v. Jfr Torp
Etym. ordb. s. 564.
sago(gryn), 1775: sago, Regnér 1807:
sagn, förr även sego Heijke 1754, C. Warg
1755 = da. = ty. sago osv., från malaj-
iska sägn.
sak, fsv. sak, rättssak, käromål, orsak
till anklagelse cl. fällande (jfr saker,
adj.), böter, orsak, händelse, sak, ting
= isl. spk ungef. ds., dock ej 'ting, före-
mål', da. sag, fsax. saka, fhty. sahha
(ty. sache), ags. sacn, rättsstrid osv.,
(eng. sake, sak, orsak), det urgamla
finska lånordet sakko, lapska sakkur,
sakko, plikt, böter, av germ. ksakö- f. ;
med annan bildning: got. sakjö, strid,
tvist; till germ. st. vi). *sakan — - got.
saka
086
sal
(ipf. sök), strida, tvista, fsax.: processa,
förorsaka, fhty. sahhan, tvista, tillrätta-
\ i sa , motsv. sv. vb. fsv., isl. saka, an-
klaga, skada, i fsv.: även: neka, ä. da.
sage (se saka). Grundbetyd., liksom i
avljudsformen söka: följa ett spår, söka;
jfr rannsaka, genomsöka ett hus.
Härur utvecklades: söka inför rätta,
fullfölja en sak. — Betyd, 'käromål'
kvarlever i t. ex. anlägga sak, den av
'process' o. d. i sakförare, jfr t}'.
sachwalter. Till denna grupp hör även
sa k öre, böter = fsv. — Med avs. på
betyd, 'sak, ting, föremål' jfr ting o.
lat. cansa, rättssak > fra. chose. Betyd,
'föremål, ting' blev väl vanlig först då
samma betyd, hos ting försvagats genom
dettas pronominella anv. (i ingen-, nå-
gonting), alldeles som mlat. causa (fra.
chose) för res. — I fråga om betyd,
'grund, orsak' se orsak. — Jfr f. ö.
försaka, orsak, s a k e r, sakna, sök a,
ursäkta, vedersaka, vedersakare.
saka, rätt allmänt dialektord, icke
bekänna (kort), kasta el. byta bort
(kort), egentl.: neka el. bestrida, att
man har kortet el. korten i fråga =
fsv. saka, bl. a.: neka, bestrida (se
föreg.).
saker, egentl. lagterm (med bevarad
nominativändelse) = fsv.: saker, skyl-
dig; sakfälld; även sceker, motsv. isl.
sekr (även fredlös), ack. sg. m. sek(j)an,
av urnord. *sakja-, till föreg., i sv. med
övergång till a-stamsböjning.
sakna = fsv., isl. = da. savne; in-
koativum till fsv., isl. saka, skada (se
sak), jfr med avs. på bet3rd. försaka.
sakramenskad, äldst utan -d, t. ex.
Dombok 1647: 'en Sakermenska koona',
Växiö domkap. 1682: 'den sackei menska
konan', osv. långt in på 1800-t. (t. ex.
C. F. Dahlgren, jämte -ad); med -d(t),
t. ex. Bellman: 'Den flickan hon är
sakramentskadt söt'; förr även sapper-
men(t)ska, t. ex. Envallsson, Wadman,
-ad Zedritz 1862; till sakrament, i
anslutning till de förr brukliga bedyr-
andena vid de heliga sakramenten; med
eufemiskt -pp- såsom i ä. sv. sapperment,
sv. dial. vass s(l)apperment osv.; väl
ytterst från det åtm. förr ävenledes i
eder använda fra. sacrement, jfr även
de fra. eufemismerna sapremdtin, sapre-
blen (sacredieu), sapristi (sacristie) osv.
Med avs. på ändeisen jfr sv. elemen-
skad, förban sk ad.
sakrament = fsv., ty. osv., av lat.
sacramenlum, det varigenom man för-
binder sig el. ngn annan till ngt, såsom:
hos pontifex deponerad pänningsumma,
ed, i sht soldated, m. m.; i kyrkolat.:
helig hemlighet (mysterium), särsk. om
en den gudomliga nåden förmedlande
religiös handling, i mlat. i sht om den
invigda hostian; till sacräre, helga, in-
viga, till sacer, helig (besl. med sankt).
Jfr följ.
sakristia, i dial. även: sakristia =
fsv. (även: sakersii(g)e m. m.; jfr ännu
Dahlstierna: sakristiget n. best. f.) =
mhty. sacristi(g)e, sacristi (ty. sakristei)
osv., från mlat. sacristia (även: klockar-
tjänst), till mlat. sacrista, klockare, jämte
sacristanus (sv. sakristan), till lat.
sacer, helig (se föreg.).
sakta, adj. o. adv. = fsv. (även:
sakt) = da. sagte, från mlt}^. sdchte
(med lågtysk utveckling av ft till cht,
>fr akter, häkta, inkräkta) jämte
sdfte, sanfte, samfte = fhty. samfti,
semfli adj., samfto, sanfto adv. (ty.
sanft), ags. séfte adj. o. söfte adv. (eng.
soft), väl av germ. *sampia- adj. (med
västgerm. inskott av f mellan m o. p
såsom i t. ex. ty. kunft, kommande av
*kumpi-), antagl. med rätta fört till
sam- i got. samjan, behaga (= sämj a),
n., samma osv. — I vissa daldial. o. t. ex.
hos Buneberg även i betj^d. 'likväl'; lik-
som da. sagtens, nog, visst, från betyd,
'lätt, utan svårighet'. — Härtill vb. sakta
= fsv. = ä. da. sagte (nda. ombildat
till sagtnc), från mlty., ty. sdchtcn. —
Sak t mod = fsv. = ä. da. saglmod,
från mlty. sdchtmöt = ty. sanflmut, till
mod i betyd, 'sinne, sinnelag',
sal, fsv. sal (plur.-ir i ortn. t. ex.
Upsalir), isl. salr (plur.-ir), da. sal, fsax.
seli, fhty. sal (ty. saal), ags. sele m.,
även salor n.; i fspr. vank: (stort) hus
(med ett enda rum); av germ. *sa//- m.,
ä. *salaz, *saliz n.; med avledn. isl.
(osv.) sel n., säterstuga (av * sälja-);
jfr got. saljan, uppehålla sig, salipivös
f. pl., härbärge; möjl. besl. med fslav.
Sala
687
salig
selo n., by, mark, o. kanske med lat.
solum, mark (samma betyd. möjl. i den
poet. Eddan, Voluspå; i fråga om lat.
solum jfr dock sy 11). — Från germ.
spr.: fra. salle. — Jfr följ. o. salong.
Sala, stadsn. = fsv. ; plur. till föreg.
i betyd, 'boning, hus'; jfr Uppsala.
sala (i bop, samman), Serenins 1734:
'sala ihop i et supcalas', i dial. även:
öka, lägga till; väl på ett el. annat sätt
sammanhängande med sälja (i dess
äldre betyd, 'giva, överlämna'), jfr ä. nsv-
ölsala, ölförsäljning, osv.
saladjär, C. Warg 1755: saladier, av
fra. saladier (motsv. ett lat. -arium), till
salade, sallat; jfr till bildningen de dock
fem. cbocolatiére, chokoladkanna, taba-
tiére (med analogiskt -t-), snusdosa,
sauciére, såsskål (motsv. ett -aria).
salamander, t. ex. P. L. Gothus 1626
= ty. (av mhty. =) osv., av grek. sa-
lamdndra, enl. somliga från pers. sa-
mandar, till pers. samand, eldröd; men
enl. Solmsen IF 30: 40 däremot inhemskt
grekiskt (med osäkert tolkningsförslag).
— I ä. nsv. även molk, t. ex. Bib. 1541,
från ty. molch, jfr likbetyd. fhty. mul,
molm, malm, molt, av okänt ursprung.
salband, bergv., U. Hiärne 1687, från
ty. salband, list el. egg på väv, se-
dan bergv.: en gångs gränsyta gentemot
den bredvid befintliga stenen, ombild-
ning av senmhty. selbende, till selb (=
själv) o. ende (— ände), alltså: den
egna, av trådarna uppkomna kanten av
väven = mlty. self-, sulfende (se solv),
holl. zelfeind; i holl. även zelfegge (motsv.
eng. selvage, av self-edge, till egg, kant)
o. zelfkant, i ty. dial. salleisie osv. m. m.
saldo, 1692 (då väl ännu täml. en-
staka) = da., ty., från ital. =, vad som
återstår att betala; jämte vb. saidera
--= ty. saldieren, från ital. saldare, as-
iat, solidus, fast, tät, solidare, fastställa,
göra fullständig (se solid). Om andra
dylika ital. handelstermer se särsk. un-
der netto, trätta.
Salem, socken i Sdml., ombildat av
fsv. Sle(e)m, Slami; snarast ett namn på
-hem (se t. ex. Säm), med i så fall fler-
tydig första led.
salig-, i ä. nsv. även 'lycklig', t. ex.
(j. I:s reg. (jfr nedan) = da. salig, salig,
i ä. dä. salug, swing, lycklig, salig, att
döma av stamvokalen -a- för -å- lån
från mlty. sålich, sélich, lycklig, salig,
from, god, lyckobringande, gynnsam, av
fsax. salig — fhty. salig, mhty. även -ce-
(ty. selig, varifrån familjen. Seelig),
ags. gestélig, lycklig (eng. sillg, dåraktig,
jfr nedan o. under segerhuva), isl.
sälugr, beklagansvärd, arm, stackars,
fsv. säligher, -ugher (-ce-) ds., da. solle
ds., avledn. av germ. *sceli- = sä 11 (se
närmare d. o.). Den germ. grundbetyd,
alltså: säll, tycklig. Härifrån bl. a. betyd,
'drucken', i sv, da. o. ty. (1757); jfr
säll i samma an v. Med avs. på den re-
ligiösa betyd, jfr got. audags, salig, till
germ. and- i fsv. öper, egendom, rike-
dom, lycka, osv. (se öd, öde 2 o. nam-
nen på Ed-), ävensom ngrek. makar,
salig, egentl.: lycklig. Betyd, 'dåraktig,
dum' i eng. sillg o. 'arm, stackars' i de
fnord. språken (jfr isl. swll med samma
I bet}rd. -utveckling) o. i mholl. saligh be-
ror på ett slags ironisk-eufemistisk anv.;
jfr enfaldig el. ty. albern, tafatt, en-
faldig, av flit}", alawdri, vänlig, alldeles
sann (jfr under allvar), el. fra. benoit
(benet), enfaldig, motsv. lat. benedieius,
välsignad (kanske dock med mellanlän-
ken 'bigott'), el. grek. cuétbes, godmodig,
varav: enfaldig. — Min salig far, sa-
lig i åminnelse osv., motsv. i da.,
efter ty. mein väter selig, mein seliger
väter, mhty. sdliger gedeebtnisse. Uttr.
salig i åminnelse osv. utgår sålunda
från gamla genitivkonstr., jfr ä. nsv.
'Jacob Venne . . sele åmynnelse' 1532,
fsv. 'haerra pasdher, luelgha aminnilse',
lat. beatai el. pice memorial ; i fsv. även
omskrivet med af, jfr span. de felice re-
cordacion osv.; varvid det i motsv. för-
bind, ofta använda ihugkommelse kom-
mit att uppfattas såsom prepos i -f- det
även förekommande hugkommelse. Kock
Ark. 28:190. — Saligen i saligen avli-
den o. d„ t. ex. 1715, bildat som behö-
rigen, de enda svenska adv. på -en av
adj. på -ig (f. ö. blott till adj. på -lig,
vartill även skäligen), motsv. lty. adv.
på -en, väl egentl. dat. plur. av adjek-
tiv (liksom det inhemska ömsom). Jfr
Tamm And. hos adverb s. 11. Hos
Schroderus 1035: 'affsomnade . . saligli-
saliv
688
Salomon
gen*. Sammans, lycksalig — da.
lyksalig, efter ty. gluckselig.
saliv, o. 1765 = fra. salive, av lat.
saliva, urbesl. med bl. a. fhty. .sa/o,
smutsig, mörk färgad = isl. solr, gul,
osv.; so senast W. Schultze Sitzungsber.
d. Berl. Akad. 1910 s. 795 f., som stäl-
ler ordet till lat. säl, salt; efter färgen
(jfr säl g).
sallat, y. fsv. sallat(h), P. Månsson
s. 398: salladha asko; Tiällman 1696:
sallat, nu med växlande accentnering
= da. salat, från mlty. sal(l)dt = ty.
.s«/«/, motsv. fra. sala.de (eng. salad o.
sv. biformen sallad), av ital. salata,
egentl.: saltad, till lat. säl (se salt).
Alltså egentl. om den till föda beredda
sallaten. Det lat. namnet är lacluca (till
lac, mjölk, på grund av växtens mjölk-
saft), varav ital. laltuga, span. lechuga,
fra. lailue, ty. lattich. — Jfr saladjär.
salm, se p sal m.
salmiak, 1637, Hiärne 1687 = da.,
från ty. =, av lat. sal ammoniacum,
dvs. salt från trakten av Ammons tem-
pel (i den egyptiska oasen Siva), vartill
även ammoniak. — Förr även salmo-
niack, bouppt. från Växiö 1754.
salmonibrev, hotfull skrivelse avsedd
att utpressa pänningar, efter en bok-
bindare Salmoni i Linköping (1861, 1862,
f 1876), som försökte en dylik utpress-
ning, enl. egen uppgift påverkad av
'rövareromaner'.
Salnecke, urgammalt gods i Hagunda
hd Uppl., fsv. Salkendeke, av ä. Salkan-
daekc o. 1300 (-e/c/ 1302; felskrivning
el. felläsning för * Salkcenda?). Då ett
personn. *Salkandi är okänt o. f. ö.
vore till sin bildning egendomligt, men
gården ligger vid ändan av Lårstaviken,
är det onekligen frestande att här se
en sammans. med eke, eklund o. d., o.
ett * Salka-cende, alltså: eklunden vid
ändan av fjärden * Salke; jfr gårdn.
Fry k sände vid Fry ken * Lorsända
vid Loren, O g än dan vid Ogan, det
vanliga Sjöände. "Salke vore bildat
till stammen i sjön Salen, Saljen med
det i sjönamn o. d. vanliga suflixet k,
varom se förf. Sjön. 2: 30 f. — Med
hänsyn till Onsike i samma härad (fsv.
Odliinseke) o. Fröseke Smål. kunde nå-
gon ju annars möjl. tänka på ett f. ö.
okänt mytiskt namn, i så fall snarast en
omskrivning av samma slag som t. ex. fsv.
* Ludhkona i Locknevi; med samma
första led som urnord. personn. Saliga-
st iR (— ffrank. Saligast), västnord. Sal-
gerdr m. fl.; jfr isl. salkynni, bostad,
isl. reginkunnr osv. (se kynne).
salning-, sjöt., Rosenfeldt 1698 — da.
saling, från lty. salingen plur. el. boll.
zaling; av okänt ursprung (ett dock
mycket osäkert tolkningsförslag se Falk —
Torp s. 946).
Salomon, mansn., av grek. Salomön,
Solomön, av hebr. Sdlömö (dvs. Sch-),
besl. med arab. -turk. Snlejman, Soli-
man. — Ofta metaforiskt o. i jämförel-
ser om visa el. tyckosam ma regenter,
stundom även om omätligt rika perso-
ner, med syftning på den judiske ko-
nungens vishet o. rikedom. — Dessutom
icke sällan i växtnamn. — Salomos
liljor, Campanula patula, ängsklocka,
t. ex. 1852. Jfr Matt. 6: 28, 29: 'Skåder
liljorna på markene . . icke Salomo i
all sin härlighet war så klädd som en
af dem'. — Sal o mos ljusstake, Le-
pidium campestre, Linné 1755 (Uppl.)
osv., motsv. i no. o. da.; efter blom-
ställningens form. — Salomos sigill
t. ex. 1806 osv. el. sign et t. ex. 1675,
Gonvallaria polygonatum, getrams =
da. Salomons sigill, segl, signet, 1557
osv., ty. Salomons siegel 1543; redan i
medeltidslatinet. Med syftning på de
bokstavsliknande tecken som finnas å
jordstammen, vilka liknades vid de ma-
giska figurerna (en av två trianglar be-
stående sexhörning) å sigillet på Salo-
mos magiska sigillring, varmed ko-
nungen enl. en fordom vida spridd,
urspr. judisk sägen förseglade det kärl,
vari han före sin död inneslutit alla
djävlar (varom bl. a. den gamla förr
allmänt lästa skriften 'Salomos nyck-
lar' o. E. Wigström Under Salomos in-
segel, 1893; jfr Frödings dikt 'Salomos
insegel'). Se f. ö. t. ex. lifter, hos Hjelm-
qvist Bibi. pers. namn s. 109 f. o. jfr
N. Lindqvist En isl. svart konstbok s. 4.
Salomos sigill är även beteckning för
den sexiiddiga stjärnan, bl. a. brukad
å gravvårdar, urspr, såsom värn mot
salong
salt
onda makter; hos judarna om den fem-
uddiga stjärnan (pentagrammet), se un-
der älvkors (art. älva slutet). — I no.
förekommer dessutom växtn. Salomos
isop el. visdom om Bryum truncatum.
salong, 1752, om franska förh.; f. ö.
mera vanligt först mot slutet av 1700-t.,
Gustaf III 1790, Sthlms Posten 1792 (om
rikssalen i Gävle), från fra. salon, av
ital. salone, egentl. : stor sal, bildat med
förstoringssuffixet -one (jfr t. ex bal-
kong) av ital. sala, sal — fra. salle, i
sin tur av germanskt urspr. = sal. —
Alltså ett av de synnerligen många lån-
ord från fra., som beteckna rum o. rumsin-
redning o. d. och som avspegla det starka
franska inflytandet på detta område. Jfr
t. ex. balkong, garderob, korridor,
tambu r samt betr. möbler under schäs-
long. — Ordet salong syns ha inlånats
vid samma av fransk kultur starkt på-
verkade tid som t. ex. chiffonjé, pen-
dyl, schäslong, sekretär, trymå.
salpeter, O. Petri 1524: saltpetred
best. f., G. I:s reg. 1525: salpetlher osv.,
förr också -piler, -bitter m. m.; hos Weste
1807 även accentuerat salpe'ter — ty.
salpeter, av mlat. salpetra, egentl. : salt-
sten, saltklippa: salpetern bildas på po-
rös sten; till lat. säl, salt (se d. o.), o.
pelra, sten, klippa (se perrong, Pär
osv.).
Salshult, gårdn. Smål. (»Frun på Sals-
hult»), 1571 =, tillhör de synnerl. tal-
rika namn på -hult, vilkas första led är
ett sjönamn (se förf. Sjön. 4: 91 f.); till
sjön. Saljen, i förbindelse med Saljeån
(fsv. "Salgha i Salg howirke 1278, dvs
hägnaderna för ålfisket i Salgha); alltså,
fsv. sannol. * Salghshult el. * Salghishult.
Om sjönamnet se f. ö. förf. Sjön. 1: 519.
salskrake, Mergus albellus, Sv. Nilsson
1858; även sal knip a; med första leden
sannol. till färgadj. *sal = nisl. sölr,
smutsig, no. sal, blek, gråblek, fhty.
salo, smutsig, oklar, ags. salo, mörk-
färgad (eng. sallow, gulblek) osv., av
germ. *salwa-, besl. med ry. solovöj,
isabellafärgad, ir. salach, smutsig, osv.
Adj. är visserl. ej belagt, men i Boh.-L,
där salskraken ofta uppträder om vin-
tern, förekommer avledn. salet-, med
mörkare färg på ryggen, en betyd, som
Hellquist, Ehjmologisk ordbok.
passar in på både hanne o. hona. Se
f. ö. sk rake o. knipa. — Om samma
färgadj. såsom möjl. ingående i nord.
vattendragsnamn se förf. Sjön. 1: 516 f.
salt = fsv., isl., da., got., fsax. =
fhty., ty. salz, ags. sealt (eng. salt); besl.
med lat. säl (genit. salis), grek. (h)dls
m., salt, f. : hav, fir. salann, salt, fslav.
soli, lett. sals (av sålis) osv. (i alla ieur.
språkfamiljer, även i tokariskan, utom
1 den ariska, som f. ö. saknar varje be-
teckning för 'salt'). Jfr litau. saldiis,
fslav. sladukii, söt; med avljudsformerna
sj- lt, sy lt a; betyd. -växlingen möjl. bero-
ende därpå att samma ämne kan fram-
kalla olika smak på olika ställen av
smakorganerna; el. också 'salt' >* 'väl-
smakande' > 'söt'; jfr samma betyd. -
skiftning under amper o. söt. — Enl. J.
Schmidt Pluralbild. s. 182 av en ieur.
böjning nomin. *säld o. *sali-, genit.
'salnés; enl. Kretschmer Einl. s. 208 n.
2 även *salu- (jfr grek. (h)alykös, salt-
aktig). — I de nord. fornspr. betyder
salt även 'hav', jfr sv. (poetiskt) Väs-
ter- o. Östersaltet om Atlanten o.
Östersjön. — Inte förtjäna saltet i
maten (i kålen), motsv. i da. o. ty.
— Som salt i surt öga, t. ex. Agneta
Horn o. 1657, Grubb 1678; jfr da. som
en knyttet naive til et blaat oje. — At-
tiskt salt, fint satiriskt skämt, Dalin
1736, med motsvar. i da., ty., eng., fra.,
jfr lat. lepore tinctos attico sates narrat
Martialis; bildl. anv. av salt med syft-
ning på atenarnas sätt att uttrycka sig.
Jfr bibeln, 1 Gol. 4: 6: 'Edart tal ware
alltid ljufligit, och med salt förmängdt,
att I weten, huru I skolen swara hwar-
jom och enom'. — Härtill adj. salt, fsv.
saller, allm. germ. (dock ej i got.; i ty.
nu blott poet.: salz; annars salzig); o.
vb. salta = fsv. = da. salte, got. säl-
tan, fhty. salzan (ty. salzen), eng. salt
osv., urspr. reduplicerat vb = lat. sallere
(av *sald-), jfr fir. saillim, saltar (av
*sald- el. *saln-; kanske dock från lat.)
— Se f. ö. sallat, salmiak, salpeter,
soda, sås, sälta, säl t ing. — Salt ser,
-sir, dialektord, saltkar = no. saltsa^re,
från mlty. salzér, av mlat. salsarium (jfr
fra. sauciére, såsskål); med dimin.: mlty.
salzirken, varifrån ä. da. sal(t)sirkent
44
saltomortal
690
-sam
bornholm. saltsirken; jfr även ä. ty. dial.
salzzierlein.
saltomortal el. -e, 1809: saltimortali
plur., av i tal. saltomorlale, egentl : döds-
språng, till lat. sallus, språng (med suff.
-lu- till salire, hoppa; jfr resultat), o.
mortälis, dödlig (urbesl. med mord).
Från ital. kommer ytterst även volt 1.
salu, i till s., fsv. til salu, genit. till
sala, försäljning, urspr.: överlämnande,
i handsalu-fce, anförtrott gods; nybild-
ning till scelia el. /i-utvidgning av sal i
samma betyd. Med änd. -u efter urspr.
kort stavelse såsom i Falun, furu,
ladu-, Skuru (men kyrko-, med
ondo osv.).
salubrin, SDS 1894 : *Det af Fil. D:r
P. Håkansson uppfunna patenterade
Salubrin'; nybildning till lat. saluber,
sund, hälsosam, till salus, hälsa m. m.
(se följ.).
salut, 1765 == ty., av fra. salut (eng.
salute), även: hälsning, av lat. salus
(genit. -fäis), välgång, lycka, hälsa, besl.
med sahuis, frisk, sund (se salva 1,
sal vi a, så ve ra o. under säll). — Här-
till: salutera = ty. salutieren, av lat.
salutäre, egentl.: önska välgång. Förr
även saloera. Hos Möller 1755 över-
sättes fra. salul med 'salwerande bland
krigsfolck'.
1. salva (kanon- o. d.), Brasck 1649
o. Riddersk. prot. 1650, i förb. med vb.
giva = ty. salvc, av fra. salve ds., egentl.
substantivering av lat. salve, var hälsad!,
imperat. till salvere, vara frisk, hälsa,
till salvus, frisk, sund (— grek. (h)ölos,
hel, se katolik i tilläggen), alltså ur-
spr. blott om skott, avfyrade som häls-
ning el. hedersbetygelse, o. sålunda
egentl. likabetyd, med det besl. salut.
2. salva (smörjelse) = fsv. = da.
salve, från mit}', salvc, av fsax. salta
= fhty. salba (ty. salbe), ags. sealf (eng.
salve), av germ. *salbö = ie. *solpå;
besl. med grek. élpos (av *selp-), olja,
fett, talg, ölpe, oljeflaska, sanskr. sarpi-,
smält smör, srprd-, oljig, alhan. galps (el.
gaVpel), smör, osv. Med avs. på bet3rd.-
utvecklingen 'smörjelse' > 'smör' se ex.
under smör. — Härtill vb. salva =
fsv. — da. salve, got. salbön, ty. salben
osv. — Salvelse (i predikningar o. d.)
= da., efter ty. salbung (jfr 1 Joh. 2:
20: 'Und Ihr habt die Salbung von dem,
der heilig ist, und wisset allés'; i sv.
i stället övers.: smörjelse).
salvia = fsv. = mlty. salvie, ty. sal-
bei osv., av lat. salvia, till salvus, frisk,
sund (se salut, salva 1); alltså egentl.:
läkeört. — Nsv. salvia är den lat. for-
men; det gamla uttalet salvia (kvar i
dial. o. enl. somliga även i riksspr.)
utgår väl ytterst från mlty. salvie. —
Samma ursprung, latinet (o. stundom i
andra hand grek.), ha flera andra be-
teckningar å för sin vällukt el. sina me-
dicinska egenskaper odlade trädgårds-
växter, t. ex. i sop, lavendel, mynta
(krusmynta), rosmarin, åbrodd,
vilka från klosterträdgårdarna till slut
hamnade i allmogens täppor o. länge
utgjorde ingredienserna i bondkvinnor-
nas 'kryddekvaslar'.
1. sam- = fsv., isl., da., mlty., ags.
= got., fhty, sama- = sanskr. sama-,
grek. (h)omo-; jfr t. ex. isl. samfedra,
av samme fader = grek. (b)omopdtrios.
Avljudsformer: ie. *sem-, en, i sanskr.
sam-, grek. (h)eis (av *sem-s) o. *sm i
sanskr. sa-, grek. (h)a- (t. ex. (h)aplous,
enkel); lat sem- i semel, en gång, simul,
tillsamman, kan utgå från ie. sem- el.
sm (jfr sim il i [diamant], simpel o.
singel). — Prefixet sam- har i slit i
nord. spr. undanträngt det likbetydande
ge- (se d. o.). — Se f. ö. samma,
samman o. följ. ävensom samfund,
samvete.
2. -sam, adj.-suffix = isl. -samr, da.
-som, got. -sams, fsax., fhty., ty. -sam,
ags. -sum (eng. -some, jfr t. ex. hand-
some, vacker); samma ord som fsv. adj.
sambcr (se samma) o. i enlighet där-
med egentl. med betyd, 'motsvarande
el. överensstämmande med', 'förenad
med', nu vanl. 'böjd el. fallen för'. Ur-
sprungl. till i regel abstrakta sbst., t. ex.
got. lustusams (: lustus, lust), det enda
från detta spr. uppvisade, fhty. fridusam
— fridsam, sv. allvarsam, frukt-
sam (förr även 'fruktbar', om jord o. d.%
känslosam osv.; sedan även adj., t. ex.
blyg-, led-, lång-, varsam (: adj. var,
se varse), o., då sbst.- o. verbstammar
ofta sammanföllo, även till verb, t. ex.
Sam
691
sammet
bry d sam (: ä. sv. bry da; se bry),
inställ-, sköt-, tveksam osv. I sv.
dels inhemska ss. allvarsam, blyg-
sam, dels lånade från ty. ss. långsam.
— Den betyd, av 'för sig, avskild', som
jämte den av 'samvaro' uppträder i bild-
ningar av den ie. stammen som-, kunde
möjl. föreligga i ensam. — Ändeisen
var ursprungl. ungefär likbetydande med
-lig (av -lik); men de med dessa suf-
fix uppkomna parallellbildningarna ha
senare ofta skilt sig från varandra till
betyd.; jfr t. ex. allvarsam ~ allvar-
lig, f r i d s a m ~ f r e d 1 i g, ly c k o s a m ~
lycklig, sedesam ~ sedlig, under-
sam ~ underlig; en bet}'d. -differentie-
ring som ofta försiggått redan på tysk
botten. — Jfr nogsamt, sällsam.
3. Sam, mansn., se under Samuel.
samarit i betyd.: person som lärt sig
att lämna den första hjälpen vid sjuk-
doms- el. olycksfall, 1884, efter ty. sa-
mariter (jfr kirurgen Esmarchs år 1881
stiftade Samariterverein); i anslutning
till bibelns berättelse om den barm-
härtige samariten el. samaritanen. (Luc.
10: 34: 'han . . förband hans sår'). Se
f. ö. Hjelmqvist Bibelgeogr. namn s. 169.
samfund n., fsv. samfunder m., sam-
mankomst, gemenskap, samfund = da.
samfund, i ä. da. även: sammankomst,
isl. samfundr, sammankomst; till sam-
o. fsv. funder, sammankomst^ isl. fuhdr,
till finna; se fund. — Samfälld, fsv.
samfaild, egen ti. part. pf. till sam falla
sik, slå sig tillsamman; jfr fsv. samfcclla,
samtycka = isl. samfella, till sam- o.
fä Ila. — Samhälle, se -hälle. — Sam-
le värn, t. ex. 1615, förr ofta -kuäme
med plur. -er {-qvemmer t. ex. 1593)
el. -en = da. samkvem, isl. samkvémi,
n., jfr fsv. samkveemd (vanligt ännu på
1500- o. 1600-t.) = isl. samkvdmid, även-
som isl. samkudma; jfr bekväm; till
sam- o. en avljudsform till komina.
samka, dial. även sänka, fsv. samka,
sänka = isl. samka; till sam- såsom
dyrka (: dyr), jämka (: jämn) osv.
Med avs. på formen sänka jfr j änka
j ä m te j ä ni k a , y n k a j ä m t e ö m k a .
samla, fsv. sam(b)la = no. samla,
da. samle, från ml ty. sa mc len = mhty.
(ty. sammeln), genom dissimilation el.
suffixbyte av mlty. samenen = fsax.
samnön, fhty. samanön, ags. samnian,
isl., fsv., ä. nsv. samna; till samman.
— Jfr sammelsurium.
samma el. samme, fsv. samme, äldre:
sami, svag form till samber (se -sam)
= isl. sami (samr), da. samme, got.
sama, fsax., fhty. samo, jfr ags. same,
adv. (eng. same, adj., möjl. från nord.),
av germ. *sama(n)-, motsv. sanskr. sama,
jämn, samme, grek. (h)omös, förenad,
tillsamman, fir. som, själv, ävensom (av
*sö~m-), fslav. samti, själv, ensam; med
avledn. grek. (h)omalös, jämn ~ lat. si-
milis, lik (av *semilis), osv. Grundbe-
tyd.: en, jfr grek. (h)eis, en (av "sem-s),
osv., se f. ö. sam-, ävensom sakta,
samka, samla, samman, sams, samt,
samtliga, som, somlig, so mm a,
som t, Sömmen, sämja, *söma. —
Neutr. sg. av fsv. adj. samber ingår i
nsv. jämt och samt, y. fsv. iempth ok
samptli = no. jamit ok samt, jfr isl. o.
ä. da. sami, tillsammans, men i ä. da.
även: oavbrutet. I no.-da. tit og j&vnt.
samman, fsv. =, äldre: saman == isl.
saman, da. sammen, motsv. got. samana,
fsax. lösamane, fhty. saman, zisamane
(ty. zusammen), ags. samen, tösamne,
ävensom sanskr. samanä, tillsamman;
till sam-, -sam, samme.
sammelsurium, Lindestolpe 1721 (om
språk) = ä. da. sammelsurium (da. sam-
mensurium), från ty. sammelsurium 1652
osv., skämtsam latiniserande bildning
av lty. sammelsur, blandning, röra, väl
egentl.: sur rätt av diverse hopsamlade
matrester.
sammet, ä. nsv. även sameet, fsv. sa-
met (zamist, examil), från mlty. sammet,
sam(m)it = mhty. samit m. m. (ty.
sam(m)et), från ffra. samit, ital. samita,
mlat. samitum, examiium, av mgrek.
xdmélos, (li)exdmitos, egentl.: sextrådigt
tyg, av grek. (h)éx, sex, o. milos, väv-
tråd, solv. Alltså en bildning av samma
slag som lat. trilix, grundordet för dräl 1.
— En del andra romanska ord för sam-
met' t. ex. fra. velours, ital. vellulo inne-
hålla avledn. av lat. villas, ragg o. d.,
vartill (över ffra.) även eng. veluet (till
en bildning på -elum) o. da. flojl (det
senare väl närmast från hull. fluwecl).
sa in o v ii r
692
sand
samovar, från ry. samovar, till samo-,
själv, o. varitif koka, alltså: självkokare.
sams, t. ex. Schroderus 1635, i ä. nsv.
även: samskvid, t. ex. Schroderus 1626,
under 15- o. 1600-t. vank samse, L. Petri
osv. (utvidgat av sams som ense av
ens) — isl., no. sams, ense; egentl. genit.
sg. till fsv. samber, lika, samme = isl.
samr (se samma); bildat som ens
till en.
samt, konj. (o. adv.), förr adv. : Bib.
1541 osv. (samt medh, tillika med) ==
da. samt, från ty.: mlty. samt, samet,
av fsax. samad, tillsamman = flit}'.
samet (ty. samt, som adv. i samt und
sanders, motsv. sv. samt och synnerligen;
f. ö. prepos.: tillsamman med), ags.
samod, adv. o. prepos., got. samap, adv.,
tillsamman; avledn. av sam- i sam-,
samma osv. — ■ Dessutom mlty., mhty.
samenl, väl med analogiskt n. — Om
samt i jämt och samt se under
samma.
samtliga, plur., t. ex. 1613: samptlige
Bayorer, jfr ä. nsv. samtlig(a), adv.,
tillsamman, L. Petri = da. samtlige,
från mit}'. sam(e)tlik el. ty. såmtlich
(mhty. samentlich); till mlty. sam(e)t
osv. = samt. — Förr även som attribut
till subst. i sing., t. ex. 'deras samtlige
berättelse' 1718; så stundom ännu vid
ord med kollektiv betyd., t. ex. Wulff
1905; 'samtliga älskarehopen' (bättre
dock: hela).
Samuel, mansn., i vissa dial. Sammet
(t. ex. Smål.), från hebr., egentl.: av
Gud hörd. — Härtill den från eng. lå-
nade kortformen Sam.
samvete, fsv. samviti, samvet, samvii,
samvete, förstånd, medvetande (ännu
t. ex. i Bib. 1541) == isl. samvit, ä. da.
samvid; jfr isl. samvizka, da. samvittig-
hed (från mlty. samwiiticheit) got. mip-,
wissei, fhty. giwizzeni f., sedligt medve-
tande, jämte mhty. gewizzen n. (sub-
stantiv, infin., ty. gewissen); återgivande
lat. 'conscientia (grek. syneidesis), till
con-, sam-, o. scire, veta; av samma
slag som barmhärtig osv. Begreppet
'samvete' saknas i Gamla testamentet.
— Samvetsäktenskap, allmänt först
i början av 1900-t.; jfr mariage de
conscience Gjörwell 1792. — Vid mitten
av 1800-t. stundom g år-an-äktenskap,
t. ex. Ridderstad 1851, efter C. J. L.
Almqvists tendensnovell 'Det går an'
(1839), som handlar om en äktenskaplig
förbindelse utan vigsel. Härav också
går an dam, först i mildare betyd., sedan
(ännu åtm. på 1890-t. bland en äldre
generation): scortum; nu nästan obr.
sanatorium, 1886 (om Sävsjö sana-
torium) = ty., fra., ung latinsk bildning
(efter auditorium, dormitörium osv.) till
lat. sänäre, hela, avledn. av sänus, frisk
(knappast urbesl. med sund). — Hit
hör även sanitär, av fra. sanitaire, som
hör till sundhets-, hälsovården, motsv.
ett lat. *sänilärius, till sänus, frisk.
sand, fsv. sänder = isl. sandr, da.,
fsax., ags., eng., ty. sand (fhty. sant), av
germ. *sanda-, av *samöa- (jfr till ljud-
utvecklingen under bind, rand o.
sand); nära besl. med grek. ämathos
f. ds. (av *ham-); av ie. *sam(d)dho-
(== mhty. sampt, sydty. dial. sambd
m. m.), i sin tur möjl., enl. vanligt an-
tagande, av ie. *bhsam(d)dho-, jfr grek.
psämmos, psämathos, sand, lat. sabu-
lum, -o, grov sand, rotbesl. med sanskr.
bhas, sönderkrossa, grek. psokhö, sön-
dergnider; med samma betyd. -utveckling
som i grus o. gryt (se d. o.) el. malm,
sand(fält), till mala, el. i det germ.
grind-, sand, grus, som ingår i en del
germ. ortn., till ags. grindan, söndermala,
krossa (se under grand 1 o. förf. Ortn.
på -by s. 21). Litter. se. f. ö. Walde
under sabulum. — Bygga sitt hus
på sanden, motsv. i da. o. ty., efter
bibeln: 'en fåwitsk man, som byggde
sitt hus på sanden', Matt. 7: 26. — Tal-
rik el. oräknelig som havets sand
o. d., motsv. i da. o. ty., väl närmast
efter bibeln, jfr t. ex. 1 Moseb. 22: 17;
f. ö. en urgammal o. vida spridd bild
(bl. a. i den lat. litter.). — I de nord.
fornspr. o. vissa sv. dial. även: sandfält,
sandbank, sandstrand (även i plur., t. ex.
Sandarne vid Göteb., Sanna); jfr
Malexander Ögtl., egentl.: sandstran-
den vid sjön Malig (se Maljen); med
samma betyd.-utveckling som i malm
o. arena. — En avledn. av sand är
sv. dial. sända, sänna, bryne (egentl.
av sandsten), liten slipsten = no. senda.
sandal
693
sans
av urnord. *sandiön, med tillhörighets-
suffixet-iö/j liksom dyna : dun, eka : ek,
gryta: gry t, hättarhatt osv. — Om
lat. arena (sand) se d. o.
sandal, 1788 = ty. sandale osv., av
fra. sandale, ytterst av grek. sdndalon,
egenth ett asiatiskt ord, jfr pers. sandal.
sandel(trä), B. Olai 1578: sandel,
sandal, motsv. ty. sandelholz (redan på
1500-t.), från i tal. sandalo = lat. santa-
lum, grek. sdntalon, arab. zandal (s-),
ytterst av sanskr. candana, till cand,
lysa, lat. candere ds.
sandwich, ett slags tunn smörgås,
efter en earl of Sandwich (John Monta-
gue, f 1792), som använde 'sandwiches'
vid spelbordet för att slippa avbryta
sitt spel.
sangvinisk = ty. sanguinisch, efter
lat. sanguineus, blodig, blodfärgad, till
sangnis, blod. Enl. den hippokratiska
(galeniska) uppfattningen om tempara-
mentet hos den människa, där blodet
hade övervikten.
1. sank, i uttr. i sank = y. fsv.
1505, 1506, från mlty. (in)sank, egentl.:
(i)sjnnkande, till sjunka. Jfr isl. sokkr
m. i uttr. i sokk, i sank, no. i sokk ds.,
av *sankwi-l jfr got. saqq-, solens ned-
gång.
2. sank, adj., G. I:s reg. 1556: 'orene
och sancke rum', Petreius 1611: 'sanke
kär', sv. dial. även sånk, till sjunka.
sankt, även sankte i Sankte Pär,
fsv. sankte (sant-), från mlty. sante (fram-
för helgonnamn) o. ty. sankt (mhty.
san(c)le) = ags. sanct, från lat. sanclus,
helig (fra., eng. saint), till sanclre, helga
(besl. med sacer, helig; se sakrament);
jfr så t. — Hit hör även: sanktion =
ty., av lat. sanclio (genit. -önis), vbalsbst.
till sanclre; o. sanktuarium, lat. sanc-
tuärium n., helig ort.
sann, fsv. sänder = isl. sannr, da. sand,
ags. sod (eng. soolh), av germ. *sanpa- =
ie. *sonlo-, utvidgning av konsonant-
stammen *sont= sanskr. sant-, varande,
god, sann, part. pres. till roten es, vara
(jfr lat. stim, jag är, osv.; se är 1),
med växelformen "esoid- = grek. eön,
varande (jfr sv. eoner däremot av aiön,
se c- 1); med fa-avledn.: ie. *snt~ia- —
sanskr. sdtya-, sann, motsv. germ.
*sunpia- = got. snnjis, sann, vartill
snnja, sanning. Om den hithörande
betyd, 'skyldig' i isl. sannr, lat. sons
(genit. sontis) se det besläktade synd.
Härtill avljndsformen ie. sent- i lat.
obsens, frånvarande, o. pr&sens, när-
varande (= sv. presens). Sann för-
håller sig till roten es, vara, som tand
(äldre tan(n)) till ed, äta. Med avs. på
bildningen jfr vind 1. — Av samma rot
es kommer grek. eleös, sann (se etymo-
logi). Om en substantivering av san n
se minsann. — Om ett annat germ.
ord för 'sann', stam "wcér- (i ty. wahr
= lat. vems), se allvar; sannol. icke,
såsom antagits, till roten nes i vb. vara,
o. sålunda icke i fråga om betyd. -ut-
veckling en parallell till sann. —
Sanna i sanna mina ord = fsv.:
visa vara sant, uppfylla, bevisa, påstå
= isl. = ags. gesödian, bekräfta, av
germ. *sanpön; med växelformen *san-
pian = isl. senna, tala, tvista, med
sbst. senna, tvist (i t. ex. namnet på
Eddasången Lokasenna). — Sanning
= fsv. (o. 1450), ombildning av fsv.
sannind f., sannindi n. = fno. sannind,
isl. sannindi, ä. da. sanden, en bildning
med det ieur. sun°. -nenl-, försedd med
el. liknande (jfr förf. Ark. 7: 18 f. o.
tidning o. ti den der). — Sannfär-
dig, se färdig. I ä. nsv. även, med
motsatt bet3rd., lögn färdig. — Sanno-
lik, fsv. sannoliker, av dat. sg. neutr.
sanno o. adj. lik, som stj^rde dat.; jfr
fsv. vara likt sanno osv.; alltså bildat
som fra. vraisemblablc o. lat. verisinii-
lis. Da. har i stället sandsynlig, efter ty.
wahrscheinlich.
sannerligen, motsv. fsv. sannerlika,
san(nc)lika m. m. = isl. sannliga, till
sann; med analogiskt r liksom i enkan-
nerligen, ev innerlig, visserligen
osv. (efter säkerligen o. d.).
sans, medvetande, t. ex. 1742: 'låg . .
utan någon sence'; förnuft, förstånd,
1802 = da. sans, sinne, förnuft, jfr
de fem sanser (men ä. da. de fem sinne),
sund sans; i betyd, 'sinne (för ngt)'
stundom även som olämplig danism i
svenskan (t. ex. språklig sans o. d.); av
fra. sens (eng. sense), av lat. sensus,
känsla, förnuft m. in. (st' sensation),
sanskrit
694
sarkofag
till sen I ne, känna, märka, urbesl. med
sinne. Härtill: sansa sig, t. ex.
1708 = da. sanse.
sanskrit, av sanskr. sams-kr-ta- n.,
del ordnade, reglerade, sammanfogade
(språket), part. pf. pass. av saihskr, av
sam-, tillsamman (se sam-, samma), o.
/>/ , göra. Egentl. om språket under den
fornin diska periodens senare del (till o.
300 f. Kr.), då det av grammatikerna
blivit mera strängt reglerat; senare med
utsträckt anv.
santippa, se x an tippa.
sappör, Törngren Artill. 1794 = ty.
sappeur, av fra. sapeur, ingenjörssoldat
(särsk. för belägrings- ocb skansb3rgg-
nadsarbeten), till sape, löpgrav, skans-
grävning (varav sv. sapp) = itål. zappa,
backa; f. ö. dunkelt. — Alltså en av de
synnerligen många militära termer, som
ytterst ha franskt ursprung, beroende
på den franska bärorganisationens ton-
givande roll i sht under slutet av 1600-
talet; se under revy.
Sara, kvinnon., från bebr. ; i G. T.
namn på Abrahams o. Tobias d. y:s
hustru.
saracen, hist. ord, äldre namn på
araberna, t. ex. G. I:s reg. 1556 (sarra-
cener), från ty. sarazene (av fhty. sara-
zén) = fsv. sarazin, mhty. sarrazin, från
ffra. sarrasin (= nfra.), i ffra. även med
utvidgad betyd, av 'fiende', frän ett ara-
biskt ord för 'österlänning', avlett av
scharq, öster. — En sammandragen form
härav, motsv. fhty. serzo osv., är isl.
serkir plur., vartill Serkland, om Afrika
el. trakterna kring Eufrat o. Tigris.
sardell, 1661; tidigare, 1640: serdel-
ler plur. = ty. sardellc osv., av ital.
sardella, dimin. till mlat. sarda, till lat.
sardus, från Sardinien, vid vars kuster
fisken fordom särskilt fiskades. — Här-
till även sardin 1761; 1752, 1761: sar-
dinier plur. = ty., fra. sardine, av ital.
sardina, av lat. sardlna, grek. sardine.
sardin, se sardell slutet.
sardonisk, i uttr.s. leende el. skratt,
Atterbom 1815: s. hån — ty. sardonisch,
till grek. sardönios, genom inflytande
från ett likaljudande adj. med betyd,
'sardinisk' på grund av likheten mellan
de kramplika muskelrörelser, som ut-
märkte det sardoniska skrattet, o. verk-
ningarna av växten sdrdion, sarddne,
Uanunculus sardous (som hör till el.
åtm. förknippats med stammen sard- i
Sardinien); äldre: sarddnios, som av Zu-
pitza sammanställts med gall. chwarddn,
skratta, av ie. *suard-,
sardonyx, vitstrimmig karneol, Nya
Test. 1526 = ty., av grek. sardonyx,
till sdrdios (avledn. av Sardes, huvud-
stad i Lydien) o. önyx, nagel; efter fär-
gen.
sarg", se sarkofag.
sarga, beror på sammansmältning av
två ord, dels fsv. sargha, såra, avledn.
av ett fsv. adj. *särngher (i fsv. blott
osäkert belagt), sårig, el. adj. sär, sårig,
el. sbst. sär, sår, med förkortning av ä
framför två konsonanter; dels ett där-
med ej besläktat, motsv. sv. dial. sarga,
såga, hugga el. skära, så att det blir
ojämnt, källa m. m., ni si.: hacka med
ett slött verktyg o. d., vartill den nsv.
betyd, 'med många små hugg el. skå-
ror sönderslita köttet' ansluter sig, upp-
visad åtm. 1635. Det senare ordet sy-
nes vara en specifikt nordisk bildning,
sannol. genom kontamination el. på an-
nat sätt uppkommen som variant till
det likbetyd. ä. nsv. (Schroderus Lex.
1637) o. sv. dial. targa (germ. *tar-
jö/i), besl. med mlty. tergen, ty. dial.
zergen, slita o. d. (germ. *tar%iari). I
nsv. sarga spelar säkerligen det fsv.
sargha en mycket underordnad roll.
Se Lindroth Festskr. t. Sdw. s. 156 f.
sarkasm, Dagl. Alleh. 1771, G. J.
Ehrensvärd 1779, av fra. sarcasme, bi-
tande skämt o. d., av grek. sarkasmös,
till sarkåzein, vara hånfull, säga bittra
ord, sönderslita (kött o. d.), till sårx,
kött (se följ.).
sarkofag, av lat. sarcophagus (varav
fra. cercneil, förr: sercneil, jfr selleri),
av grek. sarkophdgos, likkista, egentl.
adj. med betyd, 'köttätande', till sårx,
I kött (jfr sarkasm), o. phagein, äta (se
bokl). Urspr. om den kalksten (Uthos
! s.), som med förkärlek användes till lik-
kistor, emedan den på kort tid förtärde
liket. — Härav även den förkortade for-
men ty. sarg (varav sv. sarg), av fhty.
sarh (se under det därmed stundom
sars
695
sav
sammanförda särk). Jfr Atterbom i
Phosph. 1810: '»Sarg» kan ljuda bättre
än likkista, men lärer icke af otyska lä-
sare begripas'.
sars, 1637: sartz, 1640: sarge (ännu
t. ex. Almqvist 1838) = da. sars (serge),
från ty. sarsche, från fra. serge (varav
eng. serge), från lat. serica, fem. till se-
riens, av siden; nära besl. med silke;
jfr särk.
Sartor, Sartori, familjen., till lat sar-
tor, (lapp)skräddare, till part. -stammen
sart- av sarcire, laga, lappa; jfr ty. (o.
förr även sv.) familjen. Sartorius, latin i-
sering av ty. familjen. Schneider el. dyl.
(även i sv.). Jfr P i s c a t o r, T e x t o r i u s.
sarv, fisken Leuciscus erythrophthal-
mus, rudmört, 1544, Scbroderus 1639, I.
Erici 1642, i dial. även sarvel o. svarv,
sårv, motsv. no. sorv o. ty. sarf (in-
hemskt?); av H. Petersson PBB 40: 81
härlett från ett ie. färgadj. *sorbho-, röd,
vartill lat. sorbns, rönn, samt slav. ord på
serb-, sirb-, sorob- med betyd, 'nypon' o.d.
(jfr de tyska benämningarna på 'sarv':
rotauge, -feder, -karpfen, rolte m. fl.),
med suffixet -bho (jfr lat. albus, vit,
grek. årgyphos, silvervit, osv.) till en
enklare bas sor, bl. a. i ry. soröya,
bl. a.: id o. mört. Om denna härledning
är riktig, måste formen med sv- vara
sekundär (jfr anf. avh. s. 81). Fisknamn
med samma el. liknande grundbetyd, se
under id, ruda. — Med som s ar ven
1 var lek, jfr K. Brev 1544: 'lijke som
sarffwenn vdi alle leeker'.
sarv(e), sv. dial., hönsarv, genom fel-
aktig stavclsedelning av hön s-ar v(e),
liksom narv 2 av vatten-arv; se narv
2 o. liknande fall under Ni, nypon o.
på; jfr f. (">. arv 1.
satan — t}r., ags. osv. == got. satana(s),
av kyrkolat. salanas, bibelgrek. satanäs,
satan, av hebr. satan, egentl.: vedersa-
kare, fiende, förföljare. — Härtill: sate,
O. Rudbeck 1689, anfört som ett bland
månglerskorna använt okvädinsord (se
svärja); av Spegel 1712 betecknat som
en vulgär form för Satan; nybildning
till satan, som uppfattats som oblik
kasus best. form (alltså ss. t. ex. herran :
herre); jfr likartade (delvis dial.) fall
under Axel, fastlagen, gry, kapp-
lake, k i 1 o m e t e r, kusk, li n n e, m a r g,
nykter, nys, s p ä n s, t a 1 1 r i k, t e a t e r,
tratt, ylle, öde 2.
sate, se föreg.
satin, Bureus 1627: satin; tidigare:
sei(h)in 1549, 1563 (jfr den ital. formen);
från ty., fra. satin, av ital. setino, avledn.
av lat. sela, vartill siden (se d. o.). —
Bellman rimmar satin : fin : cusin.
satir, Duben 1721: satyr-, med -y-
ännu t. ex. Brinkman 1824; Dagl. Alleh.
1771: satire; från ty., fra. salire, av lat.
satira, salnra; redan i antiken härlett
från satnra, biandrätt, fruktfat (med
allehanda frukt som bragtes gudarna),
allehanda, även om samling av skalde-
stycken med blandat innehåll; på Horatii
tid : samling satiriska dikter; om en
enstaka satir fr. o. m. Juvenalis; till sa-
tar, mätt, riklig, full, besl. med satis,
nog, o. germ. *sada-, mätt (isl. sadr osv.;
se mätt slutet); jfr även grek. (b)dden,
nog m. m. Litteratur, utom hos Walde,
se Glotta 6: 343 (särsk. den innehålls-
rika avh. av B. Ullman Satura and Sa-
tire, Class. Phil. 8: 172). — Under 1600-t.,
t. ex. Arvidi, den lat. formen satyra.
sats, 1684: insats; Spegel 1685, om
blandning till ett fyrverkeri; 1727: do-
sis; O. v. Dalin, i uttr. göra sats, om
hästar; i övriga betyd, 'lärosats, mening,
slutsats, påstående' o. d. vanligt först o.
1740; i gramm. anv., som det synes,
ännu yngre; plur. förr stundom -ar, t. ex.
1740, 1748 = da., från ty. satz, vbalsbst.
till sctzen, sätta. De svenska, från ty.
lånade betyd, 'grammatisk sats, lärosats'
härstamma från mlat. positio, till po-
nere, ställa, lägga; i da. i stället vanl.
sanning.
satt, undersätsig, 1757 (om svin), 1781,
lagom salt 1812, jfr: så valsätter 1741;
egentl. part. till sätta, motsv. ty. un-
tersetzt; men till formen närmare da.
sat, stadig, stadgad = ä. sv., t. ex. ell
satt väsende 1757, efter ty. geselzl ds.
Jfr undersätsig (o. ä. nsv. nndcrsall).
satyr, ytterst av grek. sätyros; av
oviss härledning; se bl. a. ett förslag av
Solmsen IF 30: 36 f., vartill även Brug-
mann IF 39: 115.
satäng", se satin.
sav el. save, fsv. sava (egentl. oblik
schabrak
kasus till ett "savi). motsv. isl. sa/i, no.
smy, -i. da., da. dial. save, av germ. *sa-
^><r /j urbesl. med (ej, såsom oekså an-
tagits, km från) lat. såpa, must, druv-
mos, o. (enl. Lidén Armen. Stud. s. 67)
armen, ham, saft (av *sapmo-). Jfr
saft o. sävlig.
1. sax, fsv. sax f., sax (urspr. neutr.
pl.) = da. saks, sax, isl. sgx n. pl., sax;
till sax n., kort svärd, ags. seax, fsax.,
fhty. sahs ds. (kvar i ty. messer, kniv, av
fhty. mezzirahs, mezzisahs = ags. mefe-
seax, koll. 77ies, av germ. 'mati-sahsa-, till
mat); jfr saxa re. Betydelsen 'sax' är
nordisk; om det samgerm. uttr. för 'sax'
se skärslipare. Germ. *sahsa- = ie.
*saxo- i lat. saxum, klippa, till roten
sek, skära, i lat. secäre (se segel, såg);
jfr med avs. på bet}Td. skär. Betyd,
'klippa' synes ha ingått i vissa sv. ort-
namn (se Sax-). — Ord för 'sax' upp-
träda ofta i plur.; så utom detta: fra.
ciseaux, eng. scissors; se även skärsli-
pare. — Från fra. ciseaux osv. (till
supinstammen ccps- i lat. ccedere, hugga,
skära) härstammar ä. nsv. sissare, sax,
Var. rer. 1538: ciszere, sv. dial. sis(s)are,
liten sax, da. dial. sisere ds.
2. Sax- i ortn. har flerfaldig upprin-
nelse. Dels sax 1 i den gamla betyd»
'klippa, sten', såsom väl Gladsax Skå.,
o. antagk, i vissa vattendragsnamn, också
i betyd, 'sax', efter formen (jfr förf. Sjön.
1: 524); dels det fsv. personn. Saxe,
t. ex. i Saxtorp Vårdsnäs sn Småk,
fsv. Saxathorp = fno. (isl.), fda. Saxe (la-
tiniserat: Saxo grammaticus), till föreg.
i betyd, 'kort svärd'; möjl. betyder dock
detta personnamn stundom 'saxare', jfr
t. ex. Halvdan.
saxare, folkn., 1800-t., tidigare, 1635
osv.: sg. sax(e), plur. saxe r = isl. saxi,
mlty. sasse (varav fsv. sasse Cod. Ups.
C 20), ags. seaxa, fhty. sahse (ty. sachse),
vars dat. plur. (mhty. ze Sahsen, hos
saxarna) ligger till grund för landsn.
Sachsen. Snarast till fsax., fhty. sahs,
kort svärd (se sax 1); alltså 'de svärd-
bärande'; jfr t. ex. Erdmann Uber die
Heimat u. den Namen der Ängeln s. 76,
Laistner Germ. Völkern. s. 29 o. under
engelsk o. frank 2. Stundom dock i
stället fört till sax 1 i betyd, 'sten,
klippa', jfr det fgerm. folknamnet Greu-
l u ny i till gryt, sten; ovisst. — Härtill
familjen. Sachs (liksom Böhme, bö-
marc, osv.).
scen, o. 1750, 1756, Kellgren 1790,
av fra. sccne, av lat. scéna, av grek.
skene, scen, liten bod, tält, besk med
skaiös, skuggig, o. fslav. sene, skugga.
— I början av 1700-t. ännu den lat.
formen scena. — Liksom scen äro de
flesta teatertermer lånade från Frank-
rike, ett vittnesbörd om detta lands
starka inflytande på detta område; jfr
t. ex. aktör, balett, fars, loge 2,
pantomim, parkett, parterr, ramp,
recett, regissör, repertoar, su-
brett, sufflör, sujett, teater, tra-
gedi, vådevill.
scepter = ty. (även z-), av lat. scep-
trum, av grek. skeptron, stöd, stav, här-
skarstav, med instrumentalsuffixet -r till
sképiein, stödja, luta sig (urbesl. med
skaft).
schaber (vulg.), Blanche (även schab-
ber), Sönd.-nisse 1870; att döma av for-
men ett lånord; f. ö. dunkelt.
schablon, i sin nuv. form väl från
1860- el. 1870-t. = da. skabelon, form,
gestalt, från ty. schablone, ombildat (ef-
ter schaben, skava) av mlty. schampe-
hin, mönster, modell, även : fågelskräm-
ma, varav ä. nsv. skamplun, modell,
form, t. ex. G. I:s reg., Sahlstedt 1773,
Weste 1807, bild, t. ex. 1640, sv. dial.
skamplun, skaplun, skepnad, utseende,
form, modell, jämte skapiljon (jfr mit}',
biformen schampeliön), ävensom ä. da.
skampelun, jfr nsv. schamplun, form-
bräde, formjärn, s c h a m p 1 u n j ä r n. Enl.
somliga i sin tur ombildat (i anslutning
till mholl. scampen, hugga el. yxa till)
av fra. échanlillon, provbit, prov, mön-
ster, av, trots framställda förklarings-
försök, dunkelt ursprung. — Har månne
ital campione, prov, på ett el. annat sätt
påverkat dessa ord?
schabrak, Ekeblad 1650: skabrak;
1701: chabrak; f. ö. cschabraque (esqva-
1710), ännu in på 1800-t., m. fl. former;
C. F. Dahlgren: schabrak = da. skabe-
rak, från ä. ty. schabrack (nu: scha-
brackc) = fra. chabraque, genom polsk
förmedling från turk. caprak, guldvir-
schack
697
scharlakan
kat sadeltäcke av siden. — Jfr skabe-
ra ek.
schack, Runius o. 1710: schak; förr
skack M essen i us 1612 osv., skacht L. P.
Gothus 1628, m. m. = da. schak, från
ty.: mlty. schak, schack!, schackbräde,
schackspel = mhty. schdch, även: kung
i schackspel (ty. schach), närmast från
romanska spr. : ital. scacco, fra. échec
(frän ffra. plur. échecs kommer eng.
chess, sehnc1- :«pel); från pers. schäh, ko-
nung. Etymol. identiskt med check o.
antagl. även med skäck. — Äldre lån:
fsv. skaktafl, schackspel (1300-t.) = isl.
skdktafl, från mlty. schaklafele = mhty.
schdchzabel, till lat. tabnla (se tavla).
— Hålla i schack, motsv. i da., från
ty. in schach halten. — Schackmatt,
se matt.
schackra, 1638: skakera, 1679, 1695,
Dalins Arg. m. fl.: ska(c)kra — da.
skakre, från ty. schachern, urspr. jude-
tyska, från hebreiskan.
schagg, 1732: sjag; förr även skrivet
chiagg, skjagg m. m.; av eng. shag,
ragg o. d., av ags. sceagga, huvudhår,
besl. med skägg (se d. o.).
schagräng, Nordberg 1740: chagrin
= ty. schagrin, av fra. chagrin = ital.
zigrino, från turk. sagry, läder från
länden av häst, åsna el. mulåsna.
schah, se schack.
schajas, Strindberg Röd. rum. 1880,
bildat efter pajas o. d., väl i anslut-
ning till sjask o. d. — Härtill även
se hat te (sjätte) i samma betyd.
schakal, t. ex. Ödmann 1785; Has-
selquist, 1750-t. : chalatl o. chikal, Linné
1740: jackhals; från ty. schakal el. fra.
chakal = ngrek. tsagåli, från ett per-
siskt ord, motsv. sanskr. crgäld, möjl.
självt lånat från en annan språkstam.
— Schakalen omnämnes redan hos Ho-
merus (som t hös, gen i t. ihöös; möjl.
egentl.: uppslukaren); men invandrade
dock i Europa (till Grekland o. Dalma-
tien) först senare.
schakt, 1648: schachl, skacht = da.,
från ty. schachf, av mhty. schahl, från
mlty. schacht, egentl.: trästång begag-
nad som mått till bestämmande av dju-
pet i en gruva, av ä. mlty. schaft, ety-
mologiskt = skaft (se d. o.). Jfr med
avs. på ljudförhållandena akter ~ efter,
-a ktig ~ -häftig (i man häftig), häkta
^ häfta, inkräkta ~ bekräfta, lukt
~luft, stikta^ stifta, svikta ~ isl.
svipta, äkta^fhty. éhaft o. f. ö. även
under sk äkta 2 o. 3.
schakå, 1788: chako, från ty. tsacko,
av magyar. csåkö, som uppgives i sin
tur ha tyskt ursprung (ty. zackenhnt,
till zacke, pigg o. d., jfr tagg).
schal, 1780-t.?; Dagl. Alleh. 1793: char-
le, bouppteckn. 1796: sial = ty. schal,
från eng. shawl, från pers. schal, kasch-
mirschal. — Schalett, med fransk di-
minutivändelse (jfr balett).
schalottenlök el. scharlottenlök, jfr
schalott-lök Retzius 1809 m. fl., förr
schallott Rålamb 1690, charlotter plur.
C. Warg, osv. = da. schalottelog, från
ty. schalotte, från fra. échalol(t)e (eng.
shal(l)ot), växelform till ffra. escalogne
(eng. scaliion), från lat. ascalönia (cwpa),
dvs. (lök) från Askalon, stad i Palestina.
schamplun, se schablon.
schamponera, efter eng. shampoo, av
ett nyindiskt ord med betyd, 'pressa,
knåda'.
Schantz (von), familjen., se skans.
schappa, Rlanche 1847, vard. kort-
form för äldre schappera (ännu Ridder-
stad 1851), echappera, av fra. échapper,
fly undan, av vlat. "excappare, till cappa
(se kåpa, kappa), alltså egentl.: befria
sig från kappan för att lättare komma
undan. — Härtill: taga till schappen,
äldre utan till, t. ex. Callerholm 1852:
'hvarför tar du ej schappen till Canada?';
jfr Zeipel 1842: ge sig på chappen.
scharlakan, nu i regel om viss röd
färg, med växl. accent (Weste: schar-
lakan), fsv. skarlakan,ett slags fint ylle-
tyg = senisl. skarlak(an), da. skarldgen
(om färg), från mlty. scharlaken — mhty.
scharlach(en), om tyget (ty. schdrlach);
ombildning i anslutning till lakan av
mlat. scarlatnm (varav mhty. schar-
lat, ä. nsv., isl. skarlat, fsv. skarlet, fra.
éearlale, eng. scarlel osv.), av pers. sakir-
lät, ett ylletyg färgat med karmin. — I
fsv. liksom i ä. da., ii. ty. o. ii. fra. om
skarlakanstyg av allehanda färger, t. ex.
i han Lejonr. brunt, i en svensk folk-
visa blått osv.; i allmänhet dock rött,
Bcharner 6£
såsom bl. a. framgår av den nuvarande
betyd. — Scharlakaitsfebér, 1780-t.,
med motsvarigh. i da., ty. o. eng.,
i\ mlat. febris scarlaiina, efter den röda
hudfärgen.
scharner, tekn., (ungef.) led, länk,
gångjärn — ty. scharnier, av fra. char-
niére, motsv. ett vlat. *cardinaria, avledn.
av lat. cardo (genit. -itiis), dörrhake,
vartill även kardinal.
Schartau, familjen., efter Skartofta
Skå. (där namn tagaren, Jöns Schartau,
föddes) i anslutning till ty. familjen.
Schartau, som i sin tur har slaviskt urspr.
schasa. Lind 1749: skjasa (under
scheuchen), Envallsson: sjasade; till det
onomatopoetiska schasl (cl. schass Bre-
mer 1858); däremot ej till fra. chasser,
jaga, som dock kan ha påverkat (jfr E.
Carlén 1842: schassa borl).
schattera, t. ex. Columhus 1674 (om
porträttmålare), från ty. schatlieren, med
romansk ändelse till ty. schatten, skugga
(se sk ad da).
schatull, RProt. 1636: scatulcr plur. ;
under 16- o. 1700-t. nästan regelhundet
sk-\ jfr dock t. ex. chatull 1660, scha-
toull 1743; från ty. schalulle, äldre:
skatulle, av ital. scatola, dosa, som även
givit upphov till el. enl. andra lånats
från ty. schachtel 1400-t. med hiformen
mhty. sca(i)lel. Ursprung f. ö. dunkelt:
hl. a. fört till skatt.
schau, i uttr. (hissa flagg) i sch au,
1816 = da. i sjau, ty. in, im schau,
från höll. in sjouiv = fris. siuw, vfris.
siouw, nödsignal, hesl. med vb. se.
schavott, t. ex. Lind 1749 = da. ska-
fot, från lty. schavot, ty. schafolt, av
ffra. chafaut = ital. caiafalco, bl. a.
'schavott', men även 'ställning, katafalk'.
Ordet är sålunda etymologiskt identiskt
med katafalk (se d. o.). Eng. scaf-
fold från ffra. *escafalt (> fra. écha-
faud, varav ä. sv. cchafaut, t. ex. Sami.
af . . anecd. 2: 269 [1797]). Med avs.
på betyd. -specialiseringen jfr ä. sv. kåk
i betyd, 'skam- el. spöpåle' (se kåk).
Schéele o. Scheele (von), Scheel,
Scheel, familjen., från lty., urspr., så-
som ofta annars, till- el. öknamn: lty.
scheel, skelögd; alltså av samma slag
som de nära hesl. nord. tillnamnen fsv.
E)8 Schlaraffenland
skicelghe o. isl. skjalgr, skjalgi;tfv nam-
net på den forngrek. geografen Strabon
(lat. Slrabo), av stråbön, skelögd, el.
familjen. Kléen, Lange, Toll.
schellack, se sch äl lack.
schema, se sk em a.
scheriff, se under greve.
scherry, 1766; Linné o. 1750: Sherry
vin, från eng. sherry, förr sherris (varav
sherry i den ytterst vanliga sammans.
shcrris-sack, dvs. seco de Xeres, egentl.:
torrt vin, se sekt 1; möjl. också eme-
dan s i sherris uppfattas som böjnings-
ändelse såsom i cherry, körsbär, förr:
cherris, av fra. cerise), efter span. Xeres
(Jeres) de la Froniera, i provinsen Cadiz
(Xeres, uttalat med t}Tskt orc/j-ljud, utgår
från arabernas namn på staden Sche-
risch). Alltså efter ursprungsorten ss.
t. ex. bourgogne, champagne, ma-
la ga, ma de ra, portvin osv. — S cher-
ry k ob b el, från eng. sherry cobblcr,
egentl. ett eng.-amerikanskt ord, av o-
känt urspr. Eng. cobbler bet3'der annars
'skoflickare, klen arbetare'.
schersmin, 1784: skärsminer plur.,
Lindgren Trädg. 1874 m. fl., se jasmin.
schibbolet, lösen, prövosten, igenkän-
ningstecken — ty., från hebr. schibböleth,
sädesax, på vars uttal (sibb- i stället för
schibb-) enl. Domareb. 12: 5,6 gileaditerna
igenkände de flyende efraimiter, som
sökte rädda sig över Jordan vid de av
segrarna besatta vadställena. — Härefter
också namnet på J. Swedbergs år 1716
utgivna arbete om 'Svenska språkets
rycht och richtighet' (ordbok o. rätt-
skrivningslära m. m.)
schimpans, Thorell 1865: chimpanz,
jfr B. Fries 1833: chimpans-apa, j tterst
från ett språk i Kongo.
schism, Dalin 1755: schismer plur.
(jfr nedan), av fra. schisme, av grek.
skhisma n., klyvning, splittring, till skhi-
zein (urbesl. med sked, skida); jfr med
avs. på bildningen dogm, drama, sche-
ma, tema osv. — Före Dalin 1755 o.
ofta även senare i stället den lat.-grek.
formen schisma.
Schlaraffenland (även si-), från ty.
= ; jfr ä. nsv. Slauraffcnland P. J. Got-
hus 1593, från ä. ty. = 15- o. 1600-t.;
till schlarafje, lätting, som lever i över-
Schlyter
699
Schwerin
flöd, av ä. ty. schlaur-, mhty. sluraffe
1300-t., till slår, lättja, lätting, till samma
grundrot slu som en grupp beteckningar
för dåsighet, sömnaktighet, vårdslöshet
o. d., se t. ex. sluring o. slumra. —
Det likbetyd. fra. Cocagne (* Cöcania) har
germansk grundstomme o. hör till samma
avljndsform av kaka som ty. kuchen
(se koka 2); alltså 'kaklandet'.
Schlyter, familjen., från lty., egentl.
yrkesnamn, mlty. sluter, sluter, port-
väktare, fångvaktare, i lty. även beteck-
ning för vissa myndighetspersoner i ma-
gistrat el. kommun, till sluta i betyd,
'stänga till*. — Samma ursprung ha de
sv. familjen. Schluter, Schäfern o.
Schlytter.
[Schmidt, familjen., se smed.]
schoddy, 1870-t., från eng. shoddij,
av ovisst ursprung.
[schoscr, se sch åser.]
Schotte, familjen., från ty., egentl.:
skotte; alltså av samma slag som t. ex.
Behm, Beijer (se haj rare), Bre-
mer, Böhme, Fle m i n g (flamländare),
Fran(c)k(e) (se f ra nk 2), Fr ies, H ols t,
Prytz, Sachs, Schwab, Wahl.
schottisch, en dans., från ty.; egentl.:
skotsk; jfr med likartat ursprung ang-
läs, bos ton, fransäs, hambopolka,
pol o näs osv.
[Schoultz, familjen., se Schul(t)z.]
[Schröder, Schröderheim, famil-
jen., se skräddare.]
Schubert, Schuvert, familjen., från
ty. o. etymologiskt identiskt med de
tvska familjen. Schubart o. Schuchardt;
egentl. yrkesnamn; av mhty. schuoch-
wurhte, skomakare, till sko o. ett germ.
"wurhtian-, arbetare, avledn. av ett vbal-
sbst. bildat till roten i verk, orka,
yrka o. yrke. Alltså av samma slag
som t. ex. Schröder, egentl.: skräddare,
Sch midt, egentl.: smed, osv.; jfr även följ.
Schul(t)z, Schul(t)ze, Schoultz (von),
familjen., från ty., urspr. tjänstebeteck-
ning, av schulzc, byfogde, bydomare o. d.,
sammandraget av schullheiss ds. (varav
familjen. Schuldheis(s), sv. Schultheis,
-heiz, -hess), av fhty. scutllieizzo, fogde,
civildomare = fsax. sculthélio (jfr fa-
miljen. Schult(e)), ags. scyldhceta osv.,
till skuld, förpliktelse q. d.. o. gernv
"haitan i betyd, 'befalla' (— sv. heta);
alltså egentl.: person som bestämmer
över (andras) förpliktelser el. presta-
tioner. Jfr familjen. Burme(i)ster,
egentl.: borgmästare, Vogt, egentl.: fogde,
o. föreg. — Från dessa tyska ord komma
ä. nsv. skultis, sakförare vid krigsrätt, o.
den förr i Göteborg använda benäm-
ningen skutt (över- o. under-), exekuti-
onsbetjänt vid magistraten.
Schwab, familjen., från ty., egentl.:
schwabare, man från Schwaben, ty.
schwabe (fhty. sudb = ags. sweef, isl.
svävar plur., germ. -lat. suebus, suevus;
snarast en labialntvidgning till germ.
sweé-, egen, i got. swés ds. osv., urbesl.
med svear, se närmare, med Utter.,
d. o.). Jfr parallellerna under Schotte.
schwabach el. schwabachstil, boktr.,
ett slags rundad frakturstil, varur frak-
turen utvecklats, Törneros 1835: schwa-
bach, jfr Fischerström 1792: schwaback-
cicero.
schwabare, se Schwab. — Schwa-
ben utgår från den tyska dat. plur. av
folknamnet, liksom Bajern, Franken,
Sachsen osv.
Schweiz, landsn., från ty. =, av mhty.
Swiz, samma ord som Schwyz, vilken
kanton givit landet dess namn. Av okänt
ursprung. — Förr: Switzerland, t. ex.
O. Petri o. Lenaeus övers, av Hiibners geo-
grafi 1738 (där dock även Schwcilz) o.
1773.
schweizeri, numera (utom mera en-
staka hos den äldre generationen) obruk-
lig benämning på kafé förbundet med
utskänkning av spirituösa (jfr t. ex.
Blanchs kafé i Sthlm); i t. ex. Lund
ännu på 1890-t. ; till ä. sv. schweizare,
person som höll schweizeri. t. ex. Journ.
f. litt. o. theat. 1812; efter de schwei-
zare som i Sverige i början av 1800-t.
(Coussie 1812 i Sthlm) först bedrevo en
dylik rörelse. — Förr även: schweizar-
bod t. ex. Wetterstedt 1822.
Schwerin (von), adl. familjen., efter
det tyska, egentl. slaviska ortn. Schwe-
rin (Zwcrin), egentl.: djurgård, till fslav.
zvefi, (vilt) djur (av ie. 'ghuer- i grek.
thér, djur, lat. fems, vild). Vapenbilden
(en ruta) lär urspr. ha betecknat en
djn rgård,
s c liv un tv
sch v ung el. svung-, Törneros (1824?),
Strandberg 1865 (den senare med cita-
tionstecken), Iran ty. schwung (sen
ni h ty. swunc, genit. -ges); egentl.: sving-
tiing; avljudsbildning till svinga Jfr
s v a n g.
schåser, vulg. o. dial. (t. ex. Skå.), i
t. ex. iuul har du för dig för schåscrt,
dvs. konster o. d., väl av fra. choses,
plur. till chose, sak (se kåsera).
schäferi, Feif 1709 (om skånska förh.);
jfr Riksr. prot. 1636: skepereij (om tyska
förh.), efter en nordtysk form; av t}r.
schäferei, till schäfer, fåraherde, till schaf,
får (jfr under får). Härtill sv. familjen.
S c h e f f e r.
schällack, Dagl. Alleh. 1793 i annons
(-c-) = ty. schellack, eng. shellak, av
holl. schellak, av schel, skal, o. lak, lack;
så benämnt efter lackets skallika blad-
el. skivform.
schas, 1690-t., från fra. chaise, stol
(= eng.) = fra. chaire, av ä. chadiédre,
av lat. cathedra (varav kateder). Jfr
följ. o. portschäs. Övergången av r i
i chaire till s beror på en dialektisk
ljudutveckling; jfr Bréal Essai de sé-
mantiqne s. 283.
schäslong, Posttidn. 1791 i annons
(chaise-longue), från fra. chaise longue,
till chaise, stol (se schäs), o. fem. av
long, lång; alltså egentl.: långstol. —
Ordet synes inlånat vid ungef. samma
tid som chiffonjé, pendyl, salong,
sekretär, trymå. Andra tidigare fran-
ska lån från samma område äro t. ex.
byrå, fåtölj o. kanapé o. ett senare
lavoar.
[Schön, familjen., se skön (o. under
Schwartz slutet).]
scout, se boj ska u t.
se, fsv. se, sea, sia (jfr si 2 o. sia)
(ipf. sa, av *sah; senare sägh Z> nsv. såg,
från den grammatiska växelformen plur.
sägho) = isl. sjd (av sea), no. sjaa, da.
se = got. saihvan (ipf. sahv för ljud-
lagsenligt sah), fsax., fhty. sehan (ty.
sehen), ags. séon (eng. see); av germ.
*sehwan, besl. med mir. arsecha (3 pers,
sg. pres. konj.), se. Av ytterst omstridd
härledning. Allmännast omfattad var
för ett par årtionden sedan Aufrechts
formellt tilltalande o. ännii av somliga
se
med en viss sympati omfattade samman-
ställning (KZ 1: 352) med lat. seqni, följa
(vartill bl. a. socius, följeslagare = ags.
secg, kamrat, krigare, isl. seggr, poet.,
man; jfr svit); alltså egentl.: följa med
ögonen. Häremot tidigast Wiedeman
IF 1: 257, som bl. a. framhåller det
konstlade i den antagna betyd.-utveck-
lingen o. även erinrar om att betyd,
'följa' i germ. spr. kvarlever i fhty. bein-
segga, 'pedisequa' (.1. Schmidt). Med
senare anslutning av åtskilliga forskare,
sammanställer han själva ordet med lat.
inquam (av *in-squäm), säger, grek. én-
nepe (av *ensepe, *enseklJ,e) ds., litau. sa-
kyti, säga (se d. o.), till en ie. rot seklÅ,
se, som i grek., lat. o. litau. uppvisar
kausativbetyd. 'låta se, visa' > 'säga' (jfr
lat. dlcere, säga ~ grek. deiknynai, visa,
ävensom t}r. bemerken, se o. säga). För
att grundbetyd, i lat. inquam osv. verk-
ligen är 'säga' talar dock i sin mån
parallellroten sag i ir. saigim o. got. in-
sakan (se säga). I stort sett torde dock
t. v. Wiedemanns uppfattning vara att
föredraga framför övriga härlednings-
förslag. Nyligen har emellertid se av
Hirt hos Hirt-Weigand o. i IF 37: 231
tolkats som en avljudsform till ty.
schauen (se skåda), till en ie. rot. sekeu
el. sekou. Dessutom ett par ännu ovis-
sare förslag. Litteratur se f, ö. Falk-
Torp s. 1538, Hirt IF anf. st. — Jfr
schau, si 2, sia, sikt 1 o. syn. — Se
genom fingrarna med, se finger.
Ett äldre ex. än det där anförda finnes
hos L. Petri Oec. — Se snett på, P.
Svart Kr., jfr da. se sk&ot til, ty. jn
scheel ansehen. — Om andra uttr. för
'se' (ofta med grundbetyd, 'glänsa') se
under blick. Allmänt spritt är ie.
derk i grek. dérkomai = sanskr. darc-,
även t. ex. i kelt., besl. med got. ga-
tarhjan, utmärka. Om lat. videre, se ^
grek. eldon, jag såg, se veta. Om ie.
roten spek, se, jfr under spektakel o.
speja; om germ. sku i liknande behd.
se skåda. — En västgerm. grupp av
ord för 'se', stam lök- o. Zöj- represen-
teras av fsax. lökön, ags. löcian (eng.
look), se ~ fhty. luogén, skåda (ty. lu-
gen); åtm. det senare mölj. med Uhlen-
beck Et. wb. d, altind. spr. s. 257
700
seans
701
segel
besl. med sanskr. laksale, iakttager,
märker.
seans, av fra. séance, egentl.: sittning
(för att överlägga o. d.), till seoir, sitta,
av lat. sedére (urbesl. med sitta).
Sebastian, mansn., från ty. — ; av
mlat. Sebastiänus, avledn. av grek. se-
bastös, vördad, helig, ytterst till sébö,
vördar, dyrkar el. fruktar (gudarna).
sebra, Sparrman 1777: zebrer plur.
(sedan vanligt) = ty. zebra osv., lån
från bantunegrernas språk.
sed, y. fsv. sedher, ä. siper, i fsv. även :
religion = isl. siÖr (genit. -ar), da. said,
got. sidas, fsax., ags. sidu, fhty. siiu m.
(ty. silte f.), av germ. *seÖn- m. = ie.
*s(u)edhn-, besl. med sanskr. svadhd,
egenart, sed, bostad, grek. (h)éthos n.
(av "suedh-), vana, bruk (~ ethos ds.,
plur.: bostad), lat. sodälis (av *suedh-),
kamrat (egentl.: som man vant sig vid).
Till ie. reflexivstammen s(y)e- i sig,
Svear, sven, svär-, syster osv.; o.,
enl. somliga, roten dhe, ställa, göra (i
dåd, eng. do osv.); sed alltså egentl.:
'som man gjort till sitt eget, lagt sig
till med', varifrån även betyd, 'bostad'
(kanske närmast: som man vant sig vid,
jfr det besl. lat. suésco, vänjer sig vid).
— Växlingen av ie. su- o. s- är den-
samma som i sex. — De nord. o. vgerm.
formerna med -i- bero på inflytande
från kasusformer på -i. — Se di g, fsv.
sidhugher, sedig, hövisk = isl. siÖugr.
— Sedlig, formellt = fsv. sid(h)elig,sidh-
liker (jfr isl. siöligr), som dock endast
betyder 'sedig, som har (i }^ttre avs.)
goda seder', medan nsv. sedlig o. da.
s&delig (även: sedesam) fått sin etiska
betyd, genom påverkan av ty. sittlich,
efter lat. moralis (se moralisk). Jfr
Tegnér Ark. 5: 155.
sedan, i ä. nsv. ytterst ofta säd(h)an,
fsv. sipan, y. -e-, adv., prep. o. konj. =
isl. sidan, da. siden, motsv. mhty. sidunt,
sint m. m. (i t}', sintemal, nu arkais., av
sint dem male), ags. sidöan ; till stammen
i got. seipus, sen, o. samma -pana som
i medan (se d. o.); jfr f. ö. sist o.
sen 1. — Formerna med -e- utgå från
ett sipan med förkortning av -T- i obe-
tonad ställning.
sedel == fsv. = da. seddel, från mlty.
sedele = mhty. zedel(e), zetel (ty. zettel),
från mlat. cednla = fra. cédule (eng.
schedule), ital. cedola, av lat. schedula,
litet pappersblad, dimin. av scheda (vari-
från sengrek. skbédé), lån från grek.
skhide, träskiva (till skizö, av *skhidiö,
klyver (jfr schism; urbesl. med sked,
skida 1, 2); alltså ytterst om plån av
trä, på vilka bokstäver inristades (jfr
stav i bokstav). — Om pänningsedlar
äldst vanl. bank- el. bankosedlar 1657,
1664 samt officiellt (med växlande inne-
börd) kreditiv- (creditif-) o. transport-
sedel.
sedermera, fsv. siparmera, jämte si-
parmer = isl. siöarmeirr, adv., kompara-
tivbildning av samma s'ag som ytter-
mera; se sist.
sedes, ett bokformat (bokarket viket
i sexton blad) = ty. sedez, till lat. se-
decimus, den sextonde (till sex, sex, o.
decem, tio).
sediment, av lat. sedimenlnm, egentl.;
det som sitter kvar, till sedere, sitta
(se d. o.).
Seelig, familjen., från ty., egentl. bi-
namn (se salig).
sefirgarn, Mode-journ. 1855 (zefir-),
till följ.; så kallat efter dess finhet o.
lätthet. — Samma förra led även i ä.
sv. sefirkläde, 1850, 1875.
sefyr el. sefir (poet.), mild sydväst-
vind, Wivallius 1632: zephijrer plur.,
ytterst från grek. zéphyros, västanvind
(f. ö. dunkelt; möjl. avljudsform till
zöphos, mörker, väster). Jfr sefir-
garn.
seg, fsv. segher = isl. seigr, da. sej,
av germ. "saiga-, till fsv. sigha, sjunka
ned m. m. (se f. ö. signa) ~ fht}^. sihan,
droppa, osv. (bildat som t. ex. blek,
isl. bleikr, till germ. *blikan, glänsa, el.
vek, isl. veikr, till vika); alltså egentl.:
som droppar långsamt; nära besl. med
mhty. seigcr med denna betyd., i av-
ljudsförh. till m\ty. sege (av *sig-), drop-
pande, surögd.
[Segelöv, gårdn., till fsv. personn.
Sig lie; se under Sigh- (slutet) o. löv.]
segel, ä. nsv. även sägel, fsv. sayghl
= isl. segl, da. se/7, fsax. segel, fht}r.
segal (ty. segel), ags. segl (eng. sail), av
germ. * segla-. Omstritt. Säker! . ej, så-
seger
sej o ur
som antagits, Lån från sagulum, soldat'
kappa. Kanske snarast, ined Lidén
Upps.-stud. s. 8(5, till Le. roten sek,
skära, i Lat. secäre (se sax, såg); alltså
egentl.: avskuret tygstycke, jfr isl. segi,
fsv. saghiy bit o. d. Enl. Wadstein Fri-
serna O. forntida handelsvägar s. 13 n. 1
liar ordet möjl. lånats från ffris. Fri-
serna själva synas ha lärt bruket av
segel från romarna. Tacitus uppger,
att germanerna på hans tid saknade se-
gel på sina båtar. — Uttalet med -e-
för väntat -ä- är att sammanhålla med
c-ljudet i stegel. — Avledn.: isl. sigla,
mast, no.: mastrum, av germ. *scgliön,
till segel; alltså egentl.: den med segel
försedda (bildat som t. ex. dyna till
dun). — Segla, vb, fsv. seghla, sighla
(ipf. -Idé) = isl. sigla, da. sej le, mhty.
sigclen, ags. siglan, av germ. * seglian;
jämte *seglön = m\ty. segelen, mhty.,
ty. segeli}, ags. seglian. Från germ. spr.
kommer fra. eingler, segla; alltså en av
de många sjöfartstermer, som romarna
lånat från germanerna; jfr båt, mast,
matros, skot, sta g. — Seglats, i ä.
nsv. även scghlatie o. d. t. ex. O. Petri,
förr stundom också neutr. t. ex. Schro-
derus Gom. 1640, fsv. sighlalz i. = ä.
da. seglalie (da. sejlads), från mlty. se-
gelacie, till segla med romansk ändelse
(= lat. -ätio); väl efterbildning av lat.
navigätio.
seger, fsv. segher {scegher), sigher m.
= isl. sigr (gen it. -rs), ä. da. seger (da.
sejr) = got. sigis n., fsax. sigi m., fhty.
sigi, -u (ty. sieg), ags. sigor, sige, av
germ. *se%iz, *seguz — ie. 'seghos n., s-
stam = sanskr. sdhas n., makt, seger,
jfr gall. Sego- i namn (se under Sig-
tuna); till sanskr. sa/7, fördraga, förmå,
besegra, grek. ékhö (av "seghö), håller
(jfr hektisk, ske ma, skiss). Se f. ö.
personnamnen på Sig-. — Nyeng. har
i stället victory = fra. victoire, av lat.
viclöria (se Viktor). — Segerhuva,
i uttr. född med s., P. Svart Kr. (om
Gustav Vasas födelse), i dial. även -hälla
o. -hiva = no. sigerhiwa; jfr da. sejr-
skjorle: nisl. sigrkufl (till ku fl, ett slags
kappa); egentl.: om den del av foster-
hinnan som stundom följer med barnet
vid födelsen o. som ansågs båda lycka
(framgång i strid osv.). Jfr likbetyd,
eng. sillg-how, till silly, nu 'arm, stac-
kars, enfaldig', men här i den äldre be-
tyd. 'lycklig' (varom se under det iden-
tiska salig); ävensom fsv. sigherslen =
isl. sigrsteinn, mht}'. sigeslein, under-
görande sten som bringar bäraren seger
o. lycka. — Segra, fsv. sighra = isl.
sigra, da. sejre, fhty. sigirön (i ty. i
stället siegen, nybildat till sieg), ags.
sigorian, av germ. 'sigizön; r-et i segra
är sålunda här icke den vanliga verb-
avledningen r, utan ett minne av s-stams-
böjningen.
Segersjö, Segerstad, ortn., till fsv.
personn. Sighar; se under Sig- (slutet).
segna, se signa 1.
sej, fiskn., även i sammans. blank-,
gråsej osv., 1720, Linné 1732, från
no. -da. sej = isl., fno. seidr m., seiÖ f.,
no. seid; da. dial. sejr, om blanksejen,
Gadus pollachius, scde, vitling, av urnord.
"saida-, varav lapska lånordet saite-,
saidde; f. ö. lånat i skotskan o. kelt.
spr. samt väl även i ry. sajda. Okänt
ursprung.
sejd, trolldom, t. ex. Dalin Hist. 1747,
Ling Gylfe 1814 = da. seid, upptaget
från isl. seidr m., ett slags trolldom, till
sida (ipf. seiÖ), trolla; besl. med litau.
sailas, trolldom, saitu, saisli, tyda tecken
(av *soi- el. *sdi-), o. väl även grek.
oimé (för (h)oimé), sång m. m. Osthoff
Bezz. Beitr. 24: 161 f. (med litt.). Andra
tolkningsförslag se Falk-Torp s. 1538.
sej del, 1890-t. i litter. (i bruk dock
på 1880-t.) = da. seidel, från ty. scidel
n., av sen mhty. sidel, från lat. situlus,
situla, vattenämbar, i mlat. även: ett
visst vinmått.
Seifert, familjen., etymol. = Sigfrid
(se d. o.).
sejlare, 1780— 90-t. från ty. seiler,
repslagare, till se/7, rep (se f. ö. det
besl. sel e).
sejnfall, sjöt., Sparre Sjökad. 1850,
jfr sejn, seinflagg Weste 1807, till eng.
sign, tecken (se signal).
sejour, åtm. 1820-t„ från fra. séjour =
ital. soggiorno, uppehåll, span. sojorno,
av vlat. "subdiurnum, av sub-, under (se
sublim osv.), o. diurnus, daglig, som va-
rar en dag m. m. (till dies, dag; se Tyr).
703
sekvester
sejsa, sjöt.: (med sej singar) samman-
binda två tåg, Rosenfeldt 1698 = da.
sej se, från Ity. seisen el. höll. scizcn,
från eng. seize ds. = eng. seize, gripa,
fatta, av fra. saisir, gripa = ital. sagire
(enl. somliga av germ. urspr.). — Här-
t ill : sej sin g, Rosenfeldt 1698 == da.
seising, från Ity. seising el. holl. seizing,
från eng. seizing.
sekel, Geislcr o. 1710 (plur sccler),
Linné 1765 (secel; jämte tidigare den
lat. formen secula plur.), Wallerius
1776 (secler plur.), 1778 (seclar plur.)
osv.; i ä. tid annars seculum, ännu i
början av 1800-t, t, ex. Florman 1823;
seculo hos Gyllenborg Rält 1785, dock i
uppl. 1800 ändrat till seklet = fra.
siécle osv., av lat. scvculum, släktled,
människoålder, århundrade (till samma
rot som sv. vb. så, säd osv., jfr t. ex.
got. manaséps, människosläkte).
sekiner (slangspr.), mynt, pangar, jfr
eng., fra. sequin, ett guldmynt, från
ital. zecchino, avledn. av zccca, mynt-
verkstad, från arab. sikkah, myntstäm-
pel.
sekret, hemlig, av lat. secrétus, part.
pf. pass. till secernere, avsöndra, av se-,
för sig, o. cernere, skilja. — Av en
substantivering till neutr. av detta part.
kommer sekret, sigill = fsv., ty. osv.,
ävensom sekret i betyd, 'avsöndring'
(jfr ex k rem en t).
sekreterare el. sekreter, O. Petri
1526: 'mester Olaff rådzens secreterer',
G. I:s reg. 1553: 'vår (dvs. konungens)
sechreterer Clement Hansson', Hels.
1587: secreterare; dessutom ännu på
1700-t. stundom secrctarie (jämte äldst
secrelarias), motsv. ty. sekretär, fra.
secrélairc, av mlat. secrctarius, egen ti. :
som hade (det hemliga) sekretet el.
sigillet om hand. Jfr Dalins Arg. nr
19 (1733): 'Hwar och en skrifware", som
fått en stor Peruque, en grann klädning
och förbehållande Mine, skall heta
Secreterare'. Biformer: sekterare o.
sekler (med samma synkope som i aptek
av apotek, choklad av chokolad osv.),
även sikter (O. v. Dalin osv.). Härtill:
kunglig sekter, oinkr. mitten av
l»00-t. (o. mindre ofta ännu o. 1880),
sällskapstitel till i konungens kansli
anställda obefordrade tjänstemän o. se-
dermera, särsk. i Sthlm, utsträckt till
dylika tjänstemän 'i verken' ('Posten',
'Tullen' osv.), jfr t. ex. Sturzen-Beckers
ypperliga kåseri 'Konglig Sektern' (S.
arb. 1: 149, 1861), ävensom De Geer
Grefve Lillie 1880: 'Kunglig sekter är ju
ingenting annat än ett öknamn'. Tidigare
en titel med rätt hög rang (Kellgren
o. d.). — Sek re t er (a re), Gypogeranus
serpentarius el. Serpentarius secretarius,
ormfalk = ty. sekretär osv.; efter fjä-
derbusken liknad vid en skrivare med
pennan bakom örat.
sekretär, Gjörwell 1792: 'Uti hennes
byrå . . utgör översta draglådan en så
kallad sekretaire med allt tillbehör' =
ty. sekretär, från fra. secrétaire; se föreg.;
alltså egentl.: lönnskåp el. dyl. Om an-
dra från fra. lånade namn på möbler
se under schäslong. — Synes inlånat
vid ungef. samma tid som t. ex. pendyl,
salong, schäslong, trymå m. fl.
dylika ord.
1. sekt (vin), nytt ord = ty., med i
ty. tillagt /, av ä. ty. seck = eng. sack
osv., från fra. (vin) sec = ital. vino
secco, vin av torkade druvor, egentl.:
torrt vin, av lat. siccus, torr, av om-
stridd härledning. Jfr det mycket tidi-
gare lånade ä. nsv. säk ävensom kanari(e)-
sä(c)k, om vin från Kanarieöarna.
2. sekt (religiöst parti o. d.), O. Petri
= ty. sekte osv., av lat. secta f., parti,
system m. m., substantivering av sectus,
part. pf. pass. till secäre, skära (urbesl.
med sbst. såg), vartill även se kant,
sektion; alltså egentl.: det avskurna,
avsöndrade.
sekund, Kalend. fr. 1588 (secunder
plur.) = da. = ty. sekunde, fra. seconde,
av lat. secunda (pars), dvs. den andra
(delen), i förhållande till minut; jfr ital.
minuto secundo, sekund; till lat. secun-
dus, den andre, egentl.: den följande,
till sequi, följa; jfr följ. o. minut.
sekundant = ty., av lat. secundans
(genit. -antis), part. pres. till secundäre,
gynna (fra. seconder, hjälpa), avledn. av
secandus, gynnsam, följande, den andre
(se föreg. o. följ.).
sekvester, kvarstad = ty. sequester,
från lat. sequeslrum, sequestre n., en om-
seminarium
tvistad saks deponerande hos en tredje
person, till séquesier, förmedlande, med-
lare, besl. med seqtii, följa (se sekund).
- Ordet har upptagits i flera bygdemål,
stundom med formen sekvest, med bort-
fall av -er, som uppfattats som plural-
ä ndclse, såsom t. ex. i smål. kilomet, teat
jfr även under propeller.
sel n., lugn vatten i en älv, fsv. sil,
bl. i norrl. ortnamn (se nedan) —■ isl.
sil, no. sel; att döma av ags seolod, sjö,
ett germ. "silip, *siluj), en konsonant-
stam (motsv. t. ex. sanskr. vahat- ström :
uegh, vara i rörelse, lat. teges, stam:
teget-, tak osv.), vars slutkonsonant i
vissa kasus bortfallit (jfr öl); till sv.
(dial.) sila, rinna sakta = no. (varom
under sil) ~ sela, sippra fram, i no.
också: röra sig långsamt, av germ. *sllön,
besl. med got. anasilan, upphöra, stillna,
lat. silere, tiga. Hit hör även sv. dial.
silla, framsippra = no.: rinna, droppa,
vartill ft-avledn. sv. dial. silka o. r-av-
ledn. sv. dial. sillra, no. sildra, sildra
ds. (varav deverbativen sv. dial. silder
n., liten bäck, även: sel, no. sildr dels
abstr., dels i betyd, 'liten bäck' o. sildra
f., liten bäck), ävensom Z-avledn. sv.
dial. silta, sippra igenom. Den ie. roten
sil är en Z-avledn. av si, släppa efter,
långsamt flyta m. m., i sen. Andra
avledningar el. parallellrötter äro germ.
sih ~ sig (se signa), sik (se sickla),
sip ~ sib (se sippra). — Ordet sel hör
knappast ännu till riksspr., men är väl
förtjänt av att där upptagas. — Ordet
ingår i en mängd särsk. norrländska
ortnamn såsom t. ex. Långsele, Mör-
sil (fsv. Möresil, med flertydig första
led), Kam sele (fsv. bl. a. Rampnasil;
till rampn, korp, se ramsvart), Se-
lån ger (fsv. Silanger, se om senare
leden Ångermanland), Åsele (till å;
en av dialektformerna förutsätter ett
fsv. Ärsele, till genit. är, se Arboga);
även i no. t. ex. Trgsil. Jfr J. Nord-
lander Sv. lm. II. 6 ävensom under
Siljan. — Härtill, åtm. i ett fall, fa-
miljen. Selander (jfr under Neander).
I ett annat (ungt) fall ha sönerna av
fadrens namn i bygden Sill-Anders (sill-
handlande) skapat sig ett familjenamn
Selander.
sele, fsv. sele, sili = isl. seli, sili, ä.
da. sile, sele (= nda.), mlty. sele, fhty.
silo (ty. siele); i vissa germ. dial. även:
(drag)rem o. d., av germ. *silan- m.
= finska lånordet sila; avljudsform till
isl. seil f., tåg, band, fhty., ty. seil n.
(jfr sejlare), fsax. sél, ags. sdl m.; lik-
som t. ex. fslav. silo, rep, Z-avledn. av
ieur. roten si, binda, i sanskr. sinoti,
sydti, binder, vartill även en vida spridd
Z-avledn., t. ex. i sanskr. setu-, band,
lat. seta, s&ta, borst m. m. (se siden),
fslav. séti, snöre, ags. sdda m. ds., fhty.
seita f. ds. (ty. saile, sträng, metalltråd),
osv. o. en likaledes indoeur. m-avledn.
i (sv. dial.) sim me, snöre (se d. o.) ~
isl. seimr, tåg, rep. — Ty. kummet från
slav. (pol. chomat osv.), i sin tur från
germ. (fhty. hamo, kapson, osv.)..
selleri, 1664: cel(l)eris (egentl. plur.),
O. Rudbeck 1685: zeleri; Mil m. fl.:
sileri(j); Linné: seil- — da. = ty. sel-
lerie, från fra. céleri (eng. celerij, förr
även : sillerij), av ital. dial. selleri, av
ital. , selini, plur. till selino, av grek.
sélinon, vilket också bildar senare leden
i det grekiska grundordet för persilja.
— Med avs. på fra. c- för s- jfr sarko-
fag. — I sv. kanske vid olika tider
lånat från (el påverkat av) olika spr.
Selma, kvinnon. = ty.; möjl. kort-
namn till Anselma, fem. till ty. mansn.
Anselm (till ans- = as, ås, gud, o. helm,
hjälm).
selters el. seltser, tidigare i sammans.
seltersvatten, förr alltid seltzer- 1758
osv., efter Selters i Hessen-Nassau.
Selånger, se sel o. Ångermanland.
semafor, Nyström Telegrafi 1869, till
grek. serna, tecken, o. -phoros, som bär
el. för (urbesl. med bära).
semester, 1771 (oklar betyd.), i mo-
dern, anv. 'ledighet' t. ex. 1872 (jfr Da-
lin 1853) = da. (termin), o. ty. (termin,
halvår), av lat. semeslris, sex månaders,
till sex, sex, o. mensis, månad (se d. o.).
semikolon, Arvidi = ty. (från 1400-t.);
av lat. semi-, halv (= grek. hemi- i he-
m i sfär, jfr migrän) o. kolon (se d. o.).
seminarium, av lat. seminarium, träd-
el, plantskola, till semen n., sådd, frö
(etymol. nästan = ty. same, frö; se
vb. så).
semit
705
sentimental
semit, av fra. sémite, avledn. av Sem.
enl. 1 Mos. 10: 1 Noaks son o. stam-
fader för de semitiska folken.
semla, sämla, ä. nsv. ofta liksom i
sv. dial. simla, y. fsv. sembla o. scembla
= da. simle, mlty. semele, även: mycket
fint vetemjöl, kli, fhty. semala, simala
(ty. semmel, blott i betyd.: vetebröd),
från lat. simila, fint vetemjöl, i mlat.
även: fint vetebröd (varav bl. a. fra.
semoule, grovsiktat vete m. m.), på ett
el. annat sätt sammanhängande med
grek. semidalis, fint vetemjöl; f. ö. av
omtvistat ursprung; snarast av varandra
oberoende lån från något medelhavs-
språk. Förhållandet mellan de sv. for-
merna kan tolkas på flera sätt; jfr å
ena sidan Kock Sv. ljudh. 1: 167, 180,
å den andra Noreen V. spr. 3: 207.
1. sen, adv., prep. o. konj., sedan,
t. ex. Bellman, utvecklat i obetonad ställ-
ning ur sedan.
2. sen, fsv. sen, senfärdig, långsam,
sen = isl. seinn, da. sen, motsv. mhty.
seine, ags. séne (med samma deklina-
tionsväxling i nord. o. vgerm. spr. som
i t. ex. blid, blöd, fast, svår, tunn,
tät, vild, öd- i ödmjuk, jfr även un-
der möda 1); jfr got. sainjan, dröja, san-
nol. ett germ. *sainus = litau. at-sainns,
eftergiven; med annat suffix i no. sei-
men, senfärdig, fhty. langseimi, lång-
sam; se f. ö. sina, sedan, sida o. sämre.
— Den stundom uppträdande kompara-
tivformen sednare har sitt d från se-
dan.
sena, Schroderus Lex. sena, fsv., isl.
sina = da. sene, utvidgning av isl. sin,
fsax. senewa, fhty. sinawa (ty. sehne,
senne), ags. sinn, seonn (eng. sinew), av
germ. *senwö-, till ie. roten senu, snu i
sanskr. snävan, band, sena, grek. neu-
ron ("sneuro-), sträng, sena; besl. med
s no.
senap, ä. nsv. stundom senapp t. ex.
Schroderus Lex. o. Com.,väl uttalat se-
napp {= vissa Upplandsmål), fsv. se-
nap(er), sinap(j)cr) = ä. da. sena}), du.
scnep, fhty. senaf (ty. senf), ags. senep;
från lat. sinapis, från grek. sinapi (si-
napg), som sammanhänger med den
äldre grek. beteckningen näpij (sannol.
med Hehn) = lat. näpus, rova (senap
Hellquist, Etymologisk ordbok.
o. Raphanus raphanistrum ha i många
germ. dial. samma beteckningar); trol.
av egyptiskt ursprung. — Eng. mnstard,
senap, av ffra. monstarde (fra. moutarde),
till lat. mustum, must; senapen bered-
des med druvsaft. — I kelt. o. slavo-
balt, spr. finnas åtskilliga inhemska be-
teckningar.
senat = ty. osv., av lat. senätns m.,
rådsförsamling, egentl.: bestående av
äldre män, till senex, gammal (urbesl.
med got. sineigs, gammal); jfr följ. o.
senior.
senil, ett ungt ord i sv. (1888 osv.)
= ty. osv., av lat. senilis, till senex,
gammal (se föreg.).
senior, av lat. senior, äldre, kompar.
till senex, gammal (se senat).
sensation, Duneus 1759: 'den sensa-
tion . . som vi kalla Hörsel'; i förb. med
göra 1790-t.; av fra. =, avledn. till lat.
sensätus, begåvad med förstånd el. känsla,
till sensus, känsla m. m., till sentire,
känna (jfr nonsens; urbesl. med sinne).
— Härtill även: sensibel, av fra. sen-
sible; sensitiva, växten Mimosa pudica,
av fra. sensitive, med syftning på bla-
dens känslighet för beröring; s ens- mo-
ral, av fra. sens-moral, egentl.: den
moraliska innebörden; m. m. Jfr följ.
sentera, av fra. sentir, av lat. sentire,
känna, märka (se föreg.). — Härtill
även: sentens, ytterst av lat. sententia,
tänkespråk o. d., mening, utlåtande;
sentimental, i estet, bem.: (ungef.)
reflekterande över sitt känsloliv, sub-
jektiv: B. Höijer i Litt. Tidn. 1795: 'I
hela ålderdomen finnes ej en enda sen-
timental caracter'; i (åtm. väsentligen)
samma betyd. t. ex. Geijer 1807, Teg-
nér 1808, Atterbom 1810, Hammarsköld
1818 osv.; i betyd, 'känslofull' o. d. (om
el. med avs. på personer): J. G. Oxen-
stierna 1797 (i brev.): 'min sentimen-
tala själ', Gjörwell 1800: 'Gud göre vår
sentimentale vän lycklig' = ty., fra., från
eng. sentimental 1749, populärt genom
Sternes arbete 'Sentimental Journey';
till eng. sentiment osv., ytterst till lat.
sentire, känna, märka (se sentera).
Ordet fick i sv. redan tidigt den betyd,
av 'känslosam', som nu är den allmän-
naste; jfr t. ex. Sv. lit.-tidn. 1820: vi
45
70G
session
nyttja här ordet sentimental i ädel be-
märkelse'.
separera, av lat. separäre, skilja, av
se-, för sig, o. paräre, bereda (se parad,
parat). — Härtill: separat, egentl.:
något avskilt, separatism osv.
september, från lat. =, till septem,
sju, egentl.: den sjunde månaden från
årets början (den l:ste mars); den se-
nare delens ursprung är omtvistat.
septisk, som åstadkommer förrutt-
nelse, motsv. grek. septikös, till sépö,
låter ruttna. Härtill: antiseptisk, mot
förruttnelse.
seraf, med acc. séraf t. ex. hos Tho-
rild o. i Stagnelii Andehviskning = ty.
séraph osv., från hebr. seräflm plur.,
bevingade väsen (= kyrkospråkets sera-
fim). — Serafime rorden (från 1748),
med syftning på dekorationens ängla-
huvuden.
seralj = da. = ty. serail, fra. sérail
osv. genom förmedling av turkiskan av
pers. saräg, boning, palats (se röste
slutet). Bellman har seralje, rimmande
med canalje. — Ingår även i sv. kara-
vansera i, härbärge för karavaner, mot-
sv. i ty., fra., ital., av pers. kärvän-saräij.
serenad, C. Gyllenborg 1723, av fra.
sérénade, av ital. serenata, till provenc.
serena, aftonsång, till sera, afton, till lat.
serus, sen (avlägset besl. med sedan);
jfr soaré. — Med fördunkling av grund-
betyd, kan man i Spanien tala om en
serenata matinal o. i ty. om en morgen-
seren ade.
sergeant, t. ex. 1679: sergiant, tidi-
gare (som militär gradbeteckning): cher-
giant 1627, schargiant 1629 m. m. (jfr
nedan) = ty. sergeant, av fra. sergent,
högre underofficer, rättstjänare, av ffra.
serjant, av lat. serviens, tjänande, part.
pres. till servTre, tjäna (se servera).
De förut anförda formerna chergiant,
schargiant, motsv. sv. dial. scherschant
(= da.) ävensom ä. nsv. skeersant,
t. ex. Columbus Ordesk. = skjärsant
Lind (betecknat som vulgärt), sv. dial.
schersant — da. sjersant (folkl. uttal)
motsvara ä. ty. schergant, resp. scher-
sant osv., med (åtm. i vissa fall) på
tysk botten försiggången ljudförändring,
o. få sålunda ej, såsom ofta sker, anfö-
ras som säkra ex. på inhemsk ljudut-
veckling av detta slag. Jfr t. ex. fra.
chercher av scrcher (eng. search), alltså
ett slags assimilation; formen schersant
kan sedermera ha uppstått genom dissi-
milation. — Samma ord är ä. nsv. skar-
gant, rättstjänare, t. ex. Hund o. 1600,
från mhty. schargante; jämte mlty.,
sarjant, av den ffra. formen.
serie •— ty., av lat. series, rad (till
sero, fogar, knyter).
seriös, av fra. sérienx (lat. *seriösus),
till lat. serius, allvarlig, allvarsam (väl
avlägset besl. med svår).
serum, av lat. serum, vassla (till ie. ro-
ten ser, flyta; se ström, av ie. *sroumo-).
servera = ty. servieren, av fra. servir,
tjäna, av lat. servire ds., till servus, slav.
Jfr sergeant o. följ.
servett, 1561: serwetter, 1562: sarw-,
förr även servet (såsom ännu i dial. o.
stundom även i bildat spr.), hos Weste
1807 alternativt accentuerat ser'vet, vi-
dare: serwiet(te) = da. serviet, ty. ser-
viette, av fra. serviette, till servir, tjäna
(se föreg.); jfr, med avs. på formen utan
i, ä. ty. servetlein. Sv. dial. salvett mot-
svarar lty. salwieit Fr. Reuter, ty. dial.
salvei(t)e, av ital. salvietta, väl en folk-
etymologisk ombildning i anslutning till
ital. salväre, bevara. — Hos Schrode-
rus Gom. 1641 förklarat med Tallric-
keduuken. Förr även biläggar(e), o. 1630
angivet som föråldrat. — Servetten var
vid de nordiska hoven i bruk redan
vid mitten av 1500-t. Tidigare (o. f. ö.
långt senare) användes i stället bord-
dukskanten. Jfr G. Cederblom Fatab.
1912 s. 211 f. — Mottagas med varma
servetter, t. ex. Grusenstolpe 1848.
servis, av fra. service, av mlat. servi-
tium (mensw), (bords)servis, lat. servi-
tium, till stammen servit- i lat. servitus,
genit. -tutis (varav sv. servitut, juri-
disk term), till servire, tjäna (se föreg.).
— Härtill även servitör i betyd, 'ky-
pare', GHT 1895 osv., i platsannonser
o. d., av fra. serviieur (i annan anv.V
Jfr Bellman Fredm. test. nr 83.
session = t}-., av lat. sessio (genit.
sessiönis), egentl.: sittande, av particip-
stammen sess- (av *sed-t-) till sedere, sitta;
jfr isl. sess (osv.), säte, under säte slutet.
Seved
707
sickla
Seved, mansn., fsv. Sividh, Sighvidh
= fno. Sigviör (antagl. lån från Sverige),
fda. Sighvidh; till Sig- o. fsv. viper,
skog (se ved). — I nsv. ortn. Seve ds-
torp Hjälmseryds sn Smål. ingår icke
mansn. Seved utan Sighfast (fsv. Sig-
vastatorp). Jfr följ.
Sevede härad Smål., fsv. Sighvidhce
h., till genit. sg. av fsv. personn. Si(gh)-
vidh = Seved (se föreg.); alltså ett hä-
radsnamn av samma slag som t. ex.
Lysings, Skånings h.
Severin, mansn., ä. nsv. även Sef(f)rin
— da. Såren (varav sv. Sören; med
samma ljudutveckling som i löv, stö-
vel), av lat. Severinus, till severus, all-
varlig, av prefixet se- i betyd, 'utan'
(= lat. sed ds.), o. sannol. stammen
ner- i isl. vcérr, vänlig, lugn.
sex, fsv. scex, sicex (med brytnings-
vokalen från ordningstalet sjätte) =
isl. ser, da. seks, got. saihs, fsax., fhty.
sehs (ty. sechs), ags. siex, six (eng. six),
motsv. lat. sex (jfr sedes), grek. (h)éx
(av ie. *sueks), sanskr. sas, fir. sé osv.;
allmänt indoeur. ord: *s(u)eks (med avs.
på växlingen av su- o. s- se under sig);
jfr, med bildning på -ti, fslav. sesti, sex.
— Sex i uttr. så säkert som sex har
framkallats av strävan efter bokstavs-
rim; se närmare under säker. — Sex-
ton, sextio, jfr motsv. bildningar un-
der femton, femtio. — Sjätte, fsv.
s(i)cet(l)e. siaite = isl. sétti, da. sjette,
fhty. sehlo, av germ. *sehtan-\ jämte got.
saihsta, fsax., fhty. sehsto (ty. sechsie),
ags. siexta (eng. sixth), av germ. *seh-
stan-, med -s- från grundtalet; svaga
former till motsv. lat. sextus (med x
efter sex), grek. (h)éktos, sanskr. sasthä-,
fir. sesscd, litau. szesztas, fslav. sestu osv.,
av ie. *s(u)eklo-. Jfr siesta.
sexa, aftonmåltid, anfört 1831 i en
tysk reseskildring från Sverige, Crusen-
stolpe 1844: 'en så kallad »sexa»'; jfr
Svenska Biet 1841: 'Med en sexa förstås
i Uppsala icke precist en smörgås, för-
tärd kl. 6 eftermiddagen, utan ordet har
en mycket mera vidsträckt bemärkelse.
Den examinerade bjuder sina vänner på
sexa, måhända kl. 7 om aftonen, och de
finna då för sig framställd kall mat af
alla slag'; i en äldre Lundaskildring an-
märkes, att sexan (»medafton») 'där rät-
teligen borde kallas femman' (Sylwan
Fyrtiotalets Student s. 81). Egentl.:
måltid som intages kl. 6. — Härifrån
da. sekse.
sextett, efter ital. sextetto, till sex
(jfr duett).
sfinx, tystlåten, gåtfull person, liksom
i flera andra spr. överförd anv. av det
grek. mytiska namnet Sphinx (genit.
Sphingös), i beot. Phix, till sphingö,
stryper, alltså egentl.: stiyperskan, eme-
dan sfinxen strypte dem, som ej kunde
lösa hennes gåtor; i övrigt utan säkra
an knytn ingår.
sfär == ty. sphäre, fra. sphérc, ytterst
av grek. sphaira, klot; jfr atmosfär.
sherry, se scherry; schoddy, se
s c h o d d y.
shirting, 1830, från eng. =, avledn.
av shirt, skjorta, alltså egentl.; skjorttyg.
1. si, interj., egentl. imper. till fsv.
sia = se; jfr sia.
2. si i uttr. si och så, t. ex. Wet-
terstedt 1822, ung avljudsbildning till
ad v. så.
3. si-, alltid, oavbrutet, i sv. dial. si-
regna, ideligen regna = no.; fsv., fda.
sival, rund, isl. sivalr ds., osv. ; varom
närmare under syndaflod.
sia, förutsäga, Palmblad 1844 m. m.,
Grafström 1860, V. Rydberg osv., ny-
bildning till siare, Bih. 1541 (1 Sam. 9: 9
= profeter), motsv. da. seer, jfr Schro-
derus Gom. 1640: stjärnesiare, egentl.:
som ser, till fsv. sia, biform till sc(a), se;
med ljudlagsenlig övergång av ea till ia.
[Sibbarp, sn i Hall., av fsv. Sigh-
biornathorp, till mansn. Sighbiorn; se
Sig- slutet.]
[Sickelsjö, ortn. Nke, se följ.]
sickla, dregla, Rothof 1762: seckla
(anfört som dialektord), i dial. även:
rinna sakta = no. sikla, porla, rinna
sakta, dregla (varav sikla f., liten bäck)
= lty. sikkcln; Z-avledn. till no. sika,
rinna sakta, sippra, ä. da. sige, sila, i
avljudsförh. till lty. séken, fhty. seihhen
(ty. seichen), mingere, osv. Parallellbild-
ning: ags. sicerian, droppa smått, flyta
långsamt, ty. sickern, sippra, läcka. Besl.
med isl. sik n., stillastående el. långsam t
rinnande vatten, sv. dial. sik, lag, fuktig
sicksack
708
Sif
plats, mlty. (s)tk ds., även: pol, ags. sic,
strömmande vatten o. d.; i sv. ortnamn,
; ex. fsv. Si k l ösa, nu Sickelsjö Nke
(se -lösa); jfr Sigtuna. Germ. rot.
sik ie. sig i lat. sial, mingit (*seiy).
Parallellrötter: germ. sig ~ sih se signa;
sip -v sib, se sippra; si, se sel, se n.
sicksack, 1628 (i nu obr. an v.), 1756:
sigg, sayy, förr ofta o. stundom ännu:
zigzag, från ty. zickzack, fra. zigzag, ett
slags ljudsymbolisk bildning av samma
slag som mischmasch, tripp t rapp,
virrvarr osv. el. det rent onomatopo-
etiska tick tack. Enl. somliga är fra.
zigzag lån från ty. zickzack, vars senare
led vore zacke, tagg (se d. o.).
1. sid, fsv. siper, sid, långt nedhäng-
ande, låg, ringa = isl. siör, da. sid, sid,
mlty. sil, side o. ags. sid, även: vid;
besl. med fir. sith, länge, o. väl även li-
tau. sciava, djupt ställe i en flod (ie.
*set- av seXt). Till ie. roten sei, si, låta
fara, släppa efter, i sist, sen osv.; jfr
följ. — Sid län t = no. sidlcendt, med
Inbegrepp av fuktighet; om bildningen
av länt se - li 3^ 1 lt.
2. sid-, dial., sen-, i t. ex. si(d)höst,
senhöst, Skå., si(d)skott, andra höslåt-
tern m. m., jfr Ebba af Ekenstam (i
brev) 1825: 'Vi hafva en förträfflig höst
— man kan nästan kalla den för sid-
sommar som de göra i Småland', fsv.
sidbkvccld(er), den senare delen av af-
tonen, jfr isl., ags. siÖ, sent, got. seipus,
sen, vartill sist; se f. ö. d. o. och om-
sider,
sida, fsv. sipa, sida å människas el.
djurs kropp, av ett blad i bok, kant,
håll m. m. = isl. sida, även: kust, trakt^
da. side, fsax. sida, fhty. sita (ty. seite),
ags. side (eng. side), av germ. *sIÖön,
substantivering av föreg. av samma slag
som halva : halv, midja : fsv. miper,
i mitten befintlig (se mid-), osv.; egentl.
om det som har utsträckning nedåt; jfr
däremot lat. lätus (genit. läteris) n.,
sida, som väl betyder 'det utbredda' (till
lätus, bred). — Betyd, 'kust o. d.' utgår
från den av 'sida på kroppen', liksom
fra. cöte osv. från lat. cosla, revben; jfr
likn. anv. av hals, huvud, rygg osv.
— Härifrån även om släktskap: fars-,
morssidan, motsv. i da., ty., ags.; jfr
mhty. rippe, släkt, härkomst, egentl.:
revben. — Ordet är en speciellt germ.
bildning; lat. har det nyssnämnda lätus
o. grek. det oförklarade plevrön.
siden, Stiernhielm, jfr sidentyg P. Svart
= ä. da. siden (i nda. i stället silke),
från mlty. side(n) = fhty. sida (ty. seide),
ags. side (neng. i stället silk); gammalt
lån från nordital. seda (med romansk
uppmjukning av t) = mlat., ital. sela
(vartill setino = satin), fra. soie, av
lat. seta, satta, borst, hästhår (som lik-
nar råsilket), urbesl. med ty. saile, sträng,
osv. o. med sele (se d. o.), till en ie. rot
med betyd, 'binda'. Egentl.: seta serica,
dvs. »seriskt» hår (se f. ö. silke), med
syftning på råsilkets hårlikhet. — Med
avs. på germ. I av lat. e jfr fira 1,
krita, pina, spis 2. — Jfr följ.
sidensvans, Ampelis garrulus, Hels.
1587 = da., från ty. seidenschwanz; efter
svansens o. fjäderskrudens mjukhet. —
I dial. även siben-, sibbil-, sivensvans;
jfr Lind 1749, Greiff, Fr. Bremer Hem-
met: si(e)bensvans. — I da. också: sil-
kehale.
sidvördnad (el. si do-), t. ex. 1687:
sid-, 1756 : sido- (1646 : sidovördniny), jfr,
ä. nsv. vb. sidevörda 1636, sidowyrda o.
1655, sid- 1680, folketymologisk ombild-
ning i anslutning till sida av si- i ä.
nsv. si(j)vördnad 1715, sv. dial. sivör(d)a,
visa sidvördnad, ä. nsv. si- 1635, fsv.
sivördha, sivirdha, scf- vb, med sbst.
sivirdha, -ning, motsv. isl. svivirda vb,
fno. s(v)ivirdiny sbst., no. sviuyrda vb.
Förhållandet mellan si- o. svi- är oklart;
möjl. har si- uppstått ur svi genom dis-
similation på grund av följande v; jfr
f. ö. Noreen Aisl. gr. § 227 anm. 4, Kock
Ark. 9: 145 f. (med annan uppfattning),
G. Bergman Samnord. e s. 50. Väl med
Torp Etym. Ordb. s. 759 till isl. interj.
svi, tvi, fy.
Siende, härad i Vstml., se under sjö.
siesta, i sv. ett 1800-talsord, Dalin
1853, ytterst av span. siesta, middags-
vila, av lat. sex-ta (hora), dvs. den sjätte
(timmen), näml. eftersoluppgången, alltså
om den varma middagstiden. Jfr sjätte.
Sievert, familjen., se under Sigurd
(art. Sig-).
Sif, gudinnen., se under ätt.
siffra
709
sig
siffra, G. I:s reg. 1538: cifrenie plur.
best. f., i ä. nsv. : nolla, t. ex. 1621. Da-
lins Arg., i plur. stundom: chiffer, t. ex.
Karl XII = ty. ziffer, siffra, av sen mhty.
cifre, chiffertecken, chiffer, från ffra. cifre
ds. (fra. chiffre, varav ty. chiffer o. sv.
chiffer, jfr da. ziffer) = ital. cif(e)ra,
chiffer, span. cifra, siffra, av mlat. cifra
(-um) i de nämnda tre betyd., av arab.
cifr, noll, egentl.: tom. — Arabiska
siffror, efter araberna, brukade i Eu-
ropa på 1100-t. — Ur samma arab.
grundform har även utvecklats fra. zéro
(osv.), noll, varav ä. nsv. zero i samma
betyd.; se noll. Om andra ytterst från
arab. lånade vetenskapliga termer se
under algebra o. zcnit.
sifon, Durseus 1759 som fys. term,
från fra. siphon, av lat. sipho, siphon,
rör varur vattnet uppspringer, brand-
spruta, hävert, av grek. siphon, vatten-
rör m. m., icke osannolikt, trots fram-
ställda invändningar, av ie. *tnibh- o.
stambesl. med lat. tibia, flöjt, skenben,
egentl.: rör el. dyl.
Sig"-, av stammen i seger, ytterst
vanlig första led i germ. personnamn
(liksom i utomgerm., t. ex. sanskr. Saha-
jas, grek. Ekhé-phrön, gall. Sego-vesus);
i sv. i t. ex.: Seved, mansn., se d. o.
— Sigfrid, mansn., fsv. Sighfridh, åt-
minstone delvis från ty. Siegfried, i mhty.
även Siurit (varav familjen. Seifert),
fhty. Sigifrid — isl. Sigfroör, Sigrodr
(av *Sigi-freÖiin); till fred, frid (liksom
t. ex. Gottfrid, men ej Alfred). Nam-
net blev under medeltiden rätt popu-
lärt genom den helige Sigfrid (VGL IV:
SighfriÖcer aff Ainglandi). Förr ofta
förväxlat med Sigurd, vilket namn i den
fnord. Volsungasagan ersatt det tyska
Siegfried. — Sigmund, mansn., fsv.,
fda. Sighmund = isl. Sigmundr,. fhty.
Sigimund, Taci tus : Seg im un dus, till m un d
i förmyndare, myndig. Formen Si-
gismund beror på lån; jfr t. ex. ty.
Sigismund, burgund. Sigismundus (till
got. sigis, seger). I sv. i en del ort-
namn, som nu synas innehålla personn.
S i m o n, t. ex. Simonstorp av fsv.
Si(gh)mundat(h)orp Vgtl. o. Ögtl. —
Signe, kvinnon., fsv., fda. Sighni =
isl. Signy, (liksom Borgnij, Dagny m. fl.)
till stammen i adj. ny, här kanske i
betyd. 'ung'. — Sigrid, kvinnon., fsv.,
fda. Sighridh = isl. SigriÖr, till stam-
men i adj. frid (jfr Astrid, Ingrid),
med bortfall av f som i isl. Sigrodr av
Sigfroör (se Sigfrid). Härtill: Siri
med bortfall av g (j) i svagtonig sta-
velse redan i runsvensk tid (Sirip). Jfr
Sireköpinge. — Sigurd, mansn., fsv.,
fda. Sighurdh = isl. Sigurör, av ur-
nord. * Sigi-wardui?, till stammen i vård,
vårda; alltså etymologiskt = Sivard,
fsv. Sighvardh = Sivart (från lty.) o.
möjl. de från ty. komna familjen.
Sievert, Siwert, som dock kunna tän-
kas innehålla personn. Sigfrid. Från
den fsv. brutna formen Siughurdh här-
stammar det förr i vissa trakter upp-
trädande bondenamnet Sjurd, Sjul (med
s. k. tjockt l av rd(h) liksom hin håle
av hårde osv.). Av den från Sigurd
utgående dialektformen Segol kom-
mer familjen. Zegols(s)on. — Sixten,
mansn., fsv. Sixten, Sighsten = fno.
Sigstcinn (antagl. lån från Sverige); till
sten (liksom t. ex. Gusten, Östen).
Härav ortn. Sixtorp Ögtl., fsv. Sixtens-
t{h)orp. — Ett urgammalt kortnamn till
Sig- är Sigge = fsv., isl. — fty. Siggo
osv., bildat som t. ex. Ubbe el. som
"Ribbe (i Ribb in g, se d. o.), med bifor-
men fhty. Siccho osv. (se förf. NTfF 3
R XII. 50). — Minnen av andra fsv. per-
sonnamn på Sig- kvarleva i en del ort-
namn. Av fsv. Sighar i fsv. Sigarstad(h),
nu Segerstad Vrml., Sigharso, nu Se-
gersjö Lennäs sn Nke. Av fsv. Sighvar
i fsv. Siwerstadh, nu Söver stad Kuddby
sn Ögtl. Av fsv. Sighbiorn i Sighbiorna-
thorp, nu Sibbarp, sn i Hall. Av fsv.
Sighc i Segelöv Rexheda sn Smål. Av
fsv. Sighvald i fsv. Sighwal(d)sstadh
m. m., nu Sjögest ad, sn i Vgtl. o. gård
i Vreta sn Ög., ävensom Sä va sta Vik-
sta sn Uppl. Av fsv. Sighhvat i fsv.
Sighwadzthorp, nu Sjös torp Hylletofta
sn Smål. Av Sigge i fsv. Siggances, nu
Sigge näs Sdml. — De flesta av de
ovan anförda personn. ha upptagits från
fornspr.
sig", y. fsv. sigh, segh, ii. fsv. sik =
isl. sik, sig, da. sig, got., fsax. sik, fhty,
sih (ty. sich); saknas i ags., jfr eng.
si gon ii ro
7
K)
Sigtuna
himself osv.; av germ. *se-(-Ä% bildat
som dig, mig (se d. o.) av ieur. reflexiv-
stammen .sv i lat. se, ackus. (av sed),
fslav. .sr (av sem), fpreuss. sien, sin (väl
ombildningar), växl. med ie. sene, siie-
i sanskr. sva-, egen, sin, grek. (homer.)
i /; )<r (av *seue), sig, lat. snus (av *seuos),
sin, osv.; jfr sin ävensom ty. sippe, ätt,
osv. (se ätt); besl. med sed, sven, adv.
sä o. sannol. även med själv o. svear.
Växlingen av su- o. s- är densamma som
i sex. — Acknsativformen sik började
tidigt undantränga den gamla dativfor-
men fsv. scér (dock ännu ett par gånger
i y. fsv.) = isl. sér, got. sis (jfr i sär).
Don kvarlever emellertid i fördunklad
form i passiverna på -s, t. ex. kallas,
av urnord. *kalla-säeR, varav * kallas r, kal-
lass (möjl. också, med Bugge bos Bråte
Bunv. s. 117, av kalla-sik med framför
vissa konsonanter svunnet k), alltså
egentl. reflex., med samma utveckling
till passiv som i flera andra spr., t. ex.
spanskan o. ryskan. — Genit. till sig,
fsv. sin, ingår i sinsemellan (se d. o.).
— Om säj jfr däj under du.
sigenare, se zigenare; Sigfrid, se
Sig-.
[Sigge näs, ortn. Sdml., se under
Sig;.]
sigill, t. ex. 1703 (tidigare skrivningar
med -Il mera obestämbara), genom ny
anslutning till lat. sigillum, sigill, liten
bild, dimin. till signum, tecken; för ä.
nsv. segel, sägel L. Petri, segell P. Svart
Kr., siegell 1607, sigel 1622 = ä. da. si-
gel, da. segl, från mlty. segel = mbty.
siegel (ty. siegel), ävenledes från lat.
sigillum (ffra. seel, varav fra. sceau o.
eng. seal). Jfr insegel o. signa 2. —
Om växtn. Salomos sigill se Salo-
mon.
Sigis-, Sigmund, mansn., se Sig-.
1. signa el. segna, P. Br. Kr. o. 1585
(-e-) = isl. signa, da. seg ne, inkoativ
till fsv. st. vb. sigha, signa ner, låta
sippra (se Sdw. tillägg), sv. dial. siga,
sjunka, glida, sakta rinna = isl. siga,
sjunka, glida, ä. da., da. dial. sige (om
da. sive se sippra), fsax., fhty. sigan
(ty. versiegen, sina), ags. sigan, även:
sippra o. d. (jfr seg), o. med gramma-
tisk växling: fhty. sihan, droppa, sila,
(ty. seihen, sila), mlty. sien, ags. séon,
sila, även: framsippra m. m., till ie.
roten sik (o. sik"; se sil) i sanskr. sin-
cati, séeati, utgjuter, grek. ikmds, fuktig-
het, osv. Jfr silo. under sjö. — Signa:
nord. siga (part. siginn) = digna: nord.
*diga (no. part. digen).
2. signa, välsigna, öva besvärjelser
el. magi, fsv. sighna, märka med korsets
tecken, göra korstecken över, välsigna
= isl. signa, da. signe, fsax. segnön,
fhty. seganön (ty. seg nen), ags. seg nian,
från lat. signäre, märka, teckna, avledn.
av signum, tecken (jfr signum crucis,
korstecken, redan första årh. e. Kr.);
jfr även resignera. Betyd, 'öva be-
svärjelser' o. d. (O. Petri osv.) beror
därpå, att vid signerier jämte trollform-
ler o. d. även korstecknet flitigt använ-
des. Jfr välsigna.
signal, 1703, f. ö. egentl. ett 1800-
talsord = ty., av fra. =, till lat. adj.
signälis, avledn. av signum, tecken; se
föreg. o. jfr sej n fall. Härtill även sig-
nalement, från fra. =.
signatur, 1642, 48, 75 (i numera obr.
användningar) = ty., från lat. signatura,
beteckning, sigillavtryck, till signäre,
märka (= signa 2).
Signe, kvinnon., se under Sig-.
signet, ä. nsv. även signette P. Brahe
Kr., fsv. sighnéle, från mlty. signet =
ty., fra. signet, från mlat. signetum, litet
sigill, till signum, tecken, se signa 2,
insegel o. sigill.
Sigrid, kvinnon., se Sig-. — Genit.
av detta namn ingår i Sireköpinge, sn
i Skå., fda. Sygrithekiöp m. m.
Sigtuna, stadsnamn, runsv. sihtunum,
dat. pl., lat.-fsv. Sigituna, Syghtonia,
Sikton(i)a m. m., i isl. litt. skrivet Sig-
tuna, med motsvarigheter bl. a. i Sdml.,
Nke o. (möjl.) Norge. Ordets andra led
se Tu na. Dess första är dunkel: man
har bl. a. tänkt på sv. dial. sik, vatten-
sjukt ställe (se sickla), el. sig, ur mar-
ken framsipprande vätska (besl. med
signa 1), el., föga sannolikt, fnord. sig{r),
seger, jfr isl. sigtoptir, segertomter; jfr
Noreen Spr. stud. 3: 89 f.; omöjligt är
väl f. ö. ingalunda, att här i stället en
kortform till personnamnen på Sig- upp-
träder (jfr E. H. Tegnér Forh. paa det
Sigurd
711
sil
2:det nord. Fil.-mode s. 63). Enl. M.
Oisen XoB 5: 90 är namnet snarast en
försvenskning av det galliska stadsnam-
net Segodunum. — Ett Sigtuna finns
även i Daga hd Sdml.
Sigurd, se Sig-.
sik, Coregonus lavaretus, fsv. siker
== isl. sikr, no. sik, ä. da. sig = ry. sig,
lett. slgas; alltså ett gemensamt germ.-
slavo.-balt. fisknamn liksom lax (om
sådana överensstämmelser melhm germ.
o. balt. spr. se lake [slutet] o. under
mal 2 o. val 3). — Enl. Solmsen KZ
38: 144 vore däremot det nord. ordet
lånat från storryska sig (egentl. : hopp-
fisk, till vb. sigdti), vars g övergått till
k på grund av uttalet i storryskan av
slutljudande g i nom. o. ackus. sg.
sikel, i Gamla testarn.: vikt- o. mynt-
beteckning av under tiderna växlande
värde, från hebr. schckel (varav grek.
siklos).
1. sikt, i uttr. vid kla insikt, växel
på kort sikt, C. v. Falkenberg 1630:
'A. S. drog . . på 8 och 14 dagar sicht
vexxel på meij"; till ä. nsv. sikt (sicht),
syn, åsyn, sikte, t. ex. 1626 = da. sigt,
från ty. sicht, av mhty. siht, seende, an-
blick = mlty. sicht, noll. zicht, ags.
gesiht (eng. sight), bildning på -ti till
germ. roten sehiv i se. Om växlar (ty.
auf sicht, holl. op zicht) efter ital. å
vista (till lat. videre, se). — Härtill an-
sikte (se d. o.), besiktiga (= da. be-
sigtige, från ty. besichtigeri), försiktig
(= da. forsigtig, från mlty. vorsichtich
el. ty. vorsichtig, till mlty. oorsiht osv.,
till vorsén, förutse), insikt, sikta, upp-
sikt, åsikt, översikt.
2. sikt, mjöl- o. d., r. = fsv. sikt n.,
motsv. da. sigtc, från lty. sichte — holl.
zift f, en bildning till mlty. seve n., såll
(varifrån sydsv. dial. säv f., sikt) =
holl. zeef, fhty. sib (ty. sieb), ags. si fe
(eng. sieve); germ. rot sib, möjl. i betyd,
'droppa' o. d. (se säv), o. växl. med
germ. sip i sv. dial. sipa, rinna sakta,
da. siue (se sippra o. såpa). — Den
lty. övergången -ft- > -cht- (varav sv.
-A/-) är att jämföra med den i akter
osv. — Härav vb. sikta = fsv. = da.
sigte, från mlty. sichten (varifrån ty. =)
= holl. ziften, ags. siftan (eng. sift).
1. sikta (om mjöl), se föreg.
2. sikta, måtta o. d., om skjutning
t. ex. Stiernhielm: 'Tu ladst an; tu sich-
tad' och skötst', jfr C. Gyllenhielm o.
1640: sijftade = da. sigte, avledn. av
sbst. sikte. Jfr syfta 1.
sikte, jfr P. Brahe Kr. o. 1585: 'finge
. . i sichted' (möjl. dock till ä. nsv. sikt
i samma betyd.; se sikt 1) = da. sigte
(nu blott i ucere, komme i sigte o. d.),
från mlty. sihte n., anblick (jfr an-
sikte).
-siktig" i sammans. lung-, vattu-
: siktig, från mit}-, suchtig, ty. siichtig,
avledn. av sucht, sjukdom (= sot 2).
— Om det etymol. obesläktade - siktig
i försiktig se sikt 1.
1. sil, fiskyngel, egentl. ett dialekt-
ord, jfr nisl. sili n., fiskyngel, färöiska
sil, liten laxöring, shetl. sill, fisk-, i sht
sillyngel; av oviss grundform: kanske
! *slla-; enl. E. Smith MoM 1910, s. 141
däremot *sipl- (varom jfr under sill);
av sistn. förf. med rätta fört till ie. ro-
j ten se(i), så, vartill bl. a. lat. scrculum,
släktled, sekel (se sekel), vb. så osv.;
, jfr härtill även Torp Etym. ordb. s. 578.
■ — Ordet är identiskt med sv. dial. s/7,
siklöja, omnämnt från Vgtl. (Vättern)
1773, isl., fno. sil, tobisfisk, no. sil ds.,
da. dial.: skarpsill, o. möjl. besl. med
sill. Dessa senare betyd, ha utvecklats
o. specialiserats ur den av 'småfisk', jfr
t. ex. Smål. småsik om siklöjan.
2. sil, redskap att sila med, 1587
■= nisl. sill, no. sil, av germ. "sih(w)da-
(el. *sigwila, i senare fallet utgår sil
från en böjning *sivill, dat. 'sile, se v.
Friesen Rökst. s. 70), varav det finska
lånordet sihuilä, siiuilä (det senare av
*siiv-; Setälä FUF 13: 450 med litter.);
instrumentalbildning på -il (jfr t. ex. de-
gel) till germ. st. vb. *sih(iu)an, droppa,
sila (se närmare signa 1), vartill även
isl. sia f., sil, da. (o. skån. dial.) si, fhty.
siha (ty. seihe), ags. seohhe m. fl. Jfr
såll. — Samma ord är mlty. sil, kanal
o. d. — Härav vb. sila = fsv.: filtrera
= nisl. sila, no. sila, da. sile (meng.
silen från nord.). I betyd, 'framsippra
o. d.', om långvarigt regn = no. sila
hör däremot ordet tillsamman med sv.
dial. silla, framsippra = no.: rinna,
sil
droppa; se sel. — Sila mygg och svälja
kameler, Ekeblad 1 (> 5(5, motsv. i t. ex.
da., ty., fra., etter Mntt. 23: 24: 'I blinde
ledare, som silon myggor, och uppsväl-
jen kamelen' (gamla övers.; yttrande av
Jesus om fariséerna o. de skriftlärda).
3. sil i ortnamn, t. ex. Mörsil, se
sel o. Siljan.
sileshår, Drosera rotnndifolia, dagg-
ort, nrspr. Jurigru Marie s.; Tillandz
1683: Marie Sileshåår, Linné 1747: siles-
hår ; sedan även silhår; förr också Jung-
fru Marie tårört, soldugg; med syftning
på bladens täta glandelhår, som avsön-
dra ett ymnigt, segt slem. Namnet är
en bildlig anv. av sv. dial. silshår, motsv.
no. silhaar, av hår flätad silduk el. sil-
klut, o. sålunda av samma slag som
växtn. Jungfru Marie kåpa, nycklar,
sänghalm m. fl.
silhuett, Posten 1769, Götheb. Tidn.
1788, av fra. silhouelte, efter den franske
ministern Elienne de Silhouetle, under
vars ämbetstid på 1750-t. modet att
göra dylika skuggbilder uppkom; när-
mast i anslutning till uttr. å la Silhou-
etle, dvs. 'i samma stil som S.', använt
om allehanda moder osv. i nedsättande
el. förlöjligande bemärkelse.
Siljan, sjö i Dalarna, av ett fsv. Silia.
oblik kasus till ett S/7/', avledn. av fsv.
s/7, lugn vatten (se sel). Härtill familjen.
Si lj estrand, Siljeström liksom Fry-
xell till Fryken, Sommelius till
Sömmen, Wennerberg till Vänern,
Wetterberg till Vättern. — Om an-
dra mer el. mindre säkert hithörande
sjönamn se förf. Sjön. 1: 530 f.
silke = fsv.: silke, siden (med båda
betyd, kvar i sv. dial.) = isl. silki,
da. silke (om tråd), ags. sioloc (eng. silk);
från slaviska spr., jfr ryska sélku,
fpreuss. silkas, sannol. genom förmed-
ling av ett språk (iranskt?), där r blev
l, från lat. sericum, till adj. sericus, av
siden, som härletts av namnet på ett
sagofolk Seres, men egentl. är av asi-
atiskt ursprung, jfr mongol, sirkek.
Mera direkt från lat. härstammar fir.
siric o. fhty. serih; se även sars o.
särk. — Icke spinna silke, Brasck
Fil. prod. 1645, motsv. i da. o. ty., väl
syftande på misslyckade försök att i
Tyskland införa silkesodlingen. Jfr Hund
1605: 'Hwadh silke the haffwe här spun-
net'.
sill, i dial. även sild, fsv. sill, sildh,
silp = isl. sild, no., da. sild; jfr lapska
lånordet siVde (av *silÖä el. *sildä).
Enl. E. Smith i MoM 1910, s. 139 f. av
germ. *sidlö- med samma utveckling
som, enl. samme förf., t. ex. b ill 1 =
isl. bildr av *hiÖl-, o. besl. med sil 1,
med grundbetyd. 'fisk37ngel' (se f. ö.
d. o.). Dock är utvecklingen av germ.
-dl- resp. -pl- ej i enskildheter utredd
(jfr bill 1). Vidare utgår, enl. Wiklund
Le Monde Oriental 5: 244, lapska lån-
ordet salled, sill, från ett germ. *silada-,
vilket synes vara en växelform till det
*silid-, som enl. fil. lic. G. Hedström
förutsättes för vissa småländska dialekt-
former. Ry. sel'd', litau. silké, fpreuss.
sylecke ha lånats från nord. spr.; om
finska silakka, strömming, liten sill, se
Setälä FUF 13: 451 med litteratur;
samtliga dessa ord hänvisande på en ti-
dig o. utsträckt sillhandel. Bildning-
arna på -k ha väl diminutivisk karaktär.
— Otänkbart är f. ö. ej, särsk. med
hänsyn till den egendomliga formväx-
lingen, att vi i sill ha ett urgammalt
lånord av icke germansk (el. indoeuro-
peisk) börd. I fråga om sannolikheten
för att anträffa dylika just bland fisk-
namnen jfr Schrader Reallex -. s. 321.
— En annan germ. beteckning för 'sill' är
det västgerm. etymologiskt oklara fhty.
håring o. herinc (ty. hering); bl. a. i det
forna göteborgska gatnamnet Herring-
gatan, sedan Sill(e)gatan (nu Postgatan).
Från germ. spr.: fra. hareng, ital. aringa
osv. — Om ett tredje germ. sillnamn
se under Skåne.
siluett, se silhuett.
silur, geol., efter silurerna, en brittisk
folkstam, som fordom bodde i de delar
av Wales, där till silursystemet hörande
bildningar först iakttogos o. systemati-
serades.
[Silvander, Sylvander, familjen.,
egentl.: Skogman, se under Neander.]
silver, i ä. nsv. även sölvcr, i sydsv.
dial. syll, söll, fsv. silver, syluer, sölver
= isl. silfr, ä. da. selver, da. solv o.
ä. da. sylu (av fda. silf, där r utstötts i
simili
gen it. silfrs), got. silubr, fsax. silubar,
fhty. sil(a)bar (ty. silber), ags. seolfor,
siolfor (eng. silver); på ett el. annat
sätt sammanhängande med fslav. szre-
bro, litau. sidäbras, fpreuss. sirablan;
av omstritt ursprung; i alla händelser
säkert ett urgammalt germ. lånord;
kanske med Hehn ytterst av namnet
(H)algbe (*Salub-), stad i Pontus, som
enl. Homeri Iliad skulle vara silvrets
hemort; dock även detta ovisst. — De
nordiska formerna med -g-, -ö- bero på
samma utveckling som i t. ex. Börje
av fsv. Birghe(r); knappast, såsom alter-
nativt förmodats, på inverkan från ags.
sglfren, av silver. — De flesta övriga
indoeur. språkfamiljerna ega en beteck-
ning för 'silver', som utgår från stam-
men arg- i lat. argentum o. mer el.
mindre dunkla varianter därav; jfr grek.
arges, vitglänsande, ljus, osv.
simili, Levertin 1903, simili diamant,
GHT 1895, jfr ty. similislein, av ital.
simili, de lika, av lat. similis, lik (till
ie. sem-, en; se simpel, singel; urbesl.
med sam-); alltså: som likna verkliga
ädelstenar. — I anslutning härtill: si-
milielegans, SD 1897 osv.
simma, ä. nsv. stundom semma, fsv.
simma, sima, för äldre *svim(m)a med
bortfall av w från ipf. pl. sömo, part.
sumin (där w försvunnit framför o, u,
jfr ord ~ ty. wort, under ~ ty. ivunder
osv.) = isl. svimma, svima, fhty., ags.
swimman (ty. schwimmen, eng. sivim).
Kausativum: *swamjan, låta simma =
mhty. swemmen (ty. schivämmen, da.
svemme, sv. svämma, även i över-
svämma). Härifrån -e- i ä. da. svemme,
simma (da. svomme), o. ml ty. swemmen
st. vb. ds. (jfr bränna i betyd, 'brinna').
Avljudsformer: -u- i isl., no. symja,
simma, got. sivum(f)sl, damm, o. sund
1; -a- i svamla o. mhty. swamen.
Germ. rot *swemm > "swimm (e ;> i
framför nasal -f- kons.), 'swem i fsv.
sima, isl. svima (med analogiskt i).
Man har bl. a. jämfört ir. do-sennaim
(av *sucmdli-), jagar, litau. sumdau,
såmdgti, jaga, förfölja. 1 alla händelser
har stammen äldst haft en allmännare
betyd, än 'simma'; jfr svamla. —
Simma mot strömmen i bildl. betyd.,
sin
jfr Bib. 1541: 'strijdh icke emoot strö-
men' Jes. Syr. 4: 31.
simme, dial., snöre, rep, även simm
n., fsv. sTme m. = isl. simi m., sima n.,
no. sune m., da. sime, fsax. simo, ags.
sima, av germ. *siman- (*sf/?ja-); jfr
finska lånordet siima ~ isl. seimr, tåg,
rep; besl. med sanskr. siman, gräns,
grek. (h)imds (gen it. -dntos), rem, ry.
sima, band; till ie. roten si, binda,
varom under sele.
Simon, mansn., av grek. Simon, från
hebr. — Simons- i vissa ortnamn inne-
håller personn. Sigmund (se d. o.).
Simonstorp, ortn., till Sigmund (se
d. o.).
simpa, Cottus scorpius, Asteropherus
1609 = fsv. (som tillnamn) = no., även
fiskesympa, därjämte no. simpe, liten
fisk, i sht vitling; dunkelt. Formellt
= no. simpa, tacka.
simpel, i betyd, 'enfaldig' t. ex. O.
Petri = fsv.: enkel, da., i ä. da. även
'enfaldig', från mlty. simpel i båda betyd.
= ty., från fra. simple (= eng.), av lat.
simplex, enkel, uppriktig, av ie. *sem-,
en (jfr s i m i 1 i d i a m a n t o. singel; ur-
besl. med sam-), o. roten plek, vika
ihop (jfr pli, plissé; urbesl. med
fläta); alltså med delvis samma betyd. -
utveckling som enfaldig, vars senare
led f. ö. är avlägset besl. med -plex i
simplex. Jfr följ.
simpelkort, ett slags hårt tvinnat
snöre av segelgarn, 1828, folketymologisk
ombildning av fra. simple chorde, egentl.:
enkelt snöre (se simpel o. körda,
korderoj), så kallat, emedan trådarna
så hårt sammansnörts, att de synas
bilda en enkel tråd.
Simrishamn, 1322: Simb&rshafn, i
Simris socken, 1130-t.: Simbros, dvs.
'mynningen (oset) av ån *Sim(b)r el.
'Svimib)!'' (jfr isl. Svim(r)aröss hos
Snorre), gammalt namn på Tommarpsån,
såsom t. ex. Hotneros, till ånamnet
* Roln osv.; se os 1.
sims, 1844 = no. sims, från ty. =;
se gesims. Härtill även snickerit. sims-
hyvel, förkortat sims, o. vb. simsa,
hyvla med dylik hyvcl.
Simtuna, se Tu na,
sin = fsv., da. = isl. sinn, got. seins,
713
sina
1 I
singula(ris)
fsuv, fhty. sin (ty. sein), ags. (poet.)
s in, av germ. 'sina-, i urgerm. blott
reflexivt (ej s;'isoni fhty. sin även i betyd,
lians ); bildat som min o. din (se d. o.)
,i\ en kasusform till retlexivstammen
se, varom under sig; jfr sinsemellan
ävensom svear, sven, adv. så osv.
Annars t. ex. lat. SUUS, grek. (h)eös,
(/i)ös, litau. sdvas, med annan bildnings-
typ. — I sinom tid, dat. sg. m., har
bevarats i språket på grund av det
äldre bibelspråkets inflytande, t. ex.
Sal. Ordspr. 25: 11: 'Ett ord i sinom
tid taladt, är såsom ett gyldene äpple
uti silfskålom'; här numera med betyd.:
i behaglig, råttan tid, vid lämpligt till-
fälle ('det var ett ord i sinom tid');
dessutom ofta med betyd, 'någon gång i
framtiden', medan t. ex. sv. o. da. i sin lid
är liktydigt med 'tidigare, förut'; betyd. -
växlingen sammanhängande med den
olika innebörden av de förbindelser, i
vilka uttrycket plägat uppträda. Ett
helt annat ord är sinom i tusen sinom
tusen, se sinom.
sina, om kor, t. ex. I. Erici 1642 =
no., av germ. *sinön, i avljudsförh. till
fhty. sene, 1 pers. sg. pres., vissnar, blir
slapp (vartill väl även mhty. senen =
ty. sich sehnen, längta, Karsten Mém.
de la Soc. néophil. ä Helsingfors 3: 412
f.); jfr no. sina, st. vb, sakta glida o. d.,
o. lat. s//io, slui, låter gå, tillåter; till
en ie. rot se(i), släppa efter o. d.; se
f. ö. sen 2, sedan, si d, si da, sil 1
ävensom under såll o. jfr Persson lndog.
Wortf. s. 364.
sindal, nu blott hist., ett slags taft-
artat sidentyg, fsv., fno., fda.,mlty.,mhty.
sindal m. m., fra. cendal, mlat. cindalum,
till grek. sindon, ett bomullst}^" från In-
dien (jfr Sindhu, Indus); alltså efter ur-
sprungsorten; jfr t. ex. baldakin till
Baldak (Bagdad), damask till Dama-
skus osv.
sinder, glödspån som avfaller vid jär-
nets smidning, sv. dial. sinner, järnslagg
o. d., även sinder, grand, smula, fsv.
sinder n., slagg = isl. sindr n. (varav
dvärgnamnet Sindre, liksom namnet på
hans broder Brokkr hör till fhty. broccho
m., bit, smula, till germ. brekan, bryta,
förf. Ark. 7: 51), da. sinder plur., mlty.
sinder (sunder m. m.), fhty. sin tar (ty.
sinter; bl. a. i fhty. person n. Sintar-
fizzilo — isl. Sinfjptle Kluge), ags. sin-
der (eng. cinders, slagg, aska, genom
sammansmältning av det germ. ordet o.
det obesl. fra. cendre, aska, se cendré),
av germ. *sendra-. Ofta sammanställt
med fslav. sedra, stelnad vätska, dropp-
sten; dock osäkert; jfr Lidén Stud. s. 39.
Däremot stämmer detta ords betyd,
utmärkt med den hos den även till sv.
lånade ty. bergv. -termen sinter (se d. o.).
sinekur, Sthlms Post. 1792 (om eng.
förh.), Tegnér 1825: 'för mig (blir) väl
svårligen , . fråga om någon engelsk
sinekur i Vexiö'; förr även: sinekur =
ty. sinekure, eng. sinecure, fra. sinécure,
av lat sine cura, utan omsorg (jfr kur 2).
1. singel, grovt grus, särsk. vid kusten,
jfr J. Månsson 1644: singel-sieen = no.
singl n., motsv. mlty. singele, bank av
kiselstenar el. rullsten vid kusten; om
inhemskt, snarast till singla i dess
grundbetyd, 'klirra, ge ett sjungande
ljud'. Eng. shingle med samma betyd,
är möjl. samma ord o. i så fall väl lån
från nord. — Den förr vanliga formen
singels (stundom även cingels) visar, att
ordet i sv. är ett inlånat sjömansord;
som ju dock ytterst kan ha skandina-
viska anor.
2. singel, adj., i kortspel, t. ex. 1847,
av eng. single, av lat. singulus, en enda,
ensam (till ie. sem-, en, jfr simpel,
urbesl. med sam-). — En avledn. av
singulus är adj. singularis, vartill nu-
merus singularis, ental, varav ty. singu-
lar o. sv. singularis el. singular.
singla (slant), Byskom. J. Stolts Min-
nen 1820-t., Blanche Pos. 1843: 'Sjö-
mannen (singlande upp en slant). Klave
är det'; egentl. om det klirrande el.
sjungande ljudet = ä. sv. (sällsynt, t. ex.
1748), sv. dial. singla, klinga smått
klirra = no., nisl.; avljudsform till
ungef. likabetyd, sangla, sångla, skälla
skarpt, no. sangla, klinga, sv. dial.
sangra, sjunga slarvigt, no.: klinga, osv.;
till germ. *singw- i sjunga. — Seder-
mera i vidsträcktare anv. om snöflingor,
fåglar m. m., som 'singla' (ner, fram
osv.) i luften.
singular(is), se under singel.
sinka
7
15
sinom
1. sinka, vb, Spegel 1685, ä. nsv.
se(e)nka, fsv. senka = isl. seinka, da.
sinke; avledn. av sen2 (liksom dyrka:
dyr, jämka : jämn osv.). Med avs. på
övergången av -e- (äldre -cei-) till -£-
framför två konsonanter jfr t. ex. ingen
av engin, gissel av gésl.
2. sinka, spel, femma, H. Oluffssons
visbok, y. fsv. sinka ('in tessere') Cod.
Ups. C 20 s. 511 = ä. da. sinke, av
mlty. sinke, av ä. fra. cinque (fra. cinq),
fem, etymologiskt samma ord som fem
(se d. o. o. punsch). — Sinkad us, en
femma o. en tvåa i tärningsspel, t. ex. Bell-
man, örfil Bellman, slump 1800-t.; förr
även om en dans = da. sinkedns, örfil,
från mlty. sinke dås som spelterm, lty.
zinkedus, örfil; av mlty. sinke, femma, o.
dus, tvåa (se dus 2). Betyd, 'örfil' syf-
tar väl på de fem fingrarna. Med avs.
på betyd, 'lyckträff, slump' jfr da. paa
en troiedus (se trojadus). Härefter är
väl skräll dus bildat (se skrälla).
3. sinka, hopfoga o. d., t. ex. 1791
= da. sinke, från ty. zinken, egentl.:
förse med taggar, till zinke, tagg, tapp
m. m.. av fhty. zinko, av germ. *tint-
kan-, Å-avledn. av stammen i tinne.
Med avs. på s som motsvarighet till ty.
r jfr t. ex. sira, svicka.
4. sinka i stövel sin ka o. d., vä-
sentl. dialektiskt, Linné 1751: järnsinka
= da. sinke, från ty. senk(e), egentl.:
fördjupning, till senken, sänka (se d. o.).
sinkabirum, skämts., arrest, kurra,
Braun 1843 osv.; ovisst ursprung. Dy-
lika skämtsamma, ofta hypokoristiska
beteckningar för 'fängelse o. d.' äro
synnerl. vanliga i olika länder, särsk. i
tjuvspr. Jfr under finka o. kurra.
sinkadus, se sinka 2.
sinnad (att göra ngt), 1593, particip-
liknande bildning till sinne, väl efter
ty. gesinnt o. formellt identiskt med
fsv. sinnadhcr, förståndig, till sin, sinne
i betyd, 'förstånd', o. med isl. sinnadr,
som står på någons sida; av samma
slag som hågad o. ett större antal
sammans. såsom trångbröstad, mörk-
hyad, helskinnad, tve ä g g a d osv. —
En parallellbildning, anslutande sig till
germ. denominativer på -iö- (se -hyllt),
är sv. dial. sint, vred = no. (jämte sin- I
na(d)), till sinne i betyd, 'vrede'; även-
som det av sinne i annan betyd, bil-
dade -sint i hög-, storsint osv.
sinne, i ä. nsv. även 'förstånd, tanke,
mening, innehåll, betydelse' (alla i Bib.
1541), fsv. i samma betj-d. som i nsv. o.
ä. nsv., även 'sätt'; i sv. dial. också 'vrede'
= no. (med samma betyd. -utveckling
som i mod); avledn. av fsv. sin n. med
ovannämnda betyd. = no. sinn, da. sind,
från mlty. sin (-nn-) m., med samma
betyd, som i fsv. = fhty. sin (ty. sinn);
besl. med mlty. sinnen, tänka (på),
åstunda — mhty., ty. (av fhty. sinnan,
gå, resa, sträva) = fsv. sinna, uttänka
(jfr sv. besinna = fsv.), sv. dial.: fun-
dera, övertänka, isl. (-ad- o. -nt-), no.:
bry sig om ; i nord. språk väl från mlty.;
f. ö. vanl. betraktat som utgående från ett
ie. *sent-n- (med senare bortfall av t
mellan två konsonanter) o. trol. med
rätta fört samman med germ. *sinp-,
gång (varom under sinom), varav:
sinnesriktning > sinne. — I nsv. jämte
sinnelag stundom ersättande fsv. möp
(= mod; se d. o.). — Märkliga äro de
lapska lånorden sidne, sinne, siööe, vrede,
av germ. *sinpa-, av *senpa-, alltså for-
mellt identiska med det nämnda germ.
ordet för 'gång'; jfr till betyd, 'vrede'
det ovan nämnda sinne i sv. dial. o. no.;
alltså visande hän på nord. ord med
samma betyd. -utveckling som lånordet
sinne. K. B. Wiklund FUF 12: 35. —
Sinnebild, Columbus Ordesk., Börk
1689 (neutr.) = da. sindbillede, efter
ty. sinnbild, egentl.: sinnlig, dvs. för
sinnena uppfattbar, bild. — Sinnelag,
Swedberg 1710, Dalins Arg. (ej hos Lind)
— da. sindelag, till lag 2 i betyd, 'be-
skaffenhet'. — Sinnrik, i ä. nsv., t. ex.
P. Brahe 1581, vanl. i betyd, 'klok, för-
ståndig' = da. sindrig, från mlty. sin-
rik(e), förståndig, sinnrik, el. ty. sinn-
reich.
sinom, i uttr. tusen s. tusen, dvs.
tusen gånger tusen, dat. plur. av fsv.
sin, sinne n., gång (i multiplikation),
gång, om tid (jfr sv. någonsin), resa
= isl. sinn, gång, tid, sinni, resa, da.
-sinde-, i ingen-, nogensinde o. räkne-
orden tresindstgve, dvs. 3 gånger 20,
osv., got. ainamma sinpa (dat.), en gång,
BinsemellaB
fsax. stth ni., väg, riktning, fhty. sind
ils., ags. sid, gång, väg, av germ. *sinpa-,
av 'scn/nt- ir. .sv/, väg (av ie. *sento-).
Hit höra även germ. "ga-sinpa(n)- =
got. gasinpa, (res)kamrat, fsax. gisilh,
fhty. gisind (ty, gesind, tjänare), ags.
gfesid, isl. sinni; jämte fsax. gisithi n.,
följe, tjänstefolk, folk, fhty. gisindi, (res)-
följe (ty. gesin.de, [de lägre] tjänarna i
ett hus, vartill gesindel, pack, byke),
ags. gesid, följe, isl. sinni; ävensom det
av nominalstammen avledda fhty. sin-
ddn, resa, ags. sidian ds., isl. sinnet,
vara i följe med. Jfr sända o. föreg-
sinsemellan, med analogiskt tillsatt s>
av ä. nsv. sin emellan, t. ex. Bib. 1541,
fsv. sin emccllan m. m., jfr isl. sin å
milli, av fsv. sin, genit. till refl.-pron. sik
(se sig), o. emellan.
sinter, droppsten, tuff, Wallerius 1747,
från ty. sinter, 1673 osv., väl egentl. =
sinler, slagg (= sv. inhemska sin der), el.
möjl. ett annat ord = fslav. sedra,
droppsten, tjeck, sddra, gips, med vilka
man även sammanställt sin der.
sipp, Kling Spect. 1735: 'nätt och
sipper', i dial. även: förnäm, högfärdig,
kort om huvudet, jfr da. sippet, från
lty. sipp = holl. zipp, ty. sipp; möjl.
besl. med no. sippa, gå med neddragna
mungipor, vara gråtfärdig, o. som sbst.:
en som 'sippar', intensivbildning till
no. sipa, gråta = sv. dial.: sakta rinna;
se f. ö. sippra. Då ett motsv. da.
dial. sippe = meng. sippen (eng. sip)
även betyder 'läppja, smutta', förmoda
Falk-Torp s. 970, att betyd. -utvecklingen
har varit: dricka med spetsade läppar
;> spetsa läpparna, se sipp ut, varför
kunde tala ä. (n)sv. : 'Hon putsar sig
rätt grann, och gör med munnen sipp'
Kolmodin 1732, 'sittia för en spegel och
giöra sipp' 1738 osv. Jfr även ä. sv.
sippertippa, nippertippa, varom förf.
Minnesskr. utg. av Fil. samf. i Gbg 1910
s. 13; ävensom under nippertippa o.
pimpla. — En nasalerad biform synes
vara ä. nsv. simper (-e-, -ä-), fin (1582),
blyg, sipp = sv. dial. = no. o. da. dial.
semper, jfr ä. nsv. simp, sipp kvinna,
motsv. eng. simper, mholl. zimperlijc,
ty. zimper(lich), ävensom sv. dial. sim-
pernätt, grann, högmodig. — Ordens
förhistoria måste dock i stort sett ännu
anses dunkel. Jfr sipp a.
sippa, i blå-, vitsippa t. ex. Linné;
Rudbeck AU.: sijffpa; jfr hwijtzepper o.
1640; i vissa sv. dial. även sibb (med
-bb- väl av hypokoristiskt ursprung;
jfr t. ex. klabb, labb); enl. Hesselman
i o. g s. 189 f. möjl. sammanhängande
med sipp o. semper ovan i betyd,
'grann, nätt', kanske egentl. snarast
'nätt flicka', jfr växtnamnen vitkullor
(till kulla, flicka), da. hvide-pigcr osv.
Har kanske en dylik betydelse ännu
föresvävat C. F. Dahlgren i hans 'Sip-
pan i lunden nigande står'? — Om and-
ra ord för 'sippa' se ves.
sippra, 1706: sipprat ut (i bildl. bem.)
= lty. sipern, r-avledn. av sv. dial. sipa,
sakta rinna = no. sipa, gråta, ä. da.
sibe, da. sive, sakta rinna, sippra, mlty.
sipen, mhty. sifen, ags. sipian (eng. dial.
sipe), till ieur. roten seip i grek. eibö
(av *seibö), låter droppa o. d. Se f. ö.
sipp, sippa, sikt 3 o. såpa. Sippra
förhåller sig till sipa såsom ty. sickern
till no. sika, sila (se f. ö. sickla).
sira, A. Oxenstierna 1626: ziere, C. G.
Tessin (jfr nedan), Lind 1749, Sahlstedt
1773 o. Bellman: zira; Creutz 1762:
zirat, men 1795 ändrat till siradt; hos
Weste 1807 med sira som huvudform
== ä. da. sire, från mlty. siren resp.
dess grundord ty. zieren, av fhty. ziarön
ds., jfr adj. ziari, zéri, dyrbar, skön, o.
sbst. ziari, skönhet, prydnad; besl. med
mlty. ter, glans, beröm m. m., fsax.
tir, ags. Ur, ära, beröm, isl. tirr ds.,
tderr, ren, klar; no. o. sv. (slangspr.)
lira, titta = sv. dial. tira, glänsa (se
t i ra), osv.; germ. stam *ter-, *tir- =
ie. *deir, *dir-, jpr litau. dgreli, titta
fram; r-utvidgning av roten di, stråla,
i sanskr. dideti, strålar, osv.; se f. ö.
o t er a o. Tyr. — Med avs. på s som
motsvarighet till ty. z jfr t. ex. sinka
3, svicka o. ä. nsv. säj are, visare
(efter ty. zeiger, se under visare). —
Ordet hade förr en vidsträcktare anv. i
bet. 'pryda' än nu, t. ex. G. G. Tessin:
'Hans Maj:t (dsv. Karl XII) ärnade göra
något deraf (dvs. av Brunkeberg) som
skulle zira hela Staden'. — Sirlig,
Columbus Ordesk.: zirlig = da. sirlig,
sirap
71
7
sisyfusarbete
från ty. zierlich, etymol. = ä. nsv.
tirlig, t. ex. en tijrlig j om fru, av Colum-
bus Ordesk. anfört som ett bergslagsord.
— Jfr sirat.
sirap, med -a- t. ex. 1637 o. i ordb.
från 1700-t.; i ä. nsv. f. ö. i regel -op,
-ii/), fsv. siroper Sdw. Tillägg = da.
sirup, mhty., ty., fra. sirop, ital. s(c)i-
roppo, mlat. siröpus, sirupus; ett medel-
tida medicinskt lånord, väl från arab.
saräb, sirap, dryck; jfr so r b et. — I
ä. nsv. även syrop (jfr mhty), i nsv.
stundom (officiellt) sump (Apot. -taxan).
sirat, o. 1550, i ä. nsv. med huvud-
tonen på första stavelsen, t. ex. S. E.
Brenner; med z- ännu Sahlstedt 1773;
Weste 1807: sirat; från ty. zierat, av
mhty. zicrot, avledn. av fhty. ziari, dyr-
bar, skön, av samma slag som armod
o. klenod; se f. ö. sira.
[Sireköpinge, ortn. Skå., se Sigrid
under Sig-.]
siren, bedårande o. lockande kvinnlig
varelse, kokett, egentl.: havsjungfru som
dårar med sin sång = ty. sirene, fra.
sirénc osv., från lat. siren, av grek. sei-
rén, plur. seirénes, av, trots framställda
förklaringsförsök, alltjämt dunkelt ur-
sprung. I betyd, 'ångvissla' möjl. även
påverkat från lat. syrinx, rör (se sy-
ren).
Siri, kvinnon., se Sigrid under Sig-.
Sirius, hundstjärna; i samma form i
den isl. litter.; av lat. Sirius, av grek.
Seirios, till adj. seirios, brinnande (av
ovisst urspr. ; möjl. till seiö, darrar, ska-
kar, med syftning på lågans fladdrande).
— Benämningen hundstjärna redan
i ä. nsv. (t. ex. Dahlstierna) = isl. hund-
stjärna (el. -siirne), ty. hundsstern, efter
lat. canicula; i mhty. även hunt, efter
lat. canis, grek. kyön; står i Stora Hun-
dens stjärnbild. Se f. ö. under röt-
månad.
sirlig, se sira.
sirocko el. scirocko, het vind, den
förra formen från fra. siroco, ytterst av
ital. scirocco, egentl.: östan vind, från
arab. scharqT, östlig.
sisa, ljudhärmande bildning.
[sisare, sv. dial., liten sax, se under
det obesläktade sax slutet.]
siska, fågelsläktet Acanthis, grön- o.
gråsiska, Sigfridi 1619 (sijsker pl.), sydsv.
dial. sisikor plur. P. Rosenius; från
mlty. sis(e)ke, motsv. no. sisik, från
mlty. sisek, tsisek = ty. zeisig; o. da.
sisken, från mlty. dimin. *siseken — ty.
zeischen; från slav. spr., t. ex. tjeck.
cizek, som återger ett av de ljud, som
grönsiskan brukar frambringa o. som
bl. a. betecknats som sislick, alltså på-
minnande om den lockton, som givit
grönsiskans släkting steglitsan dessnamn.
Då båda fåglarna varit omtyckta bur-
fåglar, har man skäl att antaga, att nam-
nen förmedlats genom kringvandrande
slaviska fågelhandlande. Jfr även under
svenska, en benämning på den nära
besläktade grönfinken.
siskonkorv, 1730: siskon, -korf, Brooc-
man 1736: susiskon, efter ty . saucisschcn,
dimin. till fra. saucisse ds.
[s is sa re, sv. dial., liten sax, se under
det obesl. sax (slutet).]
sist, adj., fsv. sizter, o. adv., fsv. sizt
= da. sidst, snarast germ. superlativ
*sipista-, växelform till *sTpösta- i isl.
sidastr (adv. -ast), ags. sidost (-est), jfr
fsv. siparster = isl. siÖarstr med r från
kompar. fsv. sipari (adv. sidhar) — isl.
sidarri (adv. siöarr) osv.; om en annan
komparativbildning se sedermera. Po-
sitivformen är ett germ. *sipu- = got.
seipus, sen, vartill adv. isl., ags. siÖ, sent
(se f. ö. omsider, sid-); besl. med fir.
sith, länge; jfr även lat. serus ('sei-)t sen
(se serenad). Till samma rot séi, si,
låta fara, släppa efter o. d., som adj.
sid o. sen, ehuru betydelseförh. kan
vara svårt att i enskildheter bestämma.
— S i s t e n s i härom s i s t e n s, fsv. sis-
thens, av siztans, för någon tid sedan,
jfr i siztans, adverbbildning till sist, se
med avs. på bildningen i jons, av i
iadhans, ä. * apans. — På sistone =
da. paa sidsten, jfr isl. at sidustunni,
egentl. till isl. at siöustu, dat. sg. h. till
siztr, sist, men uppfattat som dat. sg.
till ett sbst. sidasla f. o. försett med
den best. slutart. till ett dylikt ord; jfr
fsv. a thcet sizta osv. Jfr förstone, åt-
minstone.
sisyfusarbete, efter grek. Sisyphos,
en sagokonung, som för sina illdåd
straffades med att uppför ett berg i
sits
718
sju
underjorden vältra en stor sten, som
Ständigl åter rullade ned.
1. sits (säte, snitt), i den förra betyd.
Weste 1807 (men ännu ej hos Sahlstedt
1773, som dock liar fyrsitsig), i den
senare betyd. ätm. 1830-t.; från ty. sitz,
av fhty. siz m. = mlty. sit, av germ.
"seti-, till vb. sitta.
2. sits (tygsort), bonppteckn. 1741,
förr ofta stavat sitz el. zitz = da. sir(t)s,
med felaktigt r (från särs), från boll.
sits el. ty. zitz, motsv. eng. chintz (egentl.
plur.), som anses bärstamma från bin-
dust, chint, fläckig kattun, medan möjl.
den boll. formen utgår från biformen
chil; besl. med san skr. citra-, fläckig,
brokig.
sitta, fsv. silia (ipf. sat, plur. säto,
y. sulo, jfr nedan) = isl. sitja, da. sidde,
fsax. sittian, fhty. sizzan (ty. sitzen), ags.
siltan (eng. sit) osv.; i västgerm. spr.
även 'sätta sig'; motsv. got. sitan utan
i (liksom got. ligan, men isl. liggja);
till ieur. roten sed i sanskr. sad-, sitta,
grek. (h)ézomai, sätter mig (av *sedio-)
lat. sedeo, sitter (jfr president, re-
s e d a, residens, sediment), fslav. sedq,
litau. sedmi; med reduplikation : sanskr.
sidämi, sitter, grek. (h)izö ds., lat. sido,
sätter mig (av *sizdö). — Ipf. plur.
sut(t)o o. sup. sut(t)it äro yngre analo-
giska former (jfr spritta, spratt, spruttit
osv.) för de ljudlagsenliga ä. nsv. såto
(som försvann under 1700-t:s senare
hälft) o. ä. nsv., nsv. setat (jfr fsv. sitit).
Sahlstedt 1773 har blott suttit. — Jfr
för så t, sats, satt, sits 1, så te, sä t a,
säte, säter, sätta, undersåte även-
som sadel o. näste. — Sittopp, örfil,
Bellman 1769; Weste 1807: sittopp o.
sittopp, en imperativbildning av samma
slag som t. ex. ä. nsv. slukopp, upp-
slukare (från mlty. slukup, jfr ty. schluck-
auf), el. krypin, skymundan, sväng-
om, dans, titt ut, ortn. Blåsut, Vänd-
om osv.; jfr likn. under vipp stj ärt o.
våghals. I dial. uppträda de likbety-
dande oppsittare o. oppsättare.
situation, A. Oxenstierna 1632 osv.
allmänt (men äldst nästan blott om
orters läge), Lindfors 1824, men ej hos
Weste 1807 = ty. osv., från fra. =,
till lat. situs m., läge (av omstritt ur-
sprung). — Situerad = ty. situiert,
efter fra. situc, belägen.
Sivart, mansn., etymologiskt = Si-
gurd, se närmare d. o. (under Sig-).
Siwert, familjen., se under Sigurd
(under Sig-).
Sixten, mansn., se under Sig-.
sjal, se schal.
sjana, vulg. o. dial., nedsättande be-
teckning för kvinnor; möjl. = kvinnon.
Jeäna (uttalat Sjana), biform till Je-
anna, av fra. Jeanne, femin. till Jean
(= Johannes); jfr dock sv. dial. sjane,
fåne, som gör denna härledning osäker.
Hjelmqvist Förn. o. familjen, s. 122.
sjask, -a, -ig, ännu ej hos Dalin 1853
= da. sjask, dåligt före, dåligt arbete,
fusk (Kristiansen Gadespr.), sjaske, plas-
ka, sjasket; väl ett slags pejorativ om-
bildning av slask osv. (jfr ex. under
dessa ord i betyd, 'slödder', 'slarvig, om
kläder'); i sv. dock möjl. delvis bero-
ende på sammansmältning av flera ord
såsom skitig, snaskig, jfr Tamm Gr.
s. 32 ävensom schajas, sjåp, sjåter.
sjätte, se sjåter.
1. sju, fsv. siu = fgutn. siau (jfr
biaupa = fsv. biupa), isl. sjau (i for-
mellt avs. dunkelt), sjö, no. sjau, sju,
fda. siu, da. syv, av urnord. *sebu(n) med
bortfall av b framför u (jfr Bjur-, bäver)
= got. sibun, fsax. sibun, fhty. sibun
(ty. sieben), ags. seofon (eng. seven), av
germ. *sebun (bevarandet av n i slut-
ljud kan bero på ett 'sebuni-, nybild-
ning efter t. ex. *fimfi, 5, se Brugmann
Grundr. II. 2: 18 med litter. o. jfr tio;
el. möjl. på inverkan från ordningstalet);
jfr med bibehållet / salfrank, septun ; av
ie. *septm = sanskr. saptå-, grek. (h)eptd,
lat. septem, fir. secht n-, med motsvarig-
heter el. ombildningar i övriga språk-
familjer. — Sju i vissa stående uttryck
brukades i Norden o. annorstädes som
ett typiskt stort tal. Ex.: Då blir det
sju torsdagar i en vecka. Jfr även: sju
sorger och åtta bedrövelser, förr även:
sju sorger och en nöd, efter B ib. 1541,
Job 5: 19: 'Vthaff sex bedröffuelse frel-
sar han tigh, och j then siwnde kommer
intet ondt widh tigh'. Möjl. också i sju-
milastövlar; jfr nedan. I vissa fall
beror användningen därpå, att sjutalet
sju
719
sjuk
hos somliga folk, t. ex. i Orienten, betrak-
tades som heligt. — Sju för tu-, t. ex.
Chronander 1649: 'säga sju för tu'; av
samma slag som bot för sot, rätt
och slätt, smått och gott, ur och
skur osv.; jfr Asteropherus 1609: 'När
han har itt glaas eller tw, vil iagh op-
skrifua kannor siu', ävensom ä. nsv.
skrifva X för V, (ä.) da. scette x for u
og seks for sju. — Om den sydsv.
svordomen min sju se sju 2. — Sjunde,
fsv., fda. siunde (nda. syvende är om-
bildat efter sy v) = isl. sjaunde, sjunde,
got. sibunda, fsax. sibondo, sibotho, fhty.
sibunto (ty. siebente), ags. seofoöa (eng.
seventh har ombildats efter seven), av
ie. *seplm-to- — sanskr. saptdtha-; utan
avledn. -t- däremot i lat. septimus, grek.
(h)ébdomos, sanskr. saptamd- osv. —
Sjuttio, fsv. siutio, ombildning av siu-
tighi = isl. sjautigir, egentl.: sju tiotal;
se f. ö. det analoga femtio o. tio: i
got. dock ej sibun ligjus utan sibunte-
hund (varom under tio). — Sju mila-
stövlar, t. ex. 1880, el. sju mils-, t. ex.
Cygmeus 1843, Topelius, Wirsén, efter
ty. siebenmeilenstiefel, från sagan om
Tummeliten. Om valet av räkneordet
sju se ovan. — Sjus ovare, jfr folk-
boken 'Legenda eller een lijten historia
om the siusoffuare' 1626 = da. synsover,
efter ty. siebenschläfer; egentl.: en av
de 'sju sovarna' (jfr fsv. the hcelga VII
soffmara), som enl. helgonlegenden sovo
i en bergshåla vid Efesus från år 249
till år 447 o. efter vilka sjusovardagen,
27 juli (nu Marta-dagen) uppkallats. I
överflyttad bem. redan 1649 från Växiö
domkap.: 'Dn : (dvs. dominum, herr)
Lundelium, dhen siusoffwaren och tidz-
spillaren'. — Sjustjärna (vanl. i plur.
best. f. -orna), stjärnbilden Plejaderna
(av vars hundratals stjärnor blott ett
ringa antal äro synliga för blotta ögat),
Bib. 1541 (i plur.), y. fsv. siuslierna
Cod. Ups. C 20 = da. syvslj(vrnen, efter
ty. siebengestirn.
2. sju i den sydsv. svordomen m i n
sju är en i anslutning till sju 1 före-
tagen eufemistisk ombildning av min
själ av samma slag som ty. (bei) mciner
sechse t. ex. Goethe efter sechs av scele.
sjubb, tvättbjörn, Linné 1748: siupp,
Dagl. Alleh. 1793: SchubbskinnsPäls,
från ty. schupp, egentl. om pälsen (ty.
schuppenpelz), efter ry. suba, päls, o.
sedan använt om djuret.
sjuda, fsv. siudha, sjuda, koka, intr.
o. träns. = isl. sjöda (sand), da. syde,
mlty. seden, fhty. siodan (ty. sieden),
ags. séodan (eng. seethe); väl till en två-
stavig ie. rot senet, vartill bl. a. även
fhty. swedan st. vb, brinna långsamt,
mlty., mhty. swadem, swaden, ånga (ty.
schwaden), ags. swaöul; jfr avest. hav-,
steka (av *seu el. *sou) Charpentier KZ
40: 430.— Härtill i avljudsförh. : ä. nsv.,
sv. dial. såd n., soppa, spad, fsv. sup,
isl. sod, da. saad, av germ. *suda-, *supa-
(se även sudla) ~ fgutn. saupr, brunn,
mlty., mhty. sol, ags. séad (till germ.
*seupan i betyd, 'bubbla el. välla fram'),
av germ. *saupa- m., nära besl. med
fsv. söper m., får, sv. dial. sö m. o. f.,
även om ko, isl. saudr m., får, get,
egentl. samma ord som got. saups, f.,
offer (se d. o.), av germ. *saupi-, såle-
des egentl.: det som kokas (såsom of-
fer); se sö(d). — Sjuda började rätt
tidigt delvis undanträngas av det yt-
terst från lat. kommande lånordet koka.
Sjuhundra, härad, Uppl., fsv. Siöhun-
dare, Söhundare (S&hundare), av sjö
o. fsv. hundare, härad (se hundra).
Den nsv. formen har utvecklats ur fsv.
Siö-: närmast en uppl. plur. *siuwar
el. 'siughar, se Hesselman Spr. o. st.
5: 197 f., 202 o. jfr Sju k ar by.
sjuk, fsv. siuker = isl. sjukr, da. syg
(utvecklat som myg, mjuk), got. siuks,
fsax. siok, fhty. sioh (ty. sicch), ags.
séoc (eng. sick); allm. germ. adj. *seuka-
utan motsvar. i utomgerm. spr. Härtill
got. st. vb. siukan, vara sjuk, fhty. siuh-
han ; jämte sv. vb. flit}, siuhhén, -ön
(ty. siechen), sv. dial. sjukas ds. ~ isl.
sykjasl, bli sjuk (av germ. *seukian),
ävensom inkoativbildningen isl. sokna,
bli sjuk (med avljud), ersatt av isl.
sj ukna, fsv. siukna = sju k na. Jfr
f. ö. sot 2. Vanl. fört till en ieur. rot
seueg, vartill även svag (av "swak-);
dock ovisst. — Sjuka, sbst., fsv. siuka
= da. syge, jämte sv. dial. sjuke m., fsv.
siuke no. sjuke; vilka jämförelsevis
unga n-stamsavledn. av sjuk (liksom
sjunga
720
själ
leda till led osv.) ersatt det samgerm.
adj.-abstr. på -in: fsv. sijke f. = nisl.
sijki, got. siukci, mlty. suke, fhty. siuhhi
(ty. seuche), bildat som t. ex. fsv. glcepi
(so glädje).
[Sjukarby, ortn., Uppl., fsv. Siö-
karlaby, egentl.: sjökarlarnas by; med
S j u - av Siö- såsom i Sj u h u n cl ra; se
f. ö. Älvkarleby.]
sjunga, fsv. siunga (med brytning
liksom siunka) = isl. syngva (med iv-
omljud), da. synge, got. siggivan (även:
föreläsa), ffris. sionga, fsax., fhty., ags.
singan (i fhty. även: föreläsa, t. ex.
Otfrid, o. kraxa; ty. singen, eng. sing);
allm. germ. st. vb "singwan = ie. "sengHh-,
vartill sannol. grek. omphé (av ie.
*song"hä), röst, orakel; jfr f. ö. sång
o. singla. — Med avs. på betyd. -väx-
lingen 'sjunga' ~ 'läsa', jfr bulgar, kniga
péja, läsa en bok: fslav. péti, sjunga.
— Sång i modern mening var väl för
de förhistoriska folken okänd: vad som
därmed betecknades, motsvarade snarast
det föredragningssätt, som i förbleknad
form kvarlever i den prästerliga prediko-
tonen. Jfr under kväda. — I got. även
Uupön, till lj ud. En rätt spridd indoeur.
beteckning är kan- i lat. canere (se
hane o. kantor); om grek. aeic/ö,
sjunger, se ode; om sanskr. gåyati,
litau. gédöli ds. under kvida. Jfr
även gala. — A. nsv., sv. dial. imperf.
sång har utvecklats av fsv. sang (= ty.
osv.) som lång, stång av lang-, stäng.
Ä. nsv., sv. dial. söng beror på analogisk
ombildning av samma slag som i sönk,
sjönk, för äldre sank; utförligt härom
Lundberg 2:dra st. verbalkl. s. 147 f.
Det från inf. o. pres. i böjningen in-
trängda j uppträder redan i fsv., t. ex.
siwngo, siwngin. — Var fågel sjunger
efter sin näbb, fsv. hwcer fwgel sywn-
gher, som hans ntéb air woxeth, motsv.
i ty. m. fl. spr.
[sjungen, sv. dial., styngfluga, se
styng 2.]
sjunka, fsv. siunka (med brytning
liksom siunga) = isl Sökkva (med w-om-
ljud), da. synke, got. sigqan, fsax., fhty.
sinkan (ty. sinken), ags. sincan (eng.
sink); allm. germ. st. vb 'sinkwan.
Kausativum sänka (se d. o.). Ieur. rot
scng", växelform till se(n)kli i litau.
scnku, sékti, sjunka, falla (om vatten),
fslav. i-seknqti, avtaga, grek. (h)edphthe,
föll, Horn. (av *esnklÅ-) osv. Jfr även
mhty. sihte, sank (t}', seicht), ags. sihte,
av germ. *senhtia-, egentl.: utsinad.
Litteratur f. ö. t. ex. Falk-Torp s. 1562,
Boisacq s. 210. — Konjugationsväxlingen
ipf. (fsv.) sank, sedan sönk, sjönk (åtm.
1730), är analog med den i sjunga (se
d. o.). Jfr sank 1, 2 o. sacka.
sjå, vard., tungt arbete, E. Carlén
1842 (hos denna förf. vanligt); egentl. ett
sjömansord == da. sjov (även 'larm,
skämt'), no.-da. sjau, från fris. s/de, el.
boll. sjouw ds. Härtill vb. sjå a, av
fris. sjöen el. holl. sjouwen, slita o.
släpa; o. sbst. sjåare, Aftonbl. 1841:
'spannmålsbärare eller s. k. schåare vid
Skeppsbron' = da. sjo ver, jfr holl. sjöu-
wer. F. ö. dunkelt.
sjåp, 1860-t.(Sturzen-Becker,Blanche),
även: sjåp er (med samma genusväxling
som tok o. våp); sjåpa, sbst., O. v.
Dalin Vitt.: 'den skåpan sätta nosen i
vädret'; sjåpa (sig), vb, Snapphanarne
1831: skjåpande part. pres., Jolin 1845:
schåpar sig; sjåp ig, adj., Bremer 1821
(i brev). Formen skåpan hos Dalin
betecknar säkerl. uttal med sk o. är =
sv. dial. *skåpa (-o), lat kvinna, jfr skåp
n., sjåp, o. no. skaap f., virrig pratsjuk
kvinna; f. ö. dunkelt. Sedermera om-
bildat med pejorativt jr; formen skjå-
pande 1831 synes beteckna ett mel-
lanstadium. Möjl. även till form o. be-
tyd, anslutet till sjask, sjana, sjätte,
sjåter osv., jfr även med -åp t. ex.
våp o. de ungef. likabetyd. sv. dial.
låp o. jåp. — No. sjaap m., liten narr,
synes icke höra hit, utan är en själv-
ständigt uppkommen pejorativ bildning
av samma slag som de nyss nämnda.
sjåter, en även i dial. förekommande
pejorativ bildning av ovisst ursprung;
av samma slag som sjätte; liksom de
flesta dylika ord med dunkel förhistoria,
då de ofta bero på kontaminationer
av olika slag el. äro av rent imitativ
karaktär. Jfr t. ex. hall. sjånte (-o-),
fåne, väl av sjätte, sjask o. fjånte, fåne
(Wigforss S. Hall. folkm. s. 236 n. 1).
1. själ (anima), fsv. siat, sial = da.
själ
721
sjö
sjcel, från fsax. siala el. ffris. siele (varom
Wadstein Friserna o. forntida handels-
vägar s. 14), medan isl. sal, no. saal
lånats från ags. såw(ol) (eng. soul) o.
no. sccZ från ffris. el. mlty. sele, som
kanske också inverkat på isl. biformen
sdla = fli ty. séula, séla (ty. scele), got.
saiwala; ett inhemskt germ. ord, som
lånats till Norden o. där i fornspr.
användes uteslutande till beteckning av
kristna föreställningar. Dunkelt ur-
sprung: bl. a. fört till samma rot som
fslav. sila, kraft; oftare, men mindre
sannolikt, till grek. aiölos, rörlig (i så
fall av *saiii-). Om de nordiska former-
nas inbördes förhållande jfr Bråte Upps.-
stud. s. 6. — På uppfattningen av att
vid döden själen lämnade kroppen beror
betyd, 'dö' hos fsv. siailas, sv. dial.
själas, isl. sdlast, ags. såwlian. — En
eufemistisk ombildning av min själ före-
ligger i den sydsv. (ska.) svordomen
min sju; se sju 2. — En sammansätt-
ning, ä. da. sjwlebod, gåva given till
själens frälsning (jfr bot o. isl. sdluböt),
uppträder i gatnamnet Själbodgatan
Lund, med syftning på någon kyrklig
donation (jfr skå. själagåva, om kläder
till de fattiga vid dödsfall, o. fsv. sia3-
lagipt); en annan, fsv. siailagardher,
försörjningsanstalt, i Skärgårdsgatan
i Sthlm. — Själ(a)tåg, ä. nsv. siäla-
tugh 1592, jfr siälatoghe m., Bib. 1541,
o. fsv. siwlstöghan, ävensom mit}'. sél(e)-
logen vb, ligga i själatåget, till mlty.
togen, draga, o. tåg 3, avljudsform, med
grammatisk växling, till germ. "tiuhan,
draga (se tåg 3). Förr i samma betyd,
även andetåg, t. ex. Sylvius 1678, Dahl-
stierna. — Om andra beteckningar för
'själ' se under ande.
2. själ (säl), se säl.
Själland, förr äldst Selund, genom
folketymologisk anslutning till sjö: isl.
Sjöland m. m.; omstritt; sannolikast
med Bugge: den på sälar rika ön, till
sbst. säl, el. möjl. med Bråte NoB 2: 86
till sel, lugnvatten -j- ie. avledn. -ant-
(-uent- i sanskr. dpa-vanl, full med
vatten, osv.). Annorlunda, men mindre
sannolikt, M. Oisen o. Schiick; litteratur-
hänv. se Lindroth NoB 6: 57 f. — Rök-
stenens Siulunti (väl — Siulunt i) be-
Hellquist, Etymologisk ordbok.
tecknar kanske icke Själland, varom
v. Friesen Rökst. s. 71 f.
själv, fsv. siailver = isl. sjal fr, da.
selv, i ä. da. även sjelv, got. silba, fsax.,
ags. self (eng. -self), fhty. selb (ty. selber),
av germ. *selta-\ vanl. o. väl med rätta
fört till reflexivstammen se- i sig osv.;
jfr litteraturen hos Liden Stud. s. 55 n. 1
o. under sällan. — Själv efter abstr.
sbst. (hon är troheten själv osv.), efter
ty. o. fra. — Han själv brukas i vissa
dial. (o. motsv. i no. o. da. dial.) av husfol-
ket om husbonden, liksom i grek. av sla-
varna det likbetyd, avtös (avtös érkhelai,
husbonden kommer, osv.) o. i eng., lat,
slav. spr. Jfr härtill Schrader Sprach-
vergl. u. Urgesch. 2: 339. — Självisk,
Thorild 1783: 'sjelfvisk och låg'; jfr:
'Cancellie-rådet Lagerbring vill uttrycka
Konungens (dvs. Karl XII:s) lynne med
ordet sjelfvisk, som han sjelf påhittat,
men denna uppfinning hade varit onödig,
ty egen, sjelfgod m. m. äro bruklige
ord, som bemärka alldeles detsamma';
yttrande av G. Horn (från Gustaf III:s
tid); jfr Lagerbring 2 Hist. IV. 3: 87)
= da. selvisk, efter ty. selbstisch (till
selbst), jfr eng. selfish. — Självhäv-
delse, Ellen Key Missbr. kvinnokr. 1891
o. sedermera ett modeord; språkligt
olämplig övers, av Nietsches 'selbstherr-
lichung'. — Självständig, M. Sahlstedt
1720, Tiselius 1723 = da. selvstwndig,
från ty. selb(st)ständig, utvidgning av
mhty. selpsténde, egentl. part. pres. till
stén (stehen), stå; alltså: som står för
sig själv. — Ännu en mängd andra
sammans. äro bildade efter tyska mön-
ster. Så t. ex. självmord, 1766 (ännu
ej hos Lind 1749), efter ty. selbstmord;
jfr sv. döda el. dräpa sig själv (ej
mördal). Tidigare i stället sjålvspillan,
jfr nsv. självspilling (till spilla i
betyd, 'fördärva'). — Självsvåld har
sin nuvarande, redan i y. fsv. uppträ-
dande betyd, från mlty. sulfwalt; den
inhemska bet3rd. av fsv. sialf(s)valä ; r
'självbestämningsrätt, frihet'. Jfr h -
till E. H. Tegnér Ark. 5: 343.
[sjäppa, dalm., hynda, se undei
racka 1 slutet o. tik.]
sjätte, se sex.
sjö, fsv. siö av äldre siör o. (i ort-
46
SjO
722
skabb
namn) sä-, s<8-, se-, insjö, liav, (rinnande)
vatten — isl. s/tfr, sjdr, scér, no. s/0
m. m., :\. da. s/o, sio, sa'- ds., da. so =
got. saiws, insjö, träskmark, fsax. sen,
sjö, hav, i h ty. séo (ty. see m„ insjö, f.
hav), ags. scé (eng. sea, blott i betyd,
'hav'), av germ. "säiwi-, "saiwa- (nord.
spr.), jfr finska lånordet saiuo, klart
ställe pä sjön. Dunkelt, trots åtskilliga
tolkningsförslag. Enl. Zupitza Gutt. s.
68 m. 11. av ä. germ. *saigwi- (med
bortfall av j före w såsom i t. ex. mö),
u;-avledn. till roten i germ. vb. *sTgan,
sippra, glida, sjunka (se signa), o. så-
lunda i avljudsförh. till fhty. gisig, insjö,
träsk; jfr, något avvikande, E. Olson
Appell, sbst. s. 285. Däremot av Bezzen-
berger BB 27: 144 f. sammanställt med
litau. syvai, saft, m. fl., vartill (med
utförlig motivering) H. Petersson Hete-
rokl. s. 178 f. Dock enl. Feist snarast ett
förindoeur. ord. — I vissa sv. ortnamn
uppträder ett Si-, som innehåller ordet
sjö (fsv. sce-, se-), t. ex. Si en de, härad
i Vstml., fsv. Seunda, Seanda; se Lind-
roth Fornv. 1914 s. 185 o. med avs.
på ljudutvecklingen under fä. — Om
en avljudsform siw- i no. ortnamn se
Bugge Ark. 20: 352. — Formväxlingen
i ordet beror på olika utveckling i
skilda kasus av nomin. *saiwa-, delvis
också på analogisk utjämning; i enskild-
heter f. ö. omtvistat; se. t. ex. Kock Sv.
ljudh. 2: 300 f. o. där citerad litteratur.
— J fr S j u h u n d ra, Sju- o. S j ökar b y,
Säbrå, Säm. En del ortn. på Sjöge-,
Sjös- innehålla icke appell, sjö utan
personnamn på fsv. Sigh-; se under
Sig- o. jfr Sjögesta(d), Sjöstorp.
Bäfsjö Ögtl. är ett fsv. Rcefshögh. —
Sjöblad (Siö-), nu utdöda adliga o.
friherrliga ätter, med namnet (urspr.)
från y. fsv. siöbladh, blad av vita näck-
rosen, liksom da. soblad o. ty. seeblait
använt som heraldiskt tecken, som in-
gått i åtskilliga nordiska o. tyska släk-
ters vapen. — Sjö björn, E. Carlén
1842 (som djurnamn O. Hudbeck 1679),
väl efter ty. seebär el. eng. sea-bear; jfr
fra. loup de mer, 'sjövarg' (i sv. sällsynt:
sjövarg, sjö ulv). — Sj ö b u s s, Almqvist
1838 (-busse); se buss 1. I samma
betyd, förekomma icke sällan olika be-
nämningar på sjöfåglar, t. ex. sjöhane Gu-
staf I, sjöorre Gustaf III, sjöfågel m. m. Jfr
förf. Spr. o. st. 16: 65, Å. W:son Munthe
Spr. o. st. 17: 35. — Sjöman, 1660,
Grubb 1678, ej i fsv. = isl. sjömadr
(sällsynt), da. somand, holl. seeman, ty.
seeman 1641 (jfr dock fhty. Séman som
personnamn), ags. seeman (eng. seaman).
I fsv. i samma betyd.: skipari (se skep-
pare). — Sj öskum (i sjös k umspipa
1725 osv.), Linné 1735; jfr nedan, motsv.
da. merskum, efter ty. meerschaum, fra.
écumc de mer; med österländsk förebild;
jfr turk. kefi-kil, av pers. kef, havsskum,
o. gil, lera (E. H. Tegnér Ark. 5: 163):
mineralet troddes förr bestå av stelnat
sjöskum; jfr Belat. cur. s. 110 (1682).
Våmbérjr anser, att ordet ytterst beror
på en i Tykland försiggången ombildning
av turk. ak-merdzan, vit korall (jfr ZfdW
1: 361); mycket osäkert (ZfdW 2: 345,
7: 292).
[Sjögesta(d), ortn. Vgtl. o. Ögtl.,
till fsv. personn. Sighvald, se under
Sig- slutet o. -sta(d).]
[Sjökarby, ortn. Uppl., egentl.: sjö-
karlarnas by; se Älvkarleby.]
[Sjöstorp, ortn. Hylletofta sn Smål.,
till fsv. personn. Sighhvat, se under
Sig- slutet o. torp.]
skabb, fsv. skabber, motsv. isl. skabb
n., da. skab, lty. schabbe f., ags. sceabb
m. (jfr eng. shabby, usel, trasig; meng.
scabbe, eng. scab, skabb, på grund av
nord. inflytande); jfr mlty. schabbe, tras-
hank o. d. Med enkelt b: fsax. skaöa-
tho, skabb, mhty. schebic (ty. schäbig,
skabbig, usel, girig), ä. ty. schabe, schäbe,
skabb, utslag. Urbesl. med lat. scabies,
skabb, klåda, scaber, skrovlig (se skab-
rös). Till roten i skava (se d. o.). Jfr
med avs. på betyd.-utvecklingen t}r.
krälze, skabb o. d., till kratzen (se
kratsa); grind, skorv, besl. med litau.
gréndu, river; el. sanskr. kacchu, skabb
(av ie. *kos-kh-u), besl. bl. a. med ry.
cesåti, kratsa, kamma m. m. (Trautmann
KZ 43: 153); el. grek. psorä ds. till psen,
kratsa, riva; el. ital. raschia, skabb, till
raschiare, skava; el. ty. dial. rappen,
skabb, till sv. dial. rabba, raspa o. d.
— Konsonantförlängningen i skabb är
att jämföra med den i det nyss nämnda
skaberack
723
skaffa
ty. dial. rappen och har samma pejora-
tiva karaktär som i en del andra be-
teckningar för mindervärdiga ting; se
förf. Mediagem. s. 47 o. Ark. 34: 188 n. 1.
— Björkman Scand. loanw. s. 120 är
snarast böjd för antagandet, att ags.
sceabb lånats från lat. o. att fsv. skabber
är ett rätt ungt lånord; dock avvisas ej
den andra möjligheten av inhemskt ger-
mansk börd, vilken avgjort bör föredra-
gas. — Samma funktion att uttrycka
intensitet har i ord med dylik betyd,
stundom reduplikationen, t. ex. ags. te-
ter, revorm, utslag (eng. tetter), fhty.
zittaroh, av germ. *ietru- = sanskr.
dadru-, jfr litau. dederwiné' ; alltså en
urgammal indoeur. beteckning för hud-
utslag o. d.
skaberack (med huvudtonen på sista
stav.), åtm. ngn i gg södra Sv., t. ex. 'ett
riktigt skaberack', dvs. en lång, smal o.
ful person, från da. skaberak ds., egen ti.
= schabrak (se d. o.); men möjl. urspr.
en i anslutning till detta ord företagen
utvidgning av något nedsättande uttryck,
jfr t. ex. skabe sig, bl. a. uppträda på
ett affekterat sätt, el. okvädinsordet skab-
hals (det senare egentl. till skabb), o.
i så fall av samma slag som de svenska
vardagliga, nedsättande el. skämtsamma
beteckningarna bofink, bov, gapstock,
som gapar, skalmeja, skalle, pigesch,
piga, osv. (varom förf. Spr. o. st. 16: 64).
skabrös, i nuv. betyd, av 'slipprig,
oanständig' först från 1800-t:s senare
del; i föråldrad anv. redan o. 1750; av
fra. scabreux, slipprig, anstötlig, knagg-
lig, skrovlig, av lat. scabrösus, avledn.
av scaber, skrovlig, skabbig, besl. med
skabb.
skack (dial.), i t. ex. Frödings Sko-
jare, fsv. skakker, sned = isl. skakkr.
no. skakk, da. skak, med -kk av -nk
(liksom t. ex. no. slakk = slank 2),
av germ. 'skänka- = da. skänk, lam,
besl. med skänk o. i avljudsförh. till
skinka (se d. o.). Härtill sk a fö t tes
(se (I. o.).
skackel, se skakel.
skada, sbst., liksom y. fsv. skadha
egentl. oblik kasus av ä. nsv. skad(h)e
(till o. 1780 o. sedan mest arkaiserande),
fsv. skapi m. = da. skade, fsax. skatho,
fhty. scado (ty. schade), ags. scaöa; jfr
got. skapis n. (liksom aga: got. agis);
besl. med ir. scathaim, lemlästar, förla-
mar, o. (med avljud) grek. askethes,
oskadd. I vgerm. spr. (o. fsv.?) även: som
skadar. — Härtill vb. skada, fsv. skapa
= isl. skada, da. skade, fsax. skathön,
fhty. scadön (ty. schaden), ags. scapian,
av germ. *skapön, jämte "skapjan = got.
skapjan (ipf. skåp), isl. skeöja (ipf.
skadda), ags. sceddan, jfr fsv. o. ä. nsv.
skadde, skadd, kvar i oskadd. — Ska-
deglad, Phrygius 1620: skadeglade an-
dar, efter ty. scbadenfroh (varav da.
skadefro). Det äldre sv. uttr. var skade-
fägcn, ännu hos Sahlstedt 1773 o. Weste
1807. Ä. nsv. sbst. skadeglada, o. 1700,
1719, däremot till glada. — Skades-
lös, Lind 1749 (jämte skade-), y. fsv.
skadeslös 1466, 1512; motsv. da. skades-
lös (jfr under orkeslös); i stället för
fsv. ska/jalös, ä. nsv. skad(h)alös, yngre
skadelös o. skadlös (den senare formen
ännu hos Weste 1807 jämte skades-) =
isl. skadalanss, ä. da. skadelos, mlty.
schadlös, ty. schadlos. I äldre tid ofta:
oskadlig, oskadd; den moderna betyd,
finns dock redan i fsv. (t. ex. gör the
gode karle skadelöss, holla . . schada-
löst, jfr ty. einen scbadlos halten) o. be-
höver ej bero på utländsk påverkan.
skadda, dial. (i västra o. södra Sv.),
dimma, töcken, även: skadd, skådd(a),
skädda, jfr U. Hiärne 1702: skadda =
no. skadda, skodda; med intensivisk
konsonantförlängning av pejorativ ka-
raktär (jfr t. ex. sv. dial. sagga, små-
regna, nisl. saggi, fuktighet, under
sagga, o. vidare: mott, skabb samt
se förf. Ark. 34: 188 n. 1), till germ.
"skaÖ- i got. skadas m., skugga, fsax.
skado, fhty. scalo (genit. -awes; ty.
schatten; jfr schattera), ags. sceadu m.,
även : mörker, scead (eng. shade, shadow ),
av germ. 'skadn-, med a-stamsutvidg-
ningen "skaÖwa-; besl. med grek. .s7,<>-
tos m. o. (med genit. -ons) n., mör-
ker, alban. kol, fir. sedth; möjl. även
(med Bråte Vanerna m. ti.) med del
fvnord. gudinnenamnet SkaÖi.
[Ska de vi, ortn., se under Skövde.]
skaffa, i ä. sv. (såsom ännu i nsv. i
vissa uttr.): göra, utföra, uträtta, Bib.
skatt
724
skal
1 1 1 . ti an ty. schaffen, etymol. = skapa
(sc- il. o.). — Härtill bl. a. skafferi, jfr
Schroderus Com. 1640: 'Kökomästaren
(Skaffaren) har fram nr visthnset (skaf-
ferijt) then af inköparen npköpta feta-
lian (sofvel, maatvahrur)'.
skaft, fsv. skaft, skapt, skaft, spjut-
slang, spjut = isl. skaj)t, även: vävskaft,
da. skaft n., fsax., fhty. scaft m. (ty.
schaft), mlty. bl. a. schacht (= schakt),
ags. sceaft (eng. skaft), av germ. *skafta-;
besl. med grek. skeptron, stav (se scep-
t c r), skepön ds., skäpos, gren, lat. scäpus,
skaft, stjälk, scöpa, tunn gren, riskvist.
— Beteckningen skaft på vävstol synes
ha urgerm. anor, jfr isl. skapt, no. skaft,
ty. schaft, ags. websceaft, efter likheten
med ett spjutskaft. Om en likaledes
uråldrig benämning på solven "habadla-
se solv.
skaföttes, 1736, 1746 osv., Sahlstedt
1773 (skaff-), jfr skaffötzhörn, vertikal-
vinkel, Mörk Geom. 1729, o. skafföts
1769, sv. dial. även skakföttes, av ett
fsv. *skak(k)fölis, som med huvudton på
senare leden givit *skaghfötes (liksom
t. ex. fsv. *stiukbarn = fno. övergått
till stiughbarn), varefter g-ljudet bort-
fallit el. assimilerats med följande ljud.
Jfr da. dial. ride skagfods, rida med
båda fötterna åt samma sida. Adver-
biell bildning till fot, sammansatt med
fsv. skakker, skev, sned; se skack o.
Kock Alt- u. neuschwed. acc. s. 198.
[skage, sv. dial., framskjutande udde,
da. Skagen, se skog.]
skaka = fsv. (ipf. -adhe), isl. (st. vb)
= da. skage (i betyd.: rensa, om lin;
annars numera ryste; i skage sig, skrota
sig, ändra sig långsamt, om vinden, m. 11.
sjötermer, lån från lty.), fsax. skakan,
st. vb, gå bort, fiy, ags. sc(e)acan, röra
sig hastigt, skaka (eng. shake), jfr fhty.
undscachundes, 'fluctivagi'; möjl. rotbesl.
med sanskr. khåjati, rör om, khajaka,
kärnstav (Zupitza Gutt. s. 154). Härtill:
sv. dial. skaka, linbråka, trä för skinn-
beredning (använd av 'Malungs skin-
nare'). Jfr skäkta 3. — Om en germ.
växelrot ska£, springa fram o. d., se
Skagen, skog. — Tyskan har i stället
schiitteln (se skudda). I isl. uppträ-
der, utom skaka, ett annars i germ.
spr. isolerat verb dgja, besl. med sanskr.
dhunöti, skakar, till samma rot som
dun, dun st m. m.
skakel el. skackel, fsv. *skakul (i
plur. halmskakla) = isl. skpkull, da.
skagle ds., motsv. lty. schakel, ring i en
kedja, östfris.: hälla, ags. scacol (eng.
shackte), av germ. *skakula-, varav fin.
kakkula (från ackus.); till ä. nsv. skak,
hälla, boja, jfr fsv. skakh&lda, sv. dial.
skak, kedja, lty. schake, länk, i avljuds-
förh. till no. skaak, skakel, sv. dial. skak,
(hals)kedja, o. möjl. fno. tillnamnet skak
(Liden SNF I. 1: 35 f.); grundbetyd,
väl: kedja; fört till en ie. rot (s)ke(n)g
i lat. cingo, omgjordar, som dock kan
vara en ombildning (med anledning av
formerna cinxi, cintum) av ett *cinco
o. höra till grek. kdkala, murgördel, o.
podo-kdk(k)e, fotblock O/wA:-), sanskr.
kanel, gördel (*/cen/c-), som i alla hän-
delser vore avlägset besläktade. — I nsv.
med både akut o. grav accentuering ;
Weste 1807 blott skakel. Den förra be-
ror väl på analogi. Däremot synes t. ex.
Degerfors- o. Burträskmålens skackel på
grund av sitt kakuminala l utgå från
ett enstavigt *skakl (liksom också sta-
pel); jfr Lindgren Sv. lm. XII. 1: 20;
dock säkerl. ombildning av ett äldre
I skakul.
skal n., i ä. nsv. även f. (el. m.?) =
fsv. (f. o. n.), no., da. (n.): jfr fhty.
scala, fruktskal (ty. schale), ags. scalu f.,
skal, skål (eng. shale); av germ. 'skala-
resp. *skalö; till ieur. roten skel, klyva, i
skilja, skalle, skälm, skål, skalk 2,
skalp, skölp osv. — Avledn.: germ.
*skaljö f. = sv. dial. skäl, skälj, mussel-
skal, mussla, isl. skel, skal, da. ska-l,
fiskfjäll, musselskal, mussla, mlty. schelle,
fjäll, skal (holl. schell, se schällack),
ags. sciell (eng. shell) osv.; jfr got. skalja
f., tegelsten. Avljudsform: germ. *skuljö
= sv. dial. agnsköl, no. skyl, skal, agnar.
Skalbagge, Retzius 1772; i samma
betyd, även ensamt bagge t. ex. Ret-
zius 1772, jfr tordbagge (under tor-
dyvel), f. ö. ingående i en mängd
insektsnamn. I dessa fall snarast med
tanke på djurets klumpiga kropps-
byggnad (se under bagge). Dock i
vissa fall säkert med syftning på horn-
skala
725
skalk
lika utskott (el. på pannspröt), t. ex.
hjort-, noshorn sbagge, gotl. horn-
bagge, hornsimpa, jfr även insektsnam-
net ekbock. Det i djurnamn ingående
-oxe (se d. o.) har likaledes tveggehanda
ursprung; jfr å den ena sidan talgoxe
o. å den andra ekoxe.
1. skala, vb, springa, kila, t. ex. i en
'Lustig Wijsa' från o. 1680: 'Hin Håle
. . Begynte så skahle alt fort', Warnmark
1680: 'Bonden . . åt Skogen börier skala',
Spegel 1685, Bellman. Vanl. förklarat
som en bildlig anv. av skala, avtaga
skal (= no.), av samma slag som barka
i väg, gno, kila, kvista, skubba,
osv. Dock allt annat än säkert; jfr den
möjl. gamla avledn. ä. nsv. skalka (även
refl.), sv. dial.: skena, vara yster; kan-
ske alltså ett helt annat ursprung.
2. skala, mus. o. d., Stiernhielm =
ty. osv., av ital. scala, egentl.: trappa,
stege, av lat. scäla, av *skand-slä, instru-
mentalbildning till lat. scandere, stiga (se
s k a n d e r a, skandal, transcendent).
skald, liksom fsv. skald (en gg, om
isländaren Sighvatr; alltså ett blott till
fälligt lån) o. da. skjald upptaget från
isl. skald n., diktare; i sv. egentl. först
under senare hälften av 1600-t., t. ex.
Rosenhane 1680, som dock inom paren-
tes tillfogar övers, 'poet'; i da. redan
hos Vedel (f 1616), men mera allmänt
först mot slutet av 1600-t.; jfr f. ö. ne-
dan. Av omstridd härledning. De från
betyd. -synpunkt mest tilltalande tolk-
ningsförslagen äro av ljudhistoriska skäl
icke el. knappast antagliga. Mot sam-
manställningen med mlty. schelter, mhty.
schelte, författare av niddikter o. d. (till
ty. schelten, skälla; se skälla 2), talar
vokallängden i isl. Enl. Liden PBB 15:
507 f. däremot av germ. *skcepla-, av
ie. *sketlo- (till roten i säga), besl. med
ir. sccl n., berättelse (av *sketlo-); man
hade emellertid i så fall väntat ett isl.
skvdld (Zupitza Gutt. s. 73). M. Oisen
Sv. lm. 1911 = Festskr. t. Feilberg s.
221 f. utgår från ett germ. "skawaÖla-
> *skawalda- Z> skald; egentl.: det vari-
genom man märker (gudarnas vilja),
sedan som personbeteckning om orakel-
präster, till germ. *skawa-, som märker,
iakttager, besl. med ty. schauen, skada
(se d. o.), grek. thyo-sköos, offerpräst,
diktare (egentl.: som iakttager offer-
djuret), sanskr. kairi- med samma dubbla
betyd.; jfr till betyd. -övergången även
det kelt. prästinnenamnet Ycleda: ir.
fdi (stam: velet-), diktare (anf. st.), o.
fin. lietäja, varom Setälä FUF 12: 286,
som f. ö. anser att en motsvarighet till
germ. *skawadla- kunde föreligga i fin.
kauala, slug, listig. Den av M. Oisen
ansatta grundformen hade väl dock sna-
rast givit ett isl. *skafald. Med hänsyn
härtill framställer samme forskare ett
nytt, dock osäkert förslag i Ark. 38: 95.
— I ä. nsv. (slutet av 1600-t.) dessutom
icke sällan i betyd, 'dikt, skaldekväde',
t. ex. Achrelius, Dahlstierna (Kunga-
skald), Rudeen; tydl. en sekundär ut-
veckling. — Ordet skald ersattes i
tidigare sv. vanl. av poet, vilket emeller-
tid efterhand förlorade i stil värde o.
undanträngdes särskilt av göterna o.
romantikerna, som eftersträvade ett full-
lödigare uttryck för sin djupare uppfatt-
ning om diktarens kall. Tegnér använder
dock vanl. ännu poet, medan t. ex.
Brinkman avgjort föredrager skald. Jfr
under poet o. se O. Östergren Stil. stud.
i Törneros' språk s. 29 f.
1. skalk (skälm), fsv. skalkcr, usling,
slyngel, fråssare o. d. = senisl. skalkr,
tjänare, skälm, (ä.) da. skalk, skälm,
från fsax. scalc, tjänare, mlty. scludk,
tjänare, lågsinnad person = fhty. scalc,
tjänare (ty. schalk, skalk), ags. sccalc,
tjänare, vasall, krigsman, got. skalks,
tjänare; från germ. spr. : ital. scalco,
köksmästare, förskärare. Grundbetyd,
var 'tjänare' (jfr marskalk), varav:
'person med slaviskt el. underdånigt
sinnelag' ;> 'lågsinnad, dålig människa,
skurk'. Den nuv. mildare betyd, (jfr
Serenius 1741: 'Du lilla skalk') har upp-
stått i skämtsam ironisk anv. såsom hos
skälm o. ofta även bo v, skojare osv.
Den äldre av 'ondskefullt listig person,
skurk' kom efter hand ur bruk under
1800-t:s förra hällt o. kvarlever nu
egentl. blott i det bibliska: 'Om skalkar
locka dig, sa följ icke' Sal. Ordspr. 1:
10. Härledningen är alltjämt dunkel
trots alla framställda förklaringsförsök
(litteratur hos Falk-Torp s. 1540 o. Hill
sk ni k
726
skam
\\ i igand) Otänkbart voro väl ej (med
cTArbois de Jubainville), att ordet kunde
vara lånat frän ir. scoloc, livegen; jfr
atl ä ni b c te sannol. är avlett av ett
motsv. keltiskt länord, (det latiniserade)
ambactus.
2. skalk (bröd-, ost-), sällsynt i litter.
= no., da.; egentl.: stump, bit, till ie.
roten skel, klyva o. d., i skilja (se d.o.);
jfr likabetyd. da. dial. skal. Alltså cty-
mol. = sv. (dial.) skalk, skarv på tak-
sparre ( 1746) o. d., da. skalk, stock varpå
takskägget vilar, väl från mlty. schalk
ungef. ds., etymol. = isl. svärdsnamnet
skalkr (?, jfr isl. skälm, svärd, egentl.:
avhugget trästycke, se skälm); jfr sv.
dial. skulk, skolk, avsågad bjälk- el. plank-
stump; se f. ö. skal k a.
skalka, sjöt., (med lister) täta en
skeppslucka o. d. med påspikad segel-
duk, Röding 1796 (ännu ej hos Dalin
1853) = da. skalke, från holk, Ity. schal-
ken, spika igen el. fastlåsa skeppsluckor
(o. presenningar) med schalklislen, till
mlty. schalk, litet stöd varpå en sparre
el. bjälke vilar, etymologiskt = skalk 2.
— Hos Röding även skalma (se skälm).
[skalka, sv. dial., skena, vara 3rster,
se skala 1.]
skall, fsv. skal(l) n. o. f. = isl. skall
n., skpll f., ä. da. skald, motsv. mlty.
schal m., fhty. scal (ty. schall), till germ.
st. vb. *skellan, ljuda (se skälla 1 o.
s k a 1 1 r a).
skalle = fsv.: skalle, huvudskål =
isl. skalli, skalligt huvud, no. skalle ds.
som i sv., da. hovedskal (av -skalle), av
urnord. * skällan-; väl till ieur. roten
skel, klyva, jfr skilja, skal o. skål,
el. möjl., med Noreen Sv. etym. s. 65,
i avljudsförh. till skulle, sbst, o. skult.
- Härtill: skallig, motsv. fsv. skallol-
ler = isl. skpllötlr, da. skaldet, jfr isl.
skalli, skalligt huvud, med samma betyd. -
utveckling som i lat. calvus, skallig:
calva, huvudskalle, o. fslav. golu, naken
(se kal): glava (av *golvä), huvud. An-
norlunda Falk-Torp s. 980, som med
orätt vilja etymologiskt skilja skalle
o. skallig. — Tyskan har för 'skalle'
det obesläktade schädel = holl. schedel
(av oviss härledning); eng. skull är ett
nordiskt lånord (se skulle).
skallra, fsv. skaldra = no., jfr ty.
schällern, ty. dial. schallern, r-avledn.
till stammen i skall, skälla; jfr skälla.
— I da. i stället klapre = klappra.
skälm (vagns-), Rålamb 1690, motsv.
isl. skälm f., en av de två delar som
bilda en forkr (båtshake), fruktskida,
svärd (egentl. väl: träsvärd, såsom i
Vimose- o. ThorsbjpergsfNmden, urspr.:
avhugget trästycke), Ity. schalm, tunt
bräde m. m. (varav sv. dial. skälm, bok-
pärm, urspr. av trä), ä. holl. schalm,
fruktskal, fhty. scalm, båt (med samma
betyd. -utvecklingsom i båt, skepp osv.);
motsv. grek. skalmös, årtull, skdlme
(trak.), kniv; jfr no. skjelm, fruktskal,
skolm m.: tjockt skal, f . : fruktskida;
egentl.: det kluvna; bildat med m-av-
ledn. till roten skel, klyva, i skal, skalle,
skål osv. (se särsk. under skilja), så-
som barm till bära, malm till mel,
mala, osv. — Härtill: sv. dial. o. isl.
vb. skalma, skreva. Jfr även skalka
slutet.
skalmeja, Weste 1807: skållmeja el.
é, i nsv. blott den senare betoningen
fsv. skalmeia, ett gammalt ord för herde-
pipa o. vissa andra instrument, från
mlty. schalmeide = ty. schalmei, från
ffra. chalemie, från grek. kalamaia; jfr
fra. chalumeau, av mlat. calumella; båda
till grek. kdlamos (lat. calamus), halm,
rör; se halm. — I de vulgära uttr. ha
ont i skalmejan, ge någon på skal-
mejan är ordet en från skalle utgå-
ende pleonastisk bildning med anslut-
ning till skalmeja, herdepipa, av
samma slag som t. ex. spelorre, om
spelare, el. såskopp, om soliga perso-
ner. Jfr da. ha lidt paa skalmeien, vara
lite berusad, jämte ha lidt paa skallen.
skalp, Fr. Rremer Hem. i Nya Verl-
den: skalpar plur. = ty. skalp, från
eng. scalp, huvudsvål, vilket väl, att
döma av sc-, lånats från nord. spr.;jfr
det i alla händelser etymol. identiska
da. dial. skalp, fruktskida = isl. skalpr,
svärdskida, fda. skalp (jfr fsv. skalpa,
förse med skida), som hör till ie. skelb,
klyva, urhålka (se närmare skölp).
Med avs. på betyd, 'fruktskida o. d.' jfr
under sk rott.
skam = fsv.: blygsel, förtret, skada
skamfila
727
skänk
m. m., även konkret: utskämd el. för-
aktlig person m. m. = isl. skpmm, da.
skam, fsax. skama, fhty. scama (ty.
scham), ags. scamu (eng. shamé), i av-
ljudsförh. till mht}'. scheme. Vanl. lik-
som avledn. skämmas fört till ie. roten
(s)kam, betäcka, hölja (jfr hamn 1, le-
kamen), alltså: betäckning av ansiktet
osv. till tecken av blygsel. Dock enl.
andra till germ. *skam(m)a-, kort (se
skämta), med grundbetyd, av 'förring-
ande' el. dyl., jfr särsk. den hos fsv.
skam uppträdande betyd, 'skada', som
i så fall vore den primära, varur den
av 'skamkänsla' utvecklat sig (orsak >
verkan). I alla händelser kan i de nord.
spr. (märk -mm-) anslutning till skamm-,
kort, ha egt rum. — Härtill även lik-
bet}^, ty. schande osv., av *skam-Ö-
(med övergång av m till n förr d; jfr
hind, sand, sund), vartill skända
(se d. o.). — Skam om den onde o. i
svordomar (t. ex. Skam taa den som
. . Brasck 1645) har delvis genom miss-
forstånd uppstått av uttr. få skam, få
skada, t. ex. Hund 1605 osv.; jfr p oc-
ker i samma betyd., men urspr. 'kop-
por o. d.'. Se förf. 1600-t.:s sv. s. 50
f., Å. W:son Munthe Stud. i mod. språk-
vet. 2: 93, A. Lindqvist Spr. o. st. 17:
1U0 f. Delvis väl också en fortsättning
av sådana uttr. som fsv. 'som han haf-
dhe varit fulaste skam' (jfr under ful).
— Bita huvudet av skammen, Ter.
Andr. o. 1550 s. G6(6): 'then som har
bittit huffuodz aff skammen', Petreius
1615; motsv. i da.; från lty. de scham
de kopp afbiicn.
skamfila, Dahlman 1772 (-ning) — da.
skamfile, från lty. schamfilen, genom
nötning åstadkomma skada; ombildat
av likbetyd, schamféren (varifrån sv. dial.
skam/era osv., misshandla o. d., ä. nsv.
skamfåra, -fara, fsv. skamftera, -fora)
= ty. scham(]))fiercn, håna, skymfa,
östfris. schampéren, såra, skada, kränka,
med romansk ändelse av östfris. scham-
pen (osv.), lätt såra, snudda vid, som
sammanställts med roten i skumpa; se
f. ö. skarn däck,
skammel, (i slit) syd- o. västsv. dialekt-
ord (Skå., Hall., Blek., Boh.-l., Gotl.),palI,
liten bänk, tröskel = da. skammel, från
ty.: fsax. fotskamel, mholl. scamel, fhty.
scamal (ty. schemel) = ags. sceomul,
isl. skemill; från senlat. scamillns, jämte
-ellum, dimin. till lat. scamnnm, bänk,
pall (av omstritt ursprung). Från bi-
formen scabellnm härstammar fra. esca-
belle, escabeau (ty. dial. schabell m. m.).
— Ett annat gammalt latinskt lånord
från samma område är disk. — Om
ett annat dialektord för 'pall' se skar.
skamper, dialektord, vass, skarp, am-
per, mager, sur, ä. nsv. (1500-t. osv.) i
motsv. betyd. = da. dial. skamper, mlty.
schamper, hånfull, fräck (= holk). Kun-
de att döma av bet3'd. i sv. tänkas vara
en gammal kontami nationsform av s k a rp
o. amper. A andra sidan kan man
svårligen skilja det mlty. o. boll. ordet
från mlty. schamp (osv.), skymf, skämt
(se under det besl. skymf). Sannolikast
är väl därför att de nord. orden lånats
från mlty., men erhållit sina betyd, från
skarp o. amper: från betyd, i mlty.
kunna näml. dessa ej härledas, men väl
finnas goda paralleller till en motsatt
betyd. -övergång.
skandal, G. J. Ehrensvärd 1780: 'M:lle
Eckerman som hos alla upväckt så myc-
ken scandale' (i nu obr. anv. Björnståhl
1778) = da. (-e), ty. skandal, av fra. scan-
dale, av lat. scandalum, anstöt, förar-
gelse, strid (i sv. hos Isogseus o. 1700),
av grek. skandalön, 'förargelseklippa',
snara, fälla (egentl.: som hastigt springer
upp el. igen), besl. med lat. scandere,
resa, sig, stiga (se ska n de ra), sanskr.
skända l i, hoppar o. d.
skandera = t}', skandieren, av lat.
scandere ds., egentl.: stiga (se skandal
skala o. transcen den t (al)).
Skandien, om Skandinavien, poet., i
slit hos äldre skalder t. ex. Stagnelius,
av lat. -grek. Scandia Plinius, Ptole-
mseus (Jordanes: Scandza); till Skan-
dinavien; se d. o. och särsk. Skåne.
Skandinavien, lärt lån från lat.-germ.
Sca(n)dinavia, etymologiskt identiskt
med S k å n e ; se !'. ö. d. o. och jfr S I; a n ö r.
skänk, t. ex. I. Erici 1642, sv. dial.
även skånk, där också med betyd, 'sken-
ben' = no. skänk, skonk, lår(ben), da.
skaid:, smalben, motsv. mlty. schenke, lår,
ags. scanca (eng. shank), nedre delen avla-
skans
728
skapa
ret, Avljudsformer: fifris. skunka, lår,
benpipa, o. skinka. Av samma germ.
stam skänk- som fs v. ska kker os v. , sn ed (se
s k a c k, s k a fö 1 1 e s); med samma grund-
betyd, 'krökning o. d.' som t. ex. lår 2,
lägg, vad 1, grek. skélos, ben, skänkél,
till skoliös, krökt, böjd; osv. Se f. ö.
skinka, s k y n k e, sk änk el o. sk ä n k a
samt med avs. på växlingen av a och å
framför nk kånka o. stånka 2.
skans, y. fsv. skanz 1507 = da. skanclse,
från ty.: mlty. schanlze, skans, torr ris-
knippa, från sen mhty. schanze ds. (ty.
schanze). Sannol. med i dial. bortfallet
-r av ett "schranze — mholl. schrantse,
risknippa (jfr ofris, schantse, torra kvis-
tar) till germ. skrent, brista sönder,
klyva, varom se skrinda o. skrot; jfr
(sinsemellan dock avvikande) Falk-Torp
s. 985 o. H. Schrceder PBB 29: 503 f. —
Ordets gamla anv. om den inre aktersta
delen av ett fartyg härrör från det forna
bruket att i krigstid skydda denna genom
en skansliknande inrättning. — Härav
de från ty. lånade familjen. Schantz
o. Skantz(e). — Jfr tillskansa sig.
Skanör, stad i Skå. = fsv. = isl.
Skdneyrr; till Skän- i Skåne o. ör i
betyd, 'sandbank' o. d., som också ingår
i da. Helsingör o. i den sannol. i när-
heten av Skanör en gång belägna han-
delsplatsen Halör (900-t., jfr A. Bugge
Hoops Reallex. 2: 423). Vokalen -a-
beror på förkortning i obetonad första
led; jfr om formen senast Kock Ark.
36: 83 f.
skap, sv. dial., membrum genitale
equi = ä. nsv. (även om människor),
fsv., fda. = da. dial. skab ds., isl. skgp
plur., könsdelar, ags. sceap; samma ord
som skap n. under -skap (jfr sv. dial.
skapelse i samma betyd.), såvida ordet
ej, såsom förmodats av förf. Ark. 7: 166,
utgår från en germ. konsonantstam
*skapu(p), jfr fhty. sceffid, skapare; jfr
t. ex. isl. gl, öl ~ gldr, fin. olut (J.
Schmidt), isl. mjpt av *metup ~ got. mi-
taps ~ isl. mjgtudr, isl. far n., fartyg, av
*fara(p) ~ fhty. ferid m. fl. av förf. anf.
st. behandlade fall, där dock andra for-
mella möjligheter äro tänkbara.
-skap som avledningsändelse för ett
antal sbst. har tvåfaldigt ursprung: 1,
fsv. -skaper m. = isl. -skapr, da. -skab,
fsax. -skepi, mlty. -schap (f.), fhty. -scaf
(f.) ags. -scipe (eng. -ship); av germ.
*skapi- m., såsom självständigt ord i
fhty. scaf, sätt; utvidgat i fhty. (m. fl.)
-skaft (ty. -schaft), jfr got. gaskafts, ska-
pelse, m. fl., av germ. *skafti-; båda
vbalsbst. till skapa med grundbetyd,
'skapande, skaffande' (jfr nedan). —
2. y. fsv. -skap n. = da. -skab, möjl.
beroende på lty. inflytande; annars for-
mellt = isl. skap n., beskaffenhet (även
i sv. skaplynne, fsv. skaplynde), plur.
skgp, öde, jfr fsax. giskap, ags. gesceap,
skapnad, gestalt, öde (eng. shape). —
De på -skap, best. f. -en, oftast med
abstr. betyd., höra i regeln till adj., t. ex.
bekant-, egen-, galen-, kvarlåten-
skap (konkret), stundom till sbst., t. ex.
fiendskap, vänskap. Historiskt sett
utgå inga av dessa från verb: kunskap,
fsv. kun(d)skaper, från mlty., är sam-
mansatt med adj. kund-, känd, räken-
skap, y. fsv. rwkinskaper, från mlty.,
sannol. med den som sbst. använda
infin. till vb. reken (för rekenen), o. vet-
skap, fsv. vitskaper, från mlty., med
fsv. vit n. (= vett), mlty. wit m. Om
drycken-, köpen-, veten-, äkten-
skap samt prästerskap se d. o. —
De på -skap, best. f. -et, vanl. med abstr.,
stundom konkr. o. kollekt. bet3Td., höra
nästan alltid till sbst., t. ex. adel-,
grann-, land-, manskap. Om bo-,
bur-, red-, sällskap se d. o.; jfr f. ö.
även maskopi o. Tamm Avledn.-änd.
hos sbst. s. 12 f. — Betr. grundbetyd, av
-skap (o. ty. -schaft) är det ingalunda
säkert, att denna, med Paul m. fl., varit
'beskaffenhet'. Se särsk. den utförliga
undersökningen av Messing Neuphilolo-
gus 2: 185, 272, som söker visa, att t. ex.
fhty. winiscaf = ags. winescipe, sv. vän-
skap urspr. äldst betytt den verksam-
het varigenom man skaffar sig vänner,
och sedan resultatet av verksamheten,
det tillstånd som därigenom åstadkom-
mits.
skapa = fsv. (ipf. skop, ännu hos
O. v. Dalin o. arkais. långt senare t. ex.
O. Sjögren; skapape, skapte), forma,
bilda, skapa, anordna, förordna, skaffa
m, m„ jämte skcBpia, dana, motsv. isj,
skar
729
skarp
skapa (pres. -ar), skepja (ipf. skåp o.
skapta), no. skapa (-ar o. -er), da. skabe,
got. gaskapjan st. vb, fsax. skeppian,
fhty. scaffan (ty. schaffen, varav sv.
skaffa) o. scepfen (jfr ty. schöpfer, ska-
pare), ags. scieppan, av germ. *skap(j)an
st. vb, till en ie. rot skab, som haft
ungef. samma betyd, som skib i det till
betyd.-utvecklingen närstående skipa,
alltså 'forma genom huggning' o. d. Jfr
-skap o. skåp, beskaffad o. rätt-
skaffens. — Växelform: ie. skabh i
skava.
skar f., sv. dial. (Vrml.), pall, liten
bänk, ett av de många ord som värml.
dial. ha gemensamma med no. = no.
skor, pall, fotsteg, plur. även skarir, isl.
skor, kant, rand, steg, fog på sidoborden
i ett skepp, av germ. *skarö, till skära
(bildat såsom t. ex. led 2, väg, till germ.
"lipan, gå); jfr Skara. Betyd. -utveck-
ling: kant >■ steg > pall.
1. skara, t. ex. SchroderusLex.o. 1638,
oblik kasus (liksom hjärna, hjässa,
timma osv.) av ä. nsv. skare (ännu
t. ex. 1791), fsv. skari m. = isl. skari
(väl från mlty.), da. skare, motsv. mlty.
schare f., fhty. scara (i sht om krigare,
ty. schar), avljudsform till skära, alltså
egentl.: avskild del o. = ags. scearu,
andel (eng. share). — Pluralf. skårar är
ännu under 1700-t. den vanligaste. —
Dessutom i ä. nsv. ofta skar, väl från
ty. schaar; jfr dock även isl. skpr ds.
2. Skara, stadsn. = fsv.; dat. Ska-
rum VGL = isl. Skprum dat. Snorre
(om Sigvat skalds färd); väl till en nom.
plur. *Skarir; snarast plur. till ett ord
formellt = skar ovan, isl. skpr, kant,
bryn (jfr Noreen Spr. stud. 3: 98), besl.
med skära; o. identiskt med Skara,
två gårdar Sdml. ; i så fall syftande på
terrängförhållandena (dalsänkor el. dyl.,
»nedskärningar»), om vilka se Beckman
NoB 1921 s. 9. — Styffes härledning
från isl. sk(trd, skåra (Skand. u. uni-
onst.) är av formella skäl oantaglig, men
dess reella innebörd sålunda förtjänt av
övervägande.
1. skare, på snö, H. Wrangel 1622:
skarenn best. f. ; i finnl. ofta skara så-
som i ä. nsv. = isl, skari, no. skare, till
skära.
2. skare, på ljus, sällsynt i litter.,
jfr ni si., no. skar n., egentl.: det som
avklippes, till skära.
skarlakan, se sch arla kan.
skarn (nu egentl. poet., högtidl. o.
bibi.) = fsv., isl., da. == mlty. scharn,
ags. scearn, av germ. *skarna- n., träck,
smuts; besl. med grek. skor n. ds. (ge-
nit. skatös av *skntos; jfr likabetyd.
cäkrt, genit. raknäs), sanskr. ava-skara-,
exkrementer, o., med d-utvidgning, lat.
muscerda (av mus-scerda), råttsmuts,
fslav. skaredu, smutsig, osv., till ie. ro-
ten sker, avskilja, skära, i skära, alltså
egentl.: det avskilda, liksom det avläg-
set besläktade lat. excrementum (se ex-
krement); jfr med samma grundbetyd,
skita. — Även i betyd, 'sköka' o. d.,
t. ex. Bellman: 'Jag har då friat det
lid'liga skarnet' Fredm. ep. nr 35; jfr
det (trots Berneker m. fl.) väl besläktade
lat. scortum i samma betyd., där dock
antagl. betyd.-utvecklingen är en helt
annan (i lat. utgående från betyd, 'hud,
skinn'; jfr lat. pelliciila = span. pelleja,
sköka, till lat. pellis, fäll, ty. huren-
balg, fell, isl. kvennskinn). — lä. nsv.
var skarn betydl. vanligare än nu o.
användes i en mängd sammans., där vi
nu begagna smuts-, såsom skarnfluga,
-fläck, -grop, -hus (avträde), -ränna,
-puss, -säck, -vatten m. fl.; jfr dial. skarr-
borre osv., tordyvel, under detta senare
ord.
skarndäck, skeppst., ovanpå topptim-
merändarna liggande plankgång, Laven
1853 osv.; (egentl. felaktigt) för äldre
skandäck, Dalman 1765, Aftonbl. 1845,
V. Rydberg 1857 = da. skändad;, från lt3r.
schandek el. holl. schand(d)ek, scham(p)-
dek, väl till lty., holl. schampon, vidröra,
genom vidrörande skada (se f. ö. skam-
fila); alltså egentl.: däck att avvärja
stötar; jfr lty. dial. schampstén, vägsten
att hindra en vagn från att falla ned.
skarp, i dial. också: torr, hård, fsv.
skärper, torkad, torr, skrumpen, vass,
gäll, sträng = isl. skarpr, da., t'sax. skarp,
fhty. scar(p)f (tv. schar f), ags. scearp
(eng. sharp); besl. med skorpa; till ie.
roten skerb, skreb i litau. skrebiu, skrebti,
vara el. bliva torr. — Härtill avledn.:
yb, o. sbst. skärpa (se d. o.). — Skarp
Skarstodt
730
skatt
rätt a r e, 1 f)6f> : scharp rider, 1 566 : skarp-
richteren best. i"., 1629: skarfrichteren;
L609: scharp retta re da. skarpretter,
från (resp. efter) mlty. scharprichter el.
ty. scharfrichter, jfr mlty. de scharpe
richter, egentl.: som brukar det skarpa
svärdet el. bilan, i motsats till den som
hängde (ty. henker, eng. hangman).
Förr även: rallare, kvar i dial. rättare-
plats, avrättsplats. Se f. ö. avrätta o.
rättare.
[skärra, sv. dial., ge ett skrapande
ljud, se skorra.]
Skarstedt, familjen., se -sta(d) 2
slutet.
1. skarv, simfågelsl. Pbalacroeorax,
älkräka, t. ex. Kalm Resa 1753 = isl.
skar fr, no. skarv, motsv. fhty. scarbo
na., scarba (-v-) f. (ty. scharbe), ags.
scrcef m., till en ljudbärmande germ. rot
skarb, som kan vara besl. med den i
skrävla, jfr särsk. no. skrava bl. a.:
kraxa, alltså 'kraxaren', efter fågelns
läte, som också givit anledning till be-
nämningen ål k rå ka.
2. skarv, tillsatt mindre stycke till
förlängning, t. ex. 1643, fsv. skarver, än-
dan av ett brutet ben = isl. skarfr,
stump i ändan av bräde el. planka, no.
skarv ds., besl. med sv. dial. "skarva,
avbarka ett träd, mlty. scharven, smått
skära, fhty. scarbön, ags. scearfian ds.,
av germ. *skarb-; jfr ags. sceorfan, skära
itu m. m., av germ. "skerb-, till ie. (s)kerp,
skära, jfr lett. schirpta, skärva, osv.
samt under harv. Andra nära besl.
ord se skärva o. skorv. — Härtill vb.
skarva bl. a. i den överförda betyd,
'överdriva, ljuga', t. ex. Dahlstierna, C.
Gyllenborg 1721; jfr sv. (vard.) lägga
till i samma betyd.
skata (Gyllenius 1667: plur. skatar)
— fsv., no. = da. skade; till skate, spets
(se följ.), efter den långa stjärten (Jä-
gerskiöld hos v. Friesen Nord. språkhist.
1: 40 n.); alltså = isl., no. skala, rocka,
Raja, da. dial. skade, efter den långa o.
smala stjärten o. den spetsiga nosen.
Säkerl. en speciellt nordisk bildning o.
icke, med H. Pedersen Kelt. Gr. 1: 111,
besl. med ir. cadan, vild gås (nir. cad-
han). — Om en annan, ävenledes ute-
slutande nordisk beteckning på skatan
se skjura. — Samgermanskt ord för
'skata' saknas: de västgerm. språken ha
dock bildningar av en gemensam stam
ag- : ags. agu, fsax. agaslria, fhty. agalstra
m. m. (ty. elster), av trots framställda
tolkningar dunkelt ursprung; liksom
också beteckningarna i de slavo-balt.
språken utgå från samma stam. Isole-
rat står lat. plca (av omstritt urspr.). —
Till växlingen har säkerl. den omständig-
heten bidragit, att skatan varit föremål
för allehanda vidskepliga föreställningar
(såsom delvis ännu o. sålunda vissa
namn blivit tabu; se Sahlgren NoB 6:
6 n. 1 o. under björn, ekorre, Jöns
(j ö s s e), 1 i n d a r e, n a 1 1 e, o r m, p a d d a,
spindel 1, sutare, tossa 2, varg,
vessla samt om räven under skog.
Jfr t. ex. Dalin Sagan om hästen: 'han
hängde skator öfver Hästen i krubban,
at afvärja krank(dvs. spökeri)'; på Lin-
nés tid ansågos de i Skanör, där de voro
sällsynta, båda skeppsbrott (Sk. resa s.
229). Att döda skator anses på sina
håll alltjämt olycksbringande. Se f. ö.
Gaslander 1744, Sv. lm. Bih. I. 3: 41, o.
Feilberg under skade. — Om vissa om-
skrivande smeknamn på skatan se un-
der al ka (tillägg) o. Klas. — F. ö. i
sammans. även om andra fåglar, t. ex.
strandskata, sv. dial. skogsskata, nöt-
skrika, spillkråka, även i gamla bibel-
övers., m. fl.
skate (mest. dial.), trätopp, spets,
stjärt, spets av socken som skjuter in
i annan socken o. d. (Regna skate osv.),
fsv. skati, trätopp o. d. = no. skate,
trästam utan grenar, ävensom isl. skati,
man (egentl.: lång el. dyk), av germ.
"skatan-, till en germ. rot skat = ie.
skad, möjl. biform till ie. skad, springa
fram el. dyk, i lat. scatere, -ere, spruta
fram, litau. skasti, hoppa, ags. sceadel,
vävspole, no. skadd, liten sik, ags. sceadd
(eng. shad, Clupea alosa); jfr även isl.
skatlyrdi, hånande (egentl.: spetsiga?)
ord. En tredje växelrot germ. ska%- se
skog o. skägg. Jfr skat a.
skatt, fsv. skatter = isl. skatir, da.
skat ds. som i nsv., got. skatts, mynt,
pänningar, fsax. skat ds., fhty. scaz ds.
(ty. schatz), ags. sceatt ds., även: avgift,
egendom, jfr ffris. sket, även: boskap, av
skaut
731
sked
germ. * skatta-; jfr fslav. skotu, boskap,
väl lån från germ. Med avs. på betyd,
'boskap ~ pänningar' se under fä. F. ö.
blott osäkra gissningar, så myeket mer
otillförlitliga, som man ej vet, vilken av
de nämnda betyd, som varit den ur-
sprungliga. Till litteraturen hos Falk-
Torp s. 1541 o. Olson Appell, subst. s.
300 kan läggas den utförliga framställ-
ningen hos E. Schröder Zfvergl. Sprachf.
48: 266, som på grund av de fhty. bi-
formerna quaz o. swaz ansätter ett ur-
germ. *skwatta-; f. ö. utan kända an-
knytningar.
skaut, se boj skaut.
skava = fsv. (ipf. sköf) = isL skafa,
da. skave, got. skaban, mit}', schaven,
fhty. scaban (ty. schaben), ags. scafan
(eng. shave), sannolikast av ie. roten
skabh i lat. scabere, skava, skrapa, scaber,
skrovlig, fslav. skobll, skavjärn, litau.
skabu, skabéti, skära, hugga, som dock
även kunna utgå från ic. skab. En
parallellrot till skab i skapa o. skap i
grek. skdplö, gräver, dit, formellt sett,
även skava kunde föras. — Härtill
bl. a. sv. dial. skavi, -a, skavjärn, fsv.
skavi m., mlty. schave f., fhty. scaba
(ty. schabe), no. skavt m. ds. — Jfr
skabb, skavel, skovor o. skåp (slu-
tet).
skavank, 1525: skawanck, men 1619:
skadhawank o. 1636: skadhwanck =
ä. da. skawonck 1535, skadvanke, da.
skavank. Om ej, såsom möjligt är, for-
merna skadha-, skadh- bero på falskt
etymologiserande, är ordet sammansatt
av skada o. vank, fel, o. betyder så-
lunda: fel el. brist som uppkommit på
grund av (yttre) skada. I annat fall
måste dess ursprung betecknas som
okänt; om, såsom bl. a. Dalin o. Hietz
uppge, ordet särsk. skulle nyttjas om
skavsår, har väl denna betyd, uppkom-
mit på grund av senare anslutning till
skava. Jfr Hjelmqvist Spr. o. st. 12:
22 7 f. o. där citerad 1 i 1 1. ; jfr dessutom
Jessen NTfF 3 II 15: 14.-). I lty. finns
ett scharwank i betyd, 'hån, spott'.
skavel, n. (o. m.?), dialektord, ollon
av bok o. ek, omogen frukt, ä. nsv.
t. ex. Rosenfeldt (skofvelet), P. Erici,
Var. rer., fsv., fgutn. skaft, ätliga växter,
trädfrukt; en som det synes speciellt
svensk (o. gotl.) bildning, väl till skava;
egentl.: ngt avskavat till föda; med kol-
lektiv funktion hos /-avledn. såsom i
dravel o. sovel.
ske = fsv., da., från mlty. schen =
fhty. (gi)scehan st. v. (ty. geschehen),
ags. sccon; väl egentl. 'springa fram' o.
identiskt med mhty. schehen st. v., fara
hastigt åstad, i avljudsförh. o. med Ver-
nersk växling till sv. dial., isl., no. skaga,
sticka fram, osv. (se skog, skägg).
Ie. rot skek i fslav. skociti o. skakati,
hoppa, o. i åtskilliga fir. ord. Jfr f. ö. un-
der skick, skicka, skikt o. skätta.
— I fsv. o. ä. nsv. i vidsträcktare anv.
än nu, bl. a. i betyd, 'vederfaras, komma
till del', jfr gamla bibelövers.: 'Då skedde
Herrans ord till Samuel' 1 Sam. 15: 10
(Luther: geschach), 'den wälgerning, som
dig skedde' Jerem. 2: 2, kvar i t. ex.
nsv.: 'det sker mig orätt'; men även i
den nu vanligaste betyd, 'ega rum', t. ex.
O. Petri Kr.: 'Tå . . skeedde monga
herredagar' (nu obruklig förb.).
[Skeby, ortn., Ogtl., se under skede
slutet.]
sked, fsv. skep = isl. skeid, vävsked,
i fno. även: matsked (om plur. skcidir
se skida 1), da. ske, av germ. *skaiöö-
el. *skaipö-\ jämte ags. scdÖel, vävsked,
till germ. *skaipan, -ö-, skilja, klyva =
got. skaidan redupl. vb, fsax. skéthan,
fhty. sceidan (ty. scheiden), ags. seddan
(eng. shed, utgjuta), skilja, i ags. även:
klyva, skvätta (se skeda), besl. med
litau. skaityti, räkna, fslav. citati, räkna,
läsa, egentl.: urskilja; med rotvarianten
ie. sk(h)id i lat. scindo, klyver, grek,
skhizö (*skidiö) ds. (se schism, sedel),
sanskr. chid- ds.; se f. ö. skede, skena
2, skida, skita, skädda. Grundbetyd,
är alltså: kluvet trästycke, vilken betyd,
klarare avspeglas i no.: tvärstycke mel-
lan skaklarna; i sv. dial. vindskc, ett
bräde på husgaveln, fsv. vindsköp, isl.
vindskeiö osv., jfr sv. dial. vä(de)rbrä(d)e,
ty. windbrett; ävensom i fsv. arpaskép,
enl. Schlyter 'plogskakel', enl. Norrby
Ydre h. gårdn. 2: 204 'ristjärn', o. lip-
skep. Till betyd, jfr f. ö. slev. — Trä-
skedar äro i Norden bekanta sedan den
yn^re stenåldern. — Qm el t annat germ.
skeda
732
sken
ord för '(mat)sked' se under lapa
o. Leffler. — Jfr även under väv-
s k é d.
skeda, kem., tekn.: skilja guld från
silver, ii. sv. sfted(h)a, skilja, t. ex. P.
Erici 1582, Linné (i betyd, 'bena', om
bäret) osv., jfr Tegnér: 'Scheele skedar
skapelsen i barden', från mlty. schéden
el. (med ljudutbyte) ty. scheiden ds. =
got. skaidan osv.; se närmare under
sked. — Sk ed va 1 1 en, salpetersyra,
B. Olai 1578: schcde watn, y. fsv. skede
watn P. Månsson s. 599; förr använt
att skilja guld från silver.
skede, i dial. även : vägstycke o. d.
(så ock i ä. nsv., t. ex. L. Petri Kr.),
kappridning (jfr Staffansske(d)e, kapp-
ridning från kyrkan Staffansdagen, dvs.
annandagjul, se under Stefan), omgång,
åkerstycke, åkerren, m. m., fsv. skedhe,
tidrymd, tid samt i uttr. medh eth skedhe,
på en gång, i fart; närmast ;a-avledn.
av isl. skeiö n. ds., no. skeid, ä. da.
sked, motsv. det lapska lånordet skaidde,
bergsrygg mellan två floder o. d., besl.
med mlty. schéde f., fhty. sceida (ty.
scheide), gräns, vägskäl, till germ. *skai-
pan, skilja (se sked), alltså: avsnitt el.
gräns i rum el tid. — De nord. orden
ingå i en mängd ortnamn, med något
skiftande betyd., i regel med den urspr.
i fsv. ej uppvisade av 'gräns' el. 'skiljo-
väg', t. ex. L annaskede, fsv. Landa-
skedhe, egentl.: landgräns (jfr landa-
märe), Skeby Ögtl. (av fsv. Skedhaby),
Skeda, Skede, Skee, Ske näs (se d. o.)
osv.; jfr förf. Ortn. på -inge s. 241. —
Med avs. på betyd. -utvecklingen till 'tid'
se analogier under tid.
Sked(e)vi, ortn., se under Skövde.
skedvatten, se skeda.
Skee, ortn., se skede.
skejsel, sjöt., råseglet näst ovanför
över (boven)bramseglet, från eng. sky-
sail, egentl.: himmelssegel (se sky).
skeka (lokalt riksspr. o. dial.), skreva
(med benen), fsv. *skeka i tilln. (Haqui-
nus) Skeek (förf. Xen. Lid. s. 108) =
isl. skeika, slingra, no.: vika av, gå snett,
skreva, da. skeje, vika av, skeje ud, komma
på villovägar, leva utsvävande; av germ.
*skaikön, till en ^--utvidgning av samma
germ. skai-, som ingår i no. skeima, se
snett o. förstulet, skeina, ffyga snett; se
närmare skena 1 o. under skev.
skela, 1754 = da. skele, från mlty.
schelen = mbty. schilhen (ty. schielen;
jfr sk i 11 ra), germ. stam skelh-, vartill
även mlty. schel(e), skelande (varifrån
ä. sv. o. ä. da. sket), fhty. scelah, sned,
skelande (ty. scheel), ags. sceolh, med
grammatisk växling i fsv. skicelgher, sv.
dial. skjalg, isl. skjalgr; utvidgning med
ie. k (kli) av roten i grek. skoliös, krokig,
sned; jfr skuldra o. Schéele.
Skelderviken, Skå., väl av fsv. (fda.)
* Skceldarvik, till genit. sg. av sköld o.
alltså ett av de icke få nord. vik-, sjö-
o. ånamn, som innehålla detta ord; se
närmare under Skällnora.
skelett, Retzius 1772, Kellgren 1776:
en squelette = da. skelet, från ty. skelett,
fra. squelette, av grek. skeletön n. (un-
derförstått: soma n., kropp), egentl.:
något uttorkat, till skeléein, skéllein, göra
torr (se skäll). — Tidigare i sv. det
grek. ordet.
Skellefte, stadsn., fsv. Skcelloft, egentl.
namn på Skellefte älv; möjl. urspr.
lapskt; dock synes det svenska namnet
icke kunna ljudhistoriskt förbindas med
de motsv. lapska formerna; se K. B.
Wiklund NoB 2: 108.
skelörtj Chelidonium majus, svalört,
Var. rer. 1538, förr även skell- 1648,
skäl- m. m., y. fsv. *skelyrt (Harpestr.
Läkeb.: slhelyrt; felskrivning), från ty.
schellkraut, -wurz, ett redan medeltida
namn (1300-t.), efter lat. chelidonium,
varav också sv. dial. silledön Skå. m. m.,
no. sela-, selidon, da. seladon(ner). Sv.
svalört 1638 = t}r. schwalbenkraut är
en översättning av samma lat.-grek.
namn (till grek. khelidön, svala); jfr
svalört. Om anledningen till namnet
ha olika förmodanden framställts; se
Lyttkens Sv. växtn. 2: 984.
skema = ty. osv., från grek. skhema
n., utkast, grundritning, ställning, håll-
ning, till rotstadiet sgh av ékhö (av e.
*seghö), håller, har (jfr aor. infin. skhein
osv.); besl. med hektisk o. skiss o.
urbesl. med seger.
[skemm, sv. dial., sken, se skimra.]
sken, glans o. d., fsv. sken, skin =
isl., da. skin, av germ. *skina- n., till
skena
733
skepp
skina såsom t. ex. bett, grepp till
bita, gripa; växl. med *skini- m. i fsax.,
fhty. scin (ty. schein; jfr ögon sken -
lig), med i dylika verbalabstrakta vanlig
växling av nord. neutral a-stam o. vgerm.
maskulin z-stam. — Fsv. skiin, ä. nsv.
skijn t. ex. Bib. 1541 (jämte sken), beror
på anslutning till skina el. på lån från
mlty. schin. — Sken fager, fsv. skin-
fagher, ett blott svenskt ord. — Sken-
helig, Schroderus Gom. 1640, förr stun-
dom även skijn-, t. ex. Lucidor, motsv.
da. skinhellig, efter ty. scheinheilig, till
det nyss nämnda ty. schein, avljudsform
till sken.
1. skena, löpa vilt åstad (särsk. om
hästar), L. Petri (om häst), förr även:
studsa tillbaka o. d. (skena af), glida åt
sidan el. i orätt riktning (t. ex. 1740);
ipf. förr stundom skente = no. skjena,
skina, fara i väg, särsk. i sned riktning,
da. dial. skjenne (ds. som i sv.), av germ.
*skinön, löpa snett, avljudsform till no.
skeina, flyga snett el. lutande, glida åt
sidan, skeima, se snett o. förstulet, rot-
besl. med lat. sc&vus, vänster, grek.
skaiös ds., av * skai-no- ; se även under
skeka, skev samt skena 2 (slutet).
2. skena, sbst., fsv. skena i arm-,
gulskena, även: skenben = da. skinne,
från mlty. schene, skena, skenben, o. i
nyare tid även påverkat av det iden-
tiska ty. schiene (av fhty. scina) = ags.
scinu (eng. shin), av germ. *skinö-; besl.
med de inhemskt nordiska sv. dial. ske-
net; skridskor (åtm. förr allmänt, i slit
i Götal.), no. skina, liten skiva, skima,
stor skiva ~ skeima, skeina, större tunn
platta, egentl.: det kluvna, n- o. m-av-
ledn. av ieur. roten ski, klyva, i sked,
skida osv.; se f. ö. dessa ord. Från
germ. spr. : fra. échine, ryggrad. — En
avledn. på -n av samma rot är även ä.
nsv., fsv. skena, sår (tillfogat med va-
pen), skråma = isl., no. skeina; jämte
sv. dial. skäin(a), lätt såra, fsv. skena
= isl. skeina, ags. sccénan, av germ.
'skainian (med påverkan av de ord för
'snedhet' o. d., som behandlats under
skena 1). — Härtill: skenben, 1580-t.:
skene-, fsv. skin- o. skinuben = da. skin-
neben, från mlty. schenebein = ty. schien-
bein, ags. scinbdn (eng. shin-bone).
skenben, se föreg.
Skenninge, stadsn., se Skänninge.
Skenas, det gamla Gyllenborgska-Ox-
enstiernska godset i Sdml., fsv. Skedha-
na;s, till skede, egentl.: skiljegräns
o. d.; snarast med syftning på egendo-
mens belägenhet på näset mellan Kols-
naren o. Edeviken; möjl. är Skedhe den
äldsta namnformen (= ortn. Skede,
Skee), som senare utvidgats med -na?s.
skepa sig", göra sig till, den t. ex. hos
Arvidi 1651 uppträdande ljudlagsenliga
utvecklingen av fsv. skipa, ställa, ordna
= skipa, se d. o. Hit hör det i bi-
belspr. kvarlevande skepelse med e
från verbet el. en götaländsk form, fsv.
skipilse, Lind: skipelse (jämte -e-); jfr
vidskepelse. — En tjänares ske-
pelse, efter N. T., Fil. 2: 7.
skepling, Melampyrum pratense, ängs-
kovall, Linné 1755 (från Vstml.); av
okänt ursprung. I dial. o. ä. sv. även
ekört, holtemjälla till h u 1 1, kovete, mjölk-
vall, nyckelgräs, oragräs (till or(a), ste-
nig skogsbacke, stor skog, jfr Orust).
skepnad, ä. nsv. skepnad (-at), öde,
skickelse, 1629, Columbus, en blandform
utan direkt motsvarighet i fornspr., med
e väl från bl. a. skepelse (se skepa
sig) o. möjl. också från ä. nsv. skepad
= fsv. part. skipadher; f. ö. antagl. ut-
gående från dels fsv. skipnadber ds. och
dels fsv. sk&pna, skepnad, men fram-
förallt: öde, skickelse = ä. nsv. skäpna,
t. ex. Messenius (även skäpne), jämte
skepna Bib. 1541, motsv. isl. skepna,
skapnad, skapad varelse, da. sk&bne,
öde, av germ. *skapniön, till skapa
(kanske närmast från part. *skapana-).
Utvidgat av detta sk&pna är y. fsv.
skcepnatt, öde, ä. nsv. skapnad Syll.
1649, skäpnat U. Hiärne. Jfr Tamm
Spr. o. st. 2: 219.
skepp, ä. nsv. o dial. även skep, y.
fsv. skepp o. skep, fsv. skip, även: båt
(såsom ännu i dial.) = isl., got., fsax.
skip, da. skib, fhty. skif (ty. schiff), ags.
scip (eng. ship), av germ. ''skipa-, till
ie. roten sk(h)ib, klyva (se skipa); alltså
egentl. om urhålkad trädstam, liksom
fsax. scap, fat, båt, mhty. schaf till pa-
rallellroten skab (se skåp), el. grek.
skäphos, urhålkad trädstam, båt, skepp.
Bkeppund
734
skicka
till skabh (se skava o. skåp slutet),
el. som båt till bind, klyva, el. fhty.
scctlm till skel ds. (se skälm), el. som
lat. nävis, skepp = no (ho, ränna). —
Fhty. skif{i\. dial. schiff) o. mlty. schip,
liksom fsax. scap o. mhty. schaf, be-
teckna också olika slags träkärl; jfr till
betyd. -utvecklingen t. ex. ry. sudno, nu:
skepp, förr: fat, skål, el. grek. kijmbc,
båt, bäcken ~ ktjmbos, fat, osv. (se även
Heinertz PBB 41: 489). — Betyd, 'skepp
i kyrka' efter lat. nävis, möjl. på grund
av förväxling mellan grek. näös, tempel,
0. naus, skepp. — Det ieur. ordet för
'båt, skepp' är annars nän- i sanskr.,
grek., lat., kelt. spr. o. isl. (når = sv.
dial., no. no, tråg m. m.; se no). Om
isl. kjöll, fhty. kiol, ags. céol se kula o.
det ej besläktade köl (slutet). — Här-
till fsv. (fda.) personn. *Skipar (av ur-
nord. * Skipa-harja-; jfr Einar, Ragnar
osv.), som ingår i ortn. Skepparslöv
Skå. o. Skepperstad Smål. — Skep-
pare, fsv. skipari ds., men även: sjöman,
sjöfarande = isl. skipari i sistn. betyd. =
fda. (Ulstrupsstenen), sjöman, matros. Jfr
fsv. skipman, sjöman, skeppare, ä. nsv.
skep(p)man o. skep{p)s- (redan hos L.
P. Gothus) = isl. skipmadr, ty. schiff-
man. — Skeppsbrott, jfr L. Petri
Kr. : i skipsbrota, y. fsv. skipbrut (-o-)
= isl. skip(s)brot, da. skibbrud; till fsv.
bryta skip{il), isl. brjöta skip; jfr mlty.
schipbroke, ty. schiffbruch, ags. scipge-
broc, till germ. *brekan, bryta (se bråk
1, bräcka 1); jfr lat. naufragium ds.,
till nävis, skepp, o. frangere, bryta (se
fraktion). — Skeppsbruten, äldst
med skep- Bröms Gyllenm. visb., Lex.
Linc. 1640 m. fl., sedan skepps- = da. skib-
frrude/i,ombildat av fsv. skipbrula, -broia,
snarast en gammal n-stamsbildning, jfr
Ter. Andr. o. 1550: bliffua skep broth;\
ty.: schiffbruchig. — Skepp un d, se d. o.
[Skepparslöv, socken i Skå., Skep-
perstad, socken i Smål., se föreg. o.
-löv, - stad.]
skeppund, fsv. skippund, redan i Uppl.-l.
= isl. = mlty. schippund, jfr mlat.
navale talentnm: till skepp o. pund;
urspr. för skeppslaster använd viktenhet
(10 skeppund = en skeppslast). Avlyst
i Sverige 1855.
skeptisk, motsv. i ty. osv., efter grek.
skeptikös, benägen för betraktande el.
undersökning, till sképsis, eftertanke,
undersökning, tvivel (varav sv. skepsis),
bildning på -ti till roten i sképtomai,
spejar, osv.; se f. ö. spå.
[skerva, sv. dial., engelska sjukan, se
skärva 2.]
skev, fsv. skever = isl. skeifr, da.
skaiv, mlty. schéf, ty. dial. scheib, ags.
sedf i scåf-föt (scaffot, scabfot); enl. van-
lig uppfattning av germ. "skaifa-; väl i
så fall avlägset besl. med ty. dial. schepp,
lett. schklbs, sned, grek. skimbös, halt,
ävensom möjl. lat. sc&vus, grek. skaiös,
vänster; jfr även under skena 1 o.
skeka. — Vokalen i mhty., ty. schief
är flertydig: germ. *skefa- el. *skeufa-
m. m. — Annorlunda dock Jessen NTfF
4 R 3: 109, som antager, att isl. skeifr
(o. väl då också fsv. skever?) är lån
från mlty. med samma utbyte av lty. é
mot ei som i greifi; i så fall germ. *skeuf-.
Ty. dial. scheif kommer av schief som
deib av dieb, tjuv. De ags. formerna
ha enl. J. ett annat ursprung: besl. med
skiva (märk glosseringen pansa, bred-
fot); jfr isl. skeifa, hästsko. För Jessens
uppfattning, åtminstone att isl. skeifr
(o. fsv. skever) vore lånade, talar, att
ordet sent uppträder i de västnord. spr.
o. fsv. samt synes rätt sällsynt i dial
Är vidare hans åsikt om ty. dial. scheif
riktig, vilket kräver en särskild under-
sökning, försvinner ett ytterligare stöd
för den äldre uppfattningen. Alltså: t. v.
oavgjort.
skick, 1508 skik, ställning, förhållande
— da. skik, från mlty. schik, form, rik-
tigt tillstånd, lty. även: bruk = mhty.:
sätt, tillfälle (ty. schick, skick, ordning),
till vb. skicka i betyd, 'ordna o. d.'
I sv. i senare tid påverkat även av de
yngre tyska orden o. betydelserna.
skicka, fsv. skikka, ordna, förordna,
sända m. m., jämte senisl. skikka, da.
skikke från mlty. schicken, ungef. ds. =
mhty., ty.; väl av germ. *skikkian, av
*skegn-, med Vernersk växling o. /i-ut-
vidgning till *skehan (= ske). Grund-
betyd, är 'ordna, ställa om', varifrån
bl. a. 'skicka', egentl. från utförligare
uttr. med betyd, 'ställa om att ngt kom-
skida
735
skilja
mer i väg' o. d. — Härtill: skickelse,
fsv. skikkilse, ställning, ordning, bestäm-
melse (jfr Bib. 1541: 'hoo sigh setter
emoot Offuerheten, han setter sigh emoot
Gudz skickelse') = da. skikkelse; jfr mlty.
schickenisse. I den någon gäng uppträ-
dande betyd, 'skepnad, gestalt' är ordet
danism.
1. skida (svärd- o. d., slida), fsv.
skipa = isl. skida, bl. i betyd.: kluvet
trästycke, snöskida (se följ.); närmast
avledn. av fsv. skidh n., ett av de styc-
ken, i vilka en stock klyves (ä. nsv.
skid t. ex. Kolmodin Qv.-sp., sv. dial.
ski) = isl. skid ds., även: snöskida, ffris.
skit, vedträ o. d., fhty. scit (ty. scheit),
ags. scid (eng. shide) = fir. sciath, sköld
(egen ti. : bräde; jfr under sköld), av ie.
*skeito-, rotbesl. med germ. *skaipan,
klyva, skilja; se sked, skede. Avljuds-
former: isl. skeiöir f. plur., egentl. plur.
till skeid (= sked) i dess grundbetyd,
av 'kluvet trästycke' (jfr plur. isl. spé-
nir <>. sliÖrar i samma betyd.; se apan
o. slida; om isl. skalpr ds. se skalp),
fsax. skéthia, fhiy. sceida (ty. scheide),
ags. scéd (eng. sheath); med avs. på
grundbetyd, jfr även under trod. Or-
det syftar alltså äldst på de träskivor,
av vilka svärdsskidan bestod. — Till
fsv. skidh osv. hör bl. a. den gamla
sammans. sv. dial. skidgård (åtm. förr
allm.), gärdesgård av stavrar, ä. nsv.,
ännu t. ex. Weste 1807 (men av Dalin
1853 anfört som en förr brukad benäm-
ning), motsv. i isl., no.
2. skida (snö-), i ä. nsv. i stället
stundom skid; jfr skidekarl, skidlöpare,
L. Petri osv. = isl. skida; samma ord
som föreg.; alltså egentl.: kluvet trä-
stycke. — Om ett annat nord. ord för
'skida', sv. dial. (indier osv., se under
ån dra (dial.).
skiffer, Swedenborg 1737 (sehiffer),
Linné 1747, Cronstedt 1758 osv., ä. sv.
uven skifer, Sahlstedt 177:; o. ännu Dalin
1853 (som växelform), jfr skå. skefer =
da. skifer, från t}*, schiefer, av flit}', sci-
varo, stenskärva, träbit, motsv. meng.,
eng. shiver ds. o. mlty. schiver, scheoer,
varav ä. da. skever o. väl även ä. sv.
ski f ver Swedenborg 1719, Linné 1735,
1754 m. m. (se skaver); jfr no. ski v ra,
, tunn skiva; till roten i skiva. Jfr skä-
j v or. — Det långa /"-et i sv. utgår sna-
rast från ä. t}', sehiffer, men kan också
tänkas utvecklat på svensk botten så-
som substitution för tyskt f (jfr Xoreen
V. spr. 4: 66). — Uttalet skifer förut-
sättes hos Bellman 2: 290 (Carléns uppl.)
av rimmet kalifer.
skifta, fsv. skipta (ipf. -te), dela, byta,
ändra, förordna, inrätta = isl. ds. = da.
skifte, mit}*, schiften, schichten, ags. sciftan
(eng. shift), dela, växla m. m.; besl. med
skipa (se d. o.). Böjningen efter III.
; kvarlever (alternativt) ännu o. 1750; med
j övergång till ipf. -ade såsom i gästa,
hitta, hämta, reta, skämta, störta,
trösta, vänta (huvudsakl. på grund av
: det otydliga ipf.-märket -te i ord på -t).
— Härtill: skifte, fsv. skipte = isl., bil-
dat som t. ex. yrke till yrka m. 11.
skikt, 1614 = da., från mhty. schiht,
anordning, skikt, bestämd arbetstid för
gruvarbetare, egentl. bildning på -ti till
germ. *skehan (se ske), men i till be-
tyd, anslutande sig till skicka, egentl.:
anordna. Samma ord är det i fråga om
betyd, närmare ske stående mlty. schicht
= fhty. gisciht f., händelse, skickelse
(ty. geschichte).
skildra, äldst i betyd, 'måla', vanl.
j med af, t. ex. Bunius o. 1713, under
1700-t. stundom skil(l)ra (Arvidi 1651:
skilra kan betyda 'skyldra') = da.skildre,
från mlty. schilderen, måla, ty. schildern;
egentl.: måla (vapensköldar), avledn. av
mlty. schilder, bl. a. målare av vapen-
sköldar = ä. ty. schilder. Med avs. på
bruket att måla sköldarna jfr Tacitus
Germ. kap. 6 o. flera vittnesbörd från
forngerm. diktning. — Härtill ä. nsv.
skildrare, målare, t. ex. 1669, o. skilderi,
målning, t. ex. 1660, Linné, O. v. Dalin,
Lind 1749 (betecknat som »vulg.»), Weste
1807 o. ännu hos Atterbom = da. skil-
deri, från ty. schilderei. — Jfr skyldra.
skilja, fsv. skilia, även: inse, förstå
(egentl.: urskilja), bestämma, döma =
isl. skilja, da. skille, av germ. * skilj an,
med växelformen "skelön i mlty. schelen,
skilja, vara olika, tvista med; egentl.:
| klyva, jfr got. skilja, slaktare; besl. med
I litau. skeliu, skélti, klyva, grek. skällö
('skl-iö), kratsar, gräver, ir. scailim, skil-
skilling'
skingra
jer, skingrar, osv.; av ie. roten skel, en
parallellrot till sker i skära. Jfr skäl
a\ ehsom skal, sk a 1 k 2, s kal 1 e, ska 1 m,
skilling, skolla 1, 2, skål, sköld; jfr
även skalp, skölp, Skälf. — En ut-
vidgning skl-i- föreligger väl i slinder
osv. Skilsmässa, y. fsv. skilsm cessa
(-c-) 1496 = da. skilsmisse, i ä. da. även
'skillnad, gräns', av fsv. skil (se skäl)
o. ett sbst. motsv. isl. missa, förlust,
saknad (se miss-, mista).
skilling-, fsv. skillinger = isl. skillingr,
da. skilling; lån från lty. resp. ags. =
got. skilliggs osv.; allm. germ. Sam-
manställningarna med skell-, klinga (se
skälla), el. skel-, klyva (se skilja), el.
med sköld (*skildling, jfr fra. écu av lat.
sculum, sköld) äro mer el. mindre otill-
fredsställande från ordbildningslärans el.
formens synpunkter. Den senaste tolk-
ningen har emellertid nyligen ånyo häv-
dats av E. Schröder KZ 48: 254 f.: myn-
tet har äldst använts som bröstsmycke.
Förklaringsförsöket hos Brondal Subs-
trater og laan s. 148 f. är oantagligt. —
Den i lagspråkstermerna köpe-, pant-
skill ing uppträdande betyd, 'avgift, viss
pänningesumma' har mltj^sk förebild;
jfr mlty. köpenpennink, köpeskilling, o.
vrecleschillink (varav fsv. fridhskillinger,
viss avgift till rådet vid överlåtelse av
fast egendom). — I likhet med många
beteckningar för nu obrukliga mynt
kvarlever ordet alltjämt i vissa stående
uttryck, t. ex. inte en skilling, spara
på skillingen men låta dalern gå
(el. rulla), båda med motsvar i da.,
ävensom i sammans. tolvskilling,
samtliga dock helst inom den äldre ge-
nerationen; jfr under st}rver samt t. ex.
fra. navoir pas un (rougé) liard, till det
föråldrade myntnamnet liard.
skillra, 1787, i sht vanligt under
1900-t., från ty. schillern, skimra, skifta
i olika färger, besl. med schielen (=
skela), som även haft denna betyd.
skiltvakt o. skyltvakt, hos Lind 1749
ombildat till sköldvakt; i ä. nsv. ofta
abstr. i betyd.: tjänstgöring som skilt-
vakt, t. ex. Schroderus 1620 (skilt-),
Spegel, C. Gyllenborg (stå . . på skylt-
vacht) = da. skildvagt, från ty.: mit}'.,
mhty. schiltwachte (ty. schildwacht o.
-wachc), egentl.: vaktpost med skölden
i hand, dvs. i full rustning. Med avs.
på utvecklingen skilt- till skylt- se skylt.
skimmel, häst med vita hår in-
sprängda bland svarta o. röda, G. I:s reg.
1553: skgmblev plur.; t. ex. 1755 skimm-
lar; från ty. schimmel (mhty. schimel);
egentl. samma ord som ty. schimmel
osv., mögel, varav ä. nsv. skimmel; besl.
med skimra; se d. o. — Biformen
skymmel beror på övergången -im->
-gm-; jfr skymf, skymta.
skimra, Stiernhielm : skimrande, dock
vanligt först långt senare; jämte ä. da.
skimre, skymma, från 13'.: mlty. sche-
meren, bli halvmörk, ty. schimmern,
skimra = ags. scimrian ds. (eng. shim-
mer); r-avledn. till stammen i isl. skima
(ipf. -md-), glimta, skima (ipf. -aÖ-),
speja, sv. dial. skemma, glimta, ags. sci-
mian, vara mörk, ä. nsv. skem t. ex.
Stiernhielm, sv. dial. skemm, skämm,
isl. skim n. o. skimi m., skimmer, fsax.
scimo, skugga, glans, ty. schemen, skugg-
bild, ags. scima, skugga ~ ags. scimian,
skina, got. skeima, lykta, fsax., fhty.
skimo, glans, ags. scima ~ mhty. scheim,
glans; till roten ski i skina, sken, skir.
Med avs. på växlingen 'skugga' o. 'glans'
jfr det rotbesl. grek. skid, skugga (jfr
skioptikon); samt se skugga (i fsv.:
beskugga o. polera). — Härtill sbst.
skimmer, Stagnelius 1813 osv. (tidi-
gare bl. enstaka), från ty. schimmer,
alltså med avledn. -er egentl. från ver-
bet, såsom i de inhemska glitter, jol-
ler, klander, sladder. Förr mineral,
i betyd, 'glimmer', t. ex. U. Hiärne
(sch-), Linné.
skina, fsv. skina = isl. skina, da.
skinne, got. skeinan, fsax. skinan, fht}T.
scinan (ty. scheinen), ags. scinan (eng.
shine); i ty. även 'synas'; germ. st. vb.
till ie. roten ski, lysa, i t. ex. fslav.
sinqli, stråla; se f. ö. skimra, sken o.
s k i r.
skingra = fsv.; väl sammanhängande
med no. skingra, fara åt sidan, skingla,
flyga snett, jfr sv. dial. skingeltänt, gi-
geltänt, osv; sannol. till en stam skeng-,
sned, växelform till skeh- i ska (se d. o.).
Grundbetyd, är alltså: fara åtskils; men
redan i fsv. har ordet uteslutande tran-
skinka
737
skir
sitiv användning. — Härtill även den
ä. nsv. adverbbildningen skingrom, i
spridda hopar, t. ex. 1543.
skinka = fsv., om rökt skinka, jämte
da. skinkc från mlty. schinke, skinka,
lårben, lår, av fsax. skinka = fhty.
scinko, scinka, lårben m. m. (ty. schin-
ken), ags. gescincio n. pl., fett omkring
njurarna; germ. *skenk-, avljudsform till
skänk till germ. *skanka-, sned (i fsv.
skakker osv.; se sk ack). Grundbetyd.:
lårben, med samma betyd. -utveckling
från 'sned, krokig' som hos de under
skänk (o. skänk el) anförda parallel-
lerna. Sedan om lårbenet hos ett slak-
tat djur, specialiserat på svinet, o. vi-
dare särskilt om lårstycket i rökt till-
stånd. — Däremot ej, med Brugmann
Grundr. II. 1: 509, A-avled n. av fhty.
scina (osv.), skenben (= skena 2). — ■
Från betyd, 'sned' utgår även fsv., sv.
dial. skinka, halthet på hästar, sv.
dial. skinka, halta, med avlj tidsformerna
skånka o. skänka, besl. med grek. skdzö,
haltar (av ie. 'skngiö); utan s i sanskr.
khänjati, haltar, motsv. ty. hinken, halta.
[skinka, sv. dial., halta, se föreg.
slutet.]
skinkmärr, t. ex. Lind 1749, ombild-
ning av skinimär(r), t. ex. Duben 1722,
Dalins Arg., motsv. da. skindma^r, från
ty. schindmähre, till ett ord motsv.
skin n.
skinn, fsv. skin =isL skinn, da.skind;
ags. scinn (eng. skin) o. även mlty.
schin, läder, från nord.; av germ. *skinpa-
= lapska lånorden skidne, skiööe (som
visa hän på en redan i yngre urnord.
tid försiggången assimilation av np till
nn; K. B. Wiklund FUF 12: 34); jfr
ä. ty. schin, bark, av ett fhty. *skint,
ävensom mhty. schin l f., fruktskal; av
ie. *skento-; jfr breton. scant, fiskfjäll;
/-bildningar till en rot sken, sken i isl.
skän, skorpa, sv. dial. skån ds., ffris.
skene, hud; o. enl. somliga även grek.
kataskéne, (om han) dödar (jfr dock Boi-
sacq s. 421), väl med grundbetyd, 'skära',
såsom lat. scoiiuin, skinn (se skärm),
till roten sker, skära; alltså i båda fallen
/-particip med grundbetyd, 'det av-
skurna'; jfr till betyd. -utvecklingen även
grek. dérma, hud, till roten der i germ.
Hellquist, Etgmologisk ordbok.
*teran, slita (= tära). — Hålla sig
i skinnet, i ä. nsv. även: i huden
(t. ex. Modée 1738), motsv. i da., jfr ty.
ans der hänt fahren, sv. vara utom
sig i motsatt betyd.; ytterst från de
forntida föreställningarna om vissa män-
niskors förmåga att 'skifta hamn'. Jfr
under hud. — Att ordet är samger-
manskt visar den rätt allmänt spridda
avledn. vb. skin na, i sv. dial. även
med den urspr. bet}rd. 'draga av skin-
net', fsv.: plundra, röva, no. i båda
betyd. = mlty. schinden, fhty. scintan,
scindön (ty. schinden), flå, skinna. Den
bildl. anv. i de nord. spr. kommer från
ty. — Härtill: fsv., ä. nsv. skinnare,
buntmakare (ännu i vissa ortnamn, jfr
Skinnarv i ken Sthlm osv.) = isl. sk in-
nari, garvare o. d., ä. da. skinder ds.,
från mlty. schinner, schinder, även:
hudavdragare, rackare, rövare = mhty.
schinder i de senare bet}^d., även: slak-
tare; i nsv. blott i bildl. anv.; jfr under
buntmakare.
Skinnarviken, se under skinn.
Skinnskatteberg, härad i Västml., om-
bildning av det äldre Skins&kkab&rgh,
till genit. plur. av skinnsäck.
skioptikon = ty.; nytt ord, till grek.
skiå, skugga (urbesl. med skimra,
skina), o. en bildning till grek. op-, se
(jfr optik).
skipa, Spegel 1712, Sahlstedt 1773
(jfr nedan) == fsv., isl.: ställa, ordna,
bestämma, anvisa m. m. = ä. da. skibe;
vä 1 b es 1 . m e d m lty . sch ip p en , s ka ff a , o r d n a ;
egentl.: skilja, till ie. roten sk(h)ib, klyva,
i lett. schkibit, skära, hugga. Från nord.:
fra. équiper, utrusta. Se skepp o. skifta
o. jfr med avs. på betyd. -utvecklingen
skapa. — Att ordet i nsv. har / för
väntat e beror på dess egenskap att
vara ett bokord (från lagspråket); jfr
däremot det ljudlagsenligt utvecklade
ä. nsv. skeepa Arvidi 1651, skepa (lag
och rätt) Salberg 1096 = skepa sig
(se cl. o.), jämte skeppa Lind o. andra
uppsvenska förf.; dessutom ett väl i
trycksvag ställning av fsv. skipa utveck-
lat skippa G. II Adolf m. fl. — En växel-
rot, ie. skip, föreligger i skiva osv.
skir, fsv. skir, ren — isl. skirr, klar,
ren, oskyldig, tydlig, got. skeirs, klar
47
skiss 73
ni. in., (sax. .s7,//(/'), mhty. (mty.) scbir
dy. schier), ags. scir, r-iavledn. av roten
sfti i skina, i avljudsförh. till skär 1.
Parallellbildning: isl. skyrr, klar, tydlig
(till en //-rot). — Härav: skira, fsv.
skira, skära, rena (frän synd o. d.), med
ed el. gudsdom fria = isl, sldra, rena,
dopa, got. gaskeirjan, förklara, tyda,
ags. sciran ds., mlty. schiren, rena. —
A d j . skir i betyd, 'klar' ingår i det yt-
terst vanliga sv. sjönamnet Skiren,
ävensom i Skirsjön. Gård- o. socken-
namnet Skirö, Skire Östra hd Smal.,
fsv. Skiri m. m., innehåller den gamla
beteckningen för den sjö, som nu efter
gärden kallas Skirösjön. — Härtill
även isl. Skirnir, guden Freys 'skö-
sveinn'; möjl. urspr. om fruktbarhets-
(o. himmels)guden själv.
[skir va, sv. dial., engelska sjukan,
se skärva 2.]
skiss, B. Höijer 1795: esquisse (från
fra.), Palmblad 1811: ett . . skitse (från
ty.), f. ö. vanligt först under 1800-t:s
senare hälft = ty. skizze osv., av ital.
schizzo, av lat. schedium, något impro-
viserat, hastverk o. d., egentl. neutr.
till grek. adj. skhédios, hastigt gjord,
nära, avledn. av skhed- i homer. skhe-
dön, nära, egentl.: hållande vid (till ro-
ten sghe- i aor. skhein till ékhö, håller,
av *segh-; se hektik, skema o. se-
ger)^
skita = fsv. — isl. skila, da. släde,
mlty. schiten, fhty. scizan (ty. scheissen),
ags. scitan (eng. shit), allm. germ. st.
vb, till ie. roten sk(h)id, skilja, klyva, i
grek. skhizö, klyver, lat. scindo (perf.
scidi) ds.; osv., växelrot till sk(h)it i
sked, skida osv.; alltså egentl. med
samma grundbetyd, 'avskilja, avsöndra'
som ex kr em en t o. skarn. — Härtill
vbalsbst. germ. *skila- n., *skiti- m. =
nisl., no. skit, sv. dial. sket (även m.)
~ lty. schete m., ty. schiss (jfr den ana-
loga växlingen under bett, grepp);
jämte, i anslutning till verbets z, sv.
skit, isl. skitr m., da. dial. skid (bildat
som bit). — Ett annat germ. vb är sv.
dial. drita st. vb, Vrml., Dal. = isl.
drita, da. dial. dritte, mlty. driten, ags.
dritan, med vbalsbst. isl. dritr m. ~ *drit-
i sv. dial. dret m., isl., ags. drit n. (eng.
58 skjul
dirt); jfr ry. driskaV, ha diarré (av ie.
*dhreid-sk-).
skiva = fsv. = sen isl. skifa, no. skiva
(jämte skiva), da. skive, fsax. skiöa, mlty.
schive, fhty. sciba (ty. scheibe), meng.,
eng. shive; besl. med sv. dial. skiva,
skära, dela, isl. skifa ds., med avljuds-
formen no. skiva; till en ie. rot skip,
klyva o. d., dit av somliga bl. a. förts
lat. scipio, stav, grek. sktpön ds.; med
växelformen skib i skipa, skepp, jfr
skiffer o. skävor. Släktskapen med
grek. skoipos, som antagits av åtskil-
liga forskare, är osäker, då ordet icke
synes ha den betydelse av 'krukmakar-
skiva', som vanligen angives. — Möjl.
är åtminstone det svenska ordet lånat
från mlty.
[skiver, sv. dial., engelska sjukan, se
skäver.J
[skjalg, norrl. o. finnl. dial., sned,
se skela.]
skjorta, fsv. skiorta, skiurta = da.
skjorte, med brytning av äldre -yrt- >
-iurt- (liksom i t. ex. kjortel) av * skyrta
= isl. skyrta, även: lintyg (jfr samma
dubbelbetyd, hos särk), mlty. schorte,
skört, förkläde (se skört), ty. schiirze,
förkläde, ags. scyrte, skjorta, underkjol
(eng. shirt, skjorta, jfr shirting; skirt,
skört m. m., däremot från nord. skyrta);
av germ. *skurtiön, avledn. av el. i alla
händelser besl. med *skurta-, kort, i
fsax. scort, fhty. scurz, ags. sceort (eng.
short), vartill mlty. schort, även mhty.,
ty. schurz, skört, förkläde, o. fsv., isl.
skörta, da. skorte, fattas, osv. Icke lå-
nat från lat. *excurtus, utan ett inhemskt
germ. adj., i avljudsförh. till mhty.
scherzc, avskuret stycke, besl. med litau.
skerdziu, slaktar, o. ytterst hörande till
ie. roten sker i skära. Om ordet bety-
der 'den korta', har väl plagget jäm-
förts med den längre 'särken'; jfr med
avs. på betyd.-utvecklingen kjortel.
Man kan dock även utgå från grund-
betyd, 'avskuret stycke' (jfr mhty.
scherze): adj. *skuria- betyder urspr.
'avskuren'. — Till fsv. adj. *skorter, kort,
hör bl. a. ortn. Skorteby, fsv. Skorlaby,
egentl.: den korta byn; se förf. Ortn.
på -by s. 50.
skjul, fsx. skiul, omhölje, skyddstak
skjura
739
sko
skjul, gömställe m. m. = isl. skjöl ds.,
da. skjul, gömställe (annars: skur, se
nedan); med avljudsformen mlty. schul,
gömställe, osv., av germ. "skeula-, *skula-
n., till den vitt spridda ie. roten skeu,
betäcka, i t. ex. grek. skylon, hud, sky-
löö, överhöljer (jfr skyl, skolka, skål
2); med r-avledn.: fsv., sv. dial., da., no.
skur, mlty. schur, fhty. scur (ty. schauer),
skjul o. d. (bildat som bur, egentl.:
rum), med avledn. "skfiriö- i fhty. sciura
(ty. scheuer); med ;?j-avledn. i skum 2 ;
se f. ö. obskur, skugga, sky 1, även-
som under sko. Växelform: ie. keu i
hud osv. — Avledn.: skyla, se d. o.
skjura, skjora, dialektord, skata, ä.
nsv. skiura t. ex. Schroderus Lex. 1637,
Lex. Linc. 1640, Linné, Lind 1749, skior
t. ex. Lucidor; i dial. även skär(a), i
ösv. dial. också skåvär, fsv. skjör (bl. i
plur. -ar) = isl. skjör, no. skjor, skjur,
skjccr, skjerr m. m., da. skjcere. Med
delvis dunkel formhistoria o. av om-
stritt o. ej säkert fastställt ursprung.
Bl. a. härlett från ett germ. *skcbwirö-
till got. skéwjan, gä, isl. skivfa, sv. dial.
skjova osv., gå sakta (jfr v. Friesen
Nord. språkhist. 1: 40 n. o. nattskäva
under natt, ävensom Skulerud Ark.
28: 258 f.); med avljudsformen *skaujan
i öfris. schöjen, boll. schooien, bl. a. gå,
ge sig i väg (jfr skoja), en verbstam
som f. ö. är etymologiskt oklar, trots
många tolkningsförslag (se Falk-Torp
s. 1047 o. litteraturhänv. s. 1547). Se
om skjura f. ö. litteraturen hos Olson
Appell, subst. s. 120, Kock Sv. ljudhist.
2: 311 f. — Ingår i ortn. Sk örby Hack-
sta sn Uppl., av fsv. Skiuraby, ett av
de rätt få namn på -by som innehålla
djurnamn (se förf. Ortn. på -by s. 17).
skjuta, fsv. skin la, skjuta, sätta i rö-
relse, driva fram, av-, in-, till-, hän-
skjuta = isl. skjöta, da. skyde, fsax.
skeotan, fhty. sciozcut (ty. schiesseu),
ags. scéotan (eng. shoot), ungef. ds.,
krimgot. schielen, till en germ. rot skut;
antingen: 1. utvidgning av sku i litau.
szduju, szåuti, skjuta, osv., el. 2. ie.
skild i sanskr. skundate, skynda (se
d. o.), litau. skudrus, rask, osv. Jfr
skjuts, skot, skott, skotta, sku l a,
skytt, skyttel, sköt, sköte ävensom
I skärskåda. — Betyd, 'skjuta (en skott-
I kärra o. d.)' är speciellt nordisk o. dess
uppkomst dunkel.
skjuts, Karl XII Bref 1702 (skius),
1703 (siuss), 1716 (skiuls) = no-da. skyss
(ej i da.), ellips av sammans. ss. skjuts-
häst, till fsv. skiut n., häst som brukas
till resandes befordran, sto — sv. dial.
skjut, sto, ä. da. skjud ds., no. skjot,
skjuts, jfr isl. skjötr m., skjutshäst, fa-
rarskjötr, vagn el. skepp, reiöskjöir,
släde el. vagn (jämte -skjöti m.), till
skjuta; med grundbetyd, antingen: 'det
varmed man färdas' el (abstrakt) 'färd'.
På samma sätt bildat är isl. adj. skjotr,
snabb, egentl.: som skjuter fram med
fart. Med avs. på förkortningen jfr
lots. — Vb. skj utsa uppträder betyd-
ligt tidigare, t. ex. 1636 (skiutza), 1640
(skiussa). Möjl. är därför detta ej bil-
dat på skjuts utan likaledes elliptiskt
till skjutshäst osv.
skjuva, väsentl. dial., skjuta, driva på,
i dial. även skuua, fsv. skiuva (ipf. sköf),
skjuta, stöta, skuffa, skyffla, jämte sv.
skuva, fsv. skava, motsv. isl. skufa
(pres. -ar), stöta, gnida, skjuta, jämte
sky fa (ipf. -fö-), skjuva, no. skuva (pres.
-ar), skjuva, got. -skiuban st. vb, mlty.
schuven, fhty. scioban (ty. schieben), ags.
scéofan, sciifan (eng. slwve), av germ.
*skeuban, "skutan; bl. a. sammanställt
med litau. skubti, skynda; osäkert. Jfr
skov, skovel, skubba, skuffa, skyf-
fel, uppskov. — Hit väl även sk öve,
skjul, portlider (se d. o.).
sko, fsv. skö(r) = isl. skör, da. sko,
i got. skalis, fsax. sköh, fhty. scuob (ty.
schuh; jfr Schubert), ags. scö(h) (eng.
shoe); motsv. det lapska länordet skuova;
av oviss härledning; bl. a. betraktat som
en avljuds- o. grammatisk växelform till
got. skéwjan, gå, el. som utgående från
ie. *sköl'ko-, till roten ska, betäcka, i
skjul, sky osv. — Kollektivbildningar:
got. yasköhi o. ags. gescy, samt isl.
skéÖi n., fgutn. skypi (varom förf. Ark.
7: 36). Spår av en samindoeuropeisk
beteckning för 'sko', k-rp-, föreligger i
lat. carpisculum, grek. krépis, isl. hrif-
lingr; även i kelt. o. slavo-balt. spr.
Skomakare, se d. o. — Jfr f. o. följ.,
doppsko o. h a n (1 s k e.
sko
740
skog1
sko si^-, vid försäljning o. d. göra
sig oskälig el. olovlig vinst, riva åt sig,
t. ex. sko sig på någons bekost-
nad, t. ex. Österling 1700: 'Du har al-
drig skodl dig af det som du liafver
kiöpt för dem'; jfr Asteropherus 1609:
alt skall iagh först skoo taskan min,
\' för X kan iagh well skryfua' == no.
sko seg. Närmast väl en bildlig an v. av
sko sig, skaffa sig skor, i vilket fall
dock ex. från 1009 representerar en our-
sprunglig konstruktion. Detta senare
utgår emellertid närmast från betyd.,
'fastsy på kanten av ett plagg' (till
skydd o. förstärkning) o. kunde sålunda
jämföras med eng. line (one's pursé),
fylla, späcka, egentl.: fodra, kanta; en
överensstämmelse, som möjl. talar för
att vi här i själva verket ha den äldsta
formen för detta uttryck. Atm. i no. sam-
mansmält med sko(a) i ungef. samma
betyd., till sko, glupsk o. d., biform till
skjed = isl. skoör, skadlig, av germ,
*sköpia-, möjlighetsadj. till skada (jfr
angenäm, bekväm, för adj., gä v,
häv, tö k osv.); jfr även no. skaa seg
= isl. skäsk, förbättra sitt läge, till adj.
skaa, utsatt för, i sammans. Jfr härtill
även Psilander Xen. Lid. s. 234, Torp
Etym. ordb. under nämnda ord.
skock, även: antal av 60, fsv. skokker,
skock, flock = da. skok ds., i no. -da.
o. ä. da. även: flock, skara; väl lån från
mlty. schock n., 60 kärvar, antal av 60,
av fsax. skok n. — mhty. schoc m.,
flock, hop, som n. även: antal av 60
(ty. schock n., antal av 60), meng. schokkc,
rök, skyl (eng. shock), av germ. *skukka-,
jämte skak- i mhty. schock(e), liten hop,
av ie. *(s)kug-, besl. med lett. (s)kaudfe,
stor sades- el. höstack, o. antagl. även
litau. kugis ds., mlty., ty. hocke, stack,
samt möjl. (enl. Fröhde m. fl.) också
lat. cuniulus, hög, råga (i så fall av
* kug-miilus); väl ytterst till grundroten
i hög. — Med avs. på betyd, av '60',
ett minne av ett gammalt räknesystem
med 12, se under tolv.
[skocka, sv. dial., sköte, förkläde, av
germ. *skunkön, se under skynke.]
skog", fsv. skögher = isl. skögr, no.
skog, da. skov, ett speciellt nordiskt ord,
av germ. 'sköga- el. (jfr isl. genit. -ar)
möjl. *skogu-; i avljudsförh. till ags.
scaga, småskog (eng. shaw); egentl.: det
som sticker upp el. skjuter fram, besl.
med sv. dial. skage (fsv. skaghi'?, blott
känt som tillnamn), isl. skagi, da. ortn.
Skagen ; till sv. dial., no., isl. skaga,
sticka fram, da. dial. skage, vartill även
skägg; rotbesl. med ske (se f. ö. d. o.).
Om betyd. -utvecklingen i skog jfr v.
Friesen Spr. o. st. 2: 224. — Betyd,
'skog' o. 'udde' äro även förenade i ir.
ross, Marstränder IF 22: 335. — En
germ. parallellrot skak föreligger i isl.
skekill, utkant, sv. dial. skäkling, liten
lund, o. möjl. även i fhty. scahho, udde,
som dock kunde tänkas utgå från ett
skah-, grammatisk växelform till ska%-.
— Andra germ. beteckningar för 'skog'
äro t. ex. ty. wald osv. (se vall) o. fsv.
viper (se ved); se även under hult o.
mark 1. De sinsemellan sannol. be-
släktade lat. o. grek. silva o. (h)glc ingå
i familjen. Sylwan o. Hylander. —
Gemensam indoeur. beteckning för 'skog'
saknas; knappast finnes någon, som sä-
kert är gemensam (i samma betyd.) ens
för två språkfamiljer: det stundom an-
tagna sammanhanget mellan grek. dlsos
o. fslav. lésu är mycket osäkert (jfr dock
ovan om lat. silva osv.). Härav följer
dock ej, att indoeuropéerna från sitt
urhem icke kände skogen. — Icke se
skogen för bara trän, motsv. i da.
o. ty., jfr lat. frondem in silvis non cer-
nere Ovidius. I ä. tv. även die stadt
vor lauter häusern nicht sehen. — Här-
till: Skokloster, ortn., av ä. nsv.
Skogh closter. — S k o g s s n n v a (- s n u a,
-snyva), allmänt spritt götalandsord,
skogsfru, skogsrå, Linné: 'Skogssnufwor
eller Rå'; egentl.: som går o. snokar el.
spejar i skogen, till sv. dial. snu, vädra,
snusa, da. snue, no. snuva osv. (se
snuva). Även snuva el. (i Kim. 1. stun-
dom) skogstippa. — En gammal avled n.
av skog är fsv. sköghia, jaga, egentl:
gå i skogen, jfr sv. dial. skoga ds. —
Skogshund är ett i sv. dial. uppträdande
noanamn på räven, jämte t. ex. 'han
som i skogen går' el. hållfoi, eufemis-
tiska ersättningar för ordet räv, som
väl urspr. självt har samma ursprung:
om bet}rd. är 'den brune', erinras om
Skogiar
741
skola
det likbetyd, bj örn el. om hare, den grå
(jägartabu?), el. om mössen som i sv.
dial. bl. a. kallas 'de små grå' (o. i balt.
spr. ha namn med denna betyd.).
Skogiar, personn., efter isl. Skpglar-
Toste (enl. Snorre Sturlason fader till
Sigrid Storråda), innehållande genit. sg.
av Skogul, alltså: (valkyrjan) Skoguls
Toste. Sv. Skogiar har sålunda upp-
stått genom samma slags missuppfatt-
ning som personn. Orvar.
skoja, Chydenius 1778: skojande sbst.,
Envallsson: 'Som en galning jemt han
skojar, / Hela dygnet hit och dit'; i
lågt spr. även träns.: lura = no. -da.
skoie, från boll. sehooien, tigga, vandra
omkring = öfris. skojen, löpa omkring,
av germ. *skaujan, avljudsform till got.
skéwjan, gå, osv. (jfr nattskåva under
natt o. skjura). — Härtill deverbati-
vet skoj, Serenius 1734 = no. -da. skoi;
o. skojare 1756: 'Skåjarn eller Häst-
prånglarn', förr (såsom ännu i dial.)
ofta i betyd, 'tattare' (stundom göres
dock en viss åtskillnad), i bildl. anv.
t. ex. Thorild: 'du ärans skojare' =
no.-da. skeier, av boll. schooier, tiggare,
egentl.: landsstrykare.
Skokloster, se skog.
1. skola, hjälpverb, med slutet o-ljud,
utvecklat i trycksvag stavelse, jfr ä. nsv.
skåla, den urspr. tryckstarka formen,
fsv. skola, skala, skulu (pres. skal, fgutn.
även al, jfr dalm. al o. infin. ula; ipf.
skulde, skulle; i fsv. = isl. även pres.
sal, se nedan; ska, även i fno., plur. sku,
kvar ännu hos Bellman, jfr t. ex. Dahl-
stierna: sko, vilka former uppkommit
i svagtonig ställning), vara förpliktad,
vara bestämd, skola (enl. andras me-
ning), komma att m. m. = isl. skulu,
no. skida, da. skulle (egentl. ipf.-konj.-
formen), got., fsax. skulan (skal), flit v.
s(c)olan (s(c)al ; ty. sollen), ags. sculan
(eng. pres. shall), gammalt pret.-pre-
sens; egentl.: vara skyldig, besl. med
litau. skylu ( *.s7. / /- ), skilti, komma i skuld,
skelett, vara skyldig, skåla, (pänninge)-
skuld, fpreuss. skallisnan ack. plur.,
plikt, m. m. Övriga anknytningar osäkra:
enl. Meringer IF 18: 22!) (i anslutning
till Grimm) till roten skel, klyva (i
skilja osv.): 'jag har sårat el. dödat
>> är förpliktad till mansbot > bör,
måste'; enl. andra rotbesl. med lat. sce-
lus, brott; se närmare Walde under d. o.
j — Med avs. på betyd. -utvecklingen : 'vara
skyldig (att betala)' > 'vara förpliktad,
; böra' jfr fra. devoir, böra, vara tvungen,
i skola o. d., av lat. débere (se debet). — I
germ. spr. är skola urspr. ett modalt
hjälpverb; den futurala betyd, är jäm-
förelsevis ung; redan vid mitten av
1600-t. brukas dock skola i sv. betyd-
ligt oftare än varda för att uttrycka
tillkommande tid. — Former på s- i st.
f. .sä- finnes utom i sv., isl. o. ty. även
i lty., holk, fris., skotsk-eng.; möjl. re-
dan urgerm. utveckling; se senast H.
| Möller NTfF 4 R 8: 67 f. — Jfr skuld,
skyld, skylla.
2. skola, ä. nsv. o. sv. dial. ofta skole,
jfr A. U. Bååth 1881: 'Skall i skole och
har så brådt', fsv. skole m., föreläsning,
skola = isl. sköli, da. skole, mlty. schöle,
fbty. seuola (ty. sehule), ags. seöl (eng.
sehool); ungef. samtidigt med t. ex. klos-
ter o. munk lånat från vulg.-lat. schöla
(med samma slags vokalförlängning som
i brev o. dom 1), av lat. schöla, ledig-
het, vila som kan användas på lärda
sysselsättningar, lärd undersökning, fö-
reläsning, skola, kollegium, klass, lån
från grek. skholé, vilket, liksom sk em a,
är en bildning till roten s(e)gh i grek.
ékhö, håller, har (av *seghö; se t. ex.
seger). Det grek. ordet betyder egentl.
'vila' (varifrån även betyd, 'tröghet,
lättja') o. brukades sedermera även om
den vila o. underhållning som filosof-
skolorna skänkte; slutligen också om
själva lokalen; jfr motsvar. betyd. -ut-
| veckling hos grek. diatribe. — De fnord.
orden ha närmast lånats från fsax. o.
ags. — Formen på -a i nsv. utgår från
oblika kasus av fsv. skole (jfr anda ^
ande, hjärna hjärne osv.); möjl.
också påverkan från det lat. ordet.
Skolfux, t. ex. Lucidor (väl i betyd,
'pedant') = da. skolefux, från ty. schul-
fuchs, pedantisk lärare; i Sverige dock
numera som skämtsam benämning på
skollärare i allmänhet. Väl snarast ut-
vecklat ur bruket av ordet fuchs (se
fux) om skolgossar (jfr Dalin 1853) o.
noviscber vid universiteten; enl. andra
kolku
skopa
ombildning av ty. fex, narr (se lu.ri-
fax).
skola, sv. dial., sbst. o, vb: stöd,
stötta o. d.; se under skorsten.]
skolka, Gustaf II Adolf, i ii. nsv. även
skulka, vanl. i betyd.: hålla sig undan,
jfr ä. nsv. skolkus, sUolkare, Schroderus
1637, <>. fsv. skulkare, som smyger el.
lurar = no. skulka, lura el. smyga, ä. da.
skulke, hälla sig dold, da.: hålla sig un-
dan från arbete; väl från lty. schulkett,
skolka (eng. skulk från lty.?), A-avledn.
till mlty. schulen, skela, hålla sig dold,
jfr sv. dial. skula, gå lutande, da. skule,
skola (inhemskt nordiska? varför talar
eng. scowl, skela, som väl utgår från
ett nord. skida), till mlty. schul, göm-
ställe (se skjul); av Falk-Torp s. 1038
sammansmält med avlägg av stammen
i isl. skolbcinn, krokbent, skyla, hugga
snett, m. fl.
1. skolla, tunn bleckplatta, 1789:
'skålla af . . Metall', från ty.: mlty.
scholle, skärva, jordtorva = ty. scholle,
jordtorva, isflinga, av fhty. scolla t,
scollo m., av germ. *skuln-, till roten
skel, klyva, i skilja osv. Jfr följ.
2. skolla, Hundra, särsk. i sydsv. dial.,
Linné Syst. nat. 1740: skålla (i uppl.
1748: rödspotla) = da. skulle o. (om-
bildningen) no. skuldra, skullra (efter
flundra, flundra?), från mlty. scholle,
schulle, varav även ty. scholle; till föreg.;
jfr med avs. på betyd.-utvecklingen t. ex.
ty. dial. flinger, flundra, sv. dial. flihgra,
till flinga; ty. dial. scharren, flundra,
holl. schar, eng. sharde, fra. écharde, av
germ. stam. *skard-, till fra. écharde,
flinga, flisa. Förf. Språkv. sällsk. i Ups.
förh. 1891 — 94 s. 86 o. jfr under sk äd da.
3. skolla, vb, se skålla,
[skolla, skull a, sv. dial., skifta i
färger, hägra m. m., se under hägra,
skr o Ila o. skrylla.]
skomakare, fsv. skomakare, bl. a. (lik-
som skräddare) i Skånel., Stadsl. —
fno. skömakari, da. skomager; liksom
så många andra beteckningar för hant-
verkare (t. ex. gar v are, skräddare,
snickare) från mlty.: mlty. schömaker
= ty. schuhmacher (varav sv. familjen.
Schuhmachcr); till sko o. lty. maken,
göra (se maka); alltså med samma be-
tyd, som ligger till grund för familjen.
Sch ub er t. En annan beteckning är
fsv. (osv.) sutare; se s ut are. — Ingår
i åtskilliga gårdnamn på -ho, -gården,
-torp m. m. — I ä. nsv. o. vissa dial.
även i den förkortade formen skom-
(m)are, B. Olai 1578, y. fsv. Jon sko-
mare 1482 (Liden SNF I. 1: 18), jfr ortn.
Skomareby 1545 Medelp.; möjl. en ana-
logibildning efter skräddare o. d. el.
också, med Lidén anf. uppsats s. 19, av
fsv. skomagharc (med förlust av gh i
svagtonig ställning). Härtill ä. nsv. o.
sv. dial. skom(m)ra, göra skor, såsom
snickra till snickare.
skona = fsv.: visa vänlighet mot, göra
till viljes, skona, överse med, ha förs3m
för (den senare betyd, även i Bib. 1541:
'then siwnde daghen skalt tu skona')
= da. skaane, från mlty. schönen, hän-
synsfullt behandla, skona (även: bliva
vacker) = mhty. sc(h)önen (ty. schonen),
avledn. av vgerm. *sköni- (= skön),
alltså egentl. : behandla på ett vackert
sätt. — Fsv. ipf. -adhe, men i ä. sv.
ofta -te (såsom stundom ännu i mindre
vårdat spr.). — Om ett inhemskt fnord.
ord för 'skona', isl. eira, se under ära.
— Skonslös, B. E. Malmström 1844,
Börjesson 1846, Dalin 1853, ej hos Weste
1807; möjl. från da. skaansellös, till
skaansel (= ä. nsv. skonsel 1538, bildat
med avledn. -sel till skaane, jfr känsel,
vigsel osv.); kanske efter det äldre
skonsmål, 1619 (skoondzmål), 1626, 1627
osv., ävenledes en påfallande bildning.
Jfr Tamm Spr. o. st. 1: 186. — Unge-
fär samtidigt som skonslös uppträder
skonlös, t. ex. 1842, sedermera rätt all-
mänt i litter., även i nj^aste tid. — Jfr
till bildningen under sköteslös.
skonare, t. ex. 1870-t.; 1791: Schona-
re-Skeppet — da. skonner, holl. schooncr,
schoener, ty. schoncr, från eng. schooner
(den första byggd i Massachusetts Ame-
rika 1713), till eng. dial. scoon, stryka
fram längs vattenytan (möjl. lånat från
nord.). Jfr följ.
skonert, Chapman 1775, förr stundom
även scooner = da. skonnert = föreg.,
med sekun därt /; j fr k 1 y vert o. k 1 y v a r e.
skopa = y. fsv., från mlty. schöpe
= mhty. schuofe (sydty. dial. schucpfc;
43
skorsten
jfr [?] ty. schoppen, ett mått, egentl.
lty.), av delvis omstridd förhistoria.
Enl. en utförlig o. grundlig utredning
av Schuchardt ZfromPhil. 33: 641 f.
(särsk. s. 652 f.) skulle ordet ha upp-
kommit genom sammansmältning av
mlat. scyphns, bägare, kopp (från grek.
skyphos m.), o. cöpa, biform till cupa.
Ty. schöpfen, ösa (fhty. seepfan), som
annars vanl. betraktas som ett inhemskt
ord (=scepfan : s k a p a) o. enl. somliga som
grundord till föreg. (vilket dock möter
formella svårigheter), vore ett denomi-
nativ av ty. dial. schapf(c) m. m., sehaff,
fat, närmast till lat. scaphium, bäcken,
kärl, bägare (av grek.skaphion),o.scapha,
båt. Liknande uppfattning även hos H.
Zimmer (se Schuchardt s. 641). Sannol.
föreligga här emellertid inhemska germ.
ord (möjl. dock med påverkan från lat.),
o. skopa står i avljudsförh. till det
nämnda fht}7. seepfan, ösa, ävensom till
skåp o. skäppa. Det synes nämligen
mycket djärvt att för denna vitt spridda
o. i en mängd olika avledningar förgre-
nade ordgrupp antaga främmande ur-
sprung. Till vissa av dessa, såsom
skäppa, tager f. ö. Schuchardt ingen
hänsyn. — Från germ. spr. (snarast
mit}'.): fra. écope (escope, écoupe), ös-
skopa o. d. Eng. scoop (meng. scopc)
från ffra. el. mlty.
skorpa == fsv., nisl., no. = da. skorpe
(i betyd, 'kant' o. d., jfr osteskorpe o. d.,
om bakverk: tvebak); egentl.: det in-
skrumpna; till ie. roten skerb (se skarp);
jfr sv. dial. skurpen, skrumpen, torr,
isl. skorpinn osv., vartill inkoativet fsv.,
sv. dial., isl., no. skorpna, skrympa i
hop. Nasalerad biform se skrympa.
skorpion == fsv., ty. osv., jfr got.
skaurpjö, av lat. scorpio (genit. -önis).
av grek. skorpios, urbesl. med skor v
(se d. o.). — I den gamla bibelövers.,
1 Kon. 12: 11: 'jag skall tukta eder med
skorpioner' (motsv. hos Luther o. i kyr-
kolat.), betyder ordet 'piska med taggar'
(i den nya övers.: skorpiongissel).
skorra, om musikinstrument t. ex.
.1. Rudbeckius 16(52: 'det illa skärrar
och snorrar'; synnerl. vanligt om alle-
handa djuiiäten, t. ex. av korpar (Ley-
onstedt), nattskärran (Linné), kornknar-
ren (Topelius, Bååth m. fl.), ringduvor,
grodor, gräshoppor m. m.; om språkljud
Salberg 1696 (osv.): 'R är en skärrande
bokstaf; (sällsynt) även skurra t. ex.
Bellman (om skeppsklockan), Götheb.
mag. 1760 (om språkljud), fsv. skurra,
kurra, bullra = no. skurra, skrubba,
skrapa m. m., da. skurre, skorra, i ä.
da. även: knota, brumma, mlty. schur-
ren, ge ett skorrande ljud; antingen
självständigt uppkommen ljudhärmning;
el., såsom vanl. antages, avljudsform
till sv. dial., fsv. skärra, ge ett skra-
pande ljud o. d., skrälla, i no. även:
skorra (om uttal av r), mlty-, mhty.,
ty. scharren, i mhty. även: snarka, en
avljudsform till fsax. afskerran, kratsa
bort, fhty. scerran st. vb, kratsa, skrapa,
enl. Torp Etym. ordb. s. 588 av ie.
(s)kers- i sanskr. kasali, kratsar, litau.
karszti, karda ull, m. m.; av andra
däremot med skära; båda förmodan-
dena högst osäkra. I alla händelser
har skorra (osv.) ursprungligt rr (ej
rz av rs) av onomatopoetisk upprinnelse,
liksom t. ex. det likbetydande ä. nsv.
sn or ra.
skorsten = fsv.: eldstad, spisel (så
t. ex. i Bib. 1541 o. ännu på 1700-t.),
skorsten = fgutn. skurslain, isl. skor-
sleinn, da. skorsten, från mlty. scoren-
stein, schorstén, eldstad, kamin, skorsten
= fhty., ty. schornstein. Vanligast o.
väl med rätta uppfattat såsom samman-
satt med mlty. schore, stöd, strävbjälke
= meng. schore (eng. shore), no. sköra,
stötta under båt; besl. med isl. skörda,
sbst. o. vb., stötta (särsk. under sidorna
av ett fartyg), no. skörda, stötta, kil-
sten i mur, y. fsv. skordha, vb (se Sdw.),
ä. sv. skola (t. ex. 1734 års lag), vb.,
stötta, sv. dial. skola, sbst. o. vb. (av
-rÖ- liksom stel osv.), bl. a.: sten använd
som stöd vid undersalning av större sten-
läggning; väl till roten i skära, sålunda
äldst: kluvet trästycke el. dyl.: skor-
sten alltså egentl.: sten använd som
stöd, här urspr. om den kragsten på
vilken rökfånget vilade. Mhty. schur-
stein beror på folketymologisk anslut-
ning till tv. schuren, röra om i elden.
Annorlunda Kock Sv. lm. XV. 8: 20 f.:
egentl. 'eldsten', till ett germ. *skura-,
skor \
! I I
eld == gotl. skurr, bohusl. -skår. —
Samma ord ingår väl även i fsv. ortn.
Vibg Scurosten Ögtl., SRP nr 1294 fr.
1377, även nämnt nr 1096 fr. 1374
t Vigbyskorsten, här antagl. normaliserat).
- Skorstenen uppträder i Skandinavien
O. 1300, men förblev länge en sällsynt-
het: ännu på Linnés tid voro på lands-
bygden skorstenar en nyhet, o. röken
fick utgå genom dörren (jfr t. ex. Sk.
resa s. 130). Den kallas på isl. även
reykberi, dvs. rökbäraren.
[Skorteby, ortn. Ögtl., se skjorta
slutet.]
skorv, fsv. skorver m., motsv. no.
skura (n., kollekt.), skurva, da. skurv,
mlty. schorf m., fhty. scorf-, mhty. schorf
(även schorpf; ty. schorf), ags. sc(e)orf
(eng. scurff påverkat av el. rent av lånat
från nord. spr.), av germ. *skurba-, besl.
med ags. sceorfan, gnaga, bita, o. grek.
skorpios, skorpion (se d. o.), samt mera
avlägset med en mängd germ. ord
för 'vara skrovlig, skrapa, rista, skära
o. d.'; se skarv 2, skärva, skrovlig,
sk rubb a, ävensom (med indoeur. b)
skarp o. skrapa. Betyd.-utvecklingen
i sjukdomsnamnet är densamma som i
skabb o. där anförda ord. Om sv. dial.
skorv, spärgel, se under spär ge 1. —
Om två andra germ. ordgrupper för
'skorv' med samma betyd.-utveckling
se under ruva 1.
skot, 1698, från (m)lty. schot, boll.
schoot n. (varav även ty. schote), av
germ. *skauta- (= det inhemska sköt 1)
i bet}^d. 'hörn' ;> 'nedre hörn på segel'
> 'det däri fästade tåget'; jfr likbetyd,
ags. scéata m., av germ. *skautan-. Un-
der 1600-t. uppträder dessutom det in-
hemska sköt i betyd, av 'skot', t. ex. A.
Oxenstierna, Spegel 1685 = da. skode. —
Från germ. spr. härrör fra. ccoute, ital.
scotta, span. escota, en av de många
sjötermer som romanerna lånat från
germanerna; se t. ex. båt, mast, ma-
tros, segla, stag.
1. skott, fsv. skot = isl., former med
a-omljud av det i fsv. (o. fda.) vanligaste
skut, skjutande, skott, skjutvapen, till-
skott, skatt m. m. = da. skild = mlty.,
ags. (ge)skot (eng. shot), ungef. ds., fhty.
scoz (ty. schoss), telning m. m., mhty.
även: avgift, av germ. *skuta- n., med
biformen *skidi- m. (jfr under bett,
grepp, slag osv.) = mlty. schote, skott,
pil, fhty. scuz (ty. schuss), i ty. även:
häftig, reumatisk smärta (jfr sv. rygg-
skott o. d.); avijudsformer till skjuta.
Betyd, 'skott på växter, telning' kommer
från ty. Från germ. spr. har lånats fra.
ccot, bidrag till en fest, sammanskott.
— Skottspole, se under skyttel. —
Skottår, Bureus Suml. o. 1600 = da.
skuddar; övers, av ty. schaltjahr ds.,
jfr ty. einschalten, skjuta in.
2. skott, plank- el. brädvägg i fartyg,
t. ex. Weste 1807 — da. skod, från mlty.
schot (-tt-) n., även: lås, skjutdörr, av
germ. 'skutta-, väl = ie. *skudnö-, avljuds-
form till skjuta; alltså egentl.: vad som
skjutes för; sedan: avskilt rum; jfr
samma betyd. -skiftning under lock. Av
samma germ. stam komma: ags. scyttan,
regla för, innestänga (eng. shut), o. mhtj'.,
ty. schutzen (ej besl. med likbetyd,
skydda).
skotta, ä. nsv. o. vissa dial. även
skåta Arvidi 1651, Wallenberg Min son
på gal. m. fl., fsv. *skota, egentl. samma
ord som fsv. skota, med laga formali-
teter överlåta jord, egentl.: skjuta jord
ifrån sig; avljudsbildning till skjuta.
— Växl. skotta o. skåta är av samma
slag som i t. ex. brottas o. ä. nsv.,
sv. dial. bråtas, flotte o. flåtc osv. o.
beror på olika utveckling i olika dial.
av fsv. skot-, brot- osv.
[skotte, sv. dial., skyttel, se skyttel.]
Skottland, landsn., efter skoterna (sen-
lat, scotti), en keltisk folkstam, som från
Irland utvandrat till norra Britannien.
Jfr Schotte.
skov, stund, mellantid, dial. också:
slag, stöt, anfall, paroxysm, i dial. även
skuv = no. skön, framryckning, kort
vägstycke, anfall, dust, kamp, ty. schub,
skjuvande (jfr in einem schub, i sträck),
som är grundbet37d.; till skjuva såsom
t. ex. skott till skjuta; jfr lånordet
uppskov. — Uttalet med slutet o beror
väl på inverkan från uppskov, som
ofta så uttalas, el. från skriften. — Här-
till även sv. dial. skoft n., överarbete
under fritid = no.: vilostund, från It y.
schoft, sammanhängande arbetstid, möjl.
skovei
745
skranglig
genom felaktig upplösning av mlty. schof-
tid, arbetstid på tre timmar, jfr öfris.
schof ds.
skovei, fsv. skofl = da. skovl, mlty.
schuffele (varav skyffel), fht}'. scubla,
ags. scoft (eng. shovel); i avljudsförh.
till mlty. schufle, fhty. scufala (ty.
schaufel); bildat med instru mentals uf-
fixet -l till skjuva, föra undan, skjuta,
såsom t. ex. skjul till skeu-, täcka, el.
tvål till två. -- Ett annat germ. ord
för 'skovei' är fhty. scora, got. winpi-
skaurö (kastskovel), sv. dial. skura, besl.
med ty. schuren, röra om, underblåsa
(elden); se skura. Ett nordiskt sådant
föreligger i nordsv. dial. räka, isl., no.
reka; lty. reka o. ty. rechen däremot
'räfsa'; i avljudsförh. till raka 2 (se
d. o.).
skovor plur., Eneman 1712: skofvor
af linne = no. sköua, nisl. sköfir f. plur.,
bildat till skava som t. ex. sbst. fora
till fara. Samma avljudsstadium före-
ligger i ty. dial. schnebet ds.
skrabbig, bräcklig, sjuklig, gammal o.
rankig, Gissler 1762, till (de i sht dia-
lekt.) skrabb(er), skrabbe, skrabba,
gammal bräcklig stackare, vb. skrabba,
vara bräcklig el. sjuklig, motsv. no. sbst.
skrabb, inskrumpcn o. skröplig varelse;
med hypokoristiskt -bb- till ä. nsv.
skrafvel, skräp (se skrävel), till no.
skrävla, skrapa (se skrävla); egentl.:
ge ifrån sig ett rasslande ljud; jfr sv.
dial., no. skrabba, skrapa, skrubba, lty.,
holl. schrabben ds. (se skrubba 2), o.
om betyd.-utvecklingen under skräp.
skrake, fågelsläktet Mergus, i sht
storskraken, t. ex. Rothof 1762 (skraka),
efter storskrakens läte, som återges
bl. a. med skraak. Jfr sk räck a 2 o.
pracka 1. — Däremot ej, med Noreen
V. spr. 3: 169, till no. skrakla, knarra,
o. isl. skrcekr, skrik, vilka f. ö. själva
ha ett likartat onomatopoctiskt ursprung.
Jfr sals k ra k e.
skral, Sercnius Sjö- o. Handl. 1757,
om vind, = da. skral, även om vind, i
sv. o. da. dial. även 'torr', Iran lty.
schrdl, knapp, dålig, mager, torr, besl.
med de inhemskt nordiska: no. skraal
n., litet skröpligt redskap, isl. skrcklna,
skrumpna, no. dial. skrcelen, dålig, no.
skrceling, stackare, isl. skrcelingjar, infö-
dingar i Vinland, da. skrcelling ; jfr f. ö.
skrälle. Germ. väl "skrööhla-, avljuds-
form till sk rå (se f. ö. d.o.): alltså egentl.:
rasslande > torr. — lä. nsv. även sbst.
skra(a)l n., skralhet, uselhet, 1690-t.
skraltig (vard.), bräcklig, skral, jfr
skral ta, vara svag, i t. ex. 'gå och
skralta', o. skralt, stackare, t. ex. 1741;
kanske nybildningar till skral; möjl.
dock att sammanställa med sv. dial.
skralta, gå ojämnt = no.: gå med små
o. svaga steg, av ovisst urspr. (knappast
till skrälla).
skramla, vb, Bröl. besv. ihugk., i
ä. nsv. o. dial. även: slamra, prata,
t. ex. Kolmodin 1732, fsv. *skrambla i
tilln. (Peter) Skrambla (förf. Xen. Lid.
s. 109) = no. skramla = da. skramle;
jfr avljudsformen no. skramla, ge ett
ihåligt ljud, larma, okväda, ä. da. skrumle,
larma, osv., samt isl. skruma, skryta
(jfr till betyd. -övergången skryta),
no.: tala hårt, banna; liksom ramla:
rumla med grundbetyd, 'bullra, larma'.
Möjl. är formen skräm- äldst o. skram-
37ngre avljudsbildning; i så fall till
ljudroten skru i skryta osv. — Dever-
bat.: skramla, sbst. Schroderus o. 1638
(jfr fsv. tilln. Skrambla ovan), liksom
likbetyd. da. ranglc o. skratla till mot-
svar. verb.
skranglig, Envallsson, till sv. dial.
skrangel, skrangla, benrangel, mager
person, no. skrangl(a), da. dial. skrangel,
ävensom no. skrangla, gå osäkert ~ sv.
dial. skringla ds., med denna betyd,
utvecklad ur den av 'vara lång o. d\
Tydl. egentl.: som skallrar, knakar o. d.,
till no. skrangla ~ sv. dial. skringla med
dessa betyd.; alltså med samma betyd. -
utveckling som i no. skrella, magert djur
(se skrälle), till vb. skrälla, o. i sv.
dial. skråe, mager person (se skrå 1).
Germ. skrang- ~ skreng, en ljudrot av
samma slag som (o. möjl. nasalerad bi-
form till) skrek i skrå 1. — Om fhty.
schrangolon, vackla, hör hit, är ovisst.
Däremot torde hit böra föras ä. nsv.
skntnga, Var. rer. 1538 osv., galler, galler-
verk. - Med avs. på a i skranglig för
väntat skranglig (såsom i vissa dial.)
jfr sv. dial. skanglig o. skånglig (-og),
s kran k 7
Lång o. mager, rangla, ranglig o. sv.
dial. rångla samt hångla o. hångla.
Om anledningarna till den olikartade
utvecklingen se Kock Sv. ljudhist. 1:
376 I'., men även under rangla, där
en annan möjlighet anföres.
skrank, Burens 16SJ4, från ty.: mlty.
sch rank m., avspärrning, galler, inhäg-
nad = mhty. (ty. schrank, skåp, skänk);
besl. med mlty., mhty. schrenken, ställa
snett, lägga i kors m. m. (ty. schränken
= skrän ka), ags. screncan, lägga hin-
der i vägen, o. möjl. även med sv. dial.
skrånka, vricka o. d.; väl egentl. till en
germ. stam skrank- med betyd, 'sned
o. d.', nasalerad form till ty. schräge,
sned, osv. Jfr f. ö. följ. o. inskränka.
skranka, jämte da. skranke från ty.
schranke f., skranka, gräns, galler —
mhty., mlty. schranke; nära besl. med
föreg. Ordet uppträder i ä. tid, lik-
som alltjämt, nästan uteslutande i plur. :
skrancker t. ex. 1644 osv. (vanligt),
skrankor Serenius 1741, skrankar 1 700-t.,
ävensom skränkor 1644, skränker 1654,
skrenkior 1698; sg. skranka t. ex. Eld
1725; i övrigt nästan uteslutande i
samma el. liknande förbindelser som i
nsv.: hålla sig, bliva, träda (inom) osv.,
alltså icke i konkret betyd, motsv. den
hos det nära besläktade skrank.
1. skrapa, vb = fsv., isl. = da. skrabe
ds., mlty. schrapen, skava, kratsa (varav
ty. schrapen), mhty. schraffen, rispa o. d.
(eng. scrape är lånat), av germ. *skrapön.
Andra bildningar: germ. *skrapjan —
mhty. schrepfen, rista, koppa (ty. schröp-
fen); med -pp-\ lty. schrappen (m. fl.),
skava; med -bb-: sv. dial. skrabba, skava,
kratsa = lty., holl. schrabben (vilka dock
snarast äro intensivbildningar till en
germ. rot skräd; jfr skrävla). I avljuds-
förh. till germ. *skrepan, st. vb = ags.
screpan, skrapa, mhty. schreffen, rispa,
kratsa (jfr skräp). Besl. med germ.
*skerpan, st. vb = ags. sceorpan, skava,
kratsa (se skarp). Ie. rot *skereb i
fslav. o-skreba, skaver, kratsar, lett.
skrabt, skava o. d., m. fl. (jfr skör-
bjugg). Knappast att skilja från isl.
skrapa, skrävla, jfr skräppa 1.
2. skrapa, sbst., t. ex. Serenius 1741
= da. skrabe, väl från mlty. schrape
46 skrattabborre
ds.; till föreg.; i avljudsförh. till ags.
screopu ds. (*skrep-).
Skratta, Putzdrummel o. 1690: skrat-
tar hijsliga, Spegel Gl. 1712 = no.
skrälla, larma, dundra, skratta högt, da.
dial. skratte, ljuda ihåligt o. d.; intensiv-
bildning till sv. dial. skrala, skrälla, no.:
skratta högt, skvallra, kackla, da. skrade,
skallra ~ sv. dial. skräta, larma, skvattra,
vartill /-avledn. no. skrälla, skratta högt,
rassla, skramla, skvallra, möjl. delvis
också da. skralde (se under skrälla),
jfr no. skrälla, Silene infläta, o. da.
skralde ds., i no. även: mager knotig
ko o. d. (med samma betyd.-utveckling
som i sv. dial. skråe under skrå 1 o. i
skrälle), till en germ. ljudrot skrat(t),
av samma slag som (men knappast
att direkt förbinda med) den i mhtyr.
schratzeln, rispa, klösa, eng. dial. scral,
ge ett skrapande ljud. Ordets onomato-
poetiska karaktär har insetts redan av
Ihre Gloss. suiog. (under skratta). —
Deverbativ: skratt, Schroderus Com.
1640, vanligt dock först på 1 700-t.;
under 1600-t. i stället i regel skrattlöje,
Messenius osv. o. ännu Weste 1807.
Skratt har ersatt det gamla löje, som
nu nästan uteslutande betyder 'leende'.
— Det allmänt germ. ordet för 'skratta'
är det urspr. likaledes ljudhärmande
*hlahjan = sv. le (med numera för-
ändrad betyrd.), vilket också i betyd,
'skratta' var det enda brukliga till fram-
emot slutet av 1600-t. o. f. ö. användes
ännu i början av 1800-t. (jfr Weste 1807
under le). Skratta synes i normal-
prosan ha införts från det lägre språket
o. i början uteslutande använts om ett
högljutt o. bullrande skratt. — Jfr följ.
skrattabborre (dial.), vattenödla,
Linné 1734, till ä. nsv. skratte, narr,
dåre, L. Petri (även i sv. dial.), tomte
1657, sv. dial. skratten, den onde, fsv.
skratte, tomte = isl. skratti, trollkarl, i
nisl. om den onde, mhty. schratze, skogs-
djävul, tomte, osv., besl. med sv. dial.
skrate, spöke, tomte; jfr med germ. -</-:
fhty. scrato. Av ovisst ursprung; snarast
till germ. skrat, larma (se skratta);
knappast däremot, med Torp Etym.
Ordb. s. 615 sp. 1, egentl.: hopskrumpet
väsen, till germ. roten skrc(n)f) i skrin n.
747
skrida
— Formväxlingen beror åtm. delvis på
eufemistiska o. hypokoristiska inflytel-
ser; jfr med avs. på den långa konso-
nanten de till samma sfär hörande j ät te,
raggen el. t. ex. ags. scucca, demon,
ond ande, vid sidan av sena (i dcaöscua).
— Hit hör även sv. dial. skrutt, den
onde. — Namnet skrattabborre syftar
på det fula utseendet; jfr det ävenledes
förekommande trollfisk.
[skratte, sv. dial., narr, dåre, skrat-
ten, den onde, se föreg.]
skred, o. 1640 = nisl., no. skrid, da.
dial. skre(d), av germ. * skrid a- n., av-
ljudsform till skrida; med vanlig väx-
ling mellan nord. neutr. a-stam o.
(särsk.) vgerm. mask. i-stam: mlty.
schrede, fhty. scril, skritt (ty. schritt,
varav sv. skritt), ags. scride, ser ide,
lopp, isl. skridr, långsamt glidande rö-
relse. Jfr till bildningen t. ex. bett,
drev, grepp, rev 5, skott 1, steg,
svek. — I nu föråldrad anv. t. ex. Ru-
deen 1697: 'han gick sitt vissa skred'
(Hans. 8: 310).
skrev, vinkeln mellan benen, 1805
(å byxor), Weste 1807, även: klyfta,
Lidner o. 1785 m. fl. — no. skriv (även:
steg), da. skrcev ds., isl. skref, steg, av
germ. *skriba- n.; se följ. — Om ä. nsv.
gå utom el. öfuer skrefuet se under följ.
1. skreva, sbst., ä. nsv. ofta skräfva,
fsv. skriva ds., samma ord som sv. dial.
skriva, eunnus, av germ. *skribön, jfr
*skriba- i skrev, vartill vb. skreva
(se d. o.); egentl.: skåra o. d., besl. med
mit}', schreve, streck, linje; fhty. schrévön,
rista, ävensom med lett. skripa, -c, rispa
(sbst.),scn/;ä7, inrista;jfr ri va(tillens-lös
växelform). — Från en ie. växelrot skrib
(el. med p av -pn-) utgå da. dial. skripp,
färd, sv. dial. skripa, skreva, eunnus.
— Till mlty. schreve, linje, hör ä. nsv.
gå öfver skrevel, t. ex. Lucidor, Kolmo-
din, o. gå utom skrefvel, t. ex. Spegel
1712 (dial.), motsv. da. gaa over skr<v-
vet, dvs. hoppa över skacklorna, gå för
långt, efter mlty. over el. boven den
schreve gän, egentl. om det streck som
vid dueller, rättsförhandlingar m. m.
ingen fick överskrida.
2. skreva, vb, skeka, vanligt i ordb.,
Lex. Linc. 1640 osv. under 17— 1800-t.,
jfr Växiö 1706: uthskrefwandes medh
benen, men betraktat som simpelt o.
därför sällsynt i litter. =• isl. skrefa,
da. skrwve-, till skrev o. föreg.
skria = fsv. (även: klaga, jämra sig),
no.; åtm. i sv. lån från mlty. schrien
st. o. sv. vb, även : gråta = fhty. scrian
(ty. schreicn), till ie. roten (s)kri i isl.
hrina, no. rina, skrika, gnägga, grymta,
is. hreimr, skrik; jfr skrika. — Skri-
ande orättvisa, Svedelius 1876, motsv-
da. skrigende uretfcerdighed, efter ty.
schreiendes unrecht. — Härtill sbst. skri
= fsv., från mlty. schrie = ty. (ge)schrei.
skribent, L. Petri osv. ; förr i ädlare
bem. än nu, använt t. ex. av Leopold
till o. om Gustaf III = ty., av lat. scri-
bens (genit. -entis), part. pres. till seri-
bere (se skriva). Med samma bet3rd.-
försämring som i ty. ; jfr enahanda förh.
med aktör, artist, poet.
skribler (uttalat skriblér, men hos
Weste 1807 även skribler, jfr ty.), dålig
författare o. d., Kellgren 1777: 'Den
mängd Scriblerer i vårt Land, / Som
med Apollos lager pråla'; vanligt hos
gustavianerna o. nj^romantikerna; från
ty. skribler, förr även latiniserat: scri-
blerus, till ä. ty. skribeln, av fhty. scri-
bilön, skriva ideligen el. mycket, itera-
tivum-intensivum till scriban = skriva.
— Hos Weste 1807 även med acc.
skri'bler, efter ty.
skricka (dial.), skrida, åka skridsko,
se under skr i Ila.
skrida, fsv. skridha = isl. skrida,
även: krypa, da. skride, fsax. skrithan,
-d-, fhty. scritan (ty. schreilen), ags.
scridan, av ett germ. st. vb. *skripan,
-Ö-, som väl egentl. betecknar en sling-
rande rörelse o. vanl. förbindes med
lett. skrilulis, hjul, till en ie. rot skrit,
växlande med skrid i litau. skréczu,
skresii, vrida, skrinda, skristi, flyga,
kretsa, löpa snabbt. — Skridsko, Ve-
relius 1681; tidigare skrit(t)sko Ekeblad
1650 osv., som kan återgå på ä. ty.
schrittschuh (nu i stället ombildningen
schlittschuh, jfr si ii de; möjl. uppkom-
met i uttr. schrittschuh laufen). Om
dial. skrillsko, skricksko se skr i Ila. Med
avs. på germ. vb. "skriÖan i denna el.
likn. betyd, jfr ags. folk namne! Scride-
skrifl
skrinda
finnas = Procopius Skrithiphinoi (från
norra Sverige), snarast om skidåkning.
1 sv. dial. (åtm. ännu på 1870-t. i Smål.)
i stället lägger plur., a andra st. isläg-
gor, egentl. om glättade läggben som
buiulos under foten, motsv. no. islegg,
isl. isleggr, till lägg, ben. Samma
betyd, har urspr. även da. shoile, ytterst
till Ity. schake, lägg. Dessutom sv. dial.
skener plur., ett inhemskt ord = no. skina,
liten skiva o. d., besl. med det lånade
skena 2 (se d. o.). — Avledn.: (sv.
dial.) skricka, skr il la o. skrin na
( dessa ord).
1. skrift (i handskrift o. d.), fsv.
skrifl, skript f. = isl. skript, da. skrift,
mlty. schrift, fhty. scrift (ty. schrift);
till skriva under inflytande från lat.
scriptum; i nord. spr. väsentligen lån
från grannspråken. Jfr följ.
2. skrift, skriftermål, fsv. skrifl, skript,
föreläggande av bot el. penitens, bikt,
bot, straff = isl. skript ds., från ags.
scrift, till scrifan, bestämma, ålägga
bot, mottaga bikt; med grundbetyd.: be-
stämma, föreskriva (jfr lat. prcescrlberc);
samma ord som skrift 1 o. skriva.
— Gå till skrift, fsv. gänga til skripta
(genit. sg. till skript) = isl. gänga til
skri])tar, da. gaa til skrifte, från ags.
gdn tö scrifle. — Härtill vb. skrift a
(sig), fsv., isl. skripta, da. skrifte. —
Skriftermål, fsv. skriptermal (dock
osäkert belagt), ombildning av fsv. skrip-
tamäl, sv. dial. skriflemål = da. skrifle-
maal. — Skriftställare, t. ex. Möller
1755, men ej hos Sahlstedt 1773; åren
1792 o. 1793 tvistades om, huruvida
ordet var god svenska el. ej (vid denna
tid i stället vanl. skribent); efter ty.
schriftsteller, till ä. ty. stellen i betyd,
'författa'. Förr, t. ex. O. v. Dalin, även
skriftvexlare.
skrika, vb, äldst, som det synes, be-
lagt från finnl.: Murenius 1640, Pro tok.
fr. Åbo 1648, 1657, 1671, med formerna
skrikte, skrijkt, skrickalt, skrickit; Luci-
dor 1672: skreek (i Lex. Linc. 1640 i
st. skria, skräna); i dial. t. ex. Sdml.
även 'bräka' = no. skrika st. vb, även
'kvittra', da. skrige, jfr nisl. skrikja sv.
vb, besl. med fsax. skrikön, meng. schri-
ken (eng. shriek), av ie. roten (s)krig i
grek. krizö (av *krigiö), skriker, knar-
kar, krigé, surrande, isl. hrika, knarka,
braka, sv. dial. rék ds. (av *hrika);
jfr det väl avlägset besl. ir. sgréach,
skrik osv. — Skrikan de färg, motsv.
da. skrigende farve, efter ty. schrei-
ende farbe, fra. couleur criarde. — Stun-
dom i nord. vattendragsnamn, t. ex. sjön.
Skrikegallen Kim. 1., jfr fsv. gårdn.
Skrikogalla, till ett ånamn Skrika = no.,
o. gall 2, med en i dylika namn vanlig
betyd., syftande på åns el. sjöns sorl el.
brus; se förf. Sjön. 1: 544. — Härtill sbst.
skrik, t. ex. Stiernhielm = no. (n. o.
m.), da. skrig. — Skrika, även i fågeln,
lav-, nötskrika, t. ex. o. 1673, o. 1708.
Linné = no. skrikja, nisl. skrikja; jfr
eng., shrike, törnskata. Mager som en
skrika förekommer t. ex. hos O. v.
Dalin o. anspelning härpå i ett belägg
från 1670-t. — Ett annat germ. ord för
'skrika, ropa' är annars got. wöpjan
osv.; se våp slutet.
skrilla (nu dial.), åka skridsko, t. ex.
1725, i dial. även: halka, slinta, av
"skridla, Z-avledn. av skrida (jfr frilla
av fridia); ytterligare avlett med -t i
no. skritta. Härtill ä. nsv. (t. ex. Lind
1749) o. sv. dial. skrillsko. — Parallell-
bildning: ä. nsv. o. sv. dial. skricka,
åka skridsko, skrida (av skridka), vartill
sv. dial. skricksko. Se även skrin na.
skrin = fsv., da. = isl. skrin, mlty.
schrin, fhty. scrini (ty. schrein m.), ags.
scrin (eng. shrine); i fornspr. särsk.
ofta: relik-, helgonskrin; från lat. scri-
nium, kapsel, skrin (varav fra. écrin,
juvel-, relikskrin, ävensom lånord i slavo-
balt, spr.), av ovisst ursprung. — Betyd,
'helgonskrin' ingår sannol. i folkvisans
'Du ädela ros och förgj^llande skrin';
jfr fra. belle comme une chdsse; se Y.
Hirn Det heliga skrinet kap. XXI, Sten-
hagen i Spr. o. st. 12: 131. — Från lat.
härröra även de (ungef.) likabetyd, ark 2
o. kista.
skrinda, släde (el. vagn; ofta av flät-
el. spjälverk, t. ex. kolskrin da), G. I:s
reg. 1557: 'en skrinde koll', 1614: skrin-
dcr (med hö), Schroderus Gom. 1640:
'Widior . . aff hwilkas sam(m)anflä tände
blifwa Korgar och Skryndor' (ty. texten:
Hiirdéh, Wagenkörbe); jfr no. skrinda.
skrinn
749
skrodera
(som i ä. nsv.) ryggkorg av videkvistar,
grind på släde, skrinnslce(d)a; egentl.:
korg; till germ. roten skrend, skära,
klyva, i fhty. scrintan, mhty. schrinden,
klyvas, brista (se skrinn); jfr germ.
skrent i ty dial. schrenzen, klyva, även-
som fpreuss. skrundos plur., sax, o.
möjl. de under sk rot t anförda orden.
Avljudsform: no. skrunda, ett slags trä-
kasse för flatbröd. Jfr Torp Etym.
Ordb. s. 620. En god parallell före-
ligger i mes 3, därest detta hör till-
sammans med germ. *maitan, hugga,
skära. — Ordet kan ej sammanställas
med fsv. skrijjanda, ett slags fordon.
skrinn, mager, torr, ofruktbar, nu
väsen ti. dial., Spegel 1685, y. fsv. skrinder
P. Månsson = no. skrinn, av germ.
*skrenpa-, jfr litau. skrentu, skrésti, be-
täckas med en torr skorpa, mhty. sclirin-
den, brista, klyvas, osv.; se Torp Etym.
Ordb. s. 620 o. skrinda. — En biform
synes föreligga i ä. nsv. skrin ds. — De
hos Rietz s. 599 anförda formerna på
skrän- höra ej hit, lika litet som no.
skrwen, utan till de under skrå 1 be-
handlade orden.
skrinna (dial. o. i finnl.), glida, halka,
åka kälke el. skridsko, Bureus 1601,
Hund 1605: framskiinne (om skepp),
av skridna (jfr Peringskiöld : skredna,
skrina), till skrida. Jfr under sk rilla.
skritt, Widekindi 1671: 'widh pass
ett skridt', dvs. steg; förr ofta -e- t. ex.
O. v. Dalin = da. skridl, frän ty. schritt;
se skred o. jfr med avs. på bildningen
ritt (varav sv. ritt) till rida.
skriva = fsv.: teckna, rista, skriva
m. m. = isl. skrifa ds., da. skrivc, fsax.
skriban, fhty. scriban (ty. schreiben);
om ags. scrifan i annan betyd, se
skrift 2; starkt böjt verb utom i isl.
(ipf. -((du) o. stundom i fsv. (ipf. -adhe);
gammalt lån (i samband med införandet
av de latinska skrh tecknen ) från lat.
scriberc, skriva, inrista ined griffel (jfr
skribent), besl. med grek. skari})hos,
griffel, kontur, osv.; grundbetyd.: rista,
kratsa (säsoni i grek. gråphein <>. eng.
write, jfr rita). — I nord. spr. väl (åt-
minstone delvis) lån från grannspråken,
fsax., mlty. resp. ags. — Jfr skrift,
skribler. — Ett inhemskt germ. ord
för 'skriva' (närmast om inristande av
runor) se rita. Got. har méljan, egentl.:
måla.
skrock, i dial.: skvaller, fsv. skrok
(dat. skrukke), lögn, falskt prat, vidskep-
lig dikt = isl. skrpk, osant tal, no. skrok,
prat, osant tal, ett speciellt nordiskt
ord med grundbetyd, 'prat, skrän' av
germ. *skrakiva-, besl. med no. skrakla,
giva ifrån sig ett skrapande ljud, skrakla,
redskap som knarrar i fogarna, till en
ljudrot skrak; alltså med ungefär samma
betyd. -utveckling som i sv. dial. skrokka,
pladdra (se skrocka); jfr även skrävla,
skräna m. 11. ord på skr-, — I ä. nsv.
har ur den abstr. bet3rd. 'vidskeplig
dikt' utvecklats den av 'spöke, troll',
t. ex. Spegel. — Hit hör även förstärk-
ningsprefixet sv. dial. skrock- till skrock
i dess grundbetyd. 'rasslande ljud'; jfr
de analogt uppkomna s k r o p p -, s k r o v- 3
m. fl.
[skrock-, sv. dial., förstärkningsord,
se föreg., sk rop p- o. skrov- 3.]
skrocka, om hönsens läte, Schro-
derus Com. 1640, I. Erici o. 1645, jfr
skrock, skrockande, Columbus = da.
skrukke, samma ord som sv. dial. skrokka,
ä. da. skrokkc, pladdra, jfr no. skrukla,
giva ifrån sig ett sprucket skramlande
ljud; till en ljudrot skruk av samma
slag som skrak i skrock ovan. Möjl.
ha dock vissa av de anförda bildningarna
uppstått oberoende av varandra. Betyd. -
växlingen 'skrocka' o. 'prata' uppträder
emellertid även i sv. dial. skroa (se skro-
dera). I dylika bildningar bör ej (med
Holthausen Anglia Beibl. 15: 72) utan
nödtvång antagas assimilationsformer av
germ. -gvi-. — Ett hithörande verb lig-
gertill grund för det fsv. ånamn, Skruka,
som ingår i fsv. Skrukuby, nu Skru-
keby Ögtl., ävensom i Skruke Nke
(= fsv.); alltså med syftning på vatten-
sorlet, liksom t. ex. Svallerbäcken (av
S/it»-) till skvallra, no. ånamnen Drum-
ma, 'Duna, Kvina (av "Hvina), Skrälla,
Skrika, *Sladra osv.; se förf. Ortn. på
-by s. 47.
skrodera, 1733 (i betyd, 'skrika, fara
ut emot el. dyl.'), f. ö. ett 1800-talsord,
en, som det tycks, speciellt svensk bild-
ning (möjl. i anslutning till det likbe-
skrofle r
skrott
tydande ty. schwadronieren, jfr nedan)
i\ sv. dial. skroa, skrävla, skryta, även :
skrocka, jollra, dana (om is), bullra, jfr
skroe, skroare, skrävlare, motsv. no.
s/rröq, skröna, prata, skryta, möjl., om
formen med -v- är den ursprungliga,
en avljudsform till sv. dial., no. skrava,
pråla, skrävla, i sv. dial. även: knarra
o. d. ; med även i enskildheter samma
betyd. -utveckling som i det i så fall
hithörande skrävla o. därmed besläk-
tade ord ävensom skräppa 1; i alla
händelser till en med skr- begynnande
ljudrot av samma slag som i skrock,
skrocka, skryta, skräna. Mindre
sannolikt är, att sk ro de ra utgår
från det föga spridda sv. dial. skrota,
prata, skryta. — På fullt analogt sätt
har ty. schwadronieren, skrodera, om-
bildats av ä. ty. schwadern, prata,
sladdra. — Härtill: skr o dör, Dalin
18,03, Sturzen-Beckcr osv.
skrofler, Vet. Ak. Alman. 1766, från
ty. skroféln el., föga sannol., mlty. schrö-
fulen plur., av lat. scröfulw, plur., skrof-
ler, halssvulster, dimin. av scröfa, sugga,
so; med samma till sitt ursprung oklara
betyd.-utveckling som i grek. khoiräs,
skrofler, till khoiros, gris, svin. Om
växlingen av slutet o. öppet o jfr Kock
Sv. ljudh. 2: 161; se även Noreen V. spr.
3: 95. Båda dessa förf. förutsätta möj-
ligheten av lån direkt från lat.
skrolla (i hatts kr olla osv.), Cramer
1845: 'så hett skiner solen på »skrol-
lorna» ner' (om roddarmadamernasbred-
skyggiga halmhattar) = no. skrolla, nå-
got som skrymmer, jfr sv. dial. skrylle
n. ds.; till no. skrolla, upptaga stort
rum, da. skrollc, visa sig större än i
verkligheten, jfr sv. dial. o. ä. nsv.
skrglla ds., vartill sv. dial. skrijlla, frun-
timmershatt med brett bräm, hatt-
skrolla. Knappast med Torp Etym.
Ordb. s. 621 = sv. dial. skrylla vb,
rynka. Då no. skolla bl. a. betyder
'skrymma' = sv. dial. skolla, hägra
(varom d. o.), o. betyd, 'hägra, se stor
ut på avstånd' även uppträder i ord-
gruppen skrolla, böra sannol. skrolla
o. skrijlla förklaras som kontaminationer
av skolla o. skrymma; jfr under t. ex.
sk amper o. trast o. se f. ö. skrylla.
skropp-, sv. dial., som förstärknings-
ord, t. ex. skropp full, -mätt, -stor (även
med två huvudaccenter), skroppljuga
osv., motsv. da. skrub-, skrup-; se när-
mare under skrov- 3.
skrot, metallbitar, bly- el. järnkulor i
kartescher o. d., 1636: schrot och lodh,
om mynt; 1657, om laddning till kanoner ;
i ä. nsv. o. sv. dial. även 'avfall' = no.
skrot, avfall, ä. da.: skrot (att skjuta
med), avskuret stycke, från mlty. schröt,
-d-, snitt, avskuret stycke (från d-formen
kommer y. fsv. skrödh, utmyntning, det
som utmyntas, ä. nsv. skrod (skråd),
skrot (om mynt)) = fhty. scröt, snitt, i
mhty. även : avskuret stycke (ty. schrot),
ags. scréad(e), tygstycke (eng. shrcd, lapp,
trasa m. m.), av germ. * skrauda-, i av-
ljudsförh. till i si. skrjöÖr, gammal trasig
bok, o. till skrud, till en verbrot med
betyd, 'skära o. d.'; se f. ö. skrota.
— Hit hör också skrot i förb. skrot
och korn, som beteckning för ett mynts
bruttovikt (varvid korn syftar på netto-
vikten av ädel metall), jfr 1592: korn
och skrodh, efter ty. schrot und korn
(resp. motsv. uttr. i lt}'.); i båda spr.
ofta även i bildlig bet}d.; egentl.: av-
skuret metallstycke, mynt bestämt till
prägling (= y. fsv. skrödh, se ovan).
— Om ä. nsv., sv. dial. skrå, järnskrot,
avskräde, se skräda. Om inhemska
nord. bildningar med likartad betyd. o.
utgående från germ. växelroten skrud-
(jfr skrota slutet) se Torp Etym. ordb.
under skröt
skrota, krossa grovt, gröpa; löshugga
ett mindre metallstycke från ett större
m. m., 1S39, om mässingspjeser ; från
ty. schrotcn, av fhty. scrötan st. vb,
skära el. hugga i stycken = mit}', schrö-
dcn (jfr under skräddare), ags. scréa-
dian (eng. shred); besl. med föreg. o.
väl även med lat. scrautum 'pelliceum,
in quo sagittse reconduntur', scrötum,
tcstikelpung (varom närmare under det
obesl. rär slutet), scrutäri, undersöka,
utvidgningar på ie. -/ av en ie. rot
skreu (osv.), skära el. hugga, vartill
även, med ie. -d, osv. dial. skröylo, rispa,
cunnus, no. skrota, skåra, litau. skraudus,
sprucken, ojämn; jfr under skrov.
skrott, sv. dial., kropp, kärnhus.
skrov
751
skrubba
fruktskida = no. skroit, kropp m. m.,
da. dial. skrot, skrut, buk, mage, av
*skrunt-, jfr sv. dial. skrynta, kropp,
no. -skrunf, kärnhus, ävensom (Holt-
hausen IF 32: 336) ty. dial. schrunte,
mager varelse, väl i avljudsförh. till
litau. skraudis, mage, i sht på fäkreatur
(Persson Indog. Wortf. s. 376); sannol.
(med Torp Etym. Ordb. s. 621) till germ.
roten skrent = ie. skrend, klyva; jfr ty.
dial. schrunze, klyfta, remna ~ schranz
ds. (Persson Wurzelerw. s. 29 m. fl.; se
f. ö. under skrinda o. s k ans); jfr till
betyd. -utvecklingen 'kropp' under skrov
o. 'fruktskida o. d.' under skalp. —
Sk rott förhåller sig till skrimt som sv.
dial. strött till strunt.
1. skrov, 1592 i betyd, 'kropp, bål',
i ä. nsv. o. sv. dial. även i betyd,
'massa, det som skrymmer' = no. skrov,
bl. a.: den öppnade kroppen på djur,
ä. da. skrov, da. skrog. Ordet har bl. a.
(Falk-Torp) sammanställts med isl. krof,
uppskuren djurkropp, no. krov (se
kropp), en överensstämmelse, som dock
torde vara tillfällig, om också påverkan
egt rum i fråga om betyd. Man har
också gissningsvis (Torp) utgått från
betyd, 'uppskuren djurkropp' som den
äldsta (den är dock snarast sekundär)
o. fört ordet till ie. 'skra-p- i lat. scrupus,
skarp, spetsig sten (jfr skrupel), ^-ut-
vidgning av roten skru, skära (se skrot,
skrota), vilken senare sammanställning
kan vara riktig, utan att därför denna
betyd. -utveckling behöver antagas. Or-
det bör kanske emellertid, med Noreen
Sv. etym. s. 64, närmast föras sam-
man med no. skrovet, skrauva, skreyva,
skruvla, skroijvla, skrymma, vilka i sin
tur icke kunna skiljas från en del ord
med betyd, 'porös, hålig' (se skrov- 2),
varigenom samband med skrovlig,
skrubba osv. blir möjligt (om också ej
troligt; jfr nedan); se även skruv. Jfr
härtill i samma riktning utförligt även
v. Friesen Mediagem. s. 80 f., med när-
mare motivering av betyd. -övergångarna.
Troligt är dock, att i denna ytterst tal-
rika ordgrupp med ord för 'kropp, bål'
~ 'massa' ~ 'skrymmande' ~ 'porös, ihå-
lig, håla' ~ 'skrovlig' avlägg till rötter av
helt olikn ursprung sammanfallit <>.
särskilt skrov o. skrovlig böra etymo-
logiskt åtskiljas. — Jfr skrov- 3.
2. skrov- i det väsentligen dialektiska
skrov-is = no. skrovis (jämte skrauv-),
da. dial. skrogis, jfr ä. nsv. skrofvelis
Rudbeck; till osv. dial. skrov n., skrov-
lig yta, n isl. skrof, lös o. porös is, no.
skrov, något som är poröst, osv., till
stammen i skrovlig (se d. o. o. föreg.).
Jfr sv. dial. skrumis under skrymma.
3. skrov-, förstärkande prefix i skrov-
full, -mätt, -rik osv. = no. skrov-
(även skrauv-, skrov-), till en del nord.
ord med grundbetyd, 'ge ifrån sig ett
rasslande el. ihåligt ljud' o. d., i t. ex.
no. skrova, skroyva. Endast medelst
detta antagande får man samband med
övriga likbetyd, förstärkningsord, såsom
sv. dial. skropp-, till skroppa, bullra,
skryta (jfr skräp p al), motsv.da. skrub-,
skrup- (i skrupsulten); o. sv. dial. skrokk-
till skrock i dess ursprungliga bet3rd.
av 'rasslande ljud'; jfr även no. skraa-
o. vb skraa, ljuda rasslande o. ihåligt.
— Om man däremot, såsom skett, för
skrov- utgår från betyd, 'skrymma' i
no. skrova, erhålles ingen analog för-
klaring av de övriga likbetyd, förstärk-
ningsorden, där denna betyd, ej upp-
träder.
skrovlig, 1727: skroflug, jfr skråflot,
knölig Spegel 1685, no. skruvlutt, skrov-
lig (av porös is), jfr sv. dial. skrävel, skrov-
lighet, till föreg., besl. med ty. schroff,
skrovlig, mhty. schrof(fe), schrove, skrov-
lig klippa o. d., samt lat. scrupus, skrov-
lig el. spetsig sten (se under skrov 1
samt jfr s k r u b b, s k r u b b a o. s k r u p e 1).
Växelform med ie. kr-: isl. hrjufr, ojämn,
skorvig, osv., se ruva, sbst.
skrubb, (i. I:s reg. osv., förr även n.
t. ex. Bellman, sv. dial. även '(ved)lår'.
jfr ä. nsv., fsv. skrubba, håla, kula,
grotta, klyfta, gömställe; en hypokoris-
tisk bildning till germ. 'skrub- i skrov-
lig; hos skrubb(a) sannol., med v. Frie-
sen Mediagem. s. 81, med grundbetyd,
'hålighet', i sin tur utgången från betyd,
'ojämnhet, bula, buckla', med samma
betyd. -utveckling som i ku 1 a, knöl, svull-
nad, till 'grotta, håla'; jfr även under
dal.
1. skrubba, Pleuronectes flesus, flun-
skrubba
dra. huvudsakl. syd- o. västsv., Linné
1751 (: skrobba), Tidström 1756 (från
Halland: skrubba) = no. skrubba, da.
skrubbe, liksom förcg. till germ. "skrub-
i skrovlig, med syftning på den sträva
ryggsidan (i jämförelse med Pl. limanda,
den s. k. släitan); jfr ä. nsv. skrubbog,
skrovlig, osv. dial. skrubblu(g), no. skrub-
ben, ä. da. skrubbet ds. I holl. av samma
anledning: ruwe schol. Med avs. på den
hypokoristiska bildningen o. bet3rd.-ut-
vecklingen se rocka. — Samma namn bär
i Stockholmstrakten även nlken, Cottus
seorpius; på grund av sina taggar. Växel-
formen (skinn)skrabba tyder på en e-rot:
skrabba: skrubba = mhty. schrof, klippa:
ags. scrcef, håla. Men man bör i ord
av denna karaktär snarare tänka på en
sekundär avljndsform. — Se f. ö. förf.
Nord. o. västgerm. djurnamn s.8(Språkv.
sällsk. i Ups. förh. 1891—4) o. följ.
2. skrubba, riva, skava, 1670-80-t.,
bildl.: tillrättavisa, t. ex. Runius, Dalins
Arg. osv., i sv. dial. även 'grovkarda' —
no. skrubba, da. skrubbe = mlty. schrub-
ben (-o-); eng. scrub från nord.; hypo-
koristisk intensivbildning till ie. skru-p,
skära o. d. (se skrov 1, skrovlig), av
samma slag som i sv. dial., no. skrabba,
lt}-. schrabben osv., skrapa, skrubba (se
sk rabbi g), o. i skubba. Se förf. Me-
diagem. s. 23. — Med avs. på betyd,
'tillrättavisa' jfr skrupens o. skura.
I samma betyd, även sk rubb hy vi a,
t. ex. G. F. Dahlgren. — Besl. äro f. ö.,
utom de under skrubba 1 nämnda
orden, ä. da. skrubbe, da. dial. skrub,
småskog o. d., ags. scrybb (eng. shrub,
buske); sv. dial. skrubb(a), kvast, da.
skrubbe = ty. dial. schrupp, schropp ds.;
i sv. dial. o. no. även om arg el. styv-
sint kvinna; sv. dial. skrubber, skrubbar,
Cornus suecica, no. skrubba ds.; ä. nsv.
o. sv; dial. skrubba, bärfis, ävensom
vissa andra insekter med skrynkligt ut-
seende: gråsugga, mjölbagge, da. skrubbe,
mjölbagge. — Härtill vbalsbst. skrubb,
bannor, t. ex. Diiben 1722 = da. skrub
(jämte skrup).
[skrubba, sbst., om vissa insekter
m. m., se föreg.]
skrud, i ä. nsv. även 'huvudprydnad',
Bib. 1541, 'prakt o. d.', fsv. skruper,
skrud, prydnad, kyrkoutstyrsel, motsv.
isl. skrud n. = (el. lån från) ags.
scrud, klädnad (eng. shroud; jfr under
vant), avljudsform till ags. scréad, tyg-
stycke (eng. shred); se närmare skrot
(o. skräddare).
[Skruke, Skrukeby, ortn., se under
skrocka.]
skrupel, vanl. i plur. : skrupler, o.
1650; förr (1578 osv.) om ett slags apo-
teksvikt o. som längdmått (== ä. ty.
skrupel), från ty. skrupel = eng. scruple,
fra. scrupule, av lat. scrupulus, egentl.:
liten spetsig sten, t. ex. som trycker i
skon, varav redan i lat. den bildl. betyd,
j 'betänklighet, skrupel' (jfr Cicero: acu-
\ leos omnes et scrupulos occultabo), dimin.
av scrupus, skrovlig el. spetsig sten, se
skrov 1, skrovlig. Jfr under skärv.
— Hit hör: skrupulös — ty., efter
fra. scrupuleux, lat. scrupulösus ds.
skrupens jämte skurpens, bannor,
1758: skrupens, 1831: skurpens, jfr sv.
dial. skurpäns ds. (jämte skurpäls); med
vb. skrupensa (osv.), Porthan 1794;
möjl. med Hietz s. 608 av sv. dial. skura,
giva skrubbor (= skura), o. päns, ban-
nor (av lat. kyrkospr. poenitentia, kyrko-
straff; se penitens), vartill pänsa,
banna; biformen skrupens kunde i så
fall bero antingen på omställning el.,
med Noreen V. spr. 4: 23, på anslutning
till skrubb, bannor, skrubba, till-
rättavisa. Jfr till bildningen skavank.
[skrutt, sv. dial., den onde, se skrat-
tabborre.]
skruv (i betyd, 'schraube'), Var. rer.
1538 — no. skruv, da. skrue, från mlty.
schnive = mht}'. schriibe (ty. schraube);
från germ. spr.: ffra. escroe (fra. écrou),
varav eng. screw. Av mycket omtvistat
o. alltjämt dunkelt urspr. Knappast
med Baist (se Kluge) lån från lat. scröfa,
so (såsom span. puerca, skruvmutter,
från lat. porca, so; jfr liknande meta-
forer under bock o. ra mm). Snarast
inhemskt germ.: om olika tolknings-
försök se Falk-Torp under skrue, jämte
litteraturen hos samme förf. s. 1545,
ävensom v. Friesen Mediagem. s. 83. —
Ovisst, om besläktat med de sinsemellan
samhöriga sv. dial. skruv, tratt på kvarn
(i denna betyd, kanske tillhörande riks-
Tillägg och rättelser.
[alabaster, se Ordbildning I under -er.}
brådska, r. 1., läs: bräzka.
[Charpen tier, familjen., se under Zimmerman(n).]
[dödsbo, se under stärbhus.]
embargo, beslag, kvarstad, 1779, av span. =, vbalsbst. till embargar, spärra,
hindra, av vlat. *im-barricäre, till lat. in- o. mlat. barra, stång (se bar l,barr
1 o. barrikad).
Falkenberg, stadsn., fsv. Falkinbcergh m. m. 1298. Den efter andra
forskare lämnade uppgiften, att Falkenberg fått sitt namn efter det fordom pä
Falkberget belägna slottet är, såsom Sahlgren framhåller i NoB 8: 166, säkerl.
åtm. delvis oriktig, då det år 1434 uppbrända slottet låg rätt långt från Falk-
berget. Detta senare namn har (enl. Sahlgren anf. st.) av tyska el. holländska
falkenerare, som där förr bevisligen idkat falkfångst, ombildats till Falkenberg
efter mönstret av likalydande tyska o. holländska ortnamn. Minst lika sanno-
likt synes emellertid, att förtyskningen av namnet äldst tillkommit slottet.
hal. — Tillägg: Härtill halka, sbst. = fsv. (motsv. i nisl., no. o. da. dial.)
o. vb. halka (1637, 1667, Verelius 1681), se närmare Ordbildning I under -ka
mom. 1.
kök. Tillägg: köksa, t. ex. Almqvist 1839: kuxa, Dalin 1850; säkerl.
ellips av kökspiga (liksom husa till huspiga) o. sålunda ej, såsom också för-
modats, lånat från 1 ty. kuksehe (mlty. kokesche), femininbildning till mlty. kok,
kock. I ä. nsv. i samma betyd, stundom kokerska.
love i handlove. Det hade kunnat påpekas, att i riksspr. ordet nu i regel
betecknar handleden. Den gamla betyd, 'insida av handen' kvarlever i dial. o.
i dialektiskt färgat språk. — Om andra särsk. germanska ord för 'handled' se
under v r i s t.
lösen, r. 0, läs: *lausini-.
nys, r. 7: läs: 'niuhsini-.
IUK0 '92?. EERUNGSKA B0KT3.
skrylla
skrymsle
spr.), strut, brudkrona, takås där spär-
rarna mötas, ä. nsv. skruf, mössa m. m.,
fsv. skriwer, biskopsmössa, sannol. dess-
utom: konisk bikupa av bark som ut-
hängdes å träd i skogen (se Liden Ark.
27: 264 f.), bioerghskruver, bergstopp,
isl. skruf 11., stack, hög, nisl. skru.fr, hår-
tofs, no. skruv n. o. m., topp, ett slags
huvudbonad, hög av nekar, da. skrue,
kvarntratt, torv- el. sädesstack, alltså i
allm. om föremål av topp- el. huvlik
form, vilka ord i sin tur möjl., med
Persson Indog. Wortf. s. 179, äro besl.
med grek. koryphé, spets, huvud (ie.
'(s)korubh-, *(s)krubh-; se koryfé), el.,
enl. andra, med de under skrov 1 an-
förda nord. orden för 'skrymma' o. d.
(i så fall med en betyd. -skiftning av
'resa sig i vädret' el. dyl.). Till denna
senare ordgrupp hör väl skruv i små-
ländska ortn., omnämnda av förf. Sjön.
1: 545, t. ex. Gilje-, Höka-, Långa-,
T i ka skruv, väl syf tände på terräng-
förhållandena; jfr Lindroth Värends be-
bygg, s. 20 f.; dock i enskildheter oklart.
— Ha en skruv lös, motsv. i da., efter
ty. bei ihm ist einc schraube locker, jfr
da. forskruet, vriden. — Skruvad, om
stil, jfr ty. geschrobeuer, geschraubter
(stil). — Ställa sina ord på skru-
var, motsv. i da., efter ty., dvs. ställa
dem så löst att de kunna ändras. —
Skruvmutter, Dagl. Alleh. 1793: -mutt-
rar; tidigare o. ofta även senare: skruf-
mor 1706, skrufmoder 1711; Sahlstedt
1773: skrufmorar plur., jfr 1902: skruf-
moder, med avs. på kanon = da. skrue-
moder el. -mutter, efter ty. schraube-
mutter, jfr ä. ty. das mutterlein eines
schrauben, dvs. 'skruvens lilla mamma',
ävensom da. metrik (väl efter ett ty.
diminutivum). Ordet upptogs förr i
ordb. som mask., ehuru sammansatt
med ett ord för 'moder'. — Jfr pärle-
mo(r) jämte dial. pårl(e)mutter.
skrylla, sv. dial., (åtm. i slit) Göta-
landsord, jfr skryllande, ytlig o. d., Bv-
delius 1737, Götheb. Magaz. 1760 ('ytelig
och skryllande'), skryllig, skrymmande
17(i<S. Betyd, 'ytlig' (om kunskaper,
lärdom o. d.) utgår säkerl. från 'som
ser stort ut på avstånd', varigenom
ordet till betyd, närmar sig sv. dial.
IlcUquist, F.lymologisk ordbok.
skolla, skutta, hägra, skifta i färger (se
hägra slutet), jfr no. ds., men även:
skrymma. Pågrundhärav synas skrolla,
skrylla böra kunna förklaras som en
sammansmältning (kontamination) av
skolla o. skrymma; jfr skamper o.
trast o. se f. ö. under skrolla. — Här-
till sv. dial. skrylla, hattskrolla.
skrymma, Broocman 1736: skrymar,
1783: skrymmer, i sv. dial. även: finnas
i stort antal, se ut, tyckas, motsv. no.
skrymja, se stort ut, upptaga stort rum,
besl. med fsv. skrympt (neutr.) adj.,
omfattande, vidlyftigt?, ä. nsv. skrom
n., vad som skrymmer, massa, stomme,
sv. dial. skråm (-o-?), no. skruml, tomt
o. onödigt stort hus el. rum, da. skrum-
mel ds., da. dial. skromla, upptaga stort
rum; f. ö. utan säker anknytning. Med
tanke på sv. dial. skrovis (: skrov) kunde
hit också, med Torp s. 624, möjl. föras
sv. dial. skrum- el. skråmis, no. skrum
n., svampaktig, porös massa, som adj.:
lös, porös; jfr dock sv. dial. skrumma,
skorpa (som vb: lätt tillfrysa), vilket
är besl. med ags. scrimmau, skrumpna.
Otänkbart är f. ö. ej, att åtminstone no.
skruml osv. hör till no. skramla, ge ett
ihåligt ljud, larma, ä. da. sArzimZe osv., med
ungefär samma betyd. -utveckling som i
skräll e till skrälla. Jfr sk rym sia.
skrympa, ett sent ord i riksspr., 1817
(ännu ej hos Dalin 1853), av ett fsv.
*skrimpa (jfr krympa av *krimpa,
ympa, av *impa = ty. impfen) = isl.
skreppa (ipf. skrapp; jfr klimp o. isl.
kleppr), draga ihop sig, avtaga, mlty.
schrimpen, mhty. schrimpfen. Hit höra
sv. dial. skrimp, mager äng ~ skramper,
mager häst skrumpen, 1732 (part.
pf. till det förr starka vb. *skrimpa), no.
skrumpa, stor mager ko, ty. schrumpfen,
krympa, torka ihop, osv. Da. skrumpe,
skrympa, beror kanske på anslutning till
part. skrumpen. Germ. rot skremp-; med
onasalerade Informer i skarp, skorpa.
Om växelformerna germ. kremj) se k ry m-
p», hremp se ramp o. rapp; med germ.
-u k se rynka, sk rynka.
skrymsla, skrymsle, Mörk 17 12 ;;:
skrymslo, Moberg 1815: skrymsle, ii. nsv.
o. dial. även skmmsla, jfr ä. nsv. skryms-
las, sticka sig undan, söka undanflyk-
48
754
skryta
ter, t. ex. Schroderus 1639, Stiérnhielm,
Lind, sv. dial. skrymsla (sig) ds.; att
sammanhålla med ä. ns v. skrymscl, sk räc k-
hi Id. no. skrymsl(a) ds., spökeri, spöke,
egentl.: syn som skymtar otydligt, även-
som med no. skrymsla, mörkna, o. med
skrymta, egentl.: sticka sig undan; se
f. ö. d. o.
skrymta = fsv. (en gång dock skrimta),
förställa sig, dölja, hälla sig undan ==
no. skrymta, da. skr0mte; jfr 1587: skry-
merij, skrymteri (felskrivning?); att
sammanhålla med sv. dial., no. skrymta,
spöka, gå igen (jfr samma betyd.-ut-
veckling under skrymsla), i no. även
'mörkna' (liksom no. skrymsla), jfr ä.
nsv. skrymt, skrämt, dunkel, mörker.
Väl egentl.: vara el. bliva mörk el. dun-
kel, varifrån 1) vara el. ställa sig i mörk-
ret, i skymundan, 2) visa sig liksom i
ett dunkel, i en dimma, spöka, jfr även
ä. nsv. skrymmel, spökeri, 3) visa sig
annorlunda än man är, skrymta. Jfr
(de dock ej direkt besläktade) no. skrima,
skymta fram som i en dimma, skrima,
lysa svagt, isl. skrimsl, skräckbild, no.
skrimsl, skymt, skrimsla, svagt sken,
spökeri, ävensom isl. skråma, skina, no.
skraama, bl. a. mörkna, sv. dial. skråmta,
spöka (se skrämma o. betyd. -analogier
under spöke). Till dessa ord med -i-
hör väl fsv. skrimta, från vilket delvis
skrymta kan utgå (liksom skrympa
av mlty. schrimpen). Se förf. Ark. 14:
154. Annorlunda Torp Etym. ordb. s.
626. F. ö. utan säkra anknytningar. —
Deverbativum : skrymt, skrymteri, t. ex.
Spegel, i ä. nsv. även 'sken, förevänd-
ning' 1597, ävensom 'skumhet, dunkel',
t. ex. 1620, i sv. dial. o. no. 'spöke,
spökeri' = da. skromt, skrymteri.
1. skrynka, träns, svagt vb, Ehren-
adler 1723, möjl. samma verb, medför-
ändrad funktion som ä. nsv. skrynkia,
inträns., Rålamb 1690, vilket snarast är
= germ. st. vb. * skrenkwan i no. skrokka,
skrekkja, skrekka, skrympa samman,
bliva mager, sv. dial. skrynka, träns.,
men stundom starkt böjt, i Boh.-\. skräcke,
sjunka samman, da. dial. skrekkc, draga
sig för något, vara sparsam; jfr fsv. adj.
(part.) skrunkin, skrumpen = da. dial.
skrunken, no. skrokken; motsv. mholl.
schrinken, draga sig tillsamman, ags.
scrincan ds., vissna (eng. shrink, bl. a.:
rysa tillbaka för); av en ie. rot skreny
i gäl. syreany, rynka; jfr kreny, kr ny i
rynka. Men det träns, skrynka kan
även tänkas vara en kausativbildning
på svaga rotstadiet, germ. *skrunk(w)ian,
av samma slag som rynka o. flytta
(fsv. fly tia). — Parallellrötter germ.
hrenk, wrenk se under rynka 1, o. med
läppljud: kremp, skremp m. m. under
krympa, skrympa. — Härtill fsv. adj.
skrynkiolier o. sbst. skrynka (se d. o.);
jfr även skrynkla.
2. skrynka, sbst., Schroderus 1635:
skrynkio, sv. dial. skrynkjo; kan vara
ett germ. *skrnnk(w)iön, parallellbildning
till *skrunk(w)ön i sv. dial., no., nisl.
skrukka, rynka (sbst.), jfr sv. dial., no.
skrukk m. ds.; el. också ombildning av
ett äldre *skrunka (== skrukka) i an-
slutning till vb. skrynka. Jfr sbst.
rynka.
1. skrynkla, vb, 1697, en /-bildning
till vb. skrynka el. möjl. denominati-
vum till sbst. skrynkla.
2. skrynkla, sbst., Serenius 1741 (un-
der skrynka sbst.) 1759, deverbativum
av skrynkla 1 el. möjl. diminutivum
av sbst. skrynka (liksom ögla till
öga osv.).
skryta, i ä. nsv. (IGOO-t.) ofta 'skria'
(ännu t. ex. 1755), i modern bet3Td. t. ex.
Serenius 1741; ipf. förr skryite, t. ex.
Wivallius, R. Foss o. mera enstaka ännu
1737 samt hos O. Högberg (jämte, säll-
synt, -ade t. ex. 1682); skrätt, ex. Rud-
beck 1689, Tiällmann 1696, Lind 1749;
Dalins Arg. både skrutet o. skryil; i vissa
dial. även: snarka = no. skryta, skryta,
fnysa, da. skryde, skria (om åsnan), förr
även: snarka (i betyd, 'skryta' nu i allm.
prale) = mit}', schrnten, snarka, fnysa
(möjl. i nord. spr. lånat från d. o.); i
avljudsförh. till no. skroyta, skryta, o.
isl. skraut, prakt (egentl: skryt); till en
germ. rot skrut, liksom åtskilliga andra
germ. stammar på skr- med grundbe-
tydelse av 'skrika, larma' o. d.; jfr
skrika, skr åla, skrän a ävensom un-
der skrock, skrocka; alltså urspr.
ljudhärmande såsom en del ord på germ.
gr- (se t. ex. grymta, gråta). I fråga
skrå
skråpuk
om betyd. -skiftningarna 'skrika' ~ 'skry-
ta' ~ 'prakt, ståt' m. m. jfr under b ram,
b ra ska, pråla, skramla, sk ro dera,
skräna, skrävla. Med avs. på över- i
gången från svag till stark böjning jfr j
t. ex. bin na, knyta, kvida, pipa, I
snyta, (ofta) sprida o. strida, tiga.
- Parallellrot : germ. hr(é)ut i ryta; j
möjl. dock båda av ie. (s)kr(é)ud.
1. skrå, hantverks-, i denna betyd,
t. ex. 1585, i nsv. neutr. (Sahlstedt 1773
osv.), fsv. skrä f., dokument, skråord-
ning = isl. skrå, bok vari något upp-
tecknas, lagbok (Igg-, hirdskrd), torrt
skinnstycke (Håvamål), no. skraa, läder-
bit, da. skraa, skriven förordning; mlty.
schrd, förordning o. d. från nord. spr.;
av germ. *skrahö-, som betytt 'torrt
skinn'; besl. med sv. dial. skråe, klen,
svag person (egentl.: skinntorr), dålig
människa, narr, varav även skråen, om
den onde, no. skraaen, torr, med in-
koativet skraana, skrala, torr, skrum-
pen varelse (jfr även under skinn slu-
tet), mlty. schrä, torr, mager; till en
germ. rot skrah = ie. skrak, egentl.
ljudord: rasslande, bl. a. om torra skinn
>■ pergament o. d. > förordning, stad-
gar, varefter ordet användes om de sam-
manslutningar, för vilka vissa stadgar
voro avfattade. — Jfr s k r å p u k o. s k r a 1,
o. i fråga om betyd. -utvecklingen 'rassla
o. d.' > 'mager person o. d.' (i dial.)
under (det möjl. rotbesläktade) skrang-
lig, skratta o. skr alle. — I ä. nsv.
även zunft, t. ex. Lex. Linc. 1640, från
ty. =, ett vbalabstr. till germ. 'teman,
passa ( tv. ziemen); se tam.
2. skrå, adj., sned, i riksspr. ett 1800-
talsord, Weste 1807 (handtv.-term) =
ä. da. skraad, da. skraa, från mlty.se/irdf
(-</-), sned; se f. ö. skräda, egentl. skära
(lty. schräden i sht: skära snett), skräd-
dare. Ty. schräg har ett helt annat
ursprung. Med avs. på betyd. -utveck-
lingen 'sned' ~ 'skära' är sned att jäm-
föra. — Härtill sv. dial. skrå, klippa snett.
[skrå, sv. dial., skrot, se under
sk räd a.]
skräla, fsv. skrala = no. skraala, da.
skraule; i sv. dial. även 'gråta'. Delvis
kanske också från det fsv. *skröla, som
synes böra förutsättas för vissa dialekt-
former; avljudsform till fsv. skröla =
no. skraula. Jfr f. ö. sv. dial., no. skrala,
skrälla resp. larma, skramla ~ sv. dial.
skryla, okväda, även: ge ett dovt ljud
! från sig, no.: gråta högt ~ lty. schraulen,
j skrika. Formväxlingen beror åtm. delvis
på ordens ljudhärmande karaktär; flera
j av de nämnda bildningarna ha uppkom-
mit oberoende av varandra; jfr skrälla.
— - Om ljudutvecklingen i skr åla jfr
olika meningar hos Kock Sv. ljudh. 2:
112 f. o. Noreen V. spr. 3: 140 n. 5. -
Härtill deverbativet skrål, fsv. skral =
no., da. skraal; bildat såsom t. ex. bul-
ler, b å n g, knorr, k n o t, s k va 1 1 e r osv.
till motsv. verb. Hos Lucidor: 'ett lön-
lig-sårland skråhl', om vattnets ljud.
skrälla, se sk ro 11 a.
skråma, Var. rer. 1538 (jämte skråma)
= nisl. skråma (i fisl. poet. 'yxa'), no.
skraama. Da. skrammc = sydsv. dial.
skrämma, som vanl. anges som härmed
j identiskt, har sannol. lånats från av-
ljudsformen lty. schramme (se Wigforss
Ark. 34: 210) = mhty. schram(me) (ty.
schramme). Germ. "skrcemön resp. "skrå-
man-, jfr även no. skrumme, av *skru-
mön el. en sekundär avljudsform. Väl,
såsom också antagits, en /7?-utvidgning
av en ie. rot skre (osv.) i skräda yt-
terst till sker, skära. Lat. crena, inskär-
ning, som man brukar föra hit, är högst
osäkert till sin existens; men kan för-
utsättas på grund av ital. crena; se
Walde med litteratur.
skråpuk, ansiktsmask, i ä. tid o. i
dial. även: buse, djävul, fågelskrämma,
åkerspöke, insektslarv, ä. nsv. också
skråpuke, skråbnk(e), skråbock, med mot-
svar. i dial., fsv. skropuk(hovudh), skri-
vet sko-; till skrå, väl i betyd, 'torrt
skinn' (använt till ansiktsmask), o. sv.
dial., ä. nsv., fsv. puke, djävul, ond ande
(även i familjen. Puke) = isl. puki,
djävul, no. pnk(j)e, ä. da. pinje, spöke,
tomte, lty., fris. puk(e), tomte, ags påca,
tomte (jfr eng. puck = sv. skämttid-
ningsnamnet Puck); stundom fört till
germ. roten pnk, svälla (se pock er o.
puckel); sannol. dock egentl. ett shigs
diminutivisk kortform el. barnord av
samma slag som t. ex. no. bobbe, buse
o. d. — Betyd. -växlingen 'ansiktsmask'
skrälla
o. 'insektslarV är densamma som i
la rv.
skräck, 1626, 1(527 da. skra>k, från
ty. schreck, av mhty. schrecke, av vb.
schrecken (erschrecken osv.), bliva för-
skräckt, i mhty. dessutom 'fara upp',
av fhty. screcchan st. vb., hoppa (jämte
scrcrchoii, scricchan), jfr ty. heusehrecke,
gräshoppa. Härtill kausativet fhty. screc-
chan, egentl.: komma (någon) att hoppa,
ml ty., ty. schrecken (ipf. -te), varifrån
ä. nsv. skräcka (i av-, förskräcka),
L. Petri osv; jfr sk räck a 3. Med avs. på
betyd. -utvecklingen se det skrämma.
— Germ. stam *skrekk-, av *skregn-,
av Zupitza KZ 35: 269 sammanställt med
fir. scréoin, skräck (av *skregni-); dock
enl. H. Pedersen Kelt. Gramm. 1:81 en se-
kundär form el. beroende på skrivfel. —
Om no. skrikka, hoppa, dansa, se Torp
Etym. ordb. s. 619. — En inhemsk stam
för 'skräck, förskräcka' föreligger i sv.
dial. (Bohusl.) fäla vid, förskräckas, fät,
förskräcklig, hemsk, Skå., Hall., motsv.
isl. fcéla, förskräcka, da. ftel, avskyvärd,
ful, osv., av germ. *fcel-, i avljudsförh. till
isl. felmr i felmsfullr, nisl. felmr, skräck,
got. nsfdma, förskräckt, isl. felmta, vara
rädd (vartill deverb. felmtr, skräck), av
germ. * falmat j an, osv., besl. med grek.
pelemizö, sätter i stark rörelse, alltså
med en betyd. -utveckling liknande den
i skräck. — En annan likbetydande,
men ej tillfredsställande förklarad germ.
stam för 'skräck' är -gis-, gais- i got.
usgeisnan, bli förskräckt, o. nsgaisjan,
förskräckas.
1. skräcka, vb., i av-, förskräcka,
se föreg.
2. skräcka, honan till storskraken,
Mergus merganser, S. Rheen 1671: skräc-
kior pl., jfr sv. dial. skräckfågel o. skräck-
and (även om hannen) samt skräcka o.
da. top- el. bogeskr&kke, om småskra-
ken; kan vara en femininbildning till
s krake av samma slag som t. ex. sv.
dial. katta till katt osv., men också en
parallellform till skrake, vars läte åter-
ges än med skraak o. än med skräck.
3. skräcka, sjöt., lossa på belägg-
ningen av tåg, Serenius 1757: 'skräcka
på boglinorna', från lty. el. holk, jfr lty.
(o. ty.) schricken ds., även o. egentl.:
göra el. få ett ryck, av germ. *skrikkian,
växl. med *skrekkön = skräcka 1, se
närmare under skräck.
skräda, fsv. skrätdha, skära bort kan-
ten av, avskilja lådorna från, skräda
(ord) = no. skra>da ds., da. s/crce, skala,
jfr skraa, grovmala = mlty. schråden,
lty. schrå)den, skära, till schräd, sned
(se skrå, adj.), till ie. skre, skära (se
skråma, skräddare). — Härtill: av-
skräde, jfr fsv. afskr&dha. 'Avskräde'
heter i ä. nsv. även skrå = sv. dial.
skrå, skrot, da. skraa ds., från mlty.
schråt (-d-), avskuret stycke, till schråden,
ä. nsv. skräda), jfr skrot i båda betyd,
till ty. schroten (= skrota).
skräddare = fsv. (även skredare), bl. a.
(liksom skomakare) i Skånel. o. Stadsl.
= isl. skreddari (skrädd-), da. skrwdder,
från mlty. schråder ds., till schråden,
skära (se föreg.); alltså egentl. 'tillskä-
rare' såsom ty. schneider : schneiden o.
fra. tailleur (eng. tailor) : tailler, skära
(se tälja). Från lty. härröra även en
del andra yrkesbeteckningar såsom gar-
var e, skomakare, snickare, plåt-
sia ga re. — Ingår i flera gårdnamn på
-torp (redan i fsv.). — Biform (till an-
nan avljudsserie): mlty. schröder, skräd-
dare (se skrota), varifrån familjen.
Schröder, av samma slag som ty.
Schrader (till föreg.), eng. Taylor o.
det i sv. inkomna Schneider. Av sven-
ska yrkesnamn bildas ej dylika familje-
namn. Däremot har man under 1600-t.
en latinisering i Schroderus (som väl
dock närmast återgår på den nämnda
lågtyska formen). Från familjen. Schrö-
der utgår även det adliga familjen.
Schröderheim. — Att så många be-
teckningar för 'skräddare' egentl. betyda
'tillskärare' visar, att för medeltidens
dräkter tillskärningen och fasonen an-
sågos viktigare än bitarnas hopsyende.
skrälla, fsv. skrälla, st. vb. = no.
skrella (ipf. skralt), av germ. "skrellan;
jämte kausativet sv. dial. skrälla, slå
itu, no. skrella, komma något att skrälla
m. m., av germ. *skrallian; ävensom
no. skrella, skråla; jfr no. skrälla, skrälla
m. m., da. skralde ds. (det senare del-
vis också av * skratta = no.; till sv. dial.
skrata osv., se skratta), ä. ty. schrah
skrälle
757
skräppa
len, skälla; till en ljudhärmande rot av
samma slag som i sk rå la o. en del
andra ord på skr-, — Härtill sbst. skräll
= no. skrell; i ä. nsv. även skräll 16-
1700-t. = da. skrald. — Skräll dus
(vard.), t. ex. Blanche Pos.-hat. 1843,
väl efter s inkadus. — Se f. ö. skrälle.
skrälle, skrangligt åbäke, svag el.
bräcklig person, Lex. Linc. 1640, övers,
med silicernium, i t. ex. ett gammalt
skrälle, Modée o. 1740: 'Älska ett sådant
gammalt skrälle', ävensom om bräckta el.
odugliga lerkärl o. d., den äldsta betyd.,
jfr lerskrålle 1635, stenfats- 1639, kruk-
o. pott- 1642, jfr no. skrclla, stort o.
magert djur, till sv. dial. skräll, söndrig,
otät genom torka (om träkärl); hör ej
till skral o. skrå, trots t. ex. paral-
lellen sv. dial. skrällen o. skråen, om
den onde, utan till vi), skrälla, alltså
dock med samma grundbetyd, som skral
osv., nämligen: som ger ett skrällande
el. rasslande ljud från sig. Motsv. betyd. -
utveckling se under skranglig, skratt
o. skrå 1; jfr även under krake
(slutet).
skrämma, G. I:s reg. 1535: skråma
(med -m i regel i ä. nsv. o. vanligt långt
in på 1700-t.) = isl. *skrcéma i skrcémi-
hlaup, anfall för att skrämma, skrcemast,
flykta, no. skrcema, da. skrcemme. Trots
betyd. -analogierna under skrymta
knappast med Bugge hos Noreen Sv.
lm. IV, s. 186 n. till isl. skräma, skréma,
skina, no. skraama, bl. a.: mörkna, sv.
dial. skramla, spöka. Säkerligen ut-
går i stället det till grund liggande ie.
"skre-m- från en utvidgning av ie. sker
i grek. skairö, hoppar, o. (till *skcr-s)
isl. skjarr (osv.), skygg, av samma slag
som *skre-m i skråma från sker, skära
o. ined samma betyd. -utveckling som i
s k r ä c k o. fö r s k r ä eka; jfr Falk-Torp.
skräna, Sch roder ns 1639, i ä. nsv.
vanl. gråta, särsk. om barn, ipf. skrände
(-e) 1682, 1706, fsv. skra>na, skräna,
skrala. Andra bildningar (med likartad
betyd.) på skr- o. med stamslutande n
äro det icke direkt besläktade no.
skrjona, skryta = no. -da. skr ene även-
som no. skrynja, skramla, skryta, vil-
ket snarast utgår från samma u-rot som
skrjona. I den nsv. vulgära betyd.
'skryta' föreligger ungefär samma ut-
veckling som i skrävla o. skryta,
ävensom ty. prahlen (se pråla). — De
många andra sinsemellan obesläktade
orden på skr- med betyd, av 'skrika,
larma' göra det sannolikt, att ordet är
av ljudhärmande ursprung; jfr det ana-
loga förhållandet med orden på gr-
(gråta, grymta osv.). Av en likartad
upprinnelse är även skrock.
skränka, å såg böja ut tänderna,
så att varannan ligger åt samma håll,
från ty. schränken, lägga snett el. i kors,
till ett germ. *skranka-, sned, nära besl.
med s kränk (se närmare d. o.) o. in-
skränka, som närmast utgår från ett
tyskt denominativum till sk rank.
skräp, 1699, Serenius 1741, i sv. dial.
även: torra kvistar o. d. till bränsle =
no. skrep, det som är kvar i krubban,
sedan hästen ätit; avljudsform till lik-
betydande ä. nsv. skrap 1544 = isl.
skrap, da. skrab, till skrapa; alltså
egentl.: vad som ger ifrån sig ett skra-
pande el. rasslande ljud; jfr ags. scre-
pan, skrapa. Samma betyd. -utveckl.
föreligger i ä. nsv. skrafvel, skräp (se
skrävel), till no. skrävla, skrapa (se
skrävla), i sv. skrab b ig o. där an-
förda ord, ävensom i sv. dial. tross,
skräp (se tross 3).
1. skräppa (vard., i dialektiskt fär-
gat spr.), skryta, fsv. skrceppa ds. =
sv. dial. (ipf. även skrapp, väl sekun-
därt), även: ljuda, rassla, kackla, no.
skreppa bl. a.: skr}rta, da. skreppe, snattra,
dial. även: skryta; av germ. "skrappian,
som kan utgå från ett förgerm. "skrabhn-
o. i så fall är besl. med skrävla, el.
från ett "skrabn- av samma rot som
isl. skraj>a, skrävla (se skrapa). I
bådadera fallen är grundbetyd, den-
samma : giva ifrån sig ett rasslande
ljud; jfr följ. ävensom sk ro de ra. —
Hit hör också som a\ ljudsform sv. dial.
skroppa, skryta, bullra, med förstärk-
ningsprefixet skropp- (varom närmare
skrov- 3), ävensom y. fsv. kcerlinga
skrop, käringprat, Cod. Ups. (1 21) s. 2 1.
2. skräppa, vissa (större) arter av
växtsl. Rumex, fsv. skrceppa ds., jfr
tordhskr&ppa, kardborre? (se Sdw.
Ordb., jfr sv. dial. tordöns-i döneskräppa
skräppa
skudda
om Rumex domesticus el. om kardbor-
ren), ä. nsv. stor skrappa, Lappa, sv.
dial. dessutom om de mycket stora bla-
den Ims Tussilago o. IVtasites = no.
skreppa, om bladen på Tussilago, da. dial.
skrappe, Lappa, Tussilago, Petasites,
(vissa arter av) Rumex o. pepparroten.
Jfr sv. dial. skrap o. skravagräs om Tus-
silago farfara. Då samtliga dessa former,
ävensom sv. dial. skroma (om Tussilago),
kunna återföras till verb el. stammar
med grundbetyd, av giva ett rasslande
(best) ljud" (jfr föreg. o. s k räv la samt
no. skr uin a, tala bart, isl. skråma,
skryta), syfta de säkerl. från början på
Tussilago o. dess bruk som medel mot
hosta; jfr tussilago (: lat. tussis, bosta),
ä. nsv. o. sv. dial. host(a)ört, ty. husten-
kraui; o. ha väl sedan överförts på andra
växter med stora blad utan inskärningar.
— Besl. är även sv. dial. nattskråpa,
person som flackar omkring om nät-
terna (se under natt).
3. skräppa, ränsel, fsv. skratppa =
isl. skreppa, da. dial. skr&ppc, jfr lty.
schrap, väska, mboll. scharpe. Har
bl. a. förts till germ. roten skerp,
skrympa, i skorpa, jfr tyrol. snarfer,
iyggsäck, till suerfan, draga ihop (se
snörpa); enl. somliga dock (med assi-
milation av mp till pp) till den nasa-
lerade biformen skrimp- i skrympa.
Jfr under skärp.
skrävla, Borg 1753, Weste 1807 (Gyl-
lenborg 1723 bar det något olikartade
uttr.: skråfla ur sig) =■ da. skrwvle, Z-av-
ledn. av likbetyd. ä. nsv. skräfva, t. ex.
Spegel 1685, Sahlstedt 1773, hos Weste:
mindre br. = sv. dial. skrtiva, skrävla,
ljuda som en spräckt ringklocka; varav
ä. nsv. o. sv. dial. nattskräva, nattskärra
(se d. o.). Deverbativum: skrävla,
skrävlare (Sahlstedt 1773 har sbst., men I
ej vbet), o. skrävel. I avljudsförh. till:
ä. nsv. skrafla bl. a. 'gnissla', sv. dial.:
knarra, skramla, bullra, skrävla = no.
skrävla, skrävla, harkla, skrapa, till isl.
skrafa, prata, sladdra, no. skrava ds.,
kraxa, skrävla ~ nisl. skrafa, rassla o. d.
Vigf., no. skraava, knirka, skrapa, sv.
dial. "skråva, bullra, knarra, Vendell (jfr
skrävel o. skarv 1). Germ. rot skrat,
egentl.: giva ett rasslande el. skrapande
ljud ifrån sig; parallellrot till skrap i
skrapa. Jfr under skrodera ävensom
det möjl. besläktade skräppa 1 samt
skryta o. skrän a med samma el.
liknande betj^d. -utveckling; se också
bram-, b raska, pråla.
skröplig, fsv. skröpelikcr = da. skro-
belig, no. skrgpleg, till sv. dial. skrgp,
skrup ds., odryg, no. skrgp, odr3rg, kort-
varig, nisl. skrjupr, skör, bräcklig; av-
lägset besl. med skrovlig, sk rubba
osv., ovisst om av germ. -bn'- el. till en
germ. växelrot skrup. — Skröplig ut-
går antingen från ett 'skrgpliker med
gammalt kort u, i avljudsförh ållande
till isl. skrjupr, sv. dial. skrgp, el. från
ett *skrgpliker med tidig förkortning
av g. Med avs. på övergången av g till
ö jfr t. ex. möglig av mgghl-, skövla
av skgfla osv.
skubba (sig), Balck 1603 (om svin),
jfr y. fsv. skuba Cod. Ups. C 20 s. 549
(som övers, av lat. scabio: skabba eller
skuba) — da. skubbe, väl lån från lty.
schubbeu, gnida, skura, även: fjälla av
(fiskar): intensivbildning till skjuva av
samma slag som sk rubba. Med annan
konsonantism: no. skuppa, stöta, mlty.
schuppen, stöta, stöta bort, mbty. schup-
fen, schuffen, även: slunga m. m. (ty.
schupfen); jfr skuffa. — Den vulgära
anv. i betyd, 'springa' har utvecklats
som i gno o. sv. dial. gui(d)a, skura.
Den uppträder i litter. väl först på
1890-L: Geijerstam Mina pojkar 1896
(lagt i munnen på Svante), sedan: A.
Engström, Serner m. fl.
skudda, i förb. skudda av sig o. d.,
i f. ö. föråldrad anv. i gamla bibelövers.:
'han skuddade ormen i elden' Ap. g.
28: 5 (nya övers.: 'skakade'), fsv. skudda
(o. skgdda), skudda, stöta, rycka = no.
skudda, stöta, puffa, ä. da. skudde sig,
rysta sig (nda. skutte sig genom infly-
tande från ty. schutteln); från mlty.
schuddeu (= boll.), rysta, av fsax. skud-
dian = fhty. scutten (ty. schutten, ösa,
utgjuta), med 7-avledn. fhty. scutilön (ty.
schutteln, varav ä. nsv. skgttla t. ex.
Stiernhielm, S. Brasck m. fl.) o. r-avledn.
ä. nsv., no. skudra, skaka, meng. s/? nå-
deren, rysa (eng. shudder), in. m., jfr
ty. schaudcrn ds. (av ä. schfidern) osv.;
skuffa
759
skulptur
till en ieur. rot (s)kut i t. ex. litau.
kuteti, skaka, o. väl också lat. quatere
ds.; se f. ö. skydda. — Skudda stoftet
av sina fötter, efter Matt. 10: 14, Ap.g.
13: 51, egentl. syftande på den ceremoni,
som Jesu lärjungar skulle utföra, då de
lämnade en ort, där de icke mottagits.
skuffa, 168U : -a-, 1691: skoffat, o.
1700: skuffade; antingen från mlty.
schuven, skjuta undan (med samma
ljudutbyte som möjl. i roffa från mlty.
röven), varifrån ä. nsv. skuva, vanl. i
betyd, 'skuffa', t. ex. 1595, 1630 osv.;
el., mindre sannolikt, från mhty. schuf-
feu, stöta, stöta bort; i alla händelser
till skj uv a; se även skubba. Jfr Tamm
Fon. kännet. s. 23, Noreen V. spr. 3: 295.
skugga, sbst., egentl. oblik kasus till
sv. dial., ä. nsv., fsv. skugge = isl.
skuggi, da. skygge (med -y- från verbet),
av germ. *skuivwan-, jämte *skuivwön
i got. skuggivö f., spegel (jfr isl. skugg-
sjd ds., till sjd, se), ävensom *skuwau-
i fhty. scawo, ags. scuwa, skugga; sna-
rast, med Olsson Appell, subst. s. 196,
rotbesl. med skum 2 o. skymning,
alltså till roten ska, betäcka, i skjul,
sky osv.; jfr t. ex. ty. schatten, skugga,
o. grek. skötos, mörker (se skadda), o.
grek. skoiös, skuggig, mörk. Däremot
enl. somliga (t. ex. Walde, Hirt-Weigand)
till roten i skåda, ty. schauen osv. —
De flesta indoeur. ord för 'skugga' höra
annars till den ie. roten ski i skimmer,
skina osv., t. ex. grek. skid, sanskr.
chäyå (även: glans), möjl. även fslav.
slem (av *scénit). Lat. umbra har bl. a.,
sannol. med rätta, tolkats som ett ie.
"unksrä, besl. med litau. unksna, skugga,
o. ukanas, molnhöjd, mörk. — Avledn.:
vb. skugga = no., o. skygga (se d. o.).
skuld, fsv. skuld, skyld, skyldighet,
gäld, utskyld, förskyllan, förvållande,
beskyllning, orsak (jfr skull) — isl.
skuld, da. skyld, ii. da. även skuld,
fsax. skuld, fhty. sculd (ty. schuld; jfr
Schul(t)z), i motsv. betyd., av germ.
*skuldi- = ie. "skl-ti-, bildning på -ti
till skola, urspr.: vara skyldig (liksom
t. ex. fsv. stuld, stijld tilll stjäla). Jfr
skyldig, skylla. — Med avs. på betyd. -
utvecklingen från 'skolande, nödvändig*
het' till 'pänningeskuld' jfr avledn. av
grek. khré, det är nödvändigt, behövs,
måste, t. ex. khréös (-os), bl. a. pänninge-
skuld. — Den fsv. omljudda formen
skyld kvarlever i t. ex. utskylder. —
'(Pänning)skuld' betecknades i stället
förr, såsom ännu i sv. dial., mycket
ofta med gäld (sätta sig i gäld osv.).
skuldra, fsv. skuldra, sannol. jämte
da. skulder från mlty. schulder ==■ fhty.
scultirra (iy. schulter), ags. sculdor (eng.
shoulder); väl snarast med Persson m. 11.
besl. med grek. skélos, ben, skänkel,
skelis, höft, bakfot, till roten skel, vara
sned el. krokig, i skela osv. ävensom
i isl. skotta, sväva m. m. (se under
hägra); annorlunda Solmsen Beitr. z.
grieeh. Wf. 1: 198. — I da. har ordet
undanträngt det inhemska axel, som
dock kvarlever i dial. — Ett gammalt
inhemskt ord för 'skuldra' är fsv. ha>rp
— isl. herdr, da. h&rde, fhty. herti; av
omstritt urspr.; ännu, fast som sällsynt,
upptaget hos Dalin 1850 o. kvarlevande
i dial. — En samindoeuropeisk beteck-
ning föreligger i got. *ams(a) (blott upp-
visat i ack. plur. amsaus) = sanskr.
qsa-, grek. omos (väl av *om.so-), lat.
umerus, armen, us; f. ö. ej i germ.
spr., såvida ej ås 2 (bergsrygg) vore
identiskt (se d. o.).
skull, i för- skull, fsv. for-skuld
= no. fyre-skuld, till skuld i bet}rd.
'orsak'.
[skulla, sv. dial., skifta i färger, hägra
m. m., se under hägra, skrolla o.
s kry Ila.]
skulle, 1565, I. Erici 1642 (: skuttar),
sv. dial. även skull(a), också i betyd,
'läktare' o. 'skalle', väl = no. skolie,
backe (meng. sculle, scolle, skalle, från
nord.), besl. med skult (se d. o.), möjl.,
med Noreen Sv. etym. s. 65, till samma
rot som (utan s) lat. collis, kulle, osv.
(se holme); däremot mera ovisst om
även sammanhörande med skalle, som
man ogärna vill skilja från skal o. skål.
skulor, Var. rer. 1538 = no. skuler
plur., skuli m., jfr no. skol f, sköljvatten,
skulor, nisl. skol n., sköljvatten, plur.
skolur, sv. dial. skolur, till skölja o.
likabetyd. sv. dial. (osv.) skola.
skulptur = ty. osv., av lat. sculptura,
till seulperv, ingräva, rista, växel-(ej
skult
700
skura
a\ljuds-)t'orm till scalpere (se halv o.
sk ölp).
skult, Arvidi 1651 (utan övers.), Yiixiö
1685: 'etl slagh på skutten', i dial. även
skolt no. skull, skolt, borgknöl, skalle,
isl. skoltr, benvalvet över ögat; besl.
med skulle (se d. o.).
1. skum, sbst., i ä. nsv. stundom
skum (= t. ex. vissa Uppl.-dial.) =
fsv., da., no. = nisl. skum n., mlty.
schiim, fhty. scum (ty. schaum); eng.
skum Iran nord. spr. Något ovisst, om
i sv. inhemskt el. lån från mlty.; sna-
rast doek det förra, varför bl. a. talar
det för de nord. spr. gemensamma neu-
trala könet; ä. nsv. dock stundom mask.
(t. ex. Stiernhielm) på grund av in-
verkan från ty. Det korta w-et i sv. o.
da. beror på vokalförkortning före m
o. ej, såsom stundom antages, på avljud.
F. ö. dunkelt; den vanliga härledningen
från roten sku, betäcka, är högst osäker.
- Härtill vb. skumma, f sv. skurna =
no. skurna, da. skumme, av germ. *sku-
mön; jfr mlty. schumen, fhty. scumen
(ty. schäumen), av germ. *skumian.
2. skum, adj., t. ex. Arvidi 1651,
Columbus Ordesk. = no. skum o. skum
ds., vartill ä. nsv. skum n., töcken, dun-
kel, t. ex. Bib. 1541, sv. dial.: dunkel,
mörker, isl. skumi m., skymning (sku-
/m?); till roten sku, betäcka, jfr lat.
ob-scu-rus, mörk; se skjul, sky o. jfr
hum. Det sv. ordet kan äldst ha haft
u, som sedermera förkortats framför 777;
jfr dalm. sköm. — Avledn.: vb. skymma;
se d. o. — Skumrask, 1648 (Smål.) =
no.; med oklar senare led. Förr stun-
dom även skummerrasket.
skumpa, springa smått o. tungt el.
med stötande rörelser (t. ex. om hästar),
det senare särsk. i vissa dial., fsv. : löpa,
springa, möjl. med samma bibetyd. (även :
skoppa, varom se Noreen Aschw. gr.
§ 235 1 a anm. 1) = nisl. skumpa,
hoppa, röra sig stötvis, no.: stöta, da.
skumpe (i sht i no. -da.), jfr da. skumple;
i avljudsförh. till sv. dial. skimpa, hoppa,
gå tungt; jfr(?) grek. skambös, krokbent
(Falk IF Anz. 28: 72, Persson Indog.
Wortf. s. 156); se f. ö. skymf.
skunga, lokalt riksspr., väsentl. i Gö-
tal., ljuda starkt, dovt el. ihåligt, 1594:
'thett kyrkan skungade vidh', jämte ä.
nsv. (t. ex. U. Hiärne), sv. dial. skungra
~ skang- i ä. nsv. skonga (t. ex. Sv.
forns.), skångra (t. ex. Spegel), sv. dial.
skanga, skäliga, skångra, jfr no. skangra
o. da. skingre, alltså germ. *skcng-, *skang-,
"skung-, säkerl. jämförelsevis unga ljud-
härmande avljudsbildningar o. knappast,
såsom antagits, besl. med lett. skanigs,
ljudande, o. ännu mindre med lat. ca-
nere, sjunga, o. hane.
skunk, ett slags små rovdjur (Viver-
ridse), från eng. skunk, som uppgives
härstamma från det kanadensiska indian-
ordet scganku i samma betyd.
I sk un k, sv. dial., böjning, överkjor-
tel, takskägg, skjul, läktare, delvis väl av
olikartat ursprung, se under skynke.]
[sku n ka, sv. dial., halta, se under
skinka slutet.]
skur (regn-) = fsv. f., no., da. dial.
= isl. skur f., got. skura (windis), motsv.
fsax., fhty. scur m. (ty. schauer, även:
lysning), ags. scur (eng. shower); i vissa
spr. även: stormby o. d. (jfr t. ex. got.),
av germ. *skurö-, *skura-, varav fin. lån-
ordet kuuro, skur, sjukdomsanfali (jfr
ffris. schiir, sjukdom), stund; vanl. sam-
manställt med litau. szidurgs, nordan-
vind, fslav. séveru, nord, norr, lat. cau-
rus (cörus), nordvästvind. — I ä. nsv.
även neutr. — Ur och skur, se ur 2.
[skur, sv. dial., skjul, se under skjul.]
1. skura, förr (liksom i sv. dial.)
även 'banna, skrupensa' (se nedan) o.
(liksom i fsv.) 'gnida' = fsv., no. = da.
skure, mlty. schuren, mht}7. schiuren,
schuren (ty. seheuern); från germ. spr.:
fra. écurer (varav eng. scour), ital. sgu-
rare; i avljudsförh. till isl. sköra, skura,
driva på, mhty. schorn, skrapa samman,
sopa, schiim, röra om i elden (ty. schii-
7'e77), ags. scorian, avslå (egentl.: stöta
bort); jfr även skurk; väl r-avledn.
till en enklare bas sku i t. ex. sanskr.
sku-, peta i (tänderna) m. m. ; se Persson
Indog. Wortf. s. 374 f. o. skura 2. —
Om det hithörande germ. *skurön, sko-
vel, se sk o v el, slutet. — Med avs. på
den i ä. nsv. o. sv. dial. uppträdande
betyd, 'banna, skrupensa' jfr till betyd. -
utvecklingen sk rubba ävensom under
skrupens. Härtill sv. dial. skurbad,
skura
761
skvallra
bannor — ä. nsv. skurebad(h), hård med-
fart, t. ex. P. Erici 1582; o. skurläxa,
allvarlig förmaning.
2. skura, sv. dial., väl i slit i Götal.,
löpa fort, t. ex. 'han skura(de) och gick';
säkerl. — föreg., som även har bet}rd.
'gnida, gno'; med samma betyd. -utveck-
ling som i gno, skubba o. sv. dial.
gni(d)a. I finnl. dial.: skurra, med -rr-
möjl. uppkommet i svagtonig ställning
i t. ex. skura i väg, el. kanske med in-
tensivisk konsonantförlängning.
skurk (om åldern se nedan) — da.,
från ä. ty. schurk (ty. schurke), jfr fhty.
scurgo i firscurgo, skurk, till ferscurgan,
stöta bort, stöta ned, till scurgan, scure-
gen, stöta, stöta ned (t}', schurgcn), till
schuren, röra om (i elden; egentl.: stöta
o. d.), till fhty. scora, got. -skaurö osv.,
skovel; se f. ö. under det besl. skura 1.
Alltså väl egentl.: utstött person. — Ett
av de icke få tyska lånord som tidigast
synas uppträda i finnländskan : 1679
(Abo), jfr 1662: skurca f. (som okvä-
dinsord), likaledes från Finnl. (jfr t. ex.
strunt); i Sverige i litter. först på
1790-t. (1792 osv.), men då rätt allmänt;
ännu ej hos Sahlstedt 1773, men väl
hos Möller 1785 (tryckort: Greifswald)
o. Wikforss 1804, Weste 1807. — Av
helt annat ursprung är no. skurk, gam-
mal skröplig person = fno. binamnet
Skurkr (Lind No.-isl. personbin. s. 335).
skurpens, se skr up ens.
Skuru, ortn. i Sthlms, Örebro, Lin-
kpgs o. Jkpgs 1., oblik kasus av fsv.
skura, sköra = skåra 1, här om klyf-
tor i berg el. insänkningar i terrängen.
Med -u enl. vokalbalanslagen (efter ur-
spr. kort u) liksom i Falun, furu,
salu. — Jfr det besl. ortn. Skår under
s k å ra 1 .
skuta = fsv. = isl. skuta, da. sku.de,
enl. Falk Wörter a. Sachen 4: 96 tidigt
lån från mlty. schulr, av germ. "skutiön;
besl. med skjuta. Snarast ett denomi-
nativum, jfr no. skut m., framspringande
klippa (se Åreskutan); i så fall väl:
spetsigt fartyg. Dock äro även andra
grundbetydelser tänkbara. Samma av-
ljudsform föreligger väl urspr. i skutta.
skutta, 1717, av Spegel 1712 anfört
som småländska == no. skutta, väl iden-
tiskt med isl. skuta, ipf. skutta, springa
fram, skjuta ut; med // från ipf. liksom
t. ex. hötta, slutta; alltså samma av-
ljudsform som skuta o. i avljudsförh.
till skjuta, sålunda egentl.: skjuta i väg,
jfr t. ex. Bellman: 'Jag skuttar fyra mil'
(i en nu obr. anv.).
Skuttunge, socken o. by i Uppl., fsv.
Skutunge, efter ånamnsstammen Skut-,
benämning på Skultuugeån (enl. upp-
gift förr även kallad Skutan; möjl. ännu
i bruk?); alltså: 'deras by som bo vid
Skutån'; jfr t. ex. Uttringe: sjön. Utt-
ran. Namnet på denna å har av många
(redan t. ex. O. v. Dalin) identifierats
med det i Vngl.-tal i samband med ko-
nung Vanlande omnämnda Skuta. Sam-
ma stam som i fsv. Skut&rbughai, Skut-
sio Valdemar II:s jordeb., nu Skutt ra å
el. Sky Uran (Skutt ra av Skuta rä) o.
Skottsjön; se förf. Sjön. 1: 548. En
annan möjlighet (Skuta = Skytån, Fy-
ris västra källflod) se Almgren-Nerman
Rig 1919 s. 50.
skuva, se (avljudsformen) skjuva.
skvadron, Gustaf II Adolf 1621, från
ä. ty. squadron (ty. schwadron), av fra.
escadron (varav da. o. det förr vanliga
sv. eskadrou, i sv. ännu t. ex. 1808), ital.
squadrone, egentl.: fyrkant, till squad-
rare, göra fyrkantig; se f. ö. eskader,
kader, kadrilj, kvadrat. — I ä. nsv.
i samma betyd, även svada (mlty. swade),
svader o. gesvader (ä. ty. schwader o.
geschwader). — Härtill sk vad ron era,
nu föga br., skifta, skrävla, efter ty.
schwadronicren, ombildat i anslutning
till schwadron av ä. ty. schwadern, prata,
skrävla (se s vass a).
[Skvagerfall, gårdn. Smal., se under
sk va 1 1 ram slutet.]
skvala, Brasck 1648: 'farmerna sqvaala
på marken all', B. Baners visb. 1658:
'bloden i wixelen (dvs. Weichsel) Sqwa-
lar' = no.; väl besl. med litau. skalauju,
sköljer, spolar, till ie. roten sk"el; jfr
f. ö. s k ö 1 j a, skvalpa, sk v a 1 1 a. —
Avljudsform: sv. dial. skvala ds., skvälm,
större skvätt (bildat med m-avledn. som
t. ex. dröm, malm, storm, ström,
s v ä r m osv.).
skvallra, i ä. nsv. ofta: prata (utan
bibetyd.), fsv. skvaldra, prata, slamra.
skvalpa
702
skvätta
skvallra isl. skvaldra, tala högt, i no.
även: plaska, da. skvaldre, skuldra ('skvall-
ra' heter omvänt i da. sladrc); besk
med skvala. — Härtill (med motsv.
betyd.): skvaller n., fsv. skvalder =
isl. skualdr, da. skvalder. Med den ur-
sprungliga betyd, 'larma' el. den därur
härrörande av 'sorla', om bäckar (i sv.
diak): sv. diak S(k) vall e rbäcke n, jfr
no. älvnamnet Skvaldra. — Skvaller-
bytta, t. ex. Asteropherus Tisbe 1609;
jfr da. sladderbette, sv. diak o. ä. nsv.
rallbytta (se ra Ila 3), ävensom ä. nsv.
skvallerkråka Messenius, skvaller skala
Hudeen, skvallersugga (wil all tugga
Grubb 1678), sv. diak skvallertaska (jfr
da. sladdertaske), ä. nsv. lidhendekråka
osv. Skvallerbijtla bing bång osv., jfr
Törning 1677 s. 140: 'Sqwallerbytta, råd-
stuguklocka, bing, bangh'.
skvalpa, inträns. = fsv. : försätta i
skvalpning = no. skvalpe inträns., da.
skvalpe, träns., i diak också inträns.;
besk med no. skvelpa st. vb o. fsv. skulpa,
gurgla sig med, nisl. skölpa, skölja, no.
skolpa, bildk, da. skulpe, skvalpa, ml ty.
schulpen, skvalpa, skvalpa med; jfr da.
skvulpe med v från skulpe. Vank sam-
manställt med skvala. Kanske dock
härav oberoende ljudhärmande bild-
ningar, av samma slag som t. ex. lik-
betydande ty. schwabbeln, isl. skvampa
(se skvimpa), no. skvakla osv. (se
sk va 1 1 ra). Överensstämmelsen med
litau. skalbli, slå med klappträ under
tvätt, är väl tillfällig.
skvalta (i sht diak), stänka omkring
vatten, vartill skvaltkvarn, 1556: sqal-
teq verner (1538: skvälta-) el. skvalta
f., 1530; väl till skvala. I betyd, 'skvalt-
kvarn' i diak även skvalpa o. skvalta
(jfr skvalpa o. skvätta).
skvatt- i sk va 1 1 ga len, J. Jolin 1847,
osv., från bildningar såsom t. ex. sv.
diak skvattfull o. skvaltvåt, egentk: så
att det skvätter över, skvätter av ngn;
till sv. diak skvätta, stänka, o. skvätta.
skvattra, om skator, Bureus o. 1600?,
I. Erici 1642 (om skator), i diak även:
smattra el. plaska (om regn), pladdra
= no. skvatra, skrika, om vissa fåglar,
i sht skator, skvalpa, da. skvatse, skvaltra;
jfr no. skvala, skvattra, pladdra, o.
skvatla, plaska; ljudhärmande liksom det
möjl. besk skvätta, ävensom sv. dial.
skväcka, skvätta, no. skvakla, skvalpa,
osv., varom se skvatt ram slutet.
skvattram, Ledum palustre, Brome-
Hus 1694, förr ofta skval(t)ran, Franc-
kenius 1659 osv., o. skvattra, 1690 osv.
till sv. dial. skvalta, stänka, o. de i
föreg. nämnda sv. dial. skvattra, plaska,
osv.; snarast efter de sumpiga växtstäl-
lena el. möjl. till en dock ej uppvisad
betyd, 'stinka' (med samma betyd.-ut-
veckling som i stinka ~ stänka) med
syftning på växtens mycket starka lukt:
jfr no. stinkgr&s ds. — I ä. nsv. (I. Erici
1642 m. fl.) o. sv. dial. även skväckra,
skvackra, skväckla m. m., jfr sv. dial.
skväcka, skvätta, ge ett ljud som en
bristande bubbla, no. skvakla, skvalpa
o. d.; likaledes ljudhärmande o. möjl.
besk med de på samma sätt uppkomna,
under sk vä ka anförda orden. Stam-
men är från fornspr. belagd i fsv. gårdn.
Skvakrafal SRP, nu Sk v a ge rf all Smål.
(urspr. om själva vattenfallet).
skvimpa, C. F. Dahlgren o. 1833, om
gröt: sqvimpade öfver; avljudsform till
sv. diak, no., isl. skvampa, skvalpa o. d.;
ljudhärmande liksom likabetyd. sv. dial.
skvapa, svubba, svabba.
[skväckra, sv. dial. o. ä. nsv., skvatt-
ram, se d. o. slutet.]
skväka, om grodor: kväka; Schrode-
rus Com. 1640: sqwäker (om ankan),
sqwäkjer (om haren), i ä. nsv. (1631,
1650) o. sv. dial. även: skrika (om barn),
jfr no. skveka, tala el. skratta högt,
skvakja, skrika, ävensom fsv., no. skvaka,
kackla, pladdra, sv. diak, no. skvakka,
småskälla, eng. squeak, pipa, sladdra,
m. m.; ljudhärmande; jfr även kväka
o. de under skvattra m (slutet anförda
orden.
skvätta, Ekeblad 1660 o. Spegel 1685
(om skjutande med bössor), Runius 1712
(om regn), motsv. dels ett germ. st. vb
*skweltan = sv. dial. skvätta (ipf. skvatt)
inträns., no. skvetta, o. dels ett kausa-
tivum 'slavattian no., nisl. skvetta;
jfr under skvatt-, skvattra, skvatt-
ram. — Härtill: skvätt, 1636: oen
sqvett penningar', 1640 = no. skvett m.,
bildat som. smäll, sup osv.; ävensom
sky
763
skygg-a
sv. dial. skvätta, Angelica = no .skvetia;
begagnad som spruta; o. -skvätta i
stensk vätta. — Jfr Bellman Fredm.
ep. nr 40: 'Slå'n för magen, / Så det
säjer sqvätt'; ännu brukligt i vardagsspr.
1. sky, sbst., r., fsv. sky n. o. f. =
isL sky n., da. sky (eng. sky, himmel,
lån från nord. spr.); av germ. *skeuiä-;
rotbesl. med el. avledn. av fsax. sceo,
scio m., sky, molnhöjd himmel, ags. scéo,
av germ. *skewan-; till roten sku> betäcka
(se skjul, skugga, skum 2). Annor-
lunda Falk-Torp o. Torp Et3rm. ordb.
— Med avs. på genusväxlingen jfr t. ex.
dy. — Om andra germ. ord för 'sky,
moln' se under moln (slutet).
2. sky, vb = fsv., da., från mlty. schiu-
wen = ty. scheuen; se f. ö. det besl.
inhemska skj^gg.
skydda, Gustaf II Adolf 1619: 'Gudh
skjTde eder helsa och välferdh', Verelius
1664: 'skyddade . . sig . . med hiälm',
ombildning, snarast i anslutning till
(det möjl. ej besl.) ty. schiilzen, av be-
skydda == y. fsv., jfr ä. da. beskudde,
från mlty. beschiidden, beschudden ds.,
av be- o. mlty. schudden, skaka (varav
sv. skudda jämte fsv. o. senare på
1500-t. skydda ds.; se d. o.), motsv. ty.
beschutten, ösa, skotta el. hälla på, besl.
med ty. schutt, grushög o. d.; (be)-
skydda väl alltså urspr. : kasta upp
en (grus)vall el. dyl. till betäckning el.
skydd. — Härtill: skydd, o. 1618:
'skydd ocb beskerm' (möjl. redan 1563:
skyder), jämte beskydd, y. fsv. beskyd.
— Formernas anv. i y. nsv. i st. f. de
på be- beror delvis på puristiska strä-
vanden (jfr t. ex. främja ~ befrämja).
— Skydds- i skyddsvärn osv., om-
bildning av ty. schutz i anslutning till
skydd; jfr t. ex. o. 1700: sky t Anda,
men 1780— 90-t. skyddsande. — Ett an-
nat ursprung har da. beskylte, beskydda,
från mlty. beschutten, jfr mlty. schut,
skydd, motsv. ty. schiilzen, skydda, o.
schutz, skydd, antingen intensivbild-
ningar med germ -// till skydda osv.
el., enl. vanligt antagande, rotbesl. med
skjuta o. skotta. Jfr Tamm Gr.
s. 25. — Till ty. sch ut: hor schiitzling,
varefter väl sv. skydds lin g, Runeberg
N:r femton, Stolt, Topelius 1856, Wisén
1873; i st. f. det äldre skyddling, antagl.
bildat på 1820-t. för att ersätta protegé,
Nordforss 1822, J. Nyberg 1831, vanligt
på 1840-t. t. ex. Crusenstolpe, av Dalin
1853 betecknat som 'nytt ord', ännu
hos t. ex. Odhner. Alltså har -s i
skyddsling ett helt annat ursprung
än i t. ex. brottsling, 1794, 1795, till
brottslig (med -tsl- av -ti-; jfr t. ex.
n ä s s 1 a) el. i e n s 1 i n g, J. G. Oxenstierna,
till enslig, fsv. enseligh- (jfr ens).
skyffel, 1563: sky f/ter plur.; 1554:
sköffler, sedan i litter. med växl. -y- o.
-ö- in på 1700-t. ; motsv. da. skuffel,
från mlty. schuffele, etymol. identiskt
med sko v el (se d. o.). Formerna med
-ö- bero möjl. på lån från lty. dial. med
denna vokal, jfr mholl. schoeffcl. — ■ Hit-
hörande o. likabetyd, ord äro även da.
skuffe o. mlty. schuppe.
skygd, fsv. skygdh, en fsv. nybild-
ning till vb. skygga, ge skugga o. d.,
betäcka, bildad till ett verb såsom t. ex.
de likaledes speciellt fornsv. dyrkt, dyr-
kan, swgdh, yttrande, ihvingd, betryck,
m. fl.
skygg, Balck 1599: skygg hest, på
1600-t. stundom skiugg, ännu enstaka
1726 = no. skygg; besl. med fsv. ho-
uudsky, huvudyr, ä. nsv. sky, sk}'gg
(t. ex. B ib. 1541), sv. dial. sky = da.,
väl från mlty. schuwe; i avljudsförh.
till mhty. schiech, ags. scéoh, ängslig
(eng. shy), vartill mhty. schiuhe, schiuwc,
fruktan (ty. scheu), ävensom fhty. sciu-
hen, mhty. schiuven (ty. scheuchen,
skrämma bort, o. scheuen, sky; jfr adj.
schen); varifrån vb. sky f. ö. av ovisst
ursprung. — Den nord. formen med -gg
är svår att bedöma; jfr Lindroth Ark.
24: 340. — Härtill vb. skygga = fsv.,
no. — Till en avledning av det med
skygg sännol. besläktade ty. schiicti-
tern (förr även schuchter) hör det från
ty. lånade ä. nsv. skycktra, skrämma,
t. ex. Stiernhielm.
skygga, ge skygd, fsv. skyggia, skugga,
överskygga, polera = isl. skyggja, skygg na
ds., da. skygge, i dial. även: polera, till
skugga, sbst. — Med avs. på betyd,
'göra blank, polera' erinras om det lika-
ledes till roten ska, betäcka, hörande
no. skjoma, blinka, glimta, varvid ut-
skyl
76
skymf
gångspunkten är den av 'halvmör-
ker', se sky m m a, s ky m n i ng, skymta,
jfr även under skimra. — Härtill sbst.
skygge n.
skyl, sädestrave, fsv. skyl, jfr huete-,
kornsky l ; /-avledn. till le. roten sku,
betäcka, i avljudsförh. till skjul; möjl.
av urnord. 'skuttas, varav "skyill, med
urnord. plur. "skuilös, varav skylar;
utan mellanvokal i mlty. sehul, göm-
ställe, osv.; jfr Olson Appell, sbst. s.
248. — Allmänt i mellan- o. nords v.
dial. (jämte rök t. ex. i Nke o. vissa
delar av Sdml.), där götalandsdial. i
stället ha trave (el. rök). Denna för-
delning har urgamla anor. I landskaps-
lagarna uppträder sk yl i Uppl.-l., Sdml.-l.,
Västm.-l. o. Häls.-l., pravi i Smål.-l. I
unga avskrifter av Sdml.-l. har visser-
ligen det i huvudhandskr. förekommande
skyl utbytts mot former av trave el.
rök, men av dem med det förra ordet
tillhöra två Växiö gymnasiebibliotek o.
åtm. en av dessa är skriven i Smål.;
ordet rök kan däremot icke tjäna till
ledning för handskriftens lokalisering.
skyla, fsv. skyla = isl. skyla, av germ.
"skeulian, till skjul: med ny anslutning
till detta ord i fsv. skilda, no. (stundom)
skjula, da. skjule.
skyld, besläktad, närskyld, fsv. skyl-
der ds. = isl. skyldr; till fsv. skuld,
skyld med grundbetyd, 'förpliktelse' (se
skuld o. vb. skola). — Härtill: skyl-
de man, fsv. skyldarman, till genit. av
sbst. skyld, såsom nämndeman till
nämnd osv.; skyld ska p, fsv. skyld-
skaper = no. skyldskap; jfr de likbe-
tyd, isl. skylda, skyldleikr o. skyldsemi
(: -samr, sv. -sam).
skyldig", fsv. skyldiyh, skyldoyher =
senisl. skyldugr, da. skyldig; utvidgning
av föreg. ; till betyd, delvis påverkat av
mlty. schuldich, ty. schuldig.
skyldrä, t. ex. 1704, Mörk m. fl.:
skildra, Serenius, Lind osv.: skyl(d)ra,
Lind även sköldra, från ä. ty. schildern,
stå på vakt, avledn. av schild, sköld
(= skildra); jfr skiltvakt; se f. ö.
sköld. Med avs. på övergången /' till y
jfr sk yl t. — Sky 11 er kur, jfr da. skil-
derhus, ty. schilderhaus, till ty. schil-
dern, stå på vakt,
skylla, i sv. dial. även skulda, fsv.
skylla, skylda, skulda (ipf. -adhe o. -de),
på grund av skyldighet erlägga, skylla på,
göra sig skyldig (till), förskylla m. m.
= isl. skylda, tvinga, förskylla m. m.,
no. skulda, beskylla, da. skylde, skylla,
beskylla, vara skyldig, ha att tacka för,
mlty. schulden, besk}dla, vara skyldig,
fhty. sculdön, förskylla (t}r. schulden,
vara skyldig m. m.); av germ. "skuldian,
*skuldön (-//?-), till skuld; i vissa fall
beror stamvokalen på senare anslutning
till grundordet.
skyllerkur, se skyl dra.
[Sky 11 er st a, se S kollers ta. |
skylt, Bröl.-besv. (skylt); skilt, 1666,
1680 m. fl. (o. enstaka på 1700-t. o. bör-
jan av 1800-t.) = da. skilt, från mlty.
schilt, skylt (egentl. en efterbildning av
riddarnas vapensköldar) = sköld (se
d. o.); det nsv. y-ljudet beror på in-
verkan från den följande labialiserade
konsonanten; jfr skyl dra o. under
skiltvakt samt f. ö. t. ex. d3rrk,
skymf, ympa. De äldsta skyltarna
utgjordes av bl. a. målade 'tavlor'; tafla
var också enl. en förordning av 1638
beteckning för 'skylt' (däremot S3rftar
väl braide i guldsmedernas skråordning
av 1501 — i uttr. syth braide . . vpslaa
— ej, såsom Strindberg med tvekan an-
tager i Gamla Stockholm, på skylten
utan på det bord, på vilket varorna
utbjödos till salu; jfr Sdw.). — Samma
ord är också det från mlty. schilt, schild
lånade fvs. skild(er), ett slags franskt
mynt, varå rikets vapensköld var av-
bildad; jfr fra. myntnamnet écu, ital.
scudo, av lat. sciitum, sköld. — Under
1700-t. förekommer ordet stundom i
betj^d. 'vapensköld'; 1688 i samma betyd,
under formen skiölt.
skyltvakt, se skiltvakt.
skymf, Gustaf II Adolf: sehimf 1626,
1672 : skympt(t), 1648, 1661 : skimpt, 1648:
skymph, 1650: skimff, 1665, 1671 : skimpf,
osv., från ty. schimpf, skymf, förr även:
förströelse, skämt, av fhty. scimph i de
senare betyd. = mlty. schimp, lek, skämt,
hån, i avljudsförh. till mhty. schampf,
mlty. schamp, lek, skämt, skymf; möjl.,
med Torp Etym. ordb. s. 630, till en
germ. rot skemp, hoppa, i sv. dial.
skym! a
705
skytt
skimpa ~ skump i skumpa (se d. o.).
Jfr f. ö. under skam per. — Samma
betyd. -växling 'skämta' ~ 'håna' uppträ-
der även i grek. skoptö, med vilket
Osthoff Bezz. Beitr. 26: 259 samman-
ställt skymf osv.; en blott lös förmo-
dan. — Övergången av i till y motsva-
ras av den i t. ex. skylt, ympa.
skymla, o. 1700: skymlar för ögonen,
jfr ä. nsv. skymla af, fördunklas, till
skymma el. direkt till dettas grundord
adj. skum; jfr sv. dial. skumla ds., no.:
se snedt, slå ned ögonen, sj^dt}'. dial.
schummeln, driva något hemligt. — Här-
till även skymmel n., dimma o. d. för
ögonen, fsv. skymbel m. o. n., fda. sky-
mcel, jfr fsv. skumel ds. ; vid sidan av
fsv. skimbel ds. Kanske har -y- i sky in-
ni el o. skymla delvis utvecklats i förb.
i + läppljud; jfr det dock sällsynta
ä. nsv. skimla, glimta, o. under skymta
F. ö. finnas flera möjligheter till förkla-
ring av det inbördes förhållandet mel-
lan sbst. s k y mmel (osv.) o. vb. skymla
(osv.).
skymma, äldst sky ma, t. ex. 1560,
med -mm- t. ex. o. 1645 = no. skyma,
sky ma; avledn. av adj. skum. Paral-
lellbildning: sv. dial. skumra (Ull), da.
skumre, vartill skumring, skymning (jfr
mlty. schummeringe ds.), no. skymra,
vartill skymring, skj^mning; jfr skymla.
Härtill: skymning. — Skymundan
i förb. med i, t. ex. C. A. Fhrensvärd
1790, Bellman 1791: 'I skym-unnan Stod
en nalle i sitt hörn', imperativbildning
av samma slag som krypin, sitt-
opp osv.; i regel i förb. med prepos. i;
sällan utan, t. ex. Wirsén : 'månget ljuft
skym-undan'.
skymmel (häst), se skimmel.
skymta, o. 1585: skympladc ipf. Ovisst,
om av germ. *skumatjan till adj. skum
(med avs. på betyd. -utvecklingen se un-
der skygga) el. identiskt med (ungef.)
likbetyd. no. skimla, glimta, skymta,
ä. da. skimte, skina svagt, da.: skymta,
till roten i skimra; i senare fallet med
-im-^> -ym- (jfr under grym, skymla,
skymf). — Deverbativum : skymt, t. ex.
1658 (skympt), jfr skimpt 1662, i ä. nsv.
ofta neutr., t. ex. Spegel (sköml), Kolmo-
din; jfr da. dial. skimt. Bildat som
glimt till glimta el. skämt (n.) till
skämta.
skynda = fsv. (ipf. -de o. -adhe), isl.
= da. skynde, ags. scyndan ds., fsax.
farskundian, framdriva, ägga, fhty. semi-
ten, av germ. "skundian ; jämte *skun-
dön i sv. dial. skunna Vrml., Dalsl., fsv.,
isl., no. skunda, av en ieur. rot skunt
el. skundh, växl. med skund i sanskr.
skundate, skyndar, ilar. Med avs. på
förändringen av böjning (-de till -ade)
jfr under flöda, bäd a, härda, möda,
mörda, skända, vörda samt av verb
på -t de under törsta anförda.
skynke, 1755 i betyd, 'flik' som botan.
term.; ej hos Sahlstedt 1773, men hos
Weste 1807, fast där betecknat som
vard., i litteraturen vanligt först på
1800-t.; av urnord. *skunkia-, avledn.
av sv. dial. skunk, överrock, ä. da. : ett
slags rock, jfr "skänka i fsv. skunku-
falz maper, frigiven träl (med syftning
på ceremonierna vid frigivningen, jfr
ty. manlelkind; Wadstein NTfF 3 B
4: 22). Avljudsform till isl. skikkja,
mantel, av urnord. *skinkiön (jfr Kock
Ark. 4: 170 med litter.), besl. med ags.
scincing, cappa, chlamys (jfr Falk Awn.
Kleiderk. s. 178). Väl ytterst till roten i
sv. dial. skänk, böjning el. krökning, isl.
skiikka(?), rynka, fåll, sv. dial. skokka,
sköte, förkläde, o. besl. med skänk,
skinka, skänka. Alltså egentl.: plagg,
som faller i veck el. dyl. Annorlunda
Falk Awn. Kleiderk. s. 178: till en nasale-
rad form av roten i ags. sciccel, sciccing,
kappa o. d., isl. skekill, snibb, fhty.
scacho, landtunga m. m.; alltså egentl.:
något framstickande 1. dyl. Härför kunde
tala: sv. dial. skunk, takskägg, skjul
o. d., no. skukk, loft, stor hylla, som
dock möjl. böra skiljas från skynke.
I alla händelser i enskildheter etymo-
logiskt rätt oklara ordgrupper, vilka,
om de till ursprunget böra skiljas, dock
påverkat varandra.
[skyr, sv. dial., sur mjölk, se skära 1.1
skytt, Stiernhielm, i sam mans. ti-
digare, ;i. nsv. även -ö-, t. ex. Lucidor,
nybildning (från t. ex. pl. skyltar) till
fsv. skytte jämte skytia (skötta) da.
skylle, från mlty. schutte; isl. skylla från
samma mlty. ord el. från det därmed
sky 1 1 1'
etymologiskt identiska ags. scytta; av
germ. 'skutjan- = det inhemska isl.
skyti (t. ex. Vol.-kviäa), bildat som germ.
'ridjan-, ryttare (se riddare); med In-
formen germ. "skutan- i isl. andskoti m.,
motståndare. Avljudsformer till skjuta.
En annan ./-bildning till germ. skui-
är det mlty. schutte n., som ligger till
grund for fsv. skutte n., pil (se följ.), o.
ii. nsv. skytt, artilleri, kanoner = ty.
geschiitz. Skytten, stjärnbild o. ett
av tecknen i djurkretsen, t. ex. Sigfridi
1619, mots\ . isl. sky li, bogmadr m. m.,
ty. schutze, efter lat. sagittärius (till sa-
gitta, pil). — Hit höra även familjen.
Skytt(e) o. Schiitz. — Jfr f. ö. sam-
mans, under skytte.
skytte n., Habenius 1832: skytten
plur., f. ö. o. 1850 (Sv. Nilsson, Berlin);
ung bildning i st. f. äldre skylleri. —
Ett annat ord är fsv. skytte(?) n., pil,
frän mltyr. schutte n. (se skytt 1). —
Skytte- i sky ttegille osv. kommer
däremot av fsv. skytia- i skyltabaner
osv., genit. till skytte, skytt (se skytt 1).
skyttel, Widegren 1788: väf-, Möller
1790, Weste 1807 (jfr nedan), i dial.
även: stängsel på en gärdesgård = da.
skyttel, skottspole, isl. skutill, skjutbar
stång, skjutvapen m. m., no. skutet,
kastspjut, ags. scylel, skjutbar stång,
pil m. m. (eng. shultle, spole), m. m.,
av germ. *skuiila-, bildat med instru-
mentalsuffixet -ila- till skjuta som
t. ex. germ. * Inkila- (se nyckel) till
fsv. Inka, stänga. — Ordet uppträder i
skriftspr. egentl. först i slutet av 1700-t.
(under formen skyttel; hos Weste även
skötet). Linné Sk. r. 1751 s. 19 anför
det (skötet) som ett småländskt dialekt-
ord i stället för det uppländska skott-
spole (skåtlspola); Hof 1 772 översätter
det västgötska schölell med 'skåttspole';
i anteckningar från 1774 av en små-
ländsk prostinna förekommer plur. siött-
lar (Fatab. 11)11 s. 85). Ännu Dalin
1853 vacklar mellan skottet, skötet o.
skyttel, men synes föredraga den förra
formen. — Lex. Linc. 1640, Serenius
1741 o. Lind 1749 ha ord på -spol(e).
— Andra sydskandinaviska ord för 'skyt-
tel' äro sydsv. dial. skotte m., av germ.
'skutan-, nomen agentis till skjuta (jfr
skåda
de nära besläktade sv. dial. skata, båts-
hake = no. skota, o. no. skota, slå att
skjuta för = da. skaade, skodde); o.
da. skytte = mhty., ty. schutze, av germ.
"skutjön. — Ehuru ordet skyttel san-
nol. är en urgermansk (i alla händelser
mycket gammal) bildning, är betyd,
'skottspole' ung: skyttlar förekom mo
nämligen ej i forntiden.
Skytts härad i Skåne, av fsv., fda.
Skyts h., Sköts o. Sköt ti. m. m. =
sköt i betyd, 'utskjutande hörn' (=
sköt 1), jfr Falkman Ortn. i Skå. s. 87,
Noreen Spr. stud. 3: 107, dock knappast
med N. med syftning på Falsterborev,
utan snarare med Sahlgren NoB 8: 60
på den långa hammarliknande halvö,
varpå Skanör o. Falsterbo ligga.
skå (dial.) i på skå, på sned, på skrå,
i ä. nsv. t. ex. gå på skå, gå på lur,
t. ex. Rondeletius 1614, draga i skå
efter ds., jfr sv. dial. skå, kant på brä-
der m. m. = nisl. skå f., snedhet, å skå,
på skrå, no. skaa i förb. i el. paa skaa ;
som adj.: no., da. dial. skaa, sned; väl
av germ. *sk&h- (el. möjl. *skah-), besl.
med mhty. sch&he, skelande; med gram-
matisk växling i nisl. skegla, göra sned,
vränga, no. skjegla, skreva, samt sv. dial.
skägga, gå snett el. på sidan. Jfr un-
der skingra.
skåda, numera nästan bl. i skriftspr.
o. även där med inskränkt anv. i förb.
till bruket i äldre tider; gamla bibel-
övers, 'skåda' översättes i den nya gärna
med 'se, få se', fsv. skopa, skupa (ipf.
-ape o. skodde, ännu t. ex. Bib. 1541),
även: besinna, undersöka, anse, urskilja
m. m. = isl. skoda, ä. da. skode, skude
(da. skue), en speciellt nordisk bildning,
av urnord. *skupön (med o. utan a-om-
ljud), till ieur. roten (s)ku (skon) i det
blott västgerm. fsax. scauwön, skåda
o. d., fhty. scouwön (ty. schauen), ags.
scéawian (eng. show, visa), av germ.
"skauwön; vidare: got. us-skaws, försik-
tig, grek. thyosköos (av -*skouo-), offer*
skådare, grek. koéö, märker, lat. caverc,
akta sig (väl av "covere), sanskr. kavi-,
klok, vis, siare, skald, m. fl., samt (med
nordiskt gg-inskott): isl. skygn, seende,
skarpsynt, skygnast um, se sig om, no.
skygna, se efter m. m.; dessutom: subst.
766
skål
767
Skåne
skön, vb. skönja o. adj. skön; trol.
även en del slav. ord, t. ex. fslav. cujq,
cuti, känna, iakttaga, dock betr. dessa
senare omstritt. Rotbesläktat är enl.
vanligt, men osäkert antagande också
skugga. — En äldre betyd, av skåda,
närmast fsv. 'anse o. d.', ingår i ordspr.
man skall ej skåda hunn (hunden) efter
håren, motsv. hos Grubb 1678 o. i da.
- Skådespel, Hels. 1587; jfr L. Petri:
'Christus . . war för så mykit . . folck
itt skodospeF; motsv. da. skuespil, efter
ty. schquspiel; jfr med avs. på betyd,
spektakel o. teater, båda till verb
för 'se, betrakta'; ävensom till senare
leden lat. ludi plur., skådespel, till lu-
dus, spel, lek. — Skådespelare, Schro-
derus 1635: 'Skådospelare och Göklare';
mera allmänt dock först mot slutet av
1700-t., då med formen skåde- 171)4, 1795,
motsv. t}', schauspieler; jfr under ak-
tör. Under 1700-t:s tidigare del i regel:
komediant.
1. skål, fsv. skäl, viktskål, dryckes-
skål m. m. = isl. skäl, da. skaal, fsax.
skala, fhty. scäla (ty. schale), av germ.
'skcelö; i avljudsförh. till ags. scalu
(eng. shale; om eng. scale se Björkman
Scand. loanw. s. 92), o. till skal, skalle
(se f. ö. dessa art.). Knappast däremot,
med Detter ZfdA 42: 58, av ie. *skétlä o.
besl. med ty. schädel, skalle. — Dricka
någons skål, med motsvarighet i y.
fsv., väl efter mlty. énes schåle drinken;
i stället för det äldre fornnord. minne.
Den nysv. dryckeshälsningen skål! ut-
går från omständligare uttryck, t. ex.
alla vackra pijgors (dvs. flickors) skåål
går ännu omkring Lindschöld 1670,
din och min skål, stående formel (t. ex.
hos Bellman), osv. Det förstnämnda
uttrycket (i något yngre tid: alla vackra
flickors skål Tersmeden 4: 154, från
1759, 5: 110, från 1773), som motsva-
rar det moderna damernas skål, härrör
från den tid, då dryckesskålen gick la-
get runt, alldeles som dryckeshornet i
ännu äldre tider. Se även förf. 1600-t.:s
sv. s. 19 f. o. jfr gu tår (som förr er-
satte det yngre skål). — Om brorskå-
larna se under broder. Förr dracks
även 'systerskål' (t. ex. Dahlstierna) o.
'kusinskål'. — Utgjuta sin vredes
skålar, efter bibeln, Uppenb. 16, seder-
mera brukat i betyd, 'fara ut i vredes-
mod'. — Skålpund, se d. o.
2. skål el. skåla, norrl. dial. (Jtl.),
koja, tillbyggnad till lada. = no. skaale
ds., isl. skdli m., stor stuga, i fno. även:
skjul el. avbalkning vid fähus: möjl.
med rätta tolkat som ett germ. 'skawa-
lan- till roten i skjul osv.
skålla, y. fsv. skolla, skoida, ä. fsv.
skalda = nisl. skalda, no. skaalda, da.
skoldc, meng. scaldcn (eng. scald); vanl.
tolkat som lån från rom. spr.: ffra.,
picard. escalder (fra. échauder), tvätta i
hett vatten, av lat. * e.vcalidäre, till ca-
lidus, varm, till calere, vara varm (se
chaufför, echaufferad, kalfaktor,
nonchalant); dock ovisst. Utveck-
lingen skålla av skälda av skalda är
som i fålla, hålla, vålla.
skålpund, fsv. skäl(a)pund = isl. skå-
lapund, no., da. skaalpund, en vikten-
het, som under medeltiden (ej i de sv.
lagarna) infördes för skålvågen: alltså
pund som uppväges med viktskål. Teck-
nat av Ib, en förkortning av lat.
libra, en motsv. viktenhet.
Skåne, fsv. Skäne, Skänö (runsv.
Skanu) = isl. Skdneg, ags. Sköneg, det
senare lånat o. ombildat. Av mycket
omtvistat ursprung. Säkerligen, trots
av Lindroth påvisade, dock ingalunda
oövervinnliga formella svårigheter, av
*Skadn-0y o. egentl. = Skandinavien,
som är ett lån från lat. -germ. Scati-,
Scadinavia (Scandi-), fgerm. Scatha-
navia (o. 625), motsv. ags. Scedenigge
(dat. sing.) Beowulf, got. *Skadinawi
(genit. -aujös). Första leden kan vara
sbst. skada, alltså germ. * skadan-, *ska-
den, i så fall (med v. FYiesen) snarast
syftande på de farliga reven vid Skanör
(med samma första led). Från betyd. -
synpunkt mycket tilltalande är samman-
ställningen med eng. shad, Glupea alosa
(ags. sceadd, antagl. 'sill'), ty. dial. scha-
de(n), ir. scalan (jfr särsk. Schrader
Reallex. 2 s. 497); o. formellt möjlig
härledningen från germ. skad- i got.
skadus, skugga, osv. = ie. 'skot- i grek.
skolos, mörker (se sk ad da). Den se-
nare leden innehåller germ. *aujö
(= ö), här väl i betyd.: land vid vatten
Skånings
768
skäck
isi' Öland); jfr det av lapparna delvis
lånade o. delvis översatta Skadesisuolo,
till lapska suolo, ö (Wiklund Xen. Lid.
s. 193 k). Den senaste litteraturen är
t. o. förtecknad hos Lindroth NoB
ti: 10 1 f. o. av samme förf. Ark. 35: 29 f.,
där L. hävdar sin i NoB 3: 10 f. fram-
ställda, icke antagliga uppfattning, att
Skåne o. Skandinavien böra etymo-
logiskt skiljas o. det förra namnet tolkas
som 'ön (landet) som har en framträ-
dande skän, till isk skän, skorpa, no.
skaan, hård skårpa, snöskare, el. (se-
nare) 'skivön' möjl. med syftning på
Kullaberg; se häremot Kock Ark. 36:
74 f. Mot Noreens härledning från ett
*Skädin-, -p- (Stud. tillegn. Es. Tegnér
s. 43; jfr även Fornv. 1920 s. 30) se
Lindroth NoB 6: 104 f.: motsvarigheter
till en dylik form saknas veterligen.
Betr. de ags. formerna utförligt Björk-
man NoB 6: 162 f. — Från formen
Codannovia hos Pomponius Mela härrör
den hos äldre sv. förf. uppträdande
personifikationen Kodan. — Jfr Skanör
(med identiskt första led).
|skång(r)a, sv. diak, ljuda dovt, se
sk unga.]
Skånings härad i Vgtk, fsv. Skärnings
hceradh, efter en medlem av Skanung-
arnas släkt; bildat som t. ex. L^^sings
h. osv.
[sk ån ka, sv. diak, halta, se under
skinka slutet.]
skåp, i. ä. nsv. stundom även skap,
fsv. skåp = y. fno. skåp, da. skab,
från mlty. schap (genit. schappes, men
sannol. även *schäpes, från vilken senare
form sv. ä > å), även: fat, kar, av fsax.
skap, fat, båt = fhty. scaph, vinfat,
mhty. sehaf, fat för flytande varor, sädes-
mått, kappe, liten båt (ty. schaff, ett
slags fat, vartill avledn. scheffel, kappe
= fsax. skepil); besl. med fsax. scapo,
stekpanna o. d., o. sydty. diak schaff,
öskar. . Hit hör väl även germ. \skap-
jan, ösa, i fsax. skeppian, fhty. schepfen
(ty. schöpfen), jfr isl. skapker, öskar.
Detta verb är till synes formellt iden-
tiskt med germ. "skapjan, skapa, men
knappast (såsom antages av Hirt-Wei-
gand) att direkt jämställa med detta,
utan snarast en avledn. av *skapa-,
kar o. d., alltså egentl. : använda kar.
Däremot är ordgruppen sannol. rotbesl.
med det nämnda germ. *skapjan o. med
"skapan, skapa, som höra till en rot
med betyd, 'genom huggning forma' (se
skapa). Från denna betyd, utgår också
germ. 'skapa-, kar, båt o. d., o. är så-
lunda en parallellbildning till skepp,
där även betyd, 'träkärl' uppträder. Se
f. ö. skopa o. skäppa. — Möjl. har
dock ordet, med Hirt- Weigand (under
Scbajf) m. fl., rönt påverkan av mlat.
scaphum, bäcken, sädesmått, från grek.
skåphion, skaphion, litet tråg, bäcken,
bägare, jfr skdphos n., tråg, båt, osv.,
vilka utgå från en ie. rot skabh (i skava
osv.), växelform till skab i skapa o.
skåp. Annorlunda Schuchardt Zfrom.
Phil. 33: 652 (se sk op a). — Här skall
skåpet stå, dvs. så vill jag, att det
skall vara = da. her skal skabet siaa ds.
[skåp n., sv. diak, sjåp, se d. o.]
skapa, sv. diak, ä. nsv. (t. ex. L. Petri,
Ghronander), löpa, skumpa, fsv. skopa,
hoppa o. d. (även skoppa), isk: springa,
no.: fara i väg på ett klumpigt sätt,
ä. da. skobe, hoppa o. d.; besl. med
sv. diak skofta, hoppa klumpigt, mhty,
schufi, galopp, litau. skiibti, sl\ynda, osv.
Skår, ortn., se följ.
1. skåra, sbst., ä. nsv. o. fsv. sköra,
skara, skåra, klyfta (vartill oblik kasus
skum = ortn. Skuru) = nisk, no.
sköra, da. skure, av urnord. *skurön,
avledn. av isl. skor f. ds., även: antal
av 400 (egentl.: inskärning som märke),
nisk: antal av 20 (varifrån eng. scorc,
inskärning, antal av 20; jfr under snes
o. tjog), vsv. diak skårr, bergavsats, o.
i sv. gårdnamnet Skår; avljudsform till
skära. — Diminutivavledn. : skår sa,
liksom remsa : rem (el. ett därmed
besl. ord), ävensom kossa : ko. — En
fsv. sammans. till skåra är skuruk&p-
per, karvstock, Cod. Ups. C 20 s. 183:
sknrv kapper ok räkenskaps book; se om
betyd, under karva. — Om det lik-
betyd, o. besläktade fsv. skardh n. (osv.)
se under skära 3.
2. skåra vb = isk, no. sköra; avledn.
av skor (se föreg.).
skäck, vitbrokig häst, Bunius o. 1709;
enstaka även -/'-; från ty. scheck(e) ds..
skädda
769
skäl
till mhty. adj. scheckc, fläckig; väl från
fra. échec, schack, vartill även eng.
checky, skäckig; alltså egentl.: av färg
som schackbrädet; se f. ö. schack. Jfr
till betyd, skym mel. — Härtill adj.
skäckig, 1708: siäckelt (för -tt) föllunge
(ombildat i anslutning till adj. på -ot
> et); från ty. schcckig.
1. skädda, flundra: berg-, sand-,
skrubb- m. fl., Quensel 1806; snarast
en överförd anv. av ett ord motsv. no.
skjedda, flat sten el. flat käpp, en hypo-
koristisk bildning till ic. roten skhit,
klyva, i sked, skida osv.; jfr likabetyd,
sko 11 a 2 till ty. scholle, flinga ra. m.,
ty. dial. flinger till flinga osv. (se
skolla 2); mindre troligt av ett germ.
*skaiÖidön, till samma rot; jfr förf.
NTfF 3 R XII, s. 65 ävensom Språkvet.
sällsk. i Ups. förh. 1891—94 s. 83. Se
även följ.
2. skädda, sjöt., skiva under propel-
lern, bräde använt vid loggning m. m.
egentl.: flat skiva, 1793: Loggskifvan
eller skäddan = no. skjedda, flat käpp
m. m.; se föreg.
[skäfta, sv. dial., skäkta, om lin, se
under skäkta 3.]
skägg, fsv. skceg = isl. skegg, da.
skceg, av germ. "skagja-, besl. med ags.
sceagga, huvudhår (eng. shag, ragg,
varav sv. sch agg); egentl.: som sticker
ut el. fram, till isl. (osv.) skaga, skjuta
fram; se närmare skog. — En annan
j-avledn. av samma rot föreligger i sv.
ortn. Skägga, å Varmdöns nordligaste
udde; alltså egentl.: udden, liksom da.
ortn. Skogen. Se Lindroth Ark. 20: 367 f.
— Jfr takskägg o. under taklök.
[Skägga, ortn., se föreg.]
[skäkling, sv. dial., liten lund, se
under skog.]
1. skäkta, vägglus, Linné o. 1750;
ofta i sa m m ans. v ä g g s k ä k t a , vä 1 n ågot
slags eufemistisk beteckning av samma
slag som sv. o. sv. dial. väggjungfm,
väggmadam (till madam i dess äldre
förnämligare betyd.), väggorm (till orm
i betyd, 'mask') el. som ty. wanze, ett
slags smekform (med det i dylika ord
vanliga suffixet -ze) till ty. dial. wand-
l(tus (fhty. wanlliis).
2. skäkta, nu blott hist. o. arkais.,
fTellqntstt Rtymologlslt ordbok.
pil, i dial. (förr) även: spjutet i giller,
y. fsv. skoekta, kastspjut el. större pil
= no. skjekta, pil, från m\ty. schecht,
spjutskaft, el. ett *sehechte, till schacht,
skaft (= sv. schakt), formellt = isl.
skepta, kastspjut (till skaft). — Härtill
växtn. skäkteblad, -gräs, Sagittaria
sagittifolia, pilblad, Schroderus Com.
1640: skäcklegräs; med syftning på de
pillika bladen.
3. skäkta, vb, slå agnar el. skävor
ur lin, t. ex. 1762; f. ö. möjl. redan
hos Bureus: 'skäkta af skaka'; jfr 1639 :
skåckt-fall; sannol. ett germ. iterativum
*skakatjan (bildat som längta, skämta
osv.) till skaka, jfr no. skaka o. da.
skage i samma betyd. o. sv. dial. skaka,
linbråka, ävensom sv. dial. *skäcka,
skaka, skäkta. På grund av ä. nsv.
(Columbus Ordesk.), sv. dial. skäfta (jfr
dwerbalives skäfta, linavfall, även i
Berlin Läseb. i naturl.), da. skcvlte ds.
antager dock Tamm Fon. kännet. s.
38 som en alternativ möjlighet lån
från ett mlty. *schechten, av äldre
*scheften (= sv. dial. skäfta), avledn.
av schaft, stång, yngre schacht (— sv.
schakt, skaft); Falk-Torp s. 1006 ser
i da. skcette snarast ett germ. *skahtian,
avledn. av germ. *skahti-, till skaka. —
Härtill sbst. skäkta, Bröl. ihugk.; där-
est ordet är inhemskt, bildat av verbet
liksom de (ungef.) likabetyd. sv. o. sv.
dial. skaka, gärma, häckla, klyfta, (liri)-
bryla, (lin)bråka.
1. skäl i vägskäl o. d., fsv. skiail i
vrrghaskiwl osv. = da. skel, av germ.
"skela- till roten i skilja. Fsv. skil i
vazghaskil beror väl på anslutning till
skilja; knappast, såsom också antagits,
till en parallellrot med gammalt i. Jfr
följ. — Ingår i (åtm. ett stort antal av)
namnen Skälby, fsv. Skwlby, till skäl
i betyd, 'rågång' (jfr Rå-, Rör-, Stav-,
Stångby o. förf. Ortn. på -by s. 27);
åtm. i ett fall dock av fsv. Skaidhby
Lundby sn Vstml., jfr nsv. Vallby,
stundom av Vadhby, o. förf. anf. avh.
s. 25.
2. skäl, orsak m. m., fsv. skiail n.
(o. m,)j redogörelse (i t. ex. göra skial
för), urskillning, forstånd, sans, med-
vetande, skäl, rätt o, billighet (jfr sv.
49
Skälf
770
skälla
ailj. skälig), plikt, Inga form, laga intyg,
bevis, orsak, bestämmelse m. m. == da.
sfce/j samma ord som föreg., med vissa
betyd, anslutande sig till skilja o. andra
beroende på senare utveckling; så utgår
t. ex. uttr. giva goda cl. starka skäl
för från betyd, 'redogörelse'; göra skäl
för sig på den av 'rätt o. billighet,
plikt'. — Fsv. Informen skil n., m. be-
ror på ny anslutning till skilja; jfr
föreg.
[skäl, sv. dial., musselskal, mussla,
se sk al. |
[Skälderviken, se Skelderviken.]
Skälf, Skölf, gård- o. byn. i Sdml.,
Nke, Ögtl., fsv. Skcelf (Skiolf, Skölf);
med sammans. fsv. Varisskcelf (till per-
sonn. Varin), nu Vårskäl Vårkumla
sn Vgtl., fsv. Skcelueem (= *Skcelfhem),
nu Skälvum, sn i Vgtl., fsv. Hidhin-
skicelf, nu Hönsgärde Uppl., Loaskialf,
nu Losgärde Uppl., Viskialf, nu Viss-
gärde Uppl. (se V i); Fiardhaskialf, nu
Färdskär Vstml., Hcettoskialf, nu H ätt-
skär Vstml., m. fl.; med motsvar. i
Norge (åtskilliga väl dock av annat ur-
sprung än de svenska namnen) o. (som
lån från nord. spr.) i eng. ortnamn; jfr
de mytiska isl.-fno. Hlid-, Valaskjplf.
En namngrupp av stort icke minst kul-
turhistoriskt intresse, men trots flitig
behandling åtm. i enskildheter ej säkert
fastställd innebörd. Vanl. sammanställt
med ags. scglfe, något av bräder förfär-
digat (betyd, 'bänk' är ouppvisad!) =
1 ty. schelf, plankställning o. d. (varav
eng. shelf, bräde, nu: hylla; kanske
dock i st. från höll.), holl. schelf, ä.
schelve, höstack (egentl. om själva trä-
ställningen), o. i de mytiska namnen
resp. ortn. tolkat som 'högsäte' (Bugge
TfPh 8: 44, Läffler Ark. 10: 166 f.) el.
som 'träbyggnad' (Kock Hist. tidskr.
1895 s. 169) el. som 'avsats o. d.' (Bråte
NoB 1: 102). Snarare dock, med Björk-
man NoB 7: 163 f., att förbinda med
ags. scylf m., klippa, höjd (även i ortn.),
en betyd., som synes passa även för de
svenska namnen. De båda orden med
betyd, 'träställning, bräde' o. 'höjd' äro
urspr. etymologiskt identiska o. höra
till en labialutvidgning av roten skel,
klyva, i skilja osv., av samma slag
som skalp, skölp; jfr även halv. —
En avledning föreligger i namnet på den
fornhistoriska svenska konungaätten
Skilfingar; se senast Björkman anf. avh.
— Om namnen med Skälu- i första leden
även höra hit är osäkert o. kräver en
särskild undersökning.
skäll, om mjölk, Spegel 1712 (anf.
som götaländskt), i dial. även: mager
(om jord), besl. med mlty. schal, fadd,
oklar — mhty. ds., ty.: fadd, samt med
grek. skéllein, göra torr, samt, utan s-,
lett. kals, mager, mhty. hel, svag, lty.
hall, torr; jfr Ehrismann PBB 20: 64,
Falk-Torp s. 1002.
1. skälla, sbst., fsv. ska>lla, bjällra,
liten klocka = isl. skella, skramla, no.
skjella ds., mlty. schelle, bjällra, fhty.
scella (ty. schelle), av germ. *skellön (ej,
med Torp. Etym. ordb. s. 600, *skalliön),
till germ. st. vb. *skellan, ljuda, skramla,
smälla o. d. = fsv. sk&lla (ipf. plur.
skullu; jfr gamla bibelövers.: 'så att det
skall i markene' 1 Sam. 4: 5), isl. skjalla,
no. skjella, mlty. schellen, fhty. scellan,
ags. sciellan, till en ie. rot (s)kel i grek.
kélados, larm, kaléö, kallar, ty. hell,
klar, egentl.: ljudande, osv.; se f. ö.
skall o. skälla 2. — En biform härtill
är dalm. skvälla (ipf. skvall), med ana-
logiskt w el. möjl. av en växelrot sk"el,
som dock enl. Noreen Sv. lm. 1: 737
även skulle ligga till grund för germ.
*skellan (med i så fall analogiskt bort-
fallet w); jfr skvallra.
2. skälla, vb, fsv. skälla (ipf. -Itc),
skälla, om hundar (även transit.), ut-
fara i häftiga o. hårda ord (med prepos.
mot; i ä. nsv. även träns.: 'skall iag
Kiärleken skiälla' Dahlstierna) = isl.
skella, smälla, slå av o. d., skälla (om
personer), da. skwlde, skälla (om hundar
i stället: ge, jfr nedan), av germ. "skal-
lian, en kausativ- el. intensivbildning
till st. vb. *skellan (se skälla 1) av
samma slag som bränna till brinna,
lägga till ligga osv. Betyd, 'utfara i
hårda ord, häftigt klandra o. d.' beror
möjl. på inverkan från det rotbesl. mlty.
schelden — fhty. sceltan st. vb (ty. schcl-
ten). — Ett annat gammalt verb för
'skälla (om hundar)' är sydsv. dial. gö,
fsv. göia = isl. gegja (ipf. gö), da. grr, jfr
Skällnora
771
skämming
isl. vbalsbst. gauö o. gå (av germ. *gawö),
det senare även 'hån*; ej, såsom av som-
liga antagits, av germ. "ga-waujan (till
wau, rov), utan av *gaujan, besl. med
litau. gausti, bl. a.: tjuta, om hundar,
o. (el.) med sanskr. hävate, fslav. zova,
ropa (med ie. <?/?); med Z-avledn. i isl.
gaula, tjuta, sv. dial. göla, böla, o. med
(germ.) f-avledn. i ty. dial. gauzen, skälla,
osv. — Skällsord, 1622: skeldzordh,
1627: skälsordh, med analogiskt s av ä.
nsv. skällord, 1557, 1567 m. fl., o. skälle-
ord, 1585, 1606, 1630 m. fl., motsv. da.
skceldsord, från mlty. schelde-, scheltwort
el. ty. scheltwort (fhty. sccltwort).
[Skällin gs t ad, ortn., Ögtl., se sköld
slutet.]
Skällnora, gårdn. Uppl. (bekant från
Almquists bondeberättelse), fsv. Schiol-
danör, Skcellenöra m. m., av nor, å el.
sund mellan två vattendrag, o. genit.
sg. till ett fsv. 'Skiolde, *Skcelde, gam-
malt namn på Norrviken, el., med hän-
syn till fsv. formen Skelldoiwr, till ett
fsv. *Skcelda, namn på Skällnoraån. —
På samma sätt utgår Skäl(l)snäs Hults
sn Smal., fsv. Skaddesnces, från ett sjön.
*Skceldir, o. Skäll vik Ögl., fsv. Skialdo-
vlk, från ett *Skialda, gammalt namn
på Slätbaken. Liknande namn i Norge.
Samtliga dessa namn äro avledda av
sbst. sköld o. syfta säkerl. i regeln på
formen. De innehålla sålunda ej, såsom
annars antagits, personn. Skiold. Jfr
S k e 1 d e r v i k e n. Förf. Sjön. 1 : 549, NoB
4: 136.
[Skälisnäs, Skäll vi k, se föreg.]
skälm, t. ex. Asteropherus 1609 = isl.
skelmir, djävulen, no. skjelm, skälm, da.
skcelm (mest i nedsättande anv.), från
ty.: mlty. schelm(e), skälm, kadaver, as
(av kreatur) = mhty. schelm(e), schal-
m(e), (boskaps)pest, kadaver, as, i sen
mhty. även: bov (ty. schelm, skälm,
listig bedragare, även i mera oskyldig
betyd.). Betyd.-utvecklingen är av ungef.
samma slag som i as o. kadaver (an-
vända som okvädinsord); j fr även un-
der skal k. Av dunkelt ursprung; möjl.
egentl. samma ord som mlty. schelm,
mögel. Olika mer el. mindre osäkra
tolkningsförslag se f. ö. Falk-Torp s.
1002, 1542, Hirt-Weigand under.se/ie7m.
i — Skälmsk, tidigare blott i betyd.:
illistig, bedräglig, t. ex. 1600 o. ännu
Gumelius Engelbr. 1858 (kanske arkai-
serande), med en förmedlande betyd. -
skiftning t. ex. hos J. Wallenberg, om
studenter; i ä. nsv. även skälmisk, t. ex.
Petreius = da. skcclmsk, från ty. schel-
misch.
[Skäl st a, se under S köller st a.]
skälva, fsv. skicelua (ipf. skalf) = isl.
skjalfa, da. skcelue, ags. scielfan; bl. a.
sammanställt med fslav. kolebati, skaka,
vackla (Zupitza Gutt. s. 154); ovisst. —
Härtill sbst. sv. dial. o. ä. nsv. skäl(f)va,
frossa, fsv. skicelva, av en bildningstyp
(med samma vokal som grundverbets
presensstam), som annars mest uppträ-
der i sammans. ss. t. ex. fsv. frän-, ncer-
! vara (nu frånvaro osv.).
skämma, -s, fsv. skcemma, vanära o. d.,
refl. skcemmas, blygas = isl. skemma,
da. skcemmc, jfr med enkelt m- mlty.
| sik scliemen, ty. sich schämen, av germ.
*skam(m)ian ~ isl. skammast, da. skam-
me sig o. med enkelt m- got. skaman
sik osv. (allm. germ.); till skam (o.
j motsv. sbst. med -m-); påverkat av el.
sammansmält med isl. skemma (m. fl.),
j förkorta, till skammr, kort (se skämta).
— Skämmas i betyd, 'blygas' tillhör en
: grupp av aflektverb, där den refl. betyd,
fördunklats, liksom i blygas, glädjas,
harmas, r ä d a s, v r e d g a s, ängslas. 1
da. däremot vanl. med refl. pronomen:
ghede, harme, amgsle, skamme sig (motsv.
fsv. skamima sik jämte skamunas; jfr
2 Timot. 1:8: 'skäm dig icke wid wårs
Herras wittnesbörd', gamla övers.), men
no. -da. även skammes. — Den i fsv. o.
ä. da. stundom uppträdande subjektlösa
konstr. (mig skämmes) är sannol. our-
sprunglig; se A. Lindqvist Gramm. o.
psykol. subj. s. 169. — I skämma bort
(ett barn o. d.) föreligger samma betyd. -
utveckling från 'fördärva' som i det
likbetyd. fra. galer, även: fördärva,
skada, av lat. vasläre, ödelägga o. d., o.
ett ungef. likbetyd. germ. verb.
skämming, sv. dial. (Vdre) o. ä. nsv.,
bistock av ett runt urholkat träd, även
skämling, y. fsv. biska'mningher P. Måns-
son s. 299, skcvmningh(a) ackus. sg. o.
plur, s. 301; avledn. av fsv. skcemma.
skämta
skänka
mindre byggnad, förrådshus, till fsv.
skamber, kort, el. en av detta adj. direkt
avledd parallellbildning till sbst. skcemma
(se under skämta o. hur 1). Jfr un-
der stock.
skämta, fsv. skasmia III, I, roa sig,
skämta = isl. skemta III, I ds., da.
skcemte (nu vanl. spegé), ett blott nor-
diskt ord, av germ. *skammatjan, avledn.
av fsv. skamber, kort = isl. skammr,
fhty. scam(m) o. scemmi; f. ö. blott
osäkra anknytningar (se Zupitza Gutt.
s. 152). Alltså egentl.: göra kort, för-
korta tiden; med samma betyd. -utveck-
ling som i t. ex. got. gamaurgjan, för-
korta, fhty. murg-, kort: ags. myr(i)ge,
lustig (eng. merrg, glad), el. ty. kurz-
weile, förströelse = mlty. kortewile (var-
ifrån ä. nsv. kortvil(l), -vile) till adj.
kort. — Med samma konjugationsväx-
ling som i de under törsta anförda
verben, såvida ej här en gammal växel-
form *skammitön föreligger. — Om det
likaledes av. fsv. skamber, kort, avledda
fsv. skwmma (osv.), mindre byggnad,
av urnord. *skammiön (— finska lån-
ordet kammio, sovrum) se under bur 1.
— Sbst. skämt n., fsv. skaimt = da.
skazmt är bildat av skämta såsom t. ex.
sv. fläkt, glimt, skymt el. no. lengl
av de likaledes med germ. -atjan av-
ledda fläkta, glimta, skymta o.
längta.
skända, i ä. nsv. även: svära o. för-
banna, fsv. skeendet (ipf. -de), vanära,
fördärva, skända = da. skeende, även:
banna, gräla, från mlty. schenden, skända
o. d., av fsax. skendan = fhty. scentan
(ty. schänden), ags. scendan, av germ.
*skanöian, egentl.: bringa skam över,
avledning av ett sbst.4 motsv. got. skända,
skam, mlty., holk, ty. schande (fhty.
scanta), ags. scand, av germ. "skandö
av *skam-dö till skam; jfr till över-
gången -mÖ- > -nÖ- under hind, rand,
sand o. sund. På samma sätt är
skämma avlett av skam o. fsv.
*ska?mda i skazmdetn, skam, av fsv.
skcemd (i sammans.) = isl. skemd, skymf,
vanära, av urnord. *skammipö (till
skämma som näm(n)d till nämna
osv.). Jfr till bildning o. betyd. -utveck-
ling även häda. — Övergången från
böjningen skeende (ännu t. ex. Spegel
1685) till skändade är densamma som
i t. ex. flöda, häda, härda, möda,
mörda, skynda, vörda; om de på
stamslutande -t se törsta. — Skänd-
lig, fsv. skeendelikcr, från mlty. schend-
lich = ty. schändlicb; da. skamdig från
mlty. scbendicb.
skängling, sv. dial., ben pä gaffel
m. m., väl egentl. = skänkling (se skän-
kel), men påverkat av sv. dial. skang-
lar, skänglar plur., av Rietz s. 586
översatt med 'fotskankar', jfr sv. dial.
skanglng, gänglig (-å-, -ti-), no. skangl,
lång gänglig figur, skangla (-å-), gå
självsvåldigt.
1. skänk, möbel, t. ex. 1645 = da.
skcenk, från ty., motsv. mty. scbank ds.,
vilket enl. somliga är en dialektisk bi-
form till schrank (= skrän k), enl. an-
dra = mhty. schank, kärl, ur vilket
man skänker i, utskänkning(sställe), ty*
schank, krog o. d., ags. scanc, bägare
m. m. ; se skänka 2, munskän k. — P.
Svart Kr.: skenkke plur. betyder ej
'skåp', såsom av Vendell med tvekan
antages, utan av sammanhanget att
döma, 'kärl ur vilket di^ck iskän-
kes', alltså till sistnämnda ty. schank.
2. skänk, gåva, O. Petri Kr.: skenker
plur. = da. skcenk, från mlty. schenke,
välkomstdryck, välkomstgåva, även:
värdshus = mhty., ty. (i nhty. blott:
mindre värdshus, krog): jfr ty. geschenk,
gåva, skänk. Om betyd. -utvecklingen
se följ. — I ä. nsv. någon gång neutr.,
1541; plur. stundom -ar, t. ex. 1603.
— I uttr. till skänks t. ex. P. Brahe
o. 1585. — Härtill sv. dial. skänkas,
gåva, Protok. 1640: Gesanternes schen-
katzier, Ekeblad 1649: skenkaser, Stål-
hammar 1703: skänkakiier, Gjörwell
1794 m. fl., i yngre tid i litter. nästan
bl. vid återgivande av dialektiskt el. de
lägre klassernas språk; från lty., jfr
| holk schenkagie, med den egentl. ro-
manska ändelsen -age (motsv. lat. -äti-
enm), såsom t. ex. slitage, tacklage.
1. skänka, bortskänka, förära, giva
; bort, fsv. skeenkia — da. skevnke, ty.
schenken osv., med betjrdelsen utvecklad
ur den av 'giva att dricka, slå i'; alltså
identiskt med följ.; se närmare d. o.
skänka
773
skär
2. skänka, slå i, fsv. skcenkia, iskänka,
undfägna, bortskänka = isl. skenkja,
iskänka, da. skcenke, iskänka, bortskänka ;
från mit}', schenken ds. == fhty. scenken
(ty. schenken) ds., ags. scencan, ge att
dricka; av germ. *skankian, av omstridd
härledning; säkeii. dock med Wadstein
ZfdPh 28: 528 avledn. till adj. *skanka-,
sned (= fsv. skakker osv.; se ska fot-
tes), på samma sätt som hälla till isl.
hallr, lutande, alltså egentl.: 'hälla i',
varav 'ge att dricka' > 'räcka fram' ;>
'giva bort, skänka'. Se f. ö. munskänk;
i ä. nsv. t. ex. Bib. 1541 i stället skänke-
sven.
skänkel, 1693, Dalin 1740, Möller
1755, från ty. schenkel = mhty., mlty.,
diminutivum av skänk (osv.). — En
inhemsk avledn. av skänk är sv. dial.
skänkling, stycke el. del av ngt. Jfr
under skäliglin g.
Skänninge, fsv. (bl. a.) Skeningia, till
Skenån; egentl. namn på befolkningen,
bildat med suffixet -ing-, alltså 'Ske-
ningarnas (ort)', 'deras som bo vid
Skenån'; jfr t. ex. Ut ti* inge Sdml.
till sjönamnet Uttran. Förf. Ortn. på
-inge s. 245. — Härav familjen. Sken-
Ung (adlat: Nordenadier), ävensom
det nu utdöda adliga familjen. Schening.
— Gård- o. bynamnen S känn inge
Smål. o. Uppl. innehålla väl av andra ord
avledda släktnamn, se anf. avh. s. 131 f.
skäppa, fsv. skceppa = isl. skeppa,
no. skjeppa, da. skceppe; möjl. av germ.
"skappiön (av *skatn-); i alla hän-
delser besl. med skåp o. väl även
skopa; se utförligt dessa ord. Det blott
en gång belagda fno. skjappa (i plur.
skjöppur) har knappast någon etymo-
logisk betydelse. — En likabetyd, av-
ledn. av samma germ. "skåp- är fsax.
skepil, hall. schepel, fhty. sceffil (ty.
scheffel); i mhty. även schep fel; antingen
dimin. av *skapa- (i skåp) el. instru-
mentalbildning till *skapan, "skapjan
(ty. schöpferi), ösa.
1. skär, ren, fsv. skcer, klar, skinande,
ren, oskyldig, fri från klander, laglig
m. m. = isl. skérr ungef. ds., da. skcér,
skär (eng. sheer väsentligen från nord.),
av germ. *skairi-, avljudsform till skir,
till roten i skina. Substantivering:
isl. skcér, skimmer, da. skcer. — Samma
adj. ingår i ett stort antal sv. vatten-
dragsnamn på Skär- (dock ej alla); se
förf. Sjön. 1: 553. — Härav: skära, fsv.
skcera, skära, rena. Jfr skärskåda.
— Skärseld, fsv. skterseldher, utveck-
lat ur fsv. skcerslelder (jfr under gärds-
gård), varjämte skcerslo-, skcer- = da.
skcerseld, till fsv. *skcersl(a), renande,
jämte skirsl(a), vbalabstr. till vb. skcera,
skira, rena, motsv. isl. skirslareldr; över-
sättning av lat. ignis purgatorius, till
pnrgäre, rena; i ty. återgivet med fege-
fener till fegen (se feja). Jfr oskärad.
— Skärtorsdag, fsv. skcerpörsdagher,
(jämte skcérap. o. skcerdagher) = da.
skärtorsdag (varifrån meng. schere purs-
dag, eng. Sheer-Tluirsday); jfr isl. skiri-
pörsdagr; egentl.: reningsdag, då ef-
ter den långa fastan alla offentliga
botgörare renades från sina synder,
åskådliggjort bl. a. därmed att de på
denna dag befriades från den aska, var-
med de beströtts på askonsdagen. Ty-
skans griindonnerstag är en översättning
av lat. dies viridium, till viridis, i mlat. :
som befriats från sina synder, egentl. :
grön (jfr virsingkål).
2. skär, ljusröd, i ordb. först hos
Dalin 1853, av fra. conleur de chair,
med köttfärg (till lat. earo, kött).
3. skär, holme, fsv. skcer = isl. sker
(gen. pl. skerja), även om klippa över
| jordytan (varav eng. skerry, rev), da.
skair, mlty. scher; av germ. "skarja-, av-
; ljudsform till skära. Mhty. schere f.,
klippa, skär (ty. schere) däremot av germ.
"skerön, formellt identiskt med skära 2;
jfr med avs. på betyd. -utvecklingen sax.
Annan avljudsform: germ. *skurön' ags.
score, strand (eng. shore), mlty. schorc;
jfr ags. scorian, sticka fram, o. skåra.
— Skärgård, fsv. skosrgardher = isl.
skergarÖr, egentl.: vatten inhägnat av
skär. Skärgårdsgatan i Stockholm
är ombildat av fsv. Sicelagardhsgatan
(se själ). — Skärkind, härad i Ogtl.,
se K i n d 3.
4. skär, inskärning, deverbativum av
skära. Skär i plogskär ä r = da.
skcer, jfr isl., no. skere m., av urnord.
'skeran-; i avljudsförh. till fhty. scaro
(ty. pflugschar).
774
skärmyts el
1. skära, vt», fsv. skcera (ipf. skar),
skara i olika betyd., även om hår, säd
samt i uttr. motsv. nsv. skära tänder
isl. skera, da. sftcere, fsax., fhty. s/ce-
ra/i (ty. scheren, klippa m. m.), ags.
scieran (eng. shear, meja, klippa m. m.);
allra. germ. st. vb (dock ej i got.) till
leur. roten (s)ker i grek. keirö (av *keriö),
litau. skiriii, skirti samt i sanskr. kr-nä-ti,
sårar, dräper, ir. scaraim, skiljer, osv.
— I tv. numera i stället schneiden (se
snida); i eng. cut (se kåta 2) m. m.
— Skära bredare m mar nr annans
hud el. rygg, se rem. — Skära till
(ofta med tillagt: i växten), överdriva,
'skarva', Kolmodin 1750: 'Mån jag ei
skurit har i wäxten med förslagen?';
jfr ä. ty. mit dem grossen messer auf-
sebneiden, ty. anfschneiden (varefter da.
skcere op), med bilden i t}r. hämtad från
måltid el. gästabud; i sv. möjl. (åtm.
delvis) från uttr. skära till kläder,
nämligen så att de räcka till för de
växande barnen. — Skära sig, om
mjölk = isl. sker as t, no. skjera seg; i
avljudsförh. till sv. dial. skyr, skör m.,
sur mjölk, den tjocka mjölken under
filet = isl. skyr n., tjock sur mjölk,
no., ä. da. skyr n. ds., av germ. *skurja-.
— Jfr skar, skara, Skara, skare 1, 2,
skarn, skorsten, skåra, skär 3, 4,
skära 2, 3, skärm, skärslipare,
sk öl, skör, skörd ävensom kork.
2. skära, sbst., ett skörderedskap,
fsv. skwra = no. skjera, till vb» skära.
Om avljudsformen ie. sker se skär-
slipare.
3. skära i växtn., särsk. o. säkerl.
äldst om Serratula tinctoria, Francke-
nius 1638: skiäla, 1659: engieskiäla, Bro-
melius: engieskiära, Linné: ängskiära,
enl. Linné 1745 i Ögtl. själa, på Öl.
själegräs; av skärda Retzius m. fl., varav
i vissa dial. tjockt l, i andra (såsom
smål.) r: från den Linnéska uttalsformen
skär- härrör den numera vanliga skriv-
ningen med r; motsv. ä. da. engeski&r
1648 osv.; jfr no. skörda (sköra), vit-
tistel (enl. Torp av *skaröa); snarast
ombildning av ett (väl lågtyskt) växtn.
= ty. schart(e), schartenkraut, till mhty.,
ty. scharte, inskärning, lucka o. d., i
mhty. även: skärva, jfr mlty. schart n.
ds., ags. sceard (eng. shard, sherd), isl.
skard, skåra, no., ä. da. skard (da. skaar),
fsv. skardh (skardher m., skärva, från
mlty.), till isl. adj. skarör, förmins-
kad, fsax. skard, full av skåror, fhty.
scart osv.; dentalavledn. med avljud till
skära 1. Växtnamnet syftar på de
skarpt vassågade bladen ; jfr släktn.
Serratula till lat. serra, såg, ävensom
ä. nsv. sågeört Franckenius 1659, o. till
betyd. -utvecklingen sägg. — Otänkbar
vore dock ej den rent formellt mera
tilltalande tolkningen, att ordet har in-
hemska anor, fsv. 'skarpa, o. avletts
av samma stam skarp-, skåra, med till-
hörighetssuffixet -iön, såsom t. ex. dyna,
eka, gryta, hätta; alltså: den med
skåror försedda. — Däremot kan av
formella skäl växtnamnet ej, med E.
Fries o. Rietz, sammanhänga med skära,
rena o. d., o. adj. skär 1 o. syfta på
växtens färgegenskaper; jfr Franckenius
1638: brunn lättegräs, till fsv. lita, färga
(se -lett).
Skärkind, härad i Ögtl., se under
Kind 3.
skärm, i Bib. 1541 i betyd, 'beskärm',
fsv. skatrmber, verk till skydd för de
belägrande, skärmtak, skans, fäste (i
denna betyd, ännu i gamla bibelövers.,
Es. 28: 15), jämte skirmber == da. sk&rm,
från mlty. scherm, skydd, skärmtak,
skyddsvägg = fhty. scerm, scirm, även :
sköld (ty. schirm); lånat i ital. schermo;
av germ. *skerma- (o. för fhty. scirm
väl *skermi-, jfr Schröder ZfdA 42: 69
n. 2), sannol. egentl. : skinn, hud (var-
med sköldarna fordom brukade över-
dragas), besl. med sanskr. cärman-, hud,
sköld, fslav. crémii (av 'kermo-), tält,
lat. scortum, läder, osv., till roten (s)ker,
skära (jfr Zupitza Gutt. s. 155 med
litter.); med avs. på betyd.-utvecklingen
till 'skinn, hud' se under skinn. Se
f. ö. följ. o. beskärma, be sk är ma
sig.
skärmytsel, P. Svart: scbermytzell,
jfr Lex. Linc. 1640: skermutzla vb. =
da. skcermydsél, från mit}', schcrmutzcl.
scharmiilzel = ty. scharmtitzel, från ital.
scaramuccia (fra. escarmouche, varav
eng. shirmish), till fhty. scirmau, för-
svara sig med skölden, till scerm, sköld;
skärp
775
skärv
se skärm o. beskärma. - Härtill
sv. dial. "skärmytsla sig, jämra sig, o.
skårmgssa, träta, stoja o. d.
skärp, o. 1700 = da. skcerf, även:
halsduk, från ty. : Ity. scherf, scherpe
= ä. ty. scherf(é), scharpe (ty. schärpé).
Samma ord som mholl. scharpe, pung
som pilgrimerna buro vid ett band
kring halsen = mhty. scerpe, scirpe,
scurpe. Enl. somliga inhemskt germ.
o. besl. bl. a. med lty. schrap, väska
(se f. ö. skräp p a 3); härifrån lånade
vore i så fall ffra. esc(h)arpe, skärp (jfr
scharp Tersmeden från 1778), pilgrims-
pung (se ovan), fra. écharpe, bindel,
gördel, i tal. sciarpa. Oftast förklaras
dock skärp osv. ytterst som lån från
ffra. escharpe, vars ursprung i sin tur
är omstritt: enl. somliga självt ett germ.
lånord, av det in^ss nämnda scharpe
osv., pilgrimspung; enl. Ducange o. se-
nast E. Schröder KZ 48: 149 från vlat.
scrippum, scrippa, pilgrimspung, om
vars härledning endast osäkra gissningar
framställts.
1. skärpa, vb, ä. nsv. 1550 i betyd,
'inskärpa'; i betyd, 'vässa' t. ex. 1596,
1603, fsv. skcerpa, i sko skxrpti (karli)
at foti, ungef.: skon klämde åt foten
(i bildl. an v.; jfr nsv. skon kläm-
mer = isl. skerpa, da. skcerpe, m\ty.
scherpen, ty. schär fen, av germ. *skarpian,
avledn. av skarp. Formellt identiskt
är no. skjerpa, torka i luften, till
den under skarp omnämnda betyd,
'torr, skrumpen'. — Sv. skärpa i be-
tyd, 'genombryta ytan för att söka efter
metaller' = no. -da. skjerpe beror på
felaktigt återgivande av ty. schurfen, jfr
fhty. scurfen, göra inskärningar, besl.
med ags. sceorpan, kratsa.
2. skärpa, sbst., t. ex. Serenius =
isl. skerpa, smärtsamt anfall, av germ.
"skarpiön; avledn. av skarp (liksom
t. ex. väta till våt) o. parallellbildning
till vb. skärpii. Med annan avledn.:
mhty. scher(p)fe f. (ty. schärfe), av germ.
*skarpi(n)-, liksom fsv. glcedhi (se
glädje), got. hwassei osv.
skärra, dialektord, skrämma = no.
skjerra, avledn. av isl. skjarr, no. shjcrr,
skygg, da. kuld-skcer, jfr sv. dial. skär-
roa, skygg. Med /-avledn.: isl. skirra
(ipf. -rd-). Från nord. spr. : men g. sker-
ren (eng. scare). Germ. stam: *skerz-,
väl urbesl. med lat. scurra, gyckelma-
kare; till en grundrot (s)ker i grek.
skairö (av *skrriö), hoppar, dansar, osv.,
med d-utvidgning: grek. kördax, upp-
sluppen dans, ty. scherz, skämt. Jfr isl.
skars, troll, under troll. Se f. ö. natt-
skärra.
skärskåda, 1595: 'skerskodes och ran-
sakes'; Schroderus 1640 förklarar ordet
med 'nagelfahr, vthransakar' ; hos Vere-
lius 1681 som övers, av skaerskuta; förr
oftast om rättegångsmål o. d.; folkety-
mologisk ombildning av fsv. skcerskota,
skcerskuta (jämte skir-), framställa för
närvarande vittnen (ännu t. ex. 1670 i
samma betyd.), även: skwrskiuta, till
skcer, fri från klander, ren (se skär 1),
o. en avljudsform till skjuta; alltså
egentl.: hänskjuta för att fria sig.
skärslipare, 1731 = da. skcersliber,
från lty. schérensliper = ty. scheren-
schleifer, egentl.: saxslipare, till mlty.
schére f., sax., motsv. fsax. scdra, fhty.
scdra o. scdri, mhty. schére (ty. schere),
ags. scéara pl. (eng. shears), no. skjcera,
av germ. *skcerön, "sköériön; jfr isl.
skéri n. plur., västsv. dial. skäre, större
sax, av germ. *skä>ria-; till ie. sker-, av-
ljudsform till sker- i skära, sbst. o. vb.
En annan avljudsform är ags. scereru n.
pl., sax (av germ. *skariz-), skearra m.
pl. (av *skarz-). Med avs. på pluralfor-
mer av ord för 'sax' jfr sax (egentl. pl.).
skärv, ringa bidrag o. d., fsv. ska?rver,
skärv, halv pänning, det minsta skilje-
myntet, även ska?rf n. = da. skcerv, från
mlty. scherf, det minsta skiljemjmtet =
sen fhty., mhty. sc(h)erf, mhty. även
scerpf ( 1 1 00). Vanl. fört till mlty. scherve
= skärva el. med antagande av samma
grundbetyd, till skärpa, i vilket fall
mlty. scherf vore lån från hty.; jfr grek.
kérma, litet stycke, litet mynt, till keirö,
skär (se skära), ävensom st3Tver. Enl.
E. Schröder Zfvergl. Sprachf. 48: 141 f.
beror emellertid mit}', scherf på ljud-
utbyte o. har sin källa i mhty. scerpf,
som lånats från lat. scrTpulus, minsta
delen av en vikt (sammanhängande med
skrupel), med samma slags förkort-
ning som i t. ex. got. kintus, skärv, i
77G
sköka
förh. till lat. cententionälis (en dock osä-
ker härledning), ffra. sol (fra. sou) till
lat. solidus, lty. pen till penning osv.;
med avs. på det genom metates upp-
komna "scirp- till *scerp- jfr fhty; scirm
till scerm osv. — Skärv i betyd, 'litet
bidrag' o. d. från bibeln: Luk. 21: 1—4,
om änkans två skärvar (egentl.: små-
mynt).
1. skärva, Scbroderus o. 1638, förr
även skårf, t. ex. Hels. 1587, fsv. skcerf
i betyd, av ett av de stycken, av vilka
ett bröstharnesk är sammansatt, från
mit}-, scherve = mhty., ty. scherbe f. ;
jämte mlty. scharf n.; se skarv 2 o.
följ.
2. skärva, sv. dial., engelska sjukan,
rakitis, även: skirva, skerva, skörva,
skärvel, skörvel, Växiö domkap. prot.
1672: skirfivan, Linné 1763: skerfwa,
samma ord som no. skjerva, skijrva,
skjerva, kardialgi, beklämning i bröstet,
smärtor i maggropen, sv. dial. magskärv
ds. Säkerl. till föreg. (kanske delvis
från ett mit}'. *schirue = ä. ty. schirbé)
o. urspr. använt om kardialgi o. lik-
nande även i samband med rakitis fö-
rekommande symptom, som sättas i för-
bindelse med nedfallande av 'magskär-
ven', 'skyrvan', beteckning för den ne-
dersta broskartade delen av bröstbenet,
'processus ensiformis'. Se parallellen
under sk ä ver o. f. ö. Falk MoM 1921
s. 26 f. — Om andra benämningar se
rakitis.
skatta, sydsv. dial., hasta, skynda el.
driva på, jaga framför sig, I o. Ill konj.
Smal., Hall., Skå., Blek. = ä. nsv., P.
Erici 1582: skäile part. pf. plur. (om
får som jagas av ulven), av germ. *skah-
tian el. * skahatjan, i förra fallet när-
mast avledn. av ett vbalsbst. *skahti-, i
senare ett iterativum-intensivum, i alla
händelser säkerl. i avljudsförh. till mhty.
scehen, ila (se ske o. skicka) o. besl.
med fslav. skokii, språng, dans, skakati,
hoppa, litau. szökli ds. Jfr (delvis an-
norlunda i fråga om grundformen) förf.
Ark. 14: 151. — I fråga om de två här
nämnda möjligheterna betr. bildnings-
sättet se även under träta. — Om
da. sktelte, skäkta lin o. d., se under
skäkta 3.
skäver, sv. dial., engelska sjukan, ra-
kitis, även: skiver(l) (Gaslander Västbo
Smål. = skiver, Sv. lm. Bin. I. 3: 277),
sköver, väl även i y. fsv. (se nedan) =
da. skjcev(e)r, skjever, skjever ds.; egentl.
en överförd anv. av mlty. schever, schiver,
stenskärva o. d., varav ä. nsv. skifver o.
ä. da. skcevcr, skever, skiver, etymol. =
skiffer (se d. o.). Urspr. syftande på
ordets anv. om smärtor i maggropen,
kardialgi, som ansågs o. ännu anses bero
på, att det med ord för 'skärva o. d.'
betecknade bröstbensbrosket (sv. dial.
magskärven) 'fallit ned'. Se närmare
skärva 2 o. Falk MoM 1921 s. 25 f. —
På samma el. liknande sjukdom syftar
väl även det i y. fsv. uppträdande skceva
hos P. Månsson s. 480: 'Ligurius är
en sten som dragher skäfwa han myn-
skar magha wärk . .' — Andra folkliga
beteckningar uppräknas under rakitis.
skävor, fsv. (lin)skcevor, sko? va P.
Månsson == da. skceve (nu blott i uttr.
se skceven i sin broders eie, se grandet),
från mlty. scbeve, linavfall, obetydlig-
het = mhty., ty. scbebe (ty. även schäbe),
av germ. *skit)on, avljudsform till lik-
betyd, ags. scifa (eng. shive) o. till
skiva; se f. ö. d. o. och skiffer; egentl.:
det avskurna el. dyl.
sköka, fsv. skökia = isl. skåkja, da.
skoge; av mycket omstridd härledning.
Enl. Falk o. Torp s. 1013 närmast med
betyd, 'vagina' lån från mlty. schöke, av
*schödeke till schöde n., förhud kring
hästens avlingslem, motsv. ty. scbote,
skida, balja, o. isl. skandir f. pl. ds. som
schöde, jfr även Lis Jacobsen Ark. 31:
278 f. Antagandet av lån från mlty.
kan vara riktigt, men är icke tvingande;
härledningen av ett *scbödeke däremot
av formella grunder oantaglig; ordet kan
f. ö. knappast skiljas från ags. scocba,
scohha, koppleri. Annars va ni. uppfat-
tat som inhemskt, av germ. *skökiön,
närmast avlett av ett nomen agentis
*skökr o. i regel fört till skaka, dock
med skiftande tolkningar av grundbety-
delsen: 'landstrykerska', 'agitatrix viro-
rum' m. m. Kanske med förf. Ark. 7:
51 (med instämmande av v. Grienberger
o. Feist) besl. med got. sköhsl, ond ande;
jfr mhty. trtille, sköka: troll. Se f. i\
sköl
77?
sköip
med utförliga litteraturhänv. Seip Om
ordet skege i Ark. 33: 172 f. — Om
andra germ. ord för 'sköka' se under
hor; om grek. pörne o. lat. meretrix ds.
under pornografi.
sköl, bergv., sprickfyllnad el. gång
av bergarter, egentl. ett dialektord, sköl
(med s. k. tjockt /) f., spricka i stenar
o. berg, av fsv. skyrp, skärning m. m.
(= skörd), med samma dialektiska ut-
veckling av rö som i hin håle, spol,
stel, svål osv. Den oomljudda formen,
isl. skurör, motsvaras av sv. dial. skul
(med tjockt /), skåra.
[sköl, sv. dial., skal, agnar, se under
skal.]
sköld, fsv. sköld 1508, skiölder, skiol-
der, även (o. 1500): adlig sköld = isl.
skjpldr, da. skjold, got. skildas, fsax.
skild, fli ty. scilt (ty. schild), ags. scield
(eng. shield); fir. scell väl från germ. spr.;
av germ. *skeldu- = ie. 'skeltn-, nära
besl. med litau. skiltis, avskuret stycke,
skiva; till roten skel, klyva o. d., i skilja
(jfr även skilling), liksom t. ex. fjord
av ie. *pertu- till roten per: de germ.
sköldarna från järnåldern bestodo av
flera hyvlade tunna brädskivor, av Ta-
citus betecknade som temies tabulce. Jfr
med avs. på betyd. -utvecklingen fir.
sciath, sköld, besl. med got. skaidan,
skilja (se skida o. sked), vartill kan-
ske också det dock flertydiga lat. sen-
tant, sköld (om av *skoit-); ävensom
ags. bord, sköld (= bord), o. mhty. bret
ds., egentl.: bräde. Se f. ö. sköldpadda,
skildra, skylt o. skilt vak t, ävensom
de under Skällnora anförda ortnam-
nen. — Föra något i skölden, t. ex.
P. Brahes Kr., motsv. i da., efter ty.
etivas im schilde fuhren, väl efter de
medeltida o. forntida sköldtecknen, som
angåvo parti cl. härstamning. — Här-
till fsv. personn. * Skioldung i ortn. Skiol-
dungsiadhum, nu Skällingstad Ögtl.
sköldpadda, Var. rer. 1538, y. fsv.
skölpadda P. Månsson s. 463; övers, av
mlty. schildepadde, schilt-, varifrån da.
skildpadde o. ty. schildpa.it (det senare
blott om skalet); till sköld o. padda;
jfr även tv. schildkröte, varifrån ä. da.
skildkröt. — Sv. sköldpadd, om skalet,
efter holl. sehildpad el. ty. schildpatt. —
Eng. har i stället lortoise, ombildning
av meng. tortuce, jämte fra. toriue ds.
av vlat. "tortuea, till lat. tort-, pf.-par-
ticipstammen till torquerc, vrida (se tor-
tyr), med syftning snarast på fötternas
el. möjl. skalens utseende. — Det klass,
latinets beteckning var annars testudo,
till testa, skal, lerkärl m. m. (se tete).
— Ett urgammalt namn på sköldpad-
dan är grek. khélys : fslav. zely, sannol.
urbesl. med gul. — I Runebergs 'Nu
hafva de gått som paddor' ingår en för-
kortning av sköldpadda; se padda.
Skölf, ortn., se Skälf.
skölja, fsv. skölia, skylia = no. skylja,
da. skylie, lty. schölen, av germ. *skuljan,
växelform till *skulön — sv. dial., no.,
isl. skola; besl. med skulor o. möjl.
även med skvala.
Sköllersta (Skyller sta), härad i
Nke, liksom motsv. sockennamn av fsv.
Skioldasta(dh) m. m., egentl.: gård- el.
bynamn, till personn. Skiold; etymol.
(åtm. ungefär) = Skäl st a, fsv. Skieldi-
stum (dat. plur.) m. m., Ärentuna sn
LJppl. — En del andra ortnamn, såsom
Skällnora, Skäl(l)snäs, Skäll vi k,
vilka förklarats såsom utgående från
samma personn., innehålla i stället vat-
tendragsnamn, bildade av appellativet
sköld; se förf. Sjön. 1: 549, No B 4: 135.
skölp, urgrävning, i geol. anv. Retzius
1776, i sht i dial. även: halvrunt hugg-
järn till urholkning, hålmejsel, Grundell
o. 1695, jämte vb. skölp a, urholka,
Gosselman 1839, o. skölp ning, sjöt.,
urholkning i ett trästycke, Dalin 1853,
motsv. no. skylp, skölpjärn, skolp, isl.
skolpr, da. skylp, skolp, ävensom no.
skolp, litet urholkat block o. d., da.
skolp, sjöt., skölpning; till mit}', schul-
pen, gräva i sten el. trä, till en rot med
betyd, 'klyva o. d.', vartill även mlty.
schulpc, musselskal (varifrån ä. sv. skölp
Linné 1751, Montan 1787; se skalp),
till ie. .s/<-e//>, vartill bl. a. fslav. skla-
biti se, le (egentl.: klyva munnen), ut-
vidgning av .s/ve/ i s k a 1, s k a 1 k 2, skal m,
jfr även halv o. Skälf. Roten skelb
till skel som t. ex. slclp i stolpe till
stel i stolle osv. — Möjl. påverkade
av lat. sculpere, rista, ingräva (se skulp-
tn r), som innehåller en ie. växelrot skelp.
skon
8
skorbjugg
i skön, gottfinnande, åsikt, neutr.
t. ex, hos Gustaf II Adolf, tidigare vanl.
fem., fsv. skön, äldre: skyn f., urskiljande,
insikt, prövning — isl. skyn f. o. n.,
no.: □., da. skon, av germ. *skunjö-
('skunja-); jämte vh. skönja, i ä, nsv.
även sköna, skyna, fsv. skönia, äldre:
skynia (ipf. ~adh-), undersöka, se, ha för
ögonen, första sig på = isl. skynja (ipf.
-ad-), da. skenne, av germ. "skunjön; till
en /{-utvidgning av roten sku i skåda.
Substantivet är primärt i förh. till ver-
bet, som bildats av "skunjö- som t. ex.
klövja av *klubjö (== isl. khjf f.);
snarast ligger för det förra, med Falk-
Torp o. Torp, ett adj. "skuni till grund
(jfr till bildningen skön 2); ett mindre
sannolikt, alternativt förslag i motsatt
riktning Olson Appell, subst. s. 379. —
Den äldre böjningen skönjade ännu hos
Ljungberg 1756 s. 151 (jämte skönde).
2. skön, adj. = fsv. (: vacker, ansen-
lig), da., från mlty. schöne, strålande,
vacker, präktig, av fsax. sköni = fhty.
scöni (ty. schön, varifrån familjen.
Schön), ags. sciéne, got. skauns, av
germ. *skau-ni-, varav finska lånordet
kaunis; bildat på suff. -ni (jfr grön,
ren) till germ. skau- i ty. schauen osv.,
a vlj tidsform till skåda; egentl. : synlig,
i ögonen fallande; alltså med samma
betyd. -utveckling som grek, (h)idanös,
vacker, till (aor.) idein, se, lat. videre
(se veta). Jfr avledn. skona. En ur-
sprungligare betyd, synes kvarleva i got.
gupaskaunei, gudagestalt, o. ibnaskauns,
av samma gestalt (egentl.: utseende).
Om ett möjl. hithörande iranskt ord se
Bartholomce ZfdW 9: 19. — Till fhty. adj.
scöni hör adv. scöno, varav mhty. schöne,
på vackert sätt, senare: redan (ty. schon);
se än skön t. — Jfr till betyd, av 'skön'
O. v. Dalin Marionettspel (Samlaren 1901
s. 98): ,'är jag inte så skiön, så är jag
ändå wacker; är jag inte wacker, så är
jag ändå täck'. — Den överflyttade iro-
niska anv. av skön har gamla anor i
språket, t. ex. Rondeletitis 1614: 'tu äst
skön thz ärendet at gåå', jfr nsv. 'du är
just skön att uträtta ärenden'; Serenius
1734: 'du äst en skiön herre, som . .'
(motsv. eng.: 'You are a pretty man
. . to . .'). — De sköna konsterna,
motsv. i da. o. ty., efter fra. les beaux
arts; förr även de vackra k., se vacker.
skönja, se skön 1.
sköns (sydsv. dial.), i uttr. på sköns,
på sned, på skrå — da. på skens, från
lty. schäns adv., snett = holl. schuins,
till lty. adj. schiin, sned = holl. schuin;
jfr (?) no. skoyna, skära snett. En
grundrot sku, sned, uppträder även i
lty. schuk adv., snett, o. isl. skyla, hugga
snett. — Ett motsv. dial. uttr. se un-
der skå.
1. skör, i ä. nsv. även: lättsinnig,
ottiktig, t. ex. Coltimbus (jfr skörlev-
nad nedan), fsv. skör, skyr, bräcklig,
skör, usel, svag, lättsinnig, retande =
no. skyr, skoyr, skör, ä. da. skjer, lider-
lig, nda.: skör; väl lån från ä. lty. schör,
skör, skröplig, av germ. *skuri-, jfr mlty.
schoren, brista, varav fsv. sköra ds.; sna-
rast avljtidsform till skära, jfr skåra.
Stundom uppfattas skör i betyd, 'skör'
o. 'lättsinnig' som två olika ord, av
vilka det senare då betraktas som in-
hemskt nordiskt o. föres till no. skeyra,
rusa i väg, handla obetänksamt. —
Skörlevnad, fsv. skörlifnadher = ä.
da. skjerlevned.
2. skör (slangspr.), (huvud)hår =
isl. skor i., av germ. *skarö, till skära,
alltså egentl,: det skurna el. klippta;
bildat som t. ex. fsv. lef f., kvarleva,
till germ. *liban (se -löv), sv. stång
till ie. stengh osv. Jfr även under hår.
3. skör, skyr, sv. dial., sur mjölk
m. m., se under skära 1.
[Skör by, Hacksta sn. Uppl., fsv.
Skiuraby, till sv. dial. skjura, skata, se
skjura. Sk örby Kalmar sn Uppl. ut-
går däremot från ett fsv. Skirlaby, till
ett personnamn, se förf. Ortn.på-Z?y s.37].
skörbjugg, t. ex. Schroderus 1620,
ä. nsv. även skörbugg, skörbu(u)k9 dalm.
stjyrbcgg, fsv. skörbiugh, -biogh, -bug
= isl. skyrbjugr, da. skorbug, från mlty.
schorbuk = ty. scharbock; folketymo-
logiska omtydningar av ett ord, motsv.
mlat. scorbfilus (ital. scorbuto, fra. scor-
but, eng. scurvy), som enl. Vasmer ZfdW
9: 20 i sin tur kommer från slav.; jfr
ry. skrobotu, kratsande (till roten i
skrapa). Om de sv. formerna se Kock
Sv. ljudh. 2: 332.
skörd
779
Skövde
skörd, fsv. skörd-h, sky rf) f., skärning,
hugg, skörd (abstr. o. konkr.), omskä-
relse m. m. = isl. skurÖr m., no. skur(d),
skul, ä. da. skurd, skyrd f., av urnord.
'skurdi-, vbalabstr., med svagt avljuds-
stadium, till skära; etymologiskt iden-
tiskt med sk öl. Skörd: isl. skurdr:
skära = stöld: isl. stuldr: stjäla =
börd: isl. burdr: bära. Dessa masku-
lina iz-former kunna bero på parallella
bildningar på ie. -tu: germ. *skurdu-
osv. (jfr t. ex. tvätt ytterst av *pwahtu-),
men genusväxlingen är snarast sekun-
där. — Om andra germ. ord för 'skörd'
se under and 2 (ty. ernte osv.) o. höst.
— Den äldre betyd, 'skärning o. d.' in-
går i Höga visans (4: 3): 'Dine kinder
(äro) såsom skörden på granatäplet'
(gamla övers., motsv. Bib. 1541; Luther:
Ritz).
skörl, miner., turmalin m. m., Bro-
mell 1730, förräven: hornblände, t. ex.
Hisinger 1797 = da. skerl, från ty.
schörl, varav även eng. shorl; dunkelt.
skört, t. ex. 1542, ä. nsv. ofta skörte,
Bib. 1541 osv., i bet3rd. 'förkläde, kort
kjol, skynke m. m., fsv. skörta (plur.
-or), pansarskört, motsv. ä. da. skjort,
förkläde m. m.', da.: kjol o. d., från
mlty. schortc (uttalat med ö), schort,
varom under skjorta; i sv. med för-
ändrat kön.
skörta upp, se uppskörta.
1. sköt, poet. o. d., sköte, fsv. sköt,
hörn, nedre hörn av ett segel, veck av
klädnad, sköte = isl. skaut, ungef. ds.,
även: väderstreck o. ett slags kvinnohu-
vudbonad, da. sked, skört, sköte, skot,
motsv. got. skauts m., klädningsflik,
skört, mlty. schöt, flik, skört (varav sv.
skot), fli ty. scöz m. (ty. schoss) ds.,
ags. scéat, klädningsflik, skört, hörn (med
avledn. sciete, varav eng. sheet, lakan
m. m.), av germ. *skauta-, till skjuta;
identiskt med fsv. (fda.) ortn. Sköt, nu
Skytts härad. Alltså egentl.: 'något
framskjutande', varav 'kant, hörn', varav
'klädningsflik' o. sedermera 'sköte'.
2. sköt r., strömmingsnät, av fsv. o.
nordsv. dial. sköte m. ds., väl avledn.
av fö reg.
sköta, på 1500- o. IGOO-t. även 'bry
sig om', t. ex. gamla bibelövers.: 'der
skola de intet om sköta' = fsv.: giva
akt på, åsyfta, fästa avseende vid, bry
sig om, sysselsätta sig med, sköta =
isl. skeyta ungef. ds., ä. da. skede (da.
skotte med -tt- från ipf. o. part.); av-
ledn. av sköt 1, alltså egentl.: taga
upp i skötet, om barn. — En avledn.
av samma ord i betyd, 'klädningsflik'
är fsv. sköta — isl. skeyta, överlåta jord,
egentl. genom en symbolisk handling,
varvid överlåtaren lade något jord av
den föryttrade egendomen i en flik (sköt,
skaut) av mottagarens kappa. Härtill
sv. dial. skötning, laga fasta, fastebrev.
— Jfr sköteslös.
sköte — fsv.; av urnord. *skautia-,
avledn. av sköt 1. — Formellt iden-
tiskt är det besl. fsv. sköte n., kast- el.
skjutvapen m. m., i avljudsförh. till
skjuta i annan betyd. — En del uttr.
med ordet i bildl. anv. ha utländska
förebilder, t. ex. i jordens sköte, ty.
im schoss der erde, lat. in yremio terrce.
— Skötebarn, motsv. da. skedebarn,
ty. schosskind; i ä. nsv. även skötedägg-
(er), jfr da. kwledaigge, till dägga, dia.
— Skötesynd, 1766 (i övers, från da.),
då ännu enstaka, egentl. ett 1800-tals-
ord, efter da. el. ty., jfr da. skedesynd,
ty. schoss-siinde, ävensom eng. bosom sin.
sköteslös, vårdslös, klandras t. ex. av
Winterbladet 1853 o. Linder Begl. 1886
som danism (= da. skodeslos); har dock
gamla anor i språket, t. ex. 1772 o. på
1800-t. t. ex. Fr. Bremer o. Lysander
(ej hos Dalin 1853); tidigare sköts- (-c-),
1694, 1704 (S. E. Brenner), 1721, o.
skötelöshet 1620, sköllöst 1693 m. fl.
Åtm. delvis av äldre *skötsettös o. möjl.
*skötslolös, jfr sköslelöss 1641, skötzel-
lös 1737 (skötzelös 1664); jfr t. ex. skons-
lös: da. skaanselles. Till sköta i betyd,
'bry sig om o. d.\
Skövde, stad i Vgtl., fsv. Sködve,
Sködni m. m. = Skövde, socknar i
Ale o. Kullings lider, det senare (1576)
även Skiöfdhe; till fsv. vi, tempel, hel-
gedom (se Vi), med omstridd första
led: bl. a. enl. somliga till gndinnen.
Skade (= isl. Skadi; jfr under sk ad da);
enl. andra till got. skadus (osv.), skugga
(se skadda); m. m.; o. senast samman-
ställt med ett fsv. "Skcedhia, växelform
sladd
till Skade; samtliga tolkningarna i olika
avs. formellt betänkliga cl. mindre till-
talande, om det Också är avgjort sanno-
likast, att här ett gudinne- (el. guda-
namn) ingår o. i sä fall säkerl. ett, som
sammanhänger med Skade. Etymolo-
giskt, trots avvikande fornformer, utan
tvivel identiskt med det flerstädes upp-
trädande socken- o. gård- cl. bynamnet
Sked(e)v.i, ävensom med Ska de v i
Uppl. Se utförligt (med litter.) Lind-
roth Ant. tidskr. XX. 4: 1 f.
sköve, skjul, portlider, Sundelius
Norrk. Minne 1798 (ännu brukligt i
Norrk., t. ex. Byggnadsordn. f. Norrk.
1891), väl ett isl. 'skeyfi; i alla händelser
till s kj nva, skjuta, alltså egentl. plats dit
vagnar o. d. skjutas in; besl. med ty.
schuppen, skjul o. d., av fhty. sco(p)f,
ags. seypen, stall, sceoppa, verkstad (eng.
shippen, stall; eng. shop, butik); från
västgcrm. spr. : fra. échoppe, liten bod.
— Et\mologiskt identiskt är sv. dial.
sköve, förhuden på häst, I Erici 1642.
[sk över, sv. dial., engelska sjukan,
se skaver.]
skövla, fsv. sköfla, skyfla, sköfla, till
fördelning överlämna (förverkat gods)
= fda. sky/la* (nda. i stället plyndre,
hcerje), jfr isl. adj. ' skyflr i sammans.,
t. ex. buskylft, dyrt, féskylft ds., UÖ-
skylft, som kräver folk (jämte skylmt),
av -skyflt. Möjl. rotbesl. med skjuva.
slabba, söla o. d., i litter. först i se-
naste tid = no. slabba, lty. slabben ds.,
ty. sehlappen, sörpla, meng. slabben,
vada i smuts; jfr följ. o. slafsa. Av
imitativ karaktär, med i dylika bild-
ningar vanlig lång geminata av samma
slag som i de sannol. självständigt upp-
komna mholl. slabben, sluddra, o. da.
dial. slappe ds., el. som i de med slabba
likbetydande sv. slubba(välen avljuds-
form), mholl. dabben, nisl. drabba, sv.
dial. labba,sabba,sk{v)abba (se sva b b a),
subba (se subbert) osv.; jfr förf. Me-
diagem. s. 36. — Härtill: sv. dial. slabb,
smutsigt vatten o. d. = ä. da., eng. dial.
slab ungef. ds.
slabbra, sladdra, Diiben 1722 = ty.
schlabbern ds.; knappast samma ord
som sv. dial. slabbra, äta glupskt = ä.
da. slabre, lapa, ty. schlappern, sörpla.
I sv. dial. även slappra. Imitativa bild-
ningar liksom föreg., av vilka de dock
ej behöva vara direkt avledda lika litet
som t. ex. plumsa el. da. plumre av
i sv. dial. plummc (jfr förf. Ark. 14: 188).
— Härtill sv. dial. slabbertyska, rotväl-
| ska, ä. nsv. slapperlyska; jfr under rot -
vä ls k a.
[slada, sv. dial., driva, se sladd 3.]
1. sladd, återstod av mat el. dryck,
liten skvätt el. klimp, i litter. först un-
der de senaste årtiondena ; jämte (mera
dial., t. ex. Smål.) slätt ds., motsv. da. siat
ds.; väl att sammanhålla med en del ord
för 'trasa o. d.', t. ex. ä. da., mhty. slätte,
lty. även sladde (se följ.); stundom även
med -nt- t. ex. sv. dial. slant, trasa (se
slant 1), lty. slunte osv.; jfr även lty.
sladderig, slalterig, slapp m. m., med en
i dylika pejorativa bildningar vanlig
konsonantförlängning o. växling av me-
dia o. tennis (jfr t. ex. under sluddra
o. snubbla); på denna grund o. till
följd av i sådana ordgrupper ofta före-
kommande kontaminationer svåra att
etymologiskt bestämma. Hos Falk-Torp
under siat anföras en hel del ord, som
knappast alla äro sinsemellan besläktade.
— Hit hör väl snarast uttr. komma
på sladden, Billbergh 1838, som dock
från betyd.-synpunkt även kunde föras
till sladd 2 el. 3 (jfr med avs. på 3:
komma på släpet).
2. sladd, sjöt. : ändan av ett tåg, kort
smäckert tåg, Tersmeden 1736, från lty.;
jfr lty. sladde, trasa, osv. (se föreg.).
3. sladd, jordbruksredskap att krossa
kakor med o. jämna jorden, Florinus
1695, Broman 1733 (jämte sladd), när-
mast till vb. sladda, använda sladd,
med intensivisk konsonantförlängning
till sv. dial. slada, sladd, jfr sia (av
*slad) Broman 1733, till germ. roten
siad, med avljudsformen slöd- i sv.
dial. slö (av *slöÖ), vinterväg i skogen
el. på sjön (o. d.), egentl.: där man
släpar (timmer o. d.), även: hop, mängd
(se slo(d)) = isl. slöd, no. slöd, släp-
väg, spår; isl. slöÖi m., om vad som
släpas efter (i sht ris o. grenar), «o.
slöde; isl. slööa, no. sloda, släpa. San-
nol. bör man hit även föra: sv. dial.
! slada, driva (om båt), gå o. driva. o.
sladdra
781
slagg
det väl därmed identiska no. slada, luta
svagt (åtm. det senare antagl. till ie.
sladh, glida el. dyl., jfr litau. slédnas,
brant, Torp Etym. ordb. s. 639). Jfr
si o s i 11 o. slör 1.
sladdra, Lagerström o. 1730, jämte
da. sladre (i da. : skvallra, såsom ofta
även i sv.), från lty. sladdern; ljud-
härmande liksom bläddra osv.; jfr
si udd ra. Betyd. -utvecklingen: 'prata' *>
'skvallra' är densamma som i skvallra
o. där anförda ord. — Härtill: si ad der,
1737, till sladdra såsom baller till
ballra, joller till jollra, klander
till klandra osv. — SI ad der hane.
bildat som skå. kopphane, översittare, ä.
da~. fabellwne; möjl. under inverkan av
snushane, v ä d e r hane osv. — Siad-
dertaska, skvallerbytta, i sht i FinnL,
jfr ä. nsv. taska som okvädinsord, t. ex.
Messenius 1611: tin rutne Taska.
slafsa, 1702: sluddra, Hallman 1782:
dingla, slänga = nisl., no.; jfr ty. schlapp-
scn ds. Imititativ bildning, som förhåller
sig till s lablia som kanske hafsa till
sv. dial. habba, jfr även slam sa o.
hams a.
1. slag (slående o. d.), fsv. slagh,
även: slagsmål m. m. = isl. slag n.,
även: kamp, da. slag, av germ. *slaga-
jämte *slagi- m. = fgutn. slegr, isl. slagr,
fsax., ags. slege, fhty. slag (ty. schlag),
jfr got. slahs (med h från vb. slahan);
med samma växling av neutrala (i sht
i nord. spr.) o. mask. (i sht i vgerm.
spr.) abstrakta som i t. ex. bett, drev
(jfr ty. trieb m.), grepp, sken, skott,
skred, snitt, steg, svek, så d. Betyd,
'spår efter djur' även i no., da. o. vgerm.
spr.; så ock betyd, 'slag i kryssning'.
Från ty. kommer betyd, i bi- o. duv-
slag (se d. o.); likaså betyd, 'slaganfall',
jfr grek. apopléxia (till apopléssein, för-
lama, till ie. pldk, slå, se flagg o. flacka).
Jfr även slag 2. — Slagdänga, i
modern betyd. t. ex. Dalins Arg.; hos
Spegel Gl. 1712 om lata kvinnor som
med hugg o. slag måste drivas till sitt
arbete; till vb. dänga. Med den även
i nsv. förekommande biformen slad-
dänga (då åtm. i regel med huvud-
tonen på andra stav.) i Göteborgstid-
ningen livad Nytt 1772, nr 112, 15 okt.
— Slagord, Samtiden 1873 = da.,
från ty. schlagworl o. 1800, egentl.: ord
varmed man slår, liksom stickord ett
sådant varmed man sticker. — Slag-
regn, y. fsv. slaghrceghn 1516 = da. slag-
regn, från mlty. slachregen = ty. schlag-
regen. — Slagruta, Bromell Bergarter
1730, förr även -rul, till ty. rnte, spö, av
fhty. ruota, se rod. — Slagsida, Dahl-
man Sjölex. 1772 = da. slagside, från
holl. slagzijde el. ty. schlags?ile. Förr
även slaksida. — Slagskugga, 1792 =
da. slagskggge, efter tv. schlagschatlen,
bildat som motsats till schlaglicht, stark,
begränsad dager, motsv. fra. coup de
jour. — Slagsmål, B ib. 1541 med den
äldre betyd.: mål el. rättegångssak ang.
hugg o. slag = da. slagsmaal, till mål
i betyd, '(rättegångs)sak'; jfr till betyd,
i viss mån fsv. bardaghi, strid.
2. slag, art, sort, fsv. slagh = ä. da.
slag (nu i formen slags o. i folkeslag), no.
=, från lty. slag, ty. schlag = föreg.;
åtm. delvis till mhty. slahen, röra sig i
en viss riktning o. därmed samman-
hängande uttr. : ty. nach j. schlagen,
brås på osv., jfr sv. slå in på; väl också
från uttr. med betyd, 'prägel (om mynt)'.
— Alla slags, efter lty. allerlei sia ges
(genit. till slag). — Den slags (i st. f.
det), motsv. i da. o. delvis endanism;
klandrat redan av Bydqvist. — Jfr
släkt.
slaga, o. 1580 — no., fhty. = mlty.
slage, av germ. "sla^ön; med gammal
grammatisk växling till vb. slå (av germ.
* slahan); jfr slägga. Verktyget är stun-
dom ännu, fast sällan, i bruk i vissa
trakter. — Om ett sydsv. dialektord för
'slaga' se p lägel, pläjel, i andra dial.
genom dissimilation präjel; om ty. flegel
se s. o. — I isl. förekommer i samma
betyd, pusl = no. tust; i isl. även sust;
möjl. lån från ir. suist (från lat. fustis;
se bösta). — Ett gammalt germ. ord
för 'slaga' är även det analogt med
plägel bildade ags. perscel (eng. thre-
shal), fhty. driskil, d riskila (ty. dial.
drischel), av germ. *preskila-, instrumen-
talbildning till "preskan (se tröska).
1. slagg (järn- o. d.)j t. ex. Bureus
o. 1600; i de bildl. betyd, 'drägg' t. ex.
Aciirelins 1690 o. 'slödder' l. ex. 1 < > 7
slagg
782
slampa
oo.-da. slagg, da. slag ge, från mlty.
slagge, jämte 1 ty. slakke (ty. schlacke),
varifrån da. slak(ker); jfr ags. sZagru ds.;
intensivbildning till slå, vb; jfr ty. hanir
merschlag ds.; alltså egentl. om det som
avfaller vid smidningen o. sedan över-
fort till det som avfaller vid malmens
smältning; jfr dock följ. (slutet).
2. slagg, slaggväder (dial.), slask,
slaskigt väder, O. Petri Kr.: 'I snyiöö
och slagg', motsv. mlty. slagge ds.,
slaggen, slaska (varav ä. nsv. slagga),
skotska dial. slaggg, fuktig, ävensom
no. slagg, spott o. d.; med intensivisk
konsonantförlängning till germ. *slag- i
sv. dial. slaga, snöslask, nisl. slagi,
fuktighet, no. slagen, fuktig. Hit höra
även ä. ty. schlacken, slaska (om snö o.
regn), ty. schlackern ds., schlack, regn- o.
snöslask, Ity. slakk, tjock, mjuk massa,
som dock vanl. föras till si ak, men
säkerl. utgå från parallella intensivbild-
ningar med i dylika fall vanlig växling
av media o. tenuis. Kanske, såsom
allmänt antages, till slå (jfr sv. slå sig,
ty. sich beschlagen, betäckas med fuktig-
het). Otänkbart är dock ej, att slagg
1 o. 2 böra etymol. identifieras såsom
utgående från en gemensam grundbetyd,
'mjuk massa' el. dyl. o. att i så fall
härledningen är en helt annan än som
vanl. antages; visserl. kanske också till
*slag- i slå (med intensivförlängning),
men med annan o. gemensam betyd. -
utveckling.
slak, P. Erici 1582: slaka hender, fsv.
slaker Cod. Ups. C 20 (övers, av lat.
discinctus) = nisl. slakr, no. slak, slakk,
ä. da. slag, fsax. slak, fhty. slah, ags.
slaic o. slacor (eng. släck), av germ.
*slaka- (*slakka-), till ie. roten (s)lag,
(s)leg i lat. laxns, slak (se laxativ,
laschera), grek. lagårds, slapp, lagöös,
lagös, hare (egentl.: slappöra, Schwyzer
KZ; jfr att osseterna kalla haren 'lång-
öra', perserna 'åsneöra'), legö, upphör,
fir. lacc, slapp (*lagnö-), lett. legens ds.,
med presentiskt n-infix lat. languére,
vara slapp el. lat. Jfr sloka, släcka,
lakan, lake 2, loka 2. — Härtill in-
koativum (passivverb) slak na, Schro-
derus 1620 = isl.
slakta, förr ofta även om människor:
döda, t. ex. gamla bibelövers., Psalt.
37: 14: 'fälla den elände . . och slagta
de fromma' = fsv.: slakta, döda = da.
slagle, från mlty. slachlen = fhty. slah-
tön (ty. schlachten), avledn. av germ.
*slahtö- i t. ex. fhty. slahla, dödande,
slaktande (ty. schlachl), mlty. slacht,
varav sv. slakt, fsv. slakt (i betyd,
'strid'). Andra bildningar: germ. *slahti-
(-u?) f., i fsv. -sla>t, siat, slående (jfr
skån. islätt, väft, da. islcet, se under
väft), da. slait, slätter, slag, fsax., fhty.
slahl; isl. sldttr m.(jfr slätter); *slahtra-
n. i sv. dial. slåter, slakt, slaktdjur, isl.
sldtr, kött av slaktat djur (varav eng.
slanghter); härtill isl vb. sldtra, slakta.
Till germ. *slahan = slå i betyd,
'slakta, döda', i t. ex. fsv. o. ty. —
Slaktare = fsv., från mlty. slachter.
Om got. skilja ds. se skilja. — SI akt-
ning == fsv., jfr mlty. schlachtinge (fsv.
släkting). — Slaktmånad, oktober,
Alman 1624, i Skå. även november,
motsv. da. slagtemaaned, november, efter
mlty. slachtmdn, vanl. november, el. ty.
schlachtmonat, november (i fhty. även
oktober el. november). Jfr isl. gor-
mdnadr, från mitten av oktober till
mitten av november, till gorr.
1. slam, i kortspel, 1817—18, från
eng. slam, varifrån (närmare efter ut-
talet) även da., boll. slem, ty. schlemm;
egentl.: skräll, smäll, till slam, slå,
smälla (besl. med slamra o. si ä m ma).
2. slam, gyttja o. d., Spegel 1685 =
da., från ty. schlamm el. mlty. slam;
dunkelt. — Möjl. identiskt med ä. ty.
schlam, yppigt levnadssätt, 'svalg o.
dryckenskap', varav ty. schlemmen, leva
i sus o. dus (varifrån da. slemme o. ä.
nsv. slamma), särsk. i förb. schlemmen
und demmen (varav ä. nsv. slämma och
dämma), det senare i anslutning till
schlemmen av äldre domen = sv. döma,
i betyd, 'prata o. d.' liksom i mhty.
omvänt slömen som rimord till domen.
| — Jfr slum.
slampa, slarvig kvinna, Hagberg 1848,
i dial. även: slamper, slarvig karl, jfr
Acrel 1775: stampar plur., köttslamsor
el. dyl., motsv. no. slampa, slamp, da.
dial. slamper, stor klumpig person, lty.
slampe, slampa, osv.; till sv. dial. slampa.
slamra
783
slanka
vara slarvig o. vårdslös, no. : gå tungt
o. vårdslöst, nisl. slampast, slumpa sig,
eng. dial. slamp, gå vårdslöst ra. m., jfr
ty. dial. schlampen, hänga slappt ned
(om kläder), vara slarvigt klädd m. ra.;
avlj tidsformer till slump, slumpa; san-
nol. ytterst till en rot med betyd, 'vara
slapp, hänga slappt o. d.'; jfr slam sa
(o. under slamra), ävensom, till ett li-
kabetyd, grundelement shi-, slusk, slö-
sa o. si u r i n g.
slamra, Bib. 1541, P. Svart osv., jfr
fsv. slambran f., slammer = no. slamra,
även: dingla, slänga hit o. dit, nisl.
slam(b)ra, slå med ngt, jfr sv. dial. siarna,
ramla, falla (med samma betyd. -utveck-
ling som i ramla), eng. slam, slå, smälla
(se slam 1); möjl. besl. med slamma
el. av detta oberoende ljudhärmande
bildning; med avs. på betyd, i no. av
'dingla' o. d. väl beröring med slampa
o. slam sa. — Atm. vard. även 'sladdra',
jfr slammerlaska, sladderkäring.
slamsa, vb, hänga o. slänga, t. ex.
Topelius, vara slarvig o. d. = no. ds.;
vartill sbst. slamsa, tunt nedhängande
köttstycke 1814, slarvig (o. lättsinnig)
kvinna t. ex. Almqvist 1840: 'Uppför
(guvernanten) . . sig . . som en slamsa',
o. vbalsbst. slams Blanche 1847 = no.
slamsa i liknande betj^d.; se f. ö. under
slampa. Härtill avljudsformen si i m sa
o. ä. sv. slumsa, slumsen, slumsig (1735:
'den slumsiga pigan'). — Parallellbild-
ning: slafsa (till slamsa som hafsa
till hamsa).
slana, lång smal trädstam o. d., läkt
(i slit dial.); även om (en långö, smal)
flicka; Grill 1789: 'hugga 10 a 12 alnars
långa slanor, helst af hvita Kår-granar';
dunkelt.
1. slang1 (gummi- o. d.), t. ex. Sere-
nius 1741, 1758 (å drankpannan i brän-
neri), Bellman (å brandspruta) — da.
slange, samma ord som fsv. slänga, ett
slags orm, kanon med långt smalt ror,
i sistn. betyd, vanligt ännu på 1600-t.,
från ml tv. slange ds. (holl. slang) = fhty.
slango, orm (ty. schlange), avljudsbild-
ning till germ. st. vb. "slingan, kröka
sig (som en orm); se f. ö. slinga o.
slunga. Med avs. på slänga i betyd,
av ett slags kanon jfr fra. couleiwrine
ds. till couleiwre, snok. — Om slang å
brandspruta o. d. n3rare lån från da. el.
boll., jfr Ahlström Eldsl. 1879:' Slangen
är en holländsk uppfinning från 1670-
talet'.
2. slang i slangspråk o. d., 1880 -t.'.',
av eng. slang, vardagsspråk, för vissa
kretsar karakteristiskt språk, pöbel- el.
tjuvspråk, 1750-t.; liksom flertalet dy-
lika ord av dunkelt ursprung. Ordet
är för ungt att, såsom antagits, kunna
ha lånats från nord. spr., till slänga,
jfr t. ex. no. slengjeord, nybildat ord i
umgängesspråk. Knappast heller, med
O. Bitter Arch. f. d. Stud. d. n. Spr.
116: 41, från uttr. ss. beggars', gipsies\
sailors' lang osv., till en förkortning av
language av samma slag som cab av
cabriolet osv.
3. slang el. slänger, i uttr. slå sig
i slang(er) med o. d., Preutz 1675: 'at
tu icke gifwer tigh i stoort Slänger medh
Folck'; jfr da. i slamg med; till stam-
men i slänga. — Formen med -er sy-
nes vara den enda brukliga till inemot
1850.
1. slank, skvätt, E. Carlén 1842, Win-
gård 1846, motsv. no. slanke ds.; lik-
som sv. slunk ds. avljudsbildning till
slinka 1, liksom t. ex. slant 1 till
slinta. — Samma ord är det väsentl.
dialektiska slank, tygtrasa (t. ex. 1670
från Växiö domkap.).
2. slank, adj., Almqvist 1839 (med
citationstecken) o. t. ex. Sv. Nilsson 1847,
Bydberg 1891 o. Svenonius 1893 (båda
med citationstecken), Levertin osv. (se-
dan i sht hos sydsv. förf.), väsentl. från
da. — (jfr nedan), väl från ty.: mlty.
slank ~ ty. schlank = det inhemskt
nord.: no. slakk (av *slank, jfr ska c k
av skänk, backe o. bank 1), lång o.
smal (i sht om träd), sv. dial. slank
t. ex. Halland ds. (jfr G. Bonde 1747:
slank skog); med avljudsf. eng. dial. .s//'/;/.\
smärt; till vb. slinka 1, jfr slanka,
slank ig. Växelform: ags. hlanc ds. (eng.
lan k); enl. somliga utgå båda från ett
ieur. 's(k)long-. — I fråga om träd o. d.,
i den skogsvetensk. litteraturen, är or-
det att betrakta som utgående från den
inhemska dialektformen.
slanka, hänga o. slänga, Linné 1732
slankig
784
slav
förr även såsom ännu i dial.: gå o. driva,
1642 (o. 1695: stånkar i en bondedialog)
no.: driva omkring, gå o. dra sig o. d.;
jfr sydty. dial. schlanke(r)n ds.; avljuds-
form till slinka; delvis väl också in-
tensivbildning till slänga.
slankig, Lind 1749 (under lappicht),
1773, i dial. även slankng, till slanka
o. (det inhemska) adj. slank (se slank 2).
1. slant, mynt o. d., 1693, formellt
samma ord som ä. nsv. o. sv. dial. slant,
trasa, i sv. dial. även dagdrivare m. m.,
jfr ä. nsv. slanta, slyna (jfr under sladd
1), i avljudsförh. till slinta (som t. ex.
slank 1 till slinka). Betyd, 'slant' ut-
går väl från den av 'glida undan', 'trasa'
från 'dingla o. d.', 'dagdrivare' från 'gå
o. slänga' (t. ex. i no. sletla). Jfr sv.
dial. slant, hal, till slinta som glänt
ds. till glinta el. sprant, livlig o. d., till
sprinta (varom se sprant). Tänkbart
är dock även, att slant urspr. haft be-
tyd, av ngt värdelöst i allmänhet. —
No. slant är lån från sv.
2. slant, fiskredskap, I. Erici o. 1645:
'Slant eller Dragh', o. vb. slanta, Rud-
beck 1698, kanske även Arvidi 1651,
formellt samma ord som sv. o. no. slanta,
slå dank o. d. (se slinta), men med
annan betyd. -utveckl. : de förstnämnda
orden syfta på att metet släpas i vattnet.
slapp, 1642 = no. slapp, da. släp; jfr
fsv. slappe, tomhänt, sv. dial. ss. adv.
jämte slapp i samma betyd.; i vgerm.
spr. med enkelt p: mlty. släp, f li ty. slaf
(ty. schlaff); besl. med sv. dial. släpa,
släpa, no.: hänga ned m. m.; i avljuds-
förh. till isl. sldpr, en nedsättande be-
teckning: 'slok' el. dyl., no. slaap, dag- j
drivare o. -d., egentl. 'slapp o. slö per-
son', samt got. slépan, sova, fsax. sldpan,
fhty. sldfan (ty. schlafen), ags. sldpan
jämte slépan (eng. sleep; jfr slip er),
egentl.: vara slapp (jfr ä. nsv. bislåper-
ska, frilla, under kon kub in). Ie. rot
slab, sleb i fslav. slabu, slapp, svag, litau.
slabriis osv. — Växelform: ie. släp i isl.
sia fast, bliva slapp.
[slappra, sv. dial., sladdra, se under
slabb ra.]
slarv el. slarver m., i äldre tid: tra-
sig person t. ex. Kolmodin 1732 = no.
slarv, slarver, till ä. nsv. siar/' f., trasa,
o. 1700, plur. slarver 1635 (till si ar f el.
slarva), o. vb. slarva, Agn. Horn o.
1657: 'slarfva uti oss' (om mat), Co-
iumbus 1670-t.: 'Kiöttstycket (dvs. tung-
an), som ligger och Slarfvar i munnen',
Warnrnark 1688: '(käringarna) slarfwa
1 Gång, uti Klär', i dial. även 'sluddra
på målet' — no. slarva, sladdra, slarva,
vartill deverb. slarv n. = no., o. adj.
slarvig, förr även 'trasig' t. ex. Schro-
derus 1616. Besl. med sv. dial. slarka,
gå o. slänga — no. slarka bl. a. ds., da.
dial. slarke, släpa med fötterna, ty. dial.
schlarken, ävensom sv. dial. slark, dag-
drivare — no., med flera sv. o. no. dia-
lektord på siar-. Jfr även under larv
2 samt följ. — Slarvhank, se tras-
hank.
1. slarva, sbst., trasa, t. ex. 1642
(plur. -or), Lucidor, O. v. Dalin, till
fö reg.
2. slarva, vb, se slarv.
slaska, Spegel 1685 (Arvidi 1651) =
no. slaska, da. slaske; ljudhärmande lik-
som b la ska, plaska, ty. plälschern
osv. — Härtill: slask n., Bureus 1625,
jfr L. Petri 1563 i betyd, 'slödder', Bot-
vidi 1619: 'skamlösa slask' (om kvinnor)
= da. dial.; o. adj. slaskig, L. Petri
1557: slaskogh i betjd. 'smutsig, slar-
vig' (om kläder). Jfr sjask(a).
slätt, se sladd.
1. slav (folkslagsnamn), Schroderus
1635: ihe Sclawer (jfr följ.), Brask 1680:
the Slaver = da. slaver, ty. slave, slawe,
från slav. spr.; jfr t. ex. fslav. slove-
nihu, plur. slovéne (varav sloven o. med
annan avledn. slovak), till slavo, ord,
alltså egentl. 'de som tala (ett begripligt
språk)', besl. med fslav. slava, ära (se
Wenzel), osv. till ie. roten klen, lyssna,
höra (se f. ö. ljud); f. ö. etymol. ==
slav 2. Om folkslagsnamn av motsatt
bet}'d. (tilldelade av främmande folk) se
barbar. — Förr även: sklave; se följ.
2. slav (träl), 1630: slaff, slaver plur.;
till o. 1740 dock ofta skl- (sel-, schl-),
t. ex. 1639: sclaver plur., 1642: sehlav,
Nordberg 1740: sclavar = da. slave;
(formen med si-) från ett mlty. *slave
(höll. slaaf) el. mhty. slave (jämte sklave
= ty.) = fra. esclave (jfr ä. nsv. esclave,
t. ex. 1692, eselavar plur. 1719), från
slejf
78
slick
mlat. sclavns, mgrek. sklabös, bildat till
mgrek. sklabénös (en av) slav(erna), av
fslav. slovéninn (se föreg.). Ordet be-
tecknade sålunda äldst slaviska krigs-
fångar, som såldes såsom trålar. Jfr
samma betyd. -utveckling hos ags. ivealh,
egen ti.: kelt (se vä Is k), de lat. folknam-
nen dauus, snriis, sanskr. dösds, icke-
arier, barbar, tjänare; ävensom, av nå-
got annat slag, krabat (av kroat),
vandal.
slejf, Dagl. Alleh. 1771: 'en blå Råck
med Sleiffer', i en bouppt. 1775: sloiffer;
tidigare (1707): slöfer; ej hos Dalin 1853
= da. sleife, från ty. schleife, äldre
schläufe, av mhty. sloufe, ögla, linda
m. m. = mlty. slöpe, sleif; till germ.
vb. *slaupian i got. afslaapjan, draga
el. stryka av, mhty. slonfen, låta glida,
avtaga (om kläder) osv., kausativum till
germ. *sl{e)upan, glida (i got. o. vgerm.
spr.); se f. ö. under slipp rig (slutet),
slopa, slu (slutet), slup, underslev.
— Till variantroten germ. slenb hör ags.
shjf, ärm (eng. sleeve), egentl.: det som
man stryker el. drager av o. på.
[si ek, sv. dial., inställsam, se under
slisk.]
sleke n., något saltaktigt som ges åt
kreaturen att slicka på, Schroderus o.
1638: slekie, gottl. slaikä n., till stam-
men slaik- i fsv. slekia, slicka, isl.
sleikja, besl. med slicka (se d. o.). —
Härtill: si ek esten, H. Sjögrens jour-
nal 1784.
1. slem, adj., fsv. slember o. slimber,
dålig, sleim (jfr nedan), da.
slem, från mlty. slim ( -mm-), även : skev
= mhty. slim(p), sned, skev (ty. schlimm,
slem), jfr fhty. slimbi, snedhet; eng.
dial. slim, dålig, slug, i riksspr.: tunn,
smal, från lty. el. holl.j enl. Lewy KZ
40: 561 besl. med lett. slips, sned, brant
(av *slimpas). — Fsv. slember (ngn gg
slcem-) kunde tänkas innehålla en in-
hemsk avljudsform * sleim- = no. sleim,
men detta senare är säkeii. en förnörsk-
ning av da. slem (efter analogien rem :
reim; Torp Etym. ordb. s. 644). — I
yngre nsv. litter. delvis påverkat från da.
2. slem, sbst., fsv. slember m., i nsv.
med sekundärt neutralt kön, av germ.
*slaima-, avljudsform till *slima- i sv.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
dial., fsv. slim n. == isl. slim, da. slim,
mlty. slim m. o. n., mhty. slim m. (ty.
scbleim), ags. slim n. (eng. slime); in-
bildning till roten sli, vara glatt el.
klibbig, vartill även grek. leimax, snigel
(utan hus; varav lat. Ifmax, snigel, skal-
mask), ry. slimaku ds. (om lat. limus,
gyttja, se parallellbildningen lim), samt
med annan avledn. sv. dial. sli n., slem,
grodrom, slemmig vattenväxt = no. sli,
isl. sly, av germ. *sli-wa-, ävensom (san-
nol.) ty. fisknamnet schleie (varom un-
der lindare). Litteratur se Walde 2
under limax). Jfr slinnon.
slentrian, Sahlstedt 1759, 1773, Möl-
ler 1785 o. Widegren 1788: slänterjan,
Weste 1807 därjämte slentrian (hos Lind
1749 under schlendrian omskrives or-
det); i litteraturen föredrages däremot
-d-formen in på 1800-talet, t. ex. 1799:
den gamla slendrianen, 1810 osv. = da.
slentrian o. slendrian, från t}r. schlend-
rian, förr: schlentrian, även om perso-
ner; en från humanisterna härrörande
latiniserande bildning (jfr Schlenttrianus
Seb. Brant 1494) till ä. ty. schlentem,
ty. schlcndcrn, gå makligt o. d., se när-
mare släntra o. jfr det på samma sätt
uppkomna grobian. — Anv. om per-
soner anses numera vanl. som den yngre.
Den förekommer möjl. även i ä. nsv.;
jfr Kolmodin 1732: slänterjan, som det
tyckes i betyd, 'vårdslös, lat person'
(såvida ej det föreg. Then andre är tryck-
fel för Then andres). Jfr Hjelmqvist
Förn. o. familjen, s. 76.
[slep, sv. dial., hal o. d., se slipp rig.]
[Slesvig, se det dock ej dithörande
vik slutet.]
slev, fsv. slcf = nisl. sleif, no. sleiv,
da. slev (även: slev, jfr till ljudutveckl.
under -löv, stövel); från mlty. sléf,
sleif, av germ. *slaifö-, till germ. *sllfan,
klyva, i ags. toslifan; liksom sked till
germ. skifi-, klyva; jfr med avs. på bildn.
t. ex. stek till slik-, sticka, osv. Möjl.
av ie. roten sklip, jfr li tan. sklgpiVti,
sönderstycka, utvidgning av skel i s k i lj a,
liksom snarast sklid i slita o. sklint
el. sklindh i sli n der.
slick, Beronius Reb. 1674 = da. slik,
från lty. slik, till följ.; egentl.: så mycket
som man kan slicka i sig.
50
Blicka
780
slinga
slicka, fsv. slikka == da. slikke, från
ml ty. sticken, slicka, snaska på = t}'.
schlecken, av germ. * slikkön ikkön =
fhty. leckön (ty. locken), ags. liccian (eng.
//( A), av ie. "(s)ligh-nä-mi. Från germ.:
fra. técher. Inhemskt nordiskt är däremot
fsv. slekia 111 = isl. sleikja, som kan,
såsom vanl. antages, utgå från *slaik-
kian, men även direkt motsvara sanskr.
lehdgati (möjl. = armen. Zizem Brug-
mann Grundr. II. 3: 258), alltså germ.
'slaigian, med k från slikkön, dvs. ie.
sloigheiö, som kan förhålla sig till got.
bilaigön, slicka, som t. ex. tämja, sanskr.
damågati till fhty. zamön, lat. domare
el. lat. moneo, påminner, manar, till
fhty. manön (tv. mahnen), mana, osv.
F. ö. besl. med lat. lingo, grek. letkhö,
sanskr. lihati, fir. ligim osv., slickar
Jfr läcker o. sleke. — Slickepott,
namn på pekfingret, motsv. sv. dial.
slekepott, slikipott, no. slejkarpolt (även
slejkje finger); jfr eng. likpot (: lick, slicka,
se ovan) o. normand. Uquepott ävensom
sv. dial. slickekopper (: kopp), släkje-
bntt (: butt, litet träkärl), slångipott, o.
(om ringfingret) slickitann ; till sv. dial.
(osv.) pott, kruka (se potta); jfr ty.
dial. pöllchenfinger, -licker. Se Björk-
man Engl. Stud. 30: 380, Anglia Bei-
blatt 29: 311 f., Hjelmqvist Imper. subst.-
bildn. s. 119 f. Annorlunda, men icke
antagligt Kock Sv. lni. XV. 8: 23. Lik-
nande utomgerm. uttr. äro grek. likha-
nös, till leikhö, slickar, litau. smilins
(: smailiis, fallen för sötsaker o. d.), bret.
biz iod, cgentl.: vällingfinger. Enl. A.
Weber (Festgr. an Roth) begagnades
pekfingret (o. lillfingret) att taga upp
matbitarna ur fatet.
sliddersladder, Dalin 1738 = ä. da.;
sekundär reduplikationsbildning till
sladd er med avljud i första leden; jfr
de likbetydande sv. snicksnack, ä.
nsv. viskvask (från ty. wiscluvasch), ä.
da. plitterplatter, eng. fiddle-faddle, prib-
ble-prabble (Shaksp. pribbles and prab-
bles), tiddle-taddle, tillg-fallg (-vallg).
Av samma slag äro t. ex. ä. sv. ftidder
fladder, flärd, flarns (G. F. Dahlgren
Förlofningen i Aftonstj. 1832 s. 48), sv.
dial. fick fack, lek, nojs, sv. krims-
krams, mischmasch, tisseltassel,
virrvarr, eng. shilhj-shallg, upptåg,
osv.
slik, sådan, fsv. sliker = isl. slikr,
da. slig — got. sivaleiks, fsax. sulik (holl.
znlk), fhty. sulih, solib (ty. solch), ags.
swelc, swilc, swglc (eng. snch), av germ.
"swa-llka-, med sådant utseende; se så,
adv., o. lik 3. Jfr med avs. på bort-
fallet av första ledens vokal t. ex. isl.
glikr — got. galeiks el. granne = got.
garazna.
slikta, tekn., utjämna, om garvat lä-
der t. ex. 1860, om plankor o. d. Ters-
meden o. 1780 osv., om jaktlappar t. ex.
Swederus 1832 osv., från ty. schlichten,
glätta, el. lty. sligten, mlty. slichten ds.,
avledn. av fhty. (osv.) sleht, slät (= ty.
schlecht, sv. slät); motsv. sv. vb. släta,
som förhåller sig till slikta som t. ex.
vb. räta till lånordet rikta (ett ge-
vär o. d.).
slimsa, lång flik, köttslamsa o. d.,
Acrel 1759 osv. = no.; jfr sv. dial.
slimsa, hänga; väl ung avljudsform till
slam sa. Jfr även sv. dial. slimpa,
trasa, som förhåller sig till slimsa som
slampa till slamsa.
[slind, sv. dial., sida, se följ.]
slinder, slinner pl.ur., dial., bjälkar
el. stänger lagda tvärs över logen att
därpå förvara hö, även: slinne n. ds.,
kluvet gärdsle, höskulle, ä. nsv. bl. a.
slindrar o. slindror plur. Risingh 1671,
motsv. no. slind f., tvärbjälke, kluven
stång, grind på hövagn, m. ra., slindr
f.; av samma stam som sv. dial., fsv.,
no. slind, sida, flatsida, fsv. \slinda i
slindohom, vinkel i en fästnings sida,
ä. nsv., no. slinda, sida; jämte vb. no.
slinda, tillhugga, da. dial. slinde ds. o.
adj. sv. dial. slindog, sned. Knappast
med Torp Etym. ordb. s. 648 till germ.
slind-, av slend- glida i got. fraslindan
osv., sluka (egentl.: låta glida), mholl.
slinden, krypa, osv., växelrot till slent i
slinta, slant, släntra. Snarare till
en utvidgning av ie. skl-i-, klyva, till
skcl i skilja, skal osv.; se f. ö. under
slev o. slita.
1. slinga, sbst. (hår-, runslinga
o. d.), t. ex. 1659 (Gyllenhielm o. 1650:
slinge), kan vara en inhemsk bildning
till vb. slinga (se följ.), men är snarast
slinga
787
siipprig
lån från det likbetyd. ty. schlinge, som
i sin tur är et}rmologiskt identiskt med
fsv. sliiinga = sv. slunga 2.
2. slinga, vb, böja, kröka till en
slinga, t. ex. Sahlstedt 1773, red.: Lu-
cidor o. 1670, är snarast lånat från ty.
schlingen el. dess lty. motsvarighet,
som är etymologiskt identiskt med fsv.
sliiinga = slunga 1.
slingra, 1698, Serenius 1741 = da.
slingre, från mlty. slingeren (ty. schlin-
gern, om fartyg, en r-avledn. av stingen,
st. vb, ds., av germ. *slingwan = fsv.
sliiinga = sv. slunga 1. — SI in ger -
bult, som abstr. t. ex. 1795; även i
betyd, 'person som brukar slingra sig',
1834 osv. Om den senare betyd, är den
ursprungliga, innehåller ordet bult i
nedsättande betydelse (se d. o. slutet):
i annat fall möjl. en sekundär bildning
till vb. bulta.
1. slinka, i dial. även: hänga löst —
fsv.: krypa, smyga sig, slinka ('slank
som en orm'), no.: driva omkring =
mlty. slinken, skrympa tillsamman, ags.
stincan, krypa (eng. slink, smyga bort);
väl till ie. roten (s)leng, varom under
1 inka; jfr slank 1, 2, slanka, slan-
kig, slunk o. följ. En växelrot på
germ. -g(w) se slänga. Enl. somliga
dock sammansmält med en form till
en ieur. rot s(k)leng, biform till s(k)len~k
i fslav. slqkii, krokig.
2. slinka (tlick-), t. ex. Modée 1738,
till föreg.; bildat som slyna, (flick)-
s län ga, jfr även under flicka samt
slyngel o. slunk. Med avs. på betyd,
'liderlig kvinna' se paralleller under
slyna.
[si inne, sv. dial., se slinder.]
slinnon, götal. dial., blåbär, även slin-
ron, vanl. slinnor, slinner, jfr Brome-
lius 1694: slinnor, plur. till en sing.
*slinna el. 'slinne; egentl.: 'de klibbiga'
o. rotbesl. med slem, sv. dial. sli, slem
m. m.; se f. ö. under slem 2. — Samma
ord (med /' till g) är väl det likaledes
götaländska slynron, slgnnon, båda for-
merna hos Linné, jämte den sydsvenska
(särsk. skånska) dialektformen slyngon
Retzius 1806, Dalin 1853. Formerna
på -ron bero sannol. på anslutning till
smultron, där r hör till stammen.
Jfr Sahlgren Sv. Linné-sällsk. årsskrift
3: 34.
slinta = fsv. — fno. sletta (statt),
sjunka, glida, no. sletta, dingla, driva
omkring, glida ut ur handen; germ. rot
slent, i avljudsförh. till slant 1, 2,
slant a o. sv. dial. sliinla, slå dank,
ä. nsv. o. sv. dial. slunt, dagdrivare, da.
dial. slnnte, dingla, vara lat o. d., ä. nsv.
sluntra (omkring), flacka, t. ex. Agneta
Horn, sv. dial. o. no. sluntra, gå o.
driva, lty. slnntern i likn. betyd.; jfr
även slentrian o. släntra. — Germ.
växelrot slend, se under det dock ej
säkert hithörande slinder.
slipa == fsv.: släpa, draga, slipa, da.
slibe, snarast från mlty. slipen, st. o.
sv. vb, glida, smyga, slipa = fhty. slifan,
st. vb (ty. schleifen). Kausativum: germ.
*slaipian — lånordet släpa. Till ie.
slib i grek. olibrös, hal, glatt, fir. sli-
paim (*slibnö), slipar m. m. Se f. ö.
siipprig. Jfr likbetydande ie. slidli i
släde, stig i slät, sli i slem 2. — Här-
till: slipad i bildl. betyd.: slug, illma-
rig, t. ex. Runeberg 1834: 'Han är mera
slipad än vi båda tillsamman' — no.;
jfr eng. sharp med samma betyd.-ut-
veckling.
sliper (under skenor), 1840 (1841):
'de så kallade sleepers', 1852: '1 parti
Shleepers' (i annons), från eng. slee-
per, egentl.: sovare, till sleep, sova (se
slapp), som fra. dormanl, sliper, till
dormir, sova.
slippa = fsv. (även -e-; ipf. slapp),
glida undan, undslippa, motsv. isl. sleppa
(stoj)})), da. slippe, egentl. ett z-verb, som
att döma av kausativet släppa tidigt
övergått till e-serien; motsv. mlty. slip -
pen, glida, låta glida, fhty. slipfen, meng.
slippen (eng. slip), intensivbildning till
slip a.
siipprig, Prytz 1620: 'en slipprigh
åål', förr även släpprig t. ex. 1619 o.
sleprig t. ex. Schroderus 1635, Lex. Linc.
1640; från mlty. slipperich, hal = mhty.
slipferec. Jfr mlty. slipper ds., varav
fsv. o. ä. nsv. slipper. A. nsv. sliper
kan motsvara ett lty. ord med enkelt
p — fhty. slc/far, ags. slipor.; a. nsv.
slep(p)er har möjl. rönt inverkan från
ett inhemskt adj. = sv. dial. slep, isl.
slok
sleipr, no. sleip, vartill även sleprig kan
Ila anslutit sig. Da. slibrig väl från
mlty. slibberig. Inhemskt nordiskt är
no. slipra, glida los. Besl. med slipa
o. slippa. — Likartad bildning: mhty.
slupferic (ty. schlupfrig), hal, glatt, besl.
med litan. sliibnas, matt, o. väl även
med lat. lubricus; jfr germ. *sleiipan =
got. sliupan, smyga, osv. (ej i nord.),
varom under sleif, slopa o. slup.
slips, Mode-Journ. 1843: 'Shlips af
siden', annons 1875: 'Billiga Slipsar för
Fruntimmer'; egentl. plur. till eng. slip,
besl. med mlty. slippe, snibb, skört, en
biform till slepe (varav sv. släp).
slira, 1747, av slidra, motsv. sv. dial.
sliddra, slänga hit o. dit, vackla, no.
slira, slidra, glida, da. dial. slire, mlty.
slideren, slidderen, lty. även sliren, ty.
dial. schlittern, ags. slidrian, jfr slidor,
glatt, r-avledn. till germ. 'slidan, glida
(se släde). I riksspr. möjl. lån från
lt3r. (el. boll.), åtm. som sjöterm.
slisk (sötsaker o. d.), Arvidi 1651 i
okänd betyd., Franzén 1810 (väl i betyd,
'kelande'), Stiernstolpe 1813: 'Caviar och
annat slisk', i dial. även: bjäfs; jämte
vb. si is ka, adj. sliskig, sv. dial. sli-
skug, äckligt söt, falsk, av stammen
slesk- i fsv. sleskhet, inställsamhet, falsk-
het, da. slesk, inställsam, falsk = no.
sleisk ds., sleiska, vara falsk, av ä.
"sleik-sk-, till sv. dial. slek, inställsam
o. d., ä. da. sleg, egentl.: hal o. d., till
germ. *slikan, glida, smyga = mlty.
sliken (varifrån fsv., ä. nsv. slika),
fhty. slihhan (ty. scbleichen), bildat som
blek till germ. *blikan, glänsa, osv.;
väl även påverkat av slicka (jfr ty.
leckerei, slisk, till lecken, slicka). — Med
avs. på formen slisk av -c- av -ei- jfr
under t. ex. fresta, gäspa, sm is ka,
trilsk, vifta, o. betr. avledn. sk t. ex.
det likabetyd. sv. dial. smilsk till smila.
slita = fsv. = isl. slita, da. slide,
fsax. slitan, fhty. slizan (ty. schleissen),
ags. slitan, allm. germ. st. vb *slitan
(dock ej i got.). Kausativum: *slaitian
= fhty. sleizen, klyva (ty. schleissen),
ags. slcét in (eng. slate), hetsa. Germ.
*slit(Qian — mhty. slizzen (ty. schlitzen,
göra ett snitt, rispa el. skära upp m. m.),
meng. slitten (eng. slit, skära, klyva);
jfr slits. Snarast av en ie. rot *sklid,
utvidgning av skli (se slev); jfr slev
o. si in der.
slitage, Posten 1768 (-asch), Weste
1807 = da., från lty. slitasje, holl. slij-
iage, till (germ.) vb. slita med fransk än-
delse (motsv. lat. -aticum) såsom t. ex.
lastage, läekage, tacklage el. stun-
dom bygge ra ge (byggrasch Sturzen-
Becker Med en bit blyerts s. 223).
slits, 1854, från ty. schlitz, av mlty.
slitz, fhty. sliz, till slita.
slitsa, Dalin 1853, från ty. schlitzen
(se slita).
[si o, sv. dial., vinterväg i skogen, se
sladd 3, slod.]
slockna, fsv. slokna, slukna — isl.
slokna, da. slukne, till fsv. part. (adj.)
slnkin = isl. slokinn, part. till ett st.
vb *slekwan, vartill kausativet si ä eka,
besl. med si ak. Möjl. kan slokinn osv.
egentl. höra till en med si a k icke di-
rekt besl. rot sluk i lty. sldk, slapp (se
under slokörad) = ie. slug i litau.
shigstu, sliigti, bli mindre o. d.
slo(d), sv. dial., m. o. n., hop, mängd,
.följe, slödder, ä. nsv. s/o, slödder, t. ex.
Wallenius 1682, U. Hiärne; jfr Atter-
bom: 'Nu skall man tro, den slon kan
jubilera' = no. slöd f., flock, följe, även
slode f., slarvig o. långsam kvinnsper-
son; av samma stam som sv. dial. slö
(av *slöd), vinterväg, egentl. : där man
släpar timmer, isl. slöÖ, släpväg, osv.,
avljudsform till sv. dial. slada, driva;
se närmare sladd 3, si o sill, slör 1.
Med avs. på betyd, 'pack, slödder' jfr
betyd. -utvecklingen hos följe.
slok, sloker, 1621 = isl. slökr, no.
slok; jfr ä. nsv. slok n., slyna (1614:
'titt . . slock') = sv. dial., vartill avledn.
isl. sléki n., slok, ä. nsv. slöke ('ditt
slöke' Agneta Horn), slyna = sv. dial.,
jfr fsv. slökifrip Skånel. o. slökifrilla,
motsv. (med folketymologisk anslutning
till slege, sleka, slicka) ä. da. slegfrid,
frilla, ävensom sv. dial. slägfrid m. m.,
om Jungfru Marie sänghalm, Galium
boreale o. verum, med syftning på ör-
tens anv. i bäddar. Besl. med sloka,
i avljudsförh. till sia k; alltså egentl.:
slapp, vårdslös människa. Jfr den s-lösa
formen no. lök, slö person.
sloka
789
sluddra
sloka, Arvidi 1651 (-00-), sv. dial.
även: slå dank -- no.: gå och släpa;
med germ. -ö-, i avljudsförh. till si ak.
Jfr loka 2. — Slokörad, Lagerström
1735: 'min gamla slokörade hatt', jfr
Schroderus Com. 1640: Slokörolta plur. ;
ej direkt besl. med da. slukoret, som
hör till lty. slukörig, till sluk, slapp,
vilket möjl. står i avljudsförh. till sluk-
i slockna; jfr ä. nsy. hundehika under
loka 2.
slom, nors, i slit om den äldre nor-
sen som går i särskilda stim (förr även:
nnrskung), Gyllenius 1640: slom . . stoor
nårss, Linder 1717 (Vrml.), Linné 1740
= no.; möjl. egen ti.: slankig, till no.
adj. slum i denna betyd., besl. med
slumra (se d. o.); jfr Noreen Sv. etym.
s. 22.
slopa, äldst om skepp: Rothoff 1762,
Gyllengranat 1840, E. Carlén osv.; i
annan an v. t. ex. Scholander 1860 i
brev, N. dagl. alleh. 1877 (om grund-
skatterna), vanligt i likn. anv. först på
1880— 90-t.; ej i da.; från lty. el. boll.,
jfr boll. sloopen, slopa, riva ned = mit}'.
slöpen, glida (jfr ä. nsv. slope, släpa,
1594, från Finnl.); av germ. *slaupian,
egentl. kausativbildning (i mlty. dock
inträns.) till germ. st. vb. *sleupan,
glida, smyga, varom under si eif, slup,
underslev o. (de icke besläktade)
slipprig o. slu (slutet). — Det lik-
betyd, da. sleife är däremot lån från
t}r. schleifen, släpa, kausativum till germ.
*slipan, glida (se slipa, släpa), alltså
en med slopa fullt analog bildning till
den germ. rotvarianten slij).
slosill, egentl. bohuslänskt dialekt-
ord, enl. flere uppgifter: tomsill (utlekt
o. mager), enl. andra: halvfet sill (å ett
stadium mellan s. k. tomsill o. full- el.
inmatssill); i den senare anv. i riksspr. ;
Aftonbl. 1869; säker]., att döma av det
hos Lilljeborg 1889, anförda synonymet
stråksill, av stammen slöd-, släpa (se
sladd 3, slo(d) o. slör 1); möjl. när-
mast till sv. dial. slo(d), följe, mängd,
här då i betyd, 'stim'; knappast där-
emot av (det f. o. etymologiskt dunkla)
no. slög, innanmate i fisk (jämtl. sto),
i vilket fall namnet urspr. vore lika-
betydandc med inmatsfisk.
slott, fsv. slot = fda., da. stot, från
mlty. stot, dörregel, befäst ort, slott (jfr
även under slut) = mhty. sloz (ty.
schloss), meng. stot, regel; till en avljuds-
form av sluta; alltså egentl.: tillsluten
plats; se f. ö. slut.
slovak, sloven, se slav 1.
slu, sluv m., sv. dial., hornslida kring
kvicken hos fäkreatur, i sht i Götal., y.
fsv. *shi, P. Månsson: shvdhen best. f.
(med ln^persvecistiskt -dh-; jfr E. Smed-
berg P. Månssons landsmansskap s. 58),
motsv. nisl. slö f., no. s/o, kvicke,
da. dial. slug ds., slue, frukthylsa, mlty.
slii f., frukthylsa, skal, ty. dial. schlaue
ds., meng. slnghe, slouh m. m., orm-
skinn (eng. slough, avlagt ormskinn
m. m.), av germ. *slugw-, *sluluv-,
egentl.: smyga, glida (jfr under slug),
växl. med sluk i noll. sluiken, smyga,
vartill mhty. sluch m., läderslang, avlagt
ormskinn (ty. schlauch, slang, väl trots
Hirt-Weigand, ett annat ord än mhty.
sluch, svalg, strupe, som hör till s 1 uka).
Jfr Torp Etym. ordb. s. 649. — Samma
betyd.-utveckling som i slu uppträder
i ty. schlauf, ärtbalja, slang, förräven:
ormhud (fhty. slouf, slejf, urslouf, orm-
hud), avljudsform till germ. *sleupan,
glida, smyga, med kausativet *slaupjan,
varom under slejf, slopa, slup, un-
derslev o. (det ej besläktade) slipp-
rig (slutet).
slubba, söla = no. slubba, da. stubbe,
jfr mlty. slubberen, sörpla i sig, eng.
slubber, söla; en imitativ bildning, möjl.
i avljudsförh. till likbetyd, slabba (jfr
sv. dial. subba ~ sabba ds.) o. av samma
slag som de där anförda orden. Härtill
(dial.) slubb-balja, -ämbar Växiö 1796
o. 1854, ä. nsv. slubbol, 'oskickeligh och
owijgh . . otyyk, slubbot' Schroderus
Com. 1640.
sluddra i uttr. s. på målet, Spegel
1712; vard. (lokalt) även: hushålla vårds-
löst (t. ex. sluddra bort sina pengar),
1794 = da. sludre, prata dumheter, i ä.
da. även 'vara slarvig, stamma, sluddra',
motsv. o. väl snarast lånat från lty.
städer en, pladdra (jfr mhty. studeren,
slarva) el. från ett ord, som formellt
motsvarar lty. sludderen, slänga hit o.
dit m, m. = mhty. slollern, slnllern (ty.
790
slunga
SChlottern), varom närmare under slöd-
der. Sydsv. dialektformer visa på u
o. // ; somliga också på o el. ö (se Wig-
lors S. Hallands folkmål s. 281 n. 6).
Formväxlingen beror väl delvis på
att ordet, liksom siad dra, är av imita-
tiv karaktär; jfr liknande förhållanden
t. ex. under snubbla o. sladd.
slug", Sch roder us Com. 1640, Lueidor,
Verelius 1681, Karl XI 1689: 'Dhe måste
wara en slug en sällc Wellingen' = no.
slu(g\ da. slu, från \ty. slu (ty. schlau),
jfr mlty. slå-hörer, lyssnare, ävensom
sydty. dial. schlau(c)l), alltså väl germ.
*sluh(w)a-. Dunkelt. Enl. somliga möjl.
egentl.: sn^gande, jfr litau. slåkgti,
smyga, o., med germ. k = ie. g, holl.
sluiken ds. (varom se slu); dock mycket
ovisst. — Eng. sig däremot av isl. (osv.)
slégr (se slöjd). — Ordet slug ersätter
i viss mån det gamla inhemska slög (se
slö j d).
sluka, fsv. si fika (pres. -ar; i nsv.
ipf. även slök, redan 1635, jfr t. ex.
stupa) == no. sluka, da. sluge, mlty.
sluken st. vb, mhty. sluchen sv. vb; med
intensivet mlty. o. mhty. skicken (ty.
schlucken, ä. nsv. slucka), vartill mhty.
sluchzen (ty. scliluchzeii), snyfta (av
germ. *slukkaljan), till den sannol. ljud-
härmande ieur. roten (s)lug i grek. Igzö
(av *(s)lugiö), hickar, snyftar, lygmös,
hicka, ir. sluccim (av -gn-), slukar.
Betr. betyd. -skiftningen 'sluka' ~ 'snyfta,
hicka' jfr motsvar. hos ry. ikåii ~ slov.
ikati (även dessa ljudhärmande, liksom
hicka osv.). — Med avs. på den par-
tiella övergången från svag till stark
böjning jfr under lita, rycka o. stupa
samt f. ö. hinna, knyta, kvida, pipa,
skr}- 1 a, snyta, strida, tiga, vina.
— Härtill även: fhty. sluch, svalg, av-
grund osv. ~ ä. nsv. slock, tråg, Schro-
derus 1637, sv. dial. slåk n., kvarn-
ränna, stort tråg, stor klumpig kvinna,
no. slok, (ungef.) ds., fno.: kvarnränna,
jfr mlty. sloke, svalg, vartill växtn. slök e
(se d. o.).
slum, om frälsningsarmens arbete i
fattigkvarteren, Aftonbl. 1893, från eng.
slum, smutsig bakgata el. gränd, egentl.
ett slangord (i litter. o. 1820), möjl.
besl. med slam, gyttja.
slump, L. Petri 1561 i betyd. 'tillfällig-
het el. dyl.\ t. ex. 1617 i betyd, 'rest,
lämning', förr även: skvätt, klunk =
no., da., från mlty. slump, lycklig till-
fällighet, i lty. även: hop = holl. slomp,
hop, mängd (jfr sv. köpa el. sälja i
slump o. d.); jämte vb. slumpa (sig)
== nisl. slumpast, no. slumpa, da. slumpe,
mlty. slumpen. Hit hör även det san-
nol. inhemska sv. dial. slump, slusk.
Avljudsformer till slampa; se d. o.
slumra, Swedberg 1713: 'ögonen slumra
och hendren slakna', i modern anv. La-
gerström 1727 (jfr f. ö. nedan) = no.
slumra, da. slumre, från mlty. slummeren
| = ty. schlummern, meng. slumeren (eng.
slumber), jämte sbst. slummer, Tessin
1753 — ty. schlnmmer osv., besl. med
sv. dial. slomma, vara matt o. dåsig, ä.
sv. slum, långsam o. d. 1684, no. sluma,
gå slappt o. d., da. dial. slumme, blunda,
med avljudsformen slum- i mholl. slu-
me(r)n, slumra, ags. sluma m., sömn;
/»-bildningar till roten slu, vara slapp
el. slarvig, jfr t. ex. got. slawan, tiga,
vara stilla (se under tiga slutet); se
Schlaraffenland, slom, sluring,
slusk, slödder. — Ordet är identiskt
med ä. nsv. slumra, slarva, slösa, stun-
dom i förb. med hädan (ungef.: slumpa
bort, slarva i fråga om försäljning, t. ex.
G. I:s reg.- 1553 m. fl.,) el. med bort;
jfr Ekeblad 1655: 'huru oaktsamligen
och slumrande jag 'skrifver'.
1. slunga, vb, 1695, Sahlstedt 1773,
av ä. nsv. sliunga, ännu Lind 1749 (lik-
som t. ex. slö av sliö osv.), fsv. sliunga
(ipf. plur. slungo, ipf. sg. slyongde),
slingra (sig) = sv. dial. slinga (ipf.
slang), isl. slgngva, slyngja (ipf. slpng),
kasta, slänga, da. slynge, sv. vb, slunga,
slingra, mlty. slingen, slingra (sig), hop-
fläta o. d., fhty. slingan (ty. schlingen)
ungef. ds. (jfr slingra 2), ags. slingan,
krypa (eng. sling, kasta, med betyd,
från nord. spr.?), av germ. *sling(w)an
av *$leng(w)an, besl. med litau. slenku,
slikii, krypa (som ormar); egentl.: kröka
sig. — Fsv. sliunga (med brytning) för-
håller si& till isl. slgngva som t. ex.
siunga till isl. syngva. — Ordets tran-
sitiva betydelse i nsv. o. isl. är ett lån
från kausativet slänga (av 'slangivian).
slunga
791
sluta
— Jfr slang, slinga, slingra, slyng el
samt, till en s-lös rot, lingon o. ljung.
2. slunga, sbst., t. ex. Widekindi 1671,
av ä. nsv sliunga, ännu t. ex. Lind
1749, fsv. sliunga, slionga, slonga =
da. slynge, motsv. mlty. slinge, fhty.
slinga (ty. schlinge, snara, bindel, ögla,
varav väl sbst. slinga (1)), av germ.
*slingwön, av ä. *slengwön, varifrån fin-
ska lånordet Unko, slunga; till vb. 'sling-
wan = slunga 1. — Avljudsbildning:
urnord. *slangwön = isl. slpngva ds.
slunk, klunk, skvätt, Brasck 1649 =
nisl. slunkr, avljudsform till slank ds.
(se d. o.) o. slinka. — Samma avljuds-
stadium föreligger även i det vard. o.
dial. slunk, slyngel o. d.; jfr ty. dial.
schlunk i samma bet}rd.; se t. ex. sbst.
slinka.
[si un t, sv. dial., dagdrivare, slunt-
(r)a, slå dank, se under slinta.]
slup, U. Hiärne; tidigare: slupa, plur.
-or, 1629, 1644, 1682 = da. slup (ä. da.
sluppe), från lty. slup(e), boll. sloep
(varav eng. sloop)-, från germ. spr. kom-
mer fra. chaloupe, varav eng. shallop
o. ä. nsv. chal(o)npe, t. ex. 1654, Möller
1755, o. eschaloupe, t. ex. Tersmeden o.
1780; till mlty. slupen, glida, varom se
närmare sleif, slopa, underslev o. !
(de ej besläktade) slipprig (slutet) o. '
si ti (slutet).
sluring', ett slags 'tisdagssoppa', särsk. 1
bekant från bevaringslägren, egentl.
dial., där även i betyd, 'slurk, klunk,
skvätt'; säkerl. till den stora grupp av j
ord på siar- el. ett enklare slu-, som
betecknar ngt mindervärdigt i olika
avs.: vara slarvig el. slö el. sluskig j
osv.; jfr t. ex. sv. dial. sluring o. slöring, \
yngling som det ej är besked med, slöra, j
vara slarvig, no. slure, latmask; se f. ö.
Schlaraffcnlan d, sluddra, slusU,
s 1 ö d d e r.
slurk (med dial. anstrykning), sup,
klunk = no., da. slurk, nisl. slurkr; till
sv. dial., no., nisl. slurka, sörpla i sig;
jfr ty. dial. schlurk, mhty. vb. slurken;
ljudhärmande parallellbildningar till sv.
dial., no. slarpa, sörpla, sv. dial. slurp,
slurk, ty. schlurfen osv.; jfr även under
sör pla.
slusk, Spegel 1685; 1705: slusker, jfr
Lucidor: sluskot = no. slusk, vårdslös
person o. d., jfr da. sluskc, oordentlig,
kvinna, ävensom sv. slusk a, vb, vara
sluskig, i dial. även: slå dank, söla med
vatten, no.: (nngef.) ds., (da. sjuske,
sluska, med pejorativt j), lty. slusken,
gå släpande, sliiskenpakk, slödder, eng.
dial. slush, slusk, som vb: plaska, söla,
osv.; avljudsform till slösa, jfr sv. dial.
slöysk, slusk. I sv. möjl. lånat från el.
påverkat av lty.; kan dock väl vara
inhemskt. — Ett rotelement slu ingår
även i en del andra ord med likn. be-
tyd.; jfr sluddra, sluring, slödder.
Se även under slampa.
sluss, C. Bonde 1658, med dunkelt
ss; jfr 1643: slusor; f. ö. under 1600-t.
vanl. -y-, t. ex. 1620: slgssor, 1633: sly-
sor, 1635: slyserna osv. = da. sluse,
från mlty. sluse (ty. schleuse), väl genom
förmedling av ffra. escluse (fra. ccluse),
av mlat. exclusa, sclusa, egentl. part.
pf. pass. fem. till lat. excludere, ute-
stänga, av ex, ut, ur, o. claudcre, till-
sluta (jfr klosett, kl öster, klys, kon-
klusion; urbesl. med sluta). — Förr
stundom skrivet -Is- el. -tz—, beroende
på den vanliga assimilationen av ts till
ss, som vållade, att ts stundom insattes,
där det ej hörde hemma.
slut, i betyd, 'avslutning' vanligt
egentl. först på 1700-t. (t. ex. Spegel
1712 osv.), tidigare däremot allmänt i
betyd, 'slutledning' (t. ex. Stiernhielm,
Kolmodin 1732, jfr nedan) o. i betyd,
'beslut' t. ex. 1636 = da. o. da.-no. slut
(i da. sällsynt utom i sammans.), no.
slutt, från mlty. slut m., med avljuds-
formen mlty. slot n. (o. m.?), beslut (jfr
även slott), fhty. sloz n., slutsats, slut-
ledning, mhty. sluz m., slut (ty. schluss
m.), till sluta såsom t. ex. ty. loch
(se lock) till germ. *lukan, stänga. —
Slutet gott, allt(ing) gott, efter ty.
ende gut, allcs gul; jfr under ända 1.
— A. nsv. slutmakare, dialektiker, hos
Rydelius 1737: 'then store slutmakaren
Leibnitz'.
sluta, v. fsv. sluta st. vb., tillsluta,
stänga, 1504 = no. slutta, da. slutlc,
från mlty. slulcn st. vb., även: avsluta,
besluta = fhty. sliozan (ty. schliessen),
till ie. roten sk(l)u i lat. claudcre, till-
sluten
7 i) 2
slå
sluta (se bl. a. kloster o. sluss), clä-
ris, nyckel, clävuSf spik (egentl. att stånga
med), grek. kleis, nyckel, klciö, tillsluter,
nikytnr. cZo, regel, stängsel, fslav. kljuci,
hake, nyekel, litau. kliuti, haka på, osv.
— Sluta i betyd, 'draga en slutsats'
går, såsom de flesta likartade betyd.,
ytterst tillhaka på lat. (concludere). —
Från o. med ä. nsv. även med svag böj-
ning, t. ex. Bib. 1541 slutte, igenslöt,
slutade t. ex. 1(582; från början av
1700-t. med böjningen växlande efter
betyd.; se närmare Lundberg 2:dra av-
Ijudskl. s. 29 f. — Härtill germ. 'slutila-,
nyekel = ty. schlussel, till sluta, såsom
det likbetyd. germ. * Inkila- (= nye kel)
till germ. 'Inkan, stänga (se lucka osv.).
— Jfr slut, sluten, slott, Sehlyter.
sluten i förb. tyst och sluten, en
sluten natur osv., t. ex. Fahlcrantz
1820: 'livad den Cham är sluten och
kuriös', Dalin 1853, jfr da. indeslnltet,
ty. verschlosscn; i sv. kanske med tysk
förebild el. också inhemsk bildning, jfr
sluta sig inom sig själv osv.
slutta, Rudbeck 1679 (sluttade), Ene-
man 1712, av äldre sluta 1664, pres.
sluter 1G79, 1687 (jfr slutter ännu 1886);
hos Spegel 1712 blott adj. slult, hos
Serenius 1741: slutt o. sluttande, jfr y.
fsv. slut P. Månsson = no. slut; alltså
egentl. = no. sluta, hänga ned, vara
nedböjd, ipf. slutte, motsv. isl. sliita, ipf.
-ada ds.; i sv. med tt o. kort vokal efter
ipf. *slutte av *sluttc (jfr hötta, skutta);
i avljudsförh. till isl. slota, hänga ned,
vara overksam, no.: avtaga hastigt, sv.
dial. slåta, vara lat, upphöra (om kyla,
regn), ty. dial. schlossen, bliva slapp,
vilket snarast är stammens grundbetyd.
— Ty. har i betyd, 'slutta' i stället sich
neigen (= niga) o. eng. bl. a. slope (i
avljudsförh. till germ. * stupan, glida; se
f. ö. slup, slejf o. slopa).
slya, dialektord, mjukt spö, vidja, ris,
även: sli(a), slöja, y. fsv. *slya, plur.
slijor P. Månsson; möjl. att samman-
hålla med no. shja, lång slapp figur;
f. ö. dunkelt.
slyna, Brasck 1650, Weste 1807, motsv.
ä. nsv. sluna, t. ex. pl. sluner 1608, från
mlty. slune, lösaktig kvinna. Detta har
man, sannol. felaktigt, sammanställt
med sydty. dial. slune(n), slumra, ä. da.
slune, falla i sömn, da. dial. : vara matt
el. slapp, osv.; /i-utvidgning till en germ.
rot sin, vara slapp o. d., i got. ana-
slawan, upphöra, gaslawan, tiga, osv.
Snarast hör ordet i stället till mlty.
sinnen, ty. dial. schlaunen, egentl.: vara
snabb, skynda, påskynda, med samma
betyd. -utveckling som östsv. dial. flånga,
liderlig kvinnsperson, till flånga, flänga,
hasta; jfr även sv. dial. slgng(j)a, slyna,
till shjngja, slänga, slinka till vb.
slinka, sv. flickslänga till slänga
f/1 i eks närt a till sv. dial. snärta, skynda
åstad o. se under flicka. Jfr förf. 1600-t.
sv. s. 39.
slynga, sbst., bl. a. i me an der- o.
tarmslynga, ett mycket ungt ord i
sv. (ännu ej hos Dalin 1853), från da.
slgnge (se slunga 1, 2 o. slinga 1); i
vadslynga från dial.
slyngel, Serenius 1734 (1613: slingel)
= no.-da., från ty.; jfr mlty. slungel,
ä. ty. schlungcl (ty. schlingel) ; besl.
med germ. *slingwan, slingra sig o. d.
(= si un ga 1), o. * slangwian (— si än g a).
Grundbetyd, kan vara 'en som smyger,
kryper el. dyk' el. snarare 'som driver
omkring, slår dank', jfr ty. sehlingeln i
denna senare bet}7d. o. de nordiska
parallellerna under slänga 2. — Slyng-
elår, Dalin 1738, efter lty. sliingeljdr.
slyngon, blåbär, se slinnon.
1. slå, vb, fsv. slå (ipf. slö, y. slögh),
även: slå ihjäl, dräpa, såsom ännu i
gamla bibelövers.: 'slå allt det som
lefvande är' = nya övers, 'dräpa' (1 Mos.
8: 21) = isl. sid, da. sZaa, got., fsax.,
fhty. slahan (ty. soldagen, med g från
andra verbformer, för ä. schlahen, ännu
hos Luther), ags. sléan (eng. slag, slå
ihjäl), av germ. *slahan, till en ieur. rot
slak; jfr fir. sligim ds. av en växel rot
på ie. -g. — Icke veta vad klockan
är slagen, motsv. i da. o. ty. — Slå
i betyd, 'hälla, ösa', redan i fsv.; ej i
da. el. ty. Härtill uttr. slå vatten på
gåsen, Grubb 1678; likartat uttr. i eng.
(on thc duck's back). — En tanke slår
mig, jfr eng. a thought strikes me; även-
som a thought occurs mc, egentl.: löper
mot mig, sv. det faller mig in, ty.
cin gedanke scliicsst mir durch den kopf.
slå
793
slån
— Slå b 1 å dunster i ö g o n e n p å f o 1 k,
motsv. ty. jemandem blanen dunst vor-
machen, med likn. uttr. i en mängd
språk t. ex. da. stikke en blaar i ejnene,
eng-, cast a mist beforc a person's egc
osv.; ofta i stället med ord för 'sand',
'stoft', t. ex. da., ty. (sand), eng. (dust),
fra. (pondre), lat. pnlverem ob oculos
aspergere, det senare väl från något
stridsknep. Jfr Luther: er machet ihm
ein geplerr vor die Ängen (till geplerr,
ögonförbländning). — Slå alarm, Var.
rer. 1538: slåå alarmen; bildl. 1801;
efter ty. alarm schlagen. — Slå dan k, se
dan k 2. — Slå följe har möjl. uppkom-
mit genom misstydning av följeslagare
(från o. 1640), en utvidgning av fsv.
fylghislaghi, till lag 2 o. lägga (jfr fsv.
siamgalaghi, sängkamrat, osv.), nsv.
följeslage, som man under 1800-t. med
ringa framgång sökte återuppliva; jfr
under undersåte. Jfr dock uttr. ss. slå
sigi slang med o. d. — Slå huvudet
på spiken, se spik. — Slå någon på
fingrarna, i bildl. betyd.: beslå med
fel el. misstag, t. ex. Kolmodin Qv.-sp.;
väl från skolspr., med syftning på ma-
gisterns linjal el. dyl. — Slå på stort,
förr även: slå stort på t. ex. Dalins Arg.
= da. slaa stort på, jfr mlty. upslån,
ge ut pängar, leva stort. — Slå sig,
om fuktighet = da. slaa sig, motsv. ty.
sich beschlagen; jfr sv. dial. sia ga, snö-
slask, no. slagen, fuktig, vartill no. slag-
na, nisl. slagnast, bli fuktig, motsv. sv.
dial. slångna ds. — Slå sig på (t. ex.
att dricka), motsv. i no., men ej i da.
(där: slaa sig til drik). Jfr fsv.: tbe
mykit slås i ofdrgkkio. — Slå sig till,
sälla sig till, förena sig med, redan i fsv.
== no.-da. slaa sig til (da. slaa sig paa
et parti), motsv. ty. sich zn einer partei
schlagen. — F. ö. ha flera förb. med slå
tyska förebilder, t. ex. slå av på en
vara, slå in på. Sv. slå an på, göra
ett sympatiskt intryck på o. d., i da.
blott i adj. anslaaende, har däremot
ingen direkt motsvar. i ty., men utgår
ytterst från tyska anschlagen, slå emot,
jfr etivas schlägl bei eincm gnt el. schlecht
an o. etivas schlägt an, något har ve-
derbörlig verkan. — Slåss är ljudlags-
enligt utvecklat av släss (av 's!as/.\ av
slä s&b), medan slås (t. ex. gräset slås)
har analogiskt tillagt s. — Jfr f. ö. slag,
slaga, slakta, slå 2, slätter, slägga,
släkt, storslagen.
2. slå, tvärslå o. d., fsv. slä = isl.
slå ds., mhty. slä, käpp, ags. sléa, väv-
sked (eng. slag, sley), av germ. "slahö-;
besl. med mlty. slach n., slage f., slag-
bom o. d.; till vb. slå.
3. slå, orm-, fsv. sid = sv. dial. o.
no, slo, ä. da. -slaa; jfr ags. slä-wgrm
(eng. slow-worm); av rätt omstritt ur-
sprung. Snarast, med (K. F. Johansson
o.) Falk-Torp, av germ. *slaihwö-, till
ie. roten slik", vara hal > glida fram,
varav även litau. stekas, regnmask,
fpreuss. slagx ds. No. sleva, ormslå,
möjl., med avljud o. grammatisk väx-
ling, av germ. *sligwön. Besläktat är i
så fall även fhty. blinlslihho ds. (ty.
blindschleiche), närmast till det till sam-
ma rot el. en växelform (ie. slig") hö-
rande fhty. slihhan (ty. schleichen), smy-
ga o. d. — Emellertid har även den
först av Falk Ark. 6: 117 framställda o.
senast av H. Pipping SNF 8. 1: 82 f.
hävdade sammanställningen med slö ett
o. annat som talar för sig; i så fall germ.
*slaiwö-, den långsamma, el.: den vars
bett är slött; den ags. formen i så fall
av sldw-wyrm. — Knappast däremot,
såsom också förmodats, av germ. *slan-
hwö-, grammatisk växelform till ty.
schlange, orm, till germ. *slingivan,
slingra sig; i vilket fall f. ö. det ags. or-
det ävensom no. sleva måste avskiljas
från denna ordgrupp. — Litteratur se
f. ö. H. Pipping anf. st.
[slåk n., kvarnränna, stort tråg, stor
klumpig kvinna, se slöke o. sluka.]
slån, Primus spinosa, fsv. slän, slån-
bär = ä. da. slaaen, med n möjl. från
vissa former av /i-stammen (jfr b lån or),
motsv. slå i sv. dial. slåbär, ä. da. slaa
= mlty. slé, slén(e) m. m., fhty. sléha
(ty. schlehe), ags. slå (eng. .s/oc), av germ.
"slaihwön; väl besl. med fslav. sZiwa, litau.
slyvas ds., som man sammanställt med
nsloven. slw, blåaktig, lat. lividus ds.
Med avs. på suffixväxlingen i germ.
"slaihwön o. fslav. sliva jfr t. ex. lat.
rl-vus, bäck, o. fslav. re Lä-, flod. —
\. nsv, slä, slär, slån, slåubär (l. e\.
794
slända
Spegel 1685), har väl, såsom också G.
Bergman antagit (Samnord. c s. 15 n.),
fått sitt å från den nybildade plural-
formen slår (s. Sv.) av samma slag som
»rör, vrår, är, åar. Även i Gotl. s/o/Vi
m. m. har ä snarast införts på analo-
gisk väg. Dock kunde väl sZd också
tänkas vara lån från mlty. slé.
[si åta, sv. dial., vara lat, upphöra
(om kyla, regn), se slutta slutet.]
slåtter, t. ex. Lind 1749, jämte ä.
sv., sv. dial. slätt (i dial. även slait),
det senare av-fsv. slät = no. slaalt, av
'slahl-, till slå (gcrm. 'slahan; se slakta),
medan det förra möjl. utbrutits av sam-
mans, såsom slåtterkarl o. d. (jämte
ä. slåter-) som innehåller genit. till siat;
jfr Hydqvist SSL 2: 154. I fsv. även
slät(l)a, vartill släl{t)odagher, motsv. sv.
dial. slåt(t)a.
släcka, fsv. slcekkia = isl. slek(k)va,
no. slekkja, slekkja, träns. o. sv. vb.,
jämte no. slokka intr. o. st. vb., ä. da.
slgkké (da. slnkke, genom ombildning
efter slukne m. m.), av germ. *slakivian,
kausativum till ett germ. st. vb. *stek-
wan, med presensbildande w, som över-
förts på kausativet, till vilket starka verb
hör fsv. part. slukin, släckt = isl. slo-
kinn; besl. med slak. Däremot har ags.
sleccan, försvaga (*slakjan), bildats direkt
till detta adj. Jfr ags. slacian, bliva
svag (formellt = eng. slake, släcka, stilla).
— Med nrsprungligare betyd, i släcka
tåget o. d., släppa efter, egentl.: göra
slak. — Om det kanske med släcka
ytterst besläktade tyska ordet för 'släcka'
löschen se läska.
släde, fsv. slcepi, slipi m. (med o. utan
a-omljud) = isl. sledi, da. slcede, mlty.
slede, fhty. slito (ty. schlitten), meng.
slede (eng. sled, sledge; eng. sleigh från
holk), av germ. *slidan- st. vb., nomen
agentis med svaga avljudsstadiet till
germ. *slidan, glida = ä. nsv. slida,
glida, ags. slidan (eng. slide), fhty. sli-
lan (bildat som droppe, låge osv.);
besl. med litau. slidns, glatt, lett. slidét,
glida, ir. släet, glidbana, ävensom grek.
olisthdnö, glider (med -slh- av ie. -dh-t-),
osv.; se f. ö. det besl. sli ra (av slidra).
Grundrot i sli (se slem 2). Germ. pa-
rallellrot glid, se glida. — Nsv. släda,
y. fsv. slwdha, utgår från oblika kasus
till släde (jfr an da, blomma, hjärna,
hjässa osv.). — Slädparti, G. .1. Eli-
rensvärd 1780, Tersmeden o. 1780, efter
ty. schlitlenpariie, till partie i betyd,
'följe el. sällskap' liksom i jagd-, spiel-
partic, varefter sv. jakt-, spelparti.
slägga, fsv. slceggia = isl. sleggja, da.
slcegge, av germ. "slagjön, till vb. slå
som t. ex. sv. dial. ngdja (se d. o.) till
isl. hnjöda, slå, stöta.
släkt, fsv. slcekt f. o. n. = da. stegt,
senisl. stekt, från mlty. slecht n., av
slechte = fhty. gislahti (ty. geschtecht),
av germ. *slahtia-; jfr fhty. slahia i.,
släkt, slag, art, ty. ungeschtacht, klum-
pig, grov, osv.; till * slahan = slå, med
samma betyd. -utveckling som i slag 2.
— Släkte, fsv. släckte, från ovannämnda
mlty. slechte. — Härtill även: släkting,
fsv. sheklinge, bl. i plur., vilket ersatt
det äldre frän de, liksom lånordet si ä k t
utträngt fsv. nip. En annan beteckning
är ä. nsv. släkleman, jfr mlty. slechtes-
man; ävensom sv. skyldman. — Släkt-
skap, Spegel 1712: slecht- = da. sl>-
skab; se -skap. I fsv.: framdskaper,
framdsaimia.
1. slämma, slå hastigt el. kraftigt,
väsentl. dial., Nya Pressen (Finnl.) 1894:
'slämma med stolklaffen' = no. slemba,
da. dial. slemme, slå igen en dörr o. d. ;
möjl. besl. med slamra el. av detta
oberoende ljudhärmande bildning.
2. slämma, (ä. nsv.), leva i sus o. dus,
ruckla, se slam 2.
1. slända, enklare spinnredskap, i Sv.
känt redan vid järnålderns början o.
rätt allmänt i bruk ännu vid början av
1700-t., ä. nsv. slende o. 1580, slända
1628, fsv. sla>nda; jfr ä. nsv. sland Var.
rer. 1538 (jämte snäll) o. slånd, sv. dial.
slann, jfr ä. nsv. smör-stan, smörtallrik
Bröl.-besv. ihugk. (Hesselman Spr. o. st.
10: 288), o. uppländska 'knäslann, knä-
skål. Enl. den vanliga åsikten omställ-
ning av ett äldre *snälda, *snald, motsv.
sv. dial. snälla, isl. snddda, no. snclde,
av germ. 'sncéÖliön, jämte sv. dial. snåld,
snål!, knäsnåld, knäskål, ä. da. snold,
no. snaald (= isl. sndldr, nos, på ormar),
av germ. *snä>dla- = ie. 'sné-il-, instru-
mcntalbildning till roten (s)m\ spinna
slända
795
slät
o. cl., urspr.: vrida, i t. ex. lat. nemen,
grek. néma, vävnad, garn, i avljudsförh.
till sno o. snöre; jfr parallellbildningen
germ. "nceplö- (i nål). Dock av Olson
Appell, sbst. s. 233 med tvekan sam-
manfört med germ. *slindan, låta glida
(se under slinder o. slinta). — Ana-
logt uppkommet är likabetyd. ty. spin-
del, av mhty. spinle, Z-avledn. till roten
i spinna. Jfr även sanskr. tarkn-,
slända, o. grek. åtraktos ds., till roten i
lat. torquere, vrida (se ta re, durk 2
o. tortyr), om lat. colus, spinnrock,
se hjul. — Om andra gamla namn på
sländan se rock 2. — Jfr följ. o. under
sp in n a.
2. slända (insekt), Linné 1740 (troll-
slånda), Weste 1807, överförd anv. av
föreg., med syftning på kroppsformen.
1. slänga, vb, fsv. slcengia, slänga,
slunga = isl. slongva (o. slyngja), no.
slengja, slongja, da. slcenge, lty. slengen,
S3rdty. dial. schlen:;en, jfr fhty. slan-
genti, 'jactatus', av germ. *slangwian,
kausativum (el. iter.-intens.) till *sling-
wan = slunga 1. — Deverbativ : släng,
Asteropherus 1008: 'en släng af en kar-
baass', Gustaf II Adölf i likn. betyd.;
annars ofta om 'slängar' av sjukdom
o. d., 1079 osv.; plur. äldst -iar; till
slänga som knäck till knäcka, ryck
till rycka, smäll till smälla m. il.
Härtill det bokstavsrim mande få sig
en släng av sleven, dvs. få vara med
på ett hörn, t. ex. P. La?stadius 1830-t.,
Knorring 1845: 'får min lilla släng af
slefven'. — Med avs. på betyd, 'göra
undanflykter o. d.' jfr t. ex. Växiö domk.
1078: 'Han . . har lärt konsten att
slängia sigh'. Till dylika uttr. hör väl adj.
slängd (vard.), knepig, fiffig, även:
driven, skicklig. — Jfr slang 2 o. följ.
2. slänga i flickslänga, t. ex. Onkel
Adam 1857 == no. slengja, till slänga,
gå o. driva = no. slenga, bildat av
motsv. verb som slinka, slyna m. fl.;
se sär sk. slyna o. flicka.
släntra, finnl.: gå långsamt o. utan
mål, driva omkring, t. ex. Tavaststjerna
1887 osv., i ä. nsv. t. ex. Kolmodin
1732, även i sv. dial. = no. slentra, da.
slentre, lty. slenlern (varifrån ordet möjl.
delvis i\r lånat; jfr d«>ck necJan), lio]l.
slenleren; jfr senisl. slentr n., kringdri-
vande; besl. med el. avledn. av ä. nsv.
slänla, slå dank, driva = no. slenta,
da. dial. slcnte, ty. dial. schlcnzen, av
germ. *slantian; med avljudsbildningarna
no. släntra ~ sv. dial., no. släntra osv.;
besl. med slinta o. slant 1, 2, slanta;
se d. o. ävensom förf. Ark. 14: 100,
Olson Spr. o. st. 7: 77. — Med nd i lty.
slenderen, ty. schlendern (jfr slentrian),
släp, se följ.
släpa = fsv. = da. sl&bc, från mlty.
slépen (jfr under underslev slutet) —
fhty. sleifen (ty. schleifen, -te), av germ.
*slaipian, kausativum till slipa; alltså
egentl.: låta glida. Avljudsform: *slipön
= mlty. slepen, släpa, varav ty. schlej)-
pen ; härtill även mlty. slepe (ty. schleppe),
I varifrån sv. släp (klädnings- o. d.), som
| alltså ej är fullt identiskt med vbsbst.
I släp (slit o. släp), till släpa. En mlty.
biform till slepe är slippc (se slips).
släppa, fsv. slceppa = isl. sleppa (-pt-);
kausativum till slippa (se d. o.); alltså:
låta glida. Danskan har i stället det
urspr. inträns, slippe.
slät, i ä. nsv. o. sv. dial. även slätt,
fsv. sla?t(i)er, slät, jämn, enkel, okonst-
lad, enfaldig, ringa, dålig = isl. sléttr,
jämn, glatt m. m., da. stelt, got. simhés,
(fsax. sliht), mlty. sleeht, slicht, fhty.
sleht ds., i mlty. o. fhty. bl. a. även:
vanlig, enfaldig (ty. schlecht, nu: dålig),
eng. slight snarast från nord. (Ekwall
Shaksp. s. 88); av germ. *slihta-, glatt,
participbildning (av samma slag som
t. ex. rät) till germ. roten slik, glatt,
i t. ex. isl. slikisteinn, bry ne, no. slikja,
vara glatt, glätta, ags. slic, polersten,
m. m., av ie. slig i t. ex. fslav. slizuku,
hal o. (1. Jfr likbetydande ie. sli- i
slem, slidh- i släde, slib- i slipa. -
Ur betydelsen 'jämn' utvecklade sig den
av 'jämnstruken, enkel', jfr rätt o.
slätt = ty. schlecht und reellt; sedan
(redan i fsv.) med ta dlande bibetydelse:
! tarvlig, klen, dålig, jfr P. Lagerlöf:
'denna slätta Dicht', om sitt poem
Elisandra, el. Karl XII:s omdöme om
sig såsom 'een mycket slätt skri f\ are',
samt nsv. en slät figur; i ty. (med
samma utveckling som böse, urspr.
I 'ringa, värdelös') alltså: moraliskt dålig.
sliita
slöjd
En ursprungligare betyd, 'enkel o. ä,'
kvarlever i ty. schlichi (med i väl från
vb. schlichten m. Q. ord). — Om väx-
lingen -/- o. -//- jfr rät. — SI ii t var,
Linné 1751, i Boh.-l.: slätvarv — da.
sletoar(re), jfr ty. schlichtbutt; i motsats
till pigg var (se d. o.); jfr isl. sand-
Iwerfa i samma betyd.
släta, fsv. slcet(l)a = isl. slétta, da.
s/etfe, motsv, mlty., t\r. schlichten (=
slik ta), av germ. *slihlian, avledn. av
slät. En ljudlagsenlig fortsättning av
detta *slihtian skulle väl ha givit ett
nord. *slit(t)a; de nord. formerna bero
alltså på ny anslutning till grundordet
(jfr rätta).
slätt, sbst., fsv. slwt, substantivering
till fsv. adj. slcei(f)er (= slät), liksom
sv. dial., fsv. flat, slätt, till flat. Med
annan avledn.: isl. slétta f., da. slette.
slö, under 1700-t. o. i dial. ej sällan
slög (med mellan vokaler sekundärt ut-
vecklat g såsom i t. ex. snöga), Bib.
1541 : slio o. sliöj fsv. slö, av ä. sliö,
sliö(r), slö, svag, trög — isl. sljör, slcer,
no. sljo, sljaa, slo m. m., ä. da. slev,
da. slev, fsax. sléo, mlty. slé, fhty. sléo,
ags. sldw (även: slcew; eng. slow, lång-
sam), av germ. *slaiwa- (jfr lapska lån-
ordet slaive-, laivve). De vanliga sam-
manställningarna med grek. liarös, ljum,
blid (i så fall av *sliudro-), el. med lat.
laivus, vänster, äro osäkra, kanske i sht
den senare. — Slö säd innehåller adj.
slö i betyd.: utan kärna, ej grobar, jfr
t. ex. ä. nsv. sliöhafra, slöhvete I. Erici o.
1645. Likbetydande, men obesläktat är
ä. nsv. adj. slöd(h), t. ex. 1631, 1771,
vartill ä. (n)sv. slöd m. m., slösäd, sv.
dial. även slyd, slödd m. m. (av äldre
*slyd, Hesselman i o. y s. 48), germ.
rot slud, en utvidgning av slu-, med
m-avledning i sv. dial. slöm(säd), no.
sloyma, växa hastigt upp i långa, mjuka
strån (varom f. ö. under slumra; jfr
de rotbesl. slöja o. slör 2).
slödder, t. ex. 1682, förr dessutom
slöder, t. ex. Messenius 1611, Spegel
1685, Lind 1749 (jämte slödder); ofta
även sluder t. ex. J. De la Gardie 1625,
U. Hiärne 1680, sludder t. ex. C. Gyl-
lenborg 1740, G. A. Ehrensvärd 1781,
stundom slydder 1671, i ä. nsv. också:
smuts, orenlighet, t. ex. Balck 1599:
slöder; möjl. lån från ity., jfr holl. slöd-
der, slarvig, oordentlig person, lty. slud-
deren, slänga hit o. dit, vara trög, hänga
löst o. slappt, ty. schlotlern ds., även-
som sv. dial. sludda, vara sluskig; urspr.:
vara slapp el. lös; se f. ö. slud dra,
slör 1 o. under slösäd. — En stam
slus ~ slaus med likn. betyd, ingår i
slu sk o. slösa.
[slö g, sv. dial., skicklig, klok, se
slöjd.]
slöja, Schroderus Gom. 1640 (i sam-
mans.), från ett ord motsv. mholl. slöje,
släp. Därjämte: ä. nsv. slöijer Astero-
pherus 1609, slö ij are Schroderus Os.
1635, fsv. slöiere = ä. da. shrier, da.
sler, från det närbesläktade mlty. slöier,
sloier m. m. — mhty. (från lty. lånade)
sloiger, slei(ge)r m. m. (ty. schleier); till
mholl. slöien, släpa (holl. slooien), av
germ. *slaujan. Mholl. slöien betyder
även 'sova', jfr västflaml. slooi, slapp
(da. sloi), o. ordet är alltså rotbesl. med
slör 2 o. de under slösäd (slutet) an-
förda orden.
slöjd, numera: icke yrkesmässigt
handarbete, särsk. i trä (i denna betyd,
lånat i da. m. fl. språk); hos t. ex.
Fryxell o. V. Rydberg även : industri,
förr också: manufaktur, t. ex. handel och
slöjder (ännu högtidl. o. poet.); fsv.
slöghp i., yrkesskicklighet, hantverks-
arbete, yrke, näringsfång (även om han-
del), konstarbete, konst m. m. = isl.
slögd, slughet, list (eng. sleight från
nord.), av urnord. *slögipö-. Avledn.
av ä. nsv. slög(h), händig, konstfärdig,
skicklig (ännu Sahlstedt 1773; hos We-
ste 1807 o. Dalin 1853 med hänvisning
till händig), sv. dial. slög, även : förstån-
dig, slug, fsv. slögher, skicklig, kunnig,
händig, konstmässig, jtr Örbystenen
Uppl.: sluiaslr — slégjastr, konstfärdi-
gast (Bugge Runv. s. 53) = isl. slögr,
slug, no. slog, händig, klok, ä. da.: konst-
färdig, da. dial. slow, även: klok (eng.
sly från nord. spr.); väl ett möjlighets-
adj., germ. *slögia-, till slå, alltså egentl.:
som kan slå (hamra, smida o. d.) = no.
sleg, som kan slås (om gräs); bildat
som för 2 till fara, med samma väx-
ling av aktiv o. passiv betyd, som i
slöke
797
smak
t. ex. isl. ncémr (se angenäm); där-
emot säkerl. ej med den betyd.-utveck-
ling, som föreligger i förslagen; jfr
t. ex. A. Lindqvist Ark. 25: 280 f. —
Leopold har konstig och slöjdig i betyd,
'konstförståndig'.
slöke, dialektisk beteckning för An-
gelica archangeliea, kvanne, Rothoff
1762, motsv. no. slogk(ja), slokja f.,
slokje n., egentl. samma ord som no.
slekja, slokje, ihålig stängel, ränna, (ä.)
sv. dial. sloka, jfr Vgtl. fornm.-för. tidskr.:
'Slökor och Rännor' 1755, av *slauk-, i av-
ljndsförh. till fno. slok n., kvarnränna,
no.: ds., stort tråg, sv. dial. slåk, stort
tråg, av germ. *sluka-, avljudsform till
sluka (se f. ö. d. o.). Betyd. -analogier
se under kvanne.
[slömsäd, sv. dial., slösäd, se slö
slutet.]
1. slör (på kalkonens el. hönsens
huvud), Weste 1807: slöre, av ett äldre
'slödhre, möjl., antingen med gammalt
långt ö, till isl. (osv.) slöda, släpa (se
närmare under sladd 3), eller med
kort ö till germ. roten slup, vara el.
hänga slapp el. lös, varom under si ö d -
der o. sluddra; i alla händelser: nå-
got släpande el. hängande.
2. slör, sjöt.: vind som är akterligare
än tvärs, o. 1800 = no., da. slor, jämte
vb. si öra; väl från lty. el. holl., jfr
holl. sleuren, släpa, Lty. slöven, gå o.
släpa o. d., varav väl sv. dial. slöra,
vara slarvig el. vårdslös, gå o. små-
pyssla, no. slera, släpa efter sig, vara
vårdslös o. d., ä. da. slor(r)e, driva om-
kring, till en r-bildning (jfr sluring)
av germ. roten slu, varom under slö-
säd slutet; jfr utvidgningen slup i slöd-
de r osv.
slösa, Bib. 1541; förr med böj n. slö-
ser, slösle (ännu o. 1700), jfr y. fsv.
slöseri, skräp? 1509 (?), o. silfslösare
Sdw. Tillägg s. 1293 = no. -da. slese
i samma betyd., da.: slarva, slå dank
(slösa återges i da. med odslc), no.
slegsa, slösa, mlty. slöscn (lty. slö-
sen), slå dank; jfr mlty. slöse, toffel;
av germ. stammen *slaus-; egentl.: vara
Vårdslös o. d., sedermera i sv. o. no.
med särskild syftning på egodelar o. d.;
avljudsform till slu sk.
smack, nu: ett slags fiskefartyg, förr
bl. a. om flatbottnade fartyg, använda
i fjordar o. vid kusten; t. ex. Schroderus
Lex. 1637: smacka = ä. da. smak (bo-
jertsegel), da. smacke, från mlty. smackc,
även : gaffelsegel (holl. smak, varav eng.
j smack, fra. semaque osv.); väl urspr. be-
teckning för själva seglet; jfr sv. dial.
' smackeka, eka med sprisegel, smack-
segel, sprisegel.
smacka, 1641 (om en person som
känner törst), Spegel 1685 osv., ä. nsv.
även: smälla, knäppa, i dial. också:
slå, kasta = no. smakka, slå, smälla
(väl från sv., enl. Torp), da. dial. smakke,
smacka, småröka (på en pipa), antagl.
lån från lty. smakken, smacka o. d., i
mlty.: slå, smälla = eng. dial. smack,
smälla; en intensivbildning till ett germ.
smak- (jfr ags. smacian, klappa, smälla,
som möjl. dock är ett smacian, av "smaik-,
se smeka), kanske besl. med litau. sma-
giu, kastar, smagöti, piska; ytterst ljud-
härmande. Jfr under smacka samt
sina ska.
smak, fsv. smaker = no. smak, da.
smag, från mlty. smak m., smake m.,
f. = ffris. smaka m., fhty. gismahho m.,
gismah; med kk i nisl. smekkr, fhty.
smac(h) (ty. geschmack), ags. smozec (eng.
smack) osv., jämte vb. smaka = fsv.,
no. — da. smage, mlty., meng. smaken,
av germ. "smakön jämte "smakkian i
mit}-., fhty. smecken (ty. schmecken),
smaka, ags. snueccan (jfr eng. sbst.
smatch, smak), till ie. smag- i litau.
smaguriai plur., läckerbit, smaguris,
läckergom. Antagl. till en rot med kon-
kretare betyd.: sinnesförnimmelserna
uttrycktes äldst med ord, som egentl.
betecknade orsaken till el. medlet för
desamma; jfr, i fråga om smak, t. ex.
lat. sapor till såpa, saft, el. grek. khy-
j lås, khgmös, dels 'saft' o. dels 'smak';
se även under bitter, frysa, ryka,
stinka, smärta. — I ä. sv. även i
plur. (smakar), t. ex. Dalins Arg. — I
betyd, av 'estetiskt omdöme' i sv. o.
1750 (tidigare Frese 1726, enstaka), t. ex.
O. v. Dalin, Tessill, jfr Bergklint 1781:
'En slags blandning af Omdömesgåfva
och känsla är . . det. som kallas Smak',
motsv. da. smag vid ungef. samma tid
Sill ill
smed
och i samma anv., liksom ty. gcschmack
efter Fra. gout. Jfr Mjöberg Stilstud. i
regnérs ungd.-diktn. s. 24 n. 5.
smal fsv.; smal, tunn (?) = senisl.
smalr, liten, ii. da. sma/, liten, knapp,
da.: smal, got. smals, Liten, ringa, fsax.,
mlty., fhty. smal (ty. schmal), ags. smcel,
liten, smal (eng. small, liten), av germ.
*smala-, egentl.: liten, jfr sv. dial. smale,
småboskap, får o. getter = isl. smali,
även om stor boskap, jfr fhty. smala-
noz, smalaz vihn (med ungef. samma
betyd. -utveckling som i fä). Betyd,
'smal' har väl i de nord. spr. kommit
från lty. Till roten (s)meZ, krossa o. d.
(se smula, mala), vartill fslav. malti,
liten (av *mölo-). — Utvidgad ie. rot-
form: smelk: lett. smalks, tunn, fin,
litau. smulkus, fin, mhty. smelhe, ringa,
smal; jfr melk under Maljen o. moln.
— Betyd, 'liten, obet}rdlig' ingår i uttr.
en smal sak, ett smalt göra. —
Härtill ty. schmählen, skymfa, mlty.
smelen, varav fsv. smcela, ä. nsv. smäla;
med samma betydelseutveckling som i
t}r. schmåhen o. sv. smäda. — Om ett
säkert inhemskt ord för 'smal' se un-
der Mjö-.
[smale, sv. dial., småboskap, får o.
getter, se föreg.]
smalt, koboltglas, 1795, även om den
därav beredda färgen (smalts), t. ex.
1834 = da. smaltie), smalts (jfr följ.),
från ty. schmalte ds., av ital. smallo
(motsv. fra. émail = emalj), från germ.
spr., jfr lty. smalte, emalj, fht. smelzi,
osv., till smälta. Jfr följ.
smalts, i sht om blå färg, beredd av
pul veriserad o. slammad smalt (som
även användes till blå emalj), Wallerius
1747, jfr 1590: smalls (jämte smelts),
emalj; i da. small(e) (se smalt); från
ty., jfr ä. ty. schmelzblau ds., fhty.
smelzi, emalj, till smälta. Smalz är
en inhemsk tysk form, medan det ety-
mol. identiska o. urspr. även german-
ska smalt synes vara lånat till ty. från
ital. — Jfr ty. schmalz, smält fett, varav
ä. nsv. smaltz I. Erici o. 1645.
smaragd = fsv., da. = isl. smaragdr,
mlty. smaragde, smaragt, ty., eng. sma-
ragd, ytterst av grek. smdragdos, md-
ragdos, jfr prakr. maragada-, sanskr.
marak(a)tam, semit. *bäragt, hebr. bä-
reqet (: bäraq, \ysa). Lewy Die semit.
Fremdw. im Griech. s. 57. — Från
härav uppkomna romanska former här-
rör ytterst ä. nsv. sma raid t. ex. 1567,
jfr mlat. smaraldus, ital. smeraldo, span.
esmeralda (se Esmeralda), fra. dine-
rande (eng. emerald från ffra.).
smart, Soc. demokr. 1892 (om en af-
färsman), av eng. smart, knivig, skick-
lig, fin, nätt (jfr under smärt), flink,
skarp, stickande, av ags. smeart, smärt-
sam, avljudsform till smärta.
smaska, äta med smackande ljud.
Lind 1749: smaskning, Thorild; även:
slå, smälla, Blanche 1845: smaskade
fast (jfr Keder: smisk smask, smäll; se
sm i ska), i dial. också: smällkyssa =
no. smaska, krossa, da. smaske, smaska,
även: kyssa (eng. smash, krossa, från
nord. spr.); jfr sv. dial. smatta, slå (no.
smatta, smaska, da. smalte, ty. schmat-
zen) o. smattra; ljudhärmande bild-
ningar, som dock möjl. utgå från en
gemensam grundrot; smaska skulle
kunna förutsätta ett *smatska, såsom
kanske da ska ett "datska — ty. dat-
schen. Jfr sm is k a o. under smacka.
smått, liten trång plats, smutt, Jo-
hansson Horn. Odyss. 1845, ung avljuds-
bildning till smutt av samma slag som
ipf. smått (t. ex. Dahlstierna: 'ned i
buskan smått') till vb. sm utta i betyd,
'(obemärkt) kila (i väg)'.
smattra, Linné 1751 (om grodor),
Kalm 1756 (om ekorrar), Bellman 1769:
'smattra som kulor i krig' = no. smattra
ds., da. smadre, slå sönder, meng. sma-
teren, larma, pladdra (eng. smatter,
pladdra), besl. med mhty. smetern,
slamra, prata (ty. schmettern, slunga el.
falla med brak, smattra, zer schmettern,
krossa); med -dd-: lty. smaddern, pla-
ska; ljudhärmande liksom smaska. I
fråga om växlingen av -dd- o. -tt- jfr
det likaledes ljudhärmande pladdra.
smed, fsv. smedher, äldre: smiper,
arbetare i trä el. metall (jfr trcésmidher,
snickare), i sht. smed = isl. smiÖr,
hantverkare, smed (jfr även ljödasmid r,
skald; se poet), da. smed, fsax. smidos
plur. (Wadstein Kl. asächs. Sprach-
denkm. s. 68. 5), mlty. smit, smet, fhty.
smed
799
smickra
smid (-/) (ty. schmied), ags. smid (eng.
smith), av germ. *smipu-, *smidu-, bild-
ning på ie. -tu till roten smi i grek.
smile, kniv, sminije, hacka; med växel-
formen got. aiza-smipa, smed; variant-
rot till mi i t. ex. mejsel (jfr mes 3,
meta); alltså ett samgermanskt ord för
'metall- el. träarbetare o. d.'. Om denna
rot smi, såsom stundom antages, är iden-
tisk med (s)mi, gnida el. riva sönder,
som omtalas t. ex. under smäcker,
synes ganska ovisst. En gemensam ieur.
beteckning saknas, vilket väl med M.
Mucli sammanhänger därmed, att den
första bearbetningen med den äldsta
metallen, kopparen, skedde icke medelst
smidande utan genom smältning o. gjut-
ning. Smeden o. hans yrke omnämnas
annars i berättelser o. sagor från den
gråaste forntid, t. ex. Tubalkain ('som
var en mästare i allahanda koppar-
och järnverk', 1 Mos. 4: 22), Rigve-
das Tvashtä, grekernas Hephaistos o.
Daidalos, romarnas Vulcanus o. Ma-
murius (i den gamla carmen saliare),
germanernas Wieland (isl. Volundr) osv.,
av vilka sagor somliga på grund av in-
bördes överensstämmelser av vissa for-
skare förmodats ega indoeuropeiskt ur-
sprung. — Betr. isl. IjöÖasmiÖr, skald,
se under poet. — Om ett annat ungef.
likbetyd, ord se fabrik. — Sedan länge
använt som förnamn (egentl. tillnamn;
dock utdött i nsv.), t. ex. fsv. Smip(er),
isl.-fno. SmiÖr; o. i de germ. spr. (dock
åtm. numera ej i sv.) i familjen, var-
ifrån de från ty. o. eng. lånade Schmid t,
Sch mit t, Sm i dt, Smith, Smitt; j fi-
lat. Fabricius, ir. Gobanus (till goba,
smed). De sv. Smedberg, Smed mark,
Smed ström osv. utgå väl i regel från
ortn. på Smed-. — Vidare vanligt i
ortn., särsk. Sme(d)sta, fsv. Smitha-
stom m. m. (till yrkes- el. personnam-
net?). I Smedby, fsv. Smidhaby, in-
går snarast plur. av smed, varom se
forf. Ortn. på -bij s. 73. — Envar sin
egen lyckas smed, fsv. hvar man cer
sin eghin smidh, motsv. i da., ty., boll.,
eng. m. fl. spr., ytterst från lat., jfr
Sallustius '(Hes docuit, id verum esse . .)
fabrum esse quemque fortunae su;e',
citat från Appius (f 278 f. Kr.), alltså
ett talesätt med urgamla anor. — Jfr
f. ö. klen smed, smedja, smide.
Smed- i namn, se föreg.
smedja, fsv. smipia = isl. smidja, da.
smedje, mit}', smede (j fr Tersmedenj,
fhty. snudda, smitta (ty. sclimicde, dial.
schmitté), ags. smidde (eng. smilhy), av
germ. *smipjön, till roten i smed.
smeka, fsv. smekia, smeka, ställa sig
in, smickra = no. smeikja, även: stryka
(med lien), ä. da. smege, smickra =
(o. snarast lån från) mlty. sméken,
smickra = fhty. schmeichen ds. (med
Z-aVledn.: ty. schmeicheln ds.; i dial. även:
smeka), av germ. *smaildan, egentl.:
stryka, i avljudsförh. till smickra; jfr
även smink, sm is k a, smacka. Pa-
rallellrot: smit i smeta, smita. Väl ut-
vidgningar av en grundrot smi (se smed).
— Under särsk. första hälften av 1800-t.
även ett yngre ipf. smekade, t. ex. Ryd-
qvist (dubbelformer) o. (väl) regelbundet
hos S. Knorring o. E. Carlén; jfr Lidner
Mess.: smekad. Då samtliga dessa förf.
äro bördiga från västra Sv. (Göteborg,
Vgtl. o. Boh.-l.), får böjningen sannol.
betraktas som väsen ti. västsvensk; dock
efter I konj. även hos Spegel, Geijer,
Atterbom. — Härtill deverb. nsv. smek
n., jfr fhty. smeich m. ds., ävensom
fsv. smeker m. som tillnamn t. ex. Mag-
nus Smek, om konung Magnus Eriksson,
egentl.: smeksam, inställsam person
(enl. O. Petri Kr.: 'ther aff at han
läät så bedragha sich (av konung Wal-
demar), bleeff han kallat Smeeck'), nsv.
smeker (Dalin 1853, anfört som 'fam.')
= nisl. smeikr, no. smeik.
[S mesta, ortn., se smed slutet.]
smeta, fsv. smeta, av ä. smila, smeta,
stryka, slå = nisl. smita, tränga igenom
(om olja), no. smila, smörja tunt, smyga
sig bort, avljudsform till smita (se
närmare d. o.).
smickra, ä. nsv. även smekra, fsv.
smik{k)ra, även -e- = da. smigre. ä. da.
aven: smegrc, r-avledn. av no. smika
(yngre utveckling: smeka Östl.), stryka,
glätta, avljudsform till no. smikja (seg
inn), ställa sig in, o. till germ. "smai-
kian = smeka. — Härtill: sm i eker a.,
ä. nsv. ofta sme(c)ker, fsv. smiker m.,
smek, smicker = da. smiger n. Den
smula
smita
ljudlagsenliga utvecklingen av fsv. smi-
fcer hade givit sme(c)kér; nsv. smicker
beror på inverkan från verbet. Smic-
ker är sålunda bildat av smickra så-
som t. ex. glitter, joller, klander,
s k i m m e r (från ty.), siad der av motsv.
verb glittra osv. med suffixalt -ra.
smida, fsv. smipa (ipf. -adhc o. -dde)
- isl. smida (ipf. -ad-), även om trä
o. kläder, da. smedc. (med c från sbst.
smed); avljudsform till got. gasmipån,
fsax. smithön (säkert belagt), fhty. smi-
dun (ty. schmieden), ags. smidian osv.;
se smed; jfr följ. o. smidig. — Smida
medan järnet är varmt, motsv. i
t. ex. da., ty., eng., fra., ital., magyar.
— Smida ränker o. d., motsv. i da.,
efter motsv. ty. uttr. Jfr isl. smida sér
rad, finna utväg.
smide, fsv. smidhe = isl. smid i, ml ty.
smidi, fhty. gismidi (ty. geschmeide), av
germ. 'snupia- n.; jfr isl. smid o. fhty.
smida f. ; se föreg. — I fsv. o. isl. även
'smycke o. d.', varefter V. Rydberg i
samma anv.
smidig, 1536: smidug i bet}'d. 'mjuk'
1626, om guld = da. smidig, från mlty.
smidich = mht}7. gesmidec (ty. geschmei-
dig), till föreg.; alltså egentl. (såsom
ännu i förb. smidigt järn): lätt att
bearbeta el. smida.
smila, Stiernhielm Cup., Lucidor osv.
i betyd, 'småle', såsom ännu lokalt o.
i vi$sa dial. utan bibetyd. av inställ-
samhet el. falskhet = no. smila, da.
smile, småle, lty. smilen, meng. smilen
(eng. smile); en säkerl. inhemskt nord.
I- utvidgning av roten (s)mi i sanskr.
smdgate, ler, smagam, förvåning, grek.
meid(i)dö, (jag) ler, lat. mTrus, underbar
(med r-avledn.; se under spegel slutet),
fslav. sméjq se, ler, osv.; jfr under
smäre. — Avledn.: sv. dial. smillra,
småle, mysa, smilsk, inställsam, falsk.
smink, Runius o. 1697, jfr ä. nsv.
sminckeri, t. ex. U. Hiärne = da. sminke,
från ty. schminke, ä. ty. schmink, på
1400-t. även smi(c)ke = öfris. > sminke,
även: fet gyttja. Enl. somliga till germ.
roten sinik, stryka, i smeka osv.; jfr
ä. ty. schminke, schmicke, piskslag. Kan-
ske dock snarare med Schlutter m. fl.
ombildning av mlat. smigma, salva, av
grek. smigma, till smékhö, gnider, vilket
i alla händelser vore, om också avläg-
set, besläktat (se smita). — Ordet upp-
träder i ty. först på 1400-t., men saken
var bland germanerna känd långt tidi-
gare, liksom f. ö. redan hos antikens
folk o. dessutom, väl sedan äldsta tider,
i bruk hos de ryska bönderna. — I
eng. i stället paint, ronge m. m., i fra.
det etymologiskt oklara fard. — Smink-
rot, Lithospermum arvense, 1716 osv.,
motsv. ä. ty. schminkwurtz, ty. banern-
schmink. Dess rödaktiga rot har an-
vänts till sminkning; därför även kal-
lad horleta t. ex. Franckenius, O. Rud-
beck, till fsv. Ut-, färg(a), se -lett.
smiska, slå med flata handen, 1769.
Knappast, såsom antagits, samma ord
som sv. smiska, smila, vara inställsam,
Fröding, S. Lagerlöf (väl danismer lik-
som Sturzen-Beckers smiskig) ~ da.
smiske, smila, småle, i ä. da.: ge tecken
med ögonen, väl egentl.: ställa sig in;
i så fall med gemensam grundbetyd,
av 'stryka (svagt)' o. besl. med smeka,
smickra, egentl.: stryka, o. ä. nsv.,
sv. dial. smicka, smälla; alltså av
*smikska el. (enl. Falk-Torp) *smeikska
(jfr till formutvecklingen under si is k).
Smiska i betyd, 'slå' är i stället en (di-
minutivisk) avljudsbildning till s ma sk a
(av samma slag som t. ex. klicka till
lty. klacken, ty. flimmern till ftamme(r)n
osv., se klick 1, 2), jfr även sv. dial.
smnska ds.; el., föga troligt, av *smilska
till smita. — Härtill s m i s k i få s m i s k
osv., Dalin Arg.: wankar smisk ; jfr Ke-
der (f 1735): 'får smisk ;smask på sin
truth' (Hanselli 10: 369); se under det
fullt analoga stryk.
smita, Rådstur. prot. 1644: 'smet
barnet . . thuert öfuer näsan' (om ett
slag med en 'brånnastake'); i betyd,
snwga sig bort' redan i (i. I:s reg. (jfr
nedan); knappast i fsv., vars smita
sannol. har kort vokal (= smeta) =
no. smita (ipf. smeil), bestryka, smörja,
refl. : smyga sig bort, da. smide, slå,
slunga, smörja, got. bismeitan (dvs. -F-),
bestryka, mlty. smiten, kasta, slå, fhty.
smizan, slå, smörja, stryka (ty. schmeis-
sen, slå, kasta), ags. smitan, smörja
(eng. smite, slå), av germ. * smitan, st.
Smitt
801
smulgråt
vb, i avljudsförh. till smeta (ax smita).
Betyd. -utvecklingen till 'smyga sig bort,
in' (t. ex. Wennerberg Glunt.: 'Han
smet in på Bleket') finns även i no.
smita (jfr ovan). Avlägset besl. äro
väl grek. smen, smekhein, gnida, sönder-
riva (jfr under smink), som anses utgå
från en rot smei; dock kunna här även
parallell rötter föreligga. Jfr smitta.
— Härtill sbst. smita, vulg., i t. ex.
en hel smila, med samma betyd. -utveck-
ling som i sbst. smocka ~ vb. smocka
till.
Smitt, Smith, familjen., se smed.
smitta = fsv.: fläck, sjukdomsämne
= da. smitte, smitta, i ä. da. även:
fläck, från ml ty. smitte, smette, smuts-
fläck, klister = mhty. smilze, slag, fläck
(ty. schmitz(e)), ags. smitta, fläck; bildat
till vb. smitta = ä. nsv. (t. ex. Stiern-
hielm), fsv.: fläcka, besmitta = da.
smitte, från mlty. smilten, smutsa ned,
stryka på = mhty. smitzen, även: piska,
slå, ags. smiltian, fläcka, besudla o. d.,
intensivbildning till smita.
smocka (vulg.), i uttr. smocka till,
Fädernesl. 1900, väl ung avljudsbildning
till sv. dial. smicka (se sm i ska) o.
smacka (i betyd, 'slå'); jfr även
smäcka. — Härtill sbst. smocka, slag
för örat o. d., V. Bergdahl i GHT 1905;
även: hög, hop o. d., Almqvist 1842:
'en ansenlig, en skön smocka', Nybljeus
1874: 'småckor och fläckar', det senare
med samma betyd. -utveckling som i
sbst. smita till vb. smita.
smoking, 1890-t., egentl. : rökjacka,
till eng. smoke, röka, av ags. smocian,
jfr ags. smoca, rök (eng. smoke), av
germ. *smuk-\ jämte 'smeiik- i ags.
sméocan st. vb, ryka, o. *smauk- i ags.
smiecan, röka, ryka, mlty. smöken (varav
da. smotje), ags smiec (av *smauki-),
rök, mit}', smak, ty. sehmaueh; urbesl.
med grek. smijkhein, förbränna vid lång-
sam eld. Plagget begagnades i England
urspr. en stund efter middagen till rök-
jacka för att skydda fr;ickarna mot rök-
lukten. Lär i England, åtminstone nu-
mera, i stället benämnas dinner-jacket;
se Spr. o. st. 15: 69.
smolk, Schroderus Gom. 1640: smolck
aeh slijbbe, med A-avledn. till smal, smul
TJellquist, Fttjm olnri fsk ordboh.
(se smul, smula); jfr fnask: fnas
osv. På grund av den utvidgade roten
smelk i mhty. smalhe, fin, smal osv.
(se smal), kunde dock även tänkas, att
smolk utginge från ett ie. "smlk-nö-
(förf. Ark. 7: 14, 142); i alla händelser
besl. med smul.
smorläder, 1741: smoortläder, 1826:
Smordt- och Passerläder, Weste 1807:
smord-; sannol. helt enkelt 'smort lä-
der' till smörja, med senare anslut-
ning' (under 1800-t.) till den vanliga
sammans. -typen med »stammen» i för-
sta led. Dock av Noreen V. spr. 3: 105
med tvekan tolkat som innehållande
ett fsv sbst. *smurper, fett, avljudsform
till got. smairpr (se smör o. smörja);
osannolikt.
smuggla, Buneberg 1834, Wadman
1835, E. Garlén = da. smugle, från lty.
smuggeln (varav ty. schmuggeln, eng.
smuggle), till roten i smyga. — Till
en germ. växelform smuk höra boll.
smokkelen ds., no. smokla, lura, hålla
sig dold.
1. smul, adj. i smul t vatten, 1803,
Naut. ordb. 1840, E. Garlén Köpm. 1860
(smalare vatten Buneberg), o. i smul
sjö = da. smul i smult vande; egentl.
*smult, vars / i förb. med vatten (osv.)
uppfattades som neutralmärke, motsv.
ags. smolt, smylte, lugn, om sjön, holl.
dial. smout ds., besl. med fsv. smiillna,
bliva lugn, sv. dial. smijlt(n)a ds., ä. da.
smalte, vara lugn; se f. ö. smälta o.
smultron. Knappast, såsom även an-
tagits, från eng. smoolh watcr med /
från smal (t vatten).
2. smul, sbst., Arvidi 1651 : smol, an-
nars ett 1800-tals ord = da. smul, no.
smol; till roten (s)meZ, krossa, mala;
jfr mlty. mol, ags. myl, damm o. d.,
samt följ.
smula, sbst. = fsv., no. = da. smide;
jfr isl. moli m.; till roten (s)mel, krossa,
mala; se f. ö. mala. — Härtill vb.
smula = da. smule, no. smola, m\ty.
smole, jfr isl. mola ds., ävensom smal.
smulgråt, Spegel 1685, jfr ä. da.
smulegraider; sannol. en efterbildning
av ä. fra. pleurepain 1579 osv., till pleu-
rer, gråta, o. pain, bröd, alltså en som
gråter över brödsmulorna som gå åt.
51
smull
802
smutta
En liknande bildning är ä. sv. mas-
gråt, vars första led tolkats på olika
sätt. Jfr Lindroth Festskr. t. Sdw.
s. 161.
1. smult, isterfett, Broocman 1736
== no. -da. smull (i da. svinefedf), no.,
ags. smolt, av germ. "smulta-, avljuds-
form till nilty. smalt = fhty. smalz,
(smält) fett (ty. schmalz), av *smalla-;
till smälta.
2. smult (i förb. med vatten), se
smul 1.
smultron, Var. rer. 1538, Francke-
nius 1659 osv. (Lex. Linc. 1640: smullran)
= fsv. i smultronagrws o. 1400. Kan-
ske snarast, med förf. Ark. 7: 7, egentl.
neutr. plur. svag form av sv. dial.
adj. smulter, lös (oljig, fet, om frukt),
lättsmält, upptinad = grek. bladarös,
mjuk, slapp (närmast av mlad-), av ie.
(s)tnld(9)ro-; r-avledn. till smälta. An-
norlunda om bildningssättet Kock Sv.
ljudhist. 4: 345: urnord. plur. neutr.
-ann. Enl. Wessén Germ. h-dekl. s. 62
är däremot -on i detta ord analogiskt
inkommet efter en grupp denominativa
bärnamn på -on (hallon, lingon osv.,
med omljudd pluralform av -an, jfr
t. ex. isl. akran, ollon). Wesséns an-
tagande, att /-et i smultron inkom-
mit från plur. till ett fsv. *smulta, är
mindre sannolikt. Däremot har -ron i
smultron säkerl. föranlett oinbild-
ningen hjorton (sv. dial.) till hjortron.
I dial. även smult(er)bär, smältebär.
Jfr det besl. sv. dial. muller, hjortron,
under multna; ävensom betr. -on under
njrpon o. ollon. — Ordet smultron
har undanträngt det gamla germ. nam-
net 'jordbär': sv. dial. jordbär, fsv.
iordhbcer, no. o. da. jordboer, fhty. ert-
beri (ty. erdbeere), ags. eordber(i)ge (i
eng. däremot strawberry); jfr holl. aard-
bezie; alltså: bär som växa nära jord-
ytan.
smussla, 1647: 'smuslat ått sigh . .
peningerna' (Ångermani.), Dagl. Alleh.
1771: 'smussla bort hela saken': kunde,
med Noreen V. spr. 3: 289, tänkas vara
ett *smuttla, till likabetyd. ä. nsv. smulla
(se smutta slutet) som t. ex. vassle
till vatten; jfr även ä. nsv. mussla,
smussla, smyga, t. ex. P. Erici 1582,
tala i smyg, fingra, sv. dial. mussla sko
o. smussla sko, en lek, * mussla, arbeta
långsamt, no. musla ds., pilla, no. mutla,
samt de under sm ut t anförda orden
för 'smula, grand'. Möjl. delvis från
urspr. icke samhöriga ordstammar.
smuts, 1728 = da. smuds, från ty.
schmulz, av mhty. smuz, motsv. eng.
smul, jfr meng. smotten, smuleren,
smutsa, ävensom, med -dd-, mlty. smud-
den, smutsa, holl. smodderen, ty. schmud-
deln, meng. smudderen; iterativ- el. in-
tensivbildningar med inom dylika slags
ordgrupper vanlig formväxling (ord med
l- o. r-avledn. o. med förlängning av
stamkonsonanten ävensom växling av
media o. tenuis), jfr t. ex. under de
möjl. besl. modd o. m udd er.
smutt, litet trångt (mellan)rum 1760,
F. Månsson 1916: 'smuttarna och hålen';
hos Bureus Sami. o. 1600 i betyd. 'smula,
grand', Modée Fru Bangsj.: smulter,
småbitar = no. i den första betyd,
(även: smott, smolta), da. smutte, smyg-
väg. Sannol. två ord, så att smutt i
betyd, 'litet rum' o. smutta, (obemärkt)
kila = no.-da. smutte, äro besl. med no.
(s)myta, smyga, dölja, smota (muta),
till germ. smnt-, växelform till smug i
smyga; medan däremot ä. nsv. smutt
i betyd, 'smula, grand' möjl. hör sam-
man med no. mutt, fnask, grand, jfr
även sv. dial. måd (mod) ds. = y. fno.
mod ds. (se under mott). — Jfr smått.
smutta, Linné o. 1750: 'fyllhunden
super alltid litet i sänder och smuttar
i glaset', Bellman: 'Sup, drick och
smutta'; tidigare småtta 1748, smotta
Arvidi (det senare dock osäkert till
betyd.); till föreg. i betj^d. 'fnask, grand,
smula'. — Sbst. smutt, liten klunk,
t. ex. 1840-t., är väl snarast deverbativt.
Förr även som beteckning för en (viss)
sup (i ordningen), som efterföljdes av
de s. k. 'smuttens ungar'. — Närmast
till smutt i bet3'd. 'litet rum' hör väl
det nu föga br. smutta, (särsk. mera
obemärkt) kila o. d., vartill det ny-
bildade ipf. smått, redan 1773: smalt
sig ut, GHT 1893: 'genom klungan jag
smått', Knöppel 1912: 'smått upp som
en raket'. Samma verb är också smutta
i den nu obr. betyd, 'smussla' (t. ex.
smycka
803
småle
Spegel 1712); jfr smussla. Om möj-
ligheten att etymologiskt skilja detta
smutta från ovan behandlade se under
smutt.
smycka, P. Svart 1558 o. därefter
vanligt; jfr L. Petri: smacka = da.
smykke, från mlty. smucken — mhty.
smucken (ty. schmuckén); snarast avledn.
av lty. adj. smuk (-ck), prydlig, böjlig
(varav da. smuk, vacker, o. ä. nsv. smuck
1570-t., vanligt under 1600-t.) = ty.
schmuck, el. av mlty. sbst. smuk (-ck),
smycke = ty. schmuck ds., i mht}^.
(smuc,-ck): omfamning, smygande intill,
av germ. *smukka-, av ä. *smugna-, till
smyga; alltså egentl.: böjlig(t), smi-
dig(t), det som liksom smyger sig på
(kedjor, arm ringar o. d.). Sålunda nära
besl., men ej säkert formellt identiskt
med mit}', smucken, smyga, smyga sig
till, mht3r. smucken, smucken, smyga el.
trycka sig till, även refl., vilket snarast
är en av smycka oberoende intensiv-
bildning till smyga (liksom bocka till
buga, doppa till duva 2 osv.). —
Härtill: smycke, G. I:s reg. 1558:
smy eker plur. = da. smykke; i anslutning
till vb. smycka ombildat av det nyss
nämnda mlty.smwA", ty. schmuck, smycke.
smyga, fsv. smygha, smiugha (med y
i in fin. från den z-omljudda presens-
formen smygher), st. vb. = isl. smjuga,
ä. da. smy ge (i nda. i stället: snige, Uste
m. m.), motsv. fris. smiigen, mhty. smie-
gen (ty. schmiegen), ags. smugan; ej i
got.); av germ. *smeugan, *smugan; jfr,
med k i stammen, mholl. smuken, krypa,
no. smokla, lura m. m. (se under
smuggla), mlty., mhty. sm ucken, smyga
(om vilket senare ord se under smycka);
med utomgerm. motsvarigheter till ieur.
rötter smuk i fslav. smykati se, smyga,
litau. smaukti, smyga bort, m. m., o.
smug el. smugh i lett. smaugs, smal,
m. fl., väl också (med Fick4 1: 576 m.
fl.) grek. myklws, vrå, smyghål in. m. —
Härtill bl. a.: sv. dial. smug a, smal gång,
fsv. smugha, smyghål = isl. smug a. —
Kausativum: germ. 'smaugian =sv. dial.
smöja, sticka el. träda in, t. ex. om lyc-
kor el. garn, "smöga sig, ställa sig in,
fsv. smöghia sik, slinka, glida, isl. smeygja
o. no. smeygja, draga (kläder) :iv cl. på,
da. smege ds.; bildat som flöja till
flyga, nöta till njuta, fsv. pröta till
tryta, töja till germ. *teuhan osv. (som-
liga utan kausativ betj^d.). Härtill l-
avledn. sv. dial. *smögla sig bort, smyga
sig bort. — Se f. ö. smuggla, smutt
{ o. smycka.
[smylt(n)a, sv. dial., bliva lugn, se
smul 1.]
små, nu blott i neutr. smått som
plur. till liten o. i sammans.; i ä. sv.
o. dial. även i uttr. såsom t. ex. sillen
(kollekt.) är små, jfr lagspråkets .små
oduglig skog BB, fsv. smä(r), liten, ringa,
| fm = isl. smdr, da. smaa, av germ.
j *smcéha-; jämte *sni(rhia- i fhty. småhi,
jfr mlty. små-, till ie. smek-, smak-, enl.
somliga besl. med mager utan s o. med
grammatisk växling (h ~ j). Se f. ö.
försmå, Småland, småle, små-
ningom, småtting, smäda, s mäkta,
smälek, ävensom under det dock ej
säkert besl. smäcker. — Små grytor
ha också öron, se öra. — Små tju-
var hänger man, de stora låter
man gå, motsv. i da., jfr Grubb 1678:
I 'Små tiufvvar hängias opp, för dhe stoora
taar man Hatten aff, 'Små tiufwar
hängias i Galgan, dhe stoora i Gull-
kädior', Törning 1677: 'Store tiufwen
slipper, dhen lille gåår til hängieby',
ävensom t. ex. P. Månsson s. 711: 'offte
! gripe the store röffwerene och tiuff-
werne the små tiuffwerne och them
j vphengie vten miskundh'; motsv. (ä.) t}'.
; kleine dieb henkt man, grosse dieb ver-
I schenkt man, reiche dieb hengt man in
gulden ketten, arme in eisen osv. (andra
varianter Grimms Wb. u. dieb).
Småland, fsv. Småland VGL I, egentl.
en kollektivbeteckning för de genom
obygder avskilda små landskap o. härad
söder om Väster- o. Östergötland, som
ännu icke sammanslutit sig till något
större landskapsförbund. — Avledn.
smala' n d ing ia r, s m ålan ni n ga r, u pp t ra-
der redan i Upplandslagen.
småle, Schroderus Gom. 1640: små
lee, ett slags diminutivum till le i den
äldre betyd, 'skratta'; jfr ty. diminutiv-
bildningen låcheln till det med le etymol.
identiska lachen. Da. har istället smile
i smila)
smälek
sm an in gom, Helsingius 1587 osv., ofta
med prep, i (ännu hos Leopold), även:
smånihgon 1597, (i) småningen, vanligt
o. ännu hus Crusenstolpe, (i) små-
ningen(s), i småningh, stundom även
smånungom - no. smaaningom, ad-
verbbildning, med utseende av dat.
plur., till sm a, snarast efter mönster
av t. ex. fsv. ströningum, strövis, flyk-
ningom, flockvis o. d., möjl. med dis-
similatoriskt n för m av ett *småmingom,
utgående från fsv. adv. smäm, små-
ningom, som egen ti. är dat. plur. till
små. Se Noreen Sv. etym. s. 5.
småtting", ungt ord, Sehlstedt osv.,
ännu ej hos Dalin 1853. Enligt Ta mm
Avledn. hos sv. suhst. s. 56 skulle ordet
egentl. innehålla neutr. plur. till ting,
sammansatt med små-, vars å förkor-
tats framför förlängt t; alltså egentl.:
små tingestar, använt om barn, sedan
med förändring av kollektiv bet37d. till
individuell o. av neutralt till maskulint
kön. På grund av ordets sena upp-
trädande är det emellertid sannolikast
en avledning av smålt, substantiverad
användning av neutr. till små, jfr
småttet i bet\rd. 'småbarnen' 1852 (kanske
dock tillfällig skämtsam bildning), även-
som småtter, smulor, Serenius 1734, o.
sv. dial. småtteri, småsaker o. d. = da.
smaatteri. — En parallellbildning (direkt
till små) är småting, t. ex. Onkel Adam
Olga 1850: 'ett allrasomsötaste småting
af hundnatur'.
smacka, vard., slå, smälla, Hallman
1776: 'smäkte dig på din svampiga nos',
hos Weste 1807 beteckn. som 'fam.' =
da. smcekke; att sammanhålla med (men
knappast med a-omljud o. sålunda ety-
mol. identiskt med) sv. dial., ä. nsv.
smicka, no. smikka, ty. dial. schmicken o.
med sv. dial. smacka, slänga, mit}', smac-
ken, bl. a.: slå, osv. (se smacka); kanske
snarast (liksom väl också smocka) jäm-
förelsevis unga avljudsbildningar med
i ord från denna sfär vanlig formväx-
ling. — Härtill sbst. smäck, smäll,
t. ex. fru Lenngren Min salig man:
'Och gaf min skatt en smäck på truten'
== da. smgek; jfr knäpp: knäppa,
skräll: skrälla, smäll: smälla osv.
Stundom även neutr. efter de många
likartade neutrala vb.-abstrakterna. —
Smäck fet, Ad. Hamilton 1845: '2 smäck-
feta grisar', -full, Törneros (som två
ord), Atterbom, motsv. da. smaikfed,
-fuld, jfr no. smikkfull, till smäck ,
smälla, såsom smällfet till smälla. Jfr
ösv. dial. smackad nicken, småckalat,
ävensom sv. dial. smackande full, söt osv.
smäcker, Rosvall 1803: smäck (som
sjöt.), De Geer 1841: 'trossar och tåg,
både svåra och smäckra' (f. ö. vanligt
först under 1800-t:s senare hälft) ==
da. smaikker, väl lån från mlty. smecker
ds. = ags. smicer, fin (eng. dial. smicker);
nära besl. med no. smikr n., fint o.
smått utskuret arbete, litau. susmizes,
liten, förkrympt, polska smighj, smäcker,
osv., av ie. smig, med växelform (s)mik
i grek. (s)nukrös, liten, lat. mlca, smula;
till en grundrot smi, gnugga el. gnida
sönder o. d. (jfr under smita); enl.
somliga även besl. med små (som i
så fall utginge från en ie. rot smei),
dock osäkert.
smäda, pres. smäder G. I:s reg. 1555,
jfr fsv. forsmcédhilse = da. sm&de; från
mlty. smeden, småden, avledn. av smäde,
hån(ande) — fhty. smähida, av germ.
*smcehipö-, till adj. smceh-, ringa (=
små). Av samma adj. äro också av-
ledda: isl. små, håna (germ. *smä>hön),
o. ty. schmähen (germ. *smcehian); jfr
försmå. Alltså egentl.: förringa; med
samma betyd, utveckling som i fsv.
snuela, skymfa, ä. nsv. smala, av mlty.
smelen — ty. schmählen, till smal,
egentl.: liten.
smäkta, fsv. -smwkta (for-, ut-), ipf.
-adhe o. -te = da. smegte; från mlty.
smachten, hungra, försmäkta av hunger
= fhty.gzs7na/ifeon,förtvina(ty.scnmacfl*
ten osv.); jfr mlty. smdcht, svår hunger;
väl till fhty. småhi, ringa, liten, elän-
dig, osv. (se små); alltså egentl.: bli
tunn o. d.; jfr ty. schmächtig, smal,
spenslig m. m.
smälek, fsv. smceleker, smälek, förakt;
en ombildning efter orden på -lek av
fsv. smcéUkhet, smälek, till adj. snuvtiker,
från mlty. smélik, till stammen i smdh-
(= små) o. sålunda = t}', schmählich
el. egentl. samma ord som, likbetydande
smédelik (jfr smäda).
smälla
805
smärta
smälla, fsv. smcella, st. vb. (ipf. smctl(l)),
o. sv. vb. (ipf. -/c), t. ex. 'smälte . . dör-
rena i laas' = germ. st. vb. *smellan i
nisl., no. smella, da. smelde, o. kausati-
vet *smallian i nisl., no. smella, da.
smelde, ags. smiellan, få att smälla,
även inträns.; med sbst. smäll = nisl.
smellr, no. smell m., da. smcld n.; o.
sv. dial. smälla, Silene intlata = no.
smella, da. smelde (liksom likabetyd,
sv. dial. knäcker plur. på grund därav
att barnen pläga blåsa i blomfodret,
som ger en smäll, då det brister sön-
der); säkerl. till en ljudbärmande rot
av samma slag som smat i smattra;
jfr även under smacka o. sm äc k a. —
Smäll fet, se under smäckfet.
smälta, vb., dels 1. av germ. st. vb.
*smeltan i fsv. smcclta (ipf. smalt) in-
träns. = no, smelta, da. smelte, mlty.
smelten, fbty. smelzan (ty. schmelzen);
i nord. spr. möjl. lån från mlty.; i isl.
o. ags. i stället växelformen *meltan;
dels 2. av germ. kausativet *smaltian,
få el. komma att smälta, i fsv. smcvlta
(ipf. smwlle) träns. = no. smelta, mlty.
smelten, flit}', smelzen (ty. schmelzen);
eng. smelt från boll. el. lty. ; av ie.
(s)meld, varom närmare multna, malt,
mild; jfr även smalt, smalts, smult,
smultron, emalj. — Härtill sbst.
smälta, det som smältes på en gång,
varav bildl. : stor mängd ('en hel smälta')
=== no. smella ('heile smelta').
smäre m., dialektord, klöver, jfr Linné
1757: smäregräs från Bob. 1. = no., da.
smcere, motsv. nisl. smäre m. o. smcera
f. ; enl. Falk-Torp s. 1085 egentl.: läpp-
blomster, till ags. smdere m., läpp (av
germ. 'smairia-), som med Uhlenbeck
PBB 26: 570 är besl. med sanskr. smcrä-,
leende, o. smila; jfr lat. htbnrnnm,
guldregn, till labrum, läpp (det senare
dock osäkert). — Tidigare, med orätt,
av Bugge PBB 24: 455 uppfattat som en
avljudsform till ir. seamar, klöver.
smärgel, Bromell 1730: smergel; tidi-
gare: smirg(h)il Hels. 1587, Bureus 1624,
smerill Schroderus Com. 1640 = da.
smergel, från ty. schmergel, schmirgel,
av ital. smeriglio, avledn. till grek. smij-
ris (genit. -idos) ds., jfr smijrizö, smör-
jer, polerar (urbesl. med sm ö r, s m ö rj a )
smärling, fiskn., grönling, Cobitis bar-
batula, Palmcron 1642, Betzius 1772,
Dalin 1853; hos Asteropherus 1609:
smidingh = da. smerlin g, från ty. schmer-
ling, av mhty. smerlinc, till likbet}rd.
mhty. smcrl(e), ty. schmerlc (varav ä. nsv.
smärla, I. Erici o. 1645 : smeder plur.);
säkerl. egentl.: dyfisk o. besl. med got.
smarna, smuts, sv. smörja o. smör:
fisken uppehåller sig ofta i gyttjan på
bottnen; jfr da. dgndsmerling om Cobi-
tis fossilis. Falk-Torp s. 1080. — Om
det i Jämtl. förekommande fiskn. smär-
ling som namn på en småvuxen sikras
(el. siklöjan el. sikyngel), Lilljeborg,
Sv. Ekman, bör sammanhållas med dessa
namn är väl ovisst. — Det ävenledes
om Cobitis använda grönling, Astero-
pherus 1609: grönlingh, är lån från ty.
griindling, till grund, botten.
smärre, smärst, fsv. sm&rre, smwrsler,
med r från kompar., av äldre smcester
= isl. snuvr(r)i, smcéstr osv., till små
(se d. o.).
smärt, Schroderus Com. 1640: smaale
(spinckota, smerta), Spegel 1685 (om
björkar) — ä. da., da. dial. smwrt, tunn,
smal; f. ö. isolerad ordgrupp, sannol.
besl. med smärta till ie. smerd, bita;
jfr särsk. betyd. -utvecklingen i det hit-
hörande ags. smeart, smärtsam, varav
eng. smart, bl. a.: nätt, fin (se f. ö.
smart o. smärta). — Förordas i Journ.
f. litt. o. theat. 1813 som 'ett godt
svenskt ord' framför det av Ling i Agne
använda rank.
smärta, sbst., Arvidi (i citat från en
psalm), Wollimhaus o. 1669 (förr stun-
dom även med -tz-, från ht}'.) = da.
smcrte, från mlty. smerte = fhty. smerza,
-o (ty. schmerz), meng. smerte (eng.
smart); besl. med grek. smcrdnös, smer-
dalcös, förskräcklig, lat. mordcre, bita,
även om smak o. känsel (jfr till betyd,
bitter, till bita); se även Persson
Indog. Wortf. s. 213, 945 samt under
smärt o. smärting. Sinnesförnimmel-
serna betecknades äldst med ord, som
egentl. angåvo orsaken till densamma.
— Härtill vb. smärta, Pfeiff 1713 =
da. smerte, från mlty. smerten (lty. smar-
ten; se smärting) = ty. schmcrzen,
ags. smcortan (eng. smart).
smärl ing
8 O li
smörgås
smärt ing-, egen ti.: gammal tjärad se-
gelduk, Rosvall 1803 (som sjöt.), f. ö. först
unde r de senare årtiondena = da. smer-
ting, jfr ty. schmariing, till da. vb.
smerte, bekläda ankartaget med smärting
för att hindra skamfilning, egentl. =
l ty., holl. smarten (med a av c frfr rf),
smärta, göra ont, i slit om skubbsår
(= sv. vb. smärta; se föreg.), varifrån
ordets användning i sjömansspr. om
tågens skamfilning. — Smärting(s)-
sko, Balck 1888 (om Stockholms gym-
nastikförenings dräkt).
[smöja, sv. dial., sticka el. träda in,
se smyga slutet.]
[smöka, ä. nsv., röka, se under röka.]
smör, fsv. smör, smiör, smior = isl.
smjpr, sm0r, smör, fett, da. smor, smör,
fsax., fhty. smero, fett, talg (men flåg-
frank. kösmeer, fhty. kuosmero, smör),
ags. smeoro ds. (eng. smear, smörja),
av germ. 'smerwa-, besl. med got. smairpr
n., fett (bildat till smer-, smörja, med
ie. instrumentalsuffixet -fr-; se årder),
litau. smarsas ds. o. sv. smörja; jfr
s märgel o. smärl ing. Grundbetyd,
för detta liksom för många andra ieur.
beteckningar för smöret är 'det man
smörjer med'; äldst om salvor för krop-
pens ingnidning; först senare använt
till föda o. enl. Plinius huvudsakligen
el. uteslutande brukat av de välbärgade.
Med avs. på betyd. -växlingen 'fett, smörja'
o. 'matsmör' jfr fhty. anko, smör, besl.
med lat. unguentum, smörjelse, salva,
varav rumän, unt, smör; el. slav. maslo,
salva, smör; el. finska voi, smör, förr:
tett; se även under salva 2. Gemen-
samt indoeur. namn för smör saknas.
— Det allm. västgerm. ordet för 'mat-
smör': ty., eng. butter (flit}', butera, ags.
buterc) lånades väl på 900-t, antagl.
genom klostrens inflytande, från lat. -grek.
butyrum, grek. boutijron, som enl. Pli-
nius härstammar från skytiskan; ett lån
som antagl. här som i flera liknande
fall innebar en förbättring o. utveck-
ling i fråga om beredningen. — De
nord. ortnamnen på Smör- sönderfalla
i rätt många grupper med olika inne-
börd. En av dessa, Smör k ullen,
-kulla, -stenen m. fl., bevarar säkerl.
minnet av hedniska kulter, däri smör-
jelser o. andra religiösa ceremonier in-
gingo, sannol. bl. a. i förening med eld-
kult. Ofta äro till dessa platser gamla
folksägner anknutna. (Almgren, Mon-
telius) O. Lundberg Fatab. 1910 s. 193 f.
I vissa fall möjl. också berömmande
noanamn: stundom ha dessa ställen i
folktron betraktats som tillhåll för troll;
se O. Lundberg NoB 8: 49 f. (med lit-
teratur).
Smör- i ortn., se föreg.
smörgås, Var. rer. 1538 (översatt med
'panis butyratus'), Syl v. Phrygius 1602:
smörgåsenisse, morsgris, som jämt mum-
sar på smörgåsar (jfr under nisse),
1603 i bildl. betyd.: kindpust (jfr till
betyd, under fisk, örfil), 1690 i betyd,
'smörklimp', Florinus 1695 i modern
betyd.; plur. smörgiäs 1677, smörgåsar.
Väl egentl. om runda smörklimpar, som
lades på bröd o. varav innehavaren
egde att med tummen bereda smörgås;
kanske egentl. så betecknade av barnen ;
alltså en metafor av samma slag som
skånska ällingar, egentl.: ankungar, om
brödbitar med sovel på, el. häst(ar) i
samma betyd. Dylika små smörklim-
par, kallade gåsar, brukade man, enl.
en uppgift från 1751, efter kärningen
h varje lördagsafton o. söndagsmorgon
tilldela de små. Jfr f. ö. sv. dial. gås å
kakä, smör o. bröd, gås(a)kaku, smör-
gås, ns. gaas, smörklimp. Se Ark. 9:
368 f., E. Tegnér 10: 182 f. (delvis an-
norlunda) o. där anförd litt. I Stockh.
Dagbl. 5. 12. 1893 erinras emellertid om
i Nordiska museet förvarade i trä ut-
skurna små lådor i form av en gås att
förvara smör i (jfr O. G. Wistrand i
Fataburen 1907 Bil. s. 14) o. antydes,
att ordet smörgås möjl. kunde härleda
sig härifrån. Dock torde, om verkligen
något samband eger rum, förhållandet
vara omvänt: trälådorna kunna ha fått
sin gåsform såsom en anspelning på
'smörgässen'. Enl. Hammarstedt i Fatab.
1906 s. 50 finnas (el. funnos) i Hjärpås
sn Vgtl. julbröd bakade i form av gäss;
väl dock blott en tillfällig överensstäm-
melse. — Kasta smörgås, Serenius
i 1734, under drake: kasta smörgåsar,
övers, av ty. butterbemmen el. buttcrbrot
1 werfen; jfr sv. dial. stå flat fisk, ty. jungh
smörj
807
snapphane
fem werfen, eng. make (el. play ai)
duck and drake.
smörj, se följ.
smörja, fsv. smöria, smyria = isl.
smyrja, smyrva, da. smore, mlty. sme-
ren, fhty. smirwen (ty. sckmieren), ags.
smierwan, av germ. *smerwian, till smör
(se d. o.); jfr s morläder. — Fsv. smyria,
isl. smyrja bero på ombildning av smyrva
(uppvisat blott i isl.). Härtill analogiskt
ipf. snuupc (> smorde liksom spnrpe >
sporde) för väntat *smyrpe av urnord.
smirwipe). — Härtill: sbst. smörja =
no. smyrja; jfr mhty. smirive f., smör-
jande (ty. schmierc). Smörj i uttr. få
smörj o. d., i litter. först från 1800-t.,
till vb. smörja (upp) i betyd, 'ge
stryk', egentl. en överförd skämtsam
anv., jfr Balck 1603: 'en wäldigan knip-
pel (dvs. knölpåk), ocb tå lian ther
medh wäl bade basat och smort hans
Hudh och länder', Envallsson 1782: Mag
skall smörja honom brun och blå', jfr
även i Runebergs Fänrik Stål Mun-
tcrs: 'tack för smörjan', där väl en av-
siktlig ordlek föreligger; motsv. no. -da.
smere op, da. faa snmr. Jfr till betyd. -
utvecklingen ty. schmieren, ge stryk,
ty. wichsen ds. o. wichse, smörj (se un-
der vax), fra. graisser les épaules å,
ävensom badd o. bas. Se förf. Ark.
15: 238.
snabb, 1019, 1039 (i modern betyd.),
med intensivisk konsonantförlängning,
sannol. till stammen i mhty. snaben,
skynda (väl = snaben, snappa; se
snappa). Parallellform: ä. nsv. snapp
Rudbeck = sv. dial. o. no. (där även:
knapp, trång), vilken förhåller sig till
snabb som t. ex. snoppa till snubba
osv. Möjl. besl. med snäv, där samma
betyd. -växling uppträder. — Under se-
nare hälften av 1000-t. o. den första av
1700-t. tycks snabb huvudsakligen bru-
kas om kunskaper, minne o. intelligens:
skicklig ('i Logicis' osv.), läraktig o. d.
snabel Serenius 1734 = da., från ty.
schnabel, av fhty. snavul — mlty. sna-
vcl; besl. med mlty. snabbe o. litau.
sndpas ds.; jfr (till en s-lös rot) näbb
o. näbb, med samma växling som i
t. ex. isl. snéfr o. nofr, varom under
snäv.
snack, fsv. snak, prat, skämt = da.,
från mlty. =; vartill vb. snacka, fsv.
snakka, prata, skämta = da. snakke,
från mit}', snacken, tala, snattra (ty.
schnacken), egentl. = lty., holl. snakken,
snyfta; ljudhärmande liksom sladdra,
snattra osv. Jfr snicksnack. — Or-
det är i Sydsv. betydligt allmännare än
längre i norr, där det vanl. ersättes av
prat, siad der. — Hade förr ett annat
stilvärde än nu; jfr gamla bibelövers.,
1 Cor. 15: 33: 'ondt snack förkränker
goda seder'.
snagghårig, korthårig, 1771, oom-
ljudd form i förh. till sv. dial. *snogghåra
Skuttunge Uppl., sv. *snngg-, kort, i
sn ugga, isl. sngggr, kort, korthårig,
osv. (med /f-omljud), sv. dial. snögg-
hårig o. sv. snygg (med w- o. i-omljud)
samt sv. dial. snägghåra o. sn ä gger (med
i-omljud); se f. ö. sn3rgg.
snaggla, snövla o. d., bl. a. om ljud
från sura pipor, i slit dial. (t. ex. Ögtl.,
Vgtl.), ej hos SAOF el. Lundeli SO, C. F.
Dahlgren (östgöte) 1832: 'Hon (dvs. pi-
pan) medförde alltid ett slags snarkning
eller ett visst snagglande'. Väl att sam-
manhålla med likbetyd. sv. dial. snavla
(se snövla), med i dylika verb av imi-
tativ natur vanlig formväxling; jfr t. ex.
snarka: isl. sngrgla osv.; alltså knap-
past av urnord. "snawwalön el. dyl.,
med -gg- beroende på gammalt inskott
av samma slag som i hugga o. d.
snappa, fsv. -snappa = da. snappe,
från mlty. snappen, snappa, tala snabbt
= mhty. ds. (ty. schnappen); intensiv-
bildning till mhty. snaben, snappa, el.
till isl. snapa, snylta (se snopen). Om
ett annat mhty. snaben se snäva. Jfr
snäppa re.
snapphane, under 10- o. 1700-t. be-
nämning på medlemmar av irreguljära
krigar-, stundom rövarband, särsk. un-
der de svensk-danska krigen i Skåne 1044
— 1079 = da. snapliane, likaledes som
hist. term, förr även som okvädinsord,
t. ex. 'du gamle Snapliane' Holberg Juele-
Stue, från mlty. snaphane, friskytt, stråt-
rövare = ty. schnapphahn, I ä. ty. även :
bössa, varav ä. da. snaphane i samma
betyd. Härifrån även fra. chenapan,
odåga, o. eng. snapha(u)nce i båda betyd.
snaps
808
snatta
F\ o. i enskildheter dunkelt, da man ej
säkert känner, vilken betyd, är äldst (den
av 'bössa' är dock senast uppvisad). Om
den av 'stråtrövare' är den ursprungliga,
hor ordet säkerl. till ty. schnappen i
betyd, 'plundra, röva' (= snappa), jfr
a. nsv. snapperi (= da., från ty.), röveri
o. snatteri; o. den senare leden (=
hane, tupp) är att bedöma som ty.
streithahn osv., jfr sv. stridstupp.
Betyd, 'bössa' är i så fall sekundär o.
kan bero på förkortning av schnapp-
hahnenrohr, dvs. 'snapphanegevär' (el.,
enl. somliga, till schnapphahn, snapplås).
Otänkbart är dock ej, att man i själva
verket har att utgå från betyd, av visst
slags bössa o. att senare denna benäm-
ning överflyttats på dem, som använde
detta vapen; jfr t. ex. det snarast på
liknande sätt uppkomna dragon (se
tilläggen). — Ett kortnamn till detta
ord i den i ml ty. uppträdande betyd,
av ett mynt (med bilden av en ryttare)
är sannol. ä. nsv. snapping hos Honde-
letius 1614: 'Ty fåår iagh och een snap-
ping ther före'; bildat med -ing som
myntnamnen batting, pä n ning, skil-
ling, tioöring, ags. silfring osv.; jfr
förf. 1600-t:s sv. s. 220.
snaps, Bladh 1799: en snaps Janever,
samt t. ex. Ilmoni 1827 i brev: schnap-
sar (Skr. utg. av Sv. litt. sällsk. i Finl.
CIX:98), Dalin 1853 (där även: schnapps)
= da., från lty. snapps el. ty. schnaps;
egentl. substantivering av lty. interjek-
tionen snapps, som utmärker raskhet o.
väl hörtill snappa. Likartadebildningar
äro lty. snips o. ty. dial. knips, snaps.
snar (om betyd, jfr nedan), fsv. snar,
snabb, snar, hastig, skarp, genomträng-
ande (om syn o. d.), sträng (om ord
o. d.) = da. = isl. snarr, lty. snar; jfr
mholl. snare, ivrigt; av germ. "snarha-,
till fhty. snerhan, draga tillsammans,
till ie. snerk, vrida el. slingra sig, i sbst.
snara o. snår; med samma betyd. -
utveckling som i isl. snudr, snudigr,
rask, till snua (= sno), hverfr ds. till
hverfa, vända, jfr f. ö. sv. sno i väg o.
got. sninman, ila (besl. med sno). —
Som adj. i betyd, 'hastig' numera blott
med begränsad anv., t. ex. i en snar
vändning, el. med ålderdomlig anstryk-
ning, t. ex. snar till vrede; allmännare
däremot i vissa dial. o. i ä. sv., t. ex.
gamla bibelövers.: 'Mina dagar hafva
varit snarare än en löpare' Jobs b. 9:
25. — F. ö. mest som ad v. snart =
fsv. samt i korij. så snart som, fsv.
sva snart. — Om got. sprantö, snart,
snabbt, se spruta.
[snar, sv. dial., snår, se d. o.]
snara = fsv., isl. = da., mlty. snare,
fhty. snara ha, ags. sneare, av germ.
"snarhön, till ie. roten (s)nerk, binda,
knyta, i grek. ndrke, domning, dvala
(se narkotisk), utvidgning med -k av
roten (s)ner, väl i lat. nervus, sena, nerv.
Jfr f. ö. snar, snår, snärja ävensom
snörpa.
[snargla, sv. dial., rossla, se följ.]
snarka == fsv., no. = ä. da. snarke,
mlty. snarken, mhty. snarchen(ty.schnar-
chen); avljudsform till sv. dial. snarka,
fsv. snwrka, no. snerka o. till da. snorke,
mlty. snorkeh; jfr eng. snöre, snarka,
snört, frusta; delvis kanske obesl. ljud-
härmande bildningar, jfr f. ö. litau.
snarglys, nässlem, ävensom isl. snprgla,
no. o. sv. dial. snargla, rossla o. d. Av
samma slag som t. ex. likbet}rdande mhty.
scharren (se skor ra) el. grek. régkein
(reng-) el. litau. krankiu.
[snarp, sv. dial., skarp, se snärp.j
snart, adv., se snar.
snaska, äta osnyggt o. d., äta sötsa-
ker, 1654: snaska . . vthi sigh, O. v.
Dalin (om sötsaker), i dial. även: hugga
åt sig = no. snaska, snoka, hugga åt
sig, da. (dial.) snaske, snaska; i betyd,
'äta, osnyggt, smacka o. d.' ljudhärmande;
i no. (resp. sv. dial.) väl påverkat av
dels snaka, snoka, o. dels snatta, hugga
åt sig. — Växelform: sv. dial. naska ds.
= da. naske, mlty. naschen, fhty. nas-
kön (ty. naschen). — Av annat ursprung:
da. gnaske, knapra = lty. gnaschen, o.
da. knaske ds.; med ljudhärmande gn-
o. kn- liksom knapra.
snatta = fsv., no. (där även: snaska)
= da. dial. snatle, jfr isl. snattari, rö-
vare; antagl. en specifikt nordisk ny-
bildning, möjl. uppkommen genom kon-
tamination; väl på ett el. annat sätt
sammanhängande med no. snadda, hugga
till sig, lätt vidröra.
snattra
809
snicksnack
snattra, fsv. snatra = no. snatra,
frustra, knastra, da. snadre, snattra, mlty.
snateren, pladdra o. d.; med -e-\ lty. sne-
tern; med germ. -d-: lty. snaderen, mhty.
snatem (ty. schnattérn); ljudhärmande;
jfr fsv. pitra och patra . . snifra och
snatra.
snäva = fsv. == ä. da. snave, möjl.
från det i alla händelser identiska mit}'.
snaven, mhty. snaben ds., jfr no. snaava
o. mlty., mholl. sneuen ds.; liksom det
likartade snubhla o. åtskilliga andra
likbet3Tdande verb med dunkel förhi-
storia.
[s na vi a, sv. dial., snövia, se d. o.]
sned, adj., P. Svart Kr., adv., P. Erici
1582: se sncdt på — da. dial.; kan vara
en stam sniö- el. sneid-, jfr ösv. dial.
snidot, sned, men sneid, snaj. — Här-
jämte som sbst. på sned, Wivallius 1641
{på snee), i ä. sv. även på en sned,
t. ex. O. v. Dalin, Bellman, motsv. i
dial., ä. da. paa snid, da. paa sned, no.
paa snid o. sneid, isl. d snid. — Omöj-
ligt är ej, att adj. först sekundärt upp-
kommit ur detta sbst., fnord. sniö, sned-
het, samma ord som fsv. snidh, isl. sniÖ
n., skärande (avljudsform till isl. sneid f.,
avskuret stycke, o. etymologiskt motsv.
lånordet snitt; se d. o.), o., med bildl.
betyd., ä. nsv., sv. dial. sned, fsv. snidh,
streck, skälmstycke, no., ä. da. snid ds.,
vartill ä. nsv. snedugh NT 1526, ä. nsv.,
sv. dial. snedig, snidig (ännu Weste 1807),
ä. da. snidig, da. snedig, no. snidng, lis-
tig, förslagen; besl. med mlty. sneidich
(-é-; möjl. även -e- av -/-) ds. = mhty.
sneitec, skärande, skarp, jämte snidec
(ty. schneidig); med betyd, 'listig' väl
närmast från 'skarp, slug'; för betyd,
'knep, streck' kunna flera möjligheter
tänkas. — Till germ. vb. *snipan, skära
(se f. ö. snida); med samma betyd. -ut-
veckling till 'sned' (från betyd, 'skära
snett') som i det likbetyd. adj. skrå
(: skräda, egentl.: skära). — Med avs.
på den vard. betyd, 'drucken' jfr no.
paa en snei. — Härtill: snedd, Schro-
derus o. 1638, Serenius {.på en snedd),
bildat till sned efter bredd o. andra
ord på germ. -ipö-.
[snedig, sv. dial., fintlig, bakslug, se
sned slutet.]
snegla, Kolmodin 1732, även snigla
1789, 1810, ösv. dial. snigla, i dial. även:
lura efter, /-avledn. till sv. dial. sniga,
smyga, vartill adj. sneg, listig, omtänk-
sam, till germ. snig-, växelform till snik-
i sniken o. sneg- i snigel. Alltså
egentl.: giva lurande ögonkast.
snes, i mellersta o. nordl. Sv.:s dial.:
krakstör som uppbär sädeskärvar el. sä-
dcsband, även om själva sädesskylen
(traven) el. antalet kärvar el. nekar; i
vissa dial. också: gren el. kvist, varpå
ngt uppträdes (såsom fisk, bär), m. m.,
fsv. snes i den senare betj^d., tjog (särsk.
om fisk) = isl., no. sneis, pinne, i no.
även: stång till höstack, tjog, da. snes,
tjog, mlty. snése, avskuren gren, tjog,
ags. snås, pinne, av germ. 'snaisö-, av
ie. *snoit-tä el. dyk, f-particip, i avljuds-
förh. till snida, skära (se med avs.
på bildningen mes 3), jfr t. ex. isl.
sneid f., avskuret stycke; se närmare
snida. I betyd, 'tjugo (fiskar o. d.)'
alltså egentl. om de på en kvist el. ett spö
hängda föremålen; sålunda med samma
bet37d. -utveckling som i val, antal av
80 = val, käpp. — Jfr eng. score, tjog,
av isl. skor, skåra, till skära.
snibb, Kudbeck 1698: öresnibben, Spe-
gel 1705, motsv. no. snibba, mlty. snibbe;
åtminstone i sv. väl lån från lty.; besl.
med snipp o. snipa (se d. o.).
[s nicka, sv. dial., skära, utskära, se
följ]
snickare, y. fsv. snitkare (som till-
namn), jfr bokascnikkare (så!) God. Ups.
G. 20 som övers, av biliocolo (dvs. biblio-
pola) = da- snedker, liksom så många
andra yrkesbeteckningar från m\ty.:snid-
deker, till sniddeken, skära, etymol. iden-
tiskt med det inhemska sv. dial.. ä. nsv.
fsv., no., isl. snikka, skära, utskära (av
*snidka), /c-avledn. av snida. En av
detta senare verb bildad handtverkare-
beteckning är ty- schneidcr (se skräd-
dare). Jfr snickra. — En inhemsk
bildning är fsv. trcestnidher, träarbetare,
snickare = isl. trésmiÖr.
snickra, 1670-t. == no. snikra, av sv.
dial. snicka osv. (se snickare), med r
från snickare liksom sv. dial. skommra
till skommare, skomakare.
snicksnack, Envallsson, jfr o. 1 730:
810
snille
sniek snack] (som interj.), i ä. nsv. även
snick och snack, Lucidor, ävensom snick-
snackeri 1741 = da. sniksnak, ä. da.
snik og snak m. m., från lty. sniksnak,
ty. schnickschnack, reduplikationsbild-
aing till snack, av samma slag som de
under sliddersladder anförda bild-
ningarna.
snida, 1629: snijdande, Brölloppsbesv.
ihugk.: snider i stycke (jfr nedan), sv.
dial., stundom st. vb, skära — isl. snida
st. vb., skära, ä. da. snide, got. sneipan,
fsax. snithan, fhty. snidan (ty. schneiden),
ags. snidan, av germ. ''snipan (ipf. *snaip) ;
f. ö. dunkelt, vanl. uppfattat som hö-
rande till en ie. rot s(k)nit, biform till
(s)knid i grek. knizö, ristar, isl. hnita
osv., stöta. — Ordet böjes i riksspr.
regelbundet med pres. snider t. o. m.
Dalin 1853; först efteråt synes snidar
ha börjat allmännare användas. — Av-
ljudsformer: 1. germ. *snaid-: "snaidö-
= isl. sncid f., avskuret stycke, sv. dial.
sned (m., n.), fåra, mlty. snéde f., av-
skuret stycke, fhty. sneida, väg genom
skog (ty. schneide), ags. siuéd, avskuret
st}Tcke (mat) m. m.; *snaidian — isl.
sneida, skära, fsv., ä. nsv. snédha, ags.
sncédan osv.; *snaisö- (= ie. *snoit-tä
el. dyk, /-particip) = isl., no. sneis,
pinne, sv. snes (se d. o.). 2. germ.
'snid-, se sned, snitt, snitta, snits.
— Jfr s n äsa.
snigel, i dial. även: igel, fsv. snighil
= isl. snigill, ä. da. snigel, da. snegl,
av germ. *snigila-, av *sne%ila-, avljuds-
form till *sna%ila- = mlty., mhty. sne-
gel (ty. dial. schnegel), ags. sn&gl (eng.
snail), till germ. *s/?ej-, *snaj-, biform
till germ. 'snak-, snök- i no. snök, sni-
gel (jfr snok). Biform: fhty. sneggo,
snecco; se snäcka 1. Jfr litau. snäke,
snigel (lånat?). — Med avs. på bild-
ningen jfr spindel 1 o. vivel (tor-
dyvel).
snika, G. I:s reg. 1558: snike tig pen-
ningerne i frå, jfr Bib. 1541: besnijkia
— isl. snikja (pres. -ir), no.: st. o. sv.
vb, da. snige; samma ord som ags. sni-
can st. vb, krypa (jfr eng. sneak av ags.
*snécan, väl av * snaikian); jfr ir. snighim,
kryper. Parallellrötter se under snok
o. snigel. — Härtill: sniken, fsv. sni-
kin = isl. snikinn, no. snikjen; histo-
riskt sett ej en participbildning utan
hörande till en grupp adj. med betyd,
'benägen för o. d.', som äldst hade
avledn. -in-.
snilj el. snilja, o. 1750: sniljor, 1758:
sniljer, från fra. chenille, snilj, egentl.
en bildl. anv. (på grund av likheten) av
betyd, 'hårig larv, lövmask' = lat. ca-
nicnla, egentl.: liten hund (på grund av
en viss likhet i fråga om huvudet), di-
min. till canis, hund; jfr kanalje.
Flottilj o. mantilj av fra. -Me (yt-
terst från spa.) innehålla däremot en
diminutivavledn. -ill-.
snilla, i förb. med un dan, för-, 1619:
snilla de faltiga deras penningar, jämte
snella (-ä-) t. ex. 1602; försnilla i be-
tyd, 'bedraga' o. d. P. Svart Kr. (-ä-
1571), i betyd, 'överlista' t. ex. B. Foss
1621; jfr fsv. afsn&lla, försnilla, ä. sv.
afsnilla; motsv. mlty. vorsnellen, bedraga,
förfördela, överraska, ä. ty. schnellen,
bedraga, förfördela (mlty. snellen, upp-
visat blott i betyd, 'ila, skynda'); i sv.
lån från lty. o. väl även ä. ty.; avledn.
av mlty., mhty. snel i betyd, 'snabb'
(= snäll), alltså (i betyd, 'försnilla')
närmast 'handla snabbt (o. oförmärkt)';
med -i- i sv. beroende på anslutning till
det besl. inhemska snille i den äidre
betyd, 'list' o. d.
snille n., i ä. nsv. 'klokhet, list, begåv-
ning o. d.' (jfr nedan) = fsv. f. o. n„ skick-
lighet, förstånd, listigt påhitt m. m. =
isl. snilli f., av germ. *snillin-, av *snel-
lin-, fn-avledn. av snäll (liksom vrede
av vred osv.) = fhty. snelli, raskhet,
duktighet (ty. schnelle); det neutrala kö-
net är väl sekundärt, annars av germ.
*snellia-. Da. snille är lån från sv. Där-
jämte fsv., ä. nsv. snilla f. (motsv. germ.
'snelliön) o. isl. snild f., duktighet, dug-
lighet, av germ. *snellipö-. — Under se-
nare hälften av 1700-t. synes ordet ute-
slutande ha betytt 'begåvning'; jfr från
denna tid kvickt och eldigt snille (i sti-
pendieförf.), dåligt snille; även i Sven-
ska akademiens valspråk Snille och
smak; jfr det likartade förb. med geni.
Den moderna betyd, av 'högsta graden
av begåvning, originalitet (i högsta me-
ning)' tillhör 1800-talet.
snimma
811
snobb
snimma, sv. dial., nyligen, t. ex. Smål.,
Vgtl., även sniman(s) Skå., fsv. snima(n)
ds., motsv. isl. snemma, snimma, snart,
tidigt, no. snemme m. m., snart, lätt,
fda. snime(n), nyligen, fhty. snimo, ge-
nast; på ett el. annat sätt samman-
hängande med got. sninmundö, hastigt
(jfr isl. snimmendis), fhty. sniumo, ge-
nast, ags. snéome, jfr fsax. o. fhty. adj.
sniumi, snabh, got. sniumjan, skjmda,
hesl. med got. sniivan, skynda, ags.
snéowan ds., sannol. till roten i sno
o. snygg, i vilka f. ö. samma betyd.-
skiftning av 'snabb o. d.' uppträder.
snipa, smal båt 1824, grädd- Dagl.
Alleh. 1808; i ä. (n)sv.: (liten) gädda, I.
Erici o. 1645, Weste 1807 (så ännu i dial.);
stundom, t. ex. 1733, snäppa (totanus),
med anledning av den långa spetsiga
näbben (jfr snäppa); även om kvinna
(som skymford), t. ex. o. 1830 o. ännu
i vardagsspr., i dial. dessutom: snipp =
no. snipa, näbb, snabel, smal kvinna,
snäppa, isl. myrisnipa, snäppa; besl.
med no. snipa, snappa o. d., da. dial.
snibe, knipa, spara, germ. ksnip- jämte
"snipp- i sv. dial. snippa, hastigt snappa,
öfris. snippen, skära, knäppa, mhty.
snipfen, snappa, knipa med ögonen (ty.
dial. schnipfen), eng. snij), skära av,
osv.; en parallellrot till snap- i snappa,
snopen; av somliga sammanställd med
grek. skniplö, kniper, sknipös jämte
(s)kniphös, girig (jfr betyd, av da. dial.
snibe); i alla händelser med grundbetyd,
av 'knipa, klämma', varav 'smalt, spetsigt
föremål'. Jfr snibb, snipp, snäppa.
snipp, Var. rcr. 1538 = no. snipp,
da. snip, jämte ä. nsv., sv. dial. snip o.
no. snippa, motsv. mlty. snippe, snibb
m. m., eng. snip, stycke m. m.; besl.
med snibb o. snipa (se närmare d. o.
o. snappa).
snirkel, 1849 (med anföringstecken),
annars först ett par årtionden senare
— da., jämte snorkel, från ä. ty. schnir-
kel, ty. schnörkel, av Schuchardt ZfdW
1: 77 förklarat som beroende på om-
kastning av ett sydty. sneckerl, dimin.
till sclmecke, med anslutning till zirkel,
cirkel, o. (el.) schnirre, rosett m. m.;
alltså egentl.: snäcklinje, snäckvindling.
snits, 1880— 1800-t., särsk. om kläder,
från ty. schnitz, egentl.: avskuret stycke,
till schnitzen, skära, snida, av mht}r.
snitzen = lty. * snitten (avledn. : snitteln),
varav da. snitte, sv. dial. snitta, inten-
sivbildning till germ. "snipan (= snida).
Jfr snitsel. — Härtill: snitsig, 'stilig',
vard., H. Molander 1880 (använt av gat-
pojken Kalle, Stockholm); till föreg.
snitsel (en maträtt), från ty. schnitzel,
egentl.: avskuret stycke (kött, frukt
m. m.), till schnitz, avskuret stycke; se
snits o. jfr följ.
snitseljakt, 1880-t., 1896: schnitzel-,
från ty. schnitzeljagd, till schnitzel, av-
skuret st3reke (se föreg.), här om pap-
perslappar, varmed spåret markeras.
snitsig, se under snits.
snitt, Sedol. Merc. 1731, på kläder;
1740, skåra; 1771, på böcker; i samt-
liga tre betyd, ofta den-kön (kanske
vanligast på 1700-t.) = da. snit, från
ty. schnitt, av fhty. snit m. = mlty.
snede, ags. snide, motsv. fsv. snidh n.,
skärande, osv. (se sned); vbalsbst. till
germ. "snipan, skära (— snida), bildat
på svaga rotstadiet o. med samma väx-
ling av mask. i- o. neutr. a-stammar
som i bett, drev (jfr ty. trieb m.),
grepp, sken, skott, skred, snitt,
steg, svek, såd, dial. såg (under suga)
osv.
snitta (dialektord), hastigt skära,
kastrera = da. snitte, från ett lty.
"snitten (jfr snitteln) = mhty. snitzen
(ty. schnitzen), av germ. "snitlön, inten-
sivbildning till snida liksom bocka
till buga osv.
sno, fsv. snö(a) = isl. snna (ipf.
snara, sncra, av "snezö), da. sno, av
germ. *snnan el. "snöwan; vartill isl.
snndr, ögla, besl. med sanskr. snävan-,
sena, band, lett. snaujis, ögla, osv. (se
f. ("). nål) o. sannol. även med en del
ord, som beteckna hastig rörelse, t. ex.
germ. *sneivan = got. sniivan, ila (se
under s n i m (m) a o. s n y g g), ryska snö-
vall, fara hit o. dit, men även: varpa,
ränna; jfr utförligt Persson In dog. Wortf.
s. 818 f. — Härtill även det vard. sno
i väg.
snobb, Snoilsky 1866, då ännu en-
staka; jämte snobba, sno bl) er i, snob-
big vanligt först på 1 8S0 — 1 890-t.,
snor
Iran eng. snob, som äldst är känt i
betyd. 'skoflickare' (1780-t.) o. 'kälk-
borgare, bräcka' (studentslang från Cam-
bridge), sedan 'underklassare' i allm.,
varefter ordet (hos Thackeray Book of
Snobs osv.) kom att beteckna person
som beundrar o. söker efterlikna de
högre samhällslagrens vanor o. klädsel.
I sv. vanligast i den i eng. ej förekom-
mande betyd, 'sprätt' (dock väl ej hos
Snoilsky ovan; ännu hos Dalin Främ.
ord 1871 anföres blott den eng. betyd. :
en, som vill spela fin herre), o. det yng-
sta av de många orden för detta be-
grepp, av vilka sprätt, sprätthök o.
pe ti mäter äro de äldst kända i nsv.
(jfr även dandy, lejon). Trots flera
förklaringsförsök av alltjämt dunkelt
ursprung; sannol. egentl. en skämtsam
hypokoristisk bildning.
snodd, VetAH 1787 i betyd, 'snoning',
Weste 1807, ombildning av ä. snöd =
fgutn. snöp, jfr ags. snöd, huvudbindel,
avledn. av sno. Den ljudlagsenliga ut-
vecklingen av fsv. *snöp är ä. sv. sno
f., Dahlstierna o. ännu på 1870-talet ==
sv. dial.; därjämte under 1700-t. o.
1800-t:s förra hälft allmänt snod.
snok, fsv snöker = da snog; avljuds-
form till isl. sndkr (jfr dock nedan) o.
till mlty. snake (ty. schnake), ags. snaca
(eng. snake), till germ. *snakan, krypa,
i fli ty. snahhan; växelform till *sne%-,
*sna%- i snigel. Jfr no. snök, igel.
Formellt möjligt, men mindre troligt
är, att ordet är en u-stam, urnord.
*snäkiiB, som i östnord. spr. utvecklats
till snök-; jfr Kock hos Olson Appell, sbst.
s. 554. — I sv. dial. även tomtorm. Om
likbetyd. sv. dial. ringorm se under ring.
snoka, P. Svart Kr. (ipf. -ade): 'ther
han (dvs. Slengewatter) gick . . och sno-
kade effter quindfolk' = no. = ä. da.
snoge, eng. dial. snook, avljudsform till
sv. dial. snaka, snylta, isl., no.: snoka,
snusa, vädra (i no. ofta stark böjning),
da. snage. Härtill: sv. dial. snok, mule,
tryne; en som snokar (jfr sv. tu 11-
snok), no.: snut m. m., isl. snökr (som
tillnamn). Med hänsyn till betyd, 'mule,
snut o. d.' har man anledning att tänka
på sammanhang med de under snäcka 2
anförda beteckningarna för spetsiga el. i
framskjutande ting, mlty. snök, gädda,
osv., o. dessa äro möjl. också rotbe-
släktade. De många betydelseparallel-
lerna under snut göra det dock san-
nolikt, att här ytterst föreligger en va-
riantrot till det ljudhärmande element
snn-, snusa, vädra, snoka, som där av-
handlas, jfr även snusa, snuva osv.
Annorlunda Falk-Torp s. 1089, Torp
Etym. ordb. s. 664.
snopen, Sahlstedt 1773, av Fernow
1773 anfört som vrml. = no. snopen,
slokörad, jfr sv. dial., ä. nsv. snöp(er),
snopen, fsv. snöper, fåfängt väntande,
snopen = no. snöp, slokörad, fsv., sv.
dial. snöpa, sitta o. vänta förgäves =
no., isl. snöpa, sitta o. hänga; säkerl.
att ställa till no. snöp m., som snokar
o. snyltar, i avljudsförh. till isl. snapa,
snylta, väl besl. med snappa; alltså
möjl. egentl.: en som förgäves fikar el.
fikat efter ngt.
snoppa (ljus), Chronander 1649 osv.,
Sahlstedt 1773 = no. snnppa, da. dial.
snnppe, lty. schnuppen, ty. dial. schnup-
fen ds.; jfr sv. dial. snypa, no. snypa
(snaup) ds.; besl. med snöpa o. snubba
o. i så fall knappast samhörigt med ty.
schnnpfen, snuva, om också f. ö. åt-
skilliga exempel föreligga på att betyd,
'putsa ljus' sekundärt utvecklats ur den
av 'snyta sig' o. därmed besläktade
betyd, (se under snuva). — Härtill den
bildl. betyd, 'avsnäsa o. d.', i sht i förb.
med av (jfr da. afsnuppe); väl mera
allm. i bruk först på 1880— 1890-t., jfr
G HT 1898: snoppad.
snor, sv. dial. även snår, snör, fsv.
snoor m. = no., fda. snor, sner, i no.
neutr., av germ. *snuza-, varav finska
lånordet nnha, snuva, i estn. även: näs-
slem; besl. med snusa. Jfr Noreen Sv.
etym. s. 67, Karsten Ark. 22: 181 f.
Den nsv. uttalsformen med slutet o
återgår på fsv. lång vokal, som dock
icke beror på avljud utan på tidig forn-
svensk förlängning. Om formen snör
se Kock Uml. u. Brech. s. 86. — 1 ä.
nsv. kunde 'näsduk' betecknas med snor-
duk, t. ex. Schroderus Gom. 1640. —
En germ. synonym är da. snot, i ä. da.
även snot, mlty. snoi(t)e, ags. gesnot;
besl. med snut o. snyta.
snubba
813
snurra
snubba, vb = fsv., isl., no., jfr da.
snabbe av, kort avvisa, o. med omljud
fsv. snubba (-6) = ä. nsv. (1652); iden-
tiskt med sv. dial. snubba, stäcka, skära
av, vartill snubba, kort tobakspipa (jfr
under nubb o. snugga) o. ko, som
saknar horn, jfr isl. snubböttr, avstym-
pad; växelformer till snoppa, med kon-
sonantlängden, beroende på ordens ite-
rati viska el. intensiviska karaktär, till
roten i snöpa, egentl.: skära o. d. Om
förhållandet till snuva osv. se f. ö. ut-
förligt under d. o. slutet. Jfr under
nubb. — Härtill: snubbor, i ä. nsv.
även i sing., t. ex. L. Petri 1555 (oblik
kasus: snubbo), jfr fsv. snubba ds. lik-
som bann or till äldre banna.
snubbla, Ehrengranat Ridsk. 1830,
Läsn. f. folket 1838, Fr. Bremer 1839,
K. af Kullberg 1842, Dalin 1853 (om
hästar; betecknas som vardagsord) =
da. snuble, mlty. snubbelen, avledn. till
sv. dial. snubba ds.; jfr med enkel kon-
sonant no. snuula, östfris. snövelen till
mlty. snoven ds.; liksom t. ex. ty. holpern
o. stolpern av imitativt urspr. med in-
tensivförlängning av stamkonsonanten.
— Vissa sydsv. dialektformer återgå på
äldre g; somliga kanske på äldre ö.
Formväxlingen beror väl, åtminstone
delvis, på ordets imitativa karaktär. —
Ä. nsv. snubbla o. 1710 i betyd, 'snäsa'
hör till snubba. — Jfr snäva.
snubbor, se s n u b b a.
snudda, o. 1049 (: snuddader), Spegel
1712 = no. (med biformen snudda)-,
jämte sv. dial. snudd, snipp, spets; jfr
(det dock ej säkert besläktade) no.
mådda ds. jämte no. o. sv. dial. snadd,
spets, o. no. snadda, kort tobakspipa;
alltså möjl. ett slags hypokoristiska bild-
ningar (med i dylika fall vanlig över-
gång av tennis till media) till sv. dial.
snot, smit, no. snota, smit, spets (varom
under snut); av samma slag som det
likabetyd, nudda o. no. nudd, nubb,
till nåda.
1. snugga, liten tobakspipa, 1<S54
(»snugga»), substantivering av fsv. adj.
".snugger, kort = sv. dial. snågg (dalin.),
vacker, snäll m. m., isl. sn^ggr, kort,
korthårig; med omljud: sv. dial. snygg,
no. snogg, isl. snoggr samt sv. dial.
snägger, kort; se f. ö. sn agghår ig,
snygg. Snugga förhåller sig till snagg-
hårig som dugg till dagg el. som
hugg till fgutn. hagg, alltså med o.
utan w-omljud. Med avs. på betyd,
'liten tobakspipa' jfr samma betyd. -
utveckling under nubb o. snubba.
2. snugga, snylta, jfr snugga födan
1048, ä. nsv. även (liksom isl.): åtrå,
vara sniken R. Foss 1021 m. fl. = no.:
vädra, lukta o. d., ä. da. snugge, vädra,
snylta, av germ. *snuwwön (med gg-
I inskott), i avljudsförh. till no. snaa,
ivrigt leta efter, snoka, mhty. snäwen,
pusta, osv.; jfr snål. Ett germ. ele-
ment snu- av ljudhärmande natur in-
går också i snus, sn u va ("snub-), snylta
m. fl., utan att med bestämdhet kan
påstås, att direkt »släktskap» eger rum.
— Jfr f. ö. ä. sv. snuggebit, snyltbit,
1079, snuggegäst, snyltgäst, Lind 1749.
snultra, fiskn., Labrus: bergsnultra,
L. maculatus, skärsnultra, L. melops,
m. fl. arter, jfr 1740: snylter plur., Möl-
ler 1790 o. Dalin 1853 m. fl.: -sngltra;
i Boh.-l. även: bergsnult. Syftar säker-
ligen liksom de likbetyd, gyl ta (: galt)
o. rone (egentl. galt) på fiskens tjocka
o. uppsvällda läppar o. innehåller väl
ett annars ej uppvisat ord för 'tryne',
jfr det möjl. avlägset besl. isl. sndldr,
tryne. Formerna snultra o. snyltra
stämma annars med de no. orden för
'snylta'; se d. o.
snurra, ä. nsv. = brumma, vara knar-
rig, O. Petri 1528, jfr snorra, snurra,
Lex. Linc. 1040, Stiernhielm Herc. osv.:
motsv. da. snurre, mlty., mhty. smirren
(ty. schnurren) jämte mlty. snorren; i
ty. blott om det surrande hjulet; i sv. o.
da. även: vrida sig hastigt omkring, en
sekundär betyd., som härrör från den
surrande spinnrocken; ljudhärmande
liksom t. ex. ä. da. snarre (om hundar)
= ty. schnarren, bl. a. surra, knarra,
el. snarka, snörvla o. åtskilliga andra
ord med sn-r-, — Härtill sbst. snurra,
först hos Wcste 1807 o. då blott som
biform till ä. nsv. snorra 1631 — Sahl-
stedt 1 773; motsv. ty. schnurre ds.
Orden äro möjl. delvis lånade från mlty.
resp. ty.; de äro dock allmänl spridda
I i dial.
snus 81
snus, 1 727: 'starckt hufvud-pulver
eller snus* da.; antingen deverbativt
a\ snusa c l. e llips för äldre snustobak
1644 a. da. snustoback (med verbalt
första led; se f. ö. snusa). — I ä. nsv.
även uttryckt med snufoa el. snuflobak
(se snuva). Bl. a. dessa synonymer
göra det högst osannolikt, att snus, så-
som ofta antages, egentl. är en låg-
tysk form för t}r. schnauzc, snut, nos.
— I vissa dial. även näsatobak. —
Snusförnuftig, Aftonbl. 1841 (-het),
Dalin 1853 = da., väl till lty. snus,
snut = holk snoes, besk med snut;
jfr till bildning o. betyd, näsvis; dock
folketymologiskt anslutet till snus, var-
igenom ordet fått en anstrykning av
betyd, 'person med kälkborgeiiiga vyer'.
Förr även snusförståndig t. ex. Win-
gård 1846. — Snushane, numera föga
br., (ung) oförskämd glop, o. 1629: snuss-
haan, 1642: en ung snuizhan, Ghronan-
der 1649: snusshane, Modée 1741 (1738):
snushane, o. i yngre tid t. ex. Blanche,
C. A. Adlersparre (Albano) Skizzer 2: 71»
(1850), Dalin 1853 = no.-da. snushane,
som söker utforska andra (anslutet till
snuse, vädra), i ä. da.: skrävlare, lty.
snushan, glop, holk snoeshaan, skräv-
lare, till mlty. snusse, snutse, snut (ett
lågty. lån från ty. schnauze), o. lty. snus
ds., motsv. ty. schnauzhahn i samma
betyd, till schnauze; enl. Grimms Wb.
urspr. namn på kalkonen, varav sedan
bildk: stolt o. skrytsam person. Jfr
under sia cl der hane. — Snusmum-
rik, vard., egentl.: person vars näsa är
snusig, sedan som nedsättande beteck-
ning i allm., sv. dial. även -momrik, med
samma avledn. som sv. dial. dumrik,
dum person, efter ty. dummcrich; jfr
ty. wiiterich, rasande person (ä. mhty.
wuoterich 1100-t.), efter personn. såsom
Dietrich, Friedrich, Heinrich.
snusa, (särsk. under sömnen) draga
in luft genom näsan, vädra, 1665, jfr
ä. nsv. snus m., ljudlig andning under
sömn, Messenius 1612 = da. snuse, lty.
snusen, ä. holk snoesen; av en ljudhär-
man de rot snus (jfr snugga 2, snuva),
besk med snor (av germ. *snuza-). Då
snusa i denna betyd, är allmänt spritt
i dial., torde det vara ovisst, om ordet
4 snut
kan betraktas som lån från lty. — I
betyd, 'draga upp snus i näsan' (o. 1712
osv.) är det väl snarast utan vidare iden-
tiskt med snusa i betyd, 'draga in luft
genom näsan' o. snus i så fall bildat av
verbet, liksom eng. sbst. snuff av vb.
snuff (meng. snuff en), såvida sbst. snus
ej uppkommit genom ellips av snustobak
(med verbalt första led).
snusk, Lind 1749, f. ö. ovanligt i
litter. före 1850: Almqvist 1840 har or-
det inom citationstecken, jfr adj. snuskog
Serenius 1741; väl att sammanhålla med
s n ask o. snaskig; jfr även no. snusk
m., affall, lämningar, o. ä. sv. (t. ex.
1773), sv. dial., no. snuska, snoka,
vädra.
snut, Columbus 1674 m. fl.: snabel,
jfr fsv. snuta i snutofagher = ä. nsv.
snute fager Spegel 1685, snutfager, sv.
dial. snut o. snuta, motsv. no. snut, da.
snude, mlty. snute, meng. snute (eng.
snout), ty. schnauze (med z från schneu-
zen), alla i betyd.: nos, mule, trut o. d.;
med avljudsformen sv. dial. snot, snut,
no. snota, snut, spets. Ordets spridning
i sv. o. no. dial. samt även avledn. snyte
(som ju dock kan vara en ung analo-
gisk avledning) o. ortnamnen Siktan
o. fsv. Sngtabg göra det troligt, att det
åtminstone delvis är inhemskt i riksspr.
Härledningen försvåras genom bet}rd.
'udde, framskjutande spets' (i sv. o. no.
bygdemål). Säkerligen föreligger dock
här en sekundär betyd. -utveckling av
samma slag som i hals, näs osv., o.
snut- hör då till det germ. element snu-,
som ingår i snugga 2, snus, snuva
osv., jfr sv. dial. o. no. snota, vädra,
snusa, sv. dial. o. da. dial. snot, no.
snott, ags. gesnot n., snor (eng. snot),
jämte (med annat bildningssätt) mlty.
snotte m. ds. (osv.), ävensom, med an-
nan dentalavledn., isl. snodra, snusa,
vädra, sngdja ds. (med motsvarigheter
i no.), sydty. dial. -schnud f., näsa o.
mun på djur, m. fl. Från ett snu- ut-
gå även lty. snus, holk snoes (se un-
der snus), (med labialutvidgning) isl.
snop(p)(t, nos, o. (med guttural) litau.
sniikis, tryne, sydty. schnöuke, nos. —
Avledn.: snyte (se d. o.). — Liknande
betyd. -skiftningar 'snusa, snoka' >+> 'mule.
snuva
815
snygg
tryne* se under snoka. — Snutfager,
se ovan o. jfr fager.
snuva = y. fsv. = da. snue, väl från
mlty. snuve. Säker), inhemskt nordiska
äro däremot det hithörande fsv. sbst.
sniiwa ävensom verbet no. snuva, snusa,
sova, sv. dial. snu (jfr skogssnuva),
da. dial. snue ds. = mlty. snuven, fnysa,
snyta sig, mhty. snuben, snyta sig,
snarka (ty. schnauben, fnysa), o. snu fen
(ty. schnaufen, flämta); germ. *snut-
(*sneub-) o. *snuf-. Med kort rotvokal:
mlty. snove, snuva; med -bb-: lty. snubbe,
förkylning; med germ. -pp-, t. ex. mhty.
snupfe, snuva (ty. schnupfen), o. efter
lång vokal germ. -p-, t. ex. mhty. snu-
fen (ty. schnaufen, frusta); med -ff- \ eng.
snuff, fnysa, nosa, vädra, o. som sbst.:
snus, pris, m. m. Denna växling av
slutkonsonant beror åtminstone väsent-
ligen på ordrotens ljudhärmande karak-
tär: jfr särsk. formerna med -ff-, som
svårligen låta förklara sig genom anta-
gande av någon 'ljudlagsenlig' utveck-
ling. — Svårigheter vållar emellertid den
formella överensstämmelsen av vissa av
dessa ord för 'snuva, snusa, vädra o. d.'
med några, som utgå el. synas utgå
från betyd, 'skära av' o. d., t. ex. sn ubba,
snoppa. Detta senare tycks höra till-
sammans med snöpa osv., men kan å
andra sidan ej gärna skiljas från ty.
dial. schnupfen, putsa ett ljus, formellt
= schnupfen, snuva. Nu visas under
snyta, att samma betyd, 'putsa ett
ljus' där utgår från den av 'putsa nä-
san', varför man helst ville antaga samma
utveckling för det tyska ordet. En lik-
artad betyd. -växling uppträder även i
eng. snuff. Här torde det emellertid
vara omöjligt att förutsätta olika ur-
sprung; betyd, 'draga in luft, nosa,
vädra o. d.' är här säkerl. den ursprung-
liga; jfr även Ekwall Shakspere's voca-
foulary s. 60 n. 7. Jfr f. ö. snubba,
sn}rfta, snövla. — Snuva betyder
dessutom i ä. sv. (Dalins Arg.) o. i vissa
sv. dial. 'en pris snus', liksom lapp-
snuva 'mulbänk'; snuvtobak i ä. nsv. |
(1687) o. vissa sv. dial. 'snus', = ä. da. j
snuetobak; snuvbössa förekommer i slu-
tet av 1-600-t. som benämning för 'snus- I
dosa'.
snyfta, ä. nsv. snyfta t. ex. Lucidor
1772, fsv. snöpta = da. snefte = fhty.
snupfizzen, iterativ-intensivbildning på
-iijan, -atjan till fsv. snuppa, snoppa ds.
= mhty. snupfen, fn}rsa, snyfta (se när-
mare snuva). Att skilja från isl. snokta,
sv. dial. snijkta ds., jämte sv. dial.
snyksa parallellbildningar till sv. o. no.
dial. snukka, snyfta = mlty. snacken
ds. Dessutom finnas motsvarigheter med
-i-, t. ex. fsv. *snikta i sniktan f. : lty.
snikken; o. ä. da. snifle ~ sv. dial. snifsa,
fnysa: no. snippa, snyfta, o. med -a- i
t. ex. ä. da. snefle m. fl. En bildning
av samma slag är ty. schluchzen. Esv.
snöpta osv. förhåller sig till isl. snokta
osv. som de likaledes ljudhärmande fsv.
rykta, rapa, till isl. rypla ds. Jfr förf. Ark.
14: 162 f. — Ett allmänt nord. o. väst-
skand. ord för 'snuva' är norrl. krlm,
krlme, krimsutt, vrml. krimm(e), no.
krlm, krlme; jfr nisl. augnakrun, slem
i ögonen; f. ö. dunkelt.
snygg, Columbus Ordesk.: nätt (som
talspråksord), Verelius 1681: snygg er i
Kläder, Rudeen 1687: honingzfogeln
snygga, äldst ofta tillsamman med ren;
av ett fsv. *snögger = da. dial. snog,
glatt, täck, isl. snoggr, kort, korthårig,
rask, jämte snoggr (se snugga 1), no.
snogg, kort, knapp; rask; nätt, täck (i
sht om kvinnor), jämte snegg, motsv.
sv. dial. snägger, kort, sträng, rask, av
urnord. *snaggwu-, ack. *snaggwian, ur
vilket paradigm utvecklat sig former
med sv. (dial.) ö (y), o (u), ä o. a (se
närmare snagghårig o. snugga 1).
Möjl. ha här ett par ord sammanfallit:
ett med betyd, 'kort' o. d., till en germ.
rot snu, skära av o. d., i isl. snodinn,
flintskallig, o. snöd (se närmare d. o.)
o. ett med betyd, 'rask, snabb', besl.
med got. sniwan, skynda (se sno o.
snim(m)a). Enl. somliga (jfr Kock
Sv. ljudh. 2: 7 n. 1 med Utter.) skulle
dessutom snygg i betyd, 'täck, ren
o. d.' möjl. vara lånat från lty. snigger,
j snögger, glatt, prydlig, av något oklart
| ursprung. Emellertid torde denna se-
I nare betyd, kunna härledas såväl från
I den av 'korthårig' som från den av 'rask,
I hurtig'. — Nsv. formen snygg är en
analogibildning lill neutr. snyggt, som
Bnylta
snäcka
utvecklats ur fsv. "snöggt som t. cx.
rykt ur fsv. rökt — En snygg gosse,
historia osv., i ironisk anv., med motsv.
i da. t. ex. en nei historie, ty. cin sau-
/><•/•(•;• bursche, ein netter junge, einc sau-
bere geschichie osv. Jfr under skön.
snylta, Weste 1807 (med hänvisning
till snugga) = da. snglte; vartill snylt-
gäst, Möller 17T)f): Snylte-gäsl; jfr) ä. nsv.
snultegästerij Verelius 1681 (även sngl-
gäster), snultegåst Lind 1749, sv. dial.
snulta (även t. ex. K. af Kullberg 1842),
no. snultra, sngltra; /-avledning till sv.
dial. snolla, no. snulla, snövla, motsv.
holk dial. snollen, snusa, vädra. Grund-
betyd, är: vädra, nosa, snusa (såsom i
ä. da.), o. ordet innehåller samma ele-
ment snu-, som ingår i det likabety-
dande snugga samt i snus, snuva
m. 11. Man har för stammen snull- för-
modat en germ. grundf. *snuzl-, av stam-
men i snus, snor (av "snuza-), varav
snull-, snoll- såsom ty. kroll, lockig, till
krus-. Fisknamnet snultra hänvisar
på ett nord. ord *snult-, tryne. — Anv.
av vb. snylta faller inom 1800-t. o.
ersattes tidigare dels av det nu med
denna betyd-skiftning mindre vanliga
snugga o. dels åtm. under 1600-t. icke
sällan av smorotsa, -are, -er/, från ä. ty.
smorotzen (ty. schmurolzen), av trots
framställda härledningar dunkelt ur-
sprung. — I betyd, 'snyltgäst' brukades
förr även matljugare (ännu t. ex. Weste
1807).
snyta, ä. nsv. snyta sig o. 1620; i betyd,
'bestjäla' 1647, fsv. snyta (ipf. snytle, jfr
sup. snytt ännu Tiällman 1696, som dock
i ipf. har snöt) = isl. snyta, da. snydc,
mlty. snuten, flit}', sniizen (ty. schnäuzen,
schneuzen), ags. snytan, om näsan, i nsv.,
da., mlty., ty. även om ljus; i ty., da. o.
sv. dessutom 'bedraga o. d.', sannol. från
studentspr. (jfr lat. emungere aliquem
argento, till emungere, snyta, om nä-
san), liksom även den av 'snyta ljuset'
säkeii. är en sekundär användning, jfr
fra. nwucher i samma betydelser o. lat.
emunclorinm, ljussax, samt om eng. snuff,
dels 'nosa, vädra o. d.' o. dels 'putsa
ljuset', under snuva (slutet). Avljuds-
form: mlty. snotten. Av samma stam
"smit- som snu t; se f. ö. d. o. — Med |
avs. på övergången från svag till stark
böjning jfr under hinna, knyta, kvida,
lita, pipa, skryta, sluka, sprida,
strida, stupa, tiga, vina.
[Snytan, ortn., se snu t.]
snyte, nos, hos Spegel 1685 (möjl.
skämts.) om människor, såsom stundom
vulgärt även i nsv.; avledn. av snut.
snål, i ä. sv. t. ex. Dalins Arg. även:
tjuvaktig, fsv. snål, snål, glupsk = no.
snaal ds.; egentl.: som snokar efter,
söker sno till sig; jfr sv. dial. snåla,
grafsa till sig, glupskt förtära, i Dalins
Arg.: stjäla, snatta = no. snaala, snoka,
snusa, grafsa till sig m. m.; besl. med
no. snaa, ivrigt leta efter, snoka, mhty.
sndwcn, pusta, osv.; samt avlägset även
med snugga 2. — I da. i stället graa-
dig m. m. — Snåljåp, U. Rudenschöld
1751: 'Pähr dock så litet snåljåp är"
(Hans. Vitt. 8: 377), egentl. 'snål-Jakob',
till sv. dial. Jåp, fsv. Jäp, Jop m. m.
Även Snål-Jaköb förekommer appella-
tivt. Se även Hjelmqvist Förn. o. fa-
miljen, s. 63 f. o. Bibi. pers. namn s.
129 n.
snår, Schroderus Com. 1640: snåår,
egentl. ej allmänt i litter. före 1800-t.,
jfr Fr. Hjerta 1800: 'så kallade snår'; i
ä. sv. även snar Sylvius 1682, den enda
formen hos Serenius 1741 == sv. dial.;
Adlerbeth: plur. snår = no. snaar o.
snar, av germ. *snarha-, till roten i
snara o. snar. Växlingen av a o. ä
(å) beror på ställningen framför rh. —
Avledn.: sv. dial. snäre n. Boh.-l. =
no. sncere.
1. snäcka (cochlea osv.), L. P. Gothus
1629: snecken eller skalmatken; 1639:
vägsnäcka; i betyd, 'snäckskal' Spegel
o. 1680 = da. snekke, från ty. schnccke,
även om djurets omhölje, samt bildl. :
volut osv., av fhty. snecco, snrggo, snigel
= mlty. snigge, meng. snegge, hypoko-
ristisk form (av samma slag som sv.
dial. pugga, groda, ags.frogga ds., pa dda
osv.) till germ. *snegila- (= snigel). —
Förr även om kappslädar, t. ex. i Fran-
zéns Slädpartiet: 'Och gyllene snäckan
far i dans / På vikens marmor'; jfr Be-
skow Lefnadsm. s. 186: 'den tidens för-
mögne ungherrar (foro) gerna i kapp-
| släde eller, som den vanligen benämndes,
snäcka
81
snärpa
»snäcksläde» eller blott »snäcka», gul
eller grön' (om förh. o. 1810).
2. snäcka (fartyg), upptaget från forn-
språket, fsv. sncekkia, ett slags mindre
(krigs)fartyg = isl. snekkja, i no.: liten
smal båt, motsv. mit}-, snicke (höll. snik),
mhty. snecke; besl. med ags. snacc, krigs-
skepp ; jfr det från germ. spr. lånade
ffra. esneque, skepp med lång spetsig
förstäv. Möjl. egentl. 'något spetsigt,
o. besl. med ty. schnake, harkrank (ti-
pula), mlty. snök, gädda, holl. dial. snoeks,
skarp, osv., ävensom no. snag, spets,
pigg, isl. snaga, ett slags yxa, adj. snag-
hyrndr osv.; jfr det analoga mlty. snibbe,
sjörövarskepp, till snibbe, snabel.
snäll, i ä. sv. vanl.: rask, duglig, hän-
dig, skicklig ('vår snälle Sergel' G. J.
Ehrensvärd 1780; å annat ställe: 'vår
skickelige S.'), tjänlig (riktig) (jfr ne-
dan), fsv. snceller, sncelder, snicelder (snil-
der), duglig, tapper, klok, skicklig (bl. a.
att tala), god, saktmodig = isl. snjallr
ungef. ds., no. snjell, rask, duktig m. m.,
no. -da. snild, god, godmodig o. d., da.
snild, klok, slug, i ä. da. (ofta sneld)
även : snabb o. d., fsax., fhty. snel, (myc-
ket) snabb, (dåd)kraftig, tapper (ty.
schnell, snabb), ags. snel, snabb, stark,
modig; av germ. *snella-, med grund-
betyd, 'snabb', varav sedan 'snabb i
uppfattningen, klok o. d.' Av omstritt
o. dunkelt ursprung. Olika tolknings-
försök hos Kluge Et. Wb.8, Falk-Torp
s. 1096, H. Petersson Zwei sprachl. Aufs.
s. 62 f. Sannolikast synes ordet, i rikt-
ning av vad Falk-Torp tänkt sig, inne-
hålla en ljudrot, besl. med den i ty.
schnallen, smälla, klatscha m. m., för
att beteckna en hastig rörelse; jfr att
ord för 'snabb' ofta börja med sn- (se
under snabb, snar). — Den nu all-
männaste svenska betyd, 'god o. vänlig',
vartill ansatser finnas redan i fsv., har
i riksspr. egentligen utvecklat sig först
under 1800-t.; ännu vid mitten av 1800-t.
ersattes nysv. uttr. ett snällt barn,
var snäll (och gör så och så) vanl.
av beskedlig, som sedermera delvis
; sjunkit till betyd, 'alltför snäll el. efter-
låten'. — Från ty. schnell i betyd, 'snabb'
härstamma snällpress, snälltåg (Af-
tonbl. 1865, om de i dec. 1864 anord-
Flcllquist, Etgmologisk ordbok.
nade snälltågen mellan Stockholm o.
Malmö; efter ty. schnellzng). — Jfr
snille.
[snälla, sv. dial., slända, se d. o. 1.]
snäppa, Totanus, Tringa, 1664: 'Soppa
på steckte Sneppor', Linné, Lind osv.
= ä. da. snippe, da. sneppe, från mlty.
sneppc (-i-) = fhty. snepfa m. m. (ty.
schnepfe); egentl. — mlty. snippe =
snipp; alltså efter den långa smala
näbben; jfr isl. myrisnipa, myrsnäppa,
till no. snipa, näbb (se snipa), fra.
bécasse, morkulla, snäppa (till bec, näbb;
se b e ekas in), el. grek. skolöpax, mor-
kulla m. m., som åtminstone anslutit
sig till skölops, påle o. d.
snäppare, lansett, Acrel 1775, motsv.
da. sneppert, från ty. schnäpper, schnep-
per, till schnappen, hastigt röra sig m. m.
= snappa.
snärja, fsv. snceria (ipf. snardhe) =
ä. da. sncerie, jfr da. besncere = fhty.
snar(a)hjan, snärja, fästa; gammal bild-
ning av e/ö-typen till germ. *snerhan
st. vb = fhty. kisnirhan, fästa ihop;
knappast däremot avlett av det besl.
sbst. snara. — Härjämte sv. dial. snära,
som enl. H. Pipping SNF XII. 1: 17 är den
ljudlagsenliga utvecklingen av *snarhian,
medan snärja bör uppfattas som en ny-
bildning till ett sbst. motsv. no. snar,
slinga, av *snarh av *snarha-. Sv. dial.
snära kan emellertid vara en nybild-
ning till snarde av samma slag som
gläda (jämte glädja) till gladde osv. —
Den ljudlagsenliga pres. -formen snär
finns ännu t. ex. hos Franzén, o. fsv. ipf.
snardhe kvarlever i dial. snarde t. ex.
smål., hall. (jämte *snårde).
[snärka, sv. dial., ä. nsv. osv., snarka,
se d. o.]
snärp n., borst på ax, botan.: blad-
snärp; Möller Bot. 1755 (om blomfjäll),
Retzius 1776 m. fl. (borst), i den moderna
botan. betyd, (om den hinnaktiga för-
längningen av bladslidan) t. ex. Hart-
man 1840 = östno. snerp (jämte snerpa),
till sv. dial. snar]), skarp, hård, rask,
isl. snarpr, även : skrovlig o. d., no. snärj),
egentl.: sammansnärpt, avljudsbildning
till germ. st. vb. *snerpan, varom under
sn ärpa.
snärpa, sammandraga, snörpa, t. ex.
52
snart
sno
Sandström Natur- o. arbetsliv 15)08, f. ö.
ovanligt i skriftspr. = no. snerpa ds.,
da. snerpe, jfr ty. dial. schncrfen ds.,
a\ germ. "snarpian (jfr got. olsnarpjan,
beröra), kausativum till st. vb. *snerpan
(ipf. *snarp), sammandragas, skrumpna
sv. dial. snärpa, bl. a.: vara snål el.
ondsint, stundom träns.: snörpa, no.
Snerpa, sammandragas o. d., fhty. sner-
fan (st. vb. men träns.), eng. dial. snerp,
Skrympa, rynka på näsan; till en ut-
vidgning av roten s/zer, vartill även
snara, o. no. snerka, skrumpna, ags.
gesneorcan; jfr. med avs. på rotutvidg-
ningarna p o. k under skal k 2 o.
skalp. — I betyd, 'tilltaga, om k}'la el.
vind' i ä. nsv. (Spegel 1685) sv. dial. o.
no. avlett, av det hithörande adj. snarp,
varom under snärp. — Se f. ö.
snörpa. — Ett annat ord är vb. snärpa,
om lätena hos kornknarr, änder, grodor
osv.; ljudmålande; jfr följ.
snärt, Åbo 1638 (pische-), Kling Spect.
1735 i samma anv. = nisl. snertr, be-
röring, no. snert, snärt, spets, tipp, da.
snert; till urnord. st. vb. *snertan =
ä. nsv. snärta, 1731: 'Vintren snärter
litet om Näsan', sv. dial. snärta, ge ett
lätt slag, skynda åstad, no. snerta ds.,
isl.: beröra, vartill avljudsbildningen
(på ie. eiö) germ. *snartian — isl. snerta
(pres.-zV), hastigt dricka ut, no.: hastigt
sätta i rörelse, sv. snärta, ge en snärt
(jfr Verelius 1681: såra), da. snerte,
mhty. snerzen, ge gliringar åt, jfrmhty.
snarz, stickord; säkerl. liksom t. ex. isl.,
no. snerra, vara ondsint, gläfsa o. d.,
snarka, ty. schnarren, skorra, knarra,
brumma, osv. till en ljudmålande grund-
rot. Jfr följ.
snärta, sbst, i flicksnärta, slutet
av 1700-t., t. ex. Knöppel: 'den vackra
snärtan', Envallsson; till sv. dial. vb.
siu"ui<(, ila, skynda åstad (se föreg.),
alltså en deverbativ bildning av samma
slag som (flick)slinka, flickslänga,
slyna osv. ävensom flicka.
snäsa, Gustaf II Adolf: snäste, i ä. j
nsv. (t. ex. o. 1640: sneeser, Lind 1749)
o. sv. dial. även snesa, östsv. dial. snäisa,
skada = no. sneisa, även: sticka i lem-
marna; väl till germ. roten snip, skära,
varom under snida; bildningen f. ö.
oklar. Ordet böjes i sv. efter II, i no.
efter I (pres. -ar), såsom enstaka också
i ä. nsv. Om vokalen ä i sv. jfr Kock
Sv. ljudh. 1: 172.
snäv, med bortfall av det till stam-
men hörande r, som uppfattats som
nominativmärke, fsv. snäver (ackus. m.
snä'fran, men ackus. f., med r-bortfall,
snäva), snäv, trång, smal = se nisl.
snéfr (kompar. snéfrari), snäv (om
kläder), no. snaw, även: knapp, da.
snawer, trång, snäv, även: smärt. Jfr
no. snov(r), som kan vara en avljuds-
form, men även bero på en dial. över-
gång Cev > ov ; formellt sett kunde
också (sen)isl. snéfr tänkas utgå från
ett snéfr. Germ. *snä>bri- (~ *s/zö&zz'-?).
En direkt motsvarighet till germ. *snöbri-
är enl. Liden Armen. Stud. s. 64 armen.
nurb (i-stam), trång, smal, tunn, fin
m. m., av ie. *snöbhri-. — Samma ord
är sv. dial. snäv, rask, hurtig, Vgtl.,
isl. snéfr ds. ~ snéfr ds.; jfr, utan s-,
fsv. ncever, nover, isl. néfr ds. (jfr
snabel <~ näbb), o. avljudsformen fno.
sngfurieikr, raskhet; alltså med samma
betyd.-utveckling 'trång' ~ 'snabb', som
uppträder bland motsvarigheterna till
det möjl. rotbesläktade snabb. — En
annan betyd. -utveckling föreligger i
det östgötska snäv, retlig, vartill ä.
nsv. o. sv. dial. snäv(j)a, argbigga; jfr
nsv. snäv i betyd, 'kort om huvudet,
avvisande'. — Enl. H. Petersson Zwei
spr. aufs. s. 74 f. (1917) är grundbetyd,
'sammansnörd' (äldre: *snénbh-,*snöubh,
till sno); dock osäkert. — Med avs. på
snäv av snöever (med radikalt r) jfr
t. ex. dial. vack av vacker.
snö, fsv. snö, sniö, sniör, gotl. snoy
= isl. snjör, snjär, snér, da. sne, got.
snaiws (z-stam), fsax., fhty. snéo (ty.
schnee), ags. snåw (eng. snow), av germ.
*snaiwa- {-i, jfr got.), av *snaigwa- =
ie. * snöig" ho- i fslav. snegii, litau. snegas;
med avljudsformen *snig'Åh i grek. nipha
ackus., lat. nix (genit. nivis, vartill t. ex.
span. Sierra Nevada, Snöborg). —
Avledn. : vb. snöa, fsv. sn(i)öa, snida
= isl. snjöfa, da. sne, höll. sneeuwen.
Formen snöga (Bellman: 'Ren det snö-
gar', Tegnér: 'dem linden snögar sitt
blomdoft på'), av *snöwa av snöa såsom
snöd
819
so
i ä. nsv. siöghar, sjöar; jfr samma in-
skott hos loge, mogen, redobogen,
trogen, ävensom under Johan. En
mycket ålderdomligare bildning är germ.
*smman, snöa = fhty. sniwan (ty.
sehneien), ags. sniwan, Lsl. pres. smjr,
part. snifinn (möjl. också i vissa sv. o.
no. dial.), jfr grek. nVphei, det snöar,
lat. ninguit, fir. snigid, det regnar, litau.
snigti, snöa. — Alltså en indoeur. be-
teckning, liksom också den stam för
'vinter' som ingår i lat. hiems osv. —
Snöbollar (Linné 1731), snöbolls-
buske (1722), Viburnum opulus, motsv.
da. sneboldtrcc, ty. schneeball, efter blom-
knippenas form o. färg; jfr olvon. —
Snödroppar, Galanthus nivalis, 1744,
efter ty. schneetropfen; med syftning
på blommornas form o. färg. — Snö-
klocka, Leucojum vernum, Fries 1864,
även om snödroppar t. ex. 1843; efter
ty. schneeglöckchen, med syftning på
blommans utseende; alltså av samma
slag som föreg. el. rid darsporre, ty.
löwenmaul, eng. lark-spur.
snöd, usel, fåfänglig, i uttr. snöd
vinning, den snöda Mammon osv.,
fsv. snöper, bar (utan fjäderbeklädnad),
blottad, öde, usel, sv. dial. *snöd, snau(d),
korthårig, kort. knapp = isl. snanÖr,
bar, fattig, motsv. mlty. snöde, usel,
mhty. sn cede (ty. schnöde); besl. med isl.
snoÖenn, skallig, part. pf. till ett st. vb.
"snjööa, motsv. mhty. besnolen, spar-
sam, knapp; till en germ. rot snu,
skära av o. d., jfr under snygg.
snöpa = fsv.: kastrera = isl. sneypa,
kränka, no. sneypa, gripa raskt, klämma,
av germ. 'snaupian; besl. med snoppa
o. snubba (se d. o.), alltså egentl. : av-
skära el. dyl. Betyd, 'kränka' i isl. är se-
kundär. Om fsv.snepa se Hultman Häls.-l.
s. 102. — Det allmänna nord. ordet var
gälla 2. — Härtill snöp in g, Balck
1603, ett av de få mask. på -ing, som bil-
dats av verb; jfr t. ex. dopping, själv-
spilling, strandrulling, välling.
snöplig, fsv. snöpeliker (snypp-) —
isl. 'sneypiligr, jfr adv. sneypiliga, till
sneypa, skam, o. vb. sneypa, kränka;
se föreg. — Härjämte ä. nsv. snyp(p)eligh,
fsv. snyppelighia, snarast med y av ö
såsom i dygn, rykt osv.
snöre, fsv. snöre — isl. snöri, da.
snöre (nu corara.) i betyd, 'metrev', av
urnord. *snöria-\ avledn. av germ. *snörö-
= fsv., no., da. snor, mlty. .snör, fhty.
snuor (tv. schniir); väl snarast en in-
bildning till ie. roten snön, tvinna, sno
(se sno), alltså ej till snara osv. Jfr
till betyd. t. ex. sanskr. vata- (av *nol-to-),
snöre, till ie. roten nel, vrida o. d.; se
välva. — En avledn. av samma germ.
stam snör- är got. snörjö, flätkorg, korg
(se med avs. på betyd, under korg).
— Ett annat nord. ord för 'snöre' är
isl. viryill, instrumentalbildning till
germ. *wergan (mhty. erwergen) = litau.
versti, snöra m. m., fslav. vrésti, binda
~ germ. *unirgian (fhty. wnrgen, ty.
murgen, strypa); en av de icke få över-
ensstämmelserna i fråga om ordförråd
mellan germ. o. slavo-balt. språk (jfr
särsk. fisknamnen under lake, mal 2
samt f. ö. guld, hermelin, hjälpa).
— Härtill vb. snöra = fsv., no, ==
da. snöre, ty. schniiren osv., av germ.
'snörian.
snörpa, Dalin 1738: snörpa munnen,
i ä. sv. (Leche 1744) o. i dial. även:
snyrpa = no. snyrpa; jfr ty. dial.
schnur(p)fen (inträns.), av germ. 'snur-
pian, avljudsform till snärpa av *snar-
pian o. till sv. dial. snerpii (snarp) osv.
av *snerpan.
snörvla, Blanche 1815, men ännu ej
hos Dalin 1853, jfr sv. dial. snarvla,
morra, skrävla, bullra, isl. snarfta o.
snprgla, rossla, samt ä. sv. snarfva, bita
omkring sig (om hundar), Lind 1749,
o. sv. dial. snarva, morra, ljudhärmande
bildningar besl. med el. av samma slag
som t. ex. eng. snarl, knota m. m.; jfr
andra under snurra.
snövla, 1599, Serenius 1734, men
snufla Sahlstedt 1773, motsv. da. snovle,
eng. snivel, bl. a. snövla, jfr ags. snyf-
lung, snuva, o. isl. snofl, nässlem; l-
avledn. till germ. roten snnb i snuva;
knappast lån från lty. sniiffcln, snnfjeln,
som väl däremot lånats i sv. biformeii
snöffla. — Växelformer: sv. dial. snavla
o. ä. da. snavle, snövla; jfr mhty. snaben,
bl. a. 'snövla' (se snäva), ävensom un-
der s n a ggl a.
so = fsv., da. = isl. syr (med s. k. /?-
bob re
82 O
socken
oroljud), ack. sii, no. su, mit}'., fhty.
si) (ty. sau), ngs. sii (eng. soiu), motsv.
lat. SÖS, svin, grek. (/i)i/S (se hyena),
alban. öi (av *su-), avést. hu, vild-
svin; allmänt indoeur. ord, *su; säkerl.
efter djurets grymtande läte. Jfr sugga
o. s\ in. Dimintitivavledn.: sv. dial.
soss(a) t. c.\. Frykd.-m. Vrml. — Om
ett samindoeur. ord för 'gris' se under
fargalt. Dessa urgamla beteckningar
bevisa icke i sig själva (lika litet som
de för 'får', 'get', hund', 'häst' o. 'nöt-
kreatur'), att djuren i indoeur. tid varit
husdjur, men åtskilligt talar starkt där-
för, bl, a. särbeteckningarna för könet
(oxe, ko) el. för ungen (föl, far- i far-
galt). Som ex. på samindoeur. namn
på husdjur, som i indoeur. sannol. ännu
ej domesticerats, kunna nämnas and
o. gås.
soaré, t. ex. Dagl. Alleh. 1824: 'Mu-
sikaliska Soiréer gifves i Frimurare-
Ordens Hus i dag', från fra. soirée,
till soir, afton (av lat. serus, sen; se
f. ö. serenad).
sobel, 1602: sob ler, 1614: soblar, 1664:
sobblar = da., från ty. zobel, av mhty.
=, från ry. soboli. Ett tidigare väst-
europ. lån från ry. föreligger i mlat.
sabcllnm, fra., eng. sable, mlty., ä. da.,
fsv. sabel, i ä. nsv. den avgjort van-
ligaste formen till o. 1750 (Serenius,
Lind); hos Sahlstedt 1773 med hänvis-
ning till sobel.
social, Adelns prot. 1800: social in-
rättning (vid denna tid blott enstaka),
Geijer 1839, 1845, Dalin 1853 = ty.
sozial, av fra. social; snart allmänt spritt
i anslutning till Rousseaus Contrat social
1762, av lat. sociälis, sällskaplig (jfr Se-
neca: homo sociale animal, människan
är ett sällskapsdjur), till socins, deltagare,
kompanjon, bundsförvant (= isl. seggr,
man; jfr under se), till roten i scqnor,
fö'jer. — Härtill: socialist, Snäll-
posten 1848, Sv. Tidn. 1852 == ty. so-
zialist o. 1850, av fra. socialiste 1833;
socialism, Snällposten 1848, av fra.
socialisme 1831; jfr Feldmann ZfdW 13:
105; alltså med de i nyare bildningar
av detta slag vanliga eiientl. grek. av-
ledn-.ändelserna -ist, -ism, av samma
slag som t. ex. absolutist, -ism, ak-
tivist, -ism, pacifist, -ism, pur ist,
-ism, rojalist, -ism osv.; mindre ofta
med germ. grundord såsom t. ex. i
blåbandis t, hovrättist, nykterist,
-ism, ver dan dis t o. det urspr. engel-
ska truism.
sock el. socka (om betyd, se nedan),
Var. rer. 1538: socka, sv. dial. även:
sucka, fsv. sokker, snkker = isl. sokkr,
da. sok el. sokke, fsax. sok, mlty. socke,
fhty. soc, socko (ty. socke), ags. socc
(eng. sock); ett mycket gammalt lån-
ord, jfr från nord. spr. : finska sukka;
ytterst från lat. soccus, ett slags låg o.
lätt sko, av grek. sijkkhis, sykkhds,
sgkkhos, ett slags sko; egentl. ett öster-
ländskt ord. Ordet bet}Tder i vissa
forngerm. språk 'filtsko, toffel'; seder-
mera vanl. 'kort strumpa', stundom
också 'långstrumpa' (på Island huvud-
sakl. ett kvinnoplagg); i sv. dial.:
strumpa el. halvstrumpa; i riksspr. ofta
om foten av en strumpa, jfr gå i
strumpsockorna. Jfr även följ.
sockel, Riidling 1740: zocler plur., Kö-
nig 1752: socle, Poet. Kal. 1814: sokler
plur., Sv. lit.-tidn. 1820: soclar plur. =
da. sokkel, ty. sockel, av fra. socle (==
eng.), egentl. ett bildligt uttr., av lat.
socciihis, liten sko, dimin. till soccus (se
föreg.).
socken, fsv. sokn ds., även: lagsökning,
sökande (jfr hem-, laghsokn) = isl. sokn*
socken, samling människor, angrepp, sö-
kande, da. sogn, socken, motsv. got.
sökns o. sökeins, undersökning (m. m.),
fhty. suohni ds., ags. söcn, undersökning,
angrepp, rättsområde (eng. soke, soc, rätt-
skipning), av germ. *söklni- o. *sökni-,
egentl.: sökande, till germ. *sökian =
söka; alltså (i sv.) egentl.: sammanfatt-
ning av personer som söka till samma
kyrka (jfr ä. nsv. sökia til kyrkan 1593,
fsv. ihing sökia osv.), o. med samma ut-
veckling från vbalsbst. som församling
i betyd, 'socken'. Jfr till betyd, i viss mån
det likbetyd, i tal. pieve, av lat. plebem,
ackus. sg. till plebs, folk. — I västra o.
södra Sv. ofta med å-ljud, beroende på
tidigare vokalförkortning än i de former,
som ligga till grund för uttalet med slu-
tet o; jfr t. ex. tomt o. tomte. — In-,
utsocknes, 1791: ut- och insockenes
socker
821
sol
(där sannol. att fatta som genit. plur.),
utvidgning med den vanliga adverbän-
delsen -s (i inrikes osv.) av ä. sv. in-
sockne, 1719, Lind 1749, av fsv. *in-,
utsokna, av genit. sg. sokna(r) till sokn,
med försvagning av a till e i svagtonig
ställning.
socker, ä. nsv. även sticker, fsv. sö-
ker, suker — da. sukker, från mlty. stic-
ker = mhty., t\r. zucker, jfr fhty. zucura,
från ital. zucchero, av arab. sukkar, av
pers. sa/car,prakritsafr/c/iara (varav grek.
säkkhar(on ) ; j fr sv. s a c k a r i n) = sanskr.
cdrkarä, egentl.: kiselsten, urbesl. med
isl. hgrgr, stenhop, offerställe (= sv.
ortn. Harg). Sockret blev i Europa all-
männare bekant under korstågen o. ge-
nom handel med de italienska städerna.
Sockerrörets egentliga hemland är san-
nol. nordöstra Indien.
soda, Schroderus o. 1638: sodha; un-
der 1700-t. icke sällan souda (suda; ef-
ter fra. soude) = ty. soda, av ital. o.
(urspr.) span. soda. Av trots fram-
ställda härledningar alltjämt okänt ur-
sprung. — Sodavatten, 1818 (om eng.
förh.), 1832, efter eng. soda-water.
sodomit = ty. (av mhty. sodomite) =
= fra. sodomite osv., av lat. sodomita,
invånare i Sodom i Palestina (lat. So-
dorna, hebr. Sedöm); med sin nuv. be-
tyd, i anslutning till 1 Moseb. 19. Jfr
med avs. på bildningen sybarit.
sodomsäpple, om något vackert, men j
ihåligt el. värdelöst, Vultejus 1686, At-
terbom, Topelius osv., motsv. i da., eng.;
efter namnet på frukten av vissa ask-
lepiadéer; enl. gammal uppfattning även
frukten av Solanum sodoma?um L.; jfr
Heidenstam 1888: 'Här hänger sodoms-
äpplet rödt'. Namnet beror åtm. delvis
på 5 Mos. 32: 32: 'Deras winträ är So-
doms winträ . . deras drufvvor äro galle,
de hafvva bitter bär' (gamla övers.). Se
f. ö. Hjelmqvist Bibelgeogr. namns. 215. !
soffa, S. Agrell 1711 (om turk. förh.),
i handl. o. 1730: 'Hans Maj:t (dvs. Karl
XII) . . satt sig på en sop ha, som var
sultanens ställe (osv.)', Nordenflychl
1746 — 47: sophan; i modern form från ä.
ty. sojfa (ty. sofa n.), av fra. sofa, sopha
= ital. sofa, från ett arabiskt ord med
betyd, 'vilobänk framför bostaden*. Den
äldre anv. av ordet beror på direkt lån
från turk. resp. fra.
Sofia, Sofi, kvinnon. = ä. ty. Sophia,
ty. Sophie osv., av lat. Sophia, grek.
Sophia, av sophia, vishet, till sophös,
vis, vars stam även ingår i t. ex. per-
sonn. Sophokles. — Härtill lty. diminu-
tivet Fieke, Fiekgen m. m., varifrån sv.
Fiken; jfr även Sonja.
sofism, av fra. sophisme, med grek.
suffix till grek. sophia, vishet (se föreg.).
— Sofist = ty. sophisi, fra. sophiste,
av grek. -lat. sophista, jämte grek. so-
phistcs, urspr.: vis, världsklok man, se-
dan: lärare i världs- o. statsklokhet, väl-
talighet m. m., o. därefter i nedsättande
betyd.: som är förfaren i spetsfundig-
heter, bedrägliga slutledningar o. d.
soja, Linné o. 1750: 'Soja, som för
någon tid (sedan) begynte föras från In-
dien' = ty. soja, eng., fra. soy; efter den
i östra As/en förekommande sojabönan,
Glycine Soja el. hispida, av vars frön
sojan tillredes. Ordet härstammar (i
något annan form) ytterst från Japan,
där f. ö. den bästa sojan lär framstäl-
las: egentl. betydande 'sås o. d.', har
det senare överflyttats på sojabönan.
sol = fsv., da. = isl. sol f., got. sauil
n. (det got. ordet närmast av *söil med
bortfallet w), av germ. *söwil- (-ul,
*sowl-?; med bortfall av w i nord. spr.)
•— ie. *sauel- i lat. sol m. (ital. sole, span.
sol, men fra. soleil av dimin. *söliculus),
grek. (h)elios (med avledn. -io), litau.
sttulé f.; jfr fslav. sluiuce, sol (stam:
*su1n-); i kelt. spr. (fir. suil) även 'öga'
(noanamn? Meillet); avljudsformer till
sanskr. sura-, sol, o. svar-; jfr det got.
runnamnet sugil = ags. sigel, med om-
stritt g; rotbesl. med den i västgerm.
spr. allmänna stammen sun- i ty. sonne
osv., kanske, med H. Pedersen, båda
stammarna från en heteroklitisk böjning
ie. *sän-el, genit. *sn-n-és (se söndag o.
Sonfjället), o. med sval; egentl.: den
lysande; alltså samma grundbetyd, som
t. ex. lat. luna, måne (se ljus). A 1 1
beteckningarna för 'sol' i indoeur. spr.
i regel äro fem. el. mask. visar väl, med
Meillet Lingu. h is tor. s. 220 f., på att
den uppfattats som ett personligt väsen.
Om sammans, dräng-, pig-, natt-
sol
solaväxel
sol i betyd, 'måne' sc d. o. — Intet
nytt under solen, jfr Sal. Préd. 1: 9.
- Solfjäder, Äbo 1032: '1 quines sooll
Beder', Oxenst. brefv. 1037; synes vara
en speciellt svensk bildning: grannsprå-
ken ha i stallet beteckningar som utgå
från ord för 'vifta, Häkta', såsom da.
vifte, ty. wedel (till wedeln, vifta), eng.
fan (Iran lat. vannus, se van na), fra.
éuentail (till éuenter, utsätta för vinden,
lill lat. vciitus, vind), jfr även ty. fåcher
(väl till [an]fachen osv., dock enl. som-
liga ett lat. lånord), förr också: sonnen-
facher. O. v. Dalin bildar skämts, be-
teckningen lurgevär. — Solsicka, sydsv.
dial., Chrysanthemum segetum = da.
solsikke, Helianthemum, ags. solsece, ef-
ter lat. solsequium (-quia; fra. souci),
egen ti.: som vrider sig el. följer solen,
till sequi, följa. Jfr solvända. — Sol-
stånd (sommar-, vinter-), om solens
(skenbara) stillastående (vid sommar- o.
vintersolståndet), 1580-t. = mbty. son-
nenstant, holl. zonnestand, liksom mbty.
sonnenstandung o. de besläktade isl.
sölstada, mlty. sunnestat, ags. sunslede
övers, av det likaledes besläktade lat.
solstitium (av -stat- till stare, stå). Med
annan bild, om solens skenbara vänd-
ning vid vändkretsarna, sv. dial. soloarv
(jfr skån. solvorr, om de dagg- el. regn-
fläckar, som uppkomma på de vävar,
vilka ligga på bleken under denna tid),
isl. sölhvarf, da. solhverv, till germ.
*hwerfan, vända el. vrida sig (se värva),
o. varv (fsv. sölhvarf betyder 'solför-
mörkelse', till samma verb i betyd, 'för-
svinna'); vidare mbty. sunne(n)ivende
(ty. sonnenwende), ä. boll. zonnenwende,
till vända; se även under tropik.
Ags. sungihle n., ä. ty. sonngichien, bör
till mbty. giht (osv.), gång, resa (till
gånga, jfr fhty. gingen, följa efter); no.
solhov, egentl.: solens stigande, är en
avljudsform till häva. — Solsvärta,
sv. dial., koltrast, sc d. o. — Solvarg
i uttr. grina som en solvarg, egentl.:
gapa stort (se grina), 1753 o. sannol.
redan Härnösand 1001 i öknamnet So-
lewargh, till sv. dial. solvarg, även sol-
nlv, vädersol, bisol = da. dial. solulv,
jfr eng. sundog om likartade fenomen
ävensom nisl, vera i ulfakreppu, dvs. 'i
ulvaklämma'. I anslutning till den
gamla mytiska föreställningen, att solen
förföljes av en glupande ulv, som söker
uppsluka henne. Sådana solvargar äro
Skoll o. Hati, som enl. den poet. Eddan
(Grimnism. 39) följa efter solen, även-
som Fenrisulven, vilken enl. Vafhruct-
nismål 47 en gång blir hennes bane.
Samma folktro finnes (el. har funnits)
bos tyskar, rumäner o. slaver. Aven
en mängd indian- o. negerstammar tro,
att solförmörkelser orsakas av ett vid-
under, som uppslukar solen. — Sol-
vända, växtsl. Helianthemum, Francke-
nius 1059 (-wenda, -wende), motsv. ä.
da. solvende, no. solvendel, boll. zonne-
wende, mbty. snnneiven<ie (ty. sonnen-
wende), till vända, alltså: som vänder
sig efter solen; jfr de likbet}'d. ä. da.
solvirvel (till germ. *hwerfan, vända el.
vrida sig, o. virvel), mhty. sunnenwerbel
(ty. sonnenwirbel), fra. tournesol, grek.
(h)eliotröpion (till (h)élios, sol, o. trépö,
vänder, se t rop; jfr sv. växtn. helio-
trop), ävensom under solsicka. —
En avledn. på urnord. -ia av sol är
sv. dial. annsöles, motsols, fsv. andsölis
(-sglis) = isl. andsölis; till an- 2, emot.
— Om ordet i ortn. se följ. o. Solna.
Sol- i ortn. innehåller, då det uttalas
med slutet ö, åtm. i de flesta fallen
sbst. sol t. ex. i de till sammanlagt o.
100 uppgående på -backa, -backen,
-berg(a), -b räcke (brink), med många
motsvar. i Norge o. Danm., väl i regel:
soligt berg el. berg på vilket man kan
se solen gå ned (jfr Rygh No. Gaardn.
2: 31 ävensom under Sonfjället); de
på -berg(a) mycket ofta nära socken-
kyrkan el. annan kultplats (jfr Lind-
roth Fr. filol. fören. i Lund IV s. 71),
vilket tyder på mytisk el. rituell inne-
börd; gårdn. Solby Sdml. (= fsv.; knap-
past: by i solskifte), Solum Dalsl. (förr:
Sol{l)hem = no. Soleim), Sol vik Ögtb
(fsv. Solvika) m. fl.; icke sällan i sjö-
el. ånamn (se förf. Sjön. 1: 503); el. i
önamn t. ex. Solö Sdml. (fsv. Sälö);
se f. ö. S o 1 n a.
solaväxelj Växiö rådstur. prot. 1729
= t}7, solawechsel, egentl.: blott i ett
exemplar utställd växel, av ital. sola f.
till solo, ensam (se solo). Om övriga
solbänk
823
solv
från ital. komma el. genom ital. för-
medlade bank- o. handelstermer se särsk.
under trätta.
solbänk, byggn., utvändig betäckning
av en fönsterb röstning, J. G. Clason
1892, (felaktig) övers, av ty. sohlbaak,
till sohle, sula.
sold = fsv., da., från mlty. solt (-d-)
= mhty. (ty. sold), av fra. solde, sold,
lön, saldo, av ital. soldo ds., egentl.:
litet mynt (fra. son), av lat. solidas
(såldas), ett guldmynt (sedan av sjun-
kande värde), till solidas, gedigen, mas-
siv, fast (se solid). — Härtill: soldat,
J. De la Gardie 1612, 1613 (om sig själv)
= da., ty., från romanska spr. : ital.
soldato, fra. soldat (lån från ital.), span.
soldado, av mlat. sol(i)datas, besoldad,
part. pf. pass. till solidare, besolda (varav
t. ex. ä. nsv., fsv. soldera), till lat. so-
lidus (se ovan o. solid). I fsv. (o. stun-
dom ä. nsv.) i stället soldencer, från
mlt}\ soldenére = ix. söldner, jfr ital.
soldaniere. Ordet soldat användes i
ä. nsv. (liksom ännu) ofta i den all-
männare betyd, av 'militär'; så t. ex.
(utom ex. ovan) bos Agneta Horn o.
1657 osv.
solennitet = ä. ty., av lat. solennitas
(genit. -tätis), solemnitas, högtidlighet,
till solen n, högtidlig = ty., av lat.
sol(l)eanis, sol(l)emnis ds., varje år firad
el. återkommande; till sollas, hel, besl.
med solid; den senare leden föres ofta
till annas, år, vilket i alla händelser
säkerl. påverkat, men denna härled-
ning omintetgöres av formen med
-mn-, därest denna verkligen är den
u rprungliga.
solid = t} ., av fra. solide, av lat. so-
lidas, tät, massiv, gedigen, besl. med
föreg.; jfr saldo, sold, soldat. —
Härtill bl. a. solidarisk = ty. solida-
risch, med germ. suffix, jfr fra. solidaire;
o. solidaritet, motsv. fra. solidarité.
solka, L. Petri 1555: solkar och be-
smittar = no. salka, da. dial. solke,
salkc; fc-avledn. till germ. sal-, varom
under söla. Härtill solk n., vilket
knappast, såsom förf. Ark. 14: 167 an-
ser sannolikt, är primärt i förh. till
verbet. — Parallellbildning: no. saulka,
solka, till saala.
soll m., sv. dial., hoprörd blandning,
i dalm. sall, bröd brutet i mjölk (=
Burman Norrl. saml. 1798) = no. soll
ds., isl. sollr, hund- el. svinmat, nisl.
sall n., röra, av germ. 's(w)alla-, väl
| av ie. 's(a)laö-, en substantiverad par-
ticipbildning av samma slag som t. ex.
ull; möjl. till roten i svälla.
Sollentuna, härad i Uppl., fsv. Sol-
lendatana, se Vallentuna.
Solna, sn i Stockh. 1., fsv. Sölnö,
tidigare en ö (jfr Hildebrand Sv. medelt.
1: 31), utvidgning av ett äldre *SöIn,
med i önamn vanlig n-avledning, jfr
fsv. Alsnö (tidigare *Alsn; nu Adelsö),
Ampaö, nu Amnö, Arnö, nsv. Eknö,
fsv. Langhö, nsv. Mjörn, Tjörn (förf.
Sjön. 1: 670). Säkerl. till sol såsom
de till sin bildning mindre ålderdom-
liga nsv. Solö (fsv. Soolö) Sdml. o. no.
Soloer (fno. Söloyjar). Om sol i ortn.
se f. ö. Sol-.
solo, av ital. =, till adj. solo, ensam,
av lat. sölas ds. (jfr solaväxel).
solstånd, se sol.
solsvärta, sydsv. dialektord för 'kol-
trast', motsv. ä. da. salsort (da. sol-,
i selsort), genom folketymologisk ombild-
ning av ett ord motsv. no. sa-, sijsorla
m. ni., fno. susvprt, till svart. Första
j leden innehåller enl. somliga förstärk-
ningspartikeln sa-: sanskr. sa- (jämte
i sva-), fir. så osv., till pronominalstam-
men isl. sae osv. (se svear), alltså
egentl.: för sig, isolerad; jfr Falk-Torp
s. 1105 med litter. (s. 1551). Dock enl.
Ha?gstad (Torp Etym. Ordb. s. 763) sna-
rare lån från ags. sugesweard (i så fall
felskrivning för -siveart), en sångfågel
j (även sivertliag), till saga, so (se d. o.);
kanske: svart som ett vildsvin. Båda
möjligheterna rätt osäkra.
solv, Var. rer. 1538: sölff, weffskaft
(övers, av liciaai), Schroderus Com. 1640:
I solff . . eller wäffskafft; jfr dalm. syv av
*sylv, sydhall. selv, sölv(a) (om formen
jfr Noreen V. spr. 3: 223 med litter.)
= ä. da. solve (da. solle; hos Falk-Torp
s. 1234 identifierat med no.-da. selje =
sölja, som dock har ett helt annat
ursprung), förkortning av mlty. sulfende
(self-, solf-, stilf-), kant på väv (se f. ö.
salband). — En (liksom skaft) ur-
824
sommar
gammal beteckning är det tydl. urgér-
manska dalsl. hovvol, no. havald (m.<fl!
former), ni&l.-hafald, mlty. hevelte, fhty.
eblii (för *hebilt\ ags. hefeld, av germ.
' hataÖla-, "habiÖla-, med instrumental-
s ii 11 . -t)/- till häva, lyfta (jfr under trö-
skel samt, utan mellanvokal framför
avledn., 1. ex. nål, såll). Om lat. II-
cium, även: (väv)tråd, se dräll o. lits.
solvarg", se sol.
Solveig, kvinnon., på senare tid gan-
ska vanligt (jämte enstaka Sol v ig), i
förteckningen av sv. dopnamn Sv. lm.
VI. 7 från 1888 finnes ännu intet upp-
taget; från no., av fno. Sglveig = isl.
(redan på 1000-talet; se Lind No. -isl.
dopn. s. 1016); jfr Alm-, Hall-, Rann-,
Rggn-, pär-; väl till isl. veig f., rusgi-
vande dryck. Första leden är icke sol,
utan innehåller liksom Splmundr, Spl-
vgr en omljudd form av Sal- i Salgerdr
osv., urnord. Saligastin (flfrank. Sali-
gast).
solvent, i stånd att betala == ty.;
till formen egentl. avlat, solv ens (gen it.
-cntis), part. pres. av solvere, lösa, be-
tala, till se- (sed), utan, o. hiere, lösa
(jfr absolut, resolut; urbesl. med lös).
Uppgives dock vara ombildat av ä. ty.
soluendo, dat. gerundium av samma verb.
solvända, växtn., se sol.
som, ad v., konj. o. relät, pron., fsv.
som, sum = da. som ; y. fno. sum o.
no. som från sv. el. da.; av sem (=
runsv. sim, isl. sem) i obetonad stavelse
(Kock Sv. ljudhist. 1: 128 m. fl.) = ie.
sem i t. ex. sanskr. sam, en, osv. (se
sam-), avljudsform (liksom somlig,
som ma, som t) till fsax., fhty. sama,
samo, så, likaså, o. mhty. same so, lik-
som, som (jfr ty. gleichsam), ävensom
samma, samman osv. Alltså egentl.:
på samma sätt. I isl. är sem ännu i
den poet. Eddan uteslutande jämförande
partikel. — Enl. Falk-Torp o. Torp Etym.
ordb. har sem i sin tur uppkommit ge-
nom lj lidförsvagning av sam-; ovisst.
— Utvecklingen sum till som har för-
siggått i obetonad ställning; jfr om. —
Ordet har som relät. konj. undanträngt
det äldre nord. es, er (fsv. cer), liksom
så många ord med dylik funktion av
demonstrativt ursprung.
somlig, fsv. somlik, sumliker, motsv.
fno. sumligr, väl från mlty. sum(me)lik,
somelik = fhty. sumalih, jfr holl. som-
mige, några; till stammen i so mm a,
som t o. som.
somma (dial.), några, G. I:s reg., plur.
till fsv. sumber, någon = isl. sumr, nå-
gon (vilken som helst), da. somme plur.,
i ä. da. även som sing., got. sums, fsax.,
fhty., ags. sum (eng. some), av germ.
"surna- = ie. *sdmo- i sanskr. samd-,
någon, grek. (h)amös ds.; avljuds-
form till samma. Jfr som, somlig,
som t.
sommar, fsv. somar, surnar m. = isl.
surnar n., yngre sumarr m., da. som-
mer, fsax., fhty. surnar (ty. sommer) m.,
ags. sumor (eng. summer); besl. med
armen, amdm, sommar, ävensom sanskr.
sdmä, halvår, år, avest. hama, sommar,
ir. sam ds.; väl egentl.: halvår o. i av-
ljudsförh. till ie. *semi-, halv, i sanskr.
sämi-, grek. (h)emi-, lat. semi-, fhty.
sdmi- osv.; alltså t}rdande på en tid,
då indoeuropéerna räknade blott två
årstider, sommar o. vinter; se t. ex.
Schrader Reallex. s. 782. — Däremot
är ordet icke, såsom också antagits,
besl. med grek. (h)eméra, dag, knap-
past heller med grek. (h)émeros, mild.
— Andra indoeur. beteckningar för
'sommar' betjda i regel 'den heta års-
tiden', t. ex. lat. cestas (till ie. roten
idh, brinna o. d.; se id 1), grek. ihé-
ros, även: skördetid, sommarvärme (=
sanskr. håras, glöd; jfr under det dock
ej säkert besl. varm), fpreuss. dagis
(se dag). — I somras, t. ex. Weste
1807, men ännu Sahlstedt 1773: i som-
mars, den regelbundna formen under
hela den äldre nsv. tiden, y. fsv. i so-
mars (-ers) 1478 osv. Sdw. Tillägg. Co-
lumbus Ordesk. har i sommars, men i
wintras, o. säkerl. är somras närmast
en ombildning efter den senare formen,
som uppträder redan i fsv. I ä. sv.
även: förra sommars o. d., nu blott i
Finnl.: förra somras, sista somras. En
särskilt sydsvensk (småländsk?) bild-
ning synes föreligga i uttr. i förleden
sommarse, Växiö 1703 (-ss-), J. Stål-
hammar (smålänning) 1704 (-a-); jfr
t. ex. fsv. i aftonse (nsv. i afsc\ nsv.
Sonimelius
82
sonett
i morse osv., varom se litteraturen i
SAO 1: 664.
Sonimelius, familjen., till sjön. Söm-
men (el. den vid sjön belägna stam-
gården Somvik) såsom Siljeström till
Siljan, Wennerberg till Vänern
osv.
Sömmen, sjö i Ögtl. o. Smål., fsv.
*Söme, jfr fraan Sooma 1477, vartill
Sommenäs, fsv. Somances 1405, o.
Sommevik, fsv. Somawik 1402; egentl.
== sv. dial. som me m., om ett kärl som
är för stort för sitt ändamål = no.
söme, massa; i avljudsförh. till stammen
sa/71- i samman, samla osv. (jfr uppl.
ånamnet Sam nan o. no. Sama) samt
möjl. till sv. sjön. Summeln Vrml.;
alltså väl egentl.: 'vattensamlingen'
el. dyl., Se förf. Sjön. 1: 565 f. En direkt
motsvarighet till fsv. * Söme föreligger
kanske i no. gårdnamnet Soma, fno.
Sömi, se M. Olsen No. Gaardn. 10: 459.
— Härtill familjen. Sommelius; se
d. o.
somna, fsv. somna, sofna = isl. sofna,
jfr ä. da. sevne; inkoativ till sova (så-
som vakna till vaka); jfr fslav. sunati
(av ie. *sup-nö-).
somnambul, av fra. somnambule, som
går omkring i sömnen, av lat. somnus,
sömn (se d o.), o. ambuläre, gå om-
kring (se ambulans).
somt, något, fsv. som(p)t, sumpt,
neutr. till sumber, någon, vartill plur.
(dial.) som ma (se f. ö. d. o.).
son, fsv. son, sun = isl. sonr, sunr,
da. son (med 0 från plur. sonner, lik-
som sv. nöt 1 från nötter), urnord.
sunu ack. sg., got. suniis, fsax., fht}^.,
ags. sunu (ty. sohn, eng. .son), av germ.
*sunu-, motsv. ie. *sunu- = sanskr.
sunu-, avest. hunu-, fslav. sy nu, litau.
suniis; bildning på -nu- av roten su,
föda (i sanskr. stité), föder, vartill partic.
sutd-, son; med annan avledn.: grek.
(h)yiös, (h)yiys (*su-iu-), jfr fir. suth (av
"su-tu-\ foster. Alltså samma betyd. -
utveckling som i got. baur, ags. bgre,
isl. burr, son, till bära i betyd, 'föda';
enl. somliga i båda fallen med ursprung-
ligen abstrakt betyd. Om ett annat i
kelt. o. germ. spr. uppträdande ord för
'son' se under må g. - Ordet son sak-
nas, liksom dotter, i alban., latin o.
kelt. spr. — Jfr Sune.
sona, i nsv. som poet. förkortning
av försona, ej upptaget hos Dalin 1853,
däremot tidigare t. ex. Dahlstierna,
Swedberg, fsv. *söna i sönan, förlik-
ning, gottgörelse, o. forsöna — no. sona,
stilla en strid, ä. da. sone, försona, da.
(for)sone = (o. väl, åtminstone delvis,
lån från) mlty. sonen, bi ägga strid,
betala ersättning för, av fsax. gisönian
= fhty. suonen (ty. sähnen, uersiihnen),
av germ. *sönian; med sbst. fhty. suona
(ty. siihne), mlty. söne, varifrån fsv. söna.
Härjämte biformerna mlty. swöne(n),
mholl. siuoene(n). Väl besl. med no.
svaana, stilla, lugna, av germ. "swcén-,
F. ö. mer el. mindre osäkra anknyt-
ningar; se Torp Etym. ordb. s. 682 o.
Walde2 under sänus.
[Sonaby, ortn. Ögtl., se Sune.]
sonant, av lat. sonans (genit. sonan-
tis), part. pres. till sonäre, ljuda, till
sonus, ljud, klang, ton (jfr sonat, so-
nett, sonor, konsonant, unison;
urbesl. med svan).
sonat, 1770— 80-t. = ty. sonate osv.,
liksom de flesta musiktermer från ital. :
av ital. sonata, till lat. sonäre, ljuda
(se föreg.).
sond, Swalin 1847 = da., ty. sonde,
av fra. sonde ds., sänkbly = span.
sonda; jämte sondera, 1630-t. osv.,
alltifrån denna tid vanligt i betyd, 'höra
el. känna sig för hos', t. ex. A. Oxen-
stierna 1647: 'sondera din Swärmoder'
— ty. sondieren, av fra. sönder; sannol.
av lat. subundäre, dyka ned, till sub-,
under, o. unda, våg (jfr vatten); subst.
är i så fall bildat av verbet. Knappast
däremot till ags. sundline, lodlina (eng.
sounding-line), till sund 1.
Sondén (östgötasläkten), förr Sonde-
nius 1700-t., efter Södra Sonderängen
Ögtl.
sonett, Arvidi: sonnet (betecknat som
ett franskt ord. o. översatt med 'en
klingande Dicht'; jfr Stiernhielms kling-
dikt); Duben 1722, Sv. Merc. 1755 neutr.
= ty. = fra. sonel, av ital. sonetto (i
ä. nsv. 1689), avledn. av ital. sono,
klang, sång, av lat. sonus, ljud, klang,
ton (se so 11 ;i n t).
Sonfjället
sorbet
Sonfjället, 'Härjedalens populäraste
fjäll', möjl. sammansatt med isl. (osv.)
sunna, sol, i sä fall 'en träffande be-
nämning på denna vida omkring syn-
liga, tidigare och senare än omgivande
bärg solbelysta höjd'. Modin Sv. lm.
XIX. 2: 12. Se f. ö. under söndag.
sonika, vard., helt oförmodat, utan
krus, Lindegren 1805: 'den knep jag
sonika', Livijn 1809: 'befann mig så
sonika midt i politiken', Braun 1843:
'helt »sonika»'; från fra. sonica, i råttan
tid, just i detsamma; egentl. i fråga om
kortspel, t. ex. Tersmeden o. 1780: 'man
vannt soniea', Envallsson 1801: 'tappade
zonica bort alla mina julpengar', motsv.
i ty., från fra. sonica, t. ex. il a gagnc
s., då i t. ex. det franska hasardspelet
bassett ett kort vinner i samma ögon-
blick som det utlägges; f. ö. dunkelt;
kanske såsom så många andra spelter-
mer från spanskan. Kan ordet på nå-
got sätt sammanhänga med span. so-
niche (slangspr.), tystnad? — Hit hör
väl också det sälls. ty. sonickel, ett
spel.
Sonja, kvinnon., från ry. ; egentl. smek-
namnsform till Sofia (ry. Söfja). Jfr
V a nj a.
sonor = ty., av fra. sonore, lat. so-
nörus, ljudande, till sonor (genit. -öris)
m., ljud, dån, till sonus (genit. -i) m.,
ljud, klang, ton (se so nan t, sonett).
sopa, vb = fsv. == isl. såpa, ä. da.
sobe (i nda. /e/e); jfr nordeng. dial.
s(iv)oop, av germ. *swöpön. Knappast,
såsom antagits, besl. med grek. sobéö,
driver eller jagar bort (vars s i stället
synes utgå från ett ie. ti-). — Härtill:
sopor plur. — fsv. = no. sopa; även-
som sv. dial. sop, kvast = no. — Pa-
rallellrot: se suib i svepa.
sopp, svamp = no., da. dial.; snarast
av germ. *swampu- (jfr särsk. Kock
Uml. u, Br. s. 179 f., Sv. ljudhist. 3: 145)
o. sålunda utgånget ur samma para-
digm som svamp (se d. o.). Eller möjl.,
med Falk-Torp s. 1209 o. Torp Etym.
ordb., av en germ. avljudsform *s{w)um-
pa-, vilken avljudsform föreligger i det
sannol. besl. sump (vid sidan av eng.
sivamp).
soppa, Lex. Linc. 1640, jämte ä. nsv.
suppa, t. ex. 1593 (= vissa sv. dial.)
= senisl. soppa, ett slags vinsoppa, no.:
mjölk med brödbitar, da. suppe, soppa,
från mlty. soppe resp. suppe (ty. suppe)
ds. = fhty. sop fa, soppa med uppmju-
kat bröd, bottensats, ags. soppe (eng.
sop), brödbit doppad i mjölk el. soppa;
bildat (med konsonantförlängning, germ.
-pn-) till roten i supa (i äldre sv. ofta:
supa soppa); jfr likaledes med -pp- ags.
soppian, doppa o. mjuka upp (eng. S'>p),
boll. soppen, sydty. supfen. Fra. soupe
(varav eng. soup) = ital. zuppa, vin-
kallskål, sopa, soppa, komma från germ.
spr. Det fra. ordet har emellertid på-
verkat det tyska o. föreligger möjl.
t. o. m. lånat i sen mhty. suppe, som
dock kunde förklaras som inkommet
från lty. (för inhemskt "supfe). — Äldst
tydl. om supanmat (mjölk el. dyl.) blan-
dad med brödbitar. — En annan bild-
ning är fsv. söpi, supi m., klunk, skvätt,
varav sv. dial. soppe ds., såpa m., spen-
varra mjölk — isl. sopi, klunk, no. sope,
bottensats (jfr sopa f., klunk, sup),
mlty. sope m., klunk; till supa såsom
t. ex. fsv. dropi (= droppe) till drypa.
Dessutom germ. *supi- m. i ags. sijpc,
uppsugande, mhty. suf (ty. dial. suff),
klunk. — Jfr supé. — Liksom soppa
har även ett annat gammalt likbet}'-
dande germanskt ord inlånats i roman-
ska spr.: fhty. brod, ags. brod (eng.
brolh), varav ital. brodo, broda även-
som avledn. fra. brouet; besl. med bröd
o. brygga. Om ett tredje germ. ord
för 'soppa, köttsoppa', sv. dial. såd,
se under sjuda. Ett ungefär likbe-
tydande indoeur. ord är *ius-, *iöus- i
lat. jus, sanskr. yus osv. (se ost), i
indoeur. tid väl närmast 'köttsaft'.
sopran, 1814 (tidigare t. ex. 1802:
soprano) = ty. sopran, såsom de flesta
andra musiktermer från ital.: soprano,
som adj.: den övre, första, av mlat.
superänus (= suverän), till lat. su-
per, över.
sorbet, ett slags vattenglass — ty.,
av fra. sorbet, ital. sorbetto (med an-
slutning till ital. sorbire, sörpla), motsv.
eng. sherbet, från turk. -pers. serbet, till
arab. saribat dricka, saräb, diyck (var-
av sirap). Ytterst från samma källa
sordin
827
sot
stammar också eng. shrub, en dryck
bl. a. med rom, varav da. skrub.
sordin, 1781: mässings Sordin = ty.
sordine, av ital. sordina, till sordo, döv,
stum, av lat. surdus. Den stundom fö-
rekommande formen sur din 1784 osv.
beror på det etymol. identiska fra.
sourdine.
sorg", fsv. sorgh, smärta, sorg, be-
kymmer = isl., da., ags. sorg (eng.
sorrow) = got. saurga, fsax., fhty. sorga
(ty. sorge, bekymmer, omsorg) jämte
flit}7, suorga, av germ. *snr^ö-; av Zu-
pitza Gutt. s. 179 f. m. fl., väl med
rätta, sammanställt bl. a. med sanskr.
surksyati, bekymrar sig om. Litteratur
f. ö. Olson Appell, subst. s. 364. —
Härtill: sörja, fsv. sörghia, ä. syrghia
— isl. syrgja, da. sorge; motsv. got.
saiugan, fsax. sorgön, fhty. sorgen, -ön
(ty. sorgen), ags. sorgian; av germ. 'sor-
gen, med senare konjugationsväxling i
nord. o. västgerm. språk. — Sju sor-
ger ocb åtta bedrövelser (efter bi-
beln); se närmare under sju. — Om
ett annat allmänt germ. ord för 'sorg
o. d.', isl. tregi osv., se under trägen.
— Sorgespel, 'Apollos Sårgespel' av
Börk 1688, 'Brutus Sorgespehl' 1739 (av
Voltaire); om sorgliga bändelser o. d.
t. ex. 1667: sorgaspeel; övers, av t}7.
trauerspiel 1600-t., förtyskning av tra-
gödie.
sork, I. Erici o. 1645: mulsork, sv. dial.
även surk (t. ex. Uppl ) o. syrk, fsv.
surk(er) jämte sorka, jfr ä. da. mnld-
sgrke. Knappast, såsom antagits, lån
från lat. sorex (gen it. -icis), näbbmus
(besl. med grek. (h)yrax ds.; till en
ljudhärmande rot, efter djurets pipande
läte); i så fall vore emellertid, i fråga
om ljudutvecklingen, att jämföra Kock
Sv. ljudh. 2: 84.
sorla, jfr O. Petri Kr.: sorl sbst.,
motsv. no. snrla, gnola, sakta spela;
ljudhärmande liksom t. ex. surra,
vilket dock ej bör betraktas som grund-
ord; jfr förf. Ark. 14: 188 o. Hessélman
Spr. o. st. 4: 109. Annorlunda, men
osannolikt Noreen Sv. ctym. s. 67. —
Jfr sv. dial. *sollra (söllra osv), sullra,
där möjh, såsom också antagits av No-
reen o. Hessélman, metates av rZ till lr
föreligger; dock beror i dylika fall form-
växlingen ofta icke på s. k. ljudlagsenlig
utveckling utan på ordens onomatopoeti-
\ ska karaktär.
sort 1648 (i modern betyd.) = da.
sort, mlty. sort(c), ty. sorte, från fra.
j sorte, sort, slag (eng. sort) = ital. sorla;
av lat. sors (genit. sortis), lott, öde (med
direkt motsvarighet i fra. sort ds.); jfr
kon sorter. Den i ä. nsv. (t. ex. 1685)
uppträdande betyd, 'lott, andel' här-
stammar väl direkt från lat. — Kon-
struktionen en sorls (med genit.) faller
inom 1800-t, förut uteslutande en sort,
t. ex. Bellman: 'en sort grefvinna'. —
Sortera = t}7, sortieren, av ital. sor-
tire, av lat. sortlri, utvälja, genom lott-
ning bestämma. — Sortiment, urval,
varulager = ty., av ital. sortimenlo;
egentl : ordnat efter olika sorter.
1. SOt (i skorsten o. d.), fsv. söt =
isl. sol, da. sod, mit}7, söt, ags. söt (eng.
soot), av germ. *söta- n., nära besl. med
litau. sådziai plur. o. fslav. sazda (av
*södiä) ds.; jfr ir. snide (av *sodiä);
antagl. avljudsforin till ie. sed- i sitta
(liksom fet i fjät till fot); alltså: vad
som satt sig fast. Ty. har i stället russ,
av fhty. riioz = mlty. röt; o. fra snie;
båda etymologiskt oklara, det senare
möjl. keltiskt. Ord för 'sot' samman-
hänga annars icke sällan med beteck-
ningar för 'damm' el. 'rök', t. ex. lat.
fidigo, av ie. *dhu-l-: sanskr. dhiili-,
damm, stoft, o. litau. dulis, rökverk;
el. ry. kopoti osv.: grek. kapnös, rök; jfr
grek. aithalos, till aithö, brinner, brän-
ner (se id 1). — Sot ingår i sjön. So-
ten Vgtl.; jfr grek. flodn. Aithalöeis
(Strabo), till aithalöeis, sotig, ävensom
sjön. Mö r ken, Sv ar ten osv. Härtill
väl gårdn. Sotared (en kilom. avlägset;
kanske till Sole, sc nedan). Annars
uppträder i liera sv. ortnamn på Sot-
snarast det av sot avledda fsv. person n.
Söte = isl. Söti (egentl. tillnamn); så
väl i Sotenäs vid Partilled Vgtl., So te-
rn d Da Isl., Sotaskär Sdml. o. fno.
Sötanes, Sölaruö, det senare rätt van-
ligt. De flesta hithörande ortnamn äro
sammansatta med -rud o. -nås. Icke
osannolikt har Sole varit ett allmänt
tillnamn för svart muskiga utländska
sot
828
spad
krigsfångar el. trälar, o. då nyodlingar
o. röjningar ofta företogos av sådana,
kunde detta förklara, att Sote är van-
ligt just i gårdnamn på -rud.
2. sot, sjukdom, i vissa dial. även
-sott(a, med slutet o), fsv. söt = isl. sdff,
da. sof, got. sauhts (blott i plur.; i sing. er-
satt av siukei), fsax., fhty. (ty. sucht;
jfr -siktig i lungsiktig); ags. sufti
(enstaka) väl lån, jfr utsikt, diarré (se
ut so t); av germ. *suhti-, avledn. av
en avljudsform till sjuk. — Numera
mest i sammans. t. ex. gul-, lung-,
-utsot, utom i uttr. taga el. söka
bot där man tagit sot, 1604. — Här-
till sota, umgälla (se följ.). — Som en
växelform till sot betraktas vanl. isl.
sut f., sorg, no. söf, bel<3rmmer, omsorg,
vartill avledn. fsv. syta, sörja för, sv.
dial.: vara bekymrad, dra sig för, ha
omsorg, vårda, bestyra m. m., isl. syta,
sörja över, förorsaka sorg. Dock enl.
Torp. Etym. Ordb. s. 747 knappast
sannolikt: han tänker i stället på sam-
manhang med syssla; däremot av
Holthausen IF 39: 63 sammanställt med
lat. siidus, torr, åtm. det senare säkerl.
oriktigt. Enl. lic. G. Hedström tala
emellertid de smål. målens form starkt
emot en härledning för syta från ett
germ. *suhtian.
sota (för), umgälla, 1840-t., Dalin
1853, avledn. av föreg.; en ung parallell-
bildning till sv. dial. syta (se under
sot 2).
Sota-, Sote- i ortn., se sot 1.
sottis, av fra. sottise, dumhet, avledn.
av sot, dum = span. zole, av ovisst
ursprung (enl. Meyer-Liibke nr 2454
med grundbetyd, 'kloss').
souschef, av fra. =, till sons, under
(av lat. subtils, till sab, under, i subor-
di nation osv., som t. ex. intus till
in), o. chef.
sova = fsv. — isl. sofa, da. sove; i
avljudsförh. till ags. swefan, mhty. -swe-
ben ; motsv. sanskr. svdpiti, sover (*svep-).
part. suptd-, fslav. siipali, sova, m. fl.
Se f. ö. somna, söva, sömn.
sovel, fsv. sufl, även sughl (motsv.
ä. nsv. o. sv. dial. sugel, sågel, jfr
stuga av stuva osv.) = isl. sufl, no.
%uvl (sugl m. m.), ;i. da. suvl (da. suT),
fsax. subal, fhty. subil, ags. sufl (eng.
dial. sowl m. m.). av germ. *subla- n.;
jämte subla- i mholl. siwel (boll. zuiuel),
mjölkmat, vilken betyd, stundom även
uppträder i no. o. eng. dial. o. säkerl.
är den ursprungliga (alltså som i de
avlägset besl. soppa, supan mat); till
ett germ. *sub- — ie. sup- i sanskr.
siipa-, soppa, växelform till ie. sub- i
supa, soppa osv. Den sv. o. da. anv.
av ordet om kött el. fläsk (till brödet)
är sålunda sekundär. Med avs. på av-
ledn. -Z o. dess funktion jfr dravel o.
s k a v e 1 .
sovra, även: soffra, Gustaf Vasa
1549: soffra Malmen, från ty.; jfr lty.
suvevn, siioern, ty. säubern, sovra, rena
(snarast av en hty. dialektform med ö,
jfr Noreen V. spr. 3: 464), till ty. sau-
ber, ren, av fhty. subar, siibiri, renad
med vatten, ren, skön = fsax. subri,
ags. sy fre; sannol. med rätta förklarat
som lån från vlat. suber, lat. söbrius,
nykter (en sammansättning med en bi-
form till se(d), utan, o. ebrius, drucken):
jfr ags. syferness, nykterhet. Med avs.
på germ. u av lat. ö i lånord se även
m u 1 1 b ä r.
spackla, 1829, 1865, dock ännu ej
hos Dalin 1853 o. 1868, av äldre spakila
t. ex. 1852, 1876 m. fl.), till ty. spacbiel,
spatel, vars förhållande till spatel är
dunkelt (spachtel möjl. till spak, o. så-
lunda på sin höjd blott avlägset be-
släktat); jfr dock ty. schachtel, av ital.
scatola, som emellertid kan vara ett
germ. lånord, (se schatul 1). Se Tamm
Gr. s. 26. — Av spatel är även härlett
det nu knappast brukl. spattla 1839 o.
ännu 1886 = da. spa(r)lle.
spad, fsv. spadh — isl. spad, ä. da.
spad, av urnord. *spaÖa-, väl egentl. 'det
tunna', av ie. *spd-lö-, fo-particip till
ie. roten spe(i), spänna, vartill bl. a. lat.
spdtium, utsträckning i rum o. tid (se
spatiös, sp a t ser a), alltså urspr. 'ut-
spänd' o. d., jfr det besl. späd, med
samma betyd. -utveckling som i lat. len uis,
tunn, fin, till ten-, spänna, i lat. (ondo.
grek. teinö. Se Persson Indog. Wortf. s.
402 o. f. ö. spade, spasm, spat, spätt,
spån, spänna, ävensom späda; om
betyd. -utvecklingen till 'ila' se spov,
spade
829
spanjor
spade, fsv. spadhi = senisl. -spaöi,
da. spade, väl lån från mlty. spade, av
fsax. spado = ty. spaten m., jfr ags.
spade, spadu f. (eng. spade), av germ.
*spaÖan-, besl. med grek. spåthe, om
vissa breda o. flata föremål: brett svärd,
årblad, spån m. m., varifrån lat. spatha
(ital. späda, span. espada, fra. epee, svärd;
se epålett, portepé, spader, spaljé
o. spatel), sannol. till samma rot som
föreg., alltså 'det utbredda, breda el.
dyl.', varom närmare Persson Indog.
Wortf. s. 407; jfr under spak 1 (i
h andspa k)- Annorlunda Falk-Torp
s. 1110. — Ordet uppträder sent såväl
i fsv. som i isl. o. bör väl därför, såsom
också vanl. sker, betraktas som lån;
dock ej alldeles säkert. — Samma el.
ett etymol. motsvarande ord ingår i
sjön. Spaden (Span) i Vgtl. o. Vstml.;
i det förra även ingående spadccbon,
spababoln i VGL IV o. se närmare förf.
Sjön. 1: 569.
spader, Dalin 1738, Serenius 1741
(säkeii. dock lika gammalt i språket
som klöver o. ruter); väl från da.
spader, ombildning efter b j ä rt er, klö-
ver o. ruter av ty. spaten — eng.
spade, från det etymol. besläktade span.
espadas, egentl. plur. till espada, svärd
(se spade). De spadlika figurerna bär-
röra från de franska korten, egentl.
föreställande lansspetsar (varav fra.
pique, ty. pick). Anses symbolisera
krigar- o. adelsståndet.
1. spak, (i band spak o. d.), fsv.
späker, spak, käpp, spö? = no. spak,
jämte sv. dial. späka m., no. spake m.,
även: stör, da. spage, spak, hjuleker;
väl åtminstone delvis lån från mlty.
spake m., spak, i lty. även: stång, hjul-
eker m. m. = fhty. spahho m., spahha
f., risknippa, stor käpp (ä. ty. o. dial.
spache, hjuleker, ty. dial. spach, spachen,
vedträ, spån), jfr (?) mlty. spak, torr,
mhty. spach, varom spicken slutet;"
i avljudsförh. till no. spcek m., spån,
nisl. spcékja, litet träst3rcke, skån. spåga,
splint (av germ. * spcek- = ie. *speg-).
Av dunkelt ursprung. Enl. Persson
Indog. Wortf. s. 407 till en ie. rot spe(i),
utspänna, vartill även fhty. speihha,
hjuleker (ty. speiche), fsax. spéca f., ags.
spdca m. (eng. spöke); alltså samma
som i spad, spade. En annan här-
ledning av ty. speiche osv. se dock
under spik.
2. spak, fsv. späker, förståndig, klok,
fridsam, stilla, mild = isl. spakr ds.,
da. spag, saktmodig, till en ie rot (s)peg
i fslav. pazq, pacili, ge akt på; växel-
form till spck i spå, speja; alltså egentl.:
uppmärksam o. d. Betyd. -utvecklingen
'förståndig' > 'mild, fridsam' är ungef.
densamma som i beskedlig. — Bet}7 cl.
'klok, förståndig' kvarlever i känne-
spak (se d. o.). — Avledn.: späka o.
späkt, se d. o.
spaljé, 1816: spaliererna (gallerverk),
tidigare: cspalier = ty. spalier, från
rom. spr. : fra. espalier ds., galler el.
spjälverk, ital. spalliera, avledn. av
spalla, axel, skuldra, av lat. spalula,
skulderblad, frambog, slev att röra med
(varav fra épaule, skuldra; se epålett)
= sv. lånordet spatel (se d. o.), ytterst
till det grek. grundordet för spade.
Betjrd. -utvecklingen har varit: skuldra,
axel >> axelstöd > ställning anordnad
som stöd för vissa klätterväxter el. träd.
Den äldre betyd, framskymtar i mhty.
spalier, axelbeklädnad (under harnes-
ket). — I uttr. göra, bilda spalier (bilda
häck o. d., om personer) 1788, 1848.
spalt, Björnståhl 1774: 3 spalt eller
columner = da. spalte, från ty. spalte,
till spalten, klyva (varifrån sv. spalta,
da. spalte), av fhty. spaltan = mlty.
spalden, urspr. redupl. vb., avljudsform
till spjäll, spilla, spillra (se särsk.
spjäll).
spana — fsv., egentl. samma ord
som fsv. spana, sv. vb, locka (i lagarna)
= nisl. spana, utforska, ägga; motsv.
det vgerm. st. vb. spanan, locka (i fsax.,
fhty., ags.), jfr isl. spenja, locka bort,
mlty. spen(n)en, fhty. bispennen osv.,
avvänja; se f. ö. spene o. spontan.
Betyd. -utvecklingen kan med Lindroth
Festskr. t. Sdw. s. 164 ha varit: locka
till sig ngt (el. ngn) >> locka fram (ngn
el. ngt), lista ut ;> ta reda på, utforska
;> leta, speja.
Spanien, se följ.
spanjor, L. P. Gothus 1(52:5. med
analogiskt r (möjl. från ty. spanier,
spann
830
spara
varav a. nsv. spanicr t. ex. 1650), av ä.
nsv. spanjol B ra sk 1(580, fsv. spaniol,
jfr mhty. spanjöl, ytterst av span.
espanol, varav fr. espagnol, spanjor, eng.
spaniel, rapphönshund, egentl.: spansk
liund; avledn. av span. Espana, Spanien,
av lat. ackus. Hispaniam. — Förr även
(/<■ spanske, spanjorerna. — Sv. Spa-
nien, från ty. Spanien (av mhty. Spanjc
= holl. Spanje), med -n från oblika
kasus el. analogiskt efter andra ty. lands-
namn på -en (med denna ändelse från
dat. plnr. av folknamnet t. ex. Sachsen
el. av andra ord t. ex. Baden). Den
gamla formen utan n kvarlever i det
från holl. el. lty. lånade spanj ef arare,
1623: spaniefarer plur.
1. spann n. (möjl. ännu även r.),
numera föga br. om ett slags längd-
mått, fsv. span f., längdmått motsv.
avståndet mellan spetsen av tummen
samt pek-, lång- el. lillfingret, då han-
den är utsträckt = isl. spgnn, m\ty.
spänne, fhty. spänna (ty. spänne), ags.
spann (eng. span), av germ. *spannö-,
till germ. redupl. vb. *spannan, ut-
sträcka; se f. ö. spänna. — Spann-
rem, 1770 — da. spandrem, från mlty.
spanrém = ty. spannriemen, egentl.:
rem att spänna över knäet, sedan: sko-
rna karrem.
2. spann n., anspann, jfr t. ex. Carl
XI 1687: span wallaker = da. spänd,
från mlty. span (genit. spännes) ■= ty.
gespann; till vb. spännen; se f. ö.
spän na.
3. spann r., hink, fsv. spander m.,
span n. = isl. spann n., da. spänd c,
mlty. span (genit. spännes); i samtliga
spr. även om ett visst rymdmått; av
germ. * spänna-; besl. med fslav. spqdu,
mått, lett. spanis, ämbar; till roten i
spänna, möjl. egentl.: kärl som hålles
samman av omspända band. — I fsv.
(som mask.) i plur. spa;n; i nsv. spän-
ner (med analogiskt tillagt -er); i vissa
dial. spnnnar (så i Skåne som lokalt
riksspr.). I betyd, 'hink' är ordet särsk.
brukat i Götaland. — Spanmål, fsv.
span(na)mäl(e), till mål 1.
spansk, hörande till Spanien, 1546:
spanisk (under 15— 1600-t. även spanisk,
spannesk), 1563: spantz, 1637: spanskt
(neutr.); bl. a. i betyd, 'stolt, högmo-
dig, stursk', 1712: 'med Spanska steg'.
Kolmodin 1732: 'dryg och Spansk i or-
den', Kling 1735: 'Spanska gebärder',
'Spanska höflighetcr' osv., syftande på
vissa drag i det spanska uppträdandet
i o. kynnet (den spanska grandezzan o. d.);
j jfr till betyd. ä. sv. dansk, trolös, ty.
! holhindisch, klumpig, eng. irish bl. a.:
dum o. nedrig, fra. allemand, egentl.:
tysk, ofta: tölp, ävensom krabat (egentl.:
kroat) o. de bildl. anv. av sv. kosack,
ryss, turk, vandal (däremot ej rysk
2, galen o. d., som dock har folketjmio-
logiskt anslutits till folkslagsnamnet);
jfr holl. spaansch i betyd, 'rå, nedrig'.
— Spansk fluga, drog o. i sht drag-
plåster berett av Lytta vesicatoria, 'span-
ska flugan'; jfr Bureus o. 1630: 'Lades
spanske flughukladd på halsen', J. G.
Oxenstierna 1771 : 'hafva en spansk fluga
mellan axlarna'; om själva (de torkade)
insekterna t. ex. I. Erici o. 1645 = da.
spansk flue, efter ty. spanische fliege.
Drogen fås numera blott i mindre mängd
från Spanien. — Spanskgröna, koppar-
oxid, B. Olai 1578: spansgrön, span(i)sk-
gröne, motsv. da. spanskgront, efter mlty.
spansgrön — ty. spansgriin, övers, av
mlat. viride hispanicnm; först infört
från Spanien. I ty. även omvänt griin-
span. Eng. har i stället verdigris, av
mlat. viride grcecum, dvs. grekiskt grönt.
— Span sk rör, om ett slags promenad-
käpp, Dagl. Alleh. 1771 i annons, förr
även: spanskrörkåpp, motsv. i da., från
ty.; likaledes först infört från Spanien;
jfr även spanskt rör i betyd, 'rotting',
jfr 1661: 'fyra slag m(edh) en spansk
röö'. — Härtill: spanska sig, vara
stolt el. högmodig, Blanche osv.
spant, Bosenfeldt 1698, jfr o. 1670:
spent: 'med resning, spent och väggar
af bräden' (på ett kyrktorn) = da., ty.
spant, från lty. el. holl. =, besl. med
spänna, jfr mhty. span (-nn-), spant
m. m. (se spann).
spara = fsv. (ipf. sparpe), isl. (ipf.
-ad- o. -rå-), no. = da. spare, mlty.
spåren, fhty. sparön, spåren (ty. spåren),
ags. sparian (eng. spare); till fsv., no.
fhty. spar, sparsam, isl. spärr, ags. spoeT;
besl. med fslav. sporii, riklig, tjeck.
sparka
831
sparv
spory, sparsam el. frikostig, sporiti,
spara, sanskr. sphird- (av "sphdro-), rik-
lig. Jfr H. Pedersen KZ 39: 411 f. Från
germ. spr.: fra. épargner, spara, skon-
samt behandla (väl på romansk botten
försiggången ombildning; knappast, med
Meyer-Liibke Et. Wb., av ett germ. *spa-
ranjan, en från den germ. ordbildnings-
lärans synpunkt ganska påfallande form).
Grundbetyd.: göra varaktig el. dyl. San-
nol. r-aviedn. till ie. roten s(p)hé(i),
sträcka ut, spänna o. d., varom se spad
o. spov. — Jfr ospard.
sparka, 1646, 1658, Swedberg, Spegel
= isl., no. = da. sparke; A-bildning till
roten i spjärna (se d. o.). — Därjämte
med samma rotstadium som i spjärna:
sv. dial. spjärka, t. ex. Små!., ä. nsv.,
t. ex. 1677 (spierckande). — Spark-
stötting, till norrl. stölling — no. styl-
ting (jämte slutling), avledn. av sv. dial.
stolt, slylt, slutt, kort = no. sfytt, stult,
isl. stuttr ds., da. dial. styt, slut, kort o.
avvisande, med -It- av -nt- (jfr t. ex.
klätt o. klint) == sv. o. da. dial. stunt,
kort, fsv. stunter = mbty., sydty. dial.
stunz, ags. stunt, dum, dåraktig (egentl.:
trubbig o. d.; jfr det besl. t}', dial. be-
slulzt, dum, förvånad), osv., vartill fsv.
slunla, stynta, avkorta, isl., no. stylta,
da. dial. slynte; av en nasalerad biform
till roten i stöta, st ut (jfr t. ex. lat.
tundere); med avljudsformen stint- i
st in ta (se d. o.). Ordet är sålunda
icke direkt utan blott mycket avlägset
besl. med stöta. Jfr Noreen Sv. etym.
s. 68.
sparlakan = fsv., isl.: förhänge, spar-
lakan = da. spöringen, från mlty. sper-
laken = mbty. sperlach(en), tyg som
bredes nt över bädd, bord, vagn m. m.,
till mlty. (osv.) sperren, spärra ut ( =
spärra 2), o. lakan. — Sparlakans-
läxa, Eldh 1725: 'Den sparlaks läxan,
som de gifte plägar skrifta', Kolmodin
1732, motsv. da. sparlagensprcekén o. ty.
gardinenpredigt, egentl.: skrapa (som
hustrun ger mannen) bakom sänggar-
dinerna.
sparre = fsv., da. = isl. sparri (jämte i
spari), även: pinne att (läka el. spärra
ut med, fsax., fhty. sj>arro (ty. sparren),
meng. sparre (eng. spar, rundholt, bom,
i dial.: taksparre), a\ germ. *spar(r)an-,
jämte 'sparriön i ösv. dial. spärro, sparre
= senisl., no. sperra, besl. med litau.
sparas ds., lett. sperays, spännträ i väv
(samma betyd, som bland andra även
förekommer bos no. sparre), osv. samt
med t}', speer, spjut, osv. (se revbens-
spjäll), med samma betyd. -övergång :
'stång' > 'spjut' som i t. ex. ags. spréot,
j stång > mholl. spriet, stång, spjut (se
spri segel o. spröt); till ie. roten
s(p)her, spjärna emot, stödja o. d., i
spjärna. Jfr Persson Indog. Wortf. s.
472 f. o. under spärra. — Härtill
adelsn. Sparre, efter sparren i vapnet,
varav Sparre holm, herresäte i Sdml.
sparris, Schroderus Com. 1640: spar-
yitz; Kokeb. 1650: spargas; 1651, 1664:
spargijs; 1664: sparrijset best. f. ; under
1700-t. ofta sparis m. fl. former = da.
asparges, förr även asparris, sparges,
spargen, mlty. spargel (av Lubben-Wal-
ther med ?, översatt med 'spergula ar-
vensis'), lty .sparges, ty. spargel, tidigare:
sparge(n) o. sparges, eng. asparagus (di-
rekt från lat.), fra. asperge (varifrån boll.
asperge, -sie; där dock tidigare spargel,
spergel), i tal. sparagio, från lat. aspara-
gus, av grek. aspdragos, möjl. besl. med
grek. spargåö, sväller osv. (se spraka),
enl. andra av persiskt urspr. Ordet
tillhör alltså den stora grupp av be-
nämningar på köksväxter, som av ger-
manerna lånats från romarna, t. ex.
anis, fänkål, kummin, körvel, m e j -
ram, palsternacka, persilja, r ät-
tika, senap, timjan. Dock synes ty.
spargel (belagt först från 1400-t.) till-
höra ett ungt skikt av dessa lånord.
Den svenska o. da. formen härrör från
lty. el. ä. ty. sparges; i da. med an-
slutning även till formerna på a- (i t. ex.
holk, fra.). I yngre tid torde ordet ha
folketymologiskt anslutits till ris 3; jfr
den eng. ombildningen sparrow-grass;
se likartade omdaningar under ärt-
skocka. I ags. synes en inhemsk be-
teckning föreligga, eord-nafola. — Väx-
ten var förr officineli.
sparv, Hels. 1587, P. Gothus, Sercnius
1741, Sahlstedt 1773 osv. (jfr nedan) =
isl. spprr (geni t. .spårs o. genom analogi
spärrar), no. sporv, sporr, sparv m. m.,
spasm
<s:ii>
spe
ä. da, sparv, spurv (av *sppriv-), da.
spuru, av urnord. "sparivuR (*spariva.R)t
motsv. germ. "sparwan- i got. spanva,
Ih ty sptiro (ined i böjningen ljudlags-
enligt förlorat //»), mhty. spar(w)e, ags.
speanva (eng. sparrow); i mlty. blott i
avledn. sparlink, sperlink = ty. sperling.
Avljudsform: fsv. spirver. A. nsv. sperf
(plur. sperffuer NT 1520, Bib. 1541),
spär/ Lind 1749 m. fl., sv. dial. speri?,
spän; Vgtl. utgå från detta spirver (Hes-
selma n i o. y s. 212, Kock Uml. u. Br.
s. 220) el. från former av u-stammen
"sparwuR (Kock s. st.). Ordet sparv
upptrader sannol. redan i fsv., i per-
son n. Spörff, jfr ä. da. sporwe; se Kock
anf. st. Urbesl. med mhty. sperke,
sperch(é), sparv, fpreuss. spurglis, sperg-
las, sparv, grek. spérgoulos, sporgi-
los, liten fågel, spardsion, liten fågel
lik sparven, Hesych. Vanl. efter Schade
o. Hoffmann BB 21: 140 (jfr även
Walde under par ra) fört till ie. ro-
ten sp(h)er, sprattla o. d., i spjärna,
sparka; i så fall 'hoppande fågel' (i
motsats till flygande); osäkert. — Fra.
moineau, sparv, till moine, munk, er-
inrar om ty. mönch, bl. a.: Curruca
atricapilla, svarthätta (med syftning på
den svarta kalotten), sv. domherre o.
fra. perroquel, papegoja, egentl.: lille
kyrkoherden. — Sparvhök, Var. rer.
1538: sparhööck, Lex. Linc. 1640: spor-
höök, osv. = isl. spprrhaukr, ags. spear-
hafoc (eng. sparrowhawk). En annan
bildning är mlty. sparwer, sperwer =
fht3\ sparwåri, -wari (ty. sperber), varav
fra. épervier; rriöjl. urspr. sammansatt
med fhty. aro, örn (ty. aar, adler), men
sedan ombildat efter bildningarna på
-åri.
spasm, Dalin 1853, av fra. spasme, av
grek. spasmös m. ds., jfr spdsma n., till
spdö, drager, rycker (till roten spe osv.,
spänna, varom spad, spade osv.). Jfr
det besl. spätt.
spat, Spegel 1685, Hiärne 1687, Linné
(ofta) osv. = da., från ty. spat (mht3r.
spdt), av germ. *spceÖa-, jämte *spd'pa- i
ty. dial. spaad; möjl. med Persson In-
dog. Worf. s. 40 "> till roten spe, spänna
> utbreda o. d. (se spad, spade): det
karakteristiska för spaten är att den
lossnar i flata skivor. Annars med ut-
gångspunkt i den även uppträdande be-
tyd, 'splittra, skärva' fört till en rot spe,
klyva, vars tillvaro dock betvivlats; jfr
emellertid i så fall till bet3rd.-utveck-
lingen sanskr. sphatikas, bergkristall, till
ie. sphelt, klyva (sig) o. d.
spatel, litet spadformigt verldyg, var-
med plåster utbredes, 1688: spatlar
plur., Möller 1785: spatel (tidigare i
ordböckerna: spade, plåsterspada), We-
ste 1807 även: spadet — da. spatel,
spadel, från ty. spatel (jfr holl. spa-
det), genom apotekarspråket från lat.
spal(h)nla (se epålett, spaljé), dimin.
till lat. spatha, spadformigt verktyg att
röra om med, brett svärd, från grek.
späthe, varom se under spade. — Äldre
sv. spadel är liksom holl. spadel en om-
bildning efter det rotbesl. spade. —
Härtill det nu knappast brukl. sjiattla,
spackla (se d. o.).
spatiös, av fra. spacieux, rymlig, vid-
sträckt, av lat. spatiösas, till sjmtiiim,
rymd, sträcka (fra. espace); se under
spov. Skrivningen o. uttalet visa in-
verkan direkt från det lat. ordet.
spatsera, fsv. spazera, spassera = sen-
isl. spazéra, da. spasere, från mlty. spat-
zcren, spasséren = mhty., ty. spazieren,
av ital. spaziare, spaziarsi = lat. spa-
tiäri, avledn. av spalium, vägstycke, pro-
menadväg, egentl.: utsträckning i rum
o. tid (se föreg. o. under spad, spov),
spätt, C. Gyllenhielm o. 1640, I. Erici
o. 1645 = da. spat, från ty.: mlty., mhty.,
ty. spat, av germ. *spad- (= östfris.
spad, ty. spat) o. *spat(t)- (= mlty.
spat, ty. dial. spatz); äldre 'kramp' så-
som i ä. holl. spat; besl. med lty. spat-
ten, springa åt sidan (om häst), brista,
skvätta, spruta (se spätta), jfr sv. dial.
spattla, -ra, sprattla, o. möjl även med
grek. spadon, kramp, till roten spe,
spänna (vartill även spasm); se Pers-
son Indog. Wortf. s. 395.
spattla, se spackla,
spe = fsv. (oftast i förb. med spott
2), da., från mlty. spe, spott, hån, väl
av germ. *spaiiva-, avljudsform till spy.
Om betyd.-utvecklingen se spott 2. —
Spefågel, P. Brahe Kr. o. 1580, från
mhty. spévogel; jfr t. ex. spy fluga (i
o»
Tillägg och rättelser K
allegori, 1635, ytterst av grek. allegoria, till ällos, annan (urbesl. med
eljes), o. agorein, tala; alltså egentl.: som säges annorlunda än det skall
uppfattas.
anstränga sig, se under sträng 1 slutet,
[apparans, apparition, se transparang.]
[dignitär, se Ordbildning under -är.]
duva 3. Det är ovisst, om familjen. Taube innebåller ty. taube, duva; se
Taube.
dyning, Sablstedt 1773, Kellgren: 'hafvets dyning' osv. = no. dyning, da.
donning, från lty. el. fris., jfr lty. diining, dining, ffris. dining, holl. delning, väl
till lty. (sik) diinen, svälla, spänna ut sig, mlty. dnne, svällande, ags. punian,
höja sig, resp. fris. dinen, thinen, svälla; av vilka u-formerna synas höra till ie.
roten tu, svälla, varom se tumme. — Hos Alströmer 1776 i betyd, 'dyner'.
död 2. Tillägg: Döden i grytan, efter 2 Kon. -b. 4: 40: 'och (då) de åto
af moset, ropade de och sade: O Guds man! döden i gn^tone; ty de kunde icke
ätat' (gamla bibelövers.; nya: 'Döden är i giytan').
eau-de-cologne, se å 2.
ellips, geom., Palmquist 1752, språkv. 1801, motsv. ty. cllipse osv., av grek.
élleipsis, kvar- el. utelämnande, till elleijiein, kvarlämna (till en-, i, o. leipein,
lämna, se leva, lämna osv.); egentl.: i vilket ngt fattas, i geom. anv. från Apol-
lonios av Perga (3:dje årh. f. Kr.), med syftning på ellipsen betraktad som en
konisk sektion, vars lutning mot basen är mindre än konsidans (jfr bl. a. Can-
tor Gesch. d. Mathem. 2 1: 159 (1894)).
eskort, 1625 (abstr.) = ty. eskorte, av fra. escorie — ital. scorla, till ital.
scorgere, ledsaga (av lat. excorrigere; jfr korrigera).
Faurås, ortn.; se nu J. Kålen NoB 9: 132 f.: sannol. 'mynningen av ån
*Fardh\ Den vanliga fsv. formen är Farthusa- (-a?).
[fragment, egentl.: brottstycke, se fraktion, fraktur.]
| fä 1 1 ty gm äs ta re, se tyg.]
förstulen, se stjäla slutet.
[Hilleshög, ortn. Uppl. o. Skå., se Ödes hög.]
kassa. Tillägg: Härtill kassett, se Ordbildning under -ett.
leja, r. 2: läs: leg a 2.
[li(d)kop, sv. dial., köpskål, se under talg.]
lintyg, se tyg.
matros. Om fra. matelot se emellertid nu Nyrop WuS 7: 81 f., där den
1 De här tillagda lånorden från rom. el. klass. spr. äro sådana, som icke
gärna medtogos i de två första häftena enligt då tillämpade grundsatser (jfr
förordet).
uppfattningen utförligt motiveras, att ordet ej utgår från fnord. spr. utan från
ett mholl. *matenoot. Ffra. malcnot är ej uppvisat.
migrän. Tillägg: Jfr kranium.
oförtövad, -at, se under t öv a.
område. I ordb. något tidigare: Möller 1790.
otyg-, se tyg.
rulett, r. 3, lås: rouelle.
rykte, fsv. ryfc/e, -o- = da. rygte, från mlty. ruchte, -o-, rop, rykte; ty.
geruchi Iran mlty. geruchte = mhty. geruofte, genlefte, fhty. geruafti, rop, skrik;
avledn. av fhty. hruoft av germ. "hröfti- till ropa. Jfr till bet}'d. ty. mf, rop
o. rykte.
Skandinavien, Skåne. Om lat. -germ. Scadinavia se nu utförligt J. V.
Svensson NoB 9: 64 f., enl. vilken (i anslutning till en förmodan av Much) nam-
nets första led är en gammal beteckning för Östersjön.
-skap. Hänvisningen till prästerskap utgår.
skäkta, slakta under iakttagande av vissa föreskrifter (hos judarna), från
ty. schåchten, av hebr. schächdt ds.
Solna, r. 7, läs: Laghnö.
Strängnäs. Se härtill även J. Palmer Bidr. t. Södermani. äldre kultur-
hist. XVII s. 57 f.
specerier
833
spektakel
överförd bemärk.) o. under spjuver.
I ä. nsv. i samma betyd. även glödehö-
ker = sv. dial. glö- el. gluhök, möjl. till
el. ombildning av ä. nsv., sv. dial. glg,
gäckeri, gyckel; jfr även under sprätt-
hök.
specerier, O. Petri Kr.: spetzerij, motsv.
y. fsv. spetzeri, spitzerij m. m., senisl.
spizari, ä. da. spidseri, da. speceri, frän
mlty. specerie o. spisserie =■ ty. spezerei,
från ital. spezierie, plur. till spezieria,
kryddor, apotek, från mlat. speciaria,
kryddhandel, avledn. av lat. species plur.,
kiyddor, specerier, läkemedel, ingredi-
enser, till sg. species, art, slag, utseende
m. m. (varav fra. épice =■ eng. spice,
ki^dda; se spets 2). Alltså egentl. en
apoteksterm (liksom t. ex. dra mm),
använd om de olika slag av kryddor,
som såldes el. ingingo i läkemedlen.
Till specere, se (urbesl. med spå, speja).
Jfr följ. o. specificera, spit. — Spe-
cerihandlande (efter ty.) hette ännu
o. 1850 i regel krijddkramhandlare o.
knjddkrämare; det senare (numera vanl.
med föraktlig anstrykning) t. o. m. i
Statskalendern 1838 (Sweriges och Nor-
riges Calender) t. ex. 'Hr Anders Mag-
nus Brinck, Kryddkrämare'.
special (oftast i sammans.) = ty. spe-
zial, av lat. speciälis, egendomlig, spe-
ciell, till species, art, slag (se föreg.);
jämte speciell, från ty. speziell, med
fransk ändelse -cl (fra. har dock i detta
fall -al: special).
specificera = ty. spezifizieren, av mlat.
specificare, till lat. species, art, slag (se
specerier), o. facere, göra (se facit).
speditör, ytterst av ital. spedittore, till
spedire, expediera, av lat. expedire, verk-
ställa, lösgöra = expediera (se d. o.).
spegel, fsv. speghil (först på 1300-t.),
även bildl.: föresyn, varnagel, jämte isl.
spegill, ä. da. spegel (da. speil) från mit}'.
spegel = fhty. spiagal (ty. spiegel), ej i
ags. o. eng.; lån från mlat. speglum (ital.
speglio), av lat. speciilum (varav ital.
specchio), till specere, se (jfr till bild-
ningen specläeulum = spektakel till
det besl. specläre, se); urbesl. med spej a
o. spå. — Med avs. på ljudutvecklingen
jfr under tegel. — Om sjxvghil, ä. nsv.
spägel, dial. spåjel sv Palmér Starkton.
IlelU{uiiit, Etymoloyisk ordbok.
vok. s. 62 f. med Utter. — Inhemska
gcrm. ord för 'spegel' äro t. ex. isl.
skuggsjä (till skugga o. se), got. skugg-
wa, fhty. scu-kar (till scuwo, skugga);
alltså spegeln uppfattad som skuggbe-
hållare. Från ett verb för 'se' kommer
även eng. mirror, av ffra. mireour (fra.
miroir) = ital. miradore, till vulg.-lat.
miräre, se, i lat. (vanl. miräri): undra
(rotbesl. med smila). — Äldst voro
speglarna av metall; betj^d. 'glasspegel'
uppträder i eng. glass = isl. gler. —
Spegelfäkter i, o. 1580 (då ännu mera
enstaka), Nordberg 1740, motsv. da. spil-
fegteri (omtytt efter spel liksom holl.
speelgevecht jämte spiegelgevechi), efter
ty. spiegelfechterei, till ty. spiegelfechlen,
urspr. om skådespelsliknande uppvis-
ningar av yrkesmässiga fäktare, alltså
egentl. om fäktning såsom övning el. på
skämt.
speja, fsv. speia — senisl. speja, no.
spwja, ä. da. speie (da. speide, med se-
nare tillkommet d); från mlty. speien,
speen — fhty. spehön (ty. spähen); besl.
med spå; jfr sp i o n.
spejs, bergv., om vissa vid smältning
uppkomna metallföreningar (se t. ex.
Nord. fam.-bok under nickel), från ty.
speise, 1562, samma ord som speise =
spis 2; i ty. även kupfer-, bleispeise;
om vissa legeringar för klockgjutning
redan 1100-t. (sj)isa) o. dessutom i be-
tyd, 'murbruk'.
spektakel, L. Petri Kr. 1559: 'Spek-
takel eller Skodospel', Lielius 1588: 'ett
skreckeligt Spectakel' (dvs. förskräckligt
att se på), Schroderus 1635: 'Furstarna
. . til itt Specktakel och Åtlöije', Gyl-
lenhielm o. 1640: 'ett spectakel och säl-
sam syn' = da., från ty. =, från lat.
specläculiun, Åsyn, skådespel, till spec-
läre, se, till specare, se (se prospekt,
specerier, spekulera, speja, spå);
bildat som spéculum (se spegel) till
specere el. som orakel till orare. —
Med avs. på betyd, 'skådespel' (stundom
ännu an v. av den äldre el. äldsta gene-
rationen) jfr d. o. o. under teater. —
Betyd, 'larm, väsen' finns även i da. o.
ty. I da. även gaa som el spektakel
(redan åtm. 1791) = sv. gä som ett
spektakel. — Sv. dial. spetakel (all-
53
spekulera
834
spendera
mänt), motsv. da, dial. spittakelt%SLV
väl förlorat sitt k genom dissimilation.
En bildning till roten i specere, se,
är även lat. spectmm, syn, skepnad
(bildat som foder 2, teater, årder
osv.), vartill sv. spelet ralanaly s osv.
spekulera == da. spekulere, från ty.
spekulieren, av lat. speculäri, speja, jfr
speculum (se spegel), till specere, se;
jfr föreg. Vard, o. dial. ombildat till
spankulera, i dial. stundom med betyd,
'slå dan k* (från uttr. ss. gå och span-
kulera), i samma betyd, även spanket-
lera (jfr kokettera?).
1. spel, i betyd, 'skådespel' 1550,
'kortlek' t. ex. 1742 ('2 spel kort'), fsv.
spel, av äldre spil, n. o. m.?, även: våg-
samt foretag, t. ex. '(bafua) et wunnet
spil' (jfr nsv. vunnet spel) = da. spil,
ä. da. även spel; från mlty. spil (genit.
speles), av fsax. spil = fhty. spil (ty.
spiel); se f. ö. spela. — Uttr. rent
spel, motsv. ty. sauber(es) spiel, holl.
zuiver spel, jfr även eng. fair play.
— Sätta på spel, motsv. i da. o.
ty.; efter fra. metlre au jeu. I ä. nsv.
(1600-t.) vanl. i stället sätta i vad (till
vad 3). — Spelorre, egentl.: orre som
har husbondeväldet vid en orrlek, 1759;
sedermera i betyd, 'passionerad spelare',
ävensom 'upptågsmakare' (t. ex. 1790-t.),
en s. k. pleonastisk el. pleomorf bild-
ning av samma slag som näbbgädda,
såskopp i betyd, (resp.) 'näbbig kvinna
el. flicka' o. 'en som sölar, såsar'. —
Spelrum, Tiselius 1723: 'gifver så Giäd-
dan spelrum af den öfriga refven' (i
annan, teknisk anv. o. 1695, om kano-
ner), motsv. da. spillerum, från ty. spiel-
raum, 1710, till spielen i bet3rd. 'röra
sig' (jfr spela): alltså egentl.: plats att
fritt röra sig (jfr ex. från Tiselius).
2. spel, sjöt., i ankar-, brå-, gång-,
vindspel (t. ex. 1594) = da. spil, från
mit}', spille f., axel, vals, vindspel, lty.
spill, varav ty. spill; egentl.: slända,
spinnrocksten — mht}'., ty. spille, av
äldre mhty. spinle, fhty. spinala, vartill
även mhty. spin(n)el o., med sekundärt
cl, mhty., ty. spindel (varav sv. spin-
del 2), till roten i spinna. — Den sv.
formen spel beror väl på samman-
blandning med det etymologiskt skilda
spel 1, som i da. o. lty. har samma
form som motsvarigheterna till spel 2.
Jfr Tamm Granskn. s. 27.
spela, i ä. nsv. i betyd, 'leka' Bib.
1541, 'driva sitt spel' G. I:s reg. = isl.
spila, da. spille, från mlty. spelen, av fsax.
spilön = fhty. spilön (ty. spielen), ags.
sj)ilian, leka, spela; med vissa av dess
olika betyd, utvecklade redan i ty., del-
vis under inflytande av fra. jouer, spela
(o. sbst. jeu); i somliga spr. även: röra
sig (livligt); jfr spelrum ävensom uttr.
spelande ögon = da. spillendc eine,
ty. spielende augen. ¥. ö. av okänt ur-
sprung. — Ordet har delvis utträngt
det inhemska leka, t. ex. i betyd, 'mu-
sicera o. d.' (jfr Snoilskys arkaiserande:
'Kung Erik leker på luta'). — Med avs.
på bet}^!. -skiftningarna 'lek', 'spel' m. m.
jfr under lek ävensom fra. jeu, lek, spel
(av lat. jocus, skämt). — Eng. har i
stället vb. o. sbst. play, av ags. pleg(i)an
plega; se pläga. — Se f. ö. spel o. upp-
spelt. — Spela bankrutt, numera
(utom i vissa trakter) utträngt av andra
uttr. = da. spille bankerot. — Spela
ngn ett spratt, motsv. i da. o. ty.,
jfr fra. jouer un tour å qn, lat. ludere
aliquem samt isl. leika e-n.
spelt, se spält.
spenat, åtminst. 1722, förr även spi-
nat, Schroderus Gom. 1040 (-/(/i)-) osv.
o. ännu 1852, Dalin 1853 (jämte -e-)
samt i dial. = da. spinat, från ty. spi-
nat, ä. ty. spenat; ä. nsv. dessutom
spinatz B. Olai 1578 m. fl. (väl från
lty. el. holl.: mlty. pinade, holl. spina-
zie); motsv. mhty. spindt, eng. spinage
o. spinach, fra. épinard, span. espinaca,
mlat. spinachium 1200-t.; med folket}'-
mologisk ombildning efter lat. spina,
tagg, spuiäceus, taggig, med syftning på
de tornbärande frukterna ('fröna'), jfr
benämningen taggspenal på Spinacia
oleracea; ytterst från pers. aspandh el.
arab. isfanädj; antagl. införd under
korstågen, då den undanträngde inhem-
ska spenaträtter såsom molla, beta o.
malva. Liknande ursprung har också
ärt sko c k a.
spendera, .1. Skytte 1617 = ty. spen-
dieren, med romansk ändelse utvidgat
av ty. spenden (fhty. spendön ags.
spene
835
spets
spendan osv.), av ital. spendere, av lat.
expendere, utbetala (egentl. : väga, jfr
pension, pensum); jfr spis 2. —
Spenderbyxor i taga fram spen-
derbyxorna, Dalins Arg., Lind 1749
osv., efter ty. die spendierhosen afiziehen.
spene, fsv. spini = isl. speni, da.
spene; i avljudsförh. till ags. spane,
bröstvårta, t}', spanferkel, digris ~ mlty.
spone, spune, bröstvårta, flity. spunni;
bcsl. med litau. spénys, sugvårta, fir.
sine (*spen-); till roten spen i spänna,
sträcka, draga, med överförd betyd,
'locka' i fsv. spana osv., vartill även
ty. gespenst, spöke (se f. ö. spana o-
jfr under spänstig); f. ö. besl. med
lat. spöns, i sna sponlc, av egen drift;
jfr spontan o. spinna. Med avs. på
bet.-utveckl. jfr fra. tragon: traire,
mjölka, av lat. trahere, draga. — Jfr
tungspen e.
spens, se späns.
spenslig, spänslig (i nsv. vanl. utta-
lat med -c-, dock stundom -«-), Brenner
1714: spänstig, även t. ex. Lind 1749
o. Sahlstedt 1773 (jämte spenslig); 1753,
1755: spenislig; 1788, 1789, Hammar-
sköld 1810: spinslig; Florman 1 8 ,i 0 :
spintslig; synes böra samman med spin-
kig, sv. dial. spinsk ds. (jfr Linné:
spensk), men i-formerna kunna ock bero
på senare anslutning till dessa ord.
[Sp essart, ty. bergn., se -spett.]
1. speta, sbst., 1670: spitta, 1702 :
spetha, (båda ex. från Smal.), Holm N.
Sv. 1702, i dial. även: spila = no. spita;
utvidgning av germ. * spita- (= spett).
— - I sv. o. no. ofta även om smala ben;
jfr följ. — Ordet tillhör knappast riks-
språket i strängare mening; i åtskilliga
trakter har det en stark dialektisk an-
strykning. I v. Sv. (t. ex. Göteborg),
åtm. förr, allmänt i betyd, 'strump-
sticka'.
2. speta, vb, i t. ex. speta ut med
benen, gå och speta; till föreg.:
egentl.: gå som med spetor; jfr Hasscl-
quist o. 1750: 'spetar . . i trän* (om ka-
meleonten), Sv. lit.-tidn. 1820: 'den på
Vgdrasills stam spetande Rotatosker',
Atterbom 1827: 'Så speta vi nu opp
för sista branten', alltså, som det synes
äldst, om klättrande o. d. — Ett helt
annat verb är (ä.) nsv. speta, spetsa
(om ogärningsmän o. d.) t. ex. 1556,
sticka igenom (med svärd o. d.), dess-
utom om hudar o. d. (speta upp), från
mlty. spelen = ty. spiessen, till mit}'.
spét, spjut, spik (— spjut).
[spetal, sv. dial., se spetälsk.j
1. spets, t. ex. Johan III 1574: 'enn
Spedz på S:te Jlians Kircke', i ä. nsv.
o. ä. sv. ofta spits, t. ex. o. 1580: 'Spit-
zen på axet' o. ännu Lindfors 1824 med
hänvisning till spels; dessuton spess,
späss, spiss, motsv. da. spids, från ty.:
mlity., ty. spitz, spitze (fhty. spizza),
varifrån även mlty. spitze, spisse; jämte
adj. fhty. spiz(z)i, spetsig, ty. spitz, var-
ifrån mlty. spitz, spis o. ä. nsv. spits,
spets, spetsig; av germ. *spilja-, besl.
med spett (se f. ö. d. o.). Uttalet med
e i nsv. kan bero dels på inverkan från
spett o. dels på de i ä. sv. (o. delvis
ännu i dial.) förekommande parallel-
lerna vett o. vitt (jfr Kock Sv. ljudhist.
1: 40). För härledningen av spets från
spitz talar också växelformerna med -c-
I till ä. nsv. spits, spetsig. Möjl. har dock
i nsv. spets också ett annat ord upp-
gått, näml. fsv. spetz (spe(e)s(s)), spets
av en slagordning o. d., som till betyd,
överensstämmer med det nämnda mlty.
spitze, men vars e väl måste förklaras
såsom påverkat av ett etymologiskt skilt
ord, fsv. spetz, pik (jfr t. ex. gamla
bibelövers, 'med jern och spets' 2 Sam.
23: 7), från mlty. spétze, spése, speisse,
sannol. (med Tamm Fonet. kännet. s.
47) en på högtyskt inflytande beroende
sidoform till mlty. spel — mht}r. spiez
osv. (= det inhemska spjut; se d. o.),
men enl. Falk-Torp (under spid) av ie.
*spoidtä- en avljudsform till spett; det
senare föga troligt. Jfr (delvis annor-
lunda) Noreen V. spr. 3: 207 n. 6, 513.
— Bjuda någon spetsen, motsv. i
da., efter ty. einem die spitze bielen, egentl.
om värjspetsen, jfr vor die spitze /'ordern,
utmana till duell. — Spetsborgare
(egentl. till ty. spiess = spjut), se un-
der kälkborgare. — Spetsbov. Möl-
ler 1755 = da. sj)idsbtib, från ty. spitz-
bnbe, o. 1600 om maroderande o. be-
drägliga landsknektar, alltså till bubc i
betyd, 'knekt' (se bov), jfr a. ty. spitz-
spets
836
spetälsk
lcnechl ds.; möjl. ombildriing av ä. ty.
spiessbube, pikbärare (till spiess = spj u t)
i anslutning till ii. ty. sj)itz, slug, för-
slagen (jfr följ.). I ä. nsv. också spets-
buk ds. Spetsfundig, lios t. ex.
Stiernhielm: skarpsinnig = ä. da. spids-
fundig, da. spidsfindig, från ä. ty. spilz-
fiindig, ty. spitzfindig, till ä. ty. spilz,
slug, förslagen (varav ä. nsv. spils ds.),
o. en bildning av finna (jfr flind,
fynd). — Spetsglans, Antimonium
crudum, jfr ä. nsv. spiss(e)glas o. 1(540 =
da. spids glans, ä. da. spidsglas; felaktig
övers, av ty. sj)icssglanz, ä. ty. spiess-
glas, av mhty. spizglas, till spiz, bl. a.:
splittra, skärva, med syftning på me-
tallens utseende o. de spetsiga glän-
sande plan, som uppstå i brottet. —
Spetshund, Dagl. Alleb. 1808, nu vanl.
spets, jfr t. ex. Cederborgb 1810: 'spet-
sar med sina tjocka halsar ocb bvassa
öron' = da. spids(hnnd), från ty. spitz-
(hund).
2. spets, tillsats till dryck för att
skärpa smaken, sv. dial. spets, spiss =
no. -da. spids ds. Enl. Falk-Torp s. 1119
skulle ordet vara identiskt med fno.
spiz, spis, krydda, välsmakande mat,
no. spiss, läcker mat, f. ö. samma ord
som det en gång belagda fsv. *spis i:
'ta skal man haffua lybistikko . . oc
andra ädhla yrther til at göma spissit',
från ffra. especie (fra. épice, eng. spice),
kryddor, av lat. species plur. ds., till
sj)ccies, art, slag (se specerier). Säkerl.
böra emellertid de nsv. o. no. -da. orden
skiljas från fno. spiz, no. spiss o. iden-
tifieras med spets 1; jfr t. ex. Wen-
nerberg Gluntarne: 'Jag tror vi brodda
med balfva?' (till brodd, spets); hos
Torp Etym. Ordb. under spiss omnäm-
nes ej heller längre sv. spets o. no. -da.
spids. I da. vardagsspr. förekommer
även ett sj)ids i betyd, 'hälften av en
flaska öl', som knappast bör direkt
förbindas med spets 2.
3. spets, spetshund, se under spets 1
slutet.
spetsa sig på, t. ex. Peringskiöld
1715, el. be spets a s. p., efter ty. sich
aufetwas spitzen, jfr mhty. (sich) spitzen
ds.; egentl. om sinnenas skärpning, jfr
sen mhty. sich in eliv. spitzen, rikta sin
uppmärksamhet på, o. ä. ty. uf knmbcr
gespidzel, förutseende sorg el. bekymmer.
Spetsbergen innehåller ej den sven-
ska best. slutartikeln, utan har lånats
från boll. Spitsbergen, med plur.-änd.
-en; så kallat av de holländska upp-
täckarna på grund av de spetsiga bergs-
topparna på västra kusten.
1. spett, ä. nsv. även spect, t. ex.
Mess., Lex. Linc., fsv. spit (-c-) n., f.,
spetsig stång, sticka, spett, ofta i sam-
mans, ss. brödh-, eke- steke- = no. spet,
spit n., järnspets o. d. (i betyd, 'spets'
mask.), da. spid, mlty. spit n. (genit.
-e-), stekspett, stång, fhty. spiz m., stek-
spett (ty. spiess, jfr spetsglans; ett
annat ord är s])iess = spjut), jfr ags.
spitn f., stekspett (eng. spit); av germ.
"spita- (*spitö-); med avledn. 'spitja-
(se spets) o. *spilön (se spet a, sbst.),
[ till roten spi, vara spetsig, i spik, spira
m. fl., jfr spjäla slutet. — Ett gam-
malt ord för 'stekspett' är ten, egentl.:
käpp, gren (se ten).
2. -spett i hackspett, se d. o. For-
merna med -e- ävensom ä. nsv., sv.
dial. med T bero åtm. delvis på om-
bildningar (jfr även G. Bergman Sam-
nord, e s. 74 f.); grundformen har i
alla händelser ytterst varit -spehi. —
Ingår bl. a. i ty. bergnamnet Spessart,
fhty. Spehleshart, alltså : bergstrakt, där
hackspettar förekomma (i större antal).
spetälsk, fsv. spetcelsker, spitcelsker =
no. spitelsk, da. spedalsk, från mit}7.
spetdlesch, spetelcsk ds. = mhty. spit-
dlisch, sjuk; till mlty. spetdl, spittal,
! sjukhus (bl. a. för spetälska), varifrån
ä. nsv., fsv. spelat, spital ds., sv. dial.
spelat, hospital (äldre form: fsv. spitali
— isl.) = mhty. spital (ty. spital,
s])illel), meng. spilel (eng. spittle), från
lat. hospilale (== hospital; se d. o.).
Alltså egentl.: som vårdas å sjukhus.
— I osv. dial. även: elak. — Betyd. -
utvecklingen: 'vårdanstalt, sjukhus' >
'sjukhus för spetälska' beror därpå,
\ att under medeltiden sjukhusen vä-
\ sentligen voro avsedda för spetälska.
Om en liknande betyd. -specialisering se
grundordet hospital o., omvänt, betyd. -
utvidgning under lasa rett (urspr. också
' i första rummet upplåtna åt spetälska).
spicken
83?
[pik
— Avledn.: spetälska, fsv. spitcelska
— nisl. spitelska. I fsv. dessutom: lik-
vcerdhning (= fda. likvcerthing); jämte
likucerdhingasöi; ävensom llkthräsöt,
motsv. isl. likprd (till lik, kropp, o. stam-
men i tråna), ags. licpröwerc, spetälsk;
i isl. vidare bl. a. hgrundfall, till hgriuul,
kött (besl. med lat. caro, kött), o. må-
låttusött (från fra. maladie), alltså: 'sjuk-
domen' i pregnant mening; i got.: pruls-
fdl, till germ. *fella-, hud, skinn (se
fjäll 2), o. (möjl.) roten i litau. truneti,
ruttna; i ty.: aussatz, egentl. till ett
adj. med betyd, 'den utsatte', dvs. från
andra avsöndrade; f. ö. i äldre ty. o.
övriga indoeur. spr. ett större antal
särspråkliga beteekningar, som sålunda
icke visa hän på ett samindoeur. ut-
tryck. I betyd, 'spetälsk' användes i
isl. bl. a. spilltr = no. spillt, egentl.:
ödelagd, till spilla.
[spiat, spiauter, zink, ä. sv., se
zink slutet.]
spicken, salt o. torkad el. rökt, okokt
(om mat), jämte spicke- i sp i eke-
korv, -lax, - skinka osv. o. vb. s pick a,
motsv. sv. dial. (Götal.) speken, sjteke,
(-(/-) o. vb. speka, torka (av solsken el.
blåst) m. m., fsv. spiki- i spikikäl, -lax,
kanske snarast: torkad kål el. lax, no.
spik(je) i uttr. vera i sp., vara spicken,
spikjefisk, -kjot osv., spiken, spicken,
torr, tunn, mager, nisl. speikilax o. vb.
speikja, spicka. Enl. v. Friesen Spr.
o. st. 2: 229 f., till nord. spik- i betyd.
'(trä)flisa, (trä)sticka' (se spik), varav
avledn. "sjnkia (ipf. -kte), genom ut-
spänning med trästickor preparera fisk,
kött, skinn osv. ~ spzik- (jfr ty. speiche,
hjuleker), varav nisl. speikja; jfr t. ex.
ä. vgtska speka, enl. Hof Dial. Vestrog.:
'sätta åpp åkk sträkka ut att tårrka',
alltså parallellt med sv. dial. spela, ut-
spänna o. fästa med stickor el. spetor,
utspänna rå skinn till att torka (jfr
speta, sbst.). Härtill: fsv. "spiki-kiot,
-lax osv. (liksom isl. sendi-bod till senda
osv.), varav genom förkortning på grund
av huvudtonvikten på senare leden spiki-,
vartill sedan nybildats spikin o. spika;
el. ock beror spik- på avljud. Betyd,
'torr, torka' (varav i no. även 'tunn,
mager') vore alltså sekundärt uppkom-
men, v. Friesens härledning förutsät-
ter, att mlty. spik, torr, o. t. ex. spik-
herink, saltad sill, lånats från nord. spr.;
o. härför talar, att ett spik-, torr, i dylik
anv. annars ej uppvisats på germ. om-
råde. Enl. Falk-Torp s. 1115 o. Torp
Et\an. Ordb. s. 688 (senare dock något
tveksamt: 'vel') föreligger här emeller-
tid en grundbetyd, 'smal o. torr som
en träflisa el. spik', jfr boll. spichtig,
smal, tunn, ävensom parallellen mlt}^.
spak, torr, mhty. spach, till spak (i
handspak), i vilken ordgrupp även
betyd, 'trästycke, hjuleker' uppträda.
Onekligen tala dessa senare betyd. -ana-
logier rätt starkt för det senare tolk-
ningsförslaget.
spigg, fisksl. (iasterosteus, Broman
1723, Linné, i sam mans. skituspigg I\
Erici 1582; till roten spi, vara spetsig,
i spik osv.; f. ö. av samma slag som
i likabetyd, sta gg ävensom i de betyd. -
besläktade no. agge, tagg (se agg),
kugg(e), na gg, pigg, tagg.
spik, fsv. splker — isl. spikr, ä. da.
spig (eng. spike i betyd, 'spik' från nord.;
i betyd, 'ax' möjl. ett annat, men be-
släktat ord), av germ. "spika-; jfr avledn.
mlty. spicer ds. (varifrån no. spiker, da.
spiger), mhty. spicher (ty. speicher nagel),
ävensom ags. spicing; till ieur. roten
spig, vara spetsig, i litau. speigleis, speig-
liai, taggar o. d., el. möjl. (om av germ.
*spik[k]a- av ic. *spikno-) till växelroten
spik i lat. spica, ax (se spikolj a), osv.:
i alla händelser till en utvidgning av
roten spi i spett, spigg, s pin ga, spin-
kig, spira osv.; jfr spjäla slutet. -
Hit hör väl också isl. s])ik f., flisa, no.
spik, splittra, smalt trästycke (vartill no.,
sv. dial. spika, klyva, särsk. i små fli-
sor); i avljudsförh. till fhty. speihha,
hjuleker (ty. speiche), mlty. spéke f. o.
ags. spåca m. (eng. spöke). Enligt Pers-
son In dog. Wortf. s. 408 utgå dock isl.
spik f. ~ ty. speiche osv. snarare från en
/'-variant av roten spe, spänna ut o. d.,
varom under spak 1, spad osv. Se
f. ö. spicken. - Icke cga spik i
vägg o. d., t. ex. 107(1, 1695; jfr ett
likartat uttr. från 1047. Slå el. träffa
huvudet p å s p i k e n , äldre, t. ex. 1 8 1 5 :
slå spiken />å huvudet; efter ty. den nagel
838
<(/;/ den kopf trcffén. Vara en spik
i e n s likkista, t. ex. 1735. — Om en
annan ger ni. beteckning för 'spik' se nn-
der nagel.
spiknykter, t. ex. Cederborgh 1818
(i två ord), Blanche 1850 (i två ord);
väl egentl. med första leden nrspr. från
n Ur. såsom sv. dial. spikspångande ny,
e ng. spick and span new, sv. splitterny
osv., där första leden betecknar 'spån,
splittra, flisa' (se under spik o. spån),
möjl. även med tanke på en nysmidd
spik; i spiknykter (dial. även spick-)
kanske med anslutning till spicken (se
d. o.); jfr sydsv. talspr. röka speke,
suga på en otänd pipa. Jfr under spån.
spikolja, lavendelolja, B. Olai 1578,
spica olio, spijk o., L. 1*. Gothus 1623:
S]>ikcr olio = da. spikolje, från mlty.
spikoli, ty. spieköl = eng. oil of spike,
till ty. sj)icke, lavendel, Lavandnla spica,
av lat. spica, ax (se under spik): de
många små blommorna sitta i ax. Jfr
fsv. spikinardus, Nardns indica = mlty.
spikenardi, eng. spike-nard, efter lat.
spica nardi.
[spila, sv. dial., ä. nsv., spjäla, se d. o.]
spilkum, C. Warg 1755 = no. -da., i
anslutning till spilla ombildat av lty.
spölkumm(e), varav även da. spolkummc
= ty. spulkumm, av mlty. spulen, ty.
spiilen (se spola) o. mlty. knm(me),
djupt runt fat, skål m. m. (varav ä. da.
kum, ä. nsv. knmmer, kista) = ags.
cunib, ett sädesmått (eng. comb, coomb),
med biformen mlty. klimp, fat, kopp =
mbty., ty. kumpf, väl en nasalerad bi-
form till kopp.
spilla, om vätskor, med den äldre
betyd, 'förstöra, fördärva' tydligare ut-
präglad i spilla tid o. d., förspilla,
sj äl vspi lling (se under sj älv), jfr lag-
språket: 'att vördnaden emellan föräld-
rar och barn ej spillas må' GB, 'och ej
trä huggas, eller spillas' BB, fsv. spilla,
spilla, förlora, förstöra, fördärva, kränka
= isl. spilla, da. spilde (av -//-), fsax.
spildian, dräpa, mlty. spilden, spilla,
förbruka, fhty. spilden, ödelägga (jfr ty.
kostspiclig av -spildig, kostsam), gaspil-
dan (varav fra. gaspiller, förslösa), ags.
spillan, spildan (eng. spill), av germ.
'spclpian o. 'speldian. Därjämte germ.
"spelpön = sv. dial. spjålla, skada, för-
därva, fsv. spialla, isl. spjalla, spella.
Jfr sv. dial. spjäll n., förspillande, fsv.
spicel, skada, fördärv, kränkning, isl.
spell, spjall, ävensom ags. spild, spild,
ödeläggelse (jfr mlty. spilde, se spillo).
Ytterst till ie. roten spel, klyva, splittra,
i spillra, spjäla, spjäll, spalt osv.
Jfr spillo.
spillerny, t. ex. Spegel 1712, motsv.
no. spildernij o. -naken (även spildrande)
o. mit}', spiller naket; till spillra så-
som splitterny till splittra osv.; jfr
f. ö. under spiknykter, sprittgal en
o. särsk. under spån. — I sv. dial. o.
ä. nsv. även spillersta, -e, t. ex. Petreius
1614 — 15: spillersta nakot, Lind 1749:
spillersle-ng.
spillkråka, Linné 1731: spil-, men
1740: spill-, sv. dial. spelle-, spel-, spil-
med svårbestämbar grundform, som i
alla händelser syftar på fågelns utom-
ordentligt skarpa näbb el. dess vana att
hacka hål i trädet (jfr hackspett) o.
antingen hör till roten spelp, ktyva, i
spillra el. snarare (med ursprungl. en-
kelt /) till roten spi, vara spetsig o. d.,
i det under spjäla behandlade ä. nsv.
o. sv. dial. spila, spjäla; alltså att till
grundbetyd, jämföra med - spett i hack-
spett.
spillo i till spillo, med försvenskad
ändelse, av fsv. til spille (koma honom
t. sp.), motsv. da. (gaa) til spilde, no.
(gänga) til spilles, från mlty. tö spilde,
i slit med kornen, till ett sbst. spilde el.
spilt, till mlty. spilden, spilla, förbruka
(se spilla). Jfr ä. nsv. spillgifven, spill-
gifning, t. ex. Bi b. 1541.
spillra, sbst., t. ex. Schroderus 1635 =
no. spildra, träflisa, motsv. germ. *spelÖ-
riön; jfr sv. dial. spild f. ds., isl. ftag-
spilda, mhty. spclter, spiller, spelte; se
f. ö. spjäll, spilla, spiller. — Här-
till vb. spillra, fsv., no. spildra.
spillånga, C. Warg 1755, GT 1788,
Dagl. Alleh. 1793 osv., till sv. dial. spila,
spjäla (jfr spila långor); så kallad eme-
dan den torkas utspänd med spjälor. —
Även: spi rl ån ga, 1776, i anslutning till
spira, sbst., här väl i betyd, 'träspjäla'.
spilta, 1586 (-or plur.), i ä. nsv. även
spilt o. spilte (n.), sv. dial. (t. ex. Vgtl.)
spindel
839
spinkig
spcll n., motsv. ä. da. spil(e)lo(w), no.
spiltog o. spjelltöu; ett speciellt nordiskt
ord; väl till tå 2 o. de under spjäla
behandlade stammarna .s/j/7 el. speZ ; jfr
t. ex. mit}', spiltun, inhägnad av spjälor,
o. å andra sidan nisl. spelahnrÖ, dörr av j
spjälor. Spilta betyder i så fall: av-
balkning av spjälor.
1. spindel (insekt), ä. nsv. spinnet, ,
fsv. spinnil; nomen agentis på -il till vb.
spinna, bildat som snigel o. vivel
(t or dy v el). — Formen med -rf- utgår
sannol. från plur. spinnlar, varav med
rf-inskott spindlar; jfr ä. nsv. o. sv. dial.
randel, rännil, m. fl. under rännil.
Den stadgade sig icke förrän på 1800-t.:
ännu Dalin 1853 har formen spinnel
med hänvisning till spindel. Jfr dock j
spindeloåf redan hos I. Erici o. 1(545. —
Andra bildningar: fhty. spinna (ty. spin-
ne) o. ags. spider (meng. spither, eng.
spider) av germ. *spen-pro. — Danskan
har i stället edderkop = sydsv. dial.
edderkoppa, ags. ätorcoppe, till etter o.
kopp (här i betyd, av något tjockt el.
klumpigt); med syftning på det gift
med vilket spindeln bedövar sitt rov; jfr
holl. spinnekoj) o. (med hypokoristiskt
-bb- såsom ofta i likbetydande ord, jfr
t. ex. kub b) mholl. cobbe, spindel, o.
eng. cobweb, spindelväv. Om likbetyd,
sv. dial. kqngro, kångro = isl. kgngur-
våfa se väva. Om locke se d. o.
Spindlar betraktades förr såsom heliga
djur, som ej fingo dödas (jfr t. ex. Gas-
lander 1774 från Västbo Smål., Sv. lm.
Bib. I. 3: 43 [287]). Säkerl. är locke
en med anledning härav uppkommen eu-
femistisk beteckning ('noanamn') o. san-
nol. isl. kgngurvåfa m. fl. i samma syfte
använda omskrivningar (kenningar). j
Locke jämte de på samma sätt upp-
komna hypokorismerna sv. dial. nocke,
ags. lobbe, lty. kobbe kunna sålunda an-
ses förhålla sig till kongurudfa, sv. dial.
kangro osv., som t. ex. smekformen nalle
för björnen till omskrivningen sanskr.
madhu(v)-äd (senalie). En gemensam
lat. -grek. beteckning föreligger i lat. j
aränea (knappast lån) = grek. ardkhne
(av ie. *araksn-), som möjl. också be- i
tyder 'den som spinner', jfr grek. dr-
kgs, nät, dock ovisst.
2. spindel, tekn., axel el. annan ro-
terande del i en mekanism = da., från
t}r. spindel ds., men även 'slända', den
urspr. betyd., till roten i spinna; se
närmare det etymologiskt identiska spel
2. — Spindelben, smalt ben, (frusen-
stolpe 1840: 'Zibets spindelben', hör hi-
storiskt sett ej till insekt namnet utan
motsvarar ty. spindelbein, jfr spindel-
diinn. — Spindelur, t. ex. 1875, från
\y. spindelnhr, till spindel i betyd, av
'axeln till den s. k. oron i ett fickur'.
spinell, mineral., ett slags ädelsten,
Wallerius 1747, från ty. spinell (1546:
spinel) = fra. spinelle (ffra. espinelle,
varifrån eng. spinel(l)e), ital. spinella
osv.; f. ö. dunkelt.
spinett (ett slags nu obr. klaver), o.
1650, Rudbeck 1685: 'Litet Spinct' o.
t. ex. Post. Tidn. 1791 = ty. spinell, av
ital. spinella, till ital. spina, tagg ( =
lat. spina, ytterst till grundroten i spik);
uppkallat efter de för spinetten karak-
teristiska spetsiga fjäderpennorna.
spinga, spänta, klyva (färsk tall till
tunna stickor), Linné 1751, jämte ä. nsv.
spinga, flisa, 1642, 1686, att samman-
hålla med sv. dial. spink, flisa, spinka,
klippa, skära sönder (se spinkig), na-
salerade former till roten i spik; jfr sv.
dial. spika, spinga, ktyva = no. — Det
likabetyd. sv. dial. spinta kan vara ett
*sj)ingta el. *spinkla el. möjl. en om-
bildning av spänta i anslutning till
spinga o. spinka.
spink, fågeln., i t. ex. gulspink, I.
Erici o. 1645: hackspink, sv. dial. spinke,
jfr(?) fsv. spinke som tillnamn (förf.
Xen. Lid. s. 97), jfr sv. dial. spink(e),
spinkig person, nasalerad biform till
spik o. sålunda besl. med fågeln, spett;
se spinkig o. hackspett.
spinkig, o. 1730; Lind 1749: -og;
Schroderus 1639, Stiernhielm Herc. -o/,
jfr sv. dial. spink(e), spinkig person
(möjl. redan i fsv., se spink), no.
spink(e), spinka (f.), spinken, spinkig,
da. spinkel, ävensom det från sv. (el.
da.) lånade lty. spinkig; besl. med ä.
nsv. o. sv. dial. spink, flisa, avskuret
stycke (jfr sågespink Schroderus Com.
1640); av en nasalerad biform till spik;
se spink, spinga o. jfr spenslig.
spinns
840
spiritism
spinna fsv., isl. = got. (osv.) spin-
nan (ty. spinnen, eng. spin), med pre-
sentiskt andra /i (liksom i brinna,
rinna, spänna; möjl. -nn- av ie. -nn-),
såsom framgår av fsv. spinn (se spa-
nad) o. fh ty. spinala, slända (se spel 2
o. spindel 2), till roten spen, spinna,
utan s- i litau. pinti, fläta, fslav. pefj,
spänna; snarast urspr. 'spänna' (om
garnet osv. som utspändes över ett pri-
mitivt spinnredskap; se Liden IF 19:
331 f. med flera betyd. -analogier); enl.
andra (t. ex. Falk-Torp) däremot egentl.
'draga en tråd* el. också 'fläta' (t. ex.
Schradcr Sprachvergl. u. Urgesch. 2:
263); i alla händelser besl. med spene
o. spänna. — Betyd, 'spinna' om kattor
bärrör från rockens snrr. — För 'spinna'
bar lat. o. grek. i stället neo, resp. néö,
rotbesl. med ty. nähen, sy; urspr. 'sno,
vrida', se nål o. slända 1. Omändra
indoeur. uttr. för 'spinna' o. för olika
slags spinnverktyg se under rock 2 o.
slända 1. — Spinn bus, förr: tukt-
bus för kvinnor (vid vissa tider även
för män), det första från 1698 == da.
spindehus, efter ty. spinnhaus. I sv. i
talspr. långt efter beteckningens offi-
ciella avskaffande. — Spinnrock, se
rock 2. — Spinns i da, kvinnosida,
kvinnlig linje, ett i litteraturen först
under de senare årtiondena uppträ-
dande ord, S. Wieselgren 1882, A. Jen-
sen 1898 osv. (ej bos Dalin 1853), från
da. s])indeside, väl efter mlty. spinnel-
side (osv.), till spindel 2 i betyd,
'slända', bär såsom mycket ofta i forna
tider fattad som symbol för kvinno-
könet. Jfr det i svenskan betydligt
äldre svärdsida.
spinnaker, sjöt., ett slags stort, tre-
kantigt segel som räcker från stång-
toppen till däcket, från eng. =; enl.
traditionen en bildning till spinx, ut-
talsform av Sphinx, som var namnet
å den jakt där detta slags segel först
plägade användas (omnämnd i det äld-
sta bos Murray Diet. anförda språk-
provet, från 18G6). — I eng. även
spinniker.
spion, 1632 m. fl.: speion såsom ännu
i vissa dial.; o. 1650: spion = da., från
ty. =, lån från ital. spione (fra. es]>ion),
avledn. av spia, spejande, som i sin tur
kommit från germ. spr. o. bör samman
med speja, spå osv.
1. spira, sbst., (torn-, kunga-), fsv.
spira, i sammans. humblaspira även:
stjälk o. d. = isl. spira ungef. ds., da.
spirc, brodd, grodd, telning (sv. spira i
denna betyd., t. ex. bos Ellen Key, är en
olämplig danism); jfr ä. sv. spir (torn-),
t. ex. Weste 1807, i nsv. om mastträd,
no. spir m., tornspira, ström, vatten-
stråle, da. sjiir n., torn- o. kungaspira,
mlt3r. spir, spets (i sbt av ax o. d.),
tornspira, ags. spir, telning, stängel (eng.
\ spirc, även: spets, tornspira). Avledn.
med r-suffix av roten spi, vara spetsig, i
I spett, spik, sv. dial. (osv.) spila, spjäla
(se spjäle), osv. Jfr följ. — Spir-
långa, se sp i 11 ånga.
2. spira, vb, i 1700-t:s litter. ytterst
sällsynt, O. v. Dalin: 'Gör för den Unga
| rum, som spirar i dess (dvs. den böga
ekens) skygd', Bellman: 'De spira ändå
uppåt skyn' (om 'mina horn i panna');
Serenius o. Lind: spira sig, ej hos Sabl-
stedt o. Weste, Lindfors 1824: spira ni,
fram = no. spira (sällsynt), da. spire
ds.; till föreg. Jfr eng. spire, löpa ut
i en spets, gro (om malt). — I sin nuv.
an v. egentl. ett 1800-talsord; hos vissa
yngre förf. under inverkan från da.;
jfr E. Ljunggren Festskr. t. Sdw. s.
353 f.
3. spira, regnspira, dialektord (Vä-
sterbotten), tornsvala, säkerl. efter få-
gelns läte, som plägar återgivas med
'sri siri sri' el. stundom 'sprih spiih
sprib'; motsv. likabetN^d. mhty. spire
(sydty. speier m. m.), vartill sammans.
ty. spirschwalbe, ett speciellt tyskt ord,
som självständigt uppkommit av samma
anledning o. icke bör föras samman
med sbst. spira (egentl.: spets; i vilket
fall namnet sjftade på de smala ving-
arna). Jfr E. Lönnberg (o. förf.) i Fauna
o. Flora 1920, s. 165 f.
spiral, 1748 = da., från ty. =; av
mlat. spirale, till lat. spira, lån från
grek. speira (av *speriå) ds., vartill även
växtnamnet speiraia, varav sv. lånordet
sp i rea.
spiritism, av eng. spiritism, motsv.
t}', spiritismus, yngre bildning för äldre
spis
841
spjäla
eng. spiritualism, ty. spirilualismiis, till
lat. splrituälis, andlig (varav fra. spiri-
tuel > sv. spirituell), ytterst till lat.
splritus, ande (se sprit), till spiräre,
andas, blåsa (jfr transpirera; väl
urbesl. med fisa).
1. spis, spisel, Phrygius 1613: spij-
sar plur., 1635: spisen best. f. (Ångerm.)
== no., av spisel, med av okänd an-
ledning förlorat -el. — Härtill i över-
förd an v. boktr. spis, t. ex. 1853.
2. spis (föda) = fsv. : i slit om pro-
viant för manskap = da. spise, från
mit}7, spise = f li ty. spisa (ty. speise; se
spejs), av mlat. spcsa, spensa, utgift,
omkostnad, av lat. e.vpensa (— expen-
ser), till expendere, utbetala (se spen-
dera). Alltså egentl.: utgift (för pro-
viant); med samma betyd. -utveckling
som i kost (till kosta). Med avs. på
germ. i av lat. c jfr fira, krita, p ina,
siden. — Se även spisa.
spisa = fsv. (blott träns, liksom i
tidig ä. nsv.: bespisa o. d.) = isl. Spiza,
da. spise, från mlty. spisen = ty. spet-
sen; till föreg. — För några årtionden
sedan allmänt o. ännu inom vissa sam-
hällslager (t. ex. tjänstefolk) betraktat
som mera vårdat ('finare') än äta. Jfr
t. ex. Topelius Fältsk. ber.: 'Att se
kungen äta, riktigt äta — om förlåtelse,
spisa'; Sönd.-nisse 1872: 'En arbetare
äter, en embetsman spisar och en ko-
nung intager', Därs. 1880: 'Er sköna
syster spisar ingenting'. — Förr också
i betyd, 'räcka, förslå', t. ex. O. v. Da-
lin: 'hvad spisar en korf till en Väst-
göthe?' — Avspisa i bildl. an v. utgår
från betyd, 'förse med (tillräcklig) föda',
t. ex. L. Petri o. ännu under 1800-t.;
jfr ett övergångsex. såsom hos H. Lillje-
björn 1865: 'Värden afspisade heldre
sina gäster med fagra ord än med le-
kamlig spis'.
spisel, Schroderus dom. 1640, Lex.
Linc. 1640, I. Erici o. 1645 = ä. da., da.
dial. (s)pisel, rum med värmeinrättning,
med dunkelt .v, från mlty. pisel, pesel
ds., 'storstuga' — fhty. phiesal, (kvinno)-
rum med uppvärmning (ty. dial. pfiesel),
ffris. pisel, ags. pisle, från mlat. pisele,
äldre pensile (fra. jioéte, ugn), från lat.
balneum pensile, badstuga med varm-
luft, egentl.: som vilade på valv, till
pensilis, hängande, till pendere, hänga
(se pendang). Härtill: spis 1 (se d. o.).
— Med avs. på betyd. -skiftningarna jfr
under stuga. Se f. ö. Schrader Reallex.1
s. 594.
[spit, norrl. dial., spe, spott, förtret,
harm, trots, se spydig.]
spjut, fsv. spiiit = isl. spjot, ä. da.
spjud, da. spyd, fsax. (etnir)spiot, mit}'.
spét (jfr ä. nsv. spela, spetsa, under
spe ta 2), fhty. spioz (ty. spiess), av
germ. *spenta- n., med avledn. isl. spgta,
pinne, sticka (av *spenliön); till en ieur.
rot spen, vartill, med avljud o. annan
avledn., även spö; sannol. med grund-
betyd, 'vara spetsig, sticka' o. en va-
riant till roten spi i spett, spik osv.
Från germ. spr. : fra. épieu (med an-
slutning till pieu, påle). — Säkerl. egentl. :
stång, med samma betyd. -utveckling
som i fsv. slang, spjut, stång (: stinga),
lat. hasta ds. (besl. med gadd), grek.
kontos, stundom: spjut, annars: stång
(: kentéö, sticker). — Om det väl hit-
hörande fsv. spelz, pik, se under spets.
— Ags. har i stället en form med r:
spréot; se spröt. — Andra germ. ord
för 'spjut' äro t. ex. *gaiza- = isl. geirr
osv. (se gissel); isl. spjprr, ty. speer,
eng. spear; fsv. asker, isl. askr (egentl. :
av askträ, jfr grek. melié, lat. fraxinus,
ornns, egentl.: ask, bergask, grek. aiga-
nce, egentl.: av ek, dörij, egentl.: trä,
m. fl.; se ask 1). — Samindoeur. be-
teckning saknas; de av Schrader Reallex.1
s. 786 anförda överensstämmelserna
kunna knappast föras tillbaka till ur-
språket.
spjuver el. spjuv, Zeipel 1847: spjnf-
vcrt, Hy dq vist 1857, Blanche: spjufver;
enl. Noreen Sv. etym. s. 68 till roten i
fsv. spifita, spotta (se spy osv.), alltså
besl. o. till betyd. -utvecklingen att jäm-
föra med spefågel, spyflnga (i över-
förd bemärk.); j-ct är emellertid säkerl.
pejorativt liksom i fjant, pjåk, sjåp
osv., vilket dock ej hindrar, att härled-
ningen kan vara i huvudsak riktig, om
den också ej är omedelbart slående.
spjäla el. spjäle, sbst., Verelius 1681 :
spielor, Spegel 1712 o. Linné 1744: spiä-
lar, besl. med sv. dial. spel n. ds., no.
spj ii l k ii
842
splint
spel m. o. f., spela t'., i avljudsförh. till
ä. nsv. spal, spjäle (1753; från dial.),
sv, dial. spaln, flis, sticka, spola m.,
hjuleker, no. spol, spjäle, isl. spplr ds.,
jfr under spole ävensom lett. spals,
handtag (egentl. : trästycke), lat. spolium,
avdragen djurhud, frän fienderna taget
byte, osv., till ie. (s)p(Ii)el, klyva o. d.,
i sanskr. phalati, brister, o. fjol; el.
också, med u-omljud, av en germ. stam
spil, vartill ä. nsv. (o. 1695, Spegel 1712:
spilor, Serenius p. Lind; hos Sahlstedt
o. Weste med hänvisning till spjäle),
sv. dial., isl. spila, spjäle o. d. (med
urspr. kort, i vissa dial. möjl. lång vo-
kal), da. spile, jämte 1 1 y. spile ds., mhty.
spil, spets (ty dial. speil, tlis), lett. spile,
träpinne m. m., /-avledning av roten
spi, vara spetsig (se spett, spik, spira).
Jfr även spalt, spjälka, spjäll,
spilla, spillra. — Härtill vb. spjäla,
Linné Sk. r. 1751, jfr ä. nsv., isl. spila,
da. spile.
spjälka, vb, fsv. spia>lka = no. spjelka ;
jfr isl. spélkja (av "spalkian el. sam-
manblandning av *spelka o. *spilkjae>.)
o. sv. dial. *spälkja; avledn. av sv. dial.
spjålk f., tunn träspade för bakning.
tunn spjäle i ränningen (= dalm. spjåk,
spjäle), ä. nsv. spielkar plur., spjälar,
Schroderus o. 1640, no. spjelk, spjäle,
spännare vid vävnad m. m., (n)isl. s])jalk
ds., av germ. *spelkö-, jfr ags. spelc m.,
skena för brutet ben, i avljudsförh. till
fris., boll. spalk f. ds., även: bom, osv.,
av en germ. rot spelk, utvidgning av
spel (se spjäla).
spjäll, 1563: spiehler plur., 1600:
spieldh; i dial. även: plåt, glasskiva,
liten hörnig åker (t. ex. 1752, Krbgs
län), spjäle i ränningen (det senare
även spjålk) — isl. spjald, speld, skiva
att stänga med, skrivtavla, no. spjeld,
spjäll, bräde, liten hylla, skovel, spjäle
i vävsträngen, da. spjceld, även: liten
vävram, ags. speld, flisa, trästycke (eng.
spell), av germ. "spelda-, besl. med got.
spilda f., bräde, mhty. spelte, flisa, kluvet
trästycke, väv, i avljudsförh. till germ.
"sjjalÖan, klyva (= ty. spalten osv.; se
spalt), till roten i sanskr. sphätåijaii,
klyver (av "sphäll-), patati, brister, osv.,
till ie. (s)p(h)el i spjäle osv. Jfr spilla,
| spillra, spoliera. — Spjäll betyder
alltså egentl.: kluvet (trä)stycke.
[spjälla, sv. dial.. skada, se spilla.]
spjärna, fsv. spicerna (ipf. sparn;
sj)er(n)de, spanade, jfr nedan) = isl.
sperna (ipf. sparn); med analogiskt in-
j kommen stamvokal -e- (-ä-) för germ.
*spnvnan = isl. sporna (ipf. sparn o.
spornaÖa), fsax., fhty., ags. spåman st.
vb. (eng. sparn); i ags. o. eng. även
bildl.: förkasta, förakta (liksom i det
besl. lat. sperno), från betyd.: sparka
åt, trampa på; jfr sv. dial. spänna,
senisl., no. spenna, da. spa>nde med
dunkelt -/j/j- (väl på grund av inverkan
från vb. spänna el. möjl. genom assi-
milation av -J7i- till -n/j- i uttr., där
I huvudstav, stod obetonad; jfr sv. sparka
! till o. d.). Därjämte isl. sperna (ipf. -ta),
I väl av *sparnian (vartill möjl. även fsv.
ipf. sper(n)de), o. isl. spijrna (ipf. -nd-)
av *spnrnian (såvida det ej snarare är
en analogibildning efter ett pres. *spyrn
till sporna, sparn). Med presensbil-
dande n liksom i lat. sperno (spreui),
isl. gina (se girig), jfr skina osv.; till
ie. roten sp(h)er i sanskr. sphuräli, spar-
kar m. m., grek. spairö (av *spriö),
sprattlar, hoppar, lat. sperno, sparkar
bort, föraktar, litau. spirti, sparka,
trampa, osv.; se f. ö. sparka, spol,
sporre, spår samt under sparv,
spleen, se under mjälte,
splendid, Linné Bref 1744: 'den aldra
splendidaste wäxt i naturen', Dalin 1853,
men ej Weste 1807 — ty. osv., av lat.
splendidns, lysande, till splendére, glänsa.
1. splint, splittra, spillra, Envallsson:
splinler plur. = da. == eng. splint, klu-
j vet trästycke, vartill avledn. lty., hty.
I (från lty.), eng. splinter, trästicka o. d.;
! jämte vb. splint a, kl}rva = ä. da. splinie,
o. da. splintre = boll. splinleren, till ie.
j roten (s)plend, klyva (se flin t a), nasa-
! lerad form till den i splittra. Jfr
k rollsplint o. sprint.
2. splint, den ljusare o. lösare veden
näst under barken, vitved, ett 1800-
talsord (t. ex. 1834) = da., från lty. el.
hty. splint, genom anslutning till föreg.
av fhty. spint ds., egentl. = fhty., ty.
spint, fett, alltså: fet ved; jfr samma
anv. av lat. adeps, fett. o. grek. stéar, talg.
splint
843
spole
3. splint (nu dial.), ett slags liten
dubb el. nagel, 1727 (från Krbgs län),
Cronstedt 1763, se sprint.
split = fsv., no. = da. splid, från ett
mlty. *split (= It}.), till germ. split- i
mlty. splilen, klyva el. riva i stycken,
osv. (se split sa, splittra o. jfr flit).
splitsa, Grundel! o. 1695, ä. nsv.
splissa, t. ex. Serenius 1741 (o. stun-
dom även i nsv. t. ex. O. Högberg 1915)
= da. splidse, från 1 ty. el. boll. splitsen,
splissen (varav ty. splissen o. eng. splice),
förena två tågändar, även: riva upp,
klyva, den urspr. betyd., väl ett germ.
" split lisön, till lty. o. boll. splitlen, klyva
el. splittra sönder (se splittra).
splitt(er) galen, -naken, -ny, 1597:
splitl nakne, Scbroderus 1635: splitter
nakne, jfr Kellgren Byxorne: splitters
nytt = da. splittergal, -negen, efter
ty. splitlernaekt, -nen, till splitter (se
splittra), såsom spiller- till spillra
el. ä. nsv. (Columbus), da., lty., ty. splin-
ter- till lty. splinter (se splint); möjl.
urspr. i förb. -ny o. med syftning på
nykluvet trä; se f. ö. under spikny li-
ter, spritta o. spån. — I vissa dial.,
t. ex. Dalsl., även s})itt-naken.
splittra, vb, Stiernbielm, Spegel 1685,
från mlty. splilteren = ty. (zer)sj)litlern,
till roten i mlty. splilen ds. (varav ä.
nsv., fsv. sj)lita) = mbty. splizen (ty.
sj)leisscn), vartill även, med intensivisk
konsonantförlängning, lty. splitten ( =
boll.), varifrån da. splitte, till ie. splid
(se split o. splitsa), utvidgning av
(s )}>(h )c/, klyva (se spjäle, spjäll,
spillra o. jfr splint). — Härtill sbst.
splittra, 1678, sekundärt i förb. till
verbet, o. kanske, i anslutning till detta,
ombildat av ä. (n)sv. sjdittcr ds., Spegel
(plur. splittrar), Dalin, Linné, Franzén,
från lty. splitter.
[spo sig, sv. dial. enl. Spegel 1712,
skynda, se spo v.]
[spo k, sv. dial., fågelskrämma, se
s p ö k c. |
spol, sv. dial. o. t. ex. Bib. 1541, fena,
Sveal., stjärt Vbtn — sv. dial. sj)or, spord,
egen ti.: svans ('Han åt opp fisken med
gor och spor'), även: kant el. ände på ett
sågbräde; med (tjockt) / av rd (jfr bin
båle, skö!, stel, svål), av fsv. sporper
m., svans, stjärt (även i brygginsporper,
broände) = isl. spordr (även i bruar-
sporör), no. spord (spor, spol med tjockt
j l), jfr mbty. sporte, svans; av germ.
"sporda-, till ie. roten sp(h)er, röra sig
bit o. dit, även : spjärna, stödja ; jfr med
samma dentalutvidgning i roten som i isl.
spordr osv.: nordsv. dial. spjél (av *sper-
öan) o. spel (av "sparÖian), spjärna, med
tjockt /, litau. sparnas, fena, vinge; se
f. ö. s p j ä r n a, s p å r ävensom spar r e. —
Hit bör även ä. sv. (16 — 1800-t.) sporda,
spår da, fiskhuvud o. d. (saltade i tunnor);
ofta i tulltaxor; av mit}', sporden. —
Avljudsform till spol: no. speril, spa(r)l,
kort svans, av germ. *spardila-. — Jfr
härtill Liden SNF I, 1: 6 f. (med litte-
ratur), ävensom (delvis avvikande) Pers-
son KZ 33: 293 f.
spola, skölja, jfr y. fsv. spolning,
överspolning, motsv. da. spule, spyle,
från mlty. spölen, spnlen = fhty. spno-
len (ty. s/nilen); f. ö. dunkelt trots fram-
ställda förklaringsförsök.
1. spole (väv-), Bib. 1541: wåffspole,
I. Erici o. 1645: spolor plur., jfr ä. sv.
skottspole fsv. spole Cod. Ups. C 20 =
no., da. spole, fhty. spnolo, av germ.
'spolan-, jfr mlty. spole f., fhty. spuola
(ty. spule) ds., nisl. spola, skyttel, av
'sj)ölön; eng. spool från nord. el. lty.
Från germ. spr. i ital. spola, skyttel,
fra. sépoule, spole, e(s)ponle, garn på
spolen. Härtill vb. spola = no. spola,
da. spole, mlty. spölen, fhty. sj)iiolen
(ty. spnlen). — Av omstridd härledning.
Kanske, med Falk-Torp s. 1127, avljuds-
form till isl. spplr, spjäla, osv. (se
spjäla); jfr det i så fall besl. ä. da.
VLCospille, spole. Enl. Torp Etym. ordb.
s. 694 avljudstorm till spån; enl. Det-
ter ZfdA 42: 58 av germ. 'spödian- till
grek. spdlhe, om vissa breda o. flata
föremål (jfr spade). — I vissa trakter
av Smål. (åtm. förr) i stället (i betyd,
'spolformig garnkropp', se nedan) tuta
(jfr Hietz s. 736 o. Linné Sk. resa s. 19).
— Ordet spole betecknar egentl., så-
som ännu, en vid spinningen bildad
garnkropp av cy lindrokonisk form el.
ock det långa rör av trä m. m. (förr
ofta vass; spolpipa), varpå detta garn
lindas, o. som trades på en ten i skyt-
spole
teln för att lämna garn till inslag. Re-
dan tidigt dock, jämte skottspole o.
förkortat a\ detta, om skytteln; jfr ital.
spola, skyttel, o. se närmare under
skyttel. — Spolmask, Ascaris lumbri-
coides, Fischerström 1 785, förr spolorm
[. Erici o. 1(545, Utterman 1672, fsv. spöl-
ormber = da. spolorm, efter mlty. spöl-
worm el. ty. spnlwurm; efter spolfor-
nien. — Jfr spol i ng.
2. spole, spov, Linné 1740: vindspole,
Atterbom, C. F. Dahlgren, väl ett Göta-
landsord, jfr vitsspol Öland ('vatten-
spor); /-avledn. av fsv. *spöc, varav nsv.
spov (se d. o.). Jfr sv. dial. spyel,
spjuling.
spoliera = ty. spoliieren, av lat. spo-
liäre, plundra, röva ifrån, avkläda, avledn.
av spolium, byte, rov, från fienden ta-
gen rustning, avdragen djurhud (besl.
t. ex. med grek. spolas, djurhud, pan-
sar, till ie. roten sp(h)el, klyva o. d., i
spalt, spjäll osv.). Med avs. på betyd. -
utveckl. av spolium jfr under rov.
spoling", Törneros, avledn. av sv. dial.
spole, lång o. smärt pojke, oerfaren yng-
ling, en bildlig anv, av spole.
spolmask, ss. spole 1.
spondé, av fra. spondée, ytterst av grek.
spondeios, egentl.: hörande till el. bruk-
lig vid dryckesoffer (vid vilka man före-
drog långsamma o. högtidliga melodier),
till spondé, dryckesoffer, till spéndö, ut-
gjuter vin, även: lovar (besl. med lat.
spondere, högtidligt lova; se res po li-
den t).
spontan = ty., av lat. spontaneus,
frivillig, som sker av fri drift, till *spons,
genit. spontis, fri vilja, drift, urbesl.
med spana, spänstig.
spor (med o- el. å-ljud), grodd-
korn, fröstoft, Wikström 1834, A. E.
Lindblom 1842; tidigare (Wikström
1829): spora; båda formerna (spor dock
bl. i best. f.) hos E. Fries 1843 = ty.
spore osv., av grek. spord, sådd, sående,
till spetrö (av *speriö), sår, strör, vartill
bl. a. sperma, frö, korn. Jfr sporadisk.
[spor, sv. dial., svans, se spol.]
sporadisk, Haartman 1781, Bergius
1784 osv.; mera allmänt först efter 1850;
efter ty. sporadisch el. fra. sporadique,
av grek. sj>oradikös, jfr sporäden, här
o. där, till speirö, strör, sår (se spor).
Alltså egentl.: strövis förekommande.
sporre, i ä. nsv. även spåre, i sv. dial.
sjxire (med ö-liknande stamvokal) o.
spure, fsv. spori (-«-) = isl. spori, no.,
da. spore, mlty. .spore m. f., fhty. sporo
m. (ty. sporn, med n från oblika kasus),
ags. spora (eng. spur), av germ. *spuran-,
till roten sper i spjärna, sparka osv.
(se d. o.). Från germ. lånat i romanska
spr.: fra. éperon, av fira. esperon, esporon
= ital. sperone osv., ävensom i ir. spor.
— Samindoeur. beteckning saknas; jfr
lat. calcar till calx, häl, m. fl. särspråk-
liga bildningar. — Förtjäna, vinna
sina sporrar, motsv. i da., ty. (1870-t.)
m. m., från riddarväsendet: sporrarna er-
höllos samtidigt med riddarslaget. —
Sporrsträck, Ehrengranat 1836, folk-
etymologisk ombildning av sporr-
streck, 1650-t. : spåreslreek, jfr Stiern-
hielm: sporen streks, Lind 1749: spår-
streks, G. J. Ehrensvärd 1789: /' fult spå-
renstrek, motsv. da. sporenstregs, från ty.
spornstreichs, en adverbiell bildning till
ä. ty. spornstreich, hugg med sporrarna,
till sireich, hugg, slag, till vb. streichen,
stryka, av germ. *strlkan, vartill av-
ljudsformen streck (se d. o.); jfr även
st rej k.
sport, Ulla Ramström o. 1860?: 'spor-
ter och kapplöpningar', Samtiden 1874:
'»Sporten», för att försöka en svensk
tillformning af ett ord som är oöfver-
sättligt, är för ögonblicket på högsta
modet i England'; av eng. sport, lek,
nöje, av disport, nöje (såsom spend av
dispend, splay av display), från ffra.
desport, till vb. se desporter, roa sig,
egentl.: upphöra att arbeta, till lat. dis-,
isär, o. portöre, bära (se porto r). —
Sammansättningen sportsman upp-
träder i sv. åtm. 1871.
sportel, Screnius 1734, plur. förr nä-
stan regelbundet sportlar (ännu t. ex.
! Topelius), från ty. sportel (o. 1500), från
j lat. sportula, skänk, gåva, tidigare mat-
portion till skyddslingar, men egentl.
om den lilla korg, i vilken maten lades,
dimin. till sporta, korg, som*enl. Sehulze
genom etruskisk förmedling lånats från
grek. spijrida, ackus. till spyris, flätad
korg.
spotsk
845
sprakfåle
spotsk, y. fsv. spotsker, begabbande;
hånande, 1516 = da. spodsk, motsv.
m\ty. spottich (jfr ä. nsv. spollisk), ty.
spöllisch, till spott 2.
1. spott, saliv, se under spotta.
2. spott, hån, begabberi, fsv. s]>ol,
sput n., även: spotter m. = isl. spott n.,
även: spoltr ni., da. spot, mlty., fhty. spot
(-It-) m. (ty. spott). — Härtill: spotta
(be-) = fsv., isl. == da. spoite, mlty. spot-
ieny fhty. spottön (ty. spotten), väl av germ.
*s]>upp- (såsom antagl. mott av *mapp-),
jfr fhty. spotön (av germ. *spuÖön), besl.
med spott 1 o. spotta, med samma
betyd. -utveckling som i spe (besl. med
spy) el. lat. despuere, spotta ut, avsky,
el. grek. ptyö, spyv, avskyr (båda urbesl.
med spy).
1. spotta, vb (i bet}rd. 'spucken'),
dial. även spalta, fsv. spotta, spalta, spylla,
motsv. no. sputla, spytta, da. spytte, i
ä. da. även sputte (om da. spoite, håna,
se spott 2), lty. spätten, ty. dial. sput-
zen, av germ. *sputtön, *sputtian, inten-
sivbildning av samma slag som ags. spit-
t(i)an (eng. spit) el. ty. spucken. Jfr sv.
dial., ä. nsv. (kvar i gamla bibelövers.,
t. ex. Joh. Uppenb.) spula, spruta, fsv.
s]>ula, spotta, spruta, i dial. även: spy,
isl. spyta, spotta, ä. da. spude, spruta,
holl. spuitcn, spruta, meng. spiiten, även:
spy (eng. spout), samt med intensivbild-
ning fhty. sputzen, spotta (ty. dial. spaut-
zen); ävensom sydty. dial. spaden, spotta.
Se f. ö. spy o. spott 2. — Icke spotta
i glaset, gärna taga ett glas, t. ex. G.
Carlsson i en övers, av Cicero De senect.
1743 s. 29. — Härtill spott, fsv. spot,
sj)iit, motsv. no. spätt, da. spyl. — Hit
höra även en del ord för 'Häck' (se
under spätta).
2 spotta, vb (i betyd: 'håna'), se
spott 2.
3. -spotta i rödspotta, se spätta,
spov, fågelsl. Numenius, Schrodcrus
Lex. 1637: spooff, sv. dial. spove, i Uppl.
o. Gästr. spuv (med ä av ö framför vo-
kal, Hesselman Spr. o. st. 5: 203), av
äldre *67>>öe (med senare inskott av w
mellan två vokaler, såsom i t. ex. fsv.
tröin > *tröwin\ se trogen) — isl.spöi,
no. spae, da. spove; sannol., med syft-
ning på fågelns snabba flykt el. snarare
på hans gång (jfr nedan), med Noreen
NTfF NR 4: 37, till germ. *spöwan, ila
= fhty. spuon, ags. spoioan med den
sekundära betyd, 'ha framgång, lyckas',
vartill germ. "spö-di, hastighet, iver,
framgång = fsax. spöd, fhty. spaot, ags.
spéd (eng. speed), med avledn. lty. sik
spöden, sl^nda sig (varav sv. dial. spadä,
spo sig), ty. sich spaten, eng. speed, besl.
med lat. spaiinm, rymd, sträcka (se spa-
tiös, spatsera o. det urbesl. spad),
spes, hopp, fslav. speja, speli, ha fram-
gång, litau. speja, speti, ha tid till, sanskr.
sphayali, tilltager, blir fet, osv.; till en
rot med grundbetyd, av 'sträcka ut' el.
dyl.; med avs. på bet}rd. 'skynda' jfr det
(ungef.) likbetyd. sv. sträcka ut. Se
f. ö. spad, spara o. jfr spole 2. —
Härtill avledn. sv. dial. spova, gä med
högfärdiga el. löjliga åtbörder, även: spi-
onera, lura o. d., urspr. med syftning
på fågelns misstänksamhet o. skygghet.
spragg(e), dialektord: gren, ruska;
åtm. Sdml., Gästr., Häls., Finnl.; säkerl.
egen ti.: som knastrar o. d., o. att sam-
manhålla med språk ved o. med föreg.,
tydl. med hypokoristiskt -gg- av samma
slag som i rugge el. som t. ex. skrab-
big vid sidan av skräp (med samma
grundbetyd, av 'rassla, knastra') el.
pigg till pik.
spraka = fsv., no. = da. dial. sprage,
skryta (till bet}rd. jfr under bram); besl.
med litau. sprögli, knastra, brista, sproga,
gnista som ftyger omkring, lett. sprägt,
spreyt, ungef. ds.; se även språk. Jfr
med /*- före stamvokalen: mlty. sparken,
spruta gnistor, ags. spearcian, spiercan
(jfr eng. sparkle), spearca m., gnista (eng.
spark), osv., ävensom lat. spargere, strö,
stänka, spruta, grek. spargdö, sväller,
spharagéomai, knastrar, sväller av m. m.
(jfr sparris), sanskr. sphurjati, knastrar,
dånar, frambryter, m. m. Samtliga all-
mänt o. möjl. med rätta förenade under
en ie. rot sp(h)erag. Minst lika sanno-
likt är dock på grund av ordens ljud-
härmande ursprung, att här gamla pa-
rallellbildningar föreligga. Jfr spragg(e)
o. sprakfåle, språk ved.
sprakfåle, ung yster häst, Brann 1843
osv., Dalin 1853, till språk- i spraka,
närmast anslutande sig till betyd, hos
sprakved
isl, sprékr, livlig, no. sprcek ds., även:
skygg (om djur), norrl. dial. spräker,
modig, glad, glänsande, da. dial. sprceg,
liögmodig, av germ. *sprceki-t besl. med
isl. sparkr, livlig o. d. Jfr under sprygg
o. s pränt.
sprakved, sv. dial., Rhamnus frangula,
brakved, Linné 1745, 1755 (från Vrml.)
osv., jfr sv. dial. sp räkel, skräp, no.
sprake m., enbuske, ä. da. sprag n., små-
kvistar o. d., da. dial. spregne, Rhamnus
frangula, braken, ags. sprccc gloss. 'sar-
mentum'; med avljudsformerna: isl. sprck
n., lialvruttet trästycke, no.: torra tunna
kvistar m. m. ~ mlty. sprok (-kk-) ds.
(varifrån da. dial. sprok) ~ fhty. sporah,
spurcha, en; till spraka i bet}'d. 'knastra
o. d.' (jfr brakved o. braken). San-
nol. i vissa nord. ortnamn, varom Liden
i NoB 1921 s. 6 f. Se f. ö. spragg(e).
[spral(l)a, sv. dial., se sprattla.]
sprant, sv. dial. t. ex. Ögtl., där även
som lokalt riksspr., mycket livlig, sk\rgg,
om hästar, dessutom om människor:
(ungef.) spänstig o. d. el. stram, Gödecke
1884: 'den något spranta hållningen i
stilen', Kngelke Gla Norrkpg 1906: 'ista-
dig eller »sprant» häst' (båda dessa förf.
födda i Norrköping), annars sällsynt i
litter. : Ahrenberg 1901 : 'sprant och rak';
till sv. dial. sprinta (ipf. sprant), springa,
hoppa, slå ut (om löv o. blommor), bil-
dat som sv. dial. slant, hal, till slinta,
vrång till germ. *ivringan osv.; jfr eng.
dial. sprint, livlig, rask, mhty. sprinz,
uppspirande om blommor; se närmare
under spritta. Samma betyd.-växling
hos de under det likbetyd, sprygg an-
förda orden; se även under sp rakfål e.
spratt, Spegel 1705: 'giöra them ett
sprat'; 1739 osv.; väl en svensk nybild-
ning till sprätta el. möjl. sv. dial.
sprätta, sprattla. — Jfr Sylvius 1674:
ett sprätt i samma betyd.
sprattla, Palmcron 1642, I. Erici o.
1645, motsv. y. fsv. sprazla Cod. Ups.
G 20 s. 401 Cpalpitare . . sieut piscis'),
ä. nsv. spras(s)la, spralsla, Bib. 1541,
Spegel 1685, Kolmodin 1732 m. fl., sv.
dial. *sprassla = no. spratla, sprasle,
lty. spratteln, fhty. spraz(z)alön (jfr ty.
sj>ralzeln); jfr sv. dial. sj>rällla (ävensom
(ösv. dial. "sprillla = no. sprilla); /-av-
sprida
ledn. till sv. dial. sprat(t)a, sprattla,
ä. nsv. sprala, sprätta, stoltsera; av
germ. *spral(t)-. — På grund av -///- för
-ssl- har man möjl. att i sprattla se
ett lty. lån; ä. nsv. sprassla vore i så
fall en motsv. inhemsk form. Snarast
beror dock sprattla på senare anslut-
ning till sv. dial. spral(t)a. — Härjämte
en germ. växelform sprad- i sv. dial.
spradda till, slå till, no. spradda, sprattla,
isl. spradk(t, no., sv. dial. (t. ex. Vgtl.)
sprala (av *spraÖla), no. spraddla, da.
dial. spradle, lty. spraddeln, fhty. spra-
lalön. — Sydsv. dial. spralla, da. sprelle
kunna utgå från -//- el. -dl-; da. sprade
från *sprata el. "sprada. — Formerna
med -//- o. -dd- ha intensivisk konso-
nantförlängning. — Se härtill även Li-
den SNF I. 1: 8. — Jfr nasalerade växel-
former under sprätta.
spreta (med fingrarna), Benedictsson
1885, i litter. allmänt först under 1890-t.,
av *spnta (liksom veta av vita osv.),
jfr isl. sprila (-i-?), spän a ut, osv.; av-
ljudsform till sprita (se d. o.).
1. spricka, st. vb, egentl. nybildning
till vissa former av vb. springa (ss.
t. ex. ipf. språk av * sprang), 1636:
spricka, 3 p. pres. pl., part. sprucken
1636, nybildning för sprungen; motsv.
no. spiikka, sprekka, da. sprekke; se f. ö.
springa o. kausativet spräcka. Jfr det
analogt uppkomna sticka till stinga.
2. spricka, sbst., (t. ex.) Serenius
1741, jfr spräcka Spegel Gl. 1712; motsv.
no. sprekka, ä. da. sprikke, da. sprekke;
bildat av föreg.
sprida, O. Petri: sprijdha sich vth;
jfr fsv. bespridha (jämte -e-); möjl. (jfr
dock nedan) från ty.: mhty. spriden,
spriten, st. vb, utbreda sig, av germ.
*sprid-, *sprij)-. I fsv. i stället spredha
(ipf. -dd-) = gotl. spräidä, no. spreida,
da. spredc, mlty. spréden, spreiden, fhty.,
ty. spreilen, ags. sprédan (eng. sprcad),
av germ. 'spraiÖian, kausativum till det
nyss nämnda st. vb. "spripan (liksom
vb. leda till germ. *lipan, gå, osv.).
På grund av att lågtysk motsvarighet
saknas bör dock kanske hellre sprida
förklaras som en analogisk nybildning
till ett ipf. spridde av spredde (med i
av c framför konsonantgrupp, jfr y. fsv.,
846
springa
84'
sprit
ä. nsv. svittas osv., svettas, till ipf. svet-
tes samt under fresta, gäspa, ingen
osv.), vartill inf. sprida efter mönstret
strida: stridde; sedermera ipf. spred på
samma sätt som stred för äldre stridde.
Med avs. på denna (ivergång från svag
till stark böjning jfr hinna, knyta,
kvida, (stundom) lita, pipa, skryta,
snyta, (vanl.) strida, tiga, vina, även-
som rycka, sluka, stupa. — Hotbesl.
med spreta, sprita o. möjl. med ir.
srédim, kastar, strör ut. F. ö. allmänt
betraktat som innehållande en utvidg-
ning av ieur. roten sp(h)er i t. ex. grek.
speirö (av *spcriö), strör ut, sår: vartill
kanske ytterst även spraka, sprattla,
sprätta osv. : här kunna dock ursprung-
liga parallellbildningar föreligga. — Jfr
tankspridd.
[Sprinch orn, familjen., se spring-
kor n.]
1. springa, vb — fsv. (ipf. språk av
*sprank av 'sprang; jämte det analogi-
ska sprang): hoppa, springa, spricka, isl. ;
bryta el. springa fram, brista, senare i
fsv. o. isl. (genom lån från lty.) även:
löpa, da. springe, springa (i olika betyd.),
fsax., flit}., ags. springan, löpa, springa
fram (ty. springen, eng. spring), allm.
germ. st. vb (dock ej i got.). Kausati-
vum: germ. *sprangian — spränga (se
d. o.), le. rot sprengh, egen ti.: göra en
rask rörelse uppåt, väl besl. med spergh
i grek. spérkhomai, skyndar, löper, o.
(s)pregh i serb. prezaii se, springa el.
fara upp, isl. spröga, hoppa, m. ti. Jfr följ.
samt språng, spricka o. sprängd.
— Impcrf. språng t. ex. Geijers Vi-
kingen är utvecklat ur fsv. sprang lik-
som stång av stäng osv.; nsv. sprang
beror på analogi efter finna ~ fann,
vinna ~ vann osv. — - Springa har i
betyd, 'laufen' alltmer undanträngt löpa
(som numera specialiserats till vissa be-
stämda el. stående användningar), me-
dan det däremot i betyd, 'hoppa' vanl.
ersatts av detta verb. I da. har den
äldre fördelningen bättre bevarats (jfr
t. ex. springe buk, hoppa bock, springe
over, hoppa över, lobe til dåren, springa
på dörren, osv.), o. i så i ännu högre
grad i tyskan. — Springbrunn, I.;e-
lius 1588, från tv. springbrunnen, jfr
eng. spring, källa, till springa i den
vanliga betyd, 'springa fram (om vat-
ten)'. — Springkorn, se d. o.
2. springa, sbst. = fsv.; av föreg.
i Jfr likbetyd. fsv. sprgngia = no., av
*sprungiön, till vb. springa (= fsv.
rgnkia, sbst., av * hrunkwiön till vb.
I rynka, av * In inkivan). Jfr spricka 2.
springkorn, växten Impatiens noli
l tangere, Franckenius 1(538, 1659 osv.,
fsv. 'springkorn (spine korn; jfr Sdw.,
Lyttkens Sv. växtn. s. 596), från mlty.
' sprinkkorn, ty. springkorn; med S}rft-
ning därpå, att fruktkapseln i moget
tillstånd vid minsta beröring springer
upp o. kringkastar fröna; alltså samma
egenskap, som givit anledning till det
latinska namnet: 'otålig, rör mig icke'.
Även kallad mödomsört, förr också: rör
mig intet, låt mig blifva 1694, 1716.
Samma namn tillkommer också av lik-
nande anledning Euphorbia lathyris, hos
Franckenius m. fl. kallad stor spring-
korn. — Härtill väl det från ty. komna
familjen. Sprinchorn..
sprint, 1750: jernsprintar, 1752, om-
bildning (sannol. förorsakad av ett s. k.
tjockt /) av sv. dial. splint = no., da.
dial., väl från mlty. splinte, kil i bom
o. d., cgentl. 'kluvet trästycke' o. =
s p 1 i n t 1 .
[sprint a, sv. dial., springa, spira, se
sprant o. spritta.]
sprisegel, sjöt., 1757, av äldre *sprit-
J segel; sammansatt med spri el. sprit,
den smäckra stång varmed spriseglet
i utbredes= no. -da. sprit, från boll. spriet
(varav eng. sprit) = ags. sp ré ot, stång;
avljudsform till spröt; se närmare d. o.
— Spri av sprit, uppfattat som best.
; form, liksom t. ex. gry av gryt; el.
möjl. uppkommet i sammans. spritsegel,
där i så fall / fallit framför .s- el. assi-
milerats med detta.
1. sprit, sjöt., se spri segel.
2. sprit, alkohol, Fischerström 1781:
'Det så kallade Sprit som lutföres från
Frankrike' (i samma arb. f. o. alltid
spiritus); vanligt först på 1830-t. (Ber-
! zelius m. fl.) = ty. (nordty.) sprit, från
senare hälften av 1800-t. (från sv.?), väl
från fra. esprit, ande in. m., av lat. spi-
ritus (se spiritism, spirituell), i
Bprita
848
sprygg
mlat. om vissa flyktiga essenser, som på
grund a> sin flyktighet fingo detta namn.
1 ila. o. vanl, ty. i samma betyd, spiritus.
sprita, t. ex. tjäder 1724, bönor 1727,
jfr ä. nsv. sprita ut, spricka nt, Stiern-
liielm, väl etymologiskt = sv. dial. sprita,
sprida, jfr isl. sprita (-/-?), spärra nt,
flit v. sprizan, söndersplittra(s), m. m.;
rotbesl. med sprida. Se f. ö. det besl.
s p r e ta.
sprits, mindre spruta o. d. ur vilken
deg pressas, 1730, 1736 från ty. sprilze,
spruta, till vb. spritzen (se f. ö. spruta).
Härtill spritsbakelse, Salberg
1690-t., motsv. ty. spritzkuchcn, även-
som da. sprutbakkelse.
spritta, Chronander 1649, en bland-
form av *sprinta (= sv. dial. sprinta,
springa, spira, varom under sprant)
o. ä. nsv. sprätta (-c-), spritta (jfr
dricka), el. också analogibildning =
isl. spretta (ipf. spratt), fara upp, spira,
stänka, kvälla fram, da. spretle (i ä. da.
st. vb i inträns, betyd.); jfr mbty. sprinz,
uppspirande (om blommor) m. ni., i
avljudsförh. till sv. dial. sprunta, spritta
till, o. till germ. kausativet *sprantian
(=z sprätta). Ie. rot. sprend i litau.
spréndziu, spresti, spreta ut med fing-
rarna (o. på så sätt taga mått), sprin-
tlis, spann. — Möjl. sammansmält med
ett germ. *sprett- i mbty. spretzen, spruta,
stänka; jfr sprattla. — Sprittgalen,
-naken, -ny, i allm. från 1800-t.,
jfr sprittgrann A. Reuterbolm 1730-t.,
spritts p rån ga n de ny, Envallsson (i
dial. även spritt sprakande), snarast om-
bildning av splitter- (jfr sprint av
splint o. dial. sprint språngande ny
vid sidan av ä. nsv. splinter- osv.); även
sprittande galen i anslutning till
spritta. Med avs. på bildningen spritl-
sj>rångande galen jfr t. ex. da. ravrn-
skende gal.
sprudla, Lysander 1851 : 'sprudlar av
tankerikedom', då ännu enstaka; Karlst.-
tidn. 1895, sedan vanligt under 1890-t.
o. i slit under 1900-t. = da. sprndle,
från ty. sprudeln, besl. med t}r. spriihen,
spruta, spraka (varom se spruta), el.
möjl. i anslutning till detta verb om-
bildat av ty. brodeln, sjuda o. d. I sv.
sannol. delvis även lån från da.
1. sprund, sprieka, öppning på kjol
el. skjorta, 1651 (på 'messesärk'), Linné
1751 (på b}rxor), egentl. = ä. nsv. sprund
(modersprund), cunnus, 1697, 1723, isl.
sprund n., öknamn på kvinnor (se om
grundbetyd. Fritzners ordb.), av urnord.
*sprunda-; urbesl. med likbetj^d. no.
sprotla av urnord. *spruntön (se spritta,
sprätta); alltså till en ie. rot spren
med resp. dh- o. d-utvidgning.
2. sprund, tapphål, tapp på tunna
= fsv., egentl. lån från mlty. spiint,
spund- ds. (varav ä. da. spund), med
r- från föreg.; jfr fsv. spunda, sprunda,
ä. nsv. både spinn o. spun Spegel Gl.,
no. spi nns jämte vanligare spnns, motsv.
da. spun(d)s (med -s från sammans.
spunshul); från ifal. spnnto, stick, styng,
med s- från lat. prepos. ex, till lat. stam-
men pund- (jfr sv. punkt) i pnncta,
stjmg, varifrån mbty. pnnt, sprundhål,
osv. (fra. bonde, eng. bnng).
spruta, vb, 1635, i dial. även starkt
böjt = no. spruta st. o. sv., da. sprude;
jämte no. spryta, ä. da. spryde; dess-
utom germ. "sprutjan i lty. sprutten
(varav da. sprulte), mbty. spriitzcn (ty.
spritzen) osv.; jfr sprits. — Samma
ord som germ. *sprutan, spira fram, i
fsax. ut-sprutan, mlty. spruten (varav
bl. a. ä. nsv. spruta, om ymp, Lucidor),
ags. *spriitan i part. å-sproten (eng.
sproul); med avljudsformen *sprculan
= mlty. spriten, mhty. spriezen (ty.
spriessen); samt *spraut- i got. spraulö,
snabbt, snart; jfr f. ö. spröt, sp röjs ar
ävensom spröd. — Av en ljudbär mande
rot liksom det rotbesl. germ. *spröwian
i ty. spriihen, spruta, spraka, o. avlj tids-
formerna *spräwian i mbty. sprcewen,
spruta ut, o. *sprcvwen, *språ~>wön i sv.
dial. språ, spira, brista, öppna sig, da.
dial. spraae, brista (om knoppar), no. -da.
spraa, bli spröd el. skör (jfr under
sprygg. o. spröd); jfr också isl. spréna
.ds., välla fram, o. lett. spraujos, spirar
upp; ävensom frus a. Med avs. på betyd. -
utvecklingen se under språka. — Om
det likbetyd. sv. dial., ä. nsv., fsv. spilta
osv. se under spotta.
sprygg, sydsv. dial., mycket livlig,
skygg (om häst); med nordiskt gg-in*
skott, l ill roten i tv. spriihen, spruta*
språk
sprätt
spraka (jfr till betyd. -utvecklingen un-
der språk få le), o. germ. * sprdwon i
sv. dial. språ, spira osv. (varom när-
mare under spruta slutet o. spröd)'
cl. också av germ. *sprugja- till en ut-
vidgning av samma rot, jfr eng. sprig,
skott, telning, av meng. sprigge. Med
avs. på betyd. -växlingen 'mycket livlig,
skygg (om häst)' o. 'spira, spricka ut'
se det likbetyd, sprant: sprinta, spira,
springa.
[språ, sv. dial., spira, brista, se
spruta (slutet).]
språk, G. I:s reg. 1535: thett Lati-
niske och Tysk språk' — no. spraak,
da. sprog; från mlty. spräkc, språk, sam-
tal, tal, av fsax. spraka = fhty. sprdhha
(ty. sprache), ags. spnvc, m. m., av germ.
*s])id'kö-, till germ. *sprekan = fsax.,
ags. sprekan, fhty. sprehlian (ty. spre-
chen), vartill mlty. spreke, tal, rykte,
varav ä. nsv., sv. dial. sj>räck, nys, hum.
Säkerl., enl. vanligt antagande, rotbesl.
med spraka (jfr Buck A mer. joitrn.
of phil. 36: 8 o. till betyd. eng. crack,
braka, brista, men i dial.: tala); med
en växelform utan r i ags. specan, tala
(eng. speak), ä. da. spage, spraka, mlty.
spaken, torra kvistar, osv. — I sv. (ord-
språk ingår sannol. också ett lån från
mlty., näml. mlty. sproke m., ordspråk,
tal = mhty., ty. spruch, av germ. *spruki-;
jfr Lielius 1591: 'tröstelige Språk . .
aff then helige Schrifft'. — 'Språk' i
betyd, 'ett folks ordskatt o. d.' hette i
fnord. annars lunga (se d. o.; jfr fra.
langue av lat. lingua, tunga). — I got.
i betyd, 'språk' i stället razda; se un-
der röst 3 (slutet).
språng, fsv. sprang = no. n.; jfr
mlty. sprank m.; avljudsform till vb.
springa, vartill även fsv. spring n. ds. =
da. (även: springbrunn, källa), jfr mit} .,
mhty., ty., ags. m., källa, eng.: språng
källa, springfjäder, vår (egentl.: löv-
sprickning); ävensom avljudsformen
mlty. sprunk (gen. sjirunges) m., språng,
hopp (varifrån fsv. sprang n.) = mhty.
sprunc (ty. sprung).
[språte, sv. dial., telning, skott, se
under spröt.]
spräcka, Serenius 1734: spräckt (adj.),
Lind 1740: sunders]>räcka (under knit-
llcllquist, FAijmologiak ordbok.
schen); även inträns, i betyd, 'spricka'
t. ex. 1694, jfr ä. nsv. spräck, spräng-
ning, 1601, analogiskt nybildat kausati-
vum till spricka, som självt är en ny-
bildning till springa; motsv. no.
sprekka, bornholmsdial. spräjkkja. Se
f. ö. spricka 1.
spräcklig, 1687: spreklig, ä. (n)sv.
även -ng, -og o. -ot, ombildning av fsv.
spräklotter ~ isl. spreklöttr, jfr da. sprag-
let, motsv. mhty. sprcckeleht ; avledn. av
ett ord, motsv. sv. dial. spräkkel, fläck,
spräckla, mässling, nisl., no. sprekla,
fläck; till samma germ. rot (s)prek som
fräkne. Biformer med n. : mholl.
spranke, mhty., ty. sprenkel, fläck. Väl
ytterst till en rot med grundbetyd,
'stänka o. d.', varom se sprängd.
[spräker, norrl. dial., modig m. m.,
se under språk få le.]
spränga, fsv. spraingia = isl. sprengja,
da. sprcznge, ags. sprengan, utbreda,
brista, mlty., fhty., ty. sprengen, rida
snabbt, av germ. "sprangian, kausativum
till springa; alltså: komma att springa
el. brista (liksom sänka till germ.
*sinkwan, sjunka, osv.). I bet}rd. 'spränga
fram' (på häst) från ty., från det full-
ständigare das pferd sprengen, dvs. 'låta
spränga', ej att förväxla med uttr.
spränga en häst, som är inhemskt.
— Spränglärd, C. Gyllenborg 1723:
'spränglärde bokvurmer', Lundbergs
övers, av Erasmus 1728, Dalins Arg.
osv. = da. sprcenglcerd, o. säkerl. i sv.
inkommet från da., sannol. från Hol-
berg. Egentl.: så lärd att man kan
spricka.
sprängd, lätt saltad, från mlty. spren-
gel vlésch, lätt saltat kött, till mlty.,
mhty., ty. sprengen, ags. sprengan, be-
strö, bestänka, av germ. "sprangian.
Härifrån utgår bl. a. betyd, 'fläckig,
fläck o. d.' i ty. gesprengl, skäckig,
mlty. springel, fräkne, jfr (utan nasal)
spräcklig osv., ävensom möjl. f r ä k n e
o., avlägsnare, fjärsing. Bimord (utan
r) t. ex. mlty. spinkel, fräkne, ags. specca
(eng. speck), Häck, fräkne. Ytterst väl
f. ö. besl. med spränga o. springa,
till en ie. rot sp(h)ere(n)g i lat. spargo,
strör, sv. spraka osv.
sprätt, t. ex. Dalins Arg., Franzén
54
sprätta
850
spy
1801: 'Skj sprätten som pedanten';
Lind 171!» liar ej ordet, men väl sprätt-
hök; hos Sahlstedt 1773: sprätt o, sprät-
ter med hänvisning till sprätthök =
no. sprett, till sprätta: alltså egentl. :
som sprätter med benen, stoltserar i
sin gång. Allmännare i denna betyd,
var dock under 1 700 -t. peti mäter (se
d. o.). — Härtill sprätthök, 1730-t.,
i sht hos sydsv. förf.); på 1890-t. rent
av ett modeord hos de yngsta förf.
spröjsar plur., smala stycken av trä
m. m. mellan två glasrutor, Tekn. tidskr.
1874, Strindberg Hemsöb., från ty.
spreize, förr även spränlzc m. m., stöd-
bjälke, stötta, sträva, till vb. spreizert,
förr spreutzen m. m., sträva emot, stötta,
av fhty. spriuzan ds., jfr mhty. spriuz f.,
C. Gyllenborg Swenska Sprätthöken, sträva = mlty. sprét, stång, ags. spréot
Comedie 1737, Serenius 1741 (se även (jfr sprisege 1), avljudsform till spröt;
ovan). .Jfr till bildningen ä. nsv. glödc-
höker, spefågel (se d. o.). Hos Dalin
Arg. även sprätt-pedant. Möjl. är sprätt
närmast en elliptisk bildning till dessa
sam mans.
sprätta, i ä. nsv. t. ex. sprätter fol-
ierna Bib. 1541, även utsprida o. sparka
se d. o. o. under spruta.
spröt, O. v. Dalin, motsv. no. spraut
f., pinne, i avljudsförh. till germ. 'spru-
tan, spira fram (= spruta se d. o.).
Andra a vlj udsformer: germ. *sprntan- i
fsv. spruti, sproti m., telning, tunn käpp,
sv. dial. språtc — isl. sproti, fhty. sprozzo
bort, alltså rent kausativ betyd, vid (ty. sprosse), ags. sprota, skott, grodd,
osv.; jfr fsv. sprgtia, kvist; *sprulön- i
mlty. sprule, ungt skott (jfr? ä. nsv.
sprida ds., som dock kan vara = fsv.
spruti); *s]>reuta- i ags. spréot, stång,
spjut, mlty. sprét, boll. spriet, lånat i
ty. bugspriet, bogspröt, o. eng., no. sprit,
jfr sv. spri segel o. spröjsar. Sv.
bogspröt kan innehålla den inhemska
stammen spröt-, men ock vara en om-
bildning i anslutning till denna av det
boll. ordet; jfr da. spröd ds. Da. bugspryd
kan formellt sett utgå från en inhemsk
motsvarighet (isl. *sprjöt) till holl. spriet;
enl. Seip 2: 48 ingår här dock snarast
en labialiserad form av lty. sprit, sido-
form till det ovannämnda sprét. — Ord-
stammen har även betyd, 'fläck' i mlty.
sproie, ty. sonimcrsprosse osv., med
samma betyd. -utveckling som i ä. nsv.
(osv.) spula, fläck, spott ds., till sputa,
sidan av inträns.: spritta (t. ex. Spegel
1685) = isl. s])rclla III, även om söm,
såsom i nsv., da. sprelte, mhty. spren-
zen, sv. vb, spruta, stänka, gå o. sprätta,
av germ. *sprantian, kausativum till
germ. *sprintan (= spritta). I sv-
sprätta ingår möjl. också detta senare
*sprintan, som åtm. i vissa dial. skall
så utvecklas; se f. ö. spritta. Jfr pa-
rallellbildningar av germ. *sprat(t)- o-
si>rad- under sprattla. — Betyd, 'vara
sprättig' utgår från den av 'sprätta med
fötterna', se ex. från Bib. ovan (Salom.
ordspr. 6: 13) o. jfr t. ex. Dalins Arg.:
'Hwem sprätter, om intet han sprätter?'
(om en soldat, som 'kråmar sig' i uni-
formen) samt mhty. sprenzen.
spröd, U. Hiärne 1687: 'som gör me-
tallen spröd' = da., från ty. spröde ='
meng. sprépe, av germ. *spraupia-, till
ie. roten sp(h)reu i spruta; med samma 1 spruta, el. i ä. nsv. spätta, fläck, osv. till
betyd. -utveckling som i no. spraa, bli
spröd, men sv. dial. språf brista; alltså
egentl.: som lätt brister (se spruta
lty. spalten, bl. a.: spruta (se under
spätta). — Avledn.: spröte n., Co-
lumbus; i ä. nsv. även: bogspröt, Kol-
slutet).— Parallellbildning: mhtv. broede modin 173!
av germ. "braupia-. — Med avs. på bild-
ningen jfr t. ex. fhty. blidi av *bli-pia-
(se blid), fhty. blödi av *blau-pia- (se
blöd), dräti, snabb, av *drce-Öia- (se
dreja) osv. — I yngre nsv. litteratur
(om toner, fägring o. d.) beroende på
inverkan från da., t. ex. Lundegård
1892, A. Wallengren 1895, P. Hallström
[sputa, sv. dial., spruta, se spotta.]
spy, fsv. spy, spy(i)a (ipf. spydhe) =
isl. spyja (ipf. spjö av *spaiiu), da. spy
ds. = got. speiivan (dvs. -i-; ipf. spaiw),
spy, spotta, fsax., fhty. spiwan (ty.
speicn), ags. spiwan (eng. spciv, spue,
spy), motsv. lat. spuo, grek. ptyö (av
*[s]piu-iö), fslav. plujq (av urslav. *spuja);
1895, Laurin 1901, Osterling 1909 (alltså Ijudhärmande liksom san skr. sthivati el.
spydig
851
spån
t. ex. bask. (ch)istu, clui, thu. Om for-
merna jfr f. ö. Schrijnen KZ 44: 22,
Collitz Mod. Phil. 15: 103; om ags.
speoftan, sp>r, Kluge ZfdW 9: 317. —
Deverbativum : spya, nu blott konkret
— fsv. (abstr. o. konkr.) = isl. spyja-,
jfr mlty., mhty. spie f., spott, ags. splwe
m., spyende. — Den starka formväx-
lingen inom de indoeur. spr., som givit
anledning till många spekulationer, be-
ror åtm. till stor del helt enkelt på
ordgruppens onomatopoetiska karaktär,
såsom också är fallet med de västgerm.
orden för 'spott', t. ex. mlty. spékele,
fhty. speichil(l)a (ty. speichel) till mlty.
spéke, mhty. speich(e) ~ fsax. spécaldra,
fhty. speihhallra, motsv. got. spaiskuldr
~ mlty. spédel, ags. spdll, eng. spillle,
osv. — Se f. ö. spe, spott, spotta.
spydig, 1892 (tidning), Th. Sällberg
1894, från da. spydig, ombildning av
ä. da. spidig, med -d- av = no.
spitig, jfr sv. dial. spilol, från lty.
spitiscli, till mlty. sj)il, hån, kränk-
ning (varifrån norrl. dial., fsv. o. no. spit;
se spit) = eng. (de)spile, från ffra. despil
(fra. dépit), av lat. despeclus, förakt, til)
despicere, se ned på (jfr respekt osv.);
jfr under specerier; urbesl. med
speja o. spå.
spygatt, Rajalin 1730 = da. spygat,
ty. speigalt, från holl. spiegat el. lty.
spigat, av mlty. spégal, -gole. I första
leden folketymologiskt anslutet till spy;
alltså det hål (gatt), genom vilket
vattnet utspys; men egentl. av holl. spie,
spij, propp, kil, o. sålunda här om den
tapp, som avspärrar vattnet (f. ö. av
ovisst urspr.; jfr eng. spigot, tapp, som
har romanska anor, el. enl. Falk-Torp
s. 1137 snarare germanskt; till spett).
Mlty. spégole innehåller -gole, ränna,
avloppsrör = ty. gosse (avljudsform till
gjuta); möjl. den äldsta formen, varav
sedan spégat i anslutning till gatt.
spå, fsv. spä — isl. spä, da. spaa;
jämte isl. spä f., spådom, av en germ.
stam *spah-, i avljudsförh. till fhty.
spéhön, speja, osv. (= lånordet speja),
till ieur. roten (s)pe?( i lat. specio, ser,
grek. sképtomai spejar (med konsonant-
omkastning av *spekt-), sanskr. spåcati,
påcyati, ser, osv., med avljudsformen
grek. skopco, ser (vartill mikroskop
osv.). Jfr f. ö. perspektiv, spegel,
spektakel, spekulera, spion, även-
som skeptisk. — Parallellrot: ie. (s)peg,
se spak. — Människan spår och
Gud rår, motsv. (vanl.) helrimmande
uttr. i flera språk, t. ex. ty. der mensch
denkt, Gott lenkt, eng. man proposes,
God disposes, ital. 1'uomo propone, e
Dio dispone, span. el hombre pone, y
Dios dispone osv.; jfr hos den engelske
skalden Langland (1300-t.): homo pro-
ponit, (sed) Deus disponit.
spån r. o. n., fsv. span m. (plur.
späner, ackus. spänne) = isl. spänn,
s])önn o. no. spön, även: träsked, da.
spaan, ffris. spön, mit}', spån, spön,
även: träsked, fhty. span, spån, skärva
(ty. span), ags. spön m., f. (eng. spoon,
sked), av germ. *spänn-, rotbesl. med
spade, spat; möjl. även med grek.
s])hén, kil; se Persson In dog. Wortf. s.
405. Jfr spänta. — Pluralformen spå-
nor är en hypersvecism för spåner (efter
mönstret flickor, vard. flicker, osv.); jfr
l svanor ~ svaner. Om de växlande plu-
| ralformerna se f. ö. Lindblad A. Sahl-
stedt s. 169 f. — Med avs. på betyd. -
utvecklingen 'spån' >- 'sked' kan jämföras
de ålderdomliga 'friareskedar' medspån-
formiga skaft, som omtalas av Lithberg
i Rig 2: 243 (med avbildningar). -
(Spritt) spån gande ny är en utvidg-
ning (i anslutning till andra dylika uttr.
på -ande) av ett ord motsv. sv. dial.
span-ny, isl. spdn-nyr (varav eng. span-
new) = ty. spännen osv.; alltså med
en betyd, hos första leden motsv. den
i splitter (ny osv.), sv. dial. spik-
spångande ny (till spik antingen i
betyd, 'flisa' el. i den av 'spik'; se
spik) osv., sålunda egentl.: ny o. glän-
! sande som en n}rss avhyvlad spån, en
färsk träflisa el. träsplittra el. möjl. en
nysmidd spik. — Uttr. dum som en
spån, t. ex. Bellman osv., kunde län-
kas utgå från ett *spåndum, med ut-
sträckt anv. av spän- i isl. spånnyr osv.
(alldeles såsom stock i 3tock lat osv.
efter stock dum). Snarast föreligger
här väl dock en direkt metaforisk över-
föring. — Till avledn. (sv. dial. osv.)
s}>än<(, spånbelägga, hor uttr. spänna
spanad 85
kyrka (en lek), se närmare spänna 2.
Om lärospån (L. P. (iothus 1617:
låre . förr även lår-, ännu t. ex. E.
Carlén 18(55) se d. o. under lära.
spanad, Serenius 1741, bouppt. fr.
Växiö 17 1."), utvidgad (analogi sk) form
av ä. spöna Aurivillius 1(584 (spänna
Spegel 1685), spone Hels. 1587, fsv. spnni,
oblik kasus "spöna, urnord. *spunan-,
ett nomen actionis av svagaste avljuds-
stadiet germ. spnn till roten sj>en i
spinna; jfr 1) rånad: fsv. bruni: brin-
na o. f. ö. ledsnad: ä. nsv. sbst. ledsna,
lydnad: fsv. Igpna, rodnad: ä. nsv.
sbst. rodna. — Samma fsv. ord ingår i
a. sv. spånrock (som växelform ännu hos
Wcste 1807) o. det likbetydande spån-
vagn.
spång", fsv. spång (plur. spamgcr o.
spangar, jfr nedan), spång, tunn metall-
platta == isl. spong, isflak, isbälte över
älv, tunn metallplatta, no. spong ds.,
da. spång, spång, ml ty. spange, spänne,
fhty. spanga (ty. spange), ags. spång
osv., av germ. *spangö-, varav även det
linska lånordet pank(k)u, panka, spänne;
sannol. till en utvidgning av roten span
i spänna (jfr Persson Indog. Wortf. s.
414). — De fsv. pluralformerna kvarleva
i nsv. som spänger o. spångar, den se-
nare i slit i betyd, 'liten smal bro (för
fotgängare)'.
spångande i spritt spån gande ny,
se under spån.
spår, fsv., isl., da., mlty., fhty., ags.
spor n. (ty. spur f., eng. spoor från boll.
=), av germ. *spnra-, till roten sper i
spjärna. — Avledn.: spåra vb = da.
spore, formellt identiskt, men yngre än
sv. dial. spåra, trampa (i djup snö o. d.),
isl. spora, trampa på, no.: gå hårt m. m.
En annan avledn. är spörja (se d. o.).
— I ä. nsv. (stundom) o. vissa dial.
(med annan utveckling av fsv. spor) i
stället sporr (spörr).
späck, fsv. sp&k (väl från mlty.) o.
spik = isl. sj)ik, da. spcek (från mlty.),
fsax., mlty. spek (i mlty. med genit. -ekes),
fht}T. s])ic(k) (ty. speck), av germ. *spik-
(k)a-, alltså ett samgerm. ord; enl. Pers-
son Wurzelerw. s. 118 besl. med sanskr.
sphij, sphigT, arsklinka, höft; f. ö. blott
osäkra anknytningar. Lat. har i stället
spalt
lardum, läridum (fra. lard), möjl. med
Osthoff besl. med grek. lärinös, fet (av
*Zaies-?); grek. bl. a. stéar, även: talg
(se stearin); i ir. o. vissa slavo-balt.
spr. däremot ord för 'salt(ad)' o. besl.
med salt. — Härtill vb. späcka, i ä.
nsv. även inf. späckia o. ipf. spä(c)kle,
fsv. spatkka — da. spwkke, mlty. spekken ;
jfr ty. spicken (väl med analogiskt -i-;
knappast så gammalt, att det kan utgå
från ett germ. *spekkian). I sv., da. o.
ty. även bildl., t. ex. späcka sin pung,
A. Oxenstierna 1624: 'späckiat med . .
conditioner' (om en resolution).
späd, Dalins Arg.: späd känsel, dvs.
fin, ömtålig, fsv. spwdher, späd, fin, smal
= da. spced, ett speciellt nordiskt ord,
av germ. *spapja- el. "spaÖja-, nära besl.
med spad, egentl.: tunn, utsträckt på
längden, till ie. roten spe, spänna ut; se
närmare spad o. Persson Indog. Wortf.
s. 402. Med avs. på betyd. -utvecklingen
kan erinras om att spa?dhcr i en fsv.
översättning återger lat. tencr, som hör
till en likbetydande rot. Jfr följ.
späda, t. ex. I. Erici o. 1645, fsv. spa?-
dhia — da. spa>de, avledn. av föreg. i
betyd, 'tunn' el. av det nära besl. spad.
späjs, se spejs.
späka, fsv. spwkia, göra spak el. frid-
sam, späka = isl. spekja, da. spwge,
avledn. av adj. spak, såsom t ex. göda
till god, härda till hård el. tämja till
tam (där dock ett gammalt kausativ
kan föreligga).
späkt, arkaistiskt lagord i uttr. hålla
i späkt och lagom, fsv. sp&kt, frid-
samhet, saktmod, tämjande, av urnord.
*sj)(tkipö-, till spak, adj., o. späka; bil-
dat som -säkt i ursäkt.
spält, ett slags vete, jfr s])ella Var.
rer. 1538, jämte da. spelt 1550 från mlty.
spelte = fhty. spelza o. spelta (ty. spelz
o. spelt), ags., eng. spelt; från germ. spr.
kommer senlat. spelta (>> ital.) enl.
Hoops Waldbäume s. 415 f., som i mot-
sats till åtskilliga andra forskare anser
sädesslagsnamnet som inhemskt ger-
manskt (lat. spelta är i så fall ett av de
äldsta lat. lånorden från germ. spr.) o.
(liksom förut gissningsvis Falk-Torp)
för det till ie. roten sp{h)el, klyva, i
spjäll osv. med syftning på det för
späiina
853
spänta
spaltar tern a karakteristiska sättet hos
axen att vid tröskningen sönderdelas i
de enstaka småaxen. — Tyskan har för
'spält' dessutom en del mer ek mindre
dialektiska, etymologiskt dunkla beteck-
ningar såsom dinkel (redan i fhty.), em-
mer (fhty. amer; även i sv. som lån:
emmer t. ex. Berlin Läseb. i natur!.),
vcsen (fhty. fesa, även: hylsa; möjl. besl.
med lat. pisum). — Svaga spår av spalten
ha påträffats i pålbyggnaderna vid Bie-
lersee från bronsåldern.
1. spänna, fsv. spwnna = isl. spenna,
da. spcende, mlty., mhty. spennen, av
germ. *spannian, kausativbildning (dock
med iterativintensivisk betyd., jfr t. ex.
nöta) till germ. redupl. vb. *spannan
= fhty. o. ags. (ty. spännen, eng. span);
alltså närmast jämförligt med fälla,
hänga (till dc redupl. vb. * fällan, 'han-
han); bildat med presentiskt n (el. möjl.
ie. -nn- > -/in; jfr rinna) till no. spana,
spänna, i avljudsförh. till mhty. s])dn,
strid; jfr spann 1 — 3, spänstig. leur.
rot (s)pcn i fslav. pina, peli, spänna,
litau. pdnlis, boja, osv.; identisk med
roten s]>rn, locka, i fsv. spana i denna
betyd, (se spene); avlägsnare besl. med
spad, sp a de, spån, späd o. väl även
spant o. spån g. Se f. ö. spinna. —
Spänn are, varigenom vävnaden hålles
utspänd under vävnaden, yngre beteck-
ning, motsvar. sv. dial. spjälk, no. spjclk,
ni si. spjalk (se spjälka).
2. spänna, i utlr. spänna kyrka,
jfr om leken närmare t. ex. v. Braun i
kal. Den Namnlöse 1849 s. 158 f. (i en
skildring från det gamla Karlberg), av
äldre späna, t. ex. späna kyrkor Små-
saker 5: 64 från 175G i den bekanta upp-
räkningen av gamla jullekar; egentl.:
spånbelägga = ä. nsv., sv. dial. späna i
denna betyd., avledn. av spån. — Öm
leken förr även spåna kyrka t. ex. Hall-
man, till växelformen spana, spånbe-
lägga, t. ex. sp. kyrktaket Smål. — For-
men spänna för späna beror sna-
rast på utveckling i svagtonig ställ-
ning; jfr t. ex. kurra o. kura gömma
(se kurra 2). Möjl. har dock folk-
etymologisk ombildning egt rum i an-
slutning till spänna 1 i t. ex. spänna
bälte, förr vanlig brottningslek, t. ex.
P. Lagerlöf, O. Lindsten 1716 osv. —
Jfr f. ö. spänta.
spänne, fsv. -spwnne = isl. spenni, da.
spcende, av urnord. *spannia-, deverba-
tivum till spänna el. denominativum
till ett sbst. motsv. mlty. span(n) =
ä. da. span, fsv. -span, ä. nsv. spann
Bib. 1541, de senare väl lånade från
mlty.
späns, Geijer 1799 : spencen best. form,
DA 1808: spänsar plur.; spencer(n) 1818
('kort tröja') = da. spens, ty. spenzer,
från eng. spenccr, efter Earl Spenccr (y
1845), vars namn kommer från meng.
spencer = ffra. despencier, proviantör
o. d., till lat. dispendere, väga upp, be-
tala (motsv. sv. dispensera). — Den
nord. formen har uppkommit genom
missuppfattning av ordet som en plural
på -er; jfr t. ex. under kusk, mankill,
propeller, tratt el. sv. dial. kilomet
för kilometer, sekvest för s e k v c s t e r,
teat för teater.
spänslig1, se spenslig.
späustig, M. Strömer 1741, Lind 1749;
äldst o. under 1700-t. övervägande om
luft o. gaser; Westerdahl Helsans bev.
har i uppl. 1764 elasliqne, 1768 sjxins-
tiga; till spänna, väl genom inverkan
från ty. widers})enslig o. det därefter
bildade (ungef. samtidigt som späns-
tig uppträdande) motspänstig. Dah-
ierup Det danske Sprogs Hist.2 s. 130
anser det danska ordet vara lånat från
svenskan. Enl. Falk-Torp s. 1140 är da.
spwnslig dessutom delvis uppkommet
genom ombildning av likbetyd. da. spain-
dig efter analogi av ä. da. afspamdig,
otrogen, o. ty. abspenslig (till fhty. spänst,
lockelse, till spanan, locka; se spene).
— Härtill i nyaste tid nybildningen
spänst, i sht i sportspr. o. d., Krsemer
Resa 1913 (med cit. -tecken ; om kropps-
hållning), ävensom spän sta, visa sig
spänstig, Spr. o. st. 1910 s. 223, o. spän sta
upp sig 1915, 1919.
spänta (stickor), 1660 i betyd, 'spån-
belägga' (kvar i sv. dial.), Hadorph o.
1670: 'en trääkyrkia spänt uthan på'
(med den äldre böjningen späntet spänt);
av germ. "spcénatjan (el. efter mönstret
av dylika bildningar), till sbst. spån
el. de därav avledda ä. nsv. späna ("sp£é-
Bpärgel
854
spöka
mun), spänta, i dial. 'spän belägga' <v
sv. dial. spana, spånbelägga. Se f. ö.
spänna 2 o. med avs. på konjugations-
växlingen under törsta,
spärgel, Spergula arvensis, Gadd 1775
da. spergel, från ty. spsrgel, i norra
Tyskl. även spörgel, spark, motsv. (utan
f-avledn.) mlty. sparge, hoU.spurrie (varav
eng. spurr(e)y). Antagl. ett ger ni. ord,
i vilket fall det sent uppträdande mlat.
spergula (fra. spcrgule) vore lånat från
germ. spr. — En inhemsk nord. benäm-
ning på spärgeln är sv. dial. skorv, no.
skum, nisl. skurna, till skorv; i sv.
dial. även fiyle el. frylegräs.
1. spärra (stänga o. d.). Gustaf II
Adolf 1626: låtha spärra sigh in = da.
sjxvrre, väl lånat från t}r.: mlty. spenen,
ds., egentl.: sätta för en bjälke som bom,
i mlty. även: förse med spärrar = mhty.,
ty. spenen o. det inhemskt nordiska y.
fno., no. sperra, förse med spärrar. Av-
ledn. av spar re såsom stänga av stång.
Jfr följ.
2. spärra (upp ögonen o. d.), P. J.
Rudbeckius 1667 = da. spcerre op, vitt
öppna; motsv. sv. dial. spärra, streta
emot, isl. sperra (pres. -ir), sträcka ut,
no. (pres. -ar): spjärna el. streta emot,
da. dial. spjarre, streta, sparka, mlty.
speren, spärra ut, mhty. spenen, även:
sträcka; åtm. delvis väl = föreg. (så har
trol. spärra upp bildats i motsats till
spärra in); i vissa fall dock närmare
anslutande sig till grundbetyd, i roten
sper, sådan den uppträder i t. ex. spjär-
na. Samma betyd. -växling'spärra, stänga'
o. 'spjärna el. streta emot' uppträder
f. ö. i de rotbcsl. litau. us-spiriu, stänger,
spärrar, o. lett. sperles, spjärna emot, nå-
got som kunde tala för att alldeles iden-
tifiera spärra 1 o. 2. Jfr spa rlakan.
spärrlemmad, numera föga br., späd-
lemmad, I. Erici o. 1645 : spärrlcmat =
da. spterlemmct. Enl. Kock PBB 15: 260
en ljudlagsenligt uppkommen biform till
s p ä dlemma d. Kan väl dock knappast
skiljas från no. spirvelimad ds., till spir-
ven, fint byggd, smal, spirv{el), spinkig
person, sv. dial. spirvel ds.; jfr även sv.
dial. spireli, lång o. smal, no. spirl sbst.,
spirlen adj.; möjl. etymol. sammanhäng-
ande med spira; jfr Falk-Torp s. 1140,
Torp Etym. ordb. s. 690. F. ö. i en-
skildheter oklart.
spärritt, se rida spärr.
spätta (t. ex. röd spätta, t. ex. Sv.
Nilsson 1855) = da. rodspa>lte; till ä. nsv.
spätta, fläck, t. ex. I. Erici o. 1645, motsv.
da. spielle, no. spett, jfr ä. nsv. rödspet-
tot, 1554 (om ko), sv. dial. brun-, röd-
spätlig, brun-, röd fläckig, besl. med holl.
spalje; besl. med lty. spalten, spruta,
sprattla, springa i tu, eng. spalter, stänka
(jfr spätt); med samma betyd. -utveck-
ling som i ty. sprosse, fläck, till roten i
spruta (se under spröt); jfr även ne-
dan. — Spotta i rödspotta (Linné
1747, 1748: rödspotta, 1740 av L. kallad
skålla) hör däremot till ä. nsv. spott,
fläck, blemma, motsv. no. spott ds., nisl.
spotli, stump, öfris., eng. spot, fläck;
besl. med ä. nsv. sputa, fläck, sputig,
fläckig, till ä. nsv. (osv.) sputa, spruta,
o. spotta (se d. o.). Med (möjl. pejo-
rativt j) i ä. nsv. spjntt(a), fläck (t. ex.
Linné) — sv. dial.
spö, ä. nsv. spöd, Bib. 1541 (: Ut
spöödh), ännu hos Lind 1749 (jämte spö),
Linné Sk. resa o. lhre 1769, jämte spö(ö),
t. ex. Arvidi 1651, med avledn. späde n.,
t. ex. 1649, sv. dial. spöd f. o. spöde n.,
motsv. no. spau(d) m., spo n.; väl till
samma rot (med avljud) som spjut (se
d. o.). Annorlunda Tamm Nord. stud.
s. 29, varemot Torp Ark. 24: 93.
spöka, L. Petri: spökt supin., P. Erici
1582: späker (i båda fallen om djävulen)
= da. spege, även 'skämta', i ä. da.
också 'trolla, varsla om', från mlty.
spöken, spöka, trolla, spå (varav även
ty. spaken) = ä. ty. spuehen. Avledn.
av mit}', spök jämte spuk, spökeri, spöke
(ty. spuk; eng. spook från lty. el. holl.),
varav fsv., ä. nsv. spok ds., i sv. dial.
o. stundom i ä. nsv. 'fågelskrämma',
ä. da. spog, spöke, odjur, odåga. Härtill
även spöke, Schroderus o. 1638, i ä.
nsv. även 'synvilla' o. d., t. ex. 1582,
'vidunder', t. ex. Petreius 1614; förr
även spök, bl. a. i betyd, 'fågelskrämma'
(jfr likbetyd, nsv., i slit dial., hamp-
o. åkerspöke); spö k el se, i betyd,
'spöke' t. ex. Bib. 1541, 'skenbild, syn-
villa' L. Petri, 'trolldom' O. Petri, jfr
lty. spökels o. mlty. spök(e)nisse, -
spörja
855
stackato
Ordgruppen sammanhänger, såsom re-
dan Kluge förmodat, utan tvivel med
litau. spå' galas, glans; med samma be-
tyd.-utveckling som i ags. svin, scinn(a),
spöke, till skina, o. sv. dial. skråmta,
spöka, till isl. skråma, skina; se f. ö.
under skrymta. Spöke, närmast:
svagt sken el. dyl. (liksom no. skrimsla
i båda betyd.), betyder alltså egentl.:
vad som svagt framskymtar. Den van-
liga sammanställningen med fsv. puke,
ond ande (se skråpuk o. puckel), är
oriktig.
spörja, fsv. spöria, spyria, utforska,
efterforska, fråga, få veta = isl. spyrja
ds., uppspåra, följa spår, da. sporre,
mholl. sporen, sporen, efterforska, un-
dersöka, fhty. spurian, sparren, uppsöka,
erfara, följa spår (ty. spåren), ags. spy-
rian, av germ. "spurjan, avledn. av
spår. Med avs. på betyd. -övergången
'spåra' > 'erfara, spörja' jfr vb. lära till
germ. *lais-, spåra, spår; alltså, liksom
sannol. även nys, bleknade reflexer av
det forna jägarlivet. — Den gamla pas-
siva) presensformen, fsv. spyrs, kvar-
lever i uttr. det spörs väl (G. I 1543)
o. spor (fsv. spyr) ännu t. ex. Geijer
Odalb. — Spörsmål, y. fsv. spörsmål
= da. sporgsmaal, sannol. till ett icke
uppvisat vbalsbst. fsv. *spyrsl, spörjande
(jfr fsv. spyrilse); alltså bildat som d röj s-
mål. Tamm Spr. o. st. 1: 186. — Det
till fsv. spyria bildade abstr. spnrdagher,
-daglu (av 'spnri-, jfr förf. Ark. 15: 233
o. se bardalek) kvarlever ännu i flera
dial., t. ex. Kim. 1. spordaje plur., kun-
skap (Sv. lm. II. 7: 37), se f. ö. Rietz
s. 659.
Staaff, familjen., 1600-t., efter Sia fre
by Jämtl.
stab, i militär anv. 1730 (jfr nedan)
= da., från ty. stab ; samma ord som
stab = stav, med ursprunglig syftning
på kommandostaven o. sedermera med
kollektiv betydelse av de officerare, som
biträda befälhavaren. Samma dubbel-
betydelse uppträder även i eng. sia/}'.
— Ordet förekommer i sv. redan 1636:
slabar plur., om indelningen av »Påff-
wens Concilio».
stabbe, trästump el. -block, Verelius
1681 no., da. dial. = isl. stabbi; i
sv. dial. även stabb: kortformsbildning
I till stav av samma slag som t. ex.
stubbe till stu v.
stabbig", till sv. dial. slabba, gå stelt
el. vacklande, i slit i Götal., Benedicts-
son 1887, T. Sällberg 1898 = no.; in-
tensivbildning till germ. *stab-, vara
styv, i stav osv. — Sv. dial. stabb,
stabba, ovig, stabbig man el. kvinna,
kan höra hit, men utgår snarast från
det nära besl. stabb (se sta b be), alltså
att jämföra med kloss, klump osv. i
överförd anv.
stabel, av fra. stable, fast, varaktig,
av lat. stabilis, varav sv. stabil (= ty.),
till lat. siare, bestå, slå (se stå); jfr det
besl. lånordet beständig till stånd,
stånda. — Avledn. av stabilis: lat. sta-
bilire > fra. établir, varav sv. etablera
(se d. o.).
stabil, se föreg.
1. stack, fsv. stakker = isl. stakkr,
da. stak (eng. stack från nord.), av germ.
*stakka-, av "stanna- till germ. roten
stak, vara el. bliva styv o. d., i stake;
jfr fslav. stogu, hög. Bildat som t. ex.
block, lock 1. Jfr även följ.
2. stack (dial.), kjortel, fsv. stakker,
ett klädesplagg som drogs över huvudet
= isl. stakkr, kofta, no. stakk, skört,
kvinnoklädning, ä. da. skindstak; lånat
i fin. takki, överklädning; snarast till
nord. adj. stakk-, kort (se s täck a), lik-
som kjortel till kort, o. i så fall yt-
terst rotbesl. med föreg.
stackare, stackars, fsv. siakkar, stak-
karl, stafkarl, stackare, (kringvandrande)
tiggare = isl. stafkarl, no. stakkar, ä.
da. stakkarl, da. stakkel; lånat från
nord. i lt}'. stakker osv.; till stav o.
i karl, alltså egentl.: som stöder sig på
en stav. — Stackare kan vara en om-
bildning av stackar i anslutning till an-
dra ord på -are (närmast från best. f.
stackarn, efter mönstret fiskare: best. f.
fiskarn, Xoreen V. spr. 4: 152); men
också tänkas utgå från pluralformen
stakkare (stakere 1502; av stafkarla(r)),
j vars karaktär av flertalsform förblek-
nat. — Stackars = no. slakkars, da.
stakkels, innehåller genit. stafkarls; jfr
fsv. wslasta slakkars (dvs. tiggares) son.
stackato, mus., liksom <lc flesta mu-
856
-sta(d)
siktermcr från ital. : staccato, egentl.:
lösgjord, till staccare, lösgöra'; med syft-
ning därpå att anslaget är kort, icke
bundet, med en liten paus efter varje
ton.
stackig', stackot, kort, kortvarig, se
under stack 2 o. särsk. stäcka.
1. stad, i vissa anv. inhemskt, i an-
dra lånat, motsv. fsv. staper m., ställ-
ning, stånd, stannande; ställe, ort, stad
m. m. = isl. staÖr ungef. ds., no. stad,
ii. da. s/m/, sled, da. sled (n.), med c
från plur., möjl. på grund av inflytelse
från 1 1 v., got. släps (genit. stadis), fsax.
.s/«(/ o. stedi f., mlty. stat (-d-, o. sledc;
jfr ståthållare), fhty. stat (ty. stadt
o. statt i t. ex. anstått), fhty. stali, mhty.
steie (ty. ställe), ags. stede ra,; i allm.:
ställe, plats, i mhty., ty. o. mlty. även:
stad, vilken betyd, från mlty. o. ty. in-
kommit i sv.; jfr by o. uppstad. Av
germ. *stadi- — ie. *sl(h)dti- = sanskr.
sthiti-, stående, ställe, fasthet, grek.
ståsis (med s av t som i basis = bas 4),
lat. statim, strax, egentl.: på stället (till
*stati-; se nedan); jfr lat. status, ställ-
ning (varav stat 1, 2 o. ståt). — Det
inhemska stad kvarlever i uttr. var
och en i sin stad, i någons stad
och ställe, i bostad (fsv. böstaper —
isl. busladr osv.), gödselstad samt i en
mängd ortnamn (se -stad 2; dock icke
i en del stadsnamn på -stad). — Sv.
dial. på stan, strax, på stället, motsva-
ras av isl. d stadinn, da. paa sledet,
mlty. uppe (der) slede, mhty. uf der slete
(men ty. auf der slelle). Jfr fsv. i stadh
= isl. ; slaÖ, ä. da. i stad, mhty. in
slete; jfr lat. illico ds., av in loco (till
locus, ställe; se lokal), ävensom lat.
statim, strax (egentl. ackus. av ett med
stad etymol. identiskt * stali-, med ut-
vidgningen stalio = station), o. spän.
luego ds. (av lat. locö). Se f. ö. åstad.
— Härjämte en neutral o. maskulin a-
stam: germ. * släpa- = fsv. stadh, sjö-
el. åkant, sv. dial. stad (även f.), no. siad
n. o. m., fsax. stalh m., strand, fhty.
stad n. (o. slado m.; jfr ty. geslade),
ags. stced m. o. n., get. släp n. (jfr un-
der Stedingk), ett allmänt germ. ord;
vidare: en wö-stam: germ. *stapivö- =
isl. slpö (genit -var) f., landningsplats
(jfr under stanna), ävensom ett germ.
adj. *stada-, stående fast, varom under
städja. — Närmast avlett av detta adj.
är väl fsv. stapi, ställning el. fot för
stockkupa — got. -släpa i lukamastapa,
ställ för oljelampa, etymol. identiskt med
isl. stadi, stack, no. siade ds. Fhty.
slado, strand (jfr ty. geslade) är en /}-
stamsutvidgning av likbetyd. fhty. stad
= got. släps. — Stadfästa, fsv. stap-
fcesla = isl. stadfesta, da. stadfäste, äldst:
fästa vid ett bestämt ställe; till fsv. slap-
faster osv., fäst vid ett bestämt ställe,
stadig, fast. — Stadshus, Spegel 1712:
'Guildhall, Stadshuset i London'; 1749:
'Rådhuset . . (och) det där utmed nyss
uppförda Stadshuset (i Göteborg)', jfr
ty. stadthaus, -keller, fra. hotel de ville.
Det forna Kastenhof i Sthlm (å Hotell
Rydbergs tomt) kallades, enl. vad som
uppgives, under 1600-t. någon gång Norr-
malms stadshus. Det moderna stads-
husets (t. ex. Sthlm, Trollhättan) upp-
gifter fyllas i regel ännu till en del av
rådhuset; med de äldre stadshusen är
(el. var) hotell- el. restaurationsrörelse
förenad. — Om andra germ. ord för
'stad, urbs, oppidum' se borg, by o.
Tu na. Om ry. gorod, stad, se gård;
om likbetyd. grek. polis se politik, om
grek. dstg se Vist. En i öster vida
spridd beteckning för 'stad' är fsiav.
mésto osv.; liksom lat. urbs o. oppidum
av ej fullt säkert fastställd härledning
(se resp. Bern eker o. Walde). Samin-
doeur. uttr. för stadsanläggning saknas.
2. -sta(d) i en mängd sv. ortnamn,
fsv. -sladhir (-a, -lim; om efteiiedens
behandling se YVigforss Ark. 35: 209 f.),
plur. till stad 1 i betyd, 'ställe'. Egentl.
flera lager, av vilka det talrikaste inne-
håller personnamn, t. ex. Alvesta
(fsv. Alvestadha, till fsv. personn. Alver),
Finsta(d) (till personn. F i nn), Furing-
stad Ögtl. (fsv. Furinsta, Furungstadh,
väl till Furuug, en av Furungarnas släkt,
jfr Fyrunga Vgtl. o. förf. Ortn. på -inge
s. 31), Gistad (fsv. Gislasladha, till
personn. Gisle), Herrstad Ögtl., fsv.
Hirikstadh, till fsv. personn. Hirik, men
Herrestad Sdml., fsv. Ha^ridssta, till
personn. 'Ihvrridh, o. samma namn i
Skå. (fda. Hazrvidsstadh) till personmin-
-sta(d)
8.") 7
stadium
net Hcervidh, .1 ärrestad (se under
jarl), Kalvestad (ej till djurn. kalvl),
Otterstad (se Ottar), Hamsta (till
fsv. pcrsonn. Ram), Hingsta(d) Ögtl.
(möjl. till personn. Ring; kanske dock
snarare efter de nära gården befintliga
i ringar ordnade, cirkelrunda stensätt-
ningarna, varom se förf. Ortn. på -by s.
120, i så fall till ett annat lager), Sjö-
gesta(d) (fsv. Sighwatdssiadha; se Sig-),
Skepp er st ad (ej direkt till skepp;
se d. o. slutet), Skäll in gstad (se sköld
slutet), Sköllersta (se d. o.), Styr stad
Ögtl. (fsv. Stijdhilstadha, till ett personn.
"Slydhil), Söver stad (se Sig-), Toll-
s t a d Ögtl . (se u n der Tolv), LJ nner-
stad Ögtl. (fsv. Öndastadh, till personn.
Önd, sammandragen form av Ouind =
isl. Eyvindr), Yangstad Ögtl. (se un-
der V a g n h ä r a d), Vickensta ( se u n der
viking), V i res ta d (se d. o.), Örsta(d)
Ögtl., Nke (fsv. Öriksstadh, till personn.
Örik), Österstad Uppl. o. Ögtl. (till
fsv. personnamnet Öste; alltså ej till
väderstrecksbeteckningen öster!) osv.
Ett stort antal av dessa namn innehålla
personnamn, som f. ö. a ro okända från
historisk tid, t. ex. Skrap-, Vrigsta(d)
(i vissa fall kanske dock vanliga appella-
tiver). — Namnen av denna typ äro
spridda över så gott som hela Norden;
de äldsta synas härstamma åtm. från
den äldre järnåldern ; kanske äro som-
liga betydligt tidigare; men nya sådana
ha bildats till omkring år 1000. — Till
denna typ höra blott ett par av de nu-
varande stadsnamnen på -stad (dock
sannol. till den mera fåtaliga grupp,
där första leden icke är ett person-
namn), t. ex. Halmstad o. Ystad (jfr
Bås ta d), där alltså senare leden äldst
betytt ej 'stad' utan 'ställe'; sålunda av
samma slag som t. ex. Vattensta Uppl.,
fsv. Vatnasta, o. V an stad, fsv. Vatn-
slatha, Färs hd Skå. De övriga stads-
namnen på -stad äro jämförelsevis
unga, med senare ledens betydelse från
tyskan, t. ex. Filipstad, Mariestad
osv. (se under de resp. namnen). —
Ortnamn på -sta(d) ligga till grund
för en del familjen., såsom BI ack sta -
di us, Fre sta di us, Orstadius, från
tider, dä de latiniserande bildningarna
florerade. Däremot förekomma mycket
sällan familjenamn av gårdnamnet i oför-
ändrad gestalt. Annorlunda i Norge,
Danmark o. Tyskland; jfr t. ex. Mel-
sted, da. Örsted, ävensom de svenska
på -stedt, av vilka de äldsta ha tyskt
ursprung, men sedan åtskilliga nybildats
på svenskt område, t. ex. B a m stedt
! efter Barn shyt tan Vstml., Quenner-
s te dt (se d. o.), Skars te dt efter Skara
Vgtl., Walmstedt efter Va 1 mes ta d,
! Zetterstedt (se sätcr). Jfr E. H.
Tegnér i Nord. tidskr. 1882 s. 124.
stadd, adj., fsv. stadder = isl. staddr,
egentl, part. pf. till städja; motsv. da.
, stedt i samma betyd., till det med städja
identiska da. stede.
1. stadga, sbst., abstr., o. konkr.,
plur. i olika betyd.: -ar o. -or, fsv.
stadhga, oblik kasus till fsv. stapge m.,
ställning, stadig ställning, avtal, lag m. m.
\ = isl. stadgi, ä. da. siadge; avledn. av
fsv. slapngher osv. (= stadig). Jfr följ.
2. stadga, vb, i sv. dial. stagga, hejda,
i fsv. stapga (stagga) med betyd, i anslut-
ning till stapge ovan; avledn. av fsv.
stapugher (= stadig), Jfr föreg. samt
isl. slgdva, till stod (gen. -var), se.stad 1.
stadig, i ä. nsv. även: ständig, t. ex.
'en trätosam qwinna (är) ett stadigt
1 drypande' Sal. ordspr. 19: 13 (gamla
bibelövers ), fsv. stapugher, stadig, stän-
dig = isl. stndugr, da. stadig, av germ.
*stadu^a-. Biform på germ. -iga-: da.
stce.dig, istadig = ml ty, sledich, mhty.
stetec. Avledningar av ett sbst. motsv.
sbst. fsv. slaper (= stad 1), egentl.:
ställning, plats, där man står; jfr i s ta -
dig. — Ty. stetig, beständig m, m., kom-
| mer av mhty. slcetec = mlty. siédich o.
j innehåller sålunda en avljudsform (ie.-é-)
i till stadig; samma som i städse; jfr
med avs. på betyd. -utvecklingen stän-
1 dig, beständig.
Stadion, se följ.
stadium, från lat. stadium, rännar-
bana, vädjobana, grekiskt matt, latini-
sering av grek. stadion ds., närmast till
adj. stddios, fast, bestämd, till roten i
stå; kanske ombildning av det äldre
likbe tydande spädion. Stadium är så-
lunda etymologiskt identiskt med Sta-
dion (i Stockholm),
Stuöl von Holstein
858
stall
Staöl von Holstein, adligt familjen.,
efter ättens stamgods Holstein i Hessen-
Nassau.
stafett, t. ex. 1788; tidigare: staffet{t)at
1687 m. fl.; 1791: estafette; i den nsv.
formen från ty. staffette, av ital. staffelta
(fra. estafette), till ital. staffa, stigbygel,
ett lan från fhty. stapfa, steg; se sta-
pel, stappla o. stigbygel. Alltså
egcntl.: kurir till bäst.
staffage, V. Rydberg Den siste ath.
1859, Nyblom 1864 = da., från ty.
staffage, romaniserad bildning till staf-
fiercn, ntstotTera (varav ä. nsv. stoffera)
= ml ty. stafferen, varifrån da. staffere,
en växelform till stoffera. Jfr boll.
stoff a ge.
Staffan, mansn., se Stefan.
staffli, Dalin 1853 m. fl.: staffeli =
da. slaffeli, från ty. staffelei, avledn. av
staffel, stegpinne, trappavsats (= sta-
pel); med romansk ändelse (= lat. -ia)
såsom i kofferdi, maskopi, värd i.
stag, 1698: gå öfiver Staag = isl.,
da. — mlty. stack, boll. stag, ags. staig
(eng. slag), till en germ. rot stag-, san-
nol. av ic. stak-, växelform till stag- i
stake; jfr stål o. stegel. — Från detta
germ. ord bärstammar fra. étai ds., en
av de många sjötermer, som romanerna
lånat från germanerna; jfr båt, mast,
mat ros, skot.
1 . stagg, ett styvt gräs, Nardus stricta,
i litter. först under de senare årtiondena
= gotl. slagg m., vass agn på korn, ä.
da. stag, spets, brodd; säkerl. med inten-
sivisk konsonantföiiängning av samma
slag som i pigg, tagg osv., se även un-
der agg, till ie. roten ste(n)gli i stinga;
jfr grek. sldkhos, ax, av \slhDgh-e\.*stngh-.
Se ii ven följ.
2. stagg, storspigg (även: pigg), 1836
= ä. da. stag, da. hundeslag, besl. med
no. stegg ds., egentl.: spetsig, stickande o.
= föreg.; jfr likabetyd. ty. stichling o.
med avs. på bildningen spigg; efter de
till taggar ombildade fenorna. Hit böra
säkerl. också en del andra germ. djur-
namn, särsk. på banndjur, t. ex. no. stagg,
hanne av ejder o. gås, nisl. steggr, även =
bannkatt (egentl. om födslolemmen ; Torp
Ktymol. ordb. s. 710), o. väl också ags.
slagga m., hjort (eng. slag), där det
dock kanske snarast är fråga om hor-
nen.
stagnation, av lat. *slagnälio (genit.
-önis), till slctgnäre, vara stillastående
(om vatten), översvämma m. m. (varav
ty. stagnieren, sv. stagnera), avledn. av
stagnum, stillastående vatten, damm, pöl
(se tank).
stake, fsv. staki = isl. = da. slage,
mlty. stake (ty. slaken), ags. staca (eng.
stake), av germ. "stakan- m., till en
germ. rot stak, vara styv el. fast, besl.
med fslav. stozjc, slesje, lett. slega, stegs
ds; se även stack 1. Isl. stjaki (i t. ex.
ljösastjaki), fhty. stecho m., påle, sticka,
kunna vara avljudsformer till stake el.
höra till roten stik, vara spetsig, vass,
se sticka 1 o. 4. Jfr staket. — Växel-
form: germ. slag- i stag.
staket, Var. rer. 1538 (-ee), G. I:s reg.
stackeclh (omkring slottet), förr rätt ofta
-ett, t. ex. o. 1610, Botin, Ad. prot. 1800,
Polyfem 1810, Växiö (i dial. källor) 1819
m. fl., Onkel Adam 1856 (som även har
pakelt; i båda fallen från Smål.) samt
(liksom pakeit, raketl) hos finnl. förf.
(t. ex. slakuettet 1809, slaquellcr 1833);
i vissa s}7dsv. dial. också -it (jfr da.); i
ä. nsv. även i betyd, 'pålverk' = ä. da.
slakel, da. stakit, från ty.: mlty. staket,
-it, ty. sla(c)ket, från romanska spr.:
ffra. estachetle (i ä. nsv. stundom esta-
quet), ital. stacchetla, avledn. av ital.
stacca, påle, i sin tur från ett germ.
ord motsv. stake, alltså även i detta
fall en fullständig parallell till paket o.
raket.
stalaktit, Bromell 1730, Linné 1745
= t}'., av lat. -grek. slalaktiles, dropp-
sten, till grek. slaldssein, droppa (se
under ställa slutet).
stall, i dial. även mask. jfr riksspr.
plur. stallar (jämte stall); i vissa dial.,
t. ex. jämtl.: spilta (bakstall m.), fsv.
ställer in. o. slal n., stall, spilta(?) =
isl. slallr m., ställning, stall, k rubba,
da. slald c, stall, mlty. stal (-//-) m.,
fhty. stal (-//-), ställe, stall (ty. slall.
stall; jfr installera, piedestal), ags.
stcall, plats, bås, stall m. m. (eng. slall,
bås m. m.; i betyd, 'stall' däremot stable,
från ffra., av lat. stabiilnm nedan); av
germ, *stalla-, snarast nv *stalnd- -— ie.
ställa
859
stam
'stholnö- till roten sthel, stå, vara ställd,
vara styv o. d., vartill även sanskr.
sthänu, stående, orörlig (av *sthalnn-),
sthdla-f sthali-, grund, höjd, sthälali,
står, fpreuss. stallit, stå, osv.; se f. ö.
ställa, stjälk, stoll, stolle, stolpe.
Enl. Sievers IF 4: 337 f. förutsätter där-
emot germ. *stalla- ett ieur. *std-dhlo-
= lat. stabulum, boning, tillhåll för
människor o. djur, stall (jfr v e s t i b u 1) ;
även i detta fall besl. med stå; en bi-
form *st9-tlo- förelåge i germ. *stap(n)la-
= ty. städel, lada, skjul, ett allmänt
vgerm. ord, o. (med avljud) i ställa. —
Jfr även det avlägset besläktade o. lik-
betydande litau. stöné, ävensom t. ex.
sanskr. göstha, kostall (med sammans.
acvagöstha, egentl.: häst-kostall, en ka-
takres). — Alltså har stall samma grund-
betyd, som sto. — I äldre tid stundom
i vidsträcktare betyd, än numera i riks-
spr., jfr t. ex. ä. risv. fåre-, fäslall (t. ex.
1683), swijnestall (t. ex. Lex. Linc. 1640
under sulle); dock redan i fsv. nästan
uteslutande med avs. på hästar. — I sv.
även om ett slags upprättstående välvt
trästycke å stråkinstrument; i da. i stället
stol, i ty. steg, i eng. bridge (egentl.: bro) |
o. i fra. chevalei, även om vissa redskap
o. ställningar (till cheval, häst). — Stall-
broder, fsv. stalbrodhir, kamrat, även
om äkta make el. maka (t. ex. 'käre
stalbroder' i brev från Sten Sture d. ä.
till hans hustru), bolagsman = isl. stall-
brödir, da. stal(d)broder, väl från mlty.
stalbroder, rumskamrat, kamrat = mhty.
slalbruoder; antagl. översättning av mlat.
eonstabnlarins, stallkamrat, kamrat (se
konstapel). Ordet, som numera har
en mindre god anstrykning, begagnas
i sin urspr. betyd, ännu av Atterbom
till Tegnér 1819: 'Trofaste vän och
stallbroder'.
ställa, låta sitt vatten, om hästar, I.
Eric i o. 1645 = no. ställa, åa.stalde, mlty.,
ty. stallen; jfr mlty. stal (ty. stall), häst-
urin, ävensom (med enkelt /) eng. slale,
ställa. Är väl snarast, trots framställda
invändningar, ett eufemistiskt uttryck
= mty. stallen, bli stående, stanna, jfr
isl. stallra ds. (till stall o. ställa), syf-
tande därpå att hästen stannar, då han
låter sitt välten. Annorlunda emellertid
Persson Indog. Wortf. s. 467 f. m. fl.:
besl. med kymr. slant, urin (av 'slalto-;
en grundform, som dock blivit bestridd),
grek. staläö, staldssö, droppar (jfr stal-
aktit). — Stallört, Ononis hircina o.
repens, Franckenius 1638, efter ty. stall-
kranl, med syftning på den särsk. hos
O. hircina framträdande fräna lukten,
som givit upphov till växtens bruk som
urindrivande; sannol. dock folketymo-
logisk ombildning av det äldre ty. stahl-
| kraut, jfr sv. järnört, lievarg m. m.,
samtliga väl syftande på att växten vid
slåttern skadar liarna.
stalp, bråddjup o. d., i dial. även:
brant vattenfall, Tiselius 1723: 'branta
stalp'; 1582 osv. även som bergverks-
term med olika betyd. -skiftningar ; av-
ljudsform till stjälpa.
1. stam, stäv, 1558: stam, men ännu
1698: slambn, fsv. slamn, stafn = isl.
stafn, da. stavn, fsax. stamn, ags. stefn,
stemn (med f-omljud; eng. slem); jfr
mlty. sleven (se stäv 1); samma ord som
följ. o. urspr. syftande på bjälken i
skeppets förstam.
2. stam, trädstam o. därur härledda
j betyd.: härkomst, folkstam m. m., i
betyd, 'släkt' redan i fsv. konnngsslam,
1594: stämmer plur., släkten; om träd-
stam: 1643: slammer plur.= da. stamme,
från mlty. stam, stamme, träd- o. folk-
stam, ty. stamm, av fhty. stam (gen.
stämmes). På grund av i germ. spr.
förekommande ljudövergångar tn > mn
(mm) o. omvänt mn > bn är förhållan-
det till likbetyd. ags. stemn, stefn oklart,
liksom även till de under stam 1 an-
förda orden, vilka också egentligen utgå
från betyd, 'trädstam'. Man har anta-
git två skilda grundord: germ. *slabna-
till stav o. *slamna-, besl. med fir.
lamon, trästam, grek. stdmnos, krus,
jfr tokar, slam, träd (Liden Stud. /.
tochar. Sprachgesch. H 1, s. 35), till ro-
ten slha, stå, i avljudsförh. till stomme.
— Under 15- o. 1600-t. uppträder ordet
i sv. huvudsakl. i den avledda betyd,
'härkomst, släkt' (med Informerna stam-
me, stamne); jfr härstamma, uttr. en
man av gamla stammen osv. Den
inhemska, då ännu allmänna beteck
ningen för 'trädstam' är bol (se bål 1);
st amma
stank
äVen förekommer bagn Var. ror. 1538
fsv, baghn, gillerstock, jfi sv. dial.
bagne, grov gren, av ej säkert fastställt
ursprung. Härtill även ä. nsv. stumma,
stam, att, 15 — 700-t., väl inhemsk nybild-
ning.- Stambana, Östg. Korresp. 1854:
den i den kongl. propositionen före-
slagna grundsats, att stambanor endast
må utföras genom statens försorg';
egentl.: huvndbana, frän vilken biba-
norna utgå som grenarna från stammen.
— Stambok ( gen ealogiskt register o. d.),
t. ex. SFS 1872 (för hästar), jfr Schro-
derus Com. 1640: 'Borgarens Stambook'
(i t3r. texten: Namenbnch), efter ä. ty.
stammbuch i denna betyd, (sedermera
som i da. slumbog, minnesalbum i vil-
ken vännerna skriva verser o. d., stun-
dom även i sv.), till stamm i betyd,
'släkt, härstamning', vartill även stam-
fa der, Brenner 1703: 'Stamm- och Ålder-
Far För von der Linders Stämma', från
ty. stamm uater, o. stamträd, jfr 1800:
'mit stamträds förökelse' — da. stamtrce,
efter ty. stammbaum, i äldre tider under
formen av ett träd. Förr, t. ex. 1643
osv., användes stambok ofta i betyd, av
bok för inskrivning av (till allmänna
företag m. m.) insamlade medel. —
Stamgäst, G. R. Nyblom 1864 == da.
stumgwst, efter ty. stammgnst, till stamm
i betyd, 'grundstomme o. d.' (jfr stock),
liksom också stamkund t. ex. Vårt
Land 1896 (men tidigare i språket). —
Stamträd, se stambok.
stamma, fsv. starna == isl. starna, da.
stammc, fhty. stam(m)en, till adj. sv.
dial. stämmer, ä. nsv. stamm (t. ex. gamla
bibelövers.: 'den stamma tungan' Es.),
fsv. stamber, isl. slam(m)r, got. slamms
osv., stammande; med /- o. r-avledn. i
t. ex. sv. dial. stamla, fhty. stamalån
(ty. stammeln), jfr fhty. adj. stam(m)al,
o. ä. nsv., sv. dial. stamra, ags. stamo-
rian (eng. slammer), jfr ags. adj. siamor.
Avljudsform (sannol.): stum. Väl egentl.:
bliva stående, stanna, stocka sig; besl.
med stämma 5, dämma, hämma, se
även stam 2, o. avlägset med roten i
stå, stanna; el. möjl. också med grund-
betyd, 'vara styv' (se stump). — Hit
hör även isl. stamr, berövad.
stamp, stämpel, kvarn, v. fsv. (1506): |
stamp, stämjärn, mortelstöt; senare även
om klädesfabrik (stampverk), varav stads-
delsnamnet Stampen i Göteborg (vartill
Stamp ga t an) = da. stampe, stampverk,
valkkvarn, o. ä. da. stamp(e), stötel, mor-
telstöt, från mlty. stampe o. stamp =
ty. slanlpf, stampfe; till stampa. Från
germ. spiv: fra. eslampe, koppar- el. stål-
stick, stämpel, fra. étampe, stålstämpel.
Jfr stämpel.
stampa, fsv.: stöta, krossa = isl.
slappa (-mp- >> -pp-), da. stampe, mlty.
stampen, fhty. stampfön (ty. stampfen),
av germ. "stampön; därjämte "slumpian
i mlty. slempen (varav fsv. stampa), ags.
slempan. Till germ. roten stemp, vara
styv = ie. stemb i grek. stémbö, tram-
par med fötterna, misshandlar; nasale-
rad biform till roten i stapel (jfr grek.
slöbos, smädelse). Jfr stamp, stämpel.
— Stampa = no. -da. stampe i betyd,
'låna mot pant' har man förmodat sam-
manhänga med det till vb. stampa hö-
rande fsv. stampa, djurfälla; jfr särsk.
ä. nsv. bliva, sitta (osv.) i slumpan el.
stampen, dvs. i knipa. Dock osäkert;
jfr sätta på stampen i samma betyd.,
vilket snarast hänvisar på en överförd
an v. av stamp, klädesfabrik (se under
stam p).
[Stampgatan Gborg, se stamp.]
standar, 1639, i ä. nsv. även: slundard
1638: stundart 1671, estundui o. 1700 ==
ä. da. stundar, da. standurt = mlty.
slandurt, stundert (— stan der t); ty.
stunduric, från ffra. estundurd, estendard
(eng. slundurd) — ital. slendurdo; bil-
dat med det germ. suffixet -Iiurd (se ba-
stard); enl. somliga till lat. extendere,
utbreda; enl. andra till germ. * slandan
(= stå n da), alltså egentl. 'nedsatt, plan-
terad', jfr till stöd för denna tolkning
ffra. estendard i betyd, 'rättesnöre o. d.'
(eng. standurd). Jfr stånd ert.
standard, från eng.; se föreg. slutet.
standert, Dalman Sjö-lex. 1765 ==
da., från mlty. stundert — standar
(se d. o.).
stank r., fsv. stank n. liksom ofta i
ä. nsv., t. ex. Bib. 1541 (Petreius 1615
dock: en ond stanck) = da., från mlty.
slunh == ty. stank, ags. stenc (eng. stencb),
i västgerm. spr. även : vällukt; av germ,
stanna
861
starbrak
*stanki-, till stinka. Jfr det inhemska
fsv. stank n., yrande, som ansluter sig
till betyd, hos den inhemska motsvarig-
heten till lånordet stinka.
stanna, ä. nsv. jämte stadtia o. stanna
även liksom i vissa sv. dial. stana, ännu
Sahlstedt 1773 (med hän v. till stadna),
fsv. stapna, stanna inträns, o. träns.,
bliva stadig = isl. stadna, inträns, lik-
som no. stana, ä. da. stadne; inkoativum
till stadin, part. pf. till st an da (se stå).
— Därjämte: no. stovna m. m., ä. da.
stavne till isl. stadna, hejda (jfr lat. sla-
tuere); ävensom no. stodna, bliva sta-
digare), till no. stod, stadig (=.isl. -stodr).
— Da. stanse = isl. stanza är avlett av
s t a n d a .
stanniol, Wallerius Mineral. 1747 =
ty., yngre latiniserande bildning (stan-
niolum) till lat. stannum, blandning ax-
bly o. silver; se under tenn.
1. stans, strof, SthlmsPosten 1792:
'Midnatten; Stancer af Lidner', av ital.
stanza, även: bostad, av mlat. stanlia,
uppehållsort, bostad, till lat. stans (genit.
stanlis), pres. part. till stare, stå; väl
alltså egentl.: rimbyggnad el. dyl.
2. stans, tekn. Dagl. Alleh. 1824 =
ty. stanze; dunkelt.
stapel, i ä. nsv. även: stapelstad, fsv.
stapnl, torn o. d., ställning, varpå ett
fartyg bygges (jfr fsv. klok-, vaxstapul)
= isl. stppull, torn, pelare, da. stabel,
dörrhake, hög i lager el. skikt, ställning,
varpå ett fartyg bygges, i ä. da. även:
pelare, påle, fsax. stapal, vaxstapel, mlty.
stapel i samtliga dessa betyd., fhty. slaf-
fal{a), stapfal, trappsteg, underlag, fot
under något (ty. sta/fel, se staffli), ags.
stapol, ds. som i fhty. (eng. siaj>le, hasp,
krämpa; i betyd, 'stapelplats' lånat).
Från germ. spr.: fira. estaple (fra. étape,
varav sv. etapp, se d. o.).- Avljudsform;
ags. stöpel, fotspår. Utan avledn. -/: isl.
stapi, hög o. brant klippa, ags. skvpe,
steg, med avljudsformen germ. "stöpan-,
"siöpön- i t. ex. fsax. stöp o, fotspår, flit}'.
stnof(f)a, trappa, trappsteg (ty. stufe);
se f. ö. stappla. Från en fhty. din I.
kommer ital. staffa, stigbygel (se sta-
fett). Germ. rot stap = ie. stab, vara
styv, vartill möjl. grek. slöbos, smädelse
m. m. (jfr med nasalinfix stémbö, t ram-
par med fötterna, slembäzein, smäda, se
stampa). Växelformer : ie. stabh, se
stav; släp i litau. staj>ylis, bli stående,
m. 11. Väl utvidgningar av roten i stå.
— I betyd, 'nederlag för varor' (stapel-
sta (1) o. 'underlag för skepp' (gå a v sta-
peln) är ordet lån från mlty. stapel; i
betyd, 'klockstapel' o. d. inhemskt. —
Om norrl. stapel med enstavighetsaccent
se under skakel.
stappla, nu: gå med vacklande el.
osäkra steg; dessutom: stappla på ett
ord, en läxa; långt in på 1800-t. även:
snäva (hos Dalin 1853 huvudbetydelsen,
nu väl blott dial.), L. Petri Chr. pina:
'stapplat och fallet', 1582: 'till faldz
stappla', 1635: 'i sin Historia .. stap-
lar' (dvs. felar). Sannol. lån från lty.
stap(p)elen, besl. med isl. stpplast, för-
lora jämvikten, no. stapa, famla, stava
sig fram, ävensom mlty. stäppen, gå,
skrida, ags. stceppan (eng. step) samt
fhty. stap fön o. stepfen, vartill fhty. stapfo,
fotspår (ty. fnsstapfé); andra släktingar
med betyd, 'fotspår, steg' se under sta-
pel. No. stopla, stöta emot, stappla vid
läsning, kan innehålla gammal u-vokal,
jfr lty. stnppcln, gå osäkert. Till germ.
stap-, vara styv o. d.; se f. ö. stapel.
J — I fråga om betyd. -utvecklingen 'snäva,
I stappla' av 'vara styv' jfr de under störta
meddelade analogierna.
[st a ra, sv. dial., stirra, se under starr-
bliga.]
starbrak (nu väl obr.), solstånd, Schro-
derus 1635: 'Stadbraket eller Dagejäm-
ningen om Wåren', Bondepract. 1662:
staa-, Rudbeck 167'), Verelius 1681 osv.:
siar-, Lind 1749: .s/a</- o. starbrak, sv.
dial. sta(r)brak. Förra leden hör till
stad-, stående, se stad o. stånda o. jfr
fsv. stapn limit solståndstid, Häls. L., isl.
I sölstaÖa, ags. sunstede, sv. solstånd,
ävensom lat. solstiiium. Enl. Rydqvist
| Sv. spr. 1. 3: 287 beror r-et på en fsv.
j genitivform släpar-; dock kanske sna-
I rare med Noreen V. spr. 4: 132 n. K)
på den även annorstädes bestyrkta dia-
lektiska övergången av d till r framför
konsonant. Enl. Yerelins skulle man
förr ha sagt stadbra(jd. Möjl. har i själva
verket -brak genom folketymologi el. om-
bildning av annat slag uppkommit av
Starbäc k
862
stass
fsv. braghp i betyd, 'ombyte' = bragd
(jfr Rydqvist anf. st.). Dock kunde man
snarare, med antagande av samma grund-
betyd, av ordet, tänka på ett vbalsbst.
till gerin. "brekan, bryta (se brak, bråk,
bräcka 1); f. ö. en härledning, som,
i mindre modern form, finnes redan hos
Columbus Ordesk., som anför ordet så-
som tillhörande talspr., men förtjänt att
upptagas i skriftspr., o. förhinder det
med 'stad ok bräckia, som solen bräckte
då sin stad på sin reesa*.
Starback, familjen., av äldre Slarbec-
kius, efter gården Sten bäck Kim. 1. Så-
lunda endast skenbart tillhörande en
väl i Norge o. Danmark, men ej i Sve-
rige vanlig namntyp, där gårdnamnet
oförändrat upptages som familjenamn
(jfr under -stad slutet).
stare, Var. rer. 1538, motsv. isl. stari,
ä. da. star (da. stcer), fhty. slara f., stara*!
(ty. star m.), ags. stcer m. (eng. dial.
star(r)e m. m.), jfr ags. dimin. slcerling
(eng. starling), besl. med lat. sturnus ds.
(vartill demin. * sturnellus — ital. stor-
nello, fra. étourneau). — I halländska
dial. även starre, om vars rr- se under
sta r rbl in d.
stark, fsv. stärker, stel, styv, stark,
fast, sträng = isl. slerkr, ä. da. stark,
da. stcerk, fsv. stark, mlty. stark, sterk,
fhty. stare (ty. stark), ags. stearc (eng.
stark); av germ. *starku-, med i i än-
deisen av vissa kasus, vilket förklarar
den omljudda vokalen i isl. osv.; med
gruhdbetyd. av 'st}V (i stärka o. stork-
na); av en ie. rot slereg i litau. stregiu,
stregti, styvna, till ster i stel (av *sterÖ-),
stjärt ~ starr 1, 2 osv. A vlj tidsformer:
stork na, styrka o. väl även stork.
1. starr (gräs), Franckenius 1659, jfr
från Ångerm. 1635: starra best. f. = isl.
stprr f., da. siar-, stcer(grces), till germ.
*star(r)-, styv, se f. ö. följ. — Formen
slåar hos Schroderus Com. 1640 m. fl.
= sv. dial. star (t. ex. vissa trakter av
Uppl. o. Vgtl.) beror på dialektisk ut-
veckling av samma slag som i ä. nsv.
bar för barr osv.; o. sålunda ej på den
germ. växelformen *star.
2. starr (ögonsjukdom), LErici o. 1645,
Stiernhielm; jämte star: Lindh Husapot.
1675: slåar, Tranasus 1690: staren, Lind
1749 m. fl., jfr starblind Schroderus
Com. 1640 m. fl. = ä. da. star (da. stcer),
från mlty. el. ty. siar, till germ. adj.
"star(r)a- i mhty. siar, stel, styv (ty.
starr), jfr föreg., halsstarr ig o. följ.;
besl. med grek. stereos, sterrös, styv (jfr
stereotyp).
starrbliga, starrblind, i ä. nsv. ofta
star-, Verelius 1681 : starbliga, fsv. star-
blinder == no., ä. da. starblind (nda.
stcer- efter stcer, stare, jfr nedan; såsom
även den no. biformen starablind efter
stare), från mlty. starblint = ty. star-
blind (fhty. stara-), ags. sta?r(e)blind (eng.
stark- genom ombildning), till germ. adj.
* slara-, stel, styv (se föreg.); besl. med
sv. dial, no. stara, se styvt på, stirra,
mlty. staren, fhty. staren, ags. starian
(eng. stare), jämte mlty., mhty., ty. star-
ren (varifrån ä. nsv. starra, stirra); no.
stara, gå styvt, ty. starren, vara el. bliva
stel (varifrån väl ä. nsv. starra ds.) ~
got. andstanrnan, knota (egentl.: vara
halsstarrig), fhty. stornén, bliva förskräckt
el. bedövad, storrén, resa sig el. sticka
upp, ty. störrisch, halsstarrig, osv. ~ ags.
sticrne, sträng (eng. slern), av germ.
'star ni-; jfr lat. consternäre, göra bestört
(av -ster- el. -s/ur-?), se konsternerad.
Besläktade äro även stark, stjärt,
stärbhus, störta; jfr även under det
dock ej säkert hithörande stel. I fråga
om betyd. -utvecklingen 'stirra' av 'vara
styv' se under stirra o. stura. — Om-
bildningen av no. o. ä. da. starblind till
starablind resp. stcerblind efter stare,
slwr sammanhänger därmed, att stararna
i folktron anses ha dålig syn. Omvänt
har möjl. i vissa hallandsdial. stare om-
danats till starre efter starrblind.
start, ungt lån från eng. start, till vh.
start, plötsligen röra sig el. ge sig i väg,
hoppa till, fara upp m. m., motsv. meng.
sturle o. sterten, ags. stgrtan (se störta).
[star va, sv. dial., arbeta med besvär,
se stärbhus.]
stass, ståt, Loven Folkl. 1847, om
bröllopsprocession ; i överflyttad bem.
vanligt först under de senare årtiondena
= da. sta(d)s. Enl. Falk-Torp s. 1144
egentl. genit. av stat 1, i uttryck såsom
mlty. wat sldles o. i da. förb. til stads (jfr
skjuts). Men av Tamm Fon. kännet.
stat
803
stav
s. 48 betraktat som identiskt med slåss
i betyd, 'procession o. d.' i brud-, lik-
stass, vilket kommer av mlty. slacie,
av mlat. slatio (vank i plur. stationes;
etymologiskt = station), om bilder,
som föreställde raster under Kristi vand-
ring till Golgata, vid vilka stationer de
kyrkliga processionerna brukade göra
uppehåll. I senare fallet vore bär alltså
bet}rd. 'procession' den äldsta.
1. stat i uttr. föra stat o. d. (se
nedan) samt i betyd, 'underhåll' (jfr sv.
statare) o. 'räkning' (i t. ex. göra
upp staten), fsv. stat n. o. m., ställ-
ning, stånd, hög ställning, levnadssätt,
el. uppträdande som tillkommer en hög
ställning (kvar i nsv. föra stat o. d.,
jfr 1636: fora sin stat, om drottning
Kristina), ståt, fest m. m. = ä. da. stat,
ståt, från mlty. ståt ungef. ds. som i fsv.
= mhty. sldt (ty. staal); i betyd, 'över-
slagsberäkning' dock direkt från ty.; av
lat. status, ställning, omständigheter,
varav ffra. estat (fra. ctat) > eng. staie,
(jfr statuera, staty o. se f. ö. stad
1). Samma ord som ståt; jfr stass.
— Med avs. på betyd. -utvecklingen 'ställ-
ning' > 'stånd, värdighet' jfr det besl.
fsv. stat (se stat 1). — Sammans. till
stat i betyd, 'underhåll' t. ex. stat-
folk, statkarl bildas utan -s; jfr där-
emot till siat i betyd, '(be)räkning' :
statskontoret, statsutskottet o.
till stat 2: statskonst, -man osv.
2. Stat (i politisk betyd.), t. ex. Stiern-
hielm: wårt Land och Siat; tidigare
om Nederländerna = da., från ty. staal
(enstaka redan i mty.); samma ord som
stat 1, till betyd. möjl. påverkat av fra.
ilat. — Statsmakt] uttr. t r e dj estat s-
m akten om tidningspressen grundar sig
på ett uttalande av Geijer i Litteratur-
bladet; jfr Geijer Skr. I. 5: 377 (på sven-
ska 1847).
station = ty. osv., av lat. stallo (ge-
nit. -anis), stående, uppehåll, vaktplats,
station, avledn. av den i-stam, som in-
går i t. ex. lat. adv. statim, strax, grek.
stdsis (i sv. extas, hypostas) o. som
ligger till grund för stad 1 (se d. o.);
jfr under stass.
statist, från ty. — , nybildning med
romansk (urspr. grekisk) ändelse till
lat. status, ställning o. d. (jfr följ. o.
; stat 1).
statistik = ty., av fra. stattstique, till
lat. status, ställning (jfr följ.).
stativ = ty., av lat. statlvum, neutr.
till slatums, som står fast, till part. -stam-
men stal- i stäre, stå.
statuera = ty. statuieren, fra. statiier,
av lat. staluere, fastställa (till status,
i ställning = sta t 1,2; jfr prostituera).
— Statuera ett exempel, motsv. i
ty., av lat. e.remplum statuere. — Här-
till: statut = ty., av lat. statutum,
egentl.: det fastställda, part. pf. pass.
neutr. till statuere; med ungef. samma
betyd. -utveckling som i lag 3 o. där
anförda ord. — Jfr substitut.
staty, Stiernhielm 1650: statiier, av
fra. statue, av lat. slalua ds., till status,
ställning (se stat 1). Ännu i början av
1800-t. allm. stavat statue. — Förr även
i betyd, 'växt', t. ex. 1719 om kapare-
kaptenen Norcross: 'en liten karl till
statyn'.
stav, fsv. stavcr, stav, käpp, råmärke,
bokstav = isl. slafr (i plur. även: lär-
dom, litteratur), da. stav, stav, got. sta-
bim (dat. pl., elementer), fsax. staf, stav,
fhty., ty. stab, även: stab (= sv. lån-
ordet stab), ags. stazf, även: bokstav
(eng. slaff, stav, stab), av germ. *staba-,
*stabl-, till germ. roten siat), vara styv,
jfr östfris. staf, styv, lam, fhty. stabén,
vara styv = ie. slabh, stebh i litau.
stabyti, stebyti, hämma, stébas, stav, stä-
bas, gudabild, lett. stabs, pelare, guda-
bild, osv. Jfr stab be, stab b i g, stava,
stavcr, stäv, stävja, stam, stämma,
ordstäv, ävensom stapel. Möjl. ut-
vidgning av roten i stå. — Bryta
staven över, se bryta. I sam mans.
marskal k sta v syftar ordet på den
sammetsklädda stav som de franska
marskalkarna bära till tecken av sin
värdighet, egentl. av samma ursprung
som t. ex. universitetspedellernas o.
häroldernas spiror ävensom den under
bryta staven omnämnda domaresta-
ven, urspr. tjänstetecken for budbärare,
sändebud o. d. o. naturligtvis utveck-
lad ur vandringsstaven. — Härtill Ortn.
Sta(f)by till fsv. staver i betyd, 'råmärke'
(jfr R å - , 1 1 o r , S k ä 1 -, St å n g b y o. förf.
stava
steglitsa
Ort ii. på -by S. 27), ävensom det särsk.
i 6. Svealand vanliga St af.
stava is v.: stava, förestava = isl.
stafa ds., da. stavé, stava, mlty. staven,
om ed: förestava, mhty. staben o. ags.
stafian ds. I den nord. betyd, av 'stava' I
hor ordet till stav, bokstav; jfr mlty.
bökstaven o. tv. buchstabieren. I den
allmänt germanska användningen, om
ed, syftas därpå att den svärjande vid-
rörde domarestaven; jfr fsv. edhstaver
= isl. eiÖstafr, ed.
staver, stör, fsv. slavur = da. staver,
av germ. *stabnra-, r-bildning till stav
el. (primärt) till roten för d. o., bildat
såsom t. ex. fj ätter (fsv. fuelnr). —
Ljudlagsenligt ger grundformen *sta-
bura- ett nordiskt *staur- = sv. *stör,
liksom t. ex. habnka- > isl. haukr =
hök; men b har här bevarats genom
association. — Ordet stör kan sålunda
formellt vara identiskt, men bör sannol.
tolkas på annat sätt.
stearin, Berzelius 1827 = ty., av fra.
stéarine el. eng. stearine, ungt ord, som
beteckning för handelsvaran från början
av 1830-t. men som kemisk term tidi-
gare; till grek. stéar, talg, egentl.: det
stelnade, fasta (urbesl. med sten), o.
sålunda med samma betyd. -övergång,
som möjl. bör antagas för talg; jfr till
bildningen f. ö. lanolin, vaselin. —
1 sammans. stearinlj us Pasch 1830 osv.
Stedingk (von), adligt familjen., förr
Steding; närmast från Pommern; avledn. i
av stad (ovisst i vilken betyd.-skiftning)
o. nära besl. el. möjl. rent av identiskt
med det gamla lågtyska folkslagsnamnet
Steding, egentl.: strandbo, till fsax. staih,
strand (se stad 1 slutet), ett medeltida,
av saxare o. friser bestående biandfolk
i nu v. Oldenburg.
-stedt i familjen., se under -stad
slutet.
Stefan, mansn. = ty. Stephan, av
grek. Stéphanos, av stéphanos, (äre)-
krans, krona, omringning o. d., till
stéphö, omringar, omsluter. Namnet
har vunnit spridning genom Stephanus,
den förste martyren (Ap.-gärn. kap. 0
— 7). — Härtill ty. biformen Steffen,
varav sv. familjen. Steffen, med böj-
ningsformen Steffcns (jfr Lyttken s);
ävensom sv. familjen. Stephens (från
eng.) m. fl. — Biform: Staffan (redan
i fsv.), vartill bl. a ä. sv. o. sv. dial.
Sta/fttnsskcdc (till fsv. skcdhe, lopp, fart),
om den förr brukliga kappritten el.
\ kappkörningen från kyrkan på Statlans-
dagen, t. ex. Lagérbring (Loven) 1745
(från Skåne); jfr även Hjelmqvist Förn.
o. familjen, s. 291 f.
steg, fsv. -stigh i folsligh, fotsteg, o.
framstigh, steg framåt = isl., no. stig
n., av germ. 'stiga-, till *slTgan (=
stiga), liksom bett till germ. *bitan
(= bita) osv. Jfr germ. *stigi- m. i
ags. stige, stigande; alltså med samma
växling av abstr. på -a (i sht i nord.
spr.) o. på -i (i sht i vgerm. spr.) som
i bett, drev (jfr ty. trieb m.), grepp,
sken, skott, skred, slag, snitt,
svek, såd m. fl. Se även stol st eg.
stege, fsv. steghe, ä. stighi = isl. siigi,
da. stige, av germ. * stigan-, till stiga,
liksom bete till bita. — Det västgerm.
ordet för 'stege', *hlaid(a)rö (— ty. lei-
ter, eng. ladder), hör till ie. roten kli i
lid, sluttning, klimax osv.
stegel, ä. nsv. även stäget, fsv. sta>ghl
n., ä. da. slegle (da. steile), med -ii- (-e-)
från verbet fsv. stcegbla (*staglian),
stegla, av *slaghl = isl. stagl; egenti.:
'påle' o. nära besl. med no. stagle, påle
m., med vb. stegla, sätta upp med spjä-
lar o. d. = sv. dial. stägla, hänga upp;
att sammanhålla med litau. släkte, lett.
t staklis, påle ~ litau. stökas ds.: av en
ie. rot stak, vara styv, vartill även stag
(som kunde betraktas som grundord till
isl. stagl) o. med grammatisk växling
stål. — Uttalet med -e- i sv. stegel,
stegla (för väntat ä som i fsv.) beror
väl på inverkan från skriften ; jfr segel
o. se Palmer Starkton. vok. s. 70.
Stegeborg, ortn., se stäk.
steglitsa, med växl. accent (Weste
1807: sléglisa o. siegli' Is), Var. rer. 1538:
sleglilz, Lucidor: steglisa osv. = ä. da.
sliglits, da. stillids, från mlty. stegelitze
(i da. närmast från lty. sletlits), mhty.
stigelitz (ty. slicglitz, även: stieglilz), på
1100-t. lånat från slav. spr., t. ex. slo-
venska scegljec, vilket återger fågelns
lockton; jfr (det icke besl.) finska tikli.
— Ytterst från slav. spr. härstamma
stegra
865
stel
också två namn på med steglitsan nära
besläktade fåglar, siska o. svenska
(grönfink).
1. stegra (ett pris), t. ex. Lind 1749,
möjl. inhemskt, av *stigra (jfr Hessel-
man / o. g s. 144); el. snarare, med
Noreen V. spr. 3: 199, beroende på lån,
jfr mlty. steger, brant uppstigande, o.
ty. steigern, stegra ett pris, det senare
ytterst till mhty. steigen ds., kausativum
till stiga. Jfr ä. sv., sv. dial. slegla ds.
— I ä. nsv. även: resa, uppföra (om
byggnader).
2. stegra sig, om hästar, t. ex.
Schroderus 1640, snarast inhemskt, av
"siigra, avljudsform till stiga, o. så-
lunda besk, men ej säkert etymol. iden-
tiskt med föreg. Jfr likabetyd. sv. dial.
o. ä. sv. stegla (sig), t. ex. Dalin Sag. om
hästen, o. litteraturen under stegra 1.
Steinmetz, familjen., från ty. =,
egentl.: stenhuggare, av mhty. stein-
melze m. m. (se mejsel), ett av de
många tyska familjenamn, som utgå
från yrkesbeteckningar (jfr Möller,
Schultz osv.).
1. stek, sjöt., om åtskilliga hopknyt-
ningar av tåg till olika ändamål, Dal-
man 1765, (motsv. da. slik), från höll.
steek el. Ity. stek = ty. slich, egentl. =
stich, stick, styng (se stick 1); alltså
egentl.: genomstickande, med syftning
därpå att steket uppkommer genom att
sticka tågändan genom tågringen.
2. stek = fsv. = isl. steik, da. steg
(eng. steak från nord.), av germ. "staikö-,
väl till ett germ. vb ksilkan, sticka, så-
som t. ex. led, väg (isl. leid): *lipan,
gå, osv.; alltså väl egentl.: kött som
stuckits på spett; se närmare sticka
2. — Härtill vb. steka, fsv. slekia = isl.
steikja, da. stege; jfr inkoativet isl. stikna,
stekas. — Stekta sparvar (flyga
i munnen på folk), urspr. duvor, så-
som i ty. m. ti. spr., enl. uppgift ytterst
från ett par grekiska lustspelsförfattare;
annars närmast bekant från de gamla
sagorna om 'Schlaraffenland' (fra. 'pays
de Cocagne'). — Härtill fsv. stékare,
kock, vartill sammans. stekarahus (ste-
ger- m. m.), köksbyggnad, kök (= fno.
steikarahiis, fda. stegherhus), varav sv.
dial. sters m. ni., kök, brygghus ( — da.
UeUquist, Etijmologisk ordbok.
dial. slegcrs); jfr t. ex. fjös av fähus,
da. dial. nos, fähus, av nöthus, sals,
stuga, av salhus, sevns, sovkammare, av
sovnhus, m. fl. Se f. ö. under kök o.
jfr om de fnord. köksbyggnaderna Falk
MoM 1910 s. 65 f.
stekel, insektsnamn, Linné 1748, väl
egentl. från dial., jfr isstikil, ispigg, ste-
ket, stjärt, osv., fsv. stikil, spets, tagg =
isl. stikill, spets av ett horn, no. stikcl,
även: gadd, ä. da. stegl, da. sleile, kvicke
i hornet, mlty. sticket, lty. steket, fhty.
stich.il, ags. sticel, spets, av germ. *stikikt-,
till roten stik, vara spetsig, sticka, varom
sticka 2, el. till roten stek, varom
sticka 1; bildat ss. t. ex. degel. Samma
ord ingår också i det i Dalsl., Boh.-l.
o. Norge uppträdande sjönamnet Tre-
stickeln, egentl.: treudden. Jfr stic-
kel, stick el b är.
stel, t. ex. 1630-t., sv. dial. även stil,
stjäl osv. (med 'tjockt' /), jfr ä. nsv.
stiält, brant, Stiernhielm (med betyd,
efter det obesl. ty. steil); av fsv. *stirper,
varav slgrdher (jfr fsv. sterdna P. Måns-
son s. 612, stcma, stelna, av *stirdhna
= isl. sliröna) = isl. slirÖr, no. stol,
sjur m. m., ä. da. siir. Enl. vanlig upp-
fattning (Persson Wurzelerw. s. 63, Li-
den Stud. z. altind. u. vergl. Sprach-
gesch. s. 17 [jfr nedan] osv.) av germ.
*slerpia- el. "sterdia-; jfr kymr. serth,
styv, brant, no. sljor, styv stjälk o. d.
(isl. *sljprdri?), grek. störthe, spets, tagg,
till en ie. rot siert resp. sterdh; i båda
fallen utvidgningar av roten ster i starr,
starrbliga (jfr torn 1); en tredje
bildning av samma ster är ie. stcrd>
germ. sterl i stjärt. — Sannolikare dock
att fatta som part. pret. till isl. slira ~
siira osv. (se stirra) i den urspr. betyd.
i av 'vara styv el. stel', liksom lat. stlria,
istapp, o. andra /-utvidgningar av den
grundrot sti, vara el. bliva styv el. tät,
som ingår i stim, styv osv. ; jfr Liden
' Stud. z. tochar. Sprachgesch. h. 1, s. 3
n. 2 (som dock utgår från ett *stirÖr).
— Med avs. på -/- av -rö- jfr sk öl,
spol, svål; betr. övergången *slirp-
till *slerd- jfr fsv. hirpi till herde osv.,
o. med avs. på övergången *stirp- till
y. fsv. slgrdh- (jfr no. stot) jfr hirpi
till hyrde, sv. dial. hble (med tjockt /).
55
sten
866
sterlett
1. sten fsv., da. - isl. sieinn,
urnord. staina ack. sg. (in. m.). got.
stains, fsax. stén, fhty., ty. stein, ags.
.stan (eng. stone)j av germ. * staina-,
nära besl. med fslav. stena, mur; /i-
avledn. av en ie. rot s/z, vartill även
grek. slia, liten sten; säkerl. identisk
med roten sli, vara el. bliva hård el.
tät, i sanskr. styäyaté, stelnar, grek.
stéar, talg (av *släiar; se stearin); jfr
stia, stim, stinn, stirra, styv även-
som stel. — Formen slen utgår från
den gamla ackus.; en direkt motsvarig-
het till urnord. nom. *stainan = isl.
sieinn hade givit ett fsv. *sla?n(n) = nsv.
*stänn (jfr sv en = isl. sveinn). — Det
forstärkande sten- redan i fsv., t. ex.
siénblinder, stenhardher, med motsvar.
i de flesta germ. spr., t. ex. isl. stein-
blindr, ä. da. sienblind, eng. stoneblind.
Efter dylika förb. har sedan bildats
stenrik = da. stenrig osv.; jfr under
stock. — Härtill en del talesätt med
bibeln som källa, t. ex. giva stenar
för bröd (jfr Matt. 7: 9, Luk. 11: 11),
kasta första stenen (jfr Joh. 8: 7;
ett fornjudiskt straff, se 3 Mos. 20: 27).
— Det kunde röra en sten, motsv.
i da., ty. osv., jfr lat. adamania mo-
vere lacrimis Ovidius. — Stenbit, fisken
Cyclopterus lumpus = da. stenbid(er)
(fisken har en sugskiva, med vilken han
fäster sig vid stenar och klippor) =
fsv. stenbTler, isl. steinbilr, no. stenbit,
fisken Anarrichas lupus; motsv. uttr. i
ty. om Cobitis. Med avs. på bildningen
jfr en del fnord. öknamn, t. ex. fsv.
bnnkabiter (se A. Lindqvist Ark. 24: 365).
— Stenbock, se d. o. — St en bräck a,
växten Saxifraga, fsv. stenbrwkka = da.
slenbrcek, från ml ty-, sténbreke = fhty.
steinbrehha (ty. sleinbrech), eng. slone-
break, till vb. bräcka i betyd, 'bryta';
översättning av lat. saxifraga: växten
har ansetts välgörande mot sten i blåsan.
— Sten passion, Linné osv., numera
föga br. (ej i SAOF), men allmänt un-
der 17- o. 1800-t., till passion i den
gamla betyd, 'lidande', jfr samma ord
om Kristi lidande o. se passion. —
Om vissa andra beteckningar för 'sten'
se under hammare.
2. Sten, mansn. = fsv., fda. = isl., fno.
Sieinn; kortnamn till sammans, såsom
fsv. Stenbiörn, Slenkil el. sv. Gusten.
Sixten, Torsten, Östen; till sbst.
sten. — Ingår i t. ex. ortn. Stenshult,
Stensryd, Stensta, Stenstorp. Där-
emot är t. ex. Stenby sammansatt med
sbst. sten.
stenbock, Var. rer. 1538, fsv. slen-
bnkker (som astronomisk beteckning)
Sdw. Tillägg = da. stenbuk, från mlty.
slénboc = ty. steinboek, efter Alpernas
klippor. Härifrån ital. stambecco, fra.
bouqetin (ffra. bonc-estain). — Som be-
teckning för ett av djurkretsens tecken
o. för en stjärnbild, liksom övriga dylika
namn, av urgamla anor; efter lat. capri-
eornus, övers, av grek. aigokerevs, aigö-
kerös. I isl. i stället steingeit. — Härtill
det adliga familjen. Stenbock, efter
stenbocken i vapnet. — Ty. steingeiss
betecknar honan till stenbocken, medan
däremot sv. stenget är ett annat namn
på gämsen, Capella rupicapra.
stenograf, 1870-t. = ty. slenograph
osv., till grek. slenös, trång (av dunkelt
ursprung), o. grdphein, skriva; egentl.:
kortskrivare (jfr biograf osv.).
stentorsröst, -stämma, Wetterstedt
1823 (-röst) = ty. slenlorstimme, efter
greken Slentor, 'med malmröst', som
enl. Iliaden 5: 785 vid Tröja 'ropade
lika så högt som femtio andra'. — Stun-
dom felaktigt uttalat, som om innehål-
lande sten o. Tor.
stepp, se stäpp; sterbhus, se stärb-
h u s.
stereo- i sammans., till grek. stereos,
fast, hård, styv (besl. med starr 1, 2,
stjärt; möjl. även med följ.), i t. ex.
stereo sk op = ty. osv., till grek. skopein
(se mikroskop), folketymologiskt an-
slutet till skåp (jfr dial. stirreskåp); o.
stereot3rp = ty., från fra. stereotype.
(o. 1800), till typ, alltså: (av) fast, oför-
änderlig typ.
steril s= ty., av lat. slerilis, ofrukt-
bar, besl. med got. stairö f. ds.; jfr
fö reg.
sterlett, liten stör (fisk), 1669: ster-
leter plur., Linné 1748: sterlett = ty.
slcrlet, av r\'ska stérljadi, vilket knap-
past, såsom antagits, lånats från östern
dial. stierl.
stia
867
sticka
[sters, sv. dial., kök, brygghus, fsv.
stekarahus, se under steka.]
stia, sv. dial. även styo, steg, stig, ä.
nsv. siijgan (best. form) I. Erici o. 1645,
fsv. splnastia, -stiglria, motsv. isl. stia,
inhägnad, suinsli n., no. sti, förvarings-
plats för kreatur, även : så stort antal
småboskap som en person kan sköta,
vanl. 60 getter, ä. da. stig,, da. sti (för
svin, får, gäss o. höns), mlty. stege, i sht
svinstia, fhty. stiga, avbalkning för små-
boskap (ty. hähnersteige), ags. stiga i.,
stig n., sii- (eng. stg, svinstia). Bild-
ningar med olika avljudsstadier o. av-
ledningar av omtvistat ursprung; sanno-
likast med Falk-Torp s. 1160 till ie.
roten sti i sten o. stim, alltså egentl.:
något hopträngt, hjord; en annan av
formella skäl oantaglig möjlighet s. st.;
annorlunda Noreen Urg. lautl. s. 37.
Dunkla äro även formerna med o. utan
g; otroligt är ej att här sinsemellan
obesläktade ord sammanblandats. — Jfr
stuart.
1. stick, sbst., t. ex. 1582 (som över-
sättning av ty. slich; i numera obr. anv.),
I. Erici o. 1645: hiertestick; i anslutning
till sticka 1 efter ty. stich, stick, styng,
av fhty. stih — fsax. stiki, mlty. steke,
ags. slice (eng. slitch), got. stiks (punkt),
av germ. * stiki- m. (etymol. = stek 1),
till germ, roten stik, vara spetsig, varom
sticka 2. * Stiki- kan förhålla sig till
ett germ. vb *stikan ss. t. ex. ty. biss:
bilan, griff: "gripan osv. Anses av som-
liga som grundordet till vb. *stikjan =
sticka 2, 3. — Från ty. även betyd,
'stick i kortspel', Törnevall f 1706, Möl-
ler 1755 = da. stik; jfr under sticka
vb. — Hålla stick, bestå provet, nu-
mera i utdöende, se hålla streck un-
der streck. — Lämna el. sätta i
sticket, dessutom (delvis nu f) bliva,
låta, sitta, stanna, stå, J. Baner
1627 osv. (lemna), Gustaf II Adolf 1628:
/ sticket lefft, dvs. lämnat, förr även
sticken, motsv. da. lade i stikken, efter
ty. im stiche lassen. Vanl. tolkat som
syftande på spjutkamp o. d., men att
döma av ett ställe hos Luther (wic eine
tzornige bien das lebcn im slich lassen)
egentl. om insekter som då de stickas
förlora gadden; Pietsch ZfdW 1: 29
Emellertid kan ju, såsom också P. an-
märker, uttr. hos Luther bero på en
ordlek till ett förut befintligt talesätt;
jfr likbetyd. mlty. im steke unde löpe
läten (dvs. i loppet). — Stickord i
betyd, 'sårande ord', Schroderus 1635:
stick- (Schroderus 1629: sticks-), då ännu
mera enstaka, Brenner 1727, av Hof
1753 betraktat som en god nybildning
för fra. pique = ä. da. stikord, från
ä. ty. stichwort (nu vanl. stichehvort) =
mlty. stekewort, egentl.: ord som sticker
el. varmed man sticker (jfr slagord).
I betyd, 'sista ordet i en skådespelares
replik (som tecken till medspelaren)' =
da. stikord, likaledes från ty. stichwort-,
förr även i boktryckarspr. om sista or-
det på sidan, här väl egentl.: framstic-
kande ord. — Stickprov, Fahlbeck
1898, vanligt först på 1900-t. = da.
stikprooe, efter ty. siichprobe, egentl.
bergv.-term: upptaga ett prov av me-
tallen med en slechheber.
2. stick (i stäv osv.), åtm. o. 1800,
motsv. da. stik i sl&vn, från lty. stik i
uttr. ss. 'de wind is stik öst', från uttr.
ss. stik iip, rätt upp (som en stake),
från mlty. slikke, påle osv. (se sticka 4);
stick i stäv alltså: med vinden rakt
emot stäven el. den riktning i vilken
man vill styra fartyget. — Även om-
bildat till i stick och stäv t. ex. Frö-
ding, i anslutning till en del bokstavs-
rimmande uttr. ss. i hack o. häl osv.
1. sticka (med något vasst o. d.),
st. vb, egentl. nybildning till vissa for-
mer av vb. stinga, såsom t. ex. ipf.
stack (av *stang), jämte påverkan av
(m)lty. sticken (se följ.); Stiernhielm
Herc: Hugg, stick, slå; supinum: stakett
(stuckit) 1627, nybildning för stungit;
motsv. no. stikka, da. slikke; se f. ö.
stinga. Jfr det analogt uppkomna
spricka till springa. — Med detta
starka verb sticka har det urspr. svaga
vb. sticka 2 sammansmält. I detsamma
ha även i betyd, 'sticka (in, ned o. d.)'
uppgått (ombildade) motsvarigheter till
mlty. stecken = fhty., ty., av germ.
*stakjan, kausativum till germ. st. vb.
"stekan = fsax. stekan, mlty. steken,
fästa, fhty. slechan (ty. stechen), slicka,
som kan bero på övergång från i- till
st icka
868
stift
e-klassen (jfr "stikan under stek), men
i stället möjl. hor till roten i stake,
jfr även stäkra. Ombildningar av
detta (sålunda kanske ej ens be-
släktade) ty. stechen föreligga i uttr.
sticka ett k o r t, s t i c k a ö v e r ( i spel),
sticka i sjön (jfr holl. steken), sti eka
av mot (ty. abstechen) m. ti. — Sticka
näsan i, se näsa. — Sticka (el.
stoppa) pipan i säcken, t. ex. Chro-
nander Belesn. 1(549, motsv. i da. o. ty.,
egentl.: sluta att blåsa (på pipa). —
Sticka under stolen med, 1615,
motsv. i da.; med det äldre stinga
{under någons stol) redan i G. I:s reg.
11: 380 (1537).
2. sticka (eld på o. d.), st. vb, egentl.
ett annat vb än föreg., men därmed
besläktat, fsv. stikka (ipf. -adhe; jfr Bib.
1541), från mlty. stikken, sticka, fästa,
sätta eld på (egentl.: sticka in brand-
facklan) = mhty. sticken, sticka, fästa,
brodera (= sticka 3), av germ. *stik-
jan (som icke, såsom stundom antages.
behöver vara avlett av germ. "sliki- rn.,
st\rng, stick; se stick); till germ. roten
stik, vara spetsig, sticka, i grek. stizö,
sticker, stigma n., punkt, fläck, märke,
lat. instlgo, eggar, sanskr. téjaté, är
skarp, tigmä-, spetsig, skarp, avest.
lig ra- ds. (se tiger, jfr stimulans).
I det moderna uttr. sticka i brand
föreligger väl överflyttning av ty. (möjl.
ej besl.) in brand stecken; se sticka 1.
— I nsv. sammansmält med det starka
vb. sticka 1 .
3. sticka (strumpor o. d.), fsv. stikka I,
sticka, brodera = da. stikke, från mlty.
stikken (se föreg.) = fhty. sticken, sticka
(stechen), brodera (ty. sticken, brodera),
av germ. *stikjan (== föreg.).
4. sticka, sbst, fsv. stikka — isl. =
da. stikke, av germ. *stikkön f., växl.
med *slikkan- m. i mlty. stikke, upprest
(spetsig) påle o. d., ags. sticca, käpp
(eng. stick); med enkelt k i isl. stika f.,
till germ. roten stik, vara spetsig o. d.,
varom se sticka 2. Fhty. stecko, käpp
(ty. stecken), germ. -kk-, o. fhty. stehho,
germ. -k-, kunna höra hit el. också fö-
ras till roten i stake (jfr isl. stjaki,
dörrpost); se under sticka 1. Med
avs. på germ. -kk- jfr sticken.
stickel (grav-, o. d.), Schroderus 1637,
frän mlty. stickel, spets, gadd, tagg,
etymol. identiskt med s tekel; se d. o.
stickelbär, krusbär, 1664 (jämte
slicke-) = ä. da. (nu slikkels-), från lty.
slickelbere, till mlty. stickel, spets (se
stickel o. stek el); alltså efter gre-
narnas många taggar, liksom ty. stachel-
beere, till ty. stachel, spets, tagg. — Ett
likartat urgammalt västgerm. namn är
ags. pefanporn = fhty. depandom, till
torn, tagg.
stickelhårig', 1708, med kort styvt
hår = ä. da. stikkelhaaret, från lty.
stikkelhdrig. I nda. däremot: gråsprängd
= ty. dial. slichelhaarig, som anses
vara den äldre betyd. o. tolkats som
hår med avstickande färg. I alla hän-
delser ingår här samma ord som i stic-
kelbär; se stickel o. stek el.
sticken, retlig, snarstucken, Bib. 1541 ;
y. fsv. slikkin Cod. Ups. G 20 s. 56 =
da. stikken ; i ä. nsv. ofta med aktiv
betyd.: 'benägen att såra o. reta andra'
o. alltså = isl. stikkinn, av samma slag
som t. ex. fiken, ty k en, tillhörande
en grupp nord. adj. med betyd, 'be-
nägen till el. böjd för' (motsv. adj. på
-sam) o. egentl. utgående från bild-
ningar med tillhörighetssuffixet -Tna-
(jfr fäderne, gyllene). Jfr Lindroth
Adjektivering af part. s. 36 f. Med avs.
på -kk- jfr sticka 4. — Härtill vb.
stick na (till), fsv. stik(k)na, bliva
sticken.
stickert, dolk, 1817, Garlén Ensl.
1846, efter holl. steker, ty. stecher ds.,
egentl.: stickare (se under sticka 1).
Med avs. på det tillagda /-et jfr buf-
fert, daggert, hävert, klyvert, ky-
pert m. fl.
1. stickling, o. 1850 = da. stikling,
från ty. steckling. kvist som stickes ned
i jorden, till stecken, sticka, varom
sticka 1 .
2. stickling", storspigg, Fischerström
1779, Dalin 1853, nu föga el. knappast
brukligt = no. stikling, motsv. el. lån
från mlty. slickelink = ty. stichling,
meng. stikeling; avledn. av germ. *sli-
kila-, tagg, spets o. d., varom se st ek el.
1. stift (haft- osv.), åtm. o. 1615,
förr även: en stift (jfr 1555: gyllene
stift
869
stigbygel
slijfflor i annan betyd.) = da., från
mlty. stift o. steft ds., fhty. steft (hjul-
nav) (ty. uti fl); besl. med mlty. stippen,
sticka, göra punkter, av fsax. steppön
(varav mhty., ty. steppen), väl en in-
tensivbildning till ie. stip, vara styv (se
styv).
2. Stift (biskops-), t. ex. 1597, Schro-
derus Gom. 1640 (jämte stichtel), motsv.
ä. nsv. (stundom ännu o. 1750), fsv.
stikt (sticht), ordning, inrättning, stiftelse
(jfr sv. stiftsfröken 1758, närmast
efter ty. stiflsfräiilein), biskopsstift —
da. stift, förr även: stikt, från mit}-.
sticht(e), stift(e) ds. = mhty., ty. stift;
till vb. stifta.
stifta, t. ex. 1550-t., förr även: stikta,
i&v.stikta (-eht-), inrätta, stifta, förordna
== da. stifte, förr även: stigte, från mlty.
stiften, stichten, egentl. två ord av olika
ursprung: 1. germ. *stiflön, * stiflian =
fsax. stiflön o. fhty. stiftan (ty. sliften),
till ie. roten stip, vara styv (se stipen-
dium, stipulera o. st}rv), o. 2. germ.
*stihtian = fsax. stihtan, ags. stih-
l(i)an, inrätta, ordna, avledn. av ett
germ. *stihti- = isl. slétl(r), egentl.: un-
derlag, det man stiger på, till stiga
(se st ätt a).
1. stig, äldre svenskt mått: tjugo-
fyra tunnor (om kol), vid räkning av
fisk: antal av tjugu, gotl. släig, steg,
tjog, fsv. stigher i båda betjd. = ä. da.
stig i den senare; gammalt lån från
mlty. stige, antal av 20 = ty. stiege,
steige, jfr krimgot. stega. Enl. somliga
egentl.: stege (med o. tjugo trappsteg),
jfr med avs. på vokalismen ty. stiege i
denna betyd.; enl. andra besl. medstia;
jfr no. sti, stia, men även: antal av 60.
Dunkelt. F. ö. ej säkert, att stig i de
båda nämnda betyd, är samma ord.
Jfr Dyrlund Aarb. 1885 s. 265.
2. stig (i gångstig osv.), fsv. stigher
(sliigher) = isl. stigr (genit. -ar), ä. da.
stig (da, sti), mlt}\ stich (genit. -ges),
fhty. stig (ty. steig), av germ. *slign-
(el. "stigi-); med avljudsformerna *sti%-
i ä. nsv. stegh m., stig, fsv. stigher (jfr
t. ex. Noreen V. spr. 3: 181), isl. stigr,
mlty. slech (genit. -ges) ds., fhty. stec,
gångstig (ty. steg); jfr mlty. stege f„
stig, fhty. stega, trappsteg (jfr under
stigbygel) ~ *staig- i got. slaiga, brant
stig, fhty. steiga (ty. steige); till stiga.
Besl. med bl. a. lett. stiga, stig, väg,
fslav. slidza m. m.; möjl. även lat. ve-
stigium, fotspår m. m. (se dock Walde).
3. Stig, personn., fsv. Stigh, även
som tillnamn (sannol. den ursprungliga
anv.) = fda. Stigh, fno.-isl. Stigr. Väl
egentl. ett nomen ag. med betyd, 'sti-
garon, vandraren', bildat som t. ex. fsv.
-biter, isl. -bitr till bita (se härtill förf.
Xen. Lid. s. 108); jfr t. ex. fsv. personn.
Stighande i ortn., Stighandatorpe (dat.),
fno. Stighander (nom.). Möjl. dock i
stället kortnamn till Stighgot, Stighulf
o. d.
stiga, fsv. stigha — isl. stiga, da. stige,
got. steigan, fsax., fhty. stigan (ty. stei-
gen), ags. stigan (eng. stg), st. vb, motsv.
sanskr. stighnoti, stiga upp, grek. steikhö,
går, fir. tiagn (av *steigh-), går, fslav.
stignqli, komma, litau. staigijtis, skynda
sig, osv., av ie. roten stigh. Egentl.:
skrida fram, gå; numera oftast om rö-
relse uppåt. — Stiga i pris, jfr redan
y. fsv. (1508): 'rogh spännen stigher vp
i i marek'. — Stiga till häst, jfr ty.
zn ]>ferde sleigen, förr med poss. pron.,
t. ex. Messenius: 'stijgher iag til min
häst', fsv. 'the . . stigho . . til sinna
ha;sta', egentl.: taga steg, gå till (urspr.
ej: stiga upp), såsom i stiga i land, i
fsv. stigha til landa. — Se f. ö. steg,
stege, stegra, stig, Stig, stigbygel,
stätta, ålderstigen, ävensom under
stifta.
stigbygel, Schroderus 1635: stij g b ög-
lor plur. ; i ä. sv. ofta stegbögel, t. ex.
Balck 1603, Lex. Linc. 1640, Bellman
o. ännu Dalin 1853 (jämte stig-), stun-
dom också stege- = ä. da. stigbegel,
da. stigbeile, efter ty. steigbugel = noll.
stijgbeugel; till vb. stiga o. bygel; i
ä. sv. stegh- anslutet till steg. — Andra
nord. uttr. för 'stigbygel' äro: 1. ä. nsv.
(t. ex. Messenius), sv. dial. istäd n.
Gotl., fsv. istap, istcedh = isl. istaÖ,
till i o. roten i stånda (jfr stad osv.);
2. isl. istig, no. islig, till stig = steg;
3. isl. stigreip = ags. stigrdp (eng.
stirrup), till samma stig, jfr mlty. stege-
rep, fhty. steg areif (ty. stegreif, nu vanl.
i bildl. betyd.), till mlty. stege fhty.
istil
870
stim
stega, steg, trappa (jfr under stig);
härifrån enl. somliga fra. etrier; jfr även
i tal. sta/Ja, stigbygel, från fhty. stapfå,
steg (se stafett). Vissa utomgerm. be-
nämningar betyda egentl. 'stege'. —
Stigbyglar omnämnas i Europa först
från 500-t.; de äldsta fynden bärröra
från den yngre järnåldern.
stil, i betyd, 'uttryekssätt o. d.' t. ex.
I\ Erici 1582, 'sätt, förfarande' t. ex.
Stiernbielm, förr ofta: stijl (jfr nedan),
fsv. sill, skrivstift, griffel = isl. still,
skrivstift, skrivsätt, da. stil, stil, skriv-
sätt, även (som i nsv.): uppsats o. d.,
förr också: skrivstift, ty. stil, eng. shjle,
fra. stile, stijle, från mlat. stilus, lat.
stilus, griffel, stjälk, stängel, spetsig påle.
Av rätt omtvistad bärledning. Sannol.
emellertid, med Liden IF 19: 322 f., av
ie. *sti-lo, besl. med avest. staera, bergs-
spets, o. afganiska tera, skarp, spetsig,
av "(s)toi-lo- el. *(s)te/-7o~, av samma
grundrot sti, vara spetsig, som ingår i
lat. stimulus (se stimulans) o. de un-
der sticka 2 anförda orden. Jfr sti-
lett samt under stjälk (slutet). —
Den i flera spr. uppträdande biformen
med -y- beror på felaktig etymologisk
anslutning till grek. slylos, pelare. I
sv. mycket vanlig (kanske den vanli-
gaste) under 16- o. 1700-t.; ännu t. ex.
G. Ljunggren, V. Rydberg, Linder Regi.
o. råd 1886 (jämte stil). — Härtill bl. a.
stilisera = ty. stilisieren, av ital. sti-
lizzåre; stilist, från ty. =, en tysk
nybildning (slutet av 1700-t.) med grek.
avledn. (liksom t. ex. g ar dis t, gros-
sist); st il is tik, från ty. =.
stilett, 1669: 'en Spansk Stilet' =
ty. stilett, av fra. stilet, ital. stiletto,
avledn. av ital. stilo, dolk, griffel, av
lat. stilus (se föreg.).
still, stilla, adj. o. ad v., fsv. stilla =
da. stille, förr även stil; möjl. lån från
el. åtm. påverkat av mlty. stille = fsax.,
fhty. stilli (ty. still), ags. stille (eng.
still); av germ. *stellia- (el. möjl. \stellu-),
med i-omljud av *steln-, till roten stel,
vara styv, stå fast, varom under stall
o. ställa. — Härtill avledn. stilla, sbst.,
i vindstilla — da. vindslille, från ty.
stille. — Stilla, inhemskt vb (dock
möjl. påverkat av ty.), ipf. nu blott
-adc (redan Bib. 1541 jämte stille), fsv.
.s/i'//a (ipf. -te, -de; kvar ännu åtm. si.
av 1600-t.) = isl., no. III konj., da.
stille, ty. slitlen, eng. still (ej i got.).
Även i farb. stilla kreatur, boskap,
fodra, t. ex. Linné Sk. resa: 'Lantman-
nen (måste i Lundatrakten) . . stilla alla
sina kreatur om wintern med halm,
agnar och wippor' = no.; egentl.: lugna;
i no. även stulla m. m. — Stil lt vä-
der o. d., motsv. i no., är sannol. med
Tamm Gr. s. 26 lånat från lty. stillte,
holl. stille f., stillhet (= stiltje); kan-
ske först använt som predikativ; e-et
kan ha förlorats i ställning före vokal
i uttr. som stilll(e) i luften el. ett holl.
stille op zee osv. Ett stöd för denna
mening erbjuder belägget: . . varierade
wind med stilli 1712; motsv. kult 1711
osv. för kulle (se kultje); jfr under
kul.
stiltje, 1712: slillt (se föreg.), 1787:
stille, 1788: stiltje (både i litter. o. ord-
bok); från holl. slilte f., stillhet; med j
möjl. under påverkan av adv. stilletjens,
stilla, el. snarare ombildat efter kul tj e
(holl. koeltje), vilken form visserligen i
litteraturen uppträder ungef. samtidigt
med stiltje, men förekommer tidigare i
ordböckerna: så upptager Widegren 1788
kultje, men ej stiltje.
stim, buller, gny; fiskstim, ä. nsv. o.
vissa dial. även stim, fsv. sti(i)m, buller,
gny = isl. (poet.) stim, arbete, möda,
strid, no. stim n., oro, larm, lek (som
mask.: fiskstim), da.: tät svärm, ivrig
verksamhet, motsv. mit}. stim(e) m.,
stoj, mhty. stim, trängsel o. d., med
avljudsformcn steim; liksom sanskr. pra-
slima-, sammanträngd, m-avledn. av ie.
roten sti, vara el. bliva tät el. styv, i
sten osv., jfr även sti a, stinn, stel.
Alltså egentl.: sammanträngd hop, träng-
sel; sedan om det buller som åstadkom-
mes av en sådan. — Härav vb. st imma,
om bi t. ex. hos Wivallius, Bellman:
slås och stimma, som skolpojksuttr. vid
flera läroverk 'skoja för lärare', t. ex.
från Klara skola (Sturzen-Becker), Norr-
köping, fsv. stima, bullra, dåna = isl.
stima, kämpa, anstränga sig med m. ni.,
mlty. slimen, stoja; alltså egentl.: tränga
sig samman i stim el. svärm.
stimulans
871
stipendium
stimulans, möjl. en speciellt svensk
nybildning, motsv. ett fra. *stimulance,
lat. *stimulantia, till stimulera = t}7.
stimulieren, fra. stimuler, av lat. stimu-
läre, driva på, uppegga, egentl.: sticka
med en pigg el. tagg, till stimulus, re-
tande medel, udd, pigg, tagg, rotbesl.
med sliliis, griffel, spetsig påle m. m.
(se stil).
stinga = fsv. (ipf. stak, av *stank,
av *stang) = isl. = da. siinge, ags.
slingan (eng. sting), got. *nsstiggan (jfr
imper. "usstigg, skrivet nsslagg; dock
osäkert), till ie. roten slengh, vartill
sannol. grek. staklujs, ax på växter (av
ie. 'stng /i-), jfr bot. släktn. Stachys (efter
blomställningens form), med samma
betyd. -utveckling som i likbetyd, ax 1
o. lat. spica (till roten spi, vara spet-
sig). Se f. ö. stång. — Stinga, nu
mest i högtidlig stil, har efterhand
alltmer undanträngts av nybildningen
sticka. — Härtill sting n. Jfr styng.
stinka i betyd. 'lukta illa', 1569, jämte
da. stinke\ från ml ty. stinken, dofta,
stinka, av fsax. stinkan = fhty. slinkan
ds. (ty. stinken, stinka), ags. stincan,
damma, ryka, lukta, stinka (eng. stink,
stinka); egentl. samma ord som det in-
hemska fsv. stinka, stinnka (med samma
brytning som i sjunga, sjunka), hoppa,
fara hit o. dit, stänka (ännu på 1700-t.
o. i dial.) = fgutn. stinqna, isl. stokkua, j
hoppa, brista, skvätta, got. sligqan,
stöta, av germ. st. vb. *stinkivan, vartill
kausativet stänka (se d. o.). Att emel- :
lertid betyd, 'stinka' även funnits som |
inhemsk i Norden visar no. stokka,
stinka (av avljudsf. * slnnkön). — Möjl.
avlägset besl. är sv. dial. staka, stinka,
isl. slcékr, stinkande, osv. (se st ä k ra),
i så fall beroende på växling av nasa-
lerade o. onasalerade former, till ie. steg,
sticka (se stake o. jfr även stinga).
— Enl. Osthoff Etym. parerga s. 363 f.
beror emellertid vb. stinka ytterst på
ett germ. *slunkwan, nasalerad form
till no. slanka, ty. slanchen, stöta, med
senare övergång till e-serien. — Med j
avs. på de här uppträdande betyd. -skift-
ningarna jfr t. ex. fsax. sivechan, välla
fram, dofta, stinka, no. im, lukt, o.
i m ma, ävensom under doft, 1 ukt, ryka,
ånga; betr. betyd. -skiftningen 'dofta,
stinka' ~ 'stöta, sticka' jfr isl. hniss, lukt:
hnila, stöta (dock ej fullt säkert), sv.
det sticker i näsan osv.; alltså såsom
andra beteckningar för sinnesförnim-
melser från ord som beteckna orsaken
till el. medlet för desamma; se särsk.
under smak. — Den indoeur. roten för
'stinka' är annars pu, vartill ful (se
d. o.). — Jfr följ.
stinkador el. -doro (skämts.), dålig
cigarr, efter ty. stinkadores plur. ds.;
skämtsam avledn. av stinken, stinka,
med den spanska plur.-ändelsen -dores.
— VL 1906: 'en tjock, svart stinka-
doros' (felaktig sing.-form).
stinn, fsv. slinder, styv, hård, fast =
isl. slinnr, även: kraftig, utmärkt, da.
dial. stind, styv i lederna, o. (liksom i
nsv.) utspänd el. uppblåst av mat, ffris.
stith, styv, stark, mlty. stide, ags. sliÖ
(eng. dial. stithe), av germ. *stinp(i)a-.
Av Persson Wurzelerw. s. 77 m. fl. fört
I samman med grek. stenos, sammanpac-
kad, trång, sténö, stoppar full, m. fl.;
j jfr dock Boisacq s. 909. Enl. H. Pe-
I tersson Balt. und slav. Wortstud. s. 49
formellt identiskt med lett. stinte, is-
tapp, av ie. *stinto-, bildat (som t. ex.
vind) till roten sti (steiä osv.), vara el.
bliva tät el. fast, se sten, stia, stim.
stinta (i slit nordsv. dial.), halvvuxen
flicka, o. 1670: 'I unga pigor, gentor,
stintor, Fäntor', jämte stinlsnärla, stint-
slyngja o. avljudsformerna slnnla o.
stänta ("stanti-), till germ. *stenl-, *stunt-,
'stant-, kort, avstympad (fsv.s/u/i/erosv.),
varom närmare under spar k stött ing.
— Samma avljudsstadium som i stinta
uppträder väl i sv. dial. stint, siklöja
m. m., motsv. en del no., da. o. t}rska
fisknamn av en stam stint; jfr till betyd,
t. ex. ty. döbel, farna, till döbel, pinne,
tapp, ävensom under al ku va o. stubb 4.
stipel, bot., av lat. stipula, strå, möjl.
dimin. till det i följ. nämnda stips i en
ursprungligare mera konkret betyd.; i
alla händelser rotbesläktat med d. o.
och med stipulera.
stipendium, av lat. stipendium, avgift,
sold, till stips, pänningebelopp, vinst (ur-
besl. med st y\ o. stifta), o. pendere, be-
tala, väga (se pe n s u in); jfr fö reg. o. följ.
st i pn lo ni
872
stjärna
stipulera ty, stipuliéren, av lat.
slipuläri, högtidligen lova, låta formli-
gen lova sig; besl. med föreg. o. stipel.
stirra, t. ex. 1708: 'stirrandes alle
tilsammans ögonen . . uppå . . Carl then
rolftes .. Bedrifter', jfr 1035: 'Blodhet
stirrade vthur hennes Kropp'; motsv.
a. nsv. o. sv. dial. sierra, ä. nsv. stera
t. ex. 1674, l"sv. slira, isl. slira el. slira
(ipf. -ref-), no. slira, da. slirrc, öfris.
stiren (el. -;'-), även: bliva styv, ty. stie-
ren; jfr fsv. slirna, sv. dial. sterna ds.;
till öfris. stir, styv, ty. stier (förr i stäl-
let slcrr, mhty. sterre, till starr ds.; se
starr 2); jfr nisl. stirur, styvhet i ögo-
nen; besl. med litau. styrslii, stgrsti,
stelna, lat. stlria, frusen droppe, istapp
(jfr stilla ds. av *stirla), osv.; till roten
s/i, vara el. bliva tät el. styv, i sten,
stift, stim, st}rv (av *sliu-) osv.; jfr
stel. — Med avs. på betyd. -utvecklingen
till 'stirra' se under starrbliga o.
stura. I sv. dial. även (ungef.): flämta
(om ljuslåga). — Den nsv. formen med
i (för e av i) o. rr är icke fullt klar;
jfr Noreen V. spr. 3: 191 med litter.
stjäla, fsv. stiazla (ipf. stal, plur. stälo,
i nsv. analogiskt stulo) = isl.. no. stela,
da. stjcele, got. stilan, fsax., fhty., ags.
stelan (ty. stehlen, eng. sleal); samgerm.
st. vb, utan säker anknytning i övriga
språkfamiljer. Enl. Osthoff PBB 13:
400 f. (jfr Uhlenbeck PBB 30: 310)
samma verb som grek. sleréö, berövar,
stéromai, berövar, med / för r i anslut-
ning till germ. * helan, dölja (se hölja
o. hall 2); av andra däremot samman-
ställt med lat. stellio, ränksmidare (var-
om dock Walde- s. 737). Andra mera
osannolika, delvis oantagliga förklarings-
försök se litteraturfört. hos Falk-Torp
s. 1555. — Vbalsbst. germ. 'stuldi- —
stöld (se d. o.). — Ett annat germ.
ord för 'stjäla' är got. hlifan, av *hlefan,
motsv. lat. clepere, grek. kléptein (se
kleptomani), egentl., såsom besläk-
tade ord i slavo-balt. spr. visa: dölja,
betäcka. Jfr även under tjuv. — För-
stulen, förstulet, Journ. f. sv. litt.
1799: '»En förstulen blick». Et otjen-
ligt ord', Atterbom Phosph. 1810; övers,
av ty. verslohlen, till mhty. verstelcn,
hemligen borttaga; jfr da. sljaalen(t),
med samma betyd.-övergång som i lat.
adv. furtim (till fur, tjuv).
stjälk, fsv. sticelker o. stiwlkc = fgutn.
stelkr, no. stjelk, slelk, ä. da. sliailke, av
germ. * slelka(n)-, kan vara en germ.
/r-avleduing till ett sbst. motsv. ags.
slela, stjälk, liksom meng. slalke ds.
' (eng. stalk) till avljudsformen ags. stalu,
o. fsv. slilker, sv. dial. slilk, isl. stilkr
osv. till ett ord motsv. fsax., fhty. stil,
skaft, stjälk (ty. sliel); till roten stel,
vara styv o. d., varom se stall, ställa.
Enl. andra föreligger emellertid i stjälk
j intet nominalsuffix, utan ordet hör till
den ie. roten slelg, vara styv, i litau.
stelgli, stirra stelt, stalgus, trotsig, stolt
(jfr med avs. på betyd. -utvecklingen
stolt). Härtill stode då eng. stalk i
avljudsförhållande. Fsv. slilker kan i
alla händelser ej direkt föras samman
med stjälk, utan måste betraktas som
en parallellbildning till ett grundord
stil- (jfr ty. sliel, stjälk, av fhty. stil,
som dock enl. somliga är lånat från lat.
st Hus, bl. a.: stjälk = stil) el. en rot
stilg. — Ie. roten stelg i stjälk för-
håller sig till stelb i stolpe som t. ex.
skelg i skal k 2 till skelb i skalp.
stjälpa, av dels fsv. siiwlpa (ipf. stalp),
stjälpas, falla, = ä. da. slelpe, snubbla,
av germ. *slelpan, dels fsv. sticelpa (ipf.
-te) träns.: stjälpa, fälla = sv. dial.
stålpa, fno. stelpa, av germ. *stalpian,
kausativum till det förra; jfr avljuds-
formen mlty. stulpen, falla omkull, t}'.
slolpern, snäva; till germ. roten slelp,
vara styv (med samma betydelseutveck-
ling som i stupa o. störta ävensom
t. ex. eng. stumble, snäva: stum), o.
alltså besl. med mit}, stelpen, sv. vb.
hejda, hindra (varav ä. da. slelpe, dämpa,
o. möjl. no. stelpa, hindra m. m.), även-
som fsax. slelpön, hejda, med samma
betydelseutveckling som i stävja. Av-
ljudsformer: stalp, stolpe.
stjärna, fsv. sticerna = isl. stjärna,
da. sljcrne, got. stairnö, mlty. sterne
(även m.), jfr fhty. sterno m. (ty. slem);
med -rr-: fsax. sterro, ags. sleorra (eng.
star), besl. med lat. slella (av *slcr-la),
grek. aslér, dstron, sanskr. star-, kelt.
.s/er- (i t. ex. bret. stéren), armen, ast/i
(se även Ester); jfr utan s: grek. teras
stjärt
873
stock
san skr. täras plur. (de slavo.-balt. spr.
ha en särskild, ej besl. beteckning för
stjärna'). Till en ie. stam (a)sler-; enl.
somliga till ie. roten ster (i strö), alltså:
de på himlavalvet utströdda; enl. andra
möjl. semitiskt lånord; bådadera osäkert.
— Om betyd, 'bläs, panna' se under
Oxenstierna. — Vara född under
en lycklig stjärna, motsv. i da., ty.
m. m., i anslutning till den gamla
från Österlandet härstammande uppfatt-
ningen om det inflytande som stjärnor-
nas ställning vid en människas födelse
utövade på hennes kommande öden; jfr
jovialisk (egentl.: född under Jupiters
el. Jovis stjärna) ävensom uttr. olycks-
s tj är n a o. eng. disaster, olycka, till grek.
aslcr, stjärna. — Om olika stjärnbilder
se f. ö. björn, Frigg, Karlavagnen.
— Stjärnskott, 1587, med motsvar. i
da., mlty. o. mhty. (i ty. i stället slern-
schnuppe: mty. snuppen, snyta; besl.
med snuva).
stjärt, i sv. dial. även den obrutna
formen start (också i betyd, 'handtag,
skaft', jfr p 1 o g s t j ä r t), fsv. sticerler, även :
sterter, i fsv. också i betyd, 'svans' så-
som ofta ännu i ä. nsv., bl. a. om ko-
metens svans Phrygius 1618 = isl. stertrt
da. stjwrt, mlty. stert, fhty., ty. slerz, ags.
steort (eng. start), av germ. 'slerta-, till
en germ. rot stert, vara styv (jfr avljuds-
formen störta), utvidgning av ster i
starr o. starrbliga; jfr till bet3rd. -ut-
vecklingen sv. dial. styve, fågelstjärt, till
styv. Andra utvidgningar av samma
grundrot se under (det dock ej säkert
hithörande) stel, o. likabetydande paral-
lellrötter cl. besläktade bildningar, germ.
strent o. strend, under strunt; jfr även
strut. — Om ett par andra gamla nord.
uttr. för 'stjärt' se Hälen o. spol. Ett
tredje är fsv. vddc m. (o. n.?), motsv.
isl. véli n., en instrumentalbildning, germ.
*wep-la- el. "we-pla- (ie. -t-lo- el. -tio-)
till roten ue, blåsa, fläkta o. d., varom
under vaja, väd er.
sto, i dial. även: hästflock, i ä. nsv.
i regel stod (ganska ofta ännu på 1700-t.),
fsv. stöp n., flock av ston med en cl.
flera hingstar, hästflock, möjl. även: sto
= isl. stod, hästflock (12), no. stod, sto,
da. stod ds., stuteri (för 'sto' i stället
hoppe), ä. da. även: sto, mlty. stöt (-d-)
f., inhägnad för hästar, stuteri, fhty.
sluola, hästflock (ty. stule, sto; jfr ty.
Stuttgart, förr: Stutgarten), ags. stöd
n., hästflock (eng. stud, stuteri); av germ.
*stöda-, *stödö- = ie. *slälo-, släta-, jfr
ags. stéda, hingst (eng. steed, häst m. m.),
av germ. *slöÖian-; f. ö. besl. med litau.
stödas, hästflock, o. fslav. slado (väl ej
lånade?); till ie. roten st(h)ä, stå (se
d. o.); alltså 'ställe, där hästar stå', med
samma grundbetyd, som i stall osv.;
jfr det besl. o. likbetyd. grek. stdsis
hippön. F. ö. formellt (nästan) iden-
tiskt med stod. Betyd. -utvecklingen
från kollektiv till individ är densamma
som i t. ex. fruntimmer. — I fsv. tid
användes i st. f. 'sto' vanl. stöphors,
varav I", ö. sto åtminstone delvis (genom
ellips) kan ha uppkommit; 'hingst' hette
icke sällan stöplicester = ä. nsv. stood-
hest Bib. 1541, isl. stödhestr, jfr no.-da.
stodhingst. — Jfr stuteri o. st oj a.
[Stoby, ortn., se under stock. j
stock, fsv. stokker, (på rot stående)
trästam, timmerstock, block vari fånges
ben sättes (ännu i ä. sv.), bistock, pän-
ningbössa (gjord av en urholkad trä-
stam), jfr ä. nsv. o. dial. (åtm. förr):
fattigbössa = isl. slokkr, da. stok, även
i betyd, 'käpp' (från ty.), mlty. stock,
även: käpp, fhty. .s/oc (ty. stock, käpp,
stock, fångblock, bistock, pänningbössa
i kyrka m. m.), ags. stocc (eng. stock);
av germ. \stukka-, besl. med mlty. stuke
(-ii- el. -w-?), trästump; till ie. roten
slug, vara styv o. d., vartill litau. sliigti,
resa sig i vädret, m. fl.; jfr stocka sig,
stuka, stycke o. stöka; väl till den
enklare bas stu, som ingår i stör. Jfr
till betyd. -utvecklingen stump, stu v.
— Från ty. kommer fra. estoc, stam,
smal värja (se stuka t kl in ga). — Be-
tyd, 'fond' o. d. i grundstock från
eng. — I ä. sv. stundom även i betyd,
'käpp' (från ty.), t. ex. Bell inan Fredm.
Test. nr 180: 'Äran bor i stoeken Och
i sammetsrocken'; syftande på då mo
derna långa rörkäppar med prydliga
handtag. — Om bistockar, deras histo-
ria o. övriga beteckningar härför se
Hammarstedt Fatal). 1007 s. 22, I. idén
Ark. 27: 259 f. samt jfr under skruv o.
sto c k ii 8
skäm min g. Över stock och sten,
motsv. ty. iihrr stock und stein. — Som
förstärkningsord i stockdum osv., efter
ty. stockdumm, egentl. med syftning på
stockens styvhet el. livlöshet, sedan i
utsträc kt anv., t. ex. ty. stock fmsler, beck-
mörk, sv. st ock la t, ä. nsv. stockfråm-
mände cl. stock-jurist o. stock-philolog
Allm. Journ. 1820. Jfr under sten.
— Stockand, Anas boschas, Sv. Nils-
son 1858 = da. stokand, efter den
breda näbben, omnämnd hos Oedman
Bahus. 1746, som omtalar en folk-
tro, enl. vilken stockänderna troddes
växa på trä, i det att »the släppa sin
säd på gamla stockar». — Stockfisk,
Sigfridi 1619 o. sedan allmänt, efter ty.
stockfisch, så benämnd efter torkningen
på stänger (stöckc). — Stock ingår i
i en mängd ortn. t. ex. Stockaryd,
-red, Sto c k by, vartill även Stojb}r
Smål. o. Sto by Skå., fsv. bl. a. Stogby
(Lindroth NoB 3: 53, förf. Ortn. på -by
s. 42, Liden NoB 9: 2); jfr även Stock-
holm.
stocka sig el. stockas, I. Erici o. 1645:
'Miölken begynner stockas', Ehrenadler
1723 (om blod), jfr fsv., no. slokka,
styvna, i nsv. (åtm. delvis) beroende på
lån från ty. stocken, stanna, hejda sig,
jfr mhty. erslocken, styvna; besl. med,
men knappast avlett av stock; snarast
en intensivbildning till ie. grundroten
stug, vara styv. Se f. ö. förstockad.
Stockholm, stadsn., fsv. Stockholm,
till stock o. holm, biform till holme.
Möjl., liksom det hos Snorre omnämnda
Stocksund (enl. mångas dock icke oan-
fäktade mening ett äldre namn på nuv.
Norrström), syftande på en forntida pri-
mitiv bro av hopfästa stockar. Jfr
Sahlgren i Dag. Nyh. 1917 2/t, Lind
NoB 8: 134. Otänkbart är dock långt
ifrån, att namnen, såsom också Sahl-
gren alternativt framkastar NoB 8: 161
n. 3, i stället innehålla stock i betyd,
'gillerstock'; en del motsvarigheter i
ortn. se anf. st. — Namnet avsåg urspr.
blott 'staden mellan broarna'; förr i
stället ofta Holmen.
stod, förr, t. ex. i gamla bibelövers.,
plur. stod(h)ar, fsv. stöp = fno. (staf)-
stöÖ, gränspåle, med avledn. (staf)slödi,
74 stoft
avljudsbildning till stad o. s tända;
ej att förväxla med fsv. stup, stop, stod,
stöd, hjälp (se brandstod o. stödja
o. jfr Noreen Sv. etym. s. 69). Avled-
ning: fhty. sluodal, underlag, pelare (ty.
städel) osv. Samma avljudsform i sto,
häst (se d. o.), o. i germ. adj. "slöÖia-
= isl. slodr osv. (se städse). Jfr bl. a.
de besl. grek. stoå, pelarhall (se stoi-
ker), o. slylos, pelare (se stura). —
Formellt identiskt är -stod i återstod,
som närmare ansluter sig till grund-
betydelsen.
stoff, Denisson 1767, jfr yllestoff 1743
= da. slof, från ty. stoff, liksom eng.
stuff från romanska spr. : ffra. estoffe
(fra. étoffe), ital. sloffa osv.; väl av ett
vlat. vb *stoffare, stoppa = ffra. estoffer
(fra. étoffer, förse med tyg, väl inrätta;
se stoffera), antagl. från fhty. stopfön,
som i sin tur av många anses vara ett
romanskt lån; se f. ö. stoppa 1. Alltså
egentl.: material till stoppning. — Om
ä. nsv. stoff, stoft, se d. o.
stoffera = fsv., från m\ty. stofferen,
från ffra. estoffer, stoppa, utstoffera, var-
till stoff (se d. o.). — I ä. nsv. även
staff-, t. ex. Spegel, efter ty. staffieren ;
till en biform med -a-, varom se staf-
fage.
stofil, 1854 (: stophiler), tidigare med
-//-, t. ex. Bureus o. 1630, motsv. no.
siooful, stunffil, ävensom stor-fil. Ett
likartat uttryck är stoffel 1810, Dalin
1853 (: 'struntkarl') samt från dial. hos
Ihre 1766 (: 'senex morosus'), som sam-
manställts med ty. stoffel, tölp, narr,
vilket i sin tur anses = Stofel, en smek-
form till Kristof(f)er (jfr stövel). I
liknande betyd, även stockfiol 1746, jfr
ståck-fidel 1741? o. ä. da. (du gamle)
Stockfd. Förhållandet mellan dessa for-
mer är oklart. I fråga om -fil kan jäm-
föras sv. dial. prat- fil, pratsam, skam- fil,
skamlig, gubbafil m. fl., jfr no. fil, knekt
i kortspel. Se närmare Hjelmqvist Förn.
o. familjen, s. 150 f., Lindroth Festskr.
t. Sdw. s. 165 f.
1. stoft, damm o. d., S}rn. lib. 1578;
i 1572: stufft; (kanske redan i y. fsv. stoj)
för stöpta, jfr dock Noreen V. spr. 3: 332
n. 3) med t möjl. från det förr likbetyd,
doft, lån från mlty. slof, varav även ä.
stoft
875
stolpe
nsv. stoff, I. Erici o. 1645, S. E. Brenner
m. fl., o. ä. da. stov (i nda. ombildat till
ston efter vb. stevé). Med y-suffix: got.
stubjus, mlty. stubbe (jfr stybb), fhty.
stuppi (ty. gestupp). Avljudsform: fhty.
stoub (ty. staub). Till germ. st. vb. *steu-
ban, ryka, damma = ty. stieben; se f. ö.
stö va.
2. stoft i färgstoft o. i plur. stof-
ter om vissa tyger (t. ex. 1731), med
oklart motsv. da. farvestof o. plur.
stoff er, från ty. farb- el. färbestoff resp.
plur. stoffe; samma ord som stoff, se
di o.
stoiker, stoisk, efter grek. stöikös,
som har avs. på den stoiska filosofien,
avledn. av grek. stoa, pelarhall (se lik-
stol; f. ö. urbesl. med stod, stol, stör
osv.), med syftning därpå att denna filo-
sofis grundläggare Zeno (o. 300 f. Kr.)
undervisade i Atens »stoa». I anslutning
till denna skolas lära beteckna orden i
överflyttad bemärkelse en i motgångar
o. lidanden ståndaktig, självbehäi skad
person (jfr passion).
stoj a, Lind 1749, Sv. Merc. 1756 =
da. stoie, larma, förr även; rasa omkring,
från Ity. stöjen, vara vild o. uppsluppen,
av germ. *stödian, rasa som en flock
hästar el. ston, avledn. av siöÖ- (= sto).
Växelform: germ. "slödön — sv. dial.
stoa, vara brunstig, no. stö(d)a, löpa
med ston (om hingst), svärma, larma.
Samma betyd. -utveckling i nordsv. dial.
horsa, leka, ha roligt = no.: löpa med
ston (om hingst), gå på lättfärdiga även-
tyr, till hors, sto, o. no. mara till märr;
jfr även gästa: gast, tjura: tjur.
[Stoj by, ortn., egen ti. 'stockby', se
stock slutet. 1
stol, fsv.: ställning, underlag (i ssgr),
stol, i sht i kyrka, tron = isl. slött,
stol, tron, no. o. da. stol, stol, ställning,
underlag, got. slöts, tron, fsax. stol, stol,
tron, fhty. sluol (ty. slutit), ags. stöt
(eng. slool, stol utan ryggstöd), av germ.
"slöla-, motsv. litau. pa-slolas, ställning,
snarast /-bildning till roten sl(h)ä, stå
(såsom t. ex. got. sills, säte, till roten
sed i sitta). Fslav. stolu, stol, tron,
kan uppfattas som en avljudsform el.
föras tillsamman med ställa. Jfr (delvis
annorlunda) Walde under locus o. där
citerad litteratur. — Betyd, 'tron' i t. ex.
påvestol, fsv. pavastol, är lånad. Med
avs. på den överförda an v. jfr biskops-
stol (= fsv.) domstol (= fsv.), läro-
stol. Grundbetyd, 'ställning' o. d. ingår
i takstol o. vävstol (se d. o.). Jfr
huvudstol. — Sticka under stolen
med, se sticka, vb. — Sto Igång, av-
föring, 1589 = da. stolgang, efter mit}'.
stölgank el. ty. stuhlgang; till stol i
betyd, 'nattstol'. Jfr ä. nsv. gå till stols
t. ex. 1697, 1782, ä. da. '(Den som er
forstoppet . . at han icke haffue sit mag
eller) gaa til stolss' 1534, mlty. '(De
nicht kan) lo stole gaen (Goth. läkeb.).
stola på, förlita sig på, t. ex. H. Hjärne,
efter da. slole = no. o. vissa sv. dial.
stola; möjl. till stol i bet}rd. 'underlag';
f. ö. en danism, som bör undvikas.
stoll, ett slags gruvgång, 1643 (stall),
1687 osv. = da. sloll(e); såsom många
andra bergsmannatermer från ty. (jfr
t. ex. gruva, hytta, masugn, schakt,
tim pel): t}r. stollen, av fhty. stollo,
post, upprättstående stock = fsax., av
germ. 'stullan- av ä. germ. *stulndn- =
ie. st(h)ln-, besl. med sanskr. stbänu-,
stående, orörlig (-/i- av -In-), grek.
stallä, jon., att. sléle, pelare (av ie.
"sthlnä el. *sthatnä), varom närmare
under stall o. ställa; el. möjl. med
Sievers IF 4: 338 f., av germ. *studlan-
till stud- i stödja osv. Alltså urspr.
om stöttorna i gången.
stolle, Växiö 1692: 'stållar och vett-
villingar', Spegel 1705, Dalins Arg. =
no.; i sv. dial. o. no. även: gammal
man som går o. stöter, den äldre betyd.,
till sv. dial. stolla, slutta, gå o. stöta,
no. stolla ds., till germ. roten stel, vara
styv, stå upprätt, i stall, ställa, med
Ar-utvidgning i stjälk, p i stolpe, / i
stolt, s tulta, stylta. Med avs. på
betyd. -utvecklingen till 'inskränkt el.
tokig person' jfr det besl. mhty. stol:,
stolt, men även: fjantig o. d. — I äldre
tid icke sällan i förb. 'gammal stolle',
där grundbetyd, framskymtar.
stolpe = fsv. (även -»-), isl., da., i
fsv. o. isl. även: pelare, motsv. mlty.
stolpe, bjälke, men g. slulpe, stolpe; jfr
fslav. stluba, steg, ry. slolb, pelare, stolpe,
samt med -p-i fslav. stlupu, pelare, torn,
stolsteg
876
stoppa
litau. stulpas, pelare, gudabild. Det in-
bördes förhållandet mellan dessa ord är
oklart; Tamm, Mikkola o. Fischer be-
trakta de germanska formerna såsom
lån Iran slav. spr.: enl. andra äro de
inhemska. I alla händelser väl till en
ie. rot stelb (slclp), vara styv o. d. (jfr
stjälpa), utvidgad av siel i stall o.
ställa (jfr t. ex. skalp o. skölp till
skel i skilja osv.).
stolsteg, ansvällning av ögonlocket,
Sehroderus (ann. 1(540: 'Stoolstegh eller
blemma i ögnat', Linné 1763; i sv. stun-
dom även storsteg. Ansågs uppkomma
därigenom att den sjuke (särsk. den
havande modren) satt en stol upp o.
ned o. ej spottat på den, el. också
suttit på en stol så, att endast ett av
stolens »steg» berört golvet; botades
bl. a. genom att hålla steget el. stolfoten
el. borra den motsols mot det sjuka
ögat. Stolsteg fick man även genom att
se genom nyckelhålet. Senare leden är
= no. stig, stig (no. -da. sti; ej i da.) =
lty. stieg, slige, meng. stige (eng. stg)
osv., jfr ags. stigend (eng. stian); till
stiga; alltså: som stiger fram el. upp,
höjer sig. Om den övertro, som var
förbunden med denna åkomma, erinrar
även no. trollstig.
stolt, fsv. slolter, ståtlig, skön, fram-
stående, fin, stolt = senisl. sloltr, da.
stolt, från mlty. stolt — holl. stout (var-
ifrån da. staut, ståtlig), mhty., ty. stolz
(i mhty. även: fjantig; se det besl.
stolle), varav fsv. stoltz, jfr folkvisans:
stolts jungfrun (dvs. 'skön, vän'); sna-
rast ett inhemskt germ. ord, till roten
stelt, vara styv (se stylta, stulta), ut-
vidgning av stel (se stall, ställa). Från
germ. väl: ffra. estout, stolt, käck, som
enl. andra är romanskt (lat. * exstullus).
Eng. stout, stark, tjock, modig, stolt,
har härletts både från fra. o. holl. Jfr
följ.
stolt Henrik, Chenopodium (Blitum)
bonus Henricus, lungrot, Franckenius
1638: Stolle Hindrich, förr även God H.
1628 osv., motsv. i da., från ty. stolzer
o. guler Heinrich; enl. Grimm m. fl.
egentl. det vanliga tomtenamnet Hein-
rich (Heinz): tomtarna (die kobolde)
tänktes ofta med gåsfötter, o. växtens
blad likna sådana; jfr likbetyd. ty. gän-
scfnss (ävensom da. hundelunge, lamme-
ore, likaledes med syftning på bladen).
Jfr ty. böser Heinrich, Mercurialis, roter
II., Hnmex acetosa. Av de båda be-
teckningarna 'god' o. 'stolt' är säkerl.
den första äldst. Har verkligen nam-
net avseende på tomtarna, må erinras
därom, att 'god' är en vanlig bestäm-
ning till deras namn, jfr sv. dial. go-
nisse, eng. Robin good felloiv osv. Nam-
net 'god H.' har f. ö. motsvarigheter i
en mängd språk (där 'stolt' saknas),
t. ex. holl., eng. (good king Henrg), fra.,
ital. 'Stolt' beror på överflyttning från
andra växter, sannol. med syftning på
växtens ståtliga utseende. Jfr växtn.
Stolt-Valerian o. skån. stolte Mårten om
den vackra Senecio jacoba?a (jfr Stolte
Henrik i s. Skå. enl. dr Sv. Berg om
Senecio vulgaris, säkerl. sekundärt).
stom, stomhemman, fsv. prcesta-
stompn, möjl. ej, såsom antagits t. ex.
av Noreen V. spr. 3: 96, av *stömn till följ.,
utan identiskt med fsv. stumn (*stufn),
stubbe = i si. slufn, stofn, fda. stufn, sv.
dial. stumm, stomm, ags. stofn (besl. med
stuv o. stubbe) o. egentl. såsom stuv
betydande 'stump, stycke', här: 'jord-
stj^cke' (G. Hedström); å andra sidan
finnas dialektformer, som snarare visa
hän på stomme.
stomme, fsv. stomme, av ä. *stöme =
got. stöma m., grundval, motsv. lat.
stämen n., varp, ränning (på de gamles
upprätt stående vävstol; jfr stramalj),
grek. stémön m. ds., sanskr. sthåman-,
ställe där man står, kraft, m-bildning
till roten i stå; jfr f. ö. särsk. stam 2.
— Jfr O. Adam 1856: 'det torra stom-
me t'.
stop = fsv. = da. slob, från mit}'.
stöp, även (som i fsv. o. ä. da.) 'ett visst
mått', varav också eng. sloop, egentl. ==
det inhemskt nordiska isl. staup n.,
fördjupning i en väg (bet3rd.: 'bägare'
från mlty.); grundbet3'd. alltså: urhålk-
ning med branta väggar o. stammen
staup- sålunda identisk med den i germ.
*slaupa-, stupande, brant — ags. stcap
(eng. steep) osv., avljudsform till stupa 1
(se d. o.).
1. stoppa, fylla, stoppa in, laga, fsv.
stoppa
877
storm
stoppa, slappa, tilltäppa, fylla, stoppa
in = da. stoppe, från fsax. stuppön,
mlty. stoppen = fhty. bistopfön (ty.
stopfen), ags. forstoppian, stoppa till,
eng. stop). Fhty. stoppön väl av germ.
parallellstam men stubb-; se v. Friesen
Mediagem. s. 86. Bet3Td. 'laga' < av
'stoppa till (ett hål)'; redan i mhty.
Vanl. fattat som lån från rom. spr. :
mlat. stuppare, stoppa med blånor =
ital. sloppare, fra. étouper, till lat. stuppa,
släpa, blånor, från grek. stijpe, styppe
ds. Emellertid kan ordet också o. väl
med större skäl tänkas höra tillsam-
mans med fhty. stopfön i bet\d. 'sticka',
varifrån den av 'stoppa in' kunnat ut-
vecklas.
2. stoppa, stanna, hejda = fsv.
da. stoppe, från mlty. stoppen (varav
ty. =), eng. stop, av germ. * stuppön, av-
ljudsform till östfris. stupen, hindra
o. d., möjl. till en rot med betyd, 'vara
styv', varom se stuv. I nsv. sannol.
med ny påverkan från ty. (o. eng.?).
F. ö. kan betyd, 'hejda' stundom ha
utvecklats från den av 'stoppa till', i
vilket fall ordet delvis har sitt ursprung
från föreg.
stor = fsv., da. = isl. störr, ffris.
stör, ags. stör (en gång belagt), jfr fsax.
slöri; av germ. * störa- = ie. 4.s7(/7)ä7-o-
i litau. slöras, tjock, fslav. staru, gam-
mal, egentl. : styv (vartill ry. stärosta,
by- el. sockenfogde; se ålderman);
i-bildning till ie. st(h)ä, stå, vara styv.
Till den avlägset besläktade, likbetyd,
roten st(h)u (jfr stöd) höra bl. a. fhty.
stiuri, sturi, stor, präktig, fsv. o. sv. dial.
stnr, stor, ty. stier, tjur, osv. (se under
tjur) = sanskr. sthurd-, grov, stor (jfr
f. ö. Sture o. stör 1). — Storartad,
Tegnér 1832, Atterbom 1833, ännu ej
hos Dalin 1853, egentl. vanligt först
efter denna tid; efter ty. grossarlig o.
(el.) da. storartet. Fischerströms blifva
storartad, om boskap, står icke i direkt
historiskt samband med den senare anv.
— Stormakt, Sv. tidn. 1852, Agardh
1853: 'fem herrskarestater, eller såsom
de sjelfva kalla sig »Stormakter», Ostg.
Corresp. 1854, Upsalaposten 1860, alltså
urspr. ett typiskt tidningsord; efter ty.
grossmacht (åtm. redan 1 778). Stor-
slag en, väl uppkommet på 1860-t. o.
vid denna tid använt av L. De Geer:
'en så »storslagen» personlighet som
grosshandlar Nyblad' (Grefve Lillie s.
12 [1880]); f. ö. t. ex. M. Lönnberg
1876, Rydberg Athen. 1876 (tidigare
uppl.: oerhörda), Wennerberg 1882; väl
egentl.: tilltagen i stort mått el. dyl.;
jfr Lunds Veckobl. 1887: 'storslagen ..
bokved' (i denna betyd, motsv. da. slor-
slaael); jfr no. storslegen, 'grovladen'.
Se f. ö. Lindroth Adjektiv, af part. s.
115. — Storvulen, se vulen,
stork, fsv. storker (även -ö'-) = isl.
storkr, da., mlty. stork, fhty. storah (ty.
storch), ags. store (eng. stork); från germ.
spr. lånat i kelt. o. slavo-balt., av germ.
*sturka- ie. *slrgo- = grek. lörgos,
gam, väl egentl.: stark (fågel) el. dyl.;
rotbesl. med stark, med samma av-
ljudsstadium som i styrka, storkna.
— En lågtysk benämning är adebar
(-bär; fhty. odebero) = boll. ooievaar ;
vanl. tolkat som 'tyckobringaren', till
germ. "anda- i fsax. öd, isl. audr, rike-
dom, osv. (se öde 2) o. bära, el. möjl.
avljudsform till jöÖ, barn; jfr Schnitt-
ger Storken som livsbringare s. 8. I
alla händelser en omskrivning av samma
slag som t. ex. de under nalle, spin-
del 1, varg osv. omnämnda: storken
hålles (el. hölls) för en helig fågel. I
lat. cicönia (jfr hane 1, höna); i grek.
pelargös, egentl.: den mörkgrå.
storkna = fsv. : stelna, kvävas, i
betyd, 'stelna' ännu Kolmodin Qv.-sp.
1732, isl., no.: stelna = da. slerkne,
stelna, got. gastaurknan, fhty. gislor-
chanén, eng. dial. storken, bli styv el.
stel, urgammalt inkoativum (liksom
vakna), besl. med fsv. slorkin, isl. stor-
kinn, stelnad; med samma avljudsvo-
kal som styrka o. i avljudsförh. till
stark.
1. storm, fsv. stormber, även: oväsen,
strid, anfall = isl. slormr, fsax., ags.,
eng. storm, fhty., ty. slurni, av germ.
*sturma-, m-avledn. till germ. stur- i
isl. slgrr, larm (av *slurja-), sv. dial.
sturi, oro, osv. (se f. ö. störa), bildat
som t. ex. dom, dröm, som. Frän
germ. spr.: ital. slonno, träffning, strid;
alltså väl en gammal betyd, hos ordet.
878
strand
Däremot enl. H. Möller NTfF 4 K
8: 68 till ett Le. sr- ;> germ. s/izr-. — I
got. skura windis (se skur). — Avledn.:
storma — fsv. (även i betyd.: storma
en fästning), no. = da. storme; jämte
germ. "sturmian i isl., no. slyrma, ty.
sturmen, ags. styrman osv. — Hit hör
bl. a. landstorm, Dagl. Alleh. 1808
(om finska kriget), efter ty. landsturm,
— Stormhatt, se följ .
2. storm, vard., beteckning för 'cy-
linderhatt, hög hatt*, förkortning av
stormhatt i samma betyd., t. ex. N.
1\ Ödman 1882, C. R. Nyblom; egentl.
skämtsam anv. av samma ord som be-
teckning för en militär huvudbonad, ur-
spr. begagnad vid stormning. Jfr (?) ty.
sturmer, förr bl. a. 'mycket stor trekan-
tig hatt' (studentspr.). — Hit hör också
växtn. stormhatt, Aconitum, särsk. A.
napellus, Franckenius 1659 = da. storm-
hat 1648 osv., ty. sturmhut; efter det
hjälm likt välvda övre blombladet. Jfr
även ä. o. y. nsv. blåhatt, munkhall,
-mössa, hjälmört (t. ex. 1640), sv. dial.
polska hättor Ska., ty. eisenhiitlein osv.,
ävensom no. tyr(s)hjelm.
stormhatt, växtsl. Aconitum, se föreg.
storsteg1, se stol st eg.
[s to t ra (-å-), s to ti a, sv. dial., stamma,
se under statare.]
straff, fsv. straff tillrättavisning, straff
= da. straf, från mlty. straffe; jfr mhty.
stråfe (ty. strafé). — Härtill: straffa =
fsv.: tillrättavisa, straffa — da. straffe,
från mlty. straffen, jfr mhty. stråfen (ty.
strafen), ävensom ofris, strabben, upp-
föra sig motspänstigt. — Besl. med mhty.
straf, stram, sträng (ty. straff; jfr under
strapats), o. avlägset även med stram
o. en del andra ord till en grundrot
ster, vara styv (se stel). Med avs. på
betyd. -utvecklingen jfr adj. sträng även-
som sv. dial. stråk, fsv. slraker, stram,
styv =; no. stråk ds., jfr mlty. stråk
(-ck), mhty. stråk (-ck-) ds., ags. strame,
bl. a. 'sträng'; besl. med litau. slregti,
bli stel, frysa.
[stråk, sv. dial., stram, styv, se föreg.]
stram, Bureus Suml. o. 1600: stramm
(enstaka); annars egentl. först efter 1850
= da. stram, från ty.: mlty. stram (ge-
nit. strammes), spänd, stram = ty.
stramm, besl. med no. stremja, spänna
emot, o. möjl. även med slav. stammen
slrcm- i fslav. strumii, brant, o. grek.
sterémnos, hård, fast (jfr Persson Indog.
Wortf. s. 430). No. stremba, spänna ut
bröst o. mage, strama, hör snarast till
en nasalerad biform till roten i straff.
stramalj, Almquist 1840 = da. stra-
mei, -aj, från lty. stramei (med bortfal-
let -n) = boll. stramijn, varifrån ty.
stramin; med av okänd anledning in-
skjutet r = ä. boll. stamijn, från ffra.
eslamine (fra. élamine, eng. stamin), hår-
duk, silduk = ital. stamigna, till lat.
stämineus, full med trådar, trådig, av-
ledn. av stämen (genit. -inis), varp, spå-
nad, tråd (till ie. sia-, stå, nära besl.
med stomme). — Formen stramalj
beror på falsk ljudsubstitution efter
mönstren batalj: fra. bataille, d e talj :
fra. vb. détailler, emalj: fra. cmail, me-
dalj: fra. médaille osv.: man har alltså
trott, att stramalj i fra. motsvarades
av en d}rlik form med muljerat /.
strand = fsv., da., ags., eng. = mit}7.,
sen mhty. strant ( d-; ty. strand, havs-
strand); ett speciellt germ. ord, avljuds-
form till isl., no. slrind, sida, remsa (se
Strindberg); f. ö. omstritt. Väl med
Persson IF Anz. 12: 17, Indog. Wortf.
s. 450 f. m. fl. till ieur. roten ster, ut-
breda, i lat. sterno (jfr stråt), grek.
störnymi (jfr strategi) osv., vartill även
mir. sraih, strand, fslav. stråna (av
*stornä), sida, trakt; jfr strå, stråle,
strö. — Parallellismen strand : slrind
~ rand : no. rinde, bergsrygg, är säker-
ligen tillfällig. Ordet är nämligen ej,
såsom stundom antagits, besläktat med
rand (i så fall av ie. sr-); jfr de för
visso befogade invändningarna mot denna
o. vissa andra sammanställningar av ord
på str- o. r- hos Persson Indog. Wortf.
s. 453. — Härtill vb. stranda, väl från
mlty. stranden; i ä. da. sirande m. m.
även 'nå stranden' (liksom la n da : lan d).
— Strandrulling, större str., Aegia-
lites hiaticula, o. mindre str., Aeg. canti-
anus, Holmgren även: sandrulling (Zet-
terstedt 1822 m. fl.), närmast om den
förra, med syftning på hans livliga flyg-
rörelser; f. ö. en av de få deverbativa
bildningarna på -ing, jfr fågeln, dop-
stranguri
879
streck
pin g (kanske dock närmast en ellips
till sv. dial. doppnäbb osv.), ävensom
t. ex. själ v sp il lin g, snöp ing. En
del andra beteckningar för strandrul-
lingcn syfta på lätena t. ex. (utom det
riksspråkliga strandpipare) sv. dial.
tillä, tillika, (skå.) tallare (det senare
sannol. skämtsam ombildning efter el.
anslutning till skå. tullare, tulltjänste-
man), no. slrandrgle (till ryla, om olika
läten). — Strandskata, Sv. Nilsson
1858, väl från da. strandskade; med syft-
ning på den om skatan påminnande färg-
skruden. En annan beteckning är tjäll 2.
— Strandsätta = da. slrandscetle,
egentl. bildlig anv. av fsv. ' strandscelia
(i slrands&tning, strandsätter), lagspr. :
låta ngn sitta på stranden (genom att
olovligen tillgripa lians båt); alltså av
ungef. samma slag som isolera till ital.
isola, ö. — Ett allmänt västgerm. ord
för 'strand' är annars mlty. över, ty.
ufer (ej i sydty.), ags. öfer, av ie. *äper-,
vartill avledn. * äper-io-s i grek. dpeiros
(dor.), épeiros, strand, fastland; jfr ar-
men, aphn. Se f. ö. H. Petersson He-
terokl. s. 43.
stranguri, ytterst av grek. strangouria,
urinstämma, till sträng- i grek. strang.v
(genit. strängas), utprässad droppe, osv.
till ie. roten slreng, åtdraga, åtsnöra
o. d., växl. med slrengh i sträng 1, 2
-f- en bildning av grek. onrcö, kastar
sitt vatten (se under det avlägset besl.
u rin).
strapats, o. 1709 (-</-), under 1700-t.
o. till o. med 1850 mycket ofta -age,
betecknande det i dial. o. (lägre) talspr.
ännu förekommande uttalet -asj-; Hall-
man 1783: slrabagcr (rim: moustacher),
t. ex. 1771, 1793: strapatser plur., Da-
lin 1853: strapats, slraj)as, jfr Sturzen-
Hecker 1842: slrapasen best. form; jämte
vb. strapats era, 1 702: strapezera, 1712:
strapazera, jfr 1760, Weste 1807: strap-
sera — da. slrabads, strabadsere, från
ty. strapaze, strapazieren, från ital. stra-
pazzo, strapazzare, misshandla, uttrötta,
bl. a. tolkat som avledn. till ital. strap-
pare, draga, rycka, från ett germ. "strap-
Vön, rotbesl. med straff; enl. andra av
lat. extra, utom, utanför (det vanliga
måttet), o. ett "paliare, till paii, lida (sr
patient), i så fall: komma någon att
lida övermåttan.
strategi = ty. strategic, fra. stratégie,
av grek. stratégia, krigskonst, till stratös,
här (till ie. ster, utbreda; se strand),
o. roten i dgö, för, leder (urbesl. med
åka).
strax, fsv. — : som adv. : strax, när-
mast (om rum), strax, genast (om tid),
som konj.: strax då el. som = da.
stråks, från mlty. stra(c)kes, rakt sträckt,
genast = mhty. straekes (ty. sträcks),
adverbiell genit. (liksom flux, förgä-
ves, invärtes, längs, tvärs osv.) till
mlty. adj. stråk (även som adv.), genit.
-(c)kes, upprätt, styv m. m. = sv. dial.
stråk osv. (se sträcka vb.). Med avs.
på betyd. -utvecklingen jfr genast till
fsv. gen, rak m. m., tvärt. — Här-
jämte det mera vardagl. straxt, med
analogiskt t efter genast osv., t. ex.
1639, Stiernhielm, Runius, Almquist,
Sturzen-Becker, Jolin; av Dalin 1853
inom klämmer, i regel annars ej upp-
taget i ordb., men förordat av t. ex.
Linder. — I da. har lånordet stråks
fullständigt undanträngt det inhemska
ä. da. genest. — Det gamla likbetydande,
f. ö. etymol. dunkla fsv. paghar, paghar
= isl., fgutn. pegar börjar dö bort re-
dan mot slutet av medeltiden.
streber, som i första rummet söker
komma sig upp i världen, särsk. om
ämbets- o. tjänsteaspiranter, Svhvan
1910, P. Hallström 1914, Thyrén 1915,
av ty. streber ds., först som politiskt
slagord 1850 — 1870, egentl.: strävare,
till streben, sträva. — Härtill: s t reb er-
tum, G. Billing 1918 = ty., med för-
svenskningen streber s kap, Thyrén
1915.
streck, linje o. d. (om streck, snöre,
rep, lina, sc däremot denna artikel slu-
tet), Bib. 1541; i ä. nsv. o. sv. dial.
även strek (jfr beck, skepp osv.) =
nisl., no. slrik, da. streg n., motsv. got.
st riks ni., mlty. slreke, mhty., ty. strich
(jfr luftstreck [under väderstreck],
sträck 2), av germ. "strika- n., kstriki-
m. (alltså samma deklinationsväxling
som i bett, flott, grepp, skott osv.),
till svaga avljudsstadiet av germ. 'stri-
kan. stryka = mlty. slriken, stryka,
st reci
880
strid
slå, fli t\. strihhan (ty. streichen; se
spor rs t r ä c k ), ags. strican (eng. slrike,
slå; st' strejk); till ie. strig i lat. striga,
streck, strimma, rad, slrigilis, strigel
(se il. o.), fslav. strigq, stristi, klippa,
ävensom lat. slringcre, vidröra, avstryka
(part. pf. si ridas; jfr härom under
sträng 1). I de nord. spr. i stället
former av ie. streug-: stryka osv. Jfr
den ie. parallellroten strib i stripa. =
Trots att ordet saknas i de äldsta nord.
språkperioderna, är det åtminstone del-
vis inhemskt, hl. att döma av sprid-
ningen i dialekterna. Lånat är dock
fsv. striJ^ snedbjälke i ett skölde-
märke (?), egentl.: hand = mlty. strik;
väl också y. fsv. strik, malmstreck, jfr
dock sv. dial. slrcke ds. På tysk in-
verkan beror också ä. nsv. streck, strek,
slag = mlty. slreke ds. (se ovan); jfr
även det likabetyd, sen mhty., ty. slrcich,
som väl är ett deverbativum till strei-
chen (av strihhan) liksom sv. stryk av
stryka (enl. andra dock en avijuds-
form "straik- = eng. stroke (av ags.
*sträc)). — Fsv., isl. strik, ett slags
dyrbart tyg, jfr ä. nsv. streck, huvud-
kläde, är enl. Torp Etym. ordb. s. 726
lån från det etymol. dunkla mlty. stric-
kette, ett slags kvinnohuvor; annor-
lunda t. ex. Olson Appell, subst. s.
149: inhemskt, till *strikan, förse med
ränder, strecka, alltså: randigt tyg; jfr
fsv. -strip i silkesstrip, ett slags siden
(besl. med stripa). — Av en form med
germ. -j/j- (z> -kk-) kommer fhty. stric,
snöre, rep (ty. sirick) = mit}', strik
(gen it. strickes), varav da. strikke o. sv.
streck i klädstreck o. d. Härtill
mlty. slricken (= ty.), sticka (strum-
por), snöra o. d., varav da. strikke.
— Hålla streck, bestå provet, Bren-
ner 1693, Cederhielm 1708 (om fienden;
väl i betyd, 'hålla stånd'), efter ty. den
strich halten, weder slrich noch stich
halten, urspr. med avs. på skepp som
håller sin riktning efter kompassen,
t. ex. das schijf halt strich (jfr väder-
streck), o. även med syftning på guld-
el, silverprov på proberstenen ; jfr Ro-
senfeldt 1698: 'hwad streck man har
behållit seen sidsta Besteket'. Har (åtm.
nästan) undanträngt uttr. hålla stick
i samma betyd., t. ex. 1626 (dock med
någon annan betyd.-skiftning), Dalin
1853 = da. holde slik, förr även holde
sting, efter ty. den stich hallen = mlty.
den steke holden, snarast urspr. om tyg
som icke går sönder, då det sys, jfr
allt vad tygen håller (was das zcug
häll, där det dock är fråga om arbetsdon
i allm.), o. sålunda knappast, såsom också
antagits, syftande på spjutkamp o. d.
strejk, i Sv. om svenska förh. först
på 1870-t. (då av arbetarna ofta uttalat
streck) = ty. streik, av eng. strikc, till
st rike, slå (se streck). — Strejkbry-
tare, M. Roos 1892. jfr ty. slreikbrecher
1897. I da. även skriiebrazkkcr, till de
nu nästan bortlagda skrue, strejk (egentl.
= skruv).
streta, hårt anstränga sig, (väsentl.
dial.) även: skreva, 1587: streta emot,
1622: slrcctta emool, i ä. nsv. även
strclta O. Petri, strilla L. Petri, motsv.
isl. strila(sl), streta, o. streilast, no. strita
o. streila, da. dial. strede, jfr da. strille;
till germ. slr(a)it-, växelform till strid-
(se strid 1). — Nsv. streta kan mot-
svara både isl. strita o. streita; de ä.
nsv. formerna med -tt- kunna vara in-
tensivbildningar el. möjl. uppkomna i
svagtonig ställning; jfr det vanliga
streta emot; knappast med -tt- av
-ni-, jfr dock no. strinta, streta (se
st rät t a).
1. strid, adj., fsv. siriper, häftig o.
stark (t. ex. om ström o. regn som i
nsv.), sträng, motig = isl. strid r, da.
strid; jfr fhty. einslrili, hårdnackad;
besl. med följ. o. med streta, stark
osv. till en grupp av ord på sl(e)r- osv.
med en grundbetyd, av 'styvhet' o. d.;
se starr jfr även ags. slrimende, mot-
strävig, rotbesl. med sträv (av ie.
*stri-bh), o. strj'. Jfr Persson Indog.
Wortf. s. 440. — Andra uppfattningar
se hos Falk-Torp s. 1556. — Adj. ingår
i sjön. Striern Kinds lid Ögtl., jfr no.
Striaan, Strian; se förf. Sjön. 1: 577.
2. strid, sbst., fsv. strip f. o. n., strid,
ansträngning = isl. slrid n., strid, sorg,
da. strid, fsax. strid m. (i ffris. n.), fhty.
strit (ty. slreil); av germ. 'strida- =
finska lånordet riita; besl. med föreg.
— Det allmänna fnord. ordet för 'strid
strida
881
stropp
el. kamp (med vapen)' var fsv. bar-
daghi osv. (se bardalek).
strida, fsv. stripa (ipf. stridde, ännu
hos Weste 1807 den enda höjningen;
Dalin 1853: 'äfv(en) stred'; jfr Tegnér:
'Han stridde som Rolf Krake stred') =
isl. strida (-dd-), även: plåga, da. stride
st. böjn., fsax. stridian sv. höjn., men
mlty. striden, st. böjn., liksom hos fhty.
stritan (ty. streiten). Samma ord som
mit}', striden, skreva, ags. sfridan, skreva,
taga långa steg (eng. stride); egentl.:
anstränga sig. Se strid 1. — Med avs.
på övergången från svag till stark böj-
ning jfr hinna, knyta, kvida, snyta,
skryta, vina ävensom sluka, stupa.
fStriern, sjön., se strid, adj.J
[strige, sv. dial., blågarnsväv m. m.,
se stry.]
strigel, 1778 (i en bouppt.), förr stun-
dom även slregel = da. strigle, rykt-
skrapa, från ty. striegel ds., av fhty.
strigil, från lat. strigilis, skavverktyg
(urbesl. med streck).
strikt = tv., av lat. strictus, kort,
sträng, egentl.: åtdragen el. åtstramad,
part. pf. pass. till stringere, draga el.
snöra tillsamman (se stringent). —
Härtill adv. lat. stricte, varav sv. strikte
= ty. — Jfr följ. o. distrikt, restrik-
tion ävensom prestige.
striktur = ty., av lat. strictura, sam-
manpressning, sammandragning; till
föreg.; bildat som mixtur, ti n k tur.
stril (å trädgårdskanna o. d.), i litter.
åtm. 1860 — 1870-t., sv. dial. solstril, sol-
stråle, stril, hårtest = no. stril, vatten-
stråle, jfr strila, stripa, ådra; jämte vb.
strila = no.; en /-avledn. av roten stri
i strimma, med p-utvidgning (ie. strib)
i stripa; jfr lat. stria, ref flin g på pe-
lare (som dock kan utgå från ett *stri-
giä; jfr streck).
strimma, t. ex. G. I:s reg. 1554: små
strijmor, i ä. nsv. även strime t. ex. Schro-
derus Lex., jfr plur. strimmar Spegel,
motsv. resp. = no. strima f., da. strime,
mlty. strime m., fhty. strimo m., mhty-
slrim(e), med avljudsformen streim; m-
avledn. till roten stri i stril (liksom
blomma till germ. Mö-); jfr stripa; där-
emot ej, med Hirt-Weigand, av "strip-m-.
Mlty. streme = mhty., ty. slrieme väl
llellquist, Etgmologitk ordbuk.
däremot av ie. "strcii-m- (jfr Persson
Indog. Wortf. s. 788) el. möjl. *strei-m-,
[Strimma av strima liksom hemma
av hema, timme av time osv. — Här-
till dimin. strimla, 1730 (-e-), C. Warg
1755: 'hvettebröd . . skurit i . . långa
; strimlor' = no., jfr gotl. strimbel m.,
no. strimet, nisl. strimill, da. strimmel,
j mlty., fhty. strimit. — Till vb. strimma
j har bildats ä. sv. strimma, stråla, glänsa,
j 1600-t., Creutz, Lidner, Atterbom, Stag-
i nelius m. fl.; jfr vb. stråla till stråle.
Strindberg, familjen., efter Strinne
by i Ångermanland (till isl., no. strind,
sida, remsa, sjö med strömvirvlar, av-
ljudsform till strand); alltså tillhör-
ande den ytterst vanliga svenska familje-
namnstypen med två sammans. -leder, av
vilka den första hänför sig till stam-
gården el. stamsocknen o. den senare i
regel betecknar ett naturföremål: -kvist,
-lund, -ström osv.; jfr t. ex. Runeberg.
stringent, bindande, tvingande = ty.,
av lat. stringens (genit. -entis), part. pres.
till stringere, draga el. snöra tillsammans
(se under sträng o. streck).
Stripa, hårtest, även (i sht dial.):
(smuts)strimma o. d., förr ocUså: rand,
strimma (i allm.); 1563: 'damask med
hwite stryper'; Strandberg 1857: 'håret
hängde / I stripor' = no. stripa, strimma,
da. stribe, mlty. stripe, jfr mhty. strife
m. (ty. streifen); eng. stripe från mholl.
el. lty. ; jfr fsv. strlputter, stripig, isl.
striprendr, av germ. strip — ie. strcib i
ir. sriab, strimma, av ie. *slreibä, till en
^-utvidgning av roten stri i stril o.
stri m ma.
Strix (skämttidningen), av lat. strix
(genit. strigis), uv, liksom likbetyd. grek.
I string.v (genit. stringös) till en ljudhär-
mande rot streig; jfr paralleller under
uggla o. uv.
strof, i dial. allm. i betyd, 'anekdot,
berättelse' = ty., fra. ströphe, ytterst
av grek. strophé, egentl.: vridande, vänd-
ning, i sht av dans- o. sångkören, dvs.
' avslutningen av en viss del av dansen
i el. sången, till stréphein, vrida, vällda;
I jfr följ. (slutet) o. apostrof, katastrof.
Samma betyd. -utveckling i vers.
stropp, Grundel] o. 1(505, Rosenfeldt
I 1698, Rajalin 1730, alltså äldst som sjöt.
56
st rumft
882
da. strop(pc\ från lioll. ströp el. mlty.
ströp (genit. stroppes), snöre, stropp =
ags. stropp (eng. stropt sirap, även: stri-
gel) osv., jfr mhty., ty. striipfe i liknande
betyd, (härav väl ty. strippe som en
nordtysk form), till germ. roten strup,
vara styv (i strupe osv.), varav: draga
hart åt o. d., i t. ex. ty. strupfen, strfip-
fen; jfr, med nasal, struriip i strumpa
(möjl. dock till en germ. rot stremp).
Enl. somliga dock lån från el. åtm. på-
\ orkat av lat. stroppus, struppus, snodd
rem (varav fra. étrope; från grek. slrö-
phos, till stréphein, vrida, varom under
st rof).
struma, om en sjukdom i sköldkör-
teln, förr i allmännare betyd, om an-
svällda lymfkörtlar, skrotler o. d., från
lat. strunta, möjl., med H. Petersson
IF 24: 266 av ie. *strubh(s)mä, till grek.
stryphmös, styv, osv.; se f. ö. under
strupe o. st ruva.
strumpa, Hels. 1587: strumpor plur.,
förr även: strowpa (-å-), jfr C. Bonde
1632: 'lösa strumpar sy t ved böxserna'
= no. slrump, lårstycke på byxor, ä.
da. strumpe, da. strompe (med o av y
som i rom me, rymma; y väl från m\ty.
plur. strumpe), från mlty. slrump = ty.
slrump f o. 1550; samma ord som mlty.
slrump, stump == mhty. slrump f, även:
kropp, bål (ss. ty. slrumpf), no. slrump,
smalt kar; vanl. betraktade som nasa-
lerade former till germ. roten slrup, vara
styv o. d., i stropp; jfr dock t. ex. lett.
strumbulis, knölpåk, stråbs (av "stram-
bas}, strå, rör, strébulis (av "stremb-), rör,
stängel; växl. med /j-former t. ex. litau.
strumpas, knölpåk, på grund av vilka
Persson Indog. Wortf. s. 439 n., 440 är
böjd att i germ. strump- se en ie. rot
stremb, strmb; i alla händelser med
samma betyd.: kanske ha här f. ö. ord
sammansmält av båda dessa rötter (jfr
ett möjl. analogt förhållande under
stump). — Med avs. på betyd, 'strumpa'
av 'stump' jfr mhty. slumpf {= stump)
i båda betyd. Sannol. egentl. förkortning
av ty. hosenstrumpf; alltså urspr. om
den del av hosorna (benkläderna), som,
sedan de skilts vid knäet, användes för
den nedre delen av benet. Ordets upp-
komst sammanhänger med de under
1500-t. inträdande förändringarna i fråga
om strumpmoderna. — Om ä. nsv. bära
el. draga svarta strumpor, vara svart-
sjuk, se under svartsjuk; om det (del-
vis) likabetyd. fsv. (osv.) hosa under
byxa o. hus.
strunt, Åbo 1624: 'W . . . hafwer sagtt
att han icke achtade bårgemestaren mera
än en struntt', Kolmodin Qv.-sp.; ej i
da.; från mlty. strunt, lort — holl. stront,
även: skräp; (med samma betyd. -över-
gång som i mlty. drummel, hårda exkre-
menter, egentl.: trästump; se drum mel)
av ett mlty. "strunt, motsv. mhty. strunze,
stump, kloss, drummel (jfr till betyd. -
utvecklingen under drummel), eng.
dial. strunt, svansstump, penis, (det in-
hemskt nord.) no. strunt, strut o. d., sv.
dial. slrunl(a), strött (jfr till formväx-
lingen t. ex. klint ~ klätt), årsskott
på barrträd, i sv. tall strunt (t. ex.
Linné 1741) o. tal Istruntsöl, da. dial.
i strunt, kort pipa; med a vlj tidsformerna
I no. strant, stralt, lång tunn kvist el.
j figur, sv. dial. strunta (av germ. "stran-
tiön), trädtopp, lång smal person^ osv.,
no. strunta, gå styvt; ävensom ä. nsv.
lallcslrintor plur., tallstrunt, 1684, no.
strint, styv person, strinta, anstränga
| sig; till en germ. rot strent, vara styv
o. d.; med växelformen strend i isl.
slrundi, dum människa; utan nasal i
strut osv.; f. ö. besl. med germ. roten
stert = \e. slerd i stjärt osv. Lat. strun-
dius, struntus, exkreinenter, varifrån man
ansett det likabetyd. mlty. strunt vara
lånat, utgå sannol. liksom fira. estronl
(fra. étroii) ds., ital. stronzo, runda torra
exkrementer, från germ. språk. Se Schrö-
der IF 18: 521, Persson Indog. Wortf. s.
j 439 anm. 1. —- Sv. dial. strött (dalm.)
! utgår från ett äldre strunt-, liksom t. ex.
'. sv. dial. skrott från skrunt — Sv. strunt
j (i betyd, 'skräp' o. d.) är ett av de icke
få tyska lånord, som tidigast belagts i
tinnländskan (sv. strunt i tallstrunt är
inhemskt).; jfr t. ex. skurk. — I utrop
t. ex. hos Bellman: 'Strunt i Olympen!',
j Alten 1796: 'Åh strunt!'.
strupe, fsv. strupe = isl. strupi, da.
strube, av germ. 'slrupan-, med avlj tids-
formen "slreup- i isl. strjupi, o. "strup*
i vissa västg. o. dalsl. dialektformer, jfr
strut
883
stryk
Dählstierna stråpe; besl. med no. sirap,
öppning, gap, ströp, smal öppning, no.
strupa st. vb, klämma (knappast avlett
av sbst.), no. stroypa; väl ytterst till en
germ. rot strup, vara styv, vartill även
stropp; med växelformerna strut) (se
struma, struva), jfr litau. striubas,
kort (egentl. : sammandragen?); parallell-
bildning till mhty. slrozze, strupe, till
roten i strut. Jfr Persson Indog. Wortf.
s. 446. — Ett speciellt nordiskt ord,
som ersatt det i västgerm. språk före-
kommande germ. "kelön = ty. kehle
osv., besl. med sanskr. gala-, strupe,
lat. gula, matstrupe (se kal, kälke o-
köl). — Avledn.: strypa (se d. o.).
strut, a fiskredskap (håvar, ryssjor)
t. ex. I. Erici o. 1645 (jfr nedan); tut,
pip (å kanna) 1684; 'hwita Styfrar i en
Strut' 1745; i sv. dial. även: lur, fsv.
struter, spets på huvudbonad = isl.
sliuir, kägelformig spets, no. strut, tut,
rör, ä. da. strud, spets; med avledn.
östsv. dial. "slryla (strylo), strut, spetsen
av en ryssja, Dalsl. stryla o. Bohusl.
stryda, skorstenspipa, no. slryla, kägel-
formig figur, nisl. slryla, kägla, spets;
besl. med mht}r. slruz m., motstånd (tv.
strauss), mhty. slrozze, strupe, osv., samt
de under strutta anförda orden. Germ.
stam strut, vara styv o. d., vartill variant-
former på läppljud i struva o. väl
även strupe, samt med nasal strunt
osv. Parallellbildningar: st ut, i dial.
bl. a.: strut, o., utan s, trut. — Strut,
strutbakelse, jfr Weste 1807: hvete-
slrul = da. strut, slrutbakkelse, efter
formen, liksom struva.
struts, fsv. slruz = isl. slruz, da.
struds, från mlty. strus = fhty. striiz
(ty. strauss), jfr ags. slryla, från lat.
struthio, från grek. strouthiön, även strou-
thös, vanl. med attributet megdle, den
stora fågeln (jfr mycken), till slrou-
thös, småfogel, vanl.: sparv. Från lat.
avis struthio, dvs. fågeln struts: fra. au-
truche (eng. ostrich).
strutta, Vitalis 1825 ('De struttade
kring i den granna salongen'), Törneros
1825, Knorring 1838, av Rydqvist SSL
1: 204 betecknat som sveamål, av Dalin
1853 som vard.; sent lån från det i dial.
allmänna strutta, gå med stultandé cl.
stötande gång, hoppa omkring, hoppa,
studsa, i Ska., även slrutla emot, sträva
emot (jfr strutter, liten gosse, strutta,
liten flicka). Ordet är inhemskt o. stäm-
mer f. ö. formellt med mhty., ty. strot-
zeu, vara uppblåst, svälla; da. strutte,
yvas o. d. kan ha sitt // från ipf. till
ä. da. slrude, svälla == da. dial. strude,
stå ut, liksom eng. slrul ds. anses kunna
utgå från det med ä. da. slrude väl iden-
tiska meng. struten, svälla o. d. (eng.
dial. slrout), av ags. strutian, stånd out
stiffly = mhty. striuzen, resa sig å ända
m. m.; jfr även mhty. strozzen, svälla
(av germ. strut-). Orden sammanhänga
i alla händelser med Ity. strutt, styv, o.
med strut. Grundbetyd, i strutta är
alltså: gå styvt. I betyd, 'svälla, pösa'
(t. ex. P. Hallström) är ordet lånat från
da. (H. Olsson Spr. o. st. 16: 122). Se
f. ö. strut.
struva, Schroderus o. 1638: st ru/fiva,
från mlty. struve — ty. straube, till mit}'.
struf, som skjuter styvt upp, stel, skrov-
lig = mht}'. strup (-b-), o. fhty. struben,
stå styv, vara stel o. d., jfr mlty. sik
struwen, göra sig styv, sträva emot, o.
ty. slräuben (mhty. *striuben), av en
germ. rot slrub, vara styv el. stel, an-
tingen av ie. strup (jfr fslav. struputu,
stelhet o. d.) el. strubh (jfr grek. stryph-
nös, stel; se struma), med växelformen
strub (se strupe). Ordet är alltså till
bildning o. grundbetyd, att jämföra
med strut, som även förekommer som
bakelsebeteckning.
stry, norrländskt dialektord, grova
blånor av lin el. hampa o. d., även
stry g, stri(g) n. (o. f.), y. fsv. slry (g),
hästtäcke (egentl.: tillverkat av blånor)
= isl. slry n., grova blånor, no. stry;
jämte norrl. strige m. (ströje), blångarns-
väv, lintyg av blånor, o. d. = isl., no.
strige m. (i no. även n.), da. dial. stri;
av germ. *strigwa-, varav *slriu>a- >
nord. slry (jfr t. ex. under bly, myl),
i avljudsförh. till *.s7/7j-, varav strige.
Säkerl. ytterst till en utvidgning av ro-
ten strT, vara styv o. d., i t. ex. adj.
strid.
stryk, 1691, till vb. stryka såsom
badd av bädda, bas av basa, dalj
av dalj a, dask av da sk a, smisk av
stryka
stråt
smiska, small av smälla, smörj av
smörja, sv. dial. klå av klå, osv. Jfr
ty. streiche bekommen o. se förf. Ark.
15: 238. — Likabetyd. o. besl.: no. strök
n. o, stroka f. — Med avs. på betyd. -
växlingen 'stryka, smörja' ~ 'slå, piska'
se även under smita.
stryka = fsv. = isl. strjuka, da. slrgge,
av germ. 'strcukan, st. vb; jfr isl. strijkja,
strykua, sv. vb; i avljudsförh. till boll.
strooken (av *strauk), stryka, smeka,
ofris, strök, stripa, (land)remsa, även-
som mlty. stråken, stryka (enl. Scbröder
av "strök-, *struk-); till en ie. rot strug
i fslav. slruza, stru.ga.ti, skava, lett. strfi-
gains, stripig, ävensom grek. slrevgomai,
förlorar krafterna, försmäktar (egentl.:
slites upp el. dyl.); med parallellroten
strig i det västgerm. ordet för 'stryka':
germ. *strtkan = ty. slreichen osv. (se
streck). J. Scbmidt Voc. 1: 161 osv.
Jfr stråk, stråke.
stryknin, Rerzelius 1822 = ty. strgch-
nin osv., bildat av ämnets upptäckare,
de franska vetenskapsmännen Pelletier
o. Caventou till grek. strykhnos, Solanum,'
varav giftet beredes.
strypa = fsv. (ipf. -te), no.; avledn.
av strupe, liksom ty. erdrosseln till
drossel, strupe, el. eng. throltle till de
besl. throat, strupe, throltle, luftrör. —
I nsv. stundom ipf. ströp (redan Tiäll-
man 1696) såsom i vissa dial.; jfr t. ex.
sluka, stupa.
[stryta, stryda, sv. dial., skorstens-
pipa, se strut.]
strå, fsv. strä = isl. strå, da. straa,
fsax., fbty. strö (ty. stroh), ags. stréaw
(eng. slraw), av germ. *strawa- n., till
vb. *straujan (= strö); alltså egentl.:
det utströdda (jfr betyd, 'halm' i ty.);
liksom lat. strämen, strå, strö, till det
besl. sternere, strö. — Hit hör väl också sv.
ortn. Strå, egentl.: det utbredda (alltså:
slättbygd el. dyl.), varom närmare under
strö, sbst. — Draga det kortaste
strået = da. trcekke det korteste straa,
efter ty. den kiirzeren (näml. halm) ziehen ;
från lottning med halmstrå; hos Messe-
nius av en bonde kallat draga stacken,
till stack, kort (varom under stack 2).
Strå, ortn. = fsv. Strä; se föreg. o.
strö, sbst.
Strå- i sj öli. S t r å 1 å n g e n , se strö m
slutet.
stråk, Schroderus 1620: strååk i be-
tyd, 'vägsträckning', RARP 1 651 -.sträcken
best. f. plur. i samma betyd., Columbus
Ordesk.: stråk, skriftdrag, streck (ännu
i dial.) = no. strök, strykning, stryk,
passage, strömdrag, fiskstim, stoj, streck,
puts m. m., ä. da. o. da. dial.: penn-
streck m. m. (da. strog genom ombild-
ning av strog); av germ. *slrnka-, till
svaga rotstadiet av stryka såsom t. ex.
lopp till löpa, skott till skjuta.
Formellt identiskt: ä. nsv., fsv. strök,
skavsår. Jfr stråke. — Avljudsform:
* stra.uk- i boll. strook, stripa, (land)-
remsa. — Hithörande sjönamn, Strå-
ken, fsv. Strukne osv., se förf. Sjön. 1:
579 o. jfr följ.
stråke, Schroderus Lex. o. 1638:
strocka. Fiedelboghe (= vissa Uppl.-dial.
strocke), olika utvecklingar av ett fsv.
stroki; egentl.: det man stryker med,
strykning = sv. dial. stråke, strykhyvel ;
jfr sv. dial. strukit f., brynsten = no.
stroka ds. Andra hithörande svaga bild-
ningar t. ex.: sv. dial. stroka m., ström-
drag = no. stroke, pass som vinden stry-
ker igenom; sv. dial. stråka f., struka,
liten stund = no. struku, lång tid, osv.
Till svaga rotstadiet av stryka såsom
droppe till drypa, (sbst.) låga till
ie. roten leuk, lysa, osv. Jfr föreg.
Stråken, sjön., se stråk.
stråle, fsv. sträle (bl. a. som tillnamn,
jfr sv. familjen. Stråle) o. sträl, stråle,
pil = da. straale, stråle, från mit}'.
sträle, pil, gadd (boll. slraal, stråle) =
fhty. stråla, pil, mhty. strål(e), även:
blixtstråle (ty. strahl), ofris, sträl, även:
hårstripa, ags. strdd, pil; med växl. kön
i germ. spr.; motsv. fslav. strela, pil (lån
från germ. spr.?); besl. med fsax. strål,
kam (efter tänderna liksom kam); /-
avledn. till ie. rot s/re; med m-suffix i
mhty. stram, stråle, strimma, ström, till
grundroten stere, sträcka el. breda ut
(se f. ö. strand, strö). Jfr Persson
Indog. Wortf. s. 449.
stråt, Rib. 1541, i ä. nsv. även 'gata',
jfr fsv. slräta, väg, gata, från mlty. stråte
= fsax. slräta, fhty. slråzza (ty. strassc),
ags. strd't (eng. strcet); gammalt lån från
stråtrövare
885
Strängnäs
lat. sträta (via), stenlagd väg, egentl.
part. pf. fem. till sternere (viam), sten-
lägga, jämna, utbreda (urbesl. med
strand). Romarna voro hela Europas
läromästare i väganläggning: från sträla
komma t. ex. ital. strada, fra. (egentl. pro-
venc.) eslrade (= estrad), ä. fra. eslrce,
fornryska shata osv.; jfr de likaledes
ytterst från lat. härrörande chaussé,
(sannolikast) egentl.: lagd med kalk-
(murbruk). — Däremot syfta route (lat.
rnpla) o. fsv. bröt (se bort) på brutna
el. röjda vägar. — Från ags. strét: isl.
strceti n., fsv. strcete, gata, ävensom gårdn.
Sirade, nsv. S träte Vgtl. (jfr ortn. Gata
o. Gatan), sydsv. dial. sträde o. da.
strcedc, förr vanligt som gatnamn t. ex.
i Malmö o. Lund, såsom i sistn. stad in
i senaste tid Kostrådet el. det medeltida
Saxa,gilda>stra^ta, med syftning på ett
saxiskt köpmannagille. — Jfr följ.
stråtrövare, Bib. 1541 = da. straten-
rover, från mlty. strdtenröver = ty. stras-
senräuber; till föreg. Jfr ä. nsv. stråt-
mördare. — Ett annat ord är fsv. strok-
el. strukröuare, från mlty. strnkrövcr, till
mlty. strnk, buske — ty. strauch ; jfr ty.
strauchdieb.
1. sträck, i förb. i sträck, Bellman:
'i fullt sträck', Livin 1781, väl nybildat
till sträcka; jfr i sträckt karriär
osv., ty. in geslrecktem lanf.
2. sträck, jaktt., t. ex. Svvederus 1832,
jämte streck, efter ty. strich (= streck;
se d. o.); med -ä-formen möjl. delvis be-
roende på anslutning till sträcka.
sträcka, vb, fsv. straskkia = no. slrekkja,
da. slrwkkc, väl från mlty. strecken =
fhty. stréechen (ty. strecken), ags. slrec-
cean (eng. slretch), av germ. *slrak(k)jan,
avledn. av adj. 'slrak(k)a-, rak, styv =
sv. dial. slrak(k), fsv. slraker, no. slrak(k),
ä. da., da. dial. slrag, mlty. stråk (-c/f-),
fhty. stracb, mhty. strac (-ck-) ds., ags.
slrivc, sträng, våldsam m. m., besl. med
lit. stregti, stelna, frysa till is, o. avlägs-
nare med stark; se f. ö. strax o. följ.
Jfr Persson In dog. Wortf. s. 431 f. —
Sträcka gevär, motsv. i da., efter ty.
gewehr strecken; egentl.: utsträcka på
marken till tecken av underkastelse ; jfr
fra. mettre bas tes armes m. m.
2. sträcka, sbst., vanligt försl på
1700-t., efter ty. strecke, bildat till vb.
strecken (= sträcka 1).
1. sträng", adj., i ä. nsv. även: styv,
sträv (om hår o. d.), fsv. stranger, sträng,
även som hedrande epitet givet åt riddare
(jfr lat. stremius), t. ex. 'velbyrdoge oc
strenge her Ake' 1471 = no., da. streng;
utan omljud i sv. dial. sträng, sträng,
styv, spänd, sträng, strid, fsv. stranger,
gensträvig, styv, häftig, våldsam = isl.
strangr, sträng, hård, häftig, oböjlig o. d.;
motsv. fsax. sträng, stark, fhty. strengi,
stark, tapper, hård, skarp (om lukt o.
smak), mht}r. även stränge, stranc (ty.
strenge), ags. sträng, stark, sträng, hård
(eng. strong), m. m.; av germ. *strangia-,
'stränga-, till en ie. rot strengh, växl.
med streng- i grek. strangös (-gg-), vri-
den, strangdle, snöre, osv. (jfr st rang-
ur i), mir. srengim, drager, lett. stringt,
bliva styv, förtorka, osv., möjl. också
lat. stringere, snöra el. draga tillsamman
(enl. Walde m. fl. ett annat ord än strin-
gere, vidröra; se dock Persson Indog.
Wortf. s. 867 n); jfr stringent, st rik t.
Det sv. ordet har till betyd, sannolikt
påverkats från ty. — Härtill fsv. slra>ngia
sik, vara påträngande el. ivrig = isl.
strengja, binda fast, mhty. strengen,
sträcka, tränga (ty. strengen, spänna,
strama åt, vartill sich anstrengen, varav
sv. anstränga sig). — Grundbetyd,
alltså: styv, spänd, möjl. äldst: utsträckt;
jfr följ. o. till betyd. -utvecklingen under
straff o. stram. Betyd, 'strid' om
ström o. d. är analog med den i adj.
strid (egentl.: styv). — Om fsv. stranger
i ortnamn se förf. Sjön. under St rån ge In
o. Strängen.
2. sträng, sbst., fsv. slrtenger, även :
ström el. stråle av sprutande vätska (se
Strängnäs) = isl. strengrt sträng, snöre,
ankartåg, ström, da. streng, mlty. strenc,
stranc (-g), sträng, snöre, tlod- el. sjö-
arm, fhty. sträng, mhty. stranc ds. (ty.
strong), ags. streng, sträng, snöre (eng.
slring), av germ. 'slrangi-, egentl.: nå-
got spänt el. styvt, till roten i adj. s t rä n g
(se närmare d. o.). — Böra på den
strängen, jfr Dalins Arg.: at jag kan-
ske något för ofta rörer denna Strängen',
efter ty. dic saitc erklingen lassen <>. d.
Strängnäs, stadsn., fsv. Slra'ng(c)na\s,
.st ra 1 1 B
886
ström
Strcengiances m. m., till sbst. sträng.
Enl. en förmodan (Noreen Spr. stnd.
94) syftande på strömfåran mellan
fastlandet o. Tosterön; jfr fsv. strcenger
i betyd, ström el. stråle av sprutande
vätska', isl. strengr i betyd, 'ström'. Enl.
en annan (Sahlgren N o B 8: 161 n. 4) till
sträng i en annan av detta ords spe-
cialiserade betyd., näml. den (ä. fsv.) av
'fångstredskap'. Om andra ortnamn på
St rån g- se förf. Sjön. 1: 583.
[st rån ta, sv. dial., smal tråd topp
m. m., se s t ru n t.J
[sträte, sträde, sv. dial., Stråte,
ortn. Vgtl., se stråt.]
strätta (väsentl. dial.), Angelica sil-
vestris, Linné 1747: strätterna (Cicnta),
till sv. dial. strutta, komma att spruta,
skvätta, spruta fram ur ett hål (uppvi-
sat redan 1486 i fsv. bäckn. Strwtlobceek,
jfr nsv. Strättebäck, båda i Vgtl.; Li-
den NoB 8: 15), jämte strånia = ä. da.
strcente, spruta, stänka, mlty. strenlen;
jfr sv. dial. stritta (ipf. stralt), stänka,
spruta fram i tunna strålar, ösv. dial.
stritta, liten spruta, no. stritla, stänka
smått, rinna i tunna strålar; besl. med
sv. dial. stränta, trätopp, lång mager
person, no. slrant, lång tunn kvist el.
figur, till en germ. rot strent, som sy-
nes ha betecknat styvhet o. d., varav
om tunna, liksom styva strålar (se Torp
Etym. ordb. s. 728); jfr no. slrinta, streta,
egentl.: vara styv, o. även ett likabetyd.
strit- i streta. — Växtnamnet syftar på
att de tjocka ihåliga stjälkarna använ-
das som barnleksaker till sprutor. I
somliga trakter kallas växten i stället
skvätta, till vb. skvätta.
sträv, Schroderus Com. 1640: strefft
neutr. (om ljud), Palmcron 1642: starkt
och stråfft (om vin), från mlty. stref,
slrif, styv, spänd, fast, av germ. *striba-,
besl. med grek. striphnös, hård, fast
(Torp, Persson), till ie. slribli-, utvidg-
ning av roten i strid 1 osv. Jfr följ.
1. sträva, vb, O. Petri: sträffuar
emool = no.-da., ä. da. strceve, från mlty.
streven, vara styv, sträcka sig, resa sig
i höjden, sträva = mhty., ty. strcbcn
(varav da. strwbe), av germ. 'stribön, till
föreg., avljudsform till mty. siriben, ä. l
höll. strijnen, sträva, varav lTra. estriver,
strida (varav eng. slrive, sträva, kämpa,
jfr slrifc, strid). Se även följ. o. stre-
b e r.
2. sträva, sbst., efter ty. strebc ds.
till vb. slrcben (= sträva 1), vartill
även ty. slrcbepfeiler, varefter sv. sträv-
pelare bildats.
1. strö, vb, i dial. även slröja, fsv.
strö, slröia = no. slrogja, da. strö, got.
straujan, fsax. sliöian, slrciiwian, flit}'.
streuwen (ty. slreuen), ags. strcowian
(eng. strew), isl. i stället strå, nybild-
ning till ipf. strdda (av germ. "strawiÖö)
el. möjl. avledn. av subst. sti d ; rotbesl.
med lat. sternere (perf. strävi), strö, grek.
störnymi, utbreder(jfr strategi), sanskr.
strnöli, strör, serb. strovo, hög av ned-
skakad frukt, osv.; se f. ö. strå (o. un-
der stjärna, strand, stråle). — De-
verb.: strö sbst. n. Jfr följ. — För-
strö i betj^d. 'roa', liksom da. adsprede
efter ty. zcrstreuen i zerstreung, övers,
av fra. distraction. Jfr likartade fall
t. ex. under utställning. — För-
strödd, efter ty. zerstrent, övers, av fra.
distrait (se disträ); jfr da. adspredthed,
förströddhet, efter ty. zerstrenthcit, efter
fra. distraction; ävensom tankspridd.
2. strö n„ dialektord, tvärstockar på
en bro — no. stro ds., lång huggkubb
m. m., av germ. *ströwia-; till föreg.;
alltså egentl: det utbredda (o. d.). —
Etymologiskt identiskt är väl också det
sv. ortn. Strö, i avljudsförh. till Strå,
vilka på grund av terrängförhållandena
hos åtm. vissa så benämnda orter icke
(såsom de under ström anförda ort-
namnen) kunna betraktas som besl.
med ström osv.; jfr förf. Ortn. på -b g
s. 37 n. 6. Sv. Strö kan dock även utgå
från ett *strauja-; i så fall samma av-
ljudsstadium som Strå.
ström, fsv. slrömber = isl. straiunr,
da. ström, fsax. ström, fhty. stroum,
ström (ty. ström), ags. strcam (eng.
slream), av germ. *strauma-, varav det
gamla finska lånordet ranma, ström;
med avljudsformen mhty, str um, ström;
av ie. *sronmo (med senare inskott av
/ mellan s o. r; jfr t. ex. hustru, sys-
ter), till roten sm, flyta o. d., i sanskr.
srdvaii, grek. red (av \sreiw), flyter (jfr
reumatism, diarré, katarr), litau,
strömming
887
stubbe
sräviu, sraveti, sippra, med sanskr. -srava
f., ström, grek. roé, flöde, litau. srava ds.,
jämte fslav. o-strovu, ö, egentl. : det
kringflutna, jfr ortn. Strå nedan; med
m-avledn.: trak. Strymön, flodnamn, grek.
revma n., flytande, fir. sruaim (av ur-
kelt. *srö-men), flod, lett. straume f.,
ström; med /-avledn.: ir. sruth (genit.
srotha), flod (av *srutu-) m. fl. (ty. stru-
del, vattenvirvel, hör däremot till fhty.
stredan, sjuda); till en enklare bas ser i
sanskr. sdrati, flytei* (jfr serum) (på
grund varav sammanställningar med
germ. ord på /•-, t. ex. den nord. vat-
tendragsstammen Raum-, bliva ytterst
osäkra). Bildat som dröm, söm, töm
m. fl. — Hit höra: Strå- i sjön. Strå-
lån gen (2 ggr) Ögtl., fsv. Strälaiig-,
efter ett ånamn *Strå, *Strö, fsv. Strö
(Fulterstada qvam i Stro) = no. älv-
namnet Stråa, ett urgammalt ord för
'ström o. d.', av germ. * Straivö('' Strö mö-1?),
motsv. grek. roé, flöde. Med /-avledn.:
no. älvnamnet Slroy, av 'Straujö-; jfr
fslav. struja, flod. Se förf. Sjön. 1: 582
med litter. Om formen Strö se även H.
Pipping SNF XII. 1: 10. — Jfr ström-
ming, Strömstad.
strömming1, fsv. strömimjcr, avledn. av
ström (liksom äling av al o. asp ing
av asp) el. ombildning av biformen fsv.
strömlinger, ä. nsv. strömling Gustaf II
Adolf, som väl är lån från mlty. strö-
riielink.
Strömstad, stadsn., 1666, efter fisk-
läget Strömmen; jfr f. ö. under -stad
(slutet).
ströva, o. 1585, 1626, 1627, 1669, 1671,
1712 blott om plundringståg, i de tre
sistn. ex. i förb. med röva; väl lån från
ä. da. slrove ds., även: plundra, jämte
slreve, strive; kanske med övergång av
-ev- till -öv- såsom i stövel el. oekså
med -ö- från lty. ströifen el. från röva
varom nedan; f. ö. rätt oklart; väl i ä.
da. slrove med substitution av -c- för
-ei-, från mhty., ty. streifen, ströva om-
kring m. ni., av germ. * slraipian — el.
besl. med boll. slrcepen ds., förr även:
draga en linje o. d., besl. med stripa;
i ty. sammansmält med mhty. slräufen,
avstryka, avdraga m. in., fhty. stroufen
=^= mlty. ströpen, lty. ströpen, avstryka,
stryka omkring m. m., ags. striepan,
i avstryka, beröva (eng. strip), av germ.
'straupian, till germ. *slreupan (= mhty.
siriefen), av en parallellrot till strenk- i
stryka. Jfr (delvis annorlunda) No-
: reen V. spr. 3: 311 o. Falk-Torp s. 1178.
Enl. Tamm Gr. s. 29 f. är däremot
' ströva lån från lty. slröifen, en från
hty. härstammande variant till lty. sira-
pen, varom ovan. Det lty. ordet har
I trol. i alla händelser inverkat på det
; danska (resp. svenska), se ovan. Att,
! som Tamm menar, även röva inverkat
I på formen, göres troligt därav, att röva
\ och ströva på 1600-t. är ett slags stå-
ende förbindelse.
Stuart, familjen., se s tu ver t.
1. stubb i rubb och stubb, se
rubb.
2. stubb, underkjol, t. ex. Dalins Arg.,
samma ord som följ. o. liksom detta o.
i stubbe ett slags hypokoristisk biform
| till stuv av samma slag som kubb till
I germ. *kub- osv. (se förf. NTfF 3R 12:
53 f.), med grundbetyd, av något styvt
el. möjl. avhugget. — En lärd i stubb,
från fru Lenngren Några ord till min
k. dotter.
3. stubb (i skägg-, åker stubb),
Bib. 1541: stubben best. f. (till stubbe?),
Schroderus Gom. 1640, om säd = da.
slu b; identiskt med fö reg. o. med sv. dial.
I slubb, kort svans på får el. getter, över-
bliven tobaksstjälk vid snusmalning,
nedre avhuggna ändan av en sädesnek;
j besl. med fhty. stupfala f., mhty. slup-
fel samt ty. (från mty.) stoppet, bl. a.:
åkerstubb. Jfr även rubb och stubb.
— Härtill ä. nsv. stijbbe Bib. 1541, med
bif. stgbb Schroderus (loin.; ett annat
ord än stybb (i kolstybb), se d. o.
4. stubb (fisk), i t. ex. berg-, klar-,
sand-, si m pst u b b, t. ex. Lilljeborg;
egentl.: kort, avhuggen, stump (se s l ubb
2 o. stubbe). Jfr betyd. -analogierna
under st i n ta slutet.
stubbe = fsv.: stump, stuv, stubbe
= isl. stubbi, slobbi, motsv. mlty., lty.
stubbe, mholl. slobbe, meng. stubbe (eng.
stub); av samma stam som stubb 2,3
O. växelform till fsv. stuver, stubbe (se
stuv). Till samma /i-stam hör också
fsv. stumn (av 'stufn), stubbe, se stom <>■
s t u b i O
888
stuga
tillstymmelse. — Jfr till bildningen
s tabbe.
stubin, 1760: stoubin, tidigare stopin
Coyet 1703; ytterst av ital. stoppino, till
lat. stupa, stuppa, blånor (lånat från el.
föga troligt, nrbesl. med grek. st$p(p)e).
stuck, (1590: stuk-f se nedan), Iduna
1817: stuc, Pasch 1832: stuck = ty. stuck,
fra. stuc, av ital. sluceo, i sin tur av
germ. urspr.: flity. stucchi n. i betyd, hårt
överdrag, skorpa, etymol. — sty c k e. Jfr
Johan III 1590: 't be (murmästare) som
medb stuken arbete kunne'.
student = y. fsv.: 1506, da., från ty.:
mlty., mhty. studente, studerande (ty.
student), av lat. siudens (genit. -entis),
part. pres. till studere, allvarligt bedriva
el. vinnlägga sig om, bl. a. om studier
(med tillägget literis, men även utan:
studera), varav ty. studieren, sv. studera
(redan i fsv.); f. ö. av ej fullt säker
bärledning (bl. a. ofta sammanställt med
lat. tundere, stöta, varom senast H.
Petersson Ar. u. arm. stud. s. 62 n. 1:
jfr lett. stuidit, stöta o. driva till arbete).
— Härtill även lat. studium n., strävan,
iver, varav sv. studium o. fra. étude
(= etyd). — Studenthavre, russin
o. mandel, 1838, motsvarande da. slu-
denierhavre ds., t. ex. Paludan-Muller;
jfr ty. studenten f utter, om ett slags kon-
fekt. O. v. Dalin Witterh.-arb. 6: 444:
'Liksom Hästens foder är hafra och
Studentens russin och mandel: så har
Näsan sitt foder af god Tobak'. — Stu-
dentikos, Ftydelius 1722: 'Vnga och
yra Studenter, som mer äro bekymrade
om at lefwa StudentiK6j£, än Christian i-
mog\ G. Aminotf 1819: studenticos (som
adv.), Den hvita boken 1838 s. 55:
'lefva Studentikos', Onkel Adam 1847:
'som prosten uttryckte sig, lefva »stu-
dentikos»' = da., från ty. = (åtm. 1643,
ZfdW 3: 95), greciserande bildning från
studentspr., jfr ty. burschikos.
studerad i betyd, 'som har studerat,
boklärd', Växiö 1651, möjl. efter ty. stu-
dierter ds., till studieren. Den av A.
Lindqvist Ark. 25: 238 f. framställda
förklaringen av uttryckets uppkomst
synes ej behövlig: adjektiveringen kan
ha försiggått mera direkt än där an-
tagits; jfr eng. studied.
studium, se student,
studsa, jfr 1637: 'fienden studzade
aff thet han hörde'; 1725: 'stussade . .
tilbaka' = da. studse, häpna, förvånas,
från mhty., tv. stutzen, häpna, studsa
tillbaka; jämte vbalsbst. stutz m. från
germ. stam stutl-, intensivbildning till
stöta. Till sv. har möjl. ordet kommit
över da. — Etymologiskt samma verb
är det likaledes från hty. lånade ä. nsv.
studsa (-/:-, -*ss-), reducera (t. ex. 1629),
hämma, hindra, el. inträns.: stå stilla,
icke bliva av (ännu på 1790-t.), stanna
(t. ex. om hästar) = boll. stutten ds.,
studsa m. m., norrl. dial. *stutta ds.
(lån?). — Jfr uppstudsig.
stuff, geol., miner., U. Hiärne 1687,
L. Benzelstierna, Linné, från ä. ty. stuffe
som gruvterm = ty. stufe; enl. somliga
= ty. stufe, trappsteg o. d. (urbesl. med
stappla), dock ovisst.
stuga, sv. dial. även stova (med öp-
pet o), fsv. stuva, siove, stugha, daglig-
stuga, boningshus = isl. slofa, no. stova,
stoga, stuga, ä. da. stove, da. stue, motsv.
mlty. stove, badstuga, boningsrum, (boll.
stoof, fotvärmare), fhty. stuba ds. (ty.
slube), ags. stofu f., stofa m., badrum
(eng. stove, ugn); från germ. bl. a. finska
iupa, fslav. istuba; möjl. även litau.
slubå, som dock kan ha lånats från
slav. spr. Av mycket omstritt ursprung.
Enl. Bugge Romania 4: 355 m. fl. ro-
manskt lånord: från ital. stufa, badstuga,
ugn = fra. étuve; till ital. stufare, upp-
värma med ånga == fra. étuver av vlat.
*exlufare, en härledning, som dock mö-
ter svårigheter av både reell o. formell
art. Enl. andra med större skäl inhemskt
germanskt med en grundbetyd, av 'ugn',
till vilken ty. feuerstiibchen o. boll. stoof,
fotvärmare, ansluta sig; av Martin ZfdPh.
28: 52 f. m. 11. uppfattat som besl. med
ty. stieben, ryka (se stoft, st öva);
av Falk MoM 1909: 120 f. däremot, på
grund av betyd, 'stop, kar' hos mhty.
stubeeh, fört tillsammans med stop (se
f. ö. d. o.). Den germ. stugan användes
tidigast till varma bad o. blev seder-
mera på grund av värmen begagnad som
boningsrum; jfr litau. pirtis, badstuga
> fin. pirtti, stuga, boningsrum (se
pörtc). Om stugans utvecklingshistoria
stuka
stund
se f. ö. utförligt Falk anf. st., Schrader
Realiex.2 s. 457 f.; litter. se bl. a. Me-
ringer IF 18: 273, Berneker Et.Wb. 1: 437,
Thordeman Alsnö hus s. 166; enl. Th.
har den fornnordiska 'stugu't3Tpen ur-
typen utvecklats i det inre av Osteuropa
o. därifrån invandrat till Skandinavien,
trol. under förra hälften av det första
årtusendet e. Kr. I fråga om betyd. -
skiftningarna jfr under spisel o. betr.
betyd. -växlingen 'stuga (hus)'~'bonings-
rum' under sal. — Den riksspr. formen
stuga beror på en i vissa sv. dial.
försiggången utveckling -b- Z> -w- (kon-
sonantiskt u) > g (g), medan dial. stuva,
stova delat den vanliga utvecklingen av
b till (labiodentalt) v; stuga förhåller
sig till stuva som ä. sv. ruga till ruva 1.
stuka, Triewald 1740 som bergv.-term
i betyd, 'förkorta (en rödglödgad järn-
stång)', 1846: 'i öfverlägsen och stukande
ton', Nyblom 1864: 'såsom det på Up-
salaspråket heter, »stuka hattar»', i dial.
även: hamra, klappa kläder, stampa (om
sjögång) = no. stuka, stuka, vricka (en
led), da. stuve (ä. da. stuge) i den senare
betyd.; från lty. stuken, stöta, uppstapla,
av fsax., ffrank. stuka n, stöta, såra ==
ty. slauchcn, stuka, uppstapla, verstau-
chen, vricka (en led), till den germ. roten
stuk, vara styv, stå upprätt o. d., även
i sv. dial. stuka, (liten) sädesstack, ved-
stapel, torvstack = sydjutl. dial. sluke,
från rhlty. stuke, torvstack (m. m.) =
ty. dial. stauche ds.; med avljudsformen
no. slanka, stöta (se f. ö. stö k o. stöka);
rotbesl. med stock (se närmare d. o.).
Hit hör väl också götal. dial. stuka,
källarhåls (t. ex. 1743 från Växiö domk.
ark., 1895 i ett protokoll från Ökna sn
Smål.) = isl. stuka, utbyggnad å kyrka
o. d., ävensom isl. sluka, vid ärm =
mlty. stuke, fhty. sluhha (ty. stauche);
egentl.: något upp- el. utstående.
[stuka, sv. dial., stapel, källarhåls,
se föreg.]
stukatklinga, Almqvist 1838: stocat
klinga, Columbus Ordesk: estocad Slu-
kat, motsv. da. eslocade, av fra. estocade,
ital. sloceata, till estoc, lång värja (jfr
ffra. plur. estos, vartill nfra. sing. étau,
skruvstock), från germ. spr. -— stock.
stulta, Wivallius 1641; Verelius 1 681,
Spegel 1685: stylta, motsv. no. slultra,
da. dial. stylte o. styltre ds., mhty. stol-
zen, stiilzen, halta; med avljudsformen
no. stiltra; egentl.: 'gå styvt' o. besl.
med stolt o. stylta (se d. o.).
stum, t. ex. 1659, tidigare mest i vissa
stående förb., t. ex. stumma (stomma)
synder O. Petri osv., stumma hundar
1593 osv. = da., från ty.: fsax., mlty.,
fhty. slum (ty. stumm); holl. stom, dum;
jfr samma betydelseväxling hos dum;
väl avljudsform till stamma; till en
rot med grundbetyd, 'stanna, stocka
sig' el. 'vara styv'. Med slutljudande
p (ie. b): mlty. stump, slö, dum = fhty.,
ty. stump f, sv. dial. stumpig. Med slut-
ljudande b (ie. bh) : mhty. slump (gen.
stumbes), stum. Om grundbetyd, är 'vara
styv' (jfr sv. dial. stnm i betyd, 'styv,
stel'), är ordet besl. med en del germ.
ord för 'stappla' o. d., t. ex. sv. dial.
stumla, stappla, vackla, no. o. sv. dial.
slumra, sv. dial. stamla, ä. nsv. slainra
ds., meng. stum(b)len, stumren, snäva,
osv.
stump, fsv. stumper = da. stump,
från mlty. stump = fhty., ty. stumpf,
meng. slumpe (eng. stump); om betyd.
j 'strumpa' i mhty. se strumpa. Med
| Z-avledn.: mlty. stumpel, stump, etumpe-
[ len, stympa (varav fsv. stympla). Germ.
' rot stum]), möjl. besl. med föreg. o. ut-
gående från en grundbetyd.: vara styv.
; Växelformer med b: fhty. stumbal (ty.
stummel) osv., stump, stumbilön, stympa
t (ty. verstummeln); väl besl. med grek.
astemphés, fast, sanskr. stambhate, fäs-
ter, stöder, i medium: blir styv, osv.
Möjligt är f. ö., att i stamma, stum
o. stump o. med dessa till synes sam-
manhängande ord avkomlingar av skilda
rötter blandats samman (jfr under
! s t u m p a). Se f. ö. s t y m p a, st y m p a re.
stund, i ä. nsv. även: timme, i vissa
svenska dial. liksom stundom i no.
dial. också: tid, fsv. stund, lid, stund,
tidpunkt, timma, frist, i plur. även:
gånger — isl. (även: iver), da. stund,
stund, ags.: bestämd tid, tidpunkt, timme
(ä. eng. stound, stund) = fsax. stunda,
tid, tidpunkt, fhty. stunda, stunt, tid-
punkt, stund, först i sen mhty.: bestämd
tidpunkt, timme( ly..s7////</e,stund, timme,
st unila
890
Sturzen-Becker
tidpunkt, även: en lim mes väg), av germ.
"stundö-t väl egentl. : stannande, uppe-
håll, avljudsform till "standan = stan da;
jfr fh ty. ställa, tidpunkt, till si ullen,
stanna, ävensom ty. wtile, stund = vila.
Om betyd. -utvecklingen se Kieckers IF
38: 210. Betyd, '(förut) bestämd tid-
punkt' kvarlever i t. ex. hans stund är
kommen. — Härtill adv. stundom =
fsv., da. = isl., ags. (i ags. även: ivrigt;
jfr betyd, 'iver' i isl.); egentl. dat. plur.
liksom t. ex. det likbetydande fsv. sin-
nom (se sinom) el. lagom. — Jfr följ.
o. understundom.
stunda = fsv.: vänta, bastå, längta,
åstunda, sträva, med til: tillstunda, isl. :
intressera sig för (= leggja stund d),
med til: trakta efter = da. stunde
(med efter, til), sträva, längta ; jfr mlty.
stunden, dröja; väl egentl : använda
tid på; till föreg. Härtill åstunda.
Samma betyd.-utvcckling som i isl. tida,
no. tida, ba lust till, längta efter (se
tidd).
1. stupa, störta o. d., i nsv. stundom
ipf. stöp, t. ex. 1826, S. Lagerlöf (ofta),
fsv. stupa (-adhe), störta, luta djupt
framåt = isl. stupa, stiga i vädret, no.
stupa (st. vb el. ipf. -te), störta, luta,
ä. da. stube, motsv. ags. stupian, böja
sig fram över (eng. sloop). Grundbetyd.:
Inta sig, varav: falla. Kausativum:
stöpa. Germ. rot stup, väl egentl. 'vara
styv' (jfr följ. o. stop), sannol. av *stubn-
o. besl. med stuv osv. Betr. betyd. -ut-
vecklingen 'störta' av 'vara styv' se ana-
logier under stjälpa o. störta. — Med
avs. på den delvisa övergången från svag
till stark böjning jfr t. ex. under rycka
o. sluka. Härtill: stup n. o. stupa
f. (i t. ex. ättestupa), motsv. no. stup,
i avljudsförb. till mhty. stouf, hög klippa
(jfr ty. Hohenslaufen), ags. stéap, hög,
brant (eng. sleep) osv.
2. stupa (med ris), ä. sv., från mlty.
stupen — ty. släupen, till sbst. fsax. stupa,
mlty. slupe, stupstock, motsv. mhty.
(egentl. mlty.) stupe, spöslitning (ty.
slaupe, stäu pe), o. lånat i fsv. stupa,
straffpåle, kåk, vartill stupostokker, varav
nsv. stupstock. Till samma germ. rot
slup som föreg. el. möjl. besl. med fhty.
stopfön, sticka, stöta, sanskr. luj>dli, stö)
ter, grek. tijptö, slår; i båda fallen alltså
ett förgerm. *slubn-.
stupid — ty., eng. osv., av lat. stii])i-
dus, dum, känslolös, häpen, till slupere,
vara stel el. orörlig, bedövad, häpen
(sannol. rotbesl. med stuv).
stupstock, se stupa 2.
stura, i slit. dial.: vara trumpen el.
sorgmodig, 1850 — 60-t., förr även: stirra,
t. ex. Kalm 1753 Fr. Bremer (även 1728 i
likn. betyd.) = isl. stiira (ipf. -rd-), vara
trumpen o. d., no. stura; besl. med sv.
dial., no. stur, trumpen, sorgmodig =
mlty. står, barsk, styv, ä. ty. stauer, av
germ. *stura-, motsv. lett. sturs, hård-
nackad; egentl.: styv, till den ie. roten
st(h)u, vara styv, stå upprätt, i t. ex.
grek. styö, uppreser, slyomai, står styv,
med avledn. grek. sljjlos, pelare, sanskr.
sthunä ds.; se f. ö. avledn. stursk samt
stöd, stör. Etymol. identiskt är germ.
*stura-, stor, i sv. dial. stur (se stor o.
Stur e). — Betyd.-utvecklingen från 'vara
styv' till 'stirra' är analog med den i
starrbliga o. stirra.
Sture, mansn., efter fsv. till n. Sture,
va ni. uppfattat som hörande till fsv., sv.
dial. stur, stor, men kunde likaväl tol-
kas som 'den st3rvsinte, barske, stränge'
o. föras till det med stur, stor, urspr.
etymol. identiska germ. "stura-, styv (jfr
särsk. mlty. stur, barsk, styv)^ varom
under stura; se även stor (slutet).
[sturl, sv. dial., oro, se störa o.
storm.]
stursk, 1G15: stijrsk, L. P. Gothus
1(528: stnrske . . och genstörlhige, Schro-
derus 1035 m. fl.: störs(s)k, Ekeblad 1652:
slårzk, Taubenfelt 1659: sturiska, från
\ty. stursch, barsk o. d. = fris. stiirsk,
jfr ty. dial. stanrisch; se f. ö. stura. —
Formerna med -Is- (-:-) kunna härröra
från falsk ljudsubstitution (beroende på
den vanliga assimilationen av Is till ss),
men också på inflytande från ä. nsv.
sluiisig, stursk o. d., som väl är ett ty.
lån o. besl. med störta.
Sturzen-Becker o. Sturtzenbecker,
familjen., från ty.; snarast en imperati-
visk bildning till stiirzen o. beeher av
samma slag som ty. familjen. Lehren-
becher till leeren, tömma; jfr ä. ty. slörz-
denbeeker, som gärna tömmer sin bä-
stuss
801
stuva
gare. Å gamla släktsigill förekommer
bilden av en arm el. hand med omvänd
bägare (E. Nyberg Gotl. släktb. s. 501).
Hit bör möjl. också föras det lågtyska
familjen. Störlebeckcr, som dock även
förklarats som bildat till ett ortn. Stör-
tebck, 'sturzbach'.
Stuss, Palmfelt 1739: 'Sparckar ho-
nom i studzcn', Linné 1747: stussen (om
en tvättbjörn); från ty.; på ett el. an-
nat sätt sammanhängande med de un-
der stut 2 anförda högty. orden för
'bakdel o. d.', jfr särsk. ty. dial. stoss,
stjärtfjäder. Mera i enskildheter gående
förmodanden i samma riktning se Tamm
Fon. kännet. s. 68, Noreen V. spr. 3: 296.
1. stut, fsv. stCiter, ung oxe el. tjur
= isl. stiilr, stut, oxe, tjur, da. stad;
etymologiskt = sv. dial., no. stut, lur,
strut, stjälk av Ängel ica m. m., isl. stiitr,
den trubbiga ändan av ett horn, ml ty.
ståt, bakdel (se under stut 2 o. stuss);
besl. med meng. stötte, ung oxe (eng.
stot, ung oxe, unghäst), o. mhty. stotze,
klamp, stam; egentl. 'något avstubbat',
jfr isl. sluta, avtrubba, o. (av germ.
slutt-) mhty., ty. stutzen, avkorta; av-
ljudsformer till germ. *stautan (se stöta).
Som djurbeteckning snarast egentl. 'djur
med avtrubbat horn'; dock äro även
andra utvecklingsmöjligheter tänkbara.
Samma betyd. -utveckling i isl. slufr, ung
oxe = st uv. — Stundom nedsättande
om personer, t. ex. gubbstut, jfr ä.
nsv. stut Prytz 1622, ölstul Bondeletius
1614, fsv. stiller som tillnamn = no.
stut, tvär o. frånstötande person: jfr
sv. tjurig, tjurskalle o. d. — Jfr
följ.
2. stut, i uttr. få stut osv., jfr Hund
1605: Ther gaffz vth mongen bården
stuiith* (dvs. stöt), L. Paulinus 1638: 'du
får en stnut', Åboprotok. 1648: 'gifwa
honom 1 stuuth', Lucidor Hel.: 'mången
Stuut och Plagga'. Att döma av den
äldre betyd, av 'stot', från ett mlty.
"stut ds., avljudsform till stöta el. dia-
lektform för mlty. stöt ( stot); o.
sålunda ej, såsom vanl. an ta ges, från
det i alla händelser besl. (el. etymol.
identiska) mlty. ståt, bakdel, även: över-
lår; avljudsform till mlty. stiet, fhty.
stiuz (ty. sleiss) o. till ty. dial. stoss,
stjärttjäder (se f. ö. fö reg. o. det även
besl. stuss).
stuteri, Ridd. o. ad. prot. 1660 (om
inrättande av stuterijen), N. Bielke o.
1680 (samma form; om ett kungligt stu-
teri), Karl XI B ref 1692 = da. stutteri,
från ty. slalcrei, till slute, sto, äldre: häst-
flock (se sto).
[Stuttgart, ty., se under sto.]
stuv, tygrcst, fsv. stuver ds., även:
stubbe = isl. slufr, stump, (om betyd,
'oxe' se under stut), no. stäv, trästump,
stamm, fågelstjärt; jfr isl. stiifi m., pe-
nis, sv. dial. slijvc m., fågelstjärt (även:
stuv), mlty. sluve, stump, tygrest; när-
mast till germ. adj. *sluba-, stympad,
avhuggen = mlty. stuf, vartill isl. slijfa,
avhugga, mlty. staven ds., ävensom sty-
ver, o. f. ö. besl. med lett. staj)s, stump,,
grek. slij})os, stam, skaft, antingen till
ie. roten stup, vara styv o. d. (möjl. ut-
vidgad av sia, stå, ställa, varom se stör)
el. till en likljudande med betyd, 'slå,
stöta' (varom under stupa 2): avläggen
av dessa två rötter äro f. ö. stundom
svåra att hålla i sär. Jfr stubb, st u b be,
stoppa 2, stupa o. styv- (i styvfa-
der osv.). — Betyd, 'tygrest' är möjl.
lånad från mlty. — Härtill sv. dial., ä.
nsv., fsv. styva, stympa, genom stymp-
ning el. klippning märka (djur) = isl.
styfa, stympa, avskära, no. styva, topp-
hugga, avhugga vid roten, da. dial. styve,
topphugga, mlty. sliiven, avstubba o. d.,
osv.; liksom stympa till stump.
1. stuva, om mat, 1664 = da. stuve
(ä. da. siove), av somliga betraktat som
lån från ett Ity. (dialektiskt) slaven,
med ö av ö i mit}', slöven (Seip Låne-
ordstud. 1: 88), varav även ty. sloben,
jfr meng. stuwin (eng. stew), o. i så fall
en avljudsform till fhty. stioban (ty.
stieben), ryka, damma (se stoft); enl.
andra romanskt lånord o. besl. med
stuga (se närmare d. o.).
2. stuva, om skeppslast, Serenius
1734 {stufvuan.de) da. sluve, även:
dämma upp vatten ss. i ä. da. steve;
från mlty. sluwen, stöiven, packa, dämma
upp, motsv. fhty. stouwen, hämma, däm-
ma upp (ty. slaven, även: stuva), ags.
stöwian, hålla tillhaka; av germ. "stu-
unan, "stöwian, "slaivjan, kausativbild-
st u v er t
892
stympa
ningar till ie. sl<ui, sta, stå, i t. ex.
stor; alltså: bringa att stå, ställa,
hämma, motsv. fslav. staviti, ställa, litau.
stöuiu, stovéti, stå. Besl. ord se likstol.
stuvert, stuert (även -art), hovmä-
stare o. (1. på ett fartyg = no. -da. stuert,
skeppskock, av eng. slcward, proviant-
mästare (bl. a. å fartyg) m. m., ytterst
av ags. stiweard, egentl.: som vaktar o.
fodrar husdjuren (se st i a o. vårda);
sedan även: husföreståndare o. beteck-
ning för en hög hovsyssla (rikshovmä-
stare; jfr eng. Lord (high) slcward), från
vilken senare betyd, det skotsk-eng. o.
sv. familjen. Stuart härrör (äldre Ste-
wart ni. m.). Med avs. på den senare
betyd. -utvecklingen jfr lord, egentl.:
brödvårdare, o. marskalk, egentl.:
hästsven.
stybb, stybbe, jfr I. Erici o. 1645: kål-
stybbe, y. fsv. (medh . .) stybbe (. . blan-
datt) P. Månsson s. 628, motsv. no.
stubb, från ml ty. stubbe; se f. ö. stoft.
— I betyd, 'stubb av säd o. gräs' hör
ordet till stubb 2.
stycke, fsv. stykke = isl. stykki, da.
stykke, fsax. stukki, fhtj^. stucki (ty.
stuck), ags. stycce, av germ. "stukkia-,
dimin. till stock. Jfr det etymol. iden-
tiska stuck. — I ä. nsv. ofta även
'kanon' (ännu t. ex. Stagnelius), från
ty., vartill styckebruk; styckjun-
kare, 1710: stuckiunkarc, 1713: styck-
junker = da. stijkjuuker, från ty. stiick-
junker. — Även i nedsättande betyd.,
t. ex. Dalins Arg.: 'ett lättfärdigt stycke',
Lenngren: Mag bör dig, usla st}rcke,
banna' (till jungfrun), nsv. 'ett elakt,
otäckt stycke'; jfr fra. mauvaise piéce.
— Från ty. stuck utgår möjl. uttr. per
styck.
stygg, fsv. stygger jämte stiugger (jfr
även ack. sg. m. stoggan), vederstygglig
o. d. = isl. styggr, ovänlig, bister, no.
stygg, skygg, frånstötande, ful, da. styg,
ful; samma ord som ä. da. o. da. dial.
styg, styv, grov, om hår o. ull, motsv.
mholl. stugge, barsk (boll. slug, styv,
gensträvig); av germ. *stugja-, till ie.
stuk i litau. slukis, stam, stump, stukas,
jordklump, växl. med ie. stug i grek.
stijges, iskyla (sing. siyx = flodn. Styx) ;
alltså egentl.: styv, stel. Jfr till betyd. -
utvecklingen t. ex. lat. horridus: sanskr.
hrsyati, är stel, el. styv, även: styv-
sint. Se van Helten PBB 30: 245 n.,
Torp Etym. ordb. (enl. Falk-Torp borde
däremot ordet i den no. betyd, 'skygg'
förklaras på annat sätt; säkerl. oriktigt),
Lindroth Ark. 24: 337 f., 340. — Fsv.
stiugger är en brytningsform av *stygg-
wa-. — Även om den onde, t. ex. Stiern-
hielm: hin stygge, Kolmodin 1732: styg-
gen, o. allmänt i dial.; såsom sv. o. sv.
dial. den farlige, den fule, hin håle
(hårde), den lede, den sure osv. — Här-
till avledn. sv. dial. stygg(j)a, snäsa,
'styggjas, avsky, (ä.) sv. styggas (vid),
avsk}r, nu knappast br. (om ej möjl.
poet. el. arkais.), dock hos Dalin 1853
o. i litter. t. ex. Franzén o. Bib. 1541:
'honom stygges widh maten' (i gamla
övers, dock undantagsvis utbytt mot ett
annat ord: 'wämjes'), stygga, skrämma,
t. ex. Bib. 1541: 'stygger them bort' (i
gamla övers.: 'skygger . . bort'), fsv.
styggia, skrämma, styggias, känna fasa,
avsk}% rysa, bäva (med vip), egentl.:
bliva stel o. d. = isl., no. styggja, no.
styggjast i motsv. betyd. — Jfr styg-
gelse, vederstygglig.
styggelse, fsv. styggilse, avsk}', styg-
gelse, vbalabstr. till styggias, känna fasa
o. d. (se föreg.), en speciellt svensk bild-
ning. — Förödelsens st}rggelse, från
bibeln: Dan. 12: 11, Matt. 24: 15.
stygn, se styng.
stylta, i t. ex. Bib. 1541 i betyd,
'stöd, stötta' — fsv. (krycka) = da.
stylte, av germ. *slulliön. Avljudsformer:
germ. *stcltö-: m\ty. sleltc, stylta, fhty.
slelza (ty. slelze; jfr bachslehe, ärla);
med zö(n)-avledn. : "steltiö(n): fsv. stilla,
meng. stilte (eng. stilt); jfr också no.
sliltra (även stultre m. m.), i no. väl
anslutning till ord för 'stulta'. Till
germ. roten stelt, vara styv; se stolt,
stulta.
stymmelse, se tillstymmelse.
stympa, t. ex. 1615, Schroderus Com.
1640 {stympat, i ty. texten : gcstiimlct), se
nedan; jfr fsv. stympla, från mlty. stum-
pelen; till stump, liksom ty. vcrsliim-
meln till likbetyd, stummel el. sv. dial.
(osv.) styva till stuv. Det sv. stympa
är antingen självständigt uppkommet
stympare
893
styv
el. ombildat av stgmpla. I ä. nsv. ofta
även stumpa ds. — No. stympa, slympla,
gå tungt el. osäkert, jämte likbetyd.
stumpa, äro besk, men ansluta sig när-
mare till bet\Tdelsen hos adj. mlty. stump,
slö, osv. liksom sv. dial. stunda, stappla,
till stum. Jfr även ä. nsv. stympa,
göra slö el. trubbig, hos Stiernhielm.
stympare = fsv. = da. stymper, i
ä. da. även 'krympling', från mlty. stum-
pere, krympling, stackare (ty. stumper),
till stump; jfr med avs. på ordets
grundbetyd. stympa, t}', verstummeln.
1. styng, stick o. d., fsv. slyng n.,
styng, håll, o. den brutna formen stiung,
jfr stinger, stynger o. stiunger, motsv.
da. sting n., no. sting, slyng m., nisl.
stingur m., ags. sting (-y-) m., av germ.
* stinga- o. * sting wa-, till stinga. Jfr
följ. o. fsv. stinge = isl. stingi m., håll.
Formen st}rgn beror på falsk ljudsub-
stitution efter mönstret vagn: vard. o.
dial. vangen o. d.
2. styng n., stvngfluga, Oestrus, till
föreg. Sv. dial. sjung(en) Ögtl., sjongen
Öl., stiong Nuckö, motsvarar direkt den
brutna fsv. mask. formen stiunger.
styr i hålla styr, överstyr, se un-
der styre.
styra = fsv. = isl. styra, da. styre,
mlty. sturen, fhty. stiur(r)en (ty. steuern),
ags. stieran, om skepp o. d. (eng. sleer),
got. stiurjan, fastställa, göra gällande,
påstå, av germ. *steurian, parallellbild-
ning till styre o. sålunda avlett av det
under d. o. behandlade germ. *sleurö-
med grundbetyd, 'stöd' o. d., sedan
stöd för att hålla rätt kurs; se f. ö.
styre o. ostyrig. — Styra och
ställa, bokstavsritnmande uttr., jfr (med
helrim) ty. schalten und w alten ds. (da.
skalle og nalle).
Styrbjörn, mansn., egentl.: den brå-
kige Björn, se närmare under störa.
styre = fsv.: styre, roder, styrelse
== isl. slyri (roder), da. styre, styre,
mlty. sture, roder, ledning, mhty. stiure
(ty. steuer n.), av germ. *steuria-, *siuria-,
avledn. av germ. "steurö-, egentl.: stöd
= fhty. stiura f., stöd, varav: avgift,
roder (ty. steuer f., skatt o. d.), ags.
stéor, bestyr m. m.; r-avledn. till roten
.s7//, vara stvv o. d., varom understor.
i stöd, stör. — Tili det av 'steurö- av-
ledda vb. styra hör såsom urspr.
vbalabstr. germ. "steurini-, egentl.: sty-
rande = isl. stjörn, bl. a.: styre, roder,
fsv. stiörn- i stiörn faster, med fastbun-
det roder, varifrån sannol. eng. stern,
akter m. m., ävensom möjl. också ffris.
stiorne, sliarne, roder. — Härtill: hålla
styr == da. holde styr, från lty. stur
holden, av mlty. dat stur holden, egentl.:
hålla i rodret, till stur, biform till sturc.
— Styrbord, U. Hiärne 1687 = no.
0. da. dial., från mlty. sturbort = ags.
stéorbord (eng. starbord), egentl.: den
sida där styråran el. rodret finns (se
babord). — Överstyr i gå, sätta ö.,
motsv. i da., från mlty. oversture, egentl.:
över styret (om fartyg som icke lyda
rodret). I betyd, 'göra över med, slösa
bort' förr i förb. sälta över styr, jfr ty.
iiber steuer gehn, gå förlorad.
1. styrka, sbst., P. Svart Kr.: styrckia
= da. styrke, utvidgning av ä. nsv. styrk
Columbus o. 1675, fsv. styrker m. o.
styrk f., bl. a.: styrka, motsv. isl. styrkr,
till isl. adj. styrkr, stark, mäktig; av-
ljudsform till stark. Parallellbildning:
styrka 2. Samma betyd, som sbst.
styrka har fsv. stwrke f., bildning på
-T(n)- till stark, jfr ty. starke osv.
2. styrka, vb., fsv. styrkia = isl.
slyrkja, da. styrke; avledn. av ett adj.,
motsv. isl. styrkr, stark. Jfr stärka.
[Styrstad, ortn. Ögtl., se under -st ad.]
1. styv, G. I:s reg., P. Svart Kr.
(tecknen för y o. T äro dock vid denna
tid vanskliga att åtskilja), av stiv Bib.
1541 (stijff) = da. stiv, från mlty., mhty.
slif (ty. steif), ags. stif (eng. stiff), i
avlj udsförh. till ffris. stef; besl. med isl.
slifla, dämma upp (varifrån eng. stijle,
kväva); till ie. roten slip i lat. slipes,
påle, stock, slipäre, pressa samman (jfr
stipendium, stipulera), litau. slip-
rus, stark, kraftig, osv.; jfr även stift
1, 2. — Parallell rötter: ic. st ib i t. ex.
grek. sleibö, gör tät, osv., o. stibh i grek.
stiphrös, stark, fast, osv. — Härtill sv.
dial. styve, stjärt på fåglar, Lind 1749;
med samma betyd. -utveckling som i
stjärt. — Övergången i till y framför
v är densamma som i sv. dial. klyva
av kliva.
styv
stå
2, styv i sammans.' -b arn osv., förr
ofta stjuu- (alternativt ännu Sundén
1892), i sv. dial. även stjok t. ex. Dal.,
stjaup (av stjGp) Gotl., m. m., fsv. stiup-
(stiiif-, stiu(g)-, styj)-, styf-, styg-, slip-,
slif-, stig-) isl. sljup-, stfip-, i y. fno.
även -/' o. -A-, da. slif- (ä. da. även stef-;
etter ty. stief o. mlty. stéf), sted- (genom
folketym ologisk anslutning till sled,
ställe), mlty. stéf-, fhty. sfrn/"- (ty. s//e/-),
ags. stéop-; jfr isl. stjäpr, styvson; av
germ. *sleap-. Egentl.: stympad, berö-
vad, o. besl. med stuv; jfr lat. privig-
li us, styvson, till prious, berövad (jfr
privat). — Avledn.: ags. å-stiepan, be-
röva (ngn hans föräldrar), fhty. (bi)-
stiufen, beröva (ngn föräldrar o. barn).
— De yngre växelformerna på -f osv.
bero i regel på ljudlagsenlig utveckling
framför det följande uddljudet; så t. ex.
framför s i -son (jfr glufsa, nafsa,
rafsa, rufsa, tofs); mlty. sléf- har väl
uppkommit genom assimilation av -pf-
i kstép-fader; dessutom delvis folkety-
mologiska ombildningar. Anledningen
till växlingen -iu- (nsv. -ju-) o. -y- är
okänd; knappast med Kock Sv. ljud-
hist. 2: 340 utjämning inom ett u-stams-
paradigm. — Samindoeurop. beteck-
ningar för dessa familjerelationer sak-
nas; jfr dock grek. metryiå, st37vmoder
= armen, mauru, styvmoder el. svär-
mor(?). Omgifte för änkor synes i
indoeuropeisk tid ej ha förekommit,
varför begreppen 'styvfader, -son' då
ännu icke kunnat uppstå.
[styva, sv. dial., stympa, genom
stympning märka (djur), se stu v slutet.]
styver, 1544: stiffver, 1702: styfwer;
i sv. vanligt först på 1700-t., förr även
styfuert 1645, 1680 (jfr koffert, puf-
fert, skonert osv.) — da. styver, från
mlty. stiwer, litet mynt (ty. staber), till
adj. stuf, avhuggen (se stuv); med
samma betyd. -utveckling som i skärv.
— Härtill, enl. somliga, ty. nasensliiber,
näsknäpp, varifrån sv. dial. näsestyver,
Stiernhielm: näse-styivar plur. — Det
som myntnamn obrukliga ordet nyttjas
alltjämt i stående uttr., såsom inte
värd en styver, vara rädd om sty-
vern, jfr motsvarande anv. av det f. ö.
likaledes föråldrade sk il lin g, ty. heller
(dock som mynt ännu i Österrike), fra.
liard osv.; jfr s killin g.
stå, fsv. sia = da. staa = fsax., ffris.,
fhty. sldn, mhty. slén (ty. stehen), germ.
rot sta; vid sidan av stånda, numera
bl. i högre stil, fsv., isl. standa, ä. da.
siande — got., fsax., ags. slandan (eng.
stånd; eng. stay däremot från ffra.),
ffris. stonda, med presentiskt nasalinfix
till germ. stap, stad i fsv. part. pf. sta-
pin (jfr stanna), vanligast dock stan-
din, o. isl. stadinn samt, med avljud,
fsv. ipf. stöp, got. stöp osv. Ie. rot
st(h)a i lat. sto (av *stäiö, j-presens),
står, äldre även: ställer (jfr stabel,
stans 1), fir. tåu, är, fslav. stajq, stäl-
ler mig, litau. stöjus ds., got. stöjan
(pret. stanida), döma, egentl.: fastställa
(jfr samma betyd. -utveckl. i dom, döma)
osv., samt reduplicerat i lat. sisto, ställer,
grek. (h)istemi, ställer, sanskr. tisthati,
står, osv. — Kausativum (till slandan):
isl. stéda, komma att stå fast, stadfästa.
— Komma att stå ngn dyrt, motsv.
da. komme en dyrt (til) al staa, jfr ty.
einem tener zu stehen kommen, till fsv.
slä, kosta, t. ex. swa mykyt staar th(et)
mik sielfwom, mlt}r., mhty. stan ds., jfr
sv. huset står honom i många kronor,
motsv. i da.; ävensom lat. stare i samma
betyd, (se kosta). — Stå efter, trakta
efter o. d., fsv. standa aiptir = isl. standa
eptir, da. staa efter, möjl. efter mlt}r.
stan nå, med motsvar. i ty. — Stå i
Guds hand, motsv. i da. o. ty., jfr
lat. esse in mami aliciijns ävensom grek.
(Hom.) 'det ligger i gudarnas knän,
sköte'. — Stå illa, väl till, jfr y. fsv.
(1512): 'ner . . star alstinges well till',
motsv. i isl. o. da.; i det äldre fornspr.
utan prepos. : fsv. wad medh honum
staar Rimkr., isl. stendr illa, jfr ty. es
steht schlecht osv. — Med det enkla slå
uttrycktes i äldre tid, t. ex. Bib. 1541,
sammans. anstå, bestå, påstå ('ega
bestånd') m. fl. — Av sammansättningar
jfr i det föreg. under förstå o. påstå.
Betr. bestå, med en rik betyd. -utveck-
ling, må blott anmärkas, att den mo-
derna betyd, 'bjuda, spendera' utgår från
den av 'stå för kostnaderna'; om en an-
nan anv. av samma ord se under på-
stå. — Nsv. stog i talspr., Columbus
stål
895
stång-
Ordesk. 1(578, beror på anslutning till
t. ex. dog, log, som f. ö. själva äro se-
kundära i st. f. do, lo. Gustaf II Adolf
1 (i 1 5 har slogo. — Se f. ö. de besl. stånd,
ståndare, stånka, stund, stad, sta-
dig, stadga, stanna, städ, städja,
-stä des, städse, stod, sto, stoj a, stol,
stomme, stor, 1 i k s t o 1, stuva 2, s t ö d,
stödja, stöttn, styra, styre, stör,
stall, ställa (osv.), stilla, ävensom
t. ex. stapel, stav o. under Vadstena.
stål, fsv. stal = isl. stal, da. staal,
mlty. sldl, fhty. stahal (ty. slahl), av
germ. "stahla- n.; jfr avledn. 'stahlia-
= fsax. stehli, ags. sliele (eng. stccl);
motsv. fpreuss. pannii-staklan, eldstål
(vars senare del sannol. är lånat från
germ. spr.); besl. med avest. sta/ra-
Cst(ikro-), stark, hård, till ie. roten stak,
vara styv o. d. (se stag, stegel), växel-
form till stag i stake; jfr Zupitza
Gutt. s. 139 (med lifter.). — Från germ.
spr. kommer ry. slah. De romanska
språkens beteckningar för 'stål' innehålla
avledningar av lat. acies (ferri), t. ex. fra.
acier; jfr fhty. ecchil o. fslav. oeeli. —
Med 'stål' betecknades urspr. härdbart
järn; nu även om götjärn (t. ex. 'stål-
skenor') m. m. Liksom bly, tenn o.
åtskilliga andra kulturord har det nord.
ordet säkeii. i gammal tid lånats från
något av grannfolken. — Stålrand, på
illa bakat bröd, Posten 1769; möjl. efter
randens färg. Gustaf Vasa klagar i brev
1539 över de 'stålkakur' och det 'jästeöT,
som brukar vankas i Västergötland ö«
som ha skrämt honom från att resa dit
ned. — St ålsåtta. bildl., Kolmodin 1732:
'Titt sinne stålsatt är' = da. staalsa?lle;
i egentlig betyd. 1675 osv., jfr ty. slåhlen.
stånd, ä. nsv. stånd, stånd, samhälls-
ställning Bib. 1541, samhällsklass P. Svart
Kr., ställning, ställe 1600-t., örtstånd o.
1640 m. m., fsv. -stund, stående, stånd,
blott i sammans., dels väl inhemska (till
vb. standa, se stå) t. ex. motstånd, mot-
stånd, dels från mlty. t. ex. bisland, bi-
stånd (se bi- 1), forsland, förstånd (se
förstå) = da. sland, stånd, mlty. stant
m. o. Q., stående, bestånd, stånd, mhtv.
stant m., plats, tillstånd, ämbete (ty.
stånd), vbalsbst. till germ. * standan, stå
(;= stånda, se stå); med ungef. samma
betyd. -utveckling som i fsv. lånordet stat,
ställning, stånd (se stat 1). I de flesta
anv. lån från ty.; ex. se ovan. Härifrån
även stånd (marknads- o. d.), egentl.:
som är uppställt (på torget), tidigast
öppna (de täckta kallades i ty. hatten el.
buden). Till grundbetyd, 'stående' höra
t. ex. hålla stånd, jfr P. Svart Kr.:
gripa stånd, från ty. standhalten, stånd-
aktig, från mlty. stantachtig (se - ak ti g),
stillestånd från ty. slillsland, vatten-
stånd från ty. wasserstand; jfr även
solstån d. Även i betyd, 'tillstånd',
t. ex. vara i gott stånd, från ty. in
gutem siande sein; specialiserat till 'rik-
tigt tillstånd', t. e.\. sätta i stånd, från
ty. wieder in stånd seizen. — Plur. stän-
der (i rikets ständer o. d.), efter da. sta?n-
der. efter ty. siande; redan P. Svart. —
Växlingen av stånd - o. stånds - i sam-
mans, har i regel tyska förebilder. —
Ståndpu nkt, o. 1800 = da. ståndpunkt,
efter ty. ståndpunkt, varefter också eng.
standpoint. En övervunnen stånd-
punkt, Hultin 1866, Lysander 1878, H.
Wieselgi en 1880, efter ty., där modeut-
tryck frän 1840-t. — Ståndrätt, 1710
== da. standret, från t}-, standrecht, egentl.:
rätt hållen på stående fot, utan förbere-
delser (i krigstid). — Däremot stånds-
bro d e r, s t å n dsp er so n efter ty. stan-
desbrudcr, -]>erson. — Jfr ständig.
ståndare, motsv. no. -da. ständer, från
ty. ständer, nomen agentis till 'standan
(= stånda).
stång, fsv. slang = isl. stong, da.
stäng, mlty. stange, fhty. stänga (ty.
stangé), av germ. * stängd- = fm. lån-
ordet tanko, lapska staggn-, slagga, med
växelformen "stangi' = ags. sieng m.
ds.; till ie. roten slengh i stinga så-
som t. ex. grek. könlös, stång, till ken-
téö, sticker; jfr även stake. — I betyd,
av 'råmärke' ingår säkerl. s t å n g i S t å n g-
by, jfr de likbetyd. Rå-, Rör-, Skäl-
o. Sta v by. Se förf. Ortn. på -b g s. 26
f. Dessutom uppträder sbst. stång i
Stångån Ögtl. (fsv. Slang) o. Vgtl.; jfr i
fråga om betyd. t. ex. sjön. Bjälken,
Sparren m. fl. Om ortn. Stångsmåla
se under -måla. — Hålla någon
stången, vara ngn vuxen, motsv. i da.,
efter ty. einem die stange halten ds., förr
stå aga
städa
blott i betyd, 'bistå ngn', ett minne av
bruket vid tvekamp, att skiljedomaren
el. uppsyningsmannen (der griesswart),
när den ene förklarade sig övervunnen,
skilde do stridande med en stång; se-
dermera med förändrad betyd., sannol.
i anslutning till einem die wage halten,
vara jämgod med ngn, egentk: väga lika
mycket som en annan. — Avledn.:
stånga, stänga, stängel o. stängsel.
stånga, fsv. stänga, stånga, ljustra =
isl. = da. slange, avledn. av stång;
alltså egentk: sticka el. stöta med stång;
liksom t. ex. isl. staura, stöta med stör,
till staurr.
[Stångby, St ångan, se stång.]
1. stånka, sbst., si. av 1700-t., t. ex#
Bellman, diminutivbildning till ä. nsv.,
sv. dial. stånda, tunna, fsv. standa =
mlty. stande (kanske lånat från detta), till
germ. *s/a/?c/an,stå;jfr parallellbildningen
mit}'. sten(d)ekc, varav ä. nsv. stännika,
stcnka. Ordet bör sålunda ej, med Hyl-
tén-Cavallius, uppfattas som en kort-
namnsbildning till dial. ståndkar, sam-
mansatt med kar o. stånda el. sbst.
stånda. Med avs. på bet3rd. -utvecklingen
jfr sanskr. sthäla- n., sthäll f., fat, kit-
tel, grek. sldmnos, kruka, o. litau. sla-
tiné, balja, till ie. sthä, stå.
2. stånka, vb, i ä. nsv. mycket ofta
stänka t. ex. Bellman Fredm. test. nr.
76 (rim: tankar, vankar), fsv., isl., no.
stänka; A-avledn. (med avljud) till roten
i stöna (se d. o.); jfr ags. stenecian
ävensom grek. stendzö (av * stenagiö).
Med avs. på växlingen av å o. a i nsv.
tid framför nk jfr kånka ~ kånka,
manke~sv. dial. månke, skänk ~ sv.
dial. skånk.
ståt, i ä. nsv. (1500-t.) även 'stånd,
värdighet'; förr stundom neutr., t. ex.
R. Foss 1621; samma ord som stat 1
(o 2); med ä > å, medan stat 1 inlå-
nats efter denna övergång (jfr da t). —
Härav: ståtlig = da. statetig, från mlty.
statelik — ty. stattlich.
ståtare, (åtm. i sht) ett götal. dialekt-
ord (i Sydsv. även stådare), fattig stac-
kare, i ä. nsv. t. ex. O. Petri: 'ribalder
och ståtare', handl. fr. 1563: 'ståtare
och bettlere', Växiö 1659: 'Ståtare tig-
gare och Rackare' = ä. da. staadere (da.
slödder), no. stolar, även: styvlemmad
och skröplig gamling, till sv. dial. slåla,
gå o. stappla, stamma, no. slota ds., med
avledn. sv. dial. stolra, stolla, stamma,
no. slolra, lty. o. ty. slottern, eng. stul-
ter, avljudsform till germ. 'slanlan =
stöta, se d. o. Alltså egentk: som går
o. stöter el. stapplar. — I Skåne (åtm.
förr) även om den sädeskärvc som på
skördedagen bindes sist.
ståthållare, fsv. stathollarc= da. stat-
holder, från mlty. statholder = ty. stalt-
halter, egentk: ställföreträdare (för lan-
dets regent), särsk. som styresman för
en provins (alltså etymologiskt likbety-
dande med löjtnant); till mlty. siat,
ställe = stad 1 (se d. o.).
stäcka, fsv. slcekkia, förkorta, komma
! att lida brist = da. st&kke, avkorta,
avledn. av det nord. adj. stakk-, kort, i
fsv. kompar. sta>kkre, jfr fsv. stakkogher,
kort, kortvarig, slakkotter ds., sv. stac-
kig o. (arkais. o. skämts.) stackot ==
fno. stakknttr, no. stokknt, da. slak- i
siakaandet, andtruten, isl. stakka, kort
! avskuret stycke, ävensom stack (dial.),
kjortel; besk med stack 1 o. stake.
städ, fsv. st&p — no. -da., ä. da. sted,
av urnord. *stadja-, en speciellt nordisk
bildning, avledd av germ. adj. *staöa-,
stående, fast = isl. stadr osv. (se s t ä d j a).
Eng. stilh o. stitluj från nord. — Fsv.
stwfri m. = isl. steöi (genit. stedja), även-
som fsv. stcvpia, städ (varav bergnamnet
Städj an), äro antingen avledda av sam-
ma adj. el. av sbst. städ. — Om andra
(sinsemellan analogt bildade) germ. o.
lat. ord för 'städ' se under a m bult;
alla med betyd, 'som man slår el. hug-
ger på', jfr även fslav. nakovalo (till ko-
vati, hugga). Grek. dkmön, städ, bety-
der egentk 'sten'; se hammare.
städa, t. ex. Columbus, Tersmeden o.
1780: 'Pharaobordet, städat med rödt
kläde', 'allt städat som till ett bröllopp',
Bellman: 'städa dig: turbanen fäst'; i
sv. dial. o. ä. nsv. (t. ex. 1694) även:
rengöra hos kreatur, utfodra; egentk
samma ord som städja med grundbe-
tyd, 'ställa (på sin plats)', 'ställa i ord-
ning' liksom det besläktade no. stella
betyder 'städa, rykta och fodra kreatu-
ren'; se Wigforss' S. Hall. folkm. s. 120.
•städes
81)7
ställ
Jfr i Växiö domk. akt. 1699: 'i salen . .
att uppstädia', men 1724: 'uppstädat
mina hus'. I ä. sv., t. ex. Dalins Arg.,
Serenius, uppträder uttr. ett städat huf-
vud i betyd, 'gott o. klart huvud' (mot-
sats: orent hufvud Dalins Arg.). På
grund av betyd.-olikljeten har städa
övergått till I konj.
-städes i t. ex. allestädes (fsv. alla-
stcedhis jämte alla stadhs m. m.), an-
norstädes 1567 (jfr fsv. annarstadhz,
-stasdz, annarstadis m. m.), ingenstä-
des (jfr y. fsv. jngen stedz, fsv. inga-
stapi m. m.), mångenstädes (fsv.
mangastads, mangestades m. m., O.
Petri: mongestädz), någonstädes (fsv.
nokors stads, nagerstedz m. m.) osv. har
i regel uppkommit genom ombildningar
av äldre adverbiella genitivuttr. på
-stadhs osv. efter mönstret av (långsta-
viga) adverb ss. -lepis, -hengis o. d. samt
en mängd andra sammansättningar, vil-
kas senare led äro av Ja-stamstyp, även
kortstaviga, såsom fsv. mipda>ghis (till
daghcr); till fsv. staper, ställe (se stad 1).
— Tillstädes, fsv. tilstaidhis% motsva-
ras av da. tilstede — fsv. tilstwdhe, jfr
mlty. stede f., ställe.
städja, fsv. sla>pia (ipf. stadde, part.
stadder, se stadd), ställa, anbringa,
placera, bringa till stillhet, fasttaga, fast-
ställa, inrätta, bestämma, tillstädja, an-
taga, antaga i tjänst, städja, åtaga sig
— isl. siedja delvis ds., da. stede, giva
tillträde, stödja, mlty. steden, ställa, till-
städja, passa, ags. stwödan, komma att
stanna; av germ. adj. * städa- {* släpa-),
stående, fast === isl. stadr, som vill stå
kvar, i slit om häst: istadig, no. -da.,
ä. da., sv. dial. sta = lat. status, grek.
statos, sanskr. sthild-, part. pf. till roten
stha i stå; jfr stadig, i stad ig o. stä da.
— Betyd, 'tillstädja' kommer väl närmast
av 'fastställa, bestämma'. — Besläktat
men av annat grundord: ty. gestalten,
av fhty. gistalön, antagl. närmast till
stata, gynnsamt tillfälle = mlty. stade
ds., fsv. stadha, stående, stånd, isl. slaÖa,
till samma adj. el. vb. * standan (rot
stad-).
Städjan, bergn., se städ.
städse, y. fsv. skedhse 1505 jämte
sta;dhis 1501 = da. stedse, ä. da. även
Hellqulst, Etgmologisk ordbok.
sleds, från mlty. slädes, alltid = mhty.
stcetes (ty. slets), adverbiell gen i t. av adj.
mlty. sléde, beständig = fhty. ståti, var-
aktig o. d. (ty. ståt, jfr stetig under sta-
dig), av germ. *stceÖia-, avljudsform
till germ. *stödia- = isl. -stådr i t. ex.
einsléör (se enstöring), no. stod, sta-
dig, säker, ä. da. ste (nda. stot med /
från neutr.), sv. dial. slött n., jfr got.
ungastöps, utan fast bostad, vbaladj.
till vb. *slandan, med samma vokali-
sation som i stod. — Ombildningen till
städse, da. stedse, är av analogisk na-
tun Sannol. är i ettdera av språken
formen lånad.
stäk, fsv. st&k, smalt sund, fä rj ställe,
åtm. i ortn., t. ex. Almarnastcek, nu
Almarestäket, Baggens- el. Bag-
garestäket, båda nära Sthlm, St&kc-
börgh, sedan Stegebo rg Ögtl. (med -g-
av -k- på grund av obetonad ställning;
jfr t. ex. Sverige); i ä. nsv. stundom
i betyd, 'fiskvase'; jfr 1761: 'Så kallade
stäk och vasar, som äro uppbygde af
färskt granris'; av dunkelt ursprung;
kanske snarast en kollektivbildning med
betyd, 'pålverk el. dyl.' (till stake osv.).
— Det mycket gamla huset Stäk et i
Lund har däremot sitt namn efter Lunda-
familjen Stäck (av vilken bl. a. land-
skapsmålaren J. M. Stäck var en med-
lem).
[stäk(j)a, sv. dial., stinka, se följ.]
stäkra, växten Oenanthephellandrium,
I. Erici o. 1645 (Cicuta virosa, sprängört?),
av Franckenius 1659, Tillandz 1683 o.
(tidigast) Linné m. fl. hänfört till Alisma,
svalting (så ännu i Femsjö Smål. enl.
Rietz), av Linné Västg. r. o. Skånska
r. till Oenanthe (se särsk. Sk. r. s. 182 f.),
Bromelius 1694: stäkerövl, stäckeört, fsv.
shckeört; till ä. nsv. (t. ex. Schroderus
Com., Hunius), sv. dial. stäk(j)a, stinka
= no. sUvkja, da. dial. stwge, jfr nisl.
slcekna, bli stinkande, stiékr, stinkande,
no. st&k, bitter, härsken, som sbst.:stank,
osv., av germ. stammen *stcvk-, väl av-
ljudsform till germ. "stekan, sticka (se
under stinka o. sticka 1); alltså egentl.
om lukt som 'sticker' i näsan.
ställ, Bosenfeldt 1698: 'Ett stell eller
omgång Segel'; i andra betyd, förr ställe
(se nedan), da. stel, från (m)lty. stel,
57
stilla
898
stämpel
stelle n., ty. gestelt, avledn. på -ia av
germ, "ställa^ egentl.: ställning o. d.
(= stall), cl. (åtm. delvis) devcrbativt
av vb. ställa. — Bergverkstermen ställ
uppträder tidigare (1 G87) under formen
stelle; likaså ställ i betyd, 'underlag',
Sehroderus Com. 1640: 'en foot (et
stelle), ty. gestelle'.
ställa, fsv. stcella (ej i landskapsla-
garna) = no. stclla, ä. da. stelle (da.
stille), åtm. i sv. från mlty. stellen, av
fsax. stellian = fhty., ty. stellen, ags.
stellan (i eng. i stället put, place, set
m. m.); i fsv., nsv. o. no. även 'ordna,
inrätta o. d.' (jfr sv. gå och ställa);
av germ. *stallian; till stall o. snarast
avlett av d. o. i betyd, 'ställning' o. d.;
väl till ie. sl(h)el i t. ex. grek. stcllö,
ställer, sänder (av *steliö). Enl. Sievers
IF 4: 337 f. utgår däremot det germ.
"ställa-, stående, ställe, varav ställa
vore avlett, från en ieur. bildning *std-
tl-ö- (> *stadl- >> *stall-) till roten st(h)a
i stå; se stall. Avljudsform: vb. stilla,
av * stellian. Jfr under stulla. — In-
ställa i betyd. 'låta upphöra, uppskjuta'
= da. indstille, efter ty. einstellen, egentl.:
(åter) ställa (ett använt föremål) på sin
plats; med samma betyd. -utveckling som
i sv. uppskjuta, da. opsa>tte; se särsk.
under uppskov.
ställe, redan under 1600-t. i olika
betyd, (se nedan o. under ställ), från
ty. stelle, ett sent uppträdande ord, som
utträngt mhty. stal (-ZZ-) ds. (se stall)
o. antingen avletts av detta el. bildats
till ställa. I ty. fem., men i sv. neutr.
— Ordet ersattes tidigare av stad, t. ex.
i stad för, i stället för, Ax. Oxenstierna
osv.; jfr 1616: staadh och stelle, Sehro-
derus Com. 1640 'Vthi the hädanryck-
tes stadh (ställe)'. I vissa förb. har det
undanträngts av ställ (se d. o.).
1. stämma, röst o. d., t. ex. I. Erici
o. 1645: stempna, Stiernhielm: stämma;
om musik redan P. Erici 1582 (stemma);
jfr stämme n., ljud, Spegel 1685 = da.
stemme, från mlty. stemme (-mn-), av
fsax. stemn(i)a =got. stibna, fhty. stimna
m. m. (ty. stimme), ags. stemn, stefn
(eng. steven, larm), av germ. *stebnö el.
*stemnö; snarast det första o. besl. med
stämma 3, sammankomst, med samma
betyd. -utveckling som i mål 1, 2: tings-
församling ;> tal; se f. ö. stämma 3, 4.
— Om det likbetyd. isl. rgdd se under
röst 3 slutet.
2. stämma vb, överensstämma, 1558:
stämme öffoerens med, jfr i liknande
anv. L. Petri 1561 o. P. J. Gothus 1597
i en betyd., som närmar sig den ur-
sprungliga (1561: stemmades) = da.
stemme, efter ty. stimmen, ljuda, över-
ensstämma; bildat i anslutning till föreg.,
möjl. efter lat. consonare med båda dessa
betyd, (till sonus, ljud). — I den träns,
betyd, 'stämma (ett instrument)' likaså
efter ty. stimmen. — En musikalisk be-
tyd, ligger också till grund för stämd
i vänligt stämd o. d., ty. gestimmt,
o. stämning, ty. stimmung, i båda
fallen med motsv. i da.
3. stämma, sammankomst, fsv. sta>m-
na, stämning, kallelse inför rätta, till
viss dag utsatt sammankomst, bestämd
tid el. dag = isl. stefna ungef. ds., da.
sta>vne, sammankomst, mlty. stevene; jfr
ags. stemn, stefn, termin; väl av germ.
*stat>(a)njön; till följ.
4. stämma, vb, kalla inför rätta o. d.,
ä. nsv. även stämna Sehroderus 1635,
fsv. st&mna = isl. stefna, da. stazvne,
mlty. stevenen; till ie. roten stabh, vara
el. göra styv el. fast (se stav); alltså
egentl.: fastställa; jfr det nära besl. be-
stämma. Sbst. stämma (se 3) är sna-
rast sekundärt i förh. till verbet.
5. stämma, dämma, hämma, fsv.
st&mma = isl. stemma, da. stemme,
mhty., ty., meng. stemmen (eng. stem),
med grundbetyd, 'göra styv' i mlty.
stemmen; av germ. *stammian, besl.
med mhty. stemen st. vb, hejda; se f. ö.
stamma. Härtill fsv. sbst. stcemma,
fördämning, förstoppning, stranguri, sv.
urinstämma osv. Isl. stefna o. ä. da.
stawne ds. höra väl till germ. roten stad,
vara styv, i stav, jfr även stam 2 o.
stävja. Vb. stämma kunde, närmare
bestämt, fattas som ett denominativum
av *stabna- (se stam 2); jfr under
stä vj a.
stämpel, y. fsv. mortara stämpyl Cod.
Ups. C 20 s. 452, vinbära stämpil s. 479,
stamipel 1506 (som benämning på ett
smedsverktyg) = da. stempel, från mlty.
ständig
890
stäva
stempcl (ty. stämpel) = mhty. stempfel;
i ä. tid även: stamp, stötel; germ. "siarn-
pila-, instrumentalbildning till stampa
el. avledn. av det likbetydande sbst.
stamp- (se stamp). — Härtill vb.
stämpla, fsv. stämpla, bl. a. anstifta,
bopsmida, från mlty. stempelen osv.
ständig", Gustaf II Adolf i betyd, 'som
eger bestånd'; stundom 'ståndaktig':
'han var sitt i löfte ständig' 1638 = ä.
da. stämd ig, från ty. ständig (av fhty.
-stendig) el. lty. stendich, avledn. av
stånd, bestånd (— stånd); jfr bestän-
dig, motsv. da. beständig.
stänga, fsv. stamgia = isl. slengja,
da. stamge, avledn. av stång; alltså
egentl. : skjuta för en stång; bildat som
t. ex. spärra 1 till spar re.
stängel (blom-), Rålamb 1690: pl.
stcnglor, O. v. Dalin: stänglar = da.
stenget, från ty. stengel, av fhty. stengil,
även: liten stång = mlt}r. stengel o. det
inhemska fsv. stamgil, skottbom, dörr-
regel (stängel i denna betyd, ännu hos
Weste 1807); av germ. *stangila-, dimi-
nutivum till stång (ss. t. ex. fsv. bam-
dil: band).
stänka, fsv. stcenkia, sprida, stänka,
beströ == isl. stokkva III, stänka, för-
jaga, ags. stencan, strö i sär, mhty.
sienken, komma att stinka, av germ.
*stankwian, komma att fara omkring o.
dyl.; kausativum till germ. *stinkiuan
= stinka (bildat som t. ex. sänka,
vända osv.).
stäpp, Dagl. Alleh. 1825: Turkestans
stepper, Törneros 1825 (bildl.) = ty.
steppe, av fy. stepi ds.
stärbhus, Växiö domk. 1662 : slerfhws,
Olivekrantz 1681: stärbhnus, i s. Sv.
förr även sterbbo, o. 1700, motsv. ä. da.
sterubo, till ty. sterben o. mlty. slerven
(ä. da. sterue), dö, i mlty. även: efter-
lämna som arvinge = fhty. sterban (ty.
sterben), ags. steorfan dö (eng. starve),
förhungra, vartill fsax. mansterbo, pest,
fhty. sterbo, ags. steorfa ds., isl. stjarfi,
stelkramp; i avljudsförh. till sv. dial.
starua, arbeta med besvär, starva av,
dö, omkomma, isl. starfa, arbeta, fsv.
starve, en sjukdom, m. m., till ie. roten
sterbh i grek. stérphinos, stérphnios, styv,
hård, fast, stérphos n., läder, skinn, ir.
ussarb f.. död (av * ud-sterbhä); el. möjl.
sterp i lat. torpere (se kärv); utvidg-
ningar av ie. slcr i stark, stel, stjärt
osv. — I da. nu i stället dödsbo = det
även i Sv. brukliga dödsbo (som bör
föredragas framför stärbhus), enl.
Warburg först använt av V. Rydberg
under 1870-t., f. ö. Nord. Fam.-b. 1878
(död-), F. F. Carlson 1881, Strindberg
m. fl.
stärka, fsv. stairkia, göra styv (genom
stärkelse), göra stark = ä. da. starke,
ty. stärken osv., av germ. *starkian, till
stark. Parallellbildning: styrka, vb:
isl. stgrkr, stark. — Stärkelse, Oxenst.
brefv. 1637; jfr ty. slärke, eng. starch.
I sydsv. dial. styvelse, stiv-, da. stivelse,
från mlty. slivels; jfr ty. steife ds.; till
styv.
stätta, i ä. nsv. ofta stäta = vissa
uppl.-dial. (klgvsteta), Sdml., fsv. st&tta
(i kirkiost&tla) — da. dial. stette (i da.
ombildat till stente), utvidgning av sv.
dial. stätt, no. slett, fotstycke m. m., isl.
stélt(r), steg, spår, sten(ar) att stiga på,
av germ. *stihti-, avledn. till stiga. Sv.
dial. stita, -stittu ds. möjl. av germ.
*stihti-ön el. snarare med i från oblikä
kasus, "stihtu el. *stettu. Jfr Kock Sv.
ljudh. 1: 136, Hesselman Spr. o. st.
5: 115 n. 5, om dialektformerna G. Berg-
man Samnord. e s. 81 f. o. om väx-
lingen -tt- o. -t- även Noreen V. spr.
4: 74. — Jfr stifta.
1. stäv, på fartyg, Rajalin 1730, från
mlty. steven f. = holl. (ty. steven), växel-
form till likbetyd. fsax. stamn — fsv.
o. sålunda (i huvudsak) samma ord som
stam 1 ; jfr da. stavn, siaivn, stäv. For-
men stäv för stäven beror därpå, att
-en uppfattats som best. artikel, jfr t. ex.
pärm. — Härtill: stäva, styra kurs,
1778, jfr holl. steven, segla.
2. stäv, litterärt ord: ett slags om-
kväde i västnordisk diktning m. m.,
från isl. stef n., period, fastställd tid,
regelbundet återkommande vers, om-
kväde, no. stev — da. dial. stat v, om-
kväde, talesätt; av germ. 'slabja-, egentl.:
nligot fastställt; till stav, stämma 3
(sbst.); se dessa ord. Jfr ordstäv.
1. stäva, styra kurs, se stäv 1.
2. stäva, mjölk-, Schroderus ('.om.
stävja
900
stöpa
1640: othi Stäftvu, 1695: siåfwa, i ii.
nsv. även ståve n.; jfr sv. dial. mjok-
stawu Dalarna, stava, stäva, stöva Norrl.,
samtliga val av "stava, Avledn. av
stav; alltså: den av stavar el. stäver
förfärdigade. Ji-ljudet i stäva synes
icke bero på en äldre bildning *s/ceu/a,
utan d-formen har sannol. uppkommit
i de östsv. dial., där a i kortstaviga
ord blivit ä framför u\ ordet synes
också i dial. huvudsakligen höra hemma
i dessa trakter. Besl. äro: da. dial.
stab, stäva, o. möjl. mit}', stappe i likn.
betyd.
stävja, väl lån från isl. fornspr.; ej
hos Dalin 1853, men annars uppträ-
dande på 1840-t. (Geijer, Grusenstolpe
m. fl., jfr nedan), motsv. isl. stefja, före-
bygga — no. stevja, hejda; väl av germ.
'stabjön; till germ. roten stab, vara styv
el. fast, o. besl. med isl. stefna o. ä. da.
st&vne ds., om dessa verb utgå från
*stabn- o. ej från *stamn-; se under
stämma 5. Omöjligt är ej, att isl.
stefja osv., närmare bestämt, är ett de-
nominativum av isl. stef n. i en äldre
icke uppvisad betyd, av 'stav'; jfr stänga
till stång o. under stämma 5. Bild-
ningen vore av samma slag som vädja,
got. gawadjön, till isl. ved, got. atadi.
— Ett enstaka ex. från äldre tid (1792)
förekommer i citat hos Elof Tegnér
Armf. 2: 96.
stöd, fsv. stydh f. o. n., ombildning
efter vb. stypia el. plur. stydhir till sing.
stup, stop, stolpe, stod, stöd, hjälp =
isl. stuÖ (pi. -ir), stoÖ (pl. stoör, som
dock åtm. delvis kan vara felaktigt an-
givet för stöd, stéör, se stod) f., no.
styd, sto, ags. stuÖu, studu (pl. styde,
eng. stud) m. m.; till germ. stup-, stud-,
vartill även mlty., mhty. stude, buske
(ty. staude) = ie. stut i lett. stute, stöd,
stängel, till en rot st(h)u, vara styv, stå
upprätt, i t. ex. grek. styö, gör styv,
uppreser, avljudsform till stäu (se lik-
stol); med r-utvidgning i germ. *stura-
= sv. dial. stiu\ stor o. styv (se stor
o. stura), styre ~ staur- i stör. Se
f. ö. stödja, stötta ävensom brand-
stod.
stöd(j)a, fsv. stödhia, stypia (ipf.
studde) = isl. stydja, ä. da. styde, stödja,
fhty. stud(d)en, fastsätta, av germ. "stup-
jan; avledn. av el. parallellbildning till
stöd. Ty. stiitzen är besl., men ej iden-
tiskt (se stötta, vb).
stök, även konkret: torra kvistar, ris
t. ex. Schroderus 1620 o. ännu 1894 =
sv. dial.; möjl. i avljudsförh. till mlty.
sluke f., trästubbe, liten hög av lin el.
torv, sv. dial. stuka, sädesstack m. m.
(varom se stuka); om härledningen se
f. ö. stöka. I konkret an v. grundord
till stöka; i abstr. betyd, 'bråk o. be-
svär, hushållsstök' däremot bildat som
vbalsbst. till detta verb, liksom jäkt,
släp osv.
stöka, Prytz 1620: 'dän lilla grå
Gudhen, som går och stökar i huse' (om
tomten), avledn. av stök (konkr.), alltså
egentl.: avlägsna avfall o. d., i dial. även:
samla ris o. kvistar. Ordet samman-
faller formellt med no. stauka, stöta,
hacka, gå långsamt, men bör åtmin-
stone ej direkt identifieras med detta;
sannol. återgå emellertid samtliga dessa
ord på en germ. rot stuk, vara styv
o. d., o. äro rotbesl. med stock o.
stuka.
Stöld, fsv. stöldh, styld, stuld f. = isl.
stuldr m., no., ä. da. stuld, jfr eng.
stealth, av germ. *stuldi- till *stelan som
t. ex. börd till bära, skörd till skära
osv. Isl. stuldr m. (osv.) kan vara ett
*stuldu-, men genusväxlingen är möjl.
snarare sekundär. — Härjämte ags. stu-
lor, stöld (s-stam?). — Nda. har nu i
stället tyveri, tyskan diebstahl.
stöna, fsv. stönia (ännu O. v. Dalin:
stönja), stynia (ännu i sv. dial. : stynja)
= isl., no. stynja, da. stenne, mlty. sto-
nen, ty. stöhnen, av germ. *stunjan jämte
'stunön i ags. stunian, genljuda, dunka
(emot; eng. stun, även: bedöva); av-
ljudsform till stånka 2 o. till mlty.
stenen, stöna (varav ä. nsv. stöna), mhty.
stenen, ags. stenan; besl. med sanskr.
stdnati, stönar, dundrar m. m., grek.
sténö, kymr. seinio, ljuda, fslav. stenati,
stöna, m. m. — En s-lös växelform se
dunder, Tor.
stöpa = fsv.: gjuta o. d., forma, ge-
nom övergjutning med vatten bereda =
isl. steypa, störta (ngt ned), låta hänga,
hälla ut, övergjuta, no. stoypa, även:
stör
901
störa
mälta (egentl.: blöta), da. stobe, stöpa,
mälta, av germ. *staupian, kausativum
till stupa; alltså egentl.: komma att
stupa el. luta (kvar i nsv. dial.: vända
upp o. ned på) > hälla, gjuta > genom
gjutning forma; bildat som flöja, (sv.
dial.) smöja, fsv. pröta (se trött) osv.
Formellt samma verb är ags. stiepan,
uppresa, till stupa i betyd, 'stiga i
höjden' (i isl.); det motsv. eng. sleep,
doppa ned, uppmjuka, är snarast nor-
diskt (Ekwall Shaksp. s. 89). — Betyd,
'hälla (på), gjuta över' kvarlever i uttr.
stöpa säd o. d., dvs. blöta, jfr t. ex.
Berlins Läseb. i Naturl. 1854: 'Wid bak-
ning stöpes först mjölet med warmt
watten'; o. i uttr. lägga i stöp (särsk.
i dial.), lägga i blöt, ä. nsv. (t. ex. 1650),
sv. dial. sätta i stöp, hälla vatten på säd
till mältning, motsv. da. steb, no. staup
o. steype n. Härtill även ä. sv. (ännu
Dalin 1853) o. sv. dial. stöp, is- o. snö-
sörja, varav den bildl. anv. i komma
el. stanna i stöpet, om hinder o.
svårigheter.
1. stör, fisken Acipenser sturio, Aste-
ropherus 1609: stör, motsv. Var. rer.
1538: störia, sv. dial. störja, styrja, fsv.
styria = isl., no. styrja, da. stor, mlty.
stor(e) (varifrån väl lett. store), fhty.
stur(i)o, mhty. stiir(e), stör(e) (ty. stör),
ags. styria. Från germ. spr. härstamma:
ital. storione, ffra. esturgeon (varav fra.
étourgeon o. eng. sturgeon). Av ej sä-
kert fastställd härledning. Möjl. att
uppfatta såsom innehållande ett med
stör 1 besläktat o. likbetydande ord; jfr
på liknande sätt uppkomna fisknamn
hos Liden Upps.-stud. s. 91 o. förf.
Språk v. sällsk. i Ups. förh. 1891—94
s. 95 ävensom under bjälke o. mört.
Som emellertid stören är Europas stör-
sta flodfisk, kanske i stället, med Ade-
lung o. Liden anf. st. m. fl., i avljuds-
förh. till det i alla händelser med stör 2
besläktade fhty. stiuri, stor, stark, osv.
(se stor o. under tjur); i så fall 'den
stora fisken'. Ingendera tolkningen är
dock fullt tilltalande. Annorlunda, men
icke antagligt, Hirt IF 22: 69 (avljuds-
form till likbetyd, fslav. jesetru osv.).
— Formen stör är lånad o. visserl.
etymol. identisk, men ej att direkt för-
binda med sv. dial. störja, fsv. styria,
vilket f. ö. möjl. självt, liksom de väst-
nord, beteckningarna, i gammal tid in-
kommit från något västgerm. spr. —
Om ett annat germ. ord för 'stör' se
under husbloss; jfr även st er le 1 1.
Betr. den intressanta slavo-baltiska
gruppen av beteckningar för 'stör': litau.
erszketras (osv.) ~ fslav. jesetru (osv.) se
Agrell Zur balto-slav. Lautgesch. s. 42 f.
— Samindoeuropeiskt ord saknas; lat.
har det dunkla acipenser.
2. stör = fsv.: stör, stav — fgutn.
staur, isl. staurr, no. staur, av germ.
*staura- = grek. staurös, påle, vartill
även lat. instaurare, sätta i stånd, o.
reslauräre (se restaurang); f. ö. nära
besl. med sanskr. sthaoird-, grov, stor,
o. sthävarä-, stående, fast; i avljudsförh.
till fhty. stinra, stav, roder (se styre),
o. germ. 'stura-, styv o. stor (se stur a,
Sture, stursk, stor, stöd o. stör 1),
till roten sthau (se li k stol), utvidg-
ning av sthä i stå.
störa, Tessin 1756: 'störer mit in-
värtes lugn'; tidigare bl. mera enstaka,
t. ex. Stiernhielm; av Hof 1753 kland-
rat som germanism; från ty. stören av
fhty. störan = mlty. stören, av germ.
*staurian, avljudsform till *sturjan ==
fsax. farsturian, subvertere (kanske
dock -zz-; jfr under förstöra nedan),
mholl. stören, stören, röra, plåga, för-
störa, ags. styrian, sätta i rörelse, röra
upp (eng. stir), sv. o. no. dial. styrja,
stoja, i no. även: väcka oro, ävensom
isl. styrr m. (genit. -jar), larm, stoj, no.
styr m. o. n., da. styr, mholl. (ge)sture f.,
kamp, strid m. m., ags. gestyr n., rö-
relse, o. vidare 7-avledn. sv. dial. sturta,
stoja, isl.: bringa i oordning, störa (var-
till tilln. Sturta i Snorre Sturluson),
osv.; se f. ö. storm. Isl. styrr, stoj,
ingår bl. a. i namnet Styrbjörn starke,
urspr. Björn, med tillägget gjort av far-
brodern Erik Scgersäll som ansåg bror-
sonen för en vildbasare. — Förstöra,
i ä. nsv. även: störa (o. av Hof i denna
betyd, föredraget framför störa, jfr
ovan), fsv. forstöra, förstöra, från mlty.
vorstorcn, förstöra, störa m. m., el. vor-
stören, medan da. forstyrrc, störa, bringa
i oordning, ä. da. forsture, utgår från
stö rta
002
stövel
mlty. vorstären, ett tredje avlj tidssta-
dium vul sulan av slur- o. staur-.
[Störestorp, ortn. Smål., till fsv.
personn. Styrger; se torp.]
störta, fsv. styrta (-6-, ipf. -fe) = no.
sturla, da. sterte, från mlty. storten (även:
förskräcka) = fhty. sturzen (ty. sturzen),
av germ. "sturtian, jfr ags. sturiende,
hoppande; besl. med ags. slearllian,
snäva (eng. startle, studsa tillbaka o. d.),
avljudsformer till stcri- i stjärt osv.,
till en rot med betyd, 'vara el. bliva
styv', utvidgning av ster ds.; se starr-
bliga osv. Med avs. på betyd, 'falla,
snäva' av 'vara styv' jfr analogierna
under stappla, stjälpa o. stupa. —
Den äldre böjningen störta, stört kvar-
lever ännu i dial. o. t. ex. hos Kellgren :
stört (imper.) o. i Geijers Narvamarsch:
'Då störte i Norden Svithiods magt'; jfr
även bestört. Övergången till I konj.
(ipf. -ade; jfr Serenius 1741: part. stör-
tad; f. ö. allmänt o. 1750 jämte -te)
beror på det otydliga imperfektmärket;
jfr motsv. under t. ex. gästa, hitta,
hämta, reta, skifta, skämta, spänta,
trösta, törsta, välta (jämte det äldre
välte), vänta ävensom t. ex. flöda,
häda, härda, möda, mörda, skynda,
vörda o. under sålla. — Härtill stört
som förstärkningsord i stört omöjlig
osv., t. ex. Knorring 1838: stört omöjligt
= no. slur t i sturt galen, da. styrte- i
styrtefuld, jfr sv. dial. stört, alldeles,
strax, no. sturt, alldeles. I sv. dial.
även ett adj. sturter, stört, brant, t. ex.
Vgtl. = ä. sv. stört, Lidner Mess.: 'Vid
grafvens störta brant' (hos L. från
västsv. dial.).
stöta = fsv. = Lsl. steyta (ipf. -tt-)
jämte stauta (ipf. -ad-), da. stode, motsv.
got. stautan, redupl. vb, fsax. stötan,
fhty. stözan (ty. stossen); jämte vbalsbst.
stöt, fsv. stöter = i si. steylr, da. stod,
mlty. stöt, fhty. stöz (ty. sloss), av germ.
* slant i- till ie. roten (s)lud i lat. lundo
(perf. tutudi), stöter, slår, hamrar, ludes
(genit. -itis), hammare, grek. Tgdevs,
Tynddreös, sanskr. tudåti, stöter, sticker,
osv. Jfr studsa, stut 1, 2, ståtare
ävensom under sparkstötting. — En
likabetyd. ie. parallellrot (s)tup se
stupa 2,
1. stötta, sbst, Lucidor 1674: 'Tå
miste Staen sin Stytta', Columbus o.
1675: 'landets stöd ok stytta', Spegel
1685: 'Muur och Stötter', Sahlstedt 1773:
ställa = da. stotle, även: bildstod, staty;
(möjl. delvis genom dansk förmedling)
från mlty. stutte, stöd, stock = mhty.,
ty. slulze, till germ. "stut- el. *stutt-
(*stuön-), väl avlägset besl. med stöd,
stödja. Om -ö- för -y- ej härstammar
från da. (vilket är föga troligt), beror
det på inflytande från (i sht sydligare)
dial., där bytta blivit bötta, nytta nötta
osv., el. möjl. på inverkan från stöd(ja).
2. stötta, vb, 1631: 'opå hvilket verc-
kett sigh . . stötter', då ännu, som det
synes, alldeles enstaka, Weste 1807 =
da. stötte, (möjl. åtm. delvis genom
dansk förmedling) från mlty. stutten,
även: hjälpa = fhty. stutzen (ty. stut-
zen), till föreg.
stötting i sparkstötting, se d. o.
stöva, Linné 1747, Bellman Fredm.
ep. nr 40: 'Gat-Mamseller / Och Ge-
säller / Stöfva ikring', däremot sent i
ordb. (t. ex. Weste 1807); jfr det dock
ganska osäkra fsv. samanstöva, varom
Sdw. Tillägg s. 1290 med litter.; från
Ity. stäven, damma, röra upp damm,
löpa, jaga, snarast av mlty. stöben, även:
snoka upp = mhty. stouben, stäuben
(ty. stäuben), kausativum till germ.
*steuban, *stutan, ryka, damma = fht}r.
stioban (ty. stieben), mlty. stäven; jfr
stuva 1; f. ö. av ovisst ursprung. \Ay.
stäven kan dock även tänkas utgå från
en avljudsform med kort o. Stöva
betyder alltså egentl. 'vädra, snoka'; i
uttr. gå och stöva, stöva omkring,
t. ex. 1765, möjl. anknutet till ströva.
Jfr stö va re.
stövare = fsv. = da. stever, från
mlty. stöver = östfris. stöfer, ty. stöber-
(hund), till föreg.
stövel, i plur. förr ofta stöflor (myc-
ket vanligt ännu o. 1840) = y. fsv. =
ä. da. stevel (-0-), da. stevle (från plur.),
no. styvel (först omnämnt 1335), mlty.
stevel, mhty. stivel, stiväl (ty. stiefcl)
osv. (i ty. med f av v såsom t. ex. tafel
= tavla), från ital. stivale, av dunkelt
ursprung. Särsk. förr ofta härlett av
mlat, a>slivale, lätt sommarsko, till lat.
subaltern
903
subsidie
wstas, sommar; från betyd.-synpunkt
knappast antagligt. Andra osannolika el.
felaktiga tolkningsförsök Meyer-Liibke
Et. Wb. s. 623, som själv i ordet ser
en avledn. av lat. stips, påle(?). — I
sv., möjl. genom förmedling av ä. da.,
från mlty. stevel (av stevel), med över-
gången av ev till öv från sydskand.
dial. (jfr klöver, -löv, ströva). : — I
eng. i stället boot = isl. böii osv., jfr
fsv. bötskör (se bottfor). — Stövel
som nedsättande personbeteckning är
knappast samma ord, utan samman-
hänger möjl. med det under stofil
anförda ty. stöffel. — Vara på stöv-
larna, dvs. (smått) berusad, motsv. i
da., är möjl. att sammanställa med ty.
einen stiefel vertragen (egentl. om öl-
sejdlar med formen av en stövel el. sko)
o. ty. bestiefelt, berusad; jfr dock ä. eng.
he is got in the boots, han är mycket
drucken, vilket snarast tyder på ett
direkt bildligt uttryck utan dylik för-
medling. — Stövel knekt, 1737: stöfta-
knekt = da. stavleknegt, efter ty. siiefcl-
knecht 1690-t. osv., till knecht i betyd,
'tjänare, dräng'; jfr sydsv. dial. sko-
dräng ds., med liknande bild i eng.
boot-jack till mansn. Jack. Om knekt
som beteckning för andra redskap se
knekt slutet o. om en analog person-
beteckning i överförd anv. under j u m-
fru; jfr även sv. dial. kornknekt, spet-
sig stör på vilken säden uppträdes. —
Stövelmanschett, manschettliknande
spets uppe kring stöveln, t. ex. fru
Lenngren, ännu Dalin 1853; egentl. en
katakres, då manschett ytterst hör till
lat. manus, hand. — Stövlett, Boupp-
teckn. fr. Växiö 1725; förr även: stiftett;
från ty. stiefelette, av ital. stivaletto,
dimin. till stivale, stövel. Jfr till bild-
ningen balett, rosett, schalett. —
Härtill vb. stövla, vard., i t. ex. gå
och stövla, Eneman 1712: 'ovilligt
stöflar', Envallsson osv. = lty. stcveln,
gå tungt. Jfr y. fsv., Cod. Ups. G 20 s.
273: Tu skal spinna liin ok ey stöffla'
(övers, av lat. ocreare). Bildat såsom
t. ex. da. tofte af till loflel.
subaltern, Stenbock 1712: 'Capitainer
och Subalterner', i sht förr även som
adj. ~ ty. (adj.)» av lat. snbalternns, av
sub-, under, o. alternus, en annan, av-
ledn. av alter ds., såsom t. ex. internus
till inter osv. (se eljest).
subbert i uttr. hela subberten,
hela rasket, skräpet, C. A. Hagberg 1848,
egentl.: hela smörjan; med den lty. än-
deisen -ert till sv. dial. subb, smuts,
orenlighet = no. subb, smått avfall,
jämte sv. dial., no. subba, smutsa, orena,
nisl. subba (slarvig person), lty. sub-
be(l)n; ett slags imitativa bildningar av
samma art som de likabetyd. sv. dial.,
no. sabba el. sv. dial. s(k)vabba, no.
svabba, plaska, söla (se svabba), el.
som slubba, slabba o. de under sistn.
verb anförda likbetyd, orden.
subjekt = ty. osv., av lat. subjcctum,
egentl. 'det underlagda' o. part. pf. pass.
n. till subjicere, kasta el. lägga under,
varav bl. a.: räkna till; en mindre lyc-
kad ordagrann övers, av grek. to (h)y-
pokeimenon, det som är i fråga, till
(h)ypö, under, o. keimai, ligga. Jfr su-
jett.
sublim, Sthlms Posten 1781, Thorild
1782 m. m., B. Höijer (ofta), Wallin
1808; från fra. sublime, upphöjd, maje-
stätisk, av lat. sublimis, väl av *sublimni-,
till sub, under, o. limen (genit. -inis),
tröskel, i så fall kanske: räckande till
den övre tröskeln; jfr preliminär o.
följ.
sublimat, U. Hiärne 1706 i betyd,
'kvicksilverklorid' = ty., till pf.-particip-
stammen av lat. sublimare, upphöja
(till föreg.), i nlat. : förhöja genom de-
stillering, rena.
subordination = ty., fra., av lat.
subordinätio (genit. -önis), underord-
nande, till sub, under, o. pf.-particip-
stammen av ordinäre, ordna, även: för-
ordna (= ordinera).
subrett, jfr Sv. lit.-tidn. 1820: sou-
brettefigur, av fra. soubrelle, näbbig flick-
snärta, kammarjungfru o. d. i lustspel;
av provencalskt ursprung, jfr provenc.
sobret, tillgjord, till lat. superäre, över-
vinna (jfr superb). Enl. andra i stället
(med suffixbyte) motsv. span. sobrina,
brors- el. systerdotter, av lat. sobrina
(av *sosrTna, till soror, syster, se d. o.);
mindre troligt.
subsidie, vanl. i plur. -er, E. L v,
subskribout
904
sudda
d, Linde 1633: 'Französche subsidien',
J. A. Salvius 1646: 'Franske subsidierna'
ty. subsidien, plur., av lat. subsidiam,
hjälpmedel; hjälp, undsättning (om trupp
som står bakom bären), till subsidére,
ligga i forsat, sitta ned, till sub- o. se-
dere, sitta.
subskribent = ty., av lat. subscribcns
(gen it. -cutis), underskrivande, part.
pres. till snbscribere, teckna under (=
subskribera; se skriva).
substans = ty. substanz, fra. sub-
stance, av lat. substantia, väsende, inne-
håll, beskaffenhet, till pres.-particip-
stammen i substäre, vara för handen,
vara under el. vid (av sub, under, o.
stare, stå); övers, av grek. (li)yp östasis.
Jfr de på samma sätt bildade, besläk-
tade distans, existens. — Härtill lat.
avledn.: substaiillvus, självständig, som
kan bestå för sig själv, med neutr. -um,
varav sv. substantiv; substantiälis,
väsentlig, varav fra. substantiel, även:
kraftig, varav sv. substantiell = ty.
substitut — ty., av pf.-participstam-
men till lat. substituere, sätta i stället,
till sub o. statuere, ställa, även: fast-
ställa (se statuera).
subtil = fsv. : fin, tunn = mlty. subtil,
ty., fra. subtil, av lat. subtilis ds., med
den etymologiska betyd, av 'fint vävd'
(av *sub-texlis, till tela, väv, av *texla;
jfr textil).
subtraktion, Aurelius Arithm. 1633
= ty., av lat. subtractio (genit. -önis),
till pf.-participstammen av subtrahere,
draga el. taga ifrån (= subtrahera,
Aurelius Arithm. 1633), av sub o. tra-
here, draga (se trakt).
successiv = ty. sukzessiv, av lat. suc-
cessluus, följande på varandra, små-
ningom, till pf.-participstammen av
succédere, följa efter (av sub o. cedcre,
gå el. skrida fram; även [möjl. ett annat
verb]: vika, avträda, jfr cession).
sucka, ä. nsv. även socka, fsv. sukka,
sokka = no. sukka, da. sukke; en spe-
ciellt nordisk intensivbildning till suga
av ungefär samma slag som meng. sob-
ben (eng. sob) till supa, vartill även
ty. seufzen, sucka (se sukta 1), egentl.:
draga in andan; jfr det i så fall be-
släktade ags. sogoÖa, hicka o. d., även-
som ty. scblucbzen, snyfta, till schluc-
ken, sluka. För riktigheten av denna
tolkning talar, att ord för 'sucka, snyfta,
hicka' ofta bildats med intensivisk kon-
sonantförlängning el. med intensivsuffix,
t. ex. hicka, got. swögatjan, sucka (se
nedan), ags. hloccettan ds. (hloccetung),
ags. sic(c)ettan, lat. gemitäre m. fl.; se
förf. Mediagem. s. 36. — Helt annor-
lunda, men icke antagligt Falk-Torp s.
1203 m. fl.: avljudsform till got. ga-
sivögjan, sivögatjan, sucka, motsv. ags.
sivcgan, ljuda, no. seg ja. susa, mumla
(väl = sv. dial. soja, rusa åstad, gå
fort, om väderkvarn), besl. med litau.
svageti, klinga. — Härtill sbst. suck,
fsv. *sukker i sammans. = no., da. sukke,
bildat till verbet såsom blink, knäck,
skräll, smäll osv. el. som ty. seufzer
till seufzen.
suckat, Schroderus 1620: 'Suckat och
sucker', C. Warg, Bellman: 'dess mun,
söt som succat'; ytterst av fra. succade,
ital. succada, till lat. sucus (succus),
saft (urbesl. med suga).
sud (dial.), reling, skeppsbord, brä-
derna utanpå spärrarna till yttertaket,
i båda betyd, även i ä. nsv., i dial.
också: sida, fsv. sudh, sammanfogning
av bräder, skeppsbord = isl. sud, fog
i båt, motsv. mlty. sute f., söm, sam-
manfogning, av germ. *sudö- (-5/-?) till
roten i sy såsom t. ex. fsv. snöp, snodd,
till sno.
sudd i bet}rd. 'rumlare, slarv o. d.'
jämte vb. sudda, bildl. anv. av följ.
Jfr Warnmark 1688: 'En sådan Gro-
bian, en Sudd, ett illakt Krut', även-
som Cederborgh OT 1810: 'Sekreteraren
Nordensudd', som dock kan höra till
sudd, skrivare (av samma karakterise-
rande slag som Cederborghs Kammere-
raren Nidingh, Brukspatron Lymell,
Adjunkten Grining, Komministern Us-
lingius, Kantor Torrstadius, Mamsell
Gnath, Löjtnant af Spink, Kapten Spel-
husen osv.).
sudda, I. Erici o. 1645: 'sudda honom
(dvs. hästen) uthi Munnen, så förgår
Hetan', Bröl. ihugk. i betyd, 'nedsudla'
el. dyl. == no. sudda, söla, smörja, an-
vända sudd; jfr Ity. suddcln, smutsa,
smörja, mlty. sudde, pöl; med intensi-
sudla
905
sugga
visk konsonantförlängning till roten i
sudla; se f. ö. d. o.; jfr även de under
subbert anförda likartade bildning-
arna. — Av samma slag är det besläk-
tade no. sodda, stå länge nära kok-
punkten utan att koka, söla, svira; jfr
eng. dial. sodder, koka långsamt, ty. dial.
sottern ds.
sudla, Stiernhielm Herc; 1620: be-
suddla, 1623: besudla; från ty. sudeln.
vara orenlig el. vårdslös, bl. a. vid ko-
kande, söla, jfr mty. sudel, sölig kock
(ty. sudelkoch), avljudsform till sjuda,
koka, jfr ty. sud, kokande (= sv. dial.
såd osv.). Härtill intensivbildningen
sudda. — Ä. nsv. sudlare, marketen-
tare (se d. o.).
suffisans, av fra. suffisance, självtill-
räcklighet, till suffir, räcka till, vara
nog, av lat. sufficere ds., förskaffa det
man har behov av, egentl.: lägga under,
till sub-, under, o. facere, göra (se
facit).
sufflé, Hagdahl 1879, av fra. sonfflé,
egentl.: det uppblåsta, till souffler, blåsa
upp, blåsa (även: viska; se sufflera),
av lat. suffläre, blåsa upp m. m. (av
sub- o. flåre; urbesl. med bläddra,
blåsa).
sufflera, Sthlms Posten 1792 (om
teater) = ty. soufflieren, efter fra. souffler
ds., viska, blåsa (se föreg. o. sufflett).
— Härtill: sufflör, av fra. souffleur.
— Alltså franska lånord såsom de flesta
teatertermer; se scen.
sufflett, Dagl. Alleh. 1808: 'Skrinda
med Soufflett', av fra. soufflet ds. (även:
blåsbälg o. örfil), till föreg.
suffragett, jfr Valentin London 1912:
suffragettdemonstration, från eng., fra.
suffragette, till fra. suffrage, röst (vid
val), folkomröstning, bifall m. m., av
lat. siiffrägium, omröstning, bifall m. m.;
ofta, men felaktigt tolkat som en bild-
ning av sub- o. stammen i frangere,
bryta (jfr fraktion, fraktur; urbesl.
med bräcka, i så fall egentl.: skärva
o. d., använd som 'röstsedel'; jfr grek.
östrakon, egentl.: benskärva, vartill sv.
ostracism); i stället närmast till lat.
frågor, larm (jfr brak); i suffragium
om larmet i folkförsamlingen, då den
ger sitt beslut el. sitt bifall tillkäniin
(jfr Walde). — Stundom även suffra-
gist, Koch Emigr. land 1910.
suga, fsv. sugha = isl. suga, da. suge,
fsax., ags., fhty. sugan (ty. sangen), st.
vb. Kausativum: germ. "sau^ian, låta
suga = no. soijgja, mlty. sågen, mhty.
söugen (ty. säugen), dägga, egentl.: låta
suga; liksom dägga till dia el. som
flöja till flyga, röka till ryka, stöpa
till stupa osv. Avljudsform: germ.
*si/g-a- n. i ä. nsv. såg, sankt ställe
(t. ex. Risingh 1671), sv. dial.: källdrag
m. in., no. sog, ström i älv, sugning
m. m., isl.: sugning av sjö, da. dial.
sug, vindstöt m. m.; mhty. soc (-g-),
saft (jämte avljudsf. souc) ~ 'sugi- m. i
mlty. soch (-g-), sugning; med samma
växling av neutral a-stam (i sht nord.
spr.) o. mask. i-stam (i sht vgerm. spr.)
som i t. ex. bett, drev, grepp, sken,
skott, skred, slag, snitt, steg, tåg 3.
Till en ieur. rot suk i lat. sucus, saft
(jfr suckat), lett. sukt, suga, m. m.
Jfr sucka. — Variantrot: germ. suk i
ags. sucan (eng. suck) ~ ags. socian, upp-
supa (eng. soak), sv. dial. såka (in) =
ie. sug i lat. sugo, suger, fir. sngim ds.
En ungef. likbetydande bildning är
supa. — Samtliga dessa rötter anses
vara utvidgningar av en enklare bas su
i sanskr. sunöti, pressar ut (saft), grek.
(h)yei, det regnar, litau. sula, björksaft
~ fhty. sou, ags. séaw (*sawa-), saft; jfr
sur. — Suga på ramarna, egentl.
om björnen, som enl. folktron i idet
livnär sig genom att suga på ramarna,
jfr ty. die bärenklauen sangen t. ex.
Hans Sachs, an den hungerpfolen saugen.
— Härtill växtn. suga, Franckenius
1659 osv., såsom beteckning för en del
växter såsom Lamium, Galeopsis, Tri-
foiium m. fl., ur vilkas pip insekter o.
barn suga honung; ofta i sammans.
t. ex. dial. hampasugor, Galeopsis, nälle-
sugor, Lamium, röda sugegubbar, Tri-
folium pratense, motsv. ä. ty. bienen-
saug; jfr eng. honeg-suckle (till suck,
suga) om sistnämnda växt.
sugga, o. 1580: swgge = no. = mlty.
sugge; med diminutivisk hypokoristisk
konsonantförlängning till fsax. suga (ty.
dial. suge), ags. sugu, av ie. *su-kä-, di-
minutivisk /v-a\iedn, av su (se so); jfr
suggerera
906
sumak
(n\ le. *sukk-) fir. socc, korn. hochy
varav eng. lånordet Iwg, svin. Av andra
på likartat sätt bildade djurnamn erin-
ras om sv. dial. kiilde (se kid), krabba,
padda, skädda, isl. stedda, sto. Förf.
NTfF 3 H. 12: 62 f.
sug*gerera = tv. suggerieren, fra. sug-
ijércr, ingiva, av lat. suggerere, bära el.
föra fram, lägga under, av snb-, under,
o. gerere, bära, bringa (se kasta). —
Till part. -stammen lat. suggest- bör sug-
gestion (= ty., fra. o. eng.) o. sugges-
tiv = ty., motsvar. i fra. o. eng.; i sin
speciellt estet isk-psykologiska anv. sär-
skilt vanligt genom Baudelaire o. sedan
modeord i ty. (i sht på 1890-t.).
sujett, av fra. sujet, fem. sujette, per-
son, manlig el. kvinnlig undersåte m. m.,
av lat. subjectus, fem. -a (= subjekt,
se d. o.). Alltså franskt lånord såsom
de flesta teatertermer; se under scen.
1. sukta, fåfängt åtrå, vard., först
under de senare årtiondena inkommet
i riksspr. från dial., ännu ej hos Dalin
1853 = ä. da. sakte, sucka, från mlty.
suchten, sucka, åtrå, med biformen saf-
ten = fhty. suftön, sammanhängande
med mhty. siufzen (ty. seufzen), sucka,
till stammen i supa i betyd, 'draga in
(luft o. d.)'; jfr betyd. -analogier under
sucka o. med avs. på växlingen av -kt-
o. -ft under akter, -aktig, häkta, in-
kräkta, lukt, rykte, schakt, äkta.
2. sukta, genom fuktning el. tork-
ning sammandraga (sko)lädret, t. ex.
Weste 1807; nybildning till suga? —
Härtill: su k t lä der, jfr suktskaft bo-
uppt. fr. Växiö 1824, suklstövel, Gossel-
man 1839 ('så kallade »sucktstöflar»').
1. sula, fot-, sko- o. d., jämte (med
dial. anstrykning) såla, fsv. sula, sola,
motsv. isl. söli m. (möjl. spill), no. söle,
siile, da. saale, mlty. sole, fhty. sola f.
(ty. sohle; jfr solbänk), ags. sole (eng.
sole). Möjl. lånat i germ. spr. från lat.
*sola (jfr fra. sole), medan got. sulja
synes utgå från lat. solea ds. Enl. andra
urbesl. med samma lat. ord o. med sy 11.
De nordiska orden betraktas av som-
liga som lån från mlty. Dunkelt. —
För 'fotsula' är den gamla inhemska
beteckningen il = ags. ile, av omstritt
ursprung.
2. sula (dialektord), tvärträ på plog,
stång som stöder häckkroken på vagn
== isl. sida, stolpe, stötta, pelare (även:
sid), no. sida, klave, kluven stolpe m. m.
(jämte sul i samma el. likn. betyd.),
motsv. fsax. Irminsid, stolpe, pelare (av
mytisk innebörd; jfr till första leden
isl. jprmungandr, egentl.: den oerhört
stora käppen, om Midgårdsormen, osv.),
mlty., fhty. sul, stolpe (ty. säule), ags.
syl ~ got. sauls; väl besl. med syll o.
f. ö. sammanställt med grek. (h)ijle,
träd, skog, o. med grek. xylon, ved,
bjälke, litau. szulas, stolpe (se Utter,
hos Boisacq s. 679). Jfr följ.
3. sula, Sula bassana (även havs-),
t. ex. Sv. Nilsson 1858 (hafs-) = no.
(hau)sula, nisl. (haf)sida, egentl. ett
västskand. ord, till föreg. i betyd, 'klave
o. d.', väl efter stjärtens form.
sulagera, av fra. soulager, trösta, av
vulg.-lat. * sub-leviare, till sub- o. levis,
lätt (urbesl. med lätt), nära besl. med
den lärda fra. formen soulever, upplyfta,
av lat. subleväre, lätta, lyfta upp; jfr
elev.
sulfit, kem. i betyd, 'svavelsyrligt
salt', Berzelius 1821 (i sammans.), även-
som förkortning för 'sulfitmassa o. d.';
i sammans. sulfitfabrik GHT 1895;
från fra. sulphite 1787 (varav eng. =),
egentl. en ombildning av sulphate (=
sv. sulfat) i anslutning till de många
likartade beteckningarna på -it, om vilka
se Ordbildning under -it.
[sull, syll, sv. dial., svullnad, se
under det besl. svulst.]
[sull, sv. dial., bröd betat i mjölk,
se soll.]
sultan i ä. nsv. även sidtan t. ex.
Spegel 1685 o. alternativt ännu Dalin
1853, från ty. sidtan (även sultan) o.
fra. (eng.) sidtan, av arab. sultan, herra-
välde, sedan: (envålds)härskare. Mhty.
solddn genom förmedling av ital. sol-
dano. — Förr t. ex. hos Bellman i betyd.
'(fruntimmers)plym', egentl.: 'plym, fä-
stad vid något smycke på turbaner;
även om ett slags fruntimmersrock efter
turkiskt snitt.
sumak, sumach, ett av de viktigare
garvmedlen, B. Olai 1578 == tv. sumach,
boll-. s(u)mak, eng. sumac(h), ffra. sumac
summa
»07
supa
redan o. 1200, ital. sommaco, av arab.
summäq: kännedomen om växten spreds
i s. Europa av araberna, särsk. över
Sicilien. Det lat. släktnamnet Rhus inne-
håller en annan, egentl. grek. beteck-
ning.
summa = fsv. = ty. summe, -a, fra.
somme osv., av lat. summa f., summa,
det översta, högsta, till summiis, högst,
av ie. *sup-mo-s, besl. med super, över
(jfr sup er k arg osv., supinum). —
Summera = fsv., från mlty. summé-
ren = ty. summieren, av lat. summäre.
[Summeln, sjön., se Sömmen.]
sump, O. Petri 1524 (om fisksump),
G. I:s reg. 1556: 'the sumper och put-
zer udi staden ähre' = da., från mit}7.
sump = mhty., ty. sumpf; jfr mlty.
sumpt, fhty. sunft ds. (såsom t. ex. ty.
saft = sv. saft till fhty. sap); i av-
ljudsförh. till eng. swamp ds. Sannol.
besl. med svamp, med grundbetyd,
'porös massa'.
1. sund = fsv., isl., da., i isl. även:
mellanrum = mlty. sunt (sund-), eng.
sound; jfr ags. sund, sjö, hav; snarast
= isl., no., ags. sund, simning, av germ.
*sum-da- > *sunda- (m > n före dental;
jfr hind o. sand), till simma; alltså
egentl.: ställe som man simmar över;
jfr vad, vadställe, till vada i betyd,
'gå (över vatten)'. — I sv. gatnamn så-
som Kattsundet, Trångsund be-
tecknar ordet smala gator, som sannol.
urspr. varit delvis vattenfyllda. — Betyd,
'simning' kvarlever i sv. dial. sundbålg,
-mage, simblåsa. Av sund i denna betyd,
är avlett: sv. dial., no. sunda, synda,
låta simma m. m. — Jfr Sundsvall,
Sunne o. se även under sond.
2. sund, adj., fsv. sunder = da. sund,
från mlty. sunt (genit. sundes) jämte
gesunt = fhty. gisunt (ty. gesund), ags.
gesund (eng. sound); ej i got.; av germ.
'(ga)sunda-; knappast besl. med det
likabetyd. lat. sanns; snarare (men även
detta ovisst) avljudsform till germ.
*ga-swenp(i)a- i got. sivinps, stark, frisk,
fsax. sivilh(i), kraftig, tapper m. m.,
mhty. swinde ds., geswinde, djärv, häftig,
snabb (ty. gescluvind, snabb), ags. sund,
stark, häftig, isl. sninnr, klok, no. svinn,
rask, smidig, försiktig att taga för (i den
senare betyd, även i nordsv. dial.), smal,
mager, ä. da. svind, stark, snabb; f. ö.
av mycket omstritt urspr.; bl. a. av Sto-
kes (jfr IF Anz. 1: 185) fört samman
med fir. fétaim, jag är i stånd (av ie.
*suentö).
Sundsvall, stadsn., 1621 (i det äldsta
privilegiebrevet): Sundzvaal, dvs. vallen
vid sundet el. strömmen vid stadsplat-
sen (Selångersån, vid vars utlopp staden
är belägen). Sund benämndes även ett
av de hemman, som år 1621 donerades
till staden. Se närmare Sv. af Sande-
berg Str. blad ur Sundsvalls stads hist.
s. 14 n. 1.
Sune, personn. = fsv., fno., fda.; med
växelf. fsv., fno. Sone, bl. a. i ortn. t. ex.
Sona by Ögtl., av fsv. Sonabygdh, Sån-
narp Skå., av fsv. Sonat(h)orp; jämte
fsv. Son (bl. a. i ortn. Sonstorp Ögtl.);
till sbst. son; alltså av samma slag som
de fsv. ortn. Brodher, Fadhir.
sunnan = fsv.: från söder, i söder,
som prepos.: söder om = isl. === da. -no.
sanden, ä. da. sunden, fhty. sundana,
ags. sudan; bildat som nordan; till
germ. stammen *sunp- i söder (se d. o.
o. jfr Sunnerbo).
Sunne, ortn. i Vrml. (m. m.), fsv.
Sund = sund (se d. o.); närmast av
dat. -formen sunde.
Sunnerbo, härad i Smal., fsv. Sun-
dirbo m. m., av äldre Sundirböa luerap,
dvs. 'söderboarnas b.'; se f. ö. söder,
sunnan o. Synnerål (under Ål) o.
jfr t. ex. häradsn. Bråbo, Valkebo,
Vedbo.
suntält, soltält på fartyg, G. J. Ehren-
svärd 1778: 'Hans Maj:t åt under Sund-
tältet' (på Amphion)', motsv. ty. sonnen-
zelt; i sv. väl närmast från lty., jfr lty.
sunne, sol (se f. ö. söndag). Jfr Tamm
Gr. s. 30.
supa, i ä. nsv. o. sv. dial. även: äta
supanmat, t. ex. Husspegel 1692: 'supa
. . kåål, välling och crter', 1787: 'super
såppan', skån. 'supa kvällsmatsmjölken'
(Sv. lm. VIII. 2: 8); jfr ordspr.: som
man kokat, får man supa o. sv. kål-
supan- i uttr. vara lika goda kål-
supare; i ii. nsv. dessutom i för b.
supa tobak o. snus, fsv. supa — isl.
supa, ;i. da. sube, mlty. sApen% fhty.
supé
»08
sur
såfan (ty, san/fen), ags. såpan (eng. sup,
dricka, sörpla; jfr däremot sup, supera,
av Pra. souper, se supé); avgeriri. * supan
st vh. I nda. i stället sobe, supa i sig
= lty. söpen, låta supa, som synes re-
presentera ett germ. *saupian, formellt
= no. soypa, med ett sugande ljud
rinna genom ett bottenhål. Annan av-
ljudsbildning: sup- i ags. sypian (eng.
sip); se f. ö. soppa. Sammanställt med
fslav. siisati m. ni., suga, av *sub-s- el.
"sups-; i senare fallet till en indoeur.
växelform på -p; jfr liknande växling
under suga. — Betyd, 'dricka omått-
ligt starka drycker el. vara begiven på
dylika' (= no. -da. sube; da. har i denna
betyd, i stället suppe) har inlånats från
ty. — Den i fsv. ej uppvisade a-om-
ljudda participformen * sopen kvarlever
i (särsk.) götal.-dial. såsom såpen, söpen
i betyd, 'drucken'. — Supa som en
borstbindare, Tersmeden 1734, se
f. ö. under borst. I uttr. ss. t. ex.
ljuga el. svärja som en b., Almquist
1844, Dalin 1850, el. da. t. ex. 'Du vo-
terer som en Borstebinder' hos Holberg
Pol. Kandest. är anv. sekundär. I ä. nsv.
även supa som en mästare Dalins Arg.
— Härtill: -supa i ölsupa, jfr sv. dial.
drekksupa, drikkasyba = nisl. supa,
soppa, mlty. supé ds., mhty. sufe ds.,
ags. siipe, klunk; i sv. möjl. lån från
mlty. — Sup, fsv. super, klunk, skvätt,
supanmat = isl. supr, klunk, no. sup
ds., även bl. a.: soppa, ofris, sup, klunk,
mhty. suf; bildat som t. ex. bit till
bita. — Supanmat, till fsv. supan f.
ds. = no. supan (av -«-) jämte supand
= mlty. supen(t) n.; sannol. urspr. ej
en bildning på urgerm. -öni såsom t. ex.
talan till tala o. d., utan en particip-
liknande avledning på germ. -nd-. I
ä. nsv. o. sv. dial. även supemat. —
Suput, Schroderus Com. 1640; Husspeg.
1697: suputar plur.; från mlty. supiit,
dvs. 'sup ut', en imperativisk bildning
av samma slag som t. ex. ä. nsv. slnk-
opp, uppslukare (av mlty. slukup), el.
som krypin. Jfr Tamm Nord. stud.
s. 30 f. Härtill: ä. nsv. vb. suputera,
supa.
supé, Dagl. Alleh. 1771, G. J. Ehren-
svärd 1780, av fra. souper, till vb. sou-
per (= sv. sup er a, 1780 — 90-t.), avledn.
av soupe, soppa (i sht med bröd), i sin
tur från germ. spr.; se soppa o. supa.
— Ordgruppen användes i sv. äldst om
furstliga personers aftonmåltider.
superb, i modern betyd, vanligt väl
först o. 1800, tidigare mera enstaka,
t. ex. Tersmeden (under 1600-t. blott
tillfälligt, i nu obr. anv.) = ty., av fra.
superbe, stolt, högmodig, präktig, av lat.
superbus ds. (snarast av *super-bhu-os,
till super, över, o. roten bhu, vara, ur-
besl. med bo; jfr grek. (b)yperphialos,
övermodig, av "super-bhii-ialos).
superkarg, ett slags fraktuppsynings-
man (numera ej å svenska fartyg) =
ty. superkargo, av lat. super, över, o.
span. cargo, last, deverb. till cargar,
lasta = fra. charger, vartill charge, last;
se f. ö. charge ra.
superlativ, sbst. = ty., av lat. super-
lätlvus, avledn. av superlätus, pf. part.
pass. till superferre, upplyfta, lägga el.
bära över (av super, över, o. ferre, ur-
besl. med bära).
supinum = ty., av lat. supinum ds.,
neutr. till adj. suplnus, böjd bakåt, lu-
tande m. m., avledn. av sup- i super,
sub (av sup liksom ab, av ap, jfr grek.
(h)ypö); den grammatiska termen syf-
tande därpå, att denna substantiviska
form av verbet liksom ställer sig utan-
för verbets råmärken.
suppleant, av fra. suppleant, ställ-
företrädare, egentl. part. pres. till supp-
léer, fylla upp, ersätta o. d., av lat.
supplere ds. (= supplera), av sub o.
plére, fylla (besl. med plebej, plenum
o. urbesl. med flera o. full).
supplik, 1680-t. = ty., av fra. supp-
lique, till lat. supplicäre, ödmjukt bedja,
knäböja, av sub o. plicäre, vika ihop
(jfr pli, replik).
sur, fsv. sur, sur, obehaglig, besvärlig
(jfr ä. nsv. bådhe i söto och suro O. Petri)
= isl. surr ds., no. sur, även: rå, fuktig
(om jorden), da. sur, mlty., fhty. sur
(ty. sauer), ags. sur (eng. sour), av germ.
*sura-; besl. med litau. siiras, salt, fslav.
syru, rå, fuktig (av *sur-), alban. sure,
urin. Från germ. spr.: fra. sur. F. ö.
av oviss härledning. Om här ej två
ord med olika ursprung sammansmält
sur
909
surra
(varom nedan), kanske snarast på grund
av den ofta uppträdande betyd, 'fuktig'
(se nedan), med Falk-Torp, urspr. om
syrlig fuktighet o. sålunda även besl.
med sanskr. sura-, somasaft, osv. o. med
de under sörja anförda orden, till en
grundrot su i suga (jfr lat. sucus, saft,
osv.). Betyd, 'fuktig' uppträder i t. ex.
sv. sur jord, ved, sura kol (jfr under
surkål nedan), med motsvar. i da. el.
no., jfr ty. satirer boden, ävensom i
surögd, med rinnande ögon (jfr fsv.
surblinder ds.) — no. surogd, jfr isl.
sureygr = ags. suriege, fhty. surougi osv.;
sv. har även surben t, om ben med
öppna sår. Enl. Persson Wurzelerw.
s. 8, 134 f. utgår däremot sur i denna
betyd, från ett germ. adj. *sura-, dry-
pande o. d., med f. ö. den här angivna
härledningen, medan sur om smak för-
bindes med grek. xgrös, skarp, varmed
ordet även av andra sammanställts (i
så fall med en betyd.-utveckling analog
med den i bitter); alltså två etymolo-
giskt skilda ord, en möjlighet som icke
är sannolik, men kanske ej bör alldeles
avvisas. — Uttr. se sur ut o. d., med
avs. på sinnesstämning, t. ex. E. Lind-
schöld: 'Seer surt och misslynt uth',
motsv. i da. o. ty. (jfr eng. surlg), syftar
på ansiktsuttrycket, som erinrar om det,
som framkallas av ett surt el. bittert
ämne; jfr bitter. — Bita i det sura
äpplet, 1610, jfr H. Bjelke 1588: 'moste
Jagh nu biite ij etth hårth äple', motsv.
i da., lty., holl. o. ty. — Den sure,
om djävulen, i dial. även suren (suern),
i anslutning till den redan i fsv. upp-
trädande betyd, 'obehaglig' o. d. ; jfr i
samma betyd, den fule, den lede,
den onde, hin hål e (se hin), raggen,
s tyggen, ä. nsv. Ijoten (se lyte), sv.
dial. han grå m. fl. — Surbrunn, gam-
mal beteckning för hälsobrunn, ännu i
Berlins Läseb. i Naturl. 1854 o. kvar i
t. ex. Surbrunnsgatan i Göteborg o.
i förkortningen Surn, jfr C. F. Dahlgren
1: 302: 'Sörping, ock kallad Suren', folk-
lig benämning på Söderköping; motsv.
ty. sctuerb runnen. — Surdeg, om något
föråldrat el. dåligt, t. ex. i 'ha mycket
kvar av den gamla surdegen', efter bi-
beln, t. ex. Matt. 16: 6: 'Ser till, och
förvarer eder för de Phariseers och Sad-
duceers surdeg' el. 1 Kor. 5: 7: 'Benser
fördenskull ut den gamla surdegen'. —
Surkål, Kokeb. 1650. I uttr. tålamod
övervinner surkål en översättning av ty.
geduld iiberwindet sauerkraut el. sauer-
kohl, vilket senare anses som ursprung-
ligast o. bero på missförstånd el. skämt-
sam förvridning av saure kohlen, dvs.
sura (våta, fuktiga) kol; dock osäkert:
dylika talesätt äro i ty. vanliga även om
en del andra maträtter (holzäpfel, sau-
erkäse, staudenkraut osv.). — Sur mu-
len, Verelius 1681 (-mulin), jfr Colum-
bus 1669: surmulnom dat. plur., Schro-
derus Com. 1640: surmulot, Lucidor
m. fl.: mult; jämte vb. surmula Bren-
ner 1723 osv. = da. surmule, från
mlty. surmulen, i y. nsv., t. ex. V. Byd-
berg, Sydsv. Dagbl. m. fl., dock möjl.
nybildning till surmulen; jfr holl.
zuurmuil, sur uppsyn: till mule (se
f. ö. d. o. slutet); nu folketymologiskt
anslutet till mulen, såsom f. ö. redan
Lind 1749, som upptager ordet un-
der mulen. — Jfr sammelsurium o.
syra.
surdin, se sordin.
[Surn, om Söderköping, se under
sur ovan.]
surpris, Kexel 1750, Gustaf III, tidigt
allmänt i spr., men nu i stark tillbaka-
gång, från fra. surprise, av part.-stam-
men till surprendre, överraska, egentl.:
taga på färsk gärning (varav det i sv.
under 1800-t:s förra hälft vanliga sur-
prenera), till lat. sub i samma betyd,
som i subitus, plötslig, o. prehcndere,
taga (jfr pris 1). Se förf. Festskr. t.
Södervv. s. 254.
1. surra, vb (om läte), hos Stiern-
hielm Herc. o. Lucidor om västanvinden,
hos Spegel 1685 om havsströmmen =
no. surra, da. surre, mlty., ty. surren ;
ljudhärmande liksom de möjl. besl.
sorla, svirra o. lat. snsurrus, viskning,
susning; jfr mhty. surm, sus, sydty. dial.:
svärm (se svärm). — Atm. förr även
'svira, festa', t. ex. Tersmeden 5: 33 fr.
1769 (o. 1780): 'med dans och surrande';
Bellman 2: 294 (Garléns uppl.): 'i stän-
digt sus och surr'. Jfr svirra.
2. surra, vb, binda, Grundell o. 1695,
surra
910
svabba
Dalman Sjölex. 1765 = no. surra, da.
sune, ty. sorren; i övrigt dunkelt.
3. surra i mj ö 1 k s u r r a, skämtsam
bildning till surra 1 av samma slag
som hurra i kaffehurra till hurra,
snurra i kring o. d.
surrogat, Ad. prot. 1786: 'et surrogat
för bränvinstilverkningen' = ty. osv.,
av lat. surrogat um, part. pf. pass. till
surrogäre, sub-, låta välja i en annans
ställe (av sub- o. rogäre, fråga, bedja,
egentl.: sträcka sig efter, avljudsform
till regerc, rikta, se regera).
[Sur tan, Sur te, Surteby, ortn.
Vgtl., se under svart.]
surv i uttr. hela sur v en, Blanche
1847, egentl.: röra el. dyl., jfr sv. dial.
sur va, trassla ihop, förvirra, surv(a),
slarv, slarva; möjl., men föga troligt,
avlj udsbildning till germ. *swerban, fara
hit o. dit, virvla runt (se svarva).
sus i sus och dus, t. ex. Spegel
1712, se dus; förr ofta endast sus t. ex.
Balck 1599, Prytz 1620 osv.; Swedberg
1709 har även dwas och sivas. — Det
i art. dus anförda ty. saus uud braus
motsvaras av ä. nsv. sus och brus, t. ex.
1689. — Härtill ä. nsv. susa Schroderus
1620 el. susa och dusa, 1710. — En bild-
ning av samma slag är sannol. även det
annars av tyska etymologer på annat
sätt förklarade ty. schlampamp ds. =
mlty. slampamp, varav ä. sv. slampamp;
jfr Schroderus 1629: ränna slamp pamp,
leva i sus o. dus; se f. ö. under ruckla.
— 'Leva i sus och dus' betecknas i ä. nsv.
även med släm ma och dämma; se slam 2.
susa, jfr fsv. susan, susning = no.
susa, da. suse, mlty. susen, fhty. susön
(ty. sausen); jfr fslav. sysati ds., ljud-
härmande; jfr susen.
Susanna, kvinnon., från hebr.; egentl.:
lilja.
susen i uttr. göra susen, De Geer
Grefve Lillie 1880, till susa.
suspendera — ty. suspendieren, av lat.
suspendere, lämna oavgjort, låta av-
stanna, hejda, låta sväva, hänga upp,
av subs o. pendere, hänga (se pendang,
pendel osv.). Alltså med samma betyd. -
utveckling som i sv. uppskjuta, det
vardagl. lägga på hyllan m. m.
sutare, fisken Tinca vulgaris, även
kallad: lindare, skomakare, fsv. sutare
(swthara P. Månsson s. 518, swthar),
en överförd anv. av fsv. sutare, skoma-
kare = isl. sutari ds., i nisl.: garvare
(den egentliga garvningen utfördes förr
ofta av skomakaren), fda. suta?ra>, från
ags. sutere, av lat. sutor, till suere, sy
(som t. ex. viclor, segrare, till vincere;
se Viktor). Jfr att i Vgtl. abborren
kallas (el. kallats) skomakare o. mörten
skräddare; se även under lindare.
Dessa beteckningar ha ytterst sitt ur-
sprung i fiskarnas (liksom jägarnas) vid-
skepliga obenägenhet att nämna fisken
(resp. villebrådet) med dess rätta namn
(jfr Sahlgren NoB 1918, s. 4). Att bl. a.
sutare (liksom i dial. skomakare) valts,
kan bero på fiskens färg, som liknar
skomakarebeckets. — En sammans. med
det från lat. sutor lånade mhty. siiter,
fhty. sutari, skomakare, föreligger i ty.
schuster ds. = lty. schöster, varifrån
runömålets skosler ds.
sutur, ytterst av lat. sutura, till part.-
pf.-stammen av suo, syr; jfr till bild-
ningen fraktur, piktur, st riktur.
suvenir, Dagl. Alleh. 1771: 'en Sou-
venirs överlämnande', förr (o. kanske
stundom ännu) även neutr., av fra. sou-
venir, minne(sskänk), till vb. (se) souve-
nir, minnas, av lat. subvenire,. bl. a.:
falla i tankarna, egentl.: komma under
(medvetandet), av sub-, under (i t. ex.
subordination), o. venire, komma (se
advent osv.).
suverän, 1660 (adj., om stat), 1680
(sbst., om påven), från fra. souverain
(varav eng. sovereign, pund sterling,
egentl.: myntat av en suverän), av mlat.
superänus, den övre, överordnade (=
sopran), till lat. super, över.
svabba, sjöt., rengöra ett fartygs däck;
i senare tid; jämte det tidigare svabb,
svabel; lån från lty. el. holk, jfr boll.
sivabberen, svabba, även: skvalpa, mit}'.
swabben, plaska, ty. schwappen, sv. dial.,
no. svabba, plaska, söla m. m., imita-
tiva bildningar av samma slag som sv.
dial., no. subba, sabba, smutsa, orena,
osv. (se sub bert). — Härtill holk zwab-
ber, rengöringskvast (för fartygsdäck),
varav da. svaber, sv. svabel, 1765, var-
till sva b la, svabba.
svacka
9
1 1
svala
svacka, fördjupning, däld, egentl. från
dial ; jfr no. svokk (med avljudsformen
svekk) ds.; med -ck- av -nk- (liksom
t. ex. dricka av drink-) o. alltså —
svank- i sydsv. dial. svank(e) m. ds.;
till svank (i t. ex. svank ryg g ig) så-
som likbetyd, bornholm. svänga till
svång. Dessutom i ä. nsv. (t. ex. Schro-
derus 1626 o. Lind 1749) o. sv. dial.
ett likbetydande svag, besl. med no.
svaga, bågna, gunga, svagtia, böja sig,
till en onasalerad växelrot på germ. -g.
svada, överströmmande vältalighet,
ordflöde, Spegel 1685 (personifierat),
ännu på 1860-t. i god betyd.; Snoilsky
1866: 'Guitarrklink, åsneskri och tiggar-
suada'; Forssell 1871: 'brännmärkta ..
såsom retorisk svada'; av lat. suäda,
vältalighet, till suädere, övertala (egentl.:
framställa på ett behagligt sätt; urbesl.
med söt; jfr pers vad era).
svag, i ä. nsv. stundom i neutr. -ert
(med r från nom. sg.) t. ex. L. Petri
Kyrkeordn.: 'nemmet (dvs. fattnings-
gåvan) är än nw swaghert', fsv. svagher,
svaker = da. svag, från mlty. sivak =
ty. schwach; dunkelt; vanl. tolkat som
hörande till en ie. rot seueg, varav även
sjuk. — Sv. svag är kanske närmast
lån från da., el. har möjl. fått sitt g
från försvaga, där väl g beror på
ljudlagsenlig utveckling.
[svag, sv. dial., däld o. d., se under
svacka slutet.]
svaja, Rosenfeldt 1698: swaija, siväga
(om skepp; i denna anv. allmänt under
1700-t.; jfr i en folklig visa, sjungen på
1880-t. ; 'Nu svajar skeppet ifrån land'),
om baner o. 1750 osv. = da. svaie;
egentl. sjömansord, från hcll. zwaaien
el. lty. swåien ; om meng. sweyen (eng.
sway) hör hit, är däremot mycket ovisst
(jfr Björkman Scand. loanw. s. 59, 62
n. 1). Möjl. en växelform till vaja.
Ett rotelement siva- ingår också i andra
ord med samma el. likartad betyd.,
t. ex. no. svaga, svaja, slingra, vartill
med intensivisk konsonantförlängning
no. svagga, gå o. vagga, jfr eng. sivag-
ger, rasa, även : skrävla o. d., ävensom
i lty. sivad, svängning med lien (se
under svin g el).
sval = fsv., da. = isl. svalr, kylig,
även: kall, av urnord. *swala-; i avljuds-
förh. till "swöla- el. *sivölu- = lty. swöl,
tryckande varm, kvav, ä. ty. schwul (ty.
schiviil efter kiihl); till ags. swelan st.
vb., brinna, mlty. sivelan, sv. vb. ds.,
även träns.: sveda, torka (ty. schwelen);
jfr fhty. sivilizön, swelzan, långsamt för-
brinna. I avljudsförh. till germ. *swå>-
lian = isl. svéla, röka, sv. dial. svala,
osv., ags. forsivwlan, bränna upp (väl ett
kausativum av typen isl. kvéfa, kväva,
svéfa, söva), jämte sv. dial. svål m., n.,
os, rök, isl. svcéla f., rök. En m-bild-
ning (av samma slag som kvalm osv.)
är no. svalm, rök, mlty. ds. Besl. med
grek. sélas, glans, selene, måne (av "sn-
elas-nä), litau. svilti, bli svedd, fir. sollns,
klar, strålande (av wsveln-) osv.; jfr sol.
— Grundbetyd, i sval är väl alltså 'sve-
dande' ;> 'brännande kall'; men ordet
kan även fattas som ett adj. med betyd,
av part. perf. pass. (jfr t. ex. vrång:
'ivringan, vrida), alltså: som har brun-
nit ut, jfr särsk. no. sval, mörk, svart-
aktig, väl egentl.: bränd. I fråga om
betyd.-växl. jfr frysa el. grek. aithros,
kyla, till aithö, brinner, bränner, el. grek.
kavma, frost, till kaiö, bränner; bero-
ende därpå att hetta o. köld ofta fram-
kalla analoga sinnesintryck. — Jfr svälta.
svala, sbst. = fsv., isl. (i isl. analo-
gisk utjämningsform för *splva) = da.
svale, mlty. swale{we), fhty. swalawa
(ty. schwalbe), ags. swealwe (eng. swal-
low), av germ. *swalivön, varav lapska
lånordet falfn-, spalfo. Alltjämt etymo-
logiskt dunkelt trots flera förklarings-
försök, t. ex. Saussures anknytning till
grek. alkyön, isfågel, i vilket fall ordets
germ. grundform vore * swalgwön. —
Gemensam indoeur. beteckning saknas
liksom för övriga småfåglar. — Om sv.
dial. säla, svolu, svålu se Kock Uml. u.
Br. s. 193 f. — En svala gör ingen
sommar, motsv. i da., ty., eng., ytterst
från ett likabetyd, grekiskt uttryck (Aris-
toteles). — Svalört, Banunculus ficaria,
Franckenius 1638: Lille Svalört osv., med
benämningen överflyttad från Chelido-
nium, varom under skelört. Förräven
om Gynanchum vincetoxicum, 1638 osv.,
hos B. Olai 1578 m. fl.: sval(e)rot, efter
ty. schwalbcnivnrz, enl. somliga med
svale
912
svan
Syftning därpå att fröhuset, då det öpp-
nar sig med sina vita ulliga frön, skulle
likna en flygande svala.
svale, öppen el. täckt gång längs hu-
sets övre våning (såsom t. ex. å Gröna
Lund Sthlm), även: svalgång, fsv. svali
m.. motsv. isl. svalar f. plur., no. sval,
da. svale, ett speciellt nordiskt ord, möjl.
(med Falk-Torp m. fl.) rothesl. med syll
(se d. o.), i så fall med samma avljuds-
stadium som ty. scluvelle, tröskel (av
germ. *swalliö-) o. egen ti. syftande på
de utstående bjälkar i andra våningens
tak, på vilka svalgången vilar. — I be-
tyd, 'svale, svalgång' uppträder i stället
i vissa västgerm. spr. (t. ex. mhty., ty.
o. eng.) ett ord = fsax., fhty. soleri,
vank: matsal (ty. söller, loft, svale), ags.
solor, överrum, loft (eng. sollar), liksom
t. ex. kammare, källare, mur från
romarna: lat. sölärium, altan o. d., till
söl, alltså egentl.: utsatt för solen. —
Sannolikt har det västgerm. solariet på-
verkat de nordiska byggnadskonstruk-
tionerna med svalgång; se Falk MoM
1910 s. 63 f.
svalg, fsv. svalgh n., svalg, avgrund,
även i betyd, 'omåttlighet, frosseri' (jfr
nsv. bibi. arkaismen svalg och dryc-
kenskap), möjl. en inhemsk bildning
till germ. st. vb. *swel%an (se svälja)
som t. ex. tak till ie. teg osv., men kan-
ske snarare lån el. påverkat från mlty.
swalch m., svalg, frosseri, jämte swelch
(genit. -ges) = mhty. swalc,sivalch, svalg,
virvel (ty. schwalch, öppningen på smält-
ugn), meng. swalg, swelg, virvel, isl.
svelgr ds., fsv. svwlgh(er) m.?, svalg, djup,
avgrund, sv. dial. svalg, da. sva>lg; avgerm.
*swalgi-, med avljudsformen *s(w)ulgi- i
isl. sylgr, klunk, jfr sv. dial. svulg, svalg
(det senare en jämförelsevis ung form,
bildad i anslutning till svälja, annars
*sulg), till germ. st. vb. *swel%an (isl.
svelga osv.), svälja, såsom t. ex. svält
o. da. sult till germ. *sweltan (såvida ej
svält snarare är en i fsv. företagen om-
bildning av sulter). Betr. härledningen
för övrigt blott lösa gissningar.
1. svalka, sbst., oblik kasus av ä.
nsv., fsv. svalke m., Ä-avledn. av adj.
s v a 1 el. med -k från vb. svalka. Samma
svårighet gör sig gällande vid bedöman-
det av sbst. o. vb. halka o. torka. —
Med avs. på nsv. -a från oblika kasus
av sbst. på -e jfr anda, hjärna, klåda,
våda osv. (se Ordbildning under -a).
2. svalka, vb = fsv.; Ar-avledn. av
adj. sval (jfr jämka, torka osv.) el.
ombildning av fsv. vb. svala i anslutning
till sbst. svalke (se föreg.). Liksom sbst.
svalka speciellt svenska bildningar utan
motsvar. i no. el. da.
svall, 163G: svallet a jf kriget, inhemsk
el. från ty. schwall (mhty. swal) lånad
abstraktbildning till svälla. Härtill: vb.
svalla, Bib. 1541, om havet; jfr sv. dial.
svalla, stor bölja, ävensom det fjärmare
besl. fhty. widarswalm, vattenvirvel.
Delvis annorlunda Torp Etym. ordb.:
det där anförda grek. sålos, sjögång m.
m., kan dock utgå från ett "tudlos el.
dyl., se Prellwitz o. Persson Indog. Wortf.
s. 484.
svamla, Blanche 1845: 'i luften svam-
lande', Dalin 1853 (betecknat som vard.);
svamleri Sv. tidn. 1852, svammel Rune-
berg 1863; egentl. samma ord som sv.
dial. svambla, skvalpa, röra sig osäkert,
no. svamla, dåsa, fantisera, driva om-
kring, plaska; avljudsform till simma;
alltså närmast: röra sig hit o. dit lik-
som på måfå.
svamp, fsv. svamper = isl. svpppr
(även: boll), da. svamp, avgerm. *sivam-
pu- (se även sopp). Fin. wamppu, tvätt-
svamp, är väl ett ungt lånord (trots sitt
u; jfr K. B. Wiklund IF 38: 100). Väx-
elform: germ. *swamba- (-mm-) = got.
sivamms, mlty. swam, fhty., mht3r.
swam(p) (ty. schwamm). Avljudsform:
ty. schwumm. I de flesta av språken
med betyd, av både 'spongia' o. 'fungus'.
Väl besl. med grek. somphös, svampig,
porös (av *suombho; jfr t. ex. grek. sé-
las, glans, o. ags. sivelan, glöda, m. fl.);
knappast däremot, med H. Pedersen o.
Luft, till grek. spöngos, sphöngos (var-
ifrån lat. fiingus); se även under sump.
Jfr bl. a. Persson Indog. Wortf. s. 189
n. 2.
svan (i dial. även svana) = fsv. =
isl. svanr, da. svane, fsax., fhty., ags.,
eng. swan (ty. schwan), ett speciellt germ.
ord, besl. med ags. (ge)swin n., musik,
melodi, swinsian, sjunga, ljuda, sanskr.
Tillägg och rättelser.
Ale, se även Al 6.
1. ark, etymol. = (sv. dial.) örk (se d. o.),
bänkvälling, se under välling,
[dorvel, dial., örfil o. d., se under torv.]
1. e-. Se också äva.
fordom. Ett äldre norskt fond (== *fornd) anföres nu av A. Kock Ark.
38: 311 som stöd för den av honom framställda härledningen av fordom. Då
emellertid icke så få nybildningar efter mönstret av orden på -ipö förekomma
båda i väst- o. önord. spr., saknar man ej anledning att betrakta även ä. no.
"fornd som en sådan.
gallimatias. Då tydligtvis, bl. a. av en tidningsartikel att döma, en o.
annan här väntat sig omnämnandet av den gamla förklaringen, att ordet skulle
bero på en felsägning av en medeltida advokat, som i ivern råkade säga galli
Mathias (tuppens M.) för gallus Mathice (M:s tupp), må för säkerhets skull näm-
nas, att, såsom andra ordformer visa, här föreligger en av de hundratals anek-
doter, som fabricerats för att förklara ett obegripligt språkligt uttryck.
Henschen, familjen., se trashank under trasa.
hult. Jfr även ödesköl t.
julgran. Uppgiften r. 10 — 11 beror på missförstånd av en alltför knapp-
händig anteckning. Skall vara: F. A. Dahlgren . . 1837 l.
järtecken. Se dock även under vårdtecken,
kasino, r. 6, står: uppift, läs: uppgift,
kikärt, se under ärt.
kullerbytta. En intressant samling av o. redogörelse för från ty. dial.
hämtade, i regel imitativa beteckningar lämnas av Jos. Muller i Zeitschr. f. deutschc
Mundarten 1916 s. 371.
[kåre, sv. dial., stor kniv = da. kaarde, värja, osv., se närmare under
värja 2 slutet.]
laxöring, se öring.
-löv. Se även under Veders löv.
nav. Jämte sitt gamla feminina kön har ordet i nsv. även neutralt (så
t. ex. redan Spegel; det enda angivna hos Sahlstedt 1773, Weste 1807, Dalin 1853;
väl det vanligaste i y. nsv.).
oxel. Se även ås el- (sv. dial.).
pallasch, se under värja 2 slutet.
Skövde o. Sked(e)vi. Se nu även Wessén Meddel. från Österg. Fornm.-
för. 1922 (mig ännu blott tillgängligt i separat), enl. vilken samtliga namnen
höra till isl. skeiÖ, bana för kapplöpning o. ritt (se skede); kappridningen
1 Kartongblad, där rättelse skett o. där även art. juvel omredigerats
medföljer att inklistras å vederbörligt ställe.
st.ul i samband med den hedniska offerkulten (jfr Staffansskede under
Ste fan).
spektakel, r. 9, läs: till specere.
[spilträ, ä. sv., ett rymdmått, se trä 2.]
1. spis. Boktryckartermen spis, om uppstickande s. k. utslutning i
kon. o. tryck är ej en överförd anv. spis = spisel, utan lån från likabetyd. ty.
spiess, egentl.: spjut, jfr eng. pick i båda betyd.; alltså med samma hemland
som de flesta andra facktermer från samma yrke, vare sig de äro direkt
lånade ss. t. ex. svibel och de många av lat. el. grek. stammar bildade el. över-
sättningar ss. t. ex. draga av, lägga av, brödstilar, bröllop, lik, skepp,
ål (ty. ahle) osv. I övers. (1823) av Täubels handbok 2: 53 användes däremot
spets för ty, spiess.
späd. Jfr dock A. Kock Sv. ljudhist. 4: 382, enl. vilken den i fsv. två
ggr uppvisade skrivningen spcedho (ej -u) visar, att rotstavelsen var el. kunde
vara lång, varigenom den framställda härledningen blir mera oviss.
-stad. Se även under Väderstad.
strumpa. Jfr även under ärm (om ä. nsv. ärmstrumpa).
stöna, r. 8: står: ä. nsv. stöna, läs: ä. nsv. ståna.
LUND 1922, B ERLINGS KA BOKTR.
svang
913
svar
svdnaii, ljuder, lat. sönus (av *suonos),
ljud (se so nan t), osv.; jfr till betyd,
t. ex. hane, tupp, till lat. canere, sjunga,
o. (enl. somliga) även lat. o/or, svan, till
ett ljudhärmande ol-, som kan motsvara
al- i al ka. — Om ett annat germ. ord
(med motsvar. även i slav. spr.) se Alt-.
— Samindoeur. beteckning saknas. Grek.
har kijknos, varifrån lat. cygiuis, fra.
cggne, ital. cigno; av omstridd härled-
ning. — Den nu bl. a. uppträdande plu-
ralformen -or beror på hypersvecism av
samma slag som spånor för äldre spå-
ner. — Svanesång, om en skalds sista
dikt, P. Erici 1582 m. fl. om döendes
sista ord o. d. i allm. (efter ett lat. uttr.),
1714 i betyd, 'minnessång, sorgekväde',
motsv. ty. schwanengesang osv.; med
syftning på den antika tron (t. ex. Pli-
nius), att svanen sjöng en sång strax
före sin död.
svang", i gå, komma, vara i sv.,
t. ex. Tegel 1622: 'krijget gick i största
svangh', 1650, Columbus Ordesk. — da.
(gaa i) svang, från ty. im schwange
gehen, sein, in schwang kommen; egentl.:
vara (osv.) i svingning, till schwang,
svängning (varifrån ä. nsv. svang ds.);
avljudsform till svinga. Jfr sch w un g.
svank (dial.), inböjning, sänkning, för-
djupning, o. som adj. svank, svankryg-
gig, i riksspr. t. ex. i sammans. svank-
rygg(ig), jfr svankig, inböjd, O. v. Da-
lin = no. svank, inböjning (om träd-
stammar), da. dial. svak, till germ. vb.
*swinkan — fhty. *swincan (i ipf. ana-
swanh), svinga, m. m. = svin ka (lik-
som den besl. växelformen svång till
svinga), till germ. roten sivenk — ie.
sueng i sanskr. svanj-, svajati, omslingra,
vartill även mlty. swank, böjlig, slank,
mhty. swank o. ags. swancor ds., även-
som t. ex. mhty. swenken, svänga (ty.
schwenken), det senare bildat till "sivin-
kan som svänga till svinga. Jfr sva c k a.
— Formellt identiskt med sbst. svank
är mlty. swank, mhty. swanc, svängning,
slag, i plur. swenk(e), puts, lustigt in-
fall o. d. (ty. schwank, plur. schwänke),
varifrån ä. nsv. svänk ds., även: list,
knep; jfr under svin ka.
svans, fsv. svanz (i betyd.: fruntim-
merssläp) = da. svans, från ty.: mlty.
Flcllquist, Etymoloyisk ordbok.
I swans, svans, släp = mhty., ty. schwanz.
Därest den ltysUa formen får anses som
ett lån från hty., bör man, såsom också
skett, härleda ordet från mhty. swan-
zen, svänga hit o. dit (jfr nedan), väl
av germ. *swangatjan (el. swank-), ite-
rativ- el. intensivbildning till roten i
svinga. Med avs. på betyd. -växlingen
'svans' ~ 'släp' jfr ä. ty. geslepp, svans
(jägarterm), egentl.: släp. — Sticka
svansen mellan be nen, bliva snopen
o. d., motsv. i t. ex. ty. (nehmen), fra.
o. ital. — Inhemska nord. ord för 'svans'
äro: fsv. hali (osv.; se Hälen), rumpa,
spol o. stjärt (i fsv. o. ä. nsv.); jfr
även under ro va 2. — Härtill: svansa
(för, omkring), jfr Bib. 1541: 'gå och
swantza' i betyd, 'stoltsera' (om Zions
döttrar) = da. svanse, jfr mlty. swan-
sen, dansa, stoltsera = mhty. swanzen.
Svante, mansn., tidigast känt från
Svante Nilsson Sture, snarast kortform
till slaviska (närmast vendiska) namn
med liknande förled, jfr särsk. fsv.
Svantepolk = fslav. SvetopUlku; även-
som det hithörande kassubiska kort-
namnet Svjqtoch. Däremot ej, såsom
också antagits, diminutivform till Sven.
Litteratur se Grape Stud. över de i fsv.
inlånade personn. I. 2: 45 n. 2.
svar = fsv., da. = isl. svpr n. plur.;
till ie. roten sner, tala, i osk. sverrunei
(dat.), talare, jfr lat. sermo, tal, samtal
(se svärja); enl. somliga till ie. suer,
ljuda, i sanskr. svårati, ljuder, osv. (se
svärm). Övriga förklaringsförsök osan-
nolika (Utter, se Falk-Torp s. 1560). —
Betyd, 'svar' anses kunna utgå från fsv.
(osv.) andsvar, till and, mot (se an-
svar). — Avledn.: svara = fsv., isl.
= da. svare. Härtill: svaromål, 1738,
1771, Weste 1807, bildat till vb. svara,
väl efter k äro mål (till fsv. kwra f. ds.);
jfr ä. sv. svarsmål, 1749 osv., den enda
formen hos Sahlstcdt 1773 o. Möller
1790. — Ett annat vida spritt germ.
ord för 'svar' är ty. antwort, med avledn.
got. andawanrdi, ags. andwyrde, isl.
andyrdi osv., till and(a), emot (= an 2),
o. ord; i neng. i stället answer (~
ansvar; jfr även ovan), o. i got. dess-
utom andahafis, till andahafjan, svara
(till häva).
58
svart
914
svart
svart, fsv. soarter = isl. soartr, da.
sorl (a\ snart-), ä. da. o. da. dial. även
svart, got. Sivarts, fsax. swart, fhty. swarz
(ty. schwarz), ags. siveart (eng. sivart),
av germ. 'smarta-. Avljudsform : isl.
.so/// in., mörker, tät dimma, no. surta,
mörk järnhaltig myrjord (till svart
liksom t. ex. sump till svamp; jfr
f. ö. isl. bloti: blöt, dofi: döv, hiW:
het, rodi till röd), isl. sortna, svartna
(da. sortnc är tvetydigt, snarast till sorf
av snart), jfr till avljudet blikna: blek,
dofna: döv osv., vidare: sv. ånamnet
Surt an i Surteby sn Vgtl. (fsv. Sur-
toby m. m., av genit. till ånamnet fsv.
'Sur ta — no. Stirta, förf. Sjön. 1: 594,
SOÄ IX. 2: 195), gårdn. Surte Vättle
hd Vgtl., av ä. Surto, oblik kasus till
ett fsv. *surta = no. surta ovan (jfr
SOÄ 13: 15), om Surte i Ale hd Vgtl.
se SOÄ 2: 58). Isl. sorta, svart färg,
behöver däremot ej innehålla det svaga
avljudsstadiet, utan kan vara en ut-
jämningsform från en böjning *suarta,
genit. *s(v)ortu, jfr under svala. —
Väl besl. med lat. sordes, smuts, som
dock kan på annat sätt förklaras. —
Ofta i namn på sjöar o. åar med mörkt
vatten (se ovan o. förf. Sjön. 1: 593 f.);
jfr t. ex. fhty. Swarzaha, ital. Lago Nero,
grek. flodn. Mélas, ir. Dubhlinn (= Dub-
lin), det svarta vattnet, osv. (ty., egentl.
kelt. Neckar däremot av flera skäl knap-
past till lat. niger, svart). — Om andra
beteckningar för 'svart' se under blå,
melankoli o. neger. — Ha el. visa
svart på vitt på, t. ex. Dalins Arg.:
'Jag kunde wisa Bror swart på hwitt',
efter ty. schivarz auf weiss haben, zeigen,
egentl.: ha el. visa skriftligt (svart bläck
på vitt papper), jfr fra. avoir qch. par
écrit. — Svarta havet, allmän be-
teckning, även i ry. o. turk., med syft-
ning på dess dimmor, stormar o. d.,
alltså av samma orsak som grek. Pöntos
åxenos, det ogästvänliga havet (möjl.
också med tanke på dess vilda kustbe-
byggare), sedermera efter de grekiska
koloniernas uppkomst P. evxe(i)nos, det
gästvänliga (såvida ej här en eufemism
föreligger, jfr t. ex. uppkomsten av Er-
inn}rernas namn Evmenider). — Svart-
konst, fsv. svart konst, motsv. i da., ty.,
eng., fra.; översättning av lat. nigroman-
tia, ombildning i anslutning till niger,
svart, av grek. nekromanteia, spådom
med tillhjälp av de döda, till neki ös, lik,
o. manteia, spådom (besl. med minne).
— Svartmuskig, Dalins Arg. i betyd,
'surmulen' el. dyl. (jfr nedan), Bellman,
om hy, jfr no. suartmusken, till sv. dial.
musken, disig, surmulen, no.: smutsgrå,
disig, fuktig, sv. dial. musk, halvmörker,
smuts, no.: duggregn, disighet, da. dial.:
dimma, samt med specialisering åt an-
nat håll: ä. nsv., sv. dial. musken, mur-
ken, da. musk, mögel ~ no. mausken,
mogsken, murken. Väl jämte mosse
med en grundbetyd, 'fuktig' el. dyl. Jfr
ä. sv. soartmugga, svartmuskig kvinna,
o. sv. dial. mugg, fuktighet (se mögel).
— Svartsjuk, o. 1650, jfr svartsot,
svartsjuka, Lucidor; från uttr. såsom
ä. nsv. bära svarta strumpor Lucidor
m. fl., sv. dial. draga svarta strumpor,
vara svartsjuk, jfr no. svarthososjuke,
östsv. dial. svartsocka av 'svartsocke-
sjuka, ävensom (ä.) eng. to wear yellow
stockings, egentl.: bära gula strumpor,
vara svartsjuk, jfr to look yellow ds.
Till samma område höra da. skare en
skakhoser, egentl.: skära snedstrumpor
åt någon, få korgen; jfr ty. ungliicks-
hosen anziehen, ävensom ä. nsv. o. sv.
dial. få skinn el. kalfskinn, i bet3Td. :
få korgen, vartill med en nära till hands
liggande utveckling da. skinsyq, svart-
sjuk, ä. sv. skinnrädd ds., egentl.: rädd
att få 'skinn', dvs. en korg. Möjl. äro
dessa uttr. med skinn de äldsta, o. de
övriga (draga svarta strumpor osv.)
kunna ha utvecklat sig ur sådana som
få benplagg, strumpor av skinn el. dyl.,
i betyd, 'få korgen', med samma betyd. -
utveckling som i da. skinsyg. Huru
färgbeteckningarna 'svart' o. 'gul' in-
kommit i dessa uttryck, är ovisst. Svarta
o. väl även gula färger betraktades emel-
lertid som olycksbådande. Jfr även t. ex.
svart avund el. gul av avund, även-
som lat. lividus, likblå, gröngul, men
även: avundsjuk. E. H. Tegnér återför
hela denna grupp av ord o. vändningar
till den medeltida sagan om Virgilii
misslyckade frieri, då han 'föll genom
korgen' (jfr få korgen; se korg), o.
Swartling
915
svear
förmodar, att de nämnda färgbeteck-
ningarna åtminstone delvis syfta på
följderna av detta fall; jfr holl. eene
blauwe scheen loopen, få korgen, egentl.:
skaffa sig ett blått skenben. Se f. ö.
Tegnér Hemmets ord s. 60 f. o. förf.
1600-t:s sv. s. 27 f.
Swartling, familjen., efter ortn. Svar-
te bo Ögtl.; till en rätt allmän familje-
namnstyp (Edling, For si ing, Nord-
ling, Rudling, Ve s ti ing, Östlin g
m. fl.).
Svartlösa (härad), se -lösa.
Swartz, familjen. (Norrköpingssläk-
ten), efter ortn. Svar t sång Vrml. med
fört}rskning av första leden. Adjektivi-
ska familjenamn i svensk form undvikas
nämligen i regel (undantagen härröra
nästan samtliga frän ursprungliga sol-
datnamn: Frisk, Stare k osv.); jfr E.
H. Tegnér i Nord. tidskr. 1882 s. 136.
— Familjen. Schwarz är väl däremot
lånat från ty., där tvärtom dylika släkt-
namn äro vanliga (urspr. i allm. bi-
namn); jfr Klein, Lange, Schön,
Seelig osv.
svarva = fsv., även (bildl.): hop-
smida, slå under sig = isl. svarfa,
bringa ur sitt rätta läge, svarfast um,
ströva vida omkring, no. svarva, svarva,
fara omkring, rusta, svira, ä. da. o. da.
dial. svarve, svarva, jämte ösv. dial.
svarv n., kringfärd, omfång, fsv. -svarf,
olycka, undergång, jämte -svarf i hup-
svarf, skrubbsår, egentl.: hudens av-
skavande (jfr ags. sweorfan nedan), no.
svarv m., kringfärd, rundgång, båge,
bukt, mil ty. sivarj), virvel, avljudsbild-
ningar till germ. st. vb. *swerban =
isl. sverfa, fila, trycka, no. sverva, virvla,
sv. dial. svarva, stryka av, ä. nsv. :
svarva, t. ex. Spegel 1685 (swerfwd),
got. afswairban, avtorka, fsax., fhty.
smerban ds., ags. sweorfan, gnida, fila
(eng. swerve, vika åt sidan), av ie. roten
suerb, fara hit o. dit, vrida, virvla om-
kring, i kymr. chwerfu, virvla runt (av
*suerbh; Much ZfdA 42: 169), möjl. även
besl. med grek. syrphos, syrphetös, so-
por (jfr Froehde KZ 22: 268, Persson
Wurzelerw. s. 55). Betyd, 'torka, sopa
o. d.' utgår från den av 'fara hit o. dit';
enl. t. ex. Torp Etym. ördb. s. 754 ha
dock möjl. här två ordgrupper sam-
mansmält. — Jfr svirvel, surv. —
Aviedn. svarvare finns belagd redan
1413. — I vissa dial. i stället dräj(a)
jämte dräjar(e), svarvare = da. dreje,
drejer, från lty. dreien ; se f. ö. d r ej a
o. tråd.
svassa, G. I:s reg.: suaszerij, O. Petri:
svaserij, P. J. Gothus 1603: svatza osv.,
med -ts- enstaka ännu o. 1800; förr
stundom 'prata, pladdra' utan bibetyd.
av prål el. skrävel; från ty. schwatzen,
1400-t.: sivatzen jämte swätzen (ty.
schwälzen), prata, besl. med ä. ty. schiva-
dern ds., även plaska (se sk vad ro-
nera), mhty. swatern, bullra, slamra;
väl ljudhärmande.
svavel = fsv., även: -yh- = fda. sva-
vel, da. svovl (med o av a efter v), från
mlty. swavel, swevel, av fsax. suebal =
fhty. siveval, sivebal (ty. schwefel; om
/"-ljudet se v.Bahder IF 14: 261), ags. swefl,
got. sivibls; från germ. spr. : fslav. zu-
p(e)lu; enl. Much ZfdA 42: 165 med
dissimilation av ett ie. * suelqlXlö- (jfr
ty. dial. schwelfel), motsv. lat. sulpur
(sulphur, genit. -uris; se sulfit), som
i så fall har ett (dialektiskt?) p; men
enl. Klnge m. fl. att skilja från lat. sul-
pur o. att föra till ie. roten suep i sova,
söva, alltså: sövande medel el. dyl.
Svea, se Sverige.
svear, fsv. svear, sinar, isl. sviar =
Tacitus suiones, benämning på samtliga
germanska skandinaver, Jordanes sue-
hans (väl för sueans), mlat. sueones;
snarast med Holzmann o. Noreen till
ie. su(e)i- i fno. svedde, svidda, självdöd,
svéviss, självklok, sanskr. svaydm, själv
(se f. ö. sven o. jfr sin); alltså en u-
stam med betyd, 'de el. sina egna', 'de
sina'; jfr isl. Svi-pjöö. Om formen se
förf. Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 238 f.
(med litteratur). — Avlägset besläktat
är sannol. folknamnet (germ. -lat.) Suebi,
Suäbi (ty. Schwabc, varav sv. familjen.
Schwab; se d. o.), med labialutvidg-
ning av ie. sue-. Litteratur Schönfeld
s. 215; jfr sedermera v. Grienberger IF
Anz. 32: 52 med ett oantagligt tolk-
ningsförslag, W.Schulze Zfvergl. Sprachf.
46: 192. — Leva svearna, se leva.
Se f. o. svensk, Sverige.
s v t1 d
»16
svensk
sved, fsv. soip f, O. n., svedja, svedje-
land no. svid f. o. n., no. -da. .s*;e (ej
i da.), till "swipa (= sveda 2) el. till
svaga rotstadiet av svida (germ. *swi-
pan). Jfr svedja. — Av sved komma
en del ortnamn såsom Sved en (egen ti.
hest. I'.), t. ex. i Dalarna vid Falun o.
i Rättviks sn, varav resp. familjen.
Swedberg (såsom adelsnamn, med van-
lig förlängning, Swcdenborg) o. Sve-
d el i u s.
1. sveda, sbst., från oblika kasus av
ä. nsv. svedhe Bib. 1541, fsv. svidhi m.,
sveda — isl. suidi, no. svide, till svaga
rotstadiet av vb. svida (germ. *swipan)
såsom t. ex. fsv. bruti, brott, till bryta,
fsv. *frosi (= frossa 1) till f rysa, fsv.
spuni (se spanad) till roten i spinna
osv. Med avs. på -a för äldre -c, -i jfr
t. ex. (utom frossa 1) anda, hjärna,
timma, våda osv. — Da. svie inne-
håller däremot ursprungligt i; se svida.
2. sveda, vb, 1609, av fsv. "svidha
= no. svida III, bränna, svedja; avljuds-
form till svida. — Da. svi(d)e ds. är
däremot = svida med urspr. i.
Swedberg, Svedelius, Sweden-
borg (Sv-), familjen., se sved.
1. svedja, fsv. svipia, svedjeland, till
svida o. sveda 2; i övrigt är bild-
ningssättet flertydigt (denominativt el.
deverbativt). Jfr sv. dial. svea ds., av
fsv. svipa ds. = isl. svida, svedjande
o. d., no. svida, snarast avljudsbildning
till svida, men kan även fattas som
avledn. av svip {—- sved).
2. svedja, vb, 1543: svidie (inf.),
bränna, väl ombildning av sveda 2 i
anslutning till sbst. svedja.
[sveg, sv. dial., svegryggad, se
svikta 1.]
Sveg", socken i Härjedalen, fsv. (fno.)
Svegh, Sveig(h) (Su-) — no. sveig, ä.
nsv. sveg, bukt, med syftning på den
starka krökning som Ljusnan gör utan-
för den gamla kyrkoplatsen; se övriga
besläktade ord under svikta 1 o. jfr
till betyd. Arboga, egentl.: åkrök-
ningen. Modin Sv. lm. XIX. 2: 40. —
Etymol. identiskt är bl. a. isl. sveigr,
beteckning för en av gifta kvinnor an-
vänd hög huvudklädnad med böjd form
(jfr till betyd, det ungef. likbetydande |
isl. faldr till vb. fålla); om det möjl.
även hithörande fhty. sweiga, fähus, bo-
skapshjord, se Sperber WnS 6: 36.
svek, fsv. svek, ä. svik = isl. svik,
ä. da. sveg, ags. sw/c n., av germ. *swika-
n.; jämte germ. *swiki- m. = ags. sivice,
fhty. stvih, av svaga avljudsstadiet till
svika; med vanlig växling av neutral
o-stam o. maskulin i-stam ; jfr bett,
drev (~ ty. trieb m.), grepp, sken,
skott, skred, slag, snitt, steg, såd,
såg (under suga), tåg 3. Fsv. svik o.
da. svig bero på anslutning till verbet.
Ar vokallängden i mlty. swik, mhty.
swich säkert bestyrkt?
1. sven, fsv. sven, svam, gosse, ung
man, tjänare, väpnare, gesäll = isl. sveinn,
gosse, ung man, tjänare, da. svend, ge-
säll, mlty. swén, herde, svinaherde, tjä-
nare, fhty. swein ds., ags. swdn ds., poet.
även: man, krigare (eng. swain, ung
man, från nord.), av germ. *swaina- =
ie. *suoi-no-, sannol. med Lidén hos Pers-
son IF 2: 243 m. fl., avledn. av lokativen
*snoi av reflex, pron. *siie, *suo (se sig)
med samma suffix -n som i li tan. svai-
nis (*snoinio-), hustruns systers man,
o. i avljudsformen sin; besl. med sanskr.
svagäm, själv, ävensom med isl. svilar
plur., svågrar vilkas hustrur äro systrar,
grek. aélioi (* a-suelio-) ds., ävensom
fhty. gasivio, svåger, systers man; se
f. ö. svear, svåger, svär-, syster.
Grundbetyd, alltså: den egne, den till
huset hörande. — Ingår i ortn. Sven-
neby, fsv. Svenabg, av genit. plur.
svena; jfr sv. Karleby, Rinkab}%
Tägnaby (se särsk. d. o.). — I fråga
om bet3^d.-skiftningen 'gosse, jmgling' ~
'tjänare' jfr under dräng o, piga, även-
som span. mancebo, gosse, av lat. man-
cipium, träl. Sven ne vad i Nke utgår
däremot från fsv. Svinavadh till svin.
2. Sven, mansn. = fsv., (f)da. = isl.
Sveinn, fhty. Sivein, jfr fty. Sweino,
Swéno; till föreg. Ingår t. ex. i ortn.
Svenseryd, Svenstorp (dock inne-
håller t. ex. Sv ens torp vid Skara Vgtl.
avledn. Svenung, jfr fsv. Svennngstorp).
[Sven ne vad, ortn. Nke, fsv. Svina-
vadh, se under det ej besl. sven.]
svensk, fsv. svwnsker = isl. svd'nskr,
sonskr (med s. k. kombinerat /z-omljud
svenska
917
svetsa
av svcé-), da. svensk; i avljudsförh. till
svear (se d. o.). Om formen jfr förf.
Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 238 (med
litteratur). — En annan besl. bildning
är ty. schwede = eng. swede (från lty.),
jfr lat.-forngerm. Su(a)ethans, Suel(h)idi
(till Svitjod?; se under Sverige), var-
till (fråndat. plur.) ty. Schweden 1300-t.
= eng. Siveden.
svenska, grönfink, Linné 1740: svan-
ska, ombildning av ä. ty. o. ty. dial.
schwnntz, s(ch)wunsch m. m., av pol-
ska dzwoniec, egentl. dimin. av dzwon,
klocka, o. motsv. ry. zwönec, bjällra,
liten klocka (av ie. *ghuon-), en benäm-
ning som förträffligt karakteriserar en
del av grönfinkens sång (till sin ka-
raktär alldeles skild från det betydligt
starkare, vinande o. missljudande läte,
varmed han annars röjer sig o. som
vissa fågelsångskännare felaktigt anse
avspeglat i det nämnda ty. schwnntz).
Se närmare förf. Spr. o. st. 15: 147 f.
Av slavisk börd äro ytterst också två
namn på med grönfinken nära besläk-
tade fåglar, siska o. steglitsa.
svepa, även: svepa i sig t. ex. 1777,
nu värd. = fsv. = isl. sveipa (pt-),
kasta, svepa, ä. da. svebe (da. svebe),
svepa, mhty., ty. schweifen, svänga,
kröka m. m. (jfr omsvep), ags. *swde-
pan (eng. siveep, sopa, hastigt fara över,
som dock även kan tänkas utgå från
2, 3 p. sg. swcepst, sunvpö till det nedan
nämnda ags. swdpan), av germ. *swai-
pian, kausativbildning till germ. redupl.
vb. *swaipan = isl. sveipa (ipf. sveip o.
-aÖa-), sv. dial. svepa (ipf. svep, sveip,
svöp), ags. swdpan (swéop), svinga,
sopa, rusa (eng. sivoop, störta emot,
skjuta ned på); med samma förh. mel-
lan kausativets o. grund verbets rotvokal
som t. ex. 'hangian o. *hangan (se
hänga). Hithörande sbst. med äldre
germ. ai se svepe. Avljudsformer : got.
midjasweipains, syndaflod, fsax. forswi-
pan st. vb., fördriva, mhty. swifen refl.,
svinga sig~ isl. svipa (ipf. sveip), skynda,
piska, isl. o. fsv. svipa f., piska, sv. dial.
svepa ds. (som dock kan ha samman-
fallit med ett ord = no. sveipa, gotl.
sväipä ds.), ä. da. svebe (da. svebe) ds.,
ags. swipe, mlty. swepe ds. (alltså ett
samgerm. ord för sbst. 'piska'), ags.
swipian, swippen, piska, osv.; se även
svepskäl. Germ. rot. swip = ie. snib,
som sammanställts med vissa avest. o.
fir. ord. Jfr syfta 2. — Parallellrot:
germ. swW, se sväva.
svepe, bladkrans kring en blomma,
som botan. term väl först från 1800-t.
(Wahlberg 1835), på 1700-t.: hölje; till
stammen i föreg. ; jfr isl. sveipa f., hölje,
sveipr, kvinnlig huvudbonad m. m.
svepskäl, t. ex. 1839, ett jämförelse-
vis ungt ord (ännu ej hos Weste 1807),
som under 1800-t:s förra hälft små-
ningom undantränger det gamla svep-
sak, ännu hos t. ex. Weste, Fryxell,
Palmblad, Dalin 1853 (jämte svepskäl),
y. fsv. svepesak, även: orättvis ankla-
gelse, egentl.: anklagelse el. orsak som
anföres för syns skull = ä. da. (-</); jfr sv.
dial. svepa, synas el. vara lik (av *svipa)
= no. svipa: jfr även isl. svipr bl. a.
'utseende', med äldre betyd.: 'syn som
far hastigt förbi, skymt'; alltså snarast
i avljudsförh. till svepa. Bildningen
av y. fsv. svepesak är flertydig.
Sverige, y. fsv. Sver(i)ghe, Sve-, av
äldre Sverike, Svai-, av Svea rike, till
genit. plur. av svear (se d. o.), jfr ags.
Svio-rice Beowulf, alltså urspr. 'Svearnas
rike' o. ej innefattande Götaland. Med
£ (skrivet gh) av k i svagtonig ställning
(såsom i fattig, någon, taga) o. bort-
fall av i av samma anledning (såsom i
vilken av hvilikin, åska av äsikia
osv.). — Förr ofta med best. slutartikel:
t. ex. Sveriget 1648, Sverget 1719, såsom
ännu i dial., jfr Korget t. ex. Bellman
o. i dial., ävensom nsv. Lombardiet,
Turkiet. — Härtill den poetiska per-
sonifikationen Svea, t. ex. Messenius;
även som kvinnonamn. — Svitiodom
Sverige är ett litterärt ord (i historisk
o. poetisk stil), upptaget från isl. Svipjod
= det inhemska runsv. Svepinp; till
isl. pjöd, folk, osv. = denl- i deutsch,
varom se tysk o. tyda. .Jfr ags. Angel-
pcod, got. Gntpiiida (goterna). — Ty.
Schweden, Sverige, egentl. dal. plur. av
folknamnet schwede (liksom Bayern,
Böhmen, Schwaben osv.; jfr Holst);
se under svensk (slutet).
svetsa, Salberg <>. 1690: snätsa, Bin-
svett
918
svikta
man 1 7 72: -e-; även: svessa, Salberg
o. 1690: suåssa (variant), Triewald 1740:
svessas da., da. -no. svedso, suejse, från
m h ty. sweitzen, sweiszen, upphetta o. d.,
komina att svettas (ty. schweissen), kau-
sativum till scliwitzcn (se svett); i sv.
med Ijudutbyte av c för ei el. möjl. från
ty. dial. el. lty., som ha e för ei.
svett, i dial. också: blod av slakt (jfr
nedan), fsv. svetier, sveler, svett (jfr
blödssveier, blod), jämte svcle == isl.
sveiti m., svett, blod, da. sved, fsax.
swél n., fht3r. siveiz m. (ty. schweiss),
ags. swdf n., av germ. *swaita(n)-. —
Härtill: adj. svett, fsv. svetter = no.
sveitt, av germ. *swaitiÖa-, med tillhörig-
hetssuffixet -id- (varom förf. Ark. 7: 168)
till sbst. *swaita- (jfr under mätt) el.,
mindre troligt, egentl. part. pf. till
svettas, i dial. (svelta) även: förblöda,
om boskap, fsv. svelta(s), sveta(s) (ipf.
svette; supinum även: -at-) = isl. svei-
tast, svettas, blöda, no. sveitla (no. -da.
svelle), da. svede, mlty. swéten, fhty.,
mhty. sweizen, även: blöda, steka, ags.
swcétan, svettas, blöda (eng. siveat), av
germ. *swaitian, med avljudsformen
*swiljan — fhty. swizzen (ty. schwit-
zen); se även svetsa. Av ie. rot suoid,
suid i sanskr. svidyaii, svédaie, svettas,
sveda- m., svett, grek. idiö (av *swidiiö),
svettas, idos n., svett, lat. sudor m. (av
*suoidös-), kymr. chivys, armen, khirtn
(med rt av dr). — Formerna svettas
o. (sbst.) svett ha sitt tt från adj. svett
o. t. ex. fsv. ipf. svette(s) till sveta(s);
motsv. i no. sveitta. — Vid slakt är i
en del nord. dial. blod, tabu o. i stället
måste svett användas. Sannol. har man
att så tänka sig uppkomsten av den
i germ. spr. vanliga betyd, 'blod', vilken
icke förekommer i utomgerm, besläk-
tade ord.
svibel, boktr., förkortning av svibel-
fisk 1853, från ty. zwiebelfisch: högen
av bokstavstyper, som råkat i oordning
liknas vid en fisksvärm, till zwiebcl, lök
(fhty. zwibollo; väl en omtydning i an-
slutning till zwT-, två, o. ty. bolle, knöl,
lök, av lat. ccepula). — Härtill vb.
svibla, Aft.-bl. 1898.
svicka, liten tapp (i en tunna), P.
Brahe 1581: Sivicker och Tapper (sna-
rast till svick), Bröl.-besv. ihugk., Spe-
gel, C. Warg, förr stundom även: svick,
Wadman (jfr svicker plur. ovan) = da.
svik, från ty. zivick el. snarare det där-
ifrån lånade mlt}\ sivik, av mhty. zivic,
Iwic; samma ord som ty. ziveck, mål,
tidigare: träplugg (bl. a. i målskjut-
ningstavla); f. ö. av dunkelt ursprung
trots flera förklaringsförsök (se Falk-
Torp s. 1217, Hirt-Weigand samt litter.
hos Falk-Torp s. 15(50). Jfr följ. — Med
avs. på sv. s i ty. lånord z- jfr sinka 3,
sira el. ä. nsv. säjare, urvisare (ty.
zeiger), se visare.
svickel, svickla, kilformigt stycke å
strumpor, 1745: swicklor plur., 1754:
swiklar plur. = da. svikkel, från ty.
zwickel, dimin. till zivick (se föreg.).
svida, fsv. svlpa, sveda, svida == isl.
svida (sveiÖ), bränna (på ytan), tillfoga
smärta, da. svide, sveda, o. svie, svida;
jfr isl. svida (-dda), känna smärta, av
en germ. rot swip, väl en biform till
swit = ie. suid i litau. suideti, glänsa,
svidiis, blank, lat. sidus (gen. -eris),
stjärna (*suid-), till en enklare bas sui
i avest. x°aéna, glödande (Trautmann
Germ. Lautges. s. 15). Jfr sveda,
svedja. — Få svida för ngt, dvs.
(svårt) lida, Kolmodin 1732. Om betyd,
i fornspr. se Kock Ark. 38: 18 f.
[sviga, sv. dial., i ge sviga, se svikta
1 slutet.]
svika, fsv. svik(i)a = isl. svikja,
sijkva (med iw-omljud), da. svige, motsv.
fsax. swikan, vika, svika, fhty. sivihhan,
bli matt, med dat.: svika, ags. swican,
svika; st. vb, sammanställt med litau.
svaigii, bli yr; väl med grundbetyd,
'böja', varav även 'vika av, vandra' i
ags. swican, vandra, fht}7. swihhon,
ströva. Jfr svek. — Parallellrot till
germ. swig i fsv. svigha, böja sig, ge
efter, se svikta 1.
1. svikta, L. Petri, Stiernhielm, Lu-
cidor = da. svigte, från lty. swichten;
till germ. swig, böja sig, ge vika, i fsv.
svigha = no. sviga; sv. dial. svigna,
krökas, fsv. svighna o. isl. svigna, böja
sig, ge efter; sv. dial. svige, tunn mjuk
käpp, vidja = isl. svigi; avljudsformen
sv. dial. sveg, lång böjlig gren, spö =
isl. sveigr; sv. dial. sveg, böjlig = isl.
svikta
919
svingel
sveigr, vartill sv. dial. svegrgggad — da.
sveiryggct (jfr Sveg); knappast, såsom
antagits, direkt till grek. eikö, viker,
som dock är mera avlägset besläktat;
jfr vika. Om ä. sv. gifva svig(h)a,
ännu t. ex. Crusenstolpe, sv. dial. ge
sviga, böja sig, ge efter, se Hesselman
i o. g s. 55 f. — Parallellrot: germ. sivik-
se svika.
2. svikta, sjöt, minska seglets vind-
yta genom sammanrullning o. d., även
i uttr. svikta vanten, med tåg sam-
manknipa vanten upptill, Rosenfeldt
1698: 'binda in Mesanen med en Sar-
wing . . det kallas en swichtat Mesan';
från lty. swichten el. holl. zwichten,
etymol. = isl. svipta, rycka samman
ett segel m. m., varom närmare under
syfta 2. Svikta förhåller sig till svipta
som akter till efter, -a k t ig till - häf-
tig, häkta till häfta, inkräkta till
bekräfta, lukt till luft, schakt till
skaft, stikta till stifta, äkta till
fhty. éhaft osv.
svimma, jfr fsv. be-, forsvima = no.
svlma, svimma, sväva (den senare betyd,
även i sv. dial.), da. dial. svime, svimma
(da. besvime från mlty. liksom t. ex.
fsv. besvlma), mlty. sivimen sv. vb ds.,
mhty. st. vb, sväva omkring, svaja. Till
fsv. svlme m., svimning, dvala = isl.
suimi, ä. da. svime, fsax. sivimo, ags.
sivima, av germ. *siviman-, till germ.
roten swi, avtaga, försvinna (se svinna),
möjl. sammansmält med en avledn. av
ett swT, sväva o. d. — Härtill med l-
avledn.: ösv. dial. *svimla, bli yr =
no. — mlty. swimelen osv. — Jfr svin-
del, svira.
svin = fsv., da. = isl. svin, got. swein,
fsax., fhty. swin (ty. schwein), ags. swin
(eng. surinc), av germ. *sivina-, egentl.
neutr. till ie. adj. 'sn-ino- = lat. suTnus,
fslav. svinn ~ grek. (h)ijinos, hörande till
svin, bildat med tillhörighetssuffixet -in-
till sö = so; i ieur. spr. ofta använt
för att beteckna unge av djur, t. ex.
grek. delphakine, gris, ty. fiillen (se föl).
— Formellt förhåller sig svin till so
ungefär som kviga till ko. — Med
avs. på substantiveringen jfr djur. —
Svinaktig, nu blott i bildl. bem., förr
i egentlig, t. ex. Schroderus 1640: 'Ett
smaalt änne (dvs. panna) är svijnach-
tigt'. — Svin tillhör det slags ord, som
(särsk. förr) ofta ersättes med eufemi-
stiska uttr., t. ex. 'de beklövade' C. F.
Dahlgren Förlofn.; jfr överstens ytt-
rande i v. Brauns ber. Adjutanten 1850:
'Icke får man säga svin, utan man skall
säga fyrfotingar'. Så ock i andra spr.;
jfr t. ex. i Don Quixote: 'una manada
de puercos (que sin perdon asi se Ila-
rna n)'.
svindel, yrsel, Stiernhielm, i betyd,
'svindleri, humbug', t. ex. 1865 ('fan-
tasteri el. dyl.' Atterbom 1847) = da.
svindel, blott i betyd, 'svindleri, hum-
bug' (annars svimmel), från ty. schwin-
del, i båda betyd., av mhty. swindel,
sivintel i betyd, 'yrsel'; till fhty. vb.
sivintilön (ty. schivindeln), ytterst till ie.
roten sui i svimma, svira, se även
svinna. — För 'svindla' i bet3Td. 'bli
yr' användes i ä. nsv. icke sällan svim(n)a
o. svimla, liksom da. har svimle (se
svimma). — Sv i n del, svin d lare (ty.
schwindler, eng. sivindier) i kriminalis-
tisk betyd, synas ytterst härstamma från
London (o. 1760), men motsv. ord upp-
träda icke långt senare också i Hamburg.
svinga, t. ex. J. Sigfridi 1619 = da.
svinge, från ty.: mlty. sivingen st. vb (av
fsax. siv!ngan, svinga sig) = fhty. sivin-
gan (ty. schwingen), ags. sivinga n (i be-
tyd.: slå, piska; eng. siving, svinga); av
en växelrot till ie. sneng i svan k, svin ka,
möjl. urspr. av imitativ natur (jfr under
gunga). Se f. ö. schvung, svang,
svans, svingel, s v å n g, s v ä n g a äve n-
som svan k, svacka, svin k a.
svingel, Festuca, I. Erici o. 1645, om
Bromus secalinus = da., från ty. schivin-
gel, till schwingen, svinga, med syft-
ning på stråets svingande rörelser. —
Samma grundbetyd, även i likabetyd,
ty. schwaden, jfr t. ex. lty. swad, sväng-
ning med lien (se under svaja). — Förr
även om Lolium temulentum, dårrepe,
Lind 1749, jfr 1729: svingelgräs, för
äldre svinnel 1683, svindelgräs Rudbeck
1702, jfr svimmel 1752 (Vrml.), ännu i
dial.; de senare beteckningarna, liksom
huvudbrylla 1694, yrråg m. fl., beroende
därpå att fröna, om de förekommo i
brödsäd, ansågos orsaka svindel; jfr ty.
b vinka
svordom
taumel-, tollkorn m. m.; so f. ö. dodra
»». repe.
svinka, visa sig opålitlig, göra undan-
flykter, i ä. nsv.: vika av (t. ex. Luci-
dor: Ti an sanningsväg'n al svinka'), vrida
sig hit o. dit (Spegel Gl. 1712) = da.
svinke, röra sig hit o. dit, i ä. da.: svinga,
vackla, från ett tyskt verb, motsv. fhty.
swincan osv. (se svan k). — Härtill ä.
nsv. svink, knop, undflykt (jfr likabetyd.
smink; so svan k), o. suinka sbst., slinka,
[svinn, nordsv. dial., se sund 2.]
svinna, i nsv. blott i högre el. poe-
tisk stil, Stiernhielra : swinner hän, Lu-
cidor: swinna bort, jfr försvinna, fsv.
forsvinna, forsvinda = da. svinde, från
mlty. vorswinden, ty. scluvinden, av fhty.
swintan, avtaga, försvinna, bli vanmäk-
tig = ags. swindan; sannol. utvidgning
av germ. st. vb. *sivinan, avtaga, för-
svinna, i isl. svina, no. svina, fhty. sivi-
nan ds., mlty. swinen, vara trög, med
presensbildande /?, till isl. svia, avtaga
(såsom t. ex. isl. gina, gapa, till ie. ghi
i lat. hiäre osv.; se gir ig); f. ö. blott
osäkra anki^tningar; jfr emellertid en
annan möjlighet hos Falk-Torp s. 1219.
— Parallellbildningar se under tvina,
svira, Berzelins 1818: 'svira bort hust-
runs pengar' (i föråldrad anv. 1674) =
da. svire, från mlty. swiren, leva i sus
o. dus, flyga omkring, svärma (boll. zwie-
ren), r-avledn. till ie. roten sui i svim ma,
svin del.
svirra, virvla o. d., Creutz 1759, om
svalan (snarast om lätet) = no. svirra,
da. svirre ds., ty. schwirren, susa, sorla,
vibrera; i de nord. skriftspr. möjl. lånat
från ty., men är allmänt i dial. i lik-
nande betyd. o. där väl delvis inhemskt;
ljudhärmande germ. bildning, liksom det
möjl. besk surra, el. kanske besl. med
svärm, som bör till ie. suer, ljuda, surra,
o. antagl. ytterst har liknande ursprung.
— Stundom även i betyd, 'svira', lik-
som (åtm. förr) också surra.
svirvel, fiskredskap med bleck som
snurra runt, 1880-t, i dial. även: vir-
vel, jämte ösv. dial. svirvlo f., något
som snurrar runt = no. svervel (väl av
*svirvil el. ombildat efter verbet), vatten-
virvel, fhty. swirbil, virvel (ty. schivir-
bel, förvirrat tillstånd), av germ. *siver-
bila-, nomen agentis till *swerban, virvla
runt (se f. ö. svarva). Jfr med avs.
på bildningen virvel.
sviskon, ä. nsv. sweizkon o. 1640, i
Lex. Linc. 1640: sweskan (liksom t. ex.
smultran, ållan; jfr Kock Sv. ljudhist.
4: 322 f.), jfr swedzkewatn B. Olai 1578,
motsv. ä. da. svedsken, da. sveskc, no.-
da. sviske, från ä. ty. zwesken, varav ty.
zwetsche (jämte qnetsche = lty. kwetse);
i sv. ombildat i anslutning till de många
bär- o. fruktnamnen på -o/i. Ordet är
liksom så många andra beteckningar för
trädgårdsprodukter ett romerskt lån (jfr
t. ex. kummin, körvel, kål, plom-
mon); ytterst från lat. damascena
(prnna), dvs. plommon från Damascus;
jfr ä. ty. damastpflaumen, damaskin,
eng. damask plum, nygrek. damåskénon
(-inon). Den ty. formen zwesken förut-
sätter närmast ett *hvaskina, varav dels
zw-, dels q u- (som i zwerch o. qnerch);
av ett *t(a)bascina, av ' damascéna (>
fra. damoisine) med t o. 5 för (/ o. m
möjl. på grund av etruskiskt inflytande
(jfr citron); från en form med b utgår
även ffra. davoisne (fra. prnnes d'avoine).
Jfr Brondal Substrater og laan s. 171 f.
— Ordet är sålunda nära besl. med da-
mast. — Den nsv. formen med / kan
bero därpå, att e i äldre sveskon upp-
fattats som dialektiskt; jfr t. ex. fesk o.
fisk. Möjl. bör den dock sammanhållas
med no. -da. sviske, vars i är dunkelt;
knappast från någon tysk dialekt.
svit, BABProt. 1650: 'Kongl. Maij.t
medh sin Svite.', Verelius 1681 som övers,
av isl. sueit, av fra. suite, till suivre, följa,
av lat. *sequere, klass. lat. sequi ds. (se
under se).
Svitiod, se under Sverige.
svivel, sjöt.: förtöjningslekare, Ekelöf
1881, (dial.) även: svirvel (vid fiske), t. ex.
Schröder, i sammans. -drag, -fiske, no.
svivel, eng. dial. sivivel, till sv. dial. sviva,
sväva, röra sig, vifta (även: svira), ä.
nsv. svifva, t. ex. Dahlstierna = isl.
svifa st. vb, svinga, vrida, ags. sivifan,
röra el. vrida sig, osv., med avlju ds-
formen *sivibön, *sivibcn, varom när-
mare under sväva.
svordom, Schroderus Com. 1640, sain-
mans. av -dom o. ett väl från ty. lånat
svullen
921
svång-
sbst. = flity. (eid)swuor, ed (ty. eid-
schwur).
svullen, egentl. part. till det urspr.
st. vb. svälla, fsv. svollin, med v från
inf., pres. osv., av ä. sullin = sv. dial.
sullen, isl. sollinn, no. sollen, ty. ge-
schwollen. — Svullna, inkoativ, motsv.
fsv. sulna. — Svullnad, L. P. Gothus
1623: swulnadt, motsv. ä. nsv. svullnad
1613 o. ännu t. ex. 1757, fsv. sulnadher,
bildat som bulnad osv.; i ä. nsv. även
si>ul(l)na o. sul(l)na (-c). Har undan-
trängt //i-bildningen fsv. sulme, ännu
på 1600-t.; jfr även fsv. snlne m. o. da.
sulme, svälla, varom under d. o. Egentl.
abstraktbildningar liksom de under
svulst anförda orden.
svulst, Schroderus Gom. 1Ö40: ådre-
svulst, Ekeblad 1651: svulst i halsen =
da., från ml ty. sivulst, ty. (ge)schwulst,
i avljudsförh. till svälla; bildat som lån-
orden b runst, fångst, g u n s t, ' -k omst
i inkomst, konst, vinst. — En likbe-
tydande inhemsk bildning är sv. dial.
sull, syll m., isl. sullr, no. svull, svoll
(med analogiskt v såsom i t. ex. sv.
svullen), mlty. sivul, av germ. *swulli-
till svälla (urspr. st. vb) som t. ex.
fsv. suller, svält, till svälta. Samtliga
urspr. abstr. liksom svullnad.
svyck, fest, 'supning', J. G. Sehultz
o. 1860: 'midnattszwyckens vilda fröjd'
(i Värjhugg o. nålsting s. 88), Strind-
berg m. fl.; o. 1860 även om person:
'Hvarthän, du gamle zwyck, i nattens
timma?' J. G. Sehultz i anf. arb. s. 87;
jämte vb. svyck a, E. Björck 1863:
zwyckat, G. L. Östergren 1864: zwgck-
ning; egentl. ett Uppsalaord, allmänt
ännu åtm. inpå 1890-t., av dunkelt ur-
sprung; sedermera undanträngt av hippa
el. andra slanguttryck.
svåger, i ä. nsv. även i allmännare
betyd, (liksom i fsv.), t. ex. Beronius
Beb. 1674 om släktskapsförhållandet
mellan två svärfäder, fsv. svåger, man-
lig frän de i följd av giftermål == da.
svoger, i ä. da. såsom i ä. nsv. o. fsv., från
mlty. sivåger ds. som i fsv. = fhty.
swägur (ty. schwager, svåger) = sanskr.
gväcurd- ds., av ie. *siiék(ii)r6-, s. k.
vriddhibildning (jfr höna) till ie. "sue-
k(u)ro-, svärfar (se svär- o. sväger-
ska), alltså egentl.: hörande till svär-
fadern. — Sålunda i de yngre språken
med en bet}^!. -specialisering liknande
den i må g. — I betyd, 'svåger' även
fsv. vwrsbrodhir, ä. nsv. verbroder Var.
rer. 1538, sv. dial. värbror Varend Bz
== isl. verbrödir, egentl.: mans el. ma-
kes broder, till isl. verr, man, äkta man
(jfr varulv, Värend, värld osv.); jfr
fno. verfadir, -möÖir, -systir, no. verfar
osv. — Ett urgammalt ieur. ord för
'svåger' är lat. levir, motsv. grek. däer,
sanskr. devär, fslav. dévcri, fhty. zeihhur,
ags. tdcor (med en guttural av omstritt
urspr.). — Beteckningarna för 'svåger'
syftade äldst uteslutande på den äkta
mannens broder; jfr under svär-.
svål, t. ex. Lind 1749, med l av s. k.
tjockt l av rd (rö) såsom i sk öl, spol,
stel osv., av ä. nsv. svård t. ex. B.
Foss 1621, Serenius 1741, i dial. även
sväl, fgutn. suarpr, huvudsvål (i sam-
mans, suarpsprangr, bristning av hu-
vudsvålen), fsv. swceip ackns., svål,
skinn, VGL I, grönsvwrdher, grönsvål =
isl. svgrör, fläsksvål, grässvål, no. svor(d)
ds., da. svo?r (i sht i sammans. fleske-,
gran-), av germ. *swardu-, med ä-for-
merna i sv. dial., fsv. o. da. från kasus
på -i; jämte germ. *swardö- = ffris.
sivarde f., huvudsvål, mlty.: hårig hud,
grönswarde, grässvål, mhty. swarte, hu-
vudsvål (ty. schwarte, gras-), ags. siveard,
swearö, fläsksvål (eng. sward, även: gräs-
svål). Många tolkningsförslag, men i
allm. blott mycket osäkra rotkombina-
tioner; se Falk-Torp s. 1222 o. littera-
turen hos samma förf. s. 15(51. Senare,
av H. Petersson Ar. u. armen. Stud. s.
52, icke osannolikt förklarat som en
avljndsform till lett. scberwe, tjock hud,
grissvål, av * schcrdwe, genom dissimi-
lation av 'schiverdivc, av urbalt. *sverdvé;
jfr betr. sch o. förlusten av d lett.
schmarwa, ngn el. ngt som stinker,
o. sniirdel, stinka, smards, lukt. I alla
händelser torde de germ. orden på ett
el. annat sätt sammanhänga med det
lettiska.
sväng" (dial.), tunn, fin, mager, svul-
ten, utan kärna, fs\ . svänger, tunn,
smal = isl. svangr ds., da. svang, in-
skrumpen, utan kärna; besl. med mhty.
bi far
922
svälta
swanger, böjlig; part.-adj. till svinga
(såsom t. ex. svank, svankryggig, till
germ. 'sivinkan cl. som vrång till germ.
"utringan, vrida); i de nord. orden alltså
ursprungl.: böjd cl. svängd inåt, varav:
insjunken o. d. — Härtill: sv. dial.
soånge, svang, ljumske (= isl. svangi),
bukten under fotbladet (= da. svang);
egen ti.: inböjning. — Svångrem, Dalin
1853, Strindberg 1880.
svår, fsv. svär, tung, stor, svår, vidrig
= isl. svärr, tung (i bildl. betyd.), got.
swérs, ärad, aktad (egen 11.: av vikt el.
betydenhet), fsax. swdr, tung, även: be-
römd, flit}-, swdr(i) (ty. schwer), ags.
swcér(e); östsv. dial. svär, no. o. da.
svaer med dunkelt ä (lån el. i-omljudd
biform till svår?); av germ. *swcér{i)a-
(med samma deklinationsväxling som i
t. ex. blöd, fast, sen, tunn, tät osv.):
besl. med litau. svariis, tung, sveriii,
sverti, lyfta upp, väga, svoras, vikt, alban.
vjer, hänga upp, samt trol. också lat.
serius, allvarsam, allvarlig (egentl.: tung,
av vikt).
svägerska, P. Brahe d. y. 1633 =
ä. d. svogerske (med anslutning till svo-
ger), från mlty. swegersche, avledn. av
mlty. sweger- = fhty. swignr, svärmor
(ä. ty. schwieger), ags. sweger, gramma-
tisk växelform till germ. *swehr- i svär-
(mor) osv., se närmare d. o. I ä. nsv.
även svägerinna t. ex. Gustaf II Adolf
= da. svigerinde, från ty. schwieger in,
svägerska, svärdotter o. (äldst) svärmor.
— Av detta gamla ord för 'svärmor'
bildades sedan mlty. swegerhére, svärfar,
o. ty. schwiegermutter, -väter osv., var-
ifrån da. svigermor, -far osv.
svälja, fsv. svcelgh{i)a st. vb. (ipf.
swalgh) o. svazlghia sv. vb, motsv. isl.
svelga st. vb, no. svelgja sv. vb, da.
svajige sv. vb, fsax. (far)swelgan st. vb,
fhty. swelgan, swelhan, ags. swelgan
(eng. swallow), av germ. st. vb. *swel-
gan; fsv. sv&lghia o. no. svelgja (for-
mellt = urnord. * swallian) torde vara
speciellt nordiska nybildningar. Se f. ö.
svalg. — I ä. nsv., t. ex. Bib. 1541, o.
fsv. även: frossa o. d.; se svalg. —
Den starka böjningen kvarlever i vissa
dial.; jfr även gamla bibelövers.: 'Hed-
ningarna swulgo o. frassade' (Bib. 1541:
swolgo), Dalins Arg.: svulgit. De ä. nsv.
o. fsv. formerna svulg(h)o, svnlg(h)en
(-o-) äro ombildningar av de ljudlags-
enliga fsv. sulgho, snlghen efter t. ex.
inf. o. ipf. på sv-; jfr under svälta o.
simma. — Nsv. ipf. svalde, sup. svalt
(vid sidan av sväljde osv.) bero på ana-
logisk ombildning efter typen valde,
valt. De anföras som biformer hos
Weste 18U7, men äro ännu under 1800-t.
sällsynta i litter. (M. Lönnberg 1888);
däremot rätt allmänna under 1900-t,
t. ex. Strindberg, Hellström Kuskar,
Aftonbladet.
svälla, fsv. svcella, st. vb (ipf. svall,
så ännu vid slutet av 1700-t. o. som
arkaismer senare, i nordl. sv. dial. o. i
finnl.) = isl., no. svella, no.-da. svelle,
ä. da. sv&lle, fsax., ags., fhty. swellan
(ty. schweilen, ipf. schwoll), st. vb.
Kausativum: germ. * swallian, låta svälla
= isl. part. pf. sveldr, mlty., fhty. swel-
len (ty. schweilen, ipf. -te); fsv. svcella
ut träns, beror kanske på lån från mlty.;
jfr got. ufswalleins, uppblåsthet, till
*swalljan. Germ. stam *swell- av *sweln-.
Jfr svullen (osv.), svulst. — Nda. har
i stället det besläktade sulme, ombildat
av ä. da. snlne (motsv. sv. svullna)
efter ä. da. solm, svullnad = fsv. sulme
(jfr svullen).
svälta, hungra, fsv. svalla (ipf. svalt),
även: svälta ihjäl = isl. svelt a, hungra,
dö, ä. da. svelte ds., da. dial. svalte,
försmäkta av hunger o. törst, dåna (i
nda. snlte, svälta, efter sbst. sult o. part.
sulten), got. swiltan, dö, mholl. swelten,
försmäkta, fhty. swelzan, förbrinna, ags.
sweltan, dö (eng. dial. swelt, dö, dåna),
av germ. st. vb. * sweltan. — Böjnings-
formerna svulto, svulten äro ombild-
ningar av sulto, sulten (efter svälta
osv.); jfr under svälja o. simma. I
ä. nsv. även ipf. svält, Lucidor (Sv. Vitt.-
samf. IV. 345). — Kausativum: germ.
* swallian = fsv. svcelta (ipf. svalte),
komma att svälta, svälta ihjäl (träns.), sv.
svälta träns., isl. svella, även: döda, ä.
da. svelte. I da.: sulle, både inträns, o.
träns., se ovan. — Antagl. besl. med fhty.
swellan, försmäkta av hunger, av "swcln-,
till germ. *swelan, brinna; se sval.
Alltså egentl.: brinna > försmäkta av
svämma
923
svärd
hetta > hungra ; med samma betyd.-ut-
veckling som i hungra o. i andra ex.
anförda av H. Petersson Ar. u. arm.
stud. s. 43 f. I fråga om betyd.-väx-
lingen 'dåna' ~ 'dö' se dessa ord. —
Härtill: svält, fsv. socelter {svälter), om-
bildning av sulter ds. i anslutning till
svcelta el. möjl. av ett gammalt germ.
*swalli-, avljudsform till germ. *sulti- i
fsv. sulter m., sylt f. = isl. sultr, da.
sult, svält, ags. swijlt, död, jfr got.
sivultawairpja m., nära döden, till germ.
st. vb. "swcltan; med samma växling
som i fsv. sucelgher m., svalg, o. isl.
sylgr, klunk, av resp. germ. *sivalgi- o.
*sivulgi-. Med avs. på växlingen i fsv.
av sulter o. sylt jfr fund o. fynd, sv.
dial. sull o. syll, svulst (se d. o.).
svämma, se under simma.
svänga, t. ex. G. I:s reg. 1555, från
mlty. (sik) swengen, svinga sig = ags.
swengan, slå (eng. swingé); jfr got. af-
swaggwjan, komma att vackla; av germ.
* swangian, kausativum till svinga (lik-
som sänka till sink- osv.). I da. samma
betyd, i stället svingc = svinga. —
Svängom, dans, C. F. Dahlgren 1833,
motsv. da. svingom ; bildat som krypin,
tittut osv.
svär- i svärfar (1632 : suere-), -mor
(1633, 1639), -son, -dotter. Till sv.
dial., ä. nsv. svär, svärfar (även : svåger),
fsv. svcer (jämte svcere) = mholl. zweer,
även svåger, fhty. swehur (ä. ty. schwä-
her), ags. swehor, swéor, svärfar, kusin,
jämte n-stammcn got. swaihra, svärfar,
av germ. *sivek(u)ra(n)-, motsv. ie. *sue-
k(u)ro- = sanskr. cväcura-, svärfar,
grek. (h)ekyrös, lat. socer (av *suek- så-
som soror, syster, av *sues-), alban.
vjéher, fslav. svekru, litau. szeszuras.
Motsv. ord för 'svärmor' är: sv. dial.,
ä. nsv. svära, fsv. svféra = isl. svara
(om formen: -ce- av -eh- se förf. Stud.
tilläga, t. Tegnér s. 238), got. swaihrö,
av germ. "swehrön, vilket kan vara en
n-utvidgning av ie. *suek(u)rä = grek.
(h)ekyrä, alban. vjeheT,\ som äro bil-
dade som fem. till ie. * siiek(u)ro-, svär-
far; men även med Schultze KZ 40: 400 f.
kan uppfattas som en ombildning (med
analogiskt h) av det indocur. ord, *sue-
kru-, svärmor, som är utgångspunkten
för de ovan nämnda beteckningarna för
'svärfar' o. som direkt motsvaras av
sanskr. cvacru (av *svacru), lat. socer,
fslav. svekry; även i armen. o. kelt spr.
Svärmodern synes alltså i äktenskapet
ha spelat en större roll än svärfadern;
jfr det armen, ordet för 'svärfar' skesr-
ayr, egentl.: svärmoderns make, även-
som med avs. på bildningen av motsv.
femin. de under änkling anförda ty.
wiltwer osv. De nämnda uttr. brukades
äldst endast om mannens föräldrar: för
makens släktskapsförhållanden till hust-
runs anhöriga funnos i urindoeur. inga
beteckningar; jfr svåger. — Orden höra
till reflex i v- o. possessivstammen sue-,
sin, egen, jfr syster, sed, Svear, sven;
om deras närmare betydelse jfr Leu-
mann ZfdW 11: 62, som i andra leden
kanske med rätta ser kur-, herre (kru-,
fru), i grek. kyrios, herre, osv. (annor-
lunda Berneker IF 10: 155: fslav. suri,
svåger, av *keuro-, jfr dock Walde2 un-
der socer).
1. svärd, fsv. svo3ip = isl. sverd, da.
sverd, fsax. swerd, fhty. swert (ty. schivert),
ags. sweord (eng. sivord), av germ. *swer-
Öa-. Mycket osäkra tolkningsförsök; lit-
teratur se Falk-Torp s. 1560, varförutom
H. Petersson Zwei sprachl. Aufsätze s.
71 o. Sperber WuS 6: 39 (enl. den se-
nare avljudsform till germ. stammen
* sward- i svål, alltså egentl. 'schwar-
tenbrett', med en flat sida o. den andra
begränsad av trädets naturligt välvda
yta; i så fall urspr. om svärd av trä).
— Andra samgerm. beteckningar för
'svärd' äro: 1. got. hairus = urnord.
H(a)eru- i personn., isl. hjgrr, fsax. heru,
ags. hcoru, besl. med sanskr. cäru-, spjut
m. m.; 2. got. mékeis, fsax. mäki, ags.
méce, isl. mwkir; från germ. spr.: fin.
miekka, litau. meczius, fslav. mici; väl
ej, såsom stundom antages, besl. med
grek. mdkhaira, dolk, svärd o. d.; 3. isl.
sax osv., egentl.: sten vapen (se sax 1).
— Åtm. vissa av orden för 'svärd' ha
urindoeur. anor, t. ex. isl. hjorr= sanskr.
cäru-; lat. ensis = sanskr. asi-, av ie.
*nsi-; men betyd, 'svärd' hade säkerl.
vid denna tid ej ännu utvecklat sig ( jfr
Schrader Sprachvergl. u. Urgesch. 3: 109
Heallex. s. 750). — Om andra europ.
S\ ;inl-
924
svärta
ord för 'svärd' jfr under svärdslilja.
Om s vä rd - i ortn. se följ. — Svärds-
lilja, [ris pseudacorus (m. fl. arter),
Francjkenius 1659 osv. = da. svcerdlilje,
efter ty. schwertlilie; jfr ty. schwertel-
(kraut), av mhty. swertele = mlty. swer-
dele, ovors. av lat. gladiolus ds., dimin.
till gladius, svärd (se glavfen]), o. av
grek. xiphion, svärdslilja, till .riphös,
svärd; jfr f. ö. eng. sword-grass el. span.
espadana ds. till espada, svärd (se spade
o. spader). Redan i fsv. förekommer
i samma betyd, svcerdhon, med analo-
giskt -on efter hiupon, nypon, miölon,
smultron osv. Växten har benämnts
efter de svärdlika bladen. — Svärds-
orden, från 1748, benämnd efter de i
dekorationerna förekommande svärden.
— S värd(s) sida, om de manliga lin-
jerna i en ätt, Lrelius 1588 = da. svcerd-
side, från ty.: ty. schwerlseiic o. mlty.
swerlside; jfr spinnsida.
2. Svärd- i ortn., av växlande ur-
sprung. Ordet svärd ingår väl i sjön.
Svärdlången Vedbo hd Dalsl., förr:
Suellang Bur., Suerdz-Lången 1600-t.
m. m.; i så fall efter sjöns ovanligt lång-
sträckta o. smala form; jfr förf. Sjön.
1: 598, SOÄ 19:243. Däremot ej säkert
i sockenn. Svärdsjö Dalarna, som vis-
serligen 1405 skrives Svcerdhasiö, men
1384 Swalesiö o. 1358 Swardsiö. Gårdn.
Svär(d)sta Bettna sn Sdml. skrives 1399
Swertista o. hör sålunda ej hit.
svärja el. svära, fsv. svceria (ipf. s(v)or)
= isl. sverja, da. svcerge, fsax., ags.
swerian (eng. swear), fhty. swerien (ty.
schwören); jfr got. swaran (sivör); var-
till sbst. fhty. eidswuor (ty. schwur),
med ja-avledn. isl. séri, fsv. ep-söre (osv.)
n,, ed, edgång. Kausativum: germ. *swö-
rian = isl. séra, låta svärja, besvärja
(liksom föra till fara). Till ie. roten
suer, tala (se svar); betydelsen av 'svärja'
väl från uttr. såsom fht}r. eidswuor, isl.
soerja eidum osv.; med avs. på betyd. -
utvecklingen se ed 2. — Om svordomar
(i dagligt tal) brukades förr i stället ofta
banna (träns. o. inträns.) o. bannas,
ännu t. ex. Mellin 1888: 'svor och ban-
nade' o. Cavallin 1875: bannas och svärja
(jfr skå. dial. i samma anv.), da. bände
(i något äldre da. även svcerge), i ty. |
flachen. — Svärja på magisterns el.
mästarens ord, efter Horatius Epist.:
jurare in vcrba magisiri. — Svärja som
en gar di st (el. dragon), jfr ty. fluchen
wie ein dragoner el. wie ein landsknecht,
eng. to swear like a trooper; svärja
som en åkare el. (Dalin 1853) som
en h3rrkusk, jfr fra. jurer comme un
charreiier. — Svärja som en mång-
lerska (el. Mun k b ro madam) har
gamla anor. Redan O. Rudbeck 1689
omnämner av månglerskorna med för-
kärlek använda okvädinsord (se sate);
jfr även Små-saker 1757 1: 147: 'Ingen
Månglerska mer swär' (ironiskt); alltså
samma seder, för vilka t. ex. de atenska
månglerskorna voro beaktade i anti-
kens Grekland. — Svärja som en rod-
da rm a dam s}'ftar närmast på de gum-
mor som i forna tider i Sthlm (t. ex.
under Bellmans dagar o. ännu o. 1850)
besörjde båttrafiken, t. ex. till Djurgår-
den, för att sedan närmast efterträdas
av dalkullorna med sina vevbåtar samt
sedermera på 1870-t. av ångslupar. I
uttr. svärja (o. ljuga) som en borst-
bindare t. ex. Dalin 1850, efter ty.
wie ein biirstenbinder schimpfen, är anv.
sekundär (se under supa o. borst).
De förhållanden, som en gång skapat
dessa jämförelser, ha förändrats el. för-
svunnit, men uttrycken kvarleva, om
också huvudsakligen inom ett äldre släkt-
led.
svärm, fsv. svcermber; i ä. nsv. även
svann; motsv. nisl. svcrmr, da. svcerm,
fsax. swarm, mlty. även -e-, fhty. swa-
ram (ty. schwarm), ags. swearm (eng.
swarm), av germ. *swarma-, *swerma-,
bisvärm, svärm, i vissa germ. spr. blott
det första, som väl är grundbetyd.; till
ieur. ljudroten suer, ljuda, surra, med
växelformen sur i sydty. dial. surm,
svärm, mhty.: sus, litau. surmå, flöjt (se
surra). Jfr svar, svirra, svärja.
1 . svärta, sbst., i b la n k svär ta o. d.,
t. ex. I. Erici o. 1645 = nisl., no. sverta,
da. svozrte, mlty. swerte f., fhty. swerze
(ty. schwärze), av germ. *swarliön, till
svart ss. t. ex. fylla till full, halta
till halt, fsv. handha, hårdhet, till hård,
sälta till salt, väta till våt.
2. svärta, fågeln Oedemia fusca, t. ex.
svärta
925
syfta
O. Rudbeck, Linné; jfr sv. dial. svårt,
svartand osv.; avledn. av svart (jfr
föreg.). I ä. nsv. även svarta, t. ex.
Schroderus Gom. 1640.
3. svärta, vb, fsv. svarta I, III =
nisl., no. sverta, da. sv&rte, mlty. siverten,
mhty. swerzen (ty. schwärzen); avledn.
av svart ss. t. ex. härda av hård;
med samma konjugationsförändring som
i d. o. el. som i gästa, hitta, häfta,
hämta, lätta, mälta, reta, rätta,
skifta, skämta, spänta, störta,
syfta 2, trösta, törsta, välta, vänta,
ysta m. fl.
sväva, Prytz 1622 (rim: bäffnar), Lex.
Linc. 1640, Spegel Gl. 1712, fsv. sväva,
= da. sv&ve; från mlty. sweven, fhty.
swebén (ty. schweben), av germ. * sanben
i avljudsförh. till germ. st. v. *siviban
(varom se svivel) o. dess kausativ no.
sveiva III samt till fhty. siveibön, sväva,
nisl. sveifa ds. I. — Ordet kan ej direkt
förbindas med ä. nsv. swefwa Bib. 1541
(Luther: schweben; jämte ipf. sweffde),
Schroderus Gom. (omswefivande), Spar-
man 1642 osv. Formellt, men icke till
betyd, motsvarar detta det nyss nämnda
no. sveiva; åtminstone delvis utgår det
dock nog i stället från ty. schweifen (av
"sweipan, se under svepa) o. har an-
tagit v i st. f. f{f) i anslutning till sväva.
Enl. Tamm Spr. o. st. 2: 221 har det
sedermera, med ombildning även av
vokalen, uppgått i det från lty. lånade
sväva, åtm. i vissa bildl. betyd. ss.
sväva ut, u tsvä va.
sy, (åtm.) 1540-t. = isl. sijja (ipf.
séÖa, soda av *siwidö), da. sy, got. siu-
jan, fsax. siiuvian, mlty. suwen, fhty.
siuwen, ags. siivian, seowian (eng. sew),
till en germ. rot sen(iv), su(w) = ie.
sen, sin '(osv.) i lat. snere, sy, sy ihop
(jfr sutare), sanskr. sivyati, syr, fslav.
seja, siti (av ie. *siu-), sy, litau. siiivu,
sinli; enl. åtskilliga även grek. kassyö,
flickar, syr skor m. m. (i så fall sam-
mans, med prepos. katå; jfr dock litte-
raturen hos Boisacq). Se f. ö. sud,
syl, söm. — Ett annat germ. ord för
'sy', ty. nähen osv., se nål o. nåt. —
En mera tillfällig nybildning till sy är
vbalabstr. sydd, Lindblom Räkneb.
1890; efter grodd, rodd o. sådd.
sybarit, i bildl. hem. Höpken 1767
(annars tidigare), förr även sib- = ty.
osv., av lat. sijbarlta, grek. sybariles,
invånare i Sybaris, en syditaliensk stad,
bekant för lyx o. veklighet. Jfr till
bildningen sodomit. — Härtill syba-
rit i sk, t. ex. Franzén 1798: 'till syba-
ritisk hvila'.
syd, i sjömansspr. samt i sydfrukt
m. m., Palmcron 1640 = da., från lty.
säd (mlty. siit) el. ty. sud (från lty.);
se söder. — Sydväst (huvudbonad
för sjömän o. d.) = da. sydvest, från
•noll. zuidivester osv.; egentl.: som skyd-
dar mot sydvästvinden.
syenit, Hisinger 1819 (si-) = ty. sye-
nit, fra. syénite, av lat. syenltes adj. (i
t. ex. s. lapis, röd granit, Plinius), av
grek. syenites, till Syéne i Egypten, be-
kant för denna stenart; jfr t. ex. brons
till Brundusium, koppar till grek.
Kypros, G}rpern; med samma avledn.
som i antracit, a p ätit osv., varom
under Ordbildning.
syfilis, Swalin 1847, i avledn. dock
o. 1800 = ty. syphilis osv. Beteck-
ningen först använd av den italienske
läkaren o. skalden Fracostoro från Ve-
rona i dennes dikt Syphilidis s. morbi
Gallici Ubri tres 1530; enl. F. efter her-
den Syphilns, som lider av denna sjuk-
dom. I Jahrb. f. d. klass. Altertum
13 (25): 72 f. uppvisar Fr. Boll, att
herdenamnet Syphilns av Fracostoro
hämtats från Ovidii Metam., där en av
Niobes söner kallas Sipylus. Med avs.
på -ph- for -p- jfr t. ex. senlat. Bospho-
rus för Bosporus osv.; se F. Burg ZfdW
12: 302. — I ä. nsv. o. sv. dial. före-
kommer i stället fransoser (från ty.;
se fransman), i ä. nsv. även vätska
pocker (se v ä 1 s k o. p o c k e r) m . m . : i
andra länder dessutom ord, som betyda
'den spanska' el. 'neapolitanska' el. 'tyska'
sj n k do me n.
1. syfta (i åsyfta osv.), i betyd,
'sikta' t. ex. 1640-t. o. ännu Sehlstedt
(jämte sigtar i samma strof), förr även
sifta, t. ex. 163!), egentl. samma ord
som sikta 2 (men nu vanl. om vilje-
riktning o. d.), med -//- för -A7- genom
falskt ljudutbyte, framkallat av väx-
lingen ft o. kl i en del andra lånord
syfta
920
sylta
från lty. med ursprungligt ft (såsom
häfta häkta, stifta «^ ä. stikta), o.
med övergång av i > y genom inverkan
av /'. Tamm. Fonet. kännet. s. 36. —
Härtill syfte (egentl. grundord till
syfta), i betyd, 'sikte (på skjutgevär)'
t. ex. Schroderus Lex. 1637.
2. syfta (malt), fukta, blöta korn till
malt, urspr. om omskyfflingen av det-
samma, egentl. samma ord som fsv.
sypta III konj., rycka = no. syfta III,
I, svinga, rista, rensa (korn) genom
skakning, hoppa m. m. Sammanhänger
med isl. soipta III, kasta, slunga, lycka
samman (dvs. minska) ett segel = lty.
sivichten, boll. zwichten (om segel), med
lty. övergång av -fl- till -c/j/- (se akter
osv.), varav i sin tur sv. svikta 2,
da. svigte i samma betyd.; säkerl. avlett
av ett germ. *swipt-, vbalsbst. till den
under svepa behandlade verbalstam-
men (däremot sannol. ej av germ. *swi-
paijan). Det formella förh. mellan
syfta o. isl. svipta är dock oklart o.
flertydigt. — Hit hör också sv. dial.
syfte, ögla i ringklockor, häftmärla på
bösspipa = no.
sykomor, se fi kon o. under mullbär.
syl = fsv., no., da.; motsv. fsax.,
fhty. siula, mhty. bl. a. siuwele (ty.
säule, pryl), mlty. suwele; instrumental-
bildning till sy (liksom skjul, tvål
m. fl.); jfr lat. subula ds. (av *su-dhlå),
fslav. silo. Utvecklingen av formen syl
är i enskildheter något oklar. Enl. Sie-
vers IF 4: 340 innehåller även fhty.
siula den ieur. avledn. -dhl- (ie. "seudhlä
el. *siudhlä). — Andra (ungef.) likabetyd,
germ. ord äro pryl; o. isl. alr ~ mlty.
dl, fhty. åla (ty. ahle), ags. él = sanskr.
årä, den senare alltså en indoeur. be-
teckning; se närmare det från mit}',
lånade ål 4. Syl- el. prylliknande verk-
tyg av ben, horn el. flinta ha anträffats
i de äldsta kulturlager.
sylfid, kvinnlig luftande, E. Sjöberg
1819 (i adj. -isk något tidigare), i sv.
vanl. i bildl. anv. : luftig, eterisk varelse,
av fra. sylphide, bildat med det egentl.
grek. suffixet -id- (bl. a. i sv. tegnerid)
till sylphe, manlig luftande (varifrån sv.
sylf Franzén 1801 osv.); f. ö. dunkelt;
möjl. av keltiskt ursprung.
syll = fsv. f.: syll, understa bjälken
i en byggnad, motsv. isl. syll, no. si///,
svill, da. syld, ags. syll ds. (eng. sill};
mlty. sul(le) (m. m.), m., tröskel, vilken
senare betyd, även uppträder i t. ex.
no.; av germ. *sulliö-, *sivelliö-; i av-
ljudsförh. till *swallia- n. i fhty. swelli,
syll, tröskel (ty. schwelle f.), jfr svale
o. sula 1—3. De nordiska orden syll
kunna utgå från en stam *sull- el. möjl.
*swill- (av *swelli-), med i/-omljud av
swi- (varom Kock Uml. u. Brech. s. 168 f.).
Stundom fört tillsamman med lat. so-
lum, mark, grund, som dock kanske
snarare är besl. med sal.
[syll, sv. dial., svulst, se under det
besl. svulst.]
1. sylt, 1824 ; deverbativum till sylta
1 el. ellips av sammans. såsom syltsa-
ker t. ex. Möller 1755, syltatyg G. F.
Gyllenborg.
2. Sylt- i ortn., t. ex. Sylten vid
Norrköping, Syltan vid Härnön (Här-
nösand), betecknar urspr. låg havsstrand
o. d., motsv. no., ä. da., da. dial. sylt
ds. = fsax. sultia, saltvatten, fhty. sulza
ds., även: sylta; germ. *sultiö-; alltså
identiskt med lånordet sylta 2; i av-
ljudsförh. till salt. Jfr sv. (vard.) sylta,
smörja, smuts, t. ex. Dalins Arg., o. (ä.)
sv. dial. sylta, träsk, Ihre.
1. sylta, vb, 1541, om körsbär; i ä.
sv. även: salta in, göra sur, t. ex. om
fårmjölk (jfr sv. dial. syltemjölk) o. sur-
kål; y. fsv. =, uppvisat blott i denna
senare betyd, (om olja o. kål) = da.
sylte, i ä. da.: salta in; från mit}', sul-
ten, koka i gelé, sylta in = mhty., ty.
sulzen, siilzen; i avljudsförh. till salt.
Alltså möjl. egentl.: lägga i saltlake, se-
dan i allm.: konservera matvaror (också
med socker). Dock kan betyd. -skift-
ningen även tänkas återgå på den gamla
betyd.-växlingen av 'salt' o. 'söt' hos
grundordet (se salt). — Härtill sbst.
sylt 1 o. sylta 2.
2. sylta, sbst. (maträtt), 1566 (oblik
kasus: sylto) = da. sylte, från mlty.
sulte, sylta, även: saltkälla, av fsax. sul-
tia, saltvatten = ty. sulze, sulze; till
föreg., alltså identiskt med det inhem-
ska Sylt- i ortn., se ovan.
3. sylta, Hedenstjerna 1883, ellips
sym-
927
synd
för syltkrog, Blanche 1845, Braun 1853
osv., egentl.: krog där simplare maträt-
ter ss. sylta serverades.
[Sy Ivan, Sylwan, familjen., se under
skog o. jfr Montan.]
sym- = ty., fra. osv., av grek. sym-,
framför läppljud uppkommet av syn-,
med (jfr synagoga, syn de ti kon), osv.
av attiskt xyn; f. ö. utan känd anknyt-
ning. — Symbol = ty. osv., ytterst av
grek. symbolon, kännetecken, vårdtec-
ken o. d., egentl.: tecken varigenom man
sluter till ngt, till symbdllesthai, bl. a.:
göra slutsats o. d., medium till symbdl-
lein, egentl.: sammanföra, sammankasta,
till bdllein, kasta (se bal 2). — Sym-
foni, förr även: sim-, t. ex. Triewald,
ytterst av grek. symphönia, samklang
o. d., konsert, till en avledn. av phöné,
röst, ljud (se fonetik). — Symmetri,
ytterst av grek. symmetria, till en av-
ledn. av metron, mått (se meter). —
Sympati, ytterst av grek. sympätheia,
medkänsla (se f. ö. antipati). Av det
grek. ordet är lat. compassio en över-
sättning, varefter i sin tur sv. medli-
dande, (åtm.) 1568, ävensom da. med-
lidenhed, ty. mitleid, isl. sampina o. mot-
svar. i slaviska m. fl. språk; jfr de
under utställning anförda likartade
fallen. — Symtom, ytterst av grek.
symptöma, tillfällighet, händelse, även:
olycka, till ptoma n., fall, olycka, besl.
med (det redupl.) piptein, falla (till en
rot pel, väl = pet, flyga; se fjäder).
syn, fsv. syn f. = isl. sjön, da. syn
(n.; i fda. också siun), got. siuns, fsax.
sinn, ags. sien, av germ. *se(g)wni-, bild-
ning på avledn. -ni, med Vernersk väx-
ling, till *sehwan, se (jfr t. ex. bön av *bö-
ni-); med avljudsformen germ. *sa(g)w-
ni- i mhty. sellséne, sällsam (se d. o.).
— Med avs. på det vulg. syn i betyd,
'ansikte' ('röda i synen' t. ex. Dalins
Arg., enl. Weste 1807 familjärt) jfr fsax.
(ge)siun ds. el. litau. veidas, ansikte, till
veizdPti, se, el. grek. öpsis till ie. ok",
se (jfr pan optik um o. öga); romarnas
öra, ansikte, innehåller däremot ett ord
för mun: ös (genit. öris). I denna be-
tyd, även syne n. t. ex. 1722, Wall in
1849, P. Hallström 1896, Ahrenberg 1908
(osv. i Finnl.); möjl. efter anlete, an-
sikte, tryne osv., men snarast == fsv.
syne n., beskådande = isl. syni, avledn.
av syn; jfr da. syn n. o. se f. ö. nedan.
— Komma till syn es, ungt uttr., äldst
i tidn.-spr. o. hos sydsvenska förf., SD
1894, VL 1895, J. Paulson 1895, seder-
mera även GHT 1898, Schuck 1898, S.
Lagerlöf 1899 osv.; jämte komma till
syne PT 1896, Elkan 1899; från da.
komme till syne (hos sydsv. förf. med på-
verkan från skå. dial.) o. sålunda knap-
past en direkt fortsättning av ä. nsv. kom-
ma uti syne 1708, jfr vara til(l)syne Karl
IX 1588, o. 1750 o. fsv. til sy nes o. til sy ne
i olika förb.; till fsv, syne n., beskå-
dande (el. möjl. delvis en försvagad form
av fsv. *til syna(r), gen. sg. av syn); se
ovan. — Till samma neutr. syne hör
även se i syne, hava sjmer, jfr ä. sv.
gå i syne, göra i syne Kudbeck 1698,
vara i syne 1711, 1712 (= sv. dial.),
stadde i syne (och förryckte, A. Reuter-
holm 1738). — I dial. (t. ex. Skå.) o.
vulgärspr. avledn. synamente, ansikte,
bildat som käftamente, efter rom. lån-
ord ss. regemente, traktamente osv.
— SjMikrets, Kolmodin 1750: 'sedt . .
nya dagen up vid syne-kretsen gå' =
da. synskreds, efter ty. gesichlskreis, övers,
av horisont. — Sy n pu n k t, Möller 1755
(under anamorphose), i litter. väl först
på 1770-t., vanligt fr. o. m. 1780— 90-t.;
förr även syne- = da., efter ty. gesichts-
punkt o. fra. point de vue, jfr mlat. punc-
tum visus.
syna, fsv. syna, visa, syna, besiktiga, III
= isl. syna, visa, da. syne, falla i ögo-
nen, besiktiga; avledn. av sbst. syn; i
betyd, 'visa' däremot av fsv. adj. syn,
sj^nlig, alltså: göra synlig (se - syn t). —
Till adj. syn hör också vb. synas, fsv.
synas = isl. sy nast, da. synes; äldst
opersonligt.
synagoga (Weste 1807 har betoningen
synagoga) = ty. synagöge osv., ytterst
av grek. synagöge, samlingsplats, försam-
ling, till syn, med (se sym-), o. en bild-
ning till dgein, föra (urbesl. med åka).
— Iä. nsv. även sinagoga, motsv. ä. ty.
sinagoge.
synd = fsv., da., isl.; i isl. äldre synd;
på grund av den senare formen, möjl.
dock med orätt, förklarat som ett germ.
synd
928
synnnerlig
psunjipö-t adj.-abstr. till germ. *sun(p)ia-,
skyldig, sann (= got. sunjis, sann); i så
fall bildat som t. ex. frejd, längd o. d.
En substantivering av samma adj., lika-
ledes i betyd, 'skyldig', är germ. *sundi3
genit. 'sun{ d)iöz, motsv. dels (med -///'-,
varav västgerm. -nn-) ags. synn (eng.
sin), formellt identiskt med got. sunja,
sanning; o. dels (med bibehållet (/) fsax.
sundia, fhty. sunt(e)a (ty. sunde) o. kan-
ske åtminstone delvis också nord. synd,
jfr naml. lapska lånordet suddn-, sundo],
som enl. Wiklund Lule-lapp. Wb. s. 131
utgår från urnord. *sund(i)ö. Otänkbart
är väl f. T), ej, att formen synd beror
på analogi, i vilket fall det nord. ordet
utan vidare kunde identifieras med de
västgerm. el. rent av betraktas som ett
gammalt lån från dessa Grundbetyd, i
germ. ksun(p)ia- är 'varande' (jfr got.
bisunjané, runtomkring, egentl. genit.
plur. : 'av de runtom befintliga') = ie.
'sntio- i sanskr. såtya-, sann, till roten
es, vara; i avljudsförh. till lat. sons, skyl-
dig, insons, oskjidig, av ie. *sont- =
germ. "sanp- i adj. sann (se närmare
d. o.): isl. sannr betjder både 'sann' o.
'skyldig'. Betyd, 'skyldig' har utgått
från en pregnant betyd, av roten es, vara.
Synd betyder alltså urspr. 'skuld', men
uppträder blott i sin nuvarande betyd.,
som ordet erhållit med kristendomen.
I de nynord. språken ha dessutom till-
kommit vissa för dessa karakteristiska an-
vändningar, i uttr. det är synd om,
motsv. da. det er synd for (no. -da. i),
tycka synd om, motsv. no. -da. synes
synd i (ej i da.), så synd det var (i
da. i stället: hvor det var skade). —
Härtill avledn. got. sunjön, egentl.: tala
sant, varav: rättfärdiga sig = isl. synja,
med den sekundära betyd.: neka, vägra,
fsv. synia, vägra, sv. dial. söna, avsäga
sig, försumma, söla, samt som bergv.-
term i t. ex. yruuan är sönad, om gruva,
när inmutarens rätt är försuten, jfr
Grufvestadgan 1884: 'Då grufanläggning
blifvit sönad'. — Syndabock, 1683 (i
betyd, 'stor syndare' el. dyl.), Lind 1749
= da. syndebuk, ty. siindenbock, egentl.:
den bock på vilken Israels barn enl. 3
Mos. 16: 9 lade sina synder. — Synda-
flod, Phrygius 1620, förr även synd(e)-
= da. synd/lod, efter ty. sundflut, av
mhty. sundenfluot, en tidig (1200-t.) folk-
etymologisk ombildning av mhty. sint-
ftuot (ännu hos Luther sindjtut), av
fhty. sinfhiot. Till flod, flöde, o. pre-
fixet sin- = isl., fsv. si-, utan avbrott
o. d., i t. ex. fsax. sinuwel, fhty. sinawel
osv. = isl. sivalr, fsv. sTval, alldeles
rund (jfr in = nord. f; se val 1), got.
sinleins, daglig (besl. med sanskr. dina-,
dag), sv. dial. sireyna, ideligen regna,
osv. = ie. *sem-, en, i t. ex. lat. simplex
(se simpel), med ie. -m > germ. -n i
slutljud; i avljudsförh. till sam-, sam-
man. Annorlunda, men oantagligt Wood
Mod. Phil. 9: 8 (: *sind-, flod = sanskr.
sindhu-, jfr hindu). Gotiskan har i
samma betyd, ett midjasiveipains, till
mid- o. sannol. besl. med svepa; f. ö.
ej fullt klart. — Syndapalt, 1760 osv.,
till ä. sv., sv. dial. palt i betyd, '(trasig)
stackare' (se palta), jfr Swedberg 1692:
'(Vi böra aflägga) . . gamla, stygga och
fuhla syndapaltor'.
syndetikon, t. ex. 1892, egentl. neutr.
till grek. syndetikös, sammanbindande
till syn-, med (se sym-), o. déö, binder.
syndikalism, av fira. syndicalisme, ny-
bildning med grek. avledning, i anslut-
ning till syndicat i betyd, fackförening',
egentl.: sällskap, till grek. syn, med (se
sym-), o. stammen i dike, rätt (besl.
med deiknymi, visar, sv. te, vb, o.
tecken).
synnerhet i uttr. i synnerhet, t. ex.
G. I:s reg. 1558: udi sundcrheeit, 1612,
udi synderheet, efter ä. ty. in sunderheit,
jfr ty. besonderheit, mlty. sunderlicheii,
till mlty. sunder, särskild (= sönder),
o. -het; se följ.
synnerlig", fsv. synnerlig, sunderliker
= isl. sundrlikr, -Hyr, da. sonderlig,
från mlty. snndcrlik, särskild, besjm-
nerlig, underbar = mhty. snnderlich
(ty. sonderlich), till mhty. sunder, sär-
skild o. d. = sönder; jfr synnerhet.
Förr i stället i samma betyd, stundom
afsynnerlig (efter lty. o. ty.) o. framför-
allt besynnerlig (fsv. besynnerliker =
da. besyndcrlig, ty. besonderlieh), vilket
dock o. under 1700-t:s förra hälft börjat
antaga sin nuv. betyd, av 'sällsam, un-
derlig o. d.\
synod
929
syrtut
[Synnerål, ortn. Vgtl., se Sun-
nerbo o. Ål.]
synod = ty. synode osv., ytterst av
grek. sijnodos, sammankomst, till syn-,
med (se sym-), o. (h)odös, väg (jfr
episod).
synonym = ty., osv., ytterst av grek.
synonymon, neutr. till synönymos, med
samma namn, till syn-, med (se sym-),
o. önoma, namn (se d. o.); jfr ano-
nym, pseudonym.
-synt i bok-, fram-, klar-, kort-,
lång-, när-, skarp-, svag-, sällsynt
hör till stammen i syn. Enl. Tamm
Avledn.-änd. hos sv. adj. s. 64 skulle
de alla, utom sällsynt, närmast vara
avledda av sbst. syn o. alltså bildade
såsom -b en t, -hyllt (se särsk. d. o.),
-lynt, -mynt, -näst, -sin t. Emel-
lertid böra de i stället snarast betrak-
tas som stelnade neutralformer (möjl.
påverkade av gruppen -bent osv.) av
fsv. adj. syn, synlig, uppenbar (även:
som synes rimlig) = isl. synn, uppen-
bar, no. syn, sjnilig, framsynt (jämte
synt o. synsk; jfr da. synsk, framsynt)
= got. anasiuns, synlig, mlty. sune,
synlig, klar, ags. gesiene, synlig, jfr ofris.
suriig, som ser bra; av germ. *sc(g)wni-
(se syn, sällsynt o. sällsam slutet).
Sällsynt hör till fsv. sialdsyn, till syn
i dess passiva betyd.: som ses; fram-
synt till fsv. f ramsyn, till syn i den i
no. bl. a. uppträdande aktiva betyd.
Efter mönstret av fram syn t äro kort-,
lång-, närsynt osv. bildade. Jfr här-
till även Lindroth Adjektivering af par-
ticip s. 109, 110.
syntax = ty. osv., av grek. syntaxis,
sammanställande, anordning m. m., till
syn-, med (se sym-), o. taxis, ordning
(se taktik).
1. syra, sbst., surhet o. d., fsv. syra,
surdeg, jäst = isl. syra, sur vassle, no.
syra ds., da. syre, syra, av urnord. *su-
riön till sur (som t. ex. sbst. fylla till
full, häl ta till halt, svärta till
svart, sälta till salt, väta till våt).
Parallellbildning: germ. *surin- = fhty.
suri (ty. säure). Jfr följ. o. under syre.
— Härtill avledn. sv. dial. syrka, väta,
sork, vattensjuk äng; möjl. genom för-
medling av ett verb = no. syrka, göra sur.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
2. syra, Runex = fsv., no. == da.
syre, av "säriön, jämte *surön i sv. dial.,
no. sura, fno. sura, ä. da. o. da. dial.
sure, mlty. sure, ags. sure; jfr sv. dial.
sursyra, ty. saueranipfer osv.; efter de
syrliga bladen.
3. syra, vb, fsv. syra (jfr part.
osyrdher) = no. syra, ty. säuern osv.,
av germ. *surian, till sur.
syre, kem., Ekeberg Nomenklat. 1795,
nybildning till sur liksom väte till
våt. — I kemisk anv. förekom tidigare
ett -syra i det av Bergman skapade
ordet luftsyra,, den äldre beteckningen
för 'kolsyra'. — För syre bildade 0r-
sted i stället ordet Ut.
syren, Linné 1746, i ä. sv. även siren
t. ex. 1754 (ännu i finnl.), i sydsv. dial.
dessutom sorin = da. syren (jämte sy-
ring), från ä. ty. syrene (ty. syringe),
av lat. syringa, till syrinx, rör, pipa,
av grek. syringx ds. (av ovisst urspr.);
med benämningen syftande på de ihå-
liga stjälkarna, av vilka bl. a. förfärdi-
gades turkiska pipor. Syrenen infördes
i de germ. länderna först på 1500-t. o.
kallades i ty. äldst wilder jasmin, var-
efter Franckenius 1659: wild jasmin.
— Om de romanska språkens beteck-
ning för 'syren' (fra. lilas osv.) se lila.
syrpris, se surpris.
syrsa, Syll. 1649: syrssa, av ä. sy-
ressa Lex. Linc. 1640, möjl. med se-
kundärt y för i, av siressa Var. rer.
1538, motsv. sv. dial. s/rsa, Få röm. så irsa
(av *slrsa), no. sirissa, ä. da. sirisse, da.
dial. serrise; i no. ombildat till siriksa
(efter riksa, knarra); ljudord efter in-
sektens läte, såsom ä. ty. zirse, ty. dial.
zirke, zirpe, fin. sirkka, polska swirk,
litau. svirplys osv. el. lat. cicäda el. fra.
criquel, provene. cricot, till ljudroten
krik, osv. — Om ty. grille, syrsa, se
grill 2. — Ty. heimchen, syrsa, är ett
diminutivum till fhty. heimo = ags.
håma ds., en gammal västgerm. avledn.
av hem. — Da. faarekylling, dvs. -kyck-
ling, syftar på det pipande lätet. Första
leden anses vara sbst. fara: syrsornas
sång troddes båda snar död för någon
i huset.1
syrtut, tidigast om överplagg (som i
fra.): lång överrock, i denna betyd.
59
syskon
930
system
sannol. hos Swedberg o. 1675, dessutom
1720 o. t. ex. hos Tersmeden 5: 199 från
1782: 'Han (dvs. hertig Karl) gick ofta
okänd i surtout omkring'; även: lång
livrock (ej som ytterplagg) t. ex. 1773,
Bell man o. in i senaste tid; förr även
om vissa ytterplagg för damer t. ex.
Bellman; numera, utom möjl. av den
äldsta generationen, blott om vissa uni-
formsplagg; 1798: surlout; av fra sur-
tout, av sur (lat. super), över, o. tout,
allt. Jfr de från samma område lika-
ledes från franskan lånade paletå,
pantalonger, redingote (ytterst eng-
elskt), väst. — Även i det numera föga
br. bor ds sy rt ut, bordsställ, Dagl.
Alleh. 1793, Cederborgh o. ännu t. ex-
Strindberg, efter fra. surtout (de table).
syskon, barn av samma föräldrar (i
fornspr. såsom väl även i regel i nsv.
om barn av olika kön), fsv. sys(t)kon
jämte systkan, systkin o. ja-avledn. sys(t)-
kine n., motsv. isl. sijstkin(i), da. se-
skcnde. Formen med -on beror (liksom
säkert -an) snarast på analogiskt avljud
till -in. Ordet innehåller ett av sy ste r
avlett adj. på -ig, o. ändeisen -in är det
bekanta germ. tillhörighetssuffixet -In
(se gyllene, svin); alltså *swestri%-in-,
'de systriga', motsv. fsv. fcepghar, fader
o. son (söner), o. fsv. möpghor, moder
o. dotter, isl. feÖgin, fader el. moder,
plur.: föräldrar; jfr (med adjektivisk
ändelse, utan det analogiska -r) runsv.
mup(r)ku (= isl. *médrgo); med gram-
matisk växling: got. bröprahans, bröder,
'de brödrige': adj. * bröprahs (bildat som
stainalis : stain). Systkin är liksom fed-
gin bildat med samma avledn. som ingår
i got. fadrein, föräldrar, o. lat. consobri-
nus, syster- el. syskonbarn (av *(co/j)-
suesr-in-o-s : soror, av *suesör, syster).
Se förf. Ark. 7: 5 f., Olson Appell, sbst.
s. 81. — Ty. geschwister betydde äldst
(fhty. geswester) blott 'systrar'; alltså
samma betydelseutveckling som i det
med syster etymol. identiska grek.
éores; sålunda (liksom i lat. consobrinus)
ett påfallande bruk att beteckna syskon
efter det kvinnliga könet. Annorlunda
dock sanskr. bhrålarau (dual.), grek.
adelphoi, -ai, lat. fratres i betyd, 'sy-
skon'. — En urgammal germ. beteck-
ning för 'syskon' synes ha förelegat i
ty. gelichtcr, nu: pack, tidigare: familj
o. d., koll. till fhty. léhtar, moderliv;
jfr grek. adelphös, broder, till a-, sam-,
o. delphys, moderliv (se Kluge Et. Wb.).
— Eng. o. fra. sakna sammanfattande
beteckning ('bröder o. systrar').
syssla, sbst., fsv. sysla, göromål,
ärende, befattning, ämbetsdistrikt, m. m.
= isl. sysla; jämte sysl = da. syssel
ds., isl. adj. sysl, verksam, o. vb. syssla,
i dial. även med betyd.-specialiseringen
'fodra (boskap), giva kreatur nattfoder o.
lägga ströhalm under dem' (jfr under
värpa), fsv. sysla (ipf. systi o. part.
pret. n. syst, syslat) = isl. sysla (-aÖ-
o. systi), da. sysle; möjl. besl. med ags.
siisl, pina (med samma betyd. -utveck-
ling som i värka, göra ont o. arbeta);
f. ö. blott osäkra anknytningar. — Betyd,
'förvaltningsområde' har ingått i en del
nord. ortnamn^ t. ex. da. Himbersyssel,
Vendsyssel osv. (på Jutland) o. önamnet
Ösel = isl. Eysysla, egentl.: ödistriktet
(varav öns estniska namn Särena är en
en översättning). — Sysselsatt, re-
dan Columbus Ordesk.: syssisatt (som
talspr.), Ehrenadler 1723, Dalins Arg.,
av äldre sysslesatl t. ex. Sahlstedt 1773,
av sysslosatt t. ex. Lind 1749, liksom
t. ex. vesseldjur: vessla. — Syssloman
(fsv. sysloman = isl. syslumaör) o.
sysslolös bero på nyare anslutning
till syssla o. till skriften o. i fråga om
sysslolös även därpå, att de båda le-
derna på sina håll senare sammansmält
till ett ord; jfr däremot sysselman 1644,
syssellös t. ex. Weste 1807, sysslelös t. ex.
Sahlstedt 1773.
syssling, nu blott i betyd.: kusin-
barn, tremänning, fsv. systlinger m. ra.,
kusin på mödernet === isl. syslingr,
egentl.: syskonbarn, avledn. av syster
(urspr. *syslrling-). Annan avledning:
fsv. systrungcr ds. = isl. syslrungr. Med
avs. på betyd. -förskjutningen jfr bryl-
ling. — I fsv. även pra>mamninger, -e
= sv. dial. tremänning, isl. primenningr,
no. trimenning, till tre o. man, jfr fsv.
pripimaper. I vissa dial.: nästsyskon{a)-
barn.
system = ty. = fra. systeme, av grek.
systema n., som är sammanställt av
syster
931
sa
flera stycken, till synistänai, ställa sam-
man, av syn, med (se sym-), o. ett vb.
rotbesl. med stå o. ställa. — I ä. sv.
stundom mask.: en systeme, t. ex. Ter-
smeden 1780-t., efter fra.
syster, fsv., isl. systir = da. soster,
urnord. swestar, got. swistar, fsax., fhty.
sivestar (ty. schwester), ags. sweoslor,
snster (eng. sister), av germ. *swestar,
av en böjning *swesör, plur. *swes(f)riz
(med /-inskott mellan s o. r såsom i
ström; sedan inkommet i andra kasus);
y i nord. spr. beror på utveckling av
swi- (i urnord. plur. *swistriR) till sy-,
antagligen genom iz-omljud. Ie. "suesör
= sanskr. sväsä (svdsar-), lat. soror
(jfr kusin), fir. siur, fuir osv., även i
armen. o. slavo-balt. spr.: det etymolo-
giskt identiska grek. éor Hesych. synes
betyda 'dotter, systerdotter' ('syster'
beter i grek. annars vanl. adelphe).
Alltså ett samindoeur. ord liksom bro-
der, fader, moder, son o. dotter;
av reflexivstammen sne, sin, egen (se
svear, sven, svär-, jfr se- i sin, sig);
senare leden anses vanl. innehålla ett
ieur. sbst. *sor, kvinna, jfr sanskr. fem.
plur. lisräh, tre, jämte fir. teoir (*tisores)
ds. (genom dissimilation av tris-), även-
som grek. öar, maka. Jfr syskon,
syssling. — Icke sällan som förnamn;
dock ej ens närmelsevis så vanligt som
Bror (stundom även Broder). Båda
i fsv.; Syster dock (något osäkert) be-
lagt endast i ortn. I fsv. uppträder
även fader som personnamn. Däremot
äro i de västnord. spr. dylika förnamn
betydl. sällsyntare. — Under 1700-t. o.
åtm. första hälften av 1800-t. kallade
fruntimmer, som voro mera intimt be-
kanta, varandra för syster, o. herrar o.
damer drucko syslerskål. I v. Effens
reseskildring från 1719 omtalas, att alla
hovdamerna vid Ulrika Eleonoras hov
använde denna benämning till varandra;
jfr den något försmädliga anmärkningen
i Trompeten 1812 nr 7: 'I Grenna äro
alla bröder och systrar' (andra ex. se
förf. Namn o. titlar s. 8G). Tydl. har
bruket (liksom tant till obesläktade)
utgått från de högre sällskapskretsarna.
Denna anv. ligger icke, såsom annars
kunde förmodas, till grund för saminans.
kaf fesj^ster, utan denna, som lånats
från ty. kaffeeschwester, sammanhänger
med 'syster' i betyd, av 'kvinnlig med-
lem av en klosterorden, nunna', alltså
egentl. skämts.: 'medlem av ett kaffe-
rep'. Härifrån också syster om sjuk-
sköterskor (Röda- kors-, Sophiasy-
ster osv.), motsv. i ty. m. fl. spr. —
Syster ka ka = da. sesterkaye, ty. sä-
sterkiichen, jfr lty. susler ds.; uppfattat
som innehållande ordet syster, en
härledning som dock förbjudes av de
tyska formerna; snarast i stället inne-
hållande namnet på den westfaliska
staden Soest. Omnämnt från Finnl.
1840 o. om svenska förh. från början
av 1800-t. (Albo hd; se Fatab. 1908 s.
213, varav dock ej bestämt framgår, om
just denna beteckning då var i bruk).
[sy ta, sv. dial., sörja för m. m., se
under det dock ej säkert besl. sot 2.]
1. så, adv., fsv. so, i svagtonig ställ-
ning uppkommet av ä. svo, svä = isl.
sva, no. so, fda. sva, da. saa, got. siva,
fsax., fhty. sö (ty. so), ags. swd, swce
(eng. so), jfr got. sivé, huru, o. flat. suad,
så; väl till reflexivstammen sue- i sanskr.
sva- osv. (jfr sven), med biformen se-
i sig, sin; urspr. i så fall med demon-
strativ betyd. — Så fram t, i dial. o.
ä. nsv. även så framt alt, fsv. sva framt
(även med at, um o. sum) = da. saa-
fremt, inneh. neutr. sg. till adj. framber
(se fram), urspr. väl i betyd, 'så långt
el. så vida kommet', sedermera: 'om
det går så långt'. — Såvida, t. ex.
Columbus, jfr fsv. swa wijdh, med
samma betyd. -utveckl. som i föreg., jfr
för så vitt = da. for saa vidt, ty. so
fem.
2. så, sbst., fsv. sä(r) m. = isl. sär,
da. saa, ags. sä (eng. dial. soe), av germ.
*saih(iv)a- (varav även lulelapska säd'a)
= litau. saikas, mått för flytande varor,
mjöl m. m., jfr seikiii, mäter med dylikt
mått. Härtill möjl. också fsv. säld n. =
isl. såld, mått för säd, av germ. *saiha~
dla-, avlett av så såsom isl. herald av
ker (se kärl); en annan tolkning se dock
under såll. Liden Upps.-stud. s. 81 f.
3. så, vb, fsv. sä (ipf. säpe, men part.
sä iu jämte säper) = isl. sä (ipf. sera,
av *sezö), da. saa, got. saian (ipf. saisö),
Båd
932
såll
fsax. säj an, fhty. sucn (ty. säe/i), ags.
sdwan (eng. soiw); besl, med lat. sero,
av *sizö, reduplicerad form (perf. sevi,
part. sätus, jfr säsong), fslav. se/a,
sejati, litau. se/H, .sr//; till ie. roten se(i"),
sa. Jfr sådd, s åd or, säd ävensom s il
1, sekel, seminarium. Om förhållan-
det till roten se(i), sikta (mjöl) o. d., se
såll; o. i fråga om övergången från
reduplicerande till svag böjning jfr blan-
da, blåsa, bo, stöta, öka, ösa.
såd, sv. dial., spad, soppa, fsv. sodh,
sup n. ds., avkok m. m. = isl. soÖ, da-
saad, av germ. *suda-, *supa- n., växl-
med *sudi- m. i ags. syde, fhty. sr//, gotl-
dial. syd m. (jämte sud n. o. snd m.);
med vanlig växling av neutrala abstr.
på -a (i sht. i nord. spr.) o. mask. på
-i (i sht. i västgerm. spr.) ; jfr under
bett, drev (jfr ty. trieb m.), grepp,
sken, skott, skred, slag, snitt, steg,
svek, såg (under suga), tåg 3. Därjämte
fem. -bildningar i mlty. sode, holl. zode
(zoo,zooi). Egentl. 'kokning' såsom (jämte
andra betyd.) i isl. o. no. Till svaga
rotstadiet av sjuda såsom (utom ovan
anförda fall) bud till bjuda osv. Om
de gotl. formerna se N. Carlsson Det
gotl. z-omljudet s. 28 (Göteb. högsk. års-
skr. 1921, II).
sådd, Serenius 1729; 1755 i sammans.
(råg-, sen- m. fl.); kanske uppkommet
i dylika o. i så fall egentl. sing. till så-
dor, se d. o.; snarare dock nybildning
till så efter mönstret grodd: gro, rodd:
ro. Av formella skäl kan ordet ej utan
vidare identifieras med fsv. *sap. Jfr
(delvis annorlunda) Noreen V. spr. 4: 65.
sådor, Bib. 1541, Serenius 1741, Lind
1749, ä. nsv. även såder t. ex. Lex. Linc.
1640, sing. sådha Var. rer. 1538, såda
Lind 1749 (jämte såd), y. fsv. sädher o.
sädha (ack.), till fsv. sing. säp, i rogh
sodh, rågkli? = isl. sdÖ f., no. saad, da.
saa(d)er, samma ord som säd o. möjl.
även sådd, men med betydelseföränd-
ring från 'säd' till 'kli, avfall av säd' o. d.
Jfr det besl. litau. sélenå, vanl. plur.,
kli o. d.
såframt, se under så 1.
såg1, fsv! sagh (y. fsv. saagh) = isl.
sgg, da. sav, mlty. sage, fhty. saga (ty.
dial. sage), ags. sagu (eng. saw); av germ.
*sagö-, jfr fin. lånordet saha (av *sag--
el. *sah-), med avljudsformen *segö- i
fhty. sega (ty. säge); till ie. roten sek,
skära, i lat. secäre (se sax, segel, sägg).
Med avs. på motsvarigheten av fsv. sagh
o. isl. spg se v. Friesen Nord. stud. s.
278, Noreen V. spr. 3: 120, Wigforss
Ark. 34: 219. — Gemensam indoeur. be-
teckning för 'såg' saknas. I ags. även
snid till snida, egentl.: skära. Lat. har
serra (snarast ljudhärmande) = t. ex.
span. sierra (jfr Sierra Nevada osv., om
sågtandiga bergskedjor); grek. priön, besl.
med prisma. — Sågbock, Kalm 1753,
motsv. da. savebuk, ty. sägebock, i eng.
i stället saw-horse; jfr ty. esel, åsna o.
sågbock, fra. baudet, åsna, sågbock m. m.,
chévre, get, ställning, o. parallellerna un-
der bock 1, ävensom liknande bildl.
anv. av djurnamn under kran, ramm.
[såg, sv. dial., källsprång o. d., se suga.]
såka, i sht. dial. (allm. i Svea- o. Gö-
tal. samt Finnl.), söla, gå långsamt o. d.,
Törneros 1825: 'Kan du på vanlig Sven-
ska fram dig såka', jfr Ehrengranat 1836:
'hvarken . . såk eller fjesk', motsv. ett
fsv. *söka, utan kända motsvar. å annat
håll.
[såka, sv. dial., suga, till en variant-
rot av suga, se närmare d. o.]
såll, kärl att sålla med, fsv. såld n.
— isl. sdld, da. sold, motsv. det urgamla
finska lånordet siekla, seula, av germ.
*sceÖla- el. *scepla- = ie. *sé-tl-o-, med
instrumentalsuffixet // (i b ill 1, nål osv.,
jfr även sill) till ie. roten se(i) i grek.
éthö (ie. *se-dh-), siktar, fir. sithlad (ie.
*sédhl-), sållande, siktande, litau. setas
m., såll, sijöti, sålla, fslav. sito n., såll,
m. fl.; jfr sil 2. Enl. somliga en speci-
alisering av ieur. roten se(i), så, i vb.
så osv., vartill möjl. även fsv. säld n.,
ett visst sädesmått, isl. sdld, no. saald (se
säd, men jfr så 2). Kanske dock sna-
rare av en gemensam grundbetyd, 'släppa
ut, låta sjunka' (jfr sen, sid). Om den
germ. grundformen se särsk. bill 1.
Litter. hos Liden Upps.-stud. s. 82. —
Avledn.: sv. dial. sälla, såll (= no. sådda,
isl. -scélda), sålling, litet såll. — Härtill
vb. sålla, som ersatt det äldre i sv. '
dial. kvarlevande sälda, sälla, ä. nsv.
sälla t. ex. Bib. 1541, fsv. strida (ipf.
933
såsa
-adhe) = isl. sådda (ipf. -da), da. scelde,
liksom t. ex. kam m a för sv. dial. käimna,
fsv. kcemba, lassa för låssa, låsa för
läsa osv. Med avs. på konjugationsför-
ändringen isl. ipf. -da > fsv. -adhe, sv.
dial. -ade se under skända. — Den
mest spridda indoeur. beteckningen för
'såll' är ie. * krldhrom el. *kreidhrom =
lat. cribrum, ir. criathar, ags. hrid(d)er,
fhty. ritera, likaledes en instrumental-
bildning, till ie. kri, sålla, sikta, varom
ren 3.
sång*, fsv. sånger av äldre sånger (jfr
till ljudutvecklingen lång, stång osv.)
= isl. spngr, da., fsax., fhty., ags. sang
(ty. sang, gesang, eng. song), got. saggivs,
av germ. * sangwa-, med samma avljuds-
stadium som det sannol. besläktade grek.
omphé (av ie. *song!lhå), röst, orakel,
till sjunga. — I fsv. med plur. -ar, men
i nsv. -er, liksom i gång.
[Sånnarp, ortn. Skå., se Sune.]
såpa, fsv. säpa = no. saapa, från ags.
såpe (eng. soap) = mlty. sépe (varifrån
da. sa>be), fhty. scifa (ty. seife), vilka
jämte lapska lånordet saipn-, saibbo,
visa hän på ett germ. *saipön, medan
fhty. seipfa o. fin. lånordet saippio sy-
nas återgå på germ. "saipiön; ett in-
hemskt germ. ord, som även tycks ha
betecknat harts (fhty. seifa, jfr ags. sdp)
o. åtminstone i denna betyd, hör till
germ. sip-, droppa, i sv. dial. sipa, da.
sive osv. (se sippra). Från germ. kom-
mer lat. såpo (med ai > ö; > fra. savon),
enl. somliga (i anslutning till en upp-
gift av Plinius) genom gallisk förmed-
ling. Man antager f. ö. ursläktskap med
lat. sébum (*sé[i]b-), talg. Jfr löd der,
tvål. — Enl. Sudhoff i Hoops Reallex.
4: 164 är såpan en germansk uppfinning.
sår, fsv. sär = isl. sär, da. saar ds.,
ined samnordisk övergång av -air- till
-är- (jfr arla) = got. sair, smärta, fsax.,
fhty. ser ds., ags. sår, även: sår (eng.
sore, ömt ställe); substan ti vering (liksom
t. ex. djup) av adj. ä. sv. .sår, sårig,
t. ex. Bellman: nåsan år sår, sv. dial.
sår, fsv. sär, sårad, smärtsam, öm, isl.
sårr ds., fsax., flit}', ser, smärtsam, ags.
sår (eng. sore); jfr adv. sv. dial. såra,
mycket, högligen, fsv. sära, da. saare =
fsax., fhty. séro, smärtsamt, i mhty.:
häftigt, i hög grad (ty. sehr), med en
betyd. -övergång av samma slag som i
sv. förskräckligt, rysligt o. d. (närmast
ur uttr. såsom sehr belriibt, egentl.:
smärtsamt bedrövad o. d.). Germ. *saira-,
varav finska lånordet sairas, sjuk, o.
lapska sarjas, sår; r-avledn. av roten
sai i fir. säeth, lidande, sjukdom, o. enl.
rätt vanligt antagande även lat. scevas,
rasande, sträng, m. fl. något mera osäkra
bildningar. — Diminutivavledn.: ä. nsv.
sårsa, skråma, t. ex. O. v. Dalin, C. G.
Tessin, bildat som t. ex. remsa: rem,
skårsa : skåra, sv. dial. korsa, liten
oredig sammangyttring av garn: köra,
lefsa: lev. Däremot innehåller sv. dial.
sårke, sårnad, intet diminutivsuffix, utan
utgår från fsv. sär(a)-öke = isl. sär(s)-
auki m. (till öka). — Ett annat nu-
mera i riksspr. utdött ord för 'sår' är
ä. nsv., fsv., isl. und = fsax. wunda,
fhty. wunta (ty. wunde), ags. wund
(eng. wound); i sv. dial. kvar i svor-
domen vass-fam-under, egentl.: vår Her-
res fem sår (se under vaser ra).
sås, 1642: sons, 1744: sauce, Lind
1749: -sås, 1752: såset best. f. = da.
sovs, ty., eng. sauce, av fra. sauce, ä. fra.
saulce, av ffra. salse, av vlat., mlat. salsa
(varav fsv. salsa, med salt beredd sås),
substantiverat fem. till lat. adj. salsus
(av *sald-to-), salt (urbesl. med salt).
Jfr den motsv. grundbetyd. i det be-
släktade sallat. — Alltså ett av de
synnerligen många lånord som vittna
om den franska kokkonstens inflytande,
t. ex. buljong, filé, färs, kotlett,
k r o k e 1 1, 1 e g y m e r, majonnäs, ome-
lett, puré, ragu osv. — Såskopp,
1781: Sauce Kopp. Om den överflyt-
tade bem. se följ.
såsa, vardagl., vara långsam, söla,
t. ex. A. Engström 1913, o. sås ig, lång-
sam. Möjl., såsom inånga andra dylika
vardagsord, uppkomna genom samman-
smältning av flera ordstammar, här t. ex.
d å sa, d å s i g, s å k a o. s o 1 a . Med hän-
syn till den dubbla betyd, hos söla
kan man dock med lika stort skäl
tänka på en utveckling ur såsa (ner
sig) o. d., smutsa, söla, egentl. med
sås, t. ex. Hedenstierna 1903, sås ig,
nedsölad av sås. — Härtill: såskopp,
såt
934
säga
långsam person, t. ex. St. Dagbl. 1900,
ett slags pleonastisk (pleomorf) bildning
a\ så. sa, söla, i anslutning till sås-
kopp, kopp för sås, av samma slag
som t. ex. bo/i nk, bov, gapstock, gap-
hals, skalmeja, skalle, snorgers, snorig
barnunge, spelorre osv., varom förf. Spr.
o. st, 1(>: (54 f.
1. såt, fsv. sal(l)cr, såt, förtrolig, ense,
nära förbunden == isl, sättr, föiiikt,
ense; enl. Liden hos Noreen Urg. lautl.
s. 25 av germ. *sa(n)lila- = lat. sanctus,
helig, okränkbar (se sankt); annor-
lunda Bugge KZ 20: 31. — Härtill även
fsv. sät, salt, fred, förlikning m. m. =
isl. sätt, scutt, ä. da. scet, av germ. *sa(n)hli-.
2. såt, dial. (f.) o. i jaktlitter., håll
för jägare, där de lägga försåt, fsv. sät
f., försåt, bakhåll osv.; se närmare un-
der säta o. jfr försåt.
såte, höstack, fsv. säte m. (dock osä-
kert, möjl. till säta- n.), jfr fsv. säta f.
(med. samma förbehåll) o. det säkert
belagda säta n., motsv. isl. sdta f., sv.
dial. såta f. o. n; satan o. såton n.; bild-
ningar till sitta, med samma avljud
som i försåt, såt 2, säta (dial.), säter
o. med avs. på det neutrala säta, såta
närmast att jämföra med de neutrala
/j-stammarna fsv. hema, hem, o. nysta;
sv. dial. såtan o. såton äro att bedöma
som hemman, nystan osv. Om det
inbördes förhållandet mellan såte o. såta
f. o. n. kan intet med bestämdhet sä-
gas; sannol. är neutralformen äldst. —
Från urnord, *sätö utgår det finska lån-
ordet saatto, höstack.
såvera, av fra. sauver, av lat. salväre,
rädda, till salvus, frisk, oskadd (se sa-
lut, salva 1, 2).
Säbrå, ortn. Angerm., av fsv. Siöbö-
rädh, dvs. sjöboarnas område; se råd
1 o. -rå 7.
Säby, Sätuna m. fl. ortnamn på Sä-
innehålla en biform till sjö (se d. o. o.
Sam).
säck, fsv. scekker = isl. sekkr, da.
sce/c, från ags. s&cc (eng. sack) = mlty.
sak, fhty. sac (ty. sack), got. sakkus, från
lat. saccus, från grek. sakkos, från hebr.-
fenic. saq; alltså ett gammalt lånord,
som synes ha följt handelsvägarna. Väl
egentl. om tygsäck; jfr däremot got.
batgs, skinnsäck (= bälg). — Kläda
sig i säck och aska, ett rätt oegent-
ligt uttr., efter Jer. 6: 26: 'O! du min
folks dotter, drag en säck uppå, och
lägg dig i asko'; med syftning på två
av de många sorgebruken hos israeli-
terna; 'säcken' har avs. på det som sorg-
dräkt använda grova säckt}rget (jfr Amos
8: 10).
säd, fsv. sä'p f., såning, sådd; utsäde,
frö, säd m. m. = da. sad, got. mana-
séps, mänsklighet(en), mlty. sät, såning,
utsäde, frö, sädesfält, mhty. sät (ty. saat),
av germ. *sä>di- = ie. *se~ti-, samma ord
som (utan omljud) isl. säd f., kli o. d.
(se sådor), o. sannol. sådd; jfr lat. sa-
tus, såning, säd (frz-stam). Parallellbild-
ning: isl. såÖ n., utsäde, säd, fsax. säd,
ags. satd (eng. seed), av germ. *scéda- =
ie. *se-to-, partic. Båda bildningarna
till så; jfr lat. satum n., säd. En in-
bildning föreligger i fsax., fhty. sdmo
(ty. same), frö, lat. semen (jfr semi-
narium), fslav. seme osv. Jfr även
litau. séklå, frö (ie. *setlä), formellt
nära överensstämmande med fsv. säld,
isl. såld n., ett sädesmått (se det ej sä-
kert besl. såll). — Härtill: sä de, fsv.
swpe — isl. sédi, av urnord. *sädia-
(* ga-sädia-) el. uppkommet i sammans.,
vartill den numera nästan enarådande
sammans.-formen sädes-, t. ex. sädes-
korn, fsv. säzdhiskorn.
säfferot, växten Libanotis montana,
Linné 1745, 1755, från Österg. o. sedan
upptaget av botanisterna; stundom även
säfserot; f. ö. dunkelt trots fram-
ställda förklaringsförsök.
Säffle, ortn. Vrnil., av ä. Säfele m. m.,
sannol. till sä-, sjö, i Säby, Säm, Sä-
tuna osv. (se sjö), o. fåile (till fall i
vattenfall, jfr t. ex. tillfälle även-
som fsv. -mynne, rymning, i ortn.
Å min ne, till mun, -döme till dom
osv.); alltså egentl. 'Sjöfallet' o. syftande
på det fall, som Byälven gör, innan den
utfaller i Vänern.
säga, analogisk ombildning av säja
(i nsv. talspråk o. ofta i ä. nsv.; fsv.
s&ia), vars ä beror på anslutning till
fsv. pres. sa>ghir; för fsv. siia, motsv.
sv. dial. sia, av fsv. sighia, av secghia
(ipf. sadhe, av ä. sag(h)pc, liksom lade
sägen
935
sälg
av lag(h)pe, jfr även hade av hafpe) =
isl. seyja, da. s/gr, fsax. seggian, fhty.
sagén (ty. sägen), ags. seggian (eng. sai/);
av germ. *sagén, med h> förlorat fram-
för jf o. med j-formerna från pres. *sagjö,
motsv. Utan. sakau, sakyti, säga, fslav.
soco, sociti, tillkännagiva; till ie. roten
sek" i lat. inseqne, imper.: säg, grek.
énnepe (av *en-sek"e) osv. Av Wiede-
mann m. fl. uppfattade som kausativi-
ska bildningar till ie. sek", se (se när-
mare under se). — Parallellrot: ie. sag
i fir. saigim, säger, talar, got. insakan,
omorda. — Jfr saga, sägen, sägn,
sägen. — Sagt och gjort, motsv. da.
so/72 sagt saa gjort, ty. gesagt, getan,
ital. detto fatto, lat. dictum, factum (huc
abiit Terent.), jfr grek. (h)äm' epos,
(h)åni érgon (Horn. II. 19: avriu enzid'
åjua /ludog ér]v, retékeöTO öé egyov). —
Som sagt, klandrat av en granskare i
Polyfem = da., efter ty. wie gesagt.
sägen, 1630: seijen, 1653: -segen, nu-
mera den vanliga sing. till sägner; se
f. ö. sägn o. beträffande förhållandet
mellan dessa ord närmare under sägen.
sägg, sv. dial., Smål., Vgtl., Hall.,
magert gräs, gräs som stått över vin-
tern o. frusit, småsäv i ängar, från mlty.
segge, ett slags träskgräs, Carex; rotbesl.
med sax, såg osv. till ie. sek i lat. se-
cäre, skära; jfr till betyd. -utvecklingen
under ag o. skära. 3 (växtn.).
Sägn, nu ovanlig sing. till plur. säg-
ner, fsv. s&ghn, omtalande, berättelse
osv. = ä. da. scegn, biform till fsv.
saghn, ä. nsv. sagn, varom se sägen.
Ä-ljudet beror sannol. på inverkan från
vb. säga.
[säj a re, ä. nsv., sol-, urvisare, se
visare.]
[säj ar verk, ä. nsv., tornur, se ur 1
slutet.]
säker, fsv. sceker, siker = ä. da. sek-
ker, da. sikker, från mlty. seker, av fsax.
sikor = fhty. sicluir (ty. sicher), ags.
sicor; lån från lat. seciirus, av se, utan,
o. cura, bekymmer, omsorg, varifrån
även fra. sår (> eng. sure). Alltså
egentl.: utan bekymmer; senare även:
fri från fara m. fl. betyd. — Säkert
som sex, där sex valts med hänsyn
till bokstavsrimmet; jfr eng. as scenre
as slcep, säkert som sömnen; jfr t. ex.
mat för måns (se Måns). Av samma
slag: snål som sex i Dalins Arg. 2: 83
(SVS I). Jfr säkert som fem med syft-
ning på de fem fingrarna (se fem).
säl el. själ, fsv. siat = isl. selr, ä.
da. siazl, mlty. sel, fhty. selah, ags. seolh
(eng. seal), alltså en samgerm. beteck-
ning; av germ. *selha-; f. ö. dunkelt;
ej besl. med grek. sélakhos, en fosfo-
rescerande broskfisk (till selas, glans).
Säl o. själ äro resp. obrutna o. brutna
former (såsom t. ex. berg o. da. bjerg).
— Sälhund = da. scelhund, från mlty.
selhunt, efter lätet; jfr ty. seehund. —
Om likbetyd. isl. kobbi osv. se kobbe.
En liknande hypokoristisk bildning är
lty. rubbe, holl. robbe (ty. robbc), f. ö.
av okänt ursprung. — Efter lätet gåvo
även grekerna sälen sitt namn phöke,
redan hos Homerus (jfr det vetenskap-
liga släktnamnet Phoca), en f. ö. isole-
rad bildning till den ljudhärmande rot
phö el. phöu.
sälg, Franckenius 1659, Verelius m.fl.,
motsv. isl., no. selja, da. selje, silje,
enl. vanligt antagande av germ. *sal-
hion (jfr nedan); avledn. av germ.
*sa//i- i fhty. sal(a)ha f. (ty. salche,
salweide), ags. sealh m. (eng. sallow\
jfr ags. salig m.; besl. med lat. salix,
pilträd, sälg, mir. sail (av stammen
*salik-). De lat. o. kelt. orden utgå
säkerl. ej, såsom också antagits, från
ie. si-. Fra. saule delvis från germ.
Grek. (h)elike f. (vartill enl. somliga det
bekanta bergn. Helikon, grek. (H)elikon)
hör kanske snarast samman med ags.
welig, sälg. — Ordet, gemensamt för de
västeurop. språken, synes vara bildat
med ett i ieur. trädnämn, i sht i lat., icke
ovanligt A-suffix (t. ex. lat. ilex, larix).
Jfr Hoops IF 14: 479. Enl. H. Peters-
son IF 23: 387 f. hör dock k-et till
roten, med betyd, 'vrida, slingra sig';
se sölja o. jfr vide; annorlunda, men
osannolikt W. Schultze Sitzungsber. d.
Berl. Akad. 1910 s. 795. — Den ovan
angivna germ. grundformen *salhiön är
möjl. oriktig; den av H. Pipping SNF
XII. 1: 17 i stället förutsatta 'salihön
Z> *sällö{n) kan dock icke accepteras.
— I sv. dial. upptrader allmänt en stam
sälja
i).
sällsynt
såld . antagl. med analogiskt, men gam-
malt (/; jfr ii. nsv, såld I. Erici o. 1645,
Risingli m. 11., siåld Franckenius.
sälja, fsv. scelia, överlämna, sälja =
isl. selja ds., da. scelge, sälja, got. saljan,
offra, fsax. sellian, överlämna, sälja, fhty.
selleri, ags. sellan (eng. seZZ); kansativum
i betyd, 'låta el. komma att taga' till ie.
roten sel i grek. (h)elein, taga, fir. sel-
laim, tager (Osthoff PBB 13: 457 f.).
Jfr handsöl, salu, sällträ. — Den
gamla betyd, 'överlämna' är i sv., da. o.
eng. riksspr. utdöd o. bar efterträtts av
den specialiserade 'sälja'; av samma
slag som germ. *lihwan, egentl.: lämna
= ty. leihen, låna, osv. (se lån), el. litau.
parduli, sälja, egentl.: överlämna (jfr
lat. c/are, giva), el. lat. emcre, köpa, egentl.:
taga. I ty. numera i stället verkaufen.
Om likbetyd. grek. pöléö se under fal
1. — Ett säkert inbemskt germ. ord för
'köpa' finnes också: det etymologiskt
dunkla got. bugjan, fsax. buggian, även:
bandia, ags. bycgan; jfr f. ö. under van-
del. På romerska bandelsförbindelser
med åtföljande lån hänvisa däremot
köpa, marknad o. mångla.
säll, förr i vidsträcktare anv. än nu,
t. ex. Linné Sk. resa s. 233: 'igenom
bwilket Inwånarne (i Skanör) kunna
blifwa sälla', i dial. även: lyckosam, glad,
kär i, fsv. säd(l) — isl. séll, no., ä. da.
sceZ ds. = got. séls, god, duglig; jfr ags.
scel n., f., lycka, lämplig tid; av germ.
*sceli-; i avljudsförb. till germ. *söliz- i
ags. sélra, bättre, o. germ. *saljan i isl.
seljast, bliva salig. F. ö. möjl. besl. med
lat. sölari, trösta, lugna (egentl.: göra
god el. lycklig); enl. somliga också lat.
salvus, välbebållen, frisk, räddad, salus,
bälsa, välgång (se salut), grek. (h)oloös
(av *soluos), hel, sanskr. sdrva- ds. osv.
Även andra, föga sannolika tolkningar
ha framställts. Litteratur se f. ö. Falk-
Torp s. 1538, Walde. Om sv. säll i be-
tyd, 'lätt drucken' (t. ex. Runeberg
Elgsk.: 'drucken och säll', Dalin 1853,
Sönd.-nisse 1863, 1880) o. i isl. séll i
den yngre betyd, 'arm, stackars' (jfr no.
samling, stackare == isl. scélingr, lycklig
människa) se salig. Jfr salig o. usel.
— Avledn. bl. a.: fsv. scela, lycka = isl.
scela, no. sivla; fsv. scela sik, prisa sig
lycklig = isl. sdda, göra lycklig, no.
scela ds., jfr ags. sielan, hända; fsv. sceld,
lycka — isl. *sddd i sammans., fhty. så-
lida, ags. sélö m. m., av germ. *scelipö-.
— Härtill sammans. fred-, vän-, se-
ger-, årsäll (de två senare arkais.) osv,,
fsv. sighcr-, vina-, arscel, motsv. isl. frid-,
sigr-, vinséll osv., da. fred-, sejr-, ven-
iieswl (jfr vän s äll).
sällan, fsv. saildan, siceldan, sialdan
(i fsv. även som adj.: såsom i da. o. hty.)
= isl. sjaldan, da. sjelden, mlty. seldene,
fhty. seltan (ty. sellen), ags. seldan, med
ombildningen seldum (eng. seldom); av-
ledn. av germ. adjektivstammen *selda-
i got. sildaleiks, sällsynt = fsax. seldlic,
ags. sel(d)lic samt i sällsam, sällsynt.
F. ö. av dunkelt ursprung. Har bl. a.
förts till pronominalstammen se- i sig
(jfr i så fall själv).
sälle, fsv. swlle, kamrat, stallbroder,
karl, sälle (jfr fsv. sälla, medsyster) =
no.-da., ä. da. selle, i da. dial.: ung man,
från mlty. selle = mhty., av germ. *sal-
jan-, avledn. äv sal, rum, alltså egentl.:
rumskamrat; se f. ö. gesäll o. säll-
skap. — Avledn.: sälla sig till, fsv.
s&lla (sik), från mlty. sellen.
sällsam, t. ex. G. I:s reg. 1556: siål-
samme ordh, väl här i betyd, 'besynner-
lig, underlig'; förr även : sälls3rnt (ännu
under 1800-t.:s förra hälft) == da. scel-
som (ä. da. sjceldsom), från mlty. sell-
sam = ty.; till stammen i föreg. o. -sam;
ombildning av ett ord motsv. flit}7, selt-
säni, mhty. selisceni, av germ. *-sa(g)wni-,
avljudsform med grammatisk växling till
se (germ. *sehwan); växl. med *se(g)wni-
i sällsynt o. syn (se d. o.).
sällskap, fsv. scbZ-, s&llaskap (även:
bolag o. d.) = da. selskab, från mlty.
selschap = mhty. selleschaft (jfr ty. ge-
sellschaft), egentl.: samling av kamrater,
se sälle o. -skap. — I dial. även med
betyd, 'samling av ogifta tjänare' t. ex.
'sällskapet äter'.
Sällstorp, socken i Hall., fsv. (fda.)
Sagelstorpa sokn, trol. = Saka>lsthorp
1344, till personn. Sakulf; se Lundgren-
Brate Sv. lm. X. 6: 212.
sällsynt, 1556: sielsindl, 1626: 'siäl-
S3rnte Undertekn', Stiernhielm Herc:
'Sälsynt af Anlete', Parn.: 'en sälsynt
sällträ
93?
sända
Perspectiv' = no. sjeldsynt, egentl. neutr.
till ä. nsv. sällsyn (t. ex. Bib. 1541, Schro-
dei us 1635, Linné 1751), fsv. scelsyn,
siceldsyn = isl. "sjaldsynn, ags. seldsiene,
av germ. *-se(z)wni-, jämte isl. sjaldsénn,
av *-sehwni-, till säll- i sällan, säll-
sam (se d. o.) o. fsv. adj. syn, som kan
ses, synlig (se -syn t).
sällträ, Linné o. 1750: sällträdet, el.
(förr vanligare) sä lt ra, Arvidi 1651,
Verelius 1681, Spegel osv., jfr ä. nsv.
såltebåll Petreius 1615 o. sältele(c)k
1547, båda i bet37d. av ett slags boll-
spel; motsv. no. seltra, selta, antagl. till
sälja i den gamla betyd, 'överlämna',
alltså: trä varmed bollen överlämnas;
liksom sv. dia], säntra ds. till sända.
De ä. nsv. formerna på sälte- bero i så
fall på gammal ombildning, sedan se-
nare leden försvagats till form o. betyd.
sälta, sbst., Bib. 1541, avledn. av adj.
salt, bildat som t. ex. fylla, lättja,
svärta, syra, sämja, väta.
sälting, växtsl. Trigloclrin, Linné 1742
osv., till salt, liksom t. ex. växtn.
äxing till ax; jfr da. salting 1793 ds.;
i sv. även saltgräs = ty. salzgras; efter
den saltaktiga smaken (åtm. hos de
unga skotten av havssältingen).
Säm, gård- o. sockennamn i västra
Sverige, ofta skrivet Sem(b), fsv. Scem
= no. Seni ; av urnord. * Saiwi-haim.au,
egentl.: sjöbygden, se sjö o. -hem 2;
jfr med avs. på ljudutvecklingen Säby
samt f. ö. t. ex. fno. Lcemr, sannol.
med M. Oisen MoM 1919, s. 14 f. av
* Hlaiwa-haimaR, till germ. 'hlaiwa-,
hög el. backe = urnord. hlaiwa Bo»
fsax. hléo osv. (besl. med ortn. Lena,
lid, sluttning, osv.); ävensom under
Salem.
sämja, vb, fsv. s&mia (ipf. sam(p)de,
satm(p)de), sammanhålla, sämjas el.
komma överens (opers.; jfr nsv. lag-
språk: 'sämjer dem ej', Jordab. 13: 1),
enas, överenskomma, överensstämma =
isl. semja, förena, enas, got. sämjan o.
s. sik, behaga, göra sig behaglig för;
avledn. av sam- i samma, sam- osv.;
liksom också sbst. sämja, fsv. samiia,
även: överenskommelse = fno. semja,
överenskommelse, ä. da. swmic, enighet.
Sämminghundra, härad i Uppl., fsv.
Smmingia hundare, dvs. Sämingarnas h.,
till ett ätte- el. folknamn * Sazminger,
varom se förf. Ortn. på -inge s. 150.
Jfr Närd ing-, Ärlinghundra o. un-
der hundra.
sämre, sämst, fsv. scembre, sämastcr
= ags. swmra, s&most, av ovisst urspr. ;
möjl. till en ie. rot sei o. besl. med adj.
sen (se d. o.); jfr t. ex. fhty. langseimi,
långsam, Persson Indog. Wortf. s. 364.
sämsk- i sämskskinn osv., jfr G. I:s
reg. 1554: semiske skin, motsv. ä. no.
semske . . skind 1516, da. semsheder el.
samisket la>der, från mlty. semes(ch) leder
1400-t. — mhty. stemisch (sdmisch) leder
1400-t. (ty. sämischleder); av ovisst ur-
sprung. Snarast från slav. spr. : tjeck.
zdmis, ry. zamsa, sämskskinn (enl. som-
liga från turk. semiz, fet), o. i så fall
inkommet till västra Europa på samma
vägar som saffian; jfr även schag-
rä-ng. Enl. andra äro emellertid de
slav. orden av germ. ursprung o. de
germ. i sin tur lånade från fra. chamois,
stenget, som självt synes vara ett alp-
ord (se gäms); härifrån eng. shamois,
shammy m. fl. former, sämskläder. —
Ehuru orden lånats i jämförelsevis
ung tid, är sämskgarvningen gammal i
Norden.
sända, fsv. samda = isl. senda, da.
sende, got. sandjan, fsax. sendian, fhty.
senlen (ty. senden), ags. sendan, av germ.
* sandian (varav lapska lånordet saddije-,
saddii), kausativum till germ. *senpan,
gå, resa (se sinom), alltså: 'låta gå el.
resa', bildat som vända till vinda,
slingra sig o. d. — Sändebud, fsv.
samdebudh (-bodh) n. jämte -bnpi, -man,
motsv. isl. sendibod, -bodi, -madr, till
verbalstammen i sända. I betyd, 'am-
bassadör' o. d. redan i y. fsv., t. ex.
1506: 'thette polniske sendebudet'. En
urgammal germ. beteckning är annars
got. airus, isl. prr osv. (se är na). Även
användes härold, egentl.: tjänsteman
vid hären (se d. o. o. det etymol. iden-
tiska Harald). Gamla latinska beteck-
ningar ligga till grund för de nu i hi-
storisk framställning brukade legat o.
nuntie, om påvliga sändebud; det
förra i lat. (legätns) med samma dub-
belhet i betyd, som fordom tillkom
B&nder
9;
särk
härold. Om grek. ångclos se ängel;
grek, kéryx betyder väl egentl. 'roparen'
(härtill />•(•/■///>( e >ion, varifrån lat. cädu-
eeum, om Hennes- el. Mercnriistaven;
jfr fru Lenngren: caducé i Kärleken o.
Dårskapen, efter fra.); grek. présbys,
egentl.: gammal (se präst). Se f. ö.
a m bussa d o. ges an t.
sänder i uttr. i s., sv. dial. även i
sann o. i sönder, fsv. scender, på en gång,
samtidigt, i sänder, jämte z scen, scen,
motsv. isl.-fno. (i) senn, på samma gång
(yngre fno.: i senner), senn, sedr även:
genast, fda. i scender. Flertydigt. For-
men med r kunde vara en analogisk
utvidgning av äldre scen, isl. senn lik-
som t. ex. isl. minnr, midr, mindre, till
fsv. min(n), got. mins. Enl. Noreen
Ark. G: 370 f. är emellertid scender osv.
en komparativ på ie. -ter- (jfr t. ex.
annan, efter), medan fsv. scen osv.
vore en bildning på -z (ett got. *sins
av *senos, jfr lat. minns, el. ett *sans
av saniz, jfr lat. magis); f. ö. av N.
sammanställt med got. snns, med ens,
strax, o. sönder. Man har också tänkt
på släktskap med germ. sinp-, gång (se
sinom, sända).
säng, fsv. sceng, siang = isl. scé(i)ng,
no. seng (även : sängdyna), da. seng (ä. da.
även sceing). Ett speciellt nordiskt ord
av mycket omstridd o. alltjämt dunkel
härledning. Litteratur se H. Pipping
SNF VIII. 1: 89, som själv utgår från
en urnord. sammans. * sahia-wangiR, jfr
fh ty. sahar, Carex, o. wang- i fgutn.
vengi, kudde, alltså: hökudde; jfr ags.
sceccing, säng, väl egentl.: med hö stop-
pad säck. — Förhållandet till ir. sceng,
säng, är oklart. — Betyd, 'trädgårds-
säng* beror på övers, av ty. helt; jfr
bädd. — Samgerm. ord för 'säng sak-
nas. I isl. dessutom hvila o. rekkja;
ty. har beitgeslell, bettstelle; eng. bed-
stead; fra. Ut av lat. lectus (till roten i
ligga, läger). Det bomeriska démnia
till démo, bygger (se timmer), visar,
att i södra Europa sängar i mera mo-
dern mening tidigt voro i bruk. — Till
sängs, fsv. til scengs, analogisk ombild-
ning (efter mask. o. neutr.) av fsv. til
stenga (av genit. sg. s(i)cengar), kvar i
i ä. nsv. till sängia t. ex. o. 1685, til
sånge t. ex. 1(559, 1685. — Sängfösare,
namn \)iiJ sup, av Beskow Lefn.-m. s.
185 omtalad från 1809 o. betecknad som
aftonsup, alltså äldst om den sup som
togs vid sängdags, men senare i vissa
trakter om den som föregick 'lilla Ma-
nasse', den sista i raden. Se förf. Sv.
stud. s. 367. — Sammans. -formen säng-
(ej sängs) beror på fsv. s(i)cenga- (genit.
till säng), varav närmast ä. nsv. sänge-.
sänka, vb, fsv. scenida = isl. sokkva,
da. scenke, got. sagqjan, fsax. senkian,
fhty., ty. senken, ags. sencan (i eng.
ersatt med det st. vb. sink), av germ.
*sankwian, kausativum till 'sinkwan (=
sjunka) såsom sända till germ. "sin-
pan, gå, osv. Jfr sinka 4. — Härtill:
sbst. sänka, motsv. ty. senke; sänke n.,
nybildning till vb. sänka.
[sänna, sv. dial., bryne, se sand.]
särdeles, fsv. scerdeles, för sig, sär-
skilt, hälst = sen isl. sérdeilis, da. scer-
deles, adverbiell genit. till fsv. refl.-pron.
scer, sig (dat.), o. del (se isär). I vissa
dial. även adjektiviskt: särskild; hos
t. ex. Leopold i betyd, 'egendomlig'.
säregen, Bolin Eur. statsl. 1868, 71
(Finnl.), V. Bydberg 1872 o. 1873, osv.,
av Bydqvist SSL 5: 233 (1874) stämplat
som osvenskt; som rent citat från da.
(»saereget») Sv. Biet 1841; från da. scer-
egen, egendomlig, förr: särskild, utbild-
ning av da. scer ds. = fsv. refl.-pron.
scer osv. (se föreg.).
särk, i dial. även: skjorta, fsv. scer-
ker, skjorta, lintyg = isl. serkr, da. serk,
jfr fin. lånordet sarkki (möjl. ungt),
motsv. ags. sierc m. o. sierce f., skjorta;
genom lån från ettdera hållet samman-
hängande med Utan. sarkas, klädes-
plagg, ryska sorocka, skjorta, osv. Stun-
dom sammanställt med de dock till
betyd, mycket avvikande mlty. sark,
serk, likkista, fhty. saruh, mhty. sarch,
behållare, skrin, likkista (ty. sarg). Av
andra betraktat som lån från senlat.
sarcia, en bildning till lat. sericuin, si-
den, se silke, sars o. jfr Brondal Sub-
strater o. laan s. 182 o. där citerad
litteratur. — I fornspr. äldst om det
plagg, som män o. kvinnor buro när-
mast kroppen; tidigast ersättande både
rock o. skjorta, av ylle; senare av linne
särla
939
sätt
el. hampa. Använt om mansplagg i
t. ex. fsv. mwssoswrker, mässkjorta; jfr
dial. altare- o. mässesårk Skå., även-
som bärs är k. Dock redan i fornspr.
stundom betecknat som ett kvinnoplagg
(i motsats till skgrta). Med syftning
härpå bl. a. i ä. nsv. särkkarl, äkta
man som står under toffeln, o. särkadel,
adelskap på kvinnosidan. Sin nuv. vul-
gära prägel bar ordet åtm. vid slutet
av 1700-t.; det betecknas av Weste 1807
som 'lågt'. Samma betyd. -specialisering
som i sär k föreligger i lintyg, som
förr även kunde användas om mans-
skjorta (se tyg).
särla, poet., sent, Stiernhielm, ä. nsv.
se(e)rla Bib. 1541 osv., fsv. sirla, i an-
slutning till arla ombildat av * sipla
(fgutn.) = isl. sidla, da. silde, sv. dial.
silla, med suffixet -la till *sip-, sent —
isl. sid osv. (se sist). Om en motsatt
påverkan av särla på arla se d. o.
Emellertid skulle r i särla också kunna
förklaras som beroende på en ljudlags-
enlig utveckling; jfr dial. örla = ödla.
säsong", från fra. saison, årstid, egentl.:
tiden för sådd, av lat. salio (genit. sa-
tiönis), sådd, till pf.-participstammen sal-
av serere, så (urbesl. med vb. så).
säta, dial.: gagna, passa, anstå, akta,
lyda, betyda, även sätta, ä. nsv. sät(l)a,
lyda, bry sig om, akta, fsv. siét(t)a ds.
= isl. séta, lura på, förorsaka, veder-
faras, råka ut för, sammanhänga med
m. m., ä. da. o. da. dial. satde i samma
el. likn. betyd., av urnord. *sätian,
avledn. av fnord. sät, egentl.: sittande,
i förs åt (se d. o.), isl. sät, bakhåll,
no. saat, fiskeställe, sv. dial. såt, försåt
(om jägare) = ags. scét ds., mlty. säte,
sittande, mhty. säze, även: säte, boning,
av germ. *scé/ö-, samma avljudsform till
sitta som i s å te, säte, s äter, under-
såte osv. Verbet säta har alltså grund-
betyd.: lura el. giva akt på. — For-
merna med -//- bero på anslutning till
ipf. sätte o. sup. .sä//.
säte, fsv. scele, sittplats, tron m. m.
== isl. smti (varav eng. seat), da. scede,
motsv. mlty. gesäte, sele, fhty. gizåsi
(ty. gesäss), av germ. *sa'lia-, till sitta,
väl närmast till adj. isl. scétr; med
samma avljudsstadium som i försåt,
såte, säta osv. Jfr med avs. på bild-
ningen läge. — En urgammal besläk-
tad o. likbetyd, bildning är isl., no.
sess m., säte, motsv. ags. sess n., av ie.
*sed-to- till sed, sitta, jfr lat. sessus (av
"sed-tu-), sittning (se session). Härtill
avledn. fsv. scesse, roddare (egentl.: med-
roddare) = isl. sessi; med urspr. för-
stav, ga-; alltså bildat som likbetyd,
ags. geselda : seld, säte, el. som gesäll,
gran n e, n a m n e.
Säter r., fäbodsställe, i dial. f.; fsv.
* safter i scetra lapa VML = no. swter f.,
isl. scetr n., sannol. av germ. *säilaz,
*s&tiz, ie. *sedos, *sédes, alltså en s-stam;
i avljudsförh. till ie. *sedos i sanskr.
sädas n., säte, uppehållsort, grek. (h)é-
dos, säte, till roten sed i sitta; i säter
med samma avljudsvokal som i försåt,
såte o. ipf. pl. fsv. säto (ä. nsv. såto).
Med sanskr. sädas identiskt är sannol.
isl. setr n., sittande, uppehållsställe, sä-
ter, no. set i ortnamn, jfr isl. sölselr,
solnedgång = fsv. solswter, jämte, med
förlorat r, fsv. solsa;t = sv. dial. solsätt.
Otänkbart är emellertid ej, att såväl
isl. scétr osv. som setr äro r-bildningar av
samma slag som bur, läger, timmer,
åker. Hit höra f. ö. en mängd sv.
ortnamn, t. ex. Säter, Sät(t)ra o. på
-säter, -sät (t) ra, fsv. Sceter, Swtra:
endast en särskild utredning kan här
avgöra, i vad mån de etymologiskt mot-
svara isl. sd>tr el. setr. — Med avljuds-
stadiet -e- även: isl. set n., upphöjd del
av sovhuset ((elda)skäli), sjgt n. plur.,
boningsort m. m., ags. set, slätt, fäfålla
m. m., gesetu n. plur., boningsort, fsax.
gisetu n. plur., av germ. *seta-. — Av
ortnamn, som innehålla säter, komma
familjen, på Sett er-, Sät(t)er-, Zet-
ter- o. Zätter- ävensom Zethrseus
(efter Sä t ra i Nke).
säteri, 1554: setterij; inhemsk bild-
ning, med den urspr. romanska än-
deisen -eri, i st. f. sätesgård; av
samma slag som lånordet län der i el.
de av utländska ord ombildade fögderi,
prost er i osv.
1. sätt, i på sätt o. vis, på detta
sätt, umgängessätt o. d., O. Petri
1528: 'efter theres sätt' = da. scet, till
sätta,
satt
940
socken
2. Sätt i tågsätt, möjl. från eng. sét,
till sätta; jfr föreg.
satta, i ii. nsv. såttia, ännu vid mit-
ten av 1700-t. (Botin 1777 klandrar
bruket), fsv. seeffa (ipf. sa/te, sivlle) =
isl. sef/a (ipf. setta), da. sceffe, got. satjan,
fsax. settian, fhty. sezzan (ty. setzen), ags.
settan (eng. sef), av germ. "satjan, kau-
sativum till sitta (liksom t. ex. lägga
till ligga, spränga till springa);
motsv., med avljudsstadiet -ö- sanskr.
sädayati, fslav. sadiii m. fl. (jfr i&l.svéfjh
~ sv. söva). En del användningar av
ordet härstamma från ty., t. ex. sätta,
om typer, sätta livet till, sätta en
ngt i huvudet, sätta i stånd (se
stånd), sätta sig, om hus, m. fl. —
Sätta b oeken till trädgårdsmäs-
tare, efter ty. den bock ziun gärlner
setzen, jfr da. saztte bukken til at passé
havresa>kken, saitte rawen til al vogte
gais, fra. donner la brebis å gärder au
loup, låta vargen vakta fåret, ital. fare
il Inpo (vargen) guardiano delte pec-
ore (fåren) osv. — Sätta någon på
det hala, Botvidi 1619; jfr L. Petri
1555: föra folk på hala gatan; motsv.
da. fere en paa glatis, ty. jemandcn
aufs glatteis fiihren. — Sätta näsan i
vädret, se näsa. — Sätta sig på sina
höga hästar, motsv. ty. sich aufs hohe
ross setzen, fra. monter sur ses grands
chevaux osv. — Det ä. nsv. uttr. sätta
brillor el. glasögon på någon i betyd,
'bedraga, slå blå dunster i ögonen på'
(med motsvar. i ä. da. o. ä. ty.) berodde
därpå, att bruket av glasögon under
1500-t. blev ett allmänt mod, som så-
lunda för mången mer hindrade än un-
derlättade seendet.
[Sätuna osv., ortn., se Säby.]
säv, Scirpus, i dial. även säva, siva
(i vissa skån. dial. plur. säuer, även om
kaveldun, Typha), fsv. sa>f n. = isl. sef,
ä. da. sev, da. sif; eng. dial. seave från
nord.; ett speciellt nord. ord; väl en
urspr. s-stam, av germ. *set>az, *sebis;
möjl., med Falk-Torp, med syftning på
den ihåliga porösa stängeln, till ie. sip,
droppa, i t. ex. mlty. séver, slem, växel-
form till sib i sippra osv., o. i så fall
kanske besl. med ty. sieb, såll, osv. (se
sikt 2); jfr analogien: fslav. sitii, säv:
silo, såll. — Numera väl blott koll. o.
med rfen-kön, såsom redan t. ex. Sahl-
stedt 1773 (m.), uppkommet ur plur.
best. f. säven, använt som koll. Som
neutr. ännu t. ex. hos O. v. Dalin. I
individuell betyd, i nsv. i stället säv-
strå. — Härtill en del ortn., t. ex. Säv-
s jö. — I västgerm. spr. i stället bl. a.
ett germ. *benula- = fsax. binut, fhty.
binuz (ty. binse), ags. 'beonot (eng. bent);
av ovisst ursprung.
[säv, sv. dial., sikt, såll, se sikt 2.]
[Säva sta, ortn. Uppl., till fsv. per-
sonn. Sighvald, se under Sig- slutet.]
savenbom, Juniperus sabina, G. I:s
reg. 1555: sävenboum (-vän-), förr även:
siwen-, sibcn- = da. sevenbom, från ty.:
mlty. sevenbom (saven-, savel-, sage(n)-)
= fht}r. sebinboum (ty. sebenbaum, sie-
ben-, segen-, sage-), jfr fhty. sevina, ags.
safine (eng. savine, -b-); av mlat. savina,
lat. sabina herba, dvs. sabinsk ört, med
tillagt mlty. bom, träd (se bom 1, bux-
bom).
sävlig, i ä. nsv. även: lugn, stilla, t. ex.
Columbus (om vind), fsv. suzfliker, suef-,
stilla, saktmodig = no. seveleg, jfr fsv.
siwver ds., sv. dial. såver, (åtm. i slit)
ett Götalandsord, även: sävlig, vartill
sv. dial. säv(a) sig, lugna sig, isl. sefa,
lugna, no. seva; egen ti.: bringa till be-
sinning el. dyl., till isl. sefi, sinne = ags.
sefa, av germ. *sefan- el. *seban-, i av-
ljudsförh. till fsax. andsebbian, anmärka,
fhty. intseffen, inse, av germ. *-sabjan,
till ie. roten sap i lat. sapere, smaka,
lukta av, vara vis, möjl. identisk med
den i save, saft.
socken, sbst., söckendag, fsv. sökna-
dagher (-o-), sykna-, sykn- = isl. sijkn
dagr, no. sykn(a), da. sognedag; till adj.
socken i socken t n. (t. ex. 1662:
'hvarcken heligt eller söckent'), fsv. sökn,
sykn, fda. sykam, icke hälgad el. avskild
åt Gud = isl. sykn (knappast sykn),
fri från . skuld, ansvarsfri (med -y- ge-
nom H-omljud i vissa kasus av -vi-) =
got. swikns, oskyldig, ren, kysk, jfr ags.
swicn, fritagande från anklagelse (f. ö.
av dunkelt ursprung); under anslutning
till ett adj. av helt annat ursprung, fsv.
sokn = isl. sökn, som kan användas för
lagsökning el. rättegång (jfr isl. söknar-
sö(d)
941
sölja
dagr), till s ö k a (se s o c k e n). Jfr betr. en-
skildheter i ljudhistorisktavs. Kock Ljud-
hist. 1: 487. — I dial. även: ängslig,
ledsen, ledsam; utgående från motsätt-
ningen till feststämningen under helgen.
sö(d), dialektord, m. o. f., får, tacka,
även (i plur.): småkreatur, stundom
(t. ex. i Dal.) även om större boskap,
fsv. söper m., boskapsdjur, småkreatur,
särsk. får, fgutn. soypr = isl. saudr, får,
get, no. saud m., får, egentl. = got. saups
f., offer (se d. o.), av germ. *saupa-,
*saupi-, till sjuda, koka, alltså: det
som kokas, väl urspr. abstr.: kokning.
— Ordet är i betyd, 'fårhona, tacka'
allmänt i götal. dial. (i Ogtl. dock ofta
el. oftast bägga), men saknas i denna
betyd, i ett stort antal mellan-, nord-
o. ösv. bygdemål, där i stället bl. a.
tacka, tassa o. bängsa förekomma.
söder, adv., y. fsv. söd(h)er (med om-
ljud från kompar. sypre), av super =
isl. sndr, av germ. *sunpra- (jfr till ljud-
utvecklingen sv. dial. are, andra, fsv.
aprir, av *anpr-); jämte germ. *sunpa-
= fsax. sulh, mlty. sut, suder (jfr boll.
Zuidersee), fhty. sund(ar) (kvar i högty.
ortn. Sundgau osv.), ags. sud (eng. soutli);
från germ. spr. lånat i fra. sud; jfr syd;
f. ö. bildat som norr. Av ovisst o. om-
stritt ursprung. Kanske snarast till suu-
i germ. "sunnön, sol (se söndag); alltså
'solsida'; jfr grundbetyd, hos öster o.
anm. under norr. Säkerl. ej 'havsvind'
(till sun d) el. 'högervind' (jfr ags. swiÖra,
höger), ej heller 'den fuktiga vinden' (jfr
nedan). — Även som sbst. : fsv. super
= isl. suÖr n. osv. — Härtill: adj. södra,
från oblika kasus av fsv. södhre, äldre
sypre, jämte supre, sundre m. m.; om
omljudet se under norra. Se f. ö. su li-
nan o. Sunnerbo. — Väderstrecket
'söder' benämnes i andra spr. t. ex. ef-
ter vindar (t. ex. grek. nötos, egentl.:
sunnanvind; enl. somliga besl. med sö-
der, jfr ovan), dagstider (t. ex. lat. me-
ridies, egentl.: middag, o. t}', mittag)
m. m. — Ä. nsv. söderl, åt söder, av
söder åt, liksom vånstert av vänster åt,
jfr bildningen av dit, hit o. vart.
Södermanland, fsv. Supermanna land,
dvs. södermännens land (söder om Upp-
land).
Södertälje, se Tälje.
[söja, sv. dial., rusa åstad, gå fort
(om väderkvarn), se under sucka.]
söka, fsv. sökia (ipf. sotte, sökte), söka,
besöka, söka inför rätta, lagsöka, utsöka
= isl. sékja ds., da. sege, got. sökjan,
söka, tvista, fsax. sökian, fhty. suochen
(ty. suchen), ags. sécan, söka, besöka, an-
gripa m. m. (eng. besecch, enträget bedja,
eng. seek, söka, det senare med k för ch
j från ags. 2 p. sg. séest, sccÖ); motsv. lat.
sägire, spåra, märka, vädra, grek. (/?)e-
géomai, visar vägen o. d. (av *sägeio-); i
avljudsförh. till germ. st. vb. *sakan (se
sak), lat. sagax, som har gott väderkorn,
skarpsinnig, fir. saigim, söker. Jfr soc-
ken. — Sv. dial. sokna, såkkne, söka,
är avlett av det vbalsbst. *sökn, sökande,
som ligger till grund för socken.
1. söla, smutsa = fsv. (ipf. -adhe,
part. pass. n. sött): vältra (i smuts),
doppa, besmitta, motsv. no. soyla (pres.
-er), da. sole, got. bisauljan, befläcka; jfr
även sv. dial. saula; i avljudsförh. till
fsax. sutiad 3 p. plur. pres., besudla, fhty.
bisutjan (ty. sich siihlen, suhlen, vältra
sig i en pöl), ags. sulian (eng. sully),
mlty., fhty., ags. sol n., gyttja, gyttjepöl
o. d., ävensom sol ka; jfr lett. sulät,
besmutsa; väl av samma grundrot som
i sur o. sörja (jfr Persson Upps.-
stud. s. 192). — Härtill fsv. söla, dy-
pöl, motsv. no. saula el. soyla pöl,
da. sele, smuts, alltså urnord. 'saulön
o. sauliön.
2. söla, dröja, Karl XII: 'gå och se
livad de söla efter' (enl. uppgift i ett
arbete av o. 1730); vid denna tid lik-
som också långt senare sällsynt i Utter. ;
egentl. = föreg. ; med samma betyd. -
utveckling som i t. ex. sv. (vard. o. dial.)
sabba, subba osv.
sölja, fsv. sylghia — isl. sylgja, fda.
syliai, da. dial. sylje, da. solje, solle; ett
speciellt nordiskt ord, av germ. *sulgiön;
snarast, med H. Petersson IF 23: 3cS7 f.,
till en ie. rot selk", böja (sig), onasa Ir-
rad bilorm till roten i slinga, slänga
(se f. ö. sälg); jfr till betyd. ty. vinken,
spänne, sölja, till ring. — 1 danskan
nu uppfattat som betydande 'silver-
smycke' (på grund av likheten i uttalet
[söll-], vilket i damspråket framkallat ana-
Sölvo
g
4 2
söndag
logibildningen gulje, gullsmycke (Sand-
feld-Jensen Sprogvidenskaben s. 90).
Sölve, mansn., fsv., fda. Solve, Salvc
= isl.-fno. Sploe; jfr fno., isl. Sglver,
Salver (-/>//), väl en sammans. Sgl-vér
(jfr Hlpdvér, Olvér), se Lind Ark. 11:
271. Däremot ej, såsom också antagits,
en substantivering till ett isl. *sgli\ gul
= ags. salu (eng. salloiv), fhty. salo.
Sölvesborg, stadsn.,fsv. Sölfuidtzborg,
Syluesborgh m. m.; möjl. till ett fsv.
personn. Sölvidh (med samma senare
led som t. ex. Sighvidh, nu Seved, fsv.
*Ölvidhi se Ulvestorp, osv.).
1. söm, r., fsv. sömber, söm, även
abstr.: sömnad = isl. saumr ds., da.
som == mlty. söm, rand, kant, fhty.
so um, söm, sydd kant (ty. saum), ags.
séam, söm, kant (eng. seam), av germ.
*s(j)auma-, avljudsform till sanskr. syu-
man-, söm, band; jfr även hy men; m-
avledn. till roten i sy, bildat som dom,
dröm, töm osv. Jfr följ., sud o. söm ma.
— Om ett annat germ. ord för 'söm'
se nåt.
2. söm, n. (hästsko-) = da. som n.,
motsv. isl. saumr, nubb, spik (kollekt.)
= föreg. Det neutrala könet beror på
att den kollektiva singularen uppfattats
som neutr. plur.; jfr W. Cederschiöld
Genusväxl. s. 28. — Alltså egentl.: sy-
ende, sammanfogning. Betyd, 'spik, nubb'
har uppkommit därigenom att i forna
tider plankor o. d. förenades medelst
vidjor o. senor; efter uppkomsten av
trä- o. järnspikar överfördes benäm-
ningen på dessa.
*söma (*sömma), fgutn. söijmä, sijmä,
anstå, kläda, fsv. syma (liksom dyma
av döma), soma, pryda, anstå = isl.
soma, hedra, finna sig i, no. soma, an-
stå, ä. da. some, da. somme sig, ags. sé-
man, förlika, tillfredsställa (eng. seem,
anstå, synas), av germ. *sömian, avlett
av ett gammalt nu i sv. utdött ord för
'heder, behag', fsv. söme = isl. some,
ära el. heder (som visas); jfr fsax. sömi,
passande (= finnl. dial. sym), vartill av-
ledn. fsv. sömd, heder, ära = isl. sémd;
avljudsform till sam- isamman, samme
osv. Jfr sv. dial. såm(m)a, anstå, hövas,
fsv. scemer (pres.) ds.
sömma, fsv. söma = isl. sauma, da.
somme, av germ. *saumön; jämte "sau-
mian = isl. seyma (fästa med spik), lty.
sortien, ty. säumen; avlett av söm. —
Härtill sömnad, 1649 osv., vartill en-
staka nybildningen söm na.
sömn, fsv. sömn, symn = da. sovn,
jfr fno. sefn; motsv. isl. svefn, sömn,
dröm, fsax. sweban, dröm, ags. swefn,
sömn, dröm, av germ. *swebna- = ie.
*suepnö- i sanskr. svåpna-, sömn, dröm,
lat. somnus (av ie. *suepnos), sömn (jfr
somnambul; med avledn. somnium,
drömsyn, varav fra. songe) ~ ie. *supno-
i grek. (h)ypnos (se hypnos), fir. siian,
fslav. sunti (-n- av -pn-), sömn, dröm,
osv.; jfr litau. säpnas, dröm (med avs.
på växlingen s-~su jfr under sex, sig).
— Andra besl. bildningar: lat. sopor,
ags. sweofot. — Med avs. på bety^. 'dröm'
jfr under d. o. — Det östnordiska ordet
är svårligen ljudlagsenligt utvecklat ur
*sivebna-, utan beror på något slags om-
bildning i anslutning till rotvokalen i
sova. — I ty. o. eng. har ordet ut-
trängts av resp. schlaf o. sleep, besl.
med slapp. — Sömntuta, se tuta 1.
[sön a, sv. dial., försumma, söla, av-
säga sig, samt som bergv.-term, om
gruva, t. ex. Grufvestadgan, se under
synd slutet.]
söndag, y. fsv. söndagh m. m., av
äldre synnodagher jämte sunno- — isl.
sunnudagr, da. sondag, från fsax. (el.
ags.): fsax. sunnundag, fhty. sunnuntag
(ty. sonntag), ags. sunnand&g (eng.
sunday); jfr finska lånordet sunnuntai:
övers, av lat. dies solis = grek. (h)e-
méra (b)éliou; till got. sunno f., sol,
isl., fhty. sunna (ty. sonne), ags. sunne
(eng. si//?), ävensom got. sunna m., fsax.,
fhty. sunno (jfr Sonfjället); till stam-
men sun-, sol (se söder), med -nn- sna-
rast från genit. *sunnes osv.; avljuds-
form till stammen snans- i avest. xveng,
sol (genit.), osv. jfr mir. forsunnud, upp-
lysande; till en rot su, lysa, vartill även
sol. Jfr sun tält. — Uppkomsten av
-ö- (-//) i söndag osv. är omtvistad:
enl. somliga ljudlagsenlig utveckling
mellan s o. nn; jfr tunna; se dock
Seip 2: 32. — De romanska språken
känna däremot ej dies solis, utan ha
i stället bildningar, som utgå från
sönder
943
söt
(dies) dominicus el. dominica, dvs. Her-
rens (dag), t. ex. fra. dimanche, ital.
domenica, span. o. portug. domingo; jfr
grek. kijriaké (se kyrka). En över-
sättning härav är det kristna isl. drot-
tinsdagr. — De slavobalt. orden för
'söndag' betyda 'dagen då man icke ar-
betar', t. ex. fslav. nedélja osv. — Sön-
dagsbarn, Thet swenske nitet 1738,
Livin 1781 : 'Söndagsbarn, som äro födde
med segerhufva'; i annan betyd. (el.
åtm. med annan tolkning) Swedberg
1709; motsv. i da. o. ty.; med anled-
ning av den uppfattningen att på sön-
dagen födda barn utrustats med sär-
skilda naturgåvor. I samma bem. åtm.
förr (t. ex. i Skå. o. Smål.) även tors-
dagsbarn.
sönder, sv. dial. även sund(er), fsv.
söndir, synder, sunder, även i sunder
(Sdw. Tillägg) = isl. (i) sundr, no.
sund(er), da. sender, fsax. sundar, -or,
för sig, särskilt, fhty. suntar, ags. sun-
dor, synder (eng. asunder, av ags. on
sundran), jfr got. snndrö ds. Mlty.,
mhty. sunder (ty. sönder) har utvecklats
till prepos. med betyd. 'utan*. Jfr adj.
mlty. sunder, säregen, fhty. suntar, mhty.
sunder (ty. besonder). Enl. somliga, t. ex.
Bugge, motsv. sanskr. sanilur, utom, utan,
grek. äter (av *snter), utan, skilt från,
besl. med lat. sine, utan. Enl. andra (se
Noreen Ark. 6: 370, Kluge ZfdW 8: 312)
till ie. sem, en, en gång, i lat. seinel,
en gång, grek. (h)dpax (av *sm-pax) ds.,
got. simlé, en gång, förr ; jfr grek. (h)d-
teros (av * sm-ter-o-), den ene av två; i
vilket fall ordet egentl. betydde 'i två
(delar)', jfr kymr. tian ner, halv. Se även
sänder. — Vokalen ö (y) i östnord.
spr. beror väl på ljudlagsenlig utveck-
ling av u (jfr under söndag, tunna).
— Härtill vb. söndra, fsv. syndra =
isl. sundr a, da. sendre, mlty. sunderen,
fhty. suntarön (ty. sondern), ags. syn-
drian m. m. (eng. sunder). — Jfr syn-
nerhet, synnerlig.
Sörbygden, se följ.; Sören, mansn.,
se S e v e r i n .
1. sörja, sbst., Bureus Suml. o. 1600
(anfört som ångermani.), Sahlstedt 1773
= isl. syr ja, avledn. till isl. .son m.,
no. sor; avljudsformer till germ. *saura-
= sv. dial., fsv. sör m., smuts, ä. da.
sor, isl. saurr, no. saur; ingående i
ortn. Sörbygden (fno. Saurbéjar)
Boh.-l.; kanske i avljudsförh. till sur
(se f. ö. där anförda ord) o. sannol.
rotbesl. med söla.
2. sörja, vb., se sorg.
sörna, väsentl. dial., förtorka, vissna,
smål. sönna, fsv. sörna = nisl. seyrna,
no. soyrna, avledn. av sv. dial. sören
jämte sör, förtorkad, vissnad, no. soyren
jämte seyr (av *sauza- med s-omljud)
== mlty. sör, ags. séar (eng. sear), jfr
mhty. sören, vara torr, motsv. litau.
sansas ds., fslav. suchu ds., grek. auos
(av *sauso-) ds., sanskr. cösa- (av sösa-),
som uttorkar; alltså ett samindoeuro-
peiskt adj.; jfr även alban. 'dan' (av
*sausniö, torkar, träns., G. Meyer), lat.
sudus, torr (av *suzdo-).
sörpa, sbst., I. Erici o. 1645, motsv. ett
fsv. *syrpa — no.-da. serpe; liksom ä.
nsv. sörpe Spegel 1712 (= sv. dial.) om-
ljudsformer till ä. nsv. sorpa (Arvidi
1651?), Spegel 1685, Serenius, Lind o.
i sv. dial., ävensom no. surpa o. surp
ds., ä. sv. o. sv. dial. sorp n. ds., isl.,
no.: smuts. Härtill vb. sörpa, jfr sv.
dial. sorpa o. no. surpa. Sannol. till
en labialutvidgning, germ. surp-, av ro-
ten i sörja 1. Sv. sörp är snarast ett
deverbativum av vb. sörpa.
sörpla, Spegel 1712, äldre: sörpla
Spegel 1685, Lind 1749, jfr surpa i sig
1811, motsv. mhty. sur(p)feln ds., till
ty. dial.1 surpfen, siir(p)fen ds.; besl.
med lat. sorbeo, grek. rophéö, litau. sré-
biii, fslav. sriibati ds.; urspr. ljudhär-
mande; knappast däremot till sörpa,
jfr grek. röphos, tjock, slemmig dryck.
Likartade o. likbetydande bildningar
äro sv. o. no. dial. slurpa, mlty. slurpen,
ty. schliirfen; o. sv. dial. slurka (se un-
der si ur k). Ett annat likbetydande
ljudord är fra. hinner.
söt, fsv. söter = isl. sötr, söt, behag-
lig, kär, da. sod, fsax. swöti, fhty. swuozi
(ty. siiss), ags. swéte (eng. smeel); av
germ. *swö~tu-i "swötia- (jfr lapska lån-
ordet suolas o. d., av *s(in)öliz el. *s(u>)ö-
iuz) = ie. *suädu-,1 fem. *siiädui- i
sanskr. svädii-, grek. (h)ed$s, söt, lat.
simris, sol, ljuv (egentl. fem. -formen,
sot
944
taburett
såsom i mollis, sc mild, o. tennis, se
t ii n n). Besl. med grek. (h)edoné, glädje,
behag (i den sv. filosof, termen hedo-
nism), lat. suädeo, råder, egentl. : fram-
ställer på ett behagligt sätt (se svada
o. persvadera), osv. Avljndsform :
sanskr. sudäyati, gör angenäm, litau.
sudyti, krydda, salta (jfr till betyd. -
vaxlingcn under amper o. salt); got.
sutiSj lugn, passande, hör väl däremot
ej hit. — Ordets bruk i tilltal (jfr
kvinnospråkets söta du, min söta vän
o. d.) är mycket gammalt: fsv. söte herr a
konung Kimkrön., o söte jhesu Hel. Bern-
hard (jfr det inom frireligiösa kretsar
för några årtionden sedan nyttjade söte
Jesus), O söte Siwold Messenius 1611,
God måron, söta Clewberg Kellgren i
brev, osv. Särsk. på 1700-t. o. under
förra hälften av 1800-t. användes i fa-
miljerna av barnen hälsningsformeln
söta pappa, söta mamma, varav på
grund av obetoning sta pappa, sta mam-
ma. — En söt lukt för någon, från
bibeln, 4 Mos. 15: 24: 'Herranom till en
söt lukt', om brännoffer; i nya övers.:
'välbehaglig'. — Sötebröds dagar, ef-
ter den gamla bibelöversättningens namn
på påskhögtiden, t. ex. 2 Mos. 12, Marc.
14: 1, Luc. 22: 1; i den nya: 'det osj'-
rade brödets högtid'. Formen söte- be-
ror möjl. på lån från lty. söte, biform
till söt. — Sötma, oblik kasus till ä.
nsv., fsv. sötme — da. sodme, ffris.
swétma; jfr till bildningen under fetma.
söva = fsv. = isl. séfa, dräpa, slakta,
offra == sanskr. sväpågali, söver, o.
möjl. lat. söpire, söva, som i så fall är
en ombildning av ett ä. *söpere; kau-
sativum, ie. *suopeiö, till ie. suep, sup,
sova (se d. o.). — Andra kausativbild-
n ingår: isl. svcéfa, söva (ie. suep-); svefja,
lugna = ags. swebban, fhty. anlswebben,
av germ. *sivabjan; o. isl. syfja (opers.).
Jfr följ.
-sövd i lättsövd = no. sevd (jämte
svawd); ombildning av möjlighetsadj.
isl. kveldsvéfr, kvällsömnig, no. svaiv,
sovande, av germ. *swcébia- till roten i
sova (bildat som t. ex. isl. kvcémr, se
bekväm, o. tåkr, se fattig). Med avs.
på utvecklingen av sv&v- till söv- se
litteraturen hos Kock Sv. ljudhist. 3: 149.
[Söverstad, ortn., Ögtl., till fsv.
personn. Sighvar, se under Sig- (slutet)
o. -stad.
T.
tabell, i modern betyd. Palmqvist
1746 = ty. tabelle osv., av lat. tabella,
liten tavla, dimin. till tabula, varav
tavla, ta f fel. — I ä. nsv. även om
små bord o. d.
tabelras, table rase, Blanche 1845,
även som spelterm, 1847, dial. tab(e)-
rasch, av fra. table rase, av lat. tabula
rasa, egentl.: vaxtavla med utplånad
skrift, till tabula (= tavla, t af fel) o.
part. pf. pass. av rädere, skrapa, skava (=
radera), vartill även rasera. — Som
spelterm ungef. 'rent bord'; stundom
också om de nio sista sticken. Härtill
kortformen tabbe, bildat som fabbe,
priffe.
tabernakel, Bib. 1541 = ty., av lat.
labernäculum, tält, dimin. till taberna,
koja, bod, krog (varifrån bl. a. ty. iaberne,
mlty. taverne, fsv. tavarne, värdshus
o. d., nsv. ta vem), knappast, såsom
stundom antagits, besl. med tabula
(alltså 'bod av bräder' el. dyl.).
table d'höte, från fra. =, egentl.:
gästens bord, av table (= t af fel, tavla)
o. lat. hospitem, ackus. sg. till hospes
(se hotel 1).
tablett, 1690 = ty., av fra. tablette,
liten (skriv)tavla o. d., litet bord m. m.,
dimin. till table, bord (se tavla), bildat
som blankett, toalett osv.
tablå, 1788 i betyd, 'målning' (vid
denna tid vank), av fra. tableau, tavla,
målning, tabell m. m., dimin. (lat. *ta-
bulellum) till iable (se tavla).
taburett, egentl. (nu mindre br.): låg
stol utan arm- o. ryggstöd, av fra. la-
bouret, dimin. till ä. fra. tabour, trumma,
tack
945
alltså uppkallad efter formen (se f. ö.
under tambur- 3). Den nuv. (för
svenskan egendomliga) betyd, av 'stats-
rådsämbete' utgår närmast från ordets
anv. om taburettliknande konseljstolar
(ännu under Oskar I). Förr även: sitt-
plats i närvaro av de kungliga personerna,
som under 1700-t:s senare hälft o. 1800-t:s
första årtionden tillkom innehavare av
rikets högsta värdigheter, t. ex. riks-
råden, o. vissa andra rangklasser el.
med särskilt kunglig nåd utmärkta rang-
personer; jfr ä. fra. avoir le tabouret.
Härpå syftas i Leopolds Eglé och An-
nett: 'en fru af ytterst goda tonen, Med
statsvagn, hof-livré, entréer, taburett'.
tack, fsv. pak, tack, tacksamhet, er-
kännande = isl. ppkk, tack, tillfreds-
ställdhet, lön, da. tak, av urnord. *pankö-
f., motsv. mask. "panka- = got. pagks,
tack, fsax. thank, fhty. danc, även: tanke,
vilja (ty. dank), ags. panc, även: tanke,
behag (eng. thanks pl.); till stammen i
tänka; egentl.: tanke, särsk. på en väl-
gärning o. d.; varav: tacksam känsla,
yttring av tacksamhet. — Härtill avledn.
tacka, vb, fsv. pakka = isl. (även: löna,
betala) = da. takke, ty. danken osv. —
Tacknämlig, välbehaglig = da. tak-
nemmelig, tacksam, jfr fsv. adv. pak-
ncemlika, med tacksamhet, till senisl.
pakknémr, tacksam = mlty. danknåme,
även: angenäm; till fsv. ncember, lärak-
tig = isl. némr osv., möjlighetsadj. till
germ. *neman (= ty. nehmen osv.), taga;
alltså egentl.: som kan el. bör (mot)-
taga(s). Etymologiskt samma senare
led ingår i lånordet angenäm.
1. tacka, honfår, fsv. takka, jfr dial.
tackera som lockrop; att sammanhålla
med likabetyd. no. tikka, jfr tiksa ds.
(särsk. som lockrop), sv. dial. tikkera,
tickona (som lockrop till får); sannol.
jämförelsernas unga bildningar av ono-
matopoietisk el. kortnamnsnatur, snarast
av lockordet (jfr under kid), o. sålunda
ej att förbinda med germ. *likkTna-, ung
get = fh ty. zicki(n), ags. ticcen osv., di-
min. till germ. 'ligan-, get = fhty. ziga
(ty. ziege), vilket f. ö. sannol. också har
ett likartat ursprung (de anknytningar,
man företagit mellan dessa senare ord
o. vissa likabetydande i grek., alban.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
m. fl. språk, äro osäkra; delvis kunna
de självständigt ha uppkommit på samma
sätt som de germ. orden; jfr under kid).
— Sv. tik, hynda, som Falk-Torp s. 1258
vill föra hit, är säkerl. icke besläktat.
— Som dialektord hör tacka egentl.
hemma i vissa av de mellan- o. ösv.
dial. En där förekommande bildning
med likartat ursprung är dessutom tassa
t. ex. Dal., Vstml., Nke o. Finnl. — I
Götal. i st. oftast sö (se sö(d)); i åtm.
Ögtl. ofta bägga o. även, såsom också
t. ex. i Nke, fåra, i Sdml. bängsa.
2. tacka, fsv. bly tackan P. Månsson
s. 607, silftakka. Ordet kan svårligen
skiljas från sv. dial. (bröd)takka, tack-
järnshäll att grädda bröd på = no. takka,
från fin. takka, ugnshärd, som självt
lånats från sv. dial. stack a, även: sta ke,
stäck, eldstad, vilket väl egentl. bet3'der
'ställning el. dyl.' o. är besl. med stack 1.
3. tacka, vb, se tack.
tackel, fsv. takel = da. takkel, från
mlty. takel el. möjl. takel, utrustning
av här, skepp o. d., åkerbruksredskap,
tågverk, hissinrättning på skepp (holl.
takel, eng. tackle); av ovisst ursprung;
bl. a. fört till taga (taka). Jfr Seip
1: 50. — Härav: tackla = da. takle,
från lty. takelen; ävensom i bildl. anv.
tackla av. — Tacklage, (o.) 1730:
tacklasie, takclagie — da. takkelas, från
lty. o. holl. takelasche, takelage med ro-
mansk ändelse liksom lastage, läc-
kage, slitage m. fl.
tad n., gotl., gödsel = isl. taö, no.
tad; från nord. spr.: nordeng. tad, tathe,
gödsel, särsk. om sådan utbredd på mar-
ken, av germ. *tada-; sv. dial. *tada
(toöo), dalm., hö från fet jord, Aira,
"taduhö = isl. taöa, gödslad äng, gräs
från dylik, no. toda ds., sydty. dial.
zatlen, utbrett hö; jämte vb. sv. dial.
täda dalm., gödsla = isl. teÖja, no. tedja
ds. = fhty., sydty. dial. zetten, breda
ut (hö) (jfr ty. verzelteln, slösa bort, o.
zettel, varp å väv). Till den ieur. roten
da, dJ (dä1) i grek. datéomai, delar,
daiomai osv. (Fick I4 s. G4, 451), var-
till part. pf. *ddlo-, det utbredda o. d.
På grund av finska lånordet tade' (genit.
tale(h)en av * latezen), gödsel, ansätter Kar-
sten Germ. -finn. Lehnw.-stud. s. 100 en
G0
tadel
946
taga
germ. s-stam *tades-. — T ad är ett av
de icke sällsynta ex. på gamla ord, som
i ost nord. spr. endast kvarleva i de ål-
derdomliga dalmålen o. gotl. dial. Mera
spridd är däremot /-avledn. tallem. (fåra-
ty. d.), gödsel (särsk. hoptrampad), i slit.
(el. uteslutande?) i vissa götamål t. ex.
vg., smal. o. dalsl. = no. lalle (i sht av
får o. get), da. dial. lålV, av *lad-l-,
diminutivavledn. av taÖ.
tadel el. taddel, Arvidi 1651, Serenius
1734; 1712: tadeln best. f. = da. dad-
(d)el (med d på grund av falsk analogi:
da. datter ~ ty. iochter osv., jfr tadla
nedan), från ty. tadel o. ä. ty. taddel,
av mhty. tadel, tadel, fläck, hudfläck, fel ;
väl egentl. lågtysk form för hty.-mhty.
zadel, fht}r. zadal, brist, motsv. ags. ld?l,
tål f., tadel, hån o. d. (av germ. "t&dlö-
liksom ags. (Han, brinna, av *aidlian,
jfr grek. ailhö, gnistrar, el. möjl. germ.
*tadl-), jfr Weyhe PBB 30: 75. Alltså
med samma betyd.-övergång som i ty.
mäkeln, kritisera, om detta verkl. hör
till makel, fläck (av lat. macula), o. ej
snarare får betraktas som till sin betyd,
utvecklat ur mäkeln, mäkla. — Däremot
ej, med Bezzenberger BB 5: 315, besl.
med det väl onomatopoetiska grek. tö-
thäzö, hånar, gycklar, narras, gäckas.
— Avledn.: tadla, 1633; med d-: 1634,
1660, 1701 (från da.?, jfr ovan) = da.
dadle, från ty. tadeln. — Ett inhemskt
ord för 'tadla' är lasta (se last 2).
1. tafatt, i leka tafatt, jfr fsv. död-
zsens språng fik meg tha fatt (dvs. taga
fatt), besl. med fatta, se fatt 2.
2. tafatt, oföretagsam, bortkommen,
Schröderheim 1791: tafatt; 1827: tag-
fait (etymologiserande skrivning?); jfr
Bisingh 1669: la ff allheten ; säkerl. med
Bydqvist SSL 3: 274 sammansatt av sbst.
tag o. neutr. till fsv. fä, ringa till an-
tal (se få 2, fattas, fattig), alltså: som
icke har (före)tag(samhet) nog, o. till
sin bildning närmast att jämföra med
det besl. andfådd, där dock maskulin-
formen utsatts för en starkare ombild-
ning. Får sålunda etymologiskt ej för-
bindas med folkfatt, hundfatt osv.,
som innehålla part.-former av vb. få
(se fatt 1).
taffel, stort el. förnämt, i sht furst-
ligt, gästabudsbord el. spisning vid så-
dant, förr även: bord (i allm.), 1636
(•.Drottningens taffel), på 16- o. 1700-t.
även la fel, t. ex. 1634; i sammans. o. i
nu obrukl. anv. tidigare = da., dels
från ml ty. taffel, tafele o. dels från ty.
tafel, bord, etymologiskt identiskt med
tavla (se d. o.). — I betyd, av ett visst
slags piano ungt lån från ty. tafelkla-
vier. — Förr i en del nu föråldrade sam-
mans, t. ex. taffelbir, spisöl, bordsöl,
taffelbroder, bordskamrat, taffelpängar,
representationsanslag åt vissa högre äm-
betsmän; jfr de ännu använda taffel-
musik o. taffeltäckare (det senare nu
väl blott om äldre förh.). — Ä. nsv.
toffuelbijr beror väl på övergång till -o-
av ett redan i fsv. uppträdande -ä-, jfr
mlty. täuelbér med speciell mlty. för-
längning; jfr Noreen V. spr. 3: 144.
tafs, 1750-t., på metkrok, egentl.: tofs,
Sahlstedt 1773, om hårlugg, jfr hårtaf-
sen 1711, sv. dial. tafse m., lugg, rede-
tråd på härva = no. tafs(e), da. tjavs
(med inskjutet j); avledn. av ett ord
motsv. sv., no. o. da. dial. tave, fiber, ull-
tott, lapp o. d. (jfr under tåga 1); besl.
med isl. pefja, stampa (gröt), no. tava,
slita o. släpa fåfängt, som man fört till
ie. roten tap i sanskr. -tåpati, ti^cker,
tränger (jfr dock Uhlenbeck Wb. d.
altind. spr. s. 108), o. grek. tapeinös,
låg, ödmjuk, dålig, egentl.: nedtiyckt.
— Ge någon på tafs en, alltså egentl.:
på hårluggen ; jfr Hallman 1779: 'ett slag
på tafsen ger'. — Hit höra: tafs(er),
stackare, stympare = no. tafs, med
samma betyd. -utveckling som da. pjalt
ds.: palta; o. tafs i g, i sv. dial. även:
dålig av slitning. Hos O. v. Dalin som
adj.: tafs.
taft (ett slags tyg), 1566: tafft, tapt
osv., fru Lenngren: 'Tunna tafter, liten
heder' = ä. da. taffet, da. taft, från
mlty. taft o. ty. taffet, taft; från ital.
laffetå el. fra. iaffetas (eng. taffeta, taf-
fety), från pers. täfteh; jfr tapet.
taga, fsv. tagha (med -gh- av -A- i
svagtonig ställning, t. ex. taka af osv.,
jfr Sverige av Sverike m. fl.), äldre
taka = isl. taka, taga, röra vid, da. tage
(eng. take från nord.); avljudsform till
got. lekan (ipf. taitök), röra vid, mholl.
taga
947
taga
taken, gripa, taga; besl. med mlty. tac-
ken, beröra, klämma; jfr t a ka samt
fattig, intäkt, tafatt, tilltagsen,
tök (dial.). Ieur. rot dag, utan kända
utomgerm. motsvarigheter: de fram-
ställda gissningarna härom äro oantag-
liga el. sväva mer el. mindre i luften
(littcr. hos Falk-Torp s. 1563). Växel-
rot: ie. tag i lat. tangere (perf. tetigi),
beröra, grek. tclagon, berörande, ags.
paccian, milt beröra o. d. — I nord.
spr. har taka (taga), som urspr. betyder
blott 'beröra', undanträngt det gamla
germ. verbet för 'taga, sätta sig i be-
sittning av' *neman = got. niman, ty.
nehmen, isl. nema, fsv. nima; se anam-
ma, angenäm, nimme. — Taga sig
bra el. illa ut (i en dräkt p. d.), efter
ty. sich (gut el. schlecht) ausnehmen. —
Taga, taga till (nu blott vard.) i
betyd, 'börja', t. ex. han tog (till) att
gråta, redan i fsv. t. ex. tok P&tar til
at gråta = isl. taka, taka til, no. taka
til (tage til), da. tage paa (at gra>de),
med samma betyd. -utveckling som i fsv.
nima, isl. nema (hann nom at vaxa
Poet. Eddan), ty. anfangen, ir. gabim,
tager, börjar, lat. incipere. Taga till,
tilltaga i betyd, 'ökas' däremot efter
ty. zunehmen. — Taga avstånd från,
efter motsv. i da. o. ty., först i den
socialdemokratiska pressen, t. ex. Soc-
dem. 1891: 'Sedan .. (Hj. B.) uppfor-
drat kongressen att taga afstånd från
(anarkismen)'; sedermera stundom även
i mindre god bemärkelse; åtm. en tid
mode- o. slagord. — Taga bot, där
man tagit sot, se sot 2. — Taga
dagen, som han kommer, redan
t. ex. Chronander 1647. — Taga en
ända med förskräckelse, efter Psalt.
73: 19: 'De förgås, och få en ända med
förskräckelse' (gamla bibelövers.). —
Taga gift el. nattvarden på, i för-
säkringar såsom 'det kan du ta gift på',
med motsvar. t. ex. i ty., äro minnen
från medeltidens gudsdomar: giftet an-
sågs icke skada den som hade en rätt-
färdig sak (jfr järnbörden), o. omvänt
verkade den heliga nattvarden som gift
på den lögnaktige el. svekfulle. — Taga
itu med, med förändrad betyd.; äldst
egentl.: taga i två delar, det ena först
o. det andra sedan, såsom hos Grubb
1678: 'Taga i tw, så bakas bättre i. e.
Slå intet alt för stoort vppå'. — Taga
land, vard., i var skall det ta land?,
var skall det ta hus?, hur skall det
sluta?, jfr Prytz 1622: 'Jagh weet thet
taar någorstädz land', dvs. 'det blir väl
någon råd'. — Taga ngn på orden,
motsv. ty. einen bei dem worte nehmen,
eng. lake one at his word, väl övers,
av fra. prendre qn au mot. — Taga
sak på bak, taga en sak på sig, egentl.:
taga ngt på sin rygg, t. ex. Grusenstolpe
1840, H. Hjärne 1893, även i lagspr.,
fsv. ij wilin (T:s) sak taka opp a idhar
bak, jfr lagspr. havi pen bgrpi sum (el.
sik) a bak taker, dvs. han har ansvaret
(egentl.: bördan), som genom sitt er-
kännande tagit det på sig; även, fast
sällsynt, i betyd, 'felaktigt uppfatta',
t. ex. Björkman Sv.-eng. ordb. 1889
m. fl. (väl genom sammanblandning med
bakvänt, få om bakfoten o. d.). — Taga
sin hand från republiken (här i
den gamla betyd, 'stat, statsangelägen-
heter'), jfr fru Lenngren Min salig man:
'Och tog sin hand från Republiken'. —
Taga skeden i vackra hand(en),
dvs. finna sig böra giva efter, slå av
på sina fordringar; jfr da. tage skeen i
en anden haand, tillgripa ett annat
tillvägagångssätt, o. i samma betyd, i
lty. — Taga vara på, taga sig till
vara, se vara 3. — I dial. ofta i
part. pf. nästan med karaktär av en av-
ledn., t. ex. körtagen, inkörd (om häst),
långtagen, dryg, nertagen, mager, sam-
lagen (vanligt även i riksspr.), medelmåt-
tig, i dial. även: grov, vårdslös. — Till vb.
taga (laka) har bildats sbst. tag, fsv.
tak n. == isl. tak, da. tag (liksom fall,
fång, håll osv.). I ett tag, två i
taget o. d. motsvaras av da. paa een
gang, to ad gängen. Härtill bl. a. den
egendomliga sammans. nappatag, Hag-
berg 1848, Dalin 1853 (jämte napplag
som biform), Börjesson 1858, Blanche
1864 osv., jämte nu obr. nappetag o.
1770, napplag 1766, Posten 1769 o. f. ö.
allmänt till o. 1850, sedermera dock även
V. Rydberg, Gollan 1868 m. 11., jfr vb.
napptagas Duben 1722, Sv. Merc. 1756,
ävensom no. nappclak. Formen nappa-
Tage
948
takt
tag kan möjl. urspr. vara götaländsk, jfr
smål. "kragatag (kräva-) i 'ta ett kraga-
tag', men mellansv. kragtag. Kanske
egentl. en imperativisk bildning av
samma slag som t. ex. sittopp.
Tag-e, mansn., Iran da. = fsv. (fda.)
Take (se Lundgren-Brate Personn.),
egentl. tillnamn (se taka).
tagel, fsv. laghl — isl. tagl, da. dial.
tawli långt styvt hår, i sht av häst,
got. lagl n.j hår, motsv. lty. tagel m.,
taganda, flätad rem, fhty. zagal, svans,
gadd m. m. (ty. dial. zagel, hästsvans
m. m.), ags. tagl, svans (eng. tail), av
germ. *lagla-, vanl. tolkat som 'något
fransigt, upprispat' o. sammanställt med
got. -tahjan, sönderslita, sanskr. dacä,
ändtråd i väv, frans, ir. dual, frans,
lock (i så fall av *doklo-; jfr dock Zu-
pitza Gutt. s. 192), till ie. roten dak,
varom se tagg. En annan förmodan
se H. Petersson Zwei sprachl. Anfsätze
s. 38 n. — Hit hör bl. a. namnet på
den även i Sverige populäre sagojätten
(ty.) Riibezahl, av mht}'. tilln. Ruobe-
zagel, rovsvans, sedan sammandraget
-ra/, som uppfattats ss. innehållande
zahl, tal, i anslutning vartill sagan om
Riibezahl som räknar rovorna.
Tag"el, gårdn. i Smal., fsv. Tagl. Enl.
uppgift äro gårdarna belägna vid lång-
smala vattendrag; alltså sannol. egentl.
beteckning för dessa o. sålunda jäm-
förelsenamn (till föreg.) av samma slag
som t. ex. sjön. Långhalmen till
halm i betyd, 'halmstrå' osv.
tåggy fsv. tagger = no. tagg, motsv.,
med annan böjning, no., ä. da. tagge,
mlty. tagge; eng. tag, stift m. m., möjl.
från nord.; med biformer med germ.
-kk-: mlty. täcke, pigg, gren (varifrån
da. iak(ke)), mhty., ty. zacke, pigg o. d.
(jfr schakå), meng. takke, liten spik,
stift (eng. tack); jfr tackel; med hypo-
koristisk konsonantfördubbling (jfr un-
der agg, kugg, pigg, spigg, stagg)
till germ. *tag- (möjl. i tagel), med
grammatisk växling tah- i got. -tahjan,
sönderslita = ie. dak- i grek. ddknö,
biter, sanskr. ddcati ds. — Jfr f. ö. no.
tigg, spets, som förhåller sig till tagg
som tipp till tapp; jfr ugge.
tak, fsv., isl. pak = da. lag, mltjr.
dak, fhty. dah (ty. dach), ags. poec (eng.
thack, halmtak, jfr thatch, som rönt in-
verkan av vb. peccan), av germ. "paka-
= ie. (s)togo-, nära besl. med lat. toga,
klädnad, fir. tuigc, täcke (*tog-iä), i av-
ljudsförh. till litau. stögas, tak ('slog-),
o. till grek. stégos n., tak, hus; till ie.
roten (s)teg i lat. tego, täcker, vartill
såsom urspr. part. pf. iectum, tak; se
f. ö. täcka, täcke o. däck samt jfr
tjock. — Taklök, Sempervivum tec-
torum, Tillandz 1683 = no. taklauk; i
nisl., da., fhty., ty., eng. o. även i sv.
'huslök' (nisl. huslaukr osv.). Växten,
som till Sverige införts utifrån, men nu
förekommer i vilt tillstånd, har med
sina röda blommor o. sitt egendomliga
utseende spelat en stor roll i folktron
o. planterats på tak (såsom stundom
ännu) till skydd mot blixten. Detta
bruk, som uppkommit i södern, där
växten uppträder vild, omtalas redan
av Dioskorides (l.sta årh. e. Kr.) o. på-
bjöds av Karl den store. Härom erin-
rar sv. dial. toreskägg i samma betyd.,
motsv. t3r. donnerbart, -lauch, eng. thun-
derplani, det romanska Jovis barba (fra.
joubarbe, span. jnsbarba, ital. barba del
Giove). Ansågs även skj dda mot brand-
sår o. häxor. Också överflyttat på Se-
dum telephium, Franckenius 1638, 1659
osv. ('gemen', 'vild'). — Takskägg,
1746, Möller 1755, till skägg i bildl.
anv. (jfr skägg om den del av yxan
som omsluter skaftet nedtill). Om en
urgammal germ. beteckning för 'tak-
skägg' se under ufs. — Takstol, Cron-
stedt 1740 = da. tagslol, efter ty. dach-
stuhl, till stol i den gamla betyd, 'ställ-
ning'; jfr under stol o. vävstol.
taka, (jur.), i uttr. i taka händer,
egentl. genit. sg. till fsv. taki, borges-
man (den hos hvilken något sättes i
kvarstad, till tak, borgen, kvarstad, lik-
som t. ex. fsv. arve, arvinge, till arv),
till vb. taka, taga. — Formellt identiskt
med det från da. lånade mansn. Tage.
taklök, se tak.
takt, 1708, 1731 (i förb. med slå)
osv.; C. A. Ehrensvärd 1795, flerst., om
känsla för el. uppfattning av det pas-
sande (bl. a. med »definition» på takt
i denna anv.) = da., från ty. taki el.
taktik
949
talg
fra. tact (= eng.), av lat. tactus, berö-
ring, till tangere, beröra (jfr antasta,
tangent, kontingent, taxa); sedan:
taktslag 3> rytm, takt; i lat. även: känsla,
varifrån betyd. : sinne för vad som passar.
taktik = ty., av fra. tactique, av mlat.
tactica, av grek. taktiké (underförstått:
tékhne, konst), dvs. konsten att ställa
upp, till grek. tdttö (att.), ordnar, anvi-
sar plats, bestämmer, tässö, med vbaladj.
1 akt ös (jfr syntax).
1. tal, antal, siffertal = fsv. : räkning,
uppräkning, antal, tal; samtal, talan
m. m. = isl. ds., da.: siffertal o. d., i
ä. da. även: tal(ande) (i denna betyd,
nu tale, se nedan), fsax. gital, mlty. (ge)-
tal, antal o. d., ags. {ge)tcel, antal, be-
räkning o. d. ; av germ. *tala- n. Där-
jämte germ. *talö-, resp. *talön = fsax.
tala, (an)tal, mlty. tale, bl. a.: tal(ande),
fhty. zala i båda betyd. (ty. zahl, an-
tal), ags. talu, berättelse m. m. (eng.
tale, räkning, berättelse); resp. svagt,
fsv. tala, tal, yttrande o. d., isl.: tal,
räkning, tal(ande), da. tale, tal(ande).
Jfr vb. tälja o. tala, men det inbördes
förbållandet i fråga om bildningssättet
mellan sbst. o. vb kan ej i enskildheter
bestämmas (jfr nedan). Med avs. på
betyd.-växlingen 'räkna' ~ 'tala' se paral-
leller under räcka o. räkna; jfr särsk.
got. rapjö, räkning, men ty. rede, tal.
Om härledningen se tälja 2. — Härtill
-tals i sammans. med subst. kvantitets-
beteckningar, t. ex. aln- (1617), hög-,
tid- osv.; bildat efter genitivadv. på -s;
utan motsvar. i grannspr.; i da. i alen-
vis osv.
2. tal, talande = föreg. Jfr taltrast,
tala = fsv., isl. ds. = da. tale, fsax.
talön, mlty. talen, räkna, beräkna, be-
tala (jfr nedan), mhty. ds. (ty. zahlen,
betala), ags. talian, uppräkna, anse, av
germ. "talön; sannol. dcnominativt (till
germ. "talo- el. "tala; se tal 1), liksom
t. ex. ty. rcden till rede (se räcka 1
slutet). Om betyd. -växlingen 'tala' ~
'räkna' se föreg. Ett annat fnord.
ord för 'tala' är isl. röda, i avljudsförh.
till ty. reden. — Tala i skägget, motsv.
da. mumie i skägget, ty. /'/i seinen el.
in den bart hineinsprechen (el. murmeln
el. brummeri). — Tala (el. prata) i
vädret, se under väder. — Tala om
rep i hängd mans hus, motsv. t. ex. i
fra. parler de corde dans la maison d'un
pendn. — En sammans. med pref.
be- är betala = fsv. = da. betale, från
mlty. betalen = ty. bezahlen, meng. be-
fall, till mlty. talen i betyd, 'räkna upp
(pänningar)', till tal i betyd, 'räknetal';
med samma betyd. -utveckling som i lat.
numeräre o. grek. arithmein, räkna, be-
tala. I fsv. i samma betyd, vanligen
gwlda = gälda, vilket dock började
trängas tillbaka under 1500-t. för att
efter hand huvudsakl. blott brukas i
högtidlig el. jur. stil. — Sammans. över-
tala i modern bet3'd. = da. overtale
är en övers, av ty. iiberreden. Under
1600-t. (o. in på 1700-t.) ofta i stället i
betyd, 'intala, övertyga' t. ex. Schrode-
rus Com. 1640 (i tyska texten: bereden),
Widekindi 1671, Serenius 1727 osv.;
dessutom 'avtala' t. ex. L. Petri 1555,
m. fl. betyd. — Böjningen -te, -t av
tala o. betala förekommer ännu ej
i fsv.
talang, o. 1700: talanger, Serenius
1734, Lind 1749, i litter. vanligt egentl.
först under Gustaf III = ty. talent, av
fra. talent, av lat. tälentum (av ä. *td-
lantom), av grek. tålanton, vikt, pän-
ningsumma; med betyd. -utvecklingen
till 'goda naturgåvor, skicklighet' från
samma bibelställe som pund i denna
användning. — Ordet förefaller ännu
på 1780-talet icke vara fullt införlivat
med det svenska ordförrådet (jfr E.
Ljunggren Sv. Akademiens Ordb. s. 43
(1904)). — I sv. dial. (genom folkety-
mologisk anslutning till tala) ofta: tal-
gåva, utförsgåvor, stundom: talesätt o.
munart.
talar, 1729, Ad. prot. 1786, om riks-
rådens dräkt, Lenngren Porträtterna =
ty., från ital. talare, av lat. tidaris,
räckande till fotknölarna, avledn. av
iälns, fotknöl (av ovisst ursprung); jfr
talong.
talent, vikt = talang, se d. o.
talg, fsv. talgher% motsv. no. talg f.,
nisl. tölg(r) (av *tplg-)t da. talg, taelle,
mit}', talch (-g-) n. (varav ty. talg),
meng. talgh (eng. lallow). Möjl. med
rätta av somliga betraktat som en av-
talisman
950
tallrik
ljudsform till got. iulgus, fast, fsax.
tulgo, mycket (se Tolg); i så fall egentl.:
det stelnade, fasta, med samma betyd. -
utveckling som grek. stéar, talg (se
stearin). En motsatt grundbetyd, före-
ligger emellertid i det fslav. ordet för
'talg' lojh, en avljudsform till léjg, Uti,
gjuta, litau. lijti, regna (vartill bl. a. isl.
UÖ, got. leipu ackus. sg., fruktvin; jfr sv.
dial. li(d)köp, köpskal, motsv. i fsv.),
ävensom i ry. völozi, fett, talg, besl. med
fslav. vluguku, fuktig, osv. (se under
lake). Bl. a. på grund härav för H.
Petersson Heterokl. s. 198 f. ordet talg
till en ie. rot del, droppa o. d., vartill
han ställer (o. delvis förut ställt) en
del kelt. o. armen, ord för resp. 'fuktig'
o. 'regn' (armen' tel osv.); de även an-
förda balt. (o. sanskr.) orden på l- böra
lämnas ur räkningen. — Ordet talg är
(som inhemskt) främmande för hög-
tyskan, som i stället har det etymolo-
giskt dunkla unschlitt (fhty. unsliht). —
Talgoxe, t. ex. 1609 = no. talgukse;
jfr ä. nsv. talghait 1619, sv. dial. talg-
mes, talgtita (= no.), ä. da. tcellepikker,
ty. dial. talghacker o. d.: äter med be-
gärlighet talg. I ösv. dial. även tjeluks,
dvs. titoxe, efter lätet. Jfr med avs. på
senare leden djurnamnen ekoxe, sv. dial.
granoxe, ekorre, m. fl. Ofta även be-
nämnd efter ord för 'kött' o. 'fläsk':
sv. dial. spikeköttefågel, da. kodmeis,
flcesketgv, fra. lardiére (till lard, fläsk)
osv., på grund av sin förkärlek för
denna föda.
[Talga, ortn., se under Täl je slutet.]
talisman, Litt.-tidn. 1796: talismaner
plur. = ty., fra., span. talisman, av
arab. tilsamån, magiskt tecken, troll-
bild, av mgrek. télesma, magisk cere-
moni el. rit, till grek. lelein, fullborda,
utföra, o. télos, resultat, slut, mål (se
tele-). — Stundom folketymologiskt ut-
talat tålis-man (efter tala o. man); jfr
Dybeck Runa 1849: talismän plur.
tälja, o. 1695, Rosenfeldt 1698 = da.
talje, från lty., boll. talje, av ital. taglia
ds., även: inskärning, karvstock, snitt
på kläder, kroppsform, växt (= fra.
taille, växt, midja), till ital. iagliare,
skära, av lat. taliare ds. (avledn. av
tälea, liten stav o. d.); jfr tallrik.
talk, U. Hiärne 1687, y. fsv. talch
P. Månsson s. 492 = ty. talk, fra. talc,
från arabiskan.
tall, fur, Schroderus Gom. 1640: Fu-
run (tollen), i tyska texten: die weiss-
tanne = isl. pgll, no. toll, da.-no. tall
(ej i da.), ett speciellt nordiskt träd-
namn, dock av urgamla anor, snarast
av ie. *lolnä, en participial n-bildning
till roten tel i t. ex. sanskr. tuläyali,
lyfter upp, osv. (se tåla); alltså egentl.:
som stigit el. stiger i vädret. — I fsv.
uppvisat blott genom za-avledn. *pa?lle
i y. fsv. lailleskogher Cod. Ups. G 20
s. 543 o. i många ortnamn, t. ex. fsv.
Thcelle, nu Tälla Ögtl, T(h)cellebcerghe,
nu Tällberg Dalarna, Thozllebg, nu
Täll(e)by Sdml. m. fl. (jfr JElibg till
al, Ekeby), Th&lles&tra, nu Tällsätra
Sdml., osv. — Härtill även avledn. sv.
dial. tälla, liten tall el. gran = isl.
pella, no. tella (bildat såsom t. ex.
hörna : horn). — Isl. pollr, träd, är
snarast = tull 1. — I ä. tid synes
betyd, av tall stundom varit något
svävande. Franckenius 1659 översätter
t. ex. Abies mas med 'Hwijt Graan, an-
dre kallat hwijt Tall'. I dial. betyder
ordet stundom 'granris'. Jfr Linné 1741:
'Man bör lära skilnaden på tall, fur,
gårtall etc.'. — Det vanliga germ. ordet
för 'tall' är annars fura med sammans.
ty. kiefer av kienföhre (till kien, kåda).
— Tall strunt, se strunt. — Tall-
trast, se taltrast.
[talle m., sv. dial., gödsel, se tad.]
tallrik, i sydsv. dial. tallärk {tallark)
Skå., Blek., Hall. (med växlande accen-
tuering), talék m. m., ä. nsv. talerk P.
Svart Kr., talreckor plur. 1562? (efter
Nordlander Norrl. saml.), talrick Hels.
1587, osv., y. fsv. talerk, motsv. ä. da.
tellerken, da. tallerken, från mlty. tallor-
ken, diminutiv på -ken (jfr fröken) till
tallör (varifrån ä. nsv. tallere Var. rer.
1538), teller m. m. 1300-t. = mhty. teller,
taller m. m. (ty. teller): från rom. spr.:
fra. tailloir, skärbräde, ital. tagliere, till
fra. vb. tailler, ital. tagliare, skära; se
f. ö. tälja. — Den svenska formen utan
■en beror på missuppfattning av ordet
som slutande på best. artikel; jfr fast-
lagen, gry, kapplake, mar g, nys,
talrai
51
tambur-
sate, ylle, öde. — Tallriken (i mera
modern bem.) härstammar i Norden från
1500-t. (i Tyskland tidigare). Dess när-
maste föregångare är disken, egentl. en
skiva varpå den fasta födan lades o. av
vilken man begagnade sig två o. två
(se disk); jfr även det likbetydande
isl. skutill — ty. schiissel, från lat. sen-
tida, scntella. Tidigast hade även ty.
teller osv. denna betyd.
talmi, 1872 (: talmignld), från fra.
lalmi, egentl. en förkortning: Tal. mi-or
av Tallois, namnet på den förste fram-
ställaren (1840), o., mi-or, halvguld;
urspr. en legering av koppar (90 %),
zink o. guld, sedermera även om varor
av tunt förgylld mässing; ofta, fr. o. m.
1880-t., om mycket annat, som är el.
verkar oäkta, t. ex. talmiherrskap osv.
talong, spelt., hög av spelkort som
återstår efter givningen, köpkort, 1847,
av fra. lalon ds., egentl.: häl, klack,
utvidgning av lat. tälns, häl, fotknöl (se
talar). — Från samma franska ord
kommer även ta lon g som byggn.-term
(ett slags list) o. som beteckning för
den del av ett kupongark o. d., som
icke upptages av kupongerna.
-tals i alntals o. d., se tal 1 slutet.
taltrast, Rudbeck d. y., Hesselius
1740, Säfström 1754 osv.; i dial. även:
taltätting, genom folketymologisk an-
slutning till tall även talltrast, O.
Rudbeck Atl. 1689, Lagus 1772, S. Öd-
man 1782, Fischerström 1785, Rrummer
1789 osv.; till tal(a) o. trast; jfr no.
maaltrost; med syftning på taltrastens
sång, som sedan långliga tider snarast
uppfattats som talande, återgivet i mång-
faldiga varianter (Runius: 'trastar tala').
Jfr klä dra. — Formen tall- är, som
synes, i sv. tidigare uppvisad än tal-;
men att den förra beror på ombildning
kan dock icke betvivlas. Taltrasten
uppehåller sig f. ö. icke gärna i tall-
utan helst i grantoppar. — I ty. i stäl-
let singdrossel, 'sjungtrast', o. i ty. dial.
ofta zipdrossel o. d. efter locktonen.
tam, fsv. tamber = isl. lamr, även:
som man är van vid, fda., da., mlty.,
ags. tam (eng. lame), f h ty. zam (ty.
zahm), av germ. 'lama- = ie. "domo-t
vilket säkerligen bör fattas som en gam-
mal participialbildning till germ. "teman,
passa (i got. gatiman osv., se tämja,
tämlig) med grundbetyd.: avpassad,
som fogat sig, o. av samma slag som
t. ex. sval, egentl.: utbrunnen, till germ.
"swelan, brinna. Det må dock ej för-
tigas, att st. v. *teman uppträder endast
i germ. spr. o. att dess grundbetyd, an-
ses oviss; dess samhörighet med tam
har t. o. m. satts i fråga o. verbet av
en forskare, fast med ringa sannolikhet,
förmodats kunna vara en germ. nybild-
ning till kaus. tämja. Formella mot-
svarigheter el. släktingar till tam i
utomgerm. spr. beteckna ofta husdjur,
t. ex. nypers, däm, tamt djur, alban.
dem o. grek. damdles, ung oxe, fir. dam,
oxe; betydelsen 'tam* är sålunda i alla
händelser mycket gammal; den äldsta
betyd, synes emellertid framskymta i
t. ex. isl. (se ovan). — Osannolikt är ej,
att den ie. roten dem i germ. 'teman,
passa, är identisk med dem, bygga (se
timmer), o. den gemensamma urbety-
delsen: foga. — Se f. ö. tämja o. om
det hithörande ä. nsv. znnft, av ty. =,
skrå, under skrå.
tamarind (trädnamn), B. Olai 1578 =
ty. tamarinde, av ital., span. tamarindo,
från arab. tamr hindi, dvs. indisk dadel.
Hos Lind 1749 även Indianska dadlar.
— Förr i officinellt bruk, vilket förkla-
rar ordets tidiga o. förr allmänna an v.
i svenskan.
tamarisk (busknamn), B. Olai 1578
= ty. tamariske osv., av lat. tamarisens,
tamarix, väl ytterst iranskt.
1. tambur (litet förrum), Widegren
1788, Atterbom i brev 1826: 'en liten
snygg förstuga och tambur'; ej i da.; av
fra. tambonr ds., samma ord som tam-
bur 2, 3.
2. tambur-, i sammans. -nål, -söm,
1782, Weste 1807, från fra. tambour,
broderram (ä. sv. tambur, t. ex. 1823)
= följ.; se d. o.
3. tambur-, i sam mans. tamburma-
jor, från ty. tambonrmajor, anförare för
trumslagarna, av fra. tambour, trumsla-
gare, trumma, broderram (se tambur-
2), tambur (se tambur 1), i ffra. även
labonr (se taburett) = ital. lambnr(r)o,
labn r ro; av i enskildheter oklar härled-
tamburin
952
tandem
ning o. betyd.-utveckling. Enl. somliga
från arab. ( alMamlmr, gitarr, trumma =
ä. span. atambor, som vore en ombild-
ning av grek. t^mpanon, trumma (se
limpan), Möjl. ha dock här ord kor-
sats av olika ursprung (se under t rum m a
slutet). — I fsv. uppträder (en gg) ett
tumbermcestare, väl 'trumslagare'. — Jfr
följ.
tamburin, Atterbom 1820 = ty., av
fra. tamböurin, dimin. till tambour,
trumma (se föreg.).
1. tamp, tagstump o. d., 1579: tampp
och takeli, jfr t. ex. Asteropherus 1609:
tiåretamp = no., da. tamp, lån från lty.
el. holl. tamp, tågända; möjl. i avljuds-
förh. till sv. dial. tump, kort o. tjockt
föremål (se följ.), el. till lty. timpe, spets.
2. tamp, i slit dial., grovvuxen, ohyv-
lad karl, drummel, bl. a. ibondtamp,
i dial. även: stort kreatur, stort stycke,
klump — da. dial. tamp, stor el. lunsig
varelse, jfr no. tampa, illa klädd kvinna,
i avljudsförh. till sv. dial. lump, kort o.
tjockt föremål (se otymplig). Jfr även
föreg.
tamperdag, Bondepract. 1662, Reu-
terdahl, Schuck m. fl., el. temp er dag,
Bondepract. 1662 m. fl., dial. o. hist,
en av de fyra fastedagarna under året
= no. temperdag, da. tamperdag, till
mlty. temper ds. (lty. lamper), av mlty.
quatemper == ty. quatember, av lat. quat-
tuor tempora, de fyra tiderna. — Tam-
perdagarna voro enl. Bondepract. 1662
askonsdagen (första onsdagen i fastan),
onsd. 8 dagar efter pingst, onsd. efter
korsmessa (14 sept.) o. onsd. efter Lu-
ciadagen; i Bjäre hd enl. E. Wigström
4 mars, 2 juni, 16 sept. o. 16 nov. De
ansågos f. ö. bestämma det följande fjär-
dedelsårets väderlek.
tampong, tekn. o. kir., plugg, propp,
av fra. tampon, i sin tur till ett germ.
stamord (se tapp).
[tana, sv. dial., sena m. m., se ta nig.]
[tana, sv. dial., jämte tåna, bindel,
linda, se tåna.]
tand, fsv. tan f. (plur. tänder) = isl.
tpnn (plur. tenn(r)), da. tand, fsax. tand,
fhty. zan(d) (ty. zahn), ags. töd (eng.
tooth); jfr fgutn. landr m.; av germ.
*tanp-, växlande med tunp- i got. lim-
pas (ii-stam efter kinnus, kind, såsom
fölus efter handus); motsv. ie. *dont-,
"denl-, *dnl- — san skr. dat-, dånta-, grek.
odons (genit. odöntos; jfr m asto d ont),
lat. dens (genit. dentis); även i kelt. o.
balt. språk samt (med avledning) i ar-
men.; egentl. part. pres. till roten ed,
äta (se d. o.), med bortfall av uddljuds-
vokalen (såsom i sann, adj., till es, vara);
jfr grek. dial. édontes, tänder. Skulle
emellertid, såsom ofta antages, en av-
ljudsform till tand föreligga i tinne,
blir dock denna härledning osäker. —
Slutkonsonanten -d i tand beror väl på
fsv. plur. tamder, med d-inskott mellan
nn o. r. — Ett annat indoeur. ord för
'tand' se under kam. — Det bokstavs-
rimmande uttr. (ha) tand för tunga
finns redan i fsv. tan för tungo; motsv.
i da.; gammalt bokstavsrimmande uttr.
av samma slag som barn och blomma,
hack i häl osv. — Tidens tand, se
tid. — Tandborste, bouppt. fr. Växiö
1739, Ågerups arkiv 1743: '1 st. gammal
Tandborste' = ty. zahnbiirste 1786, osv.
— Tandgård, fsv. tannagardher, motsv.
isl. tanngarÖr, no.-da. tandgard, jfr da.
tandgazrde, till gård (o. gärde) i betyd,
'inhägnad'; jfr det homeriska (h)crkos
odöntön. — Tandpetare, Linné o. 1750,
bildat som da. tandstikker, ty. zahnsto-
cher, eng. toothpicker. Tidigare: tand-
peta (plur. -or 1762); el. tand(e)preka,
Lex. Linc. 1640 (under dentiscalpium)
osv. (åtm. i sht. götal.) = västg. tand-
preka, till sydsv. dial. preka, sticka lätt
(se prick); tandpreta t. ex. 1679, -are
t. ex. Götheb. nyh. 1773. I Dagl. Alleh.
1771 efterlyses en borttappad Guld-Tand-
pänne o. i en bouppteckning från 1744
uppges bl. a. ett tandpennefoder av el-
fenben. Redan ags. har beteckningar
härför: tödgår (:gär, spjut, se gissel),
tööslicca. — Tandvärk, sv. dial. tanna-,
fsv. tannavairker = isl. tannavcrkr {tanna
genit. plur.), motsv. ags. tödwazrc; jfr
mhty. zantwc, -smerz (ty. zahnwch,
-schmerzen), ags. tödece (eng. toolhachc)
till ags. acan, göra ont, da. tandpinc osv.
[tände i ljustande, sv. dial., ljus-
veke, se under tindra, tända o. veke.]
tandem, från eng. =, av mlat. tan-
dem, längs efter (i lat.: slutligen). Lttr,
tangent
953
tant
har uppkommit i det eng. studentsprå-
ket o. syftar på att i detta slags anspaun
en el. flera hästar gå i rad framför gaf-
felhästen; sedan även om cykel med
platser för två personer, den ene sit-
tande framför den andre.
tangent, Serenius 1734: 'tangenter på
et spinet', i matem. anv. : Strömer Eucl.
1744 = ty. tangente (blott som mat.
term) osv., av lat. tångens (gen it. -entis),
berörande, part. pres. till tangere, beröra
(jfr takt, taxa). — Em. Swedenborg
föreslår som matematisk term i stället
rörlinie. — Om tangent på piano o. d.
brukas i ty. i stället taste, av ital. tasto,
till ital. lastare, beröra (väl besl. med
lat. tangere; se antasta). — Förr liksom
i ä. ty. även clavis (nyckel), varefter
k 1 a v é r, klaviatur osv.
tanig, lång o. smal, mager, i slit om
kvinnor, K. af Kullberg 1835: 'en . . ta-
nig majstång',- samma ord som ta nig
t. ex. 1896: 'sitt taniga och ojemna utse-
ende', om bindväv, till ä. sv., sv. dial. tana,
sena, seg köttfiber, trasa (jfr Ijnstana
under veke), gotl. tan, fsv. (fgutn.) pan
f., sena, isl. pgn i., spjäla att spänna ut
med, no. tan n. ds., även: spänning, osv.,
till roten i tänja o. med samma av-
ljudsstadium som i grek. tönos, spänning,
ton (se ton 2). — Ytterst besl. är möjl.
sv. dial. tanig, som har svårt att hålla
ögonen öppna, sömnig, tana, vara söm-
nig, väl = tana, småfåna, tantig, små-
fånig, m. m.
tank, behållare av vätskor, 1888 (å
fartyg), från eng. tank, av ovisst urspr. :
från ind. dial. tänkh, cistern, el. portug.
tanqne, damm (cstanqiie, som samman-
ställts med lat. stagnum). — Som be-
teckning för den av engelsmännen un-
der världskriget använda stridsbilen skall
däremot ordet härstamma från uppfin-
naren Tank.
tanke, fsv. panke, tanke, håg, sinne
m. m. — - nisl. panke, da. tanke, inhemsk
(oassimilerad) form med betyd, från lty.
el. lånat (med försvenskad form) från
mlty. danke, av fsax. githanko, jfr fhty.
gidank (ty. gedanke}, ags. gepanc, tanke,
o. även got. gapagki n., eftertanke (spar-
samhet); till roten pank i tänka. — I
eng. i stället thought, av ags. pöhl, av
germ. *pnnh-t-, en /-bildning av svaga
stadiet till samma rot, vartill n-utvidg-
ningen isl. pötli m. — Tankspridd,
av Hof 1753 betecknat som en god ny-
bildning; ej hos Sahlstedt 1773 (som
dock känt ordet); väl ett slags bekväm-
lighetsförbindelse av samma slag som
andtruten, skeppsbruten. Jfr för-
strödd (under strö, vb) o. Lindroth
Adjektiv, af part. s. 116. — Tankstäl-
lare, Cederborgh OT 3: 15 (1814): 'en
liten fin sup, eller en så kallad tank-
ställare', enl. sammanhanget här en
mindre sup som följde på en större.
Jfr Beskow Lefn.-m. s. 185 (om förh.
omkr. 1809): 'Efter supen, vanligen åt-
följd af en half och ters, eller en Gun-
ter, en tankställare, femton droppar —
eller huru man ville efter dåtidens rika,
numera glömda, namnförteckning kalla
den då oeftergifliga, nu nästan bann-
lysta aptitsupen'. Även (liksom säng-
fösaren o. lilla Manasse) om den sista
av ett antal supar (Ur Onkel Adams
portfölj s. 113) el., såsom numera, om
en sup el. klunk i allmänhet (Sönd.-
nisse 1866 osv.). — Sammans. bak-
tanke, Almqvist 1842 = da. bagtanke,
är en övers, av ty. hintergedanke, fra.
arrierc-pensée; jfr de under utställ-
ning anförda likartade fallen.
tant, Brev i Ågerups arkiv 1764: 'min
Allerödmiukaste wördnad till samtl:
nådie Tanter ock morbröder' (alltså om
verklig släktskap), L. v. Hausswolff 1809;
Posttid. 1791, 1792, om den franske
konungens fastrar, t. ex. 'de Kongl.
Tanternas Kammar-Junkare'; till icke
släktingar allmänt först under 1800-t:s
senare årtionden, i förnäma kretsar dock
tidigare (som ett dock enstaka över-
gångsfall kan möjl. betraktas, vad Ters-
meden 6: 177 meddelar från 1787: 'att
den unga friherrinnan Baijalin aborde-
rade Ehrensvärd och dess grefvinnasom
tante och onele', ehuru ingen släktskap
kunde spåras) = ty. tante, av fra. tante,
faster, moster, tant, av la ante, Vante,
egentl.: din tant ( jämte m'ante, s'anle),
av äldre ante (eng. aunt), av lat. amita,
faster, av en barnspråksstam am- i lat.
aina re, älska (se ämabel), av samma
slag som i amma. — Ett inhemskt
t ant ulisk
954
tapper
nordiskt barnord för 'faster* o. 'moster'
Sr dalin. O. no. lyfta, med den i släkt-
skapsord från barnspr. vanliga konso-
nantförb. t-i (jfr t. ex. under pappa).
- Likbetydande barnspråksbildningar
äro f. ö. t. ex. grek. theiä, tant, ital.
tia, span. f/d; grek. teihis; lillryska
d'ddgna osv.
tantalisk, i tantaliska kval o. d.,
till grek. Tdnlalos, en grekisk sagoko-
nnng som enl. Odysséen (osv.) i under-
jorden pinades av ständig hunger o.
törst, ur stånd att nå det vatten, i vil-
ket han stod ända till hakan, el. de
frukter, som hängde över hans huvud;
med intensivreduplikation till roten i
tåla (jfr till bildningen under gigant
o. ti t an)*
tantiem, av fra. tantiéme, till tant, så
mycket = lat. tantns.
Tanum, härad i Boh.-l., fno. Tun-
(h)ceim, Tunhem, etymologiskt identiskt
med socken n. T un hem Vgtl.; av tan,
inhägnad plats (se Tu na), o. hem. Om
övergången u till a se Lindroth Bohusl.
härads- o. sockenn. s. 54 jämfört med
Sahlgren NoB 6: 181.
tapet, Bib. 1541: n., plur. -er, best.
pl. -en, La?lius 1588: Ett Tappet, Karl IX
1 592: någre tapett, i ä. nsv. (neutr.): täcke,
tält, matta = da. tapet; vid olika tid-
punkter inlånat från ty.: mlty. tappet,
matta, tapet = ä. ty. tapet n., matta,
täcke, ty. tapete f., (pappers)tapet, från
ital. tappeto, matta, av lat. tapetum,
tapete (se tapisseri), av grek. tdpes
(genit. -etos), redan hos Homerus, sannol.
av iranskt ursprung o. nära samhörigt
med taft. — De grek. formerna med
d- {dåpides o. ddpetes) äro oursprung-
liga (jfr Fraenkel KZ 43: 206). — Ett
äldre lån föreligger i fsv. Uepidhe, matta,
ä. nsv. tapete, sv. dial. täppe = ä. da.
tceppet, da. tceppe (med -/ uppfattat som
best. artikel; jfr liknande fall under
gry 1, ylle), från mlty. teppet osv. =
fli ty. teppid (ombildat i ty. teppich osv.),
från vulg.-lat. tappitus (fra. tapis). —
Bringa, vara på tapeten, Hermelin
1706 (på tapetet), C. Gyllenborg 1716,
motsv. i da., ty., eng., fra., ital., span.
in. fl., bevarar den äldre betyd, av
'täcke, matta, duk', egentl.: bringa på
duken å förhandlingsbordet. Jfr Kell-
gren: 'livad ämne på tapeten / För alla
Hofvets skämtare!'. — Stå på tape-
ten (att), t. ex. Envallsson.
tapisseri, förr i en äldre betyd, av
'(vävda) tupeter' o. d., 1558: tapiszerij,
1563: 'Ett . . tappitzeri med guldh och
silche' osv.; i fullt modern betyd. t. ex.
1831; från fra. tapisserie, broderi, till
tapis, tapet, överdrag, täcke (se tapet).
tapp, fsv. tapper, tunnotapper (twnno)
Cod. Ups. C 20 s. 202 = no. tapp, da.
tap, jfr /i-stammarna nisl. tappi, mlty.
tappe, fhty. zapfo (ty. zapfen), ags.
tceppa (eng. tap). Från germ. spr.:
fra. tampon osv. (varav sv. tampong).
Sannol. i avljudsförh. till tipp o. topp.
Dessa avljudsformer passa ej in i det
vanliga skemat, vilket säkerl. beror
därpå, att de uppkommit jämförelsevis
sent o. att orden äro av imitativ natur.
På samma sätt förhåller sig no. tigg,
spets, till tagg. — Jfr tapto, tappa
o. täppa.
1. tappa (öl o. d.) = isl., no. lappa,
da. tappe, från mlty. tappen — ty.
zapfen.
2. tappa, i ä. nsv. o. dial. även tapa
(jfr t. ex. Ps. 268. 2: rimmen skapat o.
förtappadt), fsv. tappa o. tapa, tappa,
förlora, ss. refl. tapas, omkomma, motsv.
isl. tapa, göra slut på, förlora, da. tabe,
förlora; ett blott nordiskt ord av dun-
kelt urspr., liksom även -pp- i formen
tappa är oklart. Ordet har samman-
ställts med lat. damnum, förlust, skada
(Liden, Wood). Då detta synes utgå
från ett *dapnom (jfr grek. dapdne, ut-
gift, slöseri, till grek. ddptö, delar), skulle
sålunda tappa kunna ha uppstått ur
en stam *dapn- o. tapa i så fall bero
på kontamination av germ. tapp- o. tat>-.
Dock osäkert. — Ge tappt, Prytz 1622:
giffna tapt, egentl.: ge förlorat, motsv.
i da., till fsv. partic. tapt — da. tabt.
tapper, Asteropherus 1609 (ungef.
'duktig'), J. De la Gardie 1613: 'een
tapper . . krigzman'; i ä. nsv. även daf-
fcrt adv. 1561, dapper(t) (jfr nedan),
tapfer, iaffer = da. tapper, från mlty.
tapper, även: ivrig, duktig, tung = fhty.
lapfar, stridbar, uthållig, dräktig, fast
m, m. (ty. tapfer); med f- i mlty. från
tapto
955
tarm
sydligare ty. dial.; därjämte det inhem-
ska mlty. dapper, varifrån (över holl.)
eng. dapper, nätt, flink, ä. da. o. ä. nsv.
dapper, tapper, i ä. nsv. även -ff-; väl,
trots framställda invändningar, etymo-
logiskt = isl. dapr, nedslagen, tung (jfr
sv. 'tung till sinnet'), no. daper ds.,
även: dräktig. Grundbetyd.: tung, fast;
äldst kanske snarast: fast sammanfogad,
till en ie. växelform på -b till ie. dhabh,
passa, foga (se fabrik). Dock, enl.
somliga (t. ex. Falk-Torp), att skilja från
denna rot o. med Bezzenberger att för-
binda med fslav. debelu, tjock, fpreuss.
debTkan, stor.
tapto, 1669, 1679 (: Tapp To är slagit),
Runius 1713 (: tapp to), hos t. ex. Spe-
gel o. ännu Weste 1807 o. Dalin 1853
accentuerat tap(p)tö, men i nyare sv.
tapto el. tapto = da., da. -no. tapto (i
musik), från lty. tapto = boll. taptoe,
eng. taptoe, tatloo, ett uttr. från Tretti-
åriga krigets dagar, egentl.: tappen till,
alltså signal att tappen skulle slås i
öltunnorna o. dryckeslagen o. d. så-
lunda upphöra. Jfr med avs. på bild-
ningen det göteborgska gatnamnet Lun-
tantu, se lunta. — Likbetydande är
da. tappenstreg, övers, av ty. zapfen-
slreich, egentl.: tappslag; jfr ä. da.
tappeslag. Alltså motsv. det stående
ä. nsv. uttr. slå tapto.
tara, 1730, Serenius 1734 (-.tarans
genit. best. f.) = ty. osv., från ital. tara,
avdrag o. d., av arab. larha, bortka-
stande. Alltså samma ursprungsland
(över ital.) som tariff. Betr. de övriga
från ital. lånade bank- o. handelster-
merna se särsk. listan under trätta.
tarachim, numera i regel bortlagd,
men av de äldre stundom ännu använd
beteckning från (åtm.) 1860 — 1880-t. på
sämre varieté, 'tingeltangel', 'fröjd', jfr
t. ex. B. Schöldström : 'den tidens ta-
rachim-repertoar' (i Värjhugg o. nålsting
s. 90); efter refrängen i vissa varicté-
kupletter, t. ex. tarachim tralerallala.
tarald (Gotl.), Silene infläta, maritima,
Linné (från Gotl.): tarall; enl. E. Fries
snarast ombildat av ty. tarant, Gentiana
pneumonanthe, som har uppblåst blom-
krona, liksom taraiden mycket uppblåst
blomfoder; dock ovisst; kanske ett ur-
gammalt gotländskt växtnamn. — An-
nars kallad pungar el. med namn på
smäll-, smäck-.
tarantel, en giftig spindel, S. Westhius
1676, förr (liksom i ä. ty.) även tarentul
t. ex. 1757, 1758 = ty. tarantel, av ital.
tarantola, till Taranto (lat. Tarentum)
i s. Italien, där den förekommer i stort
antal. — Härtill tarantella, en ital.
folkdans, Snoilsky Ital. bild.: 'På bara
fötter i tarantellan / Hon dansar sor-
gerna lätt förbi'; från ital. =. Dansas
i mycket snabbt o. alltjämt stegrat
tempo o. har fått sitt namn efter den
konvulsiviska dans, som bl. a. känne-
tecknade en under 13- o. 1400-t. i Ita-
lien uppträdande sjukdom ('tarantism'),
vilken ansågs orsakad av tarantelns bett.
Förr även taranteldans, t. ex. Journ. f.
litt. 1812: 'denna filosofiska Tarantel-
dans'.
tare, vsv. dial. (Boh.-l.), bandtång,
handling (Zostera) o. bladtång (Lami-
naria), Linné Fl. su. (från Boh.-l.) =
no. tar(r)c, Laminaria (varifrån da.
tar(r)e), isl. pari; enl. en förmodan av
Falk-Torp av germ. "partian-, till lat.
torquere, vrida m. m. (jfr tortyr), fslav.
trakii, band, gördel, osv. (se under
durk 2 o. s län da 1 slutet); i så fall
egentl.: band.
[tar ga, sv. dial., smått hugga el. skära
el. såga, se under sarga slutet. Om
kontaminationsformen sv. dial. kjarga,
käxa, se under tjata.]
tariff, 1788 = ty., fra. tarif, av ital.
tarijfa, från ett arabiskt ord med betyd,
'kungörande'. Ordet har sålunda van-
drat samma vägar som tara.
tarlatan, 1838 = ty., av fra. tarla-
tanc; dunkelt.
tarm, fsv. tharmber = isl. parmr, da.
tarm, fsax. tharm, ihty. dar(a)m (ty.
darm), ags. pearm, av germ. *parma-
= ie. lormo- i grek. tormos m., hål
(till tapp), jfr grek. trämis(av *lrmi-) f.,
stället mellan genitalia o. ändtarmen
(Flensburg Stud. 1: 58, 68 f.), till ie.
roten ler, genomborra m. m., i grek.
teirö (av "teriö), nöter m. m., téretron,
borr, osv.; även: vrida o. d., se dreja,
drilla, tortyr, tråd. Tarm betyder
väl alltså egentl.: genomgång eL dy 1. —
tars
95G
t a ska
Eng, har numera i stället bl. a. gut,
egentl.: ränna o. d., besl. med gjuta.
I ä. nsv, (särsk. ofta Var. rer. 1538)
även tarm (term); möjl. påverkan från
Hy. dårm (från en sekundär i-stams-
böjning. — Blindtarm, VetAH 1753
= da. = ty. blinddarm, motsv. eng.
blind-gutt fra. Vintestin aveugle, lat. iri-
testinum ccecum, övers, av grek. tgphlön
énteron, till tgphlös, blind (nrbesl. med
döv), i grek. om varje rör el. ledning
som är tillsluten vid ena ändan. — I
sv. o. no. dessutom ofta ingående i
namn på långsmala vattendrag, såsom
de sv. sjön. Tarmen, Tarm lån gen,
Lån g tar men; se närmare förf. Sjön.
1: 611 f.
[tarre, sv. dial., plats för lintorkning
m. m., se k öl na, tars o. torr.]
tars, anat., vrist, Fries 1832, av fra.
tarse ds. 1500-t. osv., av grek. tarsös,
egentl.: torkria (nära besl. med sv. dial.
tarre, ty. darre, se tarre, torr o.
kö ln a), torklave, flätverk, sedan om
flat yta i allm., t. ex. tarsös podös, fot-
sula, tarsös pterygön, yttersta ändan av
en vinge; urbesl. med torr.
tartar, se tattare.
tarv, fsv. fjarf f., behov, nödvändig-
het, nödtorft, gagn, nödtvång, naturbe-
hov m. m. = isl. pgrf, da. tarv, behov,
nytta, got. parba, brist, fsax. tharf, be-
hov, nytta, fhty. darba, ags. pearf, av
germ. *parbö- (enl. Karsten Germ.-finn.
Lehnw.-stud. s. 102 ytterst en s-stam),
vartill vb. tarva (se följ.); avljudsbild-
ning till det allmänt germ. vb. *purfan
pret.-presens = fsv. porva, behöva, ha
anledning, få (ännu på 1700-t. i torf ske,
tör ske), isl. purfa (pres. parf), ä. da.
terfe, got. paurban, fsax. thurban, fhty.
durfen (ty. durfen, våga, jfr bediirfen,
behöva), ags. purfan. Bl. a. samman-
ställt med fpreuss. en-terpo, det gagnar,
vilket väl dock ej kan skiljas från grek.
térpomai, njuter, vars samhörighet med
tarv icke kunnat hävdas utan anta-
gande av osäkra o. delvis osannolika
betyd. -övergångar (t. ex. 'finner tillfreds-
ställe i' > 'behöver'). Å andra sidan
uppträder betyd. -växlingen 'behövande'
o. 'nyttig' (fpreuss.) i adj. tarvlig,
vilket talar för sammanställningen med
fpreuss. ordet. Grundbetj^d. hos de
germ. verben är i alla händelser 'lida
brist på' o. d. — En avledning av vb.
' purfan är fsv. pijrft, porft i torftig,
jfr nödtorft. — Den eufemistiska be-
tyd, 'naturbehov' har sin motsvarighet
i isl. crende, fsv. arrende (se under
ärende).
tarva, fsv. tharva, behöva = isl. parfa
(ipf. -ad-), da. tarve ds., motsv. got.
gaparban, avhålla sig, fsax. tharbön,
behöva, umbära, fhty. darbén, umbära,
lida brist (ty. darben), ags. pearfian ;
till föreg. o. möjl. avlett av detta, jfr dock
den fhty. formen på -én, som kan tyda
på ett primärt e-verb. Samma avljuds-
stadium i fsv. parf (jämte yngre porf),
pres. till porva, behöva, varom se föreg.
tarvlig", fsv. parfliker, behövlig, nöd-
vändig, nyttig = isl. parfligr ds., da.
tarvelig, torftig o. d., ags. pearftic, nyt-
tig; egentl.: behövande, nödtorftig, var-
ifrån den nsv. betyd.: för enkel, sim-
pel; med avs. på betyd. -utvecklingen
jfr det besl. torftig.
[tas(e), sv. dial., stackare, o. tase,
hylsa kring nötter, se under tassa.J
taska, väsentl. dialektord, väska, ficka ;
i dial. dessutom : scrotum o. sköka =
fsv., isl.: väska, pung = da. taske, mlty.
tasche, fhty. tasca (ty. tasche), ffra. tas-
que, ital. tasca. I Norden lånat, ovisst
varifrån (jfr A. Bugge Vesterl. Indflyd.
på Nordboernes ydre Kultur s. 12, 155).
F. ö. är ordets egentliga hemland okänt
(germ., rom. el. från annat håll?), o. de
framställda tolkningsförslagen sväva där-
för i luften. Jfr Bruch Einfl. d. germ.
Spr. auf das Vulgärlatein s. 6 (med lit-
teratur). — Hit hör sladdertaska =
da.-no. sladdertaske, jfr ty. plaudertascbe.
— Jfr krabbtaska. — Taskbok be-
gagnades under 1700-t. o. ännu o. 1850
i betyd, 'plånbok', jfr ty. iascbenbuch,
almanack. Knappast utdött i dial. —
Ta sk spel a re, Kolmodin 1732: taske-,
A. Nicander: tasken-, såsom även i skå.
dial. == da. taskenspiller, från ty. ta-
schenspieler, till ä. ty. aus der tasche
spielen, med s}rftning på de olika red-
skap el. andra föremål, som taskspelarcn
förvarar i en ficka el. påse (såsom ännu
i Indien) el. där låter försvinna. Jfr
tasker
957
tattar
från en teateraffisch på 1730-t.: 'Sign.
Lorentz skall någre ännu här ey sedde
Konst-Stycken spela utur Taskan'.
tasker, vard., lurvig person (Posten
1768, Bellman: 'Fader Aron det våren
tasker'), o. taskig, förhålla sig med avs.
på betyd, till ä. nsv. taska, tarva, traska,
t. ex. 1688, som larver, larvig till
lar va. Möjl. bör ordgruppen samman-
hållas med t}', dial. zaschen, släpa, ar-
beta långsamt, gå och driva.
tasma, tasna, dialektord: slockna,
tasmas, upplösa sig (om garn) = no.
tasma, bli utsliten el. utmattad, tassne
ds., avledn. till no. tasa, avtaga, jfr sv.
o. no. dial. tase, stackare, o. isl. ta-
saldi väl ds. (om tillnamn); se närmare
tas sa.
tass, Serenius 1734, Rob. Crusoe 1752,
i ä. sv. t. ex. Sahlstedt även tasse; ej
i da.; från ty. tatze (= mhty.); säkerl.
egentl. en hypokoristisk form (kanske
från barnspr., där förb. tat- är vanlig);
av samma slag som t. ex. de likbetyd,
mhty. tdpe el. slovenska cäpa ; sannol.
även ty. pfote o. fra. patle, vilka vanl.
förklaras vara av dunkelt ursprung; se
f. ö. labb, där slutkons. har likartat
ursprung. Jfr förf. Mediagem. s. 9 f.
tassa, Knigge 1804, Geijer 1815; ej
hos Weste 1807, men upptaget av Dalin
1853. Jfr Gyllenius 1653: 'thet tiutar i
vthbudom och tassar i tallom'. I detta
ex. betyder tassa säkerl. 'prassla' el. dyl.
o. bör förbindas med tas sia el. är i
alla händelser en imitativ el. Ijudhär-
mande bildning av samma slag som
detta ord. Nsv. tassa måste väl där-
emot, åtm. närmast, sammanhållas med
no. tassa, gå mödosamt o. med små steg.
Detta ställes av Torp Etym. Ordb. s.
773 samman med no. tasa, bli svag,
avtaga, o. sv. dial., no. tas(e), stackare,
stympare, i sin tur besl. med no. tasa,
reda upp något tilltrasat el. hoptovat
m. m., no. tase, palta, fiber, upptrasad
spanad, sv. dial.: hjisa kring nötter (efter
dess söndertrasade utseende), ty. zaser,
fiber o. d., ävensom san skr. dasyati,
försmäkta, lida brist; jfr tasma. San-
nol. föreligga emellertid här bildningar
av delvis olika ursprung, o. tassa är
snarast en relativt ung ordskapelse av
imitativ natur. — Hit hör möjl. också
sv. dial. tass(e), om varg el. björn =
no. tass; i sv. dial. också (myr)tass. —
Härjämte i norrl. dial. tjassa med i dy-
\ lika bildningar vanligt j-inskott.
[tassa, sv. dial., får, tacka, se tacka
1 slutet.]
tassla, i östsv. dial.: prassla, fsv. tasla,
tassla, tala illa (om) == no. tasla, gå o.
tassa, pyssla, jfr ä. da. taslere, pratma-
kare; avledn. av sv. dial., no. tasa, rassla
o. d., i sv. dial. även: viska; jfr ex. från
Gyllenius under tassa. Av imitativt
urspr. Jfr tissla.
t åtar , se följ.
tattare, även (mera dial.) tätare i
dial. (t. ex. Ögtl.) också tätare, ä. nsv.
bl. a. tätare, tartare (t. ex. 1662: 'inge
Zigeuner eller tartare'); i betyd, 'tattare,
zigenare' t. ex. G. I:s reg.; egentl. samma
ord som y. fsv. tathere, tattarä, tartar(e),
tatar (jfr ä. nsv. tärtar(e), t. ex. Rudeén
1696: 'Den tårtarn Tamerlan') = da.
tåler, tattare, förr även tatter, tarter,
från mlty. tatere, tarter, zigenare, tatar
= mhty. ta(r)ter, zigenare, mlat tarta-
rns; av ett turk. -pers. tatar, tätar, be-
nämning på en mängd folkstammar i
Europa o. Asien, som tillhöra de s. k.
turko-tatariska folken; sedermera med
ett av folketymologiska grunder inskju-
tet r (tartar). Zigenarna togos vid sitt
första uppträdande på sina håll för ta-
tarer. I Sverige har benämningen tat-
tare kommit att (nästan) uteslutande
gälla de zigenare, som efter hand slagit
sig ned i landet. — Formen tätare kan
ha uppstått av *tårtare, som utvecklats
ur tartare liksom t. ex. vårta av var la
(Kock Sv. ljudhist. 1: 384); jfr dock
även Seip 1: 61. — I sydsv. dial. i be-
tyd, 'tattare' stundom i stället kåltring
(nu möjl. -p) = da. dial. (se f. ö. kält-
ring). — - Taterhavre (dial.), A ven a
strigosa, svarthavre, väl på grund av
den svarta färgen. Samma ord ingår
också, men av helt annan orsak, i sv.
dial. lailra, bovete = da. dial. tadder
m. m. (i da. om Ervum tetraspermum),
motsv. ty. tatterkorn osv., jfr fra. blé
sarrasin; urspr. (såsom delvis ännu) om
tatariskt (cl. sibiriskt) bovete, Fagopy-
rum tataricum, varav namnet.
tatuera
9
58
te
[tattra, sv. dial., bovete, se föreg.
slutet]
tatuera, 1790-t. = ty. tåtowieren, fra.
tatouer, från eng. tattoo, till ett tahi-
tiskt ord talan, tatu, tecken, målning.
Taube, adligt familjen., enl. vanligt
antagande från en tysk släkt, vars namn
torr även skrevs Tuve, redan på 1300-t.
känd från Estland. Den täml. allmänna
gissningen, att namnet innehåller ty.
taube, duva, är osannolik. Uttalet tåb
beror på den felaktiga uppfattningen,
att namnet har franskt ursprung.
tautologi, av grek. tautologia, till
lo autå, detsamma, o. -logia (till logos,
tal, osv.; se logik); alltså: upprepning.
tavern, se tabernakel.
tavla, åtm. i vissa götal. dial. även:
litet omålat bord (åtm. förr som mat-
bord, måltavla), i ä. nsv. också: glas-
ruta, fsv. tafla, skiva (av trä, sten),
särsk. med bilder o. skrift, tabell = da.
tavle, från mlty. tafele, tavele = fhty.
tavala, tabala {ty. ta fel, varav sv. taf-
fel), lånat efter den högtyska ljudskrid-
ningen från lat. tabula, bräde, spelbräde,
tavla, av dunkelt ursprung. Ett äldre
lån (före tiden för den högtyska ljud-
skridningen) är fsv., isl. taft n., spel-
bräde, brädspel, ä. nsv. -tavel, ä. da. tavl,
även 'tärning', fhty. zabal, spelbräde,
ags. ta? fl, brädspel; kvar i skå. dial. dra
tavl, om ett spel. Jfr tabell, t abel-
ras, table d'hote, tablett, tablå o.
tävla. — Om 'tavla' = 'målning' använ-
des under 16- o. 1700-t. ofta skilderi; se
närmare under skildra.
tax, 1825, 1847, Dalin 1853: taxhund,
som huvudform, o. tax; äldre: taxhund,
1807 osv., ännu tidigare (enstaka) dachs-
hund; liksom boll. taks från ty. dachs
(t. ex. Schiller), genom ellips av ty.
dachshund, grävsvinshund (med kort-
namnsformerna däcket, teckel, dächsel).
Till ty. dachs, grävling, grävsvin, av fhty.
dahs, tahs = mlty. das, no.-da. svintoks,
fno. *ppx (genit. *paxar) i ortnamn, enl.
förmodan av O. Rygh No. Gaardn. 3: 57,
jfr sv. Taxviken Dalsl. SOÄ 19: 123 (ä.
nsv. dax, tax, 1685, 1708 m. fl., bero
på lån från ty.); vartill (utgående från
en n-stam) mlat. taxo, ital. tasso, fra.
taisson. Vanl. efter Grimm fört till ie.
roten tekp, tillhugga o. d., i sanskr.
läksali, timrar, tdksan-, timmerman,
grek. tcktön ds. (jfr teknik), fslav. te-
sali, tillhugga, fhty. dehsala, yxa, osv.,
varom se under täxla (vartill möjl.
även trots olikheten i betj^d. lat. texere,
väva, se text o. Textorius), jfr även
under tistel 1 slutet: i så fall benämnd
efter sina konstfärdiga bon. Dock osan-
nolikt, då bildningarna till denna rot
annars alltid beteckna bearbetningen
av träet o. d. o. icke uppvisa den all-
männare betyd, av 'bygga'. Med lik-
nande grundbetyd, av 'byggare' till lat.
iego, med s-avledn., enl. Palander Mém.
soc. néophil. å Helsingfors 2: 99. Där-
emot, enl. Sommer IF 31: 359: 'det
tjocka el. feta djuret', av ie. *tog-so-,
s-avledn. (liksom i ty. luchs, lo, o. fuchs,
räv) till ett adj. *togo-, avljudsform till
*tegu- i tjock. — Med avs. på ellipsen
tax av taxhund jfr pudel av pudelhund.
taxa, t. ex. Spegel 1712, i ä. nsv. vanl.
tax, 1595 osv., jfr da. takst, sen mht}'.
tax, ä. ty. även taxt, ty. o. fra. taxe
osv., av mlat. taxa, värdering, till lat.
taxäre, värdera, vidröra (jfr antasta,
tangent, takt).
1. te, vb. nu refl. te sig o. i sam-
mans, bete sig, förete, i äldre anv.
t. ex. i gamla bibelövers. : 'alltså hafwer
nu . . Gud tett (dvs. visat) konungenom,
hwad som framdeles ske skall', fsv. te,
téa (ipf. tépe, sedan: tedde), visa, bevisa,
framräcka m. m., le sigh, visa sig = isl.
tja (ipf. tédi), da. te, av urnord., germ.
*tihan (liksom t. ex. isl. Ijd, låna, av
germ. *leihivan; se lån) = got. gatei-
han, st. vb, omtala, förkunna, fsax. af-
tihan, vägra (egentl.: avsäga el. visa
bort), mlty. ti(g)en, anklaga, fhty. zihan,
även: beskylla (ty. zeihen), ags. téon;
med grundbet3rd. 'peka, visa' till ie. ro-
ten dik i sanskr. dicdli, visar, grek.
deiknymi ds., lat. dico (av *deik-), sä-
ger, dico, högtidligt förkunnar, med den
urspr. betyd, 'visa' i t. ex. index (digi-
tus index, pekfinger), fir. dodecha, han
må säga. Med grammatisk växling i
isl tiginn, förnäm, egentl.: utpekad (jfr
lat. monsträri digilo, vara berömd, egentl.:
utpekas med fingret), mlty. ligen, visa,
osv. ~ fhty. zeigön, visa (ty. zeigen), zeigd
te
959
tegel
vbst. (jfr finska lånordet taika, tecken)
~ isl. lega, visa, tegast (poet ), ämna,
sv. dial. tegas, -ti-, ämna, arta sig till.
— Jfr tecken, teg, tå 1, ävensom ä.
nsv. säjare, urvisare, under visare.
2. te, sbst., t. ex. Karl XII Bref 1717:
thee = da. té, ty. tee, holl. thee, eng.
tea, fra. thé osv., av sydkines. the. —
Ordet uppträder i sv. ungef. samtidigt
som i ty. (1715), o. bruket av te i dessa
länder kan nog icke föras avsevärt längre
tillbaka. I England serverades te på
kaffebusen under senare bälften av
1600-t.; holländarna synas ha tidigare
blivit bekanta med detsamma.
teater, 1658: iheatret, alltså neutr.
såsom ofta under 1600-t. (ännu 1689,
men en dock redan 1671 o. väl regel-
bundet fr. o. m. 1700-t.) = da. teater
ii., ty. theater n., från fra. ihédlre, av
lat. theätmm (= ä. nsv. theatrum Eke-
blad 1651), av grek. théätron, skådebana,
jfr grek. théä, åskådande, åsyn, skåde-
spel (se teori), till ie. roten dhau ~
dhdu i grek. thavma, (föremål för) för-
våning; se dålig. Bildat med samma
bl. a. som lokalitetssuffix använda av-
ledning ie. -tr- som t. ex. orkester el.
kloster, växl. med ie. -//- i t. ex. spek-
takel. — Ordet teater synes under
1600-t. vara närmast lånat från ty., men
har sedermera påverkats av det franska
ordet. De flesta övriga teatertermer
komma från fra.; se närmare under
scen. — It. ex. smal. dial. teat, med -er
uppfattat som plur.-ändelse, liksom kilo-
met för kilometer, sekvest för sekves-
ter; jfr även under mankill o. pro-
peller.
tecken, fsv. tekn = isl. teikn, da. tegn,
got. taikn (i betyd, 'vittnesbörd'), fsax.
lekan, fhty. zeihhan (ty. zcichen), ags.
tdc(e)n (eng. token o. väl även isl. iåkn),
av germ. 'taikna- n. (jämte got. taikns
f., i-stam, i betyd, '(jär)tccken'); besl.
med te 1, visa (av germ. "tihan); bil-
dat som fsax. fékan n., bedrägeri, fhty.
feihhan, av germ. * faikna- till got. faih
ds. Enl. somliga dock till en med ie.
dik växlande rotform dig, jfr lat. digi-
tus, finger, som emellertid kan utgå från
ett dicitus (se Walde med litter.); sam-
manställningen med ie. dik kan f. ö.
upprätthållas genom antagande av en
kompromissform mellan ett *laikk- av
*taignä- o. en icke assimilerad form på
-/?. Om det besläktade finska lånordet
taika, tecken, se te 1. Jfr även teg,
tå 1. — Gotiskan har i betyd, 'tecken'
ett ej säkert tolkat -tani i fauraiani,
järtecken. — I trötthetens tecken
o. d., tidnings- o. modeuttryck från
1890-t., efter ty. förebilder (im zeichen
der gans, der verkehr osv.), särskilt all-
männa från början av 1900-t. Se förf.
Namn o. titlar s. 20. — Tecken och
under, efter bibeln, Vish. b. 8: 8, 10:
16, Ap.-g. 2: 22 m. fl.
tedeum, lovsång, högtidlig tacksägel-
segudstjänst, efter den s. k. ambrosian-
ska lovsången, som börjar: Te Denm
laudamiis, dvs. 'vi lova dig, o Gud'.
teg, fsv. tegher — isl. teigr, av germ.
*taiga- = ie. "doikå- i sanskr. deca- m.,
trakt, ställe, land; med avljudsformen
mlty. tig, offentlig samlingsplats i by,
fhty. zich ds., ags. tig, tih, betesmark
o. d.; väl (med Uhlenbeck PBB 26: 312)
till ieur. roten dik, visa, peka (se tel,
tecken, tå 1); alltså möjl. egentl. 'rikt-
ning', jfr sanskr. dicä i denna betyd.
(Falk-Torp under leig), el. kanske 'det
anvisade (området)' (Olson Appell, sbst.
s. 144). Med avs. på bildningen jfr t. ex.
vret. — Även i vissa ortn. i Vgtl., så-
som Et tak, fsv. Eloegh{i), Sunt ak, fsv.
Santagh; om ljudutvecklingen se Kock
Sv. ljudh. 1: 201.
[tegas, sv. dial., ämna, arta sig till,
se te 1 slutet.]
tegel, i sv. dial. även tigel, fsv. tighl
= isl. tigt, da. teget, från västgerm. spr.,
närmast ags. tigele (eng. tile) = mlty.
tegel, ihty. ziagal (ty. ziegel); såsom
många andra stenbyggnadstermer från
lat. (j fr kalk 3, källare, mur, p e 1 a r e,
port, post 4): vlat. tégula (fra. tnile)
el. tegilla, av lat. tegula, till tegere, täcka
(urbesl. med tak o. täcka), alltså äldst
om taktegel. I nord. spr. o. ags. även:
tegelsten; i fhty., som det förefaller,
blott om sådan. Enl. Tacitus Germ.
kände germanerna på hans tid varken
byggnadssten el. tegel (jfr under vägg);
tegelbyggnadskonsten kom till dem från
romarna. I Norden blev den väl först
960
tema
känd på tlOO-t. — Slaverna o. bal-
terna ha däremot lått sina beteckningar
för 'tegel' frän grek.: keramis, kéramos,
tegel (se keramik), o. plinthos ds. (se
flin ta). — Med avs. på ljudutvecklingen
jfr fhty. spiagal, av mlat. spegl-, av lat.
speculum (se spegel). — Sammans.:
Tegelsmora, socken i Uppl., fsv. Tig-
hilsmora; efter där bedriven tegeltill-
verkning (t. ex. Tobo bruk); se f. ö.
Mora. Jfr fra. Tuilerierna (Palais des
Tuileries), egentl.: tegelbruk, till tiäle,
tegel. Däremot utgår Tegelsäter Ögtl.
från ett fsv. Tidhihceter. — Tegels la-
ga re, fsv. tighlslagharc, efter mlty. tegel-
slager ; jfr bl e c k -, p låt s 1 a g a r e. I fsv.
även tighlare som tillnamn, från mlty.
tegelére = ty. zicgler, varav sv. familjen.
Z i egl e r.
[Tegels mo ra, ortn. i Uppl., seföreg.]
|Tegelsäter, ortn. i Ögtl., se det ej
besk tegel.]
Tegnér, skalden Es. Tegnérs familje-
namn, bildat av dennes fader, kyrko-
herden Es. Tegnér efter hemsocknen
Tegnciby Krbgs län (se Tägnaby).
teism, Atterbom 1833, 1835, teist, v.
Höpken 1770, efter ty. theismus, theist,
fra. théisme, théiste, rätt sena bildningar
efter ty. atheismus, atheist, båda från
början av 1600-t., fra. athéisme, ä. fra-
athéiste, varefter sv. ateism, 1779 (ti-
digare t. ex. 1654 -us), ateist, 1654, gre-
ciserande former till grek. a privativnm,
icke, o- (etymol. = o 2; jfr asyl), o.
theös, gud (se te o-). Den gamla grek.
beteckningen för 'ateist' är dtheos (varav
det nu i fra. vanliga athée).
tejst, Uria grylle, tobisgrissla, t. ex.
Nordenskiöld 1880, ett bohuslänskt di-
alektord, även teste, tist = no. teiste, isl.
peisti (nisl. peista, teista); efter det fina
pipande läte ist, ist som fågeln ofta ut-
stöter i flykten ; naturtrognare återgivet
i den skånska beteckningen iste. Förf.
Namn o. titlar s. 119.
Tekla = ty. Thekla (redan i fhty.),
från grek. Thékla. Namnet har för sin
spridning att tacka ett kristet helgon.
teknik == ty. technik, från fra. tech-
nique, av grek. tekhnike, fem. till tekh-
nikös, konstfull, till konst hörande, av-
ledn. av tékhne, konst, medel m. m. (av
*tcksnä), till ie. roten tekp, tillhugga o. d.;
se f. ö. under tax.
tele-, i sammans., av grek. tete, fjärran,
besl. med télos n., slut (se t al is man,
tull 2), o. med hjul; i t. ex.: telefon,
på 1870-t. om uti. förh., i Sv. spritt först
på 1890-t., från ty. tclephon, Reis 1860,
till grek. phöne, röst, ljud (se t. ex. fo-
netik); alltså: fjärrtalare. — Telegraf,
1796; Leopold 1798 (namn på en tid-
skrift); av fra. télégraphe, Miot 1792, till
grek. grdphein, skriva (jfr fonograf);
alltså: fjärrskrivare. — Telegram, Af-
tonbl. 1865: väderlekstelegram, ytterst
av eng. telegram, föreslaget 1852 av E.
P. Smith, till grek. gr amma, skrivtecken
(se gram o. grammatik); alltså: fjärr-
skrift. Hos t. ex. Fr. Bremer i stället
telegraf-depesch (jfr fra. dépéche i betyd,
'telegram'). — Teleskop, av nlat. tele-
scopium Galilei, till grek. skopein, se (se
mikroskop), alltså: fjärrskådare.
teln, kantrep på nät, även telna o. i
dial. dessutom telne, jfr 1642: telnan
best. f. (Ångerm.), Verelius 1681: tälna-
den (med etymologiskt -d-, »lnpersve-
cism», jfr under groda), Växiö 1716:
tehlnar plur.; motsv. no. telna; genom
konsonantomkastning av *tenl(a) = no.
tenla, jfr även sv. dial. tele, tile, no. fceZe,
ä. da. tel(l), da. dial. telle; nybildningar
till ett fsv. *pinul = ä. nsv. tänil o. 1760,
isl. pinull, no. tenel, tinel, av germ. *pe-
nula-, en instrnmentalbildning till germ.
roten ten, spänna, tänja (se d. o.), av
(ungef.) samma slag som gördel, nyc-
kel osv.; alltså egentl.: medel att spänna
ut. — Med avs. på ljudutvecklingen -nl-
till -In- jfr telning.
telning", ä. nsv. även -ä- t. ex. Dahl-
stierna, fsv. telninger (-nnger), av lén-
hinger ds., motsv. da. dial. tilling, stor
vissen gren ; jämte likbetyd. fsv. tennnger,
isl. teinungr, no. teinung diminutivbild-
ningar till ten i betyd, 'kvist' o. d. Med
avs. på ljudutvecklingen -hl- till -In- jfr
det obesl. teln.
tema, grundtanke, ämne, varav i sv.
i utvidgad anv. bl. a.: vad som skrives
över ett visst ämne el. en viss uppgift,
särsk. pedagog.: översättning till ett
främmande språk, av grek. théma, nå-
got uppställt, påstående m. m., till ti-
tempel
961
tenn
thénai, ställa, sätta, vartill även tes
(urbesl. med dann, dåd osv.). Med
avs. på betyd. -utveckl. jfr under kria.
tempel, fsv. taimpel — da. tempel, från
mlty. tempel, av fsax. tempal = fhty.
(ty. tempel) osv., av lat. templum, ob-
servationsområde på himlavalvet för
augurerna, hälgat område m. m.. Av
omstridd härledning; snarast till ie. temp,
spänna, väl i så fall egentl.: avmätt rum,
vartill även tempus, tid, egentl. : avmätt
tidsrum (se senast Persson Indog. Wertf.
s. 490); el. möjl. dimin. till ett ord
motsv. grek. lémenos, tempelområde (med
p som i exemplum till eximo; Sutterlin
IF 29: 127). — Jfr följ., tempo o. täm-
pel 2.
temperdag", sv. dial., se tamper dag.
temperera, y. fsv. t(rmp(e)rera P.
Månsson, även o. vanl. tcempra, tcem-
pera, motsv. isl. tempra, mlty. temperen,
ty. temperieren, av lat. temperäre, iakt-
taga måtta, foga, behörigen blanda, be-
hörigen inrätta m. m., till tempus (ge-
nit. -oris), tid (se tempel o. tempo),
i anslutning till det i detta ord ingående
begreppet av något begränsat el. utsta-
kat. — Härtill: temperament t}'.,
av fra. temperament, av lat. tempera-
mentum, vederbörlig blandning, i an-
slutning till Galenos o. Hippokrates upp-
fattning av temperamenten såsom be-
roende på olika blandning av kroppens
vätskor (se humor, humör); — tem-
peratur — ty., av lat. temperatura,
vederbörlig blandning.
tempo = ty. osv., från ital. tempo,
tid, av lat. tempus n. ds.; jfr föreg.
ten, i t. ex. järn ten, i dial. även:
stängel, mistel, fsv. ten, slända, stek-
spett, smal stång (av metall) = isl.
teinn, käpp, stekspett, telning (t. ex. i
mistillciun), no. tein, liten stång, tel-
ning, da. ten, på spinnrock, förr även:
stängel, stekspett, got. tains, gren, tel-
ning, fsax. ten, stav, fhty. zein, även:
gren m. m., ags. tån (jfr eng. mistle-toe),
av^germ. 'taina- m., gren o. d. Av ovisst
ursprung; bl. a., med ringa sannolikhet,
betraktat som en n-avledn. till ie. roten
di i grek. diemai, skyndar, sanskr. digati,
svävar; alltså: 'som svänger hit o. dit'
el. dyl.; jfr grek. (Unos, virvel. Grek.
Ilcllquist, Iltymologisk ordbok.
dönax, rör, är säkerl. obesläktat. Jfr
telning, tan n lik a. — Avledn.: got.
tainjö, korg, osv. = (sv. dial.) t ena
(se följ.).
tena, sv. dial., fiskmjärde = ä. nsv.,
G. I:s reg. (Hans Brask) = isl., no.
teina, mjärde, ryssja, i no. även ett
slags korg, ä. da. tene, samma ord som
got. tainjö, korg, fhty. zeinna (sydty.
dial. zeine), av germ. *tainiön, avledn.
av ten i bet}^!. 'gren, kvist'; alltså
egentl.: flätverk av grenar; bildat som
got. snärjd, korg, till snör- i snöre, el.
ryssja (~ fhty. russa) el. ags. ivilige,
korg, till wilig, vide, ävensom de lik-
betyd, fhty. churba (jfr korg), meissa
(se mes 3) o. ags. spijrte (till lat. sporta,
se sportel); se även under korg. Stun-
dom sammanblandat med (sbst.) tina.
tenakel, boktr., manuskripthållare,
1823 (tenaklet), E. Carlén 1865 = ty.
1571, av lat. tenäeulum, verktyg att
hålla (varav fra. tenaille, tång), instru-
mentalbildning till tenere, hålla (urbesl.
med tänja); bildat som det besl. ten-
takel. — Även farmac, o. kem., Ret-
zius 1769, Scheele 1785.
tendens = ty. tendenz, av fra. ten-
dence, till lat. tendere, spänna, sträcka,
sträva (jfr pretendent, tender; ur-
besl. med tänja); alltså egentl.: spän-
ning, strävande.
tender (bakom lokomotiv), 1838: 'en
så kallad »Tender»' (om uti. förh.), 1865
(om sv. förh.) = ty., från eng. =, i eng.
även om ett mindre skepp som följer
ett större, förkortning av atlender, led-
sagare, till atlend, ledsaga m. m., över
ITra. atendrc av lat. attendere, rikta på
el. åt, spänna m. m., av ad-, till, o. ten-
dere, spänna = tendera o. föreg.
tendera, se tendens.
tenlika, se tännlika.
tenn, sv. dial. även ten, mycket van-
ligt uttal i ä. nsv., fsv. teen, äldre tin
= isl., da., mlty., ags., eng. = fhty.
zin (ty. zinri)\ jfr det finska lånordet
tina; i Norden (liksom bly o. stål)
mycket gammalt lån från något av de
germ. grannfolken. F. ö. etymologiskt
dunkelt. Somliga betrakta ordet som
inhemskt germ.: enl. Wood Mod. Lang.
Notes 15: 329 f. till ett germ. 'tina-,
61
962
tep
strålande, motsv. sanskr. dina-, dag (se
under Tyr); i så fall till grundbetyd,
kanske att jämföra med bly (som f. ö.
stundom har med 'tenn' gemensamma
beteckningar) o. även med guld; enl.
andra en avljndsform till ten (= got.
tains, gren, osv.), varför kunde tala, att
tennet, att döma av vissa fornfynd, ofta
kom i handeln i form av tunna metall-
stavar. Snarast är dock ordet lånat
från en annan språkfamilj. Huvudfynd-
orten allt sedan feniciernas dagar var
i forntiden Cornwallis; lat. stagnum,
stanmim (fra. ctain; jfr stanniol) har
väl keltiskt ursprung (kymr. ystaen
osv.). Tenngruvorna i Erzgebirge bör-
jade först på 11 — 1200-t. att bearbetas.
— Ett vida spritt namn på tennet är
ital. peltro, span. o. portug. pellre, ffra.
peautre, boll. peauter, ir. péatar (även
med s- t. ex. eng. spelter osv., se zink
slutet); f. ö. dunkelt. En annan be-
teckning är det etymologiskt omtvistade
grek. kassiteros, redan hos Homerus
(att. katti-), sedermera inlånat i sanskr.,
lat. o. fslav. o. ingående i antikens
önamn Kassiteriderna (av omstritt läge);
jfr den sv. vetenskapliga termen kas-
siterit, tennmalm.
tenor, Balck 1596 (lat.), 1621 = ty.,
av mhty. tenor 1400-t.), liksom de flesta
musiktermer från ital.: lenöre, även: me-
lodi, av lat. tenor, oavbruten fortvaro,
sammanhang, till tenere, hålla, vara;
urbesl. med tänja osv., jfr ton 2. Stäm-
man har sitt namn därav att den ut-
gjorde liksom den utkallande tråden el.
huvudmelodien i ett tonstycke. Benäm-
ningen övergick på den höga mansrösten,
då huvudmelodien tilldelades denna. Jfr
alt, bas.
tentakel, jfr fra. tentacule, av lat.
'lentäciihim (nybildning efter orakel,
spektakel o. d.) till tentäre, bl. a.:
känna på, vidröra (se följ.); alltså egentk:
trevare el. dyk Jfr till bildningen det
besl. tenakel.
tentamen, Linné Bref 1768, av lat.
=, prov, (efter mönstret av t. ex. det
betydl. ålderdomligare examen osv.) till
tentäre, känna på, pröva (= sv. tentera,
se föreg.), besl. med tendere, sträcka,
enere, hålla (se tänj a). Efter examen
o. tentamen har i sin tur i stu-
dentspr. bildats komplettamen, kom-
pletteringsprövning.
teo-, av grek. theös, gud (sannol. rot-
bésl. med best o. djur), i t. ex.:
Teodor, mansn., av grek. Theödöros,
till doron, gåva (jfr Isidor o. Doro-
tea). — Teolog = ty. theologe, av grek.
Ihcölogos, av -logos, till légein, tala m. m.
(se filolog). — Te os of, till grek. so-
phös, vis (jfr Sofia o. sofism). Jfr
även tespiskärra.
Teoderik, mansn., etymol. = Di-
drik; se under dyrk o. tyda.
teodolit, astronomiskt instrument (för
horisontens koordinater), Ekström 1750:
'Ängelska Theod'olits', Thersner 1819 =
ty. theodolit osv., från eng. iheodolite,
av ä. eng. theodelitns (så kallad av Dig-
ges 1571), av trots framställda förkla-
ringsförsök okänt ursprung. I alla
händelser ej, såsom bl. a. antagits, om-
bildning av alydedag W. Bourne 1578,
från fra. alidade, vilket liksom så många
andra astronomiska o. geometriska ter-
mer lånats från arab.
teori = ty. theorie, fra. théorie, av
grek. theöria, åskådande, i sht i andlig
bem.: undersökande, kontemplation o.d.,
till theörös, åskådare, av *theä-orös,
till théäj åskådande, kontemplation (se
teater), o. ie. uor- i var 3, varse.
Däremot ej besl. med theös, gud.
tep, allm. dialektord, tok, tåp, våp;
tep a, vb, vara våpig, bära sig tafatt åt,
i ä. nsv. t. ex. bos Lucidor, Spegel, hos
Stiernhielm om dåraktigt tal, förr även :
gyckla, narras; tepa, sbst., våpig kvinna,
t. ex. Diiben 1721 o. i götal. diak; te-
pig, våpig, t. ex. Onkel Adam, i ä. nsv.
tepot, t. ex. 1536, tepug, t. ex. Mörk
1742, allm. i dial. Tydl. varianter till
tåp osv. Då de båda grupperna höra
till olika avljudsklasser, tep till i- o.
tåp till e-serien, skulle de dock enl.
antagna ljudlagar ej gärna kunna ety-
mologiskt förbindas. Säkerl. föreligga
här emellertid imitativa bildningar, o.
det inbördes förhållandet blir då unge-
fär av samma slag som t. ex. tipp,
tapp o. topp el. som de under kräla
anförda orden, som också tillhöra olika
avljudsserier. Ord, där dylik 'oregel-
terapi
963
ters
bunden' vokalväxling uppträder, kunna
i regel inordnas under vissa likartade
betydelsegrupper, alldeles som jag sökt
uppvisa i fråga om de germ. bildningarna
med mediageminata.
[teragelse, skå. dial., lakrits, se un-
der teriak.]
terapi, av grek. therapeia, (sjuk)vård,
till théraps, tjänare.
terbin, se ytterbin.
[ter(e), sv. dial., hårt trä m. m., se
under tj ör, sv. dial.]
terebint, se terpentin.
Terese, kvinnon., se The re se.
teriak, O. Petri : tyriack, P. Erici 1582:
thiriak = ä. da. te(i)riak, mhty. tyriack,
ä. ty. thiriak, nu theriak, av lat. the-
riacus, tjänlig mot djurgift, i sht orm-
bett, av grek. theriakös, avledn. av the-
rion n., ihér m., vilt djur (av ie. *ghuer,
avljudsform till *ghuer- i lat. fems, vild).
— En avledning härav är ffra. triacle,
motgift, varav mhty. triakel, driakel ds.
(ty. dreiacker), mlty. triackcl (boll. tria-
kel, även : sirap, den enda betyd, i eng.
treacle), varifrån fno. irehakl, motgift,
no. tre(h)akel, lakrits, fsv. treakilse,
trceakerse, motgift, ä. nsv. theriakilse
Var. rer. 1538 m. fl., treakelse P. Erici
1582, f.' ö. triakelse, trähakclsc, träja-
kelse m. m. ds., sv. dial. tri-, tre-, trä-
jakel, trähackelse, teragelse m. m., i
betyd, 'lakrits'. Betyd. -utvecklingen från
'motgift' till 'sirap, lakrits' beror därpå,
att sirap o. d. förr användes i medici-
nen i detta syfte.
term, Salberg 1696: 'Ovanlige Sven-
ske termer', av fra. lermc ds., även:
termin, gräns, gränsmärke, hyra, av lat.
ler men n. o. terminum, ackus. till ler-
minus, gränsmärke, gränssten (= ter-
min); se f. ö. träns- o. följ.
termin, t. ex. G. I:s reg. 1556 (om ett
visst tidsavsnitt) = ty., av lat. terminus,
gränsmärke, gränssten, avledn. av ter-
men (genit. terminis) ds.; se f. ö. term
o. t rum. I betyd, '(skol)termin o. d.'
användes i ty. i stället semester (se d. o.).
tern, tre (el. sex) ark brev- el. skriv-
papper, t. ex. Wingård 1847, lotteri-
term, 1791, i den senare betyd. = ty.,
fra. lerne, av ital. lemo; i båda betyd,
ytterst till lat. ternus, plur. terni, tre
i sänder (av ie. *tris-no-, avledn. av ie.
"tris; se f. ö. trenne). Jfr tärning.
terpentin, B. Olai 1578, från ty. =,
av mlat. terebintina (underförstått: re-
slna, kåda, harts), till grek. terelnnthi-
nos, avledn. av lerébinthos, terpentin-
träd (= sv. ter eb in t), med biformerna
términthos, trémithos, hos Xenophon.
som fann terpentinolja hos armenierna;
säkerl. ett grek. lånord från öster, där
terpentinträdet (som dock är inhemskt
i södra Europa) tidigt spelat en mera
betydande roll.
terrakotta, 1837: 'terracotter och
bronzer', av ital. terra cotta, egentl.:
bränd lera, till lat. terra, jord, land, o.
coquere, koka, bränna (se koka).
terrass, 1 780-t. ; Spegel 1711: torasser
(så!) plur.; från fra. terrasse, till lerre (lat.
terra), jord; egentl. ytterst från ital. (jfr
galeas, pop u las). — Bedan t. ex. i
mhty. terraz, vall, bastion.
terrier, från eng. =, förkortning av
terrier dog, till terrier-, jord- (senlat.
terrarius, till lat. terra, jord), o. dog,
hund (se do gg); motsv. fra. chien ter-
rier el. de ter re: vissa råtthundar be-
gagnas till jakt på villebråd, som bo i
jordkulor.
terrin, Posttid. 1758, av fra. terrine,
till lat. terra, jord; alltså egentl.: (kärl)
av ler el. jord.
territorium, från lat. =; vanl. fört
till terra, jord; dock på grund av bild-
ningssåttet ej säkert. Jfr, utom litte-
! raturen hos Walde, även Fay IF 33: 357 f.
terror, vanligt under världskriget,
'den röda, vita terrorn' (i Finnl.) osv.,
av lat. terror (genit. -öm), skräck, varav
fra. lerreur om den radikala vänsterns
skräckvälde under franska revolutionen
(särsk. 1793 — 94), med sitt motstycke i
lerreur blanche, vita skräckväldet (om
rojalisternas förföljelser 1815 av revo-
lutionens män). — Härtill fra. terroriser,
varav sv. ter ro ris era.
terräng, från fra. terrain, avledn. ax-
lat, terra, jord.
ters, mus., 1739: tertzen, jfr 1563:
'Twå ters bassuner'; fäktk., 1711: /c/7:;
från ty. terz, av lat. tertia, den tredje,
fem. sg. till terlius (se tre). — Härav
iiven fsv. tcerz, ler:, den tredje av de
1 erserol
964
testikel
s. k. kanoniska timmarna (kl. 9 f. m.);
närmast Iran mlty. terz(e). — Som dryc-
kesterm, t. ex. Strindberg 1880: ler:. —
Skrivningen terts (som musikterm) ännu
på 1880-t. Fordom i denna betyd, (lik-
si un också såsom taktterm, 1093) även
den lat. formen tertiä.
terserol, fickpistol, Dagl. Alleli. 1824
= ty. terzerol, från ital. tcrzeriiolo, till
terzuolo, ett slags jaktfalk; med samma
betyd.-utveckling som i musköt o. där
anförda beteckningar för skjutvapen.
Tersmeden (av T.), familjen., enl.
uppgift frän en fransk familj (Saint
Larv de Terme); osannolikt, dä namnet
mäste ba t}rskt ursprung; av lty. ter sme-
den, vid smedjan, tillhörande en vanlig
grupp av tyska familjenamn, bildade
med prepos. o. sbst., som beteckna en lo-
kalitet, här ler — ty. zur (av to, till, vid
-f- best. art.), motsv. t. ex. lty. Terstegen,
Termiihlen (= ht}r. Zurmiihlen), ty. zur
Linde (jfr ä. sv. von der Linde), Zur-
linden osv. En högtysk motsvarighet
till namnet är Zeer-Schmilten, såsom det
förr också skrivits. Alltså att till sitt
ursprung i viss mån jämföra med fa-
m iljen. S c h m i d t, Smith osv. (se
smed), liksom ty. Zurmiihlen med
Muller osv.
tes = ty. these osv., av fra. thése, av
grek. thésis, sättande, ställande, till tithé-
nai, sätta, ställa (urbesl. med dåd osv.);
bildat som basis (se bas 3) o. gnosis
(se diagnos); även ingående i hypo-
tes, parentes o. nära besl. med epi-
tet; jfr även tema.
| te sa, sv. dial., plocka sönder; se
test ävensom tistel 2 slutet o. tina 3.]
tespiskärra, med avs. på kringresande
skådespelarsällskap, t. ex. Strindberg =
ty. thespiskarre, efter Horatius Ep. ad
Pis. s. 276: 'Dicitur et plaustris vexisse
poemata Thespis', till grek. Théspis,
forngrekisk skald, ansedd som skapare
av den grekiska tragedien, egentl.: gu-
domlig o. d., till en form thes- av the(s)os,
gud (se teo-).
test (i hårtest o. d.), 1731: ulltestar
(jfr nedan), ösv. dial. tjäst = no. test
jämte teista; besl. med sv. dial. te(s)s(a),
teis(a), plocka sönder, reda (ull o. d.),
da. lese, levse, mlty. tesen, mhty., ty.
dial. zeisen, ags. tdesan (eng. tease), av
germ. *taisian, med avledn. fhty. zeisala,
karda, ags. td>sel, tistel, o. sv. dial. testra,
plocka sönder, boll. teisteren; till samma
grundrot som tina 3. — Arvidis form
(1651) teest kan syfta på den redan
1554 uppträdande tekn. termen test =
Spegel teest.
1 1 est, fågeln., se t ej st.]
testamente, om betyd, se nedan, fsv.
leslament{e), testamentariskt förordnan-
de, i testamente disponerat gods, för-
bund el. löfte (i relig. mening jfr nedan),
huvudavdelning av bibeln = isl., ty.
testament osv., av lat. teslamentum, till
iesläri, bevittna, bet}rga -j- ie. suff. -mn-to-
(= -mund i ty. leumund, rykte) till
testis, vittne (på grund av bl. a. osk.
trstus ds. numera vanl. tolkat som 'den
tredje'; urbesl. med tre). Jfr följ., at-
test, protest o. testimonium. —
I bet3'd. 'testamentariskt förordnande'
uppträder ordet redan i våra landskaps-
lagar. Bl. a. dess latinska ursprung
visar hän på att testamentet är ett rent
romerskt institut; det förekommer även
i antikens Grekland. Under Taciti tid
voro testamenten okända för germa-
nerna. Dock finnas inhemska german-
ska beteckningar: langob. thingare (till
ting) o. ags. cioyde (besl. med kväda,
säga). I samindoeur. tid var det på
grund av familjens organisation otänk-
bart, att någon av fri vilja kunde för-
foga över sin förmögenhet. — Den fsv.
betyd, 'förbund', 'löfte' även i gamla
bibelövers. (= Luther), t. ex. Ebr. 10: 16:
'Det är det Testamentet, som jag dem
göra vill' (nya övers.: det förbund), där
got. har triggwa (se trygg). — Hjär-
nes testamente, ett förr o. hos all-
mogen väl stundom ännu använt namn
på ett fordom mycket populärt mag-
stärkande medel, uppfunnet av hovme-
dikus K. H. Hjärne (f 1794); jfr fru
Lenngren Min salig man: 'Tog se'n Söt-
kummin i en kopp, / Försatt med Hjer-
nes Testamente'.
testikel, Acrel 1750, från lat. testicu-
lus (fra. teslicule, eng. testiele), dim in.
av likbetydande testis, egentl. samma
ord som testis, vittne (se föreg.); samma
urspr. skämtsamma anv. som av fra. té-
testimonium
965
tibast
moins (plur.) i båda betyd. — Likar-
tade uttr. äro grek. didymoi, egentl.:
tvillingar, o. ty. bräder, lty. brodern. —
Inbemsk beteckning: sv. dial. boll = isl.
bgllr (= sv. boll). I västgerm. spr.
(utom ags.): ty. hode osv. (dunkelt) o.
i ags. (utom bealloc, se ovan) skeallan
plur. (väl besl. med skalle osv.). Om
en allmän syd- o. östindoeur. beteck-
ning se under orkidé.
testimonium, av lat. testimonium, i
ä. lat. även testu-, vittnesbörd, till testis,
vittne, o. avledn. •mönium (av suffixet
-mön i t. ex. sermo -j- -him; jfr gaudimö-
niiun, acrimönia osv.). Härav även fra.
témoin, nu: vittne (se under d. o.).
tete, spets, egentl.: huvud, se följ.
téte-å-téte, från fra. =, egentl.: hu-
vud mot huvud, av téle, huvud (= föreg.)
(av lat. testa, skål o. d.; jfr med avs.
på betyd. -utvecklingen under huvud,
kopp o. under sköldpadda).
teutoner, se under tyda.
text, fsv. tcexter = isl. textr, da. tekst,
ty. text osv., av lat. textus ds., samman-
fogning av ord, vävnad, till texere, väva;
se följ., Textorius o. toalett (även-
som under det dock ej säkert hithö-
rande tax). — Läsa texten för nå-
gon, läxa upp, hålla straffpredikan,
motsv. i da., efter ty. eineni den text
tesen, urspr. om ett av biskopen i an-
slutning till ett uppläst bibelstycke in-
för sitt prästerskap hållet strafftal; i t}',
även eineni dos kapitel tesen, die leviten
tesen (efter 3 Moseb., Leviticus), no. -da.
Icese Pauli ord, sv. täsa lagen (nu van-
ligare än läsa texten). I ital. i stället
cantar la zolfa a nno, sjunga skalan
för någon. — Härtill vb. texta, Sere-
nius 1741, Nyrén 1765; i da. i stället
kalligrafere.
textil, i sammans. = ty., av lat tex-
lilis, vävd, till texere, väva; se föreg. o.
jfr under subtil.
Textorius, familjen., från ty., latini-
scring av ty. familjen. Weber, egentl.
vävare, till lat. textor ds. (se under
text o. tax). Jfr även Piscator,
S a r t o r.
Therese, kvinnon. = ty. Therese, av
fra. Therese, efter det spanska helgonet
The resa (y 1582).
Thyselius, familjen., efter Tysslinge
sn Nke.
tiara el. tiar, ytterst av grek. tiära,
om persernas huvudbonad, från pers.
tibast, Daphne mezereum, Serenius
Bot. Reg. 1757 (Broocman 1736: tibosf),
förr även tid(e)-, tis(t)-, tivel-, divel-, tirs-
| bast m. m., motsva r. i dial., där också
tjur-; i ä. nsv. även l ined (-weedh) t. ex.
Franckenius 1638 m. ti, y. fsv. tijbast
Läkeb. = no. ty(s)bast (kjns-, kjnk-),
även tiued, jfr mhty. zidelbast (ty. sei-
delbast), ty. zeibast ävensom isl. tyviÖr
o. flity. zilont (ty. zéiland). Av trots
framställda förklaringar dunkelt ur-
sprung. Med gudanamnet Tyr kan or-
det ej, såsom antages av M. Lundgren
m. fl., (urspr.) sammanhänga (åtm. ej
direkt); häremot talar den ty. formen
zeibast, varjämte ett av Tyr avlett ur-
germ. *ti-pla-, som måste förutsättas för
mhty. zidel-, vore otänkbart: att a andra
sidan betrakta mhty. zidelbast som en
ombildning av ett * zibast förefaller
mindre troligt. Ej heller vill man gärna,
med Falk-Torp under tybast, här antaga
en med Tyr rotbesläktad bildning (till
ie. (//', glänsa), om också (trots Noreen
Sv. lm. 1911 s. 281) blommorna mycket
väl kunna betraktas som glänsande.
Noreen anf. st. uppkonstruerar däremot
för tibast (o. Tiveden; se d. o.) ett
urgerm. bi (: sanskr. di-ya-ti, flyger),
vartill med suffixet -pla- germ. 'ti-plo-,
svärm, bisvärm, bigård (= fhty. zidal- i
zidaliveida, skogsområde där biskötsel
drives — fra. dial. tilo, bigård, jfr ml ty.
til(e)bere, björn som plundrar bistockar):
de tidiga blommorna uppsökas gärna av
bina om våren. Men ett dylikt ord ti-,
bi, är f. ö. alldeles okänt o. ingår i alla
händelser säkerl. ej i Tiveden. — Det
nord. ordet är sannol. tvärtemot vad
som vanl. antages ett lånord, som f. ö.
i Norden trol. anslutits till Tyr. Den
yngre formen tibast behöver ej direkt
utgå från fsv. ty bast, utan kan ha ut-
1 vecklats ur det äldre tid(e)bast, av tidel-
bast, som väl förutsätter ett lty. "tidel-
bast. Namnet syftar urspr. på bastet,
! som bl. a. användes inom läkekonsten,
och har, såsom så många andra sådana
beteckningart vandrat från folk till folk
Tibble
966
tid
och undergått allehanda folkety molo-
giska ombildningar. — Om likbetydande
källarhåls se under källare.
Tibble, ortn. i Mellan-Sverige, fsv.
Tybbele, Thygbele, Thykbyle m. ni., avr
ett äldre pyk-böle, till en omljudsform
av tjock o. en avledn. av bol, gård
o. d., alltså 'den tätt bebyggda gården'
(jfr uttr. 'tjocka skogen') el. möjl. 'den
stora g.' Jfr sv. N il) b le, Nybble av
Ny-böle, hybble o. i fråga om utveck-
lingen av fsv. -kb- ortn. Tiggeby o.
Tjugby under tjock. Se Noreen Min-
nesskr. t. A. Erdmann s. 1 f., P. Pers-
son NoB 2: 235 f. (med betydelseparal-
leller), G. Ekholm NoB 7: 54 f. o. med
avs. på ljudutvecklingen Lindroth NoB
.'5: 37 f. Flera orter med detta namn
äro enl. Ekholm mycket viktiga fynd-
platser för fornminnen o. ha tydl. ut-
gjort högst betydande bebyggelsecentra,
något som i sin mån styrker den ovan
förordade grundbetydelsen.
1 . ticka, svampsläktet Polyporus (hos
Linné även om rörsopparna), Columbus
Ordesk.: 'Torr som ticka', Aspelin 1749;
möjl. lån från nordsv. dial., där ordet
är mycket spritt, även under formen
tjuk(a); i ösv. dial. bl. a. tikku; f. ö.
dunkelt.
2. ticka, vb, ungt i litter., motsv. no.
tikka, lätt beröra, slå lätt, ä. da. o. da.
dial. tikke ds., lty. iikken ds., picka,
ticka, mhty., sydty. dial. zikken, lätt
stöta el. beröra, eng. fick, ticka; ljud-
härmande liksom väl delvis picka. —
Ticktack, t. ex. Bellman; jfr om spel
o. lek: Stiernhielm (tick-tack) o. Lucidor
(ticketack) = ty. ticktack, jfr lty. tik,
fra. lic; bildat som klingklang, virr-
varr osv.; ljudmålande.
tid, fsv. lip f., även: gudstjänsttid,
mässa, reningstid, menstruation (jfr om
dessa betyd, under tidevatten) = i si.
lid f. (i fsv. o. isl. även m., varom ne-
dan), da. tid, fsax. tid, fhty. zit, zidh
(även neutiv; ty. zeit i.), ags. tid (eng.
tide; om betyd, se t i de vatt en o.
timme), av germ. *tlÖi- (knappast där-
jämte '///?(/-; det neutrala könet i fhty.
kan vara sekundärt), möjl., med Liden
Armen. Stud. s. 92 urspr. en konso-
nantstam på -/-, ie. "di-t-, av samme
förf. säkerl. med rätta förbundet med
armen, ti, ålder, tid m. m. (av *di-toc!); en
parallellbildning till m-avledn. timme,
till en ie. rot di, enl. det vanligaste
o. mest sannolika antagandet (Fick l4:"
450, Persson Wurzelerw. s. 115 m. fl.)
samma som i grek. daiomai, delar,
sanskr. dåijalé, utdelar, i så fall egen ti.:
avdelning, avsnitt (jfr till); med flera
betyd. -analogier, t. ex. isl. hriÖ, stund:
grek. krisis, till ie. (s)kri, dela, klyva
(se kris o. rid), sv. skede till got.
skaidan, klyva, osv. Knappast däremot,
såsom också föreslagits, med grundbetyd,
'utsträcka' (jfr lat. tempus, tid, väl till
ie. temp, spänna, tämja, i t. ex. litau.;
el. fir. tan, tid, till ie. ten ds. i vb.
tänja; jfr även underting). Ej heller,
med Kluge ZfdW 8: 145, besl. medlat.
dies, dag. — Nsv. i sinom tid (varom
se sin), i råttan tid, fsv. pan lip osv.,
isl. i pann lid visa hän på maskulint
kön, som dock säkerl. ej är ursprung-
ligt utan, med Siljestrand Ordböjn. i
Västmannalagen 1: 111, beror på in-
verkan från fsv. annan, pan tima, dagh
o. d. Om ordets kön i sv. se f. ö.
Tegnér Om genus i sv. s. 146 n. —
Tiden i baklås är, Tegnér Kronbru-
den. — Tidens tand, motsv. ty. der
zahn der zeit, eng. tooth of time (t. ex.
Shaksp.) osv., jfr lat. tempns edax re-
min Ovidius Metam. — Tids nog =
da. tids nok, efter mlty. tide (ge)nuch.
Jfr de förr brukliga uttr. så tids, hiir(n)
tids (ännu i dial., t. ex. Vrml.). — Tide-
i tideräkning, tideböcker osv., av
fsv. genit. sg. tipa(r) el. plur. tipa. —
Tidsanda, t. ex. Fenix den tredje
1825, Tegnér i skoltal 1835: 'Eolus hade
vädret i en säck; och på samma sätt
ha även desse (dvs. 'menniskoslägtets
lycksaliggörare, verldens förbättrare')
tidsandan i sin skinnsäck, och släppa
ut så mycket väder deraf, som de be-
haga'; även f. ö. icke sällan hos Tegnér;
efter ty. zeitgeist, där modeord o. 1800
o. som sådant förlöjligat av Voss 1804,
sedermera åter väckt till liv av 'das
junge Deutschland'. — Tidsenlig, Fahl-
crantz 1840, 1865: 'föga »tidsenliga»'
(om åsikter o. d.), Aftonbl. 1845: 'tids-
enlig samhällsfrihet', Snällposten 1848:
tida
967
tidig
'tidsenliga reformer'; efter ty. zeilge-
mäss, o. 1800, där snart modeord, se
R. M. Meyer 400 Schlagworte s. 46 jäm-
fört med Gombert ZfdW 2: 315. I sven-
skan tydl. först ett mode- o. slagord
inom tidningspressen, särsk. om poli-
tiska förh. Att ordet för Fahlcrantz
föreföll nytt o. slagordsmässigt framgår
av citationstecknen. — Tidsfördriv,
y. fsv. tldh-, O. Petri Kr.: tijd-, med
tid- rätt vanligt till o. 1750 (ännu Sahl-
stedt 1773), tids- t. ex. Spegel 1685 o.
vanligt fr. o. m. 1700-t:s första årtion-
den = ä. da. tidfordriv, da. tidsfördriv,
från mlty. titfordrif = mhty. zitvertrip
(ty. zeitvcrtreib), en övers, av fra. passe-
temps (varav eng. pastime). — I st. f.
sammans. forntid, medeltid (i histor.
betyd.) förr fornålder, medelålder, jfr
da. middelalder, ty. mittelalter. Sahl-
stedt 1773, Lagerbring 1788 har medel-
åldren, Weste 1807 hänvisning från d. o.
till medeltiden; Dalin 1853 forntid o-
forndlder, men (i hist. betyd.) blott
medeltid. — Jfr f. ö. bittida, tidd,
ti den der, ti de va t ten, tidig, tid-
lösa, tidning, titt (adv.).
tida (i sent och tida) o. t i da st,
se titt, adv.
Tidan, älvnamn, dial. 77a/?, fsv. Tipa
(oblik kasus Tipn, -o), av en germ. stam
*tip-, sannol. till en adjektivisk bildning
på ie. -to av den ic. roten di, lysa,
skina, i sanskr. dtdeti, skiner, lyser,
synes, osv.; se f. ö. sira o. Tyr o. jfr
till betyd, de vanliga vattendragsnam-
nen på Ljus-, Lyse-, Skir-, älvnam-
net K läran osv., ävensom under Tis-
naren o. tindra. Förf. Sjön. 1: 617.
Annorlunda SOÄ 10:274, som för nam-
net till isl. ttdr, som är på färde, vanlig,
här i betyd, 'snabb'; men häremot förf.
Ark. 25: 205: ordet är aldrig liktydigt
med 'hastig' utan med 'i täta repriser'.
— Härav: Tidaholm o. socken n. Ti-
da vad (fsv. Tiovadh 1392). — Jfr Ti r-
se r u m under - r u m.
tidd (dial.), dräktig — no. ds., även:
parningslysten (om djur), lysten, egentl.
part. pf. till sv. lidas, vara brunstig, fsv.
tidkas, para sig, no. tida, göra dräktig;
motsv. isl. tiÖa (opers.), no. lida, ha
lust till, längta; jfr sv. o. no. dial. tidig,
brunstig, lysten, ä. nsv. glupsk (t. ex.
Dalins Arg.), da. dial.: lysten efter mat,
eng. dial. tidy, bl. a.: dräktig; formellt
= tidig. Ytterst till tid, alltså egentl.:
'passande, resp. göra el. bliva passande
för tiden (årstiden, parningstiden)'. Betr.
betyd, 'para sig' jfr sv. dial., fsv. timas
ds. till tlme, tid (se timme), o. i fråga
om betyd, 'ha lust till, längta' jfr
åstunda till stund. — Se även under
tidelag.
tidelag, fsv. tide-, tidholagh, köttslig
beblandelse, särsk. om otukt med djur,
redan i fsv. (efter övergången av p !> t
i uddljud) försiggången ombildning efter
fsv. tidhas, para sig (se tidd), av äldre
pypilagh (pypo-, -a-), till isl. pydr,
vänlig, pyda, göra vänlig, fsv. -thydhin,
vänlig (se f. ö. ty till), med y stundom
ännu i ä. nsv. t. ex. L. Petri. Jfr Kock
Sv. ljudhist. 1: 483. — Fsv. pypi- inne-
håller antingen den adjektiviska za-stam-
men *peudia- i pydr (jfr t. ex. öde- i
ödemark) el. verbstammen i *pendian
(= PyÖa).
tidender (ålderd.), fsv. tidhendc, li-
pande n. (vanl. i plur.), händelse, un-
derrättelse, nyhet == isl. tidindi n. pl.
ds., da. tidende, nyhet, även: tidning
(t. ex. Berlingske tidende; jfr ä. nsv.
Ordinari Posttijdender 1645, dvs. egentl.:
nyheter komna el. meddelade med po-
sten); meng. tlthen.de från nord.; till
fsv. adj. tidher, som händer el. timar
(se titt), bildat som t. ex. fsv. sannindi
n. o. sannind f. till sann (se san-
ning). Jfr tidning.
tid(e)vatten, 1777 (tid-) = da. tide-
vand, efter mlty. (ge)tidc n. = ty. ge-
zeiten, avledn. av tid; jfr eng. tide ds.;
egentl. till betyd, 'regelbundet återkom-
mande tid'; jfr fsv. tip osv. i betyd,
'gudstjänst, mässa' samt 'menstruation'
(sv. dial. i plur. tider = ty. zeilen).
tidig, i en äldre betyd, 'som sker i
rätt el. god tid' vanligt under 15- o.
1600-t., t. ex. L. Petri — 1693; i den
forna betyd, 'mogen, fullgången' t. ex.
Bib. 1541, i ä. nsv. ii ven 'brådmogen'
o. 'hungrig, glupsk' (se tidd), y. fsv-
tidhugt, tidigt? — no. tidig, från mlty.
tidich, även: mogen, efter årstiden =
mhty. zitec, mogen, passande till om-
tidlösa
1)68
ständigheter na (ty. zeitig); jfr eng. tidy,
natt, ordentlig; i vissa germ. dial. o.
språk dessutom med andra betyd, (jfr
tidd); till tid; se även o ti dig. — I
tia. i stallet tidlig, tidig = ä. nsv. lid{e)-
Ug, tilig, sydsv. dial. tilig; jfr fsv. tidhe-
Uker, timlig, ä. nsv. tidlig ds., motsv.
isl. tiÖligr, mlty. tidelik, ty. zeitlich (jfr
parallellbildningen timlig).
tidlösa, växten Golchicum autumnale,
Nakna jungfrun' (odlad), Franckenius
1659 (Månsson 1642 om Primula veris)
= da. tid{e)los, efter ty. zeiilose ds.; så
kallad, därför att blomman skjuter fram
på hösten, medan den korta stjälken o.
de långa bladen uppträda först på våren
= fhty. zitilösa, ermodactilus (dvs. col-
chicum), citamus', mlty. tidlöse, där
dock blott om vissa vårväxter (såsom
krokus, narciss). — Även namnet nakna
jungfrun beror på samma egendomlig-
heter vid blomningen.
tidning, i belyd. 'underrättelse, ny-
het' nu nästan blott i högtidlig stil,
y. fsv. tidhning 1496, underrättelse, ny-
het, jämte tldhing (= ä. sv. liding ännu
på 1700-t.) = ä. da. tidhing, från mlty.
tidinge (enl. Kluge ombildning av det
fnord. lidindi) — mhty. zitunge (ty. zeit-
ung; enl. vanligt antagande en efter-
bildning av det mlty. ordet), ags. lidung
(eng. tidings plur.); till ett vb motsv.
ags. tidan, hända, sv. dial. tida ('det
har så titt'), no. iidasl ds., i isl.: vara
gängse el. i bruk, en avledn. av sbst.
tid resp. fsv. adj. tidher osv. (se titt).
I t. ex. Runebergs Julqvällen: 'Kom,
Augusta, och se jultidningar' ingår den
äldre betyd, 'nyheter'. — Den moderna
betyd, av 'nyhetsblad' har utvecklat sig
ur i)l ur., jfr t. ex. 1729: 'Hafva I läset
tidningarna (la gazette)' el. namnen
Post- o. inrikes tidningar, Norrköpings
tidningar, egentl.: nyheter; efter tysk
forebild, förr plur. zeitungen, nu sing.
zeitung; jfr t. ex. Miinchener Nachrich-
len, ry. Moskovskija vjedomosti (plur.,
egentl.: underrättelser) osv. — Om en
äldre benämning på 'tidning' se avi sa
(nu blott skämts.), med samma betyd. -
utveckling som i tidning; en annan
var gasetl (o. 1780—1800), av fra. ga-
zette, egentl. betecknande ett venetianskt
mynt o. sålunda ursprungl. om priset
på tidningsnumret. Båda upptagas som
synonymer till tidning ännu av Dalin
1853. — Sammans. tidningsman är
ett rätt ungt ord, egentl. vanligt först
på 1890 t., t. ex. G HT, Hedenstjerna
('Sigurd'); tidigare mera enstaka ss. C.
R. Nyblom 1874 i en övers, av Mark
Twain o. J. Jolin 1877 med ordet inom
citationstecken.
tidsanda, -enlig, -fördriv, se under
tid.
Tierp, socken m. m. i Uppl., fsv.
Tierp, Tiarp (Ty-); förr felaktigt tolkat
som 'trälinnetorpet', till fsv. py, trälinna
(se tjäna), o. torp; se härom Noreen
Sv. lm. 1911 s. 283, vars egen (med
tvekan framställda) härledning dock
icke heller synes antaglig: det av nämnda
förf. konstruerade fnord. ti-, ty-, bi,
har knappast existerat (jfr Tiveden).
tiga, med analogiskt g (liksom i
säga o. viga) för ljudlagsenligt ä. nsv.
o. fsv. t(h)i(i)a == sv. dial. tia, av fsv.
pighia (ipf. pig(h)pe, thagdhe, sup. ihighet
[varav nsv. tegat\, thakt, jfr ä. nsv. lagt,
ännu t. ex. Rudeen 1687), av *poeghia
= isl. pegja, da. tie, motsv. fsax. tha-
gian o. thagön, fhty. dagen o., med
grammatisk växling, got. pahan, ett
e-verb (germ. *pagén, *pahen, med i
fnord. spr. analogiskt j) = lat. tacere
ds. Inkoativ: isl. pagna, tystna = ä. da.
taune. Kausativum: fsv. thöghia, tysta,
bildat till pag- (i t. ex. isl. -paga, tyst-
nad) såsom t. ex. föra till fara. Jfr
f. ö. isl. pagall, tystlåten, o. da. tans,
tyst, väl av "pagse (jfr med avs. på
bildningen t. ex. ledsen, varse). —
Verbet har i nsv. antagit stark böjning
(ipf. teg redan Verelius 1664) liksom
kvida, (stundom) lita, pipa, (ofta)
sprida, strida, vina, ävensom hinna,
knyta, skryta, snyta o. (stundom)
rycka, sluka, stupa; ett minne av
den svaga är dock tegat (se ovan). —
De västgerm. språken ha dessutom bild-
ningar motsv. ett germ. *sungön, *sun-
■jen (fsax. swigön, ty. sehineigcn, ags.
sivigian), avlägset besl. med grek. sigän,
tiga. — Gotiskan har, utom pahan, ett
f. ö. isolerat slawan, tiga, vara stilla,
vilket sannol. är besläktat med slumra.
tiger
96 9
tilja
— Den som tiger, han samtycker,
från den av påven Bonifacius VIII ut-
givna 6:te boken av de s. k. dekreta-
lerna i den kanoniska rätten: qui teteet,
consentire videtur. — Kjvinnan t i ge i
församlingen, efter 1 Kor. 14: 34:
'Edra qwinnor tige uti församlingarna,
ty dem är icke tillstadt att tala' (gamla
övers.).
tiger, Brahe Oec. 1581: tyger, Spegel
1685 tiger, jfr ä. nsv. tigerdjur = da.,
ty., eng. tiger (mhty. tigertier 1000-t.),
av lat. tigris (varav fra. tigre), av grek.
tigris, från iranska spr., jfr avest. tigri-,
pil (till tigra-. spetsig, skarp, till roten
(s)tig i sticka 2). Möjl. alltså: den
pilsnabba, liksom det etymologiskt iden-
tiska flodn. Tig ris, el. snarare (enl. för-
slag av H. Petersson) en förkortning av
ett med tigra- sammansatt ord med
bet}rd. 'skarptandad' el. dy\. — Tigern
omnämnes varken i Bigveda el. i Avesta;
i Atharvaveda kallas han vijäghrä- (var-
om Persson Indog. Wortf. ss. 300, 304:
det förstärkande vi -\- ett adj. — grek.
ökhrös, smutsgul); dessutom i sanskr.
cärdäla- (varom H. Petersson Ar. u.
arm. stud. s. 40). I Europa uppges den
första tigern ha blivit sedd o. 300 f. Kr.,
då en sådan skänktes atenarna av ko-
nung Seleukos Segraren i Syrien.
tigga, ä. nsv. ofta tiggia, fsv. piggia
(ipf. thigdhe, äldre pä), få, utbedja sig,
tigga = isl. piggja, få, antaga, da. tigge,
tigga, fsax. thiggian, anropa, mottaga,
fhty. dicken, diggen, bedja om, ags. pic-
gan, få, av germ. *pe%jan st. vb, väl,
med Bezzenberger, Fick m. fl., besl. med
fir. ateoch, jag ber (av -tek-). Alltså
samma betyd.-utveckling från 'bedja' till
'tigga' som i begära (gå och b., meller-
sta Sv. o. Finnl.) el. det från ty. lånade
bet tia. Ex. på likartad betyd. -inskränk-
ning se under sälja. — Härtill: tig-
gare, Bib. 1541, såsom ty. bellter till
belleln, ösv. dial. bejsarc till beiss, tigga
(= isl. beidas), el. got. bidagwa (enl.
somliga för bidaqa) till bidjan. Eng.
beggar (av ffra. begärd, jfr till bild-
ningen under bastard) är däremot ej
avlett av beg, tigga, utan det senare
kommer av substantivet. Det gamla
fsv. ordet för (kringvandrande) tiggare
är sta f karl (se stackare). Grekiskan
har bl. a. den målande beteckningen
ptökhös, till ptössö, hukar sig ned.
[Tigge by, ortn. SdmL, egentl.: tjock-
byn, se under Tibble o. tjock.]
tik, I. Erici o. 1645, f. ö. rätt sällsynt
utanför jakt- o. facklitteraturen == isl.
tik, no. tik (även: rävhona; jfr sv. dial.
tispa, rävhona, men da. tispe, hyn da,
under täva), ä. da. tig, i da. dial. 'hund-
hanne', mlty. like, tik; eng. dial. tike,
bondhund (väl från nord. spr.). Är ej,
såsom antagits, besl. med no. tikka,
tacka, ty. ziege, get, osv. (om vilka se
tacka 1). Ordet bör bedömas i sam-
band med likbetydande nord. o. germ.
bildningar såsom (sy. dial.) täva, fhty.
zaga, lty. tache, mhty. zup(e) (ty. dial.
zanpe), ty. dial. zupp, zauche (jfr enl.
Lindroth Sv. lm. 1911 s. 270 f. fsv.
*hortuka, Schlyter: hortutu), zatz, Inppe,
petze, läusche, dalm. "sjäppa, sv. racka,
vilka samtliga äro el. göra intryck av
hypokoristiska bildningar, f. ö. sannol.
uppkomna i jägarspr., möjl. stundom
också utgående från tillrop el. dyl. Se
f. ö. under hyn da, racka 1 o. täva.
| ti lig, sydsv. dial., tidig, se under
tidig.]
tilja, o. 1555: tillier plur., 1558: tälije;
1549 även tijlor = isl. pilja, botten-
bräda i båt, da. dial. tillie, tilja, ags.
pilte, av germ. *peljön; jfr det urgamla
finska lånordet leljo, roddarbänk. An-
dra bildningar: fsv. (planko) thili (ack.
plur. -thilia) m., plankvägg; isl. pili,
pil n. ds., panelning; fhty. dilla (av
*peljö), ty. diele, tilja, golv, loge, mlty.
dele i., tilja; fhty. dil, dilo m., m. m.
Jfr litau. tili, tilji, bro. Avledn. till
germ. *pela- = fsv. picel n., botten i
tyg, isl. pel ds. m. m., motsv. fin. lån-
ordet lela, rullstock, kavel; besl. med
sanskr. tala- n., flata, fotsula, ir. talarn,
jord, fpreuss. talus, golv, fslav. tilo,
(jord)golv o. d., lat. tellus, jord; se f. ö.
latin o. jfr även tjäle. — Kollektiv-
bildningar (utom det ovannämnda isl.
pil(i) n.): fsv. thilde n., bräder, sv. dial.
lilde, av germ. *pelipia~, bildat som isl.
kvende, kvinnor, skådi, fgutn. skgpi, sko
t}rg, fsv. k(vrlde, personer av mankön,
sv. dial, mägde, pack, följe, fhty. juhh-
till
till
rdi, spann osv. (förf. Ark. 7: 35 f.);
fsv. thilster n., golvplankor, ä. nsv. Icl-
s/cr, sv. dial. Ulster, till isl. vb. pil ja,
förse mod golv (W. Cederschiöld Xen.
Lid. s. 80), bildat som blomster.
till, värd. även te, fsv. //'/, yngre även
/c/, /c (uppkommet i obetonad ställning
såsom ska av skall), som prepos. med
genit., dock, i slit i y. fsv., utbytt mot
dat. el. ackus. = isl., Uris., ags. til (eng.
till), i Uris. med dat.; egentl. ackus. sg.
av germ. *tila- = mlty. til, lel n., mål,
slut, gräns, fhtAr. r/7 (ty. ziel), jfr isl.
aldrtili, död, egentl.: livsslut; till skogs
(osv.) alltså urspr. : med skogen som
mål; antagl. av samma stam som got.
(ga)tils, passande, god, ffris. til, god,
väl egentl.: ändamålsenlig, jfr det gamla
finska lånordet lila, tillfälle, ställning,
villkor, o. isl. utili, skada (se även un-
der tj allra). F. ö. av omstridd bär-
ledning: vanl. betraktat som rotbesl.
med tid (se d. o.). — Om genitivut-
tryck efter till se Vendell Språket i
P. Svarts krön. s. 149 f., förf. 1600-t:s
sv. s. 167 f., Östergren Spr. o. st. 17: 137,
Noreen V. spr. 7: 363. — Har ersatt
den gamla germ. prepos. */ö = eng.
to, ty. zu; även i betyd, 'alltför', t. ex.
komma till korta, efter ty. zu knrz
kommen (se närmare under kort 2).
— Det förr vanliga Ull i uttr. ss. 'Herr
Andreas Torstenson, Grefve till Ortala,
Friberrc till Viresta, Herre till For-
stena' osv. efter ty. förb. med zu; jfr
dock redan i fsv. 'Erik til Almavik'
(1412; nyare avskr.; Sdw. Till.). — Dess-
utom som infinitivmärke, i nsv. blott
vardagl. o. dial. 'Jag skulle be te få . .',
fsv. til, t. ex. 'byriadbo tbe til fly', 'nw
baffwom wi tbima (dvs. tillfälle) til
them fördierffwa' (i nsv. till alt). Alltså
samma utveckling som av fsv. prepos.
at (= sv. åt) till infinitivmärket at (=
att 1), el. som av ty. zu, eng. to. —
Nsv. till som konjunkt. (vard.) i betyd,
'till dess, tills' finns redan i fsv. Där
i samma betyd, även til al (också: på
det att), o. til pa>s (även med at, sum),
varav sv. till dess, i ä. nsv. även:
förrän (t. ex. Bib. 1541) = no. til dess,
av genit. till det; sammandraget: tills
(se d. o.), — Till uppträder ofta som
första led i sammans. Dels i nbe mska
såsom tillbud, ä. fsv. tilbup (i fsv. o.
ä. nsv. även: bjudning, inbjudning);
— tillgiven, 1670-t. (Lucidor osv.) =s
ä. da. tilgiven, isl. lilgefinn (e-u), till
det reflex, giva sig till, redan i fsv.,
jfr Kolmodin 1732: 'Jag war Naémi så
giwen til i alt'; av samma slag som
t. ex. hängiven, ty. ergeben; — till-
gjord, Kosenstein 1787: 'det . . till-
gjorda . . dagspråket', Sthlms Posten
1792: 'tilgjord blygsamhet', Weste 1807;
ej upptaget av Sahlstedt 1773, men van-
ligt redan på 1790-t. ; en specifikt svensk
bildning, till reflex, göra sig till så-
som behärskad till behärska sig el.
tillbakadragen till draga sig till-
baka (delvis dock med ty. förebilder); —
till städj a, fsv. tilsto?dhia, tillåta, även
st&dhia til = da. tilstede; till städja,
som i fsv. hade även denna betyd.; i
sammans. till- möjl. dock efterbildning
av mlty. tosteden ds. o. i så fall till
följ. grupp. Egentl.: ställa sig till; jfr
lat. adlocäre (eng. allow ds.) till locus,
ställe. Om det besl. ty. gestalten se
städja; — tillsäga, fsv. tils&ghia, til-
sighia = da. lilsige. I fsv. även 'lova'
(= da.) o. i denna betyd. möjl. påver-
kat av mlty., jfr sbst. tosage, bl. a.
'löfte', ävensom ty. einem zusagen, lova;
— tilltagsen o. tilltyga, se d. o.;
— tillvälla sig, fsv. tiluo?lda sik = ä. da.
tilvazlde, avledn. av fsv. vald = våld;
— tillåta, fsv. tillåta, även lata til =
da. tillade, motsv. isl. låta til, mlty.
tölåten, ty. zulassen. Egentl., såsom
redan i landskapsl.: giva el. släppa till,
giva tillträde, varav: släppa efter el. dyk;
jfr likn. betyd. -övergång i t. ex. med-
giva, ty. zugeben. — Dels efterbild-
n ingår efter ty. såsom: tillbehör
= da. tilbehor, efter mlty. töbehore —
ty. zubehör, jfr fsv. tilbehörilse, tilbchö-
ring; — tillbörlig, fsv. tilbörliker =
da. tilberlig, till nsv. (såsom sig) till-
bör, fsv. tilböra, tillkomma, vara till-
börligt, efter mlty. töboren, jfr ty. ge-
buhren (se böra); — tilldraga sig,
t. ex. 1557 i numera obr. an v. (om
träta o. oenighet), i ä. nsv. även: belöpa
sig till = da. tildrage sig, efter mlty.
Sik tödragen = ty. sich zutragen, till
till
971
tillnärmelsevis
lty. dragen, bära (= draga); se betyd. -
analogier under hand; — tillfreds,
1558: til fred:, förr även -i- t. ex. 1565
= da. tilfreds, efter mlty. töured(en) =
ty. zufrieden; — tillfälle, se d. o.;
— tillför(e)ne, fsv. til f 'orene, til fo-
ren(ne) m. m. = da. tilforn, efter mlty.
tövorne, tövoren, av fsax. te-foran, fram-
för, framtill (se forn); — tillförlitlig,
Widekindi 1671, ombildning (i anslut-
ning till förlita sig) av ä. nsv. till-
förlåtlig, t. ex. Tegel; 1547: lilförlatelig
adv.; ofta i brev: 'tillforlathlighe godhe
wenn och Broder' 1588 osv. = da. til-
forladelig, efter mlty. tövorlåtich — ty.
zuverlässig; jfr ty. sich verlassen, förlita
sig, egentl.: överlämna sig (se förlåta);
— ti 11 giva, fsv. lilgiva, förlåta, efter-
skänka (även i Bib. 1541: 'men tinom
brodher skalt tu tilgiffuat') = da. til-
give, efter mlty. tagenen = ty. zngeben
(tillstå, medgiva), i betyd, 'förlåta': ver-
geben; jfr likbetyd. fra. pardonner, till
donner, giva (se pardon); om Hkn.
betyd.-utveckling se f. ö. under för-
låta; — tillgänglig, se - g ä n g 1 i g ; —
tillika, Bib. 1541 = da. tillige, efter
mlty. tölike = ty. zngleich (se adj. lik);
— tillnamn, 1626 om (adligt) familje-
namn; samtidigt (1625) även om ök-
namn = da. lilnavn, väl efter ty. zn-
name (jämte beiname), jfr lat. agnomen;
— tillräkna, fsv. tilraskna = da. til-
rcegne, efter en mlty. motsvarighet till
ty. zurechnen, egentl.: sätta på någons
räkning el. konto, jfr lat. imputäre till
putär e, räkna (= putäre, skära, i am-
putera); — tillskansa sig, Sylvius
1682: 'worde the . . tilskantzandes', J.
Cederhielm 1707: 'som iag tror en an-
nan wara tilskantzat', rett.: Oelreich
1755 osv. (ej hos Lind 1749, men Sahl-
stedt 1773) = ä. da. tilskanse jfr mlty.
tö samene schantzcn, rycka till sig, till
mhty. schantzen, idka hasardspel, alltså
egentl.: vinna på spel el. genom en lyck-
träff, till ty. schanz(e), lyckträff, fördel,
vågstycke, mlty. schanlze (varifrån ä.
nsv. skans) = chans (se d. o.); — till-
skriva, fsv. lilskriva, tilldela förtjänsten
för o. d., skriva till = da. tilskrive,
efter mlty. löschriucn = ty. zuschreiben,
egentl,: skriva på någons räkning (jfr
tillräkna), motsv. eng. ascribe to; —
tillstå, fsv. tilslä, tilstanda ds., även:
tillstädja (såsom också i ä. nsv.), vittna,
sluta sig till, stå bredvid = da. tilslaa,
efter mlty. töstån = ty. zugestehen
(i betyd, 'tillstädja'; i betyd, 'tillstå':
gestehen); egentl.: ställa sig bredvid,
sälla sig till, varav: instämma med osv.;
jfr vidgå; — tillstädja, tillsäga, se
föreg. grupp; — tillvita, 1550-t., i ä.
nsv. även i god mening, fsv. lilinta, till
fsv. vila, anklaga, beskylla, bevisa; se
f. ö. före vi ta, vite o. vitsord. —
Om tillstädes se -städes. — ■ Se f. ö.
tillfälle o. tillstymmelse.
[tillä, tillika, sv. dial., större
strandpiparen, se strand rulling un-
der strand.]
Tillberga, ortn., se tull 1.
till fyllest, se fyllest.
tillfälle, i ä. nsv. även: anledning,
orsak o. sjukdomsfall, fsv. tilfadle, till-
fälle, anledning, tillfällighet, händelse =
isl. tillfelli, da. tilfcelde (fall, händelse,
tillfällighet; i betyd, 'tillfälle' vanl. lej-
lighed); möjl. med utländsk förebild,
jfr mlty. töval (varefter ä. nsv. tillfall)
= mhty. znoval (ty. znfall, tillfällighet,
medan 'tillfälle' heter gelegenheit), även-
som det analogt bildade (sen)lat. acci-
dens (genit. -enlis), tillfällighet m. m.
(sv. accidens-; till ad- o. cadere, falla),
varav väl närmast de västgerm. orden
äro en övers. Nsv. tillfälle motsvarar
däremot lat. occäsio. Jfr f. ö. sv. uttr.
det faller sig (så och så) o. chans.
— Till fäll e(t) gör tjuven, Grubb
1678, motsv. i da. lilftvldct ger ty ve, jfr
ty. gelegenheit macht diebe, motsv. (med
occasion osv.) i eng., fra., ital. osv.,
ävensom Erasmus: occasio facit furem.
Tillinge, sn i Uppl-, fsv. Tgllinge,
motsvar. fhty. Znllinga, -o/j osv., nu
Zolling(en), av ett germ. släktnamn
* Tnllingaz = ags. Tnlling, fhty. Zulling;
även ingående i fsv. Tgllingha by, nu
Tilli nge(berg) Kim. 1. Se f. ö. under
-inge samt förf. Ortn. på -inge s. 160.
tillintetgöra, sammansmältning av
fsv. til enkle göra.
tillnärmelsevis, från o. 1880 (E. H
Tegnér osv.), jfr det ungef. samtidigt
av samme förf. använda tillnännnings-
tillra
972
timid
ris. som trängts undan av den föreg.
bildningen da. tilncermelsevis, övers.
;i\ ty. annåherungsweise o. väl också
det Från lat. härstammande approxima-
tivt
tillra, om tårar P. Erici 1582 osv.;
Förr i allmännare anv., t. ex. P. Erici
1582: 'tilra om i dantz', Sahlstedt 1773:
'tillra et klot', 'klotet tillrar', Almqvist
Skälln. 1838; hos Spegel även 'porla'.
Enl. Tamm Gr. s. 32 av äldre trillra
(t. ex. Gallius 1643, om tårar; f. ö. säll-
synt) till trilla (som vältra till välta);
jfr Columbus Ordesk.: både 'trilla' o.
'trillra' om tårar. Dock ovisst: ordet
synes vara en imitativ bildning, o. for-
men trillra kan bero på en samman-
smältning av trilla o. tillra. Jfr de
sannol. på liknande sätt uppkomna sv.
di al. fira, tirka o. tirla, rinna sakta,
under tira slutet.
till reds, se reds.
tills, konj. o. prepos., Stiernhielm
Herc: Tils emot ändan', förr även: thes
1596, less Börk 1688 (talspr.), tis 1697,
sv. dial. (o. vard.): less, tiss — no. tiss,
tess, i obeton. ställning av fsv. til pws
(se til). Alltså med samma övergång
från konjunkt. till prepos. som i t. ex.
grek. (h)éös riyn, tills nu, av (h)éös, till
dess att, el. det likbetyd, sanskr. yäuat,
sedan 'under' (om tid) o. 'till, tills', osv.
- Tills vidare 1699.
till spillo, se spillo.
tillstymmelse, Leopold 1788, Alm-
quist 1839, sedan vanligt, jfr sv. dial.
åstymmelse, kvarlämningar, till sv. dial.
slumm, trästubb, fsv. o. sv. dial. stumm
ds. = isl. slufn, stofn, nedersta delen
av stammen, grundval osv. (se f. ö. un-
der stom o. stubbe). — Jfr Sturzen-
Becker 1861: 'Hennes hår .. tillstym-
madt och upplagdt i tidens . . smak'
(motsv. ställe 1841 har 'fasoneradt').
tillstädes, se -städes; tillstädja, se
städja.
till synes, se under syn.
tilltag-sen, Verelius 1664: lillagse
och oförwägen, Sylvius 1682: tiltagsen
(m. m.), Dalins Arg.: modigt och tillagse
Folk, friske gossar och wål tillagsne,
Linné Sk. resa: 'Bönderna uti Gyinge
(dvs. Göinge) Härad äro ibland Skånska
Bönderna . . de starkaste, idogaste, til-
tagsnaste och muntraste'; av Lind 1749
översatt: 'unverdrossen, emsig, fleissig';
nybildning till taga sig till, tilltag
efter adj. på -se(n). Den moderna nå-
got klandrade bibetyd. av (ungef.) 'när-
gången' (redan hos Weste o. Dalin jämte
den äldre) saknas i de tidigare beläggen
fullständigt. — Förr även framlagsen i
samma betyd.
t illtyga cl. ty ga till, sammanhäng-
ande med el. i alla händelser anslutet
till tyg, såsom synes framgå av den
äldre anv. om kläder o. d., t. ex. Bud-
beckius 1618: 'När the omsijder få tygat
sigh till* (dvs. klätt sig), Verelius 1664:
'kostelig tiltygning' (om prydnader), jfr
Bunius o. 1711: 'Han skall ock klädren
sin ha t}rgat illa till'; i modern betjd.
t. ex. Spegel 1685: 'tyga illa til thet
arma Ljnets Lokkar' (där grundbe-
tyd, ännu framskymtar), Sedol. Merc.
1731: 'Tyga . . illa til de nyfikne Men-
niskior', Pilgren 1785: 'Se hur mina
neglickor äro tiltygade'. — Förr även
utan till, t. ex. i ursprunglig betyd.
Sigfridi 1619: 'Ståteligh wore the (dvs.
fåglarna) t3'ghat', o. i överförd bem.
Broman 1733: 'så tygad och skamfurad'.
— Ordet är väl avlett av tyg, men
kunde också tänkas vara lånat från det
sannol. besl. mlty. tågen, skapa, fram-
bringa, skaffa, liksom ä. nsv. tyga, in-
tyga, vittna, från det likbetyd. mhty.
zugen (se tyg).
till tåls, se tåla.
till övers, se över.
tilta, smal jordremsa som av plogen
uppskäres o. vändes, väsentl. dial., Nat-
horst 1833; jfr Gadd 1773: plogtill; dun-
kelt; möjl. diminutivbildning till tilja
el. något därmed besläktat ord.
tima = fsv.: hända = isl. Urna, ve-
derfaras, förmå sig till, da. times, hända,
vederfaras, ags. gelimian, hända; avledn.
av fsv. sbst. time, tid (— timme), lik-
som götal. dial. "tida i t. ex. del har så
Hit o. ags. tidan, hända, av tid; jfr fsv.
timas o. iidhas, para sig (se under t idd).
— I äldre tid även med objekt; så ännu
Leopold 1779: 'När en ovanlig glädje
timar jordens inbyggare'.
timid, t. ex, Nordberg 1740, av fra,
timjan
973
timpan
timide, av lat. timidus, rädd, blyg, till
timére, frukta (av omstritt urspr.).
timjan, växtsl. Thymus, särsk. använt
som krydda, fsv. timean, tymean = da.
timian, från ty.: sen f Ii ty. o. mhty.
thimian (t(h)y-, thymean i fhty. även
lymiäna; ty. thimian, thymian), från
mlat. thymiama, av grek. thymiama,
rökelse (varav got. pymiama); till lat.
thymus (fra. thym, eng. thyme osv.), av
grek. thymos, thymon, timjan, jfr grek.
thymos, lidelse, mod, lat. fiimus, rök
(vartill växtsl. Fumaria), fslav. dymu
ds., osv., till grek. thyo, bringar rök-
offer, osv.; besl. med tuja; se f. ö. doft,
dun, dun st. Namnet på grund av
doften o. anv. Alltså en av de många
kryddväxter, vilkas beteckning lånats
från antiken; jfr t. ex. anis, fänkål,
kummin, körvel, mejram, mynta,
s a 1 via.
timlig", fsv. tiiiiellker = isl. timaliyr,
da. timeliy, ags. timlic; egentl. : börande
i tiden, till timme i betyd, 'tid'; jfr
det likartade fsv. lidhcliker osv. = ty.
zeillich (se under tidig). I ä. nsv.
även 'tjänlig', t. ex. yodh timeligh wä-
derleek Cat. 1572.
timma, egentl. oblik kasus till timme
såsom t. ex. anda : ande osv.; se f. ö.
följ.
timme, ä. nsv. (stundom) o. fsv. timc,
tid, timme = isl. timi, da. time, ags.
tima (eng. lime), m-avledn. till samma
rot som tid (se f. ö. d. o.). — Vokal-
längden är bevarad i fordom tima (se
fordom). — Ordet bar i betyd, 'tid' i
nord. spr. efterhand undanträngts av
det därmed tidigt konkurrerande tid,
medan omvänt i engelskan (i enlighet
med utvecklingen i västsax.) time allt-
jämt betyder 'tid' o. däremot tide i
denna betyd, väsentligen kvarlever i
sammans. o. annars fått den speciali-
serande betyd, 'tidevatten' m. m. (i den
fornangliska prosan användes uteslu-
tande lid i betyd, 'tid' i alla betyd. -skift-
ningar). — Förlängningen av m är a\
samma slag som i döm(m)a, b em ma
osv.; i vissa avlägsnare dial. dock ännu
-//»-. — Om det hithörande sv. dial., fsv.
timas, para sig, se under tidd.
1. timmer, i dial. även timber, fsv.
timber (-y-) = isl. timbr, da. tömmer
(med i> y ~> ö framför läppljudet m)
= fsax. timber, fht}'. zimbar (ty. zim-
mer), ags., eng. timber, i västgerm. spr.
även: (trä)byggnad, i ty. (såsom även i
fhty.): rum (jfr fruntimmer ävensom
t. ex. U. Hiärne 1065: 'Jungfruernes
timmer'), av germ. "timbra- n., bildat
med det i orts- o. instrumentalbeteck-
ningar vanliga r-suffixet (jfr bur, läger
o. under sä ter el. fjäder, tu n der)
till ie. roten dem, bygga, i grek. démö,
jfr lat. domus osv., hus (se under hus
ävensom dam 1, do mes t i k, domino);
jfr f. ö. tomt o. följ. — Avledn.: timra,
fsv., isl. timbra = da. lomre, av germ.
*timbrön ~ " timbr ian i got. timrjan, mlty.
timberen, ty. zimmern, ags. limbran. —
Sam mans.: timmerman, fsv. timber-
man = da. temmermand, väl efter
mlty. timmerman = ty. zimmermann
(varifrån sv. familjen. Zimmerman(n);
se d. o.). I got. däremot med avledn.:
timrja (bildat som fiskja, fiskare, till
fisks, kasja, krukmakare, till kas =
kar, osv.).
2. timmer, 40 stycken (skinn), fsv.
timber = isl. timbr, da. tömmer, ty. zim-
mer (varav da. simmer, eng. zimmer),
eng. timber. Säkeii., såsom en engelsk
förf. uppger år 1597: så många skinn
,som inneslötos inom två timmerbräder,
på vilket sätt köpmännen brukade trans-
portera skinn o. pälsverk. Jfr ä. eng.
lavelin (egentl.: liten bräda o. d.; jfr
tavla) i liknande anv. om vissa mindre
partier av skinn o. d. Övriga fram-
ställda förmodanden (egentl.: hög, sta-
pel; m. m.) osäkra.
timotej, 1809: themothé, Nathorst
1833: timothei, jfr Gadd 1775: timothei-
grås (om engelska förh.) = da. timotei,
ty. timotheigras, efter en amerikanare
Timotby Hanson el. (enl. andra) Timo-
tby Herd, som först börjat odla timo-
tej en (under förra hälften av 17U0-t.).
Med avs. på ellipsen timotej a\ timotej-
gräs jfr t. ex. växtn. monke, munke:
m u n k hatt el. st u d en ter : st u d en t-
n ej likör. Kallas även kämpe (se
d. o.).
timpan, boktr., nu sälls. el. obr., däc-
kel i boktryckeripress, av fra. el. eng.
t i ni pel
974
ting
tgmpan ds., ytterst av grek. lijmpanon,
trumma (jfr Heidénstam: 'Ekon af tym-
panon och cymbal'), till en nasalerad
form av roten i hjptö, slår (jfr under
tambur 3).
timpel, bergv., nu: järnbalk som upp-
till begränsar en viss av masugnens
öppningar, jfr Jennings 1756: Timpelen
eller der utslaget sker', från ty. timpel,
tiimpel, dimpfel i motsvar. betyd.; i
dessa snarast ellips från sammans. så-
som ty. tämpelplaite, -stein, jfr sv. tim-
pelhäll, -sten, -damm o. urspr. om själva
utslagsöppningen el. dammen, alltså sam-
ma ord som ty. tiimpel, vattenbåla, pöl,
torr även diimpel, mellan- o. lågty. for-
mer för hty. tumpfel, av fbty. Inmphilo
= eng. dimple, liten håla (meng. dijm-
pull); avledn. av sydt}'. dial. dumpf,
vattenbåla, da. o. no. dial. dump, för-
djupning; väl besl. med litau. dumbu-
rgs, vattenbåla; kanske till en nasalerad
form av roten i dj up, jfr litau. dumbii,
diibti, bli ihålig, sjunka in. — lä. sv.
även timp, dammsten, Rinman 1745.
1. tina, sbst, 1549 = no. tina, nisl.
tina, da. dial. fe/n c, från mlt3r. tine,
balja, litet kar med lock, från rom.
spr. : fra. tine, balja, spann, jfr ital.
tinella, litet vinfat, av lat. tina, vin-
bytta (möjl., genom etruskisk förmed-
ling?, av grek. dinos, runt fat). Ej att
förväxla med det stundom ungef. lik-
betydande (sv. dial.) te na (se d. o.).
2. tina, vb, t. ex. Verelius 1681 ==
isl. pidna, da.-no. tine (i da. i stället
opto), inkoativ bildat av isl. piÖinn, no.
tiden, icke frusen, till isl. pidr, no. tid
ds., varav träns. isl. pida, töa upp o. d.,
sv. dial. tia. pidr är en participbildning
till germ. pl- i ags. pinan, st. vb, bliva
fuktig (med presentiskt n-suffix), till
ie. roten ti i grek. iilos m., flytande
afföring, fbty. theisk, deisk, gödsel o. d.,
m. fl. likbetyd, ord; sannol. en variant
till roten i töa. Jfr Lidén IF 19: 356,
Armen. stud. s. 109. — Den transitiva
betyd. (vanl. med upp) är sekundär. —
Å. nsv. lena, t. ex. Spegel 1685 = sv.
dial. utgår från ett "piÖna, med yngre för-
kortning av T i vissa förb. (Kock Sv. ljudb.
1: 96) el. till ett pidinn, ombildning av
el. gammal parallellform till pidinn.
3. tina, vb, dialektord, plocka, ränsa
(ärter o. d.) = isl. tina (ipf. -nda), no.
lina; jfr, utan n-avledn., sv. dial. tia,
ränsa (ull, korn m. m.); väl av samma
grundrot som sv. dial. tesa, plocka, osv.
(se test); jfr parallellbildningarna un-
der tassa o. tås a.
tindra, Stiernliielm: 'tindrand Gnista',
Brenner 1684 (i samma förb.), Spegel
1685 (tolkat: 'sprida Gnister ifrån sig'),
Brenner 1697, Elfvius 1709 o. Frese
1715 om stjärnor = no. = da. Undre
~ no. tandra ds.; se ut som iterativer
el. intensiver på -arön, i vilket fall ä.
nsv. Under, t. ex. Lind 1749, glödande
slagg, sv. dial. tindra f., gnista, isl., no.
tandre m., eld, gnista, snarast vore de-
verbativer. Men tandre kan svårligen
skiljas från fhty. zantaro, glödande kol,
varför åtminstone i detta ord en gam-
mal nominal r-bildning synes föreligga.
Samma svårighet möter vid blixtra
o. gnistra. Se f. ö. förf. Ark. 14: 171
o. under de besläktade t un der o.
tända. Om det besl. sv. dial. Ijastande,
ljusveke, se veke slutet. Det i nyare
poesi uppträdande Under, tindrande,
t. ex. Heidénstam, Österling, är ett ungt
deverbativum o. ej att direkt identifiera
med ä. nsv. Under (varom ovan). — Ett
hithörande gammalt ånamn * Tindra döl-
jer sig i T i n n er ö bäck vid Linkö-
ping, fsv. Tindrobwk, egentl.: den glän-
sande el. dyl.; besl. med det av O.
Rygh No. Elven. s. 264 behandlade fno.
älvnamnet *Tpndr (genit. * Tandrar).
ting, fsv. ping, sammankomst (särsk.
för rättegångsärenden), sak m. m. =
isl., ags. ds. (eng. thing), da. ting, fsax.,
fhty. thing (ty. ding), kanske av germ.
*pingaz (s-stam), jfr langobard. thingx
(varmed sammanställts det lat. -germ.
gudanamnet Mars Thinxns) o. möjl.
även got. peihs n., tid (germ. *penhas,
med Vernersk växling). Ting skulle
alltså egentl. betyda 'folkförsamling som
eger rum på bestämda tider' el. dyl. ;
jfr till betyd.-växlingen t. ex. armen.
atean, lämplig tid o. rådsförsamling,
domstol. I övrigt blott osäkra anknyt-
ningar, t. ex. till litau. tenkii, Ickti,
sträcka sig m. m., i så fall egentl.: ut-
i sträckning; jfr under tid. — Med avs.
tinga
975
tinning
på betyd. -utvecklingen till 'sak, före-
mål' jfr sak, som ävenledes från början
haft rättslig innebörd. — Ingenting,
någonting innehålla neutr. plur. av
ingen, någon. I anslutning härtill
har ting stundom fått realgenus, t. ex.
Lucidor: en swår Ting, Dalins Arg.: en
ting, gamla bibelövers.: 'mig är det en
ringa ting'. — Med avs. på den för-
bleknade betyd, i dylika uttr. jfr fra.
rien av lat. rem (ackus. sg.), sak. —
Det gamla ordet för 'tingsplats' fsv.
pingstaper = isl. pingstadr m., jfr fgutn.
pingstepi, kvarlever i ortn. Tingstad
Ogtl. m. m. o. Tingstäde Gottl.
tinga, beställa, fsv. pinga, hålla ting,
betinga, tinga = isl. pinga, hålla ting,
förhandla, da. tinge, förhandla, ackor-
dera, göra upp (om affärer), mlty. din-
gen, fhty. dingön (ty. dingen), ags. pin-
gian i samma el. närliggande betyd, (i
ags. bl. a.: försvara, bestämma); avledn.
av ting. Jfr betinga, dagtinga. —
En annan hithörande bildning tingtai
fsv. pingta, torde vara utdöd utom i
fin ni. -sv. o. kanske i vissa dial.
tingeltangel, numera föga br., men
under 1870-80-talen vanlig benämning
på sämre varieté, 'fröjd', 'tarachim' (se
även d. o.); stundom även om grannlåt
o. d., t. ex. Forsslund 1900; jfr lingeli-
tang, om skrällande pukor, Heidenstam
1888; från ty. tingeltangel (1870-talets
början); ljudhärmande med syftning på
musiken. Jfr det likaledes ljudhärmande
el. imitativa ty. dingel, dangel ZfdW 12:
54 el. de på liknande sätt uppkomna
no. iingl(a), liten bjällra, fris. tingeln,
klinga, eng. tinkle ds. m. fl.
tingest, y. fsv. tingesthe plur., i ä.
nsv. stundom kollektivt neutr. i betyd,
'saker, tillhörigheter', t. ex. Bib. 1541
= no., ä. da. tingeste, da. tingest; till
ting; knappast dock, på grund av for-
mens ålder, från en motsvarighet till
ty. dings, egentl. genit. sg. till ding med
nedsättande betyd.
tinktur = ty., av lat. tinctura, färg-
ning, till tingere, färga, part. perf. pass.
tinctus, vars femin. tincta givit upphov
till fhty. Ii urta, bläck (ty. tinte). ISil-
dat som mixtur, striktur in. in.
tinne, fsv. tinne, tinde, da. tinde, motsv.
isl. tindr, mlty. linden, fhty. zint, ags.
tind (eng. line), ävensom, av germ. *tin-
dip-, mlty. linne, fhty. zinna (ty. zinne).
Av de fsv. formerna utgår väl tinde från
ett *tindan-, en utvidgning av *tinda-
i isl. tindr osv.; tinne kan innehålla ett
*tinpan- (med grammatisk växling) el.
vara lån från mlty. linne. Vanl. betrak-
tat som förutsättande ett ie. *dento-
o. innehållande en utvidgning av en
avljudsform till konsonantstammen i
tand. Har dock även skilts från detta
ord o. förts samman med mir. dinn,
dind, kulle, fryg. Dindgmos, bergnamn,
m. m. (se Walde 2 under dens). En
fc-avledn. till samma stam se under
sinka 3.
[Tinnerö bäck, se tindra slutet. |
tinning, fsv. thinning- (i ackus. plur.),
ihynninger el. thgnning, m.? o. f.?, motsv.
ä. da. thinning, da. tinding, ävensom
isl. pnnnvangi, pnnnvengi m., no. Innn-
vange m. m., mlty. dnnni(n)ge, fhty.
dunwengi, mhty. tunewenge. Senare le-
den är ett ord motsv. isl. vangi m., kind,
fsax., fhty. wanga n. (ty. wange f.), ags.
wange n., jfr got. *waggareis m. (dat.
waggarja), huvudkudde, isl. vengi n.
ds.; vanl. sammanställt med vång med
en grund-betyd. 'böjning o. d.'; jfr det
analoga fhty. linnabaclw, tinning, till
ty. backe, kind. Förra leden föres vanl.
till tunn; om den sv. z-formen se Kock
Sv. ljudh. 1: 444. Häremot dock Falk-
Torp s. 1202, som på grund av fsax.
thinnong o. fhty. linnabacho antaga en
med tunn visserligen rotbesläktad, men
självständig bildning, germ. *pennö-,
'pnnnö- (-nn- av -nu-, jfr brinna osv.)
'spänning', jfr lat. lempora, tinningar,
till temp, spänna (rotbesl. med tänja).
Det sv. (o. da.) ordet är möjl. lånat från
fsax. el. mlty. Det i ösv. dial. allmänna
"tvinning beror väl på någon folkety-
mologisk om tydning. — ■ Ty. schläfe,
egentl. plur. till fhty. slåf ds. = boll.
slctap, innehåller ordet schlaf, sömn,
;illts;i egentl.: ställe som man vilar på
när man sover, liksom rom. dial. sonnu
(=lat. somnas, sömn), dormidor (egentl.:
sofrum, till lat dormjre, sova). Med
avs. på plur. jfr grek. (h)oi krötaphoi
o. lat. lempora (vartill fra. tempe, eng.
976
tira
templé), — Samindoeuropeisk beteck-
ning saknas.
tio, fsv. tio = isl. tiiit no. tie, tio;
jfr fsv. (sällan), fda. ti, da. ti; med dun-
kelt / (snarast ' tehu > ten > tio): det
stundom framställda antagandet av an-
slutning till nio tillfredsställer ej, då
även dess i är oklart; ävensä med knap-
past nöjaktigt förklarat -o (-u): anslut-
ning till ordningstalet möjlig, men oviss
(jfr isl. ti-rödr, te-, 100 år gammal);
motsv. got. taihun, fsax. tehan, flity.
zehan (ty. zchn), ags. tien, tén (eng.
ten); motsv. lat. ciecem (jfr december,
decimal), grek. déka, sanskr. ddca
m. fl. Enl. Hirt IF Anz. 9: 28, Blaii-
kenstein IF 21: 110 m. fl. utgå de germ.
formerna från den ie. konsonantstam-
men *dekmt, tiotal = sanskr. dacat, jfr
grek. dekds (genit. -ddos; se dekad),
liksom fslav. deseti, litau. deszimtis m. fl.
från i-stammen "dekmti-; enl. Hirt vore
dessutom lat. decem osv., likaledes av
'dekmt, analogibildningar efter "septm o.
"neun (se sju o. nio). Annorlunda Brug-
mann Grundr. II. 2: 21, som i de germ.,
lat., grek. o. sanskr. formerna se ett
ie. *dekw, varvid det därur härflytande
germ. *tehun ombildats till *tehuni efter
* funfi (jfr sju); emellertid beror, med
Osthoff MU 1: 130, bevarandet av n-et
snarast på anslutning till ordningstalet.
Jfr f. ö. det nära besk tjog. — En av-
ljudsform anses vank föreligga i got.
-tehund (sibuntehund 70, taihuntehund
100 osv.), vartill enl. somliga även -tän
i fsv. prcettan, tretton, osv., isl. prcvttdn
osv., o. enl. andra även -tjdn i isl. s/au*
tian osv. (se t. ex. under femton).
Dock ha vissa forskare, tidigast Brug-
mann, här i stället velat utgå från ett
sibunte (genit. plur.) -f- hund, tiotal (se
hundra); se v. Helten IF 18: 118 f.
o. där citerad litteratur. Emellertid
blir antagandet av ett talsubstantiv på
-unt (motsv. de grek. på -ad- av -nd-,
i (h)eptäs, sjutal, osv.) ytterst betänk-
ligt, då dylika bildningar icke annars
äro kända i de germ. spr. (jfr i stället
isl. niund osv.). Ett försök att i an-
slutning till Brugmanns tankegång lösa
svårigheterna se v. Friesen Bökst. s. 144,
vilken likaledes betvivlar existensen av
got. tehund o. med rätta även samma
avljudsform i -län i fsv. prcettan osv.
(se femton); jfr dock härtill Kock Ark.
38: 131 f. — Nsv. tie utgår från en form
med akut; jfr Noreen V. spr. 3: 394
med Utter. — Tionde, ordningstal, fsv.
tiunde == isl. tiundi, da. tiende, motsv.
got. taihunda, fsax. tehando, fhty. ze-
hando (ty. zehnté), ags. téoÖa (jfr eng.
tenth), svag form till de annars direkt
motsv. grek. dékatos (av ie. *dekmto-\
fslav. desetu, litau. deszimtas. Med an-
nat suffix: lat. decimus, sanskr. dacamä-.
Jfr tionde, sbst. — Tiung, ä. nsv.,
tiondedel, i gamla bibelövers., t. ex.
'twå tiungar semlomjöl'.
tionde, sbst., fsv. tiunde m. = da.
tiende, i anslutning till ordningstalet
utvidgat av fsv. tlund f. (o. m.) = isl.
timid f., tionde, tiondedel, en gammal
substantivering av fem. till ordnings-
talet (i stark form). Även de västgerm.
spr. ha yngre anslutningar till ord-
ningstalets svaga form: fsax. tegotho,
fhty. zehanto (ty. zehnte), ags. teogoöa,
téoda (eng. tithe). Alltså: tiondedelen
av inkomsten; efter lat. decima (pars).
tipp, Månsson Åderlåt. 1642: örne-
tipp = no. tipp, da., mlty., meng., eng.
tip, mhty., sydty. dial. zipf; med avledn.
lty. iippel, ty. zipf el; möjl. en sekundär
germansk avljudsform (med diminuti-
viskt /) till tapp (jfr t. ex. klick:
klack, k n i r k a : knarra, no. tigg :
tagg). Se även följ. o. nippertippa.
tippa, sv. dial., höna = no.; egentl.
locknamn (av samma slag som de un-
der kid o. tacka 1 anförda). Däremot
är väl sv. dial. tuppa avlett av tupp.
tiptop el. tipptopp, mycket fin el.
utmärkt, efter nyaste modet, ett under
de senare årtiondena inom vissa lager
brukligt modeord (nu i avtagande), även
i Tyskland, från eng. tiptop, av tip (=
tipp) o. top (= topp), egentl.: i top-
pen av toppen el. dyk
tira (slangspr.), titta, i ösv. dial.:
plira, i dial. även: glänsa, glin dra =
no. tira, titta, glänsa, jfr fpreuss. dcirlt,
se, litau. dgru, dgréti, titta m. m. (jfr
Bugge PBB 21: 425), f. ö. besk med
lånordet sira o. där anförda ord, t. ex.
no. lir, glans, i sv. dial.: öppning, in-
tirad
977
tissla
skärning (egentl. om sådan i trä; med
ljus färg i förh. till omgivningen), isl.
Hrr, ära (med samma betyd. -utveckling
som i heder); alltså med samma betyd. -
växling av 'se' o. 'glänsa' som i de
många under blick uppräknade bild-
ningarjia; jfr f. ö. Tisnaren o. Tyr.
Annorlunda, men felaktigt E. H. Lind
No. -isl. personbin. s. 407, som förmodar
ett isl. "pidra, vartill tilln. piörandi vore
part. pres. — Hit hör däremot knap-
past (med Torp Etym. Ordb. s. 788)
sv. dial. tira, da. dial. tire, rinna sakta,
no. tira, rinna med tunn stråle, vartill
avledn. sv. dial. tirka o. Urta (jfr silka
o. sirla ds. till sila; se sel); i så fall
förmedlat av begreppet 'smal öppning'.
Snarast i stället imitativa bildningar av
samma slag som de under till ra anförda.
tirad, Stockh. Posten 1792, från fra.
tirade, vidlyftig o. långrandig harang,
ordsvall m. m., av i tal. tirata, egentl.:
dragning, sträcka, till tirare, draga (fra.
tirer); av ovisst ursprung; jfr följ. o.
re tire ra.
tiraljör, Trolle-Wachtmeister 1808:
tiraljörkedjor, av fra. tirailleur, egentl.:
som (ofta) skjuter, till tirailler, skjuta,
draga, iterativum (= ital. tiracchiare,
av vulg.-lat. -aculare) till tirer ds., var-
till även tirad o. attiralj. Jfr med
avs. på bildningen fra. criailler, ideligen
skrika, sonnailler, ideligen ringa.
[Tirserum, se -rum.]
tisdag, fsv. tisdagher = isl. tij(r)sdagr,
da. tirsdag, fhty. ziestag (ty. dial. zis-
tag), ags. tiwesdcég (eng. tuesday), till
gudanamnet Tyr (se d. o.), såsom över-
sättning av lat. dies Martis (;> fra.
mardi), efter grek. (h)émcra A'reös. Ty.
dienslag, mlty. dingesdach, innehåller
enl. allmänt antagande ett binamn på
Tyr, 'Things = lat.-germ. Mars Tliing-
sus (se ting). Jfr senast utförligt Kar-
sten Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 16 f.
(dock med annan uppfattning av nam-
net Thingsus än den vanliga). — En
bajersk-österr. beteckning för 'tisdag'
är ertag (mhty. eriidac; jfr även det
egendomliga ty. erchtag, mhty. erichtag),
som bl. a. betraktas som övers, av grek.
A'reös (h)eméra, dvs. Ares (Mars) dag;
dock av formella skäl rätt ovisst.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
Tisell, familjen., förr: Tiselius (lik-
som M o n t e 11 av Montelius osv.), efter
gårdnamnet Tisareboda Nke (sam-
mansatt med sjön. Ti såren).
Tisnaren, stor sjö i Oppunda hd
Sdml., vid Ti sen hult, 1561: Tisnehult;
möjl. fsv. *Tlsnir till ie. dr, lysa, glänsa,
i sanskr. didéti, strålar, no. tir, glans,
isl. tirr, ära, osv. (se sira, tira o. Tyr
o. jfr till bildning o. bet3Td. det myti-
ska isl. Glitnir), ett motsättningsnamn
till den mindre Kol snåren, den mörka
(till kol, med avledn. överflyttad från
Tisnaren), av samma slag som t. ex.
Ljusaxen ~ Svartaxen, Ljuster-
hö v den ~ Svarthövden, Mager-
tjärn ~ Storsjön, Vi elån gen <~ Mjö-
lången m. fl. samt (skämts, o. beroende
på missförstånd av det ena namnets ety-
mologiska betyd.) Fiolen ~ Stråken,
Hunn -v Valpen osv. (se förf. Sjön. 3:
84). Dock kunde man även tänka sig, att
namnet på den i förbindelse med Tisnaren
stående sjön Ti slängen vore ursprung-
ligare: egentl. Tyrs (el. Tirs) långsjö
(jfr Sjön. under Tigotten) o. härtill
Tisnarens namn nybildats. Se härom
utförligt förf. Sjön. 1: 621 f., 303 f. -
Gårdnamnet Tisenhult är antagl., såsom
många namn på -hult, jämförelsevis
ungt; till ett sjönamn *Tisnir skulle
annars ha bildats ett 'Tisnishnlt.
[tispa, sv. dial., rävhona, sköka, se
täva.]
tiss, titt (dial.), bröstvårta, spene,
patt, ä. nsv. tiss, t. ex. Hels. 1587, Stiern-
hielm: tiss o. titt, motsv. no. tissa, lty.
tis, titt(e), ty. zitze, ags. tit(t), fra. tette,
ital. tetta, zitta, zizza, grek. tillhös, fin.
tissi samt f. ö. de flesta europ. språk.
Ofta av varandra oberoende barnspråks-
bildningar av samma slag som de under
mamma o. pappa anförda likbety-
dande orden el. som de av Berneker Wb.
s. 128 meddelade slav. formerna på cic-
osv. I ä. nsv. möjl. delvis lån från lty.
De nord. formerna behöva icke, såsom
antagits, utgå från avledn. på -s av
stammen titt- o. göra det sannol. ej
heller.
tissla, O. Petri: Usla och tassla •=
no. tisla; imitativt liksom tassla o.
parallellbildningen no. tiska, prassla,
62
titel
viska, ä. da. tiske, viska, ty. zischéh,
väsa, vina, osv. Jfr i". <">. under viska 2.
■Härtill t i s s c 1 1 a s sel) Golumbus 1671;
o. 1 728 (o. ä. nsv. tisseltasslare o. 1700);
jfr till bildningen sliddersladder,
villervalla osv,
[tist(e), sv. dial., (drag)rem, se följ.]
1. tistel, tistelstång, sv. dial. även
tisel Ögtl. (ined aee. 1), tissel, jfr Var.
rer. 1538: tijslastock, fsv. pistlar plur.
= isl. /ms/, fsax. thisla, fhty. dihsala
(ty. deichsel), ags. pixl, pisl, av germ.
'fiilislö- (med nordiskt inskott av / mel-
lan s o. /). Germ. 'pihslö- utgår enl.
Förf, Ark. 7: 100 n. 3 från ett äldre
*penhslö- till en nasalerad form av den
indoeur. roten i t. ex. isl. pexla, fht}'.
dehsala (ty. dechsel) osv., om olika slags
yxor (se täxla), samt lat. /e/no, tistel-
stång (av *teks-mo- el. *tenks-mo-); jfr
tax. Dock äro nasalerade former till
denna rot ej från annat håll kända. —
Däremot, enl. Walde under temo (med
litter.), till ie. roten t(h)eng i fslav. teg-
nati, draga, osv., alltså egentl. 'drag-
stäng'; o. i så fall väl, med Falk-Torp
s. 1265, besl. med sv. dial. tist(e), (drag)-
rem, da. tist, ett slags rem. Lat. temo
utginge då från *tengsmo o. fpreuss. tean-
sis ds. från "lengsio-1 — Mot att isl. fiisl
skulle vara lånat från ags., vilket an-
tages av bl. a. förf. Ark. 7: 160 o. Sver-
drup IF 35: 162, talar i sin mån den
ovan anförda formen från Östergötland.
- Den nsv. accentformen tistel (så även
Weste) är oursprunglig, då ordet äldst
var enstavigt; möjl. har, såsom också
förmodats, växtn. tistel inverkat. — I
vissa dial., t. ex. Vgtl., i stället spann-
stång (emedan den användes, då man
kör med mer än en häst, spann). —
Säkrare överensstämmelser (från olika
språkfamiljer) mellan beteckningar för
vagnens olika delar se axel 1, hjul,
nav, ratt, vilka visa, att vagnen var
känd av indoeuropéerna.
2. tistel, växt, ä. nsv. stundom -i-,
t. ex. O. Petri: tijstel, fsv. pistil = isl.
pistill, ä. da. tistel, da. tidsel, mlty. distel,
fhty. distil (ty. distel; i flera dial. med
långt el. urspr. långt i), ags. pistel (eng.
thistle); ett samgerm. växtnamn; att
döma av flera dialektformer med urspr.
-i-, av germ. *pTstila-; enl. Falk-Torp
s. 1257 (jfr Sverdrup IF 35: 154) möjl.
av äldre "pfhstila-, avledn. av ett *plhsta-,
avledn. av en s-stam, ie. * leigos = sanskr.
tejas n., skärpa, ägg, till roten (s)tig i
sticka o. tiger; i så fall med samma
betyd. -utveckling som t. ex. likbety-
dande grek. dkantha : roten ak, vara
vass (se agn 1), tjeck, bodlåk : fslav.
bodq, sticker, m. fl. — Andra germ. be-
teckningar för 'tistel' äro got. wigadeinö
(dunkelt) o. ags. tdsel, besl. med sv.
dial. Usa, plocka sönder, da. dial. tese,
rycka (ull), ty. dial. zeisen, karda (se
test), jfr lat. cardiins (under karda).
tistron, svarta vinbär, även om bu-
sken, Gyllenius 1650: tijstron bär, Hiärne
o. 1716 osv.; förr även distron Francke-
nius 1638, 1659 (jämte tistelbär m. m.)
o. ännu Rothof 1762 (jämte /-) samt
i t. ex. E. Fries Bot. utfl. Av okänt ur-
sprung; möjl. elliptiskt till tistelbår i an-
slutning till hjortron, smultron; på
samma sätt som t. ex. hallon till sv. dial.
hallbär, kröson till kröscbär, lingon
till lingbär, mjölon till mjölbär, odon
till obär, olvon till ulvbär, tränjon
till tranbär. Rudbecks disabär beror väl
dock på etymologisk konstruktion.
tita, mes, Parus, jfr Schroderus Com.
1640: theta (die kleine meise) == no.
tita, jfr isl. tittr, mes, eng. titmouse,
jämte sv. dial. tgta, tet, tät, no. o. norrl.
dial. leta, täta; efter vissa för mesarna
gemensamma läten, som bruka återges
med ti ti osv.; jfr göktyta. Något
slags gemensam grundform för dessa
ord med z', c, ä har icke existerat. —
Sålunda ej att förbinda med isl. titlingr,
sparv, no. titing o. sv. tätting, av an-
nat ursprung.
titan, efter de grekiska iitanerna (ll-
lenes, iitänes), en äldre gudasläkt, som
sökte storma himlen för att undan-
tränga de yngre inkräktarna ur denna
(Zevs osv.); sannol. en reduplicerande
bildning av samma slag som möjl. gi-
gant.
titel, t. ex. L. Petri 1555: 'Christus
giffuer sigh thenna titel, och kallar sigh
dören til fårahwset', 1560: 'titel arf-
konung'; förr även titul t. ex. 1616,
vanligare, som det synes, under 1700-
titt
979
tjo
än under 1600-t., ännu (alternativt)
Weste 1807 = isl. titnll, överskrift, da.,
ty. titel osv., av lat. tituhis, överskrift,
titel, urspr. sannol. ett ljudord, tillhö-
rande en grupp bildningar som bl. a.
beteckna obetydliga ting, o. sålunda av
samma slag som de (naturl. obesl.)
mit}7, tittet, punkt, varifrån fsv. titil,
el. mhty. tiitel (ty. tiittel) ds. (jfr de
under tutta 1 behandlade liknande ord-
skapelserna).
titt, nu (nästan) blott i förb. titt
och ofta, titt och tätt, såsom fri-
stående kvar i dial., jfr Tegnér Till
min hembygd: 'och stjernor slockna
tidt på hennes ljusblå slöja', fsv. tit,
bl. a. i förb. tit ok opta = isl. titt, da.
//*(//; egentl. neutralform till fsv. adj.
tldher (bl. i neutr. o. kompar. o. superi.),
som händer el. timar — isl. tiÖr ds.,
även: som händer ofta; avledn. av tid.
— Till samma adj. hör adv. ti da, ti-
digt, nu blott i uttr. sent och tida,
f.1 ö. av Weste 1807 betecknat som
'mind(re) brukl.' o. av Dalin 1853 som
'gam(malt), jfr Wallin i Dödens engcl: 'De
gingo tida / Till rätta hemmet i fadrens
hus', i ä. nsv., sv. dial. även: ofta, så-
som fsv. tidha; i betyd, 'tidigt' väl efter
mltysk förebild; i betyd, ,'ofta' inhemskt.
Den senare betyd, kvarlever i superi,
ti dast i uttr. som tidast. — I ä. nsv.
även tidse i betyd, 'ofta' (bildat som
gramse osv.).
[titt, sv. dial., spene, se tiss.]
titta, t. ex. Wivallius, Arvidi 1651 —
da. titte. Enl. Jessen Dansk etym. Ordb.
(under titte o. kige) barnuttal för kikke,
sv. kika; med i barnspr. vanligt utbyte
av k mot /. Härfor kunde i sin mån
tala ä. nsv. tita, som 'förutsättcs för
att Jessens etymologi skall med större
sannolikhet kunna tillämpas på sven-
skan'. Tamm Gr. s. 32. Säker!, dock
i stället av varandra oberoende ljud-
målande bildningar, där, såsom Jesper-
sen framhåller i NTfF 4 R 5: 148, i-
vokalen är det viktigaste ljudelementet
o. konsonanten spelar en mera under-
ordnad roll; jfr enahanda forhållande
hos ljudhärmande fågelnamn (se tärna
2), ävensom t. ex. växlingen kvittra,
ä. nsv. svitra, titra. En tredje likartad
bildning är det likabetyd, eng. peep,
da. pippe. Växlingen titta o. tita be-
ror liksom den i kika o. da. kikke, ty.
gneken o. ä. ty. gagen på ordens ljud-
symboliska karaktär.
Tiveden, fsv. Tiviper (gen it. -ar), 77-
wedhen m. m. Möjl. = ir. dé'fid, deid
(av *deiiio-uidus), gudaskog, till stam-
men i isl. tivar, gudar, o. lat. divas,
gudomlig; besl. med Tyr (se d. o.) o.
ved; jfr Marstränder Festskr. t. Torp
s. 239 f. Omöjligt är dock ej, att, trots
framställda invändningar, den gamla
tolkning är riktig, enl. vilken gudanam-
net Tyr här ingår: att med gudanamn
sammansatta ortnamn icke nödvändigt
behöva innehålla genit. av gudanamnet
har senast med framgång hävdats av
M. Oisen Hed. Kultm., o. icke heller
formen ii- (för väntat ty-) erbjuder
oövervinnliga svårigheter. — Annor-
lunda, enl. min mening icke antagligt,
Noreen Sv. lm. 1911 s. 273 f.: till ett
nord. *//-, *///-, bi; alltså: biskogen (se
tibast).
tjabba, vard., H. Cavallin 1897, f. ö.
sällsynt i litter. ; ung avljudsbildning till
käbbla, dial. käbba (jfr tjata, k älta,
käxa); knappast påverkat av gn ab b a s
o. sv. dial. abbas, retas.
tjagga, vard., käxa, kälta o. d., t. ex.
Lunds Dagbl. 1909, imitativ intensiv-
bildning till likbetyd, ord på tj-, k-, av
samma slag som t. ex. tjabba (se d. o.)
el. som t ragga (som kan ha påverkat)
till tråka (osv.). — Härtill: tjaggla,
Strindberg 1904; jfr traggla : t ragga.
tjata, Sara Wennerberg 1839, i litter.
först under de senaste årtiondena; en
sammansmältning av likbetyd, ord på
tj-, k- (se under tjabba) o. gnata (jfr
Laurin 1915: 'ett ideligt gnatande och
tjatande'), möjl. också påverkat av
prata. En likartad kontamination är
t. ex. upp!. -mål. kjarga, käxa, av kälta
el. käxa o. sv. dial. targa, småsåga o. d.
tjattra, pladdra o. d., även om vissa
fågelläten, K. Molander 1896 = da. tjadre;
jfr Melander I läger 1887: 'hålla tjatt-
ran'; ljudhärmande liksom pladdra,
snattra osv.
tjena, se tjäna.
tjo, interj., t. ex. Fröding 1891 (//o/j).
tjock
1)80
tjugo
tjock, fsv. piokker, piiikker isl.
fjykkr (ack. fiykkoan), pjokkr, pjukkr,
no. tjukk, tykk (jfr Torp Ark. 24: 94 f.),
.la. tyk, jfr det finska lånordet tiukka;
motsv. fsax. thikki, även: tät, vanlig,
fhty. dicchi (ty. dick) ds., a gs. picce (eng.
thick); väl av ett germ. paradigm *pcku-,
"pékwia- = ie. tegu-, jfr ir. tiug, tjock
(i ir. »-stam, i brit. //o-stam); kanske
besl, med grek. stegnös, betäckt, skyd-
dad, tät, som hör till ie. roten (s)l(h)eg,
täcka, i tak osv. (jfr under tax slutet).
Fick 2': 126 f. — Sammansatta med adj.
t jock äro, trots de nu starkt avvikande
formerna, ortn. Tibble (se d. o.), Tig-
geby Sdml. (fsv. bl. a. Tyghby, Lind-
roth NöB 3: 53), Tjugby Ögtl. (fsv.
bl. a. Thiugby, förf. Ortn. på -by s.
42 f.). — En avled n. av stammen i
tjock är ösv. dial. tykkla m. m., ofta,
fsv. pikla, jfr med annan bildning fsax.
thicco osv.; med samma betyd. -utveck-
ling som i t. ex. grek. pyknå, pijknön,
ofta, till pyknös, tjock, talrik.
tjog", ä. nsv. (1500-t.) även tiugh; i
betyd, 'antal av 20' åtminstone redan
hos Schroderus o. 1638; samma ord som
det sällsynta fsv. tiugh n., antal av 10
(den stundom angivna betyd, av 20 är
knappast belagd) = no. tjug, ä. da. tjug;
motsv. fsv. tiugher m. (plur. tighir),
antal av 10, med iz-brytning = got.
'Ugns (plur. tigjus), isl. tigr samt än-
delsen i räkneorden för tiotalen: fsax.,
ags. -tig (eng. -ty), fhty., ty. -zig (om
-zug se under tjugo), av germ. *tegu-,
tiotal, besl. med ie. *dekni, tio (se d. o.);
f. ö. till sin bildning mycket omstritt;
se Brugmann Grundr. II. 2: 37 o. där
citerad litteratur. — Andra germ. ord
för ett antal av 20 äro: ty. stiege, motsv.
krimgot. stega, se stig 1; eng. score,
från isl. skor, skåra (se d. o.), o. sv.
dial., da. snes osv. (se snes).
[tjor, sv. dial., hårt trä m. m., se
tjör.]
tju m. m., norrl. o. gotl. dial. -ord,
liehäl el. lielår, dvs. liens krökta del
som bindes fast vid skaftet, även tjuv,
tjö, gotl. tian m. m. = isl. pjö n., den
tjockaste delen av låret, arsklinka, no.
tjo m. m., lårstycke, lielår == ffris. thidch,
lår, mit}', dé, dech, fhty. dioh (sydty.
diech, övre delen av låret), ags. pcoh
(eng. thigh), av germ. *peuha-, alltså ett
urgammalt, samgerm. ord för 'lår', i de
riyare riksspr. bevarat blott i eng. =
ie. *teuko- i litau. iåukas, fettstycke,
fslav. tukii, fett, i avljudsförh. till ir.
ton, arsklinka (av ie. *tukn-); väl ytterst
en utvidgning av ie. roten ta, svälla
o. d., i tumme osv.
tjuder, i ä. nsv. även tjur, fsv. tiuper
= isl. tjöÖr, no. tjoder, tjor, tjor m. m.,
ä. da. tiur, tyr (da. toir[e]; jfr veir =
väder), mlty. tåder, tudder (ty. tiider,
-ii-), fhty. ziotar, ags. *téoder (eng. ted-
der m. m.), av germ. *teudra-, *tuöra- n.
= ie. *deu-tr-ö-, väl bildat, med instru-
mentalsuffixet -tr- (såsom foder 2, gil-
ler, årder), av ieur. roten deu, du,
draga, i bl. a. sanskr. döraka-, band,
rem. En /c-u t vidgning av denna rot
föreligger möjl. i lat. diico, leder, sv.
tåg 1, 2 osv.; jfr töm. Liden Stud.
s. 42 (med litter.). — Enl. Kock Sv.
ljudhist. 2: 324 utgår da. toir(e) från
avljudsstadiet *taudr-, jfr skån. tor, tju-
der, o. fsv. tödhra, tjudra, vilket senare
dock är blott en gång belagt; mindre
troligt.
tjuga (hö-), jämte (dial.) ijuva, fsv.
liugha = isl. tjug a, fda. tiughce, da.
(ho)tyv; jfr isl. Sveiun tjuguskegg, Sven
Tveskägg, av germ. *teu^öu-, substanti-
vering av ett ie. adj. *deu-ko-, tvådelad,
jfr grek. devteros, den andre (vars sam-
hörighet med två osv. dock ej är säker).
Besl. med isl. heytyja, tjuga, vars grund-
form emellertid kan ansättas på flera
sätt. Parallellbildning: da. tvege, tjuga :
sanskr. dvikd-, tvåkluven (se under
t ven ne). Förf. Etym. Bemerk. s. 4,
Ark. 7: 10, 52. — Betr. formen ijuva
(av tiugha) jfr juver o. under ruva 2.
[Tjugby, ortn. Ögtl., egentl.: tjock-
byn, se Tibble o. tjock.]
tjugo, tiugu, fsv. tiughu (sällan tiughi
m. m.) = no. tjugo, -e (fno. tiogo, möjl.
från svenskan), ä. da. tiuge, da. iyve,
egentl. ackus. plur. (med u-brytning)
till germ. *tegu-, tiotal (formellt ==
tjog; se d. o. o. tio); sannol. urspr.
med ett (på grund av vokalsynkope?)
sedermera bortfallet ord för 'två'; alltså
egentl.: två tiotal. Jfr isl. tottogo. lut-
tjur
981
tjuta
tugu, som kan direkt motsvara got.
ackus. twans tiguns (till nom. twai
tigjns = Rökst. tuaiR tigirt); alltså kan-
ske av *lwätiigu > *t(w)ötugu > tottugu
(jfr Kock Uml. u. Br. s. 183); knappast
däremot, med Brugmann Grundr. II.
2: 10, till ie. dualformen "duö = ags.
//'/; stamvokalen u i isl. -tugu är att
hålla samman med isl. iugr, tiotal, o.
-zug i flit}', zweinzug, en sekundär av-
ljuds vokal, väl egentl. uppkommen i
sammans. — I de västgerm. spr. : fsax.
twéntig, flity. zweinzug, -zig (ty., med
dial. ljudntveckling, zwanzig), ags. twen-
dg, tivén- (eng. twentg) ; till fhty. zwéne
("zweine), m., två, osv., egentl. en kol-
lektivbildning. — Tjugonde, i ä. nsv-
även tjugunde, fsv. tiughunde, - tyvende; i isl. däremot tottogonde
(tuttu-). Härtill: tjugo n dagen, t. ex.
1700, av tjugonde dagen (jfr under Tret-
tondagen), jfr fsv. tiughunde dagher
iula.
tjur, fsv. piur = isl. pjorr, ä. da.
Ihiur, da. tgr, av germ. *peura-, besl.
med lat. taurus, grek. tavros, tjur, litau.
lamas (varifrån väl fin. tarvas), fpreuss.
tauris, bisonoxe, fslav. turu, uroxe; jfr
gall. tarvos, mir. tarb, tjur, sannol. med
Vendryes av *lanr- i anslutning till
"ueruä (mir. fcrb), ko. Germ. *peura-
är sannol. ombildat av ett *paura- (=
lat. taurus osv.) efter ett germ. *steura-
— isl. stjörr (poet.), tjur, got. .s/zhj-,
fsax., fhty. slior (ty. stier), ags. stéor
(eng. steer) = avest. staora-, boskap,
egentl. ett substantiverat adj. *steuro-,
besl. med sanskr. sthävira-, tjock, kraf-
tig (se stor). Formerna på /- motsva-
ras av flera semitiska ord (av ett ur-
semitiskt tauru-); de senare väl dock
snarast lånade från ieur. ; f. ö. kanske
till ie. roten tu, svälla, vara tjock o. d.,
i lat. tumöre, sv. tumme, isl. pjöÖ osv.,
folk (se Tjörn, tyda, tysk) osv.
[tjur, sv. dial., hårt trä m. m., se
tjör-l
tjusa, med stavn. tj t. ex. Mörk 1742
—43, Hasselquist Resa 1750, Sahlstedt
1773; dock med kj- ännu Kellgren (re-
gelbundet), Ossian 1794, fsv. Musa (ipf.
plur. koro, part. pf. korin, -//-), förtrolla,
välja • isl. kjösa, välja, ä. da. kyse,
(för)trolla (nda. i stället fortrglle), got.
kiusan, välja, mlty. késen (varav fsv.,
ä. nsv. kesa, välja), fhty. kiosan, även :
pröva, smaka (ty. kiesen), av ie. *geus-
i grek. gevomai (av *geus-), smakar,
njuter, sanskr. jösati, även: älskar ~
*gus- i lat. gustus (genit. -Os), njutande,
smak, fir. asagussim (av 'gustiö), ön-
skar, got. kustus, prövning (se närmare
farkost under fara, vb), m. m. —
Från germ. avljudsformen *kausjan (=
got.: pröva m. m.) kommer fra. ehoisir,
välja. — Den moderna betyd, av 'för-
tjusa' har utvecklats ur den fsv. av
'förtrolla, förhäxa' (jfr t. ex. orm tju-
sa re), egentl.: genom magiska medel
inverka på el. utvälja; jfr under v al-
lt }rr ja. Av den fsv. starka böjningen
finnas under den nysv. perioden blott
enstaka spår. Tjusar kon ungen,
om Gustaf III, Crusenstolpe Mor. 1841;
i anslutning till t. ex. Tegnér 1836: 'I
purpur satt förtjusaren på thronen' ; jfr
även anslaget till Wallins G. III 1808:
'O lyssnen! O horden I ljuden? Har
ljusarens lyra ej klingat . .?' (egentl.
om A polio, med syftning på Sergels
stat}- av Gustaf III). — Se f. ö. kora,
kurfurste.
Tjust, fsv. piust (1100-t.: Teuste/i la-
tiniserad form), gammalt landskaps-
namn, nu härad i Ogtl. Möjl. besl. med
fsv. piup, folk (se tyda, tysk); senare
delen innehåller väl det urgamla sbst.,
som ingår i t. ex. sanskr. gö-std-, in-
hägnad för kor, isl. naust, båthus, vpzt,
fiskeplats (till roten i stå); jfr förf.
Etym. Bemerk. s. XIII f. (1893). Knap-
past däremot, enl. en förmodan av v.
Friesen, till isl. pjöstr, våldsamhet, syf-
tande på ett i huvudbygden befintligt
vattenfall. På folket i Tjust härad
syftar säkerl. theusles hos Jordanes (om
namnformen jfr .1. Svensson De sydsv.
folknamnen hos Jordanes s. 57).
tjuta, fsv. piula (ipf. pöt ä. nsv.
löt, jfr nedan) = isl. pjöta, ä. da. t jude
(nda. har i stället hyle, tude m. m.),
fhty. diozan (ty. i stället heulen), ags.
péotan jämte putan (se tuta; eng. i
stället howl, gett m. ni.), samgerm. st.
vb (dock ej belagt i got. o. fsax.). Verbal
sbst.: germ. *puli- = isl. pglr, mhty.
tjuv
982
tjäll
<///:, tjut o. d., jfr got. puthaurn, trum-
pet, Kausativum: germ. *paulian =
isl. peyta, komma att tjuta = gotl. tåila
(bildat som t. ex. isl. preyta, trötta, till
Prjöta; se trött). Germ. rot. p(e)ut,
ijudhärmande liksom lut i det ej be-
släktade ml ty. täten osv. (jfr tuta). —
\. usv. ipf. löt uppträder med aualogiskt
j (i), tiöi, redan 1690; Tiällman 1696
bar fööf, men liulet; ännu Botin 1777
anför töl, tutit (dock i motsats till sam-
tida grammatici osv.). — Om ty. heulen
osv. se un der b yl a. — T j u t a med var-
garna el. ulvarna, jfr fsv. : 'kombir
tbu til wlua tba tbiwth som tbe', likn.
uttr. i ä. nsv., motsv. i ty. m. fl. spr.,
efter ett senlat. ordspråk ulula cum lu-
]>is, cum quibus esse cupis, dvs. tjut med
vargarna, om du vill vara med dem.
tjuv, förr (liksom ännu vard. o. dial.)
även tjyv t. ex. U. Hiärne 1685, även-
som tyv, t. ex. Columbus Ordesk. (tyf-
wehand), 1683, Modée H. Smulgr. 1738,
Ibre Dial.-lex. (plur. tyfvar), Sablstedt
1773 (med hänvisning till tjuf) = Vät-
ömål. (Uppl.), Smålr, Hall. m. fl. dial.,
fsv. piliver, pyver — isl. pjöfr, da. lyv,
got. piubs, fsax. Ihiof, fbty. diob (ty.
dieb), ags. péof (eng. Ihief), av germ.
'peuba-, jfr got. piubjö, bemligen; ett
speciellt germ. ord av oviss härkomst;
möjl., med Stokes IF 12: 192 f., besl.
med ir. teol, tjuv (av "teupl-); bos Fick
34: 187 fört till roten i litau. tupeti, huka
sig ned; andra förmodanden se Falk-
Torp s. 1571. Gemensam ieur. beteck-
ning för 'tjuv' saknas. Lat. bar i stäl-
let fur = grek. phör, snarast till lat.
fero osv., alltså: som bär bort. — For-
men ty v beror väl på inflytande från i-om-
ljudda ord såsom fsv. pyft, tjuvnad;
formen tjyv kan i vissa fall ha uppkom-
mit genom sammansmältning av tjuv o.
tyv, men har i vissa dial. säkert upp-
stått genom ljudlagsenlig utveckling. —
Komma som en tjuv om natten,
efter 1 Tess. 5: 2, 2 Petri 3: 10. — Tjuv
på ljuset, motsv. i da., ty., wallon.
(larron) o. eng. I lat. o. romanska spr.
däremot ofta betecknat med ord för
'svamp': lat. fungus, fra. champignon,
span. moco osv. — Om ordspr. små
tjuvar osv. se under små. — Tjuv-
nad, G. I:s reg. 1555: tiuffnatt, till sbst.
tjuv såsom möjl. fänad till fä (jfr dock
under d. o.).
[tjuv, sv. dial., Helår, se tju.]
tjäder, i sv. dial. även tjädur (t. ex.
ösv. dial.), tidur Norrb., tjödör m. m.,
fsv. t(h)icedher, thicedhur = isl. piöurr,
no. tidur, tiur m. m., da. tjur, av germ.
pepura- (el. peö-) o. *pipura- (el. *piÖ-),
besl. med grek. tétrax, tetrdön, orre, ir.
tethra ds., lett. teteris ds., litau. teterva,
orrböna, osv., jfr även sanskr. tittira-,
rapphöna. Den starka formväxlingen be-
ror på ordens Ijudhärmande ursprung; jfr
grek. telrdzö, kacklar, m. fl. dyl. Om väx-
lingen pe- ~ pi- se Kock Sv. ljudhist. 3:
232 f. Ljud utvecklingen i tjäder är
f. ö. av samma slag som i fj ätter, fjär-
sing. — En liknande onomatopoetisk
bildning är sanskr. krkara-, ett slags
rapphöna. — En dialektform tiur (jfr
no.) föreligger i ä. nsv. tiurleksras, ras
under tjäderlek, Kolmodin; se Kock Ark.
24: 197. — Om sv. dial. fjäderhane, fjär-
tupp osv., tjädertupp, y. fsv. ficederhani
P. Månsson (fiäderhana) se Wigforss S.
Hall. folkm. s. 255. Om en urgammal
beteckning för 'tjäderhöna' se röj. *—
Ordet tjäder uppträder endast i de
nord. spr.; tyskan har i stället auerhahn
(jfr under orre); eng. mounlaincock,
tjädertupp.
tjäle, i dial. även täle, fsv. piceli, piali
— isl. peli, no. tete, ä. da. tcele, av germ.
*pelan-, jfr isl. pel n., no. tel ds. Väl
med Falk-Torp m. fl. att ställa till germ.
"pel-, grund, botten o. d., i no. tel osv.
(se f. ö. tilja); i så fall egen ti.: (hård)
grund. Annorlunda dock Persson Indog.
Wortf. s. 425: till en rot (s)lel i no.
slolma, stelna (om blod), lty. stollen
osv.; dock föga troligt: verbet kala i
sv. dial., frysa, som enligt P. talar emot
den förra härledningen, är snarast en
(relativt) ung avledning av tjäle (kale).
1. tjäll, nu blott poet. o. d. i betyd,
'hydda', den äldre betyd, 'tält' var dock
levande ännu för 1700-t:s förf. o. in på
1800-t., jfr gamla bibelövers. 1 Mos.
18: 1: 'der han satt wid sins tjälls dörr'
(motsv. i Bib. 1541; nya övers.: 'vid in-
gången till sitt tält'), fsv. tioeld, hölje,
tält = isl. tjald, ä. da. tjceld, bruten
tjäll
983
tjänst
form av germ. *telda- (varav lapska lån-
ordet tellte, lädertäcke över släde, finska
tella, tält o. d.) = mlty. telt (varav sv.
tält), fhty., ty. zelt, ags. teld (eng. tild);
jfr ä. normand. tialz; till ags. betel dan
st. vb, övertäcka, omgiva; enl. somliga
rotbesl. med litau. délna, fslav. dlanu,
flata (om handen). Från germ. spr. :
fra. taudis, hydda. Ordet är väl in-
hemskt germanskt o. icke, såsom Bréal
m. fl. antagit, lånat från romanska "tenda
(provenc. tenda, span. tienda), tält, en
uppfattning som senast hävdats av Bron-
dal Subs träter og Laan s. 136 (enl. vil-
ken /-et snarast beror på ett etruskiskt
uttal av "tendum; etruskerna hade svagt
artikulerade nasaler).
2. tjäll, strandskata, upptaget från
Bohusl. = isl. tjaldr, no., ä. da. tjeld,
jutl. dial. tjald, av urnord. *telöa-, möjl.,
med Falk-Torp under kjeld, besl. med
fhty. zcltan, gå sakta (om häst), vartill
ty. zelter, passgångare (jfr dock lat. -span.
thieldo, spansk passgångare, Plinius);
alltså egentl.: som går med styva ben
el. dyl. — Sv. dial. stolk, stulk, tolk
~ no. stilk m. m. om rödbenan, som i
no. även kallas graakjeld o. på Jutl.
Ijald(cr), äro sannol. besl. med stjälk
(i vilket fall tolk snarast vore en s. k.
substraktionsbildning) o. syfta på få-
gelns långa ben; se Liden hos Jäger-
skiöld-Kolthoff Nordens fåglar'-' s. 273.
Enl. Torp under tjeld vore däremot tolk
möjl. besl. med tjäll.
tjällra, dial., gräns- el. råmärke, fsv.
ticeldra, tialdra. Enl. förf. Ark. 7: 168
av germ. * tel-ör-ön, bildat med instru-
ment alsuffixet (ie.) -tr till stammen i ty.
ziel, mål (= prep. till) såsom t. ex. fsv.
gildra, giller, osv., till gil, locka (se g il-
ler). Enl. Liden Stud. s. 81 däremot
(av germ. *tcl-prön el. *tel-drön) egentl.:
stång, påle som gränsmärke (jfr rå,
gränsmärke, urspr. : stång), till ie. del,
klyva, varom se tälja, Tolken.
tjäna, i ä. nsv. även téna t. ex. As-
teropherus 1609, f 'sv. picena (piano, piena,
thena), motsv. isl. prna, äldre pjöna, no.
len a, tjona, da. tjene, ffris. thiania, fsax.
thionön, mlty. dénen, fhty. dionön (ty.
dienen); jfr lapska Lånordet lennn-, av
urnord. 'peun-; avledn. av ett sbst. motsv.
isl. pjonn, tjänare, träl, ags. péowen ds.,
/i-bildning till germ. *pewa-, tjänare =
got. pins, (isl. pirrl), fhty. deo (vartill
ty. demut, ödmjukhet, av fht}r. deomnoli,
egentl.: trälsinne), ags. péow (vartill ags.
péoivian, tjäna = got. -piwan, isl. pjä,
göra till träl); med femin. got. piwi, isl.
pij, per, fsv. py- i pgbarn, fsax. thiwi,
thiu9 fhty. diuwi, din, ags. péoive; enl.
vanligt antagande av germ. "pe^nm-, fe-
min. *pe%wi-, motsv. sanskr. lakuds,
rask, ilande, o. takås ds., besl. med lett.
teksnis, tjänare, till ie. roten lek, löpa,
i sanskr. tdkati, fslav. teka, testi, osv.; i
så fall egentl.: löpare, som springer ären-
den (se till betyd. -utvecklingen under
träl); däremot väl knappast med w-
suffix till det fsv. *pa,ghn = isl. pegn,
som behandlas under Tägnaby o. vars
motsvarighet i vgerm. spr. även bety-
der 'tjänare'. Jfr tärna 1. — De oli-
ka nordiska formerna kunna möjl. för-
klaras enl. inhemska ljudlagar (jfr Pip-
ping Xen. Lid. s. 161), vissa dock endast
med stor svårighet. 1 regel antages ut-
ländsk påverkan (utom för isl. pjöna):
fsv. piwna från en ffris. el. fsax. form
med -ia-, isl. péna från ags. pénian (av
pegnian, till pegn = det nyss nämnda
isl. pegn osv., se Tägnaby); om de
svenska formerna, bl. a. nsv. tjena (ut-
talat med e), se särsk. Ottelin Cod. Bur.
2: 53. — Tjänare i hövlighetsformler,
i brev t. ex. Stiernhielm: 'K. K. M.tz
Vnderdånigste tienare G. Stiernhielm',
Ekeblad 1659: 'Jag är . . min käre far-
kärs ödmjukaste son och tjänare', 01.
Celsius 1730: 'Jag förbl(ifver) med be-
synnerl(ig) högaktning Edle och Hög-
l(är)de Doctorens samt Professorens
Hörsamme tienare Olof Celsius'; o. i
tilltal o. hälsning t. ex. Dalins Arg.:
'Aldra ödmiukaste Tienare', Bellman:
Tjenare, Mollberg! Hur är det fatt?',
A. G. Silfverstolpe 1798: 'Fr tjenare',
1840-t.: 'Din tjenare'; (förr) ofta även
'ka tjänare; ännu o. 1850 dessutom fem.
(ödmjuka osv.) tjänarinna; med mot-
svar. i da., ty., eng. (servanl), fra. (ser-
viteur) osv. o. i fråga om de eller hand
inträdande förkortningarna att jämföra
med uppkomsten av god dag', skål! <>s\ .
tjänst, fsv. thienst, picenist, pianist,
tjära
«»84
to
tjänst, hedersbetygelse m. m., även piée-
nista, motsv. isl. pjönasta, pénasta, da.
tjeneste, fsax. thionost, fhty. dionost (ty.
diensf), ngs.péonest (sällsynt), till tjäna;
bildat som liyllest, ynnest. — Tjän-
st e- i sammans., t. ex. -folk, dels av
fsv. picenista-, genit. sg. till picenist, o.
dels av picenisto- till Informen piamisla,
jfr fsv. picenista- o. picenisto folk. — Tjän-
steande, skämts, i betyd, 'piga' el. 'be-
tjänt' o. d., efter bibeln, Ebr. 1: 14, där
ordet användes om änglarna (= tjänande
andar): 'Äro de icke allesammans tjenst-
andar' (gamla övers.). — Tjänsteman
(i staten) benämndes tidigast betjänt
(se d. o.).
tjära, fsv. licera = isl. tjära, da. tjcere,
av urn. *terwön, varav väl fin. tema (FUF
13: 458); besl. med mlty. tér(e) (ty. teer),
ags. tierwe f., te(o)ru n. (eng. tar), även-
som litau. deruå ~ darvå, kådig fnruved,
töre, lett. darwa, kåda, tjära; jfr tö re;
ie. *dern-, avledn. av *deru-, avljudsform
till trä, alltså egentl.: det till trädet
hörande, dvs. den från trädet härrörande
vätskan. — Med avs. på bortfallet av
-w- jfr Fjäre, gata, svala. — Samma
germ. stam *terw-, trä, ingår snarast i
det forngerm. folknamnet Tervingi (lat.;
germ. *Terwingös), väl egentl.: skogsboar,
jfr t. ex. ry. Derevljane med samma
betyd, (i motsats till Poljane, fältboar;
se polack o. Fal-), ävensom under
Ho 1st; på samma sätt som fgerm. Greu-
tungi avletts av greui-, sten (segryt).
— Däremot har beck ytterst lånats
från lat. pix, vartill avledn. grek. pissa,
pilla, beck, tjära (se beck). — Ordet
tjära fick förr i stora delar av vårt land
ej användas (var tabu) vid tjärbränning
o. d., t. ex. i Västbo på 1700-t. (Sv. lm,
Bih. I. 3), där den kallades 'det svarta',
el. på Gotland, där den hette 'vätan,
det våta' el. 'godset' (Lithberg Fatab.
1909 s. 245). — Tjärblomma, -blom-
ster, Viscaria vulgaris (Lychnis visca-
ria), Franckenius 1638 osv., motsv. da.
tjtfrenellike, no. -da. engtj&reblomst osv.,
efter den klibbiga brunaktiga avsönd-
ringen på stjälkens övre mellanleder.
Jfr viscaria till lat. uiscum, -us, fogel-
lim. — Ordet tjära synes även ingå i
vissa namn på -bg, som i fsv. skrivas
T(h)ia>rai-, Tia,r-: Tjärby, sn i Hall.,
o. Tär hy, sn o. by i Vgtl.; i så fall
efter där bedriven tjärbränning; vanligt
namn i Danmark. Se förf. Ortn. på -by
(särsk.) s. 38 n. 2 (med litter., där av-
vikande meningar omtalas).
tjärn, r. (m. f.), i dial. även tärn, fsv.
tiairn (i ortnamn) = isl. tjprn f., fno.
även tjärn n., no. tjorn, da. dial. kjazrn
(nordeng. tam från nord.), ett speciellt
nordiskt ord, av germ. *ternö-, *terna-;
tolkat såsom urspr. betydande 'håla'
o. d. och i så fall /i-particip till ie. ro-
ten der, brista, klyva (se tära), jfr sanskr.
dara-, dan, håla (se Falk-Torp under
tjern); dock mycket ovisst: i likhet med
sjö o. träsk måste tjärn räknas till
de etymologiskt dunkla orden.
[tjö, sv. dial., Helår, se t ju.]
tjör, tjor, tjur, ter(e), m., sv. dial.,
i sht i m. o. n. Sv., kådigt hårt trä
på sydsidan kring kärnan av gamla kro-
kiga tallar el. granar, kådig, hård o.
krökt tall, det krökta träet på en båge,
ter(e) även: seg is o. stänger under
logtaket; kan på grund av betyd, svår-
ligen skiljas från no. tinar m., hård ved
i trä, mest på fur i en krökning av
stammen el. på den sida som är vänd
mot norr, isl. pinurr, tränamn i Sn E.
o. i prosan väl — tjör; enl. Bugge Sv.
lm. IV. 2: 192 möjl. av urnord. *pin-
waran, dat. *pinre, besl. med avest.
thaiwan', båge; till roten i tänja. Sam-
manställningen är utan tvivel i huvud-
sak riktig, men formernas utvecklings-
historia är åtm. delvis dunkel.
Tjörn, önamn, fno. pjörn; säkerl. ur-
åldrigt, bildat med den i gamla önamn
icke ovanliga avledn. -n (ex. se förf.
Sjön. 1: 670 samt under Solna o. Vagn-
härad); sannol., med Lidén o. Lind-
roth Minnesskr. utg. av Fil. samf. i Gbg
1920 s. 22, till ett germ. *peura-, bergs-
höjd = ags. pcor, svulst, böld; jfr det
lat. *turo-, knöl, propp el. dyk, som
lagts till grund för lat. obturäre, stoppa
till, proppa till; rotbesl. med grek. tple,
valk, kudde, osv. (se f. ö. tumme o.
jfr tjur); alltså med S3rftning på de for
Tjörn karakteristiska höga, skarpt mar-
kerade bergshöjderna.
1. to, i sht sydsv. dialektord, orensad
to
985
toddy
ull (Ska., Hall., Blek.), orensat lin (allm.
i Götal., även t. ex. i Sdml. m. m.), blå-
nor, i Skå. även: djurhår i allm.; dess-
utom i vissa sv. o. no. dial. : art, anlag,
gry, fsv. lö n., ämne till spanad o. väv-
nad, lin o. hampa = isl. tö, orensad ull
el. lin, no. tö, lin, hampa m. m., ä. da.
lö, (vanl. orensad) ull, ags. töw- i t. ex.
töwtöl, spinnredskap o. d., av germ.
*töwa-\ nära besl. med mlty. touw(e),
tau, verktyg, skeppståg, rep (ty. tau;
icke besl. med tåg 2), meng. louiv, blå-
nor, drev (eng. tow); till got. taujan,
göra, urnord. (preter.) tawiöö (Gallehus),
mlty. touwen, åstadkomma, göra, utrusta,
garva m. m. (holl. touwen, förfärdiga),
fhty. zouwen, förfärdiga, åstadkomma,
till ie. roten döu, göra, kanske i grek.
doulos (dor. dolos), slav, träl, egentl.:
arbetare (Lorentz IF 5: 342). — Instru-
mentalbildning på -/: fsv. töl n., redskap
= isl. töl, no. töl, ags. tål (eng. fooZ),
bildat som skjul, tvål m. fl., alltså av
germ. *töwla- (knappast med Torp Etym.
Ordb. s. 794 av "töwula-); jfr tvetola
under tve-, — Med avs. på betyd. -väx-
lingen 'göra' o. 'garva' se under garva.
2. to ii., norrl. dial., dal mellan två
berg, även i ä. nsv., t. ex. Spegel, om
grönt o. slätt jordstycke i bergen = isl.
tö 1'., avsats i berg, no. tö, grön plätt
mellan berg o. d.; av ovisst urspr. ; enl.
Torp Etym. Ordb. möjl. av germ. *tan-
hwö, besl. med (dial.) tå 2 av *tanhu-.
toalett, 1712 (efter Boileau), mera
allmänt först efter 1750, av fra. loilette,
egentl., såsom bl. a. ännu, liten duk (på
toalettbordet), dimin. till toile, duk,
vävnad, av lat. lela, vävnad, av "texlä,
till texcrc, väva; jfr text, textil-.
tobak, Kiksr. protok. 1636: tooback,
förr även tobak såsom ännu i dial. o.
finnl.; enl. Hof uttalades i Sveal. tobak,
men i Vgtl. tobak, Weste 1807 har båda
accentueringarna; i Finnl. under 1600-t.
oftast tub(b)ack, kvar i finnl. dial. =
da. tobak, från ä. ty. tobak (kvar i dial.),
från eng. tobacco; motsv. ä. nsv. (säll-
synt) tabak Palmcron 1042, hos Stiern-
hielm neutr., ty. tabd(c)k o. (numera
vanl.) läba(c)k, holl. tabak, ä. eng. ta-
bacco, fra. tabac, från span.-portug. ia-
baco; i de romanska länderna i bruk
under 1500-t:s senare årtionden, i Tysk-
land o. 1600; egentl. (liksom t. ex.
majs) ett västindiskt ord som egentl.
betecknade den långa rulle, som bilda-
des av den i ett majsblad invirade sön-
derskurna tobaken; ännu i dag betyder
i det spansktalande Amerika tabaco 'ci-
garrett'. — Förr, utom röka, även dricka
o. supa tobak (t. ex. Lucidor), såsom
ä. ty. /. trinken (ännu i sydty. dial.) o.
saufen, ä. fra. boire; med motsvar. allt-
jämt i de österländska språken.
tobis, fisksl. Ammodytes (tobianus
m. m.), sandål m. m., Linné 1740 =
da., från ty. tobies(chen), även tobias-
fisch = mlty. iobias, efter Gamla testa-
mentets Tobias, som med hjärtat o.
levern av en fisk botade sin brud Sara,
som ansattes av Asmodeus, o. med gal-
lan sin fader Tobias (Tobit), som var
blind.
[T o b o, ortn. Ögtl., se under Tu ve.]
tock, nu vanligen om äldre forhåll.:
ett slags fruntimmershatt el. hårpryd-
nad, 1777 (i övers.), Journ. f. Konster
1815, från fra. loque = i tal. tocca osv.,
jfr kymr. loc, mössa.
tocka (sig), vard. (i vissa trakter)
o. dial., flytta (sig) litet till sidan, Palm-
cron 1642: 'täcka och niderkrysta', Hum-
merhielm 1708; Lind 1749: hicka = no.
toka, tukka, isl. poka; av Torp Etym.
Ordb. s. 793 sammanställt med ags.
poccrian, löpa hit o. dit, o. sanskr. tujåli
(av ie. *tu(j-), stöta, driva fram; mycket
ovisst.
töcken, vard.: sådan, se under dylik.
toddy, Cederborgh U. v. T. 1809, OT
1810: toddi, Polyfem 1810, Den oväld,
gransk. 1811 nr 60; jfr i den nedan-
nämnda samtidiga visan av Valerius:
'Dig, menlösa Toddy, dig helgas min
röst'; förr, t. ex. Runeberg, 'ett glas
toddy' = da. toddy, från eng. =, i sin
tur från hindust. tådi, ett slags palm-
vin, i svenskan i Vet. Ak. Handl. 1775
ointalat såsom 'Snri eller Toddy'. —
Åldern av de äldsta beläggen stämmer
med Beskows uppgift i Lefn-m. s. 184:
'En ny dryck, som (vid tiden för revo-
lutionen 1809) hastigt antogs öfver hela
J Sverige, och äfven skänktes oss af En-
gelsmännen, var toddy, åt vilken Vale-
toffel
986
tolft
rius, som vanligt, ögnade en visa'. —
Med 'även' syftar Beskow på jamaika
(se ja nia re) o. rom, som vid samma
tid boijade allmännare användas, lik-
som också porter o. portvin. — Jfr tu-
ting.
toffel, Widegren 1788 (vartill den nu
föråldrade pliir. tofflor, t. ex. 1682, o.
1710), o. äldre samt dial. toffla, Var.
rer. 1538, i ordb. ännu Möller 1808
(kvar i plur. tofflor) = da. to/fel (jfr
ä. nsv. töffler Lselius 1588), i ä. da.
även toffel, från mlty. tuffel(e), förkor-
tat av pantuffel = ty. pantoffel (varav
ä. nsv. pantoffel, -la, t. ex. Schroderus
1629, o. sv. dial., ä. da. pantoffel), från
rom. spr. : fra. pantoiifle, ital. pantöfola,
av omstritt o. ovisst urspr. ; enl. som-
liga av ngrek. pantophellos, egentl.:
helkork. — Stå under toffeln, jfr
Altén 1797: 'hålla oss (män) under toff-
lorna', 1816: 'Toffel-Taktiken eller Kon-
sten att underkufva män' (övers.), Tör-
neros 1826: 'toffeln sväfvar öfver hans
hufvud', Almquist 1840: 'varit . . under
toffeln'; motsv. i da., efter ty. nnter
dem pantoffel stehen; jtr fra. pantonff-
lard, toffelhjälte; med syftning på tof-
feln såsom representerande kvinnokönet
(i motsats till t. ex. stövlarna). Skon
betraktades i vissa germ. länder fordom
som symbol på herraväldet inom äkten-
skapet. Vid t. ex. engelska bröllop
lämnade fadren brudens sko till brud-
gummen, som därmed berörde hennes
huvud; liknande bruk kvarleva ännu i
vissa trakter av Österrike.
tofs, Petreius 1615: topffz (om hår).
I. Erici o. 1645: tåffs Höö; i ä. sv. (o. vissa
sv. dial.) ofta även tnfs, t. ex. Scbro-
derus Com. 1640: tnfftzen, om hår,
Linné, Sahlstedt; motsv. no. tnfsa, trasa,
klut, tova; av ovisst ursprung; möjl.
till topp (tupp), jfr till ljudutveck-
lingen under glufsa, nafsa, rafsa,
rufsa, styvson o. tossa 1 slutet; el.
besl. med eng. taft, tofs, el. med tuva.
— I ä. nsv. även biformen dofs, mot-
svar. i dial. — Härtill: tufsa till (se
d. o.).
[t of sa, ä. nsv., fjantig kvinna o. d.,
se tossa 1 slutet.]
toft, roddarbänk, Dagl. Alleh. 1771,
gotl. taft, i västsv. dial. även tofte f.
(= E. Garlén: tofta), motsv. isl. popta,
da. tofte, ags. pofl(e) f., mlty. ducht (jfr
t. ex. akter ~ efter, häkta ~ häfta),
fhty. dofta, dosta, av germ. *puf(s)tön;
sammanställt med litau. tupelti, huka
sig ned (se tjuv); osäkert. — Härtill:
isl. ftopii m., person som har sin plats
på samma roddarbänk = ags. gepofla,
kamrat, fhty. gidofto ds.; bildat som
granne o. (ungef.) gesäll. — Alltså
en redan urgermansk beteckning lik-
som t. ex. båt (= isl. beit), skepp,
köl, mast, roder, segel, skot, sta g,
stäv, åra (detta dock blott uppvisat i
nord. spr., men jfr det urgamla finska
lånordet airo).
Tofta, ortn., se tomt.
töjs, i uttr. veta töjs, Dalins Arg.:
'wet tois . . otäcka'; dunkelt.
tok, toker, i ä. nsv. ofta neutr., t. ex.
Bib. 1541, L. Petri, Messenius, Lucidor
= no. lök, ä. da. tog; knappast där-
emot i isl. tilln. Töke, fsv., fno., fda.
personn. Toke; snarast inhemskt, av
dunkelt urspr.; möjl. dock lån o. besl.
med mlty. token, leka, skämta, i vilket
fall ordet måste ha lånats före 1400;
se Noreen V. spr. 3: 90 n. 6. — Samma
genusväxling som i sjåp o. våp (jämte
sjåper o. dial. våper).
tokajer, fiån ty., efter de ungerska
Tokajbergen; alltså efter ursprungsorten
liksom t. ex. b o u r g o g n e, c h a m p a g n e,
ma de ra, mala ga, mosel, portvin,
scherry.
tolag, ett slags avgifter, i sht: stapel-
stad tillfallande avgift av utländska va-
ror (numera sammanslagna med tullen),
från lty. tolage, ty. zulage, till to, till,
o. roten i lägga; alltså egentl.: tillägg.
— Härtill familjen. Tolagen (urspr.
som binamn på en tolagstjänsteman).
[Tolarp, gårdn. Smål., se under
Tord.]
[toler, plur., västg. dialektord, pota-
tis, se d. o.]
tolerera = ty. tolerieren, av lat. to-
leräre, föredraga, urbesl. med tåla. —
Härtill: tolerans, av fra. toléranee, ax-
lat, toleranlia, tålighet o. d.; ävensom
tolerant, av fra. tolerant.
tolft, se under tolv.
Tolg
Tolg", ortn. Smal. = fsv.; sannol.
egentl.: fast mark, till got. tulgus, fast
(som sammanställts med grek. endelekhés,
ståndaktig, till dolikhös, lång; se d. o.
o. talg). Jfr till betyd, tå 2, Tåby,
Täby.
tolk, fsv. tolker == isl. tulkr, da. tolk,
från mlty. tolk — mhty. tolk(e), lån
från fslav. tliikii, tolkande (abstr.), el.
litau. tiilkas (såvida detta senare ej
självt inlånats från ty.). Härtill vb.
tolka = fsv.: tolka, översätta == da.
tolke, från mlty. tolken = mhty. — Ty.
dolmetsch(er) har liknande ursprung:
från en motsvarighet till fslav. tlumaci,
tolkande (el. från magyar. tolmdcs), ett
urspr. turkiskt ord. På ett annat öster-
ländskt (arab.) ord för 'tolk' återgår
dragoman (fra.-span.), tolk hos tur-
karna. De germ. orden för 'tolk' ha
uppstått i samband med handelsförbin-
delser med slaverna el. närstående folk,
liksom det inhemska ags. wealhstod un-
der beröring med kelterna (se valnöt
o. stödja). Inhemska äro även lat.
interpres (genit. -pretis, av omstritt se-
nare led; jfr sv. interpretera) o. grek.
(h)ermenevs (dunkelt; jfr sv. herme-
n e vt i k).
[tolk, sv. dial., kil, tumstock, se följ.]
Tolken, stor sjö i Kungsäters m. fl.
s:nar Marks hd Vgtl., fsv. Tolk&r, sedan
även Tnlken; sannol., med förf. Sjön.
1: 631 f., till sv. dial. tolk, tulk, kil, ett
slags vinkelformad mätsticka el. tum-
stock = holl. tolk, liten käpp, mhty.
tolch, kloss, lymmel (av Liden Stud. s.
81 med rätta fört till ie. roten del,
klyva, vartill även bl. a. mhty. zoll, -e,
cylinderformigt stycke = ty. zoll, tum;
se tälja, Tälje); möjl. snarast ett jäm-
förelsenamn, syftande på sjöns långa o.
avsmalnande form (jfr t. ex. sjön. Bjäl-
ken, Stockaren, ånamnet Stångån
osv.), el. också, med bibehållande av
samma härledning, till tolk i en ur-
sprungligare betyd., varom utförligt förf.
anf. st.
Toll, familjen., från ty.; väl till adj.
ioll, tokig, underlig (se närmare dolsk);
alltså liksom många andra ty. familje-
namn ursprungl. till- el. öknamn; jfr
Kléen, Lange, Schéele osv.
987
tom
[Tollstad, Tollstorp, ortn. Ögtl.,
till personn. Tolv (fsv. Tholf), se un-
der d. o.]
tolv, fsv., isl. tolf, da. tolv, motsv.
runsv. tualf Rökst., got. tivalif, fsax.
tivelif, fhty. zwalif (ty. zivölf), ags. twelf
(eng. tivelvé), av germ. *twalit>-, egentl.:
två över (tio); se f. ö. elva o. jfr litau.
dvylika med samma grundbetyd, (se
lån). Förhållandet mellan formerna i
de nord. o. övriga germ. spr. är i ljud-
historiskt avs. omstritt o. alltjämt rätt
dunkelt; snarast med Kock Sv. ljudhist.
2: 66: -iva- till -(w)o i relativt oaccen-
tuerad stavelse. Något skäl att, såsom
skett, här söka av varandra oberoende
bildningar föreligger icke. — Det olik-
artade bildningssättet i germ. spr. av
'elva' o. 'tolv' å ena sidan o. 'tretton'
osv. å den andra, som hänvisar på ett
avbrott i talserien (liksom elter 'sextio'
i got. o. grek.), beror på inflytande av
ett gammalt duodecimalsystem; jfr t. ex.
de tolv månmånaderna, dagens tolv tim-
mar osv. samt under skock. — Härtill:
tolf t = fsv., ombildning av fsv. tylft
(= isl. = da. tylvl), vilket senare upp-
kommit i anslutning till bildningar på
-ti, men icke kan vara en ljudlagsenlig
utveckling av tolv (som skulle ha lytt
*tva,lft el., om av yngre datum, *tölft),
utan fått sitt y efter mönstret av de
många ordparen med ljudlagsenlig väx-
ling av omljuds-z/ o. o (av n), alldeles
som t. ex. isl. gisla, gästa, för gesta,
till 'gasli- (= gäst).
Tolv, personn., nu sällsynt, men förr
vanligt, fsv. Tholf(er) = fno. pol fr,
kortform till fsv. TlwrnJf = isl. pörolfr
el. (i betraktande av de starka ombild-
ningar, som dylika kortnamn kunna
undergå) även till Thörlev = isl. pör-
leifr; jfr Alf (.-Adolf), Rolf (motsv.
det lånade Rudolf) el. fsv. Ölf (: Ödhulf
el. Ö(i)ulf; se torp) osv.; alltså, såsom
f. ö. fsv. Th- (p-) visar, ej till räkne-
ordet tolv, ehuru namnet någon gång
givits åt det tolfte barnet i familjen. —
Härtill ortn. Tollstad Ögtl. (fsv. Tkolf-
stadh-), Tollstorp Ögtl. (fsv. Tholfs-
thorp-); se f. ö. under -stad o. torp.
tom, i ä. nsv. ofta töm = vissa dial.,
t. ex. i Uppl., fsv. tömber, tom, sysslo-
t oinahuu k
988
tomtebolycka
lös = isl. tömr ds., da. tom, tom, fsax.
tömit fri från, ags. fdm, jfr fhty. zuomig.
Okänt ursprung. — Härtill substantiv
veringen sv. dial. töm n., ledighet, till-
fälle, i gamla bibelövers, t. ex. 1 Kor.
7: 5: 'hafwa tom till fasto oeh böner'
fsv., isl.; såsom sbst. djup till motsv.
adj., sår till ä. nsv. adj. sår osv. —
Avledn.: tömma, fsv. töma = isl. téma
ds., fsax. tömjan, göra fri; eng. ieem,
tömma, från nord. — I betyd, 'tom,
utan innehåll' ha de västgerm. spr. i
stället el. dessutom fsax., fhty. låri (ty.
leer), ags. (gé)lcere (utdött i eng.; i stäl-
let det germ. emply o. det rom. vacant);
f. ö. dunkelt. Om andra germ. ord för
'tom' se van Wijk IF 35: 265.
tomahawk el. -håk, ytterst från ett
nordamerikanskt indianspråk.
Tomas, mansn., av grek. Thomas, av
aram. tömä, tvilling (i Nya Test., Joh.
11 m. fl., också översatt med grek. Di-
dymos, tvilling). — I betyd, 'tvivlare'
urspr. syftande på berättelsen i Joh. 20
om aposteln Tomas tvivel på Jesu upp-
ståndelse.
tomat, SvT 1852 (i annons), jfr Cl.
Alströmer 176.1: Tomates, från ty., fra.
tomate, av mexik. iomatl.
tombak, ett slags legering av koppar
o. zink, Wallerius 1747 = da. (i no. -da.
vanl. tambak), ty., från fra. tombac osv.,
av malaj, tombaga, koppar.
tombola, ungt lån = ty., från ital. =.
tomt, fsv. tom(p)t (y. fsv. även -e m.
o. -a f. ; Sdw. Tillägg) = no., da. tomt;
i sv. o. da. dial. även: liten äng vid
boningshuset; samma ord som sv. dial.
toft, fsv. topt, loft — isl. topt, tu.pt, no.
toft, taft, da. toft(e) ; ags., eng. toft från
nord. spr.; av äldre *tomft- o. *töft-
(med senare förkortning framför kon-
sonantgrupp), utgående från ett para-
digm med o. utan vokal efter m; sannol.
med Bugge Ark. 21: 426 av germ. *tum-
f(e)tö, av ie. "dm-pedä, motsv. grek.
ddpedon, golv, grund (av ie. * dm-pedo-),
jfr litau. dimstis, gård, gårdsplats (av
ie. *dm-sto-, Mikkola Bezz. Beitr. 25: 75),
av en avljudsform till ie. dem-, hus (se
timmer), o. ped-, grund (motsv. fjät;
avljudsform till fot). — Om formen se
Kock Ark. 15: 345 f., Sv. ljudhist. 2: 155.
— Biformen toft ingår i en del sv. ort-
namn t. ex. Tofta, Vartofta. — Där-
emot ej, såsom ett par forskare antagit,
identiskt med ty. zunft, skrå o. d.
tomte, 1840-t., i vissa dial. tomt (t. ex.
Vätöm. Uppl.), elliptisk bildning till
tomtebisse (se d. o.), tomtegubbe
Messenius (jämte tomtgubbe t. ex. Syl-
labus 1649), sv. dial. tomtkarl (-kall),
fsv. tomtagudh ds. (osv.), motsv. no.
lomiebonde, sammansatt med tomt (se
d. o.). — Andra germ. beteckningar för
denna hos de germ. folken allmänt
spridda, urgamla mjiiologiska gestalt
(egentl., åtm. delvis, själen av någon
gårdens avlidna bebyggare, snarast dess
grundläggare) äro t. ex. sv. dial. gårds-
rå(d) t. ex. Åland (se Sv. lm. VII. 9:
5), no. gardvord, egentl.: gårdvaktare
(se gårdvar slutet), god bonde (jfr
gubbe), sv. o. da. nisse (se nisse), da.
gaardbo, (nisse) god dreng, eng. good
fellow, lty. puk, eng. puck (se skrå-
puk), ty. kobold (se kobolt), butze-
mann (se buse), wichtelmännchen (besl.
med vätte) osv. — Hos Weste 1807
som beteckning för en insekt.
tomtebisse, ä. nsv. tomtebiss Colum-
bus, tompiss, tomtebgss m. m.. sv. dial.
även -bese Vgtl., jämte åtskilliga om-
bildningar: -pgs, -pgsil; av genit. till
tomt o. ett fsv. *bisi — östs v. dial.
(även: gubbe, kaxe), nisl. bisi, gubbe,
sannol. en hypokoristisk form, möjli
med det i dylika ord vanliga suff. -si.
Om formen se Hesselman i o. y s. 91 f.
— Förr även: tomtebuss (till buss 1).
tomtebolycka, i uttr. såsom önska
ngn t., dvs. lycka o. trevnad i det n}ra
hemmet; uttalat som två ord med två-
stavighetsaccentuering på båda orden;
Lindschöld "(t 1690): 'Geer tomteby-
lyckas(!) skåhT, Linné 1734: Tomtebo
lycka; säkerl., med Kock Sv. lm. XIII.
8: 9, av tomt- o. bo-lyckas skål, jfr
Grubb 1665: Tompt- och Bolyckas skåål
(Kock Ark. 35: 112), (från 1700-t.) Tompt
och Bo Lyckas Skål, vartill kan läggas
från antologien Polymnia (1807) 1: 224:
'Och dricka de Gamles välmenande
skål, Som kallades: Tomt- och Bolycka'.
Alltså: tomtlyckas o. bolyckas skål;
urspr. möjl. (med Kock) använt för att
ton
989
topp
lyckönska någon som inköpt en tomt
för att där uppföra ett bo, el. snarare
helt enkelt: lycka i bo o. å tomt.
1. ton (rymdmått), t. ex. 1821, från
eng. ton, egentl.: tunna o. identiskt med
d. o.; sedermera som skeppslast om
vikten av en stor, med tunga föremål
f3rlld tunna.
2. ton (mus.), fsv. tön(e), tona = isl.
tönn, not, töni, ton, da. ton, från mlty.
ton = mhty. (t}', ton), av lat. tonus
(fra. ton), av grek. tönos, spänning,
sträng, ton m. m., jfr sanskr. tåna-,
tråd, ton, egentl.: spänning, spänt före-
mål, till ie. roten ten i tänja, t an i g,
tunn; jfr tenor. Enl. somliga är dock
grek. tönos i betyd, 'ton' ett annat ord,
urbesl. med lat. tonäre, åska (se dun-
dra). — Angiva tonen, jfr ty. den
ton angeben, dvs. (egentl.) melodien.
Från musiken härstammar även uttr.
god ton, den goda tonen, motsvar.
i ty. osv., efter fra. (Ie) bon lon. I
överförd an v. dessutom i färgton, mot-
svar. i ty. osv., efter fra. ton de conleur;
jfr till betyd. -överföringen t. ex. uttr.
skrikande färger o. under gräll.
— Härtill vb. tona, egentl. infört av
fosforisterna (o. andra nyromantiker,
liksom t. ex. trona), Atterbom Phosph.
1810: 'genom dalen tonar fram min
röst', C. F. Dahlgren Phosph. 1911, Sv.
lit.-tidn. 1813: öfvertona, Stagnelius o.
1815: 'fogeln tonar'; mera enstaka, i
nu obr. anv., dock tidigare Frese 1714:
'tohna fram ett Sorge-qwill' o. 1724:
'tona och spela', Thorild 1791 'Tonat
öfver ämnen'.
[Ton byn, ortn. Dalsl., se under
T u na. |
tonfisk, Thynnus vulgaris, Hothof
1762, stundom tim- (1620: tkynnefisk),
från ty. thunfisch, motsv. fra. //jo/j
osv., av grek. thynnos, väl lånord (från
semit. spr. ?).
tonnage, 1776, ytterst från fra. =,
avledn. av lonne, tunna; alltså egentl.:
antal tunnor.
tonsur, på de katolske andliges hjäs-
sor = ty. osv., av lat. tonsura, klipp-
ning, till part. -stammen tons- i tondere,
klippa, raka (av *tomd- : grek. témnö,
skär, osv.).
tonår(en), dvs. levnadsåren mellan
tretton t. o. m. nitton år, M. L. For-
sells dagboksant. 1843, antagl. av in-
hemsk upprinnelse, jfr götal.-dial. tanår
i samma betyd., o. ej, såsom väl i allm.
antages, efter eng. leens i she is in her
teens o. d. (jfr eng. thirieen, 13, osv.).
— I annan anv. redan Bureus o. 1602:
'The try tånåren eller Gyllenetaleth'.
topas, Var. rer. 1538: topass, Bib.
1541, förr även töpas, t. ex. Lucidor, i
äldre tid också topaz m. m. = ty. to-
pas (mhty. topäze) osv., av grek. töpazos,
enl. antikens uppgifter efter ön Topazus,
som vanl. identifierades med Ceylon,
men enl. Plinius var belägen i Böda
havet; dock osäkert. — Förr även an-
vänt som ett slags smeknamn på en
dryck av jamaikarom, alltså = ja ma re
i detta ords äldsta betyd.
Topelius, finnl. familjen., förr: Top-
pelius, efter gården Toppila.
topograf = ty. topograph osv., av
grek. topogråphos, ortsbeskrivare, till
iöpos, ort (av omtvistat urspr.), o. gra-
phein, skriva (se biograf osv.).
1. topp, interj., Karl XII Bref (som
bekräftelse på en överenskommelse) =
da., t3r., av fra. tope, till vb. löper, hålla
emot (i spel), samtycka till, av span.
topar; enl. somliga av germ. ursprung.
— Tidigare, 1688 som ren interj. (i
slutet av skåltal) o. även sedermera i
likn. anv.; i dessa fall snarast rent imi-
tativa bildningar (av samma slag som
h ipp, hopp o. d.).
2. topp, fsv. topper, tnpper = isl.
toppr, no. topp o. tupp, da., mlty. lop,
fh ty., ty. zopf, ags. topp (eng. top); i
fsv., isl., ä. da., ty. även 'hårtofs, pann-
lugg' o. d., i bl. a. ä. nsv. o. mlty. dess-
utom 'huvud' o. i fgutn. (luppr) o. ä.
da. om ett slags spetsig kvinnomössa;
a\ germ. ktuppa-; sannol. av imitativ
natur, varför tala de oregelbundna av-
ljudsformerna tapp o. tipp (jfr ena-
handa förh. under tep o. tåp). Från
germ. spr. bl. a. ffra. lop, hårtofs, vartill
tupé. Etymologiskt identiskt med tupp;
jfr tiptop o. tofs. — Från topp till
tå, t. ex. B. Foss 1621 = da. fra top
lil hi(t ; i betyd, 'huvud' (se ovan); jfr
ä. nsv. frå foten /j/> til låj>j> Kolmodin
to pplänta
o. ty. /»o/;/ kapfbiszurzehe. Bokstavs-
rimmande uttr. av summa slag som t. ex.
1 ä g g a l ö k p a 1 a x e n , säkert so m s e x,
t a n (1 fö r t u n ga osv. — Jfr topp lä n ta.
topplänta, sjöt., tåg från ytterändan
n\ rån till masttoppen, Rosenfeldt 1698:
-a, plur. -or = da. loplent, väl på ett
el. annat sätt ombildat av höll. toppe-
nant, enl. somliga av top o. eng. pen-
dant, topprep (egentl.: nedhängande; jfr
pendel); el. snarare, med Vercoullie
m. fl., av ett äldre ioppen-want, till vant
o. /<)/> el. det därav bildade toppen =
sv. toppa i betyd, 'förändra läget av
rån (genom att hala ena sidans topp-
länta)'; dock även denna härledning
mycket oviss.
topprasande, el. (med två huvudac-
center) topp rasande, Atterbom Lycks.
ö, Törneros 1834 osv., även topp tun-
nor rasande (jfr tunnor); väl, med
Tamm Språkv. sällsk. i Ups. förh. 1888 —
91 s. 125, egentl.: rasande som en tupp,
till den gamla biformen topp, varom un-
der tupp. Jfr lopp ristande vilt, Lind-
schöld Hanselli 4: 214.
topprida, Warnmark 1688: '(Jung-
frurna) weta ej Hut, ej Kas, topprida
en Stakkar mä Orden', jfr Kolmodin
1732: 'hur red han alla topp', o. tupp-
rideri från o. 1815. Enl. Tamm (se fö-
reg.) till topp, gammal biform till tupp.
möjl. i stället till det till grund för få-
gelnamnet liggande topp; alltså: rida
på toppen av.
Tor, gudan., fsv., fda. por, runda, pur
o. 900, isl. porr = fty. ponar, ags. p li-
nor; formellt identiskt med lånordet
dunder (se närmare d. o.); motsv. gall.
Tanarus (-os), namn på Jupiter (väl av
ie. "tnndro-; besl. med ags. punian, gen-
ljuda, braka, lat. tonäre, åska, osv. —
Enl. Heusler Aisl. Elem.-buch s. 28,
Lindroth NoB 4: 161 f. av urnord. *pun-
raj?; jfr dock F. Jönsson Norsk-isl. kul-
tur- og sprogforhold s. 301 f. — Detta
gudanamn är ej uppvisat från Bayern,
där också torsdagen i stället kallas pfinz-
tacj (liksom onsdagen i hty. miltwoch).
— I sv. ortnamn t. ex. Torsberg, fsv.
Thorshargher, -hcerghe (jfr harg), nu
Tors hälla, nsv. Torslund a, Tors-
tu na, Torsåker; se f. ö. Lundgren
tordmule
Språkl. intyg s. 57 f., Bietz s. 730. Hit
hör också Torkarby Uppl., fsv. Thor-
karlaby, dvs. 'Torkarlarnas by', jfr Ön-
ska rby, Odenkarlarnas by, o. se Älv-
karleby. Om Tor i sjö- o. ånamn se
förf. Sjön. 1: 632. — I ett antal andra
ortnamn ingår däremot personn. Tor
el. fsv. pörir (= sv. Tore), t. ex. Torsby;
om Tortuna Vstml. se Tyra. — Dess-
utom uppträder gudanamnet i åtskilliga
personnamn, t. ex. Tora (se d. o.), Tor-
björn (se Torbern), Tord (se d. o.),
Tore (se d. o.), Torgny (se d. o.), Tor-
kel (se d. o.), Torsten, Tyra (se d. o.).
— Jfr t or dö n o. torsdag o. om sv. dial.
loreskägg, taklök, under detta senare
ord. Om andra dial. bildningar med
gudan. Tor se Lundgren Språkl. intyg
s. 42 f. (med litter.).
Tora, kvinnon., fsv., fda., isl.-fno./?öra,
kortform till namn på por-.
Torbern, mansn., fsv. pörbern, av por
o. en obruten form av björn (av ur-
nord. *bernu-), alltså etymol. = Tor-
b j ö r n.
Tord, mansn., fsv. porper, Thördh =
isl.-fno. pårör, fda. pörper; även som
lån i ags.; åtm. i vissa fall av äldre
pörrodr av *pörfrodr (av *-fredu-; se
fred) = ags. purferb m. m. Annor-
lunda Noreen Ark. 6: 306: av pörixjrdr,
som ju också kan ha bidragit till namn-
formens uppkomst. — I ortn., t. ex.
Tolarp Ödestugu sn Smål., Torarp
Svenarums sn Smål., båda av fsv.
Thordhathorp, Torup Skå., fsv. (fda.)
Thordhorp, osv.
tordmule, simfågeln Alca torda, Linné
1731, 1732: tor(d)mule, sv. dial. tureinule
Blek., Ögtl., jfr ä. sv. lord Linné 1745
= gotl. tord, jfr isl. tijrdilmiili, fda. Tur-
dimulo, öknamn från 811, da. tordalk.
Senare leden är mule, med syftning på
den breda näbben, jfr sv. dial. mule,
trubb- o. klunsalka o. nisl. drumbnefja,
Den förra är nord. *torÖ, smuts = ags.
tord (vartill avledn. *lyrdill i det isl.
namnet), av ie. *dr-lö-, sannol. ett partic.
till roten der (se tära) med samma be-
tyd.-utveckl. som i skarn o. skita; jfr
lett. dirstu, caco, o. mhty. zurch, djur-
exkrement. *pord uppträder i fornnord.
ortnamn; se Bugge Ark. 2: 220. Jfr följ.
990
tordyvel
991
Torgny
tordyvel, Scarabseus, Var. rer. 1538:
tordyffuel (om formen torn- se nedan),
fsv. iorddöffla ackns. plur. (av *-ijflar)
= isl. tordijfdl (formen -yfdl väl felak-
tig el. beroende på folketymologi, jfr
nedan o. Hesselman i o. y s. 108 n. 1),
no. tordyvel, tordivel, fda. thorthifil, ags.
tordwifel, ä. holl. tortivevel; till nord.
*tord, smuts (se tordmule), o. vivel
(se d. o.), jfr Bugge Ark. 2: 219 f. I
nord. spr. med övergång i vissa former
el. i viss ställning av uri->y-; möjl. i
somliga fall (t. ex. i sv., sv. o. no. dial.
samt isl.?) med anslutning till vb. dfifa,
doppa (ned i smutsen), el. å sina håll
till dyvel, djävul. Även sv. torndyvel
(= sv. dial.), t. ex. Lex. Linc. 1640 (un-
der Scaraba?us), Spegel 1685, Dalins Arg.
osv. (jfr Granatenflycht: tornedyflar), o.
isl. torfdifdl bero på folketymologisk om-
bildning; no. tordivel kan däremot vara
en ljudlagsenligt utvecklad form. —
Nord. *lorÖ, smuts, ingår f. ö. i likbe-
tyd, sv. dial. lor(d)bagge, t. ex. Linné,
da. torbist (: sv. dial. Inse, gubbe, huvud-
man, se under gubbe), o. i sv. dial.
torbuse. Jfr sv. dial. skarrborre, da.
skambasse o. ags. scearmvibba, sccarn-
wifel, till skarn, egentl.: smuts, de två
senare sålunda i fråga om senare leden
besl. med tordyvel, samt ags. scearn-
budda (besl. med västfal. buddeln, rota,
gräva); vidare ty. mistkäfer, till mist,
gödsel, osv. I ä. nsv. även hornbagge
t. ex. Var. rer. 1538, Lex. Linc. 1640.
— Sedermera har genom felaktig upp-
lösning ett -dyvel kommit att ingå även
i andra beteckningar för skalbaggar,
t. ex. k lo dy v el.
tordön (arkaiserande), nu neutr. (t. ex.
Sahlstedt 1773), i ä. nsv. tidigare mask.
t. ex. Dalins Arg.: en /., plur. tordönar,
fsv. thördön, pördyn m. = no. toredyn,
ä. da. tordon, da. lorden; av fnord. *pör-,
åska = ä. nsv. t(h)o(o)r, etymologiskt
samma ord som gudanamnet Tor (se
d. o.), o. dön, dån. En sammansätt-
ning med gudens namn hade givit *tors-
dön. Om åskguden erinrar däremot
åska (se d. o.), ävensom sv. dial. lors-
håla, om sydost, varifrån åskmolnen
ofta uppstiga. Möjl. ett noaord för den
gamla beteckning för 'åska', som förelig-
ger i got. peihwö o. som försvunnit, där-
för att det blivit tabu. — Härtill sydsv.
dial. tordöna vb, åska = da. tordne.
Tore, fsv., fda. pöre(r) — isl., fno.
pörir, till Tor; jfr Ture.
[toreskägg, se taklök.]
torftig", nu vanl. ungef. : tarvlig, även:
knapp ('sin torftiga utkomst'), med
den äldre betyd, 'behövande' i t. ex.
'torftiga omständigheter' (dock numera
snarare uppfattat som 'knappa, tarvliga'),
jfr gamla bibelövers.: 'Han uppreser den
torftiga utu stoftet, och upphäfwer den
fattiga utu fracken', Golumbus: 'een torff-
tig man' (om Stiernhielm), Lidner Mess.:
'När åt en torftig I en hand full vatten
fören', fsv. ihorftogher (thörft-), behö-
vande, behövlig, motsv. ty. durftig osv.;
med ungef. samma betyd. -utveckling som
tarvlig; avled n. av fsv. porft, pyr fl,
tarv, behov, nödtorft = isl. purft, pyr fl,
got. paurfts, fsax. thur(u)ft, fhty. durft,
av germ. *purfli- f., till 'purfan, behöva
(som t. ex. fsv. gift till *geban, giva); se
f. ö. tarv o. nödtorft. Da. har i stäl-
let tarvelig.
torg, fsv. lorgh, redan i lagarna —
isl., no. torg (från sv.), da. torv, gam-
malt lån från fry. torgu (i n}rry. i be-
tyd, 'handel') = fslav. trugu, marknads-
plats (jfr ty. stadsnamnet Torgau), besl.
med alban. trege (vartill fornillyr. Ter-
geste, nu Triest). — Härtill ortn. Torg
Smål., motsv. no. Torge (fno. Torgar,
egentl. plur.), en gammal marknadsplats;
jfr A. Bugge NoB 6: 83. — I ty. i stäl-
let märkt; se marknad. — Härtill sv.
dial. torruka, bohusl. torniga, mångler-
ska, stundom även: liten krämarbod,
Riseli (f 1724) Hans. 16: 480: torgeru-
ker plur. i den förra betyd.; väl av torg-
huka, säkerl. åtm. anslutet till huka,
sitta lutad (varav också Rietz s. 745 här-
leder ordet), men närmast att samman-
hålla med y. fsv. huka, mångla, ä. da.
huge, mlty. huken, höken, vars samhö-
righet med huka är oviss; se under
hö ka re (med litter.).
Torgny, mansn., i nsv. upptaget från
fornspr., efter den bos Snorre om-
nämnde lagman Torgny under Olof
Skötkonungs tid, fsv. Thorgny 1 gg; även
i fno. ytterst sällsynt; till Tor o. gny.
torka
992
tornera
1. torka, sbst., jfr fsv. therka = isl.
purkat da. terke; fr-avledn. avadj. torr
el. med -k- från vi), torka. Samma
svårighet gäller sbst. halka o. svalka.
2. torka, vh, fsv. porka = isl. purka,
no.-da. terke; fc-avledn. av adj. torr
(jfr dyrka, jämka osv.), möjl. dock i
anslutning till föreg. (jfr Ordbildning
under -ka). Deverbativum : isl. .purka,
handduk.
[To r karb y Uppl., egentl. : Torkar-
larnas (väl = Torsd}rrkarnas) by; jfr
Onskarby, till Oden, o. se Älvkar-
leby.)
Torkel, mansn., fsv. porkil med bif.
Thörkil, Thyrkil = isl. porkell, av *pör-
ketill, av gudanamnet Tor o. kittel;
jfr Eskil. — Ingår i flera ortn. på -bo,
-hult, -ryd, -torp, t. ex. Torkeryd
Vgtl., av fsv. Thyrkilsrydh.
[Torkeryd, ortn. Vgtl., se föreg.]
1. torn, tagg, fsv. thorn m. (även
neutr.), törntagg, törnbuske, törne =
isl. porn, da. torn, got. paiirnus, fsax.
thorn, fhty., ty. dom, ags. porn (eng.
thorn), av ie. *trna-, *trnu- = fslav.
trunu, tagg, sanskr. trna-, strå, gräs,
osv., jfr fslav. strunt, halm, som man
fört till ie. roten (s)ter, vara styv, i
stel, starr 1, 2. Även i hagtorn,
liktorn, väretorn. Jfr Torna. —
Avledn.: törne (se cl. o.).
2. torn (turris) = fsv. (jämte törn)
= isl. tum, da. taarn, från mlty. torn,
av fsax. tum = mhty., jämte mhty., ty.
turm, motsv. fhty. turri, turra, ags. torr
(varifrån möjl. ir. torr), samtliga ytterst
från lat. turris (varav ital. torre, ffra.
tur, varifrån fra. iour, ags. tur >> eng.
tower); i sin tur från grek. iyrris, iyrsis;
av ovisst ursprung: möjl. samman-
hängande med namnet Tyrsenoi på de
borgbyggande etruskerna (jfr Walde un-
der turris). — Mhty. tum osv. kommer
kanske närmast från ett ffra. *torn i fra.
ioumelle, torn (jämte tourelte); -m i ty.
turm är i så fall sekundärt (fslav. trému
hör ej hit, utan till grek. téramnon, hus;
jfr torp). — Got. har i stället kelikn,
från kelt. (gall. celicnon).
[torn, sydsv. dial., torr o. dålig till
utseendet, mager, se under torr.]
Torna, härad i Skåne, fda. Thorna /?.;
liksom bynamnet Torn (inom häradet),
fda. Thorn. Möjl., med Sahlgren NoB
8: 56, till torn 1 i betyd, 'hagtorn' (el.
'törnbuske'), i så fall säkerl. med syft-
ning på någon helig torn: dessa växter
egde nämligen förr ofta religiös betyd.:
en offertorn kvarstod ännu 1847 på
Alstad mark, Skåne (se Nicolovius Folkl.
i Skytts h.8 s. 178), o. ännu finnas enl.
dr Sv. Berg å Fredshögs mark Skytts
hd tornar som ingen vågar röra. Dock
kan här även den fsv. betyd, 'törne' tän-
kas ingå, i vilket fall namnet till betyd,
vore att jämföra med ortn. Törne el.
Eke, H ä s s 1 e osv.
tornera = fsv. = isl. turnera, mlty.
tornéren, mht}'. turnieren, vända med
hästen, sedan: kämpa i tornej (ty. tum
nieren), från ffra. torner (fra. tourner),
egentl.: vända, motsv. ags. turnian, tyr-
nan, vända (eng. tum; se törn o. jfr
nedan), av lat. tomäre, ytterst till grek.
törnos, cirkelformig rörelse m. m. (se
f. ö. tur 1). Alltså etymologiskt =
turnera. Betydelseutvecklingen sam-
manhänger därmed, att till tornerspe-
len (som till en början voro ett slags
vapenövningar) hörde, att de kämpande
brukade upprepade gånger vända sina
hästar för att under betäckning av sköl-
darna liksom rädda sig genom flykten.
— Från sammans. tornerhjälm (jfr
fsv. torneyeshiculmber) kommer det ad-i
liga familjen. Tornérhjelm (-hielm),
efter vapenbilden. — To mer spel ac-
centueras hos Tegnér (Leopold) tåmer-
spel. — Härjämte: fsv. torneya, från
mlty. tomeien, av fra. toumoyer, itera-
tivum till tourner (motsvar. lat. -izärem
alltså: upprepade gånger vända; med
vbalsbst. toumoi, varav mlat. tornei, jfr
fsv. to mey rätter. Dessutom fsv. tomea-
ment, av mlat. -mentum, jfr ffra. tour-
noiement. — Ett minne av ett annat
ridderligt vapenspel föreligger i nsv.
dust, egentl. om en tvekamp till häst
med lansar; se f. ö. d. o. — Hit hör
även fsv. töminy, dust, stöt, anfall =M
ä. nsv., ävensom ä. nsv. torna, samman-
drabba, t. ex. L. Petri, P. Svart, o.
ännu t. ex. 1632, jfr isl. tuma, vända,
no. tunna, svänga, virvla, närmast motsv.
ags. turnian, tymian (se ovan). Nsv.
Tillägg och rättelser.
[adel, al, sv. dial., urin (om kreatur), se under urin slutet.]
arktisk, se under Ursula.
dok. Enl. en nyss utkommen uppsats av Wadstein (Skr. utg. av K. Hum.
Vet.-Samf. i Upps. XXI. 3: 8) snarast lån från ffris.
duk. Enl. Wadstein (se dok ovan) snarast från ffris.
Enåker, ortn. Uppl., se under åker.
3. flor, m. (o. n.), sv. dial., gången mellan båsen i ladugården m. m.
= no. flor, isl. ftörr, golv i fähus, mlty. vlör, stenlagt golv, mhty. vluor, mark,
åkerfält (ty. flur m., golv, förstuga, gång, f . : äng), ags. flor m., f., golv (eng. floor),
av germ. * flora- = ie. * plaro- i ir. lår m., golv, r-avledn. till ie. roten plä, vara
flat, i n-avledn. lat. planas, flat, jämn (se närmare plan), o. f. ö. besl. med
flaga, flo.
fredag". Enl. Wadstein (Skr. utg. av K. Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI.
3: 11) snarast från ffris.
funt i dopfunt. Enl. Wadstein (Skr. utg. av K. Hum. Vet.-samf. i Upps.
XXI. 3: 11) snarast från ffris.
genom. Jfr ängd.
Jönåker, härad i Sdml., se under åker.
kjortel. Enl. Wadstein (Skr. utg. av K. Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI.
3: 9) sannol. från ffris.
klan, ätt o. d., se under ätt 1 slutet.
knapp. Enl. Wadstein (Skr. utg. av K. Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI.
3: 9) åtm. delvis från ffris. knop, nordfris. knaap, knapp, med ä av an; jfr mht3r.
knouf. Detta knäp (fsv. knaper) har sedermera på nordisk botten kunnat ge
knapp (i svagare betonad sammansättningsled).
[kock, sv. dial., tupp, se under kyckling.]
kål. Enl. Wadstein (Skr. utg. av Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI. 3: 13)
snarast, åtm. delvis, från fris. *käl (av "kant).
kärra. Enl. Wadstein (Skr. utg. av Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI. 3: 12)
kanske snarast från ffris.; jfr mholl. kerre (jämte carre).
kök. — Tillägg: Kökslatin, Holmberg Era. -sv. ordb. 1795, Dalin 1850,
Topelius 1864 = da. kekkenlatin efter t}', kächenlatein (tidigast belagt från re-
formationstiden); väl egentl.: sådant dåligt latin som talades i klosterköken; jfr
kloster- o. mönchslalein i samma betyd., el., enl. en annan förmodan, efter apo-
teket (jfr ty. (lie laleinische kuche i denna betyd.): recepten avfattas på latin.
— Hos Crusenstolpe Mor. 1841 i stället köksfranska.
monopol = ty. osv., av lat. monöpoliiim, grek. monopölion, till grek.
monos, ensam, ende (se monark), o. pölein, sälja, osv. (varom se fal 1); alltså:
ensamförsäljning.
nordväst, -ost, se väst 2 o. öster.
oblat. Fsv. öfhele kvarlever i sv. dial. övläte (-a).
[om, sv. dial., genljud, se under det ej besl. ömt slutet.]
os mu ndsjärn. Se nu härom utförligt v. Friesen Osmundsjärnet i språklig
belysning (1922; separat), enl. vilken Osmund- är formellt identiskt med fsv.
Asmunder, men i nuv. form lån från mlty., som i sin tur fått ordet från Sverige.
F, ö. snarast från ett ortnamn, där personn. Asmund ingår.
pung". Ett säkert inhemskt ord för 'pung' är däremot fsv. siuper = isl.
sjöÖr, ags. séod, till sy.
ryd. Om en grupp hithörande smål. o. östg. (Ydre) ortnamn på -reda,
-((•)/(/</, t. ex. Hörreda, Hörda, Repperda, se nu Lindroth Meddel. från Norra
Smål. forum. -för. 1922 s. 52 f.
1. råka, r. 10, står: ie. "krog-, läs: ie. *krög-.
räpp, s. 677 rad 6: läs: Vedboräppen.
röd. Om isl. raudi, myrmalm, o. dess ursprung se dock nu även Kar-
sten Fragen aus dem Gebiete der germ.-finn. Beruhrungen s. 9 (Övers, av Finska
Vet.-Soc. FÖrh. Bd LXIV. 1921 — 1922. Avd. B. N:o 3).
Rönningen. Om grundformen se även E. Noreen Ärtem. ljudl. s. 120.
Salnecke, r. 12: står: gårdn., läs: ortn.
sippa uppträder redan i fsv. i ssgen bläsippa.
skräddare. Enl. Wadstein (Skr. utg. av K. Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI.
3: 9) från ffris. skredere, 'beschneider', med é genom z-omljud av ä (av äldre au).
släde, r. 5: 'st. vb' utgår o. lägges i stället till * slidan r. 7.
sydväst, -ost, -östra, se väst 2 o. öster.
säck. Enl. Wadstein (Skr. utg. av K. Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI. 3:
10), möjl. från fris. (jfr nfris. dial. scbk).
sö(d), sv. dial., får, tacka. Tillägg: Urspr. var dock ordet uteslutande
/-stam. Se f. ö. Wessén Språkvet. sällsk. i Upps. förh. 1916 — 1918 s. 59 f.
södern, sbst., bildat som västern, östern, varom under väster o. öster.
tiga, rad 3: står: thighet, läs: thighat.
tjör, sv. dial., hård ved. I jämtl. även tjänar m. m. (med tilljämning),
motsvar. ett västnord. pinarr (~ pinurr); jfr H. Geijer Sv. lm. B. 18 s. 25. Även
i västra Dalarna finnes ett område, där n kvarstår i detta ord; se Sjödahl Gam-
mal kort stav. i Västerdalm. s. 52 (påpekat för mig av doc. Geijer). Enl upp-
gift i brev från G. är formen tjur den ojämförligt vanligaste (så i större delen
av Norrl. o. Dal.; finnes dessutom i Uppl., Ögtl. m. m.). I norra Sv. är ordet
t. o. m. riksspråkligt under denna form.
tordyvel, r. 4 står: -gfdl, läs: -gfdl.
2. torn, r. 12. Folkn. Tgrsenoi hör knappast hit; jfr Kretschmer Einl.
1: 177.
torp. Jfr även Voxtorp.
LUND 1922, BERLIN-GSKA BOKTR.
tornister
993
torp
torna ihop med hör väl snarast sam-
man med törn a mot till det i alla
händelser nära besL, från eng. lånade
törn. — Det tyska turnén, gymnasti-
sera, är en ung bildning av Jahn från
början av 1800-talet.
[Tornérhjelm (-hielm), familjen.,
se föreg.j
tornister, Wahrman Husdj. 1807 =
da., från ty. =, i ä. ty. även tanister
(jfr ZfdW 15: 214), från tjeck, ta nyst ra
(även i magyar.), genom sammansmält-
ning av mlat. canistrum, korg (se k na-
ste r), o. bysant. tdgistron, havresäck
(till tagizö, fodrar, besl. med tdssö,
tättö, ordnar, se taktik). G. Meyer
IF 2: 441. — Förr (o. ännu i dial.) icke
sällan tornist, t. ex. Växiö 1808 i bouppt,
Jernkont. ann. 1833, Östg. Korresp. 1854;
beroende på att formen med -er upp-
fattats som plur. Jfr de under tratt
anförda exemplen. — Liksom kantin
närmast ett militärord.
torp, i ä. nsv. även : by, småstad,
fsv. porp, gård, by, småstad (jfr nedan),
stundom porper m. = isl. porp, gård,
skara, flock, no. torp ds., även: pack,
byke, stundom mask., ä. da.: by (om
fda. se nedan), got. paurp, åker (grek.
texten: agrös), fsax. thorp o. fhty., ty.
dorf, by (jfr nedan), ags. porp, prop,
gård, by; av germ. *purpa- n. (m.?);
vanl. o. säkert med rätta sammanställt
med litau. trobå, hus, osk. triibum ds.,
lat. trabs, bjälke, fkymr. treb, bostad,
gall. folkn. Atrebates, o. väl även grek.
téramnon (*terab-no-n), téremnon, hus
(jfr träv). Egentl.: byggnad > hus r>
gård > by. Betyd, 'skara' har väl ut-
vecklat sig ur den av 'by' o. bör knap-
past, såsom skett (t. ex. Walde under
turba), föranleda antagandet av ett sär-
skilt ord, besl. med lat. turba, skara
(varom under turbin). En motsatt
betyd. -utveckling föreligger i ir. calhir,
stad, av lat. calcrva, skara, el. i span.
puebto, by, stad, folk, av lat. populus,
folk. Växlingen av betyd, 'gård' o. 'by'
sammanhänger med under olika tider
o. hos olika germ. stammar skiftande
bosättningsförhållanden. — Den i sv.
sedan urminnes tider förhärskande
betyd, 'mindre lantgård (på ofri mark)'
Hellquist, Etymoloyisk ordbok.
har urspr. ingått i en mängd gamla
ortnamn, Torp o. Torp a, egentl. om
genom nyodlingar å skogsbygd o. d.
uppkomna utgårdar, som sedermera ofta
vuxit ut till ansenliga huvudgårdar o.
på grund därav övergått till socken- o.
stundom häradsnamn. I fda. o. fskån.
tycks porp ha syftat på bosättning på
byns utanför tomterna belägna mark.
— I ortnamn på -torp (-arp) är senare
leden mycket ofta ett personnamn,
t. ex. i Aln arp (se d. o.), Bonnorp
Ögtl., fsv. Bondat(h)orp, till personn.
Bonde, Brynstorp Ögtl., fsv. Brijniolfs-
thorp, till personn. Bryniolf, Fars torp
Smål., fsv. Fadhurst(b)orp, till personn.
Fadhir, Gåvestad sto rp Smål., fsv.
Guduastat(h)orp, till personn. Gudhfa-
ste el. Gudhfast (-nast), Hällesto rp
Vgtl., fsv. Hcerleksthorp, till personn.
Hairlek, Jordstorp (se Joar), Kab-
barp (se d. o.), Källestorp Smål.,
fsv. Kceldorst{h)orp, till personn. Ka?ldor
(= Kcetildor), Naffentorp (se d. o.),
Nan torp (se Nanna), Pål sto rp Ögtl.,
fsv. Pavalsthorp, Pärstorp Vgtl., fsv.
Peterstorp, Kols torp (se Rolf), Sib-
barp (se Sig- slutet), Sjöstorp Hyl-
letofta sn Smål., fsv. Sighwadzthorp,
till personn. Sighhvat, Stentorp Drot-
hem Ögtl. (sannol. fsv. Stighandalhorp),
Störestorp Smål., fsv. Styrgisthorp,
till personn. Styrger, Svens torp (se
sven 1), Sånnarp (se Sune), Sä Ils-
torp (se d. o.), Tolarp (se Tord),
Tollstorp (se Tolv), To mes torp
Kisa sn Ögtl., fsv. Thomastorp, Torarp
o. Torup (se Tord), To ve torp o.
Tubbetorp (se under Tu ve), Ub-
barp Smål., fsv. Ubbethorp, till personn.
Ubbc, Ulvestorp Härene sn Vgtl., fsv.
Ölffwiizthorp, till ett personn. *Ölfuidh,
men Ulvestorp Habo sn Vgtl. där-
emot till fsv. personn. Ulvar, U tv ängs-
torp (se två 1 slutet), Väs en torp
Ögtl. (se växa slutet), Västorp Vgtl.,
fsv. Vcestathorp, till personn. Vceste, Ar-
mes torp Ögtl. (se Ärm-), Ölstorp
Ögtl., fsv. Ölfslhorp, till personn. Ölf,
kortnamnsform till Ödhulf el. ö(i)ulf;
alltså somliga bildade i kristen tid, t. ex.
På ls-, Pärs-, To mes torp till de
kristna personn. Pawel (Paulus), Peter
63
Torpadias
994
torsdag
O. Fornas] Stundom en annan per-
sonbeteckning (t. ex. Skräddare-
torp flerst., fsv. Skrcedharathorp ; Trä-
larp Smal., se träl); i många fall
också sjö- el. ånamn (t. ex. Dovers-
torp, fsv. Duwirstorp vid sjön Dovern;
se förf. Sjön. 4: 98 f.) el. andra be-
teckningar för n a t u r f ö r håll a n -
den (t. ex. Skogstorp); ibland också
djurnamn (t. ex. Ekornarp Smal., fsv.
Icornatliorp\p\, dvs. ekorretorpet). —
Utförligare översikt av de sv. forp -nam-
nen saknas ännu, om de danska se
Ussing Da. stud. 1917 s. 83 — 93. — I
skå. o. da. ofta -t(é)rup, -rup o. d., t. ex.
Tosterup, gods o. socken i Skå., av
fila. Thosthorp, till fda., fsv. o. västnord.
person n. Töste (t. ex. å den ej långt
från Tosterup befintliga Glimmingeste-
nen); se To st-. — Hit höra de från
danskan inkomna familjen. Gleerup,
Westrup osv., med senare leden i denna
ställning utvecklad ur porp; f. ö. tillhö-
rande samma danska familjenamnstyp
som t. ex. Melsted, Weibull (med
gårdnamnet upptaget i oförändrad form).
Ty. dorf ingår i de ty. familjen. Frie-
sendorff, Hallen do rf f, Leidesdorff
o. efterbildningarna Bodorff, Ljung-
dorff m. fl. — Från Skandinavien härrör
normand. Torp i ortn. Torp-en Caux
o. d. — Jfr f. ö. -arp, tölp o. följ.
Torpadius, familjen., efter Torpasn
Ögtl.; alltså exempel på familjenamn
med latinsk ändelse utan latinisering
av grundordet (liksom t. ex. Blacks t a-
dius). — Även italianiserat: Torpadie,
liksom t. ex. Cavalli, Troili.
torpedo el. torped, t. ex. 1875: tor-
peder plur. = ty., eng., span. torpedo
(i fra. lorpille, av ital. torpilla), från
18G0-t., med benämningen hämtad från
lat. torpedo, darr- rocka (som utdelar
elektriska stötar), äldre: domning, till
torpere, vara stel el. styv (urbesl. med
kärv), bildat med den i sjukdomsbe-
teckningar o. d. icke ovanliga avledn.
-edo i t. ex. gravedo, snuva, tyngd,
putredo, ruttenhet, scabredo, utslag,
skorv, osv. — Sätta torpedon under
arken, t. ex. Sv. Dagbl. 1901, Böök
1913; efter ett uttryck i IbsensDigte 1871.
torr, fsv. por, por = isl. purr, fda.
thyr (da. tor), got. paiirsus, fsax. thurri,
fhty. durri (ty. diirr), ags. pyrre; av
germ. *purzu-, *pursu- (*pursia-) = ie.
*lrsii- i sanskr. trsu- begärlig, egentl.:
törstande efter, jfr med /c-avledn. slov.
trzdk, girig (varom Agrell Zur balt.-slav.
Lautgesch. s. 3). Besl. med got. st. vb.
gatairsan, bli torr, vissna, med kausa-
tivet germ. *parzian = isl. perra, mlty.,
mhty. der ren (ty. dörren), avtorka (från
germ. spr.: fra. tarir, torka) = lat. tor-
rere, torka; o. inkoativet got. gapaurs-
nan, bli torr, isl. porna (av "purzn-),
no. hisna (av *pursn-; jfr sv. dial. *virna\
vissna, se vissen), vartill väl sydsv.
dial. torn, torr o. dålig till utseendet, da.
dial. taarn. Hit hör även sv. dial. o. no.
tarre, torkinrättning för lin — ty. darre;
se köl na o. tars. Ieur. ters i sanskr.
trsyati, törstar (= got. panrsjan), med
kausativet tarsdyati (formellt = lat. tor-
rere o. isl. perra, avtorka, osv., se ovan),
grek. térsomai, blir torr, lat. /e/Ta.jorJ
(av *tersa; dock ej fullt säkert), sam
i armen., alban. o. kelt. Jfr törs
ävensom torsk 1. — Ha sitt på de
torra, motsv. i da., efter ty. auf de"
trockenen sein, im trockenen siizen
egentl. om det torra landet (das troc
kene, bibi.). — Torr bakom öronen
t. ex. Spegel Beg. horol., jfr Bunius
'ett barn . . som är vid örat vått', motsv,
i da., efter ty. trocken (nass) hinter de
ohren, egentl. om ett barn under d
första levnadsmånaderna.
[torruka, sv. dial., månglerska, s
torg.]
torsdag, fsv. porsdagher = isl. pors
dagr, da. torsdag, mlty. donersdach m. m.
fhty. donarestag (ty. donnerstag), ags
pnnresdaig (eng. thnrsday från nord
spr.); övers, av lat. dies Jovis (vara
fra. jeudi), motsvar. grek. (h)eméra Diös,
dvs. (planeten) Jupiters (Zevs) dag; sef. ö.
Tor. — I fsv. var h&lghe porsdagher nam-
net på Kristi Himmelsfärdsdag; jfr smål.,
blek. helig torsdag. — Se även skär-
torsdag. — Sydt}\ pfinztag, torsdag,
utgår från likbetyd. grek. pémptc (ngrekj
pephte), den femte (dagen); jfr fslav.
petiiku, den femte, om fredagen. —
T o r s d a g s b a r n, se s ö n d a g s b a r n (un-
der söndag).
Torshälla
995
torv
Torshälla, stadsn., se Tor o. harg.
1. torsk, fsv. porsker = isl. po(r)skr,
da. torsk, mlty. dorsch (varifrån ty. =);
eng. torsk från nord. spr.; av germ.
*purska- = finska lånordet turska; av
åtskilliga (Miklosich Et. Wb.,* Pedersen
IF 5:. 72, Patrubany Le Monde Oriental
2: 220 m. fl.) tolkat som hörande till
den ieur. roten lers i torr osv.; alltså
egentl.: fisk som torkas (till stockfisk)
o. besl. med ry. treskd (möjl. av ie.
*trskä), lutfisk (enl. Uhlenbeck KZ 40:
560 urspr.: torrt trä). Det ryska nam-
net står emellertid isolerat inom de
slav. spr., o. sambandet med torsk
måste därför betecknas som högst osä-
kert. — I Preussen o. Mecklenburg i
stället vanl. pomochcln, pomuchel; från
slav. spr.; jfr det från Fritz Reuter be-
kanta familjen. Pomuchelskopp, egentl.:
torskhuvud. — Dum som en torsk,
motsv. i da. o. da.-no. (där tosk), jfr
ty. stock fisch, holl. stokvisch i samma
betyd.; se närmare under gös 4.
2. torsk, ett slags munsjukdom hos
barn (med blåsor o. blemmor), Hoorn
1697 m. fl., i ä. nsv. t. ex. Schroderus
Lex. 1637, Lind 1749 (som har många
dialektformer) samt i sv. dial. även
trosk = ä. da. torsk, da. troske (eng.
thrush från nord.); jfr sv. dial. frosk,
uppsvällning i halsen o. gommen på
häst, no. torsk, vårtsjukdom hos ko,
syd. -ty. dial. frosch, munsjukdom hos
häst; ävensom eng. frog, torsk. Samma
ord som en del beteckningar för 'groda':
sv. dial. trosk, no. trausk, trosk (se
tossa) o. isl. froskr, no., da. frosk, mlty.
vorsch, ty. frosch, ags. forsc (se frö 2).
Jfr till betyd. -övergången lat. räna o.
grek. bålrakhos, svulst under tungan
på boskap.
torsmånad, numera om januari lik-
som också enl. t. ex. Sahlstedt 1773,
Lex. Linc. 1640 o. Var. rer. 1538 (toors-
månat), enl. t. ex. Ihre: mars, fsv. *lhors-
manadher (thörds-, lordz-; i båda fallen
med danska original), mars = fda. tor-
moncd, tormaaned, mars, nda. tormaa-
ned ds., i ä. da. även lord; jfr skånska :
'Tor mä sitt långa skägg / lockar små-
barn utom vägg'. Sammanhänger väl
med fno.-isl. porri, månaden efter jul-
månaden (med början mellan 9 — 16
jan.), no. torre ds., februari. Isl.-fno.
porri föres av Bugge Ark. 4: 126 o. Kock
Antiqv. tidskr. XVI nr 3 s. 12 f. till
adj. torr (jfr no. torre, torrhet i halsen,
sv. dial. torra, torka); alltså 'torrvinter'.
Enl. Noreen Sv. etym. s. 71 f. o. Falk-
Torp s. 1273 representera de väst- o.
östnord. ordgrupperna olika abstrakt-
bildningar av det svaga rotstadiet till
isl. st. vb. pverra (no. tverra), avtaga
(part. pf. porrenn), resp. *porri o. purör
Cpijrdr; jfr till växlingen fundo. fynd),
det senare uppvisat blott i isl., med
betyd, 'avtagande, förminskning'; betr.
porri även som alternativt förslag hos
Bugge; i så fall snarast med syftning
på vinterns avtagande, enl. Noreen s. 72
på minskning av vinterförråden. Det
kan dock ej betraktas som alldeles av-
gjort, att de båda ordgrupperna äro
etymologiskt samhöriga. Orsaken till
betyd. -växlingen 'januari' o. (i södra
Skandinavien) 'mars' är dunkel. Jfr
f. ö. M. Oisen MoM 12: 10, M. P:n Nilsson
Festskr. t. Tegnér s. 175 samt se kung
Orre (under konung).
torso, bålen i människokroppen, stym-
pad staty av vilken endast bålen finns
kvar, av ital. torso, av ovisst ursprung.
[Tortuna, ortn. Vstml., se under
Tyra.]
tortyr, 1627: tortur, under 1600-t.
även neutr. = ty. tortur, fra. torture,
av mlat. tortura ds., egentl.: krökning,
vridning, till part.-pf. stammen av lat.
torqucre, vrida, plåga (urbesl. med tarm,
tråd osv.; jfr även, om eng. tortoise,
under sköldpadda slutet). — Den mo-
derna sv. formen kommer direkt från
franskan. — Betydligt yngre i språket
är vb. tortera, Almquist 1839, från ty.
torlieren. Thorild 1792 har torturera.
Torulf, mansn., se Tor o. ulv.
Torup, ortn. Skå., se under Tord.
torv = fsv., isl. lorf n., da. torv (med
sekundärt o, sannol. dial., knappast från
ett vb = no. lijrva, betäcka med torv),
motsv. fsax. turf m., även: gräsmatta,
fhty. zurf m., ags. turf f. (eng.: gräs-
matta); från germ. spr.: fin. turves osv.
(se nedan), fra. lourbe, ry. torfu; till
en ie. stam *drbh-, jfr sanskr. darbhå,
torva
996
tossa
gräsknippe, gräs, till dfbhdti, knyter,
Hatar, vartill även ry. dorobu, korg,
fhty. zerben, vrida (jfr t. ex. Uhlenbeck
Aind. Wb. s. 122, 129); el. enl. andra
möjl. ié. *dfpo-, besl. med grek.
drépö, avskär in. in., jfr fslav. dirinu,
gräsmatta, till grundroten der, i grek.
dérö, Här, got. gatairan, sönderslita (se
tära), alltså egentl.: avskuret stycke,
jfr kymr. darn-, stycke (mot antagandet
att grek. drépö utgår från en rot derekX
se Persson Indog. Wortf. s. 859 n. 1).
— Det från nord. spr. lånade likbetyd,
fin. turve', turves, turvas synes visa hän
på en germ. s-stam *turbcs-, -as, Karsten
Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 91. — Av-
ledn.: torva = fsv. = isl. iorfa; jfr
fhty. zurba f. Torva : torv = t. ex.
isl. röda : (sv. dial.) rod, troda: trod.
Jfr följ.
torva till (vulg.), t. ex. 1885; växel-
form till fsv. tyrva, slå med kastande
(t. ex. av stenar) == isl. tijrfa, kasta
torv på ngn, täcka med torv, no. tyrva
i den senare betyd.; avledn. av torv.
Alltså ett förallmänligande av betyd,
'kasta torv' o. bildat som stena. På
denna torvkastning syftas i Västgöta-
lagens döma til torf(s) ok iia>rn (det
senare med avs. på insmörjandet av
tjuvens huvud med tjära). — Härtill:
torvel, örfil o. d., A. Engström; även
dorvel Österg., torvare, torving; väsen ti.
dial. el. lägre talspr.
tosing, 1689: tosing och phanlast, jfr
sv. t o sa, tokig kvinna, t os ig, tokig
(båda med dialektal anstrykning), sv.
dial. tos(ar), tok(ar); väl besl. med sv.
o. no. dial. las(s)e, fjant, stackare; antagl.
att sammanhålla med no. tosa, driva
omkring utan mål, prata osammanhäng-
ande, o. möjl. tassa, ävensom no. tasa,
bliva svag, varmed man sammanställt
sanskr. dåsijaii, försmäktar. I övrigt
blott osäkra anknytningar. Jfr tok o.
t åp.
toss, se tuss.
1. tossa, fjantig el. enfaldig kvinna,
Bellman: din tossa = da. tosse ds.; jfr
sv. dial. tuss, dumhuvud, no. tusse, dvärg,
narr, ä. da. tosse, tusse, tuss, jätte, stac-
kare, da. tosse, dumhuvud, av äldre
'purs- = isl. purs, puss, jätte, även:
dåre, osv.; se närmare under tusse.
Jättarna ansågos vara dumma. — Ett
annat ord är likbetydande ä. nsv. låfsa,
Modée Fru Rangsj. o. H. Smulgr., väl
av *låpsa, diminutivbildning av tåp,
av samma slag som t. ex. sv. dial. konsa,
lättfärdigt fruntimmer, morsa, märrsa,
sossa osv.; jfr till ljudutvecklingen un-
der glufsa, nafsa, rafsa, rufsa, tofs.
2. tossa, groda, padda, I. Erici o.
1645; tådza 1652; tussa 1706; i vissa
dial. även tåsa = no. tossa, padda, da.
tudse; liksom så många andra likbety-
dande ord en h}'pokoristisk bildning,
av en till kortnamnen el. barnspråket
hörande rot av samma slag som tad i
ags. tådige (eng. toad) jämte kortformen
tadde. Med avs. på diminutivsuffixet s
jfr det likbetydande ty. dial. gtse, ags.
ijise. — Besl. är väl sv. dial. iosk, fsv.
lusk, ags. tosca, groda, bildat som isl.
froskr, ty. frosch, o. möjl. uppkommet
i anslutning till detta, liksom sv. dial.
tråsk, no. trausk synes ha fått även r-et
från detta ord. I fråga om /c-avledn.
jfr f. ö. under frö 2. o. padda även-
som torsk 2. Se förf. NTfF 3 R
XII. 63 f. Annorlunda Falk-Torp under
tudse. — De germ. språken äro sålunda
synnerligen rika på sins emellan obe-
släktade beteckningar för 'padda' o.
'groda', liksom f. ö. även andra indoeur.
spr.; t. ex. under frö 2, groda, k v a b b a,
o. padda samt f. ö. grek. phnjne, phry-
nos (egentl.: brun), bdtrakhos (med tal-
rika växelformer), lat. bufo, rubeta (efter
färgen), räua, ty. kröte (märk växlingen
av fhty. chrota ~ chreta), fra. crapaud.
Denna omständighet jämte den starkt
utpräglade hypokorismen i fråga om
dessa namn (geminering av stamkonso-
nant, diminutivsuffix -k, -s osv.) beror
utan tvivel på eufemism resp. tabu.
Dessa djur ha nämligen spelat en stor
roll i folkets övertro. De hörde liksom
ormen m. fl. till de s. k. själadjuren o.
omhuldades o. dyrkades som skydds-
demoner. I Gaslanders skildringar från
Västbo 1774 omtalas vissa sjukdomar
(t. ex. f rätsår på boskap) såsom orsa-
kade av 'tåssor' (jfr sv. dial. iossebell,
torskbett, även om det s. k. onda bettet);
'tåssor' få ej hatas, t}T då dia de bo-
Tost-
997
tova
skapen osv.; de betraktas också såsom
av någon trollpacka förvandlade ko-
nungadöttrar (se Sv. lm. Bih. I. 3: 42
[286] o. registret hos E. Wigström Sv.
lm. VIII. 3: 505). Jfr f. ö. under björn,
ekorre, Jöns, locke, nalle, orm,
spindel 1, varg, vessla, ål 1 samt
skog (om räven).
Tost- i flera ortn. utgår från fsv.,
fda., fno. personn. T(h)oslef t. ex. Toste-
kulla Vgtl., Tostarp Smål., Tosterup
Skå. (varom under -torp slutet). T(h)oste
är ett kortnamn till Torsten; de van-
liga formerna med 7- (ej Th-) bero på
hypokorism, liksom i t. ex. isl. Toddi
till pordr.
tota, Schroderus Com. 1640: 'Apinian
apas (totar) alt effter', Lucidor 1674:
'Then alt wil effter tota', med efter rätt
vanl. inpå 1700-t.:s senare hälft, Win-
gård 1846: Made till; ä. sv. o. sv. dial.
även tåta, t. ex. 1769, Livijn 1824 (i
båda fallen med efter). Dunkelt, trots
alla framställda tolkningsförslag. Ordet
hör ej, såsom Kock förmodar, Ljudh.
2: 173, samman med fsv. hitta, 'thutta,
göra tottar = fda. tötte; ej heller utgår
det, med Noreen V. spr. 3: 97, från ett
fsv. *tötta, *tötta, som i trycksvag ställ-
ning skulle ha utvecklats ur ett äldre
*töpta, *topta (jfr fsv. ätter av apter,
se åter), till no. tömt, tyml, tillstym-
melse (till tomt); o. knappast har det
heller på grund av betydelsen, med v.
Friesen Mediagem. s. 96 n. 1, något att
skaffa med det svagt bestyrkta ags. lötian
el. totian, sticka ut. Snarast gör ordet
intryck av att falla inom de imitativa
bildningarnas sfär; härför talar också
i sin mån svårigheten att få det anslutet
till någon f. ö. känd ordstam.
total, 1667: total ruin, vanligt först
på 1700-t., 1719 osv., upptaget hos Lind
1749 under gäntzlich = ty., av fra.
total, av mlat. totalis, till lat. tötus, hel,
all (av ie. * louclo-, till den ie. roten för
'svälla' o. d. i tumme osv.).
tott (ull-, hår- o. d.), förr vanl. lotte,
o. 1580 ('som bindes vid rocken'), stun-
dom tolta, t. ex. 1628, jämte dial. /////,
lin tull osv.; jfr fsv. tulla, göra tottar.
Vanl., men felaktigt, betraktat som
växelform till tåt (fsv. pätler, även
*iotter i dat. plur. tottom), i så fall när-
mast av den iz-omljudda formen "pot-
ter, som givit tutt, liksom t. ex. fsv.
göt, gott, övergått till gut, dial. gutt,
osv. (t. ex. Kock Ljudh. 2: 173), el.,
med -u- uppkommet i relativt svagtonig
ställning (i sammans.). Enl. Sandström
Sv. lm. Bih. 6: 8 (jfr Noreen V. spr.
3: 276 n. 1) dock i stället = no. tutt,
spets, topp (se tutt, t utta, sbst.);
egentl. om kaveln, varpå linet osv. viras,
även om kaveln o. linet, sedermera om
det å kaveln virade linet o. slutligen
för att beteckna en obestämd mängd
lin el. ull. Denna betyd. -utveckling är
emellertid mycket osannolik; o. ordet
hör ej (åtm. omedelbart) samman med
tutt, spets. Ordet bör visserligen med
Sandström snarast skiljas från tåt, men
måste å andra sidan sammanhållas med
t. ex. sv. dial. tuddug, tovig, fhty. zotte,
hårtofs, osv.: alltså ty dl. hypokoristiska
bildningar av ett i dylika ord vanligt
slag, med växling av o. -dd- såsom
i t. ex. de likartade klätt o. kladd
m. fl. (jfr även kubb o. kopp osv.).
För samhörigheten med fhty. zoito (ty.
zotte) talar i sin mån också den äldst
uppvisade formen lotte. Annorlunda om
konsonantismen v. Friesen Mediagem.
s. 95 f. — I denna ordgrupps betyd,
finnes intet som tyder på samband med
ord för 'spets' o. 'topp': sv. dial., no.
tutt, topp, hör till en helt annan sfär, o. är
en analog, men obesl. bildning av samma
slag som likbetyd. ty. tuttel, punkt, av
mhty. tiitel (jfr t ut). Se f. ö. tutt. —
Ett gammalt ord för speciellt 'lintott'
är sv. dial. brud, brua, brygda, no.
brugda, även, liksom fno. bruda: bunt,
da. dial. brude, lindocka; avljndsform
till isl. bregöa, hastigt röra m. m. (se
brås o. bragd), här i betyd, 'fläta' el.,
med Sperber WuS 6: 46, i den dock ej
uppvisade betyd, 'bråka lin'.
tova, från oblika kasus av fsv. thöve,
ulltova, hopvalkad ull, stycke filt = isl.
pöp, filt, av germ. *pöfan- el. *pöban-;
jfr sv. dial. lon m. ds. o. isl. pöf u.,
tryckande, no. ton, valkning o. d., lånat
i fpreuss. lubo, filt, osv.; ävensom i
finska huopa {huoppa; germ. *pöba-;
Thomsen); avljndsform till ie. tap-.
toxin
998
traktat
trycka samman, varom under tafs.
Samma betyd.-utveckling i filt. — Här-
till: isl. péfa, tränga, trycka, nisl. péfa
o. no. lona, släpa utan framgång, fsv.
lö/lu, sluddra, sydsv. dial. tävla med,
streta, knoga ~ no. tava (ds. som tova).
[Tovaryd Smål. o. Tovetorp Ögtl.,
se under Tu ve.]
toxin, t. ex. S. Jolin i Nord. Fam.-b.
1895, bildat (i anslutning till koffein
o. andra namn på kemiska ämnen) med
tanke på grek. toxikon, gift, egentl.:
pilgift, avledn. av töxon, båge, i plur.
bl. a.: pilar (ej besl. med lat. taxus,
idegran). Jfr lat. växtartnamnet vince-
toxicum, till vincere, besegra, alltså:
motgift.
tradition = ty., från fra. tradition,
av lat. träditio ds., överlämnande, till
trädere, överlämna, av träns- o. dare,
giva (se datum).
trafik, t. ex. o. 1650 = ty., av fra.
trafic, av ital. iraffico, liandel; av dun-
kelt ursprung (tra~ är kanske träns-:
se d. o.).
tragedi, i denna form vanligt först
under den gustavianska tiden (jfr ne-
dan), från fra. tragédie, sorgespel, av lat.
tragoedia (varav ä. sv. tragedia, -ö-; se
nedan), av grek. tragudia, närmast av-
lett av tragydös, tragöd, till trdgos, bock,
o. gdé, sång (= ode). Grundbetyd, av
tragpdös bar väl varit: som sjunger
utklädd till bock, alltså syftande på att
medlemmarna av kören voro kostyme-
rade såsom de bockliknande satyrerna.
Däremot bar ordet ej, såsom också för-
modats, avseende på ett bruk att vid
skådespelets uppförande offra en belig
bock. Om en annan, oantaglig bärled-
ning av ordet se bos Boisacq. Jfr ko-
medi. — Pluralformen iragedior t. ex.
1550 o. in på 1700-t. bör till den till
o. 1750 allmänna singularformen tra-
gedia (ännu Serenius 1734 o. Lind 1749.
— Hit höra även tragisk = ty. =
fra. tragique; tragiker == ty.; tragisk
= ty. tragisch, till o. efter grek. tragi-
kös, hörande till tragedien. — Tragi-
komisk, Dagl. Alleh. 1793, Grubbe osv.,
från ty. tragikomisch, bildat till tragi-
komödie, av äldre tragedicomedi. Ord-
formen har sålunda ej, såsom vanl.
uppgives, uppstått i sv. (genom förkort-
ning, 'haplologi') av tragikokomisk, som
f. ö. uppträder senare o. blott enstaka,
K. af Kullberg 1844, 1847 (jfr tragiko-
komedi G. Ljunggren 1856).
tragga, gnata, ideligen klandra (i sht
sydsv.), tråka, knoga; i båda betyd,
väsentl. dial.; tragga (med pojkar),
tragga in, plugga in, o. d., Onkel Adam
1857, intensivum till ungef. likabetyd,
verb på tr- t. ex. tråka; med samma
'oregelbundenhet' i ordbildningen som i
en mängd andra ord med likartad betyd.;
jfr t. ex. tjagga, tjabba till käxa,
käbbla (osv.), sv. dial. trabba, trabbla
till treva m. m. — Härtill: traggla
i ungef. samma betyd., Braun 1838; jfr
tjaggla : tj agga.
trakassera, Thorild 1784, av fra. ira-
casser, ställa till bråk, bråka o. d., be-
svära med bråk el. ledsamheter, väl till
traquer, hålla skall efter, inringa, av
ovisst ursprung. — Tidigare uppvisad
är avledn. trakasseri, Höpken 1760,
av fra. tracasserie,
trakt, 1670, Columbus 1674: iracht
— da. tragt, från lat. tractus (genit. -ils)
ds., egentl.: drag, alltså egentl.: nejd
med vissa bestämda drag el. konturer,
till supinstammen av trahere, draga. Jfr
följ., kontrakt o. disträ, reträtt,
t rass er a, trätta 2, träng.
trakta, 1549: trachtede och . . stode
effter = da. tragte, från ty.: mlty. traeh-
ten, betänka, betrakta, sträva efter =
fhty. trahtön (ty. trachten), ags. trahtian,
utreda, förklara, från lat. tractäre, be-
handla, övertänka, till stammen i trac-
tus; se föreg. o. följ. Om möjligheten
av att här också ett inhemskt germ.
ord ingår se under betrakta. — Dik-
tan och t rak tan, se diktan.
traktamente, 1635: tractament, und-
fägnad; f. ö. även 'behandling' m. m. =4
ty. traktament, av mlat. iractamentum,
till lat. tractäre, behandla; se föreg.
traktat, O. Petri i betyd, 'avhand-
ling', uppsats, en under 16- o. 1700-t.
vanlig bet}Td., ännu t. ex. Lagerbring
1788: 'Wattenådrorna i människans
kropp, om hwilka hans (dvs. O. Bud-
becks) första Tractat utkom 1653'; dess-
utom, såsom stundom ännu, 'undfäg-
traktera
999
trana
nad' = da. traktat, från mlat. tractatus,
skriftlig framställning, behandling, till
lat. tractäre, behandla; se trakta.
traktera, behandla, undfägna = fsv.,
isl.: behandla, överväga = da. traktere,
traktera, ty. traklieren osv., ett jämfö-
relsevis ungt lån från lat. tractäre (fra.
traiter, eng. treat); se f. ö. trakta. Den
i sv. (osv.) uppträdande betyd, 'und-
fägna' förekommer redan i mlat. —
Traktör, en numera så gott som bort-
glömd beteckning för 'värdshusvärd',
»källarmästare», Kurck 1705 (om eng.
förh.), J. Swedberg 1713: 'werden, krö-
garen och tracteuren', Sthlms stads kal.
1766: 'Tracteuren, Hr Carl Hagel', van-
ligt till o. 1850. Användes dock (åtm.
på sina håll) som titel o. i tilltal ännu
in på 1870-t. till äldre, men den yngre
uppsättningen kallades då redan all-
mänt 'källarmästare'. Jfr fra. traiieur
(= ty.)-
1. tralla, vb, Bröl. ihugk.: 'Sitter
lallar oc trålar i wråå', M. Stenbock
1701: tralla; jfr 1651: 'sungit tralla
tralla' = da. tralle, jfr ty. tralle(r)n,
trailern; av tra la la. Jfr även eng.
troll, av annat ursprung. — Trall, Dii-
ben 1721 : 'munnens trall', förr stundom
neutr., t. ex. 1735: 'sitt gamla trall'.
2. tralla, sbst. (järn v.), 1892 = no.-
da. tralle, da. trolje, från eng. troll(e)y,
till troll, rulla, av meng. trollen, av
ovisst ursprung: de vanliga anknyt-
ningarna till fra. tröler, löpa omkring,
o. ty. trollen (nu vanl. refl.), packa sig
i väg, äro högst osäkra; snarare en
imitativ bildning av samma slag som
trilla.
trallor, tärningskast, t. ex. 1888, av
äldre treor alla (nu vanl. all); jfr alla
(i tilläggen).
trallverk, sjöt., ett slags galler, Ra-
jalin 1730 — da. tralverk, i ä. da. även
trallier, från mlty. trallie el. holl. tralie,
från rom. spr. : fira. tr (titte (varav ge-
nom anslutning till ä. fra. trélis, dräll
[se d. o.], fra. treillis, eng. trellis), samma
ord som fra. treille, spaljé, berså av vin-
rankor, av lat. trichila, tricla, lövsal,
paviljong (av ovisst ursprung).
trampa, vb = fsv. = da. trampe,
från mlty. trampen = meng., jämte
Z-avledn, ty. trampeln, eng. trample osv.;
med avljudsformen mhty. trumpfen,
löpa; besl. med got. * anatrimpan (i ipf.
anatramp), tränga på; kanske av en
nasalerad form till roten i trappa, el.
innehållande en utvidgning av ie. drem,
springa, i sanskr. drdmati, grek. dra-
mein; jfr f. ö. följ. o. under tråda; se
även trumpen. — Ha (v a) trampat
ut barnskorna (även slitit, nött
m. m.). Schroderus 1620: 'Försten hade
trädt vthur sine barneskoor', fsv. hawa
trudhit sina barnasko; motsvar. i da.,
holl., ty.
trampolin, jfr tidn. från 1808 o. 1809:
trambnlinsprång, Wadman 1830: iram-
bolin-, men Sjöberg 1821 : trampolin- =
ty. trampolin, av fra. tremplin = ital.
tremplino, en romansk avledning av
den från germ. spr. lånade stammen i
trampa; jfr ital. trampoli, styltor osv.
tran, 1526: 'et fath Tran'; förräven
trån, t. ex. 1560, Schroderus Com. 1640,
fsv. tran i lampe-, sicelatran = no., da.
tran, från mlty. tran = holl. traan,
varifrån även ty. tran o. eng. train(-oil),
förr: trane(-oyle); egentl. 'droppe, ut-
pressad vid kokning av fett', av mlty.
trän, droppe, tår, varom f. ö. under tår.
— Ett inhemskt ord för 'tran' är sv.
dial. /yse, tran i lampor = fno. lyse,
tran = sv. lyse n.
trana = fsv., isl., no. — da. trane,
motsv. fsax. krano, ags. eran (eng. crane),
jfr, med i djurnamn vanligt Ar-suffix (se
hök), fhty. chranuh (ty. kranich), ags.
cranoc; nära besl. med grek. géranos,
géren, trana, k}rmr. garan ds., litau. gar-
nys, stork, häger, samt avlägsnare med
lat. g ras (genit. griiis), trana, fslav. zer-
ain, armen, klunk ds., till en ie. rot ger
av ljudhärmande urspr. (jfr kråka).
Alltså ett djurnamn med indoeuropeiska
anor såsom and 1, bäver, gås, lo, mus,
so, ulv, utter o. ie. *rksos, björn (lat.
ursus osv.), under björn. — Övergången
av germ. ät till nord. tr är dunkel; möjl.
sammanhängande med ordets onomato-
poetiska karaktär. — Om vissa av dessa
ord (bl. a. sv. dial. trana) använda som
redskapsbeteckningar se under kran o.
k r ö ni ka 2. — Om t r a n a i ortnamn
se förf. NoB 4: 150 n., ävensom Kock
Tranchell
1000
trapp
Ark. 10: 314 t'. — Tranbär, Vaccinium
oxycoccus, (i. I:s reg. 1555: tranebär =
fno. "tranber i sammans., no., da. irane-
bcer, motsv. ty. kran(ich)beere, eng. cran-
berry; alltså med mycket gamla anor;
jfr trän jon. — Familjen. Trana här-
rör från Tranums by i Danmark.
Tranchell, familjen., förr: Tranchelius,
efter gården Trankärr i Boh.-l.; lik-
som Ti sel 1 av Tiselius m. fl.
trankil, av fra. tranquille, av lat. tran-
quillus, av träns-, här som förstärkande
(se träns-), o. en bildning av ie. roten
*kM(l) i vila. — Ordet, som i ordb. först
upptages hos Dalin 1853, hade under
1800-t.:s förra hälft en något mera aristo-
kratisk prägel än nu. Se närmare förf.
Festskr. t. Sdw. s. 255.
träns-, i sammans., av lat. träns-,
över, på andra sidan, snarast part. pres.
till -träre i inträre, gå in i o. d. (se en-
tré, i tilläggen); till en vida spridd ie.
rot ter-, komma till ett visst mål, ge-
nom o. d., i lat. termin ns (se termin),
got. pair Ii, genom (se durk-), osv.; se
f. ö. under t rum.
transcendent(al), till lat. trans-scen-
dere, överstiga (till träns- o. lat. scandere,
stiga; se s kan dera); alltså (i modern
filosofisk mening): vad som överskrider
gränserna för det vetbara (Kant); egentl.
från den skolastiska filosofien hämtade
termer med annan betyd.
transito (gods o. d.), av ital. transito,
till lat. transire, gå över, till träns-,
över, o. lat. Tre, gå (se id 2); alltså egentl.:
förande över el. genom (av varor).
transitiv — ty. osv., av lat. transiiiinis,
i sin tur övers, av grek. melabatikös,
egentl.: som övergår (se föreg.); alltså
med syftning på en genom ett verb ut-
tryckt verksamhet, som övergår på ett
annat föremål (objektet).
translator, av lat. translätor, över-
sättare, som bär el. för över, till träns-,
över, o. part.-stammen lätns (av *tläto-),
buren, förd, använd som part. pf. pass.
till ferre, bära, föra, men egentl. besl.
med lat. iollere, lyfta, höja, o. urbesl.
med tål a.
transparang, o. 1785, från fra. trans-
parent, av adj. =, egentl. part. pres.
till mlat. transparére, skina igenom, av
träns-, genom, över, o. lat. parere, sy-
nas (vartill även lat. apparere, vartill
ytterst även sv. apparans, appari-
tion), med inkoativet "parescere (fra.
parailre, sjmas).
transpirera, av fra. transpirer, svet-
tas, av vulg.-lat. transsplräre, av träns-,
genom, över, o. spiräre, andas (se spi-
ritism). Med avs. på den eufemistiska
anv. jfr echaufferad.
transport = ty., av fra. transport,
ital. transporto, egentl.: förande el. skaf-
fande över, till lat. transportöre, varav
ytterst sv. transportera, till träns-,
över, o. por tär e, föra, bära (se t. ex.
p o r t ö r).
transumt, avskrift av vissa punkter i
en handling, till part.-stammen -snmpl-
av lat. vb. transsiimere, flytta över, varav
sv. transumera, av träns-, över, o. lat.
sfimere, taga (till snb(s), under m. m.,
o. emere, taga).
[tranta, i sht dial., småspringa, se
trätta 1.]
trapets = ty. trapez, av grek. ira-
pézion, egentl.: litet bord, avledn. av
träpeza, bord, egentl.: med fyra fötter,
till en form av grek. téttares, téssares,
fyra, o. -peza (av *pedia ; urbesl. med
fjät, fot). Icke däremot, med Hirt
Indogerm. 2: 697, till grek. trapex,
bjälke. — I grek. även: växlarebord el.
-bänk; jfr till betyd, under bank 2. —
Strömer 1744 o. Palmquist 1746 ha for-
merna trapezien best. f., trapezier plur.
— Etymol. samma ord är det gamla isl.
lånordet trapiza (fslav. trapeza), om ett
bord vid ingången, som tjänade till un-
derlag för det kärl (skapker), ur vilket
ölet hälldes i dryckeshorn osv.
1. trapp, fågeln Otis tärda, Schrode-
rus Com. 1640: trappar plur.; Rålamb
1658: dr- = da. trap(pe) (trapgaas), från
ty.: mlty. trappe = mhty., ty.; i mty.
även: drappe. Benämningen uppträder
i tyskan först o. 1200 o. är sannol. lån
från slav. spr.: polska drop: fågeln före-
kommer i Tyskland förnämligast på
gammalt slaviskt område o. är vanlig
i Polen o. Ryssland.
2. trapp (en bergart), 1758 (Svab,
Cronstedt) = da. trap (eng. trap från
nord.), till följ., efter det trappstegs-
trappa
10Ö1
trast
formade utseende, som stenarten stun-
dom företer.
trappa, fsv. trap(p)a, trappsteg, trappa,
även *trappe (plur. -ar) = da. trappe,
från mlty. trappe = mhty., jfr mty. o.
ty. treppe; till mlty. trappen, trampa,
stampa, no., nisl. trappa ds.; jfr ags.
treppan, träda (av *trapjan); möjl. besl.
med lillry. drabijna, stege; se f. ö.
trampa, trapp o. attrapp. — I ä.
nsv. förekommer ofta sammans. trappe-
dragare, bakdantare, lismare, efter mlty.
treppendreger.
trasa, sbst., L. Petri 1555: trasor
plur.; förr såsom i dial. ofta trase m.;
från Fin ni. (1623) även trasa = no.
trasa f., trase m., da. dial. trase, jfr sv.
dial., no. tras n.; besl. med sloven. drd-
sati, rispa upp, upplösa, tjeck.: kratsa,
rispa o. d., drasta, trasa m. m., lett.
draska, trasa, osv., till en utvidgning
av ie. der, slita, riva, ktyva (se f. ö.
tära); jfr Persson Indog. Wortf. s. 779
n. 1. Alltså med samma betyd. -utveck-
ling som i t. ex. grek. rdkos n., trasa,
besl. med sanskr. vrknd-, sönderriven,
osv.; el. grek. lakis, lat. lacinia, besl.
med lat. lacer, sönderriven o. d. Jfr
trassla. — Trashank, o. 1800, liksom
slarvhank bildat som da. sladder-
hank, pratmakare (även i sv., t. ex. O.
Högberg 1912), väl till lty. Han(n)ke,
egentl. diminutiv till Johann(es) (jfr sv.
familjen. Henschen till Hans), i t. ex.
Hanke un alle Mann, kreti o. pleti, lik-
som sv. sladder-, slarvhans m. fl. till
Hans; jfr dock sv. dial. jåmmerhank,
som jämrar sig utan anledning, slamp-
hank, slarver, o. no. hank, svag o. ma-
ger person, som ej kunna skiljas från
vb. hanka. Jfr Hjelmqvist Förn. o.
familjen, s. 119 n. 1.
traska, 1617 i en polit. visa: 'om
wärlden traska' = da. Iraske, motsv.
ä. ty. o. ty. dial. tratschen i samma
betyd.; väl från någon motsvarighet till
detta senare ord; knappast inhemskt;
möjl. besl. med tråda osv.; jfr anm.
under tråda slutet.
[t ra ss a, sv. dial., trampa, se under
trätta 1.
trassat, den på vilken en växel är
dragen = ty., av ital. trassato, egentl.
part. pf. pass. till trassare, utställa el.
draga en växel (besl. med lat. trahere,
draga, se trätta 2 o. trakt), varav
ty. trassieren, sv. trassera, vartill som
part. pres. ty. trassant, förr även tras-
sent, sv. t rass en t, utställare. — - Den
på vilken växeln är dragen (o. som
skall inlösa densamma) kallas också, se-
dan han medelst sin påskrift godkänt
denna, acceptant (se accept), o. den
som (å baksidan) påtecknar överlåtelsen
av en växel endossent, av part. pres.
till fra. endosser (av en dos, på ryggen,
av lat. in o. dorsnm, rygg).
trassla, Spegel 1712: 'slita något kläde,
så at thet traslas', till no. vb. trasa, reda
upp intrasslade föremål m. m., till trasa
(se d. o.). Härtill sbst. trassel. — Ett
helt annat verb är ä. sv. trassla, trampa,
till sv. dial. trassa, en intensivbildning
av samma slag som trätta 1 (se d. o.).
trast, Sigfridi 1619, förr även traast,
t. ex. Schroderus Lex., Rosenfeldt Han-
selli 16: 214 (med vokalförlängning fram-
för st). Sv. dial. också tröst (med slutet
o; jfr nedan) o. häst = isl. prgstr, no.
trast o. tröst, av germ. *prastu-, motsv.
ir. truid (av *trozdi-), fpreuss. tresde,
lat. turdus (väl av *lrzdos, som dock
närmast bort giva * tordas); serb. drozd
(ombildning av *trozdl\ knappast lån
från germ.); jfr även litau. sträzdas, lett.
strafds. Besl. äro f. o.: mhty. drostel,
ags. prostle, av germ. *prust-; fhty. drös-
ca(la) (sy äty. dr öse hel), av germ.*prausk-;
ags. prgsce el. prgscel (eng. thrush), av
germ. *prusk-. Det vanliga antagandet
av samband med grek. strouthos, strou-
thös, sparv, är högst osäkert o. osanno-
likt. — En annan bildning är: fsax.
thrösla, mlty. drösle (varav ty. o. da.
drossel), ags. pr6s(t)lcl, väl av germ.
'pramslala-, som kan vara en samman-
smältning av germ. *prastuz o. *amsal-,
trast, i ty. amsel, ags. ösle (förf. NTfF
3 R XII, s. 64 n., Hoops i Reallex. 1: 491).
Sydsv. dial. droksel beror på lån från
lty. — Om sv. dial. tröst (med slutet o)
utgår från *praslu- el. en avljudsform
* prost-, är ej säkert utrett; Utter, hos
E. Noreen Ärtem. Ijudl. s. 100. — Sna-
rast av ljudhärmande ursprung, vilket
åtm. delvis förklarar den starka form-
tratt
1002
trave
växlingen; jfr t. ex. likbetyd, fra. dial.
karasse el. med fr-: trik-trak osv. Flera
andra indoeur. namn på trasten höra
till rötter med betyd, 'ljuda o. d.', t. ex.
grek. kikhle till ie. <jhcl i gäll, litau.
szvilpokas, koltrast, till svilpti, vissla,
o. kanske också fhty. listera (ty dial.
lister, leister m. m., trast, taltrast, björk-
trast), som av H. Petersson Griech. u.
lat. Wortstud. s. 12 f. förbindes med
grek. liggs, ligyrös, gäll, högt ljudande;
se även under klä dra o. taltrast. —
Koltrasten, jfr schweiz. kolamsel, har
sitt namn efter den svarta fårgen (hos
honan mörkbrun ; jfr under solsvärta);
ringtrasten, jfr ty. ringdrossel, efter
den vita, halvmånformiga fläcken på
bröstet. — En gammal tysk benämning
på trasten, särsk. björktrasten, föreligger
i kramsfågel.
tratt, Var. rer. 1538, förr även tr ät-
ter, i dalm. (enl. Rietz) tröft, y. fsv.
tratl(h)er Cod. Ups. C 20 s. 124 = no.
tregt, ircett, trceft, ä. da. trcegt(er), trai(t)er,
da. tragt, från lty. trachier resp. mlty.
trechter = fhty. trahtåri, trichteri (ty.
trichter, ty. dial. trachter), från mlat.
tractarius (varav alban. taftår enl. G.
Meyer), av lat. trajectörium, till trajicere,
hälla från ett fat i ett annat (av trans-
o. lat. jacere, kasta). — Formen tratt
med -tt- för väntat -kt- är oklar; jfr
Tamm Gr. s. 33. Bortfallet av -er, som
först synes ha skett i danskan, beror
på att denna ändelse uppfattats som plu-
ralmärke; jfr kusk, mankill, propel-
ler, späns, tor n is ter el. sv. dial. kilo-
met för kilometer, sekvest för sekves-
ter, teat för teater. — Ofta i överförd
an v. i betyd, 'fyllbult o. d.', jfr 1695:
öltrattar plur., sv. dial. fylletratt o. fru
Lenngrens Cornelius Tratt. — Härtill
vb. trätta = da. tragte osv., ofta i över-
förd an v., 1798: 'en ny lögn som jag
ville trätta i honom'.
1. trätta, vb, traska, särsk. i förb.
med efter el. med, Törneros 1833; Ve-
relius 1681: dansa; i sht dial. Snarast
en ombildning av ungef. likbetyd, ord
såsom traska, trampa, t ranta, i så
fall antingen av hypokoristisk art el. i
anslutning till de många andra verben
på -ta med likn. betyd., jfr t. ex. ranta,
sv. dial. trilla, slå dank, vanka, no.:
trippa, sv. stulta osv. Däremot ej en
assimilerad form av sv. dial. tranta,
småspringa o. d. = da. dial. trante, gå
långsamt, boll. tranten, trippa, jfr av-
ljudsformen ösv. dial. trunta, stampa,
trampa, o. med -d- ty. dial. tråndeln,
trippa. — En bildning av samma slag
som trätta är sv. dial. trassa, trampa,
vartill ä. sv. trassla, 1667, 1746.
2. trätta, dragen (trasserad) växel, 1 792,
= ty. tratte, av ital. trätta ds., egentl.:
dragen (underförstått cambiale, växel),
av part. -stammen tract- till lat. trahere,
draga (se trassera o. trakt). — Med
avs. på italienskans inflytande på bank-
o. handelsspråket jfr agio, banko,
brutto, kassa, konto, netto, pro-
cent, prokura, rabatt, saldo, sola-
i solaväxel, ävensom de dock ytterst
arabiska tara o. tariff.
trav, i växtn., t. ex. gull-, himmels-,
rockentrav; såsom växtnamn lösgjort
ur sammans. o. betecknande si. Tur-
ritis, 1894; f. ö. dunkelt (jfr Lyttkens
Sv. växtn. s. 932).
trava = fsv. = no. traava, da. trave,
från det sällsynta mlt}^. traven (jfr nord-
fris, trawe) jämte draven = fsax. tra-
vöndi plur. part. pres., travande, mhty.
draben, draven (ty. träben); jfr det in-
hemska sv. dial. travla, trampa ner (säd
o. d.), gå o. vada i snö osv.; besl. med
litau. trepslu, trepii, trampa, stampa, lat.
trepidus, som hastigt rör sig av o. an,
orolig, ängslig, trepidäre, trippa, löpa av
o. an med ängslan o. oro, grek. trapéö,
trampar el. pressar vindruvor. Jfr un-
der drabant.
trave, stapel, t. ex. vedtrave, (i sht.
i götalandsdial.) även: sädesskyl, lång-
skyl (dvs. i rad uppställda kärvar), fsv.
fyr avi = da. trave; med annan vokali-
sation: sv. dial. träve, treve, Boh.-l., Hall.,
no. treve, isl. pre/i; meng. prave, preve
(eng. thrave, i dial. även tbreave) från
nord.; ett speciellt nordiskt ord; efter
en framställd förmodan till fsv. thrava,
treva, gripa, sv. dial. trava, ä. da. trave,
resp. isl. pri fa = treva; dock mycket
osäkert, då huvudbetyd, i dessa båda
senare ordgrupper icke är 'gripa el. taga
med händerna' utan 'treva, känna efter'
travellera
1003
treggehanda
— Sädestravens storlek är i Smal. t. ex.
24, 32 el. 40 nekar el. kärvar, i Vgtl.
t. ex. på 2 stukor fördelade 20 par (hel-
trave) el. 10 (el. 8) par (halvtrave el.
korttrave), undantagsvis 23 par (vissa
trakter av Skarab. 1.), i Boh.-l. t. ex. 32
nekar (= 4 el. 8 kurar), i Skåne o. Dan-
mark oftast 20 (numera mindre strängt
iakttaget), i Norge (vanl.) 24. — Om or-
dets begränsning till Götal. se under sky 1.
I Ögtl. förekommer i stället åtm. i vissa
trakter uteslutande rök (redan i Östg.-
lagen), så ock i (åtm. delar av) Nke (=
hattsky], av råg) o. på Gotl. rank (jfr
Gotl. -lagens raukr). På somliga håll i
Smål. begagnas röke om trave på åkern,
medan trave användes om ett visst an-
tal till tröskning avsedda kärvar. Tra-
var (långskylar) kallas i vissa trakter
av Nke mugar (jfr allmoge). — Upp-
giften från Vgtl. om 23 par kärvar (för
väntade 24) är märklig. Föreligger här
möjl. något samband med övertron om
»den siste kärven» på åkern?
travellera, dial. o. vard. talspr., i t. ex.
gå och travellera, ungef. : gå o. pyssla,
i dial. även trabellera = no. -da. trab el-
ler e\ i sv. dial. dessutom travalla, tra-
falja m. m., flitigt arbeta, beskäftigt löpa
omkring (med anslutning till trava), no.
travla, da. travle, vartill da. adj. travl,
flitig, strävsam, från lty. travallen, tra-
valjen, av fra. travaillcr, arbeta (vartill
sbst. travail osv.), till lat. tripälium, av
tre pålar bestående tortyrredskap (se
tre o. påle); alltså äldst med starkare
betyd.: torteras, plågas.
travestera (i sht om ett slags skämt-
sam ombildning av en dikt o. d.), Ham-
marsköld i Phosph. 1811, närmast från
ty. traveslieren, av fra. travestir (eng.
travesly), av ital. travestire, förkläda, av
lat. Irans-, över (se träns-), o. veslire,
kläda (se revetera o. väst 1). — Här-
till: travesti, Ljunggren Est. syst. 1860,
från ty. travestie 1700-t., av eng. travesly
1674, en substantivering av fra. partit*.
travesti, fem. -ie (även i eng. 1660-t.),
till travestir.
tre, fsv. l(h)re, pre = da. tre, väsentl.
gammal ackus. mask. till fsv. prir (—
ä. nsv. tri, vanligt hos Bellman), jfr även
fsv. fem. prea(r), pre, vartill neutr. pry
(se nedan) = isl. prir, f. prjdr, n. prju,
urnord. prijön nom. fem. (Tu ne), got.
preis, fsax. thrie, fhty. dri (ty. drei), ags.
prie (eng. three), motsv. sanskr. träyas,
grek. treis, lat. tres, fir. fri, fslav. trije,
litau. frys osv. — Fsv. pry n. = ä. nsv.
try, t. ex. gamla bibelövers, 'nu blifwer
tron, hoppet, kärleken desse try', 1 Cor.
13: 13, med try som sammanfattning av
olika kön; vanligt ännu på 1700-t.; jfr
Tegnér Nore: 'Och slår med try par
armar som Starkotter'. — Jfr dräll,
tredje, trefaldighet, treggehanda,
t ren ne, tretton, tretton dag en, tri-
b u n, t r i 1 o b i t, trio, trippel, trippel-
allians, trivial o. t roj adus. — Trea,
i kortspel o. d., med den gamla i-formen
hos t. ex. Bellman: 'Tuan, trian' Fredm.
ep. nr 42. — Treenig, i högtidl. stil
även treénig, efter ty. dreieinig. Weste
1807 har tréenig, men treenighet. — Tre-
män ning, dial., syssling, se d. o.
[treakelse, sv. dial., lakrits, se under
ter i a k.]
tredje, ä. nsv. även tridie (ännu o.
1700), fsv. t(h)ridhie = da. tredje; med
j från oblika kasus (jfr sbst. vilja) av
ä. fsv. pripi, genit. pripia (dalm. heden)
= isl. priÖi, got. pridja, fsax. thriddio,
fhty. dritto (ty. dritte), ags. pridda (eng.
third), svag form till ett adj. motsv.
ieur. *tritiö- i avest. pritya, lat. lertius
(av *trit-; jfr t ers; härav fra. tiers, i
regel ersatt av troisiéme) osv.; med av-
ljudsformen "trtiö- i sanskr. irtiya- m. fl.;
jfr, utan j-avledn., grek. tritös (tértos
m. m.). Grek. trissös (att. trittös), tre-
faldig, utgår från ett ie. *tri-kh-ios. —
Tredje statsmakten, om tidnings-
pressen, se under stat 2.
tredsk, se trilsk.
trefaldighet i Trefaldighetssön-
dag, Heliga trefaldig hetsafton osv.,
fsv. thrie faldoghet, särsk. om det tre-
faldiga cl. treeniga gndomsväsendet, efter
mlty. drévaldicheil, övers, av lat. trini-
las; se f. ö. enfaldig. — Trefaldig-
hetsört, sv. dial. o. ä. nsv., om Viola
tricolor, med syftning på blomkronans
tre färger.
treggehanda, fsv. thrceggia hända,
egentl.: av tre slag, genit. plur. till hand
i betyd, 'art, slag' o. tre; fsv. thrceggia,
tren
i oo4
trevlig
ombildning (efter pvceggia, tvegge) av
priggia isl. priggja, av urnord. *prijjö,
motsvar. got. prije, fhty. dri(er)o (ty.
dreier), ags. préora osv.; genit. av tre;
se f. o. tveggehanda.
tren, trin, sv. dial. (Norrl. o. Ska.)
o. ä. nsv., t. ex. gamla bibelövers. (2
Sam. 6: 13), fsv. trin (thren, Ihriin) =
:i. da. tren (da. trin); vbalsbst. till sv.
dial. Irma, trina, gå med avmätta steg,
trampa, fsv. trina, stiga, gå, da. trine.
Ett av de många ord för 'träda, trampa'
o. d., som i germ. börja med tr- (där-
jämte även flera på pr-), varom närmare
under tråda.
trenne, fsv. prcenne (även: -a-, -z-)
= isl. prennir (plur. till prennr, prinnr,
tredubbel), da. trende, former med o.
utan a-omljud, av germ. stammen *priz-n-
= ie. *tris-n- i lat. ter ni, tre i sänder
m. m. (se tern), en n-utvidgning av
ie. *tris, tre gånger, i sanskr. tris, grek.
tris, lat. ter, ävensom första delen i det
f. ö. formellt o. etymologiskt oklara o.
flert3rdiga fsv. trisvar, trysvar, trösvar,
tre gånger, trefallt = isl. prisvar, prys-
var, fda. thrgswer, motsv. fbty. driror.
trepanera, genomborra huvudskålen,
av fra. trépaner, till trépan, borr, av
grek. trypanon, borr, till trypän, borra
(till en rot trup, avlägset besl. med de
under durk 2 anförda orden).
[tre sk, sv. dial., klok, se under det
obesl. trilsk slutet.]
tress, se träss.
trettio, y. fsv. thrceiio, ombildning
av ä. fsv. prcelighi = isl. prir tigir o.
prjdtigi (egentl. ackus.), fda. thretiuge,
da. tredive, got. "preis tigjus, ty. dreissig,
eng. thirly osv.; av tre o. germ. *tegu-,
tiotal = ie. * dekmt (se f. ö. t. ex. fem-
tio o. under tjog).
tretton, fsv. prcettan (m. fl. former),
motsv. isl. prettdn, da. trelten, ty. drei-
zehn, eng. thirteen osv.; ej belagt i got.;
av tre o. germ. *tehun {= tio) el. (i
de nord. spr.) enl. somliga, säkerl. med
orätt, en avljudsform härtill *tceh-; se
f. ö. under tio, femton o. följ. — Betr.
-//- i nord. spr. se v. Friesen Rökst. s.
145 (med litter.).
Trettondagen, fsv. prcettandi dagher
(iula), dvs. den trettonde dagen från
Jul (jfr till ljudutvecklingen tjugo n da-
gen av tjugonde dagen), motsv. isl. pret-
tdndi dagr osv. — I fsv. även, då icke
juldagen medräknades, tolfte dagher =
eng. livelflhday, jfr ty. die zwölften.
Dessutom förr Heliga tre konungars day
såsom ännu i Danmark Hellig trekong-
ersdag osv. — Trettonafton för tret-
londeafton, ellips för tretton(de)dagsaf-
lon; liksom eng. twelfth-night, dagen
före livelfth-day, ty. sonnabend, lördag,
för sonntagsabend osv. — Dial. trätt-
nada(g), trättnati(d) utgå från den ob-
lika kasusformen fsv. pr&itanda.
treva, fsv. thriva, taga på = isl. prifa
(-aÖa), ä. da. treve, i avljudsförh. till
isl. prifa (preif) o. till preifa {-ada)\
dunkelt; bl. a. sammanställt med litau.
trypiii, trampar. Växelform: sv. dial.
trana, treva, gripa efter, fsv. thraua =
ä. da. trave. Jfr trivas o. under trave.
treven, i den gamla betyd, 'verksam'
ännu på 1700-t., t. ex. Kolmodin 1732,
i ä. nsv. ofta trifven, fsv. privin, verk-
sam, rask, käck = isl. prifinn, verksam,
som frodas, ä. da. treven ungef. ds. (eng.
thriven från nord.); egentl. part. pf. till
trivas. I modern, betyd, förr ofta i
stället treftig (se följ.). — Da. treven
betyder 'trög, långsam, ohågad', i an-
slutning till tr&g. — Härtill trevnad,
i ä. nsv. även: drift, verksamhet, t. ex.
Schroderus Lex. 1637, el. välfärd, t. ex.
Dalins Arg., fsv. thrifnadher, framgång,
välfärd = isl. prifnaör; liksom lystnad
till lyst en.
trevlig, i sv. dial. o. ä. sv. in på
1800-t. även 'frodig, välmående, yppig',
t. ex. I. Erici o. 1645: 'Hafra är en tref-
ligh och wäxande Sädh', Wallins Dity-
ramb 1808: 'Mellan de trefliga lunder
af lager'; något yngre, om platser: an-
genäm, behaglig, där man trivs, t. ex.
1805 el. Runeberg Hanna: 'trefliga byar
Skymta på stränderna fram' (dvs. trev-
na); om personer: behaglig, som man
trivs med, glad, Lindforss 1 824 (övers.: la?-
tus); får efter hand en viss vardaglig
karaktär o. undvikes av nyromantikerna,
i ä. nsv. o. dial. ofta trivlig, fsv. (som
adv.) priftika, med kraft, skyndsamt =
isl. prifligr, med gott utseende, da. tri-
velig, som trives, frodig, kraftig; av-
triangel
1005
trilsk
ljudsform till trivas. Jfr W. Ceder-
schiöld Spr. o. st. 16: 248.
[triakel, sv. dial., lakrits, se under
teriak.]
triangel, förr även: treangel t. ex.
Rydelius = t}r. osv., av lat. triangulum,
av tri-, tre (se d. o.), o. anguhis, hörn,
vinkel, möjl. besl. med ängel 1 (met-
krok), som dock är ett inhemskt germ.
ord o. närmast hör samman med lat.
uncus, hake m. m.
tribun, upphöjd plats, talarstol =
ty. tribiine, fra. tribune, av ital. tribuna,
av lat. tribunal, (upphöjt) domarsäte
(varav tribunal), till tribun us, tribun,
benämning på flera olika slag av ro-
merska ämbetsmän, urspr. = förestån-
dare för en av de tre romerska stam-
marna el. tribus (väl egentl.: tredjedel,
sedan: stadskvarter, till fii-, tre, i t. ex.
trivial, o. roten i bo; se bo 2). Lat.
tribunus är bildat med samma n-avledn.
som lat. dominus, herre (se domino),
patrönus (se patron), fsv. drötin (se
drott) osv. Jfr följ.
tribut = y. fsv. = mlty. tribut, ty.
tribut, av lat. iributum, avgift till det
allmänna, skatt, kontribution, substan-
tiv, part. pf. pass. n. till tribuere, utdela,
dela, avledn. av tribus (se föreg.). Jfr
distribuera.
1. trick, knep, 1903 (i fotbollsspel),
sedermera vanligt även i andra anv. =
ty., från eng. trick, list o. d., till ffra.
triquer, bedraga, biform till tricher (även
i nfra.), av okänt ursprung: härledningen
från mlty., ty. dial. trecken, draga, är
av ljudhistoriska o. även semasiologiska
skäl oantaglig; knappast äger heller sam-
band rum med lat. tricce, ränker, lappri,
vartill bl. a. intrigera.
2. trick, i t. ex. preferens o. vist
varje taget stick över sex, Almquist Ar.
May 1838: 'få tricken' = ty.; egentl.
samma ord som föreg.
trift, Armeria, gräsnejlika, Retzius
1806 osv., från eng. thrift, samma ord
som eng. thrift, vacker växt, lycka, trev-
nad m. m., av meng. prift, från i si. prift,
vbalabstr. på ie. -ii till trivas. Nam-
net har ty dl. inkommit från eng. såsom
beteckning för en som prydnadsväxt od-
lad rarietet; jfr engelskt gräs 1838 m, m.
trikin, 1860-t. = ty. trichine, av eng-
elsmannen R. Owen år 1835 beskriven
under benämningen Trichina spiralis;
bildat av grek. thrix (genit. trikhös) f.,
hår, alltså egentl.: hårdjur.
trikolor(en), den franska fanan (1789),
av fra. trieolore, urspr. lärd bildning av
lat. tri-, tre, o. color, färg (se kulör);
efter de tre färgerna blått, vitt o. rött,
av vilka vitt var kungahusets o. blått
o. rött staden Paris' färger.
trikå, Dagl. Alleh. 1824, av fra. tri-
cot; av ovisst ursprung.
1. trilla, vb, L. Petri (om bloddrop-
par), P. Svart 1558 (om tårar), Hilde-
brand 1654 i träns, anv., Columbus
Ordesk.; i dial. såsom intr. även ipf.
trall, så också Sehlstedt m. fl. = no.
trilla, da. trille, meng. trillen (eng.
dial. trill, jfr Björkman Scand. loanw.
s. 256). Enl. somliga möjl. av germ.
*trizl-, grammatisk växelform till det
f. ö. dunkla mlty. triseln, rulla (jfr un-
der trissa). Snarare dock imitativt,
liksom eng. troll, rulla (se tralla 2).
— Härtill: sbst. trilla, lätt vagn =
no. ds., även: skottkärra. Jfr trilluagn
C. F. Dahlgren. — Om ä. nsv. vb. trillra
se t i 11 ra.
2. trilla, sbst., i sht dial., trissa, jfr
sv. dial. trill, växelhjul i kvarn, väv-
bom, motsv. no. trill n., da. trille; ej
identiskt med det under trilla 1 om-
nämnda sbst., utan lån från Ity. trille,
trile, rund skiva, av ovisst ursprung.
3. trilla, sbst., lätt vagn, se trilla 1
slutet.
trilobit, en utdöd djurgrupp, vanl.
förd till kräftdjuren, Dalman 1822 =
ty. = fra., eng. trilobile, till grek. tri-,
tre, o. löbos, flik (av öra, lever m. m.);
efter de tre partier i vilka ryggskalet
är delat medelst två längsgående fåror.
Med avs. på bildningen se S3renit.
trilsk, i Utter, först under 1800-t:s
senare hälft, av Dalin 1853 betecknat
som dialekt; /-former uppträda dock
enstaka under 15- o. 1600-t: trälsk
1527, tre(é)lsk 1596, Schroderus 1635,
Växiö domkap. 1675, men knappast se-
dermera under 1700-t.; i skå. dial. även
entrilsk. Ombildning av tredsk(t. ex.
Sv. H of jämte tresk), ä. nsv. treezk, träzk
trind
1006
trissa
o. d., fsv. presker (tredzsker), prizker,
motspänstig, motsv. no. treisk, besvär-
tig, tröttande, hårdnackad, trotsig. Sna-
rast, med Noreen V. spr. 4: 103, lånat
Iran ett ml ty. "drétsch, med t från det
inhemska o. i så fall etymol. identiska
fsv. trgzker, av prgzker = isl. prjözkr
(till tryta), på samma sätt som det
även hithörande förtreta av mlty.
vordréten fått sitt / från för tryt a. I
no. treisk uppträder dessutom ljudsub-
stitution av ci för e. — Enl. Torp Etym.
Ordb. s. 803 i stället ombildning av
mhty. trelzig, trotsig. — För svenskans
vidkommande passar ej det antagande
av depalatalisering oij > ei, som Seip
2: 81 f. förmodar för no. treisk, vilket
han sammanställer med no. treijskleg,
förtretlig o. d. (*prantiska-, avljudsform
till tryta). — Övergången c till i i
t r ils k kan vara ljudlagsenlig; påverkan
från il sk är dock tänkbar (jfr Kock
Sv. ljudh. 1: 181). Hur -/- (redan 1527)
inkommit i ordet är dunkelt. — Ett
helt annat ord är skånska tresk, för-
ståndig, ä. da. trcedsk, trcersk, slug (i
no. ombildat till treisk, klok, skarpsin-
nig), från lty. trérsch, slug, jfr mlty.
trérinc, bedragare.
[trin, sv. dial., steg, se t ren.]
1. trind, fsv. trinder = da. trind,
no. trint, från mlty. trint (-e-, -u-),
rund (vartill sbst. trent, vartill det
från mlty. lånade da. omirent, om-
kring); jfr ags. trinde, rund klump,
med /-bildningen: ags. trendel, krets,
skiva (eng. trendle), mlty. trendele (fsv.
trindhel, sv. dial. trinnel), fhty. tren-
nila, kula, snurra (av germ. *trend-,
*trand-), o. s-avledn.: sv. dial. trinse f.,
trissa Bohusl., no. trinsa, ett slags rulle,
ä. da. trindse, trissa ~ ags. tnjndle, hjul
(eng. trundle, vals); vartill även mlty.
trendelen, rulla (träns.), fhty. trennilön,
vrida sig runt, ags. trendlian, göra rund
~ lty. triindelen, rulla. Väl av samma
grundrot som trilla 1. Svårligen där-
emot, såsom bl. a. också antagits av
Falk-Torp m. fl., till mhty. trinnen,
skilja sig från <~ ty. trennen osv., alltså
egentl.: 'avskilt stycke' ;> 'skiva' > 'rund
skiva' osv.
2. trind, trinna, sv. dial., gärdsel-
stång, jämte koll. trin ne n., gärdsle
av kluvna trän, väl ej till trind 1,
utan liksom det likbetyd, trod till en
utvidgning av ie. roten der(e), klyva
(se särsk. tära o. där uppräknade ord);
jfr kanske närmast ty. trennen, skilja,
av germ. *trannian, vartill väl även no.
trandlc m., kluven stock till golv. Se
Torp Etym. Ordb. s. 800.
trio, av ital. trio, till lat. fri-, tre.
tripp, i betyd, 'liten utflykt' av ungt
datum (ej hos Dalin 1853) — no.-da.
I den betyd, av 'små steg', som ordet
har i da., är däremot ordet äldre, t. ex.
Bellman, även i förb. tripp o. trav,
Bellman osv. Till tripp a.
trippa, Stiernhielm, Arvidi 1651 =J
da. trippe, väl från (m)lty. trippen —
meng. trippen (eng. trip); jfr ty. frijJ
peln; snarast en sekundär diminutivisk
avljudsform till mlty. trappen, trampa
(se trappa), av ungefär samma slag
som knirka till k nar k a. Jfr tripp.
— Om motsv. romanska lånord med
den (sannol.) ursprungliga betyd, 'stam-
pande dansa' se Bruck Einfl. d. germ.
Spr. auf das Vulg.-lat. s. 167. — Tripp
trapp trull, Bellman 1782; tripp-trapp
om danssteg hos Stiernhielm, jfr Kol-
modin 1732: tripp trapp tripp, om steg,
motsv. da. trip trap, lty. tripp trapp
(trut), jfr holl. tripptrappen, trippa;
unga förbindelser av samma slag som
krimskrams, sliddersladder osv.
trippel, 1630-t., Linné osv. = ty. trå
pel, av fra. tripoli = eng., av Tripolis
i norra Afrika (egentl.: trestad; se tre
o. politik), där den stenart (tripolit),
av vilken trippeln males, först skall ha
uppmärksam mats.
trippelallians = ty. tripelallianz, till
fra. triple, trefaldig, av lat. triplus (jämte
triplex); se tre o. allians.
trissa, y. fsv. tridzorna plur. P. Måns-
son s. 505 = ä. da. tridse, tridtze 1622,
da. trisse, no. triss (o. trissel), från mlty.
tritse, trisse (trisel), hissblock, hiss-skiva
o. d., varav även ty. trieze, meng., eng.
trise. Att döma av de mlty. formerna
med -ts- kanske ej att sammanställa
med det under trilla 1 omnämnda
mlty. triseln, rulla (jfr Hirt-Weigand
under aufdrieseln), utan möjl. ett lån-
trist
1007
trod
ord, jfr mlat. tricia ds. (som av Falk-
Torp s. 1567 sammanställts med lat.
tricce, ränker, intriger, se i n trige ra: att
grundbetyd, hos tricce möjl. varit 'böj-
ning, vridning' el. dyl. utgör dock icke till-
räckligt skäl för denna sammanställning).
trist, av fra. triste, sorgsen, dyster,
av lat. tristis, även: kärv (om smak),
av ovisst urspr.
triton, grekisk havsgudomlighet, av
grek. triton (T-), besl. med fir. triath,
hav (genit. trcthan).
triumf, L. Petri = ty. triumph osv.,
från lat. triumphus, vars förhållande till
grek. thriambos, festsång, festtåg, är
outrett. Jfr trumf.
trivas, fsv. privas (ipf. prefs), fram-
skrida, ha framgång, trivas = isl. pri-
fast, da. trives (eng. thrive från nord.);
ett blott nord. ord, vilket kan tala för,
att det, såsom förmodats, hör till nord.
prifa (= treva), alltså med samma
betyd. -utveckling som t a (g a) sig, bli
friskare el. fetare; möjl. annars, med
Wood, till en ie. rot tereip, biform till
terep i grek. térpo, tillfredsställer, glä-
der, sanskr. trpyati, blir nöjd el. mätt,
litau. tarpstu, ta7pti, taga sig, trivas.
Jfr treven, trevlig, trift.
trivial, i modern betyd, mera all-
mänt först på 1790-t. = ty., av fra. =,
av lat. triviälis, till trivium, plats där
tre vägar mötas, skiljeväg, till fri-, tre
(jfr tribun), o. via, väg (jfr via); alltså:
för alla tillgänglig, vanlig (redan i lat.);
sedermera (såsom i fra.): vardaglig, ut-
nött. — Trivium användes förr också i
överförd bemärkelse att beteckna de tre
ämnen, som lades till grund för under-
visningen; härtill trivialskola, 1617
(även: triviale schalar plur. Hof), förr
brukad benämning på 'allmänt lägre
läroverk', alltså utan den nedsättande
bibetyd. ordet genom fransk formed-
ling erhållit.
tro, sbst., fsv. trö, även: trohetslöfte,
motsv. isl. tru, försäkran, tro, trua, tro,
da. tro, mlty. tråwe, jfr ags. truwa m., av
germ. "truwö (osv.); med avljudsformen
"trewwö(n) = got. triggwa, överenskom-
melse, fsax. treuwa, trohet, fhty. triuwa
(ty. treue), ags. tréow; se trygg. Härtill vi-
dare adj. fsv. trö(r), trogen = isl. trur,
da. tro; kvar i t roman, egentl.: trogen
man (jfr y. fsv. (1506): 'min och riche-
sens troman Bencht Knwtsson'), o. tro-
tjänare (jfr trogen). — Vb. tro, fsv.
tro, tröa = isl. trua, da. tro, got.
tranan, fsax. truön, fhty. truen (ty.
trauen), av germ. *truwén Ctröw-), väl
med grundbetyd, 'vara fast o. d.' besl.
med tröst o. f. ö. med grek. droön
(neutr.), stark (av 'drou-), litau. drutas,
stark, o. sannol. även med trä (se
Osthoff Etym. Parerga s. 138); jfr att
avledningarna av fslav. dpbii, ek, träd,
antagit betyd, 'fast, hård'. — Samma
verb är vb. tro, jäg., om orre, rapphöna
osv. som ligger stilla (trycker) för stå-
ende fågelhund, egentl.: som är trygg
el. litar på att vara skyddad. - — Tro,
hopp och kärlek, jfr gamla bibelövers.:
'Men nu blifwer tron, hoppet, kärleken
desse try; men störst ibland dem är
kärleken', 1 Cor. 13: 13. — Sammans.
tros- i trosartikel, -bekännelse,
med -s mot bruket i motsvar. fall (sko-
pligg, sky dra g), bero (liksom da. tros-)
sannol. på utländska förebilder med -s
(ty. glaubens-); däremot trofast, - lös.
Jfr t r olova.
[tro, vb, som jägarterm, se föreg.]
trockla, C. Warg 1755 = no. -da.
trokle, från ett mlty. * troheten (lty. tra-
keln); möjl. på ett el. annat sätt sam-
manhängande med ags. getréagian ds.
— I sv. dial. även tråssla.
trod n., sv. dial., gärdsle, trossvirke,
stänger, takträ o. d., även fro(Z), fsv.
tröp ds. = fno. tråÖ, no. tröd, ä. da.
trodt; jämte sv. dial. troda (trola), gärds-
gårdstör, fsv. trödha ds., i plur.: gärdsle
= isl. tröÖa, stång, no. tröda; besl. med
mhty. t model (-er), gärdsgårdsstör. Väl
ytterst till en utvidgning av ie. roten
! der(e) osv., klyva o. d., varom under
tära; jfr även trind 2; alltså egentl.:
något kluvet el. avhugget (jfr till betyd. -
j utvecklingen skida). — Troda förhål-
ler sig till trod såsom t. ex. de likbe-
tydande isl. röda till (sv. dial.) rod el.
såsom torva till torv. — Från ur-
gamla former av dessa ord utgå de tin-
I ska lånorden ruode o. ruoto, stång, det
senare dock delvis (i betyd, 'spö') från
urnord. *röÖö- = ty. rute (se rod).
trofé
1008
troll
trofé, L. Kagg 1701 = ty. trophåe,
från fra. trophée ital. trofeo, av grek.
trépaiony segertecken, vanl. av fiender-
nas vapen o. rustningar, som staplades
upp på den plats, där fienderna vänt sig
på flykten (iropé), helgade åt Zevs trö-
paios (dvs. 'vändaren'); till trcpö, vän-
der; se tropik. — Med avs. på grek.
p > rom. f är möjl. golf (havsvik) o.
grek. köl p os att jämföra.
trogen, fsv. Iröyhen av äldre *lröwin
av tröin (jfr till ljudutveeklingcn under
log e, mogen, re d o högen ävensom un-
der spov) = no. Iruen, henägen att tro,
jfr isl. auÖtruinn, lättrogen; en bildning
till sbst. el. vh. tro av samma slag som
fallen (för), sticken, trägen, till en
grupp adj. på germ. avledn. -Ina- med
grundbetyd, 'höjd för' (urspr.: hörande
till) o. alltså ej gamla participformer,
såsom däremot fallet är med -bogen i
redobogen = isl. bäinn.
troglodyt, forntida grottmänniska =
ty. osv., av grek. tröglodytés, till trögle,
håla (avlägset besl. med de under durk
2 anförda orden), o. dyein, dyka ned,
intränga. Med avs. på t i avledn. jfr
under trilobit.
Troilius, Troili, Troil, familjen., se
Truls.
trojadus, i brädspel: en trea o. en
tvåa, t. ex. Snellman 1842 = da. treie-
dus, i uttr. paa en t., på en slump, på
en sinkadus, på vinst o. förlust, från
mlty. tröiedus (med uttr. up'n tröiedås),
av fira. troi e dons, tre o. två. Jfr fsv.
tröia, trea i tärningsspel, från mlty. tröie,
ävensom sinkadus.
trojeborg, (trö- m. m.), dial., beteck-
ning för vissa särsk. av stenar bildade
lah}7rinter, möjl. från förhistorisk tid, icke
sällan vid gamla kultplatser, t. ex. Visby
på Gotland o. i Slesvig, o. vid kyrkor;
Schroderus o. 1638: Troienborg, Irrgång,
Linné Gothl. r. 1745: Trojeborg, Fer-
now 1779 (från Axelson, Segersta Vrml.)
= no. troyborg, ä. da. troj(e)borg, motsv.
ty. Trojaburg, eng. wall of Troie, Troy-
town ; enl. uppgift skall ett motsvar.
Truja uppträda redan på en fornetrus-
kisk labyrintteckning från 4 — 500-t. f.
Kr.; härifrån även lat. Troice ludns, lu-
dicrum Troice, namn på en fornromersk
tävlingslek till häst; efter stadsn. Tröja
(ä. nsv. Troie(n)borg{h)). — I Tyskland
även kallade wunderbnrgen o. Jerusa-
lems, i Frankrike chemins de Jérusalcm.
troké, av fra. trochce, ytterst av grek.
Irokhaios, egentl.: snabb, löpande, till
trokhé, trökhos, lopp, till trékhö, löper.
[trol, sv. dial., gärdsle, tro la, gärds-
gårdsstör, se trod.]
troll, fsv. trol, trål n. = isl. troll, da.
trold (en); jfr mht3r. t r olle, trol m., stor
spöklik varelse, grovt byggd man, mhty.
triille, sköka (ty. irulle, -o-). Dunkel
härledning. Enl. Sievers IF 4: 339 av
germ. *lrod-la- (jfr med avs. på -dl- till
-II- under b i 11 1) till germ. *truÖan,
trampa (= tråda), i så fall egentl. om
maror o. d.; jfr t. ex. litau. Spiruks, ett
spöke, till spirti, sparka. Falk-Torp s.
1286 o. Torp Etym. Ordb. s. 808 för-
moda ett germ. *truz-la- (jfr med avs.
på -zl- till -//- under k rulla), till trus-
i gotl. trysä, fara häftigt fram o. d., no.
trysja ds., krossa, öfris. truselen, tumla;
jfr sv. dial. trösale n., troll. Båda för-
slagen osäkra. Kanske snarast i stället
en hypokoristisk form, som använts
som eufemism för någon äldre beteck-
ning. — Förr även fem. trolla, t. ex.
en berge-trolla, Kolmodin 1732. — Isl.
trpll (säkert belagt, jfr F. Jönsson Aarb.
1890, s. 256, Kahle Die Sprache der
Skalden s. 303) är utan tvivel en ana-
logisk nybildning o. får ej, med No-
reen Sv. etym. s. 8, identifieras med fsv.
trol (sv. troll), som skulle stå i avljuds-
förh. till fsv. trul, isl. troll; jfr härtill
även Kock Sv. ljudhist. 2: 100. — Om
finska lånordet turilas, jätte, skalbagge,
som av flera forskare betraktas som ett
gammalt motsv. lån, se litteraturen FUF
13: 463. — Få el. taga trollet för
guldet, jfr Petreius 1615: får tr ull för
gul; alltså urspr. helrimmande uttryck.
— Nar man talar om trollen, äde
i förstun, jfr G rubb 1678: 'När man
talar om Trollet, så äret intet lå[n]gt
bortta', o. ty. 'wo der teufel genannt
wird, da will er sein'; efter den urgamla
o. vitt omkring spridda föreställningen
om namnets makt o. faran att beteckna
illasinnade makter o. varelser med deras
rätta namn (litter. se Feilberg under
trolla
1009
tropik
navn o. jfr t. ex. bj örn, bövel, dj ävul,
ekorre, måla, orm, skata, spindel
1, tossa 2, varg, vessla). — Om sv.
dial. trollskott se älva 2. — Se f. ö.
följ., Trolle, Trollhättan, trollpac-
ka. — Andra fnord. ord för 'troll' äro
t. ex. isl. flagd n., möjl. med rätta fört
till ie. roten plak, slå (se flacka); o.
vidare: isl. skass n., särsk. : jättekvinna,
vartill avled n. skersa, väl besl. med de
under skärra anförda orden.
trolla — fsv. (ipf. -adhe), no. = da. dial.
trolde; växelform till ä. nsv. (t. ex. Bib.
1541), fsv., isl., no. trylla (ipf. -dé), da.
trijlle = mhty. triillcn, bedåra, bedraga.
Egentl.: göra till troll, liksom t. ex.
kröka egentl.: göra en krok, osv. I
isl. även 'kalla för troll' ss. pyfa, kalla
för tjuv. — Därjämte sammans. för-
trolla, fsv. förtrolla.
Trolle, adligt familjen., fsv. Trolle,
Trulle, avledn. av troll med biformen
trull; efter sköldemärket: dels ett hu-
vudlöst troll o. dels ett trollhuvud.
Bildat till troll såsom t. ex. fsv. tilln.
Diure till djur, Skcegge till skägg,
Stumpe till stump osv. (förf. Xen. Lid.
s. 105). — Biformen ä. nsv. Trolle ut-
går säkerl. ej från ett fsv. * Trylle (med
z-omljud), utan beror på dialektisk över-
gång av o till ö; se litteraturen hos
Noreen V. spr. 7: 540.
Trollhättan, i Götaälv; även som
namn på en dal i Marks hd Vgtl.; jfr
Trollhätteklint Kinds hd Vgtl.; till
troll (jfr sv. Trollekulla, Trollkul-
len, no. Troldlinderne) o. hätta i den
bildl. betyd, 'bergstopp', jfr no. berg-
namnet Snöhättan; alltså urspr. om en
av de vid Trollhättefallen belägna klip-
porna. Jfr till betyd. Kungshatt.
trollpacka, trullpacka Lex. Linc. 1640,
plur. trulpiickor Syll. 1649, trolle-packa
Dahlstierna, jfr ä. nsv. trulbacka 1623
m. fl., sv. dial. trollbacka (jämte -bläcka).
Formen med b är säkerl. äldst o. den
med p har möjl. uppstått genom infly-
tande från pack (jfr da. troldpak, troll-
tyg), el. uppkommit efter / i samman-
sättningen nattbacka. Senare leden är
nämligen identisk med -backa i detta
ord (= fsv. nalbakka, flädermus, uggla),
ävensom i fsv. aptanbakka, flädermus
IJcllquist, Etymologisk ordbok.
= da. aftenbakke, även: nattskärra; sä-
kerl., liksom -bläcka i nattblacka,
egentl.: som flackar omkring el. dyl.,
vare sig på ett el. annat sätt samhörigt
med sv. dial. blakka i denna betyd, (se
nattblacka) el. med Noreen V. spr.
7: 215 besl. med litau. bégu, löper, grek.
phébomai, flyr (ie. rot bheglÅ). Jfr till
betyd. fsv. tillnamnet Natfari (se Naf-
fentorp).
trolova = fsv., i fsv. även i den ur-
spr. allmänna bet}rd. 'på tro o. ära lova'
= ■ isl. trulofa; se f. ö. tro o. lova.
Förr även trofasta.
troman, trotjänare, se under tro.
tron, i ä. nsv. även plur. tronar, t. ex.
Dahlstierna, fsv. tron(a) = da. tron, ty.
thron, fra. tröne osv., av grek. thrönos
ds., hos Homerus ännu: stol, besl. med
sanskr. dhäragati, stöder, bär, lat. fil-
mus, fast, stark (se firma o. färm), o.
bildat till ie. roten dher såsom grek.
klönos, häftig rörelse, till kel, o. khrönos,
tid (se krönika), till g her. — T ron (en)
och altare(t), symboliskt för staten
(monarkin) o. lerkan (el. prästämbetet),
Kellgren G. Vas. III. 1: 'en lära . . Som
Altaret och Thronen riktat', Kellgren
Jord. skap.: 'Från Altaret til Thronen',
J. G. Oxenstierna 1796 osv.; efter ty.
thron und altar 1794 (i en parodi på
marseljäsen, B. M. Meyer Vierh. Schlagw.
s. 30), fra. Vaulel et le thröne. — Här-
till vb. trona, infört av ^ romantikerna
(liksom t. ex. tona), Palmblad 1812,
Stagnelins 1814 = da. trone, efter ty.
thronen.
-tron, i sv. sjönamn, se under truga 2.
trona, vb, se tron slutet,
trop, se följ.
tropik, av fra. tropique, vändkrets,
till grek. tropé, vändning el. vridning,
jfr tropai eelioio, solstånd, avljudsform
till trcpö, vänder (se trofé). Namnet
därav, att solen liksom vänder i sin
skenbara rörelse, då den i sin bana vid
sommar- el. vintersolståndet tangerar
tropikerna el. vändkretsarna; se f. ö.
sol stånd. — Av det närbesl. grek. trö-
pos, vändning, bildligt uttryck, kommer
trop i bety. 'bildligt uttryck, poetisk
bild' = ty. tropc osv. — Jfr sv. växtn.
heliotrop under solvända.
64
tropp
1010
trots
tropp, trupp, förr utan åtskillnad i
betyd., numera i formen tropp nästan
blott som mil. term, om viss avdelning
(halvpluton) av kompani vid infanteriet
el. underavdelning av skvadron o. bat-
teri; i allm. betyd, numera nästan blott
trupp; 1025: 'ett fullt tråp' (Finnl.), J.
De la Gardie 1020: trouperne, Job. Ba-
ner 1029: troper plur. (i betyd, 'trup-
per'), Protok. 1029: troupe, osv. (formen
med -o- i äldre tid, som det synes, van-
ligare än den med -u-) = da. trop, trup
(jfr särsk. teatertrup), ty. trupp (förr även
Iropj), varifrån den sv. formen med -o-)
o., i slit om teatertrupp, truppe, från
fra. troupe (eng. troop) = ital. truppa;
ej såsom särsk. förr antagits (o. ännu
t. ex. i Nord. Fam.-bok) av lat. lurba,
bop, skara, utan i sin tur av germ. ur-
sprung; sannol. från ett ord motsv.
meng. pruppe, bop, skara, jfr ofris, drup-
pel m. m., klump (se druva, trubbig).
— Isl. porp, skara, bör tillsamman med
porp, gård, o. bar säkerl. ett annat ur-
sprung (se torp). — Numera skiljes på
pluralformerna troppar o. trupper (den
senare blev nästan regel under 1800-t:s
sista hälft), även tidigare förefaller änd.
-ar helst ha använts för o-formen o.
-er för den med -u-, dock utan nuva-
rande betyd. -åtskillnad (jfr dock t. ex.
Gosselman o. Fryxell: truppar; i båda
fallen i betyd, trupper; hos den senare
växl. med troppar i samma betyd.). —
I den allmännare betyd, av 'skara, hop'
förekommer ordet redan i Bröl. ihugk.:
'tå giästerne resa sin kos uti tropperne
långa' (med den felaktiga varianten trap-
porna). — Härtill troppa av, 1079 i
mil. anv., Karl XII i brev 1707: 'Carl
Wrangel han tråppade . . af (i betyd,
'dog'). Sällsynt: truppa av.
Trosa, stads- o. sockenn., Sdml., fsv.
=, tidigare: Trosö ; till ö o. ett urgam-
malt namn * Trös å den genom Trosa
sn flytande ansenliga Trosaån, år 1400
kallad Trosbo aa; möjl. till en utvidgad
form av roten i sanskr. dråti, löper,
skyndar, grek. didråskö, springer, osv.;
med en i älvnamn ytterst vanlig betyd.
Se förf. Sjön. 1: 045.
1. tross, packning, träng, t. ex. Hund
1005: tråss = da. tros, från ty.: mlty.mhty.
trosse (ty. tross), av mlat. trossa = fra.
trousse, paket, knippa (eng. truss), av
ffra. iourse, av omstritt ursprung. Av
ljud- o. bet3'delsehistoriska skäl sannol.
ej, med G. Paris m. fl., till lat. thyrsus,
stam, stjälk (av grek. thyrsos, f. ö. okänd
härledning), jfr lombard. torsa, torza,
halm- el. höknippa. Ej heller, såsom
bl. a. också antagits, till ital. torciare,
binda fast el. tillsamman, till lat. tor-
tus, vriden (part. till torquere, vrida).
2. tross, tåg, i dial. även: töm, kör-
redskap, Var. rer.: tråtz, y. fsv. tros
(plur. trosser 1502) — da. trosse, från
ml ty. trosse, trotze (ty. tross(e), av fra.
trosse, drosse — span. iroza; f. ö. dunkelt.
3. tross, dial., avfall, skräp (bl. a.
om gammalt gärdsle) = isl., no., ä. da.
o. da. dial. tros; säkerl., med Torp Etym.
Ordb., besl. med no. trysja, braka, knäcka,
krossa, gotl. trysä, rassla m. m.; alltså
egentl. det som ger ifrån sig ett rass-
lande ljud; med samma betyd. -utveck-
ling som skräp o. där anf. ord.
trossbotten, 1030: trotzbotten, 1053:
trots-, 1734: tråss. Kan sålunda av for-
mella skäl ej, såsom antages av Noreen
V. spr. 3: 333, innehålla sv. dial. tross,
avfall, skräp (se tross 3), utan måste
sammanhållas med fsv. tratz, trossbot-
ten, golv, ä. nsv. trotsning, jfr Var. rer.
1538: 'tråtzning eller bielkalagh', o.
1580: 'Trotzning ofuan på bielken', Fer-
nander 1095: 'Bielkarna i Tråtsningene',
König 1752, med -ss- dock redan Johan
III 1573 (jämte -ttz-). F. ö. av okänt
ursprung.
[trotna, sv. dial., svullna, se trutna.]
trots, O. Petri m. fl. i förb. bjuda
trots, 1012: 'till .. tråss', 1019: 'För sitt
trotz', i ä. sv. ofta tross (ännu hos Bell-
man) = da. trods, även : träds, från
mlty. trotz, tros, tratz, tras, från mty.
o. mhty. troz, truz, traz (ty. trotz; trutz
i sht i förb. zu schutz u. fr.). I ä. ty.
ofta som ett slags interj. för att ut-
trycka en utmaning, med samma anv.
inlånad i ä. nsv., t. ex. O. Petri o. i
Ture Jönssons bekanta yttrande hos P.
Svart Kr.: 'Trådz och trådz att the skole
göra någen hedninga eller kettare vtaf
migh i thetta åår'; sedermera även med
följ. a//-sats: 'trotz, dass mir ein mensch
trottoar
1011
truga
. . meinen mann nimmt'. varav sv. trots
att . . (t. ex. O. Petri); härav vidare
bruket av trots som prepos. (i ty. först
med dat.: 'trotz deinem widerspruche*
= 'deinem widerspruche sei trotz ge-
boten', motsv. ä. nsv., t. ex. Balck 1599:
trotz Diefflenom). I ä. nsv. stundom
även adj., t. ex. tråtze varda, bliva oense.
Jfr f. ö. mlty. trot i irot bikten (jfr ty.
trotz bieten) o. som interj. Av dunkelt
urspr. trots framställda förklaringsför-
sök. — Härtill trotsa, jfr Bib. 1541:
trotzan, sbst., förr ofta trossa (ännu
t. ex. Bellman) = da. trodse, från ty.
trotzen.
trottoar, 1799 o. 1820 — 21: trottoir
(om uti. förh.), av fra. trottoir, till trot-
ter, trava, trippa, traska, enl. somliga
från germ.: mhty. trotten, som kunde
betraktas som en intensivbildning till
germ. *trudan (= tråda), liksom bocka
till buga osv. Med avs. på bildningen
jfr comptoir : compter (se kontor) o.
lavoir : laver (se lavoar).
Trozelli, familjen., ombildat av ä.
Trozelius, efter Tröstad Ögtl.; jfr
C a v a 1 1 i a v C a v a 1 1 i u s, T r o i 1 i av T r o i-
lius osv.
trubadur, av fra. troubadour, av pro-
venc. trobador, till provenc. trobar, finna
(fra. trouver), här i betyd, 'uppfinna,
dikta', av ett vulg.-lat. *tropare, av om-
stritt urspr.; bl. a. betraktat som avledn.
av grek. tröpos, bildligt uttryck, trop
(se tropik); i så fall egentl.: bilda dy-
lika troper; dock ovisst.
trubbig", Arvidi 1651: trubbot; o. 1700:
trubboge plur.; 1735: trubbigt, till sv.
o. no. dial. trubb, kort, tjock, trubbig
figur, i sv. dial. även: äling, da. dial.
trubb, stump, jfr sv. trubbnos, trubb-
näsa, besl. med ofris, drubbct, klump,
osv. (jfr druva, tropp ävensom v. Frie-
sen Mediagem. s. 87, dock med annan
uppfattning av -bb-); säkerl., att döma
av form o. betyd., en hypokoristisk bild-
ning, snarast till germ. *prub- i druva,
egentl.: (liten) klump (jfr det på likartat
sätt uppkomna kub b o. stubb), möjl.
med Schade besl. med fslav. trupu, stam
m. ni., litau. truputys, smula; el. också
till no. trump osv. (se trumpen), lik-
som klabb till klamp. Motsv. två
förklaringsmöjligheter gälla även för
k u b b. — Även använt om sätt, lynne
o. d.; med samma betyd. -utveckling som
i trumpen. — Härtill också vb. trub-
ba, O. v. Dalin, nu vanl. i den unga
förb. trubba av; möjl. elliptiskt till
trubbig o. sammansättningar med
t r u b b -.
1. truga, numera i riksspr. blott:
enträget söka förmå o. d., i dial. även:
hota; i den gamla betyd, 'tvinga, för-
trycka' t. ex. i ä. bibelövers.: 'Den ogud-
aktige trugar den rättfärdige' Psalt. 37:
12, fsv. prugha (thruwa, se nedan), hota,
tvinga, förtrycka, truga = senisl. pruga,
hota, no. truga, da. true ds. (om formen
jfr nedan); ett speciellt nord. ord, av
germ. "prugön, besl. med trycka o. av
somliga även fört samman med litau.
trukstu, truksti, brista, gå itu; till en ieur.
grundrot tru; se t rå 1 o. följ. Ordet är
sålunda sannol. avlägset besl. med de
västgerm. orden för 'hota' germ. *prau-
jan = fsax. githröön, fhty. drouwen,
drewen (ty. dräuen), ags. préan, även:
ansätta, plåga, jämte germ. sbst. "prawö-,
hot — t. ex. fhty. dröa, vartill dever-
bativet ty. drohen, hota. — Med över-
gång av gh (g) till w i y. fsv. även
thruwa, ä. nsv. trufoa t. ex. Gustaf II
Adolf, Agneta Horn o. 1657, sydsv. dial.
trava, varav skånska trua = da. true.
2. truga, norrl. dial., skarbåge under
fötterna (när skaren icke bär), även:
trioga Dal., tröga m. m., motsv. no.
trug(a), trjug m. m., nisl. pruga, av
germ. *prugön, *preu%ön. Sannol. med
grammatisk växling till germ. *pruh- i
fsv. thrö i stenthrö, stenkista, stengrav,
isl. pro, urholkad stock el. sten, no. tro,
urholkat block, vattenränna m. m., ags.
pruh, ränna, kista (eng. dial. through,
flat gravsten), samt väl även till fsax.
halsthruh, halsboja, fhty. druh, fälla för
vilda djur (jfr t. ex. anv. av stock i
likn. betyd. el. fslav. kläda, bjälke, fot-
block), o. vidare möjl. fhty. druha,
truha, kista (ty. truhe, ty. dial. truch);
besl. med lett. trauks, fat, litau. trukstu,
truksti, springa itu o. d., till ie. roten truk,
klyva o. d. Alltså egentl.: något kluvet,
varav 'träkloss' o. d. samt beteckningar
för därav förfärdigade föremål. Jfr Lidén
truism
1012
trumpen
Upps.-stud. s. 82 f. o. Persson In dog.
Wortf. s. 173. Annorlunda dock om
isl. pré osv. H. Jungner Fornv. 1919,
s. 83 (: Int. truncus, trädstam).
truism, självklar sanning, särsk. sådan
som verkar banal el. utsliten, Wingård
1848: 'den gamla, som engelsmännen
kalla den, truismen', P. Hallström,
Schuck, av eng. truism, bildat av true,
sann, trogen (= trygg) -f- den grek.
avledn. -/.sm, vilken (jämte grek. -ist)
även annars ofta användes i i^are ord-
skapelser, dock vanligast av romanska
el. grekiska ordelement.
Truls, mansn., av äldre Truels, Troels
(jfr da.), av fsv. (fda.) Thrugils, växel-
form till porgils = isl.-fno., av guda-
namnet Tor o. -gisl, genom konsonant-
omkastning av fnord. gisl, egen ti.: stav
(se gissel); jfr till ljudutvecklingen
skän. Trued, Troed av Thur-, Thor-. —
Av Troels ha familjenamnen Tro il i us,
Troili o. Tro il bildats.
trum, allmänt dialektord: mule, häst-
nos, trut; även trumme = ä. nsv. t. ex.
Schroderus 1640; motsvar. östno. trumm
ds. (möjl. lån från sv.), egentl. = sv.
dial. trum, tröm m. n., stock, trästam,
avhuggen vedkubb, mlty. drum, dröm n.,
ändstycke, särsk. om varpändan av vä-
ven, fhty. drum, ändstycke, splittra (ty.
trumm, vanl. i plur. trummer, spillra),
osv., av germ. "pruma-, egentl.: änd-
stycke; i avljudsförh. till isl. prgmr,
rand, osv., av germ. *pramu- ~ mht}r.
drdme, trdme, bjälke, lty. traam ds, varav
eng. tram- i tramway, egentl.: med
bjälkskenor; besl. med lat. terminus,
gränstecken, urspr. : gränspåle, osv. (se
termin o. träns-).
trumf, 1684: 'wåga alla wåra Trumf-
fer', förr stundom trumpf(f), 1684, Dalins
Arg.; i dial. även tromp (av trump lik-
som t. ex. rompa av rumpa, stomp av
stump osv.) = da. trumf, från ty. trumpf,
i ä. ty. även triumph = eng. trump, av
fra. triomphe ds. == ital. trionfo, av mlat,
triumphus, ett slags spel med målade
kort, av lat. triumphus, triumf (se d. o.);
alltså väl egentl.: en färg i kortspel el.
ett kort som triumferar över de andra.
— Härtill vb. t r u m f a, t. ex. 1 769 : 'trum-
fade i bordet', med den överförda betyd.
'slå el. piska (på)', 1684: 'trumffen kächt
på Kättarne'.
trumma, sbst., Bib. 1541 :slå j trummo,
i dial. även trumba (t. ex. Vätöm. Uppl.),
motsv. fsv. trumba, rör, cylinder, av-
loppstrumma, isl. trumba, trumpet, rör,
no.: trumma, da. tromme, trumma, fsax.,
fhty. trumba, trumpet, basun, mlty.
trumme, trumma, liksom mhty. trumbe,
trumme (dessutom: trumpet, basun); jfr
eng. drum med oklart dr. Även i roman,
spr., t. ex. ital. tromba, trumpet, fra.
trompe, trumpet, jakthorn, mungiga,
snabel, varifrån eng. trump, trumpet, o.
mlty. trumpe (varifrån fsv. trumpa ds.);
se nedan. Jfr f. ö. fslav. trqba, basun,
magyar. ioromba; se nedan. Med undan-
tag för fsv. trumpa (se ovan) är det
ovisst, om de nord. orden äro lånade
el. ej; snarast dock komna från fsax.
Betyd, 'trumma' härrör från mlty. Frå-
gan om ordets ursprungliga hemland
är föremål för vitt skilda meningar o.
alltjämt höljd i dunkel. Knappast med
Settegast, G. Paris m. fl. till ett vlat.
*irumpare = triumpare, jubla, larma =
lat. triumphare (se triumf). Snarast,
att döma av ljudförb. -mb-, -mp-, ljud-
härmande; jfr de på likartat sätt upp-
komna fsv. bamba, trumma, isl. bumba
ds., sv. bomb, bom 2, kanske också
fra. tambour, trumma (för vilket dock
även andra härledningar framställts; se
tambur- 3), samt ital. campana, klocka;
grek. tympanon, trumma, föres däremot
allmänt till tgptö, slår. — Betyd, 'rör,
cylinder' utgå från betyd, 'trumpet'. —
Avledn.: ty. trommel, trumma, åkervält
m. m. = mlty. trummel, trumpet; jfr
sydsv. dial. trumla, åkervält; samt ty.
vb. trommelu, trumma, osv., varifrån
ä. sv. trumla, t. ex. Bellman, Franzén
o. 1795 m. fl. — Jfr trumpet. — Trum-
hinna (anat.), 1747 — da. trommehiude,
efter ty. trommelfell, efter lat. tympa-
num, trumhinna, trumma (av grek. tym-
pauon; se tim pel). — Trumslagare,
y. fsv. trumslaghare 1509, från mlty.
trnmmensleger, till slag, slå.
[trumme, sv. dial., mule, se trum.]
trumpen = fsv. ('te trvnpne hata the
glada' Cod. Ups. C 20) = no.; jfr sv.
dial. trumpe, tvär o. trög människa; till
trumpet
1013
tryffel
no. trump, tung starkt bygd karl, sv.
dial. trompa, kort o. tjock kvinna, sydty.
dial. trump f, klumpig person, osv.; trum-
pen alltså egentl.: lik en trump. Av
Rietz s. 751 (i fråga om trumpe) o. Noreen
Spr. o. st. 2: 122 fört till got. 'anatrim-
pan (i anatramp), tränga på, m. m. o.
trampa; alltså egentl.: '(be)tryckt,
klämd'. — I no. även trunken o. trunten.
— Jfr trubbig.
trumpet, jfr ä. nsv. trummet(e), trom-
met, Var. rer. 1538, Bib. 1541 osv. =
da. trompet, från ty.: mlty. trumpit,
trummit = mhty. trumpet, trummet (ty.
trompete), från fra. trompeite (eng. trum-
pet) o. ital. trombetta, dimin. till fra.
trompe, ital. tromba ds.; se trumma.
— Den gotiska bibelövers, har i stället
det inhemskt germanska puthaurn, till
en avljudsform till tjuta o. horn.
trupp, se tropp.
trust, Stockh. Dagbl. 1899: 'Samtliga
amerikanska trustar', från eng. trust,
egentl.: egendom som förvaltas av ett
förtroendemannaråd (a board of trus-
tees); samma ord som trust, förtroende,
av meng. trust, möjl., trots den dunkla
n-vokalen, från isl. traust (= tröst), jfr
dock Björkman Scand. Loanw. s. 285 n. 1.
1. trut (mun), t. ex. Asteropherus
1609, Lucidor; hos Spegel 1685 om ele-
fantens snabel; redan från början nästan
blott i lägre språk = no.; jfr ä. nsv.
muntrut, trut, Chronander 1649, även-
som da. trutmund, med utstående mun;
väl att sammanhålla med det dock blott
en gång belagda fno. priitr, som tycks
kunna ha haft denna betyd.; samma
ord som ä. nsv. trut, pip på kanna, 1626;
jfr mhty. driissel, strupe, men även:
trut, ags. prote, strupe, ävensom no.
trot(l), trut (som dock har biformen
trunt), o. sv. dial. trutt, flaskmun; av
en s-lös växelform till roten i strut;
se trutna. Jfr härtill t. ex. Persson
Indog. Wortf. s. 444 o. med avs. på
betyd. -växlingen t. ex. sv. dial. ////, mun,
trut, pip på kanna o. d., el. gatspråkets
pipen best. f., munnen (Thesleff). —
Däremot ej med Noreen Sv. etym. s. 72
(jfr V. spr. 3: 261: alternativt) besl. med
tryne. — Trut förhåller sig till no.
trunt som strut till strunt.
2. trut, fågeln., Schroderus Lex. 1637,
Broman 1733; av ovisst ursprung; knap-
past ljudhärmande (trutarnas läte låter
snarast 'gäck, gäck').
trutna, sv. dial., även trotna, svälla,
svullna, fsv. thrutna, motsvar. isl. prutna,
no. trutna, trotna, da. dial. trutne, till
sv. dial. troten, fsv. thrutin, throtin, isl.
prulinn, no. truten, troten, isl. proti m.,
svullnad (bildat som fsv. bruni, brand,
ftotiy flytning, spuni, spånad, svidhi, sve-
da), fsv. thruime m., svullnad (bildat
som rutme, ruttenhet, sulme, svullnad,
osv.), ags. prutian, svälla av stolthet
o. d.; väl till en s-lös variant av i strut,
till en rot med betyd, 'stå ut, vara styv
el. dyl.', se f. ö. trut 1.
try, Lonicera xjiosteum, Brahe Oecon.
1585, Franckenius 1659 osv., av germ.
"treuja- m., avledn. av trä ('trava-) av
samma slag som t. ex. häggtill hage;
besl. med ty. hartriegel, Cornus sangui-
nea, av fhty. hartlrugili m. m., (om vilket
ord se Björkman ZfdW 2: 215), avledn.
av germ. *trug- i t råg; jfr det från
germ. spr. lånade fra. troéne. Aven kallat
benved (se d. o.); i båda fallen efter
det hårda träet. — Try får ej med
Björkman m. fl. formellt identifieras
med fno. trjö, en stundom uppträdande
pluralform av tré, trä. — Om en besl.
avljudande bildning på germ. -ja se tro.
trycka, fsv. pnjkkia = no. trykkja,
da. trykke, mlty., fhty. drucken (ty.
drucken o. drucken, det senare om böc-
ker o. d.), ags. pryccan, av germ. *pruk-
kian, intensivbildning till truga såsom
t. ex. ty. bäcken till buga osv.
tryffel, Linné 1747 (väl i slit Tuber
cibarium), C. Warg 1755 = da. troffel,
från ty. trujjel; väl närmast från fra.,
jfr fra. truffe, vartill möjl. en avledn.
"trufle; sannol. med rätta härlett från lat.
tuber, murkla, knöl, svulst, puckel (jfr
tu ber k cl, urbesl. med tuva), snarast i
så fall genom formedling av ett vlat.
luferem, ackus., genom omkastning tru-
fer-. Härtill också ital. tärtufo, tartu-
folo, tryffel, potatis, enl. rätt vanligt
antagande Iran lat. lena' tuber (el. när-
mast från en oskisk-umbrisk dialekt;
jfr Brugmann Grundr.2 1: 369 med
Utter.); varifrån ty., da. kartoffel osv.
trygg-
1014
trå
(se under potatis slutet). — Enl. andra
utgår dock ty. truffél direkt från ital.
tårta folo.
trygg-, fsv. trygger, trogen, trygg,
tryggad = isl. tryggr, da. tryg (med i-
o. w-omljud) = got. triggws (med gg
sek mulärt utvecklat som i snygg) =
fsax. triuwi, flity. gitriuwi (ty. treu,
getreu), ags. (ge)triewe (eng. true, trogen,
sann, jfr truism), av germ. *trewwia-,
med samma avljudsstadium som i got.
triggwa, överenskommelse, ags. tréow,
trohetslöfte (eng. trucc, vapenstillestånd,
egentl. plnr.), fsax. trenwa, trohet, fhty.
triuwa (ty. treuc), till tro; se d. o. —
Trygg : tro ungef. = bygga : bo. —
Härtill avledn. fsv. trygp, trohet, tro, sä-
kerhet, fred m. m. = isl. irygd, en
bildning på germ. -ipö liksom frejd,
t3rngd osv.; stundom i nsv. i poesi
(trygd), t. ex. Österling. — Jfr Trj^ggve.
Tryggre, personn., upptaget från
västnord., fno.-isl. Tryggui, dels som
kortnamn till Sigtryggr o. dels urspr.
tillnamn = fsv. * Trygge i gårdn., fda.
Trygge, till trygg (stam tryggu-).
trymå, Postt. 1791 i annons; jfr 1752
i betyd, 'rum mellan fönster', från fra.
trumeau; f. ö. dunkelt (enl. somliga av
ett germ. grundord). Ordet synes ha
inlånats i språket vid ungef. samma
tid som chiffonjé, pendyl, salong,
schäslong, sekretär m. fl. beteck-
ningar från samma område. Om andra
likartade lån från fra. se f. ö. under
schäslong.
tryne, fsv. tryne = isl. tryne n., da.
tryne (en tr.), växelform till isl. trjöna f.,
da. dial. iryna; en speciellt nordisk
bildning av germ. *treu-n-, växl. med
*treu-l- i mhty. triel o. möjl. *treu-sk-
i no. muletr(j)osk, hästmule; stundom
uppfattat som innehållande en variant-
form av ie. roten der, klyva m. m. (se
tära, tjärn, torv, trasa). — Härtill
det i dial. åtm. förr rätt allmänna
trynmjöl (skämts.), snus = da. dial.
trynemel. — Ty. har i betyd, 'tryne' i
stället riissel (se rota) o. schnauze,
motsv. eng. snout (se snut); eng. dess-
utom bl. a. det romanska trunk (ytterst
lat. trunciis, trästam o. d.).
tryta, i ä. nsv. undantagsvis även
svagt böjt (t r ytte, trytt), fsv. pryta (ipf.
pröt), upphöra = isl. prjöta ds., no.
trjota, no. -da. tryte, ä. da. tryde (saknas
i nda.), got. uspriutan, besvära, mlty.
dieten, vordréten, vara obehaglig, för-
treta (se förtret), fhty. irdriozan ds.
(jfr ty. verdriessen), ags. (d)préotan, bli
trött, av germ. *preutan, st. vb. Kau-
sativum: germ. *prautian = fsv. pröta,
trötta, vartill trött (egentl. part. pf.;
se d. o.), isl. preyta, använda all sin
kraft på, driva på, kivas m. m., ags.
prietan, trötta; egentl.: komma sina
egna el. ngn annans krafter att tryta
(bildat som t. ex. det dock ej kausativa
nöta till njuta); kanske dock delvis
denom. av isl. pränt f., trångmål =
ags. préat (bildat till tryta som t. ex.
isl. braut f., väg, till bryta osv.). Om
inkoativet fsv. throtna osv. se trött.
Till ieur. roten triid i lat. trudo, tränger,
stöter, fslav. triidii (*troudo-), möda,
osv. — Part. pf. av tryta ingår i and-
truten (1753; se d. o.), sv. dial. dag-
truten, berövad dagen, taltruten, svarslös.
1. trå, längta, tråna, särsk. i sam-
mans, åtrå; som enkelt verb vanligt i
dial., men i riksspr. oftast ersatt av
tråna (se nedan), fsv. prä = isl. pra,
da. dial. traa; till sbst. fsv. prä, läng-
tan, kval (i nsv. sammans. åtrå; jfr
nedan) — isl. pra, ä. da. traa (nu at-
traa), av germ. *prawö-, egentl. 'trän-
gande, trångmål' (jfr till betyd, trängta
till tränga), o. sålunda = ags. prawu,
préa, trångmål, plåga; med samma av-
ljudsstadium i germ. vb. *praujan =
isl. preyja, längta efter, vänta, hålla ut,
no. treya, tillbringa el. fördriva tiden,
tro, vänta, tro seg, roa sig, nordsv. dial.
trö(j) (jfr det besl. sv. dial. tröka, hålla
ut, under tråkig); med avljudsformen
ags. pröivan, lida (jfr eng. throe, li-
dande), fhty. druoén. Till samma ie.
grundrot fru, tr}rcka, som i truga,
trycka. — Härtill inkoativet tråna,
fsv. präna, ävensom trånad, fsv. thrä-
nadher = no. traanad. — Sannol. är
denna ordgrupp också ytterst besläktad
med de västgerm. orden för 'hota': ty.
dräuen, drohen osv., varom se närmare
under truga (slutet). — Sbst. fsv. prä,
trånad (i åtrå), ingår i sv. dial. irå
trå
vale, trå mej osv., använt som ett slags
svordom = ä. sv. trå digh Messenius
1614, trå wåle Chronander 1647 osv.,
ännu Dalin 1853 (som 'pop.'): trå mig,
av fsv. *prä pär osv., *pra warpc; jfr
Rondeletius 1614: Tråne tu bådhe i
södher och nörr, / I öster och wäster tu
aldrigh triwes'; alltså gamla besvärjelse-
formler, där trå, såsom ofta i dylika
fall (jfr pocker, skam), kommit att
uppfattas som en beteckning för den
onde. Med avs. på vale jfr sv. dial.
tvi vale (även hos t. ex. Bellman), tivij
warde 1614, till varda, bliva. Jfr f. ö.
förf. 1600-t:s sv. s. 51.
2. trå, adj. (nu blott dialektord), trä-
gen, efterhängsen, enträgen, styvsint,
ä. nsv. t. ex. L. Petri: 'the tråå affuundz-
bukar', Sahlstedt 1773, Weste 1807 (som
'pop.'), som adv.: träget, ivrigt, t. ex.
Hunius, Spegel (som östg.), Swedberg:
'trått och trägit', fsv. enthrär, envis,
egensinnig = isl. prår ds., no. traa, ut-
hållig, tvär, styvsint, ä. da. traa, uthål-
lig, ivrig (nordeng. thraw, styvsint, ovil-
lig; från nord.); vartill fsv. prä, trotsa,
isl. prä n., styvsintbet o. d., prdinn,
egennamn, ä. da. traa, trots; av germ.
stammen pranh-, växelform till prang-
i trång; alltså ungef. samma grund-
betyd, som i föreg. ; jfr ags. pröh, hat,
missunnsamhet, ävensom träta (väl av
"pranhatian) o. enthrcetter, enthrcetlin,
envis o. d. Förf. Ark. 11: 348. — I
vissa av de nord. orden föreligger dess-
utom möjl. sammanfall med bildningar
av den under trå 1 behandlade ungef.
likabetydande germ. stammen *praw-,
tråckla, se trockl a.
1. tråd, fsv. thrädher = isl. prådr,
da. Iraad, fsax. thråd, fhty. dråt (ty.
draht), ags. prd'd (eng. ihrcad), av germ.
*prä'dn-, bildat med ie. /»-suffix (lik-
som t. ex. tåt) till ie. roten tre, vrida,
sno; även: genomborra; jfr grek. trema,
hål, tretös, genomborrad; se f. o. dr ej a,
drilla o. tarm. — I ty. användes nu-
mera draht blott om tjock tråd, metall-
tråd o. d.; annars fadern = famn; se
närmare d. o. Lat. har fihun fslav.
zila, åder (se fil 1, filé, defilera,
profil); grek. linon betyder cgentl.
'lintråd'. leur. beteckning saknas.
tråg
2. tråd i lätt på tråden, motsv.
da. los paa traaden, hör väl på ett el.
annat sätt tillsammans med tråda, enl.
Rietz till ett icke uppvisat maskulint
tråd, fot; jfr fsv. -t rop n., trampande,
upptrampad väg, sv. dial. tråd, steg,
upptrampad väg, isl. iroÖ ds., no. irod,
det av foten, som man trampar med;
jfr likbetyd. nsv. lätt på foten. Otänk-
bart är dock ej, att i stället tråd 1
här ingår, i vilket fall emellertid betyd. -
utvecklingen är oklar (jfr t. ex. Falk
Vanskabn. i det norske sprog s. 35).
I ä. nsv. i stället stundom lätt på tg-
geln (om kvinnor), t. ex. Lucidor (Sv.
Vitt.-samf. IV. 462).
tråda i tråda dansen o. d., nu blott
högtidl. el. arkais., i vissa dial. fullt
levande: trå, tro m. m., fsv. tropa,
trudha (ipf. trop, trädde m. m.), träda,
trampa = isl. troöa (ipf. traö), got.
trudan; i övriga germ. spr. ersatt av
ett (sannol. yngre) * tredan = sv. träda 1;
av omstridd o. alltjämt dunkel härled-
ning; se f. ö. tråd 2, träda 2 o. träde
o. jfr Osthoff Parerga 1: 372. Om lik-
betydande ord på germ. tr- se trampa,
trappa; jfr även under tren. Dessa
former med ir-, av vilka somliga knap-
past äro i egentlig mening besläktade,
ävensom parallellbildningar på germ.
pr- (ie. /;-), t. ex. isl. pramma, gå
tungt, mlty. drampen, trampa, litau.
trgpiu ds., m. fl., göra det sannolikt, att
vid dessa ords daning onomatopoetiska
faktorer spelat in. — Uttr. tråda dan-
sen, särsk. i folkv. (förr även //•. i dan-
sen), syftar på forna tiders gångdanser;
jfr fsv. gä i dans, da. gaa i dans, traidc
dans(en), sv. dial. gå en dans (i Smål.,
åtm. ännu på 1880-t.: gå e polketla, en
vals). I fsv. även dragha dans, varvid
kan erinras om att ordet dans hör till
fhty. dansön, draga.
tråg, fsv. irogh, trugh = isl. trog,
tia. tmg n., mlty. troch m., fhty., ty.
trog, ags. trog, troh (eng. trough), av
germ. 'truga- = ie. * dmkö-, avledn. av
it'. dm-, trä (= grek. dnj-, sanskr. dm-),
avljudsform till trä; alltså egentl.: trä-
kärl, o. besl. med fir. droehla, träfat,
tunna. Utan fc-avledn. bl. a. i fsv. Irö,
målkärl av viss storlek, av germ. "trauja-;
1015
t ra kil
10
16
trä
se tro. Jfr try. — Ty. truhe (fhty.
träha, dråhä), kista, hör snarast till
ags. hruh, kista m. m., isl. prö, urhål-
kad stock el. sten, fsv. -thrö, kista m. m.
tråka (i sht dial.), arbeta långsamt,
gå långsamt o. d., t. ex. H. Bielke 1593:
•tråkedt och lidith*, Grubb 1680: 'de
Heligas Footspåår tråka'; förr ofta:
knoga, slita o. d., t. ex. Leopold: 'jag
är arbetsam, och om jag ej flyger, trå-
kar jag' (i brev 1795, om sig själv;
Sami. skr. 6 h. s. 282, Sv. vitt.-samf. II);
rent dial. är betyd, 'klämma ihop' =
no. troka, stampa på samma ställe, nisl.
proka, hålla ut; i avljudsförh. till nisl.
prauka, hålla ut, no. trauka, västsv.
dial. tröka; rotbesl. med trycka; se f. ö.
de besl. truga o. trå 1. — I förb.
tråka ut kanske nybildning till tråkig.
— Härtill: sbst. trå k 1685. — Tråkig,
Stenborg 1781: 'Dö af hunger . .! det
är för tråkigt' (här, att döma av de
följande orden, i betyd, 'långsamt o.
besvärligt'); 1794 (om studier), 1799
(om Åbo) = no. trokng, ihållig. Jfr
Noreen Spr. o. st. 2: 123. Ordet upp-
tages ej av Sahlstedt 1773, betecknas av
Weste 1807 som vardagligt ('fam.') o.
blir i litteraturen egentl. ej allmänt
förrän ett stycke in på 1800-t. Tidigare:
tråksam.
trål el. trawl jämte vb. trål a, från
eng. trawl sbst., släpnät, som vb: fiska
med sådant; möjl. från ffra. trauler, gå
hit o. dit (fra. tröler); kanske egentl.
germ., ty. trollen, rulla, osv.
tråna, se trå.
trång, fsv. pranger = isl. prpngr, da.
träng = mlty. drange, mhty. gedrenge,
väl av germ. *prangn-. Hit hör fsv.
sbst. prång n. o. f., trångmål m. m.
(kvar i nageltrång) = isl. prpng f.,
ty. dräng (varav da. träng, brist, träng-
tan). Adj. *prangu- stämmer formellt
med litau. trankus, knagglig, som hör
till trenkti, stöta, men betydelseskillna-
den gör frändskapen osäker. Se när-
mare tränga. — Trångbodd, Berch
1747, för väntat trångboende; säkerl.,
med A. Lindqvist Ark. 25: 238, en be-
kväm analogibildning efter mönstret av
ord ss. djup-, korttänkt, lätt-trodd osv.
— Trångb röstad (om uppfattningar
o. d.), Tegnér osv., överförd anv. av y.
fsv. thrangbrgstadher, om person som
har svårt att andas; egentl.: med trångt
bröst. I bildl. betyd, väl dock påverkat
utifrån; jfr ty. engherzig (i egentl. bem.:
engbrästig), eng. narrow-minded. — Så-
som abstr. till trångbröstad i över-
förd anv. nyttjas trångbröstenhet
1890- o. 1900-t. (bildat som godhjär-
ten-, h år dn ack enhet m. fl. till adj.
på -ad, efter beska ffen-, beläsenhet
osv.; se -het), stundom trångbrösthet
Aft.-bl. 1899 ävensom trångbröstighet
GHT 1896, den senare formen däremot
allmän i ordets egentl. betyd. (o. 1645 —
1890).
1. trä, fsv. tröt, träd, trä = isl. tré,
da. tro3, got. triu, fsax. trio, ffris. tré,
ags. tréow (eng. tree); saknas i hty.; av
germ. *trewa-, motsvar. (med växlande
avljudsstadier) sanskr. däm-, dru, trä,
alban. dru, trä(d) (möjl. dock lån från
slav.), grek. dörg, trä, spjut (till denna
betyd, jfr under ask 1), drgs, träd, ek
(jfr dryad), fir. daur (av urkelt. *daru-,
ie. *drru-), ek, fslav. druva, trä, litau.
dervå, töre, osv.; av ie. *doru-, *deru-,
*dru- m. m.; f. ö. stambesl. med tjära,
try, t råg, töre o. sannol. en del ieur.
ord för 'stark, fast', t. ex. grek. droön
Hesych. Se bl. a. Osthoff Etym. Parerga
s. 98 f. o. jfr try, ävensom de sannol.
besläktade tro, trygg ('fast som trä el.
ek'); jfr även (dial.) trö. Trä (av germ.
*trewa-): grek. dörg — knä (av germ.
*kneiva-): grek. göng. — Enl. somliga
har ordet äldst betecknat eken o. först
sedan fått betj^d. 'träd' el. 'gran, fura'
(jfr töre, tjära) samt tjänar f. ö. jämte
betyd. -utvecklingen hos fura (jfr lat.
quercus, ek) som stöd för den uppfatt-
ningen, att germanerna från ett ekom-
råde invandrat till nejder, där furan
var det förhärskande skogsträdet; av
andra anses betyd. -växlingen bero på
övergång från ek- till barrträdsvegeta-
tion. Otänkbart är väl dock ej, att betyd. -
växlingen i stället, åtm. delvis, samman-
hänger med att trädslagen växlat i olika
trakter o. ätten allmännare beteckningför
'träd' (som dock själv mycket väl kun-
nat utvecklas ur ett specialnamn) tillagts
det slag, som å en viss ort varit förhär-
trä
1017
träde
skande; jfr enahanda förhållande med
sädesnamnen (se under korn o. vete).
Jfr t. ex. Hoops Waldbäume s. 115 f.,
Hirt Indogerm. 1: 314 o. om liknande
betyd. -växling hos trädnamn under bok
1. — I alla händelser föreligger här en
urindoeuropeisk trädbeteckning; jfr t. ex.
(de inom flera språkfamiljer uppvisade)
al, alm, björk 1, hassel, sä lg. —
Träsnitt, Möller 1755, förr även -schnitt
= da. trcesnit, övers, av ty. holzschnitt,
jfr eng. wood-cut.
2. trä i uttr. ett trä ostron, ett
gammalt rymdmått för ostron o. hum-
mer (för ostron 200 st., tidigare 16 kan-
nor), av fsv. trce i betyd, 'av trä förfär-
digat förvaringskärl, tunna'. I da. däre-
mot en tonde östers, i ty. austernkorb. —
Ostron säljas numera i fastager o. dus-
sinvis; men räkningen i trä förekom
ännu under 1900-t:s första årtionde. —
Härtill spilträ, Växiö 1685 — 1887, förr
brukat rymdmått för torra varor (48
kannor), bl. a. o. särsk. för saltad fisk;
till en biform (spila) av spjäle (se d. o.).
Sammans.: sp il trästunn a, 1739 osv.
[träackelse, sv. dial., lakrits, se un-
der teriak.]
träck, fsv. thrcekker = isl. prekkr, ä.
da. trcek, mlty., ty. dreck (varav nda.
drcek), av germ. *prekka-, av äldre *preg-
na- el. *prekna-, enl. Torp Spr.-hist.
Stud. s. 178 f. besl. med grek. iärganon,
oklart vin, o. stergdnos, dynga, Hesych.
o. enl. Persson Indog. Wortf. s. 454 f.
även med lat. stcrcus, dynga, träck, litau.
triszti, gödsla, m. m.; i så fall ie. växel-
former (s)ierg, (s)treg o. (s)terk, (s)trek.
träcka, sv. dial., o. (enl. Thesleff) i
lägre slang, draga, även (t. ex. Vätöm.
Uppl.): gå framåt (om båtar), ä. nsv.:
draga, tåga, t. ex. Tegel 1622 = da.
trcekke, draga (i da. ofta i st. f. det in-
hemska dragé), från mlty. trecken, st.
o. sv. vb, draga, begiva sig = boll. trek-
ken, ty. dial. trecken, ffris. trekka, av
germ. *trakjan, avljudsbildning till germ.
*lrekan, st. vb = mholl. Ireken, draga,
stöta, fhty. trechan; alltså ett speciellt
kontinentalvgerm. ord; f. ö. av ovisst
urspr.
träd, väl egentl. den ur fsv. trce{e)l
(med best. slutartikel) utvecklade for-
men trcedh, som förekommer ss. best.
form i fsv. o. i Bib. 1541 (trädh = kor-
set). Med formförändringen har bety-
delsespecialisering inträtt; Serenius 1741
skiljer på trä, lignum, o. träd, arbor;
Spegel 1712 har best. f. trädet. Jfr t. ex.
sv. dial. stråd, strå, m. fl. — Av fruk-
ten känner man trädet, efter Matt.
12: 33; jfr även 7: 20. — (Komma,
tränga sig) mellan trädet och bar-
ken, jfr fsv. ey är goth stinga hand
ma?llom traz och barken, motsv. i da.,
lty. (t. ex. Fritz Reuter), ty., eng. o. fra.
— Se f. ö. trä o. jfr trädgård.
1. träda, gå, trampa, fsv. tr&dha (ipf.
tr&dde) = no. treda, da. irazde, från
mlty. treden, av fsax. tredan = fhty.
tretan (ty. treten), ags. tredan (eng. tread),
av germ. st. vb. * tredan, (sannol. sekun-
där) avljudsform till tråda; se f. ö.
d. o. — Kausativum: isl. treÖja, låta
träda, av germ. *tradjan.
2. träda, sbst., i riksspr. föga br. o.
väl då i sht i betyd, 'plöjd, men icke
besådd åker', men även 'trädesåker', enl.
Dalin 1853: trädesåkers körning, fsv.
träpa i de båda förstn. betyd.; till träda
3 o. träde; se närmare dessa ord.
3. träda, köra en åker som legat i
träde, i dial. även: plöja om hösten, fsv.
tr&pa, plöja, i sht om hösten, motsv. no.
trädda o. treda med liknande betyd., om
olika slags behandling av åkerjorden;
se närmare träde.
4. träda, vb, om tråd, se tråd 1.
träde i ligga i träde, fsv. trecpe,
träde, plöjning, trädesåker, plöjd men
ej besådd åkerjord = no. tra^d(e) n.,
trädesåker, kringhägnat jordstycke, av
germ. *lrapia-, väl egentl.: mark som
får beträdas el. trampas på, i vilket fall
grundordet torde vara ett möjlighetsadj.
av samma slag som isl. fnvgr (se frejd),
kiurmr, ncémr osv.; avljudsform till
tråda o. träda 1. Det inbördes för-
hållandet mellan träde o. träda 2 o.
3 kan uppfattas på flera sätt: som
parallellbildningar el. som avledningar
(ovisst i vilken ordning); de vanliga
uppgifterna härom kunna vara riktiga,
men äro i alla händelser osäkra. — Jfr
det närbesl. isl. trgd f., (bl. a. till od-
ling) inhägnat jordstycke = fsax. träda,
trädgård
1018
träl
fh ty. trata, upptrampad väg m. m., jfr
sv. dial. trad m. ds.
trädgård, fsv. trägarper, redan i la-
garna, t. ex. Uppl.-l. = isl. trégarör
(nda. har i stället ftaue = hage); jfr
ty. baumg arten (= sv. familjen. Baum-
garten). Om formen jfr Noreen V. spr.
2: 265 (med litter.). — I fsv. även yrta-
<ja rper, ä. sv. örtagård, el. krgddagar-
dher, ä. nsv. kryddegård, dock med något
annan innebörd än fsv. trcegarper, som
väl uteslutande betecknade fruktträd-
gärden (jfr t. ex. VGL III, 123). Dess-
utom fsv. lustagardher, i gamla bibel-
övers, lustgården (paradiset); jfr 1700-t.:
lust-trägård, om prydnads trädgård, t. ex.
Linné, Grau. Mera speciella beteckningar
för 'fruktträdgård' voro fsv. aipla- el.
ceplegardher = isl. epligarör, ä. da. abild-
gard (abildhave), o. ä. nsv. nottag ård,
nötträdgård, Bib. 1541 (jfr ty. nussgar-
ten). För blomsterträdgård förekom i
fsv. o. ä. nsv. (t. ex. O. Fetri) rosen-
gardh(er), resp. rosengård(h), efter mlty.
rosengarde. Begreppet 'köksträdgård'
återgavs förr med kålgård, fsv. kälgar-
dher: kålen var tidigast så gott som
den enda köksväxten; dessutom fanns
en humblagarper (= Humlegården i
Sthlm). Om ty. garten, trädgård (fra.
jardin, eng. garden), se gård. — Sin
(något så när) moderna betydelse fick
väl trädgård i Sverige först på 1600-t.,
då trädgårdar i denna mening blevo
mera allmänna inom medelklassen: un-
der 1500-t. förekommo de förnämligast
vid slotten o. under medeltiden vid
klostren. — Hit hör familjen. Trä-
gårdh, en gammal dansk-skånsk släkt.
träffa, t. ex. 1697, vanligt först på
1700-t., tidigare även dräjfa t. ex. F.
Svart Kr. = da. tratffe, i ä. da. även:
kämpa, från ty. tre/fen = det inhemska
dräpa (se d. o.). Alltså egentl.: beröra
så att ett slag, en stöt osv. blir följden;
sålunda urspr. med personligt sub-
jekt; med samtliga sekundära anv. (utan
motsv. hos det etymol. identiska dräpa)
utvecklade på tysk botten: 'kulan, slaget
träffade honom', 'träffa ngn' i betyd,
'stöta på, möta', 'träffa det riktiga',
'träffa anstalter', 'träffa på' osv. Jfr
förträfflig. — Träff, om skott, motsv
da. trwf, trwjfcr, efter ty. treffer, även:
lott som vinner, jfr sv. \yck träff. —
Träff ning, strid (mindre än fältslag
o. batalj), Verelius 1681, Feringskiöld
1697, Karl XII 1705 = da. trcefning,
efter ty. sbst. treffen ds. (varav ä. nsv.
träffan t. ex. 1645); jfr fhty. treffan i
betyd, 'strida', ävensom det besläktade
drabbning (se drabba).
trägen, Var. rer. 1538 (importunus),
Bib. 1541 (i betyd, 'enträgen o. d.'),
L. Fetri o. 1550 (ihållande) = no. tre-
gen, förtretad, jfr ä. nsv. trägt, träget
(t. ex. L. Petri, B. Foss 1621), besl. med
isl. tregrf ovillig, orörlig, no. treg, även:
fast, tät, av germ. * trega-, växl. med
*trtégi(a)- = fsax. tråg, trög, fhty. trågi
(ty. t råge, varifrån da. tr a>g o. ä. nsv.
tråg) ds., ags. tråg, dålig; jfr, med an-
nan betydelseskiftning, sv. dial. träga,
bedröva, ä. nsv. (t. ex. O. Petri), fsv.
tr&gha, isl. trega, ags. tregian ds., till
sv. dial. träge, längtan, fsv. traghi (o.
t. ex. Bib. 1541), sorg, ånger, isl. tregi,
sorg, hinder, ä. da. trege, sorg, fsax.
trego, ags. trega m., jämte got. trigö fl
till fsax. st. vb. treg an, bedröva, pina.
Sannol., med Persson Indog. Wortf. s.
4 6, att förbinda med litau. drizti, bliva
matt el. slapp; om den tidigare fram-
ställda möjligheten av släktskap med
sanskr. drägh-, anstränga sig, plåga, se
Persson anf. arb. s. 47. I fråga om
bildningssättet se under sticken. — Hit
hör också enträgen, L. Petri 1555, med
samma betyd, av en- som i envis, fsv.
enthrär ds. (se trå 2 o. under vis 2
slutet), väl från sådana ord som en-
rådig (till en i betyd, 'ensam') o. d.
el. fsv. enh&rdhe, envishet, till ett adj.
* enharpcr, som, att döma av isl. einardr,
egentl. betyder 'enkel'.
[träh äckel se, sv. dial., lakrits, se
under ter i ak.]
träjon, Aspidium Mix mas (m. fl. orm-
bunksarter), Linné 1745 (från Smal.);
möjl. en avledn. av trä (med hiatus-
fyllande inskott av j såsom t. ex. i le-
jon) o. egentl. syftande på den till me-
dicinskt ändamål (mot mask) använda
rotstocken.
träl, fsv. prcel = isl. prddl, da. trwl
Ags. prdd (eng. t hr all) o, väl även mlty.
Trälleborg
1019
tränjon
drelle äro lån från nord. spr. Av om-
stridd o. dunkel härledning. Ofta sam-
manställt med fhty. drigil, tjänare, o.
got. pragjan, ags. prégan, löpa; i så fall
med grammatisk växling, av germ. *pra-
hila-; ie. rot trek; jfr till betyd. -utveck-
lingen grek. trökhis, löpare, tjänare (till
trékhö, löper, till ie. parallellroten dhregh
i fir. droch, hjul, osv.), grek. érlthos,
tjänare, väl till sanskr. riti-, löpande,
o. lat. rivus, bäck (se rinna), ävensom
under tjäna o. de av Brugmann IF
19: 380 f. anförda analogierna, av vilka
dock somliga äro osäkra. Annorlunda
Falk-Torp s. 1293. Litteratur se f. ö.
Boisacq under TQé%(d, Falk-Torp s. 1568,
Olsson Appell, sbst. ss. 25, 553. — Sv.
dial. trål, no. tral i betyd, 'valk el. knöl
i handen' är väl härtill en bildl. anv.,
med syftning på det hårda arbetet. —
Icke så sällan i ortn. t. ex. Trä lar p
Smål., Trälebo Ögtl., Trällebo Smål.
(äldre former se Lindroth Ymer 1916
s. 199); alltså: 'trältorpet' osv.
Trälleborg, fsv. prcelaborgh, med mot-
svarigheter i Danmark (täml. allmänt),
Norge (prcvlaborg vid Oslo, 1100-t.) o. i
Ryssland (lty. Dhrelleborch 1268, nu ry.
Cholopj gorodok, av cholopu, träl); över-
allt namn på gamla primitiva runda
vallar el. befästningar; egentl.: trålarnas
borg; möjl. enl. A. Bugge NoB 6: 93 f.
en folketymologisk ombildning av det
ryska namnet, som bet}rtt 'slavernas
borg', men vilket, då ordet slav, träl,
var nästan likalydande med folkslags-
namnet (se f. ö. slav 1, 2), av de svenska
väringarna uppfattats som innehållande
detta förstnämnda ord. Från Ryssland
(Novgorod) har i så fall namnet sedan
vandrat till de tre skandinaviska rikena.
trän, järnvägståg, 1850-1 870-t., enstaka
även senare, se träng.
träna, C. G. Wrangel 1885, 1886 o.
G. A. Nybheus 1886, om hästar; i formen
tränare redan 1882 (Tidskr. f. idr.);
även trän era, 1835 (om häst), i betyd.:
uppskjuta, förhala redan Karl X Gustaf
1657 osv. = da. trame o. trcenere, ty.
trainieren, efter eng. train, från fra.
trainer, draga (se träng).
träng, milit., i modern, betyd. 1880-t.,
jfr 1647: 'mine bestar och annan trein',
1768: 'Belägrings Tram', från fra. train
(varav eng. train, varifrån da. tram), till
fra. trainer, släpa, draga, av ett vulg.-
lat. iraginare (vilket man antagit vara
besl. med lat. tiahere, draga). Alltså
egentl.: släp, följe. — Samma ord är
den under 1840 — 1860-t. vanliga beteck-
ningen träng för 'järnvägståg'; då även
trän o. ångvagnsträng (se tåg 3). —
Jfr träna.
tränga, fsv. pramgia, tränga, trycka,
tvinga, nödga; motsv. isl. prongva, da.
tra>nge, mlty., mhty. drengen (ty. drän-
gen), av germ. *prangian, *prangwian(?);
iterativum-intensivum el. möjl. urspr.
kausativum till germ. st. v. *prengan >
*pringan, motsv. isl. prgngva, tränga,
tränga sig, fsax. thringan, ty. dringen
osv. samt med Vernersk växling got.
preihan (av *prinhan). I isl. prongva,
prgngva, synes v vara suffixalt; kanske
från den urspr. rz-stammen prpngr. Ie.
rot trenk, knappast till litau. irehkti,
stöta, osv. (se trång); möjl. med Bar-
tholomae ZfdW 4: 252 besl. med avest.
praxtanam, gen. plur., de samman-
trängdas. Jfr trå 2, trängta o. träta.
— Lagspråkets i oträngt mål har
motsvarigheter i fsv.; jfr fsv. oprcengder,
icke tvingande, icke nödgad.
trängta, fsv. thrcenkta, motsv. ett
germ. *prangatjan, till tränga, bildat
som längta till fsv. langa, längta; alltså
med samma betyd. -utveckling som i trå
1. En parallellbildning föreligger väl i
träta (av * pranhatjan).
tränjon, bären på Vaccinium oxyco-
coccus, tranbär, Oxenst. brev. 1040, Palm-
cron 1642 o. hos botanisterna från 1600-t.,
i dial. även Iränjer, tranjuton (-er). Väl
en elliptisk bildning till tranbär (förr
även lrän(c)bär) i anslutning till gamla
fruktnamn på -o/i; jfr hallon : hållbar,
hjortron : hjorlerbär, lingon : lingbär,
mjölon : mjölbär, o don : odbär, ol-
v on : ulvbår, sv. dial. hönson : hönsbär,
klason : klasbår, kråkon : kräkbär (möjl.
med omljudet efter kräkling, kråkbärs-
ris), ä. nsv. svalon, blåbär, odon : sval-
bär. Med dunkelt j : ordets ålder talar
emot, att detta, såsom gissats, kunde
härröra från sv. dial. båljon, dvs. bälg-
bär, om blåbär (till bälg, buk, alltså
1020
att jämföra ined likbetyd, blåbukar).
Otänkbart är därför ej, att bär före-
ligger en ombildning på -o/j av ett fsv.
'Invnia, plur. "trcenior (dial. tränjer),
alltså en avledning av trana, uppkom-
men parallellt till t ra n b är.
1. träns (snöre, galon), r., 1778 (neutr.)
= da. trense (på dräkt, vid knappbål),
från resp. boll. I rens p. lty. trense, av
span. trenza, fläta, åttatrådigt rep. Oklart
är förhållandet till likabetyd. ital. treccia
— fra. iresse, varav eng. tress, loek, o. ty.
Ircssc, galon, varav da. tresse, ä. nsv.
tress Serenius 1734. Båda böra sannol.
ytterst till lat. ord för 'tre, tredje, tre-
dubbel': lertius (fra. tresse; närmast till
vb. tresser, fläta), resp. trinus, bl. a. tre-
faldig (span. trenza; närmast till vb.
trenzar). Jfr i så fall till betyd. -utveck-
lingen under dräll o. sammet. Se
även följ.
2. träns (betsel), 1707?, Dalin 1740:
trenls(en), Lind 1749: et träns = da.
trense, från ty. trense = träns 1.
träsk, jfr Messenius: 'träsket Mälar',
fsv. prazsk, insjö, träsk. Ordet saknas
i sydsv. dial., men är allmänt i vissa
sveadial., på Gotl., i Norrl., Finnl. o.
Estl.; i Sveal. (med några undantag)
liksom i riksspr. i betyd, 'moras*, men
f. ö. '(något större) insjö' (såsom t. ex.
i Lutet räsk, 01. Magnus: Lulalrcsck);
förekommer ej i Norge o. Danmark.
Av ännu ej säkert fastställd bärledning.
Enl. Hultman Finsk tidskr. 1920 s. 449
av germ. * pranhiska-, till sv. dial. trå,
halvt upplöst is, isl. pråna, upplösas,
ruttna, litau. trészti, ruttna. I de finnl.
ortn. Träiska o. Treijsk(e)bi) föreligger
då samma ljudutveckling som i fsv.
heist = häst av *hanhista-; jfr samme
förf. Finsk tidskr. 1921 (Finlandssven-
skarnas härkomst s. 37 f., separ.). Man
kan också utgå från ett germ. *praiska-;
jfr i så fall till ljudutvecklingen under
fläsk. Kanske emellertid (såsom f. ö.
redan Karsten förmodat) ej av germ.
ursprung. Även sjö o. tjärn sakna
tilltalande förklaring. — Liden har vid
framställandet av sitt tolkningsförslag,
Ark. 13: 45, ännu icke känt de fsv. for-
merna på p.
träss el. tress. t. ex. träss äss, tär-
ningskastet n/i, 1846: 'Tre (heter) Tress
eller Drei', av ä. fra. treis (fra. trois).
träta, i ä. nsv. o. dial. även trätta,
fsv. prcet(t)a, envisas, envist motsäga,
träta = isl. prebtta, da. tr<e, väl av
germ. *pranhatjan, ett iterativum-in-
tensivum till germ. *pranh- i fsv. pra,
trotsa, osv. (se trå 2), grammatisk växel-
form till tränga; jfr parallellbildningen
trängt a. Förf. Ark. 11: 348. Man
kunde dock också tänka sig ett germ.
*pranhti-an, avlett av ett vbalsbst.
'pranhti-, liksom t. ex. tvätta till
*pwahtu-, isl. hdelta, risk, riskera, av
*hanhti-, m. fl., jfr under skätta. —
Härtill sbst. träta, i ä. nsv. ofta trätta,
fsv. prä>t(t)a = isl. prét{t)a, da. tr&tte.
— Om växlingen -tt- -t se Noreen V.
spr. 4: 74. — Ingår säkerl. i vissa av
de icke få ortn. på Trät-, Trät t (e)-,
med syftning på omtvistade egor, ängar,
fisken o. d., t. ex. Trätängen Vgtl.
(så redan 1616), norrl. T rättforsen,
-varpet, Trättgärde Jtl., jfr fsv.
Traztogairdhe Kim. 1. o. t. ex. 1649: 'de
voro trätse om een åcker'; i vissa andra
vattendragsnamn med samma stam, men
möjl. annan innebörd; med motsvar. i
Norge. Se förf. Sjön. 1: 652 (med litter.).
träv, dialektord, loft i lada el. fähus,
Boh.-l. = isl. pref n., no. treu, ett väst-
nord, ord; jfr isl. (poet.) prafni, bjälke;
väl avlägset besl. med lat. trabs, bjälke,
osv. (se torp); f. ö. sammanställt med
det dock dunkla grek. tråphex, bjälke
m. m. (jämte tråpex); högst osäkert.
Med avs. på bet3Td.-utvecklingen kan
jämföras under ränne.
trö, dalm., härjed., enl. Rietz (nu väl
utdött), ett sädesmått: en sjättedels
tunna, y. fsv. trö ds. (från Dalarna);
sannol. = ags. trig n., tråg (eng. tray,
tråg, fat, skål), av germ. *trauja- (jfr
hö av */jaH/a-), till samma avljudsform
(drou) av trä (germ. 'treu-) som ingår
i grek. droite, (bad)kärl av trä; jfr även
sanskr. dröntain, tråg. En motsvar.
ja-bildning av "treu- föreligger i try;
en annan avljudsform i tråg (germ.
*tru-za-). Se Holthausen IF 17: 294,
Liden IF 18: 413.
[trö, sv. dial., hålla ut, se trå 1-1
trög, nordsv. dial. t rang, träng, fsv.
tröja
1021
tröskel
trögher, trög, ovillig = no. träng, ovil-
lig, ä. da. treg ds. Ran ej, åtm. direkt,
förbindas med likabetyd. isl. tregr osv.
~ ty. träge (se trägen; jfr dock Persson
Indog. Wortf. s. 47), utan bör närmast
sammanhållas med isl. traudr, ovillig,
no. traud, da. dial. traden, långsam.
Enl. Noreen Sv. etym. s. 40 egentl.
samma ord, där d mellan ett sonan-
tiskt o. konsonantiskt u övergått till £
(jfr t. ex. no. blang, raug jämte bland
= blöd o. rand = röd samt se under
fyra); -g skulle alltså ha uppkom-
mit i kasus av tranör med u i ändei-
sen. Synnerligen ovisst är dock, om
man bör sammanställa g-et i fsv. trögher
(sv. trög osv.) med det, som i väst- o.
nordskand. dial. uppträder i träng,
blang, saug (= isl. sauÖr) osv. Sanno-
likt beror i stället detta på en speciellt
dialektisk utveckling, o. g-et i fsv. trö-
gher, ä. da. trög bör förklaras antingen
i enlighet med Noreens ljudlag el. också
såsom uppkommet genom ombildning
av ett *tröper — isl. tranör i anslutning
till det obesl., men likabetyd. isl. tregr
osv. Isl. tranda, fattas, trandla, knappt,
göra det ej osannolikt, att traudr, med
Falk-Torp s. 1295, är urbesl. med ags.
trucian, fattas, slå fel, jfr även ir. droch
(av ie. "drnko-), dålig, knapp.
[tröga, nordsv. dial., skarbåge under
fötterna, se truga 2.]
tröja, fsv. tröia (-o-), kort åtsittande
klädesplagg, i sht om vapenrock (över
el. under brynjan el. pansaret) 1300-t.
= isl. tregja i samma anv., da. troie,
från mlty. tröge, troie = mhty. treie,
troie; väl egentl. från fra. (provenc.
troie); enl. somliga möjl. från stadsnam-
net Tröges. I betyd, 'kort vapenrock'
användes förr även det likaledes ytterst
från fra. komna jacka. — Tröjan bör-
jade i Norden nyttjas som högtidsdräkt
under Erik XIV o. Fredrik II, men man
undvek den mindre förnämliga beteck-
ningen tröja, som i stället alltjämt an-
vändes om ringare plagg med samma
snitt, medan man på den finare tröjan
i regel överflyttade den gamla benäm-
ning kjortel, som burits av det nu
omoderna längre klädesplagget (jfr än
i dag da. kjole om fracken). Tröjan
höll sig till Ludvig XIV:s dagar, då de
långa skörten tillkommo, vilka under
1700-t:s senare årtionden sneddades
(frack).
tröska, ä. nsv. ofta trgska t. ex. Bib.
1541, Lind 1749, fsv. tröska 1474, äldre
prgskia, priska m. m. (ipf. thrask o.
thrgskade) = isl. prgskva, priskja, da.
terske; urspr. starkt vb, urnord. *presk-
wan, vars presens *preskiviR > *priskwin
medelst w-omljud givit upphov till den
fsv. o. isl. i/-vokalen (varav nsv. -ö-);
med avs. på formerna i övrigt jfr Kock
Uml. u. Br. s. 206 o. Noreen Aschw.
gr. passim (se registret); jfr f. ö. fsv.
thruska, ä. nsv., sv. dial. truska ds., väl
efter part. pf. liksom mlty. dorsehen; i
sv. dial. dock delvis av -g-; motsv. (utan
-w-) got. priskan, mlty. derschen (dor-
sehen), fhty. drescan (ty. dreschen),
ags. perscan (eng. thresh, thrash, även:
prygla); egentl.: söndertrampa med föt-
terna; besl. med litau. treszkii, treszketi,
knacka; jfr även litau. tre' szkiu,tré'kszii,
pressa. Ytterst med presen tiskt sk-
suffix (jfr läs k a) till roten i lat. ter o
(perf. trwi), gnider, grek. teirö ds., jfr
lat. trituro o. grek. tribö, tröskar, lat.
trlticum, vete (egentl.: trösksäd), osv.
Bildningen av det germ. verbet är f. ö.
i enskildheter omtvistad. Jfr tröskel.
— Från germ. spr. sannol.: ital. tres-
care, stampa med fötterna, dansa, ffra.
trescher, dansa. Enl. H. Petersson IF
24: 261 dock snarare att sammanställa
med träda o. traska, varemot Meyer-
Lubke WuS 1: 215 n. 3; jfr även
Briich Vulg.-lat. s. 167. — Härtill in-
strumentalbildningen germ. *preskila- =
ags. perscel osv., slaga, jfr skå. dial. tor-
skel, klappträ; se slaga slutet o. p lägel.
tröskel, Bib. 1541, Lex. Linc. 1640,
Sahlstedt 1773 osv., Var. rer. 1538: trö-
skil, i ä. nsv. även tryskoll (L. Petri),
tröskull (ännu hos Bellman), trgskel,
Hof: iröskål, tröskgål, i sv. dial. bl. a.
tröskol, Iräskvald, fsv. Ihrgskule, pri-
skulde, preskulle m. m. = isl. pres-
kpldr, preskjpldr (med anslutning till
skjpldr, sköld), prepskjpldr (efter prep,
upphöjning, avsats), no. Ireskald, fda.
therskild, da. lerskel, mlty. dreskelef (lty.
driissel), fhty. driscubli, driscufU (ty.
tröst
1022
tu
dial, drischaufel m. ni.), ags. perscold,
perscweald m. m. (eng. threshold); ett
i flera språk folketymologiskt ombildat
ord av oviss germ. grundform Cpresk-
waldu-, -ivaÖlu-. -uöla-'!), antingen en
sammansättning el. en bildning med
instrumentalsuffixet -Öl- = ie. -//- (varav
i t'h ty. -bl-, -fl), Vanl. fört till stammen
i tröska med grundbetyd, 'trampa';
jfr boll. drempél ds. till trampa. Möjl.
ingår här den sekundära betyd, 'tröska',
o. ordet bevarar i så fall minnet av
en primitiv tröskningsprocedur (Meyer-
Liibke WuS 1: 228). H. Peterssons sam-
manställning IF 24: 260 med ett ord
motsv. ry. Ireskd i bet}rd. 'trästycke
m. m.' förklarar icke den senare leden
i grundformen för tröskel. — I vissa
dial. (t. ex. i Jtl.) i stället *dörrstock.
tröst = fsv. f.: förtröstan, trygghet,
hugnad, tröst, motsv. isl. traust n., för-
tröstan, ä. da. tröst, fsax., fhty. tröst m.,
tröst (ty. tröst), av germ. * traust a-; jfr
avledn. got. trausli n., överenskommelse.
Härtill även adj. tröst i t. ex. var tröst
(högtidl. o. i poesi), fsv. tröster, trygg,
frimodig, pålitlig = isl. traustr, pålitlig,
ä. da. trest, frimodig; — ävensom vb.
trösta, i nysv. vanl. motsv. ty, trösten,
stundom även: förtrösta på, lita på,
t. ex. trösta på sina krafter, dial. o. i
dialektfärgat språk också: våga, drista
sig (hos Dalin 1853 som 'pop.'), fsv.
trösta i samma betyd. = isl. treysta,
da. treste (sig til), förtro sig till, troste*
trösta, fsax. tröstian, trösta, fhty. trö-
sten (ty. trösten); av germ. *traustian.
Egentl.: göra trygg, ingiva förtröstan
el. mod; jfr t. ex. gamla bibelövers.,
1 Tessal. 3: 2: 'styrka och trösta eder
i edra tro'; med den nuv. betyd. -skift-
ningen från uttr. som 'trösta ngn i hans
sorg, bekymmer'. Till ie. drou i grek.
droön (neutr.), fast (se f. ö. tro). Med
avs. på avledn. st jfr det möjl. besl.
npers. darust, hård, av ie. *dru-sth-.
Jfr trust. — Betr. konjugationsväx-
lingen tröste (kvar i dial. o. långt in
på 1700-t.) o. tröstade se under törsta.
— Gotiskan har i betyd, 'trösta, upp-
muntra' i stället det ej säkert tolkade
prafstjan o. i betyd, 'trösta, smeka, vän-
ligt tilltala' yaplaihan, motsv. fsax. fléhon,
smeka, smickra, ty. flehen, ivrigt bedja,
jfr isl. flår (av "ftaiha-), listig, falsk.
trött, i ä. nsv. även trott (t. ex. Lex.
Linc. 1040: trott, -heet m. m. jämte -ö-,
under tässätus m. m., jfr fsv. throtta o.
inkoat. throtna), fsv. prötter = isl. preyttr,
da. fra>t (med egentl. jutländsk över-
gång av o till ce som i ycmme, gömma,
o. ylemme, glömma); egentl. part. till
fsv. kausativet pröta (ipf. prötte) osv.,
trötta, av "prautian, egentl.: göra att
krafterna tryta, till tryta (se d. o.).
Vb. trötta, fsv. prötta, är avlett av
trött (o. sålunda ej direkt identiskt
med pröta), på samma sätt som fsv.
r&dda, skrämma, av rädd, part. till
rvépa, skrämma; sammanhängande med
en allmän tendens i språket att undan-
skjuta gamla mera primära ord till för-
mån för avledningar (jfr sv. frejdad,
men fsv. frcegher osv.), f. ö. bekant även
från andra språk (t. ex. de romanska:
fra. chanter, av caniäre, för lat. canere,
sjunga, fra. aider, av *adjutäre, för lat.
adjiwäre, hjälpa osv.). — Trött har
undanträngt det gamla likbetyd. fsv.
möper, även i Bib. 1541, besl. med väst-
germ. *möpia- i ty. miide osv. (se möda);
ävensom ä. nsv. mödd, egentl. part. pf.
till vb. möda. — Härtill inkoativet
tröttna, fsv. thrötna, som undanträngt
den äldre avljudsbildningen ä. nsv. (t. ex.
Dalins Arg.) o. sv. dial. tröttna, fsv.
throtna = isl. protna; jfr b löt na, men
fsv., isl. blotna.
tsar, från ry. tsar, uppkommet ge-
nom ordets bruk som titel (ungef. som
kung av konung, bisp av biskop)
av ä. ry. tsésan, av fslav. césafi, kejsare,
konung, lån från got. kaisar, av Caesar,
varom närmare under k ej sare. — Fslav.
k'esafi däremot från bibelgrek. kaisar.
— Tsar upptogs som titel av storfur-
sten Ivan IV; dock fr. o. m. Peter den
store officiellt utbj^tt mot imperaior,
men kvarlevande i icke-officiell stil. —
Ä. ry. tsésan kvarlever i (det även i sv.
förekommande) tsesarévitsch', tronföl-
jare, egentl.: kejsarson.
tschakå, se sch ak å.
tu, i i tu, tudela, tu man(na)-
hand, tu tal, sv. dial. tulle tre {try),
dvs. två eller tre, fsv. tu, neutr. till
tub
1023
tukt
tve, två; se i tu, Tu hundra, tum is
o. två. O ni uttr. taga itu med se
under taga. — Jfr ä. sv. tuan, tvåan (i
spel), t. ex. Bellman.
tub, Block 1708: 'Fjärsyns-Glas eller
Tuber', Bilberg 1708: 'tuber eller Kij-
kare', Polhem 1715: 'öretub' = ty. tube,
ungt lån från lat. tuba, rör m. m. (=
följ.), f. ö. dunkelt.
tuba, t. ex. Atterboms Minnen; även
i bastuba 1849; konstruerad i Tyskl.
1835; från lat. tuba, trumpet, rör (=
tub).
tubba, fsv. tubba, tobba, från mit}'.
* tubben, tobben, locka, rycka, slita; en
intensivbildning (med förlängd media),
som förhåller sig till det delvis lika-
betyd, ty. zupfen = no. tuppa som
rubba till ty. rupfen el. som sv. dial.
rugga till rucka. Om orden, såsom
stundom antages, äro besl. med topp 2,
är ovisst.
tuberkel, Bergius 1782 = ty. luberkel,
jfr fra. tubercule, av lat. tuberculum,
liten svulst, dimin. till tuber, svulst (se
tryffel o. tuva).
tuff, hårdnad vulkanisk sand, aska
o. d., T. Bergman 1774; jfr tuff st en
Brunius; Schroderus 1639: toopsten; från
ty. tuff, tuffstein, ä. ty. även toff-, av
fhty. tuf-, tubslein, från lat. tö(p)hus
(varav ital. tuf o), f. ö. självt lånat till
lat. från någon ej säkert fastställd källa.
Andra likartade högtyska lån äro t. ex.
flöts, kobolt, nickel, spat, väcka 1.
tufsa till, banna, 'sträcka upp', bringa
(håret) m. m. i oordning, Lind 1749
(då ännu ett dialektord), Envallsson, i
Utter, egentl. först på 1800-t., förr även
tofsa till t. ex. Weste, o. tofsa Ull t. ex.
Lind, Hof, avlett av tofs resp. tufs,
särsk. i betyd, 'oredig lock'. Formen
tofsa beror på dialektisk utveckling av
ö ur äldre ö, Kock Sv. ljudhist. 2: 125;
knappast med Noreen V. spr. 3: 231 av
äldre "tgfsa. Jfr till betyd, under tu-
ska till.
tugga, vb, fsv. tugga, logga (ipf. -adhe),
snarast av urnord. "tuwwön (med in-
skott av gg såsom i hugga osv.), jfr
mhty. kuwen, tugga (ty. kauen), Olson
Ark. 29: 37 n. 1; alternativt annorlunda
Kock Sv. ljudhist. 2: 382. Fsv. logga
av tugga som gnogga av gnugga. Här-
jämte ett starkt verb: urnord. *tewwan
= isl. tgggva, tgggja (av *tiggwan, med
analogiskt i; ipf. t{>gg), no. tgggja, fsv.
tiugga (av "tgggwa, med brytning), da.
tygQe (jfr Kock Uml. u. Brech. s. 318).
Hör på ett el. annat sätt samman med
germ. *kewwan, st. vb, tugga = ags.
céowan (eng. chew), mholl. couwen, fhty.
cbiuwan (ty. wiederkäuen; om kauen se
ovan); jfr fhty. chewa, käke; besl. med
fslav. zivq, zivati, tugga, npers. zävad,
han tuggar, o. väl även armen, kiv,
kåda, egentl.: som tuggas (jfr den motsv.
betyd. -utvecklingen hos mastix; Liden
Armen. Stud. s. 68), samt lat. gingiva,
tandkött (redupl.; jfr den vetensk. ter-
men gingival), till ie. roten gieu. Sna-
rast har germ. k- i nord. spr. blivit t-
genom dissimilation efter (/^-inskottets
uppträdande Ctuggwön osv.). — Tugga
o. fsv. togga utgå ej, såsom också anta-
gits, från ett urnord. *tawwan, såsom
t. ex. hugga av *hawwan. — Härtill
sbst. tugga = no., nisl.
Tuhundra, härad i Uppl., fsv. Tu-
hundare, av tu, två, o. blindare, härad
(se hundra); sammanslaget av två sär-
skilda härader, jfr ett dombrev av 1371,
där det talas om tivaggia hundara ting.
tuja, 1753, 1798, 1884, av grek. thgia,
egentl.: doftande växt, till tbyö, bringar
rökoffer, jfr thyodes, lik offerrök, dof-
tande; besl. med det urspr. likbety-
dande timjan (se d. o.). — I forntiden
dock beteckning för helt andra växt-
arter än dem som nu kallas t(b)uja. Till
en av dessa, Th. occidentalis, har också,
med syftning på växtens ständiga grön-
ska, överflyttats den gamla benämning
livsträd (lat. arbor vitai), som urspr.
tillkom forntidens tuja, på grund av
vedens varaktighet.
tujur, t. ex. Knorring 1841: 'en ..
glad och »toujours» karl', 1843 kursi-
verat, numera mindre i bruk än bland
den föreg. generationen ; uppkommet ur
sådana fra. uttryck som toujours aima-
blc, alltid älskvärd osv.
tukt, goda seder såsom frukt av en
god uppfostran, t. ex. i tukt och ära,
hålla i tukt och Herrans förma-
ning, jfr gamla bibelövers.: 'En dägelig
tu lo
1024
tull
qwinna utan tukt är lika som en so
med ett gyldene spann (dvs. ring) på
näsone* (Sal. Ordspr. 11: 22), nu ofta
anslutet till den sekundära betyd, hos
tukta nedan, även: disciplin o. d. (i
t. ex. krigstukt); i ä. nsv. också tokt,
fsv. tukt, tokt, tykt, ofta även: höviskhet,
belevenhet, ridderlighet = isl. tykt, da.
tugt, från mlty. tucht, tukt, uppfostran,
dragande = fhty. zucht, även: avkomma
(ty. zucht), ags. tyht, uppfostran m. m.,
jfr got. ustauhts, fulländning, av germ.
'I ii h I i-, vbalsbst. på ie. -ti till germ.
'teuhan, draga (se töja, tåg 2 osv.) =
lat. ducti- i ductio, förande. — Härtill
vb. tukta, förr även 'uppfostra', t. ex.
gamla bibelövers.: 'en wältuktad qwinna
står icke till att betala' (Jes. Syr. 26: 18),
fsv. lukta, -o-, uppfostra, hålla i tukt,
kuva = isl. tijkta, da. tugle (aga, i ä.
da. också: uppfostra), från mlty. tuchten,
även: avla = mhty. zächten (jfr ty.
ziichligen), ags. tyhtan i samma el. likn.
betyd. Med avs. på betyd, 'avla, av-
komma' jfr t. ex. de besl. mhty. ziugen
(ty. zeugen), avla, ags. tieman, vara ha-
vande, föröka sig (eng. teem), av germ.
*taugmian, lat. éducere, bl. a.: fram-
alstra; o. med avs. på betyd, 'uppfostra'
de besl. lat. éducere o. éducäre samt ty.
erziehen i samma betyd., egentl.: föra
ut, upp, ävensom da. opdrage. — Jfr
tukt. — Tukthus, 1624: Barna- och
Tuktohus, 1631 (tucht-), 1649 (luchte-)
osv. = da. tugthus, efter lty. tuchthus,
ty. zuchthaus; äldst egentl.: arbetshus,
uppfostringsanstalt, i Sverige tidigast
för bl. a. hittebarn, tiggare o. d. —
Tuktomästare, fsv. tuktomcestare (tyk-
to-), i ä. nsv. o. fsv.: uppfostrare, färare
= da. tugtemester, efter ä. mlty. *tuchie-
o. *tiichteméster, jfr mhty. der zuhte mei-
ster. Tamm Sammans. ord s. 153. Alltså
ej närmast från mlty. tuchimésler.
tule, sv. dial., (lustig)kurre o. d., även
i ä. nsv., t. ex. 1730: 'En underlig tule',
jfr Spegel Gl. 1712 = no. tule, lustig-
kurre, ung tjänare, ä. da.: karl, jfr no.
tul m., våp, fjant, fris. tule, skämt, holl.
tuil, nyck o. d.; med omljudsformerna
sv. dial. tyla, vara lustig, nojsa, även i
ä. nsv. t. ex. 1638, 1756, jämte tylare,
no. tyl(e), -a, våp o. d. En del motsvar.
ord betyda 'träla, slita', t. ex. sv. o. no.
dial. lula med no. sbst. tul m., jfr sv.
dial. tyla, vara långsam, söla; kanske
snarast än skilja från de föreg. Jfr
t u re.
tulkört, Gynanchum vincetoxicum,
1753, 1774; tidigare tulk(e)gräs Linné
1745 (en gång, av misstag, använt om
Spirsea ulmaria), Aspelin 1749 m. fl.
Namnet har införts av Linné, som under
sin gotländska resa hörde det på gotska
Fårön; enl. E. Fries o. Rietz efter det
på Gotl. o. Öland förekommande fågel-
namnet tulk, tolk, Totanus calidris; alltså
i detta fall av samma slag som det sy-
nonyma svalört.
1. tull, i år tu 11, t ull pin ne osv., sv.
dial. tull, topp på ett växande träd, topp
pä växande säd = isl. pollr, träd, stock,
pinne, da. /o/(/), årtull, motsv. mit}'.
dolle, dulle (varav ty. dolle, dulle), ags.
pol(l) (eng. thole, thowl), årtull; med
avledn.: sv. dial. tulle, tallstrunt, tylla,
halvalnslång grantelning. Härtill det
finska lånordet tulla, -o, -u, årtull.
Samma stam ingår i flera ortnamn, t. ex.
Tullgarn, fsv. Thullagarn m. m. (se
f. ö. Garn), Tullan äs, Tull sj ö m. m.,
ävensom (enl. Palmér NoB 4: 70) i Till-
berg a Vstml., fsv. Thyllybergha (dvs.
Thylli-), till en avledn. *pylle, trävirke
o. d. (kanske särsk. fur el. gran), alltså
en bildning av samma slag som Täll-
berg, fsv. Tazlleberghe, till *pa?lle, tall-
lund (se tall), Björkeberga, Böke-
berga m. fl. Antingen till en ieur. stam
*tulno-, besl. med grek. tylos, träpinne,
spik, svulst, /-avledn. till roten tu, svälla,
i tumme osv. (se Boisacq s. 990), el.,
med Liden Stud. s. 82, av ie. *tl-n-.
2. tull (tullavgift o. d.), i vissa (åtm.
västsv. o. skån.) dial. även toll (töll; av
äldre -o-), fsv. tolder, tol(l), ackus. även:
tull, tull (ännu ej i landskapslagarna),
dessutom: i allm. utskyld till staten =
isl. tollr (i Norge redan på 1200-t.), fda.
loin, told- (i Danm. från Knut Lavards
tid), fsax. toll, tolna, fhty. zol (ty. ro//),
ags. toll, toln, även: skatteutgift (eng. toll);
med i germ. spr. växlande kön ; från
tidigt mlat. tol(l)oneum, genom regres-
siv assimilation el. möjl. anslutning till
tollere, lyfta, från lat. telönium, tullhus,
tull
1025
tum
av grek. telönion, till telones, förpaktare
av statsinkomster o. tullar, tullnär, pub-
likan (se d. o.), till télos n., tull, avgift,
utbetalningstermin, egentl.: ände, slut,
mål (se telefon), o. öneislliai, köpa
(urbesl. med lat. venum, köp). Fra. om-
bildningen tonlieu (ffra. ionnelieu) beror
delvis på ett av toloneum genom meta-
tes uppkommet "tonoleum. Andra lat.
lånord från samma område äro t. ex.
mynt o. ty. zins, ränta. Flera forskare
(såsom Persson, Noreen, Detter) uppfatta
däremot tull som inhemskt germ.; sä-
kerl. med orätt, då deras härledningar
ej förklara det i flera västgerm. spr.
uppträdande -/i-, o. i alla händelser det
germanska tullväsendet införts från Horn.
De nord. orden äro närmast komna från
de germanska grannspråken. — Gotiskan
har i stället möta (med motsvar. i ags.
o. fhty.; se muta 1). De lat. beteck-
ningarna äro portorium o. vectlgal. —
Den gamla betyd, av 'utskyld till staten'
av annat slag än (som nu) för varor, som
föras in i, ut ur el. genom ett område,
ingick i ordet kuarntiill, om avgift till
kronan för den spannmål som fördes
till kvarnen att malas (upphävd 1634).
Betyd, av 'avgift i allm.' kvarlcver i
tullkvarn, om den kvarn där perso-
ner få mala mot betalning till ägaren
(i form av en del av det förmalda),
t. ex. Berlins Naturl. 1865 (men ej
i uppl. 1880), nu ovanligt i riksspr.
utom i kameral, t. ex. Posttidn. 1914:
'Ähle skatte tullkvarn'; fordom också
om statens tullkvarnar; jfr även tull-
mäld, om dylik målning. — Härtill
vb. tulla, betala tull, i t. ex. tulla för
en vara, numera mindre br., förr (o.
enstaka ännu, t. ex. 1905) även: för-
tulla, fsv. tulla (-o-), betala tull el. ss.
el. i tull = fno. lolla, da. tolde, mlty.
tollen, tolnen, mhty., ty. zollen. I sv.
även: taga en viss procent av säden som
ersättning för målning (jfr ovan om
tullkvarn osv.); nu väl blott i dial.
Till denna senare anv. hör ordet i den
överförda o. vanl. skämts, betyd, 'olov-
ligen taga av ett förråd m. m.', .1. Leche
o. 1762 (?): 'efter torpare och månads-
folket ei hålla för synd, at tulla dem
(dvs. ärterna) under såendet (osv.)', i
Ilellquist, Etymologisk ordbok.
vidsträcktare anv.: Mark. sömn], n. 1821 :
'andras fickor . . tulla' osv. — Tullnär,
Hels. lo87: lo llenär, 1628: tolncr, 1632:
tolnär m. m., i sv. dial. även tullare (t. ex.
Skåne, även i t. ex. Per Hörbergs Lefw.-
Beskr.), tollare, motsv. isl. tollari, da.
folder, mlty. tolner, fhty. zollanäri (ty.
zöllner). Av de många okvädinsord, som
förr brukades om tulltjänstemännen,
kvarlever väl ännu tull sno k, o. 1730:
lull-snoker, Bellman: 'tullsnok, öppna
bommen' (vid Norrtull), 'Undan, birfi-
lare, skoputsare, tullsnokar och matro-
ser', E. Carlén, Blanche m. fl,; jfr under
griphumme r. — Det gamla ordet för
'tullhus' är lullbod, ännu t. ex. Dalin
1853 (med hänv. till tullhus), redan i
NT 1526 (told-) o. i fsv. (tolbodh) =
da. toldbod.
tulla, vb, se föreg.
[tullare, skå. dial., större strand-
pipare, se strandrulli ng under
strand.]
Tullgarn, ortn., se under tull 1 o.
Garn.
tulpan, Schroderus Com. 1640, i ä.
sv. ofta lulipan, t. ex. Lucidor, även
tul pann 1659 o. tylipan t. ex. 1685; av
ä. ty. tulipan, av ital. tulipano (tulipa),
av turk. tulbend, turban, efter blom-
mornas form (se turban). — Hos Måns-
son Träg. 1643: tulper, jfr ty. tulpe.
tulta, vb, Lucidor 1668; jfr sbst.
tulta, liten flicka, Spegel 1685; till sv.
dial. tult, något hoprullat = no.: bylte;
£-avledn. till tull- i sv. dial. tulla, tylla,
något hoprullat, no. /////, ulltott, hårlock,
bylte, tulla, virvla runt, veckla ihop,
tumla om m. m., da. tulle, liten flicka;
enl. Torp Etym. ordb. s. 815 av 'purla
= ty. dorlen, vrida sig runt (rotbesl.
med drehen, vrida; se dr ej a); dock
mycket ovisst. Snarast av imitativt
urspr. ; jfr de under rulta anförda
bildningarna.
tulubb, även (åt m. förr) uttalat lu-
lupp, Dagl. Alleh. 1808: tul(l)up(p), Ce-
derborgh 1810: tulubb, av ry. tuhipu,
fårskinnspäls. Från ryskan komma yt-
terst också sjubb o. sobel; jfr även
körsn ä r.
tum (längdmått), y. fsv. lliuin n. =
fda. tom(b), egentl.: tumme, o. i t. ex.
65
t u in is
1026
tumme
no , da. o. (stundom) ty. betecknat med
ordet för detta finger, av germ. *puma-
(se f. ö. tumme). Jfr med samma
dubbelbetyd, avledn. isl. pumlungr samt
lat. pollex (fra. pouce) ävensom de från
namn på kroppsdelar likaledes utgående
aln, famn, fot o. f. ö. t. ex. fsv. finger
(= ä. nsv., t. ex. 1750) el. lat. digilus
o. grek. däktylos, finger, i samma anv.
- Tyskan har i stället i regel zoll =
lty. /o// (varifrån ä. nsv. toll, t. ex. i
kung!, förordn. från 1740-t. : 'en tum
eller toll'), se Tolken; engelskan inch,
av ags. ynce, av lat. uncia, se u n s.
tumiSj slangspr., i uttr. på t., på
tu man hand; med m från man o.
samma ändelse som i bon dis, bond-
ånger, byx is, byxångest, dekis o. d.
tumla, Sehroderus 1629, Stiernhielm,
förr enstaka även -y- (t. ex. Sehroderus
1639: 'tymblar öfwer enda', i den ty.
texten: 'fället uber einen Hauffen') o.
-o-; av Columbus anfört som ett tal-
språksord = da. tnmle, från ty.: mlty.
tumelen = fhty. tumalon (ty. taumeln),
med avljudsf. mhty., ty. himmeln, öfris.
tummelen; jfr fhty. turnén, röra sig i
ring, tumla, ävensom ags. tumbian,
tumla, dansa (jfr eng. tnmble, tumla),
isl. tumba, falla omkull, sv. dial. : vältra
sig. Förh. mellan de lty. o. hty. for-
merna synes vara oklart: i ty. hade
man väntat sig z-. Utan tvivel beror
formväxlingen på, att orden, som sakna
tillfredsställande härledning, ha ett imi-
tativt el. ljudmålande ursprung; jfr boll.
tuitelen, tumla, som har en utpräglad
karaktär av dylik bildning. På samma
sätt återför Meyer-Liibke Etym. Wb.,
säkerl. med rätta, fra. tomber, falla,
ital. tombolare, falla huvudstupa, till
en ljudrot tum(b); dessa ord pläga an-
nars, utan tillräckliga skäl, anses lånade
från den här behandlade germanska
ordgruppen. — Jfr de på likartat sätt
uppkomna ramla, rumla.
1. tumlare, liten bägare utan fot,
Stiernhielm: 'diupe Tumblar'; 1708:
tumlare, motsv. ty. tummler, eng. tnmb-
ler osv., jfr det mindre vanliga sv. tum-
Ung — da.; till vb. tumla; egentl.:
som (lätt) tumlar el. faller omkull.
2. tumlare, Phocama communis, mar-
svin, Linné 1745, motsv. = da. tum-
ler, ty. tummler, tummler osv., till vb.
tumla; efter djurets rörelser i vatten-
ytan. Ovisst i vilket språk ordet upp-
kommit. Hit även ä. nsv. tymbling ds.
U. Hiärne.
3. tumlare, en duvras, se följ.
tumlett, en ras av tamduvan, jfr
Dagl. Alleh. 1771: Tumlctt-Dufuor, Sv.
Nilsson 1858: tummelett; även tumlare
el. tumlareduva, motsv. da. tumler,
ty. tummler, tummeltaube; efter den
tumlande flykten.
tumma (på ngt till bekräftelse), vard.,
t. ex. Topelius 1864; jfr Lucidor: 'Gier
sitt Paar Ohl mäd Tummen / At hwadh
Jagh sagt / är sant'; till följ. Bruket
att bekräfta ett avtal genom att på visst
sätt beröra varandras tummar förekom-
mer även i norra Tyskland; jfr ä. ty.
mit daumen und mund geloben. Möjli
satte man härvid liksom tummen i pant:
avhuggning av detta finger var f. ö. i
äldre germansk tid ett icke sällan före-
kommande straff. Men lika väl kan
uttr. härröra från den gamla föreställ-
ningen om tummen såsom egande vissa
övernaturliga krafter el. i alla händel-
ser såsom det finger, där livskraften el.
åtm. handens kraft var koncentrerad.
Med tillhjälp av tummen kunde man
göra sig osynlig, o. man sökte bemäk-
tiga sig tummen på den i galgen hängde
för att tillägna sig hans krafter el. för-
måga.
tumme = y. fsv. = fsv., isl. pumi, ä.
da. tomme (nu blott som måttsbeteck-
ning; annars tommelfinger) ~ ä. nsv.
(stundom) o. vissa dial. tume (tuma),
fsax. thumo, fhty. dumo (ty. daumen),
ags. piima (eng. tbumb), av germ. *pu-
man, besl. med lat. tumere, svälla, tu-
mulus, hög (jfr tumult, tum ör), sanskr.
tum-ra-, fet, till ie. tu, svälla, varom
f. ö. under t ju, Tjörn, total, tull 1,
tuva, t3rsk. Alltså egentl.: det starka
el. tjocka fingret. Jfr tum o. dom-
kraft, dyning (se tilläggen). Alltså
/i-stamsbildning i kroppsdelsnamn ss.
knoge, käke, lo ve, mage, mjälte,
mule, nacke, njure, näve, skalle,
strupe, tumme, dial. hale, svans, fsv.
hiarne, biasse, isl. barki, luftstrupe, sv.
tumult
1027
bringa, haka, lunga, tunga; hjärta,
öga, öra. — Avledn.: sv. dial. tumling,
ä. nsv. tymling, fsv. pumlinger = isl.
piimlungr, även: tumme i handske ~
mlty. dumelink i den senare betyd., ty.
däumling ; direkt bildade av tumme el.
avledn. av det germ. dimin. pumala-,
-ila-, -ula- i fsv. pumul-, pomal finger — -
isl. pumal(s)fingr, da. tommelfinger, nisl.
pumall ~ ags. pymcl (eng. thimble, fing-
erborg); jfr till bildningen lat. lumiiliis,
hög (se ovan). — Hålla tummen på
ögat, t. ex. hos Gustaf II Adolf; efter
tyskan; jfr eng. to bring (a person)
above the thumb, lo tum över the thumb
i motsv. betyd.. — Tummeliten,
t. ex. 1771 = da. tommeliden, motsv.
mlty. dumelinc, ty. däumling; jfr t. ex.
grek. ddktylos, dvärg, egentl. : finger (se
dadel), ävensom under det egentl. lik-
betydande pygmé. — Tum me to 1 1,
barnnamn på tummen, motsv. da. tom-
meltot, besl. med tutte o. tutta 1 el.
i alla händelser en likartad barnspråks-
bildning. I Dal. o. Jtl. även tumme-
litupp. — Härtill vb. tumma (se d. o.).
tumult, G. I:s reg. 1557, förr (åtm.
under 15- o. 1600-t.) ofta de/i-kön —
ty. osv., av lat. lumultus (besl. med
tumere, svälla; se följ. o. tumme).
tumör, från fra. tumeur, av lat. tu-
mor, svulst, till tumere, svälla (urbesl.
med tumme).
Tuna, vanligt ortnamn i mellersta
Sv., särsk. Mälardalen; ofta i sammans.
t. ex. Sigtuna (se d. o.), S kul tu na
(fsv. Skulp-), Ostuna; särsk. med guda-
namn, såsom Frö(s)-, När- (fsv. IVcer-
dha-, till Njord), Tors-, Ull (en) tuna;
men även andra personnamn, såsom
Tortuna Vstml. (fsv. Thgre-; se Tyra)
el. Är en t una Uppl. (fsv. Erna-, till
person n. Airne); stundom också med
bebyggarnas el. bygdens namn, t. ex.
fsv. Fceringatuna, egentl.: färingarnas,
nsv. Sim tuna (fsv. Simba-, av *Simboa-,
dvs. Simboarnas), Sollentuna (av fsv.
Solandatuna) osv. — Sannol. från äldre
järnåldern. Vissa västsvenska namn på
-tun synas tillhöra ett yngre skikt. —
Av fsv. tun, blott uppvisat i ortn., sv.
dial. tun, gärdesgård, inhägnad (särsk.
om mindre betesplats; i vissa dial. lön
med u till ö framför n) = isl. tån,
inhägnat jordstycke, gårdsplats, ä. da.
tun, fsax. tun, gärdsgård, trädgård, fhty.
zun ds. (ty. zaun, gärdsgård), ags. tun,
stad o. d. (eng. town); molsv. -dunum
(i gallisk form: dunon) i fornkelt. ort-
namn (såsom Auguslodunum, nu Autun,
Lugdunum, nu Lyon, Verodunum, nu
Verdun osv.), fir. dune, borg, stad; med
grundbetyd. 'inhägnad'. Med avs. på
betyd.-utvecklingen jfr t. ex. grek. (h)ér-
kos, bl. a.: gärdsgård, inhägnad o. gård,
bondgård, ävensom under gård. Se
f. ö. S. Lindqvist Fornv. 1918 s. 1 f.,
Bråte s. tidskr. s. 207 f., Sahlgren i
Rig 1920 s. 162 och under Tanum.
I Eskilstuna är namnet Eskil senare
tillagt; se Tunberg Språkv. sällsk. i
Upps. förh. 1910 — 12 s. 97. Jfr även
Romfar tun a. — Från dial. -formen lön
utgår ortn. Tonbyn Dalsl., jfr även
t. ex. G rimeton Hall. — Härtill en
del familjenamn på Tun- o. Thun-,
t. ex. norrl. -släkten Thun berg till
Tunsjö i Angerm.
tunder n., fnöske o. d., P. Erici 1582,
fsv. tunder (tönder) Rimkr. 1 == fda.
hinder (> da. tonder), isl. tnndr n., mlty.
tunder, fhty. zuntar(a) (ty. zunter), ags.
tynder, tyndre f. (eng. Under); av germ.
*tundra-, *tundrö-, avljudsform till tän-
da, alltså: antändningsmedel, en r-bild-
ning av samma slag som t. ex. foder 2
till föda el. timmer till ie. dem, bygga.
Från germ. spr. : fra. tondre (snarast
normand. -skan din.).
tung", fsv. punger — isl. pungr, da.
tung; ett speciellt nord. ord, av germ.
*punga- = ie. *tngho-, besl. med fslav.
teziku, tung, tegota, börda, litau. tingus,
trög (J. Schmidt Krit. d. Son.-theorie
s. 78). Annorlunda, men osannolikt,
Noreen Urg. lautl. s. 26 (egentl.: mas-
siv; avljudsform till germ. penh- i got.
peilian, frodas, trivas, se gedigen o.
dej li g, ävensom tillägg o. rättelser un-
der dej li g). — I sv. dial. o. fsv. även
havande, dräktig' liksom likbetyd. lat.
gravis, gravidus. — Härtill sbst. tunga,
hörda o. d., fsv. punga f. o. punge m.
= isl. pung i m.; bildat som sjuka resp.
fsv. vani (vana), vande (vånda) osv.
Jfr tyngd. — Bära dagens tunga
t Ull g" il
1028
tunik
och hetta, etter Matt. 20: 12: 'oss,
som hafwa burit dagsens tunga och
hetan*.
1. tunga = fsv., isl., fsax. — da.
tunge, got. tuggö, fsax. lunga, fhty. zunga
(ty. ziintje), ags. lunge (eng. longue), av
germ. * lungan f., liksom nästan alla
kropps delsbeteckningar av indoeur. ur-
sprung, motsv. ie. *dnghud i flat. dingua
(varav lat. lingua genom anslutning till
lingcrc, slicka, jfr de nedan anförda fal-
len; annorlunda, men säkert felaktigt
Schrijnen KZ 46: 378: /- av dl-); jfr
fslav. jezgku (av ie. *nghu-ko-; alltså
utan (/-), litau. lézuvis (för *iziwis, av
*ngh-; med bortfallet d o. senare anslut-
ning till leziii, slickar), ir. ligur o. ar-
men, lezu (med motsv. ombildning el.
kanske självständigt uppkomna), även-
som de mycket oklara sanskr. jihvä,
juhu, avest. hizvä, hizu. Alltså tidigt
utsatt för ombildningar av samma slag
som flera andra indoeur. kroppsdelsnamn
såsom orden för 'huvud', 'mjälte', 'öga'. —
Med avs. på /t-stamsbildningen i kropps-
delsnamn jfr t. ex. bringa,haka,lunga
ävensom de under tumme uppräknade
orden. — I fsv. o. isl. även utvecklat
till betyd, 'språk', jfr lat. lingua ds. (>
fra. langue osv., med avledn. language,
av *linguäticum). — Med avs. på betyd,
'landtunga' (möjl. redan i fsv.) jfr ty.
landzunge o. lat. lingua (fra. langue)
ävensom det obesl. grek. glossa i samma
betyd. Jfr likn. överförda anv. av kropps-
delsbeteckningar under hals, huvud,
kap, K i n n a, K v a r k e n, m y n n i n g, n ä s,
V ygg, ås 2. — Som fisknamn se tunga 2.
— I växtnamn, t. ex. hun d tunga, Cyno-
glossum, o. ox tunga, Anchusa, efter
bladens form. Latiniseringen Cynoglos-
sum (egentl. grek.) betyder ävenledes
'hundtunga'. — Grekiskan har för 'tunga'
en speciell beteckning, det nyssnämnda
glossa (= glosa, se d. o.). — Att den
indoeur. beteckningen för 'tunga'är fem.
(liksom för 'fot' mask.), medan benäm-
ningarna på t. ex. 'hjärta', 'lever' (lat.
jecur osv.), 'ben(kota)' (lat. os osv.) ha
neutralt kön, beror säkerl. med Meillet
därpå, att den förra var ett 'aktivt' or-
gan o. därför personifierades, medan
'hjärta' osv. räknades till de passiva. — I
Tungomålstalande, i anslutning till
Nya testarn., Ap.-g. 2: 3, 4 o. 1 Kor.
14: 2 f. — Tungspene, i ä. sv. även
-spän(e), -spänn(e) (kvar i dial.), fsv.
tungospini (spy ne), jämte ä. sv. tungspån,
till avljudsformen mlty. spöne av ä.
spone; se f. ö. spene. Den allmänna
nord. beteckningen var annars fsv. dry-
pil, sv. dial. dröpel, no. drypel, da. drobel,
dravel, dimin. till fsv. dropi, droppe,
liksom lat. uvula ds. till iwa, druva,
el. ty. zåpfchen till zapf(en), tapp; jfr
likbet3rd. grek. bålanos, egentl.: ollon.
2. tunga, fiskn., solea = no. tunga,
höll. iong, ty. zunge, efter formen; jfr
likbetyd. span. lenguado, till lengua,
tunga. Ofta i sammans. sjö t un ga.
3. tunga, börda, se under tung.
tungel, sv. dial,, ä. nsv. osv., måne,
se under måne slutet.
tungus i betyd, 'tungsint o. enstörig,
oföretagsam person, tråkmåns, döddan-
sare' är en i det svenska studentspråket
uppkommen skämtsam anv. av det lika!
lydande folknamnet (Sibirien), i anslut-
ning till tung. Ordet fanns i denna
betyd. åtm. på 1860-t, att döma av
Tungusuisan (med motiv från Uppsala)
av J. G. Schultz i Värjhugg o. stålsting
s. 85 f. : 'Nå, låt karln bli hemma, det
är en tungus' osv. — Av fosforisterna
använt som öknamn på sina motstån-
dare (Polyfem 1810, Sv. lit.-tidn. 1813
osv.).
tunik, Dagl. Alleh. 1808: tunique,
med avs. på kvinnodräkt, från fra.
tunique; av lat. tunica, ett slags under-
klädning (under togan), hos männen ofta
utan ärmar, tröja, liksom det på ett el.
annat sätt därmed sammanhängande,
likabetydande grek. khitön från semit,
spr., jfr hebr. ketönet ds. — Därjämte
med andra betyd.-skiftningar den latin-
ska formen, t. ex. L. Petri 1566 (om
vissa slags katolska mässkläder), Atter-
bom osv., o. dessutom naturligtvis om
antika förhållanden. — Tuniken som
beståndsdel av kvinnodräkten i senare
tid härrör från den antikiserande rikt-
ning på detta område, som efter franska
revolutionen uppkom i Frankrike. I sv.
var den vanlig åtm. redan 1807, antagit
tidigare.
tunn
tupp
tunn, fsv.'punder = isl. punnr, da. tynd,
motsv. fsax. thunni, fhty. dunni (ty. dunri),
zgs.pijnne (eng. thin); avgerm. *punnu-,
*punnia- (*punna-), med samma slags
deklinationsväxling som i t. ex. blid,
blöd, fast, sen osv., av ä. *punw-, till
ie. "tdnu-, fem. *tdnni- i sanskr. tanu-,
tunn, fin., grek. tany-, utspänd, lång, lat.
tennis (egentl. den gamla femininformen
såsom i mollis, se mild, o. i suävis, se
söt), jfr fir. tana, fslav. tinuku ds. Besl.
med tänja (se d. o.); se med avs. på
betyd. -utvecklingen under späd. — Da.
tijnd o. fsv. thynder (sv. dial. lönn) be-
vara väl icke i sitt y ett minne av den
gamla u- (ia-) stamsböjningen, utan y
beror kanske här på ljudlagsenlig ut-
veckling av n mellan p o. nn, nd. —
Jfr under tinning.
tunna = fsv., senisl. = ä. da. tnnde,
mlty. tunne (-o-), fhty. tunna (ty. tonne),
ags. tunne (eng. tun, ton; se ton), motsv.
mlat. tunna 800-t. = mir., ävensom fra.
tonne (jfr tonnage). Oklart: enl. som-
liga egentl. keltiskt, till fir. tonn (av
"tunna), skinn, i så fall egentl.: läder-
säck. Dunkelt är även förhållandet till
fsv. pyn, som kunde representera ett
tidigare lån, men enl. v. Friesen Xen.
Lid. s. 241 är inhemskt o. hör till
tänja, alltså egentl.: 'utspänd (hud)
säck' el. 'kärl hophållet av omspända
band*. — Om y (ö) i y. fsv. thynna, sv.
dial. tönna, fda. tynne, da. tände, nisl.
pynna osv. se Seip 2: 32, Smedberg P.
Månsson s. 18 f. (med litter.) o. Wadstein
Skr. utg. av Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI.
3: 10 (möjl. från fris). — Tunna guld,
numera obr. benämning på 100,000 dal.
smt (= 16,666 rd. 32 sk.) 1547, jfr t. ex.
Bellman: 'Jag har så der till bästa /
Tre, fyra tunnor guld', Aftonbl. 1831,
K. af Kullberg: 'Arftagarinnan till tjog-
tals tunnor guld'; efter ty. tonne goldes,
100,000 gulden el. reichstaler. Ännu
på 1880-t. (o. bland allmogen h. o. d.
t. o. m. ännu) beräknades bland en
äldre generation samtalsvis förmögen-
heter stundom efter 'tunnor guld*. —
Tunnbi ndare, ä. nsv. o. sv. dial. tunne-
bindare, med -c- i obetonad ställning
av -o-, fsv. lunnobindare, såsom flera
andra yrkesbeteckningar först uppvisat
från Stadslagen = da. tondebinder. I
ä. nsv. även bandare t. ex. Spegel, bån-
dare Lex. Linc. 1640 under viator. Om
likbetyd. sv. dial. böckare se burk o. jfr
Bottiger. — Jfr tunnel o. tunnor.
tunnel, 1831 o. 1838 om tunneln un-
der Themsen; 1843; plur. förr tunnelar
1857, 1859 = da., ty., från eng. tunnel,
av ffra. tonnel, tunna, gång välvd som
en tunna (fra. tonneau), avledn. av fra.
tonne (se tunna).
tunnor, i uttr. såsom för tunnor
tusan, topp tunnor rasande, Warn-
mark 1688: 'mäd Tunnor tusende Eder',
Dalin Arg.: 'om intet tunner tusend . .
äro lösa', G. A. Ehrensvärd 1784 i brev:
'Det är åttan sju tunnor tusande D'ai-
väl skrifvit' (om ett ode av J. G. Oxen-
stierna); knappast, såsom förmodats,
ombildning av tun der, fnöske, utan
innehållande plur. av tunna som måtts-
ord, alltså av samma slag som skock
i skock millioner o. d., jfr Atter-
bom Lycks. ö: 'O millioner / I skock
och tunnor', Topelius: 'så red kungen
för sju tunnor skock tusan'.
tupé, Sedol, Merc. 1731: toup(p)é,
från fra. toupet ds., även : pannhår,
pannlugg m. m., avledn. av ffra. top,
från germ. språk; se topp. Ordet är
numera sällsynt, helt naturligt f. ö.,
då 'tupéer' (dvs. på visst sätt uppkam-
made o. friserade pannluggar) ej längre
förekomma, men brukas t. ex. ännu av
G. B. Nyblom 1905 med syftning på
Sophus Bugge. Man kunde förr även
tala om att 'ha fått litet i tupén' o. d.,
dvs. blivit något onykter (t. ex. Win-
gård Minnen m. fl.).
tupp, t. ex. I. Erici o. 1645, Spegel
1685, jämte ä. nsv. täpp, topp, 1642,
1670 — 80-t. ; stundom även toppe såsom
i vissa sv. dial.; av topp med bifor-
men tupp i betyd, 'hårtofs o. d.' (se
tupé); en speciellt svensk beteckning.
Alltså efter tuppkammen; jfr isl. Gulh
toppr, Heimdalls häst, egentl.: häst med
guldgul pannlugg, ävensom Gollinkambi,
om Åsarnas tupp el. hane, egentl.: med
gyllene kam, Goll(in)fa.vi, hästen med
guldgul el. gyllene man. Till betyd -
utvecklingen se f. ö. b läs. — Biformen
topp kvarlever i topp -rasan de, ra-
tur
1030
turk
sande som cu tupp, o. möjl. i topp-
rida. — Det gamla germ. ordet för
tupp' är hane. Om sv. dial. kock osv.
se under ky c k 1 i ng. F. ö. ega de indoeur.
spr. en mängd l)eteckningar, av vilka
de llesta liksom hane betyda 'sånga-
ren' el. 'den som gal'; somliga däremot
i stället angiva härstamningen ss. grek.
(7i)o medos, persikas (örnis), dvs. från
Medien el. Persien, vartill möjl. även
lat. gallus, den galliske?, såvida ej detta
namn i stället (av *gal-no-s el. *gal-so-s,
jfr ry. gölosii, röst) är rotbesl. med kalla
o. sålunda betyder 'roparen'. — Det sam-
germ. ordet hane (med avljudsformen
höna) visar, att hustuppen var känd
redan av urgermanerna; på den vilda
representanten av släktet Gallus, som
sannol. en gång i mycket avlägsna tider
levat i Europa, kan namnet icke syfta.
— Om på gammal tuppkult syftande
svenska ortnamn se under hane.
1. tur, resa, tripp o. d., J. Rosen-
hane 1639: 'giöra een liten tour' = da.
tur, ty. tour, av fira. tour, av ffra. torn
= ital. torno ds., av grek. -lat. tornus
(uppvisat i betyd, 'svarvstol'), av grek.
törnos, tur, cirkelformig rörelse, svar-
vareverktyg, väl egentl. 'vridning' el. dyl.
(besl. bl. a. med lat. teres, gen i t. -etis,
lång o. rund m. m., samt avlägsnare
med ty. drehen, vrida = sv. dr ej a).
Jfr tur 2, 3, kontur, retur, tor-
nera, turist, turné, törn. — Till
den härmed sammanhängande, även i
da., ty. o. fra. uppträdande betyd, 'ord-
ning' o. d. (o. 1700: 'Nu kom touren
att . .') hör avledn. tura om.
2. tur, lycka, i uttr. spela med tur
1815, en speciellt svensk betyd.-skift-
ning av föreg., utgående från den av
'gynnsam vändning': jfr 1774: 'för den
fördelacktiga Tour jag står uti'.
3. tur, löshår, o. 1700 = da. (haar)-
tur, ty. tour, av fra. tour, samma ord
som tur 1, 2; väl egentl. syftande på
den runda formen.
turban, 1788 (jämte turband); förr
turbant (turband) S. A. Forsius 1613 o.
(alternativt) ännu Weste 1807; Rudbeck
1698: tulbant = da. turban, från ty.
turban, förr även turbant = fra. turban,
ital. turbante, av turk. tulbend (jfr
Goethe: tulbend). Härtill också tulpan
(se d. o.).
turbin, Busch 1843 = ty. iurbine,frkn
fra. — , till lat. turbo (gen it. -inis), vir-
vel, hjul (besl. med turba, skara, förvir-
ring; jfr under det dock ej besl. torp).
ture, oftast i förb. en lustig t., Co-
lumbus o. 1678: 'En Skiämtsam Ture',
Runius 1712 osv. På samma ture syf-
tas väl även hos Ekeblad 1656: 'hälsa
. . herr Ture oeh lie re turar, som där
turelura'. Väl sammanhängande med
likbetyd. sv. dial. o. ä. nsv. tule (se
d. o.), vilket i så fall på grund av sin
större spridning måste betraktas som det
primära. Ture har kanske uppkommit
genom ljudsubstitution (r för s. k. tjockt
/); möjl. genom folketymologisk anslut-
ning till personn. Ture.
Ture, mansn., fsv. Thure, Thurir =
fda. Thure, kortformer till namnen på
Tor- (jämte fsv. Thur), med inom pa-
radigmet uppkommen växling av -u- o
-o-. Jfr Tore.
Turinge, sn i Sdml., fsv. Thorunge
Thuringe, egentl. 'Turungarnas (by)', till
ett släktnamn, som snarast bildats av
det fsv. personn. por el. därmed sam-
mansatta personnamn; se f. ö. förf. Ortn
på -inge s. 154 o. under -inge. Härtill
växelformen Tyr inge Skå.; jfr ortn
Burunge^ B y r i n g e.
turist, Sv. Tidn. 1852: 'Den bekanta
turisten från Wien, fru Ida Pfeiffer
(1834 i numera obr. el. möjl. skämtsam
anv.) == ty. tourist m. fl., från eng. tou
rist, en engelsk bildning av fra. tour
(= tur 1), sedermera lånad till fra
under formen touriste; med den grek
avledn. -ist såsom de likaledes (jämfö
relsevis) unga (från olika spr. härstam
mande) absolutist, purist, roma
nist, socialist osv.
turk, t. ex. L. Petri o. G. hs reg
1550-t. = mty., mhty. turk(e) (ty. tiirkc)
ital. turco osv., av turk. turk. Jfr följ
o. tursk. — Härtill Turkiet = mhty
Tiirktc, från fra. Turquie, ital. Turchia
med samma (egentl.) romanska andels
som Lombardiet o. kofferdi, ma
skopi, staffli o. värd i. — Folkslags
namnet Turkomaner (i Turkestan
m. m.), även Turkmen er, innchållc
turkos
1031
tusen(de)
egentl. suff. -men, till betyd, ungef.
motsvar. sv. -het, alltså: turkiskhet.
turkos, Var. rer. 1538, Bib. 1541,
från mlty. turkos, från fra. turquoise,
motsvar. ital. turchese, varav ty. tiirkis;
egentl.: den turkiska. Jfr tursk.
1. turné, rundresa o. d., G. M. Arm-
felt 1810 = ty. tourné, av fra. tournée
ds., av participet till tourner, vända,
svänga omkring m. m., avledn. av ffra.
torn (fra. tonr = tur 1, 2, 3). Jfr följ.
o. turné r a.
2. turné, i kortspel, 1818 = ty. tourné,
av fra. tournée, vändning, till tourner,
vända, varav ty. tournieren, sv. turnera
(etymol. = tornera).
turnyr, Dagl. Alleh. 1771: 'tournuren
av sina . . infall'; om det under 1870-t.
brukliga fruntimmersplagget t. ex. Freja
1873; av fra. tournure ds., egentl.: vänd-
ning, skick, till tourner, vända (se föreg.).
turs, mytol., jätte, upptaget från isl. ;
se tusse.
tursk i turska bönor, motsv. da.
turkiske benner, alltså egentl.: turkisk,
jfr holl. turksch. På samma sätt upp-
träder en synkoperad form lybsk i
t. ex. lybsk skinka vid sidan av lybecksk.
turturduva, förräven turtel- Linné 1740
(men 1748: turtur-), Möller 1755,fsv. tur-
turduva (även: turtil-, tyriil-, -o-, -ö-) =
da. turteldue, från ty.: mlty. turtel-, tor-
telduve = fhty. turtuldiwa (ty. turtel-
taube), motsv. ags. tuiiur, turtle (eng.
turtle, turiledove), isl. iurlari; från lat.
turtur (fra. tourtre), av ljudhärmande
ursprung (jfr under duva); med Z-for-
merna uppkomna genom dissimilation
(jfr t. ex. under pilgrim). — I sht
förr o. poetiskt även turtur, t. ex. Ad-
lerbeth, Atterbom, Stagnelius.
tusan, svordom, förr även tusand,
t. ex. Hallman, Envallsson, av fsv. tu-
san(d), tusen (se d. o.); med bevarat a
på grund av accentförhållandena; upp-
kommen genom ellips av fullständigare
uttr. såsom 'Ah, för åttan tusan skockar'
Bellman; i ä. tid växlande med lusen-,
t. ex. 'hwadh sivv twsende knefflar' o.
1599, 'ränn för atton tusend böfflar'
Hunius, 'för tusen' Bellman, osv. —
Knappast däremot påverkat av lty. dus,
ty. daus, tauz i svordomar, motsv. eng.
deuce (av omstritt urspr.). — Tusan
också!, jfr lty. den diibel ok (Onkel
Bräsig), ty. den teufel auch.
1. tusch, mus. i betyd, 'fanfar o. d.',
t. ex. Stockh. Dagbl. 1897: '(hofkapellet)
utbragte en touche'; ej, såsom det stun-
dom förekommande stavsättet kunde ge
orsak att antaga, från fra., utan från
ty. tusch, ett i litter. rätt sent uppträ-
dande ord, egentl. sydtyskt dialektord
(även dusch), till bayerska tuschen, dovt
ljuda, slå, stöta; möjl. besl. med mhty.
duz (s-ljud), skall, buller. — Franskt
ursprung har däremot tusch (touche)
i betyd, anslag å tangentinstrument,
t. ex. 1782, Vogler 1798 osv., jfr fra.
touche, tangent, till toucher, vidröra,
varom se följ.
2. tusch, kinesiskt t., ett svart
färgstoff sammansatt av sot av olika
slag med ett visst bindeämne m. m.,
1737, från ty. tusche, där även i all-
männare betyd., om färg som förekom-
mer i stänger eller kakor o. rives med
vatten, även tuschfarbe, till tuschen,
måla med tusch, av fra. toucher, lägga
på färg, egentl.: vidröra (se retu-
schera). Detta anses vanl. som självt
lånat från germ. spr., näml. från ett
vb *tukkön, motsv. ty. zucken, hastigt
rycka, en intensivbildning till ziehen
(se tåg 3), en härledning som dock icke
är alldeles oanfäktbar. — Hit hör också
tusch i betyd, 'framställningssätt, pän-
selföring' av likbetyd. fra. touche; även-
som (medic. o. spelt.) tuschera (tou-
chera) = ty. tuschieren.
Tusculum, ofta i betyd.: ställe dit en
statsman, lärd m. m. drager sig tillbaka
undan världsbullret t. ex. Sv. lit.-tidn.
1818 (om orientalisten Agrell) osv.; efter
Ciceros vid den gamla staden Tusculum
i Latium belägna lantgård (villa) Tuscu-
länum, efter vilken ett av hans filoso-
fiska arbeten uppkallats (Disputationes
tusculance). I den överflyttade anv. hade
man sålunda närmast väntat sig formen
på -änum.
tusen(de), fsv. pusand(a), puscen, />//-
sund m. m., oböjl., motsv. da. Iusind(e), isl.
pusund f., got. pusundi, fsax. thåsind, fhty.
thusunt (f. o. n.) (ty. tausend), ags. pusend
n. (eng. thousand), ävensom litau. ///As-
tusengren
1032
tussa
tantis, urspr. f., st-dan m., fslav. tysqsta
t (nog ej lånade Iran germ.; jfr elva,
tolv). Möjl. av ett adj. på ie. -ni med
betyd, 'kraftig, stark', bildat av ie. tus-,
i avljudsförh. till sanskr. tåvas n., styrka
(såsom t. ex. mahdnt, stor), o. ett i
nämnda bildningar sedermera bortfallet
*kmtö-, 100 (= hund i b undra), vilket
sbst. emellertid kvarstodc i det av samma
lus bildade sal. -frank, puschunde, isl.
pushund (jfr isl., runsv. pushundrap),
alltså: storbundra el. dyl. Enl. somliga
bero emellertid formerna med -hund o.
-hundrap på senare ombildning. F. ö.
rotbesl. med t. ex. tumme o. germ.
*pcudö-, folk (se tyda). Se t. ex. Brug-
mann Grundr. II. 2: 48 (med litter.). Jfr
tusan, tusengyllen, tusenskön(a).
— Gemensam indoeur. beteckning för
'tusen' saknas. Sanskr. sahdsram, grek.
kheilioi o. lat. mille kunna, om också
icke utan delvis stora svårigbeter, ety-
mologiskt förbindas under antagande
av ett ie. sbst. *gheslo-, f. *ghslT, i sanskr.
o. lat. föregångna av ett ord för 'en' (jfr
mil). — Tusenfoting, Thorell 1865,
förr tusen(d)fot Dalin 1853 o. tusen fota
Wetterbergli 1847, förr även tusenben
t. ex. Lindfors 1824, motsv. da. tusind-
ben, efter ty. tausendfuss, tausendfiiss-
lerin, övers, av lat. millepeda Plinius,
grek. khiliöpous. I sv. dial. i stället
attanbenling Vgtl. — Jfr tusengren,
-gyllen, -skön(a).
tusengren, sv. dial., Acbilkea mille-
folium, röllika = ä. nsv. (t. ex. Tillandz
1683); jfr millefolium = tusenbladig.
I dial. även tuscndijgder (med syftning
på växtens användning som läkeört), o.
i ä. nsv. bl. a. tusenbladsört, näsegräs
o. sårläkia.
tusengyllen, växtsl. Erythrsea, särsk.
E. centaurium (Gentiana c), arun, Måns-
son 1642: tusend gylden (där även kallat
S. Oluffs ört); efter ty. tausendgulden-
kraul (även hundertgiildenkraut); upp-
kommet genom felaktig övers, av lat.
växtn. centaurium (fra. centaurée osv.),
från grek. kentaurion, som är en avledn.
av kéntauros, centaur, men oriktigt bär-
leddes från lat. centum auri, hundra gyl-
len. — Från senare leden av samma lat.
växtnamn kommer även likbetyd, a ru n,
Linné 1751 (från Everlövs sn i Skå.)
osv. = da. auryn osv., mlty., fhty. au-
rine. — I ä. nsv. även tusendygdefeber-
ört (motsv. sv. dial. tusend-dygde-febers-
gräs) o. tusendggdört (jfr under tusen-
g re n).
tusenskön(a), Bellis perennis (förr
även om vissa andra blommor), Scbro-
derus Gom. 1640, Bellman m. fl.: tusen-
skön, efter ty. tausendschön; jfr da.
tusindfrgd. — Ett annat germ. namn
på tusenskönan är eng. daisy, av ags.
dasgeséage, egentl.: dagsöga, väl = solen,
som blomman liknar.
tuska till, tufsa till, banna, 'sträcka
upp', Jolin 1845 == no. tuska, aga, tukta,
isl.: stöta, puffa, ä. da. tuske ds.; besl.
med ä. nsv. tussa 1660 o. da. dial. tusse,
ruska i, bringa i oordning, mlty. tösen,
lusen, fhtjr. zirzuzön (ty. zerzausen), riva
i sär, meng. tötusen, riva i (eng. dial.
touse), mhty. zuse, hårlockar, buske;
kanske med Fröhde o. Osthoff även lat.
dumus, buske, småskog (flat. dusm-), ir.
doss (av *dusto-), buske; jfr tuss, o. med
avs. på betyd. -skiftningarna tufsa till:
tufs, tofs. — Ett helt annat ord är ä.
sv. tuska, byta, ännu i finnl. (Lagus
1904), av lty. tuschen = ty. tauschen.
tusmörker, i sht i sydsv. dial., Dalin
1747: tuss-mörkret (om sextiden på af-
tonen), även i Arg.; f. ö. mycket säll-
synt åt in. i äldre litteratur = da. tus-
morke (ä. da. även tys-), no. tussemyrkn-,
av Rietz översatt med 'beckmörker', men
i da. betydande 'skymning', den ur-
sprungliga betyd.; snarast efter ett mlty.
* tuschenlicht (jfr boll. tusschen, emellan),
motsv. mhty. zwischenlicht, egentl.: mel-
lanljus (om zwischen se det besl. t ven ne),
alltså av samma slag som \ty. twelecht
= ty. zwielicht, jfr lat. diluculum, dubia
lux; el., föga troligt, till germ. tus-, i
sär (till ie. du-, två, i lat. du-bius osv.
som germ. tvis- i zwischen osv. till ie.
dui-, två); i båda fallen med samma
grundbetyd. Förf. Etymol. Bemerk. s.
IV f.
tussa (ihop hundar o. d.), 1645 (se
nedan), Swedberg 1709, Dalins Arg.:
'tussa biorden sins emellan ihop'; imi-
tativt till interj. tuss (t. ex. A. Jensen
I 1898) av samma slag som de likbetyd.
tusse
1033
tutta
sv. dial. hussa till interj. huss, pussa
till puss o. hissa (mlty. hissen) till hiss
(jfr hetsa). Andra, icke antagliga för-
slag se Noreen V. spr. 3: 292. — Hit
hör också ä. nsv. optusa, uppegga, 1645
(enl. Rääf Ydre h.).
tusse, dial., jätte m. m. = no. luss(e),
vätte o. d., isl. purs, pors, troll, nisl.
även pursi, ä. da. tusse, även: dålig
människa, fhty. thur(i)s, dur(i)s, ags.
pyrs, av germ. *pur(i)sa-, *pur(a)sa-; jfr
fin. lånordet tursas; besl. med isl. pyrja,
störta larmande fram, till ie. (s)tur- i
storm. Jfr tossa 1. — Rim tussar,
rim tur sa r, mytol., från isl. hrimpur-
sar, till hrim, frost (= rim 2); alltså:
frost- el. köldjättar. — Ordet ingår möjl.
i sv. dial. torsa-, lossebelt, om det s. k.
onda hettet, i så fall = no. tussbit (se
onda hettet); men att döma hl. a. av
den sv. hiformen torskbclt har det åtm.
anslutit sig till de under tossa 2 om-
talade orden för 'groda'.
tut, Spegel 1795 (mynning el. dyl.),
Möller 1755 (på en vattenkanna), jfr
dalm. tant (av tut) = no. tut, da. tud,
fris. tåt, mun, snut; av germ. *tuta-, i
avljudsförh. till no. -tot, mun, mynning,
tota, något som sticker ut, nisl. toti m.,
snut, tota, snahel, tryne, spets av handsk-
finger el. strumpfot, mlty. toie, kanna
med pip, sydty. dial. zutte, zoit, tut; se
f. ö. tuta 1. Egentl. ett ljud- el. barn-
ord av samma slag som t. ex. ty. tiittel,
punkt, mlty. tuttel (da. ioddel, skån. töt-
tel). Härtill även med i dylika bild-
ningar vanlig konsonantförlängning sv.
dial., no. tutt, spets, topp (se under det
obesl. tott). Med avs. på betyd. -väx-
lingen 'tut' ~ 'mun' jfr under trut. —
Stammen har knappast urgamla anor o.
bör nog därför ej, med H. Petersson Ar.
u. armen. Stud. s. 100 (jfr även samma
förf. Griech. u. lat. Wortstud. s. 25),
sammanställas med armen, lutii, svans,
stjärt (ie. 'dud-on), så mycket mindre
som släktingar från andra språk f. ö.
ej äro kända.
1. tuta, sbst., Broocman 1730, jfr sv.
dial. lylo f., pip, spetsig ända = nisl.
lilla, något spetsigt utstående, mlty. tåte,
horn, något spetsigt utstående (ty. tute,
tute, diite, strut); jfr tut o. under tuta
2 (slutet). Hit höra väl också fsv. hör-
tuta, sköka (formen dock osäker; se un-
der tik), o. sv. sömntuta, jfr Gustav
Vasa: mölnaretut (som okvädinsord),
Prytz 1620: Tin sompniuut (dock med
något oviss betydelsehistoria). Jfr tyss-
1 i n g.
2. tuta, vb, ä. nsv. även tutta, t. ex.
1688 = no. tuta, da. tude — (el. möjl.
lånat från) mlty. tåten, blåsa på horn
(holl. tuilen, klinga, susa), eng. toot, pipa
(om fåglar); ljudord; i nord. spr. kan-
ske delvis sammansmält med ett ord =
ags. putan (avljudsform till tjuta) o. i
mlty. väl också associerat med mlty.
tute, ngt spetsigt utstående, horn (se
tuta 1).
tuting-, Nyblom 1864: 'en kunglig
Svensk tuting', Sehlstedt osv., skämtsam
ombildning av toddy, liksom pluring
osv. Ordet kominer sålunda ej, såsom gis-
sats,av tu ting (dvs. vatten o. konjak, rom
osv.), ej heller, såsom Noreen förmodar
V. spr. 3: 486, av eng. toothing, tand-
sprickning (jfr toothfnl, tår på tand), el.
av eng. tutenag, kinesiskt nysilver, var-
vid skulle föreligga en bet}^!. -utveckling
av samma slag som i stångjärn, ett
slangnamn för brännvin.
tutt, i hela tutten, Oxenstierna 1772,
Bellman: 'Strunt hela tutten', egentl. —
tott, jfr Spegel 1685: 'all Tutten på sin
Slenda'. Knappast, såsom Nordfelt m. fl.
förmodat, efter fra. tout, allt, det hela.
1. tutta, liten flicka, o. tutte, liten
gosse, jfr isl. tullr, pyssling, ävensom
nisl. iutr ds.; barnord liksom t. ex. grek.
tytthös, liten, osv., el. sv. dial. babbe,
liten gosse. Samma stam förekommer
även i flera germ. ord för 'patt, bröst-
vårta, kvinnobröst, t. ex. sv. dial., fhty.
tutta, fhty. tutlo (jfr til(t)-, tett- i no.
titta, ty. zilze, armen, tit, fra. tette osv.).
Dylika betyd. -överensstämmelser i barn-
ord äro mycket vanliga, utan att man
därför bör antaga ursprunglig släktskap
o. ännu mindre, såsom skett, någon ur-
rot med betyd, 'sticka fram, vara spet-
sig'; jfr under pappa, mamma <>. förf.
NTfF 3 R 12: 54, Olson Ark. 28: 308.
Sv. dial., no. /////, spets, är sålunda ej
besl.; se tut, tutta 2 o. under det ej
hithörande tott.
tuttil
J034
tve-
2. tutta, vi), Weste 1807: tntla på;
ej, såsom Noreen förmodar, V. spr.
3: 276, av tull, biform till lott, alltså:
'tända på medelst en tott av blår o. d.'
o. = fsv. lulla, göra tottar; snarare besl.
med sv. dial., no. /////, spets, o. alltså
med betyd, 'sticka', jfr sticka eld på
o. d. (se tu t o. under det ej besl. tott).
tuva, fsv. thuva = isl. pufa, da. lue
(med bortfall av v som i drue, druva,
duc, duva, sfue av stuue osv.); jfr no.
luv, topp, knuta, ags. puf, tofs, knippe,
gepuf, med tätt löv; besl. med lat. tu-
ber, puckel, svulst, mullvadshög m. m.
(se tuberkel), till ie. roten tu-bh, med
varianten tu-m i tumme, till ta, svälla
o. d., varom under Tjörn, tysk. Jfr
tryffel.
Tuve, mansn. = fsv., fda.; i fornspr.
liksom ännu i dag vanligast i Skåne,
numera i slit i familjen. Tu(f)veson.
Kortnamnsform, som förhåller sig till
det också väsentligen sydskand. Tove
(= fno. Töfi) såsom de med dessa möjl.
etymol. besläktade kortnamnen Tubbe
till Tobbe, jfr även fsv. Tuke o. Toke.
Mansn. Tubbe el. Tobbe uppträder bl.
a. på en av stenarna å runstenshögen
i Lund (tuba). — Runda, tufi, tufa kunde
väl stundom med lika stort skäl utlä-
sas Tuve (osv.) som (med Wimmer) Tove.
— Mansn. Tove ingår i nsv. ortn. Tobo
Ögtl., fsv. Towabodha, TovarydSmål.
= fsv., Tove torp Ögtl., fsv. Toualhorp.
Tubbe utgör första leden i Tubbe torp
Vgtl., fsv. Tubbathorp.
1. tvaga, sbst., (gran)viska, Murenius
1640; jfr sv. dial. tvaga, sopa med viska,
no.: tvätta i varmt vatten, tvag n., varmt
vatten, nisl. pvag, urin (använt till lut),
till vb. två med samma på grammatisk
växling beroende g som i part. tvageu.
2. tvaga, vb, två, I. Erici o. 1645:
'twaga Heetan aff . . Såret', Spegel 1712:
'in hymno: twaga'; nu blott högtidl. o.
i poesi, t. ex. 1909, 1915; en nybildning
till två efter tvagen, tvagning (såsom
t. ex. ty. zwagen; se två 1). De under
tvaga 1 nämnda verben äro väl deno-
minativer.
tve-, sv. dial. även tvä-, tvi-, fsv. ive-
jämte tvee-, tvi-, fgutn. tvi-, motsv. isl.,
da. tve-, isl. även tvi-, ml ty. tive-, fhty.
zivi-, ags. livi-, ävensom sanskr. dvi-, lat.
bi- (av *dui), litau. dvi-; jfr grek. di- av
"di- el. *dui- ävensom t. ex. sanskr.
dvagd-, tvåfaldig, grek. doiös, dubbel,
av *duoi-; besl. med två osv., jfr sär-
skilt tveka, tvivel, tvist. — De nord.
formernas förhållande till germ. *twi-
är delvis oklart o. på grund av den
ovissa kvantiteten mångtj^digt. Noreen
Aschw. Gr. 83 3 a ansätter fsv. tve-,
tv(E- o. isl. tve- o. utgår för dessa for-
mer från germ. *twih- (= got. tweih- i
tiveihnai, två o. två; jfr tvenne); man
vill dock endast i nödfall skilja dem
från det västgerm. twi-. Om ordet se
f. ö. utförligt G. Bergman Ark. 37: 160
f. — Tveba(c)k, sydsv. dial. o. gotl.,
ett slags surt o. mjukt rågbröd, även
i ä. nsv., motsv. da. tvebak, skorpa,
från lt3r. twebak = ty. zwieback; egentl. :
två gånger bakat; jfr f. ö. biscui. —
Tvedräkt, se -dräkt 3. — Tve-
stjärt, insekten Forficula auricularia,
fsv. twesticerter, Läk. -B. : 'for madk j öro-
nen som kallas twestiert' = no. tvistert,
da. dial. tvestjert; jfr sv. dial. tvestyrta;
sjrftande på den kluvna 'stjärten' (ki-
tin tången i bakkroppens spets), liksom
också da. 0ie(n)tvist = s}rdsv. dial. öron-
tvist (till germ. *twis-, i sär; se tvist),
ä. da. ornetvinge, da. dial.ore/yz/ide(germ.
*twizn-; se tvinna). Ett stort antal
beteckningar härröra från den allmänt
spridda folktron, att tvestjärten gärna
kryper in i öronen o. kniper sönder
trumhinnan, ss. (utom de redan nämnda)
sv. öronmask, ty. ohrwurm, -käfer, -boh-
rer, -kneifer [-p-], öhrlein, holl. oorworm
m. m., ags. éarwicga (eng. ear-wig), fra.
perce-oreille (till percer, genomborra; bil-
dat som pince-nez), rumän, urechinsä,
urechitä (dimin. av ureche = lat. auri-
cula), ital. verme auriculare, vy. ucho-
vertka (till ucho, öra). Med avs. på ur-
sprunget till namnen med betyd, 'mask'
(jfr språkprovet från fsv.) se under
vurm. — Tve-, tvätola, -torad, -to(r)-
ling m. m., sv. dial., som tillhör båda
könen, hermafrodit, motsvar. nisl. toi->
töli, -a, no. tvitola, da. tvetulle, till fsv.
töl osv., verktyg, redskap (här : genitale),
varom to 1 slutet. Sv. dial. toetussla%
-tössta ds., no. tvitusla (varav -tutla),
tveggehanda
1035
tvilling"
ä. da. tvetosse föras av Torp Etym. Ordb.
till turs, tuss (jättarna ansågos stun-
dom för tvekönade); men häremot talar
bl. a. ä. nsv. tvåtose, Spegel 1712 från
Smål. ('som är både tose och töös'),
tuetosa, Mörk Adalr. 1742 — 3. Sv. dial.
iveto(r)na ds. erinrar starkt om ä. ty.
ziviedorn (ty. zwitter, av fhty. zivitar(a)n),
vars senare led är dunkel; jfr även ty.
dial. zwister ds. o. sv. dial. turre, her-
mafrodit, gallhöna. — Härtill även ortn.
Tväbäck Vgtl., beläget vid saraman-
flödet av två bäckar. SOÄ IX. 2: 54.
tveggehanda, fsv. tveeggia hända,
egentl. : av två slag, av genit. plur. till
hand i betyd, 'art, slag' o. två: fsv.
tveeggia = isl. tveggja, av urnord.
*twajjo — got. twaddjé, fsax. tiveio, fhty.
zweio (ty. zweiev med annat bildnings-
sätt), ags. twég(r)a; i nord. spr. med
s. k. gg-inskott som i bägge, tregge-
(h anda).
tveka, ä. nsv. även tväka o. tvi(j)ka,
fsv. tveka (-ce-, -i-), tveka, tvivla (den
senare betyd, även i ä. nsv.) = no. dial.
tvika; A-avledn. av pref. tvi-, tve-, två-
(se tve-). — Att utvecklingen av tvika
till tveka blivit en annan än t. ex. vika
till vecka, beror på att orden i riks-
spr. inkommit från skilda dialektom-
råden.
tvenne, fsv. tvainne, tvinn- (se även
nedan), två slags, två för sig, två = isl.
tvennir (två, plur. till tvennr, tvinnr,
dubbel), da. tvende, former med o. utan
a-omljud, av germ. stammen "twiz-n-
= ie. *duis-n-, väl åtminstone delvis i
lat. bini, två i sänder, två; en n-utvidg-
ning av ie. *duis, två gånger — sanskr.
dvis, lat. bis, mhty. zivis, jfr fhty. zivisk(i),
tvåfaldig m. m. (ty. zivischen, emellan;
jfr tusmörker), ävensom första delen
av det f. ö. formellt o. etymologiskt
oklara o. flertydiga fsv. tivisvar, tgsvar,
lösvar, två gånger, tvåfallt = isl. Ivisvar,
tgsvar, motsv. fhty. ziviro(r) (ä. ty. zwier),
jfr grek. dis, av *dis el. *duis; ety molo-
giskt = germ. prefixet *tivis- i got. tivis-
standan, skiljas (jämte möjl. "tis-, *tiz-
i fhty. zir-, zer-, ty. zer-); utvidgning
av ie. di- (se tve-). Stammen i tvenne
vill man ogärna skilja från ags. getivinne,
dubbel, som också av somliga identifie-
ras härmed; av formella skäl kanske
dock snarast att härleda från germ.
*tivinja-; jfr fsax. twéne, fhty. zivéne,
två. En annan parallellbildning: got.
tweihnai, båda, två o. två, av germ.
*tivih- — ie. "dueik-, jfr med gramma-
tisk växling fhty. zivig, gren (ty. zweig),
egentl.: tvådelad, kluven el. dyk, även-
som sanskr. dvikd-, av två bestående
(jfr under tjuga slutet). — De säll-
synta fsv. skrivningarna tvann-, tveni
ha, i motsats till vad stundom anta-
gits, ingen etymologisk betydelse. — Jfr
tvinna, tvilling.
tvestjärt, se tve- slutet.
Tveta, Tvet(en), fsv. Tveta osv.,
motsv. fno. -pveit i ortnamn, no. tveit,
röjning, da. tvede, näs, halvö (eng.
thwaite, röjning, från nord.); egentl.
samma ord som ä. nsv. tvet, huggspån
m. m., sv. dial. tvet (tveit) m., inskär-
ning el. uthuggning i träd, plur. -ar,
trästumpar, trästockar, fällda träd, hugg-
spån, no. tveit f., inskärning o. d., m.:
huggspån, isl. pveitr m., inskärning; jfr
sv. dial. tveta, no. tveita, hugga, klyva,
ävensom ags. pivitan st. vb., skära, var-
till fnord. *pveit- såsom t. ex. *leiö-, resa
o. d. (= led, väg) till lida, gå, osv.;
jfr blodvite. Tveta har tolkats så-
som betydande 'avsöndrade jordstyc-
ken'; dock torde åtminstone i vissa
namn på Tvet- i stället betyd, 'röjning'
ingå. — Formen på -a utgår från plur.
liksom t. ex. Löt a, Måla, Vånga,
A k ra, An ga osv.
[tvetola, -torna, -tus sia m. m.,
hermafrodit, se tve- slutet.]
tvi, Bib. 1541 = isl. tvi, da. tvi; jfr
mlty. tfi, ry. tfn; ljudord liksom det
likbetyd. isl. svi. Därjämte nsv. t vy,
NT 1526 osv., fsv. tvij FUmkr. III; med
samma vokal som i fy, varav dock or-
det ej behöver vara påverkat. Om sv.
dial. o. ä. nsv. tvi vale se under trå
slutet. — Härtill avledn. sv. dial. tuia,
spotta åt ngn, förakta = ä. nsv., t. ex.
P. Svart, Gjörwell.
tvilling, fsv. tvillinger, tuinlinger =
no. tvinnling, fda. twinlingh, da. tvil-
ling, till isl. (osv.) tvinnr, dubbel (se
tvenne); med assimilation av -///- till
-//- såsom i t. ex. elva, mullög, äl-
tvina
lin-. Parallellbildningar: ä. da. tvin-
ning, ävensom fhty. zwineling (ty. zwil-
ling) : zwinal; eng. ttvinling : ags. ge-
twinne (se tvenne); mlty. twelink osv.:
germ. 7//>r- (se tve); isl., no. toiburar, isl.
-buror (till bä ra, föda); fsax. gitwiso, ags.
gelwisa : germ. *fu>zs- (se tvenne); litau.
dvynu, tvillingar; ry. duojni ds. — Ett
annat nord. ord för 'tvilling' är sv. o.
no. billing, isl. billingr (se bild o. B i 1 -
1 i n gen).
tvina, fsv. thviria = no. tuina, ä. da.
tvine, motsv. det möjl. st. vb. ags. pan-
nan ds. (vartill kansativet punvnan, göra
mjuk); jfr, med urspr. f, fsv. Ihvamande,
matt, trög, tlwamadher, tvinsot, van-
makt o. d.; till en germ. stam pann-,
vars /} är ett urspr. presenssuffix, med
gr.undbetyd. : 'smälta, upplösa sig i en
vätska', varifrån: 'förtäras av sjukdom,
trånad'. Ieur. rot tvä, som kan vara en
utvidgning av svaga stadiet tu i tan (se
töa). Se Lidén IF 19: 348 f. Jfr tyna.
— Parallellt med germ. *pivinan gå de
likbetydande *dwTnan i ags. dwinan (jfr
eng. dwindle) osv., *kwTnan i t. ex.
mlty. o. ags. o. "swinan (se svinna).
tvinga, med den gamla betyd, 'trycka,
klämma' ännu bos fru Lenngren (jfr
Weste 1807), fsv. pvinga (ipf. -ape o.
thwang), trycka, förtrycka, tvinga =
isl. puinga (pres. -ar), da. tuinge, fsax.
thwingan, fhty. dwingan (ty. zwingen),
av germ. st. vb. *pwengan, väl av ie.
tuenk i tvanakli, trycker samman, grek.
sdttö (ss-), stoppar full, utrustar m. m.
(av *tunkiö), litau. toihkti, svälla upp,
vartill antagl. också, med grammatisk
växling, ags. pyn, trycka, fhty. dnhen
osv., av germ. 'punhian (Fick4 4: 64, 449,
Zupitza Gutt. s. 141 osv.). Annorlunda
Bartholomae Airan. Wb. sp. 798. — Med
avs. på övergången till svag böjning jfr
baka, stöta m. fl. — Jfr tvång, tväng.
tvinna = fsv., isl. (i isl.: fördubbla) =
da. tuinde, tvinna, med nordisk assimi-
lation av palatalt r (R) o. n = mlty.
hvernen, fhty. zwirnön, -én (ty. zwirnen);
avledn. av ett sbst. motsv. mlty. twern,
tvinnad tråd = mbty., ty. zivirn, av
germ. *twizna-, formellt identiskt med
isl. fvinnr, dubbel, osv., varom under
tvenne. Ags. twin, linne (eng. twine,
tvy
snöre), boll. tivijn, tråd (jämte tweern)
anses vanl. vara identiskt med zwirn
osv. o. förhålla sig till detta som fsax.
linön, lära sig, till ty. ler nen osv.; jfr
dock Weyhe PBB 30: 59. — Om det
nära besl. da. dial. eretvinde, tvestjärt,
se d. o. — Jfr följ.
tvist = fsv., da., från mlty. twist =
ty. zwist; avledn. av germ. twis-, i sär
o. d., varom under tvenne o. tvinna;
alltså med urspr. betyd, av 'söndrig* o.
etymologiskt identiskt med ags. tivist, två
gånger tvinnad tråd (eng. twist, ett slags
grovt bomullstyg), ävensom med -tvist
i da. erentvist, tvetjärt (se d. o.).
tvivel, fsv. tvlfl n.?, tvehågsenhet, be-
tänklighet, tvivel = da. tvivl (ä. da. o.
no. -da. tvil), från mlty. twivel m. =
fhty. zwival (ty. zweifel), got. tweifl
ackus., jfr fsax. twifti, tveksam; en blott
kontinentalgermansk bildning; besl. med
tve-, två; väl med Solmsen m. fl. sna-
rast att närmast förbinda med de besl.,
men ej fullt identiska grek. diplöos,
dubbel (se diplom), o. lat. duplus (se
dubbel); alltså egentl. en samman-
sättning med en bildning till ie. roten
pel, vika o. d. (jfr simpel ävensom de
urbesl. enfaldig o. fåll). Dock enl.
andra: (med en i germ. spr. ej ovanlig,
delvis icke nöjaktigt utredd växling av
labial o. guttural) av en ie. rot dueikll-,
vartill också fhty. zwifo, tvivel, ävensom
fsax. tweho m., tvivel, fhty. zwivo, zweho,
ags. twéo; i alla händelser till ie. dni-,
tve-. Samma grundbetyd, har isl. tijja,
tvivel (ehuru grundformen kan ansättas
på flera sätt), ävensom lat. dubius, tvi-
velaktig, grek. doié, tvivel; fslav. dhvo-
dnsije ds.; alla närmare el. fjärmare
besläktade med två, jfr även tveka.
— Ingen tvivel i därom råder i. tu.
o. d. kan vara mask. som i mlty. (möjl.
även i fsv.), men innehåller snarast
neutr. plur. såsom i ingen råd, ting,
under. — Tvivelsutan, t. ex. Gustaf
II Adolf, efter ty. zweifelsohne. — Här-
till vb. tvivla, fsv. tuifla = da. ivivlc,
från mlty. twivelen, av fsax. twiflön —
fhty. zwif{a)lön (ty. zweifeln); däremot
betyder j-avledn. got. tivei/ljan, fsax.
iwifljan 'bringa i tvivel'.
tvy, se t vi.
103Y>
två
1037
tvär
1. två, tvätta, fsv. pvä, dels stark
böjn.: ipf. pwö (med analogiskt w för
*pö), pivögh (med gh från plur., jfr
slog: slå), part. pf. pwaghin (-a>-), o.
dels svag: thwadhe, -dd-, men ej i part.
pf.) = isl. pvä (ipf. po o. analogiskt
pvö), da. to (= skån. to(a); av fda.
thvä såsom räkneordet to av tvä), svagt
böjt got. pwahan, st. vb, fsax. thwa-
han, mlty. tivagen, div-, fhty. divahan,
tivahan (sydty. zivagen, med -</- från
ipf. o. part. pf.), ags. pwéan; jfr fpreuss.
twaxtan, badkvast; f. ö. blott osäkra
anknytningar. Jfr tvaga 1, 2, tvål,
tvätt. — Två sina bänder i betyd-
'fritaga sig från ansvar', efter Matt.
27: 24, där det omtalas, huru Pilatus
'tog vatten och tvådde sina händer för
folket' för att symboliskt beteckna att
han var 'oskyldig . . i denne rättfärdige
mannens blod'. — Ett omljutt particip
av vb. två ingår i ortn. Utvängstorp
Vgtl., fsv. Otiv&ghensthorp, till personn.
Otivceghin, egentl. tillnamn med betyd,
'den otvagne, icke tvättade'.
2. två (räkneord), med minnen av
den gamla böjningen, dat. tvem, t. ex.
i Bib. 1541 o. Lag 1734, fsv. tvä = no.
tvo, ä. da. tvåa, da. to (av tvä som vb.
to av thvä); egentl. ackus. mask. (o.
delvis kanske även nom. o. ackus. fem.)
till fsv. tve(r), f. tvä(r), n. tu (se tu) =
isl. tveir, tvcér, tvau, got. twai, tivös,
tiva, fsax. twéne (jfr under tve n ne),
tiv 6, twé, fhty. zwéne, zwö o. zwd, zwei
(ty. zwei alltså egentl. neutr. liksom
t. ex. sv. tu), ags. livegen, ttvd, tii o.
tivd (eng. tivo, tivain), av en ie. stam
'duo- osv. i lat. duo (jfr duett; ffra.
dous, fra. deux, jfr sinka dus, troja-
dus), grek. dgö, dy o, sanskr. d(u)vå(u),
f. o. n. dvé, fir. da, dd, ddu, f. di, di,
fslav. d(u)va, d(u)vé, litau. du, f. dvi, osv.
Jfr tolv, tu, Tuhundra, tve-, tvegge,
tveka, tve n ne, tvilling, tvist, tvi-
vel ävensom tjuga. — Tvåa i kort-
spel kallas hos Bellman lua(n), se tre
o. tu.
tvål, i ä. nsv. även neutr. t. ex. U.
Hiärne, fsv. thväl n. (o. m ?) ds. = isl.
pvdl n. ds. = got. pivahl n., bad, fhty.
dwahal ds., mhty. divahel, badkar, ags.
pivéal n., m.? tvätt, av germ. *pivah-la-,
urgammal 7-avledn. till *pivahan (=
två) såsom i t. ex. avel el. med (väl
i vissa fall sekundärt) konkret betyd,
(såsom i det nord. ordet) dravel, ska-
vel, sovel, vagel. — Därjämte fsax.
thivahila f., handduk, tvättlapp, mit}'.
dweile, dwéle (varav da. dveil, ducel,
skurtrasa, svabb) = fhty. dwahil(j)a
m. m. (ty. zivehle, quehle). Från germ.
spr. : fra. louaille, handduk (eng. towcl).
— 'Tvål' betecknas i da. med (toilel)-
swbe; se såpa.
tvång", fsv. poäng f. (jämte pvange,
blott i rimslut) = fgutn. puang n., no.
tvang m., da. tvang, mlty. divank (-g-)
m., fhty. gidwang (ty. zivang), till
tvinga. Härjämte, bildat av presens-
stadiet, fsv. thving f., betryck, tvång
m. m., jfr fsax. gethwing n. osv. Jfr
till bildningen skall: fsv. st. vb. sk&lla,
skalv : skälva, språng : springa,
varp : fsv. st. vb. varpa, varv : fsv. st.
vb. hvceroa, vrak : vräka. Se även
t v ä n g.
[Tväbäck, ortn. Vgtl., se tve- slutet.]
tvang (dial.), skorem, fsv. sköthvcenger
— isl. pvengr ds., no. tveng, da. sko-
tvinge, motsv. ags. pwang m., f. (eng.
thong), pweng f.; jfr mlty. divenge, dopp-
sko m. m., ty. zwinge ds., även: skorem,
klämma; av germ. *pwan%i-, parallell-
form till tvång, till tvinga.
tvär, fsv. pvatr (o. pvar), tvär, motig,
ovänlig = isl. pverr, da. tvcer ds., got.
pivairhs, vred (egentl.: vriden; jfr vre-
sig), fsax. thwerh, tvärvänd, fhty. dwer
(ty. ziverch- i zwerchfell, mellangärdet;
quer av tw- liksom det besl. quirl, visp,
av twirl); eng. thwari från fnord. pwcert;
av germ. "piverha- = ie. *luerko-, som
förhåller sig till ie. * lerk- i lat. torquere,
vrida (se tårta), sanskr. larku-, spindel,
jfr grek. dtraklos ds. (egentl.: vävaren
el. dyl.), som t. ex. *suc- till *.se- i (orden
för) sex el. som got. swes, egen, till
sig, el. som isl. svefn, sömn, till litau.
näpnas osv. Om en enklare bas tucr
se törel 1. — Tvärs, fsv. pvwrs =
no. tuers, (ki. tncers, mlty. divers (som
adj.), mhty. twerhes, ags. pwéores osv.,
adverbiell gen it. av samma slag som
flux, förgäves, invärtes, längs,
strax. — Tvärt, fsv. pvcert, tvärt,
tvätt
rakt isl. pvert\ med avs. på den nsv.
(vard.) betyd, 'genast' jfr den analoga
betyd.-utvecklingen hos genast, strax.
Tvä rvigg, Kling Spect. 1735, i boktitel
1 7 G 1 : 'Le Grondeur Eller Tvärviggen',
förr ofta -vigge, jfr till betyd.-utveckl.
do. tuerbleyg, egentl.: tvärplugg, o. lty.
dweernågel, egentl.: tvärspik.
tvätt, fsv. pvcetter, tvagning, tvätt =
da. fmvl, isl. poåttr, no. tuaatt; av germ.
"pwah-tu-, till *pwahan — två; med
samma växling av omljudda o. icke om-
ljudda former som i de likartade bild-
ningarna da. blcest ~ sv. blåst, fsv. vccx-
ter (= växt) o. växter osv., jfr även
under svål. — Avledn.: tvätta, fsv.
thvcclta (pres. -ar) = isl. pvåtta (pres.
-fr), da. tucette. — Tvätta en neger
vit, ett gammalt o. redan i antiken
uppträdande talesätt, t. ex. i grek. 'tvätta
en etiopier ren'. Jfr bibeln, Jerem.
13: 23: 'Kan ock en Ethioper förwandla
sina hud, eller en parde sina fläckar?';
hos Luther i stället ein Mohr; jfr fru
Lenngren: 'Bjud icke til at Moren tvätta'.
Se Hjelmqvist Bibelgeogr. namn s. 70.
— Tvättäkta, i bildl. bem. från bör-
jan i sht tidningsord, Göteb. Aftonbl.
1909 nr 283 s. 5: 'De riktigt tvättäkta
salongsradikalerna af hrr P:s o. Å:s
kynne', V. Norström 1910, NDA 1913,
Steffen, F. Månsson m. fl.; i egentl.
betyd, tidigare, t. ex. Tekn. tidskr. 1878;
efter ty. waschecht.
1. ty, konjunkt., i ä. nsv. även dy,
fsv. py, ty, även o. ursprungliga re: där-
för att, emedan (jämte py at, ihy thcet),
dessutom o. äldst adv. : därför (ännu i
ä. nsv.), dess (i förb. med kompar.),
dock, motsv. fno. py, isl.-fno. pvi, sällan
pi, no. di, da. ti. Egentl. dat. sg. neutr.
till det, kvar i sv. i ty fall, icke för
ty, jfr dylik, dymedelst, ännu i
gamla bibelövers. t. ex. 'hafwer han
dock, af thy han led, lärt lydno'. Fsv.
py utgår enl. somliga från äldre "piu
(> py genom w-omljud) = instrumen-
talerna fsax. thiu, fhty. din (jfr t. ex.
Noreen Gesch.3 s. 183; dock tveksamt).
Enl. Kock Ark. 6: 21 har py utvecklats
ur *pvi (= isl. pvi) i relativt oaccen-
tuerad stavelse. Isl. pvi är i alla hän-
delser en ombildning av pi i anslut-
ty
ning till hvi (= vi 2). Detta pi (=J
got. pei, att m. m.) innehåller (med
Bechtel osv.) i sin tur en gammal ie.
lokativ tei (se dit). En annan bildning
är den got. instrument, pé. — Tyvärr,
fsv. ihy wcer, till fsv. py i betyd, 'dess,
desto'. Förr även ty värre, t. ex. Bell-
man: 'Han svarar ej tyvärre'; jfr fsv.
thy or vcerra.
2. ty, sv. dial., orka, förmå, sträcka
sig, räcka till = no. ty{a), hjälpa, för-
slå, nå, isl. tyja, sv. (st.) vb, hjälpa
(även téja, flertydiga biformer till tjoa
ds., delvis st. vb; jfr nedan), da. dial.
tye, orka, hålla ut. Isl. tjoa är etymo-
logiskt — got. tiuhan, draga, ty. ziehen
osv., alltså även med mlty. ten, varav
ä. nsv. te, begiva sig, te sig till, sluta
sig till; se närmare under kausativet
töja. — Härjämte isl. fulltgja (Fåfn.-
mål), hjälpa, motsvar. fhty. follaziohan
(ty. vollziehen), mlty. vnltén; egentl.:
fullständigt draga, varav: utföra, hjälpa
(jfr till betyd. ty. vollstrecken, utföra).
Ur denna sammans. har möjl. tyja lös-
gjorts. Tyja : got. tiuhan = isl. ftyja :
fsax. fliohan (se fly 3). — Hit hör
också isl. fullting(r), hjälp, bistånd; väl
av *fulltyjing el. att betrakta som en
elliptisk bildning. — I sv. o. no. dial.
är detta ty stundom svårt att skilja
från följ.
3. ty (till), sluta sig till (om ordets
förekomst i nsv. se nedan), fsv. thy,
thya, äldre thydha, ty (till), lita (till),
räkna på = isl. pyda, göra blid el. vän-
lig, pyöast e-m (til e-s), ty sig till, no.-
da. ty til, ä. da. ty{de), sluta sig till,
hedra, ags. (ge)tiedan (även refl.), sluta
sig till; med annan betyd.: got. piupjan,
välsigna, mholl. dieden, hjälpa, gagna. Av-
ledn. av isl. pyör, vänlig, jfr fsv. thydhin
ds. (sv. dial. tyen, tam, om djur, efter-
hängsen), motsv. ags. gepiede, god, jfr
got. piup n., det goda, ävensom sv. dial.
tydlig, lustig, rolig, fsv. thydhcliker, vän-
lig, osv. Sannol., med K. F. Johansson
PBB 15: 238, besl. med lat. iutus, trygg,
säker, egentl. part. till tneri, skydda,
ge akt på (som säkerl. ej, såsom stun-
dom antages, hör till roten tu, svälla,
vara stark; se tumme osv.). Knappast
talar däremot för denna tolkning (sm
1038
tycka
1039
som Walde anser s. 797) det av Wood
hit också ställda fhty. githinli, som ger
akt el. förstår, som sbst.: uttydning, då
väl detta ord hör samman med tyda,
tolka osv., vilket ej med Wood får för-
bindas med ovan behandlade ordgrupp
utan är en avledn. av isl. pjöd, folk osv.
— Ordet, som ej upptages i äldre ord-
böcker (ännu ej ens hos Dalin 1853),
uppträder i litteraturen såsom reflex.
(ty sig till) hos Strandberg 1857; ty till
däremot först i början av 1890-t. (SDS
1892, P. Hosenins osv.); o. har dels
upptagits från dial. o. dels lånats från
no., no.-da. (Ibsen, Bjornsen) el. da.
Jfr E. Ljunggren Festskr. t. Sdw. s. 355.
— Om det obesl. ä. nsv. te sig till, ty
sig till, se under töja; jfr även under
ty 2 slutet.
tycka, fsv. pykkia (ipf. potte, sedan
thykte) = isl. pykkja (ipf. potta), da.
tyckes, med nord. -kk- av germ. -nk- =
got. pugkjan (ipf. påhla), fsax. thunkian,
fhty. dunken (ty. dunken), ags. pyncan
(eng. think, även motsv. ags. pencan,
tänka); opers. vb; av samma germ.
stam "punk- som tycke (se d. o.) o. i
avljudsförh. till tänka, tack, täck o.
täckas. Jfr följ., tyck mycken o.
ty k en. — Den äldre imperf.-formen
fsv. potte kvarlever i vissa dialekters
totle; jämte tötte (fsv. thötte) med ana-
logiskt ö. — Fsv. har i regel opers.
konstr. mik {möer) pykkir. Sv. tyckas,
fsv. pykkias, beror bl. a. på inflytande
från synas o. från lat. videtur. —
Tycka om, redan i fsv., men där i
regel tillsammans med bestämning (illa,
amktc osv.). — Jfr A. Lindqvist Gramm.
o. psyk. subj. s. 102 f.
tycke, fsv. thykke n. o. f., tycke, me-
ning, behag, gunst m. m. = isl. -pykki
(i t. ex. mispykki n.), no. tykkjc n., da.
tykke, till vb. pykkia, men möjl. ej bil-
dat direkt till verbet utan kanske avlett
av det ungefär likbetydande fsv. pokke
= isl. pokki m., urnord. "punkan-. An-
dra bildningar av samma stam: fsv.
thykkia, ds. som tycke = isl. pykkja;
o. isl. pötti m., missnöje, av urnord.
*punhtan-. Jfr tyck mycken o. ty k en.
[ tyck la, ösv. dial., ofta, se tjock
(slutet).]
tyckmycken, Columbus Ordesk.: iyc-
kemycken o. från nyare tid t. ex. Gru-
senstolpe St. o. förh. 1842: 'den tyck-
myckne . . Reuterholm', jfr ä. nsv. sbst.
tyckemycke Schroderus 1638 samt uttr.
låta sigh mykit tyckia, göra sig stora
inbillningar, 1558, 1582 osv. Jfr tyken
o. mycken.
tyda, fsv. pijpa, tyda, meddela, be-
tyda m. m. = isl. pyÖa ds., da. tyde,
tyda, ffris. bithioda, mlty. dåden,
diuten, tyda, betyda m. m. (ty. deiiten),
ags. gepicdan, översätta, av fjerm. *peu-
dian, avledn. av germ. 'peudö-, folk (se
Tjust, tysk) = got. piuda, fsax. thiod(a)
(bl. a. i landsn. Detmold av Theotmalli,
här väl i betyd, 'huvud-, stor' liksom
pjöÖ- i isl. pjödvegr, alltså 'det stora
tingsstället', o. person n. Di d rik, se
dyr k), fhty. diota, ags. péod, isl. pjöÖ
(no. dial. tjo n.), runsv. -piup i Svc-
piup (se under svear), motsv. osk.
touto, stat, gall. Teuto- i namn (t. ex.
Teutones, teutoner, ett keltiserat germ.
folknamn, jfr fda. Thythesyscel Jutl., nu
Thy, med Tliisted), fir. tåath, folk, lett.
tauta, litau. Tanta, bl. a. om Tyskland,
m. m.; vartill got. piudans, ags. pcodén,
konung (bildat som fsv. dröt(t)in under
drott, got. kindins, ståthållare, under
Kind, lat. dominus, herre, under do-
mino, osv.); till ie. roten tu, svälla,
bli stor o. d., varom se under tumme,
tusen. — Vb. tyda betyder alltså:
göra folkligt el. begripligt för folket. —
Annorlunda, men oriktigt Wood Mod.
Phil. 5: 280 (se under ty till).
tyfon, häftig virvelvind = fra. typhon,
eng. typhoon, från grek. typhon ds.
(jämte -os, -Ös), till typhö, egentl.:
kommer att ryka, i avljudsförh. till
17/phos (se tyfus) av samma ieur. rot
dhubh som i döv (se f. ö. d. o.), ut-
vidgning av dhu i ie. dhumo- = lat.
filmus, rök (se under dun).
tyfus, Afzelius 1795, av grek. typhos,
av Hippokrates använt om sjukdom före-
nad med omtöckning av medvetandet,
egentl.: töcken, kvalm, dunst, rök; se
närmare föreg. — Härtill: tyfoidfeber,
egentl.: tyfusartad el. tyfusliknande till
eldos, utseende (se idyll).
I tyg, don, verktyg o. numera i sht
1040
Tyko
om tyg till kläder, förr (som enkelt)
med vidsträcktare ariv., t. ex. tackel och
tyg (A. Oxenstierna, Franzén m. fl.), om
seldon osv. (jfr nedan), i ä. nsv. stun-
dom även t(li)yy fsv. tygh, don, verktyg,
i den specialiserade anv. om vävnader
o. d. blott i sammans. silkitygh, motsvar.
senisl. tygi, no. ty, ä. da. tyg (da. /o/),
från mlty. tuch n., don, utrustning, klä-
desplagg = fhty. giziug (ty. zeug), ags.
getéoh (-g), ämne, plur. : redskap, av
germ. *teuga-; enl. rätt vanlig uppfatt-
ning till germ. *teuhan, draga (se töja),
dock med dunkel betyd. -utveckling, f. ö.
densamma som uppträder i de sannol.
besl. mlty. tugen, framställa, förfärdiga
(varav ä. nsv. tyga). o. mhty. ziugen ds.
(ty. zeugen, avla), jfr även det väl lika-
ledes besl., om också ej med detta till
bildningen fullt identiska mhty. zugen,
zeugen, vittna; se betyg, intyg o.
övertyga; jfr även ä. nsv. tyg, intyg,
bevis. — Härtill bl. a. fartyg (se d. o.);
linntyg, si. av 1600-t., förr ofta: mans-
skjorta (jfr särk), linne, linnetyg =
da. lintei, efter ä. ty. leinzeug (nu leinen-
zeug), alltså bär om redan färdigt klä-
desplagg; verktyg = da. vcerklej, efter
ty. werkzeug; el. militär., om artilleri, i
ä. nsv. fälttyg med sammans. fälttyg-
mästare, Gustaf II Adolf, motsvar. i
da., efter ty. feldzeugmeister, o. i tyg-
hus, Schroderus 1635, motsvar. i da.,
efter ty. zeughaus. — Även, utgående
från betyd, 'ämne, art, slag', i betyd,
'uselhet o. d.', motsvar. i da. o. ty.
(t. ex. dummes zeug, dumt prat, slid-
dersladder); i ä. sv. ofta 'pack' t. ex.
Swedberg: gement tyg, Kolmodin Qv.-sp.:
skamlöst tyg; numera sällan som enkelt
(t. ex. Almquist), utan i regel i sammans.
såsom otyg, Coyet 1704: 'Underoffice-
rarne skola tillsee at bussarne hålla sig
rena för beet och otygh' (dvs. ohyra),
C. F. Dahlgren 1833 o. Knorring Torp.
1843 om troll o. d., f. ö. t. ex. Grusen-
stolpe 1841 ('glädjebetygelser och dylikt
otyg'), Onkel Adam 1843 osv.; till o- 2;
el. sammans. fans-, rackar-, sattyg.
Även likbetyd. dial. ty (töj) = no. ty
utgår från tyg o. ej, såsom antagits,
från *pype (jfr isl. illpydi). — I sv. nu-
mera ofta ersatt med -don el. -saker,
där da. har -loi o. ty. zeug, t. ex. r es-
sä k er, men Weste 1807: restyg, seldon
jämte det förr vanliga seltyg, skrif-
don (Dalin 1853 hänvisar från skriftyg
till skrifdon), åkdon (O. v. Dalin åk-
tyg). Ä. nsv. resetyg, resigtyg betydde
'rytteri, ryttare', från mlty. reisich tuch,
ty. reisig zeug (jfr ty. reisige[r], ryttare,
varifrån ä. nsv. resige[r]). — Allt vad
tygen hålla, t. ex. 1675, motsvar. i
da., efter ty. was clas zeug hält, med
avs. på seltyg o. remmar el. väl också
andra arbetsdon. — Jfr tilltyga.
tygel, Var. rer. 1538: tygil, P. Svart
Kr.: tyel, 1599: tylen best. f. (jfr sv.
dial. tyl), i ä. nsv. ofta i bildlig betyd.:
'lätt på tygeln' o. d.; jfr sv. dial. horn-
tyglar, remmar om hornen på oxar,
tyglo i., trådögla; skå. töjel (liksom
böjel = bygel) — isl. ty g ill, band, rem,
ä. da. tygel (da. loile), tygel, mlty. togel,
fhty. zugil (ty. ziigel) ds., ags. tygel,
dragband; av germ. *tu%ila-, instrumen-
talbildning på svaga rotstadiet till germ.
*teuhan, draga (se tåg 2, töja o. töm),
bildat som t. ex. degel, gördel, nyc-
kel, törel el. lånordet flygel. Alltså,
liksom töm, egent!.: dragrem el. dyl.
Ordet är, fast tillfälligtvis ej uppvisat i
fsv., (åtminstone i de flesta dial.) in-
hemskt, se Landtmansson Sv. lm. Bih.
I. s. 16, Hesselman i o. y s. 108. —
Eng. har numera en annan (samväst-
germ.) beteckning för 'tygel', bridle, jfr
ags. brigdils (se bridong) = fhty. bri-
del, holl. breidel, till germ. *bregdan,
röra, svinga (se brås); o. dessutom det
egentl. romanska rein, av ffra. reine (fraj
rene), ital. redina osv., av lat. *retina.
tyken, götaländskt dialektord, grann-
tyckt, vresig, näsvis, motsv. no. tykkjen,
retlig, vresig, till tycka; av samma
bildningstyp som fiken o. sticken (se
d. o.).
[ty k er, sv. dial., se tö k.]
[tykkla, ösv. dial., ofta, se tjock
(slutet).]
Tyko, mansn., fsv. Tyko (latin, form),
fsv., fda. Tyke, da. Tyge; jfr fsv., fda.,
fno. Tuke, ävensom fsv., fda., fno. 7 o Av.
Säkeii., åtm. delvis, kortnamnsformer
på det vanliga namn- o. diminutivsuf-
fixet -k (jfr likn. bildningar t. ex. förf.
tykännas
1041
tyrann
Ortn. på -inge s. 226), ofta lagt till per-
sonnamnsstammen i stympat skick o.
särsk. allmänt på frisiskt o. lågtyskt
område, varför det icke är osannolikt,
att namnen äro lånade därifrån: vnord.
Töke synes i alla händelser enl. Lind
ha kommit från Danmark. — Ett an-
nat, men osannolikt förslag se Noreen
V. spr. 3: 90 n. 6. — -I Sv. har namnet
vunnit en viss spridning genom Tyko
Brahe.
tykännas, ha svårt att känna igen,
av tyrkännas (även: vara hlyg), jfr sv.
dial. törkännas, torkännas vid ds., fsv.
törkevnna sik (tor-, t(h)ol-), jfr isl.torkendr,
till prefixet tor-, fsv. även tor- (med R-
omljud), som betecknar svårighet o. d. =
isl., no. tor-, got. tu:- (i t. ex. got. tuz-
wérjan, tvivla, se under vä ring), fhty.
zur, ags. tor- = sanskr. dus-, grek. dys-
(jfr t. ex. sv. dys pep si, svår mat-
smältning), ir. do-, du-, armen. t-. Om
utvecklingen av det germ. prefixet iuz-
i nord. spr. jfr Kock Ark. 15: 353.
tyla, sv. dial. o. ä. nsv., vara lustig,
nojsa, se tu le.
tyll, Dagl. Alleh. 1808 = da. tyl, ty.
tull, från fra. tulle, efter staden Tulle,
där detta tyg först skall ha tillverkats.
Jfr de på samma sätt uppkomna tyg-
namnen damask, kalikå, kambrik,
k re ton n, madapolam, muslin, nan-
kin g, sin dal.
[ty Ila, sv. dial., grantelning, se
tull 1.]
tympanon, t. ex. Heidenstam, se un-
der timpan.
tyna, Scliroderus Gom. 1040: 'förgås
(tynes bort)', Stiernhielm: tynes (af) o.
Iijner, Verelius 1681 som övers, av isl.
tyna o. tynasi; utgående från den re fl.
anv. i betyd, 'förgås, fördärvas' = sv.
dial. tyna, plåga, slå, dräpa = isl. tyna,
fördärva, no. tyna, även: förlora, ä. da.
lyne, ödelägga, mista, fsax. giliunean,
göra orätt mot, ags. iienan, plåga, av
germ. 'teunian, avledn. av sv. dial. lyn,
plåga m. m., isl. tjön n. (i fno. även f.),
som länder till skada el. ödeläggelse,
jfr fsax. tiono ni., skada m. m., ags.
téona m., téone f. ds. (eng. leen, för-
argelse, bekymmer), av trots flera för-
klaringsförsök dunkelt ursprung (Utter.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
se Falk-Torp s. 1570). I svenskan till
betyd, påverkat av tvina.
tyngd, fsv. thyngd = isl. pyngd, da.
tyngde (med yngre -e liksom bredde
osv.), av germ. 'pungipö, till tung, lik-
som höjd till hög, längd till lång osv.
typ = ty. type, av fra. type, av grek.
lypos, slag, sedan: det genom slag fram-
bragta, t. ex. prägel på mynt, varefter
betyd.: urbild, mönster, till typtö, slår.
Jfr stereotyp.
Ty(r), gudan. = isl. Tyr, fhty. *Zui,
*Zio o. ags. Tiw (i sammans.); antingen
av urgerm. 'Tiuz, av *Tieuz = ie. "dieus,
jfr sanskr. dyaus, himmel (Dyäuspilä,
fader himmel), grek. Zevs ("dieus), lät.
Ju(ppiter), av Ju- (*dieu; egentl. voka-
tivform); el. av urgerm. *Tiwaz, av
*Teiwaz (i fi. lånordet Runko-leivas,
gudan amn) = ie. *deiuos i (de i alla hän-
delser med föreg. nära besl.) lat. dlvus,
gudomlig, o. deus, gud (egentl. växel-
former från samma paradigm), litau.
dévas, gud, o. isl. tifar, gudar; till en
vida spridd rot med betyd, lysa, med
olika rotstadier i lat. dies, dag, grek.
dialos, skimrande, sanskr. di-, lysa osv.;
se f. ö. sira o. Ti dan. Grundformen
germ. 'Tiivaz har vissa formella före-
träden; å andra sidan vill man blott
ogärna skilja det germ. gudan. från de
lat. o. grek. gudanamnen. Jfr f. ö. tis-
dag samt Tiveden, tibast ävensom
senast M. Cahen Le Mot »Dieu» en
Vieux-Scandinave, med rikhaltig littera-
turförteckning (Cahen ansluter sig till
de forskare, som utgå från germ. *Ti-
waz).
Tyra, kvinnon., i nsv. väl från da.,
av fda. Thyri, Thyre, runda, purui (=
runsv.) = fsv. Thyre, med f-omljudd
stamvokal, motsv. det ytterst sällsynta
isl. poroé; av gudanamnet por (se Tor)
o. urnord. wih-, grammatisk växelform
till wi%- i Hedvig, Ludvig; se f. ö.
envig o. Ludvig. Alltså ej samman-
satt med fsv. vi, helgedom, isl. vé (se
Vi). — Möjl. ingående i fsv. ortn. Thyrc-
tuna, nu Tortuna Vstml.
tyrann, ä. nsv. även li-, fsv. lyran
(ti-) = ty. tyrann osv., ytterst av grek.
ttjrannos, herre, härskare, sedan: tyrann,
av omstritt ursprung. Med avs. på
66
tyre
1042
tå
a. nsv. o, fsv. Informen tiran jfr mhty.,
ä. ty. tiranile.
tyre, se t öre.
Tyresö, ortn. Sdml., fsv. Thyrisedhe,
sammans. av cd 1 o. snarast ett fsv.
person n. Thyrir (el. möjl. ett vatten-
dragsnamn med den i fsv. vanliga sjö-
o. viknamnsändelsen -fr, jfr Mälaren
av Mcelir osv.).
| T yr inge, ortn. i V. Göinge lid Skå.,
se Turin ge.]
Tyrolen har i sv. ett analogiskt till-
lagt -en ; efter ty. Tyröl, Tiröl.
tysk, fsv. thysker, pydisker m. m. =
isl. pyöiskr (jämte pydverskr, se följ.),
da. tysk = fsax. thiudisc, tysk (holk
duitsch, holländsk, varav eng. Dutch
ds.), fhty. diutisc (ty. deutsch), avledn.
av germ. *peuöö-, folk (se tyda o. Svi-
tiod under Sverige); jfr de roman-
ska lånorden fra. tiidesquc, forntysk,
simpel, ital. tedesco, tysk, ävensom den
av Wulfila skapade got. nyhildningen
piudiskö, hedniskt (efter grek. ethnikos),
ags. péodisc, hedning. Äldst om det ty-
ska språket i motsats till lat. el. möjl.
till det anglosax. språk, som talades av
den engelske missionären Bonifacius o.
hans män; sedan om folket. Jfr hl. a.
Bran ne PBB 43: 435 f. med litteratur.
— Substantiveringen tyskar för äldre
(de) thyske o. d. synes härstamma från
början av 1500-t.: 1507 : tysker plur. (se
Sdw.), jfr (o. 1600): alle Tydsker, hos
Schiick Inbj. 1915 s. 50. — Jfr följ. —
I fra. i stället: allemand (se allmän).
— Ty skbaga r(e)be rge n, å Ladugårds-
landet (Östermalm) i Sthlm, nu för-
svunna, efter den tyskfödde bagaren
Martin Kamecker (si. av 1600-t.).
Tyskland, L. Petri: Tyskland, dess-
utom i ä. nsv. bl. a. Tysland P. Svart
o. in på 1700-t., såsom i sv. dial. t. ex.
Smål., fsv. i thydisko lande, i pysko
lande, ajf ty tz skaland, i tyskom lan-
dom (P. Månsson), pyzka land, pydisk-
land = ä. da. Tydskeland = sen mhty.
Tintschland 1400-t., tidigare: daz liut-
sche lant m. m. (ty. Deutschland). Jfr
isl. pyÖverska, pyÖvcrsku land m. m.,
till pydverskr, tysk (jfr föreg.). — Be sa
till Tyskland, företaga en Tysk-
landsresa, om barnsäng o. förlossning,
en numera mindre allmän eufemism
(vanligare blott: yöra en resa), allmänt
åtm. fr. o. m. 1700-t.; jfr Små-saker
5: 114 (1750): 'Den ena är nyss kom-
men från Tyskland hit, Den andra
ärnar sig snarliga dit'; Leopold 1782;
1794: 'resa til Tysland' (bandi. fr. Växiö),
Almquist 1845. Enl. en gammal förmo-
dan äldst med syftning på officersfru-
arna, som under de tyska krigen be-
sökte sina män; dock ganska ovisst.
tyssling, västsv. dial., lingon, Franc-
kenius 1659, av *tytling; liksom no. ty-
ting, ty ta, vartill no. tylebair, da. tytte-
bair, avledn. av t ut el. möjl. närmast
till det därav bildade no. tyta, liten
knuta. — Tyssling av *tytling lik-
som nässla av ncetla, vassla (-e) av
vaile osv.
tyst, fsv.yiiyster (senare: töst) = ä. da.
tyst, test, da. tyst n., av germ. (snarast)
"pns-ti- el. "pus-tia-, besl. med sanskr.
tusntm, stilla, tyst, tusyati, lugna sig
o. d., ir. tö, tyst (av *tanso-), fpreuss.
tnsnan, stilla, även i slav. spr. Stam-
vokalens ursprungliga kvalitet (pust- el.
pust-) är oviss. No. dial. tyst hör sna-
rast till det icke besl. tvist = isl. tvistr.
Lidén IF 19: 338 f.
tyvärr, se ty 1.
1. tå, fsv. tä (plur. teer, såsom ännu
i dial., y. fsv. tär = nsv. tår) = isl.
tå, da. taa, mlty. té, fhty. zéha (ty.
zeh(e)), ags. tåhe, tå (eng. toe), jfr ny-
bildningen ffris. >> mlty. tåne (om for-
men se Heinertz IF 30: 325); av germ.
*taihwö-, växlande med "taipvö- i mlty.
téwe. Ofta fört till ie. roten dik, visa,
i vb. te osv.; jfr lat. digitus, finger, som
kan komma av ett äldre uppvisat dim
tus el. i annat fall hör till parallellroten
dig (se tecken). I så fall bör emel-
lertid ordet äldst ha använts om fing-
rarna. — I äldsta tider synes i beteck-
ningen ingen skillnad ha gjorts mellan
fingrar o. tår; jfr sanskr. angustha- o.
litau. pirzstas i båda betyd., lat. polle.v,
tumme o. stortå; stundom kan väl dock
den ena bet3Tdelsen vara sekundär.
2. tå, dial., jämte tåg, tå n. o. ni.,
Isgata, smal väg mellan gärdesgårdar,
omhägnad väg, fägata, del av betesmar-
ken som ligger intill byn o. d. (i denna
Tåby
betyd. t. ex. 1542); av Sahlstedt, Weste
o. Dalin 1853 upptaget (som landskaps-
ord) under formen tä, fsv. tä, tet n.,
bygata (jfr Tåby), väg mellan gärdes-
gårdar, med sam mans. fortä, öppen plats
mellan husen el. tomterna o. gatan =
fno. tå, fast tilltrampad plats framför
huset (även i Poet. Eddan), no. taag,
boskapsfålla, inhägnad för kreaturen el.
teg på en äng m. m., ä. da. förta, fä-
gata, da. dial. forte ds., da. förtog, -tov,
trottoar, av urnord. *tanhu- (*tanhwia-),
vartiil finska lånordet tanhn, tanhua,
omhägnad väg, öppet ställe i byn, bo-
skapsfålla, stall. Substantiverad form
av ett germ. adj. *tanhu- (*tanhwia-) i
mlty. tå, seg, fhty. zcihi (ty. zähé), ags.
tåh (eng. tough), bornholmska iäiver ds.,
no. taag, uthållig (om häst m. m.), out-
tröttlig; möjl. egentl.: sammanklämd
(varav bl. a.: fast tilltrampad o. d.) o.
rotbesl. med ags. getingan, trycka, kläm-
ma, osv. (se tång 2). Jfr Bråte Ä. Vstml.
ljudl. s. 4, Karsten Prim. nominalbildn.
2: 198 f. (med litteratur) o. se f. ö. to 2,
spilta o. Tå-, Täby. Med avs. på
betyd, se To lg.
Tåby, Täby, ortn., fsv. Täbg, Tctby
(runsv. Tabu), till fsv. tä, tet i betyd,
'väg som låg utom tomtrösena o. omgav
bytomterna'. Närmare förf. Ortn. på -by
s. 28, 68, 97.
[tåfsa, ä. nsv., fjantig kvinna, se
tossa 1 slutet.]
1. tåg" r., växtsl. Juncus, t. ex. Weste
1807, (o. 1750: togh), sv. dial. sugrot,
ranka, slingerväxt = isl. tåg (plur. tågar
o. tiégr), sugrot, no. taag, fiber, liten
sena, besl. med mhty. zåch, zåhe m.,
veke, samt tagel (se d. o.). Jfr tåga 1.
— Avledn.: nisl. tégja, no. tctgja, korg
av tågor m. m., av urnord. *tä%iön, bil-
dat som en del andra beteckningar för
korg, ryssja o. d., såsom ryssja, te na,
fhty. churba, meissa, ags. spgrte, wilige,
got. snör jo.
2. tåg", rep, fsv. togh = isl. tog, da.
tov (toug), av germ. *tuga- n.; i avljuds-
förh. till germ. *tau%ö~- = isl. iaug, ags.
téag (vartill tiegan, binda; ej direkt att
jämställa med den under töja om-
nämnda kausativbildningen getiegan,
draga), även i fgutn. ert ang (se örtug);
tåga
till roten i got. tiuhan (osv.), draga, var-
till kausativbildningen töja (se f. ö.
d. o.). — Det likbetyd. ty. tau är all-
deles obesläktat; se to. — Tågverk,
övers, av ty. iauwerk, se närmare un-
der verk.
3. tåg, marsch, o. 1550 (ofta tugh)
= da. tog, från mlty. toch, resa, krigs-
tåg, av germ. *tuga- n., biform till *tugi-
m. i mlty. toge, resa = fhty., ty. zug;
vbalsbst. till germ. "tiuhan, draga (se
föreg.); med samma växling av neutral
a-stam o. mask. i-stam som i bett,
drev, grepp, sken, skott, skred,
slag, snitt, steg, svek, såd m. fl.
Jfr ledtåg, själ (a) tåg. — Sedermera
även, i anslutning till ty.: bantåg; vid
tiden för järnvägarnas införande i Sve-
rige växlande med en del andra beteck-
ningar, som röja att man ännu tvekade
om ett lämpligt ord, t. ex. träng, ång-
vagnsträng, jernträng (-train, kal. Nor-
den 1851), jernvägsträng (Posthumus
5: 244), el. ångvagnskedja (1842, 1845),
el. det i dial., men även i de bildades spr.
(skämts.) uppträdande snöa (= snod-
den), fermsuepet. Fr. Bremer Hem. i n.
verld. 1: 146 (1853) tycks ännu sakna
beteckning för 'bantåg', utan talar om
att 'afresa med järnvägsvagnarna'. —
Jfr tåga 2, 3, tåglig.
1. tåga, fiber o. d., I. Erici o. 1645
(om hamptågor), yngre avledn. av tåg 1,
alltså av -ä-, såsom dialektformerna
tydligt utvisa' (t. ex. hall.). Däremot
bör ä. nsv. tågor (-ur) o. 1640 i betyd,
'vidjor' o. d. förbindas med tåga 2 (-o-).
— Mycket ovisst är, om man hit också
skall föra det likbetyd. da. tave (jfr Kri-
stensen Ark. 15: 58), i så fall med vo-
kalförkortning framför urspr. g. Sna-
rare bör det väl sammanhållas med
sydsv. dial. tav(e) o. no. tave, varom
under lafs o. Falk-Torp under tave; jfr
även Seip Låneordstud. 1: 100.
2. tåga, seghet, elasticitet, t. ex.
Strand 1763: Ty än den tågan finns
av gamla Göther qvar', 1807 (om järn),
f. ö. (om personer) t. ex. Callerholm
1852, Wirsén 1881 o. i litter. särskilt i
senare tid (P. Hallström, Karlfeldt m. fl.)
motsv. ett fsv. *togi m. = no. toge ds.,
av germ. "Ingan- till 'tiuhan, draga, bil-
1043
1044
tång
dal av svaga rotstadiet av starkt verb
o. med -a från oblika kasus såsom t. ex.
frossa (fsv. "frost) till f ry sa el. s ve d a
(fsv. soidhi) till svida. — Formellt
samma bildning är no. loge, tråd som
ännu låter töja sig under spinningen,
el. germ. *-tugan i ags. heretoga osv.
(se hertig) el. sv. dial. tåg e, dragstång
(på släde osv.) == no. loge, jfr fem. sv.
dial. toga, tuga, dragvidja = no. toga.
— Se f. ö. tåg 2, 3, tygel, tåglig,
töja o. följ.
3. tåga, vb, marschera o. d., o. 1630:
togher af landet, drager, 1635: tuga, om
trupper, samma ord som ä. nsv. tåga,
draga (träns.), H. Bjelke o. 1585 (om
skepp som dragas i land), jfr dens.:
'(fartygen) tughade sig undher Skåne-
landett'; förr (liksom stundom ännu,
men i så fall mest skämts.) även om en
person = sv. dial. tåga, draga, sträcka,
töja, isl., no. toga ds., ä. da. toge, mlty.
togen, fhty. zogön, ags. togian i ungef.
samma betyd., av germ. *tugön. I sv.
(åtm. delvis) säkerl. från mlty. — Detta
gamla samgerm. verb kan vara avlett
av sbst. tåg 2 såsom t. ex. båda ("bu-
dön) av bud, båd; men kan också tän-
kas självständigt uppkommet i förb. till
detta sbst. o. förhålla sig till *tiuhan,
draga, såsom t. ex. borra (förr bor a),
lat. foräre : lat. ferio, fsax. fundön,
sträva : finna, fhty. stungön, stoppa :
stinga, fhty. wonön, bo : ie. *uen- i
sbst. vän, osv. (där dock möjligheten
av att en gång befintliga grundnomina
gått förlorade ej får alldeles förbises).
tåglig, i slit dial.: långsam, stilla,
allvarsam, NT 1526, Var. rer. 1538, till
tåg 3 o. tåga 2 i en ursprungligare
verbal betyd. o. i avljudsförh. till töj a.
tågna, t. ex. Verelius 1681 = isl.
togna, inkoativ till germ. *teuhan, draga,
jfr isl. part. togenn (se töja, tåg 2, 3).
Tåkern, sjö i Ögtl., av sv. dial. toka,
fsv. thoka = isl. poka, da. taage, dimma;
besl. med dess fsv. namn pughn, en
ålderdomlig bildning med samma betyd.
Sjön är mycket dimmig. Jfr f. ö. töc-
ken, Noreen Spr. o. st. 2: 124 o. förf.
Sjön. 1: 663. — Ett ännu tidigare namn
på sjön är Ju t-, se d. o.
tåla, fsv., isl. pola = da. taale, got.
putan, fsax. tholön, fhty. dolén, -6n, ags.
polian (eng. thole), av germ. *pulen (-ön);
jfr även fsax. tholian, fhty. doljan; med
avledn. *pulÖi- = mlty., fhty. dult (ty.
geduld), ags. gepgld, vartill vb. mlty.,
ty. dulden, ags. gepyldian osv.; till ie.
roten tel(a), lyfta, bära, tåla, varav bl. a.
lat. lollerc (av "tln; jfr under träns-
la t or), lyfta upp m. m., toleräre, för-
draga (se tolerera), lätus (av *tlätos),
buren (se relatera), grek. tlSnai, ta-
låssai, tåla, fördraga (se tantalisk),
tålanton, våg, vikt, egentl.: som lyftes
upp (se talang), telamön, bärare, bär-
rem (= egenn. Telamön), sanskr. tu-
lagati, lyfter upp, väger; med avlägg
även i kelt. o. armen.; sannol. urbesl.
även med tall. — Härtill sbst. f sv. pol
n., tålamod m. m. = isl. pol; kvar i
sv. ge sig till tåls, motsv. da. slaa sig
til taals. — Tålamod, fsv. tholamödh,
äldre polamöp = ä. da. taalemod (da.
taalmod); jfr ags. pol(e)möd ds. även-
som isl. polinmödi m.; till mod i betyd.
'sinne(lag)' o. d.
tåna, sv. dial., jämte tan a, bindel,
linda, ä. nsv. o. fsv. tåna. taana, av
äldre thäna Sdw. Till.; jämte vb. tåna,
tan a, fsv. täna = ä. da. taane, svepa,
linda; dunkelt; knappast avljudsform till
tänj a.
1. tång, fucus = fsv., isl. pang (n.)
= mlty. dank. Ty., eng. tang, fra. tangue
från nord. Avledn.: isl. ppngull, tång-
stjälk. Möjl. till germ. roten peng,penh i
tät; alltså egentl.: tät massa. I så fall kan-
ske till betyd. -utvecklingen att samman-
hålla med det likbetydande sv. dial.
klödder, Smål. -kusten (Sv. Dagbl. sönd.-
uppl. 19. 2. 22 s. 4), som väl måste
sammanhänga med sv. dial. klodd,
klump, kladd. — Ett annat dialektord
för 'tång' är ätter, t. ex. Vätöm. Uppl.
— Lat. fucus från grek. pbykos, urspr.
semitiskt.
2. tång, fsv., da. tang = isl. Ipng,
mlty. tange, fhty. zanga (ty. zange), ags.
tang{e) (eng. tongs, med plur. s), ett
samgerm. ord (dock ej belagt i got.);
av germ. * tango = ie. *dankå; besl.
med ags. gelingan st. vb, trycka, klämma
(intr.), vartill kausativet ags. getengam
fästa samman, foga = isl. tengja, binda
tång
samman; till ie. roten denk, bita, knipa,
i sanskr. damcati, biter; jfr fra. mor-
dache, tång: lat. mordax, bitande. Tång:
denk = såg (isl. sgg) : sek (i lat. sccare,
skära). Hit hör även: mlty. tänger, f hty.
zangari bitande (om smak), skarp m. m.,
samt, av germ. *tanh-, möjl. även tå 2.
— Onasalerad ie. rot dek i grek. ddknö,
biter, got. lahjan, sönderslita; se t ån ge,
tagel, tagg. — F. ö. blott inom de
olika språkfamiljerna spridda beteck-
ningar, t. ex. lat. forceps (: formus,
varm, o. capere, taga) liksom grek. py-
rdgré, 'eldgriperska', labis (till lambdnö,
tager); vidare t. ex. karkinos (egentl.:
kräfta, alltså en metafor av samma slag
som de under kvarn anförda verktygs-
namnen). Smidestänger äro ej funna
från bronsåldern, men väl pincetter.
Först under La Téneperioden uppträda
egentliga tänger (av järn).
3. tång = tånge nedan.
Tång- i ortn., i regel innehållande
tånge i betyd, 'framskjutande del av
terrängen, udde' (se nedan), t. ex. Tån-
gen (i slit i västra Sv.), Tån ga (fsv.
Tanga, -om); i sht i västra o. södra Sv.,
men även i Uppl.), Tångebyn Dalsl.,
Tångelan da Dalsl., Tånghult o. väl
även Tång Blek. o. ej långt därifrån
Kim. 1., ävensom ett par namn på -berg.
-åsen, motsv. no. Taangen (fno. Tange,
oblik kasus -a); ett stort antal belägna
vid höjder o. några på halvöar el. uddar;
i vissa norrl. dial. betecknar plur. tångar
fält, som utbreda sig utanför fjällen o.
ofta förena dem med varandra; i t. ex.
Bohusl. bl. a. 'uddformig åker- el. ängs-
lapp'. — I Tång(e)stad Kuddby sn
(fsv. Tangesta.dhu.ni), Dagsberg o. Kim-
stad Ögtl. o. Kärrbo Vstml. (fsv. Tanga-
stce) vill man helst se ett person n. (i
detta fall snarast tillnamn), då ju ortn.
på -stad i allm. äro bildade av sådana;
men då ett dylikt personnamn annars
ej är uppvisat o. åtm. ett par ligga vid
höjder, kunde det, liksom i fråga om
t. ex. Ringstad (se -s ta d), tänkas, att
namnen tillhöra den grupp av stad-
namn, som innehålla naturbeteckningar
o. d. — Om Tångby Asby sn Ögtl. se
förf. Ortn. på -by s. 14.
tånge el. tång, å kniv, järn, Växiö
tår
rådstur. prot. 1733, Brauner 1752: svans-
tånge; udde o. d. (se Tång-), i dial.
även: kvicke, handtag på åra m. m. =
isl. tange ds., no. även : brodd, smal spets,
da.: landtunga, i ä. da. även: knivtånge,
bakersta krökningen på en lie, kilfor-
mat jordstycke; av germ. *tangan-, jfr
mlty. tange f., sandås mellan två vat-
tendrag, öfris. tange, landtunga; meng.
tange, dolk o. d., eng. dial. tang, kniv-
spets m. m., från nord. spr. ; besl. med
tång 2 o. möjl. utvidgning av detta ord;
jfr även tagg; däremot ej avljudsform
till tunga. — Ordet upptages ej av Da-
lin 1853 el. i våra äldre ordböcker, är
f. ö. sällsynt utom i facklitter. o. har
alltjämt en dialektisk anstrykning.
tåp, t. ex. Almquist 1840 = no. taap
n., jfr tåp a f., om kvinnor, 1788, no.
taape m., da. taabe, adj. tåp ig 1739, ä.
nsv. iåperi o. 1585; med samma avljuds-
stadium som isl. tépr, rädd att komma
nära, sv. o. no. dial. iäpa, lätt beröra,
no. t&pla, treva på; i avljudsförh. till
mlty. tappen, treva, sv. dial. täppta ds.
(se tapp). Grundbetyd, är alltså: en
som famlar el. trevar. Jfr Noreen Sv.
etym. s. 72. En hypokoristisk form här-
till är sv. dial. tabb(e), tölp, dumbom;
om ä. nsv. tafsa, fjantig kvinna, se tossa
1 slutet. — Jfr tep.
tår r., fsv. tär, vanl. som neutr. plur.,
sedan även m. = isl. tar n. (i regel i
plur.), da. taar, nu om dryck (förr även
n.), jämte det yngre taare, droppe o. d.
(jfr no. taara, sv. dial. tara f.), av ur-
nord. *tahr- — ffris. tär m., fhty. zah(h)ar
(ty. zähre f., urspr. pluralform, jfr fsv.
o. isl. ovan), ags. tayhher, téar (eng. tear);
med grammatisk växling: got. tagr n.
(varav lagrjan, gråta), ags. teagor; av
germ. * lahra- ('lagra-, *tahru-)t motsv.
ie. "dakru- i flat. dacrn-nia (lat. lacrima
r> fra. larmé), grek. ddkrg, fbret. dacr,
fir. dér; sannol. genom dissimilation av
äldre "drakrn-, med motsv. i armen. o.
med -n- för -r- i fhty. trahan m., tår
(ty. tråne, egentl. plur.) = fsax. trahni
plur. (se tran). — Förhållande mellan
ie. "dakru o. likabetyd, "akru i sanskr.
dcru, litau. aszarå, är omstritt o. dun-
kelt. Möjl. är "akru egentl. ombildat
av *akro- = lat. acer, skarp, bitter; an-
1045
tårta
1046
täckas
vänt bl. a. som attribut till "dakrå; se
Waldé s. 406 o. jfr under lever. Enl.
Niedermann (se t. ex. IF Anz. 29: 34)
vore emellertid den sanskr. formen äldst,
vartill dåkry osv. genom felaktig upp-
delning av ieur. 'lod akru. — Den sv.
o. da. betyd, 'liten del av en vätska'
(redan i fsv.) t. ex. en tår kaffe mot-
svaras av tv. träne (vulgärt) o. det allite-
rerande en tår på tand av da. en taar
over försten. — Med avs. på genusänd-
ringen jfr lag 3. — Tårekruka, om
i antika gravar funna skålar el. vaser;
hos oss stundom framställda på grav-
vårdar, med syftning på att de sörjan-
des tårar kunde fylla ett dylikt kärl;
motsv. fra. lacrijmaloire (till lat. lacrima,
tår). Emellertid fylldes antikens »tåre-
krukor» (grek. lékythos) med välluktande
ämnen och tjänade således urspr. ett
helt annat ändamål. — Tårpil, 1835,
motsv. ty. trånenweide, eng. weeping
willow, fra. saule plcureur; namnet med
anledn. av de hängande grenarna.
tårta, Schroderus o. 1638: torla, Palm-
cron 1642: tårier plur., ä. nsv. även
tårta 16- o. 1700-t. samt tårta, motsv.
da. tairte, lty. tarle, eng. tart, från fra.
tarte, jfr ital. tartara, mandeltårta; f. ö.
dunkelt. Ty. torte däremot från ffra.
torle (fra. tourle) el. ital. torta, likaledes,
trots framställda förklaringsförsök, av
okänt ursprung (kan av ljudhistoriska
skäl ej, såsom stundom skett, återföras
på lat. torta, fem. sg. till lortus, vriden,
till torquere, vrida, se tvär). — For-
men med -å- anses vanl. tyda på att
ordet inlånats i sv. före den fsv. över-
gången «>ä (å); den kan dock bero
på inverkan från ty. torte. A. nsv. tårta,
da. t&rte går möjl. tillbaka till ett mlty.
*terte med falsk ljudsubstitution ; se Seip
2: 31. — Hallman i Tillfälle gör tjufven
rimmar torla o. borta.
tåsa, tosa, götaf. dial., trassla in, om
garn o. d. = no. losa, reda upp, om
trassel o. d., söla, fuska i arbete, nisl.:
söla, vartill sv. dial. tås n., no. tos, nå-
got upptrasslat, ludd o. d., av germ.
lus- ~ tus i fris. tusen, riva i, ty. zerzau-
sen, slita el. riva i sär, meng. tö-tusen,
riva el. rycka i (eng. dial. touse) osv.,
mhty. zusach, busksnår o. d., väl besl,
med flat. dusmo in loco, lat. dumus,
buskage, risiga snår. — Om likbetyd,
nord. ord av variantrötter se under
tassa, test o. tina 3.
tåt, i dial. även tått, fsv. thälier, sträng
= isl. pdtlr, även: veke, no. taatt, da.
tot = mlty. ddcht m. n., veke, fhty.
tdht (ty. docht m.), av germ. *pä>htu-,
besl. med sydty. dial. ddhen, veke, m. m.;
av somliga fört till ie. tek, sno, spinna,
i lat. texcre, väva, fläta, osv. (se Walde);
dock osäkert. Enl. Noreen (senast) V.
spr. 3: 140 har ordet urspr. haft nasa-
lerat a. Ordet är bildat med samma
ie. avledn. -tu- som det till betyd, när-
stående tråd. — F. ö. ej, såsom stun-
dom antagits, etymol. = tott.
[tåta, sv. dial., se tota.]
tåtel, Schroderus 1639 (o. in på 1700-t.)
tåtol; Bromelius 1694: tåtil, Linné: tåtel;
möjl., med Daneli Nucköm. s. 131 n. 2,
till tåt. Vissa dialektformer förbjuda
antagandet av gammalt o. Oklart är
förhållandet till Orsamålets tossl, som
måste återgå på ö el. nasalerata: med
tåtel kan det identifieras endast under
den sistnämnda betingelsen (jfr Noreen
V. spr. 3: 140).
Täby, ortn., se Tåby.
täck, fsv. pa>kker, behaglig, täck, tack-
sam = isl. pekkr, behaglig, fda. tak,
ett blott nordiskt ord, av urnord. *pan-
kia-, avledn. av tack i en äldre betyd,
'välvilja, behag' (egentl. 'tänkande'; se
tack). — Härtill otäck, fsv. öpa>kker
= isl. iipekkr, no. utekk (ej i da.). —
Avledn.: täckas, se d. o.
täcka, fsv. parkkia = isl. pekja, da.
takke (biformen da'kkc från ty.), mlty.
fhty., ty. decken, ags. peccan (eng. thatch),
av germ. *pakjan, en bildning, snarast
av eiö-typen (här dock utan kausativ
betyd., jfr t. ex. töja) till ieur. roten
(s)leg i lat. tego, täcker (jfr tegel), grek.
stégö, sanskr. sthdgati, litau. stegiu osv.;
jfr tak, som är en parallellbildning,
icke grundord, till täcka samt täcke.
— Jfr taf f eltäckare under taffel.
täckas, fsv. pivkkias, göras el. vara
täckelig el. behaglig = isl. pekkjast, da.
tcekkes, refl. till isl. pekkja, göra behag-
lig, avledn. av täck, se d. o. Med oper-
sonlig konstr. (mig täckes); den enda t
täcke
1047
tälja
fsv. Personlig konstr. dock redan hos
O. Petri o. i nsv. t. ex. Runeberg: 'Det
är skam att tappra män ner / Täckas
tala om en sådan'. Jfr A. Lindqvist
Gramm. o. psyk. subj. s. 135 f.
täcke, jfr fsv. forthcekke n., sadel-
täcke, sannol. en nybildning till täcka
under påverkan av mlty. decke f. = ty.
(fhty. dccchi), varav da. dcekke; jfr även
fsv. pcek(k)ia, täcke, tak (: pak), samt
fsv. thcekan, teken, ä. nsv. (t. ex. bibeln)
täcken n., täcke, matta (från lty. deken,
av fsax. thecina osv.), varav (sängé)täke
1649, vilka former ävenledes kunna ha
bidragit till ordets uppkomst. JfrTamm
Spr. o. st. 2: 222 f. — Spela under
täcke med, t. ex. Dalins Argus, motsv.
i da., från ty, mit jemand unter einer
decke spielen, med decke i betyd, 'säng-
täcke', blandning av mit j. unter einer
decke stecken el. licgen, egen ti. om va-
penbröder, som lågo i samma säng, o.
mit j. unterm hutlein spielen, där luit-
lein står i betyd, av hatt, som brukades
av taskspelare vid utförandet av deras
konster.
Tägnaby, Tägneby, fsv. pivghnaby,
socken o. gårdnamn från södra o. västra
Sv., till genit. plur. av fsv. 'pceghn (jfr
runsv. pihn = pegn, piaknan plur. =
piagnan m. m.) = isl. pegn, fri man,
konungsman, tjänare, fsax. thegan, gosse,
tjänare, krigare, fhty. degan (ty. degen,
tapper krigare), ags. pcyen, tjänare, kri-
gare, adelsman, man m. m., medlem
av konungens personliga följe (eng.
thane, hist., förr ungef. : länsbaron, jfr
till betyd. -utvecklingen baron); nära
besl. med grek. tcknon, barn, till roten
i tiktö, föder (aor. élekon); jfr under
tjäna (slutet). Namnet hör sålunda
till den grupp av sv. ortnamn pa -by,
som syftar på bosättning av personer
tillhörande samma klass el. stånd, o.
är särsk. att jämföra med Karleby,
Rinkaby (se närmare d. o.) o. Sven-
neby. Jfr även Tegnér.
[täksla, sv. dial., ett slags yxa, se
täxla.|
-täkt i in-, ler-, våldtäkt (alla tre
redan i fsv.) samt grus-, löv t åkt, av
germ. "-takipö till fsv. taka ( = taga),
en bland de rätt få inhemska bild-
ningarna med *kt (jfr dock t. ex. fläkta,
l}rkta 2, rykt, ursäk t, -väkt, ända -
lykt); annars i regel från ty. el. lty.
ord på -cht (vanl. av germ. -ti, där i
inhemska nord. motsvarigheter stam-
mens slutkonsonant försvunnit). — I
vissa dial. även som enkelt ord i betyd,
'odlad inhägnad jordegendom'.
1. tälja, skära, fsv. tcelghia = isl.
telgja, da. tcelle, av urnord. 'talgian, jfr
isl. talga, skärande o. d.; i avljudsförh.
till isl. tjalga, kvist = ags. telga, fhty.
zélga, egentl.: det avskurna; till en ic.
rot delegh i fir. dluigini, klyver; väl med
Walde utvidgning av ie. del i t. ex. lat
j dolare, tillhugga, mlty. tol(t)e, kvist (var-
ifrån möjl. sv. dial. tolle, tapp, pinne
o. d.). Jfr följ., Tolken o. under
tjällra. — Isl. tjalga osv. föres på
grund av fhty. zuclga av Solmsen PBR
27: 3(>1 f. samman med de ie. orden för
'två'; men zuclga beror säkerl. på in-
flytande från ziveig; jfr Walde s. 239
(med litter.).
2. tälja, räkna, nu blott högtidl., t. ex.
'hon täljde dagar, täljde nätter', 'tälja
stjärnornas tal', jfr däremot Kellgren
Byxorne: 'Tälj dessa hål', arkaist. stun-
dom ipf. tålde; med betyd, 'berätta'
kvar i sammans. förtälja, fsv. tcelia
(ipf. tålde), räkna, uppräkna, förtälja,
tala = isl. tel} a ds., da. ladle, räkna
(zählen), mlty. teilen, räkna (rechnen
o. zählen), fhty. zellen ds. (ty. zählen
jämte erzählen, berätta), ags. tellan,
räkna (zählen o. rechnen), mena. be-
rätta, säga (eng. tell), av germ. * taljan;
jfr tal 1, 2, tala; av osäkert urspr.
Bl. a. de sannol. besl. got. talzjan, un-
dervisa, förmana, untals, oläraktig, oly-
dig, göra det högst osannolikt, att, så-
som förmodas av Brondal Substrater
og laan s. löl f., germ. "taljan utgår
från vlat. *taliare = fra. tailler i betyd,
'göra en inskärning' pa det trästycke
(ä. sv. karvstock, se karva), som i forna
tider brukades vid räkenskapers förande.
Men även om de got. orden ej äro be-
släktade, göra de över hela området
spridda germ. 'tala-, * talö-, talön o.
'taljan avgjort intryck av att tillhöra
en inhemsk ordgrupp. Grundbetyd, hos
denna kunde dock i alla händelser vara
Tälje
1048
tända
'göra en inskärning, räkna', om verkli-
gen, med Rosenhagén ZfdA 57: 189 f.,
släktskap eger rum med tälja 1; jfr
särsk. betyd.-utvecklingen hos lat. pu-
täre, skära > räkna > anse (Kretsclimer
Glotta 10: 101 f.). — Täljare, matem.,
Luth 1584 = da. tceller, efter ty. zähler
1514; jfr eng. teller, muncrator.
Tälje, fsv. T(elghia(r); Södertälje om-
nämnes redan på 1000-talet hos Adam
av Bremen; egentl.: skåra, klyfta, till
stammen i tälja 1 o. besl. med fir.
dluge, klyfta. Förf. Sjön. 1: 666. — Fsv.
Tcelghia har ljudlagsenligt blivit Tälje
liksom Vcvngia övergått till Vän ge. —
Det oomljudda grundordet till detta
namn föreligger i ortn. Tal ga (fsv.
Talghum, egentl. dat. plur.) Sdml.
[Tälla, Tallberg, Tällby, Tall-
sätra, ortn., se tall.]
tält, 1682: tälter, pl. = da. telt (förr
även: en t.), från mlty. telt n. = det
inhemska tjäll; se d. o. Under 1600-t.
förekommer dessutom stundom formen
tiält (Helt), som synes vara en bland-
form av tält o. tjäll. — Got. har för
'tält' hleipra (se lider).
tämja, fsv. tcemia = isl. temja (ipf.
tamda), da. tcemme, got. gatamjan, mlty.
tem(m)en, fhty. zem(m)en (ty. zähmen),
ags. temman, temian = sanskr. damdyali,
tämjer; kausativum till got. gatiman,
fsax. teman (mlty. tem(m)en, varav ä.
nsv. femma, tärna), fhty. zéman (ty. zie-
men), av germ. *teman, st. vb, passa
(liksom sätta : sitta osv.), el. också
bör det germ. verbet till sin bildning
skiljas från det sanskritiska o. fattas
som ett denominativ av tam. till vilket
det annars vore en parallellbildning;
alltså samma möjligheter som i fråga
om vränga o. vänja. — En annan
bildning är fhty. zamön, kuva = lat.
domo ds. (av *domä-iö); jfr med andra
avljudsstadier grek. damdö, kuvar, o.
sanskr. dåmijati, kuva(s). — Det gamla
ljudlagsenliga ipf. tamde anges ännu
hos Dalin 1853 som den enda formen.
Analogibildningen tämde uppträder dock
redan i fsv.; sedan genom ytterligare
inverkan från inf. o. pres.: tämjde. —
Se f. ö. tam, tämlig.
tämligj fsv. tamiellker, tillbörlig =
ä. da. temmelig ds., tämligen stor, från
mlty. tem(m)elik, passande = mhty.
zimclich (ty. ziemlich); växl. med mlty.
témelik, tame- (holl. tamelijk), till germ.
*tcemi- i mit}', beläme, passande, osv.,
jfr got. gatémiba, adv. Till germ. vb.
* teman, passa (se tämja), o. bildat på
e-stadiet som -näm i ängen äm, -kväm
i bekväm, gäv, häv osv. — Tämli-
gen, motsv. da. temmelig, från mlty.
temmeliken. Jfr till betyd.-utvecklingen
under föga.
1. tämpel, helgedom, kyrka, se tem-
pel.
2. tämpel, i sht dial., spännträ över
väv, vävspännare, t. ex. 1781 i bouppt.
från Växiö, Pasch 1831, J. O. Andersson
Väfn. 1880 = no. tempel, från lty.: östfris.
tempel ds., från fra. temple ds., (varifrån
även eng. temple), från lat. templa plur.,
ej uppvisat i denna betyd., men i den av
'över spärrarna spända takbjälkar', plur.
till templum (= tempel, se d. o.), väl
med grundbetyd, av 'något utspänt'. —
Ett tidigare lån från fra. än eng. temple är
ags. timple, tydl. i samma betyd., varom
Liden IF 19: 361 f. — En besläktad in-
hemsk ordgrupp föreligger i no. temba,
fullproppa, isl. ppmb (genit. pambar),
utspänd, uppsvälld mage, buk, vartill,
med F. Jönsson Tiln. s. 55 (Aaarb. 1907
s. 215), Einarr pambarskelfir, egentl.:
vars buk skälver, den istermagade; alltså
även här med grundbetyd, 'spänning'.
täms, gotl. dial., sikt = da. dial.
tems, tims, från lty. tems (mlty. temes(e),
témse) = holl. teems, från fra. tamis,
sikt, såll (fital. tamigio), av ett lat.
(-kelt.) tamisum. — Härtill skån. dial.
iimsa, sikta.
tända, fsv. tamda = isl. tenda, da.
tamde, got. tandjan, ags. onlendan; kau-
sativum till ett verb motsv. mhty. zinden,
brinna, o. bildat som blända, sända,
vända. Samma avljudsstadium upp-
träder i sv. dial. Ij listande, ljusveke;
se veke slutet. — Parallellbildning på
svaga rotstadiet: germ. *lnndian = fhty.
znnden, antända (ty. ziinden). Jfr f. ö.
isl., no. tendra ds. o. got. iundnan, an-
tändas (bildat som vakna osv.). Se
vidare tindra, tunder. — Tänd-
sticka, Almqvist 1841: 'kemiska tänd-
1049
tärna
stickor'; jfr Hof 1786: 'tändstikkår aw
furuträd, tyri'; varifrån da. tamdstikke(r);
jfr ty. zändhölzer plur. Förr ofta: stryk-
sticka (nu sällan brukligt); jfr ty. streich-
hölzchen.
tänja, fsv. pannia, tänja, spänna =
isl. penja (ej i da.), got. ufpanjan, fsax.
thenjan, fht}'. dennen (ty. dehnen), ags.
pennan, av ie. *toneiö, jfr sanskr. tä-
ndyati, kausativ- el. intensivbildning till
ie. roten ten, spänna, tänja, i lat. tenere,
hålla (jfr ten ak el, tenor o. lawn-
tennis), grek. teinö (av *teniö), spän-
ner, sanskr. tanoti ds., osv., samt med
d-utvidgning: lat. tendere, spänna (jfr
tendens, pretendent); se f. ö. don a,
tanig, teln, tenakel, tentamen,
tjör, ton 2 o. tunn.
tänka, fsv. p&nkia = da. ta>nke, in-
hemsk oassimilerad form med betyd,
från lty. el. lånat (med försvenskad form)
från mlty. denken = fhty., ty. = ags.
pencan (eng. think), got. pagkjan, samma
ord som det inhemskt nordiska fsv.
p&kkia, tyckas, synas, känna, erfara,
isl. pekkja (ipf. påtta, men även pekda),
bliva varse, förstå m. m. = lat. tongeo,
vet, känner (dialektord, jfr pränest. ton-
gitio, begrepp, kunskap), besl. med oski-
ska tanginom, ack., mening; bildning
av eio-typen till ett gruudverb, som kan
ha haft e el. o i stamstav. Till samma
stam: tanke. Avljudsform: tycka.
Grundbetyd, 'tänka, tycka' har ytterli-
gare utvecklats åt två håll: i gynnsam
el. välvillig riktning: tack ("pank-),
täck, täckas o. fsv. pokke m., el. mot-
satt, t. ex. isl. pokki, missnöje o. d., där
dock även den andra betyd, uppträder.
tännlika, möbelspik, i dial. även tän-
neka, tändrik m. m., från ett mlty. *té-
nelken, *téncken, dimin. till mlty. len,
jämten (se ten), av samma slag som
t. ex. fän i k a, läddika, nejlika,
rölle k a.
täppa, fsv. tappa = isl., no. teppa,
ä. da. ta,j>f)C, mlty. teppen (jämte lap-
pen), mhty. (jämte zapfen), av germ.
* tappian, egentl.: 'förse med tapp'; bil-
dat som t. ex. dämma till damm,
spärra till spar re, stänga till stång.
— Härtill sbst. täppa (åker- o. d.) =
no. toppa-, alltså egentl.: tillstängt, in-
hägnat jordstycke; jämte sam mans. and-
täppa, B. Olai 1578, jfr no. andeteppa,
snuva.
[täppe, sv. dial., täcke, se tapet.]
tära, fsv. la>ra = sen isl. téra, da.
twre, från mlty. teren, sy. vb, förtära,
förbruka, av fsax. farterian = mhty.
verzern (ty. zehren, verzehren), av germ.
"tarjan, bildning på ie. -eiö (av samma
slag som kausativerna lägga osv., men
med iterativisk-intensivisk funktion) till
germ. st. vb. * leran — got. gatan an,
förstöra, slita sönder, fhty. firzeran, ags.
teran (eng. tear); i avljudsförh. till in-
koativet got. aftaurnan, gå sönder; jfr
även för törn a. Ieur. rot der i grek.
dérö, flår, sanskr. drndti, brister, fslav.
dera, drati, klyva, slita sönder, osv. ; jfr
f. ö. tjärn, torv (slutet), trasa, trind
2, trod, tryne.
[T är by, sn o. by i Vgtl., se tjära
slutet.]
1. tärna, ungmö, flicka; nu nästan
blott i poesi o. högre stil, jfr dock
sam mans. brudtärna; i ä. nsv. i annan
anv. t. ex. källartärna, uppasserska, Ro-
senfeldt (keller-); i dial. (åtm. förr) även:
tjänsteflicka o. fästmö, fsv. thwrna (ej
i ä. fsv.), tärna, tjänarinna (i sht hos
förnäma damer,' kammarfröken') = isl.
perna (ej i Eddan el. skaldespr.), tjän-
stekvinna; tydl., med vokalförkortning,
lån från mlty. dérne, mö, flicka, el. ett
yngre fsax. therna, av fsax. thiorna =
fhty. diorna, flicka, tjänarinna (ty. dirne,
även: lösaktig kvinna), holl. deern, enl.
det vanliga o. sannol. riktiga antagandet
motsv. ett got. *pinnurno, besl. med
germ. *pewa- tjänare, träl (got. pius osv.;
se tjäna), med samma avledn. som i
got. widuwairna, fader- o. moderlös
(egentl. väl: son av en änka, till widuwå
änka, varom under änka), samt enl.
somliga i folkn. Arverni, Basterni, -a'.
— Falk-Torp o. Torp Etym. Ordb. be-
trakta ordet som inhemskt, men den
uppställda germ. grundformen "pewer-
nön kan icke utveckla ett nord. perna.
Grundbetyd, alltså: tjänarinna (med
motsatt betyd. -utveckling i förh. till
piga o. dräng). Om betyd, hos ty.
dirne av 'lösaktig kvinna' närmast utgår
från 'flicka', är betyd.-försämringen av
kärna
1050
täva
samma slag som hos fra. fille o. (stun-
dom) SV. flicka. — Tillhör samma
grupp av delvis rätt tidiga mlty. (el. y.
fsax.) Lån som herre, fru, j ungfru,
knekt.
2. tärna, fågelsläktet Sterna, Sigfridi
1 (i 1 i) isl. perna, da. ierne (eng. tern från
nord. spr.), av urnord. *pirnön > (med
a-omljud) "pernön, innehållande en n-
avledn. av en beteckning för tärnornas
skrik, som av ornitologerna brukar åter-
ges med tirr el. kirr. Likartade bild-
ningar äro de likbetyd. da. kirre, fin.
kina o. fin. lina o. sv. dial. tiärp Vstml.,
jfr med avs. på konsonantväxlingen un-
der titta o. kika. Av annat ursprung
är ags. stearn (eng. starn). Se förf. Nord.
tidskr. 1914, s. 546.
tärning, fsv. tcerning = isl. ten(n)ingr
(väl i anslutning till tgnn, tand), da.
tcerning, från mlty. terninc, vanl. tolkat
som avledn. av fra. ter ne, spel med tre
tärningar, trea i tärningsspel (se tern);
jfr dock den mlty. Informen terlinc
(varav sv. dial. tärling), till tere, kula
(av okänt ursprung), som emellertid
kunde vara en folketymologisk ombild-
ning. — Inhemska nord. ord för 'tär-
ning' äro isl. hann (även: masttopp,
björnunge, egentl.: klump, urbesl. med
sanskr. cund-, uppsvälld, till en ie. rot
kn, svälla; jfr Hunneberg), o. verpill,
till germ. *werpan, kasta (= värpa),
avljudsform till likbetyd. ty. wurfel.
Andra ieur. beteckningar äro lat. älea
o. det därmed enl. somliga besl. sanskr.
aksd-. Enl. Herodotus påstodo sig ly-
derna ha uppfunnit tärningsspelet o.
även bollspelen.
1. tät, adj., i dial. även tätt m. m.,
fsv. thcetter = isl. péttr, da. tatt, mlty.
dicht(e), mhty. dichte (ty. dicht), meng.
thiht (eng. tig ht, med analogiskt /), av
germ. *penht(i)a-, besl. med litau. tankus,
tät, armen, t' an jr ds., till ie. tenk, draga
samman, i sanskr. tandkti, drager sam-
man, kommer att stelna, ir. co-técim,
löpna (om mjölk), técht, stelnad; enl.
somliga också med got. peihan, frodas,
osv., av "pinhan (se gedigen o. dej lig);
se vidare tång 1. Jfr Zupitza Gutt. s.
139, Wh. Stokes Bezz. Beitr. 25: 258.
- Härtill sannol. även isl. pél, löpnad
mjölk, av germ. *penh(i)la; se fil- 3
o. jfr sv. tät mjöl k, till sv. dial. tätt
m., löpe, motsv. no. tctte n. — Adv.
tätt till tät som rätt till rät. — Med
avä. på deklinationsväxlingen i nord. o.
vgerm. spr. jfr under blöd, fast, möda,
sen, svår, tunn, tät, vild, ödmjuk.
2. tät, sbst., se tete.
tätting, Schroderus o. 1638: teiiing,
ä. nsv. även tä(c)kling (-e-), Lex. Linc.
1640, I. Erici o. 1645 = sv. dial., dess-
utom ä. nsv. tackling I. Erici o. 1645, dalm.
tähting, jfr isl. titlingr, no. titing; tydl.
delvis beroende på ombildning; snarast
av ljudhärmande natur; i västnord. dock
sannol. avledn. av el. anslutet till ord
på ett imitativt tit-, tit, som beteckna
något smått (fågel, fisk m. m.). Obe-
roende härav är ti ta, om vissa mesar
(efter lätet). — I ä. nsv. även tätta, t. ex.
Schroderus Com. 1640.
täv, i slit nörrl. dial., elak lukt, fsv.
p&ver (plur. tåfia), smak = isl. pefr,
smak, lukt, no. tev, andedräkt, (elak)
lukt m. m., fda. pwu, smak, lukt, da.
dial. tov ds., likhet med, av germ. *pafja-
el. *paty'a-; jämte y. fsv. thaifia, smaka
= isl. pefja (ipf. paföa), vädra, lukta,
med avljudsformen germ. *pefön (pet-)
= ags. pcfian, pusta, y. fsv. thaiva,
smaka (dock svagt bestyrkt), isl. pefa,
lukta. Enl. Falk-Torp (under /e/7) besl.
med lat. tepor m., värme, sanskr. tdpas
n., hetta, fslav. teplu, varm, osv.; i så
fall med grundbetyd, 'vara varm', varav
'pusta av värme', varav 'lukta' m. m.;
alltså med en konkret grundbetyd, så-
som i andra gamla beteckningar för
sinnesförnimmelse; se under bitter,
frysa, ryka, smak, smärta, stinka.
— Härtill växtn. vitatäva, sv. dial.,
om kamomillblomster o. surkulla, båda
starkt luktande.
täva, nu dialektord: hynda, Var. rer.
1538, y. fsv. tawa P. Månsson {täffwa)
= da. tceve, från mlty. teve, även (med
vanlig betyd.-övergång): sköka = ags.
tife, av germ. *tibön. Avledn.: sv. dial.
tafsa, liten hynda, bildat med dimin.-
suffixet s, såsom möjl. även sv. dial.
tispa, rävhona, sköka = da. tispe, hynda,
är en äldre avledn. av den i täva in-
gående germ. stammen tib-, med samma
tävla
1051
töja
övergång av ps (bs) till sp som i gäspa,
raspa, (trol.) rispa, ty. wespe, geting
(se d. o.), osv. — Parallellbildning: germ.
*lik- i tik.
tävla, Asteropherus: täffla, tvista,
strida, jfr Spegel 1685: täflas, tävla =
no. tevla, samma ord med utvidgad be-
t3rdelse som ä. nsv. Uifla, spela tärnings-
spel, t. ex. L. Petri = isl. tefla, mlity.
zabelen, ags. tcefl(i)an, avledn. av fsv.
taft osv., brädspel o. d. = tavla; alltså
urspr. om tävling i spel. Jfr med avs.
på konjugationsväxlingen (från III till I)
syssla o. ävlas samt de under törsta
anförda verben.
täxla, sv. dial., ett slags yxa för ur-
holkning av tråg o. d., Bouppt. fr. Växiö
1737: tåxel, i dylik från Rasbo 1754:
läcksla, i dial. även tjäxla, tängsla m. m.
== isl. peksla, tväryxa, no. teksla, tunn-
bindaryxa, ä. da. o. da. dial. hengsel =
mlty. dessele, tväryxa, fhty. dehsala (ty.
dechsel, deiehsel), varifrån ä. sv. däxel,
bandyxa (ännu åtm. på 1840 — 50-t.);
jämte, utan /-avledn., sv. dial. tjäxa,
fhty. dehsa; till roten i sanskr. taksati,
bygga, bearbeta, fslav. tesati, yxa el.
hugga till, litau. taszyti osv., vartill
också ry. tesld, yxa; se f. ö. tax. For-
merna med -ng- i sv. o. da. dial. bero
på yngre ombildning o. sålunda ej på
den nasalerade växelform, som förf. av
andra grunder antagit Ark. 7: 160 n. 3
(jfr tistel 1). — Härtill vb. täxla, ur-
holka m. m., Rothoff 1762 = no. teksla,
sydty. dial. dechsel n.
töj n., i gotl. även m. (låi), fsv. thö
m. = isl. peijr, no. legr, da. tö, av ur-
nord. *pauja-, sannol. uppkommet i an-
slutning till vb. töa Cpaujari); se d. o.
Ordet kan emellertid vara urgammalt
o. etymol. identiskt med det dock sent
uppträdande boll. c?oo/ ds. samt (från-
sett könet) sanskr. löga- n., vatten. -
I ä. nsv., sv. dial. även len n., lena (se
len); i andra dial. ersatt av blida, blöta.
töa, Bib. 1541: lögar (pres.) = isl.
pegja, da. tö = mlty. donwen, döjen,
fhty. donwen (ty. tauen), av germ. *pan-
jan, växl. med "pamön = ags. påminn
(eng. thaw, vartill sbst. thaw). Jfr
sammans. germ. "fra-paujan = mlty.
vordonmen (varav da. fordeie), smälta
(mat), ty. verdancn; se även under
idissla. Germ. rot. pam, vartill också
isl. påna, töa upp (av "pamanön = ags.
pamenian, fukta), ävensom isl. pä f.,
snö- o. isfri jord, no. taa (av *pamö-,
som i en allmännare betydelse kan vara
grundordet för vb. töa). Ie. rot. "tan
i sanskr. toga-, vatten (se tö), besl. med
tä i fslav. tajq, smälter, utvidgat med
-k- i grek. lekö, smälter (träns.), o. med
-b(h)- i lat. täbeo, smälter bort, tvinar
o. d, osv. Jfr tina 2 o. tvina samt
under idissla. — I sv. dial. även lena
(se len).
töcken^ n., i poesi o. d. dock även
med plur. töcknar, fsv. thökn, sannol.
fem., av germ. "pankinö- (el. "pankina-),
i avljudsförh. till germ. "pnkön = fsv.
thoka, tjocka, dimma, sv. dial. tåka,
tnka, isl. poka, da. taage, mit}', dake
(av *doke); besl. med sjönamnet Tå-
kern (se d. o.). Till en ie. rot Ing,
som snarast är en utvidgning av den
bekanta roten tu, svälla o. d., i tumme.
Ordet kan ej föras tillsammans med
tjock. — Iä. nsv. även tökna f., jfr
gamla bibelövers., 5 Mos. 4: 11.
töja, nu blott: sträcka, tänja, ä. nsv.:
draga, locka, tubba (t. ex. L. Petri, P.
Svart), fsv. töghia, förhala, uppskjuta,
locka = isl. teygja, draga, locka m. m.,
no. -da. teie, sträcka, tänja, da. dial. toge
ds. (nda. har i stället stirvkke), ags. ge-
tiegan, draga; av germ. *taii%ian, bildat
som kausativerna, men med iter.-inten-
sivisk betyd, (liksom t. ex. nöta till
njuta, el. med urspr. kausativ funktion
flöja till flyga, sv. dial. smöja till
smyga) till germ. st. vb. "lenhan, draga
= got. tinhan, fsax. tiohan (mlty. len,
varav ä. nsv. ie, begiva sig, te sig till,
sluta sig till; jfr ty 2), fhty. ziohan
(ty. ziehen), ags. tion, isl. part. logenn
(jfr tjöa nedan); till ieur. roten duk i
lat. duco, leder, för, flat. donco. -
Andra hithörande verbbildningar äro:
isl., no. toga, draga, hala osv. (varom
närmare under tåga 3); vidare inten-
sivet mlty. turken, hastigt draga, häftigt
rycka till = ty. zucken o. zucken (jfr
biicken o. bocka); ävensom, med av-
vikande betyd., isl. tjöa, hjälpa (med
delvis stark böjning; = got. tinhan), o.
tök
1052
tör
likbetyd, téja, (full)tyja, det senare med
Qertydig formutveckling = (sv. dial.)
ty 2, jfr ags. fulltéam, -tum, hjälp (av
* -htujni(i-). — Avledn.: töjd t. ex. i
giva töjd(cn), t. ex. 1690, nybildning
(efter mönstret av orden på -ipö) av
samma slag som rymd, skygd, snedd.
— le. roten duk möjl. en utvidgning av
du i tj uder. — Se f. ö. tukt, tyg,
tygel, tåg 2, 3, töm o. hertig.
tök, dialektord, i sht Sveal. o. Norrl.,
även tyker m. m., beredd (att sås), fro-
dig, benägen till parning, ätlig, vacker,
snygg, ä. nsv. tök(er), frisk, vacker,
snygg, fsv. töker, antaglig, behaglig, an-
vändbar, giltig, förbruten = isl. tékr,
som kan tagas, no. tok, lämplig att taga,
passande, mogen, rask att finna (spår)
m. m., fda. tokcer; egentl.: som kan ta-
gas (el. mottagas) el. taga; av germ.
*tökia-, möjlighetsadj. till taka (= taga),
även ingående i fattig; bildat som
grundorden i angenäm o. bekväm
el. som adj. för, gä v, häv.
tölp, början av 1600-t., stundom även
tö 1 per, ä. nsv. dessutom tylp, tylpel,
lylper = ä. da. tolpel, da. telper, från
ä. ty. tiilpel, ty. tölpel, jfr dölp ds. H.
Sachs, av m(h)ty. torpet (d-), jämte tör-
pere (varav tölpel väl genom dissimila-
tion) = mlty. dorper, egentl.: byinvå-
nare, avledn. av mlty. torp, dorp =
hty. dorf (se torp); alltså etymol. ungef.
= torpare; möjl. under påverkan av
ä. ty. tölpel, träkloss (jfr ä. ty. dorpel,
tröskel), jfr i så fall till betyd.-utveck-
lingen d rum mel. — På samma sätt är
fra. vilain, bl. a. 'tölp' (= mlat. villä-
nus), avlett av villa, lantgård (se villa).
Se bl. a. J. Stosch ZfdW 2: 294. — Töl-
peri finns redan hos L. Petri 1573.
töm, på Gotl. även: grimma, fsv. töm-
ber = isl. taumr, no. taum, da. tomme,
fl frank, töm, ffris. tam, fhty. zoum (ty.
zaum) ds.; jfr ags. téam, spann drag-
oxar (eng. team, spann), en speciellt
germ. beteckning, av germ. *tau^ma-,
till *teuhan, draga (jfr med avs. på bort-
fallet av j under dröm, syn), med
samma avljudsstadium som isl. taug,
rep (se f. ö. tygel o. töja), el. också
av germ. *tauma- till roten i tjuder,
varav väl den i *teuhan är en utvidg-
ning. I båda fallen, liksom det besl.
tygel, alltså urspr.: medel att draga,
dragrem, med samma betyd. -utveckling
som i ry. povödja plur.: fslav. vedq,
fördrager. Jfr härtill även Loewenthal
Ark. 33: 125. Bildat som dröm, ström,
söm m. fl. — Eng. har i stället bridle;
se bridong o. tygel. Den i töm i
vissa germ. spr. uppträdande betyd.-
växlingen 'töm' ~ 'tygel' (t. ex. isl.) före-
kommer även i eng. bridle (se ovan),
lat. fremim, grek. khalinös, (h)enia. Av
dessa ord representerar möjl. det sist-
nämnda en indoeur. beteckning för 'töm,
tygel', om det nämligen, såsom synes
sannolikt, utgår från ett urgrek. *änsiä
av ie. *ns- o. (med Saussure, Stokes o.
H. Pedersen) hör samman med sanskr.
nasyam, rem dragen genom nosen, fir.
éssi plur., tyglar,
tömma, se tom.
Tönnersjö, härad o. sn i Hall., fsv.
Thundrös(ai), Thundrus (m. m.), av genit.
sg. pundar till ett gammalt namn på
Genevadsån, *pund = isl. (myt.) pund,
älvnamn i den poet. Eddan, fno. pund
i gårdn. *pundarberg, nu Tenneberg (O.
Rygh NG 2: 195), säkeii. med Bugge
Norr. Fkv. s. 79 en avljudsform till ags.
pindan, st. vb, svälla; alltså egentl.:
svall -f- öse, resp. os, älvmynning (se
os 1 o. t. ex. Lödöse). Genevadsån
(*pund) flyter genom en liten sjö, vid
vilken byn Tönnersjö är belägen: det
här ifrågavarande oset uppkommer, där
ån mynnar in i sjön. Etj^mologiskt
identiskt är byn. Tön nersa Eldsberga
sn, fsv. Tundrusa' m. m., där Gene-
vadsån mynnar ut i Kattegatt: i by- o.
häradsnamnet ås3^ftas sålunda icke sam-
ma os. Jfr Noreen Spr. stud. 3: 106 o.
J. Kalén NoB 9: 136.
Tönnes, mansn., från lty., kortforrn
till lat. Antonius (varav även Anton).
tör, töras, fsv. pora, pura, sedan
även pör(r)a, pres. por, tbör, ipf. pordbe,
refl.: t(h)oras, pres. t(h)ors, törs, våga,
töras, drista, y. fsv. thor även i betyd,
'tör' (jfr sv. tör h än da) = isl. pora,
töras, no. tora, fda. thura?, thora7, da.
turde (analogisk infinitivform) ds., var-
jämte turde även betyder 'torde' o. 'tor-
des'. Ett uteslutande nordiskt ord av
töre
1053
törst
ovisst ursprung. — De omljudda for-
merna bero på förblandning med fsv.
thörua, pres. thörf, jämte porva osv.,
behöva m. m., jfr fda. thorv (se t ar v,
tarva); o. kanske även (med Kock Sv.
ljudhist. 2: 127) på analogi efter bör:
bordhe, spär: spordhe osv. I nysvenskt
riksspr. uppträda de s-lösa formerna nä-
stan endast som modalt hjälpverb; i dial.
(o. någon gång i litteraturen) även i den
gamla betyd. 'våga'. Omvänt förekom-
mer i ä. nsv. törs även i modal använd-
ning. — I nsv. stundom inf. tordas, t. ex.
Hallström 1894, Heidenstam Bjälboarf.,
bildat efter ipf. torde; jfr da. infinitiven
turde ovan. — Den gamla modala be-
tydelsen av möjlighet kvarlever i nsv.
törhända. Ipf. torde brukas för att
uttrycka en förmodan. Om ordets ut-
veckling från betyd, 'våga, töras' till
modalt hjälpverb se f. ö. Björkstam Mod.
hjälpv. i sv. s. 20 f.
töre, tyre, kådig furuved, i riksspr.
även: torr ved, Rhezelius o. 1635, Linné
osv.: tyre; Linné 1747: töre; i dial.
även: torre = isl. tyr(u)i, no. tyr(v)e,
tere, av urnord. *tirwia- av ä. *terwia-
n., en speciellt nordisk bildning av stam-
men *terw- i tjära (se d. o.), besl. med
trä; jfr det likabetydande litau. dervå.
Med avs. på formen se Kock Ural. u.
Brech. s. 230 o. i fråga om bildningen
jfr kollekt, böke, eke, törne, virke
osv. ävensom urnord. "ferwia- (se Fy-
ris) till urnord. *ferwön, ebb, strand-
bädd (se Fjäre) som *terwia- {= töre)
till *terwön (= tjära). Samma betyd,
av 'töre' har i no. även fyre, egentl. :
furuved, furuskog = sv. dial. fyre (se
fur). — I ty. i stället kien holz : kien (se
kimrök); hos Homerus Odyss. XVIII:
daidas ack. plur. (till daiö, antänder).
1. törel (dial.), kärnstav, även tyrel,
tylle m. m., fsv. pyril, motsv. nisl. pyrill,
no. tuorel, turull m. m., ags. pwirel, fhty.
dwiril (ty. quirl), av germ. *piverila-,
bildat med instrumentalavledn. -/7a- (jfr
t. ex. degel, flygel, nyckel, tygel)
till germ. "pweran, vrida, röra om =
ags. pweran, fhty. diveran, vartill även
sv. dial. loaru i., liten käpp att röra om
med, isl. pvari m., käpp, rotbesl. med
grek. tortjné, sked; till ie. roten tuer
(osv.) (vartill med ie. Ar-utvidgning tvär).
— Formerna med -y- (-Ö-) bero väl på
i viss ställning på nord. botten försig-
gången utveckling av -uri-; möjl. före-
ligger här dock en parallellbildning på
svaga rotstadiet såsom t. ex. fsv. lykil,
nyckel : läka.
2. törel, växtsl. Euphorbia, Linné
1741, jfr Franckenius 1659 m. fl.: tyresört.
Oklart. — Annars: mjölk-, kärleks-, vårt-,
vargmjölk m. m.
törn, Bosenfeldt 1698: 'at Skeppet
gåfwe en sådan törn på Anckaret', f. ö.
sent (utanför facklitteraturen), t. ex. N.
H. Loven 1838: 'hvilken kroppsdel som
först tagit törn' = da. tern, genom sjö-
mansspråket från eng. turn, av vb. tum,
av ags. turnian, turnan, vrida, vända,
o. väl även av det likabetydande o. där-
med etymologiskt identiska ffra. torner
(fra. lourner = tornera o. turnera),
av lat. tornare, bl. a.: svarva, till lat.
tornus osv. (se tur 1). — Härtill avledn.
törna (mot), Spegel 1685 = da. törne
mod. Uttr. törna ihop med kunde
däremot möjl. ha äldre anor; jfr t. ex.
P. Svart: 'tornade medh them', dvs. tor-
nade ihop med, stredo, skärmytslade
(se under tornera); dock är väl över-
ensstämmelsen mellan de båda i alla
händelser nära besl. orden tillfällig. —
Härtill även törna som sjöt., Bosen-
feldt 1698 (törna opp), nu särsk. i uttr.
törna in o. ut, stiga in i el. upp
ur kojen, osv., jfr eng. turn out ds.
Sv. dial. törna, låta (en häst) stanna,
Gotl. = no. tyrne, ä. da. törne kommer
närmast från mlty. tornen ds., vilket
ävenledes utgår från fra. tourner.
törne, fsv. thörne (av 'pyrni), törne,
törnrosbuskar, av urnord. *purnia-, av-
ledn. av porn, tagg = torn 1; bildad
som böke, eke osv. — En maskulin
avledn. på -ia är isl. pyrnir, törnbuske
= ä. da. ijerne, da. tjorn. — Härtill väl
bl. a. det gamla stockholmska familjen.
Törne, varav en gren adlades med
namnet von Törne o. en annan Törn-
fly c b t.
törst, fsv. thörster, pyrsler (-o-) = da.
törst, fsax. thurst, fhty., ty. dursl, ags.
purst,pyrsl (eng. lliirsl), av germ. *pursti-,
bildning på -ti till ie. roten ters, törsta,
tös
1054
udd
vara torr (se f, ö. torr). Parallellbild-
ning: isl. porsli m. — Avledn.: vb. tör-
sta, fsv. thörsta, pyrsia = isl. pyrsta,
da. lorsle, ty. dursten o. (i slit i över-
lord bom.) dursten, eng. thirst; ej i got.
(där i st. det besl. paiirsjan); av germ.
'purslian. I fsv. med den urspr. böj-
ningen ipf. -le (ännu i slutet av 1600-t),
med övergång i nsv. (el. stundom redan
i fsv.) till -ade, huvudsakl. på grund av
det otydliga tempus märket -te i verb
på -/, såsom i gästa, hitta, häfta,
hämta, lätta, mälta, reta, rätta,
skifta, skämta, spänta, störta,
svärta, syfta 2, trösta, välta (även
det äldre välte), vänta, ysta (i isl. III);
jfr även t. ex. flöda, häda, härda,
möda, mörda, skynda, skända,
vörda o. under sålla. — Urspr. med
opersonl konstr. (mig törstar), men vid
sidan härav tidigt personlig. — F. ö.
ett mindre vanligt ord (nu blott högtidl.,
poet. o. bildl.) o. undanträngt av vara
el. bliva törstig.
tös, i ä. nsv. t. ex. lössan best. f. 1691,
Lucidor: bond-tösor plur., 1747: en tös,
men Linné, Hallman m. fl. neutr. (hos
Linné dock även fem.), jfr ösv. dial. tösa,
i sht om senfärdig flicka = da. tos, isl.,
no. tans. Säkeii. liksom så många andra
likbetyd, ord (t. ex. flicka, jänta) ur-
spr. ett skämtsamt el. nedsättande bild-
ligt uttr., en prägel som det ofta ännu
bär i nsv., där det uteslutande begag-
nas i vard.-spr. Möjl. besl. med no.
tysja, fjantig kvinna, kvinnlig vätte.
TössbOj härad i Dalsl., fsv. (Thyssi),
pusbo-luvrap, Thosboherith osv., att sam-
manhålla med sockenn. Tösse i samma
lid, fsv. Thysse osv.; till genit. plur. av
fsv. böe, innebyggare (se -bo 4); alltså:
deras härad, som bo i Tösse; till första
leden f. ö. dunkelt (en förmodan se
SOÄ 17: 50). Med avs. på häradsnam-
nets bildning jfr t. ex. Hökebo, Sun-
nerbo, Valkebo, Vedbo 1, 2 o. un-
der -bo 4; av annat slag är däremot
Vads b o.
tö va, mycket vanligt i Bib. 1541, fsv.
töva (ipf. -adhe; ej i ä. fsv.) = fda., da.
tove, förr o. i da. dial. även: hindra;
väl från mlty. töven, vänta, dröja, hindra
= noll. toeven, fris. toevje m. m., av
germ. *töbian, med avledn. fsv. töfra,
förhala, uppehålla, no. tevra, vänta, töva,
samt no. tota, töva (om av *tovla); av-
ljudsformer till isl. tefja (ipf. ta fda),
uppehålla, hindra, möjl. avlägset besl.
med stammen i tåp. — Av helt annat
ursprung är sj^dsv., sv. dial. tävla, streta,
knoga osv. ; se tova. — Oförtövat, adv.,
i ä. nsv. även -ad P. Svart Kr., -a 1600-t.,
y. fsv. oförtövat o. 1500 = da. uforto-
vet, ombildat (i anslutning till töva) av
y. fsv. of ortoget m. m. o. 1500, av mlty.
unvortoget, till vortogen, uppskjuta, för-
dröja, jfr vortog — ty. verzug, uppskov,
vbalsbstr. till ty. verziehen osv., upp-
skjuta, draga ut på (se tåg 2, töja). I
fsv. dessutom ofortöfrat o. 1500 = ä.
da. ufortövret, nfortögret, från mlt}r.
unvortogert till togern = ty. zögern.
Dessutom adj. of ör tö vad, Spegel 1675,
Kellgren osv.
u.
[Ubbarp, ortn. Smål., se torp.]
[Ubby o. Udby, ortn., av fsv. Utby,
den ytterst belägna byn, se ut slutet.]
udd, i ä. nsv. även: udde (t. ex. Var.
rer. 1538 s. 40, P. Svart osv., 1567:
Ölandz vdd), fsv. udder, odder, udd =
isl. oddr, da. od — fsax., fh ty. ort (ty. ort,
ort, se d. o.), ags. ord, av germ. *uzda-;
sannol. besl. med alban. ust, ax, o. med
annan avledn. litau. usnis, tistel (jfr
litteraturen hos Falk-Torp s. 1524), till
en rot us, sticka, möjl. i avljudsförh.
till ues i sanskr. vas, sticka, klyva (K.
F. Johansson IF 3: 245), fslav. vusi, lus,
litau. vevcsa (H. Petersson KZ 46: 132).
Annorlunda Falk-Torp s. 787 m. fl.: us
i prep. ur o. roten dhe, sätta (i dåd
osv.). Grek. (h)yssos, spjutspets, är
sannol. obesläktat. Jfr följ., udde o.
Uddevalla.
udda
1055
udda, adj., förr även udde, fsv. udda,
odda = isl. oddi, no. odde m., odda i.,
ä. da. o. da. dial. odde-, lånat i meng.
odde, enstaka, odd, olika, enstaka, be-
synnerlig, odds, olikhet, ojämn fördel-
ning, skillnad, fördel m. m.; till udd,
egentl.: framstickande, varav 'enstaka'
o. d. — Låta udda vara jämt o. d.,
t. ex. 1813, motsv. da. lade fem vcere
lige, i no. -da. även syu (Björnsson), ty.
fiinf gcrade sein lassen (jfr Golumbus:
'fem bör vara udda').
udde. Spegel 1712 = nisl. oddi, no.
o. da. odde; avledning (med individua-
liserande funktion) till udd, såsom t. ex.
borste till borst, stubbe till stubb.
Förr i stället ofta udd i samma betyd,
(se udd). Som ordet i litteraturen ofta
uppträder i bestämd form, kan man
icke bestämma åldern av formen med
-e; sannol. dock samnordisk bildning.
Uddevalla, slutet av 1400-t.: Odde-
ivalla m. m., dvs. vallarna (slätterna)
vid udden. Jfr f. ö. Lindroth Bohusl.
härads- o. socken n. s. 102.
uddevaliare, kaffe med brännvin (el.
stundom konjak), A. E. Holmgren 1843;
förr vank: Uddevalla, t. ex. Bellman ('en
duktig kallsup Uddevalla'), 1803 (plur.:
Uddevallor) Cederborgh, Blanche, On-
kel Adam; stundom stavat med U-; från
stadsnamnet Uddevalla; jfr t. ex. A. E.
Holmgren (bohuslänning) 1843: 'Bohus-
länningens älsklingsdryck är »Uddeval-
iare» . . livars namn hänvisar på dess för-
sta hemort'; En smedgesälls upplevelser
och äventyr (av Aje), Malmö 1919 s. 69:
'I Göteborg . . kallas (denna dryck) . . för
»uddevaliare», i Stockholm heter den
»kask» och här på skånska slätten, tror
jag att de kalla den för »skobogök»'. Kan-
ske ordlek med udd, jfr la sig en spets,
spetsa på. — Drycken är ännu myc-
ket populär bland allmoge o. fiskare i
Bohusl., men kallas där numera vanl.
kaffehalva ; benämningen uddevaliare har
förf. icke hört användas inom dessa sam-
hällsklasser.
ufs m. o. n., (även hofs) urgammalt
dialektord: takskägg (t. ex. Vgtl.), vartill
ufsadruj), -drop, fsv. ups, <>j)si saminans.
upsadrup (o-), takdropp = isl. ups f.
(ups i m.), no. ufs m., takskägg = got.
ubiziva f., öppen förhall, mit}', ovese,
takskägg, takdropp, fhty. obasa, förhall,
svalgång (ty. dial. obsen, vapenhus i
kyrka), ags. yfes, efes, takskägg (eng.
eaves), jfr ags. yfesdrijpe, takdropp (eng.
caves-dropper, lyssnare, egentl.: som står
under takdroppet), av germ. *uÖizwö-,
*ubazwö- = ie. *upes-wä (osv.), avledn.
av en ie. s-stam *upos, *upes, vartill
grek. (h)ypsi, högt, (h)ypsos, höjd, ur-
besl. med upp (se d. o.).
ugge (ogge), västsv. dial. (västg. enl.
Leander Holslj. o. hall. enl. Bietz), tagg
av sönderbruten el. skämd tand, fsv.
ugge, (tagg)fena = no. ugge ds., nisl.
uggi; utvidgning av sv. dial., no. ugg,
tagg, i no. även: fiskfena; säkerl. en se-
kundär avljudsbildning till no. agge,
tagg (se närmare agg) av samma slag
som no. tigg till tagg el. tipp till tapp
o. topp; i samtliga fallen med hypoko-
ristisk konsonantförlängning (ss. i k ugg,
na gg osv.).
uggla = fsv. = isl. ugla, da. ugle,
av urnord. "uwwalön, avljudsform till
germ. "uwilön m. m. i mit}', ute, fhty.
uwila (ty. eule), ags. ula (eng. owl); till
en stam Tuv, efter fågelns läte; liksom
en hel del andra indoeur. beteckningar
för 'uggla' o. 'uv' t. ex. uv, no. hubro,
ty. uhu, fhty. huwo, ävensom lat. ulula,
el. ffra. huette (fra. chat-huant, chouan
är egentl. keltiskt, jfr t. ex. kymr. cuan,
som kan vara besl. med slav. sova,
uggla; se Lidén Arch. f. slav. Phil. 28:
36), el. grek. ty to el., med b-: lat. bubo,
uv, grek. byas, byza ds., armen, bu,
buec, uggla, osv. — Det är ugglor i
mossen, t. ex. 1809, motsv. i da., om-
bildning av äldre ulvar, vargar, jfr ä. da.
der er ulvc i mosen. I sv. sannol. lån
från da.
ugn, i dial. även onun, fsv. ughn,
oghn, ofn, omn (även: ung, jfr nsv.
ungen i lägre talspr.), motsv. isl. ofn,
nisl. också önn, no. omn, da. ovn (i
ä. da. även ogn), got. auhns, mlty. oven,
fhty. ovan (ty. o fen), ags. ofen (eng.
oven). Med mycket omstridd o. i en-
skildheter alltjämt dunkel förhistoria.
Numera ofta, men troligen med orätt,
fattade som två olika ord: germ. *ugna-,
* uhna- ~ * ufna-. Sannol. i stället av en
ukas
1056
Ull
gemensam ieur. grundform med ieur.
-/."/;- (jfr t. ex. isl. ylgr, varginnan ulv),
besl. med sanskr. ukhd- (-o), gryta,
panna, lat. aul(l)at ölla (väl av *auxlä;
jfr auxilld). Omöjligt är väl ej heller
att härmed förbinda ävenfpreuss. wump-
nis, bakugn (jfr Ostir WuS 5: 217), som
annars av somliga (J. Schmidt KZ 22:
192, Zupitza Gutt. s. 1(>) jämte de germ.
formerna med -f- (-D-) anses represen-
tera en från formerna med ie. klÅh skild
grupp. Grek. ipnös är i enskildheter
oklart, men kan naturligtvis ej skiljas
från de föreg. — Den urspr. betyd, är:
inrättning för matberedning, gryta (kvar
i den ags. avledn. ofnef). Samma betyd. -
utveckling föreligger även i t. ex. lat.
fornäx, ugn, men fslav. grunu, kittel.
Jfr även under stuga. — Grytor el.
kittlar funnos redan i indoeur. tid (jfr
även isl. hverr, kittel, sanskr. caru, ir.
core), men tillverkades, av de neolitiska
fynden att döma, för band; ugnar att
uppvärma bostäder med tillhöra ett se-
nare skede. — Om sv. dial. ugnsgima
se under g i rig.
ukas = ty., från ry. ukdsu, befall-
ning, lag, till ukasati, befalla, förordna.
Av C. F. Dahlgren Förlofn. 1832 kallas.
Ryssland skämts. Ukasenland.
ul, sv. dial., härsken, ankommen,
skämd = ä. nsv. (enstaka), Lindestolpe
1718: 'uhlt och rutit kött', no. ul ds.;
jämte sv. dial., no. ulen o. sv. dial., ä.
nsv., no. ulna, härskna o. d. (vilket verb
dock även kunde utgå från det besl.
isl. ul(d)na till nisl. uldinn, da. dial.
ullen, oiden); jfr f. ö. med m-avledning:
no. ulma, bliva ankommen, skämd, öfris.
ulmen, ruttna m. m., da. dial. olm, mur-
ken, möglig, lty. olm, ulm, murkenhet
i träd, mlty. ulmich, murken, ankom-
men, mhty. ulmec. Väl besl. med litau.
elmes, almens, vätska från lik, sanskr.
äla-, gift, osv., samt med ie. (/-utvidg-
ning de under ulk anförda orden; se
Liden Stud. s. 29 f. Mycket osäkert är
däremot, om, såsom stundom förmodats,
även lat. ulcus (genit. -er/s) o. grek.
(h)élkos, (i sht) ettrig svulst o. d., böra
anses som rotbesläktade.
ulan = ty., från polska ulan, av ta-
tariskt ursprung.
Ule (träsk), fsv. Via, väl från lapskan.
ulk, egentl. väst- o. sydsvenskt ord,
Cottus scorpius, rötsimpa; Lophus pis-
catorius (även: havspadda, paddefisk)
m. fl. fiskar, Oedman Boh.-l.: vlcker =
no., da. dial. ulk, Cottns, i da. också om
Lophius; jfr ty. ulker Cottus; egentl.:
padda, paddfisk (efter det stora gapet o.
huvudet; jfr ovan) o. sammanhängande
med lty. ulk, padda, no. idka ds. (pa-
ralleller se under kvabba); av samma
stam som no. idka, slem, sv. dial. ulken,
multnad, osv.; alltså efter den slemmiga
huden; till ett germ. *ulk-, fuktig = ie.
*lgo-; se närmare under lake samt förf.
Språk v. sällsk. i Ups. förh. 1891 — 94 s.
92 (ävensom Lidén Stud. s. 29: sanskr.
rjlsd-, klibbig, glatt; dock osäkert); se
f. ö. under ul.
1. ull = fsv., isl., no. = da. uld, got.
wulla, mlty. wulle, fhty. wolla (ty. wolle),
ags. ivull (eng. wool), av germ. *wullö
= ie. *ulnä, ett allmänt ie. ord, motsv.
(delvis med något växlande grundfor-
mer) sanskr. urna, lat. läna (: ull —
gränum: korn osv.; jfr lanolin), fslav.
vinna, litau. vilna, jfr mir. oland, kymr.
gwlan (se flanell), ävensom väl grek.
ISnos n. Snarast rotbesl. med lat. vellus
n., fårskinn med ullen på, avriven ull,
lat. vellere, slita; alltså egentl.: det av-
rivna, med syftning på det gamla till-
vägagångssättet av att ej klippa utan av-
slita ullen (såsom ännu på Island o.
Färöarna), jfr betyd.-analogier under
får o. ragg; se även ulv. — Ordet
brukas i många dial. endast om den
ull som klippes om hösten; om vårull:
löe, lödja osv. (se löd ja). — Härtill
bl. a. sam mans. sv. dial. ullfäl(t), -fät(t)e
m., ulltapp, fsv. ullaf&tter, ullpäls =
da. ulfwt, mholl. vachl f., av germ. *faldi-,
besl. med grek. pökos, ull, pékos, päls,
osv., se f. ö. får, faxe o. Olson Appell,
sbst. s. 328. — Grek. har i stället érion,
homer. eiros n. (jfr under sbst. vara).
2. TJll, gudan., i nsv. lån från isl.
Ullr (genit. Vilar), motsv. fsv. * Vlder
(i ortnamn, se nedan) = got. wulpiis
m., härlighet (sannol. egentl.: glans),
jfr urnord. owlpupewan (*ivulpupeivaR),
besl. med ags. wuldor ds., got. *wulpr
(i wulpris), värde, ivulpags, härlig, o.
Ulla
1057
ulv
sannol. också med sanskr. gudanamnet
Vrtra, av *ultro-, varom K. F. Johans-
son Die altind. göttin Dhisånä s. 137.
— I många nord. ortnamn såsom Ul-
leråker Uppl., fsv. Ullarakir, Boh.-l.
(se åker), Ullfors Uppl. nära Odens-
fors, Ull(e)vi, Ulla vi (allmänt), jfr
Vi, möjl. även sjön. Ullvättern (bred-
vid Frö vä t tern; se dock E. Noreen
NoB 8: 30 n. 4) osv.; jfr Ultuna. Icke
sällan i närheten av orter, vilkas namn
innehålla Njord el. Härn. I vissa ortn.
på nsv. Ulls- ingår personn. Ulv (se
d. o.).
Ulla, kvinnon., se under Ulrik.
ulma, glimma under askan, t. ex. i
en övers, av J. Uhl 1903, Karlfeldt 1906,
i litteraturspr. en danism (o. av VVirsén
PT 1910 påtalad som en sådan), efter
da. ulme ds. = (el. motsvar.) det in-
hemska sv. dial. ulma, mörkna, om him-
mel o. luft, olrna, ånga, ölma, darra,
om het luft, no. ulma, vara mörk (om
luft), kännas varm m. m.; nära besl.
med (sv. dial.) olm, folkilsken, Öl me,
o. fj armare med välla, välling; till
germ. kwul- ~ "wel-, koka, sjuda; se när-
mare de anförda art.
Ulricehamn, 1741 efter drottning Ul-
rika Eleonora; tidigare: Bogesund (se
Bohu s).
Ulrik, mansn., från ty. Ulrich, av
fhty. Uolrich, Uodalrih, motsv. ags. Édel-
ric, till fhty. uodal, arvegods, osv. (—
o dal) o. rik. Vokalen -i- för väntat
-ek i obetonad stavelse (jfr Götrek) be-
ror här som i en mängd liknande fall
(Fredrik, Henrik osv.) på yngre lån.
— Ropa Ulrik, skämts, uttryck för
'kräkas', Dagl. Alleh. 1771, efter ty.
Sankt Ulrich anrufen, i ty. dial. dem
Ueli rtiefen, till kortformen Ueli. Vanl.
tolkat som syftande på den helige Ulrik
av Augsburg (f 973), som anropades i
nöd o. faror o. även vid dryckeslag, i
det han t. o. m. ansågs välsigna det
drickande, som översteg måttlighetens
gränser. Är dock icke snarare uttryc-
ket ursprungl. en skämtsam ombildning
av det ljud, som kräkningen framkallar;
jfr sv. dial. ulka, kräkas? — Härtill
kvinnon. Ulrika med kortformen Ulla.
ulspegel, upptågsmakare, skalk, t. ex.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
Strandberg 1857, f. ö.: ugelspegel P. Erici
1582, uhrspeijel J. Budbeckius, urspeg-
lar plur. 1618, urspegel J. G. Oxenstierna
1770 (= dalm. urspegel; dissimilation ?),
ulfspegel Sätherberg 1846, J. Jolin 1863,
Topelius 1867, ulspicgel V. Rydberg;
i vissa skå. dial. även udspill; motsv.
da. uglspil, efter den först 1515 om-
nämnde skämtaren (enligt uppgift från
1300-t.:s förra hälft) Till Ulenspiegel
(hty. Eulenspiegel), det senare (låg-
tyskt) tillnamn (bl. a. tolkat som sam-
mansatt med eulen, rensa, o. spiegel,
spegel, i bildl. anv. om 'podex', jfr sv.
akterspegel), varefter namnet på en
förr mycket populär o. vida spridd folk-
bok, som alltjämt utkommer i nya upp-
lagor. Härifrån även fra. espiegle, skälm-
aktig, upptågsmakare, vartill espiéglerie,
skälmaktighet, skälmstreck; i eng. där-
emot översatt med (h)owlglass. — Ä.
nsv. ugel-, da. ugl-, eng. owl- bero på,
att man här sett ett ord för 'uggla' (ty.
eule osv.).
ulster, Freja 1885, från eng. =, även
ulster coat, efter Ulster på Irland.
ultimatum = ty., till lat. ultimus, sist;
jfr ultra.
ultra, av lat. =, på andra sidan, längre
bort, utöver, besl. med ultimus (se föreg.).
Ultuna, ortn. Uppl., fsv. Ullatuna (i
dat. plur. -tunum), av genit. till guda-
namnet Ull (se d. o.) o. Tuna (se d. o.);
alltså med samma första led som nam-
net på det härad, Ulleråker, där Ultuna
är beläget.
1. ulv, fsv. ulver = isl. ulfr, da. Ulv,
got. wulfs, fsax., ags. wulf (eng. wolf),
fhty., ty. wolf, av germ. *wulfa-, väl ge-
nom dissimilation av äldre * wulhwa- =
ie. "ulkllo- i sanskr. orka-, fslav. vltikii,
litau. vilkas, med motsvar i alban. o. ar-
men., jfr grek. Igkos (väl av *luk'^o-)o.
lat. (enl. somliga från sabinskan lånade)
lupus (se lupp). Härtill femininbild-
ningen ie. *////,"/-: sanskr. vrki, litau.
vilké, isl. glgr (jfr till bildningen mö,
röj o. under orre), o. med dissimilation
iö(n)-stammen ags. wylf, fhty. wulpa,
fsv. giva, varginna. Enl. Zupitza, Falk-
Torp o. Persson Indog. Wortf. s. 504
m. ti. uppträder dock här i stället en
ie. växling '////,"- o. '"//>-, till vilken se-
67
Ulv
1058
und-
nare form då bl. a. föras lat. volpes (vul-),
räv, lupus, varg, li tan. wilpiszys, vildkatt,
m: m.; dock knappast troligt. Säkerl.
till en utvidgning av ie. roten uel, slita, i
lat. vellere ds. (se kon vulsion), got. wil-
want röva, (möjl.) runsv. "velvc (ualua
ack us.), rövare (Sigtunadosan enl. v. Frie-
sen Uppl. runst. s. 75); jfr ull. Alltså:
djur som söndersliter sitt rov, rovdjur. —
Ty dl . fö re 1 i gger hä r ett in doeu r. dj u rn a in n ;
jfr a n (1 1 , b ä v e r, gås, lo, m u s, s o,
trana, utter, älg (?), ävensom t. ex.
ie. "fksos (lat. ursus osv.) under bj örn.
— Ordet bar i sv., antagl. genom tabu,
undanträngts av varg. Det är 3rtterst
vanligt i äldre sv. ortnamn; de av varg
bildade (Vargön o. d.) äro däremot
jämförelsevis unga. — Iriskan bar en
beteckning 'vild hund'. — Tjuta med
ulvarna, motsv. i da., ty., fra. osv. —
Ulv i fårakläder, skenhelig, hyck-
lande person, bildat efter Matt. 7: 15:
'Vakter eder för de falske Propheter,
som komma till eder i fårakläder, men
invärtes äro de glupande ulfvar'. Jfr isl.
'Sigurdr jarl var at visu vargr undir sautt'
(Flatöb.). — Se även olvon o. varulv.
2. Ulv, Ulf, mansn. = fsv. Ulf osv.,
motsv. ty. Wolf osv.; serb. Vuk; kort-
form till namn på Ulf-, -nio; av föreg. ;
ytterst vanligt element i forngerm. (o.
andra) språk, både som första o. andra
led; jfr sv. Torulf (-ulv), ty . Wolf g ang
(Goethe), Wolfram, (även i sv.; se d. o.
o. ramsvart) osv., grek. Lykourgos
(Lycurgus), sanskr. Vrka-karman, slav.
Vluko-voj ; sannol. delvis med indoeur.
anor. — Härifrån även de egentl. ty-
ska familjen. Wolf, Wulf(f). — Hit
hör bl. a. även det bekanta namnet på
den gotiske bibelöversättaren Ulfila(Wul-
fila); om formen se Luft KZ 36: 257;
motsv. t. ex. serb. Vukel till Vuk. —
Rätt vanligt i sv. ortnamn t. ex. Ulfs-
boda, Näs sn Uppl., Ullstorp Fivel-
stads sn Ögtl. Ulfsbo i Dal. innehåller
däremot fsv. personn. Ulvidh; se även
under Ulvåsa.
[Ulvesto rp, ortn. Härene sn VgtL,
till fsv. personn. Ölfvidh, men Ulves-
torp, Habo sn Vgtl., däremot till fsv.
personn. Ulvar; se -torp.]
Ulvåsa, ortn. Ögtl., fsv. Ulväsa, inne-
båller ej säkert ulv o. ås, utan kan-
ske i stället, såsom också Lundgren-
Brate förmodar (Sv. lm. X. 6: 289) ge-
nit. sg. av fsv. personn. Ulfäs.
um- i vissa vb, från mlt}r. um-, av
unt-, und- framför läppljud (stundom
kanske med övergången förlagd till sven-
skan), sedermera analogiskt även i andra
fall == und-; se d. o. — Detta prefix
uppträder i umbära, fsv. umbcera (unt-),
umbära, mista (även t. ex. i NT 1526),
försaka, undgå = no. umbera, från mlty.
untberen = fhty. intberan (ty. entbehren)
= ags. odberan, bära bort; möjl. egentl.:
'icke bära el. fördraga' el. 'fördraga att
vara utan (en sak)' (jfr ombildningen
undvara); — umgälla, fsv. umgi&lda
(unt-, un-) = no. umgjelda, da. und-
go?lde, från mlty. untgelden (ent-), även:
betala, av fsax. antgeldan = ty. ent-
gelten; egentl.: betala för, till gälda.
umbära, se um-,
Ume, stadsn., egentl. namn på Ume-
älv (Urnan); sannol. lapskt lån från
svenskan, till stammen um- i isl. ymr,
larm, osv. (K. B. Wiklund NoB 2: 108),
med en i vattendragsnamn vanlig betyd,
(se f. ö. Ymsen).
umgås, fsv. umgäs, -gängas, redan i
fsv. även i betyd.: umgås med planer
på, till umgä, -gänga, gänga um = isl.
umganga; egentl.: gå omkring, varav:
vandra, vistas, vistas tillsammans (med),
ävensom: hava att göra el. skaffa (med),
sysselsätta sig (med). Se f. ö. um-
gänge.
umgälla, se um-.
umgänge, Arvidi 1651 med acc. om-
gånge, fsv. umgamge, även: samvaro,
vandel = isl. umgengi, till fsv. um (se
om) o. en avledn. av gånger (= gång).
— Härjämte i ä. sv. (ännu t. ex. Sahl-
stedt 1773) o. i fsv. om-; med samma
växling i vb. umgås, jfr ä. sv. omgås
(t. ex. Sahlstedt) o. fsv. um-, omganga.
— I samma betyd, av 'umgänge' i fsv.
även umganger ä. nsv. omgång, ännu
in på 1700-t. == da. omgång, ty. um*
gang.
und- i sammans. = no., da.; åtm. i
regel från mlty. un t- (framför läppljud:
um-; se um-), ont-, enl-, av fsax. and-,
ant- = ty. ent- osv. (se närmare pref.
und-
1059
Unden
an- 2 i anlete osv.), alltså av germ.
and-, med //-, e- osv. på grund av ton-
löshet; avljudsform till unp- (i got.
unpapliuhan, undfly) o. und- (se un-
dan), som möjl. också ingår i ett el.
annat av de svenska orden på und-. —
Hit höra t. ex. undfå, fsv. unlfå (un[d]-,
um-), jfr da. undfange, bli havande
(egentl. : upptaga i sig) m. m., i ä. da.
även 'mottaga', efter mlty. cntvdn, ent-
fangen = flity. intfdhan (jfr ty. emp-
fangeri), ags. onfön; — undgå, fsv. unl-
gä m. m. = da. undgaa, från mlty.
entgän — ty. entgchen; — undkomma,
fsv. untkoma m. m. = da. undkomme,
från mlty. entkomen = ty. entkommen;
— undseende, Ramel 1802, Palmblad
o. Adlerbeth 1811 (ej i samtida ordböc-
ker), till det mycket sällsynta ä. sv.
undse, överse (med), t. ex. 1789, Adler-
beth, tidigare (enstaka) i andra betyd.
= da. undse, från mlty. unison (ent-),
rädas för o. d., väl egentl.: undvika att
se på, se bort från. Tycks vara ett av
de ej få ord som o. 1790 inkommo från
da.; jfr undvara; — undskylla sig,
o. 1585 (aktivt), på 16- o. 1700-t. ofta
enskylla (än-), ännu hos Sahlstedt 1773
(med undskylla som biform) o. Lind-
fors 1823 = da. undskylde, från mlty.
entschulden =■ mhty. (jfr ty. entschul-
digen), egentl.: fritaga sig från beskyll-
ning el. skuld; — undsäga, i äldre lag-
spr., hota, allmänt i ä. nsv., fsv. unt-
sighia ds., även o. egentl.: uppsäga fred
o. vänskap, tro o. huldhet = da. und-
sigc, från mlty. entseggen i den senare
betyd. = mhty. enlsagen ds. (i ty.: av-
säga sig, avstå ifrån); — undsätta, fsv.
untsa>tia m. m. = da. undswtte, från
mlty. unlscllen, befria = mhty. entsel-
zen, även: avsätta (= ty.), egentl.: för-
sätta ur ett visst tillstånd; ty. sich enl-
selzen, bliva förskräckt, egentl.: låta
bringa sig ur fattningen; — undvara,
1794 (ej i 1700-t. :s ordb.), närmast från
da. undvcere, ombildat av mlty. unlbcren,
umberen (jfr Tamm Ty. prefix s. 30),
varav sv. umbära (se d. o.). Jfr Journ.
f. sv. litt. 1798: 'Umvara i stället för
umbära (i en övers, av 1798) lär icke
vara Svenska'. — I vissa fall, t. ex. und-
fly, möjl. sammansmält med ett in-
hemskt und-; jfr got. unpa-pliuhan, i
samma betyd.
[und, ä. nsv., fsv., sår, se under sår,
o. om samma ord i svordomar under
vaserra.]
undan = fsv., där även : ned från =
isl., no., motsv. mlty. unden(e), fhty.
undenän (sammans. med prepos. an; ty.
unten); åtm. i betyd, 'ned från' bildat
till und- i under med samma avledn.
som innan, nordan osv. I bet3rd, 'bort
från' har man sammanställt ordet med
got., fsax. osv. und, intill o. d. (isl. unz,
av und -f- es), avljudsform till and- i an-
2 (se d. o.); jfr got. unpapliuhan, und-
fly, o. se under und-; enl. Hultman
Häls.-l. s. 16 n. 2 i denna betyd. möjl.
en bildning av detta und -\- pan, liksom
ags. siÖ-dan. Jfr Unders åk er.
undarn, dialektord, även: undar, un-
dun, mellanmåltid (mellan frukost o.
middag el. middag o. kväll), merafton
o. d., i J ti. (undun): 'lille-middag' (kl.
12) = no. undorn, middagsmåltid (vid
tretiden), da. dial. unne(n) (jfr etlonder
under ökt), motsv. got. undaurni-mats,
frukost, fsax. undarn, niotiden om mor-
gonen, ags. undern ds., fhty. untorn,
-arn, middag (sydty. dial. untern, mel-
lanmål; jfr fhty. Untarnesberg, egentl.:
middagsberget); /j-avledn. av germ. * un-
der-, emellan, i fsax. undar, ty. unter
— ie. *nter- jämte "enter- i sanskr. an-
lär, lat. inter, ir. etir, komparativbild-
ning på -ter (liksom t. ex. efter) till
ie. "in = germ. *in (= sv. prepos. i);
alltså, därest denna nu allmänt antagna
härledning av ty. unter (osv.), emellan,
är riktig, ett annat ord än sv. under
2; ingår bl. a. i översättningslånen un-
derhandla, underhålla, under-
rä tta, u n der v i sa. — Sålunda till grund-
betyd, att jämtöra med middag, grek.
mesembria osv.
Unden, sjö i Undenäs sn Vgtl., förr
kallad Wndede 1346, samt i senare le-
den av Asunden Ögtl. m. fl.; fsv. Und-,
jfr fno. älvn. Und, fno. sjön. Vermundr
m. 11.; Vernersk växel form till germ.
"unpiö- isl. umir, bölja, fhty. undia,
ags. Namnet är identiskt med l'u-
nen o. besl. med lat. unda (jfr undu-
1 e r a ), sv. vatten, Vätt e r n osv. ; grund-
under
10(50
underklass
hc\\ d. alltså: Vattnet, sjön'; jfr Vättern,
Lagan. En avljudsform föreligger an-
tagl. i Vändel. — Samma und, sjö,
ingår i fsv. Holundsfarholt(h), nuv.
Hultsfred Smal., av ett sjönamn *Ho-
1 maler, egentl. 'hålsjön', nu Hul ingen
(jfr förf. Sjön. 1: 232 o. under K o in-
fart un a). — Till det vid linden be-
lägna Undenäs bildades familjen. Unde-
nius, sedermera förkortat till Un den
(upptaget även av andra släkter).
[Undén, familjen., se föreg.]
1. under, sbst. = fsv., där även:
undran, förundran, beundran, varav se-
dan: föremål för undran, under = isl.
undr, da. under, fsax., ags. wundor (eng.
ivonder), fhty. wuntar (ty. wuhder), av
germ. 'ivundra- n. Av omstritt urspr.
Snarast, med Weigand m. fl., till ie.
uen, tycka om, med samma avljudssta-
dium som önska; övriga släktingar se
van 3, vän 1, 2, vänta. Samman-
ställningen med grek. alhréö, betraktar,
är formellt ej oantastlig; Loewentbals
tolkningsförslag i Ark. 35: 239 en lös
gissning. Jfr vidunder. — Ingen un-
der innehåller den gamla neutr. plur.
såsom i ingen råd, ting, möjl. också
tvivel. — Avledn.: undra = fsv., isl.
= da. undre sig, undres, det undrer mig
= fsax. wundroian, fhty. wuntarön (ty.
wundern), ags. wundrian (eng. ivonder),
av germ. *wundarön; liksom t. ex.
ångra till ånger. Saknas i got. I
fhty. o. fsax. äldst med personlig konstr.,
som också är regel i nsv. I fsv. där-
emot oftast mik undrar; motsv. konstr.
i nsv. beror väl på tysk inverkan. Jfr
A. Lindqvist Gramm. o. psyk. subj. s.
159 f. — Betyd, 'beundra(n)' hos und-
ra(n) kvarlever ännu hos Kellgren (t. ex.
'druckna pojkars undran'), Lenngren
m. fl. (i denna betyd, även förundran).
— Betyd. -utvecklingen 'förundran' >
'nyfikenhet o. d.' (i jag undrar om o. d.)
har sin motsvarighet i ty. fiirwitz (vor-
witz).
2. under, prepos. o. adv., fsv. undir
= isl. undir, da. under, got., fsax. ziti-
dar, fhty. untar(i) (ty. unter), ags., eng.
under, av ie. "ndh-eri = avest. aöalri;
vartill ie. adj. * ndhero- = sanskr. ddh-
ara-, lat. inferus (med adv. o. prepos.
infrä; med -f- för -d-, varom se Walde
o. Sommer Handbuch s. 179); med svag
form: fhty. untaro osv., se undre; urspr.
komparativbildning (av samma slag som
över) till ie. *ndh- i sanskr. ddhas,
nere = germ. *und- (se undan). Jfr
und-. — Ett helt annat ord är ty.
unter osv. i betyd, 'mellan' = lat. inter;
se undarn o. t. ex. underhandla,
underhålla, underrätta, under-
visa. — Jfr underdånig, -klass,
-kunnig, -stundom, -stå sig, -så t c*
-sätsig ävensom Undersåker.
underdånig, fsv. undirdänogher = da.
underdånig, från mlty. underdånich =
ty. untertänig ; avledn. av mlty. under-
dån, underordnad, undersåte (varifrån
fsv. undirdän; jfr undirdäne ds. o. Bib.
1541: underdånare) — - ty. untertan;
egentl. part. pf. till mlty. vb. underdön,
underkasta; se dann, dan.
underhandla, 1547: underhandler
(sbst.), Schroderus Gom. 1640 (vb.) =
da. underhandle, från ty. unterhandeln,
egentl.: söka överenskommelse genom
mellanhänder (unterhändler); alltså till
det ej med under 2 identiska unter,
emellan, som också ingår i underhålla
(i betyd, 'roa, förströ'), underrätta,
undervisa. Jfr till betyd. -utvecklingen
medla till grundordet för mellan o.
se undarn. — Ett annat likbetyd., lika-
ledes lånat ord är dagtinga (se d. o.).
underhålla i bet}rd. 'förströ, samtala
med', enstaka under 1700-t. (jfr nedan),
efter ty. unterhalten ds., väl efter fra.
entrelenir; alltså till ty. unter, emellan
(se undarn o. det ej identiska under 2).
Ordet, som uppträder i ett tal från 1799,
klandras av Journ. f. sv. litt. 1799; i
ordb. först hos Dalin 1853, men anses
i Vinterbladet s. å. 'låta underligt'.
Ännu Samtiden 1874 finner orden un-
derhållande o. underhållning löjliga o.
omöjliga. Jfr Mjöberg Festskr. t. Sdw.
s. 272.
underkasta, fsv. undirkasta = da.
underkaste, efter mlty. underiverpen, ty.
unterwerfcn, möjl. efter lat. subjicere.
underklass, Almqvist 1845: 'fruntim-
mer af under-klass', Quiding Slutliqvid
med Sveriges lag 1871: 'Jag vill . . skapa
nya och bättre namn för de båda kläs-
underkunnig
1061
undersåte
serna (dvs. samhällsklasserna) i uttryc-
ken: öfverklassen och underklassen'; nu
också i da. Även överklass är först
belagt hos Almqvist 1845: 'fruntimmer
i öfverklasserna' o. därnäst hos Qui-
ding. Först med den sistnämnde kommo
beteckningarna i bruk, egen ti. dock ej
förr än på 1880-talet.
underkunnig, 1696, 1703, Nordberg
1740 osv.; jämte det nu föråldrade vb.
underkunniga (-kundiga, -kunnoga), i
sht refl., göra (sig) underrättad osv.,
1675 osv., ännu åtm. 1760-t., utan känd
direkt motsvar. i ty.; jfr ty. (sich) er-
kundigen, till adj. knndig (se kund o.
kunna); i sv. snarast ombildat i an-
slutning till underrätta osv.
underrätta, tidigast (som i ä. ty.) med
två objekt, Gustaf II Adolf 1616, RARP
1630; förr (liksom i ty. osv.) även 'un-
dervisa', t. ex. 1620: 'Lector Theologise
underrättar ungdommen In locis Theo-
logicis', Kyrkol. 1686, kvar i vissa dial.
(t. ex. Bjursås Dal.) == da. underrette,
översättningslån från ty. : mlty. under-
richten, underrätta, undervisa, tillrätta-
visa, o. ty. unterrichten, av mhty. un-
derrihten, även: under växelsamtal un-
dervisa el. visa till rätta, vilket torde
vara grundbet3Td., till ty. unter i betyd,
'emellan', ett annat ord (= lat. inier)
än unter, under; jfr undervisa o. f. ö.
u n d a r n, underhandla, underhålla.
underslev, Gustaf II Adolf, förr även
underschleiff 1626, onderschlöff 1631, un-
derschlef 1638; tidigare liksom i ä. ty. i
sht om smyghandel (jfr ännu i för-
fattn. 1823: 'underslef eller smyghan-
del', motsv. da. underslceb (jfr nedan),
efter ty. unter schleif, bedrägeri, försnill-
ning o. d., med något dunkel vokalisa-
tion, egentl.: undandöljande el. dyl., till
mhty. sloufen, komma att glida (av germ.
"slaupian; se särsk. sleif o. slopa),
kausativum till fhty. sliofan, glida (ty.
schliefen); jfr mhty. undersliefen, be-
draga, undersliufLvre, bedragare. — Hit
hör även ä. nsv. underslef(f), härbärge,
t. ex. 1634, jfr ä. tv. unterschlauf ds.,
mhty. undersleif o. underslouf, gömställe,
ävensom ty . schlupfivinkel ds., till schlup-
fen (schlupfen), glida, intens.-iterat. till
det nämnda schliefen. Se även slup.
— Att i ty. unter schleif anslutning egt
rum till schleifen (av *slaipian; se
släpa) göres troligt av da. underslceb
o. ä. nsv. undanslep, underslev, Schro-
derus 1626, jfr mlty. slépen, släpa.
understundom, fsv. undirslundom (ej i
lagspr.) = fda. understundom, ombild-
ning, i anslutning till det inhemska
stundom, av mlty. understunden, av
dat. plur. till slunl — stund. — lä. nsv.
även undertiden, t. ex. L. Petri, Linné,
Livin (1781) — da., efter mlty. under-
tiden.
understå sig (äldre belägg nedan) =
da. understad sig, från mit}', sik under-
stån o. ty. sich unierstehen ; liksom
ty. sich untcrfangen, sich unterwinden
egentl.: företaga sig; så t. ex. Schrode-
rus 1626: 'han .. understodh sigh at
vinna stadhen Utica'; egentl.: ställa sig
under ngt för att mottaga el. övertaga
det, liksom ty. sich unter fangen egentl.:
gripa under ngt; sedermera med bibetyd.
att företaget är förenat med djärvhet,
dumdristighet. I åtm. de äldre beläg-
gen är det i vissa fall svårt att avgöra,
om denna betyd, uppträder el. ej, t. ex.
J. De la Gardie 1613: 'uthaff ohörsam-
heett understå mig . . att försvara', 1689:
'understår sigh . . sin arga intention en-
wijst . . sustinera'. — Fsv. undirstanda
betyder 'förstå' o. d. (motsv. i ä. nsv.,
under 15- o. 1600-t.) = isl. = mlty.
underställ, ags. understandan (eng. un-
derställd); i isl. även: underkasta sig en
sak; även här med utgångspunkt i en
konkret betyd.; se under förstå.
Undersåker, sn i J ti., fsv. Undansa-
kir (V-) 1314, Undis- 1351, Und(e)rs-
1349, Under- 1493 osv.; sammansmält-
ning av prepos. undan o. under, med
falsk genitivändelse, o. åker: bildat som
Ovanåker el. som A t vid m. fl.; se
Nordlander Sv. lm. XV. 2: 25.
undersåte, fsv. undirsäti = da. un-
dersaat, från mlty. undersåte = ty. un-
lersass, till sitta med samma avljuds-
stadium som i försåt, så te osv.; jfr
fhty. unlarsizzan, vara underdånig. —
I något äldre tid brukades i stället ofta
den utvidgade formen undersåtare,
fsv. undirsätare; sedermera undanträngt
bl. a. på grund av Rydqvists ogillande
Qndersätsig
1062
ungefär
;i\ ordet o. dess bildning. Däremot
sökte liera förf. under 1800-t. förgäves
återuppliva följeslage i st. f. följesla-
ga re (se s l å 1).
andersätsig, Widekindi 1671: 'tiock
och vndersätzigh' = da. underscetsig
(även: undersat), efter ty. uhtersetzt, med
något dunkel betyd.-utveckling; väl när-
mast: som har säker bas el. dyk, motsv.
ä. nsv. undersatt t. ex. 1715, 1744, jfr
satt. — H. Wrangel 1632 har den låg-
tyska (el. försvenskade) formen under-
såttig.
undersöka, 1682: undersökian, 1695:
'göra undersökian om prästernas in-
komster', vanligt först på 1700-t., t. ex.
hos Ehrenadler 1723 som övers, av fra.
examiner o. chercher — da. undersoge,
översättningslån från ty.: mlty. under-
söken o. ty. untersuchen, av ä. under-
suohen 1400-t., urspr. i konkretare betyd,
(jfr undersöka en korg o. d.), väl
egentl.: söka under el. i botten av.
undervisa, i en äldre betyd, 'meddela
o. d.' t. ex. gamla bibelövers.: 'under-
wisa Konungenom uttydningen' (Dan.
5: 8), fsv. undirvisa, visa, meddela, un-
derrätta, handleda m. m. = da. under-
vise, från mlty. underwisen = mhty.
unterwisen, bl. a. 'undervisa genom
växelsamtal' (ty. un te riveisen), väl den
urspr. bet3^d., till mlty. under (ty. un-
ter) i betyd, 'emellan' (se underrät ta).
undfly o. övriga sammans. med und-,
se und-.
undra, vb, se under 1.
undre, se under 2.
undulera, röra sig vågformigt, motsv.
fra. onduler, till lat. *unduläre, jfr un-
dulätus, vågformig, till undula, liten
våg el. bölja, dimin. till unda, våg, bölja
(se f. ö. Un den, vatten).
ung, fsv. unger = isl. ungr, da. ung,
got. jnggs, fsax., fhty., ty. jung (jfr
jungfru, j ungman, junker, lär-
junge), ags. geong (eng. ijonng), av germ.
*junga-, av ä. *juivunga- (växl. med
*junha- i got. kompar. juhiza, fda. yrce,
isl. éri, varom Kock Sv. ljudhist. 2: 152 f.)
= ie. "iu.un.-ko- i lat. juvencus, yngling
(-a, kviga), sanskr. yuvacd-, ung, yng-
ling, stut ~ ir. öac, ung; fr-avledn. av
ie. *iuuen- i lat. juvenis, ung, yngling,
jungfru, sanskr. yuvdn-; litau. jåunas,
ung, fslav. junu; jfr även lat. juvenla,
ungdom, got. junda (av ie. *iuuntå),
fhty. jugund (ty. jugend), ags. geogud
(eng. youth) osv.; f. ö. utan säkra an-
knytningar. — Härtill substantiveringen
unge = fsv., isl., da. = mhty., ty. junge,
bildat som dum be, järpe, like osv.
— Jfr yngla. — Ungdom, fsv. ung-
domber = da. ungdom, möjl. efter mlty.
junkdöm; se f. ö. dom 2. I fsv. f. ö.
yngska, motsvar. (med grammatisk väx-
ling) isl. äska (av *junhiskön). I no.
yngd av *jungipö. En urgammal bild-
ning (utan motsvar. i nord. spr.) före-
ligger i fsax. jugud, fhty. jugund (ty.
jugend), ags. géogud (eng. youth), i vgerm.
spr. med sekundärt g, av germ. *juwun-
pi-, jämte got. junda av germ. *juwundö
= lat. juventa, av ie. *iuun-tä. — Ung-
dom i konkret betyd, av 'ung människa'
har motsv. i da., ty., eng. (a youth), fslav.
(junota, yngling); dessutom kollekt, t. ex.
i da., ty., lat. — Ungersven = da.
ungersvend; sammansmältning av fsv.
unger sven, med bibehållen nominativ-
ändelse -er, liksom t. ex. ty. jungeselle
av mhty. junc geselle osv.; se f. ö. un-
der ungkarl. — Unghinke el. - hink,
ungsocialist, åtm. 1890-t., urspr.: an-
hängare av Hinke Bergegren. — Ung-
karl, se d. o.
-unga, -unge, avledn, i ortn., se un-
der -inge.
ungefär, 1634: ungefehr, förr även
on-; vanligt först mot slutet av 1600-t.;
från ty. ungefähr, ohngefähr, hos Lu-
ther on gefehr, utan avsikt, tillfälligt,
mhty. dn gevcere, utan ond avsikt, till
mhty. åne, utan (ty. ohne = fsax. dno,
isl. dn, ön, osv. ~ got. inu(h) ~ grek.
dnev osv.), o. gevcere, försåt, bedrägeri,
biavsikt (se fara 2). — Den nuv. betyd,
i ty. (o. sv.) utgår närmast från den av
'oavsiktigt'; alltså: om den lämnade upp-
giften visar sig vara felaktig, har på-
ståendet skett utan (ond) avsikt. Betyd. -
växlingen inträdde först (på 1500-t.), då
i ty. prefixet un- i svagtonig ställning
blivit on- o. därigenom förblandades
med det av ohne, utan, utvecklade
o(h)n-. — Ungefärlig, Karl XII: 'dhe
ungefärliga förslagh', då ännu mera en-
ungkarl
10G3
unken
staka; 1799 (i övers, från ty.), klandrat
i Journ. f. sv. litter. 1800; Leopold 1801,
Weste 1807 (Möller 1807 har adv. unge-
färligen, men ej adj. ungefärlig); efter
ty. ungefährlich. Jfr Mj Öberg Festskr.
t. Sdw. s. 268.
ungkarl, Sylvius 1671: -karlar plur.
jfr ä. ungkar Columbus 1670-t. (som
möjl. också utgår från -karl), ombild-
ning, i anslutning till karl, av fsv. ung-
kar (genit. plur. -kara), junker, ung
herre, försvenskning av äldre iunkar(e),
iunkhcerra (= junker, se d. o.). I ä.
sv. ännu ofta i betyd, 'ung man'. Ordet
har alltså genomlupit samma betyd. -
utveckling som ty. junggesell; jfr det
likbetyd. fra. garcon. I samma betyd.:
no. sveinkall (av -karl), lty. jungmann.
— En gammal västgerm. beteckning är
ty. hagestolz = ags. h&gsteald, hagu-,
till hag- i hage, inhägnad o. d., o. got.
staldan, ega (besl. med ställa o. ge-
stalt), förr med skiftande betyd, (även:
tjänare, krigare); egentl.: som bor utan-
för själva huvudgården, bl. a. om ofria
o. om yngre bröder som förblevo i be-
roende av den äldste brodern, den egent-
lige arvtagaren (enl. gammalgermansk
rätt), alltså i en ställning som icke all-
tid medgav stiftande av egen familj;
sålunda med samma grundbetyd, som
i det f. ö. etymologiskt alltjämt dunkla
mlat. ord, vilket ligger till grund för
eng. bachelor, ungkarl. Da. pebcrsvend
(nu blott om äldre ungkarlar), o. 1700,
betecknade tidigare kringresande krä-
mare, i sht kryddhandlare, till peber,
peppar; jfr J. Steenstrup Da. hist. tidsskr.
8 K II. 60 f. Övriga ord för 'ungkarl'
betyda i regel egentl. 'ensam' o. d., t. ex.
lat. cielebs (bl. a. i sv. celibat). Sam-
indoeur. beteckning saknas. Att leva
som ungkarl räknades i äldsta tider
som en skam.
ungrare, 1598: vngrer plur.; 1635:
vngarer plur.; o. 1640: ungrar plur.,
motsv. ty. ungar osv., sammanhängande
med det i forn ryska källor uppträdande
folkn. ugra (varefter den vetensk. be-
teckningen finsk-ugriska språk),
urspr. en turko-tatarisk folkstam, med
vilken de forna ungrarna förväxlats;
trol. ur ett turko- ta tariskt stamnamn
on-ogur, un-ugur (bysant. onoguroi, un-
nuguroi, lat. hunuguri, [b]ungari, var-
ifrån fra. Hongrie, eng. Hungary). K.
B. Wiklund i NF 30: 1069. — Jfr fsv.
ungers gyllene, ungersk gyllen.
uniform, sbst, Dalins Arg. (om mi-
litäruniform) = ty., från fra. uniforme,
av lat. adj. uniformis, enkel, enformig,
till unus, en, ende (— en 3), o. forma
(= form). Jfr följ.
unik = fra. unique, av lat. unicus,
ensam i sitt slag, till unus, en, ende;
se fö reg.
union = ty. osv., av lat. unio (genit.
-önis), enhet, förening, till unus, en,
ende; se uniform.
unison, väl från ital. unisono, av
lat. unisonus, jfr fra. å Vunisson, en-
stämmigt, enhälligt, till lat. unus, en
(se uniform), o. sonus, ljud (se so-
nant).
universitet, O. Petri Kr. = mlty.
universiiéte, ty. universitäl osv., av lat.
universitas (genit. -talis), helhet, sam-
manfattning, i rättsspr. även: kollegium
(underförstått: magistrorum et schola-
rium, dvs. av lärare o. lärjungar); i sin
moderna betyd, från o. 1200 (tidigare:
studium generale); till lat. universus,
hel, egentl.: riktad till en punkt (till
unus, en, o. part. pf. pass. av vertere,
vända, urbesl. med varda), vartill uni-
versalis, varav fra. universel, varifrån
sv. universell, o. neutr. universum,
varav sv. universum, världsalltet.
unken, 1727, jfr 1717: unkot. Enl. ett
förslag av Noreen V. spr. 3: 292 en na-
salerad form till ie. roten ug'Å i grek.
(h)yyrös, lat. uvidus, fuktig, med samma
betyd. -utveckling som i ä. nsv. o. no.
dunken, fuktig >- unken, el. i sv. dial.
o. no. -da. muggen, fuktig ;> möglig; i
fråga om växlingen med former med o.
utan nasal jfr sv. dial. munken: ty.
mucheln, lukta mögel. Emellertid är
ordet så sent o. enastående, att man
snarast måste betrakta det som en ung
bildning; sannol. egentl. = dunken med
förlorat (/ på grund av inverkan från
det likbety dande uren (se o ma); på
analogt sätt beror säkcrl. munken på
sammanblandning av muggen, dunken
cl. unken, ävensom ä. sv. urken Linné
unna
1064
uppfinna
(dock enstaka) på kontamination av
uren o. (lunken el. unken.
unna = Isy. (pres. an, yngre: unner,
ipf. unlc, sup. unf, unnat), förunna (se
nedan ), unna, tycka om = isl. unna
(pres. ann) ds., da. unde, i ä. da. även
älska*, fsax., fhty., ags. unnan, flity.
även gi-unnan (ty. gönnen); med av-
Ijudsformen an- i got. ansts, gunst, nåd
m. m., isl. dst, kärlek; se f. ö. gunst,
g v n n a o. y nnest; dunkelt ursprung.
— Den nu föråldrade betyd, 'förunna,
medgiva' är allmän i gamla bibelövers.
— Den äldre böjningen kvarlever i uttr.
det är honom väl un t; ipf. unde
ännu t. ex. A. .1. Afzelius 1845 o. Strand-
berg (i båda fallen rim till kunde); hos
Dalin 1853 upptagas båda böjnings-
sätten.
Unnen, sjö i Unnaryds sn Smål., fsv.
*Unde, i sockenn. Undarydh; egentl.:
sjön; se Un den.
[Unnerstad, ortn. Ögtl., till fsv. per-
sonn. Ond; se -stad.]
uns, Schroderus Os. 1635: 'hundrade
Vntzer Guld' = da. unse, mhty., ty. unze,
fra. once (eng. ounce) osv., av lat, uncia, '
V12 av t. ex. ett skålpund, småsak, sna-
rast av "oin(i)cia, enhet, till ie. *oino-
= lat. uniis, en (se uniform). Härav
också ags. ynce (eng. inch), tum. — I
sv. tidigare i sammans. uns(e)guld.
[Upmark, familjen., se Uppsala
slutet.]
upp el. opp, fsv. up, op, i fsv. även
prepos.: uppför = isl. upp, da. op, fsax.
up, i mlty. även prepos., fhty. uf, adv.
o. prepos. (ty. auf), ags. upp, up (eng.
up), med avljudsformen got. iup, av ie.
Tib, "eub, växl. med up(o) i grek. (h)ypo,
under, osv. (varom se över); jfr med
avs. på -ö- i fhty. uf osv., fslav. vysoku,
hög, av ie. "upsoko-. Se f. ö. öppen.
— Säkerl. ej, med Bechtel, Zupitza m. fl.,
besl. nied grek. (h)ybos, puckel. — Upp
i dagen, se under dag. — Härtill:
uppe = fsv. — isl. uppi, da. oppe,
motsv. fsax. uppa, ags. uppe; jfr i fråga
om bildningen inne, ute. — Se även
ufs o. yppa.
uppbragt, vred, Fryxell 1830: 'de upp-
bragta bröderna', jfr Boéthius 1807: 'en
mot upphofsmannen uppbragt känsla';
förr stundom uppbragd, t. ex. Tusen o.
en. natt 1836 = da. opbragt, efter ty.
aufgebracht, egentl. part. pf. till auf-
bringen, göra vred, urspr.: komma att
fara upp.
uppdaga, äldst (-as) i betyd, 'bli dager
o. d.\ Växiö 1680-t., Lybecker 1712, Sere-
nius 1734 (i betyd, 'dagas'), v. Höpken
1745: 'lyckliga tider . . updagas', Rydén
1766: 'eviga och osynliga ting, hvilka nu
skola updagas för honom', Bellman (upp-
dagas, klarna o. d.); Geijer: 'Forskningen
. . sökte . . uppdaga naturen'; t. ex. At-
terbom o. Rydqvist med konkret objekt:
fornlämningar, metaller o. d., i betyd,
'upptäcka' = da. opdage, i ä. da. även:
kungöra, från ett lty. *updagen = öfris.
updagen, komma el. bringa i dagen, holl.
opdagen, visa sig. — Om ä. sv. updagad,
sv. dial. uppedagad, om gastar o. spöken
som överraskas av dagen, se dag.
uppehälle, se -häl le.
uppenbar, förr även acc. uppenbar
(jfr Weste 1807), fsv. uppin-, openbar
= isl. opinberr, da. aabenbar, från mlty.
openbdr(e) = mhty. offenbcere (ty. of-
' fenbdr), alltså av den mlty. motsvarig-
heten till öppen o. bar 3; egentl.: som
uppför el. visar sig öppet; jfr till betyd,
av bära t. ex. bära sig åt o. åtbörd,
ävensom ty. sonderbar, säregen. I isl.
folketymologiskt anslutet till berr =
bar 2. — I vissa sv. dial. i stället det
inhemska ypplig. — Förr bl. a. även:
allmän, offentlig, t. ex. gamla bibelövers. :
'upphänga (tavlorna) . . på ett uppen-
bart rum'.
uppfatta, förstå, väsen ti. ett 1800-
talsord (se nedan), övers, av ty. auffas-
sen ds., förr o. egentl.: gripa o. upptaga,
uppfånga; alltså med (ungef.) samma
betyd. -övergång som begripa, fra. com-
prendre o. saisir; jfr även under för-
nimma. — I modern betyd. Hammar-
sköld 1818 (i fdos. anv.); tidigare: avfatta,
omfatta, uppgöra (en plan) o. d.; jfr
även Thunberg 1791: uppfatta hat och
föragt, dsv. fatta. Ordet synes tillhöra
den grupp av lån, som inkom i sv.
på 1790-t.
uppfinna, fsv. upfmna = da. opfmde;
i ty. i stället erfmden. — Förr ej som
nu till betyd, skilt från upptäcka; jfr
uppförsbacke
1065
upplysning
t. ex. Holm Nya Sv. 1702 s. 4: 'n}4igen
upfundne Länder* (å de närmast följ.
sidorna dock i samma betyd, regelbun-
det uptäcka), Lagerbring 1788: 'rätta
ådran . . upfanns den 25 Jul. . . 1678'
(om Medevi brunn).
uppförsbacke, Törneros 1827, -väg,
jämte utförs- i motsatt betyd. Almquist
1838; ännu ej bos Dalin 1853; av en i
svenskan f. ö. ej förekommande sam-
mansättningstyp med adverb -f- s i förra
leden; ombildning av uppförbacke G. H.
Anckarsvärd 1817 (enstaka även seder-
mera), utförbacke Serenius 1734 (-backa),
Tavaststjerna. Kanske efter mönstret av
utförsgåvor o. d. (till utföra el. ut-
försel).
upphov, fsv. uphof = fda.; till en
avljudsbildning av fsv. hcefia up, lyfta
upp, börja, börja tala ('upphäva sin
röst') = isl. hefja upp, börja, mlty. up-
heven ds., upplyfta, jfr ty. anheben,
börja; med samma betyd. -utveckling
som i börja (egentl. h'fta upp) el. eng.
rise, ursprung o. d., egentl.: upplyf-
tande. — En hithörande, men ej iden-
tisk bildning är fsv. upha f (norvagism),
isl. upphaf, da. ophav ds. — En mot-
satt betyd. -utveckling föreligger i upp-
häva (i denna betyd, ännu ej i fsv.) =
da. ophceve, efter ty. aufheben el. mit}'.
upheven. Fsv. uphcefia sik betydde 'resa
sig upp, sätta sig till motvärn'.
upphäva, se föreg.
upphöra, t. ex. Prytz 1620: 'Ther
medh masten i vphööra' = da. ophore,
efter ty. aufhören el. mlty. uphören;
egentl. om det avbrott i arbetet osv.,
som förorsakades då man hörde på el.
lyssnade; jfr till betyd. -utvecklingen un-
der ljud. På grund av denna urspr.
betyd, bar också ä. ty. konstruktionen
von etwas aufhören ; sedermera mit efter
mit etwas anfangen.
uppkomling, (antagl.) först, med tve-
kan, prövat av Moberg 1815: 'un par-
venu . . månne uppkomling?, Fryxell
1833 m. m., Dalin 1853 (betecknat som
nytt ord), Beskow osv., väl efter ty.
emporkömmling, ett modeord från o.
med 1880-t., som (ivers, av fra. paruenu
(se parveny). Jfr till bildningen sv.
av - o. ny ko mling. — I sammans. även
använt av Grusenstolpe 1847, vilken
gärna upptog nyare ord o. själv ska-
pade sådana (ex. hos förf. Festskr. t.
Sdw. s. 260).
upplaga, sbst., Weise 1771: 'Edition
(Uplagan)', Kellgren 1790, efter ty. auf-
lage 1712, till upp o. lägga. — Tidi-
gare: upptag Lena?us 1738, Röding 1755:
'alla uplag af 01. Magn.', Lagerbring
1783: 'Venetianska uplaget' = da. oplag.
upplagd, disponerad, Reuterdahl 1840 :
'upplagd till arbete' = da. oplagt, efter
ty. aufgelegt (vanligt o. 1700), sällan
med motsv. vb auflegen, möjl. övers,
av fra. disposé, till disposer, anordna,
disponera (jfr sv. disponerad i samma
betyd, som upplagd samt under di-
sponent), motsv. ital. disposto ds.
Alltså med grundbetyd.: lagd till rätta,
beredd till el. dyl.
Uppland, fsv. Upland; snarast med
v. Friesen Fatab. 1906 s. 17: inner-
landet, det längre upp från sjön be-
lägna landet (resp. bygderna); namnet
givet med utgångspunkt från det upp-
ländska kustområdet, snarast Mälare-
roden (se Roslagen); sedermera, an-
tagl. genom sammanslagningen av de
olika landsdelarna till en lagsaga, ut-
sträckt till hela det nuv. Uppland.
Denna senare användning har ännu icke
överallt i landskapet slagit igenom i folk-
medvetandet. Äldre sannol. oriktiga
meningar om namnets innebörd se anf.
avb. — Med avs. på betyd, hos upp-
av 'längre in belägen' jfr sv. uppstad.
— Ett fsv. Upland ingår också i sockenn.
Me del plan a, av fsv. Mtvlheluplanda,
o. Väs ter plan a, av fsv. Vcesteruplanda,
Vgtl.
upplopp, fsv. uplop = ä. da. oplob
(da. oplob i anslutning till löbe), efter
mlty. uplop = ty. au/htuf; till upp o.
löpa. Iä. nsv. även upstöt, efter mlty.
upstöt.
upplysning i den speciella betyd., som
ingår i t. ex. upplysningstidevar-
vet, dvs. (ungef.): frihet från »fordo-
mar», dvs. vad den »upplyste» enskilde
ej förmådde fatta med sitt »sunda för-
stånd» (sens commun), jfr t. ex. Chy-
denius 1765: 'Vi kalla våra lider upp-
lysta', 1. Stenberg 17<)9: 'Uplysning är
uppmarsch
1066
uppsats
tidehvarfvets allmänt beskrutna ord',
ävensom Geijers polemiska skrift 1812
'Om falsk och sann upplysning'; upp-
kommet som övers, av ty. aiifklävung,
jfr Zinzendorf 1748: 'Wir leben bekannt-
lich in sehr aufgeklärten Zeiten', Wie-
land 1776: 'Man hat so lang und viel
an der Aufklärung der unsrigen gear-
beitet, dass Männer von Einsicht end-
licli auf den Gedanken gekommen sind,
es sei der Sache zu viel gethan worden',
Teutscher Merkur 1785: 'Das Wort Auf-
klärung fängt jetzt allmählieh an, . . in
iiblen Huf zu kommen'. Alltså vid denna
tid i Sv. o. Tyskl. ett typiskt slagord.
— Ordet upplysning finns redan i
fsv. — Jfr O. Hoppe F'estskr. t. Sdw.
s. 197 f.
uppmarsch, H. Forssell 1888, publi-
cistiskt modeord från ungef. 1890-t:s
senare hälft ('socialdemokratiens, nyk-
terhetsfolkets u.' o. d.), efter ty. auf-
marsch.
upprepa, L. Petri 1555, ombildning
av ä. nsv. uppreppa, 1541 osv. (vanligt
ännu under förra hälften av 1600-t.),
fsv. upreppa, riva upp, åter framdraga
= ä. da. opreppe, från mlty. upreppen,
till mlty. reppen, röra, varifrån även
fsv. rippa, sätta i rörelse, lyfta, isl.
rippa (upp), ånyo dryfta o. d.; motsv.
ags. hreppan, röra vid, osv.; med flera
tolkningsmöjligheter (jfr Torp Etym.
Ordb. s. 514); att döma av de fornnord.
formerna med -i- möjl. påverkat av en
annan ordgrupp, färö. rippa, hastigt
rycka, osv., som är besl. med vb. repa
(av *ripa). Till detta verb (i dess ny-
svenska form) har i alla händelser upp-
repa anslutit sig; folketymologiskt för-
bindes det väl även med sbst. rep.
uppriktig", i ä. nsv. även : ärlig, äkta,
t. ex. 1546, tillförlitlig o. d., t. ex. P.
Svart = da. oprigtig, från mlty. uprich-
tich, även: upprätt = ty. aufrichiig,
avledn. av mlty. uprecht, upricht ds. =
ty. aufrecht, upprätt, sv. upprätt; se
f. ö. riktig.
uppror, Var. rer. 1538, O. Petri o.
1540 (vprorer plur.) = da. oprer, från
mlty. uprör (holl. oproer, eng. uproar)
= ty. aufruhr, till upp o. mlty. rör(e),
rörelse = fhty. hruora, besl. med vb.
röra (se d. o.). — I ä. nsv. även up-
stöt (se under upplopp), upsätning
(efter mlty. upsettingé).
upprymd, Serenius 1741: 'Uprymdt
sinne', Lagerström 1744: 'när han intet
var väl uprymd' = da. opromt, från
ty. aufgeräumt ds.; egentl. part. pf. till
ty. aufräumen, röja upp, undan, skaffa
ur vägen (urspr.: skaffa rum för, avledn.
av rum), varefter ä. nsv. upprymma,
t. ex. 1544: 'Uprymme Tivedhen', o. se-
nare i den därur härledda betyd, '(ge-
nom bortskaffande av hinder) göra till-
gänglig för', t. ex. Lehnberg 1805, 1809:
'Upprymma hjertat för ädla samfunds-
pligter'. Upp rym d betyder alltså egentl.:
befriad från det som tynger el. besvärar.
— Jfr Lindroth Adjektiv, af particip s.38f.
Uppsala, stadsn., omnämnt redan på
900-t. hos norska skalder (fno. Uppsalir)
o. som stad 1164, då syftande på det
nu s. k. Gamla Uppsala, egentl.: bo-
ningarna el. husen där uppe (se sal o.
Sala), enl. Noreen Spr. st. 3: 90, i mot-
sättning till en nu försvunnen gård Sala
ute på slätten. Namnet överfördes efter
ärkebiskopssätets flyttning 1273 till det
nuv. Uppsala, förr Aros o. (i motsats
till Vänstra Aros = Västerås) Östra
Aros, egentl.: åmjmning; se os 1, A hus
m. m. Jfr gårdn. Uppsala Vgtl., no.
Opsal. — Upp sa li en sa re, förr upsa-
liens t. ex. 1842 (best. f. -en), plur. up-
salienser, t. ex. Atterbom 1819, H. Järta
1829, Brinkman, Almqvist, J. Nybom,
Svedelius, med ändeisen närmast från
ty. Jenenser osv., efter lat. Atheniensis
osv. En speciellt lundensisk bildning
är uppsa li t, den enda använda i t. ex.
Ahnfelts Studentminnen 1857 — 59. —
Härtill familjen. Upmark (förr även
Upmarck); taget av sönerna till råd-
mannen i Uppsala Erik Hansson (f 1684).
uppsats, förr 'förteckning, prome-
moria' t. ex. 1677 o. ännu t. ex. Kell-
gren 1796 (under 1600-t. icke sällan
neutr.); i den nu vanliga betyd, 'liten
avhandling' i en på germanismer rik
övers, från ty. 1799 (avvisat som tyskeri
i Journ. f. sv. litter. 1800) o. ännu ej
hos Weste 1807 = da. opsals, uppsats,
till hälften översatt av ty. aufsatz, till
upp o. sätta; jfr 'sätta upp en skri-
uppsikt
1067
upptäcka
velse' o. ä. sv. uppsätta i betyd, 'för-
fatta' t. ex. Lagerbring 1788: 'lians för-
nämsta Werk äro upsatte under K. Carl
XII:s Regering'. Formellt = uppsåt
(från mlty.). — I ä. nsv. även uppsatt i
betyd, 'promemoria' = ä. da. ops&t, op-
sat, från mlty. upsat(e), förordning; jfr
nda. opscet i betyd, 'uppsats'. — I betyd,
av 'servis, skrivbordssaker o. d.' t. ex.
Dagl. Alleli. 1808 ('Skrifbord . . med
uppsats'), samma tidn. 1824 ('Salsskänk
med uppsats'); jfr sv. uppsättning i
likartad anv. (t. ex. om porslin).
uppsikt, Gustaf II Adolf; förr även
'uppmärksambet', stundom också i förb.
ss. 'dj^ster uppsigt', dvs. uppsyn = da.
opsigt, efter ty. aufsicht el. mlty. upsiht,
vbalsbst. till ty. aufsehen, mlty. upsén,
övervaka (se sikt 1 o. jfr insikt,
åsikt).
uppskjuta i bildl. betyd.: till annan
tid fördröja, fsv. upskiuta = ä. da. op-
skyde; se likartade uttr. under inställa
o. uppskov o. till betyd. -utvecklingen
även under suspendera.
uppskov, med slutet o-ljud från mlty.
genit. upschöves, o. med å-ljud från
riomin. (osv.) upschof; jfr ä. nsv. upp-
skuv (opskufj) 1592, uppskcw Lucidor,
opskåf Spegel osv. = ty. aufschub, till
skj u va (se d. o. o. skov). Alltså egentl.:
uppskjutande; jfr med samma bild lik-
betyd, sv. uppskjuta, da. opswtte, eng.
put off, sv. inställa (från ty.), även-
som under suspendera, el., mera må-
lande, sv. lägga på by lian, da. skgde
paa den länge baink, ä. ty. in die länge
bank schieben Chr. Weise m. fl., ty.
etwas an den nagel hängen osv. Ett
likartat bildligt uttryck är isl. skjöta
of gxl (poet. Eddan, Grögaldr), egentl. :
skjuta el. kasta över skuldran, dvs. icke
bekymra sig om.
uppskörta i betyd.: 'låta betala oskä-
ligt, pungslå', Dalin 1853; bildl. anv. av
skörta upp, uppfästa kläderna, Bib.
1541: vpskörta sigh = ä. da. opskjarte,
från mlty. upschorlen = ty. aufschär-
zen, till upp o. mlty. schorlen, förkorta,
till fbty. scurz osv., kort (se det besl.
skört o. skjorta). I ä. sv. förekom-
mer ironiskt nät uppskörtad i betyd,
'illa däran', da. ilde opskörlct ds. (=
ilde faren); no. -da. opskortet betyder
jäktad, altererad'.
uppsluppen, E. Garlén 18G5: 'En viss
uppsluppen ton'; överförd anv. av part.
pf. till slippa upp, om söm, maska
o. d.
uppspelt, Bremer 1835: uppspelt,
Knorring 1843: uppspelad, Dalin 1853:
uppspelt, till spela upp, liva upp, äldre:
uppegga, sätta fart på, jfr Bremer 1837:
'Mina förhoppningar voro högt upp-
spelta', Crusenstolpe 1845: 'huru man
. . spelade upp hans misstänksamhet'.
Härav är väl no. -da. opspilet, uppspelt,
en ombildning.
uppstad, stad som ej har stapelstads-
rätt, fsv. upstadher, uppe i landet be-
lägen stad, Stadslagen, till upp (i samma
betyd, som i Uppland) o. stad.
uppstudsig1, P. Svart Kr.: vpstussig,
1564: upstödzigh = ä. da. opsludsig,
från mlty. upstutzich ; till uppo. studsa;
egentl.: som stöter el. slår emot. Jfr
ä. nsv. sludsig, uppstudsig, näsvis, även:
som studsar, baxnar, tvehågsen = ty.
stutzig.
uppsåt, fsv. upsat = fda. opsat, från
mlty. upsat (genit. med vokalförläng-
ning -sätes, varifrån i fsv. -ä- = nsv.
-«-), till mlty. upselten, ha för avsikt,
egentl.; uppsätta. Etymol. = uppsats
(med högtysk senare led). Fsv. opswtt
däremot från mlty. upset. — Nda. har
i stället det besl. försatt, ombildning
av äldre da. forsat, av mlty. vorsat —
ty. vorsalz, varifrån sv. föresats. —
I sv. försåt ingår däremot en inhemsk
a vlj tidsform -sät; se d. o. samt så t 2,
så te.
uppträde, 1634 enstaka i obr. anv.;
GT 1788: alfwarsamnia uplräden, van-
ligt fr. o. m. 1790 i olika betyd, (men
ännu ej hos Sahlstedt 1773); efter mlty.
uplred(e) o. ty. auflrilt, varav da. optrin
är on översättning.
upptäcka, G. I:s reg. 1557 i betyd,
'meddela', Schroderus Gom. 1640: 'vp-
täckia (vppenbara, kungöra)' = ä. da.
optcekke, avhölja, kungöra, efter ty. auf-
decken, avhölja, avslöja; jfr ty. enldecken,
efter fra. découvrir; egentl.: avtaga täc-
ket el. höljet. Om dylika översättnings-
lån se t. ex. under utställning. I
Uppviding-o
1068
ur
betyd, 'upptäcka länder, malmådror o. d.'
användes i ä. nsv. i stället ofta upp-
finna (se närmare d. o.). — Härtill
den svenska nybildningen upptäckt,
Sv. Merc. 1764, T. Bergman 1773, Sahl-
stedt 177.'} o. omedelbart därefter all-
män ; ersätter det under 1740 — 1760-t.
vanliga upptåckning (som nu nästan all-
deles försvinner) o. det samtidiga o.
tidigare upptäckelse. Da. bar i stället
opdagelse; ty. entdeckung.
Uppvidinge, härad i Smål., fsv. Up-
el. Opvidhinga hceradh, genit. plur. av
ett "Upvidhinger, 'uppviding', bildat med
bärstamningsavledn. -ing (se -inge) av
fsv. viper, skog (= ved); alltså: deras
(härad) som bo upp i skogen; jfr Norr-
vi d i n ge.
uppvigla, 1639: 'opvigle almogen',
1656, Serenius 1741 = da. opvigle, efter
ty. aiifwiegeln 1500-t., av auf o. ett
germ. *wegilön, iterativ-intensivbildning
till germ. *wegan, röra, i ty. bewegen
(se väga); alltså egentl. : sätta i rörelse.
Jfr ä. ty. aufivegig, -wegisch. — Av Sv.
Hof 1753 stämplat som germanism för
uppreta, uppresa. — Förr därjämte med
-(c)k-, t. ex. 1599, 1622: opvickla, 1752:
upwiklade; väl något slags folketymolo-
gisk ombildning el. också beroende på
ljudsubstitution.
1. ur (klocka o. d.), t. ex. Columbus
1670-t., bouppteckn. 1679; Columbus
best. f. sg. : uhren = da. ur, från ty.:
mlty. ur(e), även: timme «f= ty. uhr ds.,
jfr senmbty. ur(e), timme, i denna be-
t\rd. kvar i ty. um drei uhr (i eng. i
stället watch,. om fickur, till vaka, vb,
o. elock, om pendelur). Enl. den all-
männa uppfattningen bar den moderna
betyd, direkt utvecklats från den av
'timme', varvid kan jämföras ry. casg,
ur, plur. av casu, timme, el. wotjak.
tunnit, ur, plur. till tnnti, timme (lån
från ty. slunde). Till lat. höra, timme,
tid (varav ffra. ore, fra. henre, eng. hour),
av grek. (h)öra ds. (urbesl. med år), jfr
horoskop o. grek. (h)örolögion, sol- el.
vattenur (fra. horloge osv.). Dock skulle
enl. Schoning NTfF 4 R 6: 117 f. betyd,
'ur' ba uppkommit i mholl. genom el-
lips från sammans. såsom urklocke, ur-
werk = sv. urverk, 1602 om kyrkur,
1631: uhrwerckc om tornur, nu blott,
utom skämts., om hjulverket i ett ur,
men ännu Dalin 1853 även om större
slagur, jfr gå som ett urverk. Det
förkortade uttr. har dock i så fall knap-
past uppkommit i svenskan, utan till-
hör det långivande språket. — lä. nsv.
nyttjas (om byggnads- o. rumsur, de
senare ofta liggande) i stället tidigare
benämningen säjar- el. segerverk, Var.
rer. 1538: seigarewerk, motsv. i da., från
mlty. seigerwerk, även: seiger (kvar i ty.
dial.), i hty. tidigt omtytt till zeiger,
egentl.: visare (se te, vb), men egentl.
- mhty. seigcere, våg, till seigen, komma
att sjunka (kausativum till germ. *sTgan,
sjunka, se seg, signa 1): den s. k. oron
i urverket liknade en våg. Däremot
återgår ä. nsv. säjare, urvisare, t. ex.
Bellman, på ty. zeiger; jfr med avs. på
s från ty. z under sira. — Fickuren
kallades förr bgxsäcksur, Linné 1734:
böxesäcksur, Hofcal. 1739, o. i dial. åtm.
ännu på 1870-t.; jfr ty. sackuhr. De
förvarades nämligen i byxsäcken el. b}'x-
fickan. Ännu tidigare buros de ofta vid
en kedja i bältet. — Fickur kallas (el.
kallades?) i vissa dial. urkloekor. —
Från tyskan lånade äro f. ö. en del
andra hithörande beteckningar, t. ex.
spindelur (se d. o.), ankare 1875 o.
an kar ur 1852, oro, ett slags regula-
tor, efter ty. unruh(e).
2. ur? i riksspr. nu blott i ur och
skur (se nedan), ensamt ännu t. ex.
B. E. Malmström (best. f. uren) o. kvar
i dial., dels som mask. t. ex. Vätöm.
Uppl., Gotl. o. dels som neutr. t. ex.
Vgtl. o. Nke (enl. Rietz), jfr Geisler o.
1710: bistra ur plur., fsv. ur n., yrväder,
snöyra = isl. ur n., fint regn, no. ur
I m., regnskyar, ä. da. ur, snöväder; av
germ. *ura-; jfr no. gr, fint regn, sv.
snöyra, isl. urigr, våt; i avljudsförh.
till germ. *aura- = ags. éar, hav, isl.
aurigr, våt (jfr Persson IF 35: 199); till
en ie. rot euer i sanskr. vär(i), vatten,
lat. urinäri, dyka, litau. ./lires, hav (Öster-
sjön) osv.; se f. ö. ur- 3, var (i sår)
o. urin. — I ur och skur, gammalt
helrimmande uttr. av samma slag som
bot för sot, råd och dåd, sju för
tu, i valet och kvalet osv. — Sam-
ur-
1069
urfjäll
mans. urväder, fsv. urvcedher, ingår i
tillnamnet (Niclis) Urwcedher (o. 1400),
efter vilken Urvädersgränd i Sthlm
uppkallats. Jfr Ihre Gloss. suiog. under
ijriväder: 'vulgo urwäder dicere solemus'.
— Härtill vb. yra 2.
3. ur- i uroxe, även osammansatt,
jfr ä. nsv. urnöt Var. rer. 1538, Bib.
1541, motsv. isl. urr (genit. urar), mlty.
lirosse, fhty. uro, urohso (ty. auerochs),
ags. ur; ävensom sv. dial. ure, ilsken
tjur; av germ. *uru-; lånat i lat.
urus (liksom t. ex. djurn. alces, älg,
biber, ganta, gås, iaxo, grävsvin, visons,
bison). Enl. förf. Etymol. Bemerk. s.
VIII egentl. 'hanndjur, betäckare, av-
lare', egentl. 'som fuktar, väter', till
roten i ur 2, urin o. var 6; alltså
med samma betyd. -utveckling o. grund-
betyd, som i oxe o. i sanskr. vrsan-,
tjur, jfr även orne, orre, vilka tre
sistnämnda ord f. ö. innehålla en s-ut-
vidgning av den i ur- ingående roten.
— Annars, säkerl. med orätt, ofta här-
lett från ettgerm. */icnj-,besl.medsanskr.
usrd-, oxe, som vanl. identifierats med
usrd-, rödaktig, el. också (K. F. Johans-
son IF 2: 60) förts till den ie. ue-s,
vatten, som jag i Ark. 7: 42 uppställt
för några germ. ord (alltså i sistn. fall
med samma betyd. -utveckling som i
u r -).
4. ur, prepos., adv., o. som privativt
prefix motsv. o- 2), fsv. ur (or; ör med
Ä-omljud) == isl. ur (år, or, or- som
privativt el. förstärkande prefix), no.
ur, or (i da. blott som prefix i lånord),
got. us, prepos., uz- (ur- frfr r t. ex.
ur-runs), fsax. ur-, or-, fhty. ur, ur- (ar-,
ir-, er-, ty. ur-, er-; se er-), ags. or-, «-.
Möjl. en s-utvidgning, us, besl. med
fslav. u-, bort, lat. au-, bort från, osv.
Annorlunda dock Brugmann Grundr.
II. 2: 203 (av ie. *ud-s till ud i ut);
osannolikt av formella grunder. Jfr
urarta, urbota, urfjäll, ursinne,
ursäkt, urtima, or dal i er, or lo v,
orsak, vån (sv. dial. uruånsen), yr-
vaken, ärlig o. följ.
5. ur- som förstärkningsord el. för
att beteckna ursprung o. d. = da. ur-,
från ty. ur- — u r 4. — Urbild, Sahl-
stedt 1773, Lidner o. 1785 (hos L, van-
ligt), Kellgren Nya skap., ofta hos ny-
romantikerna; tidigast även i betyd,
'avbild', från ty. urbild (si. av 1600-t.).
Se J. V. Johansson Spr. o. st. 18: 88. —
Urgammal, Stiernhielm 1663, Wide-
kindi 1671 = da. urgammel, efter ty.
uralt = ags. oreald. Jfr till detta ord
o. dess stilvärde O. Östergren Stil. stud.
i Törneros' spr. s. 85 f. — Urkund,
Möller 1795, Silfverstolpe 1796 (ej i da.),
från ty. urkunde, av fhty. urkundi f.,
vittnesbörd, egentl. vbalabstr. till er-
kennen, lära känna m. m. (se kunna,
känna); jfr fhty. urchundo m., vittne
(se d. o. slutet). I betyd, 'officiellt,
rättsligt dokument' (i ty. från 1400-t.)
nyttjades i de germ. spr. tidigare (o.
delvis även senare) orden 'bok', 'brev'
(jfr mästerbrev, skuldebrev) o.
'karta'. — Ursprung, 1593, från ty.
ursprung (mht}r. ursprunc), vbalsbst. till
erspringen, springa ut ur, ha sitt ur-
sprung från, motsvar. ä. nsv. urspriuga,
ha sitt ursprung. I ä. nsv. i stället ofta
ursprång (-o-) t. ex. L. Petri o. ännu
t. ex. O. v. Dalin; Lind 1749 har båda
formerna. Lex. Linc. 1640 använder i
stället utsprung. — Urtid, Atterbom
1806 = da., från ty. urzeit (Herder); osv.
urarta, 1788 (träns.), Stockh. Posten
1792 i modern, anv. o. f. ö. vanligtre-
dan under 1790-t,; efter ty. ausarten,
dvs. aus der art schlagen, till art; med
utbyte av aus mot ur, jfr t. ex. dricka
u r, men ty. austrinken osv. Bildat som
(o. möjl. efter) lat. degeneräre (fra. dé-
génerer), av de o. stammen i genus, slag,
kön. Da. har i stället udarte.
urban = ty., av lat. urbanus, belevad,
fin o. artig, egentl.: med stadsseder, som
hör till staden, till urbs, stad, såsom
t. ex. likbetydande grek. asteios till
dstg, stad. Likartade bildningar med
motsatt betyd, se under tölp. — Härav
även (med tillbakadragen accent) mansn.
U r han = ty.
urbota, oböjl. adj. = fsv., egentl.:
obotlig, av ur 4 o. bot.
Urd, en av nornorna, litterärt lån
från isl.; se f. ö. under norna, varda
o. öde, shst.
urfjäll, fsv. urficelder, jordstycke som
icke ingår i den mellan byamännen
urgammal
1070
ursäkt
gjorda fördelningen av jorden, av ur 4
o. fjcelder, jordstycke = lånordet fält
(so d. O.).
urgammal, se ur- 5.
urgera = ty. argieren, av lat. urgerc,
tränga på, driva (rotbesl. med vräka).
Uriebrev, t. ex. Tegnér 1807, Wallin
Dödens engel: 'Hvad vore lifvet? En
olöst gata! Ett obarmhertigt Uriebref,
Som Gud i vrede för menskan skref
(näml. om odödligheten ej funnes); mot-
svar. i da., ty. osv.; efter krigsmannen
Uria, Batsebas make, som av k. David
undanröjdes genom ett förrädiskt brev
(2 Sam. -b. 11: 14 osv.: 'Om morgonen
skref David ett bref till Joab, och sände
det med Uria. Och i brefvet skref han
alltså: Skicka Uria i stridene, der hon
aldra hårdast är').
urin = da., ty., av lat. urina, egentl.:
vatten, besl. med ur 2 o. där anförda
ord. — Samma grundbetyd, även i det
likbetyd, grek. ouron (av *vors-; jfr
stranguri), till en besläktad ieur. rot
vers i grek. (h)érse, dagg (se under orne,
orre). Med avs. på betyd. -utvecklingen
jfr även ags. o. isl. hland, urin, no.
land ds., besl. med litau. klänas, pöl,
vattensamling (se H. Petersson Zwei
sprachl. Aufs. s. 59), el. armen, goz,
urin (om av *go i anslutning till lik-
betyd, méz), besl. med fhty. waso, fuk-
tig mark (se Vasa o. H. Petersson Ar.
u. armen. Stud. s. 93), el. fslav. mylo,
såpa, egentl.: urin, besl. med mudder,
ävensom sv. kasta sitt vatten, fsv. sia
sit vatn (fr an sik). — Stundom utgår
betyd, 'urin' närmast från 'lut', emedan
i sht förr urin ofta brukades som så-
dan : isl. pvcétti o. kymr. troeth i båda
betyd.; jfr fslav. mylo, såpa, egentl.: urin,
ovan. — Ett (åtm. förr) vida spritt dia-
lektord för 'urin (från kreatur)' är adel
m., al m. m. = no. aale, da. ajle, da.
dial. adel, al ds., mlty. adel(e), gödsel-
vatten (ss. även i sv. dial.), ty. dial.
adel (n. o. m.), ags. adul, adela m.,
smuts (jfr eng. addled, rutten); enl.
somliga till ett ieur. odh~, växelform
till ondh- i grek. önthos, gödsel, dynga.
— Det specifikt tyska harn betraktas
vanl. som utgående från en s-lös växel-
form till roten i skarn (se d. o.); jfr
isl. horr, slem från näsan, fhty. horo,
smuts m. m., ags. horh osv. — Med
avs. på den i det föreg. flera ggr ex-
emplifierade betyd. -växlingen 'urin' ~
'träck' kan även jämföras isl. hland i
den förra o. det gamla finska lånordet
lanla i den senare betyd,
urkund, se ur- 5.
urna, 1687: urner plur., Rudbeck Atl.
1689: urna, plur. urnas (ackus.) = da.,
ty. urne, från lat. urna, möjl. av 'urcna,
besl. med lat. urceus, (vatten)kruka
(varav got. aurkeis), o. grek. (h)yrke,
ett slags lerkärl; kanske ytterst av se-
mitiskt ursprung. — Ordet upptages ej
av Sahlstedt 1773, men väl av Weste
1807, o. synes knappast ha blivit van-
ligt i litteraturen förrän mot 1700-t:s
slut o. början av 1800-t., då det använ-
des t. ex. av Kellgren, Adlerbeth, Wal-
lin, Tegnér. Ungefär vid samma tid
blir ty. urne mera allmänt (förekommer
t. ex. hos Gessner), men även i ty. upp-
träder det enstaka tidigare.
ursinne, ursinnig osv., Bib. 1541: ur-
sinnogh, ursinnogheet (v-), i betyd, 'ga-
len, vansinnig, förryckt' resp. 'galenskap'
osv. (liksom ännu i dial.); den numera
vanliga svagare betyd, 'häftigt vred' sy-
nes vara betydligt yngre; till ur 4 o.
sinne; alltså egentl.: från sina sinnen
el. vettet, liksom da. afsindig o. sv.
av vita.
ursprung, se ur- 5.
Ursula, kvinnon.,av lat. Ursula, dimin.
till ursus, björn (motsv. sanskr. rksa-,
grek. drktos, vartill sv. adj. arktisk);
närmast efter den heliga Ursula ( enl.
legenden en britannisk kungadotter.
ursäkt, fsv. urs&kt (or-), även: oskuld;
efter mönstret av bildningar på germ.
-ipö avlett av fsv. ursaker, oskyldig =
isl. örsekr; se f. ö. saker adj., sak,
orsak. Betyd, 'ursäkt, urskuldande'
ansluter sig till fsv. urswkia sik, ur-
skulda sig, o. ursaka, fritaga från skuld,
urskulda (det senare kvar i bibi. stil;
även t. ex. hos Sturzen-Becker), jfr mlty.
orsaken, som möjl. delvis påverkat. Jfr
till bildningen f. ö. rykt, - täkt, -väkt,
ändalykt. — Sehlstedt har accent.
'Om ursä'kt' (Sami. sånger 3: 158 [1867]),
väl norrländska (liksom i samma dikt
urtid
1071
utantill
'äfventyV o. 'kom' hem'); jfr uttalet
ursäk'ta (Weste osv.),
urtid, se ur- 5.
urtima (ting, riksdag osv.), oböjl. adj.,
av Hof 1753 anfört som en god nybild-
ning, 1765: 'urtima beskattning', Posten
1769: 'Urtima ocb förbudne Domstolar',
Växiö 1784: 'Urtima Sochne Stämma';
stundom -timma, t. ex. 1784 o. Palm-
blad 1844; bildat av ur 4 o. fsv. time,
tid (= timme), alltså såsom avvi ta
o. urbota.
usch, interj., Fr. Bremer 1835, Alm-
quist, Crusenstolpe osv., jfr ty. husch
ds., som dock ej behöver ha inverkat.
usel, fsv. uscel, usal, osäll, arm, usel
= fno. uscéll, fda. usal, av urnord. 'un-
sälin, till det nekande o o. säll, alltså
= osäll. Formväxlingen beror på olika
accentuering. — Med annan förstavelse:
sv. dial. visåll, usel, Dir., ösv. dial. vä-
sal, -el, stackare, ä. nsv. våsål, fattig,
usel, fsv. vävsal, isl. vesall, veséll; jfr(?)
got. waja- i wajamérjan, håna, o. ve-
i lat. vecors, utan förstånd (till cors,
hjärta, se kor di al), végrandis, obetyd-
lig (till grandis, stor) osv.; se f. ö. ve-
lig. — Härtill: usling, jfr fsv. yslinger,
fda. usling, ysling, ävensom isl. ueslingr,
no., ä. da. vesling; jfr till bildningen
hedning, ädling osv. Förr oftast (med
sentimental färgning) i anslutning till
grundbetyd.: olycklig, nödställd män-
niska, t. ex. Nordenflycht: 'En usling
klagar här sin nöd', Lidner : 'Hvar helst
en usling fins, är han min vän, min
bror'. Dock hos Lidner dessutom i ned-
sättande betyd.
[U st ers ta, gårdn. Vstml., egentl.:
österhusen, se under Västerås (slutet).]
usurpera = ty. usurpieren, av lat.
usurpäre, tillegna sig, egentl.: taga i
bruk, avledn. av ett sbst. som bildats
av lisus, bruk, o. rapio, rövar, rycker
till sig (jfr raffa).
ut, adv., fsv. ut = isl. ul, da. ud,
got., fsax. ut, fhty. uz (ty. aus), ags. ut
(eng. ont), motsv. sanskr. ud-, fir. ud-,
od-, sanskr. uttara, övre, senare = grek.
(h)i'lsleros, senare (av *ud-tcr-)\ jfr även
Brugmann Grundr. II. 2: 902 samt un-
der ur 4. I västgerm. spr. (ty. ans
osv.) även genom senare utveckling
prepos., som undanträngt motsvarighe-
terna till prepos. ur. — Från den ur-
sprungliga riktningsbetyd, utgå en del
förb., där det ej längre är fråga om ett
visst föremål, som avlägsnas, t. ex. blåsa
el. släcka ut ett ljus el. suga ut
ett land. Skratta, skälla ut o. d.
betyder väl urspr. : genom skrattande
(osv.) utdriva. Till förb. såsom hälla
ut, släcka ut o. d. knöt sig föreställ-
ningen om fullständighet, varifrån förb.
ss. gråta ut, ä. nsv. uttala, tala till
slut (t. ex. Bib. 1541 = Luthers aus-
reden. — Hit hör även året ut o. d.,
fsv. ärit ut = isl. (alt) drit ut; blott i
yngre källor; alltså snarast efter mlty.
den krich ut o. d. Jfr även det är
ute med mig = ty. es ist aus mit
mir. — En del av de nämnda verb-
förb. ha sin förebild i ty.; vissa ty.
uttr. ersättas dock i sv. med ur osv.,
t. ex. ausarten ~ urarta (se d. o.). — Här-
till gårdn. Utgård Jtl. o. Boh.-l., alltså
på gammalt norskt område = no. Ut-
gaard, till fno. utgardr = det mytol.
isl. Utgardr, om Jotunheim, sv. dial. ut-
gård (t. ex. Skå.), om utanför huvud-
gården belägen gård; egentl.: den ytterst
belägna gården ; ävensom det vanliga
Utby (jämte Ud(d)by, Ubby), av fsv.
Utbg, den }^tterst belägna byn (se förf.
Ortn. på -bg ss. 52 o. 42). — Jfr utan,
ute, utom, yta, yttra, yttre osv. o.
en del sam mans. på ut- i det följ.
utan, fsv. utan, adv. o. prepos., med
betyd, som nu uttryckas med 'utifrån',
'utanför', 'utantill', 'utom' (kvarlevande
t. ex. i Bib. 1541 o. i reformationsspråket
i allm., även under 1600-t.; konjunkt.:
utan, utom (jfr Bib. 1541: 'tu skulle jw
ingen annan Gudh kenna, vthan migh',
även under 1600-t. — isl. ulan, da. uden;
got. utana, utifrån, utanför, fsax. utan,
fhty. uzana (ty. aussen), ags. utan(e);
jfr med pref. bi-: ags. bulon (eng. bul);
avledn. av ut; jfr innan o. utom. —
Tvivelsutan, se tvivel. — Utantill,
se d. o.
utantill i kun na, läsa u ta n t i 11 o. d.,
egentl.: utanför (boken), liksom da. uden-
ad, 1 ty. von båten; jfr isl. hunna utan
békr el. bökar. Denna specialiserade
anv. av utantill har överflyglat den
utbringi
1072
utopi
äldre allmännare, så att uttr. som för-
gylld innan- och utantill (Dalin 1853)
nu (utom delvis i Skåne) verka förål-
drade el. på andra åtm. främmande
(någol ålderdomliga el. dialektiska) o.
ersättas med utanpå el. utvändigt. Fsv.
utanlil betydde 'utanför, i det 3'ttre,
utväl tes, utomhus'; jfr gamla bibelövers.,
1 Tess. 4: 12: 'I hafwen eder ärliga med
dem som utantill äro' (nya övers.: 'stå
utanför').
utbringa (en skål), motsv. i da., efter
ty. einen toast ausbringcn. Härefter u.
ett leve, motsv. i da.
utbyte i bet3'd. 'avkastning, vinst',
Zimmerman 1818 (som övers, av ty.
ausbeule; klandrat i Sv. lit.-tidn. 1818),
Berzelius 1820, Lindfors 1824 osv., i all-
männare el. överförd anv. t. ex. 1865,
Bottiger o. 1875. Ofta klandrat som
danism el. germanism, t. ex. av Ryd-
qvist Sv. spr. 1. 5: 234. Snarast genom
förmedling av da. udbytte översatt av ty.
ausbeule, till aus o. beuten (se ut o.
byta). Jfr E. Ljunggren Festskr. t.
Sdw. s. 356.
utböling, Lind 1738 i betyd, 'gast,
gengångare av ett mördat barn', 1800 i
betyd, 'dålig, ol^fsad människa'; egentl.
en dialektal form för det i ä. sv. myc-
ket vanligare utbörding (jfr hin håle,
stel osv.), av fsv. * utbyrpinger, till
börd, födelse, alltså (i riksspr.) egentl.:
den utanför vår krets födde. I vissa
sydsv. dial. finnes ett likbetydande
ord udböling (osv.), som är bildat av
bol.
ute, fsv. ute — isl. uti, da. ude, motsv.
got., fsax. uta, fhty. uze, väl i regel da.
tiv- el. lokativformer till ut, bildat som
i n n e osv.
utförsgåvor, o. 1740, Lind 1749; en
till sin uppkomst flertydig sammansätt-
ning; möjl. till ett utförsel, utförande
(jfr Ehrenheim 1912: »utförselförmåga))
i samma betyd.), vilket säkerl. ligger
till grund för ä. sv. utförsöl, traktering
vid liks utförande ur huset; el. också
direkt till vb. utföra, jfr det på lik-
nande sätt bildade sv. inkörsport,
ävensom under återvändsgränd samt
Tamra Sammans. ord s. 156.
uthärda, se härda.
utkomst, jfr om senare leden an-,
i n ko m st.
utilist, t. ex. Lundström (Jörgen) 1888,
om V. Lennstrands anhängare, utilism,
Fr. Vetterlund 189Ö, till lat. ulilis, nyttig,
till utor, nyttjar, brukar (av ovisst ur-
spr.), med de egentl. grek. avledn. -ism,
-ist; alltså av samma slag som de lika-
ledes nyklassiska bildningarna altru-
ism, -ist, deism, -eist, protektio-
nism, -ist osv. — Dessutom en del
andra, delvis äldre bildningar av sam-
ma grundord, t. ex. utilitarism, -ist
m. m.
utland(et), Palmblad 1843: ulländer-
nas, Brev fr. 1845: utlanden, A. E. Holm-
berg 1845: utländerna, av Dalin 1853
riktigt betecknat som 'nytt ord, bildat
efter det tyska Ausland'; ogillat av Vin-
terbladet 1853 (men taget i försvar av
Sv. Tidn.); i tyskan i modern betyd,
påträffat först hos Klopstock 1768 ('Nie
war gegen das Ausland / Ein anderes
Land gerecht, wie du!'; jfr Walz ZfdW
13: 32), bildat till ausläuder o. auslän-
disch, mhty. uzlendesch. Motsvarigheter
till utländsk o. utlänning finnas
redan i fsv. — Fsv. ulland betyder jord
som utom tomten tillhör en gård' (ännu
t. ex. O. v. Dalin) = ä. da. udland,
mlty. utland, mhtj\ uzlant.
utmärgla, t. ex. Serenius 1741, över-
sättning av ty. ausmergeln, egentl.: taga
märgeln ur jorden; med folketymologisk
anslutning till märg liksom da. ud-
marve.
utom, adv. o. prep., fsv. ut om, utom-
kring, utom, förbi. Ordet har i yngre
tid i en del fall utträngt utan (se d. o.),
bl. a. i sam mans., t. ex. u tomgårds,
t. ex. Serenius 1741, men tidigare utan-
gårdhs, fsv. utangardhs; utomlands
(åtm. 1683), tidigare o. i fsv. utanlands.
Jfr enahanda förh. med inom o. innan.
utopi, Almquist 1841 = ty. utopie,
från fra. —, av nlat. Utopia, diktat namn
på den ö, vilken av engelsmannen Tho-
mas More (Morus) 1516 skildrades som
ett idealland; egentl.: ingenstädes befint-
ligt land, av grek. ou, icke, o. tåpos,
ställe (se topograf). — På 1840-50-t.
blir det hithörande adj. utopisk ganska
allmänt,
Tillägg och rättelser.
Alvastra. Se nu även en förmodan av R. Pipping Kommentar till Eriks-
krön, s. 54, vilken med hänsyn till namnet på den bäck Alebäck, som rinner
förbi Alvastra, utgår från en växelform med långt a (*alh-, tempel, se A le o.
Ål 6, el. al, rem, se ål 5).
anskrämlig, 1840-t., motsvar. i no., se an- 2 o. skrämma.
avel. Om det närbesl. isl. a fl m. (osv.), ässja, eldstad, se ässja slutet.
blyerts. Om ty. er- se f. ö. närmare under örtug.
braxen. Möjligheten att formen brax(e)n inlånats från ty. anser jag nu
helst böra avvisas, då sannol. den urgerm. förb. hsn givit nordiskt xn ; se H.
Pipping Nord. spr. ljudl. s. 175. Sv. dial. braseu kan med Pipping s. 200 bero
på sidoformer, där h stått framför sm. — Tillägg: braxenpanka, panka, icke
fullt utvuxen braxen, även: björkna, 1750, till sv. dial. panka, halvvuxet svin,
liten flicka (i den förra betyd, även panke m., Rothof 1762: nyss utskuren ung
galt), jfr panker, liten gosse, panking, halvstor gris, liten tjock häst; alltså i allm.
om unga el. mindre djur o. människor. Samma ord är möjl. panka i sv. dial.
väggpanka, vägglus, o. det fsv. tilln. Panka. Synas vara speciellt svenska bild-
ningar, kanske av imitativt el. hypokoristiskt urspr.
bud, båd m., sv. dial., jämte buding, båding, skjorta (utan ärmar), över-
delen av ett lintyg, livstycke, del av kläderna som betäcker bröst o. mage, besl.
med ags. bodig, kropp (eng. body), fht}r. botah, bål, stam.
båt. I en nyss offentliggjord uppsats av J. Sverdrup MoM 1922 s. 49 f.
hävdas emellertid ordets inhemskt nordiska upprinnelse. Enl. S. är fnord. bätr
(varifrån ags. båt skulle ha lånats) besl. med lat. fodio, gräver, litau. badyti,
sticka, osv., till en ieur. rot bhed (~ bhedhl), sticka > urholka o. d.; alltså egentl.:
urholkad trästam (jfr no). Isl. beit (blott poet.) uppfattas som en poetisk ny-
bildning till beita, kryssa.
bärnsten, r. 1: står 1647, läs: 1640.
[dagvete, sv. dial., tupp, se vette.]
gnägga. Andra likbetydande ljudhärmande bildningar se under v i gra.
gråbo. Nu utförligt behandlat av Hesselman Nysv. stud. 1922 s. 153 f.,
enl. vilken gråbo utvecklats ur växtn. -buna, egentl.: '(grov) örtstjälk' el. 'ihålig
stjälk', 'grå stjälk' = no. buna, benpipa o. d.
| hallår, sv. dial., missväxtår, se under är ing. |
ink, sv. dial., blodsvulst på hästar = isl. okkr, svulst (jfr ekkvenn, svullen),
av germ. *enkwa-, i avljudsförh. till ieur. *ngX- i lat. ingncn, svulst å födslolem,
ljumske m. m. = grek. adén, körtel.
[Insulan der, familjen., se ö slutet o. Neander.]
i jåns. Den nord. stammen dö- i isl. åÖan <>. åÖr hor förbindas med
ags. cédre, strax, i avljudsförh. till fsa\. adro, hastigt, strax, fhty. åtar, jfr lett.
ätrs, rask, hastig; se Torp Etym. Ordb. under kader (1). Däremot bör väl det
där anförda grek. otraléos, hastig, föras samman med en annan ordgrupp.
Jean. Donna hänvisning flyttas efter art. j asp is.
kardborre. Konsonantförlängningen i ty. Mette o. lty. klädde bör f. ö.
säkerl. ses i samband ined motsvar. företeelse hos lat. lappa med samma betyd,
(jfr grek. Idpathon)', utan tvivel samtliga kortnamnsbildningar el. hypokorismer,
möjl. tian barnspr. : kardborrärna spela ju en viss roll vid barnens lekar.
Kinna, r. 7: läs: tunga, äs 2 osv.
kraveli. En annan mening om upprinnelsen till isl. karfi har nu uttalats
av .1. Sverdrup MoM 1922 s. 52 (: inhemskt germanskt ord).
ler. Det allmänna germ. ordet är annars "panhö = got. pdhö, fhty. ddha
(jfr ty. ton), ags. pö(ha>). Isl. på, snölös mark (ej 'lermark'), som föres hit av
Kluge <>. Weigand, hör till töa.
-löv. Av ortnamn på -löv ha i anslutning till urspr. slaviska namn på
-ow bildats familjen. G isl o w, Herslow, Sallow, Winslow.
nipp. I ex. från 1758 uppträder plur. nipper (ej sing. nipp).
orsak, r. 4: läs: ty. ursache.
panka, se b r axen ovan.
ränning", även i da.: rending. Jfr f. ö. vb. ränna i betyd, 'varpa' = no.
re n na, da. rende.
släkt. Ett allmänt spritt germ. ord för 'släkting' är annars got. gadi-
Uggs, fsax. gaduling, fhty. galulinc, ags. gcedeling (besl. med gadda sig osv.),
spraka, r. 6: står: före, läs: efter,
steril, r. 1: läs: slerilis.
stävja. Att det enstaka exemplet från 1790-t. (citat av El. Tegnér Armf.
2: 96 från J. A. Ehrenström) alldeles avskilts från de övriga ganska unga beläg-
gen, berodde på en misstanke, att här i själva verket förelåg en övers, av El.
Tegnér från franskt original, en misstanke, som gränsar till visshet, ehuru någon
bevisning f. t. ej kan företes, då brevet i fråga befinner sig i finska statsarkivet.
Det bör i alla händelser ej läggas till grund för bestämmande av ordets ålder i
svenskan.
trö, r. 9: läs: drönam.
tule. Av Persson IF 35: 216 sammanställt med nisl. paul-, pul-, som i en
del sammans. beteckna 'seg uthållighet, sölighet o. d.', o. med t. ex. lett. stam-
men tid-, (vara) långsam, sölig o. d.
Ulrik. — Ropa Ulrik. Jfr även Celsius 1710: 'Ulrik, Ulrik, hvar ä du,
här ä jag? sa Bonden som spydde vijd Giestebudzbordet'; anför! av Hjelmqvist
Förn. o. fam.-n. s. 307, som även behandlat uttrycket i fråga.
1. viska. Y. fsv. sbst. viska (1507, 1508, Finnl., Sdw. Tillägg) har ej med-
tagits, därför att det syntes osäkert, om ordet hörde hit. En viska brukades
emellertid i äldre tider som tecken till att torgtiden var inne (jfr mlty. wisch
i denna betyd. o. se H. Matthiessen Torv og hserstraede s. 10), o. om det än i
BtFH knappast är fråga om en dylik, förefaller det dock sannolikt, att ordet här
förekommer i en likartad officiell användning. Där stadgas nämligen böter för
socknen, emedan den ej hade 'sin wisko fierdogh'.
LUND 1922, 8ERLINGSKA BOKTR.
utpankad
1073
uvertyr
utpankad, till pank (se d. o.).
utrota, Bib. 1541 i betyd, 'förgöra,
utplåna, fördriva'; väl ej besl. med rot
utan kanske snarast en efterbildning av
mlty. utroden (= ty. ausroden, av germ.
*utruj)ön) el. av ty. ausrotten (av germ.
*utrupjan), vilkas senare led är besl.
med resp. direkt motsvarar sv. rö(d)ja.
Åtminstone i Lex. Linc. 1640 visar dock
ordet anknytning till rot genom över-
sättningen 'vthrijffua rötterna'; jfr ä. ty.
aiiswurzeln. Se närmare Lindroth Fest-
skr. t. Sdw. s. 172 f.
utskott, i betyd, 'för visst syfte ut-
sedda personer, kommission, kommitté
o. d.' 1596 (betr. ett adelsmöte med her-
tig Karl), 1620 osv.; i betyd, 'utskum'
t. ex. C. A. Ehrensvärd 1781: 'folket är
ett utskått af alt ont' = da. udskud,
utskum o. d., efter mlty. utsehot, bl. a.:
urval i god el. dålig bemärk., o. ty. aus-
schuss, även: kommitté o. d., till ut o.
skjuta. I betyd, av något utskjutande
(på hus, djur m. m.) väl att betrakta
som inhemskt; jfr fsv. utskilt, utskju-
tande.
utslag" (på huden o. d.), väl efter
likabetyd. mlty. utslach el. ty. ausschlag,
liksom da. udshet efter mit}', ulslacht;
jfr slå ut. — I (den ungefära) betyd,
av 'yttring', ett modeuttryck från 1890-t.,
har ordet påverkats av no. -da. o. da.
lidslag samt ty. ausschlag; i den när-
liggande betyd, 'resultat' redan hos Dalin
1760. Jfr E. Ljunggren Festskr. t. Sdw.
s. 357 f.
utsocknes, se socken.
utsot, gammalt ord för 'diarré', fsv.
uls')t = isl. utsått, fhty. uzsuht, ags.
utsiht, till ut o. sot 2.
utställa (en växel o. d.), efter ty.
ausstellen; i da. i stället översatt med
udstede.
utställning, frän o. 1850 (se nedan)
= da. udstilliug, efter ty. ausslelluug,
liktom ry. vystavka osv. översättning av
fra. exposition (se exposition). Med
avs. på dylika översättningslån jfr t. ex.
baktanke (under tanke), förströ
(under vb. strö), inflytande (under
influensa), medlidande (under sym-
pati), samvete, upptäcka, ångbåt
samt Förklar, under övers. — Ännu
ej i ordb. från 1800-t.; i litter. t. ex.
Ljungberg 1863; jfr Vinterbladet 1853:
'Af det nya krämet finnas få översätt-
ningar så platta och fula som denna'.
utter, fsv. uter, oter = isl. otr, da.
odder, mlty. otler, fhty. ottar (ty. otler),
ags. ottor, oter (eng. otter), av germ.
*utra- — ie. *udro-, motsv. sanskr. udrd,
vatten djur, utter, grek. (h)ijdros o. (h)y-
dra, vattenorm (se hy dra), éuydris,
utter (egentl.: som är i vattnet), litau.
iidra o. fslav. vy dra, utter; avledn. av
ie. *udr-, vatten (se f. ö. va t ten); liksom
fir. dobrdn, utter: dobar, vatten. — Lat.
lutra, utter, har uppstått genom om-
bildning (i anslutning till lutum, pol?).
— Alltså ett djurnamn med urindoeur.
anor; jfr t. ex. and 2, bäver, gås, lo,
mus, so, trana, ulv o. ie. *rksos, björn,
under björn. — Växlingen av u o. o
beror på former utan o. med s. k. a-om-
ljud. Västsvenskt otter i O tterhällan
i Göteborg, med -o- t. ex. 1690; 1644:
Utteräll.
utvändig" = da. udvendig, från mlty.
åtwendich = ty. auswendig ; se in-
vän d i g.
[Utvängstorp, ortn. i Vgtl., se un-
der två 1 slutet.]
utvärtes, fsv. utvcerlis = da. udvor-
tes, från mlty. utioerdes = ty. auswärts;
egentl.: vänt utåt; se närmare invär-
tes. — lä. nsv. även utvarles, jfr mlty.
utwart.
uv, fsv. uuer — isl. ufr; efter lätet
liksom uggla o. de under d. o. an-
förda bildningarna.
uvertyr, från fra. oiwerture, egentl.:
öppnande, till ouorir, öppna (jfr ouvert,
öppen), ytterst av lat. aperire, öppna
(jfr det stundom även i sv. använda
fra. apéritif, egentl.: som öppnar apti-
ten), av *ap-uer-, men ombildat efter
det stambesläktade eoiwrir, tillsluta, av
*co-operirc (av *-op-uer; se kuvert).
- I musik, betyd. Stockh. Posten 1792;
i andra an v. redan 1652 osv.
Hellquist, Etytnologisk ordbok.
os
raba
1074
vad
V.
vaba, se under vafalls.
| va hel, sv. dial., i brännvabel, ma-
net, se v a p 1 a. |
vaccin, 1803 = da., fra. vaccine, ny-
Latinsk avledn. av lat. vacca, ko: ymp-
ämnet hämtades urspr. från kor. Jfr
följ.
vaccinera, övers, av Kerners Resa
öfver Sundet 1811 (anteckn. fr. 1802)
s. 81: 'min följeslagare (dvs. prof. Munck
af Rosenschöld) . . (hade) ympat skydds-
koppor på alla Svaneholms barn och lärt
godsets Klockare att vaccinera', 'Gref-
vens (dvs. De la Gardie på Kulla-Gun-
narstorp) ende Son är . . det första
Svenska barn, som blef vaccineradt,
hvilket skedde i Wien'; motsv. fra.
vacciner, eng. uaccinate 1796 (då engels-
mannen Jenner företog sin första vacci-
nation). — Den citerade reseskildringen
meddelar åtskilliga erfarenheter av kul-
turhistoriskt intresse rörande vaccina-
tionens införande i Sverige, särsk. Skåne.
— Vaccination, 1803, 1804 = ty.,
eng., fra.
Wachtmeister, familjen., från ty.;
egentl., såsom så många tyska familje-
namn, urspr. yrkesbeteckning, ty. wacht-
meister, egentl.: vaktbefälhavare, förr
i sammans. general-w., generalmajor,
oberst-w., major, o. w., fanjunkare, den
senare benämningen ännu bibehållen
vid kavalleriet; jfr ä. sv. vaktmästare,
o. 1630 ersatt med major. Jfr den lik-
artade upprinnelsen av t. ex. familjen.
Kr se mer, Piper, Portner, Schultz,
Vogt osv.
1. väcka, t. ex. Pasch 1824, i sht i
sammans. ss. gråvacka, numera utom
i sammans. obruklig bergverksterm för
vissa obestämbara bergarter; från ty.
wacke, av mhty. wacke, stor sten (fhty.
waggo), av trots framställda tolkningar
okänt urspr. (att döma av bildningssät-
tet hypokoristiskt). Med avs. på från hög-
tyskan vid olika tider lånade bergverks-
ord o. d. se t. ex. flöts, hytta, ko-
bolt, kvarts, masugn, muta, nickel,
schakt (egentl. lågtysk form), sovra,
spat, spejs, stuff, svetsa, timpel,
tuff. Somliga ha inkommit med val-
lonerna såsom gös 2.
2. väcka, vacke, dialektord, tråg,
skäppa, matskrin, 1555: bröd-nacke
Finnl., Schroderus 1637: väcka, Spegel
m. fl., i litter. numera blott hos finnl.
förf.; från finska vakka, ett finskt-ugriskt
ord; se litter. hos Saxen Sv. lrn. XI.
3: 236.
vacker, fsv. vakker. vaker, vakande,
vaksam, vaken, rask, ivrig, i fsv. delvis
inhemskt o. väl delvis lånat = isl. vakr,
vaksam, rask, djärv, no. vak, vaken,
skygg m. m., ä. da. vakker, vaksam
o. d., i nda.: vacker, mlty. wacker, vak-
sam, rask, duktig, fhty. wackar (ty.
wacker, duktig, tapper), ags. wacor, vak-
sam, av germ. *wakra-, till ieur. roten
ueg i vaka, bildat som bitter, vitter
osv. Betyd, 'täck, vacker' synes ut-
vecklad på nordisk botten; den upp-
träder i sv. redan under 1500-t:s senare
hälft, t. ex. P. Brahe o. 1585; 'vvackra
händer' (om Gustaf Vasa), jfr Rudeen
1689: 'min, ehr, sin vackra', min sköna
(osv.). F. ö. betyder ordet i ä. nsv.
'bra, duktig, utmärkt' t. ex. 1603, o. är
i denna betjrd. lån från ty. Till betyd,
'vacker' ~ 'skön' jfr språkprovet från
O. v. Dalin under skön slutet. — In-
går i namnet på den germanske krigar*
hövdingen Odovacar (lat. Odoacar m. m.)
== ags. Eadwaker osv. — I vissa dial.
(t. ex. Smål., Hall.) vack = no. vak,
där -er uppfattats som nominativmärke
liksom i snäv. — De vackra konsterna,
t. ex. Kellgren, förr i st. f. nsv. de sköna
konsterna, efter fra. les beaux arts. —
Vackra pengar, mycket p., redan t. ex.
C. Bonde 1640: 'kosta (kronan) vackra
peningar'.
vackla, 1636, Stiernhielm Herc. = da.
vakte, från ty. wackeln, /-avledn. av
mhty. wacken = vagga 1.
1. vad, på ben, Weste 1807, Berlin
1852; nybildning (kanske närmast frän
plur. vader, liksom färg åtm. delvis till
färger) till tidigare vada, 16- o. 1700-t.
vad
1075
vad
(stundom ännu o. 1850), med plur. näs-
tan regelbundet vådor; Sahlstedt o. några
andra lexikografer ha däremot sg. vade;
från ty. wade, av fhty. wado m. = fsax.
ivatho ds, o. de inhemska isl. vgdvi,
muskel, köttrik del av kroppen, fsv.
vapve ds. Enl. Liden KZ 41: 396 besl.
med lat. valax, som har krokiga el.
sneda fötter, vedins, böjd inåt, krokig,
till en ie. rot. ua-, vara krokig, vartill
väl t. ex. lat. värus, böjd utåt (Persson
Wurzelerw. ss. 67, 174), jfr sanskr. urii-,
lår, länd. I så fall samma betyd. -ut-
veckl. som i lå r, lägg, skän kel. Betyd. -
skiftningen 'vad ~ muskel' förekommer i
en del exempel hos Lidén IF 19: 366. —
Ett annat nord. ord för 'vad' är sv. dial.
kalv, fsv. kalve, isl. kalfi, no. kalve; se k a 1 v.
2. vad, not, stort nät, fsv. vap f. =
no. vad, da. vod n., ml ty. wade, mhty.
wate, wade f. (ty. waie), av germ. *waöö-,
jfr isl. vaör m., metrev, o. det finska
lånordet wata, nät; besl. med lett.
wad(u)s, stort nät, fslav. nevodu, nät.
Enl. Lidén Stud. s. 29 m. fl. till ie. roten
auedh i litau. dudmi, väver, osv., till
en enklare bas ve i sanskr. vdyati, väver,
flätar, grek. étrion, ränning, väv; jfr
vase 1, våd, ydd. Uhlenbeck m. fl.
föra ordet till germ. *weö- i got. gawi-
dan, binda, fhty. wetan. Enl. Kock Sv.
ljudh. 1: 362 vore däremot vad egentl.
identiskt med våd, o. dess a berodde
på inverkan från mlty. — Med avs. på
betyd. -växlingen 'fläta' o. 'väva' se under
väva slutet.
3. vad, fsv. vap jämte vaip (dat. pl.
-ium), vad, vädjande, vadepenningar,
pant — isl. veÖ, pant m. m., da. ved
(i slaa til veds, hålla vad), got. wadi,
fsax. weddi, fhty. wetti (ty. wetle), ags.
wedd; i allm. 'pant, fördrag, vad'; av
germ. *wadja- n.; besl. med (knappast,
såsom också antages, lånat från) lat. vas
(genit. vadis), borgen, litau. vadiYti, in-
lösa en pant, osv. o. enl. somliga även
med det till härledningen mycket om-
tvistade grek. å(f)elhlon, äthlon, kamp-
pris. Jfr gage. — I ä. nsv. sätta i vad,
sätta på spel (jfr spel). — Om saknaden
av omljud i fsv. (sv.) jfr Lindroth IF
35: 299 f. — Avledn.: vädja, se d. o.
4. vad, pronom., i sv. dial. även hot,
fsv. hvadh, hvat = isl. hvat, no. kvat,
kot, hot m. m., da. hvad, fsax. hwat,
fhty. (h)waz (utt.: -s; ty. was), ags.
hwcet (eng. what), got. hva (med bort-
fall av slutkons. i obeton. ställning) = ie.
*k"od i lat. quod, sanskr. kad; neutr.
till ie. *klÅo- i sanskr., litau. kas, vem,
lat. qul (av *klÅoi), grek. po-, fir. co-,
got. hvas, ags. hwä, fsv. h(v)a(r) (se
ho); jfr fhty. (h)wer (ty. wer). Se f. ö.
vadan, vem, pron. o. adv. var, vi 2.
— Jfr ie. *klÅi- i lat. qnis, quid, vem,
vad, grek. tis, ti; sanskr. kim, vad, fslav.
ci-to, osv. — Fsv. hvat har i obeton.
ställning givit hvadh (liksom t. ex. p&t,
det, blivit pcedh), varav nsv. vard. va?
(liksom vard. de, dä). — Förr i delvis
annan anv. än nu, t. ex. i fsv.: 'huru' i
frågesatser o. utrop, t. ex. 'hwat west
tu thaet'; i fsv.: 'varför?', även i ä. nsv.,
t. ex. gamla bibelövers.: 'Hvad kallen I
mig Herra, Herra', 1687: 'hwad dröijer
lag?', Bellman Fredm. ep. nr 40: 'Hvad
står du och trampar!'; i ä. nsv. o. all-
mänt t. ex. hos Gustavianerna i betyd,
'vad för (en), vilken, vilka', t. ex. i gamla
bibelövers. : 'på hvad dag du deraf äter,
skall du döden dö', Gustaf III: 'Hvad
skön upptäckt', 'Hvad grundlig lärdom'
osv. — I förb. med eller förr i betyd,
'vare sig — eller', fsv. hvat-ailla (atller),
motsv. t. ex. Bureus, el. fsv. hvat hcel-
der — azlla, motsv. t. ex. Brasck 1648:
'Hwadh eller han är högh eller lågh\
5. vad, vadställe, fsv. vap = isl. vad,
ä. da. o. da. dial. vad, mlty., fhty. wat,
ags. wwd, av germ. "waöa- n., jfr lat.
vadnm ds.; till vb. vada, fsv. vapa (ipf.
vodh för ljudlagsenligt *5dh = isl. ÖÖ;
jfr gamla bibelövers.: 'vvad [imper.] öfwer
floderna'), vada, gå, utbreda sig (om liv-
lösa ting) = isl. vada, da. vade, mlty.
waden, fhty. watan (ty. waten), ags.
wadan (eng. wade), av germ. "waöan,
st. vb, i avljudsförh. till lat. vädere,
skrida, gå (se vademecum), jfr vadare,
vada (det senare denominativt av vadum
n.). Jfr vass 1, Alvastra. — Avledn.:
isl. vedill, vadill, vgdull, vadställe, grund
(= no. vant, vodl), vartill bl. a. ortn.
fsv. Vcedhla, nu Väla Vgtl., Nke, Sdml.,
Uppl. (egentl. plur. liksom t. ex. Flöda,
Stranda, Strömma, Vada o. m. a.),
vada
1076
Vadsbo
Väle Ögtl., da. Vejle osv., el. fsv. Vcedh-
labodha, nu Värlebo Långemåla sn
Kim. L; se f. ö. förf. Sjön. 1: 734 f.
1. *vada, sv. dial., fradga, skum, ä.
västg. hvaa, fin ni. vado m. m., jfr da.
dial. vae n., motsv. got. lnvapo t'., skum,
jfr hwapjan, skumma; väl besl. med
sanskr. kvålhaii, sjuder.
2. vada, vb, se vad 5.
vadan, fsv. hvapan = isl. hvadan,
a. da. hveden (med e från heden, hädan),
av den germ. stammen luva- i vad 4,
var 2 osv. -f- suff. -d i got. luvap, vart,
o. pad-ei, dit som -f- suff. -ana, med
betyd, av riktning från, i fsax., fhty.
hwanana, varifrån (ty. wannen), ags.
hwanon (eng. ivhence, med tillagt -s som
i thence, since osv.); se f. ö. dä dan.
Annorlunda Falk- Torp s. 437.
vadd, 1755 (neutr.), Sahlstedt 1773
(neutr.), Weste 1807 (mask.), se f. ö.
nedan; väl närmast från eng. wad, mot-
svar. da. val, boll. watten, ty. ivatte 1715
osv., fra. ouate, ital. ovata, span. huata
(vanl. dock algodon); tidigast uppvisat
1380 som mlat. wadda. Ty dl. ett gam-
malt vandringsord, vars vägar dock del-
vis äro okända, liksom dess förhistoria
är höljd i dunkel. Samtliga tidigare
förklaringsförsök måste särsk. av for-
mella skäl betraktas som oantagliga
(t. ex. samhörighet med vadmal o.
våd el. avledn. av lat. ovis, får, alltså
ett * ovala resp. *öväta). Senast har
vadd osv. av Seybold ZfdW 10: 222
tolkats som ytterst härrörande från arab.
batn (batin), foder, jfr baltana, fodra
med pälsverk, bomull m. m., men här-
ledningen är formellt något betänklig.
Att ordet har österländskt ursprung,
synes dock icke osannolikt. — En tidi-
gare svensk hithörande beteckning är
water, varmed Lind 1749 översätter ty.
watte; hos Möller 1755 återges fra. ouate
med floret-silke.
vademekum, en hjälpreda med alle-
handa råd o. upplysningar i form av en
fickbok; f. ö. namn på en skrift av tys-
ken Peter Lotichius (f 1669) o. av Les-
sing: 'Ein Vade Mecnm fur den Herrn
Sam. Gotth. Lange . .' 1754; nu även om
ett slags preparat; av lat. vade mecum,
gå med mig (se vad 5).
vadmal, fsv. vapmal n., jämte yngre
vammal, vanmaal (även hos t. ex. P.
Svart), valmal(l) m. m. motsv. sv. dial.
vammal, valmar (huvudformen hos t. ex.
Weste 1807; genom dissimilation av val-
mal) = isl. vadmal, da. vadmel, motsv.
de väl från nord. spr. lånade mlty. wåt-
mål, ty. wadmal; av fsv. väp, tygstycke
(=våd), mal, mått(— m ål),alltsåegentl.:
ett visst mått tyg, förr begagnat som
betalningsmedel (jämte t. ex. linne, lärft).
Isl. vadmål liksom fsv. vapmal förut-
sätta alltså ett äldre vadmal, med för-
kortning av a framför två konsonanter
(jfr t. ex. Arboga, blaggarn, fattig,
sarga); nsv. -mal för -mål beror på
vokalens förkortning i svagt betonad
sammansättningsled. Formen valmal
kan bero på ljudlagsenlig övergång; jfr
E. Noreen NoB 1921 s. 53. — Åtm. i
formen vallmar förr ofta mask. —
Vadmal (o. fsv. väp = våd) var förr
den allmänna nordiska beteckningen
för inhemskt ylletyg, medan de utländ-
ska ylletygen kallades kläde. In i se-
nare tid använt av allmogen, har vad-
malsdräkten liksom blivit en symbol
för denna o. bl. a. givit anledning till
det under 1600-t. synnerligen vanliga
bonde grå o. d. (gentemot t. ex. kneck-
ten blåå, blårocken; se förf. 1600-t:s sv.
s. 227). Motsättningen mellan den vad-
malsklädde bonden o. herremannen i
dräkt av kläde avspeglas i dansvisans:
'Grårocken å och blårocken på, Bond-
dräng i fjor och nämndeman i år, Och
nästa år så är jag herre'. I dylikt sam-
manhang ofta i sammans. vadmals-
tröja, t. ex. Grubb 1678: 'Man finner
och weth vnder Walmarströyan', Ad.
prot. 1800: 'ifrån Purpurn till Walmars-
Tröjan', Wallin 1807: 'Inunder vallmars-
tröjan som kraschanen'.
Vadsbo, härad i Vgtl., fsv. Yadhsbo,
jfr VGLI: 'Vadsbo paet ser helt bo', till
bo 1, här som förvaltningsterm (motsv.
luisaby), varom Schiick Upsala öd s.
20 f. (Inbj.-skr. 1914), efter namnet pä
kungsgården Yap (t. ex. VGL II), där
konungens fogde bodde (nu Vaholm? i
Vads sn i samma hd). Sålunda till sin
uppkomst att skilja från häradsn. Albo,
Brå b o, Hölebo, Sunnerbo, Val-
Vadstena
1077
vagn
kebo, Vedbo 1, 2, som innehålla genit.
plur. av fsv. böe, innebyggare, alltså:
deras (härad) som bo i älskogen, vid
Brå viken osv. (se -bo 4).
Vadstena, egentl. folketymologisk
skrivning, fsv. Vatsstenar (Vaz-) 1200-t.
Senare leden innehåller plur. av sten.
Första leden har bl. a. förklarats såsom
innehållande ett ord motsv. fno. vpzt
(genit. vaztar), fiskeplats ute i vattnet,
bildat av stammen vat- i vatten o. ett
urgammalt rotsubstantiv, motsv. det i
sanskr. gö-stha, fähus, jfr isl. nanst, båt-
hus, till roten i stå (se Tjust o. jfr
Noreen Spr. stud. 3: 95). Man har dock
även tänkt på sammans. direkt med
vatten el. någon form därav. I så fall
kanske helst som benämning på Vättern,
vilket självt är besläktat o. betyder
'vattnet, sjön'.
vafalls, även: vafalles (t. ex. Bre-
mer 1834), vafalle, av vad befall(e)s?
förr även: vad befaller'? (t. ex. Bellman);
jfr vaba, t. ex. Bellman: Hvaba, av
vad behagar?, motsv. da. hvaba.
vaffla, se våffla.
[Vaf j)rudnir, isl. jättenamn, se väva
slutet]
vag", Björnståhl 1778: 'vaga omdö-
men'; av fra. vague, obestämd, av lat.
vagns, ostadig, kringirrande, jfr vagari,
ströva omkring, urbesl. med vackla;
se f. ö. extravagant, vaga bo nd.
vagabond, 1751; tidigare, 1664, o. icke
sällan senare (t. ex. Atterbom, Palm-
blad) vagabund; av ty. vagabund resp.
fra. vagabond, kringströvande, lands-
strykare, av lat. adj. vagäbundus, kring-
strövande, till vagari (se föreg.) -f- av-
ledn. -bundus (i cuncläbundus, mori-
bundus osv.), av ie. 'bhuondos, blivande
(jfr amd-bo, jag skall älska), urbesl.
med bo o. bygga. — Av part. pres.
vagans (genit. -tis) kommer vägan t,
upptaget från det äldre spr., jfr t. ex.
P. J. Gothus 1602: 'dieffuulens Vagant',
Swedberg 1723: 'tiggiare och vaganter'
= ty. vagant, förr särsk. om vandrande
studiosi o. sångare.
vagel, hönsstång, i dial. även vagle
o. med betyd, 'stång i allm., bjälke',
motsv. fsv. vaghle (jfr nedan), isl. vagl
n,, bjälke mellan taksparrarna, no. vagl
m. o. n., även: hönsstång, vagle, da.
vagle, hönsstång. Enl. det vanliga o.
möjl. riktiga anlagandet, med instru-
mentalt Z-suffix (som i fil, skjul, tvål
osv.), o. avljud till germ. *ivegan, lyfta,
bära (= väga), alltså egentl.: bärstång;
jfr isl. vgg, väg, stång att lyfta med,
lat. vectis (till vehere). Emellertid av
förf. Sjön. 1: 685 n. 1 fört till ie. roten
nog"h, vara skarp el. spetsig, varom
närmare under v i gg; jfr till betyd. -
utvecklingen grek. könlös, stång, stake:
kentéö, sticker, osv. (se förf. Etym. Bern.
s. V), ävensom sv. dial. agel, (vagns)-
stång, till roten ak, vara skarp el. spet-
sig (förf. Sjön. anf. s.), vartill enl. K.
F. Johansson det likbetydande sanskr.
dksu-. — Samma ord är vagel, svulst
i ögat. — Sv. vagel motsvarar närmast
isl., no. vagl; den av Lyttkens-Wulff o.
Kock Sv. akc. 1: 81 anförda växelfor-
men vagel (med acc. 2), av L.-W. be-
tecknad som huvudform, kan, med Kock,
ha fått sin betoning från biformen (dial.)
vagle.
1. vagga, vb, inträns., om gång o. d.
Verelius 1681 = no. = mhty. wacken,
vackla, vartill vackla (eng. wag, röra,
svänga, från nord.); intensivbildning till
isl. vaga, röra kroppen fram och till-
baka, no.: stå el. ligga osäkert, fhty.
wagön, vackla m. m., ags. wagian, röra,
svänga, i avljudsförh. till germ. *we%an,
röra m. m. (se väga); om bildningen
se förf. Ark. 7: 55 n. 4, Nord. vb med
med.-gem. s. 25. Härtill sbst. vagga
(se d. o.). Den transit. användningen
(vagga barn o. d.) har utvecklats ur
fsv. vagga bar ne (dat.) o. beror väl i
sin tur på inverkan från sbst. Med
avs. på bildningen jfr t. ex. (lånordet)
dragga.
2. vagga, sbst. = fsv., isl. = da.
vngge (till formen jfr Jessen NTfF 4 K
\): 122); deverbativum av föreg. el. möjl.
intensivbildning till ett sbst. *vaga,
motsv. fsax. ivaga, vagga. Andra lik-
betyd, o. besl. bildningar: 1. ffris. ivigge,
2. mlty. wige, fhty. wiga o. 3. mlty.
wége (ty. wiege). Eng. cradle, av ags.
cradol, besl. med fhty. kratto, korg
(sydty. dial. kralle).
vagn, fsv. vaghn (vangn, vang, jfr
V a - n-
1078
vak
nsv, vangen i lägre talspr.) = isl. vagn,
da. oogn {med vo- av va- som i fo/cs,
vax, vokse, växa, osv.), mlty. wagen,
fh ty. wagan (ty. wagen), ags. unvgn (eng.
iraiin, av germ. "wagna- = ie. "uoghno-,
i avljudsförh. till fir. /en av *ueghno-
o. sanskr. vähana-, till icur. roten «e(//?,
röra, sätta i rörelse. Besl. med isl. ua-
gar f. plur., släde, vpgur f. plur., bår,
m. ti. Likbetydande bildningar av samma
rot äro t. ex. lat. vehicnhim (se vebi-
kel), grek. ökhos n. (analogisk ombild-
ning av äldre "ékhos av *negh-), litau.
re: i mas. Se f. ö. väga o. v a gon g. —
Vagnen har utan tvivel indoeuropeiska
anor. Säkrare än av ovanstående mot-
svarigheter framgår det av t. ex. de
gemensamma beteckningarna för 'vagns-
axel' (se axel 1), 'hjul' (se hjul o. ratt),
'nav' (se d. o.) m. fl.; jfr även ok o.
under tistel 1. — I vissa götal. dial.
även i betyd, 'spinnrock', vanl. i förb.
spånvagn jämte spånkärra o. spånstol
(se rock 2), nu möjl. utdöda. — Vagns-
lider, se lider. — Jfr W äg ner.
Vagn- i sv. ortn., se följ.
Vagnhärad, sn i Sdml., fsv. Vag(h)n-
hceradh; att sammanhålla med gårdn.
Vagn (— fsv.) Edsbro sn Uppl., fsv.
Vagnabcek, nu V agn a bäck Hall., fno.
gårdn. Vagnella (nu Vognill), väl egentl.
ånamn (se Rygh NG 14: 189), o. väl
även t. ex. Vagnö Blek., Vagn sunda
Uppl. o. sjön. Vagnaren (Vangnern),
vilkas fsv. former äro mig obekanta.
Enl. J. V. Svensson NoB 5: 118 ingår
i Vagnhärad möjl. egentl. ett å- el.
önamn, varför kunde tala de ovan an-
förda namnen på Vagn- av detta slag.
I så fall med den i å- o. önamn icke
ovanliga avledn. -n, jfr fsv. ånamnen
Diunn, Gimn, * Rotn i Ronneby osv.
el. önamnen fsv. Alsnö, nu Adelsö,
Ampnö, Arnö, nsv. Eknö, fsv. Laghnö,
nsv. Mjörn, fsv. Sölnö, nu Solna (se
d. o.), Tjörn osv. Möjligt, men dock
mycket osäkert är att, såsom S. förmo-
dar, detta Vagn- i Vagn härad i sin
tur är avlett av ett urnord. fjärdnamn
*\Vagan, enl. samma förf. kanske = det
av Jordanes omnämnda o. f. ö. mycket
omtvistade Vagi fliwius. I vissa av de
nord. ortnamnen på vagn- ingår väl helt
enkelt appell, vagn; däremot har man
säkerl. att i somliga av ö- o. ånamnen
se uråldriga bildningar av helt annat
ursprung, varvid man särsk. kunde
tänka på en avledn. av ie. nogh- i isl.
veggr, fsv. vazgge, vigg, litau. vagis, kil,
osv. (varom se förf. Sjön. 1: 685). Vagn-
stad i Ögtl.j fsv. Vangstadh, innehåller
däremot ett personnamn, sannol. fsv.
*Vaghn = isl. -fno. Vagn.
vagong, från fra. vagon, wagon, från
eng. wag(g)on, från holl. wagen, etymol.
■ vagn.
Wahren, familjen., från stadsn. Wah-
ren i Mecklenburg; ett av de många
tyska, särsk. judiska, familjenamnen,
som utan avledning bildats av stads-
namn o. d.; se under Warburg.
vaja, Envallsson, Weste 1807 = da.
vaie, från holl. waaien, blåsa, fladdra
= mlty. weien, blåsa, fhty. wdjen (ty.
wehen) sv. vb; ags. wåwan, got. waian
st. vb; motsv. sanskr. våti, blåser, grek.
demi, fslav. v ej q osv.; besl. med vind
o. vinge; jfr även väder o. Oden samt
under stjärt slutet. — I något äldre sv.
även 'vagga (om båt)', Almquist 1838,
E. Carlén 1842.
vak (i isen) = fsv. = isl. vpk (genit.
vakar, plur. vakir, med sekundärt -ir,
jfr nsv. plur. vakar), no. vok, da. vaage,
mlty. wake (varifrån ty. wake), holl.
wak (n.); eng. wake, kölvatten, från nord.
spr. ; av germ. *wakö el. enl. somliga
*wakwö. Vanl. ställt till ieur. roten
ueg i isl. vpkr, fuktig, lat. fividns (av
*ng}l-), grek. (h)ggrös ds. (jfr sv. hy-
gro m et r i osv.) osv., utvidgad med -s
i oxe; se f. ö. väcka 2. Dock mycket
osannolikt. På visst sätt att föredraga
är sammanställningen hos t. ex. Franck-
Wijk Et. Wb. med grek. agé, brytning,
ställe där vågorna bryta sig, dgngmi,
bryter, krossar (av nag-), om vilken
ordstam se litter. hos Boisacq; dock ej
heller denna att betrakta som i någon
mån säker. Grundbetyd, är i alla hän-
delser trol. 'grop i vatten el. med vat-
ten i'; jfr uttr. 'en djup vak i huvudet'
(dial.). — Det eng. riksspr. saknar
(kortfattat) uttr. för 'vak'. I ty. dial.
finns ett wn(h)ne (= sen mhty. == mlty.
wone), som bl. a, sammanställts med
vaka
1079
vaktel
avest. nnä, hål i jorden (besl. med van-),
f. ö. mycket ovisst; i lty. förekommer
dessutom ett löm.
1. vaka, vb, fsv. vaka (ipf. -adhe,
plur. 1 gg wacto ; dessutom starka for-
mer i pres. ind. sg., 2 p. sg. imper. o.
part. pf.) = da. vaage, fsax. wakön,
fhty. wachén, wachön (ty. wachen), ags.
wacian, vaka (eng. wake), o. (?) wacan
st. vb., komma till liv o. d. (säkert be-
styrkt?, jfr wwcnan nedan), got. wakan
st. vb. (uppvisat blott i pres.); av germ.
*ivaken (med senare konjugationsväx-
ling "wakön) o. "wakan. Ieur. rot. neg
i lat. vegere, vara livlig, uppröra (se
vegetabilier, vegetera, v i g i le ra),
sanskr. väjas n., kraft, osv.; se f. ö.
vacker, vaka 2, 3, vaka re, vakt,
vä k t o. ocker. — Vaken, fsv. vakin,
även: vaksam = isl. vakinn, da. imagen,
part. pf. till det starka vb. *wakan. Till
samma st. vb väl även nsv. imper. vak
upp (jfr fsv. imper. vak); i Bib. 1541 i
stället waka vp. — Härtill inkoativet
vakna — fsv., isl. = da. vaagne, got.
gawaknan sv. vb, vakna, ags. wwcnian
sv. vb, wcecnan st. vb (ipf. ivöc), vakna,
växa upp; ett gammalt /i-presens (jfr
lat. cerno, isl. fregna osv.), som (jämte
vissa andra verb) på grund av sin be-
tyd, kommit att tjäna som förebild för
de nord. inkoativbildningarna på -na
av typerna blekna, mogna osv. —
Om kausativet väcka se d. o.
2. vaka, sbst, vakande = fsv., isl.;
till föreg.
3. vaka, taltrast, i slit i nordsv. dial.,
i litter.-spr. väl blott poet., t. ex. Teg-
nér Frithiofs Lycka: 'Hur vakan sjunger
genom lunden', Runeberg Till Franzén:
'Glömmer du . . vid sångerna af näk-
tergalar/Huru Vakan slog?' Grafström,
Nybom, Sehlstedt, Klockhoff, alltså fler-
talet norrlänningar (el. finnar). Även
i förb. nattvaka, t. ex. Poet. Kal. 1820,
C. F. Dahlgren 1829; f. ö. i den äldre
zool. litter. anfört som ett norii. namn,
som även skulle ha kunnat brukas om
tallbiten (?); Broman nämner i Hels.-
Boken 1733 'Nattvakan eller Näkterga-
len'. Till vaka 1: sjunger ännu sent
om kvällen och redan mycket tidigt om
morgonen. Möjl. stundom av skalderna
på grund av förväxling kallad vaktel
(se härom d. o.).
vakant = ty., från lat. vacans (genit.
-antis), ledig, tom, part. pres. till vb.
vacäre, vara tom, ledig, jfr adj. vacuus,
tom. Om härledningen se, utom Walde2,
van Wijk IF 35: 268. — Härtill: vakans
= ty. vakanz, av mlat. vacantia, av-
ledn. av vacans.
vakare, boj, Fischerström 1780 = no.
vakar, da. väger, från lty., boll. waker
ds., jämte no. vak n., flytboj, till sv.
vaka, flyta el. gunga på vågen (om far-
tyg) = da. vage, från lty., boll. maken,
vara synlig över vattnet (om bojar, skär
m. m.) = ty. ivachen (jfr eng. watch
ds.); egentl. = vaka 1. Sv. dial. vaka,
hålla sig över vattnet, simma i vatten-
ytan — no. synas vara inhemska.
vakna, se vaka 1 slutet.
vakt = fsv.: bevakning, vaktmanskap,
uppmärksamhet, jämte da. vagt från
mlty. wachl(e), av fsax. wahta = fhty.
wahta (ty. wacht), got. wahtwö, till vb.
vaka; jfr i fråga om avledn. got. uhtwö
(se otta). Från vgerm. spr. över fra.
(ffra. ivaite) kommer eng. wait, vakt,
vartill vb. wait, vänta. — Som beteck-
ning för 'väktare, person som håller
vakt' (även i da. o. ty.), snarast genom
förmedling av den kollekt, betyd, 'vakt-
manskap' (se t. ex. under börs o. frun-
timmer), från uttr. såsom 'sätta ut
vakt' o. d., jfr fra. (un) garde, väktare
o. d., till abstr. la garde; alltså samma
slags utveckling från abstr. till kon kr.
som i ty. wache (= av fht}^. wacha =
ags. wacu f.), motsv. (med /i-stamsut-
vidgning) sv. sbst. vaka; ävensom i
bud, vittne. — Avledn.: vakta vb =
fsv., isl. = da. vogle, från mlty. wach-
ten = mhty. wachten. — Om vaktmä-
stare i äldre militär anv. se under
W achtmeister.
vaktel, I. Erici o. 1(545: wäckteler
plur., Scliroderus 1(540: wachtel, Luci-
dor, Linné osv.; jfr Lagerbring Sam.
1: 5 (1790): 'nian bar . . for kort sedan
funnit YVaktlar i Skåne, som nian intet
wct hafwa warit sedda tilförne' (i fsv.
Cod. Ups. C 20 under conturnix [sic!]
utan svensk övers.); jämte da. vagtel
från mlty. wachtclc— fhty. wahtala (ty.
vaktel
1080
val
wachtel), jfr ags. wyhtel; Z-avledn. av
vaktelslagel wak (jfr den lty. tolkningen
Wak di Wak, Suolahti Vogeln. s. 261);
annorlunda uppfattat i fhty. quatlala,
quatitila, holl.-fris. kwackel; jfr de från
germ. spr. härstammande ital. quaglia,
ffra. q u dillo (fra. caille, eng. quail), när-
mast av ett "quacula. På grund av den
ags. formen wijhlcl (ej ftiy-) kunde det
synas betänkligt att förbinda den germ.
stammen waht- med lat. quocturnix,
cöturnix, vaktel, om ej i dylika namn
ombildningar hörde till vanligheten (se
t. ex. under rördrom). Snarast före-
ligga här dock av varandra oberoende
ljudhärmande bildningar. — Vaktelsla-
gct uppfattas annars vanl. såsom inne-
hållande i-, e-ljud ('pickvervick' o. d.),
jfr de ryska benämningarna pérepeV, pe-
lepelka (jfr ty. dial. perpelitze). — En
urgammal beteckning för 'vakteln' är
sanskr. vartaka- = grek. örhjx (gen it.
-ijkos, -ygos; med analogiskt -g-), var-
till det från antiken bekanta önamnet
Ortygia {Ortygie), 'vaktelön'; f. ö. av
omstritt ursprung; kanske också ljud-
härmande. Till en onomotopoetisk rot
hör sannol. även armen, lor, vaktel,
väl besl. med grek. Idros, mås; se Pers-
son Indog. Wortf. s. 952, H. Petersson
Griech. u. lat. wortstud. (1922) s. 11. — I
skönlitteraturen har den av människo-
ögon sällan sedda o. av uppsvenskar i
regel icke ens någonsin hörda vakteln
förväxlats med andra fåglar, t. ex. hos
Nicander, som i 'Min sång, mitt lif, min
död' talar om vaktelns sång 'i enslig
skog', el. hos Törneros Bref s. 51: 'Vak-
teln slog i alarna vid ån' (från Söder-
manland) el. Strandberg Sista förhöret:
'Vaktlar lockade i hagen': fågeln är vä-
sentligen sydsvensk o. finnes blott på
sädesfälten. Möjl., såsom förf. förmodat
i Namn o. titlar s. 118, stundom för-
blandning med det dock mest i norra
Sverige o. Finnl. använda vaka i betyd,
'taltrast'; jfr Riickert: 'Die Wachtel
wacht die ganze Nacht'. Annars lär i
sv. dial. vaktel brukas även om tallbiten,
men han slår ej. — F. ö. i dial. kallad
Ulla rapphönan o. åkerhöna. Med åker-
höns återger också gamla bibelövers.
Luthers die Wachteln (Psalt. 105: 40);
o. det är ej osannolikt, att fsv. aker-
höns, som Sdw. med tvekan översätter
med 'rapphöns', haft samma betyd.
vakuum, av lat. vacuum, neutr. till
vacuus, tom, se va kan t.
1. val, antal av 80 stycken, fsv. val
m. ds., egentl.: stång med ett visst an-
tal vidhängda föremål = ä. da. vol
(varifrån no. voll), ol, da. ol (om sv.
dial. våla, antal av 10 fiskar, sydsv. dial.
våra, se däremot våla 2); från nord.
mlty. wal (ty. wall). Samma ord som
sv. dial. val, rund käpp, fsv.: ungef. ds.,
isl. vglr (jfr vala), da. (v)ol, käpp, got.
walus ds., ffris. wahi- ds., ags. walu i
den överförda betyd, 'märke efter käpp-
rapp' (eng. weal, wale ds., gunwale, re-
ling); av germ. *waln-, besl. med sanskr.
valas, ungef.: stång, bjälke, ry. valu,
cylinder, säkerl. också lat. vallus (av
*ual-no-), påle, pallisad, vartill väl kol-
lektivet valium, pålverk (se vall 2);
vidare: vallis, dal (med avs. på betyd. -
utvecklingen se dal o. äng). Hit höra
även isl. valr, rund, fsv. sival ds. (se
syndaflod), litau. ap-valus ds. Till
ie. roten uel, vrida, välta, välva o. d.,
varom se t. ex. under val k a, valla,
vulst, välta (ävensom under ålands-
rot). Jfr Persson Indog. Wortf. s. 538
(med litter.). Samma val- ingår i ags.
wgrtwala = ty. wurzel, rot (se ört).
— Betyd.-utvecklingen i val, 80 st., till
val, käpp, är densamma som i snes,
20 st., till snes, pinne, gren. Den gamla
betyd, 'käpp' ingår i t. ex. sv. dial.
handval, skaftkäpp till slagan. — Jfr
härtill även grundval o. betr. d. o.,
utom där anf. litter., också Persson In-
dog. Wortf. s. 545 n. 1.
2. val, väljande = fsv., ä. da., isl. n.,
motsv. fhty. wal a f. (ty. wahl). Bild-
ningssättet är oklart: antingen ett gam-
malt primärt abstr. till roten uel (i
vilja) el. nybildning till det till samma
rot hörande välja. — Da. valg är om-
danat efter vb. vadge. — Vara i valet
och kvalet, jfr ty. wahl macht qual;
av samma slag som bot för sot, råd
och dåd, ur och s k u r osv.
3. val, valfisk, fsv., da. hval = isl.
hvalr, fhty. (h)wal (ty. wal, ung ny-
bildning efter sammans., t. ex. ivalfisch),
val
1081
Valbo
ags. hwcel (eng. whale), av germ. "hwala-
(jfr fsv. plur. h v alar) o. *hwali- (jfr isl.
plur. hualir), möjl. ytterst av en gam-
mal s-stam, germ. *hwalaz, *hwaliz, jfr
likbetyd. fhty. (h)walira ävensom ty.
wels, Siluris glanis, mal; urspr. namn på
den stora sötvattensfisk, som nu kallas
mal, vilket från lty. lånade ord självt
innehåller formen hval- (se närmare
under mal 2) — fpreuss. kalis, mal
(o-stam, jfr t. ex. wilkis, varg; enl. an-
dra es-stam). Lidéns sammanställning
i Upps.-stud. s. 91 med lat. squalus
(dunkel betyd.; sannol. en hajart) har
återtagits i Minnesskr. utg. av Fil. samf.
i Gbg s. 91 n. 1 (jfr även Osthoff Etym.
par. s. 325). Ej heller besl. med grek.
phällaina, valfisk (= lat. ballama, varav
fra. baleine) trots bl. a. Osthoffs utför-
liga motivering anf. avh. s. 326 f. (: ie.
*klÅhal-). — Jfr med avs. på betyd. -
övergången 'mal' > 'valfisk', att motsva-
righeten till litau. erzketras (osv.), stör,
i fornlitau. betyder 'valfisk': man sak-
nade inhemskt ord för valfisken. — Från
fin.-ugr. språk har fin. kala, fisk, mordv.
kal osv. anförts såsom sannol. urbesl.
o. jämte vissa andra överensstämmelser
hänvisande på gemensamt ursprung med
denna språkstam; jfr mjöd, vatten,
vädur. — Valfisk, fsv. hvalfisker,
motsv. i isl., da., mlty. o. ty.; alltså en
gammal beteckning. — Val ros s, Sto-
baeus o. 1740: wallross, Linné: val(l)-
rus, -ross, Sahlstedt: -rus (Spegel 1685:
walrusk som norsk form; använder själv
benämningen hafoxe) = da. hvalros,
från holl. walros, varav även ty. wal-
ross o. eng. malms; med omställning av
de båda sammansättningslederna, jfr ags.
horshiixrl, ä. ty. rossival (ffra. rohal);
enl. Falk-Torp s. 436 uppkommet ge-
nom förblandning av två ord: isl. hross-
Iwalr, ett slags val (till hross, häst; se
russ o. horsgök), o. rosmhvalr, val-
ross, vilket hör till ett isl. "rosmi =
fhty. rosamo, rödbrun färg, rodnad
(besl. med röd; se Bngge Ark. 1: 20 f.).
Ett annat fnorskt, förr vanligt namn på
valrossen var rostuugr (av samma stam
som rost o. sålunda besl. med rosm-
hvalr).
[val, sv. dial., rund käpp, se val l.j
vala, sierska, litterärt lån från isl.
vala, analogisk nominativ för vglva (lik-
som svala för *s(v)plva), av germ. *wal-
wön, avledn. av vglr, stav, trollstav (se
val 1); alltså: den med stav försedda,
bildat såsom t. ex. fsv. fordcepa, troll-
packa, till dädh (av germ. *dcedi-), gär-
ning (se dåd). Ordet beror sålunda
icke, såsom också antagits, på ombild-
ning av lat. sibylla. — Härtill bl. a. isl.
Vpluspå, en eddadikt, egentl.: valans
spådom.
valack, snöpt häst, 1627, Schroderus
1639; Spegel 1685: wållach, Weste 1807
har båda betoningarna = da. vallak,
från mlty. wallacke = ty. wallach (med
båda betoningarna; vanligast dock å för-
sta stavelsen, väl den enda i betyd, 'man
från Valakiet'), egentl.: häst från Vala-
kiet. Bruket att kastrera var särsk.
allmänt i de slaviska länderna; jfr ä. ty.
reuss, valack, egentl.: i'3rss, fra. hongre
ds., egentl.: ungrare, o. redan Vegetius
(o. 400): equus huniscus ds., egentl.:
hunnisk häst. — Folkslagsnamnet va-
lack, o. 1600: walecker plur., 1619:
valacker plur., fslav. vlachii, romansk
man (jfr ä. nsv. vlacher 1635 i betyd,
'valacker'), f. ö. redan å runinskr. från
Sjonhem Gotl. o. 1000: han sviku bla-
kumen i ulfaru, dvs. 'honom sveko va-
lackerna på hans utfärd'; en slavisk be-
teckning för rumänerna, egentl. lån från
germ.: germ. *walha-, främling, kelt, var-
om under val n ö t, väl s k ; valack alltså
liktydigt med rumänier.
Valbo, härad i Dalsl., fsv. Var(dh)bo
(hwrwdh), egentl.: Vardboarnas, dvs.
deras härad som bo på Varpgniar, hä-
radets namn vid slutet av 1200-t, till
fsv. värper, vakt el. här möjl.: vårdkase
(= vård; jfr Varberg, Vartofta), o.
vin(i), betesmark, motsvar. fno.-isl. vin,
betesmark o. d. (i slit i ortn.), got.
winja, bete, foder (Joh. 10: 9), mlty.
winne, åkerland?, fhty. winnia osv., av
germ. *wenjö; se f. under van 3, vän
sbst., Väne o. Venngarn. Mod avs. på
formen Varpgn- jfr fno. Bjgrgyn av
Bjgrgvin, nu Bergen Norge. SOÄ 18: 1.
Alltså bildat som häradsn. B rå bo, Ho-
lt'b o, Norrbo, Sunnerbo, Vedbo
ni. 11.
Valborg
1082
valeriana
Valborg', kvinnon., förr även -burg,
i"s\ . Valborgh = isl. Valborg, från mhty.,
fhtj . Walburg, Walpurgis, helgon (700-t.,
bördig från England). Första leden är
mångtydig: i en del tyska namn på
Wal-, Wal(a)h- ingår fhty. walah, främ-
ling, egentl.: kelt; jfr Valfrid o. se
f. ö. valnöt, väl sk. I fhty. finns även
ett kvinnonamn Waltpurc. — Härtill
V a 1 b o rgsm äs sa, 1. Maj, fsv. Valborgha-
mcessa osv., den dag då helgonets reli-
ker (år 871) fördes från Hildesheim
(till Eichstädt); sammanfallande med en
gammal hednisk vår- o. fruktbarhets-
fest (med antändande av eldar m. m.).
Ett minne härav äro väl de tre ax, med
vilka Walpurgis framställes; dock an-
nars tolkade på annat sätt (varom Ker-
ler Die Patronate der Heiligen s. 27).
Den egentliga Valhorgsdagen är i den
katolska kalendern d. 25 febr. (hennes
dödsdag).
Valdemar, mansn. = fsv. (där ordet
synes ha uttalats el. kunnat uttalas
Valdema' r), fda.; dansk ombildning (väl
i anslutning till fhty. Waldomdr = ty.
Valdemar) av slav. Vladimir, fslav. Vla-
dimérii, bl. a. namn på en rysk stor-
furste, som var morfars far till den efter
honom uppkallade danske konungen
Valdemar den store; i Sverige antagl.
först buret av dennes dotterdotterson
konung Valdemar, Birger Jarls äldste
son. Förra leden sammanhänger (möjl.
genom lån) med våld, vålla; den se-
nare är besl. med -mar i Ingemar. —
Från den tyska biformen Woldemar ut-
går ytterst de sv. för- o. familjen. Woll-
mar, Wo 1(1) mer, samt med den lty.
ändeisen -s (se t. ex. Lyttkens) fa-
miljen. Vol(l)mers.
Valdemarsvik, efter viken Vam-
marn, förfinat till Valdemarsviken,
liksom sjönamnet Vammeln i Sdml.
»förbättrats» till Valdemaren o. Djur-
gårdens äldre namn Valmundsö (O.
Petri Kr.: Valmarsöö) ändrats till Val-
demar sön.
[vale i sv. dial. tvi vale osv. av varde,
se under två slutet.]
valen, fsv. valin = no. valen, da.
även vaalen; jämte valhänt, t. ex. Co-
Jumbus Ordesk , i litteraturen f. ö, t. ex.
1764 = no. valhcndt, besl. med no. vale,
djup sömn, sv. dial. valbjörk, Rhamnus
catharticus (förr även kallad sömntorn,
sömntörne), samt vallmo, till roten i
mlty. welen, vissna, torka, jfr ags. iveal-
wian, vissna, osv., ävensom sannol. till
de under lake anförda orden för 'fuk-
tig' (jfr t. ex. ty. welk, vissnad, men lett.
iva'lgs, fuktig); se Torp Etym. Ordb. s.
842, Lidén Minnesskr. utg. av Filol.
samf. i Gbg 1920 s. 94 (med litteratur).
Annorlunda Tamm Nord. stud. s. 31 f. :
till isl. valr, de fallne, osv., i Valhall,
valkyrja, valplats, alltså med samma
betyd. -skiftning av 'dvala' ~ 'död' som
t. ex. dåna ~ dö. Ordet utgår sannol.
ej, såsom Falk-Torp s. 1344 antaga, från
en germ. stam walh-; i fhty. irvnclheta
(-ch-), 'elanguit', är -h- endast en orto-
grafisk variant för sydty. ch = ffrank.
-k- i welkén ; mht}'. welch utgår lika-
ledes från -k-; jfr Lidén anf. avh. s. 94
n. 3. — Den förr antagna släktska-
pen med dvala är av formella skäl
otänkbar.
Valentin, förn. o. familjen. = ty.,
av mlat. Valentinns, avledn. av Valens
= lat. valens, frisk, kraftig, part. pres.
till valere, vara frisk, gälla (se valet).
— Härav ty. Velten, bl. a. i S:t Veltens
plage, fallandesot, emedan nämnda hel-
gon åkallades mot denna sjukdom, var-
efter svordomen Potz Velten, där ordet
(liksom sjukdomsnamnet pocker) kom-
mit att beteckna den onde, ä. nsv. Potz
fälten, bos(s), botz, box f. (allmänt),
ävensom gndz fetten.
valeriana, växtn., 1500-t., från mlat.
valeriana (= ital., span., portug. = fra.
valcriane, eng. valerian osv.), okänt i
klass, latin; av ovisst, dock sannol. ro-
manskt urspr. Enl. somliga till ett lat.
adj. valeriänus (el. motsvar. person-
namn), till personn. Valerins (se följ.),
el. till namnet på provinsen Valeria i
Pannonien. — Härifrån säkerl. ytterst
åtm. följande andra namnformer: bal-
drian (1572: balderian) = da., från
mht}'., ty. = (med inskott av d mellan
l o. r), jfr lty. balder-, bullerjaan; -
velamsrot (dial.), 1700-t.; Franckenius
1659: welandzroot (dessutom bl. a. wer*
ningsört) = nisl. vélandsröt, da. velands-
Valerius
1083
Valinge
urt (jfr ty. växtn. Wielandskraut), väl i
anslutning till sagans Vplundr (ty. Wie-
land; jfr under smed); o. antagl. även
vän de (1) ro t, Franckenius 1638, 1659:
wenderoot, Artedi 1729: wändälrot (i
dial. även vändgräs) = no. vendelrot,
jfr ty. wendwurzel; anses i vissa trakter
kunna vända sig i jorden varje år, så
att det, som ena året varit rot, nästa
år skjuter upp som stjälk. Säkeii. fel-
aktigt har man däremot sedan länge i
valeriana sett en latiniserande om-
bildning av baldrian som förknippats
med Balders namn, resp. av vela ms-
ro t osv., vilket härletts från Veland
(Vplundr); en uppfattning som ännu
företrädes av Falk-Torp s. 45 o. med
någon tvekan av Schrader Reallex.2 s.
78. — Dessa växter voro redan i anti-
ken bekanta som märkliga läkeörter
(nardus). I Norden går användningen av
på vän delroten beredda droger tillbaka
åtm. till 1100-t. Med Danmark synes väx-
ten förbindas av den heliga Hildegard (o.
1160) genom beteckningen denemarcha,
vartill motsvarigheter finnas även på an-
nat håll (jfr ZfdW 3: 284); dock har den-
samma möjl. en helt annan innebörd.
Valerius, Vall er i us, W al ler ius, fa-
miljen.; åtm. i vissa fall närmast från
ortn. på Vall-; i anslutning till lat. Va-
lerius, motsv. pelign. Ualesis, besl. med
följ., jfr föreg.
[Wales, eng., se valnöt.]
valet, avsked, farväl, Schroderus 1637
(valeet), nu blott i dial., t. ex. predika
valet, om avskedspredikan, men ännu
hos Dalin 1853 (betecknat som vardagl.),
jfr O. v. Dalins dikt Valel-Skänck, A.
Nicander (f 1781): 'en sup til sidsta
valetet'; med den latinska formen : Prytz
1620: 'biudha kungen valete' = ty. va-
let, av lat. valete, 2 p. pl. impcr., faren
väl!, till valere, vara vid hälsa och kraf-
ter, gälla m. m. (jfr föreg., Valentin
o. valuta; urbesl. med vålla).
Valfrid, mansn., från ty., av fhty.
\Vala(h)frid m. m.; jfr om första leden
Valborg o. om den senare Gottfrid,
Sigfrid. — Som kvinnon. har väl ordet
kommit att användas i anslutning till
andra liknande namn ss. Helfrid el.
Ingrid, Sigrid osv.
valgar plur., gotl. dialektord (numera
så gott som utdött), Säve Skogens sagor
s. 10: 'sommartorra valgar och bäckar',
dvs. rännilar el. dyl.; av speciellt ety-
mologiskt intresse såsom sannol., med
Liden Minnesskr. utg. av Fil. samf. i
Gbg 1920 s. 96 (Göteb. högskolas årsskr.
1920, XXVI), att sammanställa med lett.
wa'lks m., regnbäck o. d., som adj:. fuk-
tig = ags. wealg, nisl. volgr, ljum, egentl.:
fuktigt varm (se f. ö. under lake).
Valhall, förr vanl. Val hälla t. ex.
Tegnér (med accent. VaV- o. Valhälla;
jfr ty. Walhälla o. om formen på -a
under norna); litterärt lån från isl.
Valhpll, egentl.: de fallnes hall el. sal,
till isl. valr m., de fallne = mhty. wal
n., valplats, ags. wcel, de fallne; avljuds-
form till fsax. wöl, fördärv, fhty. wuol,
även: nederlag, ags. wöl, pest. F. ö. av
mycket omstridd härledning: enl. Mik-
kola BB 21: 223 besl. med litau. velgs,
död, osv.; enl. Berneker IF 9: 360 med
tjeck, välka, krig, osv.; enl. Uhlenbeck
Aind. Wb. u. valali med lillry. valjava,
med fallna betäckt slagfält, m. m. —
Om de i Sverige förekommande bergs-
namnen Valhall se Rietz s. 789, förf.
Ark. 21: 139, 32: 337. Äro verkligen
dessa uråldriga, varför ett o. annat kunde
synas tala, kan senare leden knappast,
såsom vanligen sker, föras till hall 2
(i betyd, 'boning, sal'), utan bör väl då
förbindas med hall 1 i Halleberg osv.,
häll osv. Mot uppfattningen av Valhall
som ett 'dödsberg' jfr emellertid Neckel
Walhall (1913). Jfr f. ö. valkyria, val-
plats.
Valinge, ortn. Stigtomta o. Kila s:nar
Sdml., fsv. Valunge, egentl.: Valungar-
nas (by), till ett fsv. "Valunger, även i
fsv. Valungssladha, nu Valingstad
Kuddby sn Ögtl.; jfr fhty. Walung; till
personnamnsstammen Val- i t. ex. fsv.
Valgcerdh osv.; växl. med omljudsfor-
men Välinge Skå. o. Vrml. (fsv. Vce-
linge). Härtill även Va ls inge, by i
Bankekinds hd Ögtl., jfr fty. Walasingas,
ags. Wcelsingahdm; osv. Möjl. ha här
två germ. namnstammar sammanfallit,
Mi a/- <>. ' Walh-, Se närmare <>. utför-
ligt förf. Ortn. på -inge s. 163 f., 164,
172.
valk
1084
Vall-
valk, Ekeblad o, 1650 : 'Derpå binder
hon (Hickan) en storan valk' (ovanpå
harel), jfr walk- 15(58 nedan = no.,
da., väl mholl. walc, hår- el. nlltott,
holl. dial. walk, jordklump, till följ. Jfr
Valkebo. — Ordet användes alltså äldst
om de hårvalkar under kvinnomössan,
som blevo moderna under senare hälf-
ten av 1500-t. (se t. ex. porträtten av
Maria Stnart). Redan L. Petri 15(38 ta-
lar om Walkhwffuor.
valka = fsv., no. ds. = da. valke ds.,
isl. valka, driva från ställe till ställe,
oroa, överlägga (i huginum), ags. weal-
can st. vb, rulla (träns. o. inträns.), över-
lägga, wealcian, rulla (inträns.), mlty.
walken, valka, knåda, fhty. walchan st.
vb. ds. (ty. walken); besl. med sanskr.
valgali, röra sig häftigt, sam-v, rulla;
till ie. roten nel i välta osv.; jfr under
valla. — Från germ. spr.: fra. gaacher,
valka. — Hit hör en av de många folk-
liga beteckningarna för 'rakitis', 'engelska
sjukan', sv. o. no. dial. valk(en), till
valka i betyd, 'knåda, trycka', alltså
fullt analogt med likbetyd, älta 3; se
d. o. o. Falk MoM 1921 s. 20. Se f. ö.
under rakitis.
Valkebo, härad i Ögtl., fsv. Valkabo
h. av äldre Valköbo /?., av *-böa, genit.
plur. av böe, innebyggare (se -bo 4),
alltså 'Valköboarnas härad', jfr till bild-
ningen t. ex. Bråbo Ögtl. (se -bo 4);
motsv. Val kö Smål., kanske till sv. dial.
valk, knöl (se valk), jfr att tingsstället
i Valkebo år 1406 kallas Skindgnshagb,
dvs. 'den inhägnade platsen på el. vid
skinndynan'. v. Friesen Rökst. s. 77.
Sålunda ej, såsom vanl. antages, till ett
personn. Valke.
[valk(en), sv. dial., engelska sjukan,
se under valka.]
valknut, dubbelknut i form av ett
S, 1634 enl. Vårt Land 1906, Linné 1745:
'inwecklade ormslengor lik som wal-
knutar'; i dial. även valknop = no.
valknnt, ett slags knut på piska, ett
slags bakad figur, ä. da. valknnde, stark
knut (även valle-, valkeknude); av okänt
ursprung; jfr (?) ty. waldknoten, knut
på en snara.
valkyria el. -kyrja, (uttalat 040(0) el.
03(0)2 el. 3~2(0)0), Peringskiöld 1697,
Adlerbeth (i poesi; med förklaring), lit-
terärt lån från isl. valkyrja ds. = ags.
wcvlcgrige, kamphäxa; till isl. valr, de
fallne (se Valhall), o. kjösa, välja, be-
stämma (= sv. tj usa o. besl. med kora);
jfr isl. kjösa val ungef.: kämpa (egentl.:
bestämma vilka som skola falla); möjl.,
då här är fråga om övernaturliga väsen,
med den bibetyd. av förhäxning, som
kvarlever i sv. tjusa. Urspr. ett slags
marväsen, som plågade människorna;
såsom ännu i lty. walriderske, vars
första led är identiskt med val- i val-
kyrja. Se bl. a. Neckel Walhall s. 74 f.
1. vall, gräsbevuxen mark (i bl. a.
gräs-, hård-, ängsvall), jämn mark
(jfr kyrkvall), fsv. väller, valder (a-
o. H-stamsböjn.), fält, mark, säter =
isl. vpllr (plur. vellir), da. vold, voll,
samma ord som fsax., fhty., ty. wald,
skog (jfr valthorn), ags., eng. weald
ds., eng. wold, slätt o. d., av germ.
*walpn- (*walÖn-); av ovisst ursprung:
av Solmsen KZ 42: 214 n. 4 (med Ut-
ter.) ställt till fslav. vlati, hår (av *uolii-}i
lir. föll ds. (av "nollo-), grek. Idsios,
trädbevuxen m. m. (av "ulti-; se det dock
sannol. ej besl. lund), osv.; enl. andra
till sanskr. väta- (av -It-), väti-, träd-
gård, park; f. ö. blott ännu osäkrare
antaganden. Till betyd.-växlingen jfr
under lund. Se även följ.
2. vall i gå, köra (i) vall (ett lik-
nande uttr. hos P. Brahe 1581), jämte
valla, driva boskap i vall, vakta be-
tande boskap, t. e. 1658; till vall 1 i
betyd, 'ängsvall' o. d.
3. vall, förskansning, skydd mot vat-
ten, kust, strand (t. ex. svenska vallens
höjning), fsv. vall = da. vold, i betyd,
'kust' val, från mlty. wal (genit. walles)
el., i betyd, 'kust', från lt}'. el. holl. =
fsax. wal, mur, klippvägg, mhty. wal, fäst-
ningsvall, ringmur (ty. wall), ags. wcall
(eng. wall, vägg); gammalt lån från lat.
valium, förskansning, pålverk, väl kol-
lekt, till vallas, påle, antagl. rotbesl.
med sv. dial. val, rund, käpp, isl. vplt
osv. (se val 1).
4. Vall-, Valla, ortn., urspr. plur.
(liksom Haga, Vånga, Åsa, Än ga osv.),
i regel till vall 1 i den i ä. sv. vanliga
betyd, 'slät mark, fält', i sht om en
valla
1085
vallmo
slätt avsedd el. använd för ett visst
allmänt ändamål (ting, marknad, kult),
alltså om ställen som varit medelpunk-
ter i bygden; ofta i närheten av forna
kultplatser; jfr t. ex. Valla, by på
Frösöri Jtl., där fordom lagting o. mark-
nad höllos, Valla vid Linköping (märk
det närbelägna Mjärdevi av fsv. Nicer-
dhavi: Njord), Valla Gåsinge sn Sdml.
(i närheten av U lie vi, När lunda,
'Njords lund' o. Ljunga, jfr »Lionga
bing» vid Linköping), Vall Torsåkers
sn Gästr., förr tingsplats (nära Vi),
Vallby Bro sn Uppl. (nära Ullevi),
Tingvalla, gammalt namn på Karlstad,
osv. Se Wessén Forntida gudsdyrkan
i Ögtl. s. 5 (Meddel. fr. Ögtlds Fornm.-
fören. 1921) med litteratur. — I flera
fall utgår dock nsv. Vallby från ett
fsv. Yadhbij, liksom åtm. en gång nsv.
Skäl by från fsv. Skcedhby. — Endast
medelbart ingår vall 1 i ortn. Val Isås
Mark Vgtl., av ä. nsv. Vallsvinås (fsv.
'Valsvina-äs), sannol. med SOÄ IX. 2:
131 till ett vallsvin, dvs. svin som gå
1 vall på det slags allmänning, som i
landskapslagarna kallas svinavald er.
1. valla, driva boskap i vall, se vall
2 slutet.
2. valla i uttr. gå och valla, vandra
o. d., fsv. valla, vandra, gå omkring,
från mlty. wallen, även: vallfärda =
fhty. wallön (ty. wallen, i slit vallfärda),
ags. weallian, vandra, vallfärda; jfr isl.
vallari, tiggare, landstrykare, från mlty.
waller, walliere, pilgrim (jfr sv. folk-
visornas vallarcman ds.); av omstritt
ursprung. Kanske snarast till roten i
välta o. där anf. ord (jfr isl. valka, gå
o. driva; se valka), i så fall möjl. av
*ivaln- (jfr Falk-Torp s. 1345; säkerl.
ej med Schrader av förgerm. -/(//-'); enl.
Sievers IF 4: 337 däremot av germ.
*wadl- till fhty. wadalön, ströva om-
kring, el. enl. Brugmann IF 18: 436,
likaledes av *waÖl-, till roten i vaja o.
väder. Jfr villervalla. — Härtill
vallfart, Swedberg 1692 (Dahlberg o.
1660 i betyd, 'vallfartsort') = da. val-
fart, från ty. wallfahrt, av mhty. walle-
vart. Försvenskat i det senare vall-
färd, t. ex. Gjörwell 1798.
Valland, nu bl. poet.: Italien, från
fsv. o. isl. =, ännu t. ex. i gamla bi-
belövers., såsom Ap.-g. o. Ebr.-brevet;
se närmare valnöt o. vä ls k.
Wallenberg", familjen., åtm. i fråga
om Stockholmssläkten (egentl. östgötsk)
utvidgning av en äldre namnform Wall-
berg (1700-t.), av samma slag som t. ex.
i Swedenborg av Swedberg; med -en-
efter tyskt mönster, såsom också i t. ex.
Waldenström, Wallengren.
Vallentuna, härad o. sn i Uppl., fsv.
Valendatuna, Valendahundare. Vallen-
tuna kyrka, där i forna tider även tings-
stället var beläget, ligger vid norra än-
dan av Vallentunasjön, som en gång
kanske burit namnet Val-, en i vatten-
dragsnamn vanlig stam; i så fall sna-
rast * Vala-auida-tuna o. av samma slag
som Fryksände vid Fry k en, Lors-
ända vid Loren, Ogändan vid O gen
o. sannol. Salnecke av Salkandaeke,
eket vid sjön *Salke; se närmare förf.
Sjön. 1: 687 o. under Salnecke. Å
andra sidan vill man gärna samman-
hålla namnet med Sollentuna, namn
på ett angränsande härad, för vilket en
dylik förklaring ej osökt erbjuder sig
(Sollentuna kyrka är dock belägen vid
Norrviken). Eller skulle möjl. fsv. Sol-
lendaiuna vara en i anslutning till Va-
lendatuna företagen ombildning av ett
annat äldre namn?
[Valleri us, Wallerius, se Vale-
ri u s.]
vallmo, Weste 1807: Vallmo pl. Vall-
moger, i ä. sv. som sg. även val(l)mog
t. ex. Leopold, Lidner, valmoge t. ex.
Lind 1749; i dial. dessutom val(l)moga,
valmoger plur., fsv. valmoghe, -a = no.
valmo(e) (-muc), da. valmne, vars senare
led, med i nord. spr. svårförklarlig stam-
vokal, innehåller ett allmänt spritt ord
för vallmo: fsax. mdlio, fhty. mag o (ty.
mohn), grek. mékön, nutkön, fslav. maku;
fra. mation från germ. spr., fpreuss.
moke från polskan, litau. magona från
ty.; antagl. ett gammalt ieur. lånord o.
vandringsord, vars närmare historia är
höljd i dunkel. Vallmon, som är en av
de äldsta ieur. kulturväxterna (redan
under stenåldern), härstammar från Me-
delhavsländerna. Vall- hör tillvalen,
valhänt o. syftar på vallmons narko-
vallon
108G
vals
tiska egenskaper; jfr ty. schlafmohn;
Vallmo närmast av vallmog med bort-
fall av g. Utförlig litteraturförteckning
se t. ex. Berneker Etym. Wb. s. 10. —
Lat. har en särskild beteckning, papäver
(bildat som cadäver), av ej säkert fast-
ställd härledning. Till olika vulg.-lat.
former härav hör ags. popceg m. m.
(eng. poppa), o. väl även fra. pavot. —
En grekisk beteckning för vallmosaften
finnes bevarad i opium,
vallon, se väl sk.
[Val ls ås, ortn. Vgtl., se Valla slutet.]
vallört, Symphytum officinale, Måns-
son 1G42, i sv. dial. även vallört, jfr
Franckenius 1659: wal-ört jämte såår-
läkia m. m., motsv. no. vallgras, mhty.
walwurz (ty. wallwurz); jfr även sv.
dial. benvälla ds., benvällsrot, mlty. bén-
well, mhty. beinwelle (ty. beinwell); till
välla (ihop): örten läker sår o. ben-
brott, varom uppgift finnes redan hos
Plinius. Liknande betyd, har även la-
tiniseringen Symphytum, egentl. grek.:
till syn, samman, o. phyö, kommer att
växa (besl. med bo, bygga). — Den
mhty. biformen waltwurz beror på an-
slutning till walt, skog.
valmar, se vadmal.
Walmstedt, familjen., se under - stad
(slutet).
valmtak, se under valv.
[Valmundsö, äldre namn på Djur-
gårdsön vid Sthlm, se under välla.]
valnöt, fsv. valnöt (-not-, -nut) = isl.
valhnot, da. valnod, mlty. walnut, ty.
walnuss, ags. wealhnutu (eng. walnut);
i de nord. spr. lånat; egentl.: välsk
nöt, dvs. nöt från de romanska län-
derna (fnord. Valland; se d. o.); jfr
välsk nöt I. Erici o. 1645, isl. vglsk
hnot, mhty. welhisknuz. Germ. "walha-,
egentl.: främling, kelt, formellt motsvar.
stammen i det keltiska folknamnet Volcai
(jfr Wales o. Cornwall, fra. Gaule, Gal-
lien), ävensom fsv. val, plur. -ar (jfr
fsv. Iohan Vale, en italienare, Giovanni
Franco), isl. valir plur. (jfr möjl. det
omtvistade personn. Vali; se Pipping
SNF XII. 1: 51), fhty. wal(a)h osv., om
utlänningar, kelter, romaner; jfr fsv.
utval, utlänning, sv. dial. strandväling,
lik som flutit upp vid havsstranden,
ulväling, utlänning (båda från Halland
enl. Rietz s. 788). Härav även isl. valr,
falk, motsvar. ags. ivealhhafoc, egentl.:
välsk (hök). Se f. ö. valack o. välsk.
Liknande beteckningar i ryskan: 'gre-
kisk' el. 'valackisk' nöt. — I lat. tidi-
gare juglans (*Jovis glans), övers, av
grek. Diös bålanos, egentl.: Zevs-ollon.
— Enl. vanlig uppfattning är valnöt
en övers, av lat. mix gallica (fra. noix
gauge), varemot dock Meyer-Lubke Et.
Wb. (som för de romanska orden i stäl-
let utgår från lat. "gallicus i betyd,
'galläpleartad').
valp, sv. dial. även välp, fsv. hvalper,
vanl. hv&lper = isl. hvelpr, da. hvalp,
i dial. även hv&lp, fsax., ags. hivelp
(eng. whelp), fhty., ty. welf, av germ.
*hwelpa-, väl, med Persson Bezz. Beitr.
19: 275 n. 6, rotbesl. med sv. dial. väll,
starkt (gen)ljudande, ä. nsv. hväll,
vell, isl. hvellr ds., ags. hwelan, gen-
ljuda, böla, ie. *k'^el-, vartill även litau.
kale, hynda; liksom grek. skylax, hund-
valp, hör till växelroten sk"el, skul
(sÅ^oZ), vartill också litau. skälyti, ide-
ligen skälla, litau. skalikas, oupphör-
ligt skällande jakthund. — Annorlunda
Much ZfdW 2: 286 f.: egentl. till ett
ord för 'moderliv' < 'buk', 'välvning',
till grek. kölpos, barm (för väntat *pöl-
pos); i så fall att till bet}Td. -utveck-
lingen jämföra med kalv. Jfr även
Uhlenbeck PBB 26: 311 (: fslav. kolé-
bali, komma att vackla, osv.). — I mlty.
o. fhty. ofta neutr. (plur. welfir), vilket
väl med Osthoff Etym. Parerga s. 315
beror på analogi. Beteckningar för av-
komman av djur (o. människor) ha
emellertid vanl. neutralt kön; jfr föl,
kid, lamm ävensom under kalv. —
Vokalen -a- i nord. spr. har sannol.
utvecklats på nordisk botten (jfr Kock
Sv. ljudhist. 1: 243). Enl. somliga dock
gammalt avljud; föga troligt.
valplats, Brasck Pufendorf 1680, Ord.
Post. 1687 = da. valplads, från ty. wal-
platz; till isl. valr, de fallne, osv. (se
Valhall) o. plats. — Förr i stället
valstad, t. ex. P. Brahe Kr., Tegel, efter
mlty. walstede = mhty. ivalstat (ty.
wa(h)lstatt).
1. vals, cylinder, 1730-t., förr stun-
vals
1087
van-
dom waliz = da. valse, från ty. walze
= mlty. walte, isl. volt; till stammen
i välta; alltså nära besl. med sv.
(åker) vä lt, no. velta ds. Jfr följ.
2. vals, en dans, 1799, äldst plur.
valsar (tidigare om uti. förh.) = da.
vals, boll. wals, från fra. valse, i sin
tur liksom eng. wallz från ty. walzer
(1780-t. i Böhmen), till walzen, vrida
sig, nära besl. med välta o. föreg.
Valter, Walter, personn., från ty.
Walter, av fbty. Wa llhari = ags. Weald-
herc, fnord. Valdar(r) (dansk sagoko-
nung), av germ. *wald-, styra, bärska
(se våld, vålla, Evald, Ragnvald
osv.) o. sbst. bär (jfr Gunnar osv.).
— Samma namn som det romaniserade,
ej ovanliga Watbier = fra. Gautier
(det senare i sv. som familjenamn; jfr
till ljudutvecklingen sv. [-fra.] familjen.
Gu i lie [t] mot till Vilhelm).
valthorn, Modée 1741, Lind 1749 =
da. valdhorn, liksom så många andra
jägaruttryck från ty.: ivaldhorn, till
ivald, skog (se vall 1). Tamms för-
modan (Fon. kännet. s. 75), att ordet
inkommit under den ivrige jägaren ko-
nung Fredrik I:s tid t3rcks sålunda, att
döma av de ovan anförda beläggen,
vara riktig.
valuta, 1705 (i kvittens) = ty., lik-
som så många andra bank- o. bandels-
termer från ital.: valuta, till lat. valérc,
gälla, vara kraftig (jfr invalid, Va-
ler iu s, valet, valör; urbesl. med
vålla).
valv, fsv. hvalf = isl. hvalf, ä. da.
hvalv (da. hvcelv, med -tv- från vb.
hvadve), ags. luvealf, av germ * hivat fa-
= ie. *klXolpo- i grek. kölpos, sköte, veck,
bukt (för väntat *pol})Os), till roten i
välva (se d. o.). — Hit bör också ty.
walm, snett lutande takgavel, av ii.
walben; jfr den sv. byggnadstermen
val m ta k (tak med 4 fall), efter ty.
walmdach. — Ett av de icke få germ.
ord som uppvisats blott från nord. spr.
o. ags.; jfr t. ex. till, var (i sår),
vi d j a.
valvel, anat., klaff, ventil, av hit.
valvnia (bl. i plur. valvnlce, -o-, dub-
belklaffar, fruktbaljor), dimin. till välva,
dubbeldörr, dörrflygel, besl. med vol-
vere, rulla (se t. ex. volt, volym, re-
volver).
valör, 1680: 'Regenternes valeur',
1687, 1702 o. 1718 om mynt, av fra.
valeur = ital. valöre, av lat. *valor, till
valere, gälla, vara kraftig (se valuta).
— Tidigare (om mynt): valör, P. Svart,
Riddersk. prot. 1632, Riksr. prot. 1633
(: valoren best. f.).
[vam(b), sv. dial. o. ä. sv., se våmm.]
[Vammelby, Vammerviken, Vam-
lingbo, Va ms ta, ortn., se våmm
slutet.]
vampa, västsv. dial., yttertröja, mans-
rock, motsvar. no., ä. da., da. dial.
vampe (i no. m.); ett lånord som enl.
vanligt antagande på ett el. annat sätt
sammanbänger med ty. ivams, tröja,
jacka, kyller (varifrån da. vams), av
mbty. wambe(i)s, ett urspr. fornfranskt
riddarord, som bl. a. anses bärstamma
från mgrek. bdmba.v, bomull; knappast
däremot, såsom också antagits, avledn.
av våmm. Då emellertid det ord, som
motsvarar våmm, näml. ty. wamme,
buk, även bar biformen ivampe, bör
man kanske snarare tänka sig, att vampa
sammanbänger med el. påverkats av
denna form; alltså egentl.: tröja som
betäcker magen.
vampyr, K. Stoba?us 1732, Dalin Arg.,
förr även vampir = ty. wampir, fra.
vampire, från serb. vampir, blodsu-
gande nattlig gengångare av en död
människa; enl. en i sydöstra Europa
allmänt spridd folktro, att de döda tör-
sta efter den lifskraft som ligger i blo-
det (jfr redan Homerus' Odyssé sång 11
om Odyssevs i underjorden). Jfr om
likartade föreställningar under varulv.
1. van-, prefix med upphävande el.
förringande betyd, av samma slag som ty.
miss-, un-, ver-, fsv. vän- = isl., da. =
fsax. ivan-, fbty. tvan(a)- (ty. ivahnsinn),
ags. ivan- (i t. ex. ags. * ivantogen >
eng. wanlon, uppsluppen, övermodig,
motsv. ty. ungezogen); av isl. adj. vanr,
saknande = got. wans osv., vartill bl. a.
fsv., isl. vänta, fattas = da. vante, även-
som isl. vana, minska = ags. wanian,
minska, avtaga (eng. wané) osv.; besl.
med lat. vanns, tom, sanskr. una- (jfr
under vak slutet), grek. evnis, sak-
van
1088
vandel
nande, m. fl. Vanfräjd, fsv. van-
frcegdh isl. vanfrégÖ\ se frejd. —
Vanför = fsv. = vanférr, da. van for;
se för, adj. — Vansinnig, fsv. uan-
sinnogher ds. = ii. da. vansindig (i nda.
i stället afsindig), från mlty. ivansin-
nich = ty. wahnsinnig (först på 1400-t.
o. anslutet till sbst. u>ahn, ogrundad
mening, villa = vån). — Vantro, vid-
skepelse, fsv. vantro, vantro, otro —
isl. vanlru, otro, ä. da. vantro, vantro,
misstro, i nda.: otro ('vantro' heter i
nda. övertro) — mlty. ivantrnwe, miss-
tanke, misstro. Jfr övertro. — Van-
vett, i nsv. blott 'galenskap', men i
ä. nsv. 'oförstånd o. d.' (jfr ännu hos
Sahlstedt 1773 de avvikande övers, av
wansinnig o. wanivettig), fsv. vanvit,
oförstånd = isl. ds. Den nuv. betyd.,
liksom hos da. vanvid, möjl. från ty.
wahnwitz; i alla händelser föreligger
här en eufemistisk betyd. -förskjutning;
jfr t. ex. enfaldig o. under salig (eng.
sillg). 'Vanvett, vansinne' betecknades
i fsv. i regel med ovit (se o vett) o.
g&lniska (till galen). — Van- brukas
förr mer än nu, jfr t. ex. ä. nsv. van-
bruk, missbruk, vanbörd, missfoster
m. m., vanhopp, misströstan, vankredii,
misskredit, Gustaf II Adolf, vanmod,
klenmodighet, vanmått, undermål, van-
sigt, synvilla, vansnäll, okunnig, van-
tröst, misströstan, vanälska, kärlekslöst
behandla. — I åtm. vanartig, -mäk-
tig förr (åtm. stundom) med huvudto-
nen på andra stav. (jfr Arvidi 1651).
2. van, mytol., vanl. i plur. vaner,
fornnordiska gudomligheter av annat ur-
sprung än åsarna, från isl. vanir plur.,
av mycket omstritt ursprung, bl. a. fört
till fsax. ivanum, klar, glänsande (jfr
Vänern), o. till eng. wan, mörk (i det
senare fallet om vanerna som jord- el.
fruktbarhetsgudomligheter); se senast
Bråte Vanerna (1914). — Härtill Va-
nadis, om gudinnan Freyja såsom till-
hörande vanernas ätt; från isl. Vanadis
(jfr Distingen).
3. van, fsv.: van, vanlig — isl. vanr,
fda. van (da. numera vant, egentl. par-
ticip till vwnne = vänja); i avljuds-
förh. till fhty. giwon (ty. gewohnt, med
sekundärt t), ags. gewun, fsax. (med
svag form) giwuno; till ie. roten nen i
sanskr. vånati, bl. a.: tycker om, åtrår
~fsv., isl. una, vara tillfreds osv.; se
närmare våning, vän 1, 2, vänta,
under 1 o. önska. Germ. *wana-,
"wuna- alltså: som man finner behag i
> förtrolig > van. Möjl. besl. med isl.
vin, betesmark, osv., se Valbo o. Väne.
— Härtill ä. nsv. adj. vanse, bildat som
ledse(n), vilse osv.
vana, Sahlstedt 1773, oblik kasus till
ä. nsv. vane, ännu Lind 1749 = sv.
dial., av fsv., isl. vani m. — da. vane-,
abstr. till adj. van, bildat som t. ex.
fsv. punge = tunga 3, vande == vånda
osv. — Parallellbildning: germ. *wani-
pan- = isl. vandi, jfr mlty. gewonte;
bildat som isl. fjgldi, mängd (:fjpl-,
mycket).
[vand, vann[e], sv. dial, mullvad,
se under d. o.]
vandal, om förstörelselysten person
(särsk. gentemot minnesmärken, konst-
verk o. d.), efter den östgermanska folk-
stammen vandaler med S3rftning på
dessas plundring av Rom 455, varvid
stora konstvärden förstördes, germ. -lat.
Vandali, -ili, -uli (kvar i An dalusie n,
span. Andalucia, förr Vandalusia m. m.),
av mycket omstritt ursprung, se A. Erd-
mann Uber die Heimat und den Namen
der Ängeln s. 78 f. ; enl. förf. (hos K.
F. Johansson Beitr. z. griech. Sprachk.
s. 149 samt) Etym. Bemerk. s. IX nära
samhörigt med Vän del (av germ. *Wan-
dila-), se d. o. — Om en likartad betyd. -
utveckling av folkslagsnamn se under
krabat o. slav; jfr även sodomit o.
sybarit samt de under spansk anf. ex.
vandel, i bet}^d. 'näringsfång' t. ex.
1591, i förb. handel och vandel t. ex.
1621, y. fsv. vandel (wannel 1495), er-
sättning (även i t. ex. i G. I:s reg.) =
da. vandel, liv, ävensom i förb. handel
og vandel, från ty.: mlty. ivandel, för-
ändring, förbättring, ersättning m. m.
= fhty. wantal (ty. wandel, förändring,
brist, vandel; även i handel und ivan-
del), av germ. *wandala-, av samma
stam wand- som vända, avljudsform
till germ. *windan, slingra, vrida == sv.
vinda (se d. o.). Grundbetyd, alltså:
vändning, ändring, varav bl. a. 'vand-
vandra
1089
vanna
ring, trafik', varifrån dels 'levnadsvan-
del' o. dels 'handel' (det senare närmast
från den i fhty. uppträdande betyd,
'byte'). Samma betydelseutveckling:
'vändning' r> 'handelstrafik' i t. ex. litau.
wercziiVs, vänder mig, handlar. — Av-
ledn.: fhty. wantalön, förändra, för-
vandla, mhty., ty. wandeln, även: gå
= mlty. wandelen; från ty.: ä. nsv.
vandia, förvandla, gottgöra, vandra, var-
till även sv. förva n dl a, fsv. förvandla
= da. forvandle, från mlty. vorwande-
len = ty. verwandeln. Med avs. på
betyd, 'gå' jfr det bcsl. eng. went, gick,
till ä. eng. wcnd, gå = ags. wendan =
vända. — Jfr vandra.
vandra — fsv. = da. vandrc, från
mlty. wanderen = mhty., ty. wandern,
ags. wandrian (eng. wander); med sam-
ma betyd, som de besl. ty. wandeln, gå,
eng. went, gick (till vända); se f. ö.
föreg. - — (Den) vandrande juden,
motsv. eng. the wandering Jeiv, fra. Juif
errant (till errer, vandra omkring, av
vlat. *ileräre, till iter, resa; ett annat
ord än errer, misstaga sig); i da. där-
emot den evige Jode, ty. der ewige Jude.
Även som namn på en vanlig ampel-
växt, Tradescantia fluminensis. — Ett
likbetyd, från mlty. lånat ord är valla 2.
Got. har i stället skéivjan (se natt-
skäva o. skjura).
[vangs, ösv. dial., plogbill, se under
vigg 1.]
[Vangs t ad, ortn. Ögtl., se under
Vagnhärad slutet.]
vanilj, Hegnér 1780: vanill, om väx-
ten = ty. vanille, av fra. vanillc, från
span. vainilla, liten frukt, skida el.
balja (sedermera i specialiserad betyd.),
dimin. till vaina, skida, balja, av lat.
vägina ds.; alltså syftande på växtens
skidfrukt, varav vaniljen beredes. Med
samma ursprung av -ilj som i flottilj,
kadrilj, man t ilj.
Vanja, kvinnon., från ryskan, där
ordet är mansnamn, egen ti. smekform
till Ivan. På grund av slutändeisen
-a har namnets kön missuppfattats, all-
deles som B ed a.
vank i t. ex. utan vank och lyte,
fsv. vanke, fel, fläck, jämte vank, vack-
lande, sviktande, ovisshet = no. vank,
llellquist, Elymologisk ordbok.
lyte, från mlty. wank, vacklande, änd-
ring, fel, tvivel = mhty., ty. (numera
nästan blott i uttr. ohne wank, utan att
vackla), vbalabstr. till vinka i en ur-
sprungligare betyd, såsom t. ex. stank
till stinka. Jfr följ., vankelmod
o. skavank.
vanka, i ä. nsv. (15- o. 1600-t.) även:
vackla, vara vankelmodig = fsv. (även:
röra sig hit o. dit, fara), no. = da.
vanke, motsv. el. snarast lånat från mlty.
wanken ds. = fhty. wankön, röra sig
hit o. dit, vackla, svikta, vika undan
(ty. wanken), isl. vakka (av -nk-); av-
ledn. till vank i dess äldre betyd, 'vack-
lande, sviktande'. Jfr v åk o. följ.
vankas, ä. nsv. vanka 1528, Sahlstedt
1773, y. fsv. 1516 (Sdw. Tillägg), i ä.
nsv. även vanka — no. vanka, da. vanke.
Enl. Tamm Ark. 2: 348 £-avledn. av fsv.
vän, förhoppning (= v ån); alltså egentl.:
giva hopp om, ha utsikt till, med förkort-
ning av d framför två konsonanter (jfr
sarga). Synes dock snarare vara lån
från likbetydande mit}', wanken (jfr lty.
dar wanket de rode, dvs. vankas stryk)
= vanka 1; se Grimm Wb. sp. 1836.
vankelmod, Hunius 1706, (ej i da.),
från mlty. wankelmöt el. ty. wankelmut,
vartill vankelmodig 1635; -ö- 1623,
jfr vankelmodighet 1629 (-ö- 1628) =
da., från motsv. ty. uttr.; till adj. mlty.
ivankel, ostadig (ä. nsv. vankel o. 1680)
= fhty. ivankal, ags. wancol, avledn. av
sbst. vank i dess äldre betyd, 'vack-
lande'; o. mod i betyd, 'sinne(lag)'; se
mod 1 o. högmod under hög 1. Jfr
ä. nsv. vankelaktig, -bar, -häftig, -sint,
vankelmodig.
[vann, sv. dial., spö, se vinda.]
vanna (sädes-), redskap (förr korg el.
såll) varmed säd rensas, i ä. nsv. även:
kar, så, 1638 osv. = fsv. God. Ups. G 20;
från mlty. wanne = fhty. wanna (ty.
wanne i båda betyd.). Snarast lån från
lat. vannus, sädcsvanna (av *vantno-
el. *vatno-), varav fra. van o. ags.
fann (eng. fan, även: solfjäder), besl.
med lat. venliläre, bl. a. 'rensa säd,
vanna', egentl.: utsätta for vinden, got.
windiskaurö, kastskovel, diswinpj an, sön-
dersmula, kasta i sär, fhty. ivinlön, rensa
säd, winta, kastskovel, ags. windwian,
69
vansklig
1090
vante
van na o. d. (eng. winnow), isl. vinza ds.
(av *wendisön)3 ävensom grek. (h)ainö
(av 'luiiiio), rensar säd, litau. velyti osv.;
till nåsalerade o. onasalerade former av
loten i vind, vaja resp. väder; alltså;
verktyg, varmed säd utsattes för vinden.
Enl. somliga är dock fhty. wanna icke
lånat från, utan urbesl. med lat. vannns,
en uppfattning, som icke kan bestämt
avvisas. — Härtill vb. van na, I. Erici
o. 1045 = mlty., ty. wannen. — Den
gamla benämningen har överflyttats på
den moderna sädesrensningsmaskin, som
går under namnet fläktvanna. — Två
andra dialektord för 'vanna' (el. ungcf.
motsv. redskap) äro Mäkla t. ex. Vgtl.,
till vb. blåkta, fläkta, vifta, av germ.
'blakatjan, till isl. osv. blaka ds. (se
f. ö. förf. Ark. 14: 7); o. det likaledes
deverbativa sv. dial. dryfta (även hos
Lind 1749 under worfeln) till vb. dryfta,
likaledes ett verb på -aljan (varom un-
der dryfta); jfr dial. dröflelråg ds. o.
till bildningen f. ö. skäkta till skäkta 3.
I Fhty. finnes ett vb. fowen ("faivjan) i
betyd, 'rensa säd', vars förmodade sam-
hörighet med grek. ptyon, kastskovel,
är mycket oviss. Jfr även under syfta 2.
Det kan f. ö. betr. äldre uttryck stun-
dom falla sig svårt att bestämma, när
rensning av sådan medelst kastskovel
el. med skakning i korg el. såll (vanna)
avses. I lat. betyder vannns 'vanna',
men det besl. ventiläbriim 'kastskovel*.
Rensning av säd medelst kastskovlar
omtalas redan i Homeri Iliad V: 'Så-
som när agnarna flyga för vind på den
signade logen, / allt under skovlarnas
kast, när den ljusa gudinnan Demeter /
skiljer vid häftigt blåsande vind ifrån
agnarna säden'.
vansklig-, fsv. vanskliker, skröplig,
vanmäktig, skadlig = da. vanskelig,s\åv;
liksom förvanska till en adj.-stam
vansk-, till fsv. vänder = isl. vandr,
nogräknad, svår; se vånda.
Vanstad, sn i Färs hd Skå., fsv. Vatn-
stalha, jfr Vattens ta Uppl., fsv. Vat-
nasla, till vatten; till en ej synnerli-
gen talrik grupp av ortnamn på -stad,
som innehålla appcllativer (ej person-
namn); se -stad.
vant, sjöt., om vissa tåg; Rosen feldt
1098 = da. vant, ty. ivant, från Ity. el.
boll. ivant (det senare från lty. att döma
av /-et), till vinda, slingra, väva, fläta,
alltså = mlty. (ge)want, klädning, mhty.
ycwant (ty. gewand) ds. o. mlty. ivant,
ty. ivand, vägg; egentl.: det vävda resp.
flätade. Snarast, på grund av analogien
eng. slirond, vant = shroud, sv. skrud,
en överförd anv. av ivant, klädning, be-
täckning; men kunde också tänkas be-
teckna liksom mastens vägg. — Till
ett verb för 'väva' o. d. hör även vev-
ling (se d. o.).
vante, sv. dial. också valte (med -tt-
av -nt-), med former på -e åtm. på
1600-t. (t. ex. Lex. Linc. 1640 under
chiroiheca, O. v. Dalin) = da. vante;
utvidgning av fsv. vanter, välter = isl.
vpltr, no., dalm. volt, da. dial. vat m., jfr
lty. ivant f. (ty. wanten, sjömanshand-
skar, från lty.), av germ. *wantn-, varav
det urgamla finska lånordet vanttn, van-
tns. Från germ. spr. : f«-a. gant, ital.
gnanto (mlat. vantns). Möjl., enl. van-
ligt antagande, av ieur. * iiondhnn, till
vb. vinda (såsom t. ex. hatt av ie.
*kadhnå- o. kanske galt av "gholdnu),
alltså egentl.: det virade, om bindsle
kring hand el. arm, vilken betyd, kvar-
lever i isl. bandvclllingar (av -vantling-),
om band som i en saga en gosse virar
om sina händer; jfr isl. vindingr, om
de tygremsor, som man lindade kring
undre delen av benet, ävensom no. vev-
Inng, bindsle kring handleden, till väva
(jfr Falk Awn. Kleiderk. s. 89). — For-
dom synes en viss språklig o. även sak-
lig beröring ha egt rum mellan ärmen
o. vantarna. Ryssarna betecknade de
urspr. utifrån kommande handskarna
med ord som voro avledda av ordet för
'ärm' (rukåvu), o. perserna brukade (enl.
Xenophon) inför konungen sticka sina
händer i de långa ärmarna på rocken,
vars namn återges med kdndys (Kåvdvg).
På grund härav förmodar Schrader
Reallex. 2:dra uppl. s. 440, att detta
ord, som i urgerm. givit ett *hwantus,
mlat. vantus, i nord. språk lånats från
mlat. (liksom t. ex. isl. mpttull av mlat.
mantulum); uddljudande hw- hade i
urnord. spr. annars kvarstått. Dock
osäkert, om också motsvar. handske
Vanås
1091
vapla
o. säkerl. även isl. glöfi ha främmande
härkomst. — Vante med motsvar. be-
tecknade i nord. spr. äldst (ätm. i
regel) såsom ännu en handbeklädnad
utan fingrar; jfr dock fsv. fingervanfer
(-vante?) o. nsv. fingervante. Mlat.
vantus betyder däremot vanl. 'handske'
(så t. ex. fra. ganl). Om ett annat ord
för vante, fra. moufle osv., se under
muff 1. — Förhistoriska benämningar
för 'vante' o. 'handske' saknas (i mot-
sats till förh. med beteckningar för 'sko').
— Ordet brukas sedan länge i nedsät-
tande betyd., t. ex. 1668: 'intet achta
dhem mer än gambla wantar'; även om
personer: en riklig vante = da. — Dess-
utom i åtsk. stående uttr. t. ex. lägga
vantarna på, t. ex. E. Lundgren 1843,
Blanche 1847 osv.; slå vantarna i
bordet, ge upp staten, göra konkurs,
t. ex. Dalin 185.3, Topelins 1856, möjl.
egentl. ett bleknat minne av någon sym-
bolisk rättshandling (jfr t. ex. det forna
bruket av handsken vid utmaningar);
stå väl i vantarna hos någon (förr
även vara), t. ex. Weste 1807, Grusen-
stolpe 1840, jfr S. Knorring 1838: 'stod
mycket väl i Fröken Heginas vantar',
ett bokstavsrimmande uttr. {väl o. van-
tarna); tappa vantarna, förlora kon-
cepterna, redan t. ex. hos Chronander
1649. — Ingår även i uttr. 'det går så
lätt som att lappa vantar', åtm. i dial.
ofta med tillägget i månsken; o. förr
dessutom i 'stiga upp som en sol och
falla (ned) som en van le', t. ex. O. v.
Dalin: nu i stället falla ned som en
pannkaka, skinnpäls' o. möjl. andra lik-
nande.
Vanås, slott i Ska., av fsv. (fda.) Vat-
näs, till vatten o. ås.
vapen, fsv. vaapn, vapn (vampn;
vaakn, vakn), vapen, vapenmärke, va-
pensköld = isl. väpn, fno. även vdkn,
da. vaaben, got. wépn, fsax. wdpan,
fhty. wåfan (ty. waffc f., mappen, va-
pensköld o. d., från lty.), ags. wdpan
(eng. weapon); alltså ett samgerm. ord;
av germ. 'micpna- u. Av trots fram-
ställda förmodanden alltjämt okänt ur-
sprung. Ett mycket osäkert förklarings-
försök hos Noreen Sv. etym. s. 73: 'det
klingande', till roten i isl. épa, skrika
(jfr under våp). Den gamla samman-
ställningen med grek. (h)öplon, va-
pen, redskap, är icke heller antaglig:
det grek. ordet utgår säkerl. från ie.
*sop-l-om o. hör till (h)épö (av -sepö),
är sysselsatt med ngt o. d. — Voka-
len -a- i nsv. för väntat -d- (såsom i
våkenhus nedan) beror på inflytande
från mlty. — Övergången pn till kn i
sv. dial. våkenhus (se nedan), fsv. väkn
(varifrån finska vaakuna), färö. våkn,
nisl. (stundom) vökn är av samma slag
som i göpen~gotl. gaukn; väl be-
roende på den efterföljande nasalen (jfr
Zupitza Gutt. s. 19). — Urindoeuropei-
skan synes ha saknat en sammanfat-
tande benämning för 'vapen*. Om lat.
arma se armé. Got. har, utom wépn,
även sarma = fhty. saro. — Ett folk
i vapen, efter ett yttrande av den öster-
rikiske statsmannen von Kaunitz till
kejsar Josef II; men ett mera allmänt
brukat slagord först genom sedermera
kejsar Vilhelm 1, vilken som konung av
Preussen i ett år 1860 hållet trontal
yttrade, att det preussiska folket även
i framtiden skulle »vara det preussiska
folket i vapen». — Vapenhus, ä. sv.
även våkenhus, ännu Weste 1807 (som
dock föredrager formen vapenhus), sv.
dial. våken-, vaken-, vång- m. m., fsv.
vapn(a)hus (vakn(a)-) = no. vaakenhus,
ä. da. vaaben- o. vogcnhus, mlty. wd-
penhus, fhty. wdfanhus, ags. mcépenhus,
förhus i kyrka, egentl.: rum där vap-
nen avlades före inträdet i kyrkan. —
Avledn.: väpna, fsv. vcepna (-kn-) =
isl. vd'pna (jämte våpna), mlty. ivépe-
ncn (jämte ivdpenen) osv.; vartill väp-
nare, nu bl. som hist. term, fsv. vcép-
nare, väpnad man, vapensven, väpnare
el. knape (tillhörande adelns lägre klass
under riddarna) = fda. va'pna'ie, mlty.
wépener osv.
vapla, vappel, nordsv. dial., seg spott-
klump, jämte vb. vapla, spotta stora
klumpar, besl. med ä. da. invple, slem,
vabbel, vaahel, vattenblåsa, (fris. mapul,
träsk, ags. mapol, blåsa, ävensom sv.
dial. (bränn)vabel, manet, vabblig, kvab-
big, äcklig, no. vabba, söla, slaska, lty.
mabbeln, röra sig hit o. dit, mhty. ma-
belen ds.; med samnia slags växling av
vapörer
1092
var
-p(p)- o. -bb- (av imitativ el. hypokori-
stisk natur) som hos de under kvabba
anförda orden, där motsvar. betyd. -skift-
ningar uppträda, o. möjl. med ömsesidig
påverkan av de båda ordgrupperna ; se
a \ i n under svabba. Delvis också sam-
mansmält med germ. 'mat- i isl. va fra t
röra sig hit o. dit, osv. (varom närmare
under avi judsformen väva).
vapörer, vädérspänningai*, 'uppstig-
ningar'; förr ofta om lynnesretlighet el.
nedstämdhet (som man trodde förorsa-
kade av dylika), en tid ett slags mode-
sjukdom, jfr t. ex. Schröderheim 1791,
om en Hennes Nåds 'migraine och va-
peurer', fru Lenngren: 'Harm, vapeurer
och cobeher' (dvs. cubébe, peppar, som
botemedel), Fr. Bremer 1831 osv.; från
fra. vapeur, ånga, dunst, av lat. vapor
ds. Nu mindre vanligt uttr.
1. var, pron., fsv. livar, frågande,
obest. o. relät., vilken, den som, var,
var och en, varje, någon (genit. sg. m.
o. n. hvars, se vars; dat. sg. m. hvar-
jnm, n. hvario, osv., se varje), möjl.,
åtm. delvis, av hvoer genom övergång
av -vcer- till -var- som i vara, varda
= isl. hverr, da. hver, got. hvarjis, av
germ. * hivar ja- ; avledn. av adv. var
(se d. o.); jfr litau. kurs, vem, till adv.
kur. — I fsv. svårt att skilja från pron.
hvär (se under varken). — Var dag
har sin plåga, efter Matt. 6: 34: 'hwar
dag hafwer sin egen plågo'. — Var få-
gel sjunger (osv.), se under sjunga.
— Var och en, envar, fsv. hvar ok
en, hvar en = isl. hverr (ok) einn osv.
I fsv. o. ä. nsv. även ensamt hvar som
självständigt. — Varannan, se d. o. —
Vardag, fsv. hvardagher = isl. hver-
dags-, hverr dagr, da. hver dag, sv. dial.
hvärdag = no. kvan-, kvenndag, från
ackus. sg. hvern (hvarn). Jfr ty. alltag,
alltäglich, till alle tage.
2. var, adv., fsv. hvar, adv. o. konj.
(frågande, obest. o. relät.), varest, var
helst, då, om = isl. hvar, no. kvar, kor,
da. hvor, got. (ags.?) hvar; bildat med
den i rumsadv. vanliga avledn. -r (jfr
där, här) till pronominalstammen *hwa-
i vad (se d. o. 4), ho 1 osv. Fsax., fhty.
hwar (ty. wo), ags. hwcér (eng. where)
bero väl på sekundär förlängning el.
möjl. avljud (germ. -ve-); alltså samma
växling som i motsv. ord för där (se
d. o., där dock endast den senare möj-
ligheten antydes). Jfr f. ö. lat. cur, quor
varför (väl av *kl[ör) = litau. kur, var,
vart, ävensom sanskr. kar-hi, när? —
Anv. av hvar som villkorskonj. i betyd,
'om, därest' är vanlig ännu på 1600-t.,
t. ex. hos Gustaf II Adolf (förf. 1600-t:s
sv. s. 210) o. kvarlever in på 1700-t.;
jfr nsv. var om icke, förr även: hvar
och icke. — Jfr varest, vart, adv.
3. var, adj., dels (numera blott dial.
el. i dialektiskt färgat språk samt arkais.):
varse (i förb. med bliva), i senare tid
t. ex. Braun o. Säve Yngl.-saga, jfr gamla
bibel övers. (Es. 23: 1): 'warda dess war'
(motsv. i Bib. 1541) samt ordspr. 'bättre
före var än efter snar; dels (numera
väl blott i dial. o. i fackspr., i sht jä-
garspr.), om hundar, fåglar o. vilda djur:
vaksam, som gör larm vid minsta buller,
lättskrämd, skygg; fsv. rar, varse, var-
sam = isl. varr, fda. var (nu blott i
bli var), got. wars, försiktig, fsax. (gi)-
war, uppmärksam, försiktig, fhty. giwar
(ty. gewahr werden), ags. wa>r (jfr eng.
wary, försiktig), gewahr (eng. aware,
uppmärksam på); av germ. "wara- =
ie. *uoro- i grek. -oros, väktare (jfr
teori), till ie. roten ner i grek. (h)ordö,
varsnar, ser, lat. vereri, vörda, frukta,
egentl.: (ängsligt) iakttaga, osv. — Här-
till bl. a. avledn. sv. dial., fsv. varsker,
uppmärksam o. d. — Se f. ö. vara 3,
vårfågel, varlig, varse, varsko,
vålnad, vård, värd 1, 2 ävensom
reverens.
4. var, överdrag, fsv. -var (i bolster-
m. m.) = da. vaar, isl. ver (med s. k.
ft-omljud), av germ. *waza-; jfr isl.
verja ds., även: kappa; till germ. vb.
*wazjan, bekläda, omhölja = isl. verja,
fhty., ags. werian (eng. ivear) med växel-
formen got. wasjan, kausativum, mot-
svar. sanskr. vasayati, bekläder, till ie.
roten nes, varom under väst. — De
västgerm. spr. ha i stället (vid sidan
av de unga ty. iiberzug, eng. coverm. m.)
ett mycket gammalt (grek.-)lat. lånord:
ty. zieche (fhty. ziahha), boll. tijk, eng.
tick (meng. leke), från lat. (-grek.) t{h)eca
(varav även fra. taie, fir. liach), av grek.
-var
1093
vara
theke, behållare, kapsel m. m. (ingående
i a p o -, b i b 1 i o -, h y p o t e k ; se när-
mare apotek). Ordet inlånades sam-
tidigt med de till samma område hö-
rande ty. flaumfcder, kissen o. pfuhl.
För denna ordgrupp ha de nord. spr.
i stället inhemska ord: bolster, dyna,
kudde, va r.
5. -var, fisk, se pigg-, slät var.
6. var, i sår = fsv. = isl., ögon-
slem, ä. da. vaar ds., da. vor, var, fhty.
warah (ty. dial. wark), var, ags. wearh,
bulnad, av germ. *warha-; väl utvidg-
ning av germ. roten war i ags. wazr n.,
hav, sjö; i så fall med samma betyd. -
utveckling som i sv. dial. våg, var, isl.
vdgr = våg 2; jfr Falk-Torp s. 1392.
Om isl. vari m., vattenliknande vätska,
0. det dock osäkra isl. vari, vätska, vat-
ten (av * ivarhan-'!), se H. Pipping SNF
XII. 1: 47 (med litteratur). Avljudsform:
ur, sbst.; jfr urin. — Om en annan
mindre sannolik möjlighet till förklaring
se Mikkola IF 16: 98 (: lat. varus, finne).
— Ett annat germ. ord för 'var' är et-
ter (se d. o.) med denna betyd, i fsv.
(jämte 'etter' o. 'gift') o. sv. dial. Eng.
har det romanska pus, av lat. pus (se
ful).
1. vara, hjälpverb, fsv. vara av vaira
(som varpa av vcerpa m. fl.; dock ej
fullt säkert), ipf. var, plur. väro (= ä.
nsv. våro) = fgutn., isl. vera, äldre
vesa, da. vare, got. wisan, vara, för-
bliva, fsax., ags., fhty. wesan (ty. ipf.
war, part. gewcsen), av germ. *wesan,
i vissa former -z-, varav -r- > -r-, till
ieur. roten nes, vistas, vara, i sanskr.
våsaii, kvarbliver, bor, m. m., varom
f. o. under vist samt vara 2, väsen.
— Om det icke besl. pres. är se d. o.
1. — Vara bättre än sitt rykte,
kanske ytterst från ett liknande svar
av Figaro i Figaros bröllop (1784) av
Beaumarehais. I Schillers Maria Stu-
art III. 4 (1800) säger Maria till drott-
ning Elisabeth: 'Das Aergste weiss die
Welt von mir, und ich / Känn sägen,
ich bin besser, als mcin Ruf. — Vara
i sjunde himmeln, motsva r. i da.,
ty., eng., fra. m. m., i anslutning till
den gamla judiska föreställningen om
de sju planethimlarna, även omnämnda
i Koranen (så anta ges där ängeln Gab-
riel ha fört ned denna bok från den
sjunde himlen). — Eng. o. fra. ha även
'tredje'; t. ex. fra. étrc ravi au troisieme
ciel, efter bibeln, 2 Kor. 2: 12 (Vulgata:
raptum . . usque ad teriium ca>lum).
— Vare sig (~ eller), konjunkt., egentl.
3 p. sg. pres. konj. av vara. Förr i
stället ofta antingen (~ eller), t. ex. Bib.
1541 o. in på 1800-t. — Varelse, se d. o.
2. vara, fortvara = fsv. = da. vare;
från mlty. waren,av fsax. warön, ax germ.
*ivazön; i avljudsförh. till germ. Uvezön
= fsav. werön, fhty. wercn (ty. wdhren);
till germ. *wesan = vara 1. — Härtill:
varaktig, fsv. varaktoghcr, från mlty.
waraftich; se f. ö. -akt i g.
3. vara, sbst., i taga sig till vara
(= fsv. taka sigh til vara, även taka vara,
jfr gamla bibelövers, taga sig wara), ta-
ga vara på (= fsv. taka vara), fsv. vara
(hl. uppvisat i oblik kasus, särsk. i uttr.
taka vara), vilket i t. ex. halda vara
kan vara inhemskt, till ett fsv. *vari m.,
akt, vård = isl. vari, försiktighet, men
som i uttr. taka vara väl jämte da.
tagc vare paa, lage sig i vare bildats
efter mlty. ware namen; motsv. fsax.,
fhty. wara f., uppmärksamhet, ags. waru,
försiktighet, omsorg; samtliga bildningar
till germ. adj. 'wara- (i var, vaksam,
jfr varse). — Härtill germ. vb. * warön
= fsv. vara, taga vara på, påminna (om),
varna, sv. dial.: bl. a. varna, isl.: göra
uppmärksam, varna, da. vare sig, taga
sig i akt (advare, varna, m. m.), fsax.
warön, mlty. waren (i lånorden be-
vara, förvara), mhty. warn, akta på
(ty. wahren), ags. warian, bevara; o.
germ. 'waren = isl. vara (ipf. varda),
opers., ana, vänta. — Jfr varsel-, var-
gcring o. under varnagel o. vård-
tecken.
4. vara (handels-), förr stundom
skrivet hvara (med oetymologiskt Ii)
Holm Nya Sv. 1702 = fsv., isl. vara =
da. vare, mlty. ware, mhty. war (ty.
ware), ags. waru (eng. ware); jfr fin-
ska lånordet wara, förråd; av om-
tvistat ursprung. Ordet kan betyda
'värdesak' o. vara besl. med fhty. wérd,
som sbst. hl. a. 'dyrbar vara' (= sv.
adj. värd), o. sanskr. vara-, dyrbar(het);
Va ra
105)4
varda
el. 'vad man har i sitt beskydd' (jfr isl.
varningr o. varnaur i samma betyd.,
till vara 3); cl., med tanke på den i
äldre tider ytterst vanliga betyd, 'päls-
vara', (med Wadstein ZfdPh 28: 529)
hora till grek. etros, ull, arén, får, lat.
veruex, gumsc, osv., samtliga till en
rot '//er- (osv.). — Sam mans. -formen
v a r u - i v a r u 1 a g er osv. beror på or-
dets urspr. korta rotstavclse (vokalba-
lans) ss. i Falu(n), furu-, ga tu-,
ladu-, stugu-, vattu- (äldre watti-)
osv. vid sidan av gifto-, kyrko-,
lä ro- osv.
5. Vara, ortn., av fsv. vara, (sandig)
strand, sv. dial. varan best. f., strand-
bygden; jfr ags. waroÖ, wearö, strand,
fhty. werid, warid, ö (ty. werdcr); väl
till värja i betyd, 'omgiva'. Besl. äro
t. ex. isl. ver n. (gen. pl. verja; antagl.
germ. *warip), liskeställe vid kusten, o.
isl. vtjr f., stenbrygga vid landnings-
plats (väl germ. "ivarup; förf. Ark. 7: 31),
av vars plur. varar det sv. ortnamnet
även kan härledas. — Som senare led
ingår ordet i t. ex. ä. nsv. Grovara, nu
Grovare sn Vgtl., Hillevara Smål.,
fsv. Swvara, nu Sä vare Vgtl. (förf.
Sjön. 1: 188), samt Bergkvara Smål.,
fsv. Berkwara (till bcrk-, björk; Palmer
NoB 4: 66 f.). — I vissa fall, t. ex.
Holms vara Hall., etymol. — (sv. dial.)
ora (se d. o.).
varaktig, hist. term, vapenför (t. ex,
om 3rnglingar som förklarades 'varak-
tige' o. blevo väpnare), förr även: vär-
i Bib. 1541, y. fsv. väraktogher o. 1500,
efter mlty. wcrachtich, -aflich, jfr ty.
wehrhaft, till vb. värja, försvara.
varannan, varandra, fsv. hvar . . an-
nan (aprom, apra osv.), den ene . . den
andre, t. ex. 'callafto hvar annan', egentl.:
den ene kallade den andra, jfr t. ex.
Bib. 1541: 'Ther hatar hwar annan',
dvs.: där hatar var och en den andre,
Girs o. 1630: 'hwar skulle wara med
annan tilfridz', i gen it. sg. hos samme
förf.: 'Hwars annars Fiende', ännu t. ex.
Kellgren (i föret, till Fredm. ep.) 1790:
'hvarsandras Vänner' (motsv. uttr, kvar
i dial.); motsv. isl. hverr . . annan (om
flera), hvdrr . . annan (om två; jfr
varken), i da. hveranden (i nda. hver-
andre o. hinanden, det förra enl. gramm.
om flera; dock i litter. om vartannat).
— Fsv. livar annar betyder 'jeder
zweite' (motsv. isl. annar hverr). — Jfr
t. ex. ty. einander, eng. one anoiher,
each other (ags. celc . . öder, av *ä-Uc,
där d = prefixet e- 1), fra. Vnn . ,
Va ni re.
Varberg", stad i Hall., förr även Vård-
berg (Vord-), fsv. (fda.) Vardhbarg, egentl.
'vaktberget', till fsv. värper, bevakning
ill. m. (se vård); jfr Vartofta o.
Valbo. Vokalen -a- i nsv. för väntat
å beror på bortfall av dh i konsonant-
grupp, på grund varav förlängning av
vokalen (framför -rdh såsom i vård,
hård osv.) uteblivit. — Alltså et}rmol.
= fsv. Vardh(z)ba:rgh, nu Vår ds berg,
sn o. gård i Ogtl., efter ett vid gården
Vårdsberg beläget berg. Jfr ty. Wart-
bnrg (under vård). — Av stadsn. Var-
berg bildades på 1700- 1, det ännu k var-
levande familjen. Varenius.
Warburg, familjen., från ty., egentl.
ortnamn, alltså av samma slag som de
ävenledes urspr. tyska familjen. A u er-
bach, Bamberg, Buchholz, Frank-
furt, Wa liren; jfr även under Mann-
heime r.
-vard i dag-, kvälls-, nattvard, se
under det sistn. ordet o. värd, sbst.
Ett av de gamla ord, som med förblek-
nad betyd, numera kvarleva blott i
sammans., såsom t. ex. -gum, man, i
brudgum, ram-, korp, i ramsvart,
svär-, svärfader, i svärfader osv.
varda, fsv. varpa (väl med -a- av -ce-
mellan w o. r, i svagtonig ställning, jfr
kvarn, vara 1), varpa, bliva, komma
att, måste, råka ut (för) m. m. = isl.
verda, da. (arkais.) vorde, got. wairpan,
fsax. werlhan, fhty. wrdan (ty. wcrden),
ags. wcordan; till ie. roten uert i lat.
verlo, vänder, vrider (pass. verli, bliva;
jfr pervers, revers), sanskr. vdrtaie,
vänder sig m. m., med motsvar. o. släk-
tingar i grek., kelt. o. slavo-balt. språk.
Ordet betyder alltså egentl. 'vända*;
med samma utveckling till 'bliva' som
i eng. tum. Den äldre betyd, kvarle-
ver i germ. adj. *wcrp-, *werÖ-, vänd,
riktad; se antvarda, invärtes, vart
1. Jfr isl. UrÖr, en ödesgudinna, varom
varde
1095
varg
under norna o. öde, sbst. — I nsv.
blott i högtidlig stil i betyd, 'bliva' (utom
vard. i ipf. vart). I betyd, 'skola' bru-
kas redan vid mitten av 1600 skola
betydligt oftare än varda. I den gamla
fsv. anv. i betyd, 'vara nödsakad att,
skola, måste' kvarlever ordet (åtm.) i
norrl. dial., t. ex. 'vi varder nu sluta
den här gången'. — En fortsättning av
part. pf. vurdhin föreligger i vulen
(sydsv. dial. vuren). Om sv. dial. valc
i tvi valc osv., av varde, se under t rå
slutet.
varde, stenkummel, från fornspr., se
under vård.
vardera, fsv. hvär per a — isl. hvårr
peirra, av fsv. (osv.) hvär, var o. en (av
två), varom se varken -f- gen i t. plur. av
pron. de. — I dial. även vanndera till
fsv. ackus. sg. kvarn.
[vare, sv. dial., bromslarv i huden,
se ve ma.]
varelse, individ, väsen, fsv. varilsc
ds., även ; vistande, vistelse, tillvaro, kvar
i det bibliska / honom leva vi, röras
och hava varelse; motsvar. da. varelse,
nu: rum, egentl.: uppehållsort, vistelse;
till vb. vara 1; bildat som skapelse
osv. (se Ordbildning under -elsc). Jfr
fsv. vara, varande, vistelse, -ort, vä-
sende (= isl. vcra); kvar i oblik form
i sammans. bort-, från-, när-, sam-,
tillvaro. Se även det besl. väsen.
[Varenius, familjen., se under Var-
berg.
varest, adv., i ä. nsv. även hvarsl,
fsv. hvarest, hvarsl med analogiskt -/
(möjl. av al, att, från Iho hvarest, av
"Iho hvaris al liksom thöt, om ock,
ehuru, av pö al, Norecn Aschw. gr. §
335 anm. 2), av hvaris, till adv. var 2
-f- is, som väl är = rclati vad verbet runsv.
es = isl. (egentl. genit. till det germ.
demonstr.-pron. is = ty. er, han, osv.).
Jfr därest.
vårfågel, Lanius excubitor, I. inne
1748; till adj. var, vaksam, o. fsv., sv.
dial. vara, varna, så kallad på grund
av hans vana att med ett egendomligt
läte varsko, då någon rovfågel närmar
sig; jfr no. varslcr. Adj. var betyder i
dial. dessutom ofta 'skygg', o. alldeles
omöjligt vore väl ej att utgå från denna
betyd.: fågeln visar sig nämligen myc-
ket skygg särskilt under vintertiden.
varg, fsv. vargher = isl. vargr, no.
varg, ulv; samma ord som fsv. vargher
i gorvargher, boskapsdråpare, kasna- el.
kaxnavargher, mordhrännare, isl. vargr,
tjuv, rövare, fredlös man (jfr det för-
svenskade varg i veum, dvs. i temp-
len, se vi), no. varg, vild person, got.
launavargs, . otacksam människa, fsax.
warag, rövare, förbr3'tare, ags. wcarg,
förbrytare, fredlös, mlat. vargas, tjuv,
fredlös, av germ. Uvarga-, egentl.: drå-
pare, strypare, motsv. det urgamla fin-
ska lånordet varas (genit. varkaan),
tjuv; jfr got. gaivargjan, döma (för
brott). Avljudsform till mhty. erwergen
st. vb, strypa ~ fhty. wargen ds. (t}'.
wiirgen), mlty. worgen, ags. wgrgan
ds. (eng. worrij, plåga); till ieur. roten
nergh, vrida, snöra, i isl. virgill, virgnll,
snara <~ fsax. unirgil ds., sv. dial. örja,
snöra till (se örja), no. orga, skidband,
ävensom litau. verzli, snöra till, fslav.
vrtiza, vrésli, binda m. m.; till en enk-
lare bas ner i orm. — Som djurnamn
uppträder ordet endast i nord. spr. o.
är som sådant ett s. k. noaord, dvs. en
eufemistisk beteckning, som ersatt ulv,
vilket blivit tabu (jfr ty. 'Wenn man
den wolf nennt, kommt er gerennt',
ävensom den fordom i vissa trakter
rådande rädslan för att under tiden
mellan jul o. trettonciedagen nämna
vargen vid sitt rätta namn). Mot den
stundom framställda uppfattningen, att
mlat. ivargns skulle utgå från grund-
betyd, 'ulv' se senast Kluge Altd. sprach-
gut s. 15 (Heidelb. Akad. d. Wiss. Philos.-
hist. Kl. 1915, 12 Abh.). Sedermera har
i sin tur varg i bygderna övergått till
en benämning, som man skydde att an-
vända, o. i stället ofta utbytts mot t. ex.
gråben (t. ex. Dahlstierna Kungaskald),
gråbening, gråssc, gnllfol, 1774 osv., kuse,
tasse, tusse, utåkk (i Västho Smål. på
1700-t.), han som i skogen går, motsv.
(för ty. wolf) ty. holzgängel, hölzing.
Om andra liknande noanamn se t. ex.
under nalle, spindel 1, vessla. -
Betr. isl. vargr, fredlös man, ha även
andra uppfattningar om grundbetyd,
gjort sig gällande'; se Kauffmann PBIJ
rargering
1096
varken
18: 17.") f. Sammanställningen med fslav.
vragii, fiende, ry. vörog osv. (t. ex. Mik-
kola WuS 2: 218) är ej fullt säker. —
Ordet förekommer, i motsats till ulv,
icke i verkligt gamla ortnamn, ej heller
i personnamn (dock finnes i nsv. ett
familjen. Warg, jfr även Caj sa Warg;
urspr. soldatnamn?).
vargering, förr: (under 1700-t. upp-
satt) reserv för de indelta trupperna,
en organisation som särskilt vann stadga
i Finnl., jfr Runeberg Fänrik Stål: 'Sa-
volax vargering', av ä. nsv. vargårning,
förvar, vad som förvaras för kommande
behov, reserv, t. ex. 1547: 'vdhi godh
tilsynn . . och vargerningh', av var- i
taga vara på (se vara 3), o. gär-
ning, motsv. ä. da. varegierd, förvar
(nu: varetcegt m. m.), till gärd (egentl.:
görande). — Sedermera i sv. stundom
skrivet vard-. — Alltså ej besl. med
värja, försvara, såsom uppgives i vissa
uppslagsböcker.
Warholm, familjen., efter Varegår-
den Vgtl.
variera — ty. variicren, av fra. va-
der, förändra (sig), byta om, av lat.
variäre ds., avledn. av värius, mångfal-
dig, växlande, olika, brokig (av dunkelt
urspr.). — Härtill bl. a. variant, av
fra. variante, till part. pres. av varier.
— Jfr varieté.
varieté, t. ex. Stockh. Dagbl. 1892:
'Sveasalens varieté', varietéteater»
Heidenstam 1889, motsv. i ty., av fra.
varieté, förändring, växling, av lat. va-
rictas (genit. -tätis) ds., till föreg. Jfr
Théåtre des Variétés i Paris, för farser,
operetter m. m., alltså med ett helt
annat program än våra varietéer. —
Ordet har under de senare åren ut-
trängts av kabaret, från fra. cabaret,
av okänt ursprung. — I annan betyd,
varieté t. — Jfr under tarachim o.
tingeltangel.
varjag el. var äg, hist., skandinav i
Ryssland, särsk. under vikingatiden, av
fornry. vareg, av samnord. "wäring- =
i si. viéring, ackus. av vebringr (se när-
mare väring).
varje, egentl. från oblika kasus till
pronom. var 1, fsv. hvar, t. ex. dat. sg.
fem. hvarie, (y. fsv.) nom. phir. m.
hvarie (självt en analogisk bildning),
jfr f. ö. dat. sg. m. o. plur. hvariom,
genit. sg. f., genit. plur. hvaria, osv. —
Nu egentl. blott adjektivt utom i litet,
något av varje samt i ålderdomlig stil;
dock stundom (som germanism) t. ex.
'hvarje af tärningens sidor'; jfr Atter-
bom: 'hvarjes andel'. — Förr ofta distri-
butivt, t. cx. 'hwarie två bönder' 1557,
'1 tunna säd hvarje tredje år' 1792 (nu
i stället vart); jfr 1617; 'aff hwarjo
Tijo', av var tionde, åtm. det senare
efter ty. — Värj om och en om, egentl.
gammal dat. sg. m., fsv. hvariom ok
enom. — Varjehanda, fsv. hvaria
hända, genit. plur. (av hand), av vad
slag . . än, vad helst . . än; i ä. nsv.
även : vad som helst.
varken, fsv. hvarkin, varken, intet-
dera (med -n från den sällsynta mask.
formen hvarkin), av äldre hvarke, av
hvartge = isl. hvdrlke, motsv. no. korkje,
da. hverken. Av fsv. hvart, neutr. till fsv.
hvär, var o. en, varje (både om två o.
flera, urspr. det förra), även: vilken (jfr
vardera) -f- det förallmänligande gi,
alltså av mask. fsv. hvärghi, senare
hvärghin (hvcerghin — isl. hvårgi, fno.
hvdrgin), ingen av båda, egentl.: en el.
någon av båda, medan ingen av båda'
äldst hetat ne . . hvårgi (se det analoga
ingen); hvarke alltså bildat som icke
(av *et-gi). Fsv. hvär är = isl. hvårr
(av *hvadr- i synkop. kasus, jfr t. ex.
under fyra), hvadarr = got. hwapar,
vem av båda, fsax. hiveÖar, {hiy. hwé-
dar (ty. wcder, varken, alltså med ungef.
samma bet}rd. -utveckling som varken),
ag§. hwaiber (eng. whether, vilken av
båda, huruvida) = sanskr. katarå-, grek.
pöteros, jon. köteros, litau. katrås, fslav.
kotorii, bildat med komparativsuffixet
-ter- (jfr annan, efter, öster osv.)
till ie. pronom. -stammen *Å-»o- i ho 1,
vad 4 osv. — Härjämte fsv. hvartc (all-
mänt), ä. nsv. hvarle(n), bildat som
inte (jfr Noreen Aschw. gr. § 523 anm.
G); ävensom fsv. hvazke, hvaske(n), ä.
nsv. o. sv. dial. hvaske(n), möjl. till
hvat (se vad 4), o. fsv. hvarsken (sam-
mansmältning av hvarken o. hvasken),
varav sv. dial. (h)vaskcn delvis kan ha
uppstått, varförutom de nordsv. dialekt-
varkunna
1097
varp
formerna med -rsk- genom en speciell
ljudutveckling utvecklats ur huarken.
— I stället för varken el ler bru-
kades förr ofta antingen (~ eller), t. ex.
Bib. 1541 o. ännu in på 1800 t. (t. ex.
Thomander).
varkunna sig, hos Weste 1807: var-
kn'nna sig, kvar åtm. i religiös stil,
annars varkunna, fsv. varkunna (sik).
Ii a medlidande med, förbarma sig o. d.
= isl. varkunna, icke tilliäkna el. för-
tänka o. d., önska, även: vdrkgnna, no.
vaarkunna, -kgnna, ha medlidande med,
trösta, locka, ä. da. varkunne; till sbst.
fsv. värkan, varkunna, isl. vdrkunn,
värkynd osv., av germ. *kunp-, till germ.
kun- i kunna i betyd, 'tillräkna' el.
'märka, inse', med dunkelt första led,
kanske snarast med Torp Etym. Ordb.
s. 851 av vdar, genit. sg. till vd, otycka
(se våda). Jfr f. ö. miskund.
varlig", fsv. varliker, motsv. isl. var-
ligr, da. varlig, till var 3 i betyd, 'var-
sam, försiktig'.
varm, fsv. varmber = isl. varmr, da.
vann, ty., eng. warm osv., allm. germ.
ord (dock ej i got.), av *warma-. Detta
har van), förts till ie. *gh»ormo- i lat.
fornius, varm, sanskr. gharind-, glöd,
hetta, jfr grek. thermös, varm (i ter-
mometer; av ie. "gh^ermo- el. snarare
med Guntert IF 37: 46 ombildat efter
théros nedan), till ie. roten glider i sanskr.
glirnöti, glöder, grek. théros n., sommar-
hetta, fslav. goréti, brinna. Möjl. dock
i stället, efter Ficks m. fl:s föredöme,
en parallell //i-bildning till ie. roten uer
i fslav. vréli, sjuda, koka (inträns.), va-
rili (kausativum), koka, litau. vérdu,
virti, koka, osv.; jfr sjön. Värmeln
osv. (se Värmland). — Häri ill avledn.:
1. värme, fsv. värme = isl. vcrmi, no.
verme m., av germ. * warmian- ; däremot
ä. sv. (t. ex. Bell man) o. sv. dial. värme,
da. värme ombildade efter varm; i av-
ljudsförh. till fhty. wirma (av germ.
* wermiön); o. 2. värma vb, fsv. va?rma
= isl., no. verma, av germ. "ivarmian.
— Få sina fiskar varma, se fisk.
— En annan indoeur. ordstam för 'varm'
föreligger i lat. calidus (se kalfaktor,
chaufför), litau. szlltas; jfr även un-
der lya.
varna = fsv.: tillse, giva akt, akta
sig för, taga vara på, varsko, varna —
isl.: avhålla sig från, vägra (ej i da.;
där: advare) == mlty. warnen, varna,
vägra, utrusta, fhty. warnön, akta sig,
varna, mhty. warnen även: förbereda,
rusta, sk}rdda (ly. warnen, varna), ags.
wearnian, varna (eng. warn), refl. : av-
hålla sig; av germ. "warnön. Biform:
germ. *warnian — mlty., mhty. wernen,
avhålla sig, avslå, ags. wiernan. Sub-
stantivbildning: germ. * ivarnö- = fht}'.
furiwarna, förberedelse, mhty. warne,
försiktighet, omsorg, varning, ags. wearn,
vägran, motstånd. — De äldre bet}rd. i
det fsv. vb. visa, att åtm. detta ord
innehåller en bildning av germ. roten
war, iakttaga, giva akt på, draga för-
sorg om, i t. ex. adj. var, varse, motsv.
grek. (h)ordö, varsnar, osv. Härur ha
betyd, 'varna, förbereda, rusta, skydda'
utvecklat sig. Osannolikt är ej, att även
betyd, 'avhålla sig, vägra' utgått från
samma grundbet3rd. ; men de stå dock
närmare den i värja i betyd, 'avvärja
o. d., varför möjl. här två olika ord
sammansmält. Jfr garnera.
varnagel, fsv. varnaghle, varning o. d.
= isl. varnagli i sid e-m v-a, varna, no.
varnagle ds., även: hjulsprint, spik till
olika ändamål; jfr mhty. ivernagel, fäste
el. hjalt på dolk el. kniv; till war i
värja, försvara, alltså: spik som skyd-
dar; sedan folketymologiskt anslutet till
fsv., sv. dial., isl. (osv.) vara, varna (se
vara 3). — I ä. nsv. även vdrdnagel,
-nagla, t. ex. L. o. O. Petri, genom
folketymologisk anslutning till vård,
liksom vårdtecken för fsv. vartekn
(om vilket ord se under vård).
Varnum, socken i Vrml., fsv. Var-
ncma m. m., till -hem o. älvnamnet
Varna n; alltså bildat med ett vatten-
dragsnamn såsom de värml. socken- o.
häradsn. Alster, Visnum o. Öl me
härad. Om den i sv. å- o. sjönamn
ingående stammen Var- se förf. Sjön.
1: 001 f.
1. varp, ränning i väv, Var. rer.
1538 = isl., no. = fsax. warp, fhty.
warf (i ty. ombildat till iverft), ags.
wearp (eng. warp), egentl. : kast (om
vävspolens inkastande), till germ. 'iver-
varp
1098
varsel
/)(f//, kasta ( värpa), som varv till
germ. * Inner fan, skall till fsv. st. vb.
ska-IIa, skalv till skälva, språng till
springa, tvang till tvinga, vrak till
v r ä k a osv. ; jfr isl. verpa i betyd, 'varpa'
o. t. ex. tli t v. wcrfél iveppi (Vulgata
ordiremini tclct). se f. ö. följ. — Det
västgerm. ordet för 'kast' är avljuds-
bildningcn "wurpi- = \y. wurf osv. —
Härtill avlcdn. vb. varpa. — Andra in-
docnr. ord för 'varp', oftast med ringa
spridning o. vanl. enspråkiga, äro t. cx.
ty. zetlel (till zellen, utbreda; se t ad),
helte, egen ti.: kedja, lat. stämen o. grek.
slémön, egentl.: upprättstående (varom
under vävstol), sanskr. tånira (till ie.
roten ten, spänna; se Liden IF 19: 332);
se f. ("). r ä n n i n g.
2. varp (i notvarp osv.) = fsv., isl.,
no. ds., ä. da.: not; egentl.: kast =
föreg. Jfr sv. d i a 1 . , no., isl. varpa, (litet)
nät, i isl. även: ställe där man drar not
el. kastar ut nät (i denna betyd, även
isl. vcrpi n., no. vcrpe).
3. varp, avfall, slagg, Linné 1745, jfr
1675: 'något varp eller gråberg', i dial.
även: ris- cl. stenbög där någo,n omkom-
mit (vanl. vid väg); egentl.: det sam-
mankastadc = föreg.
4. varp, varptross, varpankare, min-
dre ankare, som fälles på lämpligt ställe,
då man vill förflytta (varpa) ett fartyg,
Hoscnfeldt 1098: Hwarp-Anckret = da.
varp, varpetrosse, varpanker, från lty.
warpanjcer = boll. werpanker, till föreg.
— Härtill vb. varpa = da. varpc, från
mlty. warpen = boll. werpen; egentl.:
kasta ankaret.
1. vars, genit. till var 1 o. även an-
vänt som genit. till vilken, vilket,
vem, fsv. hvars, genit. till hvar, vilken
o. varje (se f. ö. var 1) = fno. hvars,
isl. hvers, got. hwarjis (ävensom till
fsv. hvar — isl. hvärr, av *hwapr-; se
varken). — Som relativpron. syftar
vars vanl. på singulara korrelat; i fsv.
naturl. både mask. o. ncutr. (i nsv. av
somliga onödigt inskränkt av vilkens).
Till ett pluralt ord hänför sig vars
redan bos Börk 1688: 'dc bwars mull
du ser', Linné 1745. — Bruket av (h)vars
som relät. -pron. bärrör från y. fsv.; i
denna relativa anv. förekomma då även
andra former av hvar, t. ex. dat. sg. n.
hvario osv. — En ålderdomlig anv. av
vars som interr. pron. kvarlever i uttr.
vars andas barn, dvs. 'vilken andes
barn', efter bibeln (Luk. 9: 55; motsv.
uttr. är uteslutet i nya bibelövers.).
Däremot kvar i dial. o. i äldre Utter,
från 1800-t., t. ex. Wallin 1808: 'Hvars
är den korade, den dristigt böjda band
. .?', Ccderborgb 1810: 'Hvars är den
bär quarrén?', Tegnér: 'Hvars är den
grafven?'. — Såsom obest. pron. ännu
i uttr. i vars mans m un. — Av v a r
och en förekommer (mera vard.) den
gamla genitiven vars och ens vid sidan
av var och ens.
vars i gudbevars, se d. o.
varse = fsv., till adj. var (se d. o.),
jfr gramse, vilse osv. I vissa dial.
(t. cx. Vä töm. Uppl.) i stället vars =
no. (jfr ens, sams osv.). — Avlcdn.:
varsna, sent i litter. o. då äldst vanl.
i numera ovanliga cl. obrukliga anv.,
Carlstedt 1832 i betyd, 'märka' (om
'feghet och oförmåga'), utan den nu-
mera ensamt förekommande perfektiva
betyd, av 'få se'; Trana 1847: 'Jag för-
nimmer (känner) f. ex. smärtan, men
varsnar (blifver var) det smärtande';
även: 'förnimma med hörseln' t. cx.
Almquist 1834 m. fl. ggr; i betyd, 'varse-
bliva' t. cx. Bunebcrg (fl. ggr), Dalin
1853, R3'dbcrg (som ersätter tidigare
upplagors 'varscbliva' med 'varsna');
ännu ej bos Weste 1807. I litter. väl
inkommet från dial. Där i samma betyd,
även varsa o. varska (till adj. varskcr,
uppmärksam ni. m.).
varsel — da., till fsv. (osv.) vara,
bl. a. 'göra uppmärksam, varna' (se
vara 3); intager (jämte det från da.
lånade samfärdsel) i fråga om bild-
ni ngssätt en särställning bland de nsv.
orden på -sel såsom icke bildat av ett
verb på (ursprungligt) -ja; se närmare
under Ordbildning. — Ordet anbefalles
av Golumbus Ordesk. till upptagande i
riksspr., men tycks cj där ha allmänt
brukats förr än på 1800-t.: Weste ISO 7.
Dalin 1853; dock egentl. allmänt i lit-
teraturen först på 1890- o. 1900-talen,
sannol. delvis genom dansk påverkan,
Avlcdn.: varsla vb., Rydberg 1880, un-
varsko
1099
varv
der 1890-t. i slit i tidn., t. ex. Vårt Land
1893, G HT 1895, men även P. Hallström
m. fl., allmänt dock först under 1900-t.,
då det rent av uppträder som modeord
=== no. varsla, da. varslc; i sv. säkerl.
påverkat av da., om ej lånat därifrån.
varsko, t. ex. Serenius, ännu o. 1700
även varskuga, jfr G. I:s reg.: varskuff-
(n)ing o. Bib. 1541 : waarsky, varskodd,
1622: varskugh ds. = da. varsko, från
mlty. warschuwen , av germ. adj. *wara-
(se var) o. mlty. schå(w)en, skrämma,
undvika, lty. schocn (se sk}rgg).
varsna, se under varse.
1. vart i ingen, någon vart, fsv.
nokon vart, jfr fsv. annan vart, gen-,
mitt emot, ovan-, ovantill, norpan-, åt
norr m. fl. = isl. -vart i gagnvart, mitt
emot; egen ti. neutr. till ett adj. fsv.
-värper (jfr adv. nipanvarpa, nedtill) =
isl. -vardr ~ isl. -verör i isl. pndverdr,
motvänd, osv.; se f. ö. an t v ar da,
varda o. jfr Tamm Om and. hos adv.
s. 35 f. Sannol. dock åtm. påverkat av
det till stammen etymol. identiska lty.
ivart neutr. (med -t av -d i slutljud),
som ingår i de i sjömansspr. vanliga
uttr. lov-, nord-, ostvart osv.; se
f. ö. invärtes, vedervärdig. Jfr ä.
nsv. ingen wårl (mit}', ivort el. möjl.
inhemsk form) o. någon wårl (t. ex.
Asteropherus Tisbe; jfr in-, ut vårtes).
2. vart, adv., fsv. hvart, vart, dit =
isl. hvart, hvert, ä. da. hvart, hvorl (i
nda. i stället hvorhen); av adv. hvar
(= var 2) -|- at (= prepos. åt); jfr
till bildningen hit o. dit. — I isl. även
uttryckt med adv. hvar, liksom stun-
dom också i da. hvor.
Vartofta, härad i Vgtl., fsv. Vardh-
lopla(r), till varjjer, bevakning (se vård),
o. topt, tomt (se d. o.), alltså: tomterna
vid vakt- cl. utsiktskullen, nu Va rk ul-
len. Med avs. på formen Var- jfr un-
der det besl. Varbcrg.
varulv, enl. en från den gamla själa-
tron utgående, vida utbredd o. i Sverige
ännu icke utdöd föreställning: person,
i sht man (ofta med sammanvuxna ögon-
bryn, i vissa andra länder: med tågor
el. dyl. mellan tänderna), vars själ i sht
om nätterna tager bostad i en varg o.
som då far fram värre än vanliga var-
gar (jfr t. ex. Völsungarna Sigmund o.
SinfjOtle el. Egil Skallagrimssons fader
Ulfr, vanl. kallad Kveldulfr). I Utter,
från senare hälften av 1700-t., t. ex.
Knöppel: 'gifta sig med en Hvarulf =
da., från mlty. war-, werwnlf, fhty.
werwolf o. 1000 (= ty.), ags. wer(e)wn1f
1000-t. (eng. werwolf)-, från germ. spr. :
ffra. garoul (fra. lonpgaron, egen ti. tau-
tologiskt, till lonp, varg); redan hos
Gervasius av Tilbury (o. 1200) med rätta
ställt till germ. *wcr-, man, i isl. vcrr,
man, osv. (se under Värend o. värld),
o. ulv; alltså: människa i varggestalt;
såsom grek. Igkdnlhropos, jfr lat. vcrsi-
pellis el. fslav. vlukodlaku (egentl.: varg-
päls; jfr isl. nlfheönar, ett slags bär-
särkar, se bär sär k). I isl. i stället
vargr cl., sällsynt, vargnlfr. — Samma
gamla ord för 'man' ingår även i sv.
cl i a 1 . värbror, svåger, egentl.: äkta man-
nens bror (nu f?), se svåger slutet. —
Av formella skäl kan ordet cj,med Kögel,
föras samman med germ. "wasjan, kläda
(se var 4): formen werwolf (ej wcrc-)
uppträder i fhty. redan o. 1000, o. den
ä. ty. skrivningen wärwolf visar f. ö.
på en form med gammalt e (c). — Tron
på varulvar omtalas från det nordliga
Europa redan hos Herodotus IV: 105:
'Det berättas . . av skyterna och av de
hellener, som bo i Skytien, att var och
en av nevrerna en gång om året för-
vandlas till varg och sedan efter några
få dagar återtager sin förra gestalt'. Den
förekommer f. ö. hos alla västindoeuro-
peiska folk, men tycks saknas hos in der
o. iraner.
1. varv, omgång, skikt, fsv. hvarf
ds., med motsva r. i övriga germ. spr.
(utom got.) i skiftande betyd., till germ.
"hwerfan = värva (se d. o.); bildat
som skall till *skcllan, skalv till *skel-
ban (el. -/"-), språng till *sprengan,
tvång till * pwengan, varp till *werpan,
vrak till 'wrckan; jfr även följ. o. värv.
Jfr under s o 1 s tå n d.
2. varv (skepps-), t. ex. 1734; förr
även värf, t. ex. 1740, 174(5 o. ännu
Adlerbeth; motsv. no. verv, från mlty.
warf, wcrf ds., även (o. ursprungliga re):
uppkastad jordvall (o. d.) mot översväm-
ningar, en genom dylik skyddad strand
v .iriii;-
1100
vaserra
höll. werf ds. (varifrån ty. iver fl, som
i sin tur lånats i da. verft), ags. hwerf,
damm, osv.; till germ. * hwerfan, *hwcr-
tum, kasta; se föreg. o. värva,
variig-, se värj a g.
vas, t. ex. Carlberg 1740: vaser plur.
= da., ty. vase, från fra. i>ase, av lat.
väs n., fat, kärl (av ovisst urspr.). -
Härtill lat. dimin. vasccllum, liten kruka
o. (1. (med dubbelt dimin. -suff. k o. /),
varav bl. a. fra. vaisseau, fat, skepp (eng.
vessel), med samma betyd. -övergång
(metafor) som i grek. kymbe med båda
betyd., fsv. kani, ty. kahn, båt, nisl.
kani, litet träkar (se kana), osv.
Vasa, bl. a. namn på Vasaättens gamla
gods i Skeptuna sn Uppl.; även i Ögtl.
o. Smål. = fsv.; enl. förf. Ark. 17: 76 f.
av samma stam som fbty. waso m.,
fuktig mark (varav fra. gazon), wasulun
dat. plur., 'pluviis', lett. ivasa, fuktighet,
jfr armen, goz, urin (om, med H. Pe-
tersson Ar. u. armen. Stud. s. 93, om-
bildning av *go efter likbetyd, armen.
mez; jfr även samma förf. Griech. u.
lat. Wortstud. s. 28); väl avljudsform
till fsv. ös, växtsaft ("ivös-), varom os 5
slutet. Vasa i Uppl. ligger på den for-
dom vattendränkta terrängen mellan He-
derviken o. Laggaån. — Om Vasaätten
har sitt namn efter detta sitt stamgods
är omstritt. Snarast dock efter vapnet,
som åtminstone vid den tid, då ätte-
namnet Vasa började användas, hade
utseendet av en vase. Se Es. Tegnér i
Nord. tidskr. 1882 s. 33 med litter. samt
om vapnets form o. innebörd senast H.
Celander i GHT 1921 nr 17 B. Skulle
emellertid icke den förändring i utseen-
det som vapnet undergick kunna bero
på medveten anslutning till stamgodsets
etymologiskt missuppfattade namn? —
Släktnamnet Vasa skrefs förr ofta Vase
(t. ex. G. G. Nordin Dagboksant. s. 10
[1788]).
vasall, länstagare = ty., från fra.
vassal ds., av ffra. vassal, (stridbar)
man, men i provenc. 'länstagare', av
mlat. vasallus, av ett kelt. ord motsv.
kymr. gwasawl, som tjänar; jämte
mlat. vassus, vasall, av ett kelt. ord motsv.
gall. vassos, tjänare, o. i egenn. t. ex.
Vassorix, Dagovassus = kymr. givas,
ir. foss, tjänare. — Ett diminutivum här-
till är väl fra. valet, betjänt o. d. — Med
avs. på betyd. -utvecklingen kan jämföras
det likaledes från ett keltiskt grundord
härrörande ämbete (ävensom där an-
förda ord).
1. vase, (ris)knippa o. d., fsv. vasi ==
no., ä. da. vase, mlty. wase; snarast till
en utvidgning av roten ué, fläta o. d.,
i vad 2, våd osv. — Av förf. Ark.
7: 156 gissningsvis (o. sedermera Noreen
Urg. lautl. s. 180) sammanställt med
lat. fascis, i så fall av ie. *g%has- (till
vase såsom t. ex. lat. muscus till mosse);
föga troligt; jfr Zupitza Gutt. s. 33, vars
egen förklaring av fuscis dock är oriktig.
Osäkra förmodanden även av H. Peters-
son IF 24: 262 (sammanställningen med
ry. vécha, med en halmviska ombunden
stång, har återtagits s. 278 n.). Mot
Gharpentiers (KZ 40: 471) anknj^tning
till sanskr. vedd (i så fall av *uazdo-),
gräs- el. risknippe, se Persson In dog.
Wortf. s. 510 n. 2. — Härtill dimin.,
sv. dial. vask (av ull, lin, säd). Jfr
parallellen under följ.
2. vase (pojk-), t. ex. i Braun i Den
Namnlöse 1849 s. 193: 'en liten blek
vase'. Sammanställt med isl. aur-vasi,
som åter blivit barn (av * abur- = iy.
aber), kymr. givas, yngling, tjänare, ir.
foss (Persson In dog. Wortf. s. 640 n. 3,
med tvekan). Mycket osäkert. Sv. vase
är sannol. ett jämförelsevis ungt ord ==
dial. vase, slarver, stackare (i smål. även
vase); trol., såsom ofta i liknande fall,
en överförd anv. av ett annat ord, kanske
föreg. — Härtill dimin. vasker, o. 1850,
pojk va sker; jfr parallellen under
föreg.
3. vase, vard. för vasaorden 1772,
efter Vasaätten (se Vasa).
vaselin, t. ex. 1890 = ty. == fra.,
eng. vaseline; nybildat ord efter ty.
ivasser, vatten, o. grek. élaion, olja, med
den i dylika ord vanliga avlcdn. -in
(egen ti. = lat. -inus); jfr lan o lin, stea-
rin osv. Trots sitt delvis tyska ursprung
synes ordet (o. 1874) ha bildats i Eng-
land.
vaserra, Hallman: hvarsherra, vaserra
tre, motsv. ett fsv. vars hatrra tra\ dvs.
'vår Herres träd, kors', jfr fsv. 'thz va?r-
vaska
1101
vass
doghasta korsins tra?' o. träd, trål, om
Kristi kors i gamla bibelövers. (Ap. g.
10: 39, 13: 29); ett av de många medel-
tida bedyrandena vid Kristi kors; i t. ex.
smål. även vass pinåtre, dvs. 'vår (Herres)
pina och träd', Hallman: huarstre. Ut-
talet med -e är kanske att bedöma som
gret (grät) osv., varom Noreen V. spr.
4: 205 f. med litter. ; möjl. dock eufe-
mistisk anslutning till tre. — Härjämte
vaserra de, t. ex. Hallman, av fsv.
vars ha>rra dödh, dvs. vår Herres död;
jfr Hallman: hvarsherra dundra dö,
herra dö, (t. ex.) smål. o. skån. vass
pinade, dvs. 'vår (Herres) pina och död',
(t. ex.) västg. vetta dö, dvs. 'vilda död',
ävensom dial. bittra dö (jfr Dalins Arg.
bitterdö — da. bilterdod, ävensom Lidner
Mess. 'korsets bittra död'), biltringa dö,
håla ko dö, dvs. 'den hårda Guds död'
(jfr O. Petri yttrande nedan), pina-ras-
(k)a-dö, ä. nsv. Gudz hungtade, dvs.
'Guds änglars död', skå. hille dö, dvs.
'de heligas el. helgonens död'. — Hit
hör också sv. dial. vass-fam-under, dvs.
'vår (Herres) fem sår' (om ordet und
se sår slutet), även vass fammen, vass
fammicken, motsv. ä. da. Gudz fem und
el. hetige fem, eng. zounds av Gods
wounds o. fra. tes cinques plaies de Not-
re-Seigneur. Jesu fem sår omnämnas
t. ex. i en gammal svartkonstbok från
Ö. Göinge (Sv. 1m. 1906 s. 19); jfr mlat.
per vulnera (Christi), dvs. 'vid (Kristi)
sår', varav möjl. med Rietz s. 502 sydsv.
dial. piro- el. pirrevall, ja, visserligen
(även piramän t. ex. Hall.; jfr män).
Vidare: ä. nsv. Gudz blott digh = *Guds
blod al (dvs. åt) dig, jfr ä. eng. God's
blood o. de ii. nsv. eufemismerna Gudz
blom, Box blom. — Om Eriks av Pom-
mern kaplan Arend Clemitsson förtäljes
i rimkrönikan, att han 'altidh swor um
wars herra dödh och blodh', o. år 1539
förmanar Olaus Petri dem som 'sweria
tusende gonger om wor herres härda
och bittra dödh'. — Utvecklingen av
fsv. vars till vass (ej vårs) beror på att
a förkortats i obetonad ställning.
vaska, L. Petri 1555 = isl. vaska, da.
vaske, av urnord. "ivaskön, jfr germ. st.
vb. *ivaskan i flity. o. ags. (ty. waschen,
eng. wash)\ med presentiskt sft-suffix
(av samma slag som i forska) till germ.
wat- i vatten. — Från germ. spr.: fra.
gächer (ffra. waschier, guascbier), skölja,
röra om, älta. — Härtill sbst. va sk.
vasker (pojk-), se vase 2.
1 . vass, växt (Phragmites) = fsv. vas(s)
m., av germ. *wassa- = ie. *uod-so-. Av
Liden Stud. z. altind. u. vergl. Sprach-
gesch. s. 30 f. förklarat som en utvidgning
av s-stammen i grek. (h)ydos n., vatten,
sanskr. ut-s-a-, brunn. Ordet står emel-
lertid veterligen alldeles isolerat o. har
knappast urgamla anor. Kanske det
därför i stället, såsom Liden senare gis-
sar (Stud. z. tochar. Sprachgesch. H. 1,
s. 9 n.), liksom no. vassa, vada, hör
samman med vb. vada; jfr samme förf.:s
utredning av släktskapsförhållandena
mellan bildningarna till slavo-balt. bred-,
vada. — I vgerm. spr. i stället bl. a. 1.
det där allmänt spridda germ. *hreuda-
— flfrank. ried, mlty. rét, ty. ried (även:
vävsked, varav sv. ritt; se vävsked),
ags. hréod (eng. reed); ej i nord.; 2. ty.
schilf — lty. schelp. — Sitta i vassen
och skära pipor, ha gott tillfälle att
sko sig utan risk o. besvär, med direkt
motsvar. i t}r. o. antagl. hämtat från
detta spr. — I ortn. t. ex. Vän ne vass
Sdml., fsv. Vaenavas. Vass- i t. ex. Vass-
ända utgår däremot från ä. Vatns-ända.
2. vass, adj., fsv. livas = isl. hvass,
da. livas, fsax. bwass, fhty. (h)was, ags.
hwtess, jfr got. *hvass- i adv. hvassaba,
av germ. *hivassa- = ie. *kuod-to-, par-
ticipbildning (jfr under viss) till roten
i sv. dial. (h)vater, rask, duktig (jfr un-
der kavat), isl. hvatr, även: modig,
fsax. hivat, ags. liw&t ds., fhty. hwaz,
häftig, vass, av germ. *hwata-, i avljuds-
förh. till *hwcet- i isl. livåla, genom-
borra, o. *hwöt- i hot, hota; ie. rot
kued osv., besl. med sanskr. cödati, driva
på, vässa (Fick), möjl. även, med nasa-
lering (Bugge NTfF 3: 2(54), grek. ki/n-
dalos, träplugg; till ie. kud (koud o. d.).
— Avledn. vässa, fsv. hvazssa = isl.
hvessa, da. hvwssc, ffris. hwessia, av
germ. *hivassian. Mera spritt är det
likabetydande, av germ. adj. *hwata-
avledda sv. dial. o. ä. nsv. (h)våttja, fsv.
hvcctia, isl. hvetja, ä. da. hvedie, got.
gahwatjan, ty. wetzen osv.; även: egga.
vaserra
1102
vattu-
vasserra (tre), se va ser ra.
vassla el. vassle, i dial. även vallie
(särsk. i n. Göta!.), i sydsv. dial. valle
(jfr nedan), fsv. vasle, valle = no. valle,
da. valle, ett speciellt nordiskt ord, /-
avledn. till (stammen i) vatten (jfr
navlernav) el. snarast, med Th. V.
Jensen NTfF 4 B 6: 25, substantivering
av ett adj. av samma slag som grek.
hydrelös, vattnig. Med en betydelsespe-
cialisering motsv. den i t. ex. våmm,
värpa el. utbrutet nr sammans. ss.
ostvassla el. dyl.; jfr fbty. chäsiwazzar
ds., egentl.: ostvatten. Se även V ätt le.
— Vassla är egentl. oblik kasus; jfr
t. ex. anda o. ande, hjärna, hjässa.
Vassla av valle liksom nässla av
nadla, tyssling av "tijtling osv. Sv.
dial. valle förhäller sig till vassla som
sv. dial. nälla till nässla (se under li-
ten). — I nhty. i stället molke(n), besl.
med mjölk. Eng. har bl, a. wheij, av
ags. luvcbg. — Samma /-avledning före-
ligger i ä. nsv. valtias, vattnas, i t. ex.
'Min mun han wattlas' = no. vasla(sl).
vast, ett gammalt gotl. dialektord,
stängsel, häck, stcngärdsgård o. d.,fgutn.
värst, jord, mark (egentl.: inhägnad?),
väl egentl.: skydd o. d., till ger ni. *war-
i värja 1; bildat som vrist.
| va t, sv. dial., rask, se vass 2.]
Wathier, personn., se Valter.
Vatikanen, påvens palats o. regering,
\?tterst efter lat. möns väticänus, vati-
kanska kullen (till vätes, siare, spåman,
urbesl. med o don).
vatten, fsv. vatn = isl. vatn, da. vand
(beroende på en speciellt dansk utveck-
ling av vatn = skån. vann), egentl. en
/i-stam, germ. *watan-, med n i nom.
sing. från vissa synkoperade kasus (jfr
t. ex. got. da t. plur. watnam), varefter
ordet antagit a-stamsböjning(jfr namn),
alltså motsv. got. watö n. o. (med av-
ljud) sanskr. nddn-, vatten. Härjämte
i sht i västgerm. spr. r-stam: fsax. wa-
tar, fbty. wazzar (ty. wasser), ags. wce-
ter (eng. water) samt fsv. sjön. Vcelur
(se Vättern); jfr utter o. vatt ra.
Båda stammarna uppträda i grek. (h)y-
dör, genit. (h)ijdatos (av ie. *udntos).
AT-stammens n förekommer även i t. ex.
litau. vandu (genit. vandens), vatten, av
*nadn-, o. lat. linda, våg, av *udnä.
Fslav. voda, vatten, utgår från ie. *nodä
el. "uodör. Om avljudsstadiet -e- se
Vättern. Samtliga formerna gå väl
ytterst tillbaka till gemensamt para-
digm; jfr senast H. Petersson Heterokl.
s. 13 f. Ieur. rot ued~nd, antagl. av
ened (se Ju t-). Från fin.-ugr. spr. ha
fin. vesi, vatten (av *veli), mordv. ved'
ds. osv. anförts bland exempel på ord,
som synas tyda på ursläktskap med
denna språkstam ; jfr under mj öd, val 3,
vädur, snmt se Wiklund Le Monde Ori-
ental 1: 56 f. Se f. ö., utom ovan nämn-
da art., Kin ne val ds (härad), Vad-
stena, Va nstad, Van ås, vaska, vass
sbst., vassle, vat tu-, vin ter, våt, väta,
Vät ti e, vätska ävensom Un den, Un-
nen o. visky. — Få vatten på sin
kvarn, motsv. i da., ty., ital. m. fl.
— Gå över ån efter vatten, motsv.
da. gaa ovcr bcekken efter vand, jfr lat.
medio flnmine qucerere aqnam. — Taga
sig vatten över huvudet, motsv. i
da. — Den i sv. dial. vanliga sammans. -
leden vass- i vassfall, -gröt, -verk, -väl-
ling osv. utgår från fsv. vats- av vatns-
t. ex. vats-, valnsdrope = isl. vaz-, med
bortfall av n mellan två konsonanter.
— Avledn. vattna = fsv., isl. = da.
vande; jfr mlty. wateren, ags. materian
ds. Med avs. på uttr. vattnas i mun-
nen jfr fsv. mm n nen är vathniskär efft-
her mathen = sv. dial. vattnisk, ä. da.
vandisk. — Om andra indoeur. ord för
'vatten' se ur 2 o. å, sbst. Betr. genus-
växlingen hos dessa ord ('vatten' neutr.
o. å fem.) se Meillet Ling. hist. s. 215 f.
vattra, t. ex. 1751 i part. pf. = da.
valrc, efter ty. ivässern el. eng. mäter
av motsv. sbst., egentl.: förse med hölje-
liknande strimmor.
Wattrang", familjen., förr: Wattran-
gins, efter Wattrång, gård i Hälsingland.
vattu- i va t tu skräck osv., fsv. vatn-.
Vanl. tolkat som oblik kasus till ett
*vata f., egentl. (med växling av kön)
= got. watö n., vatten; jfr (fsv.) älv-
namnet *Vata, sannol. urgammalt namn
på Motala ström (se närmare förf. Sjön.
1: 750 o. under Vättern), ävensom
VGL IV. 10: i uatu-. Or natn, varom se
förf. Sjön. 1: 695 o. Beckman NoB 1921
vau
1103
Vaxholm
s. 19 f. Dock snarare, med Th. V. Jen-
sen NTfF 4 R G: 25, av den antekon-
sonantiska formen av den ursprungliga
/i-stammen, alltså -n av -un av -n; jfr
sanskr. saminans, uda-vähd- osv. —
V att urna n (nen), en av zodiakens
stjärnbilder, Luth o. 1580, motsv. isl.
vatnberi (väts-), valnkarl, ty. wasser-
mann osv. ; efter lat. aquärius, grek.
(h)gdrökhoos (egentl.: vattengjutaren).
I ä. nsv. även i betyd, 'dykare'. — Sam-
mans.-formen vattn- var förr mycket
vanligare än nu; jfr t. ex. ä. nsv. vattu-
bläder, vattenblåsa, vatlabula, vatten-
bubbla, vattukonst, vattenledning, valln-
lös (Bib. 1541), valtunöd (ibid.), Bcllman:
valtuspél o. valtusprång osv.
vau, Reseda luteola, färgen därav,
Linné 1741 = da., från ty. wau, förr:
waade, från ä. boll. woude, av mlty.
wolde = meng. wolde, welde (eng. weld),
möjl. med Wood avlägset besl. med lik-
betyd, lat. lutum (av ul-) till en rot uel;
jfr färgämnesbeteckningen luteolin.
Från germ. spr.: fra. gande, span.
gualda; jfr motsvar. lån under färg-
växtnamnet v ej de.
vauxhall (nu blott bist.), ett slags
förlustelseställe, ofta o. äldst som no-
men proprium, Säfström 1753, i Göte-
borg invigd aug. 1773 (: Masthugget), i
Sthlm på 1790-t. i Kungsträdgården
(skildrad i fru Lenngrens Vauxhallen);
på 1830-talet även om det nuv. Novilla;
jfr Wingård 1847: 'Våra fordne Waux-
ball baler uti Kungsträdgårdens långa
byggnad' = ä. da. vauxhall t. ex. om
Tivoli, från eng. Vauxhall 1600 — 1859,
av omstritt urspr., enl. somliga efter
godset Falkes hall, enl. andra efter en
vintappare Vanx.
[vavla, sv. dial., fara bit o. dit i tal,
se under väva slutet.]
vax — fsv., isl. = da. vax, mlty. mas,
fbty. mahs (ty. machs), ags. mcax (eng.
max), av germ. "wahsa- n. Omstritt.
Redan av Diefenbacb, Schade o. senare,
med utförlig motivering, av OslbofT
Etym. par. s. 19 ställt till växa, alltså
liksom 'utväxt, produkt, något som bil-
dats', men den av O. anförda parallel-
len lat. rera, vax (jfr sv. cerat): cresco,
växer, är rätt osäker. Lidén Stud. s. 28
utgår kanske mera tilltalande från ie.
*uog-so-, till en s-stam *uoges-, till ro-
ten neg, väva, jfr ir. figim, väva, sanskr.
vcigurå-, nät, snara, ty. wocken, spinn-
rock, osv., o. erinrar om ty. mabe, ho-
nungskaka, till väva, en jämförelse,
som dock från betydelsebistorisk syn-
punkt icke är oantastlig, då det i ena
fallet är fråga om råämnet, men i det
andra om produkten av binas verksam-
het (grek. kcrion, honungskaka : kérås,
vax, bevisar intet, då det förra är en
avledning av det senare; jfr Osthoff anf.
avh. s. 20). De slavo-balt. beteckning-
arna fslav. voskii, litau. odszkas, lett.
masks anses av många för germ. lånord;
dock ej fullt säkert. — Lat. cera kan
vara lånat från grek. kerös; båda i alla
händelser (trots Osthoff; se ovan) besl.
med litau. korgs, honung. Härtill fra.
ciergc, vaxljus, av lat. cereum. — Sam-
indocur. beteckning för 'vax' saknas;
om ett urgammalt ord, som visar hän
på indoeuropeisk kännedom om binas
produkter (om också ej om biavel), se
under mjöd; jfr även bi 3. — Avledn. :
fsv. uiexa, vaxa = isl. vexa, ty. mäch-
sen, med biformen michsen, blanka, bor-
sta, putsa, egentl.: överdraga med vax,
vaxa (vartill michse, blanksmörja m. m.,
smörj, stryk, wichs, om studenternas
högtidsuniform). Sedermera ersatt av
nybildningen vaxa liksom (i riksspr.)
fsv. Iwna av låna, lä>sa av låsa, Iwssa
av lassa, solida av sålla osv. — Vax-
ljus, fsv. vaxlius = isl. vaxljös; be-
tecknas i isl. även med kerti n. = da.
kcerte, stöpt ljus, jfr no. kjerteljos, från
ett fsax. "kerti (mlty. kerte), motsvar.
fbty. kerza, charza f. (ty. kerze), karz
m., veke, ljus, vanl. betraktat som lån
från lat. charta, papyrus, i den ej upp-
visade betyd, 'veke (se under ve k e).
Vaxala, socken i Uppl., se Vaxholm.
Vaxholm, stadsnamn, ä. nsv. Vaxe-
holmen (möjl. av Vaxöholmcn, till Vaxön)
1551, av omtvistat ursprung. Enl. Sahl-
gren NoR 1: 00 av Vaks-, genit. till ett
fsv. *vak n., signaleld, vårdkas, vartill
även Vaxala Uppl., genom anslutning
till Uppsala av äldre Yaxhalla, fsv.
Vaxalla, Vaxald(a), med senare leden
till fsv. "halder, klippa, jfr got. hallus;
ve
1104
vecka
urspr. namn på Tingsberget vid Vaxala
kyrka, ett fsv. *Valhal(der); om tidigare
tydningar av Vaxala — 'vakthållnings-
berget' se anf. avh. Annorlunda om
Vaxholm Wadstein NoB 5: 15 f.: till
Jordanes Vag i fluvius, som s}i*tat på
Mälaren (Vagns = fsv. vägher, vik m. m.,
st> våg 2), alltså fsv. "Vägsholm resp.
"Väghsö. — Om Vaxholmen i Härnö-
sandstrakten se Hjeltström NoB 3: 34 f.
1. ve, interj. = fsv., da. = isl. vei,
got. wai, fsax., fh ty. wé (ty. weh), ags.
wd (eng. woe), motsv. lat. vac, mir. fé,
lett. wai. Jfr följ. o. ve na. — Ve-
klaga t. ex. Stiernhielm osv. o. (mera
allmänt) sbst. veklagan 1587 osv., ef-
ter ty. wehklagen. Jfr got. waifairhv-
jan = fht3r. wéverhen, till got. fairhvus,
värld, alltså egentl.: ropa ve över värl-
den cl. dyl.
2. ve, sbst., fsv. ve, vce n., verop,
olycka, elände, förtvivlan = isl. vé, vce,
da. ve, m\ty., fhty. wé (ty. weh), ags.
wd (eng. woe), substantiveringar av
föreg. (jfr nedan), jämte den väl redu-
plicerade stammen *waiwa- -ö- i fhty.
wéwo -a, ags. wdwa, fin. lånordet vaiva
(varom närmare under våda). Fsv. ve
är sannol. lånat från mlty., delvis möjl.
också uppkommet genom inhemsk sub-
stantivering av interj. ve; det fvnord.
(svagt belagda) vé, vé har inkommit
från mlty. (jfr den inhemska konj. vei).
— Vemod, inkommet med nyroman-
tiken: Atterbom Phosph. 1810, Stagne-
lius o. sedan vanligt; av Journ. f. sv.
litter. 1800 upptaget bland germanismer
o. även sedermera till en början ogillat
= da., från ty. wehmut = mlty. wé-
möt; se f. ö. mod 1. Ett adj. vemo-
d(e)lig uppträder redan 1700 o. adv.
ve(e)modeligen 1675.
veben, sv. dial., murgröna, Vgtl. enl.
Rz, Linné 1751: vedbände, Gonvolvolus,
Franckenius 1659: wijdbende om jord-
revan, Glechoma, y. fsv. vidhbeende n.,
murgröna, jordreva = fda. viihbcendce
ds., da. vedbend(e); jfr no. vibendel,
vildkaprifol, ags. wudnbinde (eng. wood-
bine), åkervinda. Till vid- i vidja o. en
avled n. av band (i ags. av binda); i
det ags. ordet ingår snarast sbst. ved
(eng. wood). Därjämte liknande växt-
namn till vb. vinda, slingra sig, t. ex.
no. vi(d)vendel, vildkaprifolium (i sv.
vri- genom anslutning till vrida), fno.
viÖvindill ds. (i nisl.: murgröna), ags.
widowinde, åkervinda, samt de sv. växtn.
på - vinda med betyd. Con volvolus m. m.
Weber, familjen., från ty. ; egentl. så-
som så många från ty. inkomna familje-
namn urspr. yrkesnamn med betyd,
'vävare'; jfr t. ex. Köhler, Kramer,
K r ii g e r, M e i e r, Portner, S c h e f f e r,
W a c h t m e i s t e r.
veck, fsv. vik, vinkel, hörn — nisl.,
no. vik, böjning o. d., av germ. *wika-
n., till vika (i betyd, 'böja sig') som
bett till bita, grepp till gripa osv.
— Avledn.: vecka, bilda el. göra veck.
vecka, ä. nsv. o. dial. även veka,
vicka, y. fsv. veka, vicka m. m., ä. vika
= isl., no. vika, fda. uka? (da. uge; med
speciellt dansk ljudutveckling), fsax.
wika, fhty. wecha, wocha (ty. wochc),
ags. wice, wuen (eng. week); från germ.
spr. finska lånordet viiko; snarast ett
inhemskt germ. ord, motsv. ett germ.
*wikön, egentl.: växling, till germ. wilcÅ
i vika, sidoform till roten i lat. vices
plur., växling; jfr got. wikö, ordnings-
följd, fsv. vika siö(s), sjömil = isl. vika
sjövar, mlty. weke ses, egentl.: växlande
med årorna; jfr växel o. vikarie. —
Med avs. på växlingen veck- o. vek- jfr
under hetta, vette. — Germanerna
ha fått veckoindelningen från romarna
(jfr även under veckodagarnas namn)
o. därvid också rönt påverkan från deras
astrologisk-religiösa uppfattning, enligt
vilken de olika veckodagarna behärska-
des av i bestämd ordning växlande pla-
netariska dagsgudar; härav namnet. Jfr
Wessén Germ. N-deklination s. 171 f. —
Ordet har sålunda svårligen med Kluge
m. fl. lånats från lat. vices. Möjl. har
det däremot från goterna spritt sig till
de västgerm. folken o. sedermera till
Norden. — I de germ. spr. saknas full-
ständigt motsvarigheter till de romanska
beteckningarna av lat. septimäna (till
septimus, sjunde): ital. seliimana, fra.
scmaine o. de span. o. portug. lånorden
semana, ävensom det likbetyd. grek.
(b)ebdomds (ackus. (h)ebdomdda, varav
span. o. fportug. hebdomada). — Härtill
veckla
1105
veder-
bl. a. fr un tim mersvecka(n), 19 — 26
juli, t. ex. Jolin 1881 (i språket dock
tidigare), stundom även flickvecka(n),
efter de dessa dagar i den svenska al-
manackan uppträdande kvinnonamnen
(utom Jakob).
veckla, åtm. 1634: wekla, inwekladhe
(bildl.), förr ofta vickla, t. ex. 1639:
wicklat ull (partic), Stiernhielm: wick-
lat, ungef. : (om)virad, O. v. Dalin, Bell-
man = da. vikle, från ty. wickeln, av-
ledn. av wickel, lintott, rulle (av mhty.
=, jfr fhty. wichilin, wicchili), alltså
egentl.: ge något form av en tott o. d.
Etymol. samhörigt med de under veke
anförda orden.
ved, fsv. vedher, viper, skog, träd, ved
= isl. viör ds., da. ved, ved, ags. widu,
wudu, skog, träd, ved (eng. wood), fhty.
witu, av germ. *wiÖu- = ic. *uidhu- i
fir. fid, skog, träd, ved; väl med Bugge
PBB 21: 427 med grundbetyd, 'gräns'
till roten i lat. divido, delar (= divi-
dera), vartill även litau. vidiis, mitt,
det inre; jfr i fråga om betyd. -utveck-
lingen under mark 1. — Med betyd,
'skog' vanligt i ortn. såsom Hålaveden
(se hål) o. Tiveden, det smål. (men
ej dalsl.) häradsnamnet Vedbo, fsv.
Vidhbo(a) hceradh, dvs. 'skogsboarnas
(se -bo 4), Veden (se d. o.), Vedum
Vgtl. (fsv. Vidhem, -e, varav även Ve-
demö Ögtl.), Medevi, fsv. Midhiavidh
(se d. o.), Norr- o. Uppvidinge (se
d. o.), Väddö (se d. o.), Åtvid (se d. o.),
Övedskloster (se d. o.). Med bevarat
genitiv -r (fsv. vipar) i t. ex. Vederhult
Smål., fsv. Vidrulta. I ortn. på 17-, t. ex.
V i b y, ingår fsv. viper, skog, el. vik el.
fsv. vi, helig plats.
Veda el. Vedaböckerna, de äldsta
delarna av den fornindiska litteraturen
med huvudsakl. religiöst o. historiskt
innehåll, sanskr. vidas m., kunskap,
vetande, helig skrift, av ie. "uoid- =
germ. "wait- i sv. (jag) vet (se veta).
| ve da, ä. nsv. = fsv. vépa osv., ett
inhemskt ord för jaga', se under jaga
slutet o. v ej da.]
1. Vedbo, härad i Smål., se ved.
2. Vedbo, härad i Dals., fsv. Vebo,
Vcebo, Vceboa hceradh, äldst: Vear,
egentl. plur. till ett ord motsv. isl. vé,
Hellquist, Etymologisk ordbok.
helig plats (se Vi, Vä, Visby); alltså:
deras härad som bo vid offerplatserna,
jfr Onsön (fsv. Odhensö) o. Ullerön (fsv.
llllerö) i Dals-Eds sn. Sedermera ge-
nom missuppfattning Vedbo. SOÄ 19: 1.
[Vedemö, ortn. Ögtl., se ved slutet. J
Veden, härad i Vgl., fsv. Vipnnda-
hccrap m. m., till ett 'Yidund, till fsv.
viper, skog (se ved), o. en avledn. med
betyd, 'rik på'. SOÄ 11: 1.
veder- i den del sam mans. = fsv.
vedher, biform till prepos. o. adv. vid
(se d. o.); i andra från de etymol. iden-
tiska tyska motsvarigheterna: — Ve-
derbör, pres., fsv. vidherbör = fda.
vedherbor, da. vederbör, är tillbörlig,
bör ske el. förekomma o. d.; med an-
nan prepos. fsv. bör til o. tilbör; vartill
sv. tillbörlig o. vederbörlig. In-
hemskt nord. bildningar. Det ymniga
bruket av part. vederbörande förlöjligas
av Dalin i Arg. II nr 48 (Sv. Vitt.-samf.
s. 446). — Vederdeloman, fsv. vipcr-
deloman, till viperdéla, tvist, till dela
vip, tvista med (även ma>p), se de lo.
— Ve der döp a re, religiös sekt under
reformationstiden, som förkastade barn-
dopet o. förnyade dophandlingen, efter
ty. wicdertåufer, till ivieder, åter (— ve-
der- o. vid 1). Iä. sv. även vederdop
= ty. wiedertaufe. — Vederfaras, fsv.
vidherfara(s) = da. vederfares, efter
mlty. wedderfaren = ty. widcrfahren,
egentl., såsom i fhty. widar faran: gå el.
fara emot. — Veder fås, fsv. viper fäs,
tillfriskna, till fäs vidher (se vb. få).
— Vedergälla, fsv. vidhergicelda =
ä. da. vedergielde (nda. i stället: gen-
gcelde), från mlty. wcddergelden, egentl.:
gälda el. betala som motprestation. —
Vederhäftig, fsv. vidherhceflogher 1497
osv., som har ngt att våga el. förlora,
som har ngt att ansvara med, betrodd
o. d. — da. vedcrheftig, väl efter tysk
forebild, egentl.: som duger som borgen,
jfr ty. haflen, bl. a: prestera (1400-t.),
till fhty. hafl osv., fastsittande, bunden
(se häfta 1). — Vederlag, fsv. vipcr-
lagh = da. nederlag, från mlty. wed-
derlach, egentl.: vad som lägges som
ersättning. På 1500-t. även: gemenskap.
Vederlike, fsv. viperlike, jfr //-
Ler vip, lik med. — Vederlägga, i
70
Vodorslöv
1 1 06
Weibull
betyd.: uppvisa oriktigheten av en an-
nans åsikt, från ty. widcrlegcn (i da.
i stallet: gendrive, modbevise), egentl.%
framlägga (bevis) emot; i äldre betyd,
av 'ersätta' under 15- o. 1600-t. samt i
fsv. vidherlceggia = da. vederlcegge, efter
mlty. wedderleggen (se vederlag). Alltså
ett bildl. uttr. av samma slag som t. ex.
gendriva (ett påstående). — Veder-
möda, fsv. vidhermödha (ej i da.), från
mlty. weddermöde, till wedder, emot, jfr
sv. m o t igb e t o. d. — Vedernamn, fsv.
vipernamn = ä. da. vedernavn (nu oge-
navn, tilnavri); jfr isl. viÖrnefni n., även-
som det likbet}7d. viÖ(r)kenning. Samma
slags bildningar ä. sv. vedcrtecken, känne-
märke, L. Petri, Bib. 1541 osv. — Ve-
dersaka, förneka och försaka, avstå
från, båda i NT 1526 o. Bib. 1541, en
som det synes svensk bildning, se f. ö.
försaka, som förr hade båda bet}7d. —
Vedersakare, L., Petri, efter ty. widcr-
sachcr (tidigare 1 100-t.), oinbildning av
mbt}7. widersache = flit}7, widarsahho
(även: geginsahho), ags. wiÖersaca ds.,
fsax. widarsaco, bov, till sak i betyd.
'(rätts)tvisf o. gcrm. vb. *sakan, tvista;
se föreg. o. försaka. — Vederstygg-
lig, fsv. vidherstgggeliker = da. veder-
slgggclig, till fsv. vidherstgggias, känna
avsky för, jfr isl. stgggjast vid e-u ds.,
se stygg. Förr även uedcrstggg L. Petri
osv. — Vedervärdig, L. Petri i den
nu obr. betyd, 'stridande emot', från
mlty. weddcrwerdich = ty. widerwärtig
(varifrån ä. nsv. uedcrvärtig t. ex. Agneta
Horn som normalform), till mlty. wed-
derwert, flit}7, widarwert, -wart, motsatt,
fientlig, till wedder osv., emot, o. fsax.
-wcrd, -ward, fhty. -wert, got. -wairps,
egentl. vänd (åt), riktad; alltså urspiv:
vänd emot; se f. ö. invärtes o. vart 1
ävensom varda. I ä. nsv. även sbst. :
motståndare. — lä. nsv. dessutom stun-
dom veder-, där nsv. har vid, t. ex. ve-
derbränd (i gamla bibelövers.), nsv. vid-
bränd (jfr dial. ve-).
[Vederhult, ortn. Smal., se ved
slutet]
Vederslöv, sn i Smal., fsv. Wccdhers-
leeff, Widherslöff m. m., till fsv. personn.
Vcedher, *Vidher; se f. ö. under -löv o.
Väderstad.
vedett, ryttarevakt, skyllerkur å fäst-
ning, 1788: 'utposter och vedetter', av
fra. vedetle, av ital. vedetta, diminutiv-
bildning till vedcre, se (jfr belvedär),
av lat. videte (se veta); alltså egentl.:
utsiktspunkt.
Wedgwood-fabrikat, efter den ut-
märkte engelske keramikern Josiah
Wedgwood (f 1795).
[Vedum, ortn. Vgtl., se ved slutet.]
Vedyxa, gårdn., Danmarks sn Uppl,
folketymologisk ombildning av fsv. Vid**
husa, väl: trä- el. skogshusen (till ved;
se likartade bildningar på -hus under
det dock ej hithörande Västerås slu-
tet). Samma fsv. namn från Västerhan-
ninge sn Sdml. synes i nsv. motsvaras
av V i des t a.
Vega, stjärna i Lyrans stjärnbild,
även i isl., från mlat. Vega (o. 1250),
av arab. at-wäki, den fallande (örnen).
I arab. mask., men har i sv. blivit femin.
på grund av sin ändelse -a o. av samma
anledning även kommit att användas
som kvinnonamn.
[Vegeholm, slott i Skå., se under
vek slutet.]
Vegesack, familjen., från ty.; efter
ett tyskt ortnamn, som lär ha uppkom-
mit av krognamnet Fege-dcn-sack, länsa
penningpuiigen! jfr liknande imperativ-
bildningar under krypin.
vegetabilier, 1675 (vig-), Linné = ty.
vegelabilien osv., av lat. vegeiäbilia, neutr.
plur. till vegeläbilis, som växer, som upp-
livas, till vegclare, uppliva, vegetus, upp-
livad, till vegere, vara livlig (jfr v i gi le ra,
v i gör; urbesl. med vaka). — Till ve-
getäre, uppliva, höra: vegelätio (genit.
-önis), upplivande, i mlat. även: grön-
ska, varav vegetation — ty.; o. ve-
getarian, Hammarsten 1875, efter eng.
vegetarian (jfr Vegetarian Societg i Lon-
don, grundlagt 1847).
vehikel = ty., n. = fra. véhiele m.,
av lat. vehiculuw, åkdon, fartyg, instru-
mentalbildning till vehere, åka (urbesl.
med vagn). — Förr stundom neutr.
(t. ex. Thomander) som i tyskan.
[Wehmeyer, familjen., urspr. W.
Me ger, se Meier.]
Weibull, familjen., egentl. söndcr-
jydskt o., såsom synnerl. många andra
1107
veka
danska släktnamn, urspr. gårdnamn
(varom se under -stad o. -torp), i
detta fall på -böl(e) (till bol); jfr, med
annan utveckling, da. Fausbell.
[Weichsel, tyskt flodnamn, se Vi-
skan.]
[vejda, sv. dial., lägga hinder för,
Vgtl., möjl. nu f, samma ord som ä.
nsv. veda, fsv. vepa, jaga, se jaga slu-
tet o. vojvod.l
vejde, Isatis tinctoria, Franckenius
1659: fergcnwede, Linné 1741 : weide (ej
hos Lind) — da. veid, vaid, från ty.
waid, av fhty. weit = mlty. wét, wéde,
ags. wdd (eng. woad), av germ. *waida-,
varav även ffra. gaide, ital. guado o. ry.
väjda. En germ. stam med -zd- förut-
sattes dessutom av mlat. waisda m. m.
(varav fra. guéde), ävensom av got.
*iuizdila, Gundermann ZfdW 8: 114.
På ett el. annat sätt sammanhänger väl
med dessa ord det likbetyd. lat. vitrum,
antagl. identiskt med det likaljudande
ordet för 'glas' (jfr vitriol), vilken se-
kundära betyd, i så fall beror på gla-
sets blåaktigt-gröna färg, som påminner
om växtens; möjl. också besl. med grek.
isatis. Formväxlingen måste åtminstone
delvis förklaras genom antagande av lån;
dock kan germ. *waida- ha utvecklats
ur *waizda- (se Falk-Torp s. 1343). —
Vejde brukades enl. Caesar av britanni-
erna att måla kroppen med; kanske
hade det samma användning hos vissa
germanstammar, av vilka enl. Tacitus
åtminstone harierna hade »tincta cor-
pora». Före indigon var vejde ett van-
ligt färgämne. Frön därav förekomma
i Osebergsskeppet.
Wejdenhielm, familjen., efter stam-
fadern Weidman (f 1709); alltså till-
hörande den vanliga typ av jämförelse-
vis yngre adelsnamn, där första leden
av det äldre namnet bibehållits med
tillägg av ett ord för 'hjälm', 'sköld'
o. d.; med avs. på -en- jfr Sweden-
borg: Swe d berg osv.
vejxel(trä osv.), Primus Mahaleb o.
i sht trät (skotten) därav, använt till
cigarrmunstycken o. d., från ty. weich-
sel, Prunus cerasus, moreli o. d., av
fhty. wihsela, motsv. (med avljud) mlty. I
wessel-, wisselbere; jfr, väl med analo- ^
giskt p, lty. dial. wispel(beren) o. d.
om olika slags körsbär; besl. med lat.
viscum, mistel, av mistelbären berett
lim, grek. ixös (av *uiks-), lim, fslav.
visn'a, körsbär. Se H. Schröder IF 17:
317, 22: 194. Det tyska namnet har
säkerl., med A. Götze Jahrb. f. d. klass.
Altert. 39: G7 f., äldst tillkommit det
inhemska fågelbärsträdet, Prunus avium,
o. syftar på det fågellim, som därav be-
redes (liksom f. ö. fallet är även med
det besl. lat. viscum).
vek, fsv. veker, som ger efter, böjlig,
mjuk, vek = isl. veikr, vek, svag, da.
veg, fsax. wék, fhty. weih (ty. wcich),
ags. wdc (eng. weak, med anslutning
till ags. vb. wcécan, försvaga); av germ.
Uvaika-, till vb. vika (se d. o.); egcntl.:
som viker undan; bildat som t. ex. blek
till germ. *b1ikan, glänsa, seg till germ.
*sigan, sjunka, vred till vrida osv. —
Härav: veka upp, fsv. vekia, motsv.
ty. erweichen osv.; ej att direkt jäm-
ställa med kausativet germ. *waikian,
böja (se under vika). — Inkoativum:
v ek na, påverkat av vek, fsv. vikna =
isl., no. (jämte no. veikna); jfr blekna,
fsv. blikna, till blek. — Den äldre be-
tyd, 'som viker undan, böjer sig' kvar-
lever i uttr. veka livet, veka ryg-
gen; ävensom i vissa ortnamn (se förf.
Sjön. under Veckeln, Vekmangen), motsv.
no. *Veik-, varvid, av brist på äldre for-
mer, det stundom är svårt att avgöra,
om ej i stället avljudsformen vik- före-
ligger. Den senare ingår i det icke
ovanliga gård- o. bynamnet Veka i
sydv. Sv., belägna på landtungor el. vid
åkrökar, samt i slottsn. Vegeholm Skå.,
vid den utefter sitt nedre lopp starkt
buktande Vegeån (se v. Friesen NoB 1:
109 f.).
veka, (i sht nordsv.) dialektord, vara
ostadig el. vankelmodig, vackla, i Ögtl.
även: undandraga sig (liksom i isl.),
ä. nsv. hveka ds., även: vicka, vanligt
under 15- o. 1600-t., 3'. fsv. hveka (Cod.
Ups. C 20 s. 310: krin(gh)om hweka),
ä. hvika — no. knika ds., isl. hvika,
undandraga sig, svikta m. m., nisl.:
vackla, vara villrådig, da. dial. hvege,
vackla, fara omkring; jämte adj. sv. dial.
(h)vekal, som sviktar av o. an, Vbtn,
vekare(pil)
1108
velnas
•i. nsv. hvekel, opålitlig, t. ex. L. Petri
Kr., no. kvikol, isl. hvikull, ä. da. hve-
;/( /, vartill da. vcegelsindct, vankelmodig
ä. nsv. hvekelsinnad, t. ex. 1544; av
en parallellrot med germ. hv- till vika,
vek osv.; med samma växling som i
vippa 1 , viska 1 o. visp 1 , 2.
[Veka, ortn., se under vek slutet.]
| v ek al, sv. dial., som sviktar av o.
an, se veka.]
vekare(pil), sv. dial., Salix pentandra,
även: veke n., vekker, jfr Linné 1747:
'Wekar Salix', motsv. el. besl. med (bl.
a.) y. fsv. viker, vikor, 'vimen', o. 1450,
samt med g av k: hall. vigra, vidja,
skån. vigor, vigra, vidja av pil, ä. da.
viger m. m., y. fsv. (från da.) vigrä
ackus. plur. (o. 1500); ett götaländskt-
danskt växtnamn (dock veterligen ej i
Ögtk), varifrån även eng. wicker, vide,
vidja, vidjekorg; till vika o. vek med
syftning på växtens böjliga o. mjuka
kvistar. Se Rietz s. 806, Liden NoB
1921 s. 4 f. (med litter. o. ytterligare
en del former). Ej med Hcsselman Sv.
stud. tillägn. Cederscbiöld s. 412 till
roten ui, fläta, binda, i vide o. vial.
veke = fsv. = da. vccge, från ml ty.
wéke = fbty. wiohha (ty. wieche), ags.
wéoca, -e; av germ. * weukan-, *weukön-;
möjl. en reduplicerad form: * we-wk-an.
Jfr, med germ. -kk-, mlty. wecke, ags.
wecca (eng. wick), veke, ty. dial. wicke,
det kring sländan virade garnet. Dun-
kelt är i i ags. wice, veke; jfr f. ö. mbty.
wiht ds., no. vik, garndocka. Väl till ie.
ueg, väva, i sanskr. vägurå, garn, nät
m. m., mir. figim, väver, osv., vartill
också mlty. wocke(n), spinnrock, även
om linet osv., som viras kring tenen
(ty. wocken), jfr även no. oke m., sam-
manfiltad massa, t. ex. av tråd o. d., av
germ. *wukan- (annorlunda om oke dock
Torp Et. Ordb. s. 473). Jfr Liden Stud.
s. 20 f., IF 19: 359 f. Se även veckla.
— NT 1526, Matt. 12: 20, har i stället
lin : 'linet som ryker skal han ey vth-
släckia' (gamla bibelövers.: wekan, Lut-
her: tocht). Andra, nu blott dial. beteck-
ningar för 'veke' äro: Ijustand(e), ösv.
dial., motsv. skå. tån(d)e o. da. tände, ljus-
brand, ljusskarn, ä. da. taande (även tan-
del, teendet), besl. med t ä n d a, i vissa dial.
(t. ex. Vätöm. Uppl.) Ijustånge (ombild-
ning av föreg.?) o. t justana (till tana,
fiber, tåga; besl. med tänja; se t a ni g).
Ty. dochl, veke, är et3rmol. = tåt, jfr
isl. pdltr, även: veke. I fhty. dessutom
querdar (se Kluge Et. Wb. under Koder)
o. charz(a) (vartill ty. kcrze, [vax]ljus;
se vax), det senare möjl. med Kluge
m. 11. lånat från lat. charta, papyrus
(jfr t. ex. ital. dial. papijo, veke, av lat.
papgrus, varav även eng. taper, (vax)-
ljus; med samma slags dissimilation
som i t. ex. litau. tdpalas = lat pöpu-
lus): med avs. på från romarna härrö-
rande belysningstermer jfr utom det
nämnda eng. taper got. Inkarn, ljus (av
lat. lucerna), o. under fackla. I som-
liga ty. dial. utgå beckningar för 'veke'
från betyd, 'sävmärg' o. d. Då olje-
lampor o. vax- el. talgljus hos germa-
nerna först blevo kända genom romarna,
saknar man f. ö. anledning att för ve-
ken antaga samgermanska benämningar.
[veklagan, se ve 1.]
velamsrot, sv. dial., se valeriana.
velig", dialektord (i sht i Götak, stun-
dom använt även av riksspråkstalande,
bl. a. hos Fröding), fjantig, våpig, m3Tcket
svag o. obeslutsam, jfr sbst. vel(a), svag
o. villrådig person (även i ösv. dial., våilu
m. m.), motsv. no. veil, bl. a.: svag, isl.
veill, svag, eländig, av *vc-heill, av den
privativa förstavelsen ve- i t. ex. fsv.
vcesal, olycklig (se f. ö. usel), o. adj.
hel (isl. heill). — Det ungef. likbetyd,
no. velen har annat ursprung.
Velinge, by o. sn i Vgtl., fsv. Vidh-
lunga; egentl.: Vidlungarnas by, till
ett *Vidhhmgcr, avlett av den allmänna
germ. personn. -stammen i fsv. Yidhulf,
fda. Yithger, ags. Wida, fty. Widhilo
osv.; jfr fda. ortn. Withlingernth, nu
Villingcrod, o. Videlingbech, nu Yillinge-
b&k. Se närmare förf. Ortn. på -inge
s. 166 o. under -inge.
velnas, välnas, dialektord, hoppas,
vänta, ställa sig in hos, gärna söka kar-
lar (om flickor), fsv. velnas, vilnas, hop-
pas = isl. vilnast, hoppas (även opers.),
jfr isl. vilna, göra till ugns fördel (fsv.
ovilna, hopplöshet, isl. vilnadr, hopp),
närmast till sbst. fsv., isl. vili, vilja,
önskan, åtrå, sinnelag, alltså av samma
velociped
1109
vend
slag som t. ex. hugna o. isl. pokknasi,
täckas (: pokki, mening, välbehag), ett
sekundärt o. relativt ungt bildningssätt ;
se f. ö. vilja 1, 2. — Av vilnas har i
olika dial. utvecklats velnas o. välnas;
jfr under väld o. väl k.
velociped, Aftonbl. 1869, Hellberg Ur
minnet 1870 s. G7 = da. vélocipede, ty.
velozipcd, från fra. vélocipede, ungt ord,
till lat. velöx, snabb, o. pes (genit. pe-
dis), fot (se pedal, fjät o. fot). — Väl
den enda svenska beteckningen under
1870-t. o. mycket allmän under 1880-t.,
då emellertid också bicykel började
användas, medan bruket av C3rkel blev
vanligt först under 1890-t.:s senare hälft.
Hos det yngre släktledet har cykel nu-
mera så gott som fullständigt undan-
trängt de tidigare benämningarna, av
vilka dock velociped alltjämt hållit
sig kvar (vid sidan av cykel) hos en
del av den äldre generationen: bicykel
synes däremot ha kommit nästan full-
ständigt ur bruk, åtm. i talspr. Jfr
Balck 1883: 'Meningarna (äro) här i lan-
det delade om fortskaffningsmedlet skall
heta »bicycle»' eller w velociped»'. För- i
kortningen cykel förekommer i litter.
åtm. 1891 (i 'Sport'); jfr fra. slangspr.
vélo, ävensom bil. — På samma sätt
har i da. vélocipede undanträngts av
cykle. — Härtill den skämts, bildningen
velociped an t, Sönd.-nisse 1869 (Gö-
teborg), använd även senare.
veläng, ett slags fint papper, urspr.
pergament, 1799, från fra. velin, avledn.
av ä. fra. vcel (fra. veau), kalv, av lat.
vitellus ds.; alltså egentl.: kalvskinn.
vem, som nom. åtm. i slutet av 1500-t.
= da. hvem; egentl. = fsv. dat. hve~m,
isl. hueim, ags. hvcém, hväm, (till fsv.
hva(r); se ho 1), väl motsv. fslav. cénu,
en instrumentalis på ie. -mi. En gam-
mal instrumentalkasus (med annat bild-
ningssätt) föreligger även i got. hvamma,
hvamme-h. — Utvecklingen från dat.
till nom. är av samma slag som i nsv.
(vard.) dom.
[vemm, sv. dial., kvick, rask, se un-
der Vi mm er by.]
[Vemmenhög, ortn. Skå., se Värn-
men hög.|
| vemod, se ve 2.]
1. ven, ett slags gräs, Agrostis, Spe-
gel 1712 = no. kvein, ä. da. hvene; jfr
meng. whin, säv; av germ. "hwainö-; i
övrigt dunkelt trots framställda tolk-
ningsförsök. Jfr Ven a.
2. ven, blodåder = ty. vene, av lat.
véna ds., om vars härledning se under
åder (slutet).
Ven, önamn, se följ.
Vena, ortn. i Ögtl. o. Kim. 1., fsv.
Hvéna, kan väl ej, såsom jag förmodat
Ark. 17: 77, utgå från ett samnord.
*Hvcdn- (= önamnet (H)ven) i vilket
fall man väntat ett fsv. *Hvä>na el.
* Hvcepna. Snarast ingår här i stället
det ovannämnda gräsnamnet ven el.
också sv. dial. (h)ven, sidländ mark,
vilka båda ord f. ö. av somliga, utan
närmare motivering, sammanställts; det
senare är väl i älla händelser alt för-
binda med lat. caennm, smuts, ciiiure,
stercus facere (av kuoi-), se H. Petersson
Zwei sprachl. Aufs. s. 60 o. i fråga om
den lat. formutvecklingen Walde under
caenum. — Även den gamla samman-
ställningen av önamnet (H)ven (fda.
i Hvelhen, isl. Hvedn) med grek. pétra,
klippa (i så fall av *k'J[etrCi), torde av
formella skäl vara oantaglig (jfr härtill
senast Persson Indog. Wortf. s. 273 n.).
vena, sydsv. dial., gråta, fsv. vena
(sik), jämra sig = isl. veina, da. dial.
vene, mlty. wénen, fhty. weinön (ty.
weinen), ags. wdnian, ett allmänt germ.
ord (dock ej i got.), av germ. *wainön.
Ej, såsom antagits, avlett av interj. ve
(1) ulan till en ljudhärmandc rot av
samma slag som el. identisk med den
i ty. winseln, kvida, jämra sig, dimin.
till fli ty. win(i)sön; jfr även ty. wim-
mern. Got. har däremot qainön (se
kvida o. under vina). — Härtill fsv.
venogher, jämmerfull (vartill avledn.
venga sik, liksom nödga till fsv. nö-
pogher osv.; se Kock Sv. ljudhist. 2: 245)
= got. wainags, eländig, olycklig, fhty.
wénag (tv. wenig, med den sekundära
betyd, 'liten, ringa', jfr till betyd. sv.
ynklig o. ynkligt liten), av germ. "wai-
naga-, varifrån det urgamla finska lån-
ordet vaina(j)a, avliden, död (Setälä
m. fl.).
vend, plur. ven der, folkslagsnamn,
V end el
1110
verk
motsv. fsv. vind, isl. vindr o. vinder
plur., fhty. winid (ty. wenden plur.),
ags. vinedas plur., Tacitus: veneli plur.,
Plinius: vendi; av trots framställda tolk-
ningsförslag okänd härledning (jfr förf.
Etymol. Bemerk. s. IX). Från tidigt
urgerm. * WeneÖ- kommer det linska lån-
ordet Venät (Yenää, Venäjä) som be-
teckning för Hyssland. Om Vewfes i
den svenska konungatiteln se under gö ti.
Vendel, se Vän del.
veneration, ytterst av lat. veneratio
(genit. -anis), dyrkan o. d., till vene-
räri, dyrka, avledn. av venns (genit.
veneris), behag, kärlek (se vän 2); alltså
egentl.: visa kärlek el. tillgivenhet. Jfrfölj.
venerisk = ty. venerisch, en germa-
niserande bildning till lat. venereus,
hörande till Venus, kärleksgudinna =
venns, behag osv. (se föreg.).
Wennerberg", familjen., se Vänern.
Venngarn, gårdn., Uppl., fsv. Vina-
garn, ett av de många ortnamnen på
-garn (se Garn), med första leden san-
nol. till fsv. vin, ängs- el. betesmark
(se Vä ne).
ventil, 1764 = ty., av mlat. ventile,
till lat. ventus, vind; se följ.
ventilera, lufta, vädra, dryfta, i betyd,
'(noggrant) överväga' 1739, 'debattera'
t. ex. fru Lenngren = ty. ventilieren,
lufta, noggrant överväga, från fra. ven-
tiler, lufta, vädra, uppskatta, värdera,
av lat. veniiläre, egentl.: utsätta för
vinden (jfr vanna), till ventus, vind.
Wenzel, personn., från ty. (där även
om knekten i kortspel), från slav. spr.,
t. ex. ry. Venccslav, till ry. vjenec, krans,
o. slava, ära (se slav 1). De slav. nam-
nen på -slav motsvara till sin urspr.
innebörd de f. ö. besläktade germ. nam-
nen på *Hlupa- osv. (se L ud vig), även-
som de på *Hröp-, egentl.: berömmelse
(se Robert, Rolf osv.).
vepa, sv. dial., tunt täcke, filt, även:
veipa, segel, även i lägre slangspr. i
betyd, 'rock', fsv. vepa, tunt täcke, kappa
= isl. veipa, ett slags huvudkläde, av
urnord. *waipön; i isl. även veipr; jfr
finska lånordet vaippa, tunt täcke, kappa,
av germ. *waipa- = isl. veipr, huvud-
duk, formellt = got. waips, krans; även-
som sv. dial. vepa, svepa, no. veipa ds.,
mhty. iveifen, svänga, osv., av en vari-
ant till roten i veva (se d. o.); jfr även
svepa. — Om ett annat i det lägre
slangspr. kvarlevan de gammalt nord.
ord se skör.
Vera, kvinnon., från ryskan; egentl.:
tro (sbst), fslav. véra, av samma indoer.
stam ner som i lat. vems, sann, o. de
under allvar anförda orden; jfr även
under vårdtecken. Alltså av samma
slag som de ryska kvinnonamnen med
betyd, 'hopp' (na-dezda = Runebergs
Nadeschda) o. 'kärlek' (ljuböv\ besl.
med ljuv).
[v era, sv. dial., sippa, se under det
ej besl. ves ]
veranda, Gosselman 1833: verandas
plur. (om uti. förh.), Oscar II 1868, om
sv. förh. vanligt egentl. först på 1880-t.
= ty., eng. = fra. veranda, från portug.
varanda, span. barand(r)a; omstritt;
enl. somliga egentl. ett indiskt ord.
verb, Moberg 1815, plur. verber dock
tidigare; förr liksom ofta ännu i stället
den lat. formen = ty. verb = fra. verbe,
av lat. verbum, som gramm. term. hos
Cicero, egentl.: ord, nära besl. el. et}-
mol. identiskt med ord. Jfr verv.
verbena, en trädgårdsväxt, R. Olai
1578, av lat. verbena, av ie. *uerbes-nä,
besl. med lat. verbera plur., spön, ver-
beräre, slå med spön.
verda, från ty. iverdal, vem där? —
Nu uttalat verdå, men av Rellman vérda,
det senare (ver-, vär'-) hos Weste 1807
o. Dalin 1853 ställt i första rummet.
verifikat(ion), jfr fra. vérification, till
verifi(c)era, (medelst bifogade hand-
lingar) bekräfta el. best3Trka, jfr fra.
vérifier, nylat. bildningar till lat. venis,
sann (se Vera), o. facere, göra (se facit,
factu m).
veritabel, av fra. véritable, verklig,
äkta, sann, lärd bildning till vérité, san-
ning, av lat. veritas ds., till venis, sann
(se Vera).
verk, värk n„ fsv. vcerk, verk, gär-
ning, arbete, även konkret: byggnad,
inrättning — isl. verk, da. invrk, fsax.
werk, fhty. wer(a)h, iverc (ty. iverk),
ags. weorc, även : möda, smärta (eng.
ivork), av germ. "werka- = ie. *uergo-
i grek. érgon, dial. även vcrgon, verk,
verk
1111
Verner
arbete (jfr energi), i avljudsförh. till
•armen, gorc, arbete; besl. med avest.
vdWzyem, vei kar, fir. fairged, gjorde, osv.,
ävensom enl. somliga med lat.-kelt. per-
sonnamnet Yergilius; sef. ö. orka, virka,
värk 2, yrka, yrke ävensom lånorden
Sch ub er t, organ, orgel o. örgie. Enl.
Meringer IF 17: 153 f. skulle roten
uerg urspr. ha använts om vävning,
stickning o. d., jfr bl. a. ty. wcrg (av
fhty. werih, werc), blånor, o. är möjl.
identisk med den (med velart g) i lat.
vergo, böjer sig; egentl.: vrida o. d., jfr
Walde under vergo o. Karsten Germ.-
finn. Lebnw.-stud. s. 176 f; dock osäkert,
varom Marstränder IF 22: 333. — Om
förh. till finska verka, fint yllet3rg, se
K. B. Wiklund IF 38: 69 (med Utter.)
o. senare Karsten Fragen aus dem
Gebiete der germ.-finn. Beruhr. s. 13.
— I en mängd sammans. från t}', med
grundbetyd, av material till bear-
betning t. ex. grå-, pälsverk, tåg-
verk (jämte det inhemska tågvirke),
jfr (vard.) rökverk, materialier till
rökning; el. resultatet av en verk-
samhet (numera ofta med förbleknad
betyd.) t. ex. fack-, flät-, galler-,
urverk, jfr ä. nsv. ruteverk, infattning
i rutor (å handarbete), med fullständig
förlust av grundbetyd, i lövverk; el.
inrättning för olika slags arbete
t. ex. berg-, gas-, salt-, sågverk,
stundom väl inhemskt såsom i vatten-
verk, fsv. vatnveerk. I svenskan dock
ofta -bruk, där ty. har -werk, t. ex.
glas-, järn-, tegelbruk (motsv. da.
-vicrk); jfr även murbruk, men ty.
mauerwerk. — Gå till verket, sätta
i verket, vara i verket osv., vanl.
med motsvar. i da., efter ty. zu werke
gehen, ins werk selzen, im werke sein;
jfr ä. nsv. gå Ull verka, t. ex. Gustaf
I:s reg., O. v. Dalin. — Sätta kronan
på verket, motsv. i da., jfr ty. es selzt
a l lem die krone auf. — Ve r k et pri sa r
mästaren, efter Jesu Syr. 9: 24. —
Verkmästare, i modern betyd, från
ty. werkmeister; under 15- o. 1600-t.
bl. a. 'hantverkare, arbetare' ävensom
under 1600-t. om vid fortifikationen
anställda 'konduktörer* (också vallmås-
lare m. m.); fsv. vcerkmeestare, skrå-
föreståndare, från ml ty. werkméster. —
Verkstad, y. fsv. vcerkstadher = ä. da.
verksted, efter mit}', werkstede. — Verk-
tyg, se tyg. — Jfr följ.
verka, fsv. vcerka, göra, utöva, verka,
bearbeta (jfr Mellins bibelövers. Es. 19:
9: 'de som werka häckladt lin', även-
som skå. dial. värka (ihop), spinna o.
väva) — isl. verka, förfärdiga, mlty.
werken, verka, åstadkomma, förfärdiga,
väva, brodera, smida, knåda, fhty.
werkön, av germ. *werkö~n; avledn. av
verk (såsom orda av ord osv.). I
da. i stället virke = virka. Avljuds-
form : orka o. yrka.
vermiceller plur., Gosselman 1830
(om uti. förh.), Åkerman Kem. techn.
1832, ytterst av ital. vermicelli, egentl.:
små maskar (på grund av mackaroner-
nas form), dimin. till ital. verme, av
lat. vermis, mask (urbesl. med orm; jfr
ver m u t).
vermut, Bröl.-besv. ihugk. (uppräknat
jämte anis, kanel, akvavit o. d.), om
dryck t. ex. Levertin 1883 (om uti. förh.)
= da., från ty. wermut, Artemisia absin-
thium, av fhty. vermuola (wor-) = mlty.
wermöde (u)or-), ags. wer(e)möd (eng.
ivormivood, ombildning); väl till germ.
*werm- som avljudsform till *wurm-,
mask (= sv. orm): örten användes bl. a.
som medel mot mask. Jfr malört. —
Ett slags vermutvin användes enl. den
grekiske läkaren Anthimus bland ger-
maner redan under 500-talet.
verna, sv. dial., bromslarv el. knuta
i huden förorsakad av sådan; jfr fsv.
vimabora (-//-), -/ni/, da. dial. vce(r)ne,
eng. dial. wornil, no. vere m. o. sv. dial.
vare, ävensom fhty. werna, werra, åder-
knuta, ty. dial. wern, liten böld i ögon-
locket, werr, larv, mask (ty. werre, ett
slags syrsa); f. ö. besl. med lat. varus,
ansiktsfinne, litau. viras, finne i fläsk.
Grundbetyd, ärsäkerl. 'liten upphöjning'
el. dyl. (varur sekundärt: larv som or-
sakar sådan i huden), o. orden äro så-
lunda avlägset besl. även med vårta
osv. Med orätt föres däremot lat. va-
rus av Walde m. fl. samman med ver-
mis, mask, som hor till den bekanta
roten ner, slingra sig o. d. (se orm).
Verner, personn., från ty. Werner, av
vernissag-o
1112
Veselången
fhty. Wer(i)nheri, till sbst. här; alltså
med samma senare led som Walter
ävensom Gunnar, Hägnar osv.
vernissage, jfr vernissagedag Söder-
hjelm 11)00, av fra. =, till vb. vernir,
fernissa, lackera, jfr sbst. vernis, fer-
nissa (se d. o.).
vers = fsv. m., f.? o. n.: vers, vers-
par, strof, underavdelning av sång el.
psalm i bibeln, liturgiskt använd kort
text = isl., da., mlty. vers n., i fhty.
m., n., t}', m., ags. fers n., fra. vers (varav
eng. vase), av lat. vcrsiis m. (genit. -ös),
rad, vers, sång, vändning, det senare
grundbetydelsen, till participstammen
vers- i vcrlere, vända (urbesl. med varda ;
jfr följ., diverse, konversera, per-
vers, revers, verserad, version,
vertikal). Med samma betyd. -utveck-
ling som i strof o. no. vend, vendsl,
versrad, till venda. — Ett inhemskt ord
är isl. visa, vers, strof, visuord, versrad
(se visa 1).
versal, boktr., stor bokstav, majuskel,
O. Petri o. 1525, förr även versalie, efter
ty. versalie, till vers med syftning därpå
att de nyttjas i versradernas början. —
Även som adj. om bokstäver, t. ex.
Wallenius 1682.
verserad, efter fra. versé, bevandrad
(i ngt), till lat. versäri, egentl.: vända
sig omkring, till part. -stammen vers-
(se vers), alltså med ungef. samma
betyd. -utveckling som i sv. bevandrad
(efter ty. bewandert), egentl.: som vand-
rat (mycket) omkring, el. ty. gewandt,
skicklig, egentl. particip till vända.
version = ty., från fra. =, av lat.
versio (genit. -önis), egentl.: vändning;
se vers.
vertikal = ty. = fra. verlical, av
nlat. verlicälis, till vertex (genit. -icis),
hjässa (egentl.: hårvirvel; till vertere,
vrida, vända); alltså: utgående från
hjässan, dvs. som har sin riktning be-
stämd av en stående ställning.
verv, kändes främmande ännu på
1840-t. ; kursiveras av Knorring 1843,
å ett annat ställe hos samma förf.: 'ännu
mera andakt (verve)'; saknas hos Dalin
1853 = ty., från fra. verve, hänförelse,
'schwung', förr även: tal, hänfört tal,
vanl. härlett av lat. verbum, ord (se verb).
ves, vis f., sv. dial., sippa, i sammans.
blå- o. vitves, Linné 1755: blåves (från
Vrml.), jfr no. vejs, vis(e), vissel, da.
hvidvisse, ävensom bohusl. visil, Par-
nassia palustris. Möjl. besl. med ags.
ivise f., växt, planta = no. visa, skott,
grodd, jfr no. vise m., blomma på trä,
isl. visir, topp på växt, sv. o. da. dial.
vise ds.; väl rotbesl. med viska 1 (jfr
till betyd, vippa i bl om vipp a). —
Däremot ej att förbinda med sv. dial. vcra,
sippa, även: vina, Linné 1745: blåveror,
sv. dial. blå-, vitviring jämte -verv, Linné
1741 : hviiverv; jfr(?) ä. nsv. vedreros om
Ancmone hortensis. — I no. o. da. även
med former på -ved, -vej.
vesa, sv. dial., dy, gyttja; även vojsa
Blek., vaiså Gotl. = isl. veisa, pol,
sump, i no. även: gyttja, da. dial. vejs,
gyttjebotten, ffris. ags. wdse, smuts,
gyttja, av germ. *waisön, i avljudsförh.
till fhty. ivisa, äng (ty. iviese), o. k-
avledn. lty. wische (av *u>iskö); f. ö.
sammanställt med sanskr. vesati, flyter
i sär, lat. virus, gift, kymr. gwg, vätska
(av * uciso-), osv. (varom under vessla);
stundom även med stammen i Vese-
lången o. Viskan (se dock d. o.). Lett.
wisle, duggregn, kan höra till en bas
ucis- el. ueik-.
Veselången, sjö i Vgtl. o. Hall., fsv.
Visulanger (i uisulangi dat. VGL IV), av
genit. sg. till fsv. *Visa, ett äldre namn
på Viskan, som flyter genom sjön ==
ä. sv. Vesan (enl. uppgift från orten) o.
langer, lång, liksom Sävelången^fsv.
Scvvulanger av fsv. ånamnet Sceva, Am-
melången av fsv. ånamnet *Ama i
Amoqvcern osv.; alltså egentl. 'Viskans,
Sävans (osv.) långsjö'. Till en germ.
stam wis- som uppträder i en mängd
andra namn på nordiska sjöar o. vatten-
drag, t. ex. Vismen, sjö i Vrml., av ie.*
roten uis, vara livlig, verksam, rörlig,
i t. ex. sanskr. vis-, vara verksam, ivrig;
alltså med samma grundbetyd, som kelt.
flodn. Isära (= ty. Iser), trak. Islros:
sanskr. isiräs, verksam, hurtig, rörlig,
el. sanskr. jTri-, ström o. d.ijird-, rask,
munter (enl. somliga är dock Isära sna-
rast icke av indoeur. ursprung); se f. ö.
Viskan, viska 1, visp samt förf. Sjön.
1: 701 f. (vissa där upptagna belägg av
vesir
1113
vestibul
denna rot äro rätt osäkra); jfr dock
även under vesa. En formellt identisk
flodnamnstam ingår också i fkelt. Yi-
surgis, Weser, Visera, Werra, m. fl.; av
somliga förda till en ie. rot u/s, flyta;
dock mycket osäkert.
[Vesene, ortn., se under Vä ne.]
vesir el. visir, turkisk minister =
ty. wesir, fra. vizir osv., av arab. ivazir,
i sin tur från pehlevi vieir, domare.
vesper, afton messa, afton = ty. osv.,
av lat. vesper, vespera, afton = grek.
(h)ésperos, (h)espéra ds. (jfr sv. Hespe-
ricn, hesperisk); väl besl. med vä-
ster (se d. o.) o. jfr f. ö. senast H.
Petersson Heterokl. s. 231 f.
vessla (även uttal, vässla ; med -ä-
snarast från uppl. dial.), ä. nsv. vessla
Lex. Linc. 1640, vissla, väsel, plur. vis-
lama Spegel 1(585, fsv. visla = isl. -visla,
ä. da. vw.slc, da. vasel, mlty. wesele, fhty.
wisala (ty. iviesel), ags. ivcs(u)le (eng.
weascl); jfr sydty. dial. wies. I ä. nsv.
dessutom det från ty. lånade visel 1557;
jfr möjl. även vislarna ovan. Av om-
stridd härledning. Kanske uppkallad efter
sina stinkkörtlar, o. med denna förut-
sättning förd dels till lat. visio, vissio,
bl. a. 'stank', o. dels till lat. virus, gift,
stank (av *ufs-), grek. Tös, gift (av *uis-),
sanskr. visdm ds., osv. (se vesa), jfr
även sanskr. visrå-, luktande, samt un-
der b i son. Grundbetyd, 'stank' såväl i
lat. virus som vissio är emellertid se-
kundär, oavsett vilken mening man
hyser om dessa ords ctymologiska för-
historia. Som vesslan i flera länder
betraktas som ett giftigt djur, kunde
dock sammanställningen med virus osv.
uppehållas under antagande av denna
senare grundbetyd. för ordet. — I de
romanska spr. har den närbesläktade
illern regelbundet fått sitt namn efter
sin lukt; jfr fra. voisson till det nyss
nämnda lat. vissio, stank, fra. pulois till
lat. pulére, lukta illa (se futtig), span.
hediondo av ' foetibundus till lat. foetere,
stinka, osv. Jfr senast (dock delvis an-
norlunda) Ricgler WuS 4: 219 med lit-
teratur o. referat av andra förslagsme-
ningar. Den där ej omnämnda äldre
sammanställningen med grek. aiélouros,
ail-, katt, katta (Schrader m. ti ), är av
flera skäl föga sannolik. — Namnet på
detta lilla fruktade o. av allahanda vid-
skepliga föreställningar omgivna djur
(se t. ex. Feilberg under vcesel 2 o. Sv.
lm. Bih. I. 3: 43: 'vislan må ej hatas')
har i en mängd språk blivit tabu o.
ersättes med olika smeksamma beteck-
ningar, t. ex. sv. dial. lilla snälla, snabba
el. jungfru, da. den konne, bruden, gnid-
brud, kongedalter, ty jungferehen, lniihm-
lein, eng. fairy, pretty lady, fra. beletle (till
bel, vacker), ital. donnola, ngrek. nym-
phita (jfr nymf), bulgar, kadu'nka (till
kaduna, turkinna), jfr zigen. bori, brud
o. mård. Betecknande är att ben av
vessla anträffats i en trolldosa från 1300
— 1100 f. Kr., Magiehoj Själland (Schnitt-
ger Fatab. 1912 s. 104). Dess skinn o.
ben ha in i senare tid brukats som
läkemedel för husdjur. Jfr under björn,
ekorre, Jöns (Jösse), lo eke, nalle,
orm, skata, spindel 1, sutare, varg,
ål 1. — Ett gammalt namn på vesslan
är även grundordet till hermelin,
med motsvar. i litau.; se d. o. Speciellt
nordiskt är däremot lek att.
vestal = fra. vestale osv., av lat. ve-
stälis; till Vesla, den husliga härdens
gudinna, kanske snarast till ie. roten
nes, vara, uppehålla sig, i sanskr. vdsali,
bor, osv. o. sv. vb. vara; se Vist. Den
gamla sammanställningen med att. -grek.
(h)eslia, härd, är numera omstridd. Lit-
teratur hos Walde2, vartill kan läggas
(Osthoff-)Fehrle KZ 45: 83 (: ie. uedh,
gifta sig, hemföra en brud, föra; i så
fall möjl. av grek. ursprung). — Iro-
niskt om glädjeflickor, t. ex. Bellman
(om Ulla Winblad), A. M. Lenngren,
efter fra. vestale i samma anv.
vestibul, Hvasser 1852, V. Bydberg
1856, 1859 (i senare uppl. i st. förhall,
-sal, -sluga) = ty., av fra. veslibule ( jfr
dock nedan), av lat. vestibulum, förgård.
Sannol. sammansatt med stabulum, bo-
ning, stall m. m. (se under stall).
Första leden är mycket omstridd; se
litteraturen hos Walde2, vartill senare
Persson Zfvergl. Sprachf. 48: 133 (: pre-
fixet ve-, i sär, egen ti.: från huset, sla-
bulum, avskild plats) o. II. Jacobsohn
(se Glotta 5: 337). — Åtm. förr stun-
dom uttalat vestibyl, såsom ännu i finnl.
veta
1114
veterinär
Hos vissa förf. t. ex. V. Rydberg (i Siste
Ath.) kan ordet betraktas som en direkt
överflyttning av det lat. ordet.
veta = y. fsv., av ä. vita (ipf. visse,
kvar i dalm., sedan viste med analogiskt
/ ss. i ty.), se till, erfara, veta, känna
= isl. ds. = da. vide, got., fsax., ags.
witan (jfr eng. to wit, nämligen, av ags.
gerund. lö witanne), fhty. wizzan (ty.
wissen), ett preterito-presentiskt verb
med urspr. perfektbetyd, av presens,
germ. kwait :got. h>«/7, fsax. wéf, fhty.
//'c/: (ty. weiss), ags. iud£ (ä. eng. wot),
isl. w/7, fsv., sv. vet, osv. = ie. *uoida :
san skr. ueda, jag vet (se Ve da), grek.
oida (av *uoid-) ds. (jfr historia), egentl.:
jag bar sett, motsv. lat. indi (av "uoid-l)
i denna senare betyd., till grek. eidon,
såg (jfr idol, idyll), aor. inf. ideln
(jfr idé), fslav. videti, se, lat. videre,
se (jfr revidera, vidimera, vision),
varav ital. vcdere (se belvedär, ve-
dett) o. fra. voir (jfr vy); med molsvar.
även i kelt., balt. o. armen. spr. ; se f. ö.
vetta. Jfr till betyd. -utvecklingen av
pres. vet under lära. — Kausativum:
germ. *waitian : fhty. weizzen, lata veta,
isl. veita, utföra, hjälpa (egentl.: visa),
fsv. veta, låta erfara, giva, låta få, be-
vilja (jfr vålveta) = san skr. veddijati,
låter veta, tillkännagiver, meddelar. —
Det numera blott vard. sup. vist före-
kommer redan i fsv. (jämte vitit, vilat
= sv. vetat). — Veta hut, se hut. —
Veta vad klockan har slagi t, motsv.
i ty. — Det vete fåglarna, kanske
eufemism för fan el. möjl. för att und-
vika Guds namn; jfr ty. das mag der
kiickuck wissen o. Aristophanes Fåg-
larne 520: 'Då svor ej heller en mänska
vid Gud, men vid fåglarna svuro de
alla' (cofivvé r' ovdzig ävdgömcov röre
deöv, dAA' ogvidag äjravrsg); men å
andra sidan även 600 — 601: 'man säger
ju sålunda allmänt: »Nu känner ej nå-
gon min skatt, var han finnes, om icke
måhända en fågel»' (. . Ovödg olbev töv
dtjfjavgöv rov éjuöv, jtåt]v el ng do'
OQvig). — Jfr f. ö. vett, vetta, vis,
visa, viss, vite.
Veta, ortn. Ögtl. = fsv.; sannol. plur.
till ett i fsv. ej uppvisat "vet = isl.
veit f., avloppsdike, trång väg, no.: djup
skåra i bjälke, jfr isl., no. veita ungef.
ds., avljudsform till isl. vila = vetta.
Jfr till bildningen Grava, Gryta,
T veta, Vreta osv. o. f. ö. led, väg,
riktning: germ. *lipan, gå, stång:
germ. steng i stinga, vret : germ. *wrl-
tan osv.
vete, fsv. hvete = isl. hveiti, da. hvede
n., motsv. got. liwaileis, fsax. hwéti,
flit}'. (h)weiz(z)i (-ss-), mhty. weizze
(-ss) o. iveilze (med växlingen av fri-
kativa o. affrikata på grund av /-stams-
böjningen; ty. weizen), ags. hwcéte (eng.
wheat) m., av germ. *hwaitia-, i av-
ljudsförh. till "bunta- (= adj. vit), efter
det vita mjölet; jfr sv. dial. vlle, vete
= meng. white. Utomgerm. motsvarig-
heter saknas (litau. kwélys är lån från
germ.), men ordet är att döma av for-
men urgammalt. Ord för 'vit' ingå
även i de kelt. o. alban. uttrycken för
'vete'. Någon samindoeuropeisk benäm-
ning för detta sädesslag har ej uppvi-
sats. Fynd av vetekorn ha emellertid
gjorts från den nordiska stenålderns
tidigare skeden. — I vissa trakter av
'lyskland o. England kallas vete även
korn (resp. corn, egentl.: säd i allm. <:
sädeskorn), därför att det där är det
viktigaste el. allmännaste sädesslaget;
likartade fall se f. ö. under korn. —
Jfr Vetlanda.
vetenskap, på 1600-t. (t. ex. Gustaf II
Adolf) o. 1700-t. (t. ex. Dalins Arg.)
även: kunskap, vetande, dessutom: vet-
skap (t. ex. Peringskiöld) = da. viden-
skab, från Ity. wclenskap = ty. ivissen-
schaft, till den substantiverade infin.,
ml ty. wcten(t) osv. — I bet\rd. 'veten-
skap' i ä. nsv. också vetskap, t. ex. Ar-
vidi, i betyd, 'vetande, kunskap' även
velcnhet, från mlty. welenheit.
veteran, Serenius 1734 = ty. = fra.
veteran, av lat. veteränus, gammal sol-
dat, gammal, till velns (genit. -eris),
gammal (se vädur o. följ.).
veterinär, sbst., 1795; 1788: veteri-
nair-adjuncl, jfr I. Erici o. 1645: 'fää-doc-
tores (veterinarii)' = ty. veterinär, fra.
vétérinaire osv., av lat. veterinärius,
djur-, hästläkarc (Colum.), som hör till
djurläkarevetenskap (Colum.), som hör
till boskapen, jfr adj. veterinus, till ve-
veterlig
1115
vettvilling"
tus (genit. -eris), gammal = grek. étos,
år, alltså egentl. om ung boskap (född
under året), varom se det besl. vädur.
— Ordet kom knappast mera allmänt i
bruk förrän efter Veterinärinrättningens
grundläggning 1819. Det upptages ej
hos Weste 1807, o. Conv.-lex. 1826 har
ännu veterinär ius; bland allmogen ännu
i senaste tid i stället djurläkare, fädok-
tor. — I sv. dial., t. ex. västg., i stället
stundom genom folketymologisk omtyd-
ning jurist (djurist).
veterlig, fsv. viterliker, känd, be-
kant = ä. da. vilterlig; till vitter
(egentl.: som vet). Härav även fsv.
viterliker, förståndig.
Vetlanda Smål., fsv. Hvételanda, soc-
ken o. gammalt tingställe, till vete, så-
som det vanliga Råglanda, fsv. Rogh-
landa, till råg. Däremot finnes, åtm.
numera, intet lijugg- el. Kornlanda, ej
heller Havrelanda (men däremot Hav-
ralgcke, Havregärde o. d.). — Namnet
Vetlanda har sålunda icke, såsom i
äldre litteratur stundom uppgivits, nå-
got att skaffa med ett f. ö. icke uppvi-
sat Vitala (de gamla 'Viternas' huvud-
stad), som här förut skulle ha varit be-
läget. De »stenlagda gator», som man
påträffat i Vetlanda samhälle, äro en-
dast lämningar av förstörda fornminnen,
varav hela nejden varit översållad (jfr
C. E. Nordenskjöld Medd. från N. Smål.
fornm.-förcn. 3: 41, 1914).
veto = ty. n., av lat. veto, jag för-
bjuder (av ej säkert fastställd härled-
ning).
vetskap, se -skap.
vett, sv. dial. o. ä. nsv. även vet, fsv.
vert, äldre vit, vetande, vetskap, förstånd,
vett, sinne = i s 1 . , ungef. ds., da. vid,
av urnord. *wita-; jämte gcrm. "witja-
n.: got. unwiti, okunnighet, oförstånd,
fsax. giwitt, fhty. ivizzi, vetande, förstånd,
ags. (ge)unll, förstånd, besinning (eng.
wit, förstånd); en tredje bildning av
stammen wit- se vits; till "witan =
veta. Jfr vitsord o. vettvilling.
— Betyd, 'vetskap' kvarlever i uttr.
med vett och vilja, fsv. mcedh vit
<>k vilia, motsv. da. med vidende og vilje,
ty. mit wissen und willen; bokstavsrim-
mande uttr. av samma slag som med
hull och hår. — Med avs. på växl.
vett o. dial. vet jfr bett, grepp, skepp
osv.
vetta, fsv. vita = isl., i de nord. forn-
spr. samma ord som vita (= veta) o.
med samma böjning som detta, t. ex.
fsv. wiste til, vette åt, Bib. 1541: som
weet ålt öknenne, dvs. 'vetter'; Girs 1627
har ipf. vette. Allra äldst förelåg dock
i germ. spr. för 'vetta' en särskild bild-
ning "witén = got. witan (ipf. witaida),
se på ngt, iakttaga, bevaka m. m., ags.
béwitian, betrakta m. m., fhty. giwizzén,
ge akt på, bevarad i isl. part. vitadr,
iakttagen, bestämd; egentl. 'se åt' o. =
lat. videre, se, grek. idein ds. (av uid-),
fslav. vidéti ds., osv.; med samma be-
tyd.-utveckling: 'se åt' > 'vetta' som i
t. ex. ty. sehen nach, eng. look upon,
lat. spectare ad, in, grek. blépein prös
m. fl. Samma avljudsstadium uppträ-
der i ett kontinentalgerm. ord för 'lag
(gesetz)': got. wilöfi, ffrank. wilut, fhty.
wizzöd, väl egentl.: det som bör iakt-
tagas; möjl. också i urnord. witadah(a)-
laiban, Tune, som dock kan tolkas på
andra sätt. Andra från 'se' utvecklade
betydelser se vite, vittja. — Härtill
avljudsformen isl. veit, avloppsdike m. m. ;
se Veta.
vette el. vätte, sjömärke, kummel,
Spegel 1712 (uvetar), Oedman Bah. 1746
(: Wetar), Sahlstedt 1773 (: wete), Weste
1807 (: wette); lockfågel, jfr Fischerström
1779 (: Vettare); sv. dial. även: ttöte på
nät = isl. viti, tecken, vårdkas, jfr
veÖrviti, väderflöjel, no. vite, flöte på
nät, vårdkase, da. vede, sjömärke (se
f. ö. Landvetter), av urnord. "wilan-
m., nomen agentis till vb. "witan i be-
tyd, 'visa, angiva' o. sålunda identiskt
med t. ex. sv. dial. dagvete, tupp, egentl.:
dagförkunnare; jfr även ags. geivita (osv.),
vittne (se vittne); jfr f. ö. veta, vetta.
— Med avs. på växlingen -ett- o. -et- jfr
under hetta 1.
[Wetter, Wetterberg, Wetter-
lund, familjen., se Vättern. |
vettvilling, fsv. vitvillinger (o. -inge),
till ve tt; kunde f. ö. fattas som avledn.
av vb. villa, förvilla, o. sålunda en av
de sällsynta fsv. deverbativa bildningar
på -ing', som beteckna personer o. ha
1116
vi
passiv betyd, (jfr inföding); snarast
dock direkt avlett av grundordet till
villa: fsv. vilder (stam: vill-), vill, ga-
len sv. vill, liksom ösv. dial. villing,
byting, fsv. villinger, vettvilling = no.
villing.
vev, t. ex. Schroderns 1037, motsv.
sv. dial. vaiv m., trävred, no. veiv f.,
svängel, isl. vcif f., simfot på säl; i av-
Ijudsförh. till germ. 'ivifait, svinga (se
följ.)j vartill även vb. veva (Uvaibian).
Vev o. veva äro sålunda parallellbild-
ningar, såsom t. ex. isl. leid, väg (sv.
led) o. vb. leida (sv. leda) till UÖa, gå,
osv.
1. veva, veckla, linda, t. ex. 1603
(vecffua oss utliu, dvs. reda oss ur) =
isl. veifa, svinga, kasta, got. biwaibjan,
svepa omkring, fbty. ziweibjan, strö isär,
mhty. weifen, svinga, ags. wcefan, om-
vira; i avljudsförh. (möjl. bildning på
-eiö) till mhty. wifen, svinga, slingra,
isl. vifa i uttr. koma vifandi (dvs. till-
fälligtvis), sv. dial. viva, slänga, vifta,
vartill avljndsbildningen vev (se d. o.).
Germ. *waibon: fhty. iveibön, sväva hit
o. dit, ags. wåfian, svänga. Till ie. uip
i sanskr. vepate, darrar, bävar, osv. (jfr
en likartad betyd. -skiftning under viska
1 slutet). Se f. ö. vev, veva 2, vifta
ävensom under v i v. — ■ En variantrot
germ. wip föreligger i sv. dial. repa,
vcipa, svepa (se vepa). En annan pa-
rallellrot med en mängd likbetyd, avlägg
är germ- wcb i väva.
2. veva, i uttr. i samma veva, i
den vevan, t. ex. Columbus Ordesk.,
jfr Freese 1726: 'en farlig wefwa', sv.
dial. veva, vcira (Jämtl.), ofta med bi-
betyd.: brådska, stök; till föreg.
vevling-, sjöt.: (med halvstek fäst)
tvärlina över vanten, 1637: ve/Jling =
da., från boll. wcveling; till vevla, förse
med vevlingar — nilty. wcvelen, göra
inslag i väv = no. vevla, vira omkring,
osv., iterativbildning på -/ till väva (se
d. o.). Jfr vant : vinda.
whisky, se visky; whist, se vist.
1. Vi, -vi, i många fall = fsv. Vi,
-vi (båda huvudsakl. i östra Sverige), i
t. ex. Vifolka (se d. o.) el. Frösvi, nu
Frös vi k Ögtl. (till gudan. Frö), Ilcer-
navi, nu H ser ne vi, o. Hicernavi, nu
J är ne vi, Ögtl. (enl. M. Oisen Hsernavi,
O. Lundberg o. H. Sperber Härnevi till
fsv. *Hcern, motsv. isl. Hprn el., enl.
Sperber, Horn, binamn till Freja; jfr
dock Lindroth NoB 3: 57 f.), nsv. Lock-
nevi (se d. o.), fsv. Ncerdhcevi, nu Na-
lavi Nke (se Njord), fsv. Odhinsvi, nii
Odens vi Nke (se Oden), nsv. Skedevi,
Skövde (se d. o.), fsv. Thorsvi, nu
Tors vi Uppl. (se Tor), fsv. Ullavi, nu
U lie vid (se Ull), fsv. Vrindavi, mi
Vrinnevid Ögtl. (till isl. gudinnen.
(V)rindr, genit. (V)rindar, Bråte Ark.
29: 109 f., O. Lundberg NoB 1: 49 f.),
fsv. Viskcelf, nu Vissgärde Uppl. (se
Skälf); osv. — Av ett vi n., belig plats,
offerplats, en i böjningen uppkommen
växelform till isl. vé ds. (se Vä, Väse),
motsv. fda. vi (i ortn.), fsax. wih ds.,
ags. wéoh, wig, gudabild; substantive-
ring av got. adj. weihs, helig, fsax.,
fhty. wih (kvar i ty. Weihnachten, Jul,
egentl. : de heliga nätterna, dygnen, jfr
till betyd, under natt); jfr virak. Besl.
med lat. viclima, offerdjur, offer, egentl.:
invigt el. hälgat djur, avledn. av ett
*vicli- el. *victn-; se f. ö. viga. — Med
genit. sg. av samma sbst. vi är Visby
sammansatt. — I åtskilliga nsv. ortnamn
på -vi ingår icke detta vi, utan i stället
fsv. viper, skog (se t. ex. Me de vi). —
Om andra germ. beteckningar för olika
slags beigedomar o. d. se Harg o. hov 3.
Jfr även fsax. nimid, helig lund: fir.
nemed, gall. nemeton.
2. vi (ålderd.), varför, fsv. hvi = isl.
hvi, no. kvi, da. hvi (ålderd.), egentl.
dat. sg. n. till hvat {= vad), av ie.
*klXei, lokativ till pron. -stammen kl^o,klXe
(se ho 1 o. vad 4), bildat som ie. *tei
i isl. pi (dat. sg. n. av pat, det; se ty)
o. i dit o. som *kei i hit. Jfr vilken.
3. vi, pronom., fsv. vi(r) = isl. ver,
da. vi, got. weis, fsax. wi, fhty., ty. wir,
ags. wc (eng. wé), av germ. *wl-z (varav
obetonat *wi-z), av *wei-z, jfr sanskr.
vag-åm. No. vi utgår från dualen isl.
vit, vid = fsv. vit, sv. dial. vid Dal.,
got., fsax., ags. wit, jfr litau. védu, fslav.
ve. — Nordsv. dial. me, vi (= no.) har
sitt m från 1 p. plur. av verbet ('kallom'),
jfr fno. mit, met, vi två, o. mer, vi. —
Till en annan indoeur. beteckning för
via
1117
vid
'vi', nes, ns, hör det som oblik kasus
till vi brukade oss. — Jfr pronom. vår.
— Bruket av pluralis majestatis ('Vi
Gustaf) härstammar närmast från det
bysantinska kejsardömet o. spred sig
under medeltiden över Europa; jfr från
fsv.: 'biudhom vi konungh magiuis'; då
använt även av biskopar.
via, prepos. — ty., av lat. nia, på vägen
över, ablat. till via, väg (jfr trivial,
viadukt).
viadukt, 1836 (om eng. förh.), 1841,
1852 (om ty. förh.), från ty. el. eng. =
nylat. bildning av via, väg, o. cluctus,
ledning (se via o. akved ukt, dusch).
vial (nu uttalat vial), Lathyrus, även:
Vicia eracca, 1 748 :wial,wi(j)alen, samma
ord som ä. sv. viar, Vicia eracca, Aspe-
lin 1749, Linné 1719 osv., sv. dial. viar(e),
vijtir m. m., med / (urspr. tjockt /) av
/• såsom dial. besmal av besmar, fjåitul
av fjåitiir osv.; sannol. i sin tur — fsv.
vipir, vide, pil (se vide), med -are av
-ir såsom i sv. dial. cnare av "enir =
isl. einir, enbuske, el. som i Mälaren
av Mcélir osv. Egentl., liksom vide:
bindsleväxt, binda; hos Latli3rrus o. Vicia
med syftning på de vidje- el. bindslelik-
nande bladklängena ; jfr, om Vicia, även
sv. dial. harvide o. harvia, no. vei, vei-
gras (— isl. vid, vidja), el. binda, binde-
gräs, ävensom lat. vicia själv (till roten
ni, binda, varom se vi eker). Rietz s.
804, Hesselman Sv. stud. s. 408 f.
vibrera = ty. vibrieren, rätt ungt lån
från lat. vibräre, sätta i dallrande rörelse
(se vippa 1).
Viby, ortn., av växlande urspr.; se
ved slutet. — Till ett av dessa Viby
i Vifolka härad Ögtl. har familjen. Wi-
strand bildats.
[Vi bygge rå, ortn. Angerm., egentl.:
Vibyggarnas område; se råd 1 o. - rå 7.|
vice, av lat. vice, ablativ till subst.-
stammen vic-, växling (genit. vicis osv.);
se f. ö. vecka, sbst., vika, vikarie,
växel.
vichyvatten el. vichy, efter stadsn.
Vichg i Frankrike, alltså efter ursprungs-
orten liksom emser(vatten), karls-
fa ad er (vatten), selters el. seltser
m. ti.
vicka, vb, Serenius 1734, jfr Verelius
1681: wickande, adj., ävensom(?) 1547:
'sigh ther i f rå ingelunde ville vicke låthe'
(i avskrift från 1500-t.; knappast hit);
väl från ty.; jfr ty. dial. wicken, röra
hit o. dit (med bibetyd. av hastighet
el. kraft); en intensivbildning av samma
slag som vippa o. guppa, uppkommen
antingen genom förlängning av konso-
nanten el. av förgerm. *uign- el. *uikn-,
till ie. uig- i t. ex. sanskr. vijdte, viker
tillbaka för (se vika, vecka, vek, vik
osv.), till ie. iziAr- i lett. wikslu, böjer
mig, blir smidig, li t au. veikus, snabb
m. m., lat. nincire, binda (se vi eker);
väl ytterst till ie. ni, böja o. d., även:
fläta, binda (se vial o. vide).
[Vickensta, ortn. i Ögtl., se viking
o. -sta(d).]
vicker, (sällsynt) även: vicka, Var.
rer. 1538: wick sg. (ännu t. ex. Lind
1749), Månsson 1628: wicker plur., även
t. ex. Linné, därjämte: wicken 1628,
Linné m. fl. som plur. el. sing., även-
som under 1700-t. vickert (väl genom
anslutning till ärt) = da. vikke, vanl.
plur.: -er, från ty.: mlty., ty. wicke (=
fhty.); en bland de många beteckningar
för odlade växter, som lånats från ro-
marna: lat. vicia, besl. med lett. wikne,
ranka, wikstu, blir smidig (se vicka),
o. (enl. Holthausen IF 32: 336) även
västfal. wiJgd, vide, mlty., lty. wtchele
(av "wigelel). — Den nu som sing. an-
vända formen vicker är sålunda egentl.
pluralis, kanske närmast från da. vicker.
Om accentförh. se Tamm Granskn. s.
33 f. (med Utter.).
1. vid, prepos. o. adv., vard. o. dial.
även ve{d), fsv. vip, y. även vedh, jämte
vipcr, vedher (se sammans. på ved er-),
emot, vid, med = isl. vid(r), da. ved,
fsax. with(<ir), fhty. widar (ty. wider,
emot, wicder, åter), ags. ivid, emot, med,
längsefter (eng. with); med i vissa språk
på grund av obetoning el. analogi bort-
fallet -r-, jfr det omvända förh. vid
prep. med (fsv. nurp(cr)); av germ.
"wipra-, emot, motsv. sanskr. vitaråm,
vidare, avest. vitara-, den senare, efter
kommande, komparativbildning till ie.
f/i-, två, i sär, i t. ex. lat. vT-ginti, 20
(egentl.: två tiotal), jfr under glada
slutet. — Grundbetyd, 'mot' o. den i
vid
1118
vidja
fsv, även uppträdande 'med' ha i nsv.
gått förlorade; jfr dock det vard. snäll
vid ngn, särsk. kanske snäll vid djur,
0. da. (jod red. I nsv. ofta övers, av
ty. bei, t. ex. vara vid gott mod(motsv.
i da.), jfr ty. bei gnlem mute sein, o.
vara vid sina sinnen, da. vcere ved
sine fulde fem, jfr ty. bei sinnen sein.
— I fsv. även som konj.: vid det att,
då; jfr gamla bibelövers.: 'wid din tjena-
rinna sof. — Jfr vid 2, vidgå, vid-
r ig, vi d u n d e r.
2. vid, adj., fsv. viper = isl. vidr,
da. vid, fsax. wid, fhty. ivil (ty. weit),
ags. wid (eng. wide), av germ. *wida-,
väl med rätta fört till ie. ni, i sär o. d.
(se vid 1); enl. en förmodan av Prell-
witz KZ 48: 154 av ''ni-itd-, av det nämnda
ni o. part. till i, gå (se cd 1), alltså:
det som gått i sär el. dyl. Ordet stäm-
mer f. ö. formellt med sanskr. vitas,
rak, rätlinjig, men betydelserna låta sig
icke osökt förena. — I ortn., t. ex. sjön.
V i dös tern, stor sjö i Smål., se även
Virserum. — Vitt och brett, motsv.
i da., efter ty. weit nnd breit; jfr sådana
uttr. som rätt och slätt, smått och
gott osv. — I sv. dial. även med utvidg-
ningen viande, t. ex. på viande gavel,
av samma slag som ellande röd osv. —
Vida, adv., fsv. vipa = isl. vida (i da.
i stället vidt), bildat som gärna, illa
osv. Jfr såvida. — Vidd = fsv. =
isl. vidd, da. vidde, mlty. widde, av germ.
*widipö, till vid som bredd till bred.
— Vidga vb, Lselius 1588 = isl. vidga,
avledn. av ett ej uppvisat adj. fsv. *vi-
pngher el. bildat i anslutning till på så
sätt uppkomna verb, jfr glödga, helga,
nödga, sarga, stadga (vilket senare
dock kan ha omedelbart avletts av sbst.);
med parallellbildningen isl. viÖka, bildat
som d y r k a, j ä m k a, ömka osv. — Vid-
lyftig, förr ofta vidlöftig t. ex. 1555 o.
ännu Schlyter 1885 = da. vid(t)l0flig,
från mlty. witluftich, -loft- = ty. weit-
låuftig, till ett vbalsbst. till löpa, jfr
ty. weitläufig o. holl. widloopig. — Vitt
i så vitt, neutr. till vid, fsv. sva vit
sum (blott i rumsbemärkelse: så vida
omkring om, så långt som); alltså: så
vitt (som) jag kan se, egentl.: så långt;
ofta för så vitt; jfr såvida.
vidd, se vid 2.
vide n., Salix, i dial. även m., fsv.
vTdhe m. el. n.? = isl. viöir m., no.
vider m. (jfr nsv. törne n., men isl. pgr-
nir m.), av urnord. *nnpia-, jfr ä. da.
vietra>, pil, mlty. wide f., fhty. wida (ty.
weide), ävensom ags. wiöig (eng. withg,
pil, vidja); besl. med bl. a. grek. itéa
(eiléa), pil, itys, sköldrand m. m. (egentl.:
av pil), lat. vitis, ranka, litau. vylis (av
vi-), pilspö, zil-vitis, gråvide, fslav. pa-
viiu, ranka, ävensom ir.féith, sena, sträng;
liksom t. ex. vidja, vira (vb) o. vägg
till den ie. roten ni, fläta, i lat. viere,
binda, fläta, sanskr. vgdyati, slingrar,
vecklar in, vdyati, väver, flätar, fslav.
viti, vrida, fläta o. d. Ordets indoeu-
ropeiska anor sammanhänga utan tvivel
åtm. delvis med videts tidigt upptäckta
användbarhet för flätningsarbeten. —
Till utvecklingen av ord för 'vide' ur
rötter med betyd, 'fläta' kan jämföras
slav. *orkgto, -a, vide (serb. råkita osv.),
besl. med grek. årkgs (genit. -gos), varom
Liden IF 18: 507 (om det där även om-
nämnda lett. erknlis, spinnstav, slända,
se dock samme förf. i den under rock
2 slutet citerade uppsatsen). — Namn
på 'vide' äro el. åtm. tyckas stundom
vara besl. med beteckningar för 'en-
buske': bådas grenar o. rötter användes
till flätverk; se Lidén anf. avh. — Jfr
även un der v i c k e r o. v i a 1.
[Vi des t a, ortn. Sdml., se Vedyxa
slutet.]
vidga, se vid 2.
vidgå, erkänna, fsv. viperganga —
fda. velherganga? (da. vedgaa), jfr fsv.
gänga viper ds., t. ex. gik vipar sannind;
med samma utveckling från en konkre-
tare grundbetyd, (här: gå till, sälla sig
till el. dyl.) som i tillstå. Samman-
sättningen har i detta såsom i likartade
fall uppstått därigenom, att prepos. i
vissa fall kom att ställas framför verb-
former, t. ex. infin., jfr VGL I: Vill han
nip gänga?. Se f. ö. vid 1.
vidimera = ty. vidimieren, av fra.
vidimer, ital. vidimare, till lat. vidimus,
vi ha sett, till videre, se (jfr revidera).
vidja, fsv. vipia = isl. vidja, no. vidja,
da. vidje, ags. widde (eng. withe), av
germ. *widjön, till isl. vid f. (genit. vid-
vidlyftig
1119
jar ds.), no. vid (vei(d), se vial), av
germ. *ividjö-, motsv. finska lånordet
vit ja (som väl representerar ett tidigare
germ. *wiÖjä-); jfr mlty. wedc, wide,
snöre, snott rep, fhty. wid n., widi f.,
vidjeflätning m. m., ävensom got. knna-
widar boja, fhty. chunwid ds., ags. cgne-
widde, diadem; till ie. roten ui, fläta,
varom under vide. Jfr även ve b en.
— Med avs. på utvidgningen av jo- till
/ö/j-stam jfr t. ex. hässja : fsv. ha?s (av
*hasjö).
vidlyftig, se vid 2.
vidrig, i betyd.: som är emot, stridig,
motsatt, t. ex. i vidrigt fall (t. ex.
1687), vidriga öden; 1639: 'någott
vidrigitt emoot eder', 1644: 'thcn vedrige
deelen' (dvs. motparten); nu vanl. i den
jämförelsevis unga betyd, 'vedervärdig,
motbjudande'; förr även vidrog; från
ty. widrig, jfr widriges schicksal, widrigc
winde, till wider, emot (se vid 1); i
betyd, 'motbjudande' o. d. bar tyskan
widerlich (jfr även vedervärdig).
vidskepelse, Weste 1807 med acc.
vidskepelse, fsv. vidskipilse, till skipilse,
ställning, förhållande, beskaffenhet m. m.
(= skepelse), o. vid i pejorativ betyd.,
ungef. likbetyd, med van - i t. ex. van-
tro; jfr vidunder. I vissa dial. i be-
tyd, 'spökeri, oförklarlig syn'.
[Vidtsköfle, ortn., se Vittsköfle.]
vidunder, förr även med den-kön»
t. ex. U. Hiärne, fsv. vidhunder n., un-
der, järtecken = no. vedundr, da. vi-
dunder, under (sv. vidunder återges
däremot med uhgre), till prep. vid o.
sbst. under, egentl.: 'något som man
undrar vid' el. möjl. med samma betyd,
av vid som i vidskepelse. I nsv. o.
da. med ett arkaiserande -i- för väntat
-c-. Jfr det (ungef.) likbetydande isl.
undrsjön (se syn) i den poet. Eddan,
ävensom no. vedersjo m. (f.) (= isl.
viÖrsjå, varsamhet).
Wieselgren, familjen., närmast efter
prästnamnet Wiesel (16- o. 1 700-t.), efter
Vislanda, socken i Smal., varav även
familjen. W i (e) si a n d e r m. 11.
Vifolka, härad i Ögtl. = fsv., egentl.:
befolkningens kring 17, dvs. helgedomen
(se Vi), jfr V i by i samma härad; alltså
en bildning av samma slag som Bråbo,
dvs. Bråboarnas (vid Bråviken), Sun-
nerbo osv. Jfr ä. da. Vendelfolk, eng.
Norfolk (ags. NorÖfolc) o. Snffolk (ags.
Sudfolc).
vifta, t. ex. Serenius, ä. (n)sv. annars
vefla, ännu Sahlstedt 1773, fsv. vepta
= no. veifta, ä. da. vefte (da. vifle); av
germ. 'waiöaljan, till vb. veva (se d. o.).
Härav: da. vifte, solfjäder. Avljudsbild-
ning: * wibaljan: no. vifta, rensa korn.
Den nsv. formen med -i- beror antingen
på övergång av e >* i framför dubbel-
konsonant (liksom i vb. sinka till sen)
el. på strävan att giva ett mera riksspråk-
ligt utseende åt e-formen, som lätt kun-
nat uppfattas som dialektisk el. vulgär
(jfr fesk ~ fisk osv.). Smål. dial. vifta
i vissa trakter måste emellertid (enl.
lic. G. Hedström) utgå från ett 'wibaljan
till smål. viva (osv.; se veva). — Parallell-
bildning: sv. dial. *vevla (gotl. vaivlä),
veva, svepa om. — Härav: vift, i uttr.
vara på vifte n o. d.
vig, L. Petri 1555: 'lette, wige, sub-
til ige', Prytz 1620: 'tu pleghar wara
wigh / At ränna tijt man sänder tigh',
Gustaf II Adolf: '(K. Erik XIV) war . .
wijg och beqwem til alla ridderlige styc-
ker', Schroderus 1639: 'på tbet hans
Kropp skulle blifwa wijgh', Columbus
Ordesk. '(göra språket) wigt ok behän-
digt'; med betyd, 'bekväm, behändig' i
slit i dial.; samma ord, med speciellt
svensk betyd. -utveckling, som i fsv. vi-
gher, stridsför, vapenför = isl. vigr, no.
andvig ds., ett möjlighetsadj., med betyd,
'som kan kämpa', till ags , fhty. wigan,
kämpa ~ isl. vegi, fsv. vcegha, jämte
got. wcihan, fhty. wihan, besl. med lat.
vincere, segra (se Vincent, Viktor),
gall. -vix i egennamn, fir. fich, kamp,
fejd, litau. apveikti, betvinga, got. waihjö,
kamp, isl. veig, kraft, fsv. manv&t (av
*wehti-) mandråp, osv. Se f. ö. envig,
H e d vi g, L u d v ig, vägra.
viga, fsv. vighia (jämte vlgha, via)
= isl. vigja, da. vie, grammatiska växel-
former till got. wcihan, fsax. wihian,
fhty. wihen (ty. weihen); med betyd,
'genom vigsel förena i äktenskap' blott
i nord.; f. ö. 'helga, inviga'; till got. weihs,
helig, osv.; se Vi 1. — Viga har ana-
logiskt g; jfr de Ijudlagsenliga sydsy.
dial. via o. da. vie; sv motsvarande ut-
veckling under tiga o. säga. — Härtill:
vigsel, fsv. vighsl, jämte fsv. vighsla
isl. vigsla; jfr känsel o. känsla.
Da. har i stället vielse.
1. vigg, vigge, kil, i dial. även uägg(c),
fsv. vigge, vazgge, motsv. isl. veggr, no.
vegg, ä. da. vcegge, fsax. weggi, mlty.
wigge, wegge, noll. u>t<7, f h ty. wecki,
weggi (ty. weck(e), ett slags bakverk;
jfr under het vägg), ags. »>ec(/ (eng.
wedge), av germ. *wagja(n)-, motsv.
litau. vågis, kil, plugg, lett. wadfis, besl.
med osv. dial. vangs, plogbill, isl. vangsni,
fhty. waganso, fpress. vagnis, lat. vömis,
med -er från genit.: vömer (a\*uog'Åhsin-),
grek. ophnis (av * uog"hni-) osv., till en
ie. rot uog^h, vara skarp el. vass; jfr
under vagel o. se litter. hos Falk-Torp
s. 1575 o. Boisacq. — Den svenska for-
men med -i- kan ha ljudlagsenligt ut-
vecklat sig i sammans. framför gg,
där detta i böjningen följdes av i; men
beror möjl. väsentligen på lån från mlty.;
jfr Kock Ark. 4: 174. — Se även följ.
2. vigg, Fuligula fnligula, t. ex. O.
Rudbeck 1696 (anfört som ett slag av
Thåfsänder'); till föreg., efter den långa
huvudtofsen i hannens vårdräkt; jfr det
likbetyd. da. topand.
3. vigg, vigilans, se under vigga.
vigga, vard., låna, t. ex. Nordensvan
Figge 1885: 'vigga sin middagskrischa';
hypokoristisk kortform till vigilera av
samma slag som t. ex. kille, priffe;
jfr även kugga, vagga. Härtill vigg,
vigilans, t. ex. Sönd.-nisse 1870 nr 2
s. 1 (bland en större samling upsalien-
siska studentuttryck, av vilka de flesta
ännu kvarleva). — I slangspr. i samma
betyd, även vippa.
vigilera, låna, 'vigga', t. ex. Blanche
1840-t. : 'vigilera upp pengar'; egentl.,
såsom ty. vigilieren: 'vara vaksam, skarpt
iakttaga', varav: bevaka ngns intressen,
t. ex. 1688: 'vigilera för min wälfärd',
M. Stenbock 1693: 'att min Engell wi-
gilerar på allt sätt före (dvs. för) mig'
(för att få en regementsplats); förr även
i betyd, 'bevaka (testamente)', i egentlig
betyd, 'övervaka (fånge o. d.)' redan
1633. Av lat. vigiläre, vaka (jfr revelj),
till vigil, vaksam (av *uegil), besl. med
vika
vegere, vara livlig (se vegetabilier).
Jfr följ.
vigra, sv. dial. (Hall., Wigforss s. 55),
gniigga; jfr de likabetydande ty. wiehern,
flit}*, wihön, (h)iveiön, eng. dial. wicker,
fno. hvia ds., sv. dial. hwija, skrika
gällt; (delvis väl av varandra oberoende)
ljudhärmande bildningar av ett (h)wi-
(~ (h)wai-), som även föreligger i vina
(i dial. även: gnägga) o. eng. whinng,
av samma slag som det likbetydande
sv. dial. vrina (se vrensk), lat. himure
o. de under gnägga anförda orden.
vigvam, indianhydda, t. ex. Kalms
Resa 1761, från eng. wigwam (week-
wam), efter ett indianord, som hos olika
stammar uppträder i olika former, bl. a.
wikiwam, mikiwam, jfr wek, hans hus
(Massachusetts). — Sedan skämts, även
om inhemska förf.
vigör, från fra. vigueur, livskraft, st3Tr-
ka, av lat. vigor (genit. -öris), livlighet, till
vigere, vara verksam el. frisk, besl. med
vegere, vara livlig (se vigilera).
Wijk, familjen., efter ortn. Viken
(Mfllangård) på Hisingen; Wijkander,
efter byn A ls vi k, Blidö sn, Uppl., se
f. ö. under Neander.
vik = fsv. = isl. vik, da. vig, mlty.
wik, ags. wic, av germ. "wikö, egentl.:
som böjer sig (undan), buktar sig, till
vika. Jfr med avs. på betyd, bukt
o. f. ö. vikarsäl, viking. — Ingår i
en mängd nord. ortnamn; dock ej i
t. ex. Slesvig (äldst Sliaswic), vilket
liksom Braunschweig m. fl. hör till
fsax. wic, ort, köping, ags. wic, fht}r.
wih(h) (jfr ty. weichbild), vilket väl är
lånat från lat. vicus ds., stadskvarter
(varom se under villa 2). Hit hör bl. a.
sjön. Vixen Smål., egentl. 'Viksjön',
såsom Fl ax en 'Flaksjön', Ram sen
'Ramsjön', Visen 'Visjön' m. fl. — Flera
av dessa ortn. ligga i sin tur till grund
för en del familjenamn; se föreg.
vika, fsv. vika = isl. vikja, vikva, da.
vige, fsax. wikan, fhty. wichan (ty. wci-
chen), ags. wican (utdött i eng.), st. vb.
Kausativum: germ. "waikian = isl.
veikja, böja, fhty. weichen, komma att
vika (ej omedelbart = fsv. vekia, upp-
mjuka; se vek). Ieur. rot ueig i sanskr.
vijåie, viker tillbaka för. Jfr veck,
1120
vikare
1121
viktualier
vecka, vek, vekare(pil), vicka, vik,
växel. — Växelformer med germ. hw-
se veka; jfr samma förh. under vippa
1, viska 1 o. visp 1, 2.
vikare, vikarsäl, se d. o.
vikarie, Schroderas 1635: vicarier (om
prästerliga ämbetsmän; förr oftast vi-
carius), motsv. da., ty. vikar (mhty.
vicar[i], men även vicarier), av lat. vi-
carins, ställföreträdare, till vicis (genit.),
vices (plur.), växling (se vice ävensom
vecka o. växel). Den svenska formen
har väl åtm. påverkats av ordinarie.
— De motsv. ty. vikar o. eng. vicar ha
bl. a. specialiserats till betyd, av (un-
gef.) 'hjälppräst*. I sv. brukas ordet
(liksom ordinarie) äldst o. förr oftast
om prästerliga o. akademiska förhållan-
den; jfr ännu apostolisk vikarie.
vikarsäl el. vikare, Cneiff 1757: vi-
kare, vikare-skäl; avledn. av vik, med
syftning därpå att vikarsälen under den
tid havet ej ligger vanl. vistas i närhe-
ten av kusten, inne i vikarna.
viking", fornnordisk sjökrigare, Vere-
lius 1681: wikinge (samme förf. 1664
den isl. formen), upptaget från fornspr. :
isl. vikingr = ffris. wiking (wi(t)sing),
ags. wicing, varom Björkman Scand.
loanw. s. 258 (eng. wiking från nord.).
I ags. redan i den mycket gamla dikten
Widsid, alltså äldre än vikingatiden.
Av omstridd o. trots alla tolkningsför-
sök ännu ej fastställd härledning. Från
ordbildningslärans synpunkt mest till-
talande av dessa äro antagandena av
avledn. resp. till vik, alltså: som lägger
til! i vikarna, el. något därav bildat
ortn. (t. ex. Vik, nu Viken, kring Kri-
stianiafjorden), i så fall: man från
Vik(en). Osannolik är däremot av flera
skäl sammanställningen med germ. *wig-,
strida, i envig, vig osv., i vilket fall
vik- utginge från ett *wi%n-. Samman-
ställningarna med vik o. -vig omnäm-
nes redan av Ihre Gloss. suiog. — Ett
likalydande ord uppträder även som
personnamn: fsv. Viking (ngn gg även
i nsv.; härav fsv. Yiki ng( s)stadh, nu
Vickensta el. Vi k ing sta (d) Ögtl.) =
fda. Viking, fno. Vikingr (ej på Isl.),
ags. Wicing (från nord., Björkman Nord.
Personenn. in Engl. s. 176), fhty. Wi-
Uellquist, Elijmologisk ordbok.
ching; jfr ags. Wicingas som namn på
Heaclobarderna. Här föreligger emel-
lertid sannol. ett ursprungligt släkt-
namn på -ing, som möjl. är, men ej
behöver vara etj^mol. identiskt med vi-
king, utan snarare enl. kända lagar
bildats till tvåledade namn såsom fsv.
Vikbiorn, Vikman osv. Samma släkt-
namn (i genit. plur.) ingår i fsv. VI-
kingaker, nu Vingåker Sdml. — Här-
till också abstr. viking, t. ex. fara el.
ligga i viking, Verelius 1664 (med
fara); efter isl. viking f.
vikt, konkret (viktlod) o. abstr., förr
även: våg, fsv. vikt, va?kt, vikt, vägning,
våg = fno. vekt, da. vcegt, även: våg,
från mlty. wicht f. (även wechle n.), vä-
gande, vikt = ags. wiht, vikt (eng.
wcighl), o. det inhemska isl. vétt, vett,
även: våg, fda. vazt (jfr förh. mellan ty.
wicht o. vätte); med avledn. mhty. ge-
wihte n., vikt (ty. gewicht); av germ.
*wehti-, formellt — lat. vectis, hävstång,
avledn. på ie. -ti till germ. *wegan, se
väga o. vågl. Med avs. på betyd. -väx-
lingen 'vikt' o. 'våg' jfr grek. tålanton (se
talang) o. litau. swärlis, swäras med
båda betyd. — Härtill: viktig, nu i
regel blott: av betydenhet, angelägen
o. d., förr även: som har god vikt, tung,
kvar i bl. a. full vi k t ig o. i numera
mindre brukl. uttr. ss. viktig råg, i
ä. nsv. också: stadig, värdig (t. ex.
Stiernhielms Herc), fsv. viktogher, tung,
fullviktig = da. vigtig i den förra betyd.,
vcegtig, fullviktig, fullödig, mlty. wich-
tig, wechtig, tung, ty. wichtig, viktig,
förr även: tung (i denna betyd, nu ge-
wichtig). I fsv. från mlty.; i nsv. i sin
nu allmänna betyd, från ty. — Göra sig
viktig, efter ty. sich wichtig tim el.
maclien.
Viktor, mansn. = ty, osv., av lat.
victor, segrare, till vincere (sup. victum),
segra, urbesl. med envig, Hedvig,
Ludvig o. adj. vig. Jfr Vincent. —
Viktoria, kvinnon., motsv. i ty., eng.
osv., av lat. victöria, seger.
viktualier, t. ex. 1556: victualie, livs-
medel = ty. victualien, av lat. victuälia
n. plur. till victuälis, hörande till livs-
uppehället, avledn. av victus (genit. -us)
m., till vivere, leva (se vivre). — Ett
71
vila
1122
vilja
tidigare lån Iran samnia lat. ord är
ml ty. vit(t)alie {vet-), livsmedel, varifrån
Fsv. fetalia, -ie m. m., vartill felalia o.
den nsv. hist. beteckningen fetalie-
bröder, ett slags sjörövare o. 1400,
som torde ha fått sitt namn därav att
de, då de först uppträdde i Östersjön,
tillförde Stockholm livsmedel vid sta-
dens belägring efter konung Albrekts
tillfångatagande 1389.
vila, vb, fsv. hvila (ipf. -lä-, -li- o.
-adhe) = isl. hvila (ipf. -ld-), da. hvile;
jfr got. hweilön, dröja, uppehålla sig,
boll. vérwijlen, fhty. wilén o. ivilön (ty.
weilcn); avledn. av got. hweila, tid,
stund, fsax. hivil(a), fhty. (h)wil(a) (ty.
iveile), ags. hull (eng. while), av germ.
*hwilö = ie. klleilä till roten i lat. tran-
qnillus, lugn (se trankil), /-utvidgning
av ie. k'Åi- i lat. quies, vila, ro, fslav.
po-koji ds., vb. po-citi. — Betr. bet}^.-
växlingen 'vila' ~'stund' se under stund.
— Härtill sbst. vila, i dial. även: vilo-
ställe, fsv. hvila, vila = isl. hvila, säng,
da. hvile, vila, av germ. *hwilön ; jämte
isl. hvild, vila, no. kvild, av germ. *hwi-
lipö; o. adj. sv. dial. vil, utvilad, fsv.,
fda. hvil.
vild, fsv. vild- = da. vild, från ty.:
mlty. wilde el. ty. wild = got. wilpeis,
otamd, vild, fsax., fhty. wildi, ags. wilde
(eng. wild) ds., isl. villr, vilse o. d., fsv.
vilder (stam vill-; se vill); av germ.
"wilpia- av *welpia- = ie. *neltio- =
kymr. gunjllt, vild, öde. Enl. andra
besl. med ry. viljati, springa hit o. dit,
el., föga troligt, avljudsform till ty. ivald,
skog. Med avs. på deklinationsväxlingen
(ia- o. a-stam) jfr t. ex. blid, blöd,
fast, sen, svår, tunn, tät, öd- i öd-
mjuk. Ett minne av za-stamsböjningen
kvarlever i villebråd (se d. o.); se
även under villrådig. Jfr vilt. — Vilt
främmande = da. vildfremmed, efter
ty. wildfrémd, en förstärkande bildning
av samma slag som steinfremd (jfr sten-
rik osv.); knappast däremot, såsom an-
tages av t. ex. Falk-Torp, tavtologiskt,
till wild i betyd, 'främmande'. — Vild-
basa re, 1753, till vb. basa i betyd,
'rusa'; möjl. ombildning av ett vildbasse,
vildsvin (se bas se), jfr da. vildbasse, i
vildsvin, men i no. 'vildbasare'. Jfr O. |
Högberg m. fl.: vildbase. Även vild-
batting (se hatting 2) o. i ä. nsv.
stundom vilting. I ty. i samma betyd.
wildfang, med gamla anor (redan o.
1500), jfr sv. dial. vill fång n. t. ex. Ydre;
i ty. förr även om jaktbyte, särsk.
fångna vilda falkar, som voro svåra att
tämja; väl den ursprungliga betyd. —
Vilde, Rob. Grus. 1752: min wilda
(som dativobjekt), 1773: vildarne, under
1700-t. ofta i stället vill- t. ex. Swed-
berg 1732: willarna, Kalm 1750 (samme
förf. har även vild-), Bergklint 1792
m. fl., från (el. efter) ty. (der) wilde,
substantivering av vild; jfr da. (en)
vild. I politisk betyd. åtm. slutet av
1880-t. t. ex. Lunds Veckobl. 1887, Vårt
Land 1894 (om G. Treffenberg), i båda
fallen med citationstecken, även från
ty. (o. 1850). — Vildsvin, fsv. vilsvin
= da. vildsvin, ty. wildschwein. I fsv.
även villesvin = isl. villisvin, vars för-
sta led motsvarar stammen i got. wil-
peis. En urgammal ganska spridd be-
teckning företrädes av ty. eber, jfr lat.
aper (möjl. med a efter caper, bock),
ävensom (med v- av omstridd natur)
fslav. vepri; se närmare Eberhard,
vilde, se vild.
Vilhelm, mansn., från ty. Wilhelm,
av fhty. Willahelm, Willi- = ags. Wil-
helm, motsv. isl.-fno. Vilhjalmr, Viliam
m. m. o. fsv. Vilielm, som väl lånats
från ags. resp. ty. Från germ. spr.
kommer också ffra. Yillalme, varav fra.
Giiillaume (= sv. familjen. Gilljam),
eng. William (ffra. Williaumé). Till sbst.
vilja o. hjälm (jfr t. ex. Hjalmar).
— Från ett diminutivum på -ot till
detta namn, Wilmot, Gilcmot, härrör
sv. familjen. Guille(t)mot. Jfr även
Wilke n s.
1. vilja, vb, i talspr. o. dial. även
(analogiskt) villa, fsv. vilia = isl. vilja,
da. ville, got. wiljan, fsax. willian, ags.
willan (eng. I will, jag vill), fhty. ih
wilhi, jag vill; av germ. * wiljan, av
*weljan; i avljudsförh. till *waljan (for-
mellt = välja) = fsax. wellian, fhty.
wellen (ty. wollen); till ie. nel, vilja,
välja, i sanskr. vrnåti, väljer, lat. vcllc,
vilja, litau. velyju, önskar, unnar. m. m.:
se f. ö. väld, välja o. följ. Med d-ut-
vilja
1123
vill
vidgning i grek. éldomai, önskar, läng-
tar, med -p i grek. élpomai, hoppas, lat.
voluptas, vällust, lust (jfr motsv. betyd,
i t. ex. isl. vili, sv. dial. velnas; se d. o.).
— I ä. sv. även som hjälpverb för fu-
turum, t. ex. Asteropherus: 'Klockan
will nu snart 10 slå', motsvar. i fsv. o.
ännu i da., ty. o. eng.; vid uppmaningar
i 1 pers. plur., t. ex. Messenius: 'wele
wij i Saalen gå', dvs. låt(om) oss gå in
i salen, motsvar. i fsv., ty.; för att be-
teckna'rådlöshet o. d.', t. ex. Messenius:
'Hwadh wele wij göra', osv. — Se f. ö.
följ. o. velnas, Vilhelm, vi 11 fara,
villig, villkor, v ä 1 d, välja.
2. vilja, sbst. stundom vilje, ä. (n)sv.
vilje t. ex. Sahlstedt 177.3; Weste 1807
har vilja som huvudform, fsv. vili m.,
genit. vilia, y. fsv. även vilia f. = isl.
vili, da. vilje, got. wilja, fsax., fhty.
willio (ty. wille), ags. willa (eng. will);
av germ. *wiljan-; bildning på suff. -jan
till roten i vilja. — Formerna vilja,
vilje utgå från de oblika kasus av fsv.
vili såsom sv. dial. fittje från motsv.
former av fsv. fiti, fetma; delvis väl
dock från verbet (jfr glädje). — Med
vett och vilja, se under vett. —
Motvilja, Lind 1749 (även: -je) med
övers, 'der Widerwill', Sahlstedt 1773,
Weste 1807 (med hänv. till motsträf-
vighef), Lidbeck 1812, i Utter, dock knap-
past vanligt förr än med nyromantiken
(Atterbom, Palmblad); övers, av ty. wi-
dcrwill(e), av samma slag som t. ex.
baktanke (se tanke), självmord,
upptäcka osv. (se Förklaringar o. för-
kortningar under övers.). Alltså ett
annat ord än ä. sv. motvilja, -e i betyd,
'självsvåld, överdåd, elakt uppsåt o. d.',
1545 o. ännu t. ex. 1778: 'motvilja och
olydighet' samt i den äldre giftermåls-
balkens 'Öfvergifver och förlöper man-
nen af ondska och motvilja sin hustru'
(i den nya giftermålsbalken förekommer
ej ordet); efter ty. mutiville, ont uppsåt,
barnsligt övermod, lättsinne, egentl. så-
som i mlt}r. mötwille: fri vilja o. d.; till
mod 1. I Journ. 1801 klandras, att ty.
muthwillen översatts med motvilja.
[vilka re, v il kast, sv. diak, bättre,
bäst, se väl k.]
vilken, fsv. hvilkin, hvilikin, motsv.
isl. hvilikr, da. hvilken, ä. da. även hvilk,
got. hwileiks, fsax. hwilik, flit}7. (h)welih,
wilih (ty. welch(er)), ags. luvile (eng.
which), urspr. blott frågande pron., av
germ. *hwi, dat. sg. till vad (= vi 2),
o. adj. lik; bildat som dylik, sicken;
alltså egentl.: lik vad? — Växelformer:
sv. dial. (i riksspr. vard. el. skämts.)
h ock en (t. ex. Karl XII i brev: 'åcka
Regementer'), fsv. höl(i)kin, till en an-
nan kasusform hö, motsv. fsv. po- i
töcken; fsv. hfil(i)kin, till isl. hu, huru,
ags. hu; o. got. hwéleiks, fhty. (h)wiclih,
till instrument, got. hwé. — Ändeisen
-en i hvilken beror på ett speciellt
fsv. tillägg av omtvistat urspr. Plural-
formerna h vilka (osv.) höra till det ej
uppvisade fsv. *hviliker = isl. hvilikr
osv. — Bruket av ordet som relativ-
pronomen beror på inflytande från mlty.
welk o. ty. welcher. I denna anv. (lik-
som betr. övriga frågande pron.) ännu
främmande för got. o. de nord. forn-
språkens äldre skeden. Samma utveck-
ling från frågande till relät, företer det
besl. grek. tis i nygrek., o. motsvarig-
heter finnas f. ö. i de flesta indoeur.
språk.
Wilkens, Wilcke(n) m. fl., familjen.,
från lty.; bildade som urspr. förnamn
(kortnamn) med diminutivavledn. -ke-
till förnamn på Wil-, särsk. Vilhelm;
med avs. på den i lty. vanliga familje-
namnsändelsen -s se Lyttkens.
vill i fara vill, sammans. husvill
(fsv. husavilder), rådvill, veckvill, jfr
t. ex. Bellman: i villa hafvet, fsv. vilder
(stam vill-) = isl. villr, no. vill; etymol.
identiskt med det från mlty. el. ty. lå-
nade (el. åtm. påverkade) vild (se d. o.).
— Villa, sbst., fsv. villa, förvillelse,
galenskap = isl., no.; avledn. av adj.
vill; delvis även påverkat av vb. villa;
bildat som t. ex. ne sa till isl. neiss,
skymflig. Jfr mit}7, wilde, kringströ-
vande, mhty.: vildhet, vild framfart. —
Villa, vb, fsv. villa (ipf. ville, av *wil-
pid-, med / på grund av det i grund-
formen uppträdande tonlösa p såsom i
t. ex. ipf. mälte till mäla, av *maplian;
i nsv. sedan -ade) = isl., no. = mhty.
wilden, av germ. kwilpian; bildat som
härda till hård osv. Jfr mhty. wilden.
villa
1124
villkor
vara vild, av germ. *wilpen. I nsv. i
stället vanl. förvilla, fsv. forvilla. —
.1 fr ve 1 1 v i 1 1 i n g, villan d e, villebråd,
villervalla, v i 1 1 r å dig, V i 1 1 å 1 1 i n g e,
v i 1 s e, vilt.
1. villa, sbst., villfarelse, o. vb, se
vill.
2. villa, Dalin 1853, men mera all-
mänt först under 18()()-t:s senare år-
tionden, t. ex. A. U. Bååtb 1881: 'I skog
och pä vänliga villor' = ty., eng., fra.,
från lat. villa, lantgård, lanthus (fra.
ville, stad), snarast av *vicsla, till vicus,
by o. d. = grek. oikos, hus, sanskr.
vecd- ds., av ieur. "uoik-; jfr s-stammen
ie. "ueik-s- i got. weihs (genit. weihsis),
by, vilket dock av somliga betraktas
som lån från lat. vlciis; om ags. wic,
ort, köping, osv. se under det ej besl.
vik slutet. — Ett betydligt äldre o.
märkligare spår har lat. villa i de germ.
spr. lämnat efter sig i de f. ö. mycket
omstridda talrika tyska ortn. på -weil,
t. ex. Rotweil, o. -weiler, t. ex. Bran-
weiler, av lat. *vllläre (= fra. -viller(s),
span. o. ital. -villar) el. möjl. *villä-
rium (= fra. villiers); snarast enl. Be-
haghcls synnerligen grundliga o. utför-
liga undersökning WuS 2: 42 f. minnen
av romersk kolonisation: huvudmassan
uppträder inom gränserna för det gamla
romerska imperiet.
Villand, härad i Skåne, fda. Västland
m. m.; sannol., med Sahlgren NoB 8: 58,
till det under Vättle omtalade fsv.
"vcetla, vatten, sjö, el. till ett därav bil-
dat namn på den i häradets centrum
belägna stora Ivösjön (jfr Vättern).
villande (poet.), fsv. villande, villen(d)e
— no. villande, da. vildene (poet.); till
vill; möjl., med Falk-Torp s. 1377, till
ackus. sg. m. villan (jfr Bib. 1541: en
willan skogh) = da. vilden i t. ex. vil-
den sky, som uppfattats som ett oböjt
adj.; jfr fsv. j willendhe siön med va-
rianten willan.
villebråd, fsv. villebrädh, vildstek,
villebråd = isl. villibråÖ, till vill i
betyd, 'vild' (pilli- innehållande den
gamla /a-stammen: got. w ilpeis osv.; jfr
t. ex. ödemark; se vi 1 d o. vi 11 rå dig)
o. fsv. bräp f., stek, jaktbyte = isl.
bråd, kött, ä. da. brad, jaktbyte (nda.
merbrad, filé o. hare), motsv. mlty.
brdl f., kött el. hull (på människor),
bräde f., stek, fhty. bräto m., kött m. m.
(ty. bralen, stek), ags. bräde; besl. med
adj. bråd, egentl.: het (se närmare d. o.).
Hirt-Weigand vill dock, sannol. med
orätt, etymol. skilja ty. bråten, stek,
från bralen, steka, o. sv. bråd. — Sam-
mansättningsformen ville- är i fsv. van-
lig, t. ex. villebiorn, -diur, -folk, -galt,
-hors, -mark, -nöt, -svin (i allm. med
motsvar. i isl.); i nsv. utb}rtt mot den
lånade formen vild-.
villervalla, Gustaf II Adolf, P. Brahe
d. y., ä. nsv. även villevalla, t. ex. Gu-
staf II Adolf, Schroderus 1635, Lucidor,
villvallan (obest. f.) Isoga?us 1714 s. 271,
m. m»; en reduplicerad bildning med
avljud i senare leden till vill, vilse,
o. villa, förvilla; sannol. med anslut-
ning till valla i betyd, 'gå, irra', jfr
Lucidor: 'Vij vill- ok valla här', 'then
vill-vall-hvälvand siö'.
villfara, 1638: 'i deres petitis . . blifva
vilfaradhe', (ej i da.), från ty. willfah-
ren, göra (någon) till viljes, av sen
mhty. willenvdren, tidigare: eines willen
våren, egentl.: taga hänsyn till ngns
vilja, söka uppfylla ngns vilja, till fhty.
våren, trakta efter, besl. med våra, för-
såt o. d. (etymol. = lånordet fara sbst.),
i avljudsförh. till fara 1, alltså egentl.:
fara efter, i regel med betyd. -skiftningen:
på försåtligt sätt. — Alltså ett helt
annat ord än fsv. vil(lc)fara, fara vill el.
vilse, i sv. villfarelse.
villfarelse, fsv. vilfarilse, till vilfara,
fara vill el. vilse, blott till senare leden
besl. (men ej identiskt) med villfara.
villig, t. ex. 1544 == da. villig, väl
åtm. delvis från ty. willig (avlett av
wille, vilja), o. möjl. även utgående från
fsv. vililiker, såsom åtskillig, fsv. åt-
skillig, från atskililiker. I fsv. dessutom
viliogher ds. = ä. nsv. viliog(h) t. ex. Bib.
1541, 1600-t. - I vissa dial. (t. ex. Vätöm.
Uppl.) betyder villig 'bra, lämplig'; jfr
till betyd, under det besl. vald.
villkor, fsv. vilkor, fri vilja, självbe-
stämmelse, godtycke (allmänt ännu mot
slutet av 1500-t.), (fri) rätt att bestämma,
frihet, bestämmelse, villkor, ställning (jfr
nsv. leva i goda villkor) = da. vil-
villrådig-
1125
vimla
kaar (i betyd, 'bedingung', förr även:
fritt val, levnadsförhållanden), från mit}'.
willekor(e) ungef. ds. som i fsv. = mhty.
willekur (ty. willkur, blott: fritt val,
godt}'cke, icke i betyd, 'inskränkande
bestämmelse, bedingung'); till sbst. vilja
o. kora (välja).
villrådig, 1755: 'Den Willrådige Stock-
holms Cavailleren. Comedie'; utvidgat
med -ig av ä. nsv. villeråd(ti)a, t. ex.
Jes. Syr., Lind 1749, villråda Nordberg
1740 (även som sbst. 1769), jfr villrådd
Dalin 1750 o. ännu v. Döbeln 1811,
villorådd 1753, fsv. villérädha = isl.
villirdda, oböjligt adj. av samma slag
som a v vi t a, enstaka osv., till /a-stam-
men germ. *wilpla- (även i t. ex. ville-
bråd) = vill (med deklinationsväxling),
vild, o. råd. Likbetyd, med rådvill
= da. raadvild. Jfr med avs. på ut-
vidgningen sv. framfusig till ä. sv.
framfus, ihålig till ä. nsv. ihå(h)l (t. ex.
Dahlstierna), självständig, ytterst till
mhty. selpstéiide, osv.
Villåttinge, härad i Sdml., fsv. Vil(d)-
attunge(n), till adj. vill i betyd, 'vild,
ouppodlad' o. åtting, här om del av
ett visst landområde. Häradet är Ny-
köpings läns mest kuperade o. bergiga
bygd, o. i dess norra del finnas vilda
o. ödsliga skogsmarker. Alltså av ett
helt annat bildningssätt än t. ex. hä-
radsn. Norr- o. Uppvidinge,sominne-
hålla genit. plur. av en beteckning för
innebyggarna. — Samma åtting ingår
även i gårdn. Åttinge Smål. o. Sdml.;
jfr t. ex. Fä m ti n ge Smål.
vilse, t. ex. La?lius 1588: 'droghe
wilse', Schroderus 1(535: 'foor wilse';
avledn. av adj. vill såsom t. ex. varse
till adj. var osv. — Även som attribut
vilsen, t. ex. Franzén, Tegnér ('den
vilsna gästen') o. sedan rätt vanligt, i
sht i poesi, särsk. under 1890 -1900-t.;
med analogiskt -/» (efter trogen osv.)
såsom t. ex. b arm sen av harmse, led-
sen av ledsc.
vilt, 1675: 'mycket Wildt', Möller
1745: viltet = da. vild, från ty. wild n.,
av mhty. wilt, fhty. wild (plur. wildir)
= ml ty. wilt, ags. wildor, -er, vilt djur;
alltså etymol. ej substantivering av adj.
vild, utan en s-stam, germ. "wilÖaz,
*wildiz, möjl. efter mönstret av de
många så bildade germ. djurnamnen
såsom t. ex. *farhaz, svin (jfr fargalt),
*roihaz, rådjur (= sv. rå), osv. — Dess-
utom särsk. förr (som best. form): det
vilda; jfr även Asteropherus 1609: 'Af
wilde (dvs. av viltet) skall tu beställa in'.
vimba, vimma, fisken Abramis vimba,
1556 (-b-) motsv. no. vemba (varom Torp
Etym. ordb.), jfr finska vimpa, varifrån
ordet väl är lånat till sv. o. no. (Saxen
Sv. lm. XI. 3: 97). Kallas i dial. även
strävling, särta o. ådr ägare.
1. vimla, myllra, Botin 1766: 'Landet
vimlade af Danskar'; tidigare i annan
betj^d. (jfr slutet); från ty. wimmeln, av
mhty. wimelen (sällsynt) = boll. weme-
len ds., no. vimla, tumla (som synes
vara inhemskt); med parallellbildning-
arna 1. sydty. dial. wimmern, 'krypa' i
händerna (av kyla o. d.), sv. dial. vimra,
vimla, no.: tumla; 2. sv. dial. vimsä,
svinga, da. vimse, fara hit o. dit (jämte
ä. da. hvimse = no. kvimsa, av annat
ursprung); o. 3., på germ. -iijan (-atjan),
fhty. wimizzen m. m., vimla, livligt röra
sig; samtliga avledn. av ett verb motsv.
fsax. wemmian, välla fram (mlty. wem-
mén, vimla, yra), mhty. wimmen, vimla,
fhty. wemon, brusa; till germ. wem (~
wam i no. varna, vamra, tumla). —
Fhty. wiumman anses vanl. för en redu-
plikationsbildning, germ. *wc-wimian
(el. wi-w.); jfr fhty. wi-wint, virvelvind;
dock ganska ovisst (jfr Liden Stud. z.
altind. u. vergl. Sprachgesch. s. 27); enl.
en, ävenledes osäker, förmodan av Brug-
mann IF 13: 155 snarare anslutning till
got. iumjö, mängd. Detta gotiska ord
har man f. ö. sökt förbinda med vimla
genom antagande av en tvåstavig rot
euem, - — Snarast föreligga här urspr.
ljudmålande stammar, efter sorlet från
en myllrande skara; jfr t. ex. sydty.
dial. wurln ds. el. lat. borrire, burrire.
Förr även: 'irra omkring, tumla,
famla', t. ex. Golumbus: 'Wimla i kring',
Kolmodin 1732: ungef. famla, Kellgren :
'min tanka hänryckt vimlar', Lidner
Mess.: 'Dignar ej Du? Vid foten af näm-
narens thron, se, Han hvimlar' (stun-
dom svårt att skilja från vimla 2). —
Da. vrimle väl från lty., jfr boll. wrie-
vimla
1126
vin
melen ds.; synes ha sekundärt /■ (efter
[ty. krimmeln ds.). Samma verb även
i ä. nsv., t. c.\. Spegel; antag], danism,
såsom säkert hos Ling. Såsom da. vrimte
till vimla förhåller sig sv. dial. vrälla,
rinna, framvälla, kräla, trilla, till det
likbetyd. fsv. vcella (se välla).
2. vimla, i det vimlar för ögonen,
om yrsel- cl. svindelkänslor, Stiern-
liielm Herc. : 'druckne mans hwimlande
Hierna' (med i skriften inkommet /?),
America 167r>: Vimlande och yr\ Has-
selquist 1751: 'hufvudét begynte redan
vimla', ansluter sig för uppfattningen
till vimla 1, men kan ej skiljas från
sv. dial. vimla, vimbla, yra, ä. da. vim-
mel, yrsel, jfr no. vimla, känna äckel,
vimra ds., sv. dial. vimra i 'det vimrar
för ögonen', vimrig, yv, som närmast
höra till i-roten mim i no. vima, svin-
del, yrsel, ni si. vima, olustkänslor efter
rus, parallellhildningar till svimma osv.;
delvis väl också påverkade av föreg. o.
möjl. även av vä m jas osv. (jfr no.
vemla = vimla). — Jfr vimmel kan t ig.
vimmelkantig, Sedol. Merc. 1730:
hvimmelkantig, jfr ä. nsv. hvimmelkanta,
adj., Swedberg, vimmerkani(ig), vimber-
kant i hufwudh 1656, svimmelkantig
m. m., jfr no. vimull, virrig person, till
vimla 2 o. kant, kantig (med ej fullt
klar betyd. -utveckling).
Vimmerby, stadsn., fsv. Vimarbg (Wij-
marbij 1331); av något ovisst urspr.
Förefaller innehålla genit. sg. av ett
gammalt älvnamn *T7j/?j, genit. *Vimar-,
jfr t. ex. Loreby, fsv. Lörobg, till älvn.
*Löra, Nättraby o. Ronneby (se dessa
ord o. f. ö. förf. Ortn. på -bg s. 44 f.).
Detta älvnamn *Vim kan (med en i dy-
lika beteckningar vanlig betyd.) höra
till smål. vemm, rask, kvick, fsv. *vim-
ber, antagl. besl. med vimla, o. bör
möjl. ej skiljas från namnet å den omkr.
en mil från Vimmerby belägna sjön
Vimmern; j fr även Vimmersjö n Vgtl-
o. Vimleån i samma landskap, liksom
också (?) det i Snorra-Edda uppträdande
älvnamnet Vimr el. Vimur o. vissa i
Norge uppträdande ortnamn (varom M.
Oisen Ark. 22: 123 f.). Däremot kan
Vimmerby icke vara sammansatt med
fsv. person n. Vimar, ej heller med ett
sjönamn på -mar (se mar-): i båda fal-
len hade man då väntat ett Vimarsbg.
Betr. sjön. Vimmern föreligger emel-
lertid den dock svaga möjligheten att
det är bildat av detta mar, sjö, o. det
vi, helgedom, som ingår i namnet på
den socken S. Vi, där sjön är belägen.
Se förf. Sjön. 1: 715. Den i Nord. Fam.-
bok under Vimmerbg anförda medeltida
formen Vimarks bg har jag ej lyckats
påträffa o. den finnes säkerl. ej heller:
sannol. är den att betrakta som en upp-
konstruerad etymologiserande namn-
form. — Till Vimmerby ha skapats
flera familjenamn på Wimmer-, t. ex.
Wimmercrantz, Wimmerstedt.
vimpel, Spegel 1685 = da., från lty.,
holl. wimpel, av mlty. =, även: slöja,
huvudduk = fhty. wimpal, huvudduk,
slöja, i mhty. också 'vimpel' (ty. wim-
pel), ags. wimpel, winpel, halsduk, kvin-
nomantel el. dyl. (eng. wimple, slöja),
varifrån isl. wimpill, slöja. Från germ.
spr.: ffra. guimple (fra. guimpe), huvud-
duk, nunneslöja. Omstritt. Enl. Kluge
(senast PBB 43: 148) en sammansättning
med lat. pallinm, som att döma av det
fir. lånordet caille också kunnat bet}'da
'slöja' (jfr päll); i första leden möjl.
wind- till vb. vinda; jfr fhty. windlah-
han, paludimentum, linteamen, fascia.
Enl. andra till en germ. rot wimp, jfr
mholl. svimpen, omhölja, nasalerad form
till isl. veipa, huvudkläde för kvinnor
(se under vepa), varvid dock folkety-
mologisk anslutning till vinda o. päll
kunnat ega rum. — Den fhty. formen
är lågtysk el. frankisk. Ordet har kan-
ske ytterst anglosax. ursprung.
vin (vinum) = fsv., da. = isl. Din,
got. wein n., fsax. win m. o. n., fhty.
m. (ty. wein), ags. win m. o. n. (eng.
wine); liksom i allm. beteckningar från
vinodlingens område (jfr must, plocka,
tratt, ättika) tidigt lån från romarna:
lat. vinum n. (o. mlat. vinns m.), var-
ifrån, utom fra. vin osv., även fir. fin,
medan fslav. vino förmedlats genom germ.
spr.; motsv. (med olika avledningar)
grek. oinos (av *uoino-), armen, gini,
alban. vene m. m. Förhållandet mel-
lan lat. vinum o. grek. oinos är omstritt;
det förra kanske av *uoinom. Även (la-
vin
1127
vind
nat?) i semit. spr. : arab. ivain osv. Or-
dets förhistoria är f. ö. i enskildheter
oklar. Enligt .somliga inhemskt indo-
europeiskt, till roten ni, fläta, binda, i
lat. vitis, vinranka, o. vide; alltså egentl.
om rankan; möjl. med ursprung hos
något indoeur. folk i Mindre Asien (ar-
menierna?), varifrån vinodlingen anses
härstamma. Av betydelse för denna
fråga är möjl., att vinrankor ha hittats
i de förhistoriska pålbyggnaderna i norra
Italien o. att Vitis vinifera f. ö. spon-
tant uppträder i södra Ryssland, i hela
södra Europa o. i delar av Mellaneuropa.
Emellertid förnekas ordets indoeurope-
iska börd med bestämdhet av andra
forskare, t. ex. Meillet MSL 15: 164. —
En inhemsk allm.-germ. beteckning för
'fruktvin' är got. leijyus osv. (jfr sv. 1 i el-
lt öp), å sina håll även använt i utvid-
gad betyd, (se f. ö. under talg). — Vin-
bär, Ribes rubrum o. nigrum, Bureus
1628; jfr y. fsv. Cod. Ups. G 20 s. 530:
röth winbär som övers, av rubus — no.
vinbcer, ty. dial. weinbeere (även: krus-
bär), eng. wine-berry ds.; urspr. däre-
mot: vindruva såsom i ä. nsv. vinbår
(ännu på 1600-t.), fsv. vinbcer = isl.
vinber, fsax., fhty. winbere, ags. winbe-
rige, got. weinabasi. Ty. Johannisbeere,
varav ä. nsv. S. Johannes el. S. Johans
bär, efter S. Johannesdagen (midsommar-
dagen), vid vilken tid bären (i Ty.) anså-
gos vara mogna. Da. ribs, sv. dial. rips,
av mlat. ribes, från arab. De jämförel-
sevis unga, växlande o. delvis sekundärt
uppkomna beteckningarna synas visa,
att dess bär först ganska sent vunno
beaktande o. började odlas. Vin-
gård, fsv. vingardher osv. Uttr. Her-
rans vingård efter Es. 5: 7 ('Herrans
Zebaoths wingård'), redan i fsv. gndz v.;
arbetarna i vingården efter Matt.
20. — Vinsten, 1556, 1637 i urspr. be-
tyd. = da., från ty. weinstein, egentl.
om ett surt salt som avsätter sig i vin-
faten; sedan i överflyttad anv. om en
liknande avsättning på tänderna. — Vin-
aigre, vinäger, se under ättika. —
Vintappare var en ä. nsv. beteckning för
'krögare' (jfr gamla bibelövers., Jes. Syr.
20: 15), ingående i det stockholmska
V i n t a p p a r g r ä n d . — Jfr även vinjett.
vina, i ä. sv. ofta ipf. hvinte (ännu
på 1800-t.), fsv. hvina, st. vb., glimta,
med vbalsbst. hinnan, vinande, grym-
tande = isl. hvina, no. kvina, da. hvine,
i ä. da. också 'gnägga' (eng. whine, klaga,
jämra sig); av ie. k" in-, jfr fir. edinim,
gråter; f. ö. rotbesl. med ty. iviehern,
gnägga (se v i gr a). Parallellbildningar:
got. qainön, gråta, sörja, isl. kveina,
jämra sig, klaga, osv. (se kvida o.
kvintilera); o. isl. veina, jämra sig,
osv. (se ve na), fhty. win(i)sön (vartill
ty. dimin. winseln, gnälla o. d.). — Med
avs. på övergången från svag till stark
böjning jfr hinna, knyta, kvida, pipa,
skryta, snyta, strida, tiga, ävensom
rycka, sluka, stupa. — Härtill sbst.
v i n, fsv. hvin = da. hvin ; jfr isl. hvinr m.
vinbär, se vin.
Vincent, personn., (åtm. delvis) från
eng. =, av lat. Vincens (genit. -centis),
Yincenlins, det senare helgonnamn (22
jan. i almanackan; där nu Vincent);
egentl.: segrande, till vincere, segra (se
vig o. Viktor).
1. vind (väderl.), fsv. vinder = isl.
vindr, da. vind, got. minds, fsax., ags.,
eng. wind, fhty. mint (ty. m ind), av germ.
*winda- = ie. *uentö-, med vokalför-
kortning av *ne(i)nto- — lat. ventus (jfr
ventilera), kymr. gmynt; utvidgning
av part. pres. till ie. roten (a)ue(i), blå-
sa (jfr med avs. på bildningen t. ex.
sann ävensom tand), vartill även lik-
betyd, sanskr. väja-, väta- (jfr Oden),
litau. vejas, grek. aéles (egentl.: blåsa-
ren, bildat som poielcs = poet); se f. ö.
vaja, van na, vinge ävensom väder.
Vind för våg, bokstavsrimmande
uttr., t. ex. Dalins Arg., som även har
för vind och våg (dessutom 1649 m. ti.);
jfr fsv. wcer (dvs. värjer) for windh oc
ivagh; motsvar. da. for vind og vove.
Ett annat är i väder och vind = ty.
i/i wind und mel ler. — V ind böj tel,
Porthan 1780 om person, .1. Jolin 1844
om bakelse da. vindboilel, från ty.
mindbeulel, till ty. bcutel, liten säck (av
oklar upprinnelse); egentl.: av luft upp-
blåst liten säck, sedan: ett slags ihålig
bakelse; ytlig, opålitlig person. Om
bakelse förr även vådermunk. — Vind-
flöjel, se flöjel o. väderhane. —
vind
1128
Vinga
Vindros, meteor., L 864, motsv. ty. wind-
rose, fra. rose des venis m. fl.; efter den
rosettlika formen. — Vindsked (dial.),
se under sked. — Vindägg, ägg utan
skal, t. ex. I. Erici o. 1645; da. vindceg
även: obefruktat ägg; från ty. windei i
båda betyd. — eng. wind-egg, egentl.:
ägg som blott innehåller luft; jfr grek.
( h )ypenémion öön (till änemos, vind) Aris-
tophanes Fågl. 694. — Vindöga, se d. o.
2.. vind (i bus), fsv. vindcr, egentl.:
för vinden öppet rum; jfr loft o. fsv.
vcedherrum. — Härtill sammans. med -s
t. ex. vindsrum, medan sådana till
vind 1 bildats utan detta.
3. vind (vindspel), t. ex. 1687, fsv.
vinder m. o. vind f., vindspel, vindhjul,
vinda, till vb. vinda.
4. vind, adj., t. ex. 1675 — isl. vindr,
da. vind, got. in-winds, vrång; till vinda.
— Vindögd, Bib. 1541 = da. vindojet.
Den gamla nord. beteckningen kvarlever
i sv. dial. skjalg; se under skela.
vinda, vb, nu ipf. -ade, i tidig ä. nsv.
starkt böjt t. ex. Bib. 1541, jfr gamla
bibelövers.: wandt med oss watn (2 Mos.
2: 19); i t. ex. dalm. även: kasta (med
dat.; jfr isl. vinda sverÖnm, svinga svärd),
fsv. vinda, vrida, svepa, vinda = isl.
vinda, även: svänga, da. vinde, got. win-
dan (i t. ex. biwindan, insvepa, jämte
biwaibjan), fsax., ags.windan(eng.wind),
fhty. wintan (ty. winden); allm. germ.
st. vb, varav fra. guinder. Kausativum:
vända (se d. o.). Enl. somliga en pre-
sensbildning på ieur. -nt- till ie. roten
uei i lat. viere, binda, fläta, sanskr. vyd-
yati, sveper, höljer (se vide). Snarast
dock till ie. roten uendh i sanskr. van-
dh åra-, vagnskorg, umbr. -uendo, 'verti to',
armen, gind (väl av ie. *uendhä), ring
(se Liden Armen. Stud. s. 5 f.); o. väl
även sv. dial. vann, spö, stav, fsv. vän-
der = isl. vpndr, got. wandus ds. = ty.
wand, vägg (jfr under vägg), jfr finska
lånordet vanne (genit. -nteen), nasalerad
form till ie. uedh i vad, not. Jfr vind
3, 4, v i n d e 1 1 r a p p a, vindling, van -
del, vandra, vant, vante o. vånda,
ävensom under vimpel. — Härtill
-vindaigarnvinda, sv. dial., no. vinda
ds. (i isl.: uppvirat garn) = da. vinde,
mlty. winde, fhty. winta.
vindböjtel, se vind 1.
vindel, se vindling.
vindeltrappa, Möller 1755 under cara-
col, tidigare: windetrappa 1687, wind-
S. Agrell 1710, från ty. windeltreppe
jämte ivendeltreppe, till vin da o. vända;
jfr mlty. windelstén, vindeltrappa av sten
(varav fsv. vindelstén; ännu t. ex. Johan
III 1580), motsvar. ty. wendelstein ds.
vindling, Sundevall 1864 (hos snäckor),
Strindberg Fjerd. 1877: 'vindlingarne i
trappan', samme förf. 1885: 'hjernans
vindlingar', närmast till vin del (plur.
-lar), böjning, vindling; jfr da. vinding
o. ty. windung; till vinda.
* vindöga, sv. dial. (-ange, -öje, -ue
m. m.), fönster, ä. nsv. o. fsv. vindögha
= isl., no. vindanga, da. vindu[e] (eng.
window från nord.); egentl.: glugg vari-
genom vind el. luft intränger. Jfr till
bet3^d.-utveckl. no. anddor, glugg i ladu-
vägg, ffris., öfris. andern, fönster, till
and = i ande osv., el. span. ventana,
fönster, till lat. ventus, vind, el. sanskr.
vätäjanam till väta-, vind. Med avs.
på senare leden se paralleller under
fönster. — Att dessa gamla uttr\rck
undanträngdes av det }rtterst från lat.
härrörande fönster, sammanhänger
med att de yngre glasfönstren bero på
inflytande från den romerska kulturen.
Ving, socken n. i Valle o. Ås hd Vgtl.,
fsv. Vighn (liksom talspr. vang av vagn
osv.); sannol. i båda fallen egentl. namn
på de inom socknarna belägna sjöar,
som nu (bl. a.) kallas Vi ngsj ön; bildade
med samma avledn. -/{ som de av förf.
Sjön. 2: 34 anförda vattendragsnamnen
o. rotbesl. med fsv. sjönamnsstammen
*Vigp- = fno. älvn. VigÖ (av *wiiid-) o.
fno. älvn. Vigg (av *wi^jö), om vilka
senare se förf. Sjön. 1: 710 (med litter.).
Om emellertid, såsom där antagits, nam-
nen höra till ie. uegh i väga, är på grund
av omlj udet (efter kort rotstavelse) ovisst,
men ingalunda oantagligt.
Vinga, klippö (med fyr) vid inloppet
till Göteborg, i dial. Winga (med engelskt
iy-ljud; i regel av hv-), y. fsv. Hwyngga'
1496; väl, med Lindroth Skr. utg. av
Instit. f. ortn.-forskn. vid Gbgs högsk.
2: 131 f., besl. med ä. da. hvinge, rasa,
larma m. m., no. kningla (av hv-), tumla
vinge
1129
vinn
om m. m. (se vingla slutet); alltså:
holmen där det virvlar, yr o. d.
vinge = fsv., även: flygel, sv. dial.
också väng(e) = da. vinge, jfr isl. vcéngr,
no. veng o. vengja, ett speciellt nordiskt
ord (eng. iving är lån från nord. spr.),
av germ. "wceinga(n)-, till ie. roten (a)ue,
blåsa o. d., se f. ö. vaja o. vind. —
Ty. schwinge hör till svinga; jittich är
besl. med fjäder o. grek. pierön; lat.
äla med axel 2. Om det likbetyd. ty.
fliigcl se flygel.
vingla, L. P. Gothus 1623; syns dock
ej ha betraktats som riksspråkligt förrän
på 1700-t.: Sedol. Merc. 1731, O. v. Dalin
osv., i ordb. först hos Sahlstedt 1773; i
dial. även 'vara yr' = no.; i avljudsförh.
till no. vangla, sv. dial. vångla ds. (lik-
som dingla o. dangla); säkerl. rotbesl.
med van g (egentl.: böjning; jfr även
våda) o. sålunda med samma betyd. -
skiftningar som i avläggen av germ.
wenk-, wank- i vinka, vinkel, vanka.
Av samma verbrot wing- med s-avledn.:
sv. dial. vingsa sig, vrida (sig) o. d. =
no.: gå o. svänga sig. — En parallell-
bildning är no. kvingla (av *hvingla),
sväva hit o. dit; jfr Vin ga, vinka o.
fsv. Iwinka.
Vingåker, ortn., se viking (slutet).
vinjett, Phosph. 1810 = ty. vignelte,
av fra. vignette, egentl.: vinranka, till
vigne i denna betyd., av lat. vinea, vin-
stock m. m., till vinum, vin; jfr med
avs. på bildningen med diminutivsuf-
fixet -ctte t. ex. lorgnett.
vinka, i ä. nsv. ofta: giva tecken (med
ögonen), t. ex. Bib. 1541: winkar medh
öghoncn, Stiernhielm, jfr Balek 1599:
winkede åt sina andra Leeksgstrar, al . .,
dvs. gav tecken el. blinkade; dessutom:
vinka med hufvudet 1617, med kroken
(om fiskare) o. 1645, med kroppen 1741
osv. = da. vinke, i ä. da. även : blinka,
från ty.: mlty. winken, giva tecken, sluta
ögonen = fhty.: böja sig åt sidan, svikta,
nicka, vinka, ty.: vinka, ags. wincian,
giva tecken, blinka (eng. ivink); no.
vinka, rycka åt sidan, svikta, är väl
snarast inhemskt. Därjämte av germ.
"wankian: fsax. wenkian, vara otrogen,
mlty. ivenken, giva tecken, blinka, vinka,
flfrank. wenkian, vika m. m. (varav ffra.
guenchir, vika undan, varav eng. winee,
slingra sig, vika tillbaka, rycka till).
Till ie. roten ueng i t. ex. litau. iszvéngti,
vika undan, vingas, krökt, osv., med,
som det synes, en grundbetyd, av 'vara
böjd el. krökt, böja sig' o. d.; jfr f. ö.
vinkel, vinsch, vank o. vanka; med
växelformen uenk i vång. Jfr Fick4
1: 123, 547. — Betyd, 'vinka' har väl
närmast utgått från den av 'giva tecken
(med handen)' o. den äldre av 'blinka'
från den av 'giva tecken (med ögonen)'.
— Härtill: vink, i ä. nsv. även i betyd,
'blink, blick, t. ex. Spegel — da. vink,
från ty. wink, i ä. ty. även 'ögonblick',
av fhty. winch. I sv. ge någon en vink
— ty. einem einen wink geben uppträ-
der den äldre betyd, av 'tecken'. —
En parallellbildning till vinka är fsv.
hvinka, vackla, ä. nsv. t. ex. hvinka
undan 1629; jfr fsv. hvika ds. ävensom
vingla (slutet).
vinkel, fsv. vinkil, vinkel, vrå, krok
= da. vinkel, nu blott i matem. betyd.,
förr även 'vrå', från mlty. winkel —
fhty. winkil (ty. winkel), ags. wincel;
till föreg. i dess ursprungliga betyd.,
alltså egentl.: böjning, med ungef. samma
betyd. -utveckling som i vrå. — Got. har
i stället waihsta, som kan vara avläg-
set besläktat. — Betyd, 'vrå', som nu-
mera mest uppträder i den bokstavs-
rimmande förb. vinklar och vrår, var
förr mycket allmän även utan detta
tillägg, t. ex. Hasselquist Resa 1757
(1749): 'Barnen kommo af alla vinklar'.
— Vinkelpredikant, i övers. 1723,
Dalins Arg., Lind 1749, efter ty. win-
kelpredigcr, egentl.: som predikar i
vrårna; jfr, med samma slags nedsät-
tande betyd., ty. winkeladvokat, win-
kelehe, winkelschule ävensom ivinkel-
messe, hemlig messa, varefter ä. nsv.
vinkclmessa o. (övers.) vråmessa ; i allm.
om sådant som saknar officiell sanktion.
Jfr Schroderus Osiander 1635: 'Så skal
. . inga Winkelpredikor någorstädes till-
vitas'. — Se även kråkvinkel, under
k r å k a .
vinn i vinnlägga, lägga sig vinn
om, fsv. vinlceggia, hvggia sik vin um,
till fsv. vin f., bemödande, omsorg =
fda. vin (da. vind), no. vinn, till vinna
vinna
1130
vinter
i betyd.: sträva, bemöda sig. Andra
likbetyd. sbst. äro vinning = fsv. i
Iceggia sik vinning om 1504 osv. (jfr
följ.); ävensom ä. nsv. vinnest (se un-
der vinst).
vinna = fsv.: utföra, genomgå, vara,
räcka, sträva fram till, nå, tillkämpa
sig, förvärva, vinna, övervinna, överbe-
visa, övertala m. m. = isl. vinna ungef.
ds., da. vinde, got. (ga)winnan, lida,
fsax., fhty. giwinnan, mlty. winneh (ty.
gewinnen), ags. gewinnan (eng. win), i
allm.: genom ansträngning vinna, se-
dan: vinna, förvärva, samgerm. st. vb,
med -nn- väl av -nu- (jfr under brinna
o. rinna), besl. med sanskr. vanoli,
vånati, önskar, älskar, når, segrar, till
en vida spridd ie. rot nen, vars grund-
betyd, synes ba varit 'sträva (efter),
åtrå el. dyl.', varav dels 'tycka om' o.
dels, resultativt, '(genom strävande) er-
hålla'; se f. ö. van, våning, vän 1, 2,
vänster, vänta, önska. Annorlunda
om betyd. -utvecklingen Meringer IF 16:
179 f. — Härtill germ. "winnön : got.
winnö, lidande m. m., flity. winna, strid,
mhty. winnc, smärta (se till betyd. -
utvecklingen under värk), isl. vinna
arbete; ävensom sv. vinning, vinst =
fsv., motsv. da. vinding, senisl. vinningr
m., möjl. från mlty. winninge ds. =
mhty. winnunge; jfr vinning, vinn,
under vinn. Om vinst se d. o. Jfr
även lättvindig. — Vb. vinna har i
vissa syd- o. nordsv. dial. övergått till
ett slags modalt hjälpverb med betyd,
'kunna'; jfr StiernhieJm Herc.: 'de qvvar-
lefde stumpar / Winn inte mala sijn
mäld'.
vinsch, Sydsv. Dagbl. 1870, från eng.
winch, svängel, av ags. wince, besl. med
lett. wanga, handtag, egentl.: böjt (trä),
till samma ie. rot ueng, som vinka o.
vinkel.
vinst, L. Petri 2 Post. 1555, P. Erici
1582 osv., med bortfallet ge- (i anslut-
ning till vinna) efter ty. gcwinst, t. ex.
i Luthers bibelövers., varav även da.
gevinst; till vinna; bildat som de lika-
ledes från ty. (lty.) komna brunst,
fångst, gunst, -kom st (i inkomst),
konst, svulst. — Ä. nsv. vinnest, vinst,
t. ex. K. Foss 1621, o. vinning (i
läggia sigh vinnest om) kan vara en
inhemsk bildning el. ombildning av
samma slag som fsv. kunnist, vid sidan
av lånordet kons t, e\.piamisl (se t j ä n s t)
el. sv. ynnest.
vinster f., sv. dial., fjärde magen hos
nötkreatur, bladmagen, även vänster;
stundom också: löpe = no. vinster ds.,
nisl. vinstr, tredje magen, löpmagen.
Snarast en bildning på -str- till vin da,
slingra (jfr med annat genus alster,
bläster, fjälster osv.); knappast där-
emot besl. med ty. wanst, buk (jfr
sanskr. vanisthii-, ändtarm, o. möjl. även
lat. venter, buk).
vinter = fsv., da. = isl. vetr (*vintr-;
motsv. fsv. vwt(t)er, vil(t)er VGLI o. dalm.
vitter), got. wintrus, fsax., fhty. wintar, ty.,
ags., eng. winter, av germ. * wintru- = ie.
"uendru-; ett speciellt germanskt ord;
sammanställt bl. a. med litau. vandii, vat-
ten, lat. unda, bölja, osv. (jfr Un den
o. se Liden PBB 15: 522), i så fall egentl.:
regntid, jfr sanskr. varsa-, regn o. år;
enl. andra besl. med gall. vindo-, vit (i
Vindobona osv.) = ir. find, alltså 'den
vita årstiden'. I båda fallen inginge här
r-avledn. såsom i sommar o. vår (jfr
t. ex. med ie. -d fhty. lengiz, vår, o.
sanskr. earad, höst, el. från andra om-
råden ordparen got. akran o. sv. ollon,
afton o. morgon). Emellertid måste
båda härledningarna betraktas som gan-
ska ovissa. — I forngerm. spr. betydde
vinter även 'år', varav ett minne kvar-
lever i sv. dial. vintrunge, årsgammalt
föl, jfr no. vetrung, årsgammalt föl,
stut m. m., isl. vetrungr, årsgammalt
djur, öfris. ivinlerswin, svin från förra
året, ty. dial. einivinter, ett årigt djur,
eng. tivintcr, tvåårigt får (ags. twiwintre,
tvåårig), osv., ävensom sv. dial. gim-
merlamm : ie. ghim-, vinter (se nedan),
slov. létnik, lélnjak, ettårig kalv o. d.,
till fslav. lélo, år, sommar, slov. järuh,
årsgammalt husdjur; jfr under vädur.
På likn. sätt hade natt i de forngerm.
spr. även betyd. 'dygn'. — Det all-
männa urindoeur. ordet för 'vinter' var
*ghei{e)m-, *ghim- i lat. hiems, grek.
kheima (även: vinterstorm), sanskr. hi-
mdn-, även i övriga indoeur. språkfa-
miljer, besl. med sv. dial. gimmerlainm
vinthund
1131
vipen
(egen ti.: envintrigt lamm; se under
horsgök o. vädur). — I vintras =
y. fsv. 1508, jfr i vintres 1470, ombild-
ning av i- vinters; jfr i somras. Linné
har sislledne vintras (jfr Alm q u is t: i för-
ledne vårasi Ågren Best. slutart. s. 28);
i t. ex. Runöm.: vintras. — Vinterga-
tan, Spegel 1705, jfr sv. dial. vinter-
bröte m. m., isl. vetrarbrant (till brant,
väg; se bort), no. vetterbraut, ty. win-
terstrasse m. m. I ä. nsv. även mjölk-
vägen Spegel, jfr da. mclkevejen, isl.
mjolkhringr, ty. milclistrasse osv., efter
lat. via lactea, grek. galaxias (till gala,
mjölk), varav eng. galaxy. Kallas t. ex.
i sanskr. 'gudavägen' o. i litau. 'fågel-
vägen'; i ty. dial. även 'kovägen', 'här-
vägen'. Ortn. Vintergata (= fsv.)
Ögtl. betyder naturligtvis 'vintervägen';
jfr ortn. Gata, Mogata. — Vinter-
månad, sedan gammalt i almanackan
beteckning för november, dock icke folk-
ligt namn, Hels. 1587, Alman. 1G24, I.
Erici o. 1645 osv. (ej i fsv.), från ty.
winlcrnionat, november (o. december),
i mhty. vacklande mellan oktober —
januari, i fhty. (winlarmdnöt) januari.
vinthund, 1708, Linné osv., 1755:
vindluind; liksom da. vindhnnd från
ty.: mlty. ivinthund, ty. windhund; för-
tydligande utvidgning av fhty., mhty.
wint med samma betyd. Av mycket
omstridd härledning. Säkerl. ej till
vind (med syftning på snabbheten); ej
heller avljudsform (*hwinda-) till hund,
el., såsom ofta antagits, omtydning av
den kelt. hundbeteckningen vertragus.
Lyckligast synes Suolahtis förmodan,
Neuphil-Mitteil. 19: 16 f., att ordet åter-
går på det kelt. folknamnet vcncliis (el.
möjl. venedns, vendcr): att uppkalla de
olika hundraserna efter hemlandet var
förr mycket vanligt, jfr canis t/erinani-
ens, francus osv. o. särsk. (canis) galli-
ens, varav span.-portug. galgo, vinthund,
el. det likaledes keltiska (canis) segusius
(till segusiani, av *Segnsia = Susa),
varav fhty. suso, siuso. — Den inhem-
ska beteckningen är fsv. miöhunder =
isl. mjöhundr, da. myndc; egentl. : smal
hund; se M jo- (i ortnamn).
fvintrunge, sv. dial., årsgammalt
föl, se under vinter.]
vinäger, vinaigre, se under ättika.
viol, växtn., 1556; förr även fiol, t. ex.
Lex. Linc. 1640 (se nedan); jfr y. fsv.
P. Månsson: 'bla lith (dvs. färg) som
wiola' = mhty., ty. viole osv., av lat.
viola, dimin. på -l till ett sbst, som
lånats från el. är besl. med grek. ton
(av *uion) ds.; jfr jod o. lövkoja. —
Ett äldre lån föreligger i mhty. viel,
viol, vartill ty. dimin. vcilchcn. — Nam-
net, som snarast urspr. betecknade den
importerade Viola odorata, har sedan
överförts på inhemska vilda arter, så-
som Viola canina. — Violett, 1563:
fiolett silcke, fwlidt sameit, 1637: violet
osv., från fra. violet ds. (jfr nedan), till
violette, viol, dimin. -avlcdn. av lat. viola
= viol. Härtill ä. sv. violett, viol, t. ex.
Rudécn. Formerna på f- av viol o.
violett ha (liksom fiol) kommit över
tyskan. De uppträda i något senare tid
mest i vardagl. framställning (brev o. d.)
el. i dial. källor, t. ex. M. Stenbock o.
G. A. Ehrensvärd i brev cl. i bouppt.
från Uppl. 1698 o. Växiö 1804, även hos
Onkel Adam 1853, som också i övrigt
icke sällan begagnar dialektiskt påver-
kade former.
violin, Rosenfeldt 1688 m. fl.: fio-;
1758: violin = ty. violine osv., från ital.
violino, avledn. av ital. viola = fra.
viole; se f. ö. fiol.
vipa = fsv., no. = dafvibe; ett blott
nordiskt ord. Vanl., på grund av få-
gelns fjädertofs på huvudet, samman-
fört med mlty. wipf tofs, kvast, got.
nnti})s, krans, osv. (se vippa 1, 2); jfr
namnen tofsvipa, sv. dial. horn- o.
loppvipa ävensom fra. vanncau, till van,
vanna (av lat. vannus ds.; jfr eng. van,
fan, solfjäder). Emellertid är härled-
ningen ingalunda säker, då de tlesta
övriga namnen på vipan härröra från
hennes karakteristiska varnings- o. lock-
ton, som plägar återges med kivit, viit-
vi-vi-viit o. d., t. ex. ty. kibitz, ty. dial.
piwitsch, eng. dial. pecivit, fra. dial. pivit,
ital. fifa osv. Ordet vipa har möjl.
samma ljudhärmande ursprung.
vipen, dialektord (t. ex. Ögtl.): vid-
öppen, särsk. i uttr. ligga vipen, obe-
tänksam, påflugen, av *vi-ipin, av adj.
vid o. fsv. //h/j, biform till gpin, upp-
vipp
1132
Viren
kommen i sammans. i relativt obetonad
ställning öppen; alltså = vidöp-
pen, jfr Schroderus d. y.: ligger vid-
i/ppe/i, Bellman: legal . . vidöppen. Förf.
Ark. 13: 243.
vipp i på vippen, Norden flycbt
1740-t., jfr uppå en wipp 1722, Hallman
m. fl., jfr Dalin Arg. II nr 2 (SFSV s.
10): 'har han warit på wippen?'; in-
hemsk nybildning till vippa 1 (liksom
k ny ek till knycka, släng till slänga
osv.) el. möjl. från det till samma verb
hörande \ty. wipp, hastig sväng = fhty.
wipf. Se även vips.
1. vippa; vb, Schroderus 1638: 'vippa
oss öfver enda'; i betyd, 'gunga' t. ex.
Spegel; i ä. nsv. även 'vira, linda', y. fsv.
vippa träns. P. Månsson = no. vippa,
da. vippe, mlty., meng. wippen, vippa,
mhty. wipfen, hoppa; en intensivbild-
ning av samma slag som guppa o.
vicka; jfr avledn. sv. dial., no. vip(p)la,
omslingra, ävensom avljudsbildningen
no. veipa, svepa, inveckla, veipla ds. osv.
(se under vepa); till ieur. roten vib
i lat. vibräre, sätta i dallrande rörelse,
dallra (= vibrera), litau. vyburiu, vif-
tar, el. till ieur. växelroten vip i t. ex.
sanskr. vepate, darrar, bävar (varom se
veva 1). Se följ. o. föreg. — Växel-
form med germ. hw-: ä. da. hvippc,
röra sig snabbt, piska = eng. whip;
jfr likartad växling under veka, viska 1
o. visp 1, 2. — Vippstjärt, sädesärla,
Linné = da. vipstj&rt, väl från mlty.
wippstert, en bildning av samma slag
som t. ex. ä. nsv. hvekcsljert t. ex. Sig-
fridi 1619, till ä. nsv. hveka, bl. a.:
vippa (se veka), mlty. wagestert, till
wagen, vackla o. d., fra. batte-qiienc (jfr
batalj o. kö) o. flera av de under är la
uppräknade namnen; ävensom t}', få-
gelnamnet wendehals, göktyta, motsv.
fra. torcol (dvs. torc-col, till lat. ior-
quere, vrida, o. col, hals); om samman-
sättningstypen se f. ö. under våghals
o. sittopp.
2. vippa sbst., 1635: löff och vippor
= no. vippa, da. vippe; av verbstam-
men i vippa 1 ; f. ö. besl. med fhty
wipfd (ty. wipfel), trädtopp, spets, även-
som med no. vipa, styvt hår el. strå,
borst, mlty. wip, kvast, tofs; alltså väJ
egentl.: något som vippar el. gungar.
Sbst. vippa förhåller sig med avs. på
betyd, till lat. vibräre ungefär som sbst.
viska till litau. vizgu, darrar. — lä.
nsv. förekommer dessutom ett väl från
ty. lånat vippa i betyd, 'vippgalge', även-
som (redan på 1500-t.) 'spänninrättning
för båge'. Dessutom en avledn. vipsa
i betyd, 'vippa'.
vips, interj., Lind 1749 under Schnapps
= da., från lty. wips el. det från lty.
lånade ty. wips; möjl. egentl. genit. till
vipp el. en s-bildning till detta ord el.
till det besl. vb. vippa; av samma slag
som ty. interj. schnaps till schnapp- (se
snaps). Jfr ä. nsv. hvisp t. ex. Bark
1703, Kolmodin o. visp O. v. Dalin, till
vispa under visp 2 el. en självständig
ljudmålande bildning el. av vips, med
omställning av ps till sp.
1. vira (spel), Lyckans talism. 1818,
Conv.-bladet 3 saml. 2 Aug. 1823, Wall-
mark 1832, Wetterstedt Mutanders ungd.-
händ. 1832; väl efter järnbruket Vira
Uppl. (Sv. spelb. 1847, s. 141). — Det
sistnämnda har i sin tur fått namn ef-
ter sjön Viren.
2. vira, vb, Burcus o. 1600 = no.
vira ds., mit}', wiren, förse med järn-
tråd; till sv. dial. vir, metalltråd, nisl.
virr, ags. wir m. (eng. wirc), mlty. wire
{., jfr is.l. viravirki, arbete av metalltråd,
r-avledn. av ie. ni, sno, fläta, i vide,
vidja, vägg m. fl., med avljudsformen
uéi i fhty. wiara, fint guld, guldsmycke;
med r-avledning i lat. viria>, ett slags
armsmycke, egentl. keltiskt, fir. fiar,
sned, o. väl även grek. iris, regnbåge
m. m. (av *nir-), om vilket senare se
Boisacq (med tillägg). Se f. ö. Viren
o. gir land.
virak, rökelse, slutet av 1500-t. (: -ach),
1637 (: -ack), i ä. nsv. även virock 1727,
ävensom (med högtysk form) viranch 1637
o. (med försvenskad form) virök 1645,
Lucidor = da. virak (varifrån väl den
sv. formen på -ack närmast kommit),
från ty.: mlty. wirök, wirek, av fsax.
wihrök = fhty. wihronh (ty. weihranch),
egentl.: invigd el. helgad rök; se Vi 1.
virdar, se under V är en d.
Viren, sjön., Virån, egentl. 'krokig,
slingrande o. d.', till ett germ. adj. *wu a-
Virestad
1133
virsingkål
= fir. fiar, kymr. gwyr, till ie. ni, sno, se
f. ö. vira 2 o. förf. Sjön. 1: 719. Alltså
samma betj^d. som i t. cx. V rången.
Virestad, sn i Smål., fsv. Vigherstadha,
till personn. Vigher (jfr Vigher spa
Uppl.-l.); se f. ö. -sta(d).
virka (med virknål), i ä. nsv. i all-
männare betyd., i sht väva, Bib. 1541
flera ggr, där Luther bar wirken o-, den
nya övers, 'väva', 'spinna', jfr gamla
övers., Sal. ordspr. 30: 28: 'Spinnelen
wirkar med sina bänder', i samma be-
tyd, även t. ex. Scbroderus 1G35, Lex.
Linc. 1640, Serenius, Lind, Geijer Vi-
kingen : 'Då hörde jag Nornorna virka
sin väf o. f. ö. in på 1800-t.; förr även
som i ty. om järn t. ex. Dalin 1747;
från ty. wirken, förfärdiga (särsk. i bant-
verksspr., t. ex. bos bagare, smeder, salt-
kokare, men i sht om vävning, brode-
ring o. d., redan i mlit}'.), verka (varav
också da. virke, verka), av fbty. wirchan,
förfärdiga, verka, arbeta = fsax. wir-
kian, ags. wircan, jfr fsv. (inhemskt)
virka ÖGL: uirkar man i skoghe, antagl.
dock en ombildning av vcerka (efter
virke1}), jfr varianten vccrkar; av germ.
"werkian, avledn. av verk el. i anslut-
ning till detta ord ombildat av *wur-
kian (= yrka); annars formellt över-
ensstämmande med det i alla händelser
besläktade grek. érdö, gör, förrättar (av
ie. *uergiö). Alltså egentl.: tillverka,
förfärdiga (vissa slags vävnadsarbeten),
med samma slags specialisering som t. ex.
garva, egentl.: bereda; f. ö. vanlig inom
yrkesspråk; se om dylika fall närmare
under värpa. Denna specialisering blev
bos virka betydligt starkare än bos ty.
wirken. F. ö. etymol. = isl. virkja,
värka (se d. o.); se f. ö. verk, orka,
yrka. — Härtill ä. nsv. virkestol, väv-
stol, Kolmodin 1732, från ty. wirkstuhl.
— 'Virka' beter på da. hadde, från ty.
håkeln, till hake, väl besl. (men ej
identiskt) med sv. häckla (lin); se d. o.
En avljudsform till hake, ags. höc (eng.
book), föreligger i det till detta sbst. bil-
dade likbetydande eng. vb. hook. Jfr
ital. uncinare, virka, till uncino, liten
hake, osv.
virke = fsv.: verk, bygge, ställning,
material, jfr trcevirke, trävirke = isl.
virki, verk, befästning, no. -da. virke,
verksamhet, material, jfr da. Danevirke,
fsax. giwirki, av germ. *(ga)werkia-, till
verk; jfr avljudsformen yrke. Den
allmännare betyd, av 'materialämne'
kvarlever i dial., t. ex. skovirke, bröd-
virke, jfr det skämtsamma sv. toddy-
virke. — I ä. nsv. o. vissa dial. även
vcrke, värke, ljudlagsenligt utvecklade
av virke (jfr Hesselman i o. y s. 209,
213 f.); värke dock möjl. delvis även
från fsv. vazrke, med a? på grund av an-
slutning till vwrk; jfr t. ex. virvel.
[*virna, sv. dial., vissna, se under
vissen slutet.]
virrig, o. 16G9, om ljud; från ty. wir-
rig, till adj. wirr ds., till vb. wirren, av
fbty. wérran, inveckla, förvirra, vartill
även fhty. werra, förvirring, strid (var-
av fra. guerre, krig); vanl. härlett ur
ett germ. *werz- o. sammanställt med
kompar. värre, se d. o. — Härtill även
förvirra = da. forvirre, från ty. ver-
wirren, av fhty. firwerran.
virrvarr, 1804, i en övers, från ty.
= da. virvar, från ty. wirrwar(r), Les-
sing 1754, men vid denna tid ännu be-
traktat som ett lågtyskt dialektord; dock
under formen wirenwar redan 1486 i
betyd, 'ordstrid', reduplikationsbildning
till stammen i föreg., av samma slag
som k 1 i n g k 1 a n g, m i s c h m a s c h, s 1 i d-
dersladder, tingeltangel, viller-
valla osv.
Virserum, sockenn., Kim. 1., fsv. Vl-
dhersrum, Vidhisrum, till -rum 3 o. ett
fsv. sjönamn *Vipir, till adj. vid (nu
Vi rsc rumssjön); jfr Ti r se rum, fsv.
Tldhisrum, till sjön. "Tipir. Förf. Sjön.
1: 704. Andra, osannolika möjligheter
citeras av Lindroth Ortn. på -rum s. 84,
som dock föredrager den här givna tolk-
ningen.
virsingkål, savojkål, Lundström Trädg.
1852, även virsing 1873, från ty. wir-
sing, wirscbing, med tysk avledn. av
nordital. verza, av vulg.-lat. "virdia, av
lat. viridia n. plur., grönsaker o. d., till
viridis, grön (jfr under skärtorsdag
slutet). Det likbetyd, savojkål efter
fra. chou de Savoie (jfr ty. dial. sawau),
vilket liksom fra. cbou de Milan även-
ledes visar hän till norra Italien.
virtuos
1134
vis
virtuos, 173!). 'En stor Virtuose i
London', Post. Tid. 1758: 'Italienske
Virtuoser' (i tillkännagivande om kon-
sort) ty. osv., från ital. viriuoso ds.,
egen ti.: mycket duktig el. framstående,
avledn. med suffixet -oso (= lat. ösus),
som betecknar 'rikt försedd med' el. dyk,
till lat. virtus (genit. -tutis), duktighet,
dygd, manhaftighet, till vir, man (se
V ä re n d).
virvel, i ä. nsv. även hverfvel, hvärfel,
med motsvar. i dial. (av hvirvel; jfr
under virke), fsv. hvirvil, hårvirvel,
yrsel(?) = isl. hvirfill, ring, hjässa, berg-
spets, da. hvirvel, mlty. wervel, fhiy.
wirbil, wirvil, virvelvind (ty. wirbel), av
germ. * hwerbila-, agentisk bildning till
germ. *hwerban, vända sig omkring,
bildat som (instrumentalerna) degel,
gördel, nyckel, svirvel osv.; se f. ö.
värva o. varv 1, 2. Jfr till betyd. -
utvecklingen lat. vertex, hjässa, topp,
till vertere, vända. — Formellt identiskt
är sv. dial. (h)virvel, liten dörrslå = da.
hvirvel, no. kvirvel, mhty. wirbel. —
Virvelvind = isl. hvirfilvindr, da.
hvirvelvincl, ty. wirbehvind osv.; eng.
whirlwind från nord. — Härtill vb.
virvla, Tiselius 1723: träns., åstad-
komma virvlar i vattnet, Wallerius 1739:
refl., T. Bergman 1773 : inträns., Bellman:
'Trumslagarn hvirvlar', motsv. da.hvirfle,
ty. wirbeln, mholl. wervelcn, ävensom
isl. hvirfla (hvirla) träns., utbreda (om
hö), no. kvirvla (kvc-) ds. o. sv. dial.
*hvirla, yra, vara vimmelkantig, vanka,
fara vilse. Säkerl. ej utgående från ett
gemensamt germ. grundverb utan vid
olika tider uppkomna bildningar, väl i
regel avledn. av virvel; kanske delvis
också ett iterativum-intensivum på germ.
-Hön, -alön till *hwerban av samma slag
som t. ex. dingla, famla, hymla,
skramla osv. Eng. (= meng.) whirl,
virvel, har nord. urspr. Eng. whirl,
virvla, kan däremot på grund av betyd,
knappast, såsom vank antagits (Skeat,
Holthausen), utgå från det sällsjmta
isl. hvirfla, utbreda (hö), utan är säkerl.
ett inhemskt deverbativum av det lånade
substantivet.
1. vis, sbst., fsv. vis f. (o. n.?), vis,
sätt = isl. vis (i göru vis), da. vis, motsv.
fsax. wisa, mlty. wis(e), fhty. wis(a) (ty.
weise), ags. wis(e) (eng. wise), av germ.
*wisa- n., *z/>Isö(/i) f. = ie. *uid-to-,
*uid-tä- (*ueid-); till roten ueid, se,
alltså väl egentl. 'utseende', varav 'be-
skaffenhet o. d.' Se följ. - vis o. visa 1.
— Från germ. spr. : fra. guise, vis, sed,
sätt (jfr t. ex. fra. guimpe ~ vimpel),
vartill déguiscr, förvända, vanställa, för-
kläda.
2. vis, adj.; fsv. vis, kunnig, vis; be-
kant med — isl. viss, da. vis, got. -weis,
kunnig, fsax., fhty. wis (ty. weis[e]), ags.
wis (eng. wise), av germ. *wTsa- (varav
finska lånordet viisas) — ie. "uid-to-,
part. pf. pass. till roten ueid, se (i lat.
videre osv., se veta), motsv. lat. visns,
sedd; formellt nästan identiskt med vis;
sbst.; el. möjl. av ie. *ueid-so-, avledning
av s-stammen i sanskr. vedas, känne-
dom, liksom t. ex. ljus: sanskr. rocas
(jfr t. ex. v. der Osten-Sacken IF 34: 252).
Biform (med kort rotvokal): viss. Urspr.
likbetydande parallellbildning: vitter.
Avledn.: vb. visa (se d. o.). — Den
gamla betyd, 'som vet, kunnig, klok'
har i de nyare spr. undanträngts av den
specialiserade 'mycket kunnig o. erfaren'.
Förb. fsv. varpa vis, isl. verÖa viss (med
genit. m. m.), få veta, erfara, kvarlever
i norrl. dial. "varda vis, bliva varse. —
Hit hör sammans. envis, Schroderus
Cora. 1640; hos t. ex. Swedberg 1719 i
betyd, 'ensam vis'; jfr de likbetyd. ä.
nsv. ensint, ä. nsv. o. sv. dial. enveten
1647 osv. (till veta), ä. nsv. envetig, fsv.
cnthrär, enthrceiter, enthraiilin (se trå 2),
*enharper i fsv. enhairdhe, envishet (jfr
bohusl. cnaln, envis, med s. k. tjockt /,
o. isl. einardr, enkel). Om en- se en-
trägen under trägen. — Frågvis,
Hels. 1587: Tråghewijs, Sciolus, nasu-
tulus'; möjl. nybildning i anslutning till
näsvis; i alla händelser naturligtvis ej,
såsom förr antagits (av Wetterstedt),
egentl. om person som önskar bli
vis genom frågor. I da. i stället fritle-
SU9> i ty. fragesiichlig m. m. — B ätt-
vis, motsv. i fsv., isl. o. da. — Vis-
domständer, Egr. Lundgren 1841,
motsv. i da., ty., eng. o. fra., efter lik-
betydande grek. söphronisteres, till söph-
rön, vis (av stammen soph- i filosofi,
vis
1135
vise
Sofia). — Ett allmänt germ. ord för
'vis' (dock ej i östnord.) är *fröÖa- =
isl. frödi', no. frod, got. fröps, fsax., ags.
fröd, fhty. fruot; jfr litau. protas, för-
stånd; i avljudsförh. till got. frapjan,
förstå; enl. somliga även till lat. inter-
pres (genit. -pretis), tolk m. m., dock
osäkert.
3. vis, avledn. -ändelse till adverb,
jfr (det inhemska) ä. fsv. apruvTs, annor-
lunda = isl. odruvis, väl urgammal ackus.
sg. (ie. -öm > nord. -o, -u i inljud) till
fsv. vis f., men f. ö. i regel beroende på
eftcrbildning av lty. adverb på -wis(e)
o. ty. på -weise (se vis 1); jfr t. ex.
korsvis, redan i y. fsv., väl efter mlty.
kriize-wisc, el. 1 y c k 1 i g t v i s, m ö j 1 i g t v i s,
naturligtvis efter ty. begreiflicher-,
möglicher-, naturlicherweisc, i sv. i dy-
lika fall med neutralt / i anslutning till
det numera neutrala vis. I nsv. dels till
subst., vanl. betecknande kvantiteter,
där uttr. på -vis ha dis tributiv betyd.,
t. ex. aln-, dussin-, massvis, stundom
med i, t. ex. i tusenvis (snarast efter
liknande uttr. på -tal); ganska ofta även
till vbalabstr., där -vis har den mera
egentliga betyd, 'i form av, medelst',
t. ex. anfalls-, jämförelse-, styck(e)-
vis (förr även styckes-); o. dels till adj.,
t. ex. blindvis (jfr ty. blinderweise),
ömsevis o., vanligast, till adj. på -igt
el. -ligt (ex. se ovan); till verb däremot
blott i strö vis. Se närmare Tamm Om
ändelser hos adverb s. 37 f.
1. visa, sbst, i t. ex. Bib. 1541: sång,
lovsång ('Siunger Herranom een ny wijso'
Psalt.), jfr Salomos höga visa, fsv. visa,
visa, sång, kväde = isl. visa, vers, strof,
da. vise, visa, sång; etymol. identiskt
med de under vis 1 anförda västgerm.
orden (fsax. wisa osv.), som, utom 'sätt',
även betyda 'melodi' el. (såsom i ty.)
'sång, sångstycke', alltså egentl.: 'sätt
att föredraga el. sjunga'; med samma
betyd. -utveckling som i lat. modus, sätt,
vis, rytm, melodi (jfr mått). — Bliva
en visa (i staden o. d.), jfr Jerem.
Klagov. 3: 14 (gamla övers.): '.Ing är
worden till spott allo mino folke, och
deras dagliga wisa', ävensom bl. a.
Horatius: 'tota cantabitur urhe', Ho-
rnen Iliad VI: \bg nai omoöo) åvdQCj-
jToiöi jieXöj/iied'' åoidi/wi éööo^iévoioiv'
= 'att framgent kommer en visa att
sjungas om oss intill senaste släkten'
(Helena om sig o. Paris). — Ord och
inga visor kunde möjl. innehålla ett
minne av ett gammalt bokstavsrim-
man de uttr. av samma slag som mhty.
worl iindc wise, innehåll o. form, med
direkta motsvar. i fsax. o. ags., el. fsax.
word endi wisa, ord o. handling. —
Sjunga sin gamla visa, om ideliga
upprepningar o. d., Grubb 1678 s. 309,
motsvar. i ty. (das alle licd, die alle
leier) osv., jfr lat. cantilenam eandem
canis Cicero (Att.).
2. visa, vb = fsv. (ipf. -ape, -te) —
isl. visa I, III, da. vise, fsax. wisian,
fhty. wiscn (ty. weisen med ourspr. stark
böjning), ags. wisian, av germ. *wisian
o. *wisön, avledn. av adj. vis, alltså
egentl.: göra klok, underrätta. Jfr det
nära besläktade, men möjl. på annat sätt
bildade got. gaweisön, se till ngn, be-
söka, fsax., fhty. wisön ds., motsv. men
ej fullt identiskt med lat. viscre, besöka.
— Hit även vise, se d. o. — Visare,
på ur, Schroderus 1639 osv. Förr även
säjarc t. ex. Florinus 1695, Bellman:
'Säjaren pekar tre qvart uppå fem'
(som dock också har visare: 'Visaren
visar, timman ilar'); från ty. zeiger (jfr
med avs. på s- under sinka 3, sira,
s vicka) o. urspr. icke samhörigt med
ä. nsv. säjarverk, tornur (varom under
ur 1). Iä. nsv. även vispinne Spegel.
visavi, vis-ä-vis, av fra. vis-å-vis, mitt-
emot, egentl.: ansikte mot ansikte, av
ä. fra. vis, ansikte (jfr fra. visage ds. o.
se visir 1), av lat. visum, bild, egentl. :
det sedda, till pf.-part. -stammen av vi-
dére, se (jfr vision, vi sit; urbesl. med
veta).
Visby, stadsn. = fsv., till gen. sing.
av ui, helig plats, varom under Vi 1.
vischan i bondvischan, i lägre
slang: landsbygden, landsorten; väl från
det svenska tattarspråkets visj, skog,
sannol. zigenarspråkets vejs i samma
betyd. Se Thesleff Stockholms förbry-
tarspr. s. 110 med Utter.
vischy vatten, se vi c hy vatten.
visdomständerna, se vis 2.
vise, bidrottning = fsv. o. da. (m.)
visont
1136
viska
= (väl lånat från) mlty. wise m. ds.;
jfr da. uiser o. mlty. wiser, ävensom,
med annan avlcdn., mhty. wisel (ty.
weisel) ds., ä. da. viser; cgentl.: förare,
ledare; motsvar. sv. dial. vise, ilen främste
i en flygande vildgässflock, isl. visi o. det
väl yngre visir, konung, furste, fhty.
wiso, förare, ledare, ags. wisa ds.; nomen
agentis till vb. visa. — Eng. har i stället
queen-bee, motsvar. sv. bidrottning
1751, ty. bienenkönigin, fra. rcine des
abeilles, grek. ton melitton basileia, jfr
lat. rex apum Virg.
visent, se bison.
Visingsö, fsv. Visings ö VGL IV, till
ett personnamn *Visinger, möjl. motsv.
fhty. Wisung. Däremot ingår här ej
ett gammalt önamn på -ing, ehuru dy-
lika annars ej äro ovanliga, t. ex. fsv.
Hising, nu H isingen, nsv. G islingen
m. fl. Dessa äro näml. femin. o. en
sammansättning med ö hade sålunda
måst ge ett fsv. *Visinga(r)ö, jfr fno.
Dillingareg o. Dilling.
vision = ty., av lat. visio (genit.
vlsiönis) f., syn m. m., till pf.-part.
stammen av videre, se (jfr visavi).
1. visir (hjälm-) = ty. visier, från
fra. visiére el. i tal. visiera, till ä. fra.
vis, ansikte, varom se visavi.
2. visir, turkisk minister, se vesir.
visit, t. ex. 1640, av fra. visite, till
visiter, besöka (= sv. visitera), av lat.
visiläre (jfr rafist ul era), av part.-
stammen till videre, se (urbesl. med
veta). Jfr till betyd. -utveckl. grek.
episkepsis, besök: sképtomai, ser, betrak-
tar (jfr skeptisk). — F ra n sy sk vi-
sit, mycket kort besök, redan t. ex.
hos Dalin Arg.: Fransöska Visiter. Av
samma slag som o. sammanhängande
med ty. französichen abschied nehmen,
avlägsna sig utan att taga avsked, sich
französisch empfehlen ds., jfr eng. iake
French leave, bege sig bort utan att be-
tala, ävensom ty. sich anf polnisch verab-
schieden o. no. -da. gjere svenske af sig. —
Visitkort, Wikforss 1804, motsv. ty.
visitenkar te; hos Bellman: visitlapp.
1. viska (halm-, skur- o. d.), t. ex.
o. 1670, en ombildning efter verbet el.
utvidgning av fsv. visk = isl., da. =
mlty. wisch, fhty. wisc (ty. wisch); i
regel mask., i isl. (o. möjl. fsv.) fem.;
av germ. *wiska-, *wiskö (varifrån enl.
somliga finska lånordet vihko, bunt);
härav även enl. Liebermann det ags.
*ivisc, vidja att fläta med, som förut-
sättes för ags. fa Id weoxian (av *wis-
cian), fläta en fålla av vidjor, ävensom
(enl. Braune ZfromPhil. 18: 529, Po-
gatscher Engl. Stud. 27: 274) den ffra.
avledningen guischet (fra. gnichet, eng.
ivicket), grind (egentl. av flätverk).
iMed Liden IF 18: 495 sannol. en av-
ljudsform till sanskr. veskds, snara att
fläta med; till en ie. rot uis, vinda,
vrida, fläta, varav väl även utvidgningen
nisp i visp, vispa. Om lat. virga också
hör hit (i så fall av *uizgä), såsom ofta
antages, är ovisst; jfr Persson Indog.
Wortf. s. 327 n. 1. Jfr även u»ider vi s.
— Härtill vb. viska, avdamma el. av-
torka med viska — fsv. = da. viske,
mlty., mhty., ty. wischen, ags. weoxian.
Mhty., ty. wischen betyder även 'hastigt
röra sig bort' (jfr även ty. entwischen);
möjl. sekundärt av den förra betyd.;
kanske dock i denna anv. att ställa till
litau. vizgii, darrar, osv., som kunde
föras till samma rot, om man utgår
från betyd, av slingrande rörelse el. dyl.
(jfr Persson Indog. Wortf. s. 327 n. 2
samt under veva 1); men också kan
tänkas ha ett av roten nis, vrida, fläta,
oberoende ursprung (se under visp 2
o. Veselången, Viskan). Hit höra
även sv. dial. viska, kasta, slänga, no.:
ränna omkring, vartill fsv. natviskia,
flädermus (se nattblacka under natt).
Om likartade betyd. -växlingar se f. ö.
under vippa 1 o. veva 1 o. jfr nedan
eng. whisk, avtorka, röra sig hastigt. —
En växelforin med germ. hw- är ä. da.
hviske, stryka med svansen, löpa, varav
eng. whisk, röra sig hastigt, avtorka.
Motsvarande växelformer på w- o. hw-
förekomma även vid viska 1, visp 2,
vippa 1.
2. viska, (av)damma, (av)torka, se
föreg. slutet.
3. viska, tala tyst o. d., fsv. hviska
= da. hviske, med r-avledn.: isl. hviskra,
no. kviskra, ä. nsv. hviskra, o. med /-
avledn. dalm. *hviskla; av en Ijudhär-
mande rot hwis, vartill även vissla, o.
Viskan
1137
mlty. wispelen, viska, fhty. ^hwispalön
(ty. wispeln), ags. hwisprian, mumla
(eng. whisper, viska); om bildningarna
hava tillräckligt hög ålder, av ie. "knis-.
Jfr väsa. — Likartade bildningar äro
no. tiska, viska, o. ä. ty. zispern ds.;
se tissla.
Viskan, flodnamn, 1600-t., best. form
av Viska, väl av Visk-ä, till å; samman-
satt med det äldre namnet fsv. Visk
13-, 1400-t.; A-avledn. (möjl. = fhty.
Wisicha) av det vattendragsnamn Vis-,
som omtalas under V es el ån gen, el.
närmast till det gamla namn på Viskan
Visa, som ingår i sistnämnda sjönamn;
sannol.: den livliga, rörliga (se viska 1
osv.). Samma vattendragsstam sjmes
uppträda i sjön. Visken Skedevi sn
Ögtl. Jfr förf. Sjön. 1: 722 f. Där-
emot synes det tyska flodnamnet Weich-
sel (lty. Wissel, ags. Wisle, Plinius: Vistia,
Jordanes Viscla m. m.) utgå från ett ie.
'neik-slä (se H. Petersson Heterokl. s.
246). — Annorlunda om Viskan Xo-
reen Spr. stud. 3: 120, 115. — Jfr härads-
namnet Viske.
Viske, härad i Hall., fda. Wiske hce-
ret, av älvnamnet Viskan; se d. o.
visky, Strandberg 1854, från eng.
whisk(e)y, av fir. uisce, usce, vatten (av
ie. "ndskiä-), besl. med vatten (se
d. o.); jfr gäliska uisgc-bcatha, livsvat-
ten (varifrån Bellman: oskobad, Alm-
quist: osquebad), o. akvavit med ety-
mol. samma betyd.
vismut, Kempe 1675: wiszmucht, Spe-
gel 1685 = da., från ty. wismut, på
1400-t. i den latiniserade formen bise-
mutam. Sannol. uppkallat efter den
äldsta vismutgruvan St. Georgen in der
wiesen (till wicse, äng) i Erzgebirge, med
senare leden till muta 2, alltså: inmut-
ning (se Kluge Etym. Wb.9). — Den i
ä. ty. o. t}', dial. uppträdande formen
wiss-, wiesmat (just å området för de
äldsta vismutgruvorna) berodde i så fall
på folketymologisk ombildning = ängs-
matta (wiesenmalte), med syftning på
vismutens brokiga färger.
Visnum, härad o. socken i Vrml., fsv.
Visne(e)m, Vissnim m. m., bildat av
-hem o. älvnamnet Vis nan (fsv. "Visn
el. möjl. *Visa), liksom fsv. socken n.
Hellquist, Etijmologisk ordbok.
Alstrem (nu Alster) Vrml. till älvn.
Al strån, fsv. sockenn. Varnema (nu
Varnum) Vrml. till älvn. Var nan,
jfr Öl me härad Vrml. till älvn. Öl-
man. Älvnamnet betyder sannol. 'den
livliga, snabba'; se närmare förf. Sjön.
1: 702, 724 (av de å s. 702 anförda be-
läggen för ie. uis i denna bet3Td. kunna
dock ett par tolkas på annat sätt). —
Besl. är sjön. Vismen Visnums hd, som
genomflytes av den å, som förr synes
ha kallats *Visn el. *Visa, men av Fer-
now benämnes Visman (med anslutning
till sjönamnet, om vars avledande m se
förf. Sjön. 2: 33).
1. visp, litet knippe björkris o. d.,
t. ex. Bureus Suml. o. 1600 = no. (meng.,
eng. wisp, meng. även wips, litet knippe
halm el. hö, möjl. från nord.); snarast
besl. med viska 1 (se d. o.); knappast
däremot med omställning av äldre wips
(jfr under gäspa) till lty. wTp (ty. wie-
pe), halmsudd; jfr följ. o. Persson In-
dog. Wortf. s. 321 f. — Härav vb. vispa.
Jfr no. kvispa, med samma växling av
(urspr.) hv o. v som i veka, viska 1
o. visp 2.
2. visp el. visper, yr o. opålitlig per-
son, O. v. Dalin: 'den lilla vispen', Lenn-
gren 1781: 'den vispen' (möjl. dock med
ursprungligt hv, se nedan). — Härjämte
vb. vispa (omkring), fara hit o. dit,
t. ex. P. Erici 1582 (i betyd, 'vifta med
svansen'?), Agneta Horn o. 1657: 'Och
kan ingen säja det, att jag har vispat
hvarken efter den ena heller den andra'
(normaliserat), Spegel 1685: ivispa kring
(om planeterna); besl. med lty. wispeln
ds., boll. wispelluur, ostadig, vispig, till
en rot nis, varav väl även ty. wischen,
röra sig bort (se viska 1). Ordet för-
håller sig antagl. till visp 1 som det
nämnda ty. wischen till viska 1 el.
mlty. qnispcl, kvast, till lty. kwispeln,
hastigt röra sig hit o. dit. — Härjämte
med hv: ä. nsv. hvispa, flacka, fara hit
o. dit, t. ex. Lucidor = no. kvispa, eng.
whisp, vartill sbst. ä. nsv. hvisp(er), t. ex.
1558 (plur. hwisper), V. Hiärne (jfr
motsv. växelformer under v e k a, v i p p a
1 o. visp 1).
vispa (omkring o. d.), se visp 2.
viss, i sv. dial. även: förståndig, på-
72
visson
1 1
38
Vist
litlig ('visser pojke'), fsv. vis(s), viss, sä-
ker, pålitlig — - no., nisl. viss, viss, säker
(ej i isl., där det ersattes av viss), da. vis
( u 1 1. : 'viss'), got. -wiss (i unwiss, oviss),
Fsax. wiss, fhty. giwis (ty. geiviss), ags.
(gé)wiss, av germ. * missa- = ie. "uid-to-,
part. pf. pass. till roten ufd, se; jfr san-
skr. villa-, bekant, grek. d(jr)islos, osedd,
obekant, fir. ro /ess, scitum est; i av-
ljudsförh. till "ueid-to- (el. *ueid so-) =
vis (se f. o. d. o.). — Ett minne av isl.
*uiss kvarlever i sbst. vissa, varom un-
der visso. — En viss (herr N. N. o.
d.) = da. en vis, ty. ein gewisser, mot-
svar. holl. zeker (säker), fra. un cerlain,
eng. a cerlain, övers, av lat. ocrtus i
samma anv.; alltså med betyd. -förskjut-
ning från 'viss, bestämd' till 'obestämd'.
- Förvissa (sig om), fsv. forvissa, för-
vissa, bekräfta m. m. = da. förvisso
(sig om), från mlty. vorivissen (jfr ty.
vergewissern). Inhemskt är däremot sv.
dial. vissa, försäkra, lova, förvissa (åtm.
1 vissa götal. dial.) = fsv.: tillförsäkra,
avgöra, bevisa m. m., egentl.: göra viss.
vissen, i dial. även vesen m. m., fsv.
visin = isl. visinn, da. vissen; besl. med
mhty. wesel, svag, matt, no. veisen, halv-
vissen, slapp, m. fl. Härtill avledn.
vissna, i ä. nsv. ofta visna, fsv., isl.
visna, da. visne, fhty. wesanén (jfr ty.
verwesen), ags. wisnian o. weornian, det
senare av germ. *wiznön o. med, som
det synes, en inhemsk motsvarighet i
dalmålets *virna, vissna (jfr Bugge hos
Noreen Sv. lm. IV. 2: 212), o. ösv. dial.
vina ds. Besl. med kymr. gunjw, viss-
nad, av *uis-uo-. Väl f. ö. till samma
grundrot som litau. vystu, vissnar, vg-
tinu, kommer att vissna (båda till ie.
*uit-), ävensom lat. viesco, vissnar (men
däremot ej, såsom Walde antager s. 836,
besl. med eng. wilher o. ty. verwillern,
som höra till väder; se vittra). Bo-
ten uis i vissen är väl identisk med
den i de under ves a anförda orden för
'gyttja, pöl, fuktighet o. d.' ; jfr att grund-
betyd, hos ty. welk är 'fuktig' (jfr lake
2 o. ulk).
visserligen, med r i slutet av 1500-t.,
t. ex. Hels. 1587: wisserligh; f. ö. som
regel på 1500-t. utan r (O. Petri, L.
Petri) såsom stundom också på 1600-t.;
åtm. delvis från mlty. wisscliken, jfr fsv.
visselika, motsvar. isl. vissuliga; med se-
kundärt r såsom i sannerligen, efter
mönstret av säkerligen, veterligen
o. d. ; se f. ö. viss o. vissa. I da. i
stället vistnok, riklignok. — I förb. vis-
serligen — men föreligger samma utveck-
ling som i ty. zwar (mbty. ze wäre, för
visso, till fhty. wår, sann) o. got. raih-
lis -ip, pan el. appan (till raihls).
[Vissgärde, ortn. Uppl., se Skälf
o. Vi.]
vissla, fsv. hvisla = ä. da. hvisle ds.,
nda.: väsa, isl. hvisla, viska; jfr ags.
hwistlian (eng. whistle), vissla, ävensom,
utan -/-, isl. hvissa, da. hvisse, väsa;
ljudhärmande liksom viska 2 o. möjl.
rotbesl. med detta. — Vissla återges i
nda. med flojte (till flöjt).
vissna, se vissen.
visso, i uttr. med visso, till ytter-
mera visso, motsv. fsv. //"/ gtermcra
visso, oblik kasus till fsv. sbst. vissa f.,
visshet, sanning, bekräftelse, försäkran
= sv. dial., no., isl., av urnord. *wissön,
avledn. av adj. viss (liksom även fsv.
vb. vissa, avgöra, bevisa m. m., egentl.:
göra viss); jfr got. -wissei i mipwissei,
medvetande, samvete, av -in. — Uttr.
för visso (förvisso), fsv. for visso,
liksom för visst, fsv. for vist (= da.
forvisl, jfr isl. fgrir vist), innehåller däre-
mot själva adj. viss, det förra uttr. i dat.
sg. n., jfr isl. at visu o. ags. tö wisse.
vist el. whist, ett kortspel, Tersmeden
o. 1780 om uti. förh., Bistell 1787: ett
parti whist'; från eng. whist ds., av
interjekt. whist, tyst (en bildning av
samma slag som t. ex. eng. hist): spelet
är ett sådant som kräver tystnad. I
eng. tidigare kallat whisk till whisk, sopa
o. d. (se viska 1 slutet), med syftning
på spelens upptagande från bordet.
Vist, ortn. Vgtl. o. Ögtl. (2 ggr), Vista
härad Smål. (fsv. Vist) = no. Vist (-e,
-er, åtm. 8 ggr), till fsv. vist f., vistande,
uppehåll (i ett osäkert belägg från ÖGL,
f. ö. blott i sammans.; jfr hemvist
under hem) = isl. vist, fhty. wist ds.,
got. wists, väsen, natur, av germ. 'wcsli-
= ie. *ues-ti- i fir. feiss, kvarvarande,
uppehåll, bildning på -ti till germ. *wesan,
vara (se vara 1), enl. somliga besl. med
vistas
1139
vita
lat. Vesta, den husliga härdens gudinna
(se f. ö. v est al), väl i avljudsförh. till
ie. *uas-tn- i grek. åslij n., stad, sanskr.
västa, ställe ~ våstu, boningsplats, hus.
Med samnia betyd. -övergång till 'bonings-
plats o. d.' som i fra. maison, hus, av
lat. mansio, egen ti.: vistande. På en
urgammal övergång av germ. *wcsti- till
ö-stam tyder lapska lånordet viste, hus,
boning, av *wistä, alltså från en tid, då
nom. sg. av de germ. ö-stammarna ännu
slutade på -ä (Wiklund Le Monde Orien-
tal 5: 236), såvida ej (med H. Pipping
SNF XII. 1: 40 n.) "tvista beror på se-
kundär ö-stamsböjning i ackus. sg. —
Hit hör nog också Visteby Uppl., fsv.
Vistabu (o. -bo), som förhåller sig till
Vist, V i st a som Sa le by till Sal, Sala
(se förf. Ortn. på -by s. 26, 97), medan
väl däremot fsv. Vistathorp, nu Vistorp
Vgtl., innehåller ett personn. "Viste lik-
som fsv. V&stathorp, nu Västorp Vgtl.,
är sammansatt med personn. Vajste. —
Enl. M. Oisen Festskr. t. K. Rygh s. 115 f.
ha de fno. Vist(ir) varit beteckningar
för gamla boplatser från stenåldern (jfr
under Värend). — Formellt samma
ord är fsv. vist f., föda, kost = isl. vist,
fsax., fhty., ags. wist, där väl dock ingår
en (möjl. med nes, vistas, urspr. iden-
tisk) rot iies, äta, i got. wizön, frossa,
sanskr. vas-, äta, osv., vartill visthus,
fsv. vistahus. — Jfr följ.
vistas = fsv. jämte v i sta sik, till fsv.
vist, vistande (se föreg.).
[Visteby, ortn. Uppl., se Vist.]
visthus, se Vist slutet.
[Vistorp, ortn. Vgtl., se under det
dock sannol. ej di t hörande Vist.]
[Wist rand, gammalt familjen., se
under Viby.J
vit, fsv. hviter = isl. hvitr, da. hvid,
got. hweits, fsax. hivil, fhty. wiz (ty.
weiss), ags. hwit (eng. ivhile), av germ.
"hwita-, att döma av ffris. hwitt, snarast
av äldre "hwitta-, av ie. *kuTino- el.
"kuidno-, jfr å ena sidan sanskr. cvetd-,
vit, qvitnä- ds., fslav. svétu, ljus, litau.
szviteti, glänsa, osv., o. å den andra litau.
szvidiis, glänsande. Alltså bildat med
det vanliga ieur. färgadj.-suffixet -no (jfr
t. ex. brun el. lat. cäntis, grå, vit, se
hare, grek. orphnös, mörkbrun, se jär-
pe, o. grek. perknös, brokig, se färna);
o. med samma betyd. -växling 'vit' ^ 'ljus,
glänsande' som i blank o. grek. levkös.
Jfr vete, vita, vi ti in g, vitten. — Om
andra indoeur. ord för 'vit' se Alt- (lat.
albus), bål 3 (litau. bultas) o. lj us (grek.
levkös, egentl.: lysande). — Vita plåst-
ret, om läkemedel som varken gagnar
el. skadar, vanligare, i utvidgad anv.,
om person som det ej är besked med,
svag osjälvständig människa, »mähä»,jfr
Tegnér 1834: 'Statens sår måste läkas
inifrån, icke genom det hvita plåster,
som dagens qvacksalfveri-vishet klenar
däröfver' ; motsv. ty. er ist ivie eine weisse
salbe, dvs. svag, osjälvständig o. d. ; egentl.
beteckning för ett slags huskur med
gamla anor, sedan allmänt talesätt; jfr
Heine: 'Weisse Salbe weder heilet noch
verschlimmert irgend Schäden, / Weisse
Salbe findest jetzo du in allén Bncher-
läden'; i vissa trakter av Tyskland även
om en obehaglig person (väl även här
egentl.: svag o. d.). Jfr R. M. Meyer
400 Schlagworte s. 79, D. Wbch 8: 1686.
Om person i ty. i regel andra uttr., t. ex.
'er ist ein schwachmatiker'. — Vit-
garva, egentl.: bereda vitt läder, 1832,
enstaka även (h)vitgara, till vitgarvare,
1790: 'Söderberg, Er., Hvitgarfvare', efter
mlty. witg er (w)er = ty . weissgerber (mhty .
wizgerwer); jfr adj. weissgar, varefter sv.
v it gar 1871 (se gar). Vitgarvningen
har emellertid mycket äldre anor i Nor-
den än beläggen angiva. Alun till en
dylik procedur användes redan under
bronsåldern. — Vitmena, se d. o. — Med
avs. på sammans. vit kål, vitlök jfr fsv.
hviter kal, hviter löker (jämte hvitlöker).
vita, sbst., Bureus o. 1600: ägge-
hvijta .. gohlan; motsvar. no. kvite m.,
da. höide; substantivering av vit. Jfr
fsv. (thad) hwita aff ccggit (kvar till ine-
mot slutet av 1600-t., jämte äggchwit\t\
o. -hwitar plur.), isl. hit hvita eggs, mit}'.
dal witte van dem eie, ty. das weisse im
ei; ags. hwit n., ävensom mlty. eiges
ivilt, ty. eiiveiss n., äggvita, sv. dial. vit-
ägg. Motsvar. utveckling hos gula. Jfr
Sahlgren Festskr. t. Tegnér s. 416 f. o.
se f. (i. under ägg 1.
[vita, sv. dial., genom trolldom sätta
på o. d., se v i te. |
vital
1140
vitten
vital fra., livskraftig o. d., av lat.
vitalis, hörande till livet, avledn. av
vita, liv, till vivere, lova (se vivat); =
skaldepseudonymen Vitalis (Erik Sjö-
berg), etter den dag (27 nov.), då han
lemnade sina första dikter till tryckning
(här även ordlek; jfr lat. vita, liv, o. Us,
strid).
vite, böter, fsv. vite, straff, böter =
isl. viti, da. dial. vide, fsax. witi, fhty.
wizzi, ags. wite, av germ. *witia-, till
"witen, straffa o.d.: got. fraweitan, straffa,
hämnas, fsax. witan, förebrå, fhty. far-
wizzan (ty. verweisen), ags. (cet)wilan
(eng. I mil) ds., isl. vita (ipf. vitti), fsv.
vita (ipf. -//-, -adhe), anklaga, beskylla,
bevisa, sv. dial. vita, det senare i betyd,
'genom magiska medel sätta på el. skaffa
fram', om bölder, revormar m. m. (se
Hyltén-Cavallins Vär. o. vird. 2 1: 327);
se f. ö. före vita, tillvita. Samma
ord ingår i helvete, men knappast i
blodvite. Betyd, 'straffa' utgår väl
från den av 'betrakta'; jfr t. ex. lat.
animadvertere, varsebliva o. straffa, i alla
händelser besl. med lat. vidére, se; se
vetta, veta o. vitsord.
vitling, Gadus merlangus, t.ex.Astero-
pherus 1609 = no. kuitling, da. hvilling,
mlty. willink, ty. weissling; avledn. av
adj. vit, växl. med -ing i isl. hvitingr,
no. kviling, mlty. witink, eng. whiting;
jfr till bildningen fisknamnen bör ting
till bjärt, grön lin g, röding till röd,
smärling, lty. brétling, skarpsill (varav
no. brisling) till bred. Fiskar äro f. ö.
ofta uppkallade efter färgen; se braxen,
fjärsing, forell, färna, harr, id 1,
lyra 3, löja, ruda. Grönling utgår
däremot från ty. grundling (se smär-
ling o. tilläggen). — Det analogt bildade
eng. whitling betyder 'forell'.
vitmena, jfr fsv. hvitmenadher, -mi-
nadher, till mlty. minie, mönja; se
mönja. 1 ä. nsv. även hvitmcra Schro-
derus Com. 1640.
vitriol, Serenius 1727 = da., i den
moderna formen från ty. viiriol = fra.
(eng.); annars gammalt i språket: fsv.
viktril, kvarlevande ännu i början av
1800-t. ävensom i sv. dial. viktrill, jfr
ä. nsv. viktriol, ännu hos Palmblad;
motsv. ä. da. viktril, viktriol, ä. ty. vic-
tril (ännu 1768) osv., av mlat. vilriolum,
till lat. vitreus, av glas, avledn. av vit-
rum, glas (> fra. verre; jfr under v ej de);
efter det glaslika utseendet. Formerna
med -kt- (-cl-) bero väl på någon å
tyskt område försiggången folketymolo-
gisk ombildning. — Den sv. dial. -formen
betercll (o. d.) synes bero på anslutning
till belter, bitter.
vits, ordlek, i modern betyd. 1849
(ännu ej hos Dalin 1853) = da., från
ty. witz m., vits, esprit, kvickbet o. d.,
förr: förstånd (t. ex. Luther), av fhty.
wizzi f., vetande, förstånd m. m. =
mlty. witte, av germ. *witjö (med över-
gång till f-deklinationen) = sanskr.
vidga, vetande. Växelform: germ. *witja-
n. = got. unwiti, oförstånd, fsax. giwitt,
förstånd, vetande, fhty. (gi)wizzi, ags.
(ge)witt (eng. wit), medan däremot sv.
vett utgår från ett germ. *wita-. —
Vissa fosforisters användning av ordet
(skrivet witz) står icke i direkt samband
med dess nuvarande bruk i svenskan.
Med avs. på betyd. -specialiseringen jfr
t. ex. sv. kvickhet, da. vittig hed.
vitsord, fsv. vitsorp, bevisning, rät-
tighet att bevisa o. d., jfr fsv. vituorp
o. fgutn. vitorp ds.; av i enskildheter
omstritt ursprung; svårligen att alldeles
skilja från isl. vilord, kunskap, alltså
sannol. sammansatt med genit. av vit,
kunskap (= vett), o. ord; dock till
betyd, anslutet till det besl. fsv. vita,
bevisa, anklaga, väl egentl. — germ.
"witan, straffa, förebrå, som ingår i
förevita, tillvita o. vars stam upp-
träder i vite, böter (se f. ö. d. o.). Jfr
(dock något annorlunda) Björkman Sv.
lm. XI. 5: 41 n. 1.
vitt i så vitt, såvitt, se vid 2 o.
jfr såvida.
vitten, i t. ex. inte en el. ett vit-
ten, t. ex. Sahlstedt 1773: hvitten m.,
jfr 1644: 'en Garmelijt, Broor Paulus,
var ey värd en hvijt', fsv. hvit f.?, ett
slags silvermynt, i allm.: det minsta
slaget av silvermynt = no. (dial.) kvitt,
da. hvid, efter mlty. ein witte, till witt,
vit, bl. a. om rent silver; jfr fra. denier
blanc (mlat. denarius albus), mhty. ein
witte penninc, ty. weisspfennig, isl. hvitr
peningr, fsv. hviter pamninger el. hvitp.,
vitter
1141
vittra
ä. nsv. även hviting. — Det i nsv. nu-
mera icke sällan uppträdande neutrala
könet beror på anslutning till uttr. så-
som inte ett fnask, fnyk, grand,
öre m. fl.
vitter, fsv. viter (vittur m. m.), vettig,
kunnig, klok, vis m. m. = isl. vitr;
motsv. grek. idris ds. (av "uid-ri-); r-
avledn. till vita = veta; jfr vetterlig,
avvittra. Med avs. på ljudutveck-
lingen jfr t. ex. glittra (glitter). Den
moderna sv. betyd., med särskild syft-
ning på diktkonst o. d., bärrör närmast
från 1700-t:s senare hälft (särsk.gustavia-
nerna). — Vitterlek, nu: vitterhet el.
sysslande med sådan (se nedan), motsv.
fsv. viterléker, förstånd, klokhet = isl.
vitrleikr. Denna senare betyd, kvarlever
ännu o. 1750. Ordet kom sedermera,
i anslutning till den förändrade betyd,
av vitter o. till det enkla lek, att be-
teckna skaldskap o. d., särskilt i dess
lättare o. ytligare former. Plur. -lekar
t. ex. 1754, 1809. Se f. ö. lek o. -lek.
[vitter, sv. dial., andeväsen, se vätte
o. vittra 2.]
vittja (nät o. d.), fsv. vitia, besöka,
så ännu i slutet av 1600-t. o. i vissa
sv. dial. = isl. vitja ds., no. vitja, be-
söka, efterse, av germ. "witjön; till ieur.
roten nid, se, i lat. videre osv., se när-
mare vetta, veta o. visa 2 (lat. visere,
besöka, osv.). — Den nuvarande betyd,
har utlöst sig ur uttr. ss. vittja nät
o. d., jfr Spegel 1685: Katzor wittia.
vittne, fsv. vitne, bevis, bevisning,
vittnesbörd, intyg m. m., konkret: per-
son som vittnar = isl. v it ni, da. vidne,
en speciellt nordisk bildning. Väl av
urnord. * wilaniu-, avledn. av *ivitan-,
vittne, som vittnar, i mlty. wele, fhty.
giivizo, ags. gewita osv., till *witan, veta;
alltså: den som vet något; i avljudsförh.
till fir. jiadn ds. (av 'ueidon-), med
samma avlj tidsstadium i got. weitwöps,
vittne, egentl. part. pf. till samma * mi-
lan, dock i den även uppträdande betyd,
'se' (jfr lat. vidére; se veta), motsv. grek.
eidos, egentl.: som har sett (av ie. "ueid-
uöl-); jfr grek. idyioi plur., vittnen (av
*aid-), sanskr. vettar-, vittne, o. polska
s'viadek, ävensom det likbetyd, sanskr.
säksin, egentl.: åskådare. — A-et i v i 1 1 n e
härleder sig alltså från den till grund
liggande /i-stammen (Falk-Torp s. 1375),
såsom t. ex. i isl. birna, björn inna, till
germ. *beran- (= ty. bär); dock äro
även andra bildningsmöjligheter tänk-
bara (förf. Ark. 7: 40). — Utvecklingen
från betyd, 'vittnesbörd' till 'vittne' (per-
son) har motsvarigheter i t. ex. eng.
witncss, egentl.: vittnesbörd, o. fra. té-
moin av lat. testimönium, vittnesbörd;
tydl. från uttr. såsom 'taga till vittne',
dvs. till avläggande av vittnesbörd (jfr
bud, budbärare, från skicka bud o. d.,
vakt, väktare, från sätta vakt o. d.).
Den abstrakta betyd, kvarlever i bära
vittne om, fsv. bwra vitne = da. bwre
vidne om. — Ett annat nordiskt ord
för 'vittne' är fsv. välter (om person) =
isl. vältr, av germ. "wah-tu- = ie. "uok-iu-
till lat. vocäre, kalla, osv. (se vokal),
jfr fhty. giwaht, omnämnande m. m.
(urbesl. med epos osv.); alltså egentl.:
som berättar; med avledn. fsv. vcétte =
isl. iHvtli, vittnesmål, ed. — En fiz-stam
*mar-tu- (av samma slag som i fsv.
välter) ligger till grund för grek. mdr-
tijs, vittne, o. för r-avledn. grek. mdr-
tijros, egentl.: som erinrar sig (besl. med
lat. memor, ihågkommande ; se mar-
tyr). — Betyd, 'som vet el. känner'
ingår även i fhty. urchundo, vittne (se
urkund), o. det urbesl. sanskr. jnätär-,
till jnä, veta. — Ty. zeuge betyder 'en
som intygar' (se betyg, intyg, över-
tyga). — Om lat. testis, väl egentl.: den
tredje, se testamente o. testikel. —
Vittnesbörd, fsv. vitnisbyrp, motsv. isl.
vilnisburdr, till börd i dess grundbetyd,
'bärande'; jfr bära vittne ovan.
1. vittra, förvittra, t. ex. Adlerbeth:
'vittrar ej sönder i smulor', dock tidi-
gare (redan t. ex. 1759) i teknisk (ke-
misk) anv. (om salter, kristaller; jfr
1785, om metaller: 'löpa an, ergas och
rostas, det är att vittra'), jfr da. for-
vitre, efter ty. verivillern, som uppträder
som bergverksterm på 1700-t., jfr meng.
undren, vissna (eng. wither); avledn.
(med i-omljud) av väder, ty. wctter osv.,
alltså egentl.: utsättas för väder o. vind;
formellt identiskt med isl. viura (ipf.
-ad-), vädra, känna lukten av = ty.
wiltern av germ. *weÖrian (i isl. med
-vitt ra
1142
vojvod
senare övergång till 1 konj.). — Utan
direkt samband med den nuvarande
anv. står Spegels (1685): 'Dimban sig i
många Stycken wittrar'.
2. -vittra i a v vittra, se d. o.
3. vittra, dialektord, skogsrå, skogs-
snuva, Broman o. 1730, blott hos folk-
minnesforskare o. d. samt i sagostil o.
poesi, till vätte (med den dial. Infor-
men vi l ter) , med från nom. sg. av fsv.
v (Etter härstammande r.
Vittskövle, slott i Skå., 15- o. 1600-t.:
Wid-, Wed-t Widlsköfflce m. m., fda.
Withskyflce m. m. Sannol. till fda. (fsv.)
vipor, skog (se ved, Tiveden); senare
leden däremot knappast till fda. skuflce
(= skövla), alltså: ställe där skogen
uthuggits, röjning el. dyl. : 'skövla' an-
vändes vid denna tid icke om skog, i
alla händelser icke i modern betyd.:
'skogsskövling' är ett ungt begrepp. —
I Smål. finnas ortn. Skövelåkra,
Skövlemoen, men de äldre formerna
äro mig obekanta.
viv, nu blott poet.: hustru, kvar i dial.
i denna betyd. o. i den av 'dam' i kort-
spel, även om 'kung o. dam', varav kort-
spelsnamnet mann(a)viv (vanl. annars
kallat mariage, från fra. =, egentl.: gif-
termål), fsv. vif, kvinna, hustru = isl.
vif o. da. viv (blott poet.), fsax. wif,
fht}r. wib (ty. weib), ags. wif (eng. wife;
även i sammans. woman, av ags. wif-
man, till man i betyd, 'människa'); ett
speciellt nord- o. västgerm. ord; av germ.
wiba- n. Mycket oviss härledning. Har
bl. a. tolkats som 'den överhöljda, be-
slöjade (bruden)', egentl. abstr. 'höl-
jande', till germ. vb. *wTfan, veckla (se
vev, veva), varmed man jämfört den
dock osäkra härledningen nupta, hustru:
nubere, hölja (nupta hör dock närmast
till nubere, gifta sig, vars identitet med
nubere, hölja, är oviss; jfr Walde). Av
Kluge tidigare fört till sanskr. vipras,
hänförd, upprörd, osv.; av Bezzenberger
KZ 41: 282 härlett från ie. "ueik-pö-,
till ie. *ueik-, hus (jfr ekonomi), o. stam-
men i senare leden av despot (jfr vä-
b el); båda förslagen osannolika. Senast
behandlat av Kluge PBB 41: 182 o. 43:
147, enl. vilken ordet urspr. hade en
obscen betyd, med talrika paralleller i
tyska o. i romanska spr., vartill kunde
läggas isl. sj)rund n., kvinna = sv.
sprund. Enl. senaste (9: de) uppl. av
samme förf:s Etym. Wb. med större
skäl: 'Ursprung dunkel'.
viva (blomma), se gullviva.
vivat, egentl.: må han leva, leve han,
pres. konj. 3 p. sg. av lat. vivere (se
vi v re).
vivel, kornmask, t. ex. Retzius 1772,
väl lånord = fsax., mlty. wivel, fhty.
wibil (ty. wiebel), ags. wifel (eng. weevil),
med skiftande betyd, av 'skalbagge',
'kornmask' m. m., av germ. *wetila-,
nomen agentis på -il till ie. roten uebh,
röra sig hit o. dit, i litau. vebzdii, vebzdéti,
vimla, röra sig om vartannat (vartill
även den med vivel analoga bildningen
väbalas, tordyvel), samt väl också i
de under väppling o. väva (slutet)
nämnda germ. orden. Jfr tordyvel
samt med avs. på bildningen snigel o.
spindel 1.
vivisektion = ty., ett 1800-talsord,
till lat. vivus, levande (se följ.), o. sectio,
skärande (= sektion; se f. ö. under
sekt 2).
vivre, av fra. =, livsuppehälle, föda,
plur.: livsmedel, av vb. vivre, leva, av
lat. vivere ds. (urbesl. med kvick, kväk
o. diet; jfr vivat, vivör o. vital). —
Jfr det besl. fra. viande, numera: kött,
men förr: livsmedel, föda i allm. (av
lat. *vivenda, till vivere).
vivör, av fra. viveur, som lever friskt
om, till vivre, leva (se föreg.); jfr ty.
lebeman n.
Vixen, sjön., se under vik slutet.
voffia, se våffla.
voj, interj., från finska voi.
vojlock, ett slags sadeltäcke, från ry.
voilok, filt.
vojvod m. m., äldre slavisk beteck-
ning för stamhövding (t. ex. Monte-
negro), furste av en viss dynasti (Böh-
men, vévoda), militär ståthållare o. d.,
till innebörden egentl. motsvar. germ.
hertig o. med analog härledning, till
fslav. voi, krig, vojT, krigare (urbesl.
med sv. dial. ve(j)da, jaga, se under j aga
slutet), o. stammen i voditi, föra, leda.
— - Efter slaviskt mönster kallades fur-
sten av Valakiet också 'vojvod' (vaivoda).
vokal
1143
votera
vokal, Sigfridi 1619 (-c-) = ty. vokal
= fra., eng. vocal, av likbetyd. lat. vöcälis
(underförstått: liter a, bokstav), t. ex.
Cicero, avledn. av vöx (genit. vöcis),
röst (se ekivok, provocera o. följ.,
ävensom det ej besl. vittne slutet).
Alltså egentl.: som ljuder. — Förr ofta
med latinsk form.
vokativ, Leopold 1801: vokativen
best. f. (tidigare, åtm. i regel, med la-
tinsk form, t. ex. 1730) = ty. osv., av
lat. vocälTvus (underförstått: casus, ka-
sus, fall), till vocäre, ropa, kalla (se
föreg.). Alltså egentl.: som hör till el.
användes vid tillrop. — Den i (ä.) ty.
(bl. a. hos Fr. Reuter) uppträdande anv.
av ordet i nedsättande betyd., om per-
son, förekommer även i ä. nsv., hos
Ekeblad 1G53.
volang, t. ex. 1836, från fra. volant,
egentl.: flygande, till voler, flyga, avlat.
volärc ds. — Förr även om ett bollspel,
t. ex. slå el. kasta volang, 1749 o. ännu
långt in på 1800-t.
volapyk, t. ex. V. E. Öman 1889 i
bildl. anv., från ty. volapiik osv., bildat
av prästmannen J. M. Schleyer som
namn på det av honom uppfunna världs-
språket.
Wolfram, personn., från ty. =, av
fh ty. Wolfhraban, till wolf, varg (=
ulv), o. (h)raban, korp (se ramsvart).
Jfr följ.
volfram, kem. o. mineral., Rromell
1730 (om mineralet), Linné 1734, 1748,
1768: 'Spuma lupi. Volfram', från ty.
wolfram; i metallisk form först fram-
ställt av bröderna d'Elhujar; formellt
= personn. Wolfram, dock ändas flera
gamla mineralnamn på -ram; enl. gam-
mal uppgift ytterst från ty. bergsmanna-
termen wolfrig, fl ätande (till wolf, varg),
emedan man trodde, att volfram, som
uppträder samman med tenn malm, vid
tennsmältningen minskade tennmäng-
den. Även kallat scheclium, efter Scheele,
som år 1781 upptäckte mineralets oxid ;
förr även hingsten.
Wollmar (W o 1(1) mer, Vol(l)mers
m. m.), förn. resp. familjen., se Val-
de m a r.
Wollrat (Vollrat), personn., från ty.,
av fhty. Wolfråt m. m., till wolf, varg,
o. stammen i råda; med samma ord i
omvänd ordning i fsv. Rädhnlf osv. (se
Ralf).
volm7 höstack, G. I:s reg. 1560: hvol-
mer plur., dial. även (b)välm, motsv.
no. kvolm, kvalm, kvelm ; jfr fsv. bv&lma,
stacka (hö), men g. wbelmen, täcka över
(eng. whelni); avledn. på -m till välva,
alltså av germ. *hivalb-ma-, * hwelb-ma-,
— Nsv. -o- (-å-) för väntat -a- beror
snarast på lån från dial., där a blivit
o framför tjockt l; se särs k. Olson Ark.
28: 316 n. 1.
[Volmers osv., familjen., se Valde-
mar.]
volontär = ty., från fra. volonlaire,
av lat. voliintärins, frivillig, till volnn-
tas, vilja.
1. volt, luftsprång = ty. volte, från
fra. volte, liksom t. ex. saltomortal
från ital.: volta, vändning, till lat. vol-
vere, vältra, vrida (jfr revolver, re-
volt o. volym). En biform är den ar-
kitekt, termen volut(a), spiral, snäcka,
av ital. volnta (fra. vohile).
2. volt, elektr. = ty., efter fysikern
italienaren A. Volta (f 1827).
volut(a), arkit., se volt 1.
volym, i betyd, 'omfång' Swedenborg
1719 (: sin voliim) osv., om böcker o. d.
allmänt först o. 1800, jfr dock o. 1740:
'Volumer . . av instructioner, bref m. m.',
av fra. volume, av lat. voliimen n. (varav
da., ty. volumcn), del av ett verk, bok,
skrift, rulle, krökning, till volvere, rulla,
vältra (se revolt, revolver, valvel,
volt 1); alltså (om böcker) egentl.:
rulle, antikens form på böcker. I betyd,
'rymd som en kropp upptager' (som ej
finnes i lat.) från fra.
vom, se våmm.
vomera, i läkarespr. (Linné o. 1750
osv.) o. eufemistiskt för 'kräkas' = da.
vomcre, av fra. vomir, lat. vomere (av
*uem-), urbesl. med vämjas.
votera, rösta, Riddersk. prot. 1629:
'votera om den 4. puncten' o. sedan
vanligt = da. volere, ty. volicren 1700-t.
osv., efter eng. vote (redan 1500- 1., jfr
fra. voler), till sbst. vote (redan 1400-t.;
härifrån i denna betyd. fra. vote), röst,
votum, av lat. völum, löfte, önskan,
egentl. neutr. av perf. part. pass. vötus
vovvo
1144
vred
till vovere, (högtidligt) lova (ie. rot
//(•</' /(, jfr sanskr. väghät-, som lovar
el. beder). — Den inhemska franska
motsvarigheten till lat. vötum är vceu
(eng. /'o//'), löfte, vartill vouer (*votäre).
Votera med slutna sedlar, Oel-
reich 1755 osv. — Skrida till vote-
ring, t. ex. Moberg lcS15. — Den lat.
betyd, '(högtidligen) lova o. d.' ingår
däremot i votivtavla, efter ty. votiv-
tafel, efter kyrkolat. tabula vötiva, till
lat. völlvus, helgad, lovad.
vovve, barnspråksbeteckning för hun-
den, i anslutning till sbst. på -e av det
även förekommande vov-vo(v), 5 litter.
åtm. på 1890-t. = da. vov-vov, motsvar.
lty. o. hty. wauwau (dial. även wöwö),
eng. wow-wow, jfr öfris. wnffke o. fra.
ton-ton; till en efterhärmning av hun-
dens skall vov-vov, i ty. ivaii-wau. —
Jfr germ. *gaujan, skälla (om hundar)
= sv. dial. gö, vilket, såsom antages
under skälla 2 slutet, kan höra till
den allmänt spridda ieur. ljudroten
ghan, men även tänkas vara direkt
bildat av det gan, som i ty. dial. (vid
sidan av wau) nyttjas för att härma
hundens skällande.
Voxtorp, socken i Smal., fsv. Vax-
torp, Ovaxthorp, till fsv. personn. Ovägh,
en biform till Ofegb; se f. ö. torp.
vrak = fsv.: vrak, förbjudet gods,
oduglig sak, avskrap, även om männi-
skor = no. rak, fda. vrak, da. vrag,
ml ty. wrak (ty. wrack), ags. wrcec (eng.
wrack, blåstång, wreck, skeppsvrak), av
germ. *ivraka-, i avljudsförh. till isl.
rek n., till roten i vräka; bildat som
bragd (: isl. bregÖa), kval (: germ.
"kwelan), skalv (: skälva), språng
(: springa), varp (: värpa), varv
(: fsv. hvcerva st. vb) osv. I betyd,
'skeppsvrak' möjl. från mlty. — Från
germ. spr. kommer fra. varec, varech,
vrakgods m. m.
vraka, förkasta o. d., i litter. vanligt
först på 1800-t. (ej hos Weste 1807 el.
Lindfors 1824), är ej en direkt fortsätt-
ning av fsv. (starka vb.) vraka (jfr
t. ex. G. I:s reg. 1553: vraka bort)
biform till vräka, utan liksom da.
vrage lånat från mlty. w råken, ty. brac-
ken, av germ. *wrakon. Samma rotsta-
dium uppträder t. ex. i vrak ovan, i
ags. wracu f., hämnd, elände m. m.
(bildat till germ. * wrekan som t. ex.
isl. dvpl f. till *dwelan, kvgl till *kwe-
lan osv.), o. i germ. *ivrakjan- = fsax.
wrekkio, landsförvist, främling, fhty.
recko, wreckeo (ty. recke, jättelik hjälte
el. krigare, upptaget från fornspr., först
hos Wieland, urspr. : kringströvande
krigare, främling, under 1500-t. även
jätte'; ej besl. med isl. rekkr, kämpe,
man, av 'rink-, varom se Hinkaby),
ags. wrecca, även: usling (eng. wretch,
eländig människa, usling o. d.; med avs.
på betyd.- utvecklingen jfr elände); från
germ. spr. enl. somliga fra. garcon, gosse,
i ffra.: trossknekt o. d. (vulg.-lat. w(a)ra-
cioncm), dock högst osäkert; se även
under vräka o. följ.
vrakgods, 1547 (vrake-), liksom da.
vraggods efter mlty. wrakgnt, till wrack,
obrukbar, skadad, av germ. *wrakka- av
ä. *wrak- na-, ett slags participbildning
till vräka (jfr till ljudutvecklingen t. ex.
under lock 1, stack).
Vram, ortn. Skå., fsv. (fda.) Vra(a)m,
egentl. dat. plur. till vrä, vrå, med för-
kortning av ä framför m (motsv. den
av e o. ö som i samma ställning före-
kommit i no. Skå.); jfr t. ex. fno. i
Room, nu Raa, till motsvar. fno. ord
(med ljudlagsenligt bortfall av v fram-
för r). Alltså av samma slag som t. ex.
Liom Vgtl., av fsv. dat. plur. till lid,
sluttning, el. Berga, Dala, Kulla,Vreta
osv. av plur. -a(r) el. de sv. ortnamn på
-e, som utgå från pluraler på fsv. -ir.
Jfr f. ö. det vanliga ortn. Vrå.
[vräng, sv. dial., spant, se under
vrå.]
1. vred (dörr-, tarm-), såsom dialekt-
formerna visa (Hesselman i o. y s. 52)
av ett fsv. vridh, avljudsform till vrida
(liksom bett till bita, grepp till gripa,
skred till skrida, steg till stiga osv.).
2. vred, adj., fsv. vreper = isl. reidr,
da. vred, fsax. wréth, även: bekymrad,
mlty. wrét, även: bitter, sur, ags. wrdd,
även: härsken (eng. wroth), samma ord
som fhty. reid(i), krusig; av germ. *wrai~
pa-, *wraida-, till vrida (såsom t. ex.
vek till vika), alltså egentl.: vriden,
förvriden; med avs. på den bildl. betyd.
vredgas
1145
vret
jfr vresig, ävensom t. ex. förryckt,
tvär (jfr bl. a. got. pwairhs, vred, egentl.:
vriden), vriden o. vrång. — Den ur-
sprungliga konkreta betyd, ingår i sjön.
Vren (av "Vreden) = den fno. älvnamns-
stammen Rcid-; se förf. Sjön. 1: 727 f.
o. jfr under vrång. — Med avs. på
betyd, 'bärsken' o. 'sur' erinras om sv.
dial. vrcen (av vriden), balvskämd, halv-
sur, ävensom om det besl. sv. dial. vristn a,
börja surna (se under vrist);holl.//>ra/i<7,
sur, bitter, kärv, till germ. *wringan,
vrida (se vrång), samt andra av Liden
Armen. Stud. s. 105 anförda analogier.
— Härtill: vrede, fsv. vrépe = isl. reidi,
da. vrede, mlty. wréde, jfr ags. wnvddo
(eng. wralh), av germ. "wraipin- f., bildat
som fsv. ghvpi (se glädje) osv. Den
stora vreden, efter 2 Kon. 3: 27: 'Då
kom en stor vrede över Israel' (nya övers.:
'en svår bemsökelse') el. Job. Uppenb.
G: 17: 'Ty den store hans vredes dag är
kommen'. I sammans.: vredes-, ehuru
vrede är fem.; genit. sg. vredhis dock
redan i fsv. jämte sammans. vredhisordh
osv. Vredesmod är en ombildning av
fsv. vredsmödh (ännu t. ex. L. Petri),
till genit. sg. av adj. vred, alltså egentl.:
en vred mans upprörda sinne. — Jfr
vredgas. — Ett allmänt fornvästgerm.
ord för 'vrede' är torn = ty. zom; se
för törn a.
[vreen, sv. dial., balvskämd, halvsur,
se under vred 2.]
vredgas, fsv. vredhgas, refl.-form till
fsv. vredhga, göra vred, avledn. av ett
adj. *vrédhugher, vred, jfr isl. reiöngligr,
el. möjl. analogibildning efter andra
verb på -ga (jfr under vi dga). — Här-
jämte fsv. v repas, vredgas = isl. reiöast.
— Om form o. betyd, jfr under skäm-
ni a s.
[vrek, sv. dial., egensinnig person, se
vricka.]
vrensk, i dial. även vrinsk o. som sbst.:
hingst, fsv. vrensker ('vren ska bestå') — :
no. (v)rinsk, brunstig, da. vrinsk, fsax.
wrénisc, fhty. reinisc. Härtill vb. vren-
sk as, fsv. vrenskas - da. vrin ske, mlty.
wrenschen, tvrinschen. — Utan avledn.
.s7.-: ags. wrcene, brunstig (av germ. *wrai-
nia-), fsax. wrénio, hingst, fhty. reinno,
isl. reini, fsv. vren <ls. (med adj. -böjning
ack. sg. vrenan ÖGL). — Grundverb:
sv. dial. vrlna st. vb, gnägga, grymta,
vina, no. (v)rina; jämte det svagt böjda
sv. dial., fsv., no. v ren a (av *wrain-). —
Av somliga fört till ie. roten uri, vrida,
alltså 'vränga läpparna' el. dyl., o. i så
fall möjl. avlägset besl. med sanskr.
vrldyati, blir förlägen, blyges, o. lat.
ridere, skratta (av *urizd-). Säkerligen
dock i stället av en ljudhärmande
rot, parallcllbildning till vina, som har
betyd, 'gnägga' i sv. dial., o. av samma
slag som de under gnägga o. vigra
anförda orden, lat. hinmre osv. — Fsax.
wrénio osv. sammanblandas stundom
med fsax. o. fhty. ivrennio, hingst, av
germ. *wranjan- (jfr vulg.-lat. warannio,
i tal . gnaragno), vilka Holthausen IF
35: 132 f. förbinder med grek. rainö,
fuktar, bestänker, alltså egentl.: beskäl-
lare, avlare; jfr till betyd, under orre
o. oxe.
vresig", om trä: krokig, kvistig, t. ex.
1668 (jfr nedan); om lynne o. humör:
1678 (vresng); i dial. även vreslig; till
sv. dial. vresa, knagg i trä, som verb:
vrida, kröka, jfr fhty. reisan, ags. wrä-
sen, knut, knöl, germ. *wrais-, möjl. av
äldre *wraids-, till vrida; el. av en
parallellbildning till roten i detta verb.
Med avs. på betyd. -utvecklingen jfr vred
o. tvär. — Kanske utgår dock, åtmin-
stone i vissa fall, sv. vres- från äldre
*vris~; jfr (med långt i) L. Petri 1555:
wrijsogt, om trä. — Hit höra: vres-
alm, vresbjörk.
vret, fsv. vréter ds. = isl. reitr, fåra,
avstucket begränsat område, no. (v)reit
m., liten åker, vret, (v)reil f., fåra m. m.,
jfr urnord. ivraita ack. sg. m., ristning
(Reistad), av germ. * ivraita- (* ivra Hö-); jfr
ags. wrét(t) f.,ingravering, m. fl.; till germ.
"writan: mlty. writen, rista, skriva, teck-
na, ags. writan (eng. write), urnord. ipf.
wrail, ristade (om runor); till en germ.
rot writ, rista, parallellbildning till rit
(se rita) o. hrit. Vret betyder alltså
egentl.: inristad linje el. dyl., varav:
avstucket område. Jfr med avs. på
bildningen t. ex. teg samt fem. led,
väg, riktning: germ. "lipan, gå, stång:
s ti ngn, fsv. vet i ortn. Veta: fsv. vita,
vetta. — I modern poesi stundom den
Vreta
1146
vrist
felaktiga pluralformen vreter, t. ex. Ord
0. bild 1917 s. 8. — Härtill ortn. Vreta
Fsv., egentl. pluralform, liksom Berga,
1 . o t a, T v e t a, A k ra osv. (se Ordbildning
under -a). — Ett helt annat ord, som
dock i vissa dial. sammanblandats med
vret, är sv. dial. nräll f., da. dial. vrcvl,
åkerteg m. m., som, med Torp Etym.
Ordb. s. 528, kan vara = no. rett f.,
Ilat rätlöpande landsträckning, o. besl.
med mit}-, wrechte, wruchte, gärde, in-
Iiägnad; jfr (?) sanskr. vrajd-, fålla; el.
också kan tänkas böra till vräka i
betyd, 'driva', vartill i alla händelser
fsv. skallavrcet, skallgång, sv. dial. vrätl,
inringat område vid vargskall, isl. rett,
inhägnat ställe där boskapen drives in,
av germ. *wreht~i-; jfr även G. Bergman
Samnord. e s. 87.
Vreta, ortn., se föreg.
vricka, ipf. vrekte Petreius 1615;
vrccka, om båt, Linné 1747 = no.
(n)rikka, da. vrikke, lty. wricken ; besl.
med lty. wriggen, vackla, jfr no. vrigla,
vricka, intensiv- el. iterativbildningar
till germ. *wrig- i t. ex. ags. wrigian,
sträva fram (eng. wry, vrida) = ie. roten
iirik, vrida, vartill bl. a. också mlty.
wrich, förvriden, förryckt (med samma
betyd. -utveckling som i sv. vriden),
ävensom kroppsdelsbeteckningarna fhty.
riho, knäskål, vad (ty. reihen, vrist),
mholl. wrighe, vrist (med samma betyd. -
utveckling som i det närmare el. fjär-
mare besläktade vrist), samt vidare,
av ie. *uroiko-, grek. roikös, krokig,
litau. råiszas, lam, meng. wrdh, vriden,
halsstarrig, smål. dial. vrå, ogin, knarrig,
fsv. *vrär i runsv. Vräe (som dopnamn,
egentl. tillnamn; likaledes från Smål.;
se v. Friesen Medd. fr. N. Smål. fornm.-
fören. 1922 s. 41 f.), jfr av samma
avljudsform *uroik- isl. réxn, knut (av
germ. * wraihsni-) m. fl. ord (varom
bl. a. Liden Göteb. högsk. årsskr. 1899,
4: 5 f., 12 f.); med avs. på betyd.-ut-
vecklingen av sv. dial. vrå se ovan.
Vricka är dock ej, såsom Liden an-
tager, ett denominativum till ett germ.
"wrikka- (= mhty. ric, band osv. =
grek. riknös, böjd), utan ett intensivum
av samma slag som bocka, locka,
rucka, vicka osv. — Parallellrot:
ieur. urig i got. wraiqs, krokig, vriden
= sv. dial. urek, egensinnig person, som
kunna direkt motsvara grek. raibös,
krokig, vriden (av ie. *uraig"- el. "uraig
-j- u-). En annan parallellrot se vrida.
Jfr även under v ren sk.
vrida, fsv. vripa = isl. rida, da. vride,
fhty. ridan, ags. wridan (eng. writhe);
jfr fra. lånordet rider, skrynkla (se
ridå); i avljudsförh. till adj. vred, ags.
wrtéd, wréd, krans (eng. wreath), mlty.
wrédel, vridkäpp, av germ. *wraip-,
Uvraid-, ävensom isl. riöill, trästycke
till nätbindning, no. ridel ds., no. vriel,
vridkäpp, sv. dial. vrele (av "wriöl-),
något hopvridet, isl. ridull, klunga, klase,
östsv. vridil, knippe av hopvriden halm,
m. m., av germ. *wrid-; till en ie. rot
urit, vartill bl. a. förts litau. ritu, risli,
rulla, välta (jfr Liden Ein balt. -slav.
Anlautsges. s. 4, Göteb. högsk. årsskr.
1899, IV). Jfr vred 1 o. under v ren sk.
— Härtill adj. vriden, förryckt, t. ex.
Hagberg 1848, absolut; från utförligare
uttryck, såsom o. 1750: 'vriden till för-
nuftet', P. J. Bergius i brev 1767: 'vri-
den till sina sinnen', jfr 1804: 'vridna
hufvuden', Arnell 1829: 'min hjerna är
vriden', ävensom t. ex. 1799: 'Det kan
ju vrida på sned den klokaste hjerna';
med samma betyd.-utveckling som i
förryckt, dvs. ryckt ur sitt normala
tillstånd, ty. verschrobcn, el. (med mil-
dare betyd.) disträ, ytterst: dragen i
sär. Om i annan riktning gående bildl.
an v. av besl. ord se under vred, vre-
sig o. vrång. Ett part. pf. ligger också
till grund för galen (se d. o.).
vriden i betyd, 'förryckt', se föreg.
slutet.
[Vrigstad, ortn. Smål., se under
-stad.]
[v ringla, sv. dial., vrida, vimla, se
under vrång.]
[Vrinnevid, ortn. Ögtl., se Vi.]
vrist = fsv. = isl. rist (plur. risir),
da. vrist, mlty. wrisi, även: handled,
mhty. rist(e) ds. (ty. rist), ags. wrist,
wgrst, handlove (eng. wrisl), snarast av
germ. "wrih-sti- (besl. med vricka; se
d. o. o. de där anförda orden för 'vrist')
el. av germ. "ivriö-sii-, till vrida; i båda
fallen med samma grundbetyd, 'vad
vrå
1147
vrång
som vrider handen el. foten', o. med
samma avledn. -st som kroppsdelsnam-
nen bröst, ty. faust, knytnäve (se
finger), ty. wanst, buk, osv. Härtill:
fra. guétre, damask (J. Vising). — En
liknande bildning på -st ingår även i
sv. sjön. Vrist ulven Vgtl. (Vrest-, Brest-)
o. Åkervristen Kim. 1., antingen till
ett *vrist, vridning, el. snarare ett lik-
betydande *vrest = no. (v)reist, isl. reistr
(i jardar reistr, om Midgårdsormen); se
förf. Sjön. 1: 728 o. jfr sjön. Vren un-
der vred. Härtill höra också sv. dial.
vristas, sno sig, vristna, vrida sig, även :
börja att surna (jfr under vred), ä. da.
vreste, da. vriste, vrida, isl. reista, ags.
wrcéstan, även: kämpa (eng. wrest). —
Med avs. på betyd. -utvecklingen : 'vrist
el. handlove' ~ 'vrida' jfr isl. hreifi, hand-
love, till litau. kraipyti, vrida, o. grek.
karpös ds. till isl. hverfa, vrida sig (se
värva o. varv 1).
vrå, fsv. vrä = isl. rp, da. vraa, från
vissa kasus av germ. *wranhö-, med
grammatisk växling i *wrangö- — sv.
dial. vräng, spant, isl. rpng, no., fgutn.
rang, jfr mlty. wrange, ags. wrang(a);
till vrång i betyd, 'böjd, krokig'; se
f. ö. d. o. — Jfr parallellbildningen vä,
hörn, med samma betyd. -utveckling (se
vång); ävensom span. rincon (rene-,
ranc-), vrå, till den med vrå o. vrån g be-
släktade germ. stammen (w)rank-, böjd,
vriden (jfr ränker), o. isl. krd, no.
kraa, vrå, av germ. *kranhö-, besl. med
k r i n g, krångla osv. — Ordet v r å
utgår från kasus, där ändelsevokalen
var en annan än ö el. n; nominativen
*ivranhö, varav y. urnord. *wranhu, ger
däremot ljudlagsenligt östnord. rö, möjl.
= ro 1 (höft); jfr vån o. sv. dial. ön
ds. — I vissa dial. (med övergång av
vr- till br-): brå, t. ex. Nke, Dalby
Vrml.; jfr sv. dial. brida för vrida osv.
— I götalandsmålen ofta plur. vrår,
analogisk ombildning av samma slag
som t. ex. är for åar (se under slån);
i Ögtl. även formen vrägcr (jfr snöga,
snöa, av sn(i)ö(w)a osv.). — Härtill orln.
Vrå o. Vram (se d. o.).
| v rå, sv. dial., ogin, knarrig, se
v r i c k a . |
1. vråk (orm-, bi- o. d.), Sv. Nilsson
1824, i sv. dial. även råk Smal., motsv.
sv. dial. våk, fsv. väker i mfisaväker,
glada = isl. vdkr, vråk, no. -vaak, da.
(mns)vaag(e); i smål. dial. enl. G. Hed-
ström även former på -våp-; med oför-
klarad växling av vr- o. v- (sannol. av
dissimilatorisk art), av germ. *wrcéka-,
nom. agentis till vb. *wrekan, förfölja
(= vräka; se d. o.); jfr under vräk 2.
2. vråk (på is), o. 1657, Gyllenius
1663: rååk (ibråk, wråk :), Rosenhane
1681, Spegel 1712: rååk . . wråk; osv.
dial. råk av *vråk el. = råk. Kunde
möjl. uppfattas som en gammal växel-
form till råk, med v genom påverkan
från vak. I vissa dial. betecknar emel-
lertid vråk närmast is, som liksom vräkt
upp sig som en hög våg el. sänkt sig i
vinkel (jfr Dalin 1853), vilket tyder på
anslutning till vräka el. möjl. en av-
ljudsform till detta ord, samma som i
vråk 1 o. i t. ex. fhty. rdhha, veder-
gällning (ty. raehe), jfr Noreen V. spr.
3: 140. Ofta användas dock de båda
orden utan skillnad i betyd.
vråla, P. Svart, Schroderus Com. 1640
osv., regelbundet med -å- = no. (v)raata,
stoja, skrika, prata, da. vraale, vråla
= (el. lån från) lty. wrdlen, gnägga,
skrika, larma; jfr da. vrwle ds., no.
vräkta, skrika, bl. a. om svin; ävensom
(till {/-serien) no. (v)raula, skråla, osv.
dial. röid(a), ä. da. vrole; o. det fsv. *vrota,
som förutsättes el. kan förutsättas för
vissa sv. dialekters uttal av ordet. Jfr,
utan v, sydsv. dial. röla (av *roia), böla,
da. dial. o. ä. da. raale, böla, gråta; jfr
sydt}r. dial. rdivlen, rau(w)len m. m.
Om förhållandet mellan de nord. for-
merna se olika, åtm. delvis osannolika
förslagsmeningar t. ex. Kock Sv. ljud-
hist. 2: 112 o. Noreen V. Spr. 3: 140
n. 5, varom närmare Wigforss S. Hall.
folkm. s. 274 n. 5 f. Formväxlingen i
dessa ord beror på deras ljudhärmande
karaktär; dessutom har möjl. samman-
blandning egt rum med andra ordgrup-
per av likartad betyd.; jfr no. vaala,
vråla, vcela, bräka.
vrång, i sv. dial. bl. a. även: sönder-
bråkad (i kroppen), t. ex. Uppl., fsv.
vränger, vriden, sned, förvänd, oriktig,
otillbörlig, ond m. m. = isl. rangr, no.
vräka
1148
vulkan
rang, da. vräng = höll. wrang, sur,
bitter (jfr till betyd, under vred 2);
men g. adj. wrang (eng. wrong) jämte sen
ngs. wrang, orättvisa, väl från nord. spr.;
av gcrm. *wranga-s egentl.: vriden o. d.,
till germ. vb. "wringan (av *wrengan):
ml ty. wringen, vrida el. kröka (sig)
in. in., t"h ty. ringan, även: möda sig,
kämpa (ty. ringen), ags. wringan, vrida
m. m. (eng. wring), vartill sv. dial. vringla,
vricka, vimla, no. (v)ringla, krångla, da.
dial. vringlc, gå osäkert (jfr med avs.
på bildningen rank, slank, sprant);
med avljudsformen got. wmggi, slinga; av
ie. urengh (-fl?) i litau. rehgtis, kröka el.
böja sig med ansträngning, osv.; jämte
nreng (se ränker); med de onasalerade
Informerna ncrgh (se varg) o. uerg i
sanskr. vdrjati, vrider, vänder, lat. vcrgo,
böjer mig, osv. Avlägset rotbesl. är
vred (med ungefär analog betyd. -utveck-
ling), ävensom orm (egentl.: den sling-
rande). Jfr vränga. — Den gamla
bet3rd. 'böjd, krokig' ingår i en mängd
vattendragsnamn såsom Vrången (sjö-
ar), Vrångsälven; jfr till betyd, de
vanliga sjö- o. ånamnen på Krok- (se
Sjön. under Krökingen), ävensom under
vred 2; se närmare förf. Sjön. 1: 728.
— I fråga om ordets anv. för moraliska
begrepp jfr ond, egentl.: krokig, fra.
tort av lat. tortus, vriden (se tortyr),
lat. prävus, krokig, vrång, orätt.
vräka, träns, ocb inträns., fsv. vraska
(ipf. vrak, nu vräkte; jämte vraka, ipf.
vrök, den senare formen kvar i dial. o.
stundom i riksspr., jfr gräva o. grava
o. se nedan), träns. o. inträns.: driva
(bort), slunga, förebrå, liämnas = isl.
reka (ipf. rak), ungef. ds., got. wrikan,
förfölja, fsax. wrekan, liämnas, straffa,
fhty. rchhan (ty. rächen, sv. vb), ags.
wrecan, driva, hämnas m.m.(eng. wreak);
av ieur. *ureg-,bes\. med sanskr. paravrj-,
stöta bort, vrdjaii, skrider, litau. vargas,
elände, vérgas, slav, fslav. vrésti, kasta,
vragu, fiende, m. m., ävensom lat. ur-
gere, tränga på (av ie. *urg-, se urgera-).
— Kausativum el. iterativum-intensivum
(på -eiö): fsv. vrcekia (delvis kanske =
isl. rcekja) = isl. rekja, följa, förfölja,
got. wrakjan, förfölja, osv. Jfr, med
ieur. e, isl. rtekja, förkasta, avsky, till
rd'kr, förkastlig, el. också en kausativ-
bildning = sanskr. (pra-)vrajägati, låter
vandra, fördriver (av samma slag som
t. ex. isl. sméfa, växlande med svefja, se
söva); med samma rotvokal som fsax.
wräka, hämnd, straff, fhty. rdhha (ty.
rache), jfr v råk 2. Fsv. vrcekia, bl. a.
förebrå, bämnas, är kanske delvis iden-
tiskt med detta verb. — Nsv. vräka do-
mare, vittnen, jäva, utgår från betyd,
'driva bort, förkasta'; jfr VGL I: konung.,
vrwka;. — Vräka sig, stoltsera, brösta
sig, saknar direkta motsvar. i andra spr.;
i da. i stället brgste sig m. m. — Om
det hithörande germ. abstr. "wrehti-,
bl. a. i sv. dial. vrätt, inringat område
vid vargskall, se under det ej besläktade
v re t slutet. — Det starka vb. fsv. vraka,
vrök är naturligtvis en annan bildning
än det under vraka anförda germ.
svaga vb. *wrakön. — Se f. ö. vrak o.
v rå k 2.
[vrälla, sv. dial., framvälla, kräla, se
under vimla slutet.]
vränga, fsv. vramgia = no. rengja,
da. vrcenge; avledn. av vrång; kunde
dock formellt sett även vara en paral-
lellbildning till detta ord, kausativum
på ie. -eiö till germ. * wringan, kröka
sig o. d. (se vrång), alltså med samma
möjligheter som i fråga om tämja o.*
vänj a.
[vrätt, sv. dial., åkerteg m. m., se
under det ej besl. vret slutet.]
vulen, sv. dial., beskaffad o. d., i S3Td-
sv. dial. vuren, av fsv. vurdhin, part. pf.
till varda, bliva. Jfr t. ex. fjol o. fjor
av fwrdh osv. — I riksspr. i sam mans.
storvulen. — Till vuren hör sv. dial.
vurnad, fason.
Wulf, Wulff, familjen., från ty.; se
ulv, Ulv o. Wolf ram, Wollrat.
vulgär = ty., av fra. vulgaire, av lat.
vulgäris, vanlig, allmän, till vulgus n.,
folk (väl = sanskr. vdrga-, grupp, av-
delning; men ej besl. med folk).
vulkan, Quensel 1733 osv., i ordb.:
Weste 1807 (ännu ej hos Sahlstedt 1773);
Bell man, Tegnér, Crusenstolpe m. fl.:
volkan; från ty. vulkan resp. fra. volean,
efter lat. Vulcanus, Volcänus, eldgud,
som hade sin smedja i berget Etna; i
senlat. även: vulkan (f. ö. dunkel bär-
vulst
1149
våda
ledning). — Dansa på en vulkan, ett
bevingat uttryck, som ytterst går till-
baka till den stora franska revolutionen;
jfr: nous marchons sur un volcan 1794,
ZfdW 12: 86. I sin moderna form här-
rör det från det franska sändebudet i
Neapel Salvandy, som på en av herti-
gen av Orleans (Ludvig Filip) för ko-
nungen av Neapel given bal 1830 påstår
sig till den förre ha yttrat: 'Det är en
äkta neapolitansk fest, E. K. H., vi
dansa på en vulkan'; dagen därpå åter-
givet i tidningarna. Kort tid därefter
utbröt Julirevolutionen.
vulstj från ty. wulst, framstående
rundning, av fhty. wulsta, till fhty. wcl-
lan, rulla, vältra, av germ. *weln- till
ie. uel i t. ex. välta, valv osv.
[vuren, sydsv. dial., beskaffad, jämte
sammans. illavuren o. avledn. vurnad,
se vulen.]
vurm, överdriven lust för något, i
(ungef.) modern betyd. Dalin s' Arg. o.
(något avlägsnare) redan 1678, i ur-
sprungligare anv. t. ex. Lucidor: 'Wist
haar i Hiernan hann Wurm, Maskar
eller Maln' = da. vurm (även: orm),
från ty. wurm, egentl.: mask, samma
ord som orm; jfr i samma el. liknande
användning de likbetydande fra. ver,
ital. verme o. cosso, span. gusano, por-
tug. minhoca (egentl.: daggmask). Mas-
kar ansågos förr som upphov till alle-
handa störingar i hjärnan såsom f. ö.
också i andra kroppsdelar o. -organer
(t. ex. hjärta, lever, mage, tänder, öron).
Om motsvar. bruk av namn på kryp o.
insekter se under griller o. samlingar
av beteckningar för dylika såsom orsa-
kande sinnessjukdomar hos Riegler WuS
7: 129 f. Aven öronsus o. d. ansågs
orsakat av en viss mask (jfr portug.
ouedo, mask, mal, av lat. auditio[uem |,
horsel; samme förf. WuS 3: 190); se
även under tvestjärt. — Jfr ä. nsv.
vurmstlicken, vurmig, där den äldre be-
tyd, framträder. — Dessutom om per-
soner, som ha en vurm, t. ex. bok-
vurm, K. Gyllenborg 1721: 'Det öfver-
måttan ledsamma umgänget af spräng-
lärde Bokvurmar', efter ty. bucherwurm,
jfr da. bogorm o. eng. book-ivorm.
vurst (ett slags vagn), Dagl, Alleh.
1771: "En Wiirst för 8 Personer', G. J.
Ehrensvärd 1776: 'en promenade på
vurstar'; förr även vurstvagn, t. ex. 1842;
från ty. wurst(wagen), ett slags ammu-
nitionsvagn med stoppade säten, bildl.
anv. av wurst, korv (se met vurst). —
Hit hör också vurst som skeppsbyggn.-
term, om en tjock, avlång valk av tåg-
virke, Rajalin 1730 osv.
vy, av fra. vue, till pass. -participstam-
men av voir, se, av lat. videre (se t. ex.
vidimera).
vyssa el. vyssja, O. v. Dalin: vyssa,
Sahlstedt 1773: vyssja, motsv. da. vgsse,
ljudhärmande (jfr interj. vgssl) liksom
likbetydande da. visse, ä. da. hvisse, no.
kvissa, kvisja, el. sv. hjässa, hyssja,
som förr även användes i betyd, 'vyssja',
o. sv. dial., ä. sv. sussa, vyssja, mlty.
sussen.
våd, tygstycke, tygbredd, fsv. väp f.
i brupvapir plur., bruddräkt = isl. våd,
vävnad, tyg, nät, i plur.: kläder, no.
vaad, våd, not m. m., da. dial. vaad,
not, fiskegarn, fsax. ivåd, klädnad, mlty.
wåt (vartill wåtsak, varav ä. nsv. våt-
säck, kappsäck; se väska), fhty,, mhty.
wåt, klädnad (i nhty. utträngt av ge-
tt and: vb. vinda), ags. wéd (eng. weed,
dräkt o. d.), av germ. *wö?di-, snarast
till ieur. roten euedh, väva, fläta, binda,
varom se under vad 2. Ingår (med
vokalförkortning) i första leden av vad-
mal (se d. o.). Avledn. på -ia : ags. ge-
wéde, klädnad, fhty. giwåti. — Med
avs. på betyd, 'väva' av 'fläta, binda'
se närmare under väva (slutet).
våda, egentl. oblik kasus till ä. sv. o.
sv. dial. våde m., fsv. vape m., skada,
olycka, våda, fara m. m. = isl. våöi, da.
vaade, avledn. av isl. vå, skada, olycka,
fara, no. vaa, även: fruktan, ängslan (jfr
varkunna). För detta senare ords
härledning finnas blott två möjligheter,
men valet mellan dessa är av flera skäl
svårt att träffa. Enl. v. Friesen Nord.
språkh. 1: 9 f., Ark. 19: 338 utgår det
(liksom även fsv. vä, smärta) från germ.
*wanbö-, egentl.: böjning, k rök ning, o.
betecknar sålunda urspr. 'något skevt
cl. förvänt', alltså nära besl. med fsax.
ivåb, förvänd, ags. wöh, krokig, förvänd,
osv., av *waiiha- (se f. ö. vång), o. med
\ a de v i II
1 1 50
våg
ungef. samma betyd. -utveckling som i
vanda till germ. 'ivindan, slingra sig
(= vb. vinda). Men det finska lånor-
det vaiva, möda, elände, visar hän på
et t ä. germ. "ivaiivä-, besl. med fhty. wéwo
m., smärta, ags. wdiva (se ve 2), o. från
detta synes åtminstone fsv. vä t., smärta,
lidande, ej kunna skiljas. Enl. Kock
Uml. u. Brech. s. 307 (med litteratur
s. 310) äro dessa ord även identiska
med isl. vå. Möjl. föreligga här dock
två skilda ord: germ. *wanhö- o. *wai-
wö- (*wäiwan-); av Torp Etym. ordb-
s. 849, som i fråga om isl. vå ansluter
sig till v. Friesens härledning, omnäm-
nes ej heller det fsv. vä. Emellertid
visa det finska lånordets betydelser,
därest dessa äro riktigt angivna ('labor
molestus, molestia, serumna, miseria'),
att de olika skiftningarna lätt kunna
förenas i en gemensam utgångspunkt.
Avgörandet beror ytterst på den stånd-
punkt man intager till de invecklade o.
omstridda, men i enskildheter (särsk.
på grund av de många utjämningsmöj-
ligheterna inom paradigmet) antagl. olös-
bara frågorna om utvecklingen i nord.
spr. av den germ. ljudförbindelsen -aiw.
- Förr oftare än nu använt i betyd,
'fara', Wallin 1808: 'i vådans stund' osv.
- Eldsvåda, fsv. cldsvädhe, betyder
naturl. tidigast 'eldfara, fara för brand',
men betecknar nu i regel själva branden.
vådevill, från fra. vaudeville, lustspel
med kupletter, tidigare: kuplett, visa
o. d., folketymologisk ombildning i an-
slutning till ville, stad, av ffra. vande-
vire, äldre val de Vire, egentl.: dalen
(lat. vallis, se val 1) vid Vire; alltså
urspr. om sånger från denna trakt. —
I sv. äldst i den urspr. betyd, 'kuplett',
t. ex. Göteb. Tidn. 1788: 'I afton upfö-
res . . Tilfälle gör Tjufwen, Divertisse-
ment i 1 Act med Vaudeville'. 1809
kallas stycket 'Comedie Vaudeville'. I
modern betyd. t. ex. 1839: 'Nej. Vaude-
ville i en akt av J. L. Heiberg'.
våffla, t. ex. Spegel 1712: wåfla, 1730:
socker-wåfflor, Lind 1749 (jämte -a-);
sv. dial. (jfr dock Lyttkens-Wulf 1889)
o. ä. sv. även (i ä. nsv. i regel) våffla,
t. ex. 1642, O. v. Dalin, Inre Gloss. 1769,
Dalin 1853 (jämte -å-) = da. vaffel, från
ty.: Hy. wafel, varifrån ty. ivaffcl o. eng.
waffle, avledn. av ett ord motsv. ty.
wabe, honungskaka (fhty. ivabo, -a), till
roten i väva; på grund av våfflans lik-
het med en honungskaka; jfr mhty.
wift, tråd o. honungskaka (se väft). —
Från germ. spr.: ffra. van fre i båda
betyd. (fra. ganfre, eng. wafer, våffla).
— Växlingen -«- o. -a- i sv. kan tänkas
bero på att ordet inlånats vid två olika
tider (från mlty. *iväfele o. lty. wafel);
märk dock de jämförelsevis sena beläg-
gen. Å andra sidan knappast från lty.
ivåfel resp. ty. waffel.
1. våg, till vägning, i sv. dial. även:
vippstång för brunnsämbar o. (Jtl.) viss
vikt (2 lispund, enl. Rz), fsv. vägh f.
(plur. -ar o. -fr), våg, viss vikt: skålpund
= isl. väg (plur. vägir o. vcvgr), våg,
hävstång, vikt (abstr.), fno. även: viss
vikt (72 mk) såsom i no. dial. (vaag),
fsax. wäga, vågskål (mlty. wäge, vikt),
fhty. wäga, vikt, viktskål (ty. wage, våg-
skål), ags. wég(e), våg, vikt (eng. wey,
viss tung vikt); av germ. *wä?gö-, bildat
till *wegan, lyfta, väga (se väga), som
t. ex. sv. bår, av germ. *btérö-, till *be-
ran (= bära); alltså till samma verb
o. med samma avljudsstadium som våg
2. Avledn.: våga (se d. o.). I da. i
stället vcegt; se vikt. — Bet3rd.-utveck-
lingen 'våg(skål)' > 'viss vikt' är den-
samma som hos lat. libra. — De äldre
pluralformerna på -ir (-er) liksom isl.
vwgr bero på senare deklinationsväx-
ling. Den äldre pluralen kvarlever i nsv.
vågar. — Bruket av vågar uppstod vid
uppkomsten av det nya betalningssättet
med metall i form av stänger el. ringar,
som före införandet av myntningen väg-
des upp; de äldsta fynden gå också till-
baka till bronsåldern. Man har sålunda
orsak att vänta sig mycket gamla beteck-
ningar för våg (själva ordet våg är, så-
som synes ovan, samgermanskt); dock
ej från urindoeuropeisk tid. — Andra
europeiska beteckningar för vågen äro
t. ex. lat. libra (se liter), bilan.v, våg
med två viktskålar (se balans), grek.
tdlanton (se talang); i isl. användes
plur. av skål (= skål) om hela vågen;
ytterligare några anföras under vikt. —
Vågrät, T. Bergman 1773, vanligt först
våg
1151
Våla
på 1800-t., efter ty. ivag(e)recht, egentl.:
stående rät el. rak som vågen, I da. i
stället vandret, till vand, vatten.
2. våg, bölja, fsv. vägh = no. vaag,
da. vove (poet.), knappast inhemsktutan
väl lån från ml ty. wdge f. (o. wdch m.),
motsv. det inhemska fsv. vägher m.,
vik, vätska, var, sv. dial. våg ds., isl.
vågr ds., got. ivégs, rörelse, storm, i
plur. : vågor, fsax. wdg, våg, flod, fhty.:
våg, hav (ty. woge f. ; med medelty.
övergång av 3 > ö ss. i t. ex. odem =
atem), ags. wceg m., våg; av germ. *ivce-
ga- till germ. *wegan, vara el. sätta i
rörelse, identiskt med *ivegan, lyfta,
väga (se föreg. o. väga). Från germ.
spr. : fra. vague. — I ä. nsv. plur. vågar,
-er jämte -or. Nsv. vågor tillhör en i
ä. nsv. talrikt företrädd typ med plur.-
ändelsen -or för väntat -ar, av vilka
dock blott en bråkdel segrat i det nsv.
riksspr. Se Hesselman Sveam. s. 37 n.
4, Åkerblom Runii rim s. 102, förf. Ark.
35: 197. — Säkra inhemska nord. ord
äro bölja o. isl. alda av urnord. *aldö(n),
varav det gamla finska lånordet aalto
(se Ålleberg). Ty. welle, (mindre) våg,
av fhty. wella, är speciellt för hty.; besl.
med litau. vilnis, fslav. vluna; ävensom
med m-bildningen sanskr. urmis, våg,
bölja, fhty. walm, ags. wielm, wylm,
rotbesl. med välta o. möjl. även med
välla. Lat. unda är besl. med sjön.
Un den, Unnen o. vatten; grek. kyma
ungef. = 'som sväller' (liksom bölja),
jfr under Hunneberg o. h un ner, o.
klgdön är rotbesl. med lut ter, egentl.:
ren. — Om nord. vattendragsnamn, som
innehålla våg 2, se förf. Sjön. 1: 732 f.;
jfr sjön. Ladoga, enl. Thomsen av * Al-
doga, möjl. till finska aalokas, vågrik,
egentl.: aldogas, till det nyss nämnda
finska aalto.
våga, fsv. vagha — sen isl. våga, da.
vove, från mlty. wdgen, sätta på spel
= mhty. wdgen (ty. wägeri); avledn. av
sbst. ivåge (= våg 1) i den överförda
betyd, 'oviss utgång' (egentl. om vågens
utslag); alltså urspr. : lägga på vågen
(jfr t. ex. Gustaf I: 'satt sitt lif och lef-
nad på vågskålen' [efter normal, text]),
varav: överlemna ngt åt en oviss ut-
gång', sätta på spel (med objekt, t. ex.
livet), varav: med djärvhet företaga. —
Om ett likbetydande inhemskt verb, fsv.
hcetta, isl. hcétta, se under hänga. —
Våga vinna, våga tappa, t. ex. Grubb
1678; jfr fsv. luva eg waghar han eg
windhir, motsv. i ty. osv., jfr lat. auden-
tes (fortes) fortuna adjuvat. — Våghals,
P. Svart Kr. i ber. från 1529 (tillnamn),
Ter. Andria s. 13(73) o. 1550: vog hals
= da. vovehals, från mlty. wågehals =
ty. wågehals, av imperat. till wdgen osv.,
våga, o. hals; se f. ö. under d. o. Med
avs. på bildningen jfr t. ex. ty. stören-
fried, taugenichis ävensom t. ex. under
förgätmigej, pincené, portmonnä,
vippstjärt. — Vågstycke, Hydqvist
1827 = da. vovestgkke, efter ty. wag(e)-
stiick. Ordet blir under 1830- o. 40-t.
ganska vanligt i litter., men betecknas
hos Dalin 1853 som 'fam.'; ej hos Weste
1807. Betydligt äldre i spr. är vågspel,
Lucidor 1670-t. : 'för dristigt Wåge-speel'
= da. vovespil, efter ty. wagespiel, jfr
likbetyd. eng. game of hazard.
Wåhlin, gammal svensk prästsläkt,
efter stamsocknen Vårdnäs Ogtl., med
-l- från s. k. tjockt / av rd såsom t. ex.
Noleby av Nordhby, Tolarp av Thor-
dhathorp osv.
våkj sv. dial. (väl blott i sydsv.), svag,
veklig = isl. våkr, no. vaak, da. dial.
vaag; av Falk-Torp s. 1360 o. Torp fört
till en onasalerad variant till roten i
vanka; i alla händelser ej direkt be-
släktat med vek, vare sig, såsom anta-
gits, lånat från ags. wåc (= vek) el.
uppkommet i sam mans. med detta adj.,
där -ai- i halvstark stavelse övergått till
-ä- (såsom i t. ex. fsv. personn. Ovägh
- Ofegh).
[v åk, sv. dial., (orm)vråk o. d., se
vrå k 1.]
[v ål, sv. dial., vålnad, se d. o.]
[v ål, sv. dial., bråte o. d., se Våla.]
Våla, ortn., fsv. Våla, en pluralform
av fsv. Valir = fno. Vålir, plur. av sv.
dial. vål(c) in., bråte, hög av brända
rötter o. stammar = no. vaal m. o. n.,
vaale m. F. ö. dunkelt. Enl. Torp Etym.
Ordb. s. 850 ('mulig') av germ. *ivalh-
till grundroten i välta; mycket ovisst.
För att emellertid här en stam "walh-
vcrkligen ingår, vilket ursprung den nu
v a la
1 I
52
vålnad
må hava, talar starkt likbetyd. no. vale
(Boh.-l.: val), vilket i så fall icke, såsom
Torp antager s. 842, beror på avljud
utan på den i ord på germ. -Ih o. -rh
i nord. spr. vanliga växlingen av kort
o. lång vokal (se t. ex. fura, snår o.
under Ål). I fråga om bildningen av
Våla jfr Huda (Råda), Tveta, Vrcta
osv! — Hit böra åtm. en del av de bos
förf. Sjön. 1: 736 uppräknade ortnamnen
på \ ål-. — Härtill -fön-avledn. no. vcéla
f., hop, hög, även i sv. o. no. dial. i våla
mä, i hop el. i sällskap med.
1. våla, sv. dial., bry sig om, i ä.
nsv. t. ex. bos Columbus, Lindscböld
(wåhlar), Sahlstedt 1773 (: wåla, se
vårda); med i dial. öppet ä- el. o-ljud;
jfr Columbus: wöhlar (jämte wåhlar),
av vörda, jfr Schroderus 1640: 'then
som ingen tingh wördar'; med / (resp.
'tjockt' Z) av rd(h) liksom i hin håle,
myling, sköl, stel osv.; sedermera
anslutet till vårda. Hesselman i o. y
s. 210. Se f. ö. vörda o. ovålig.
2. våla (med tjockt /), våra, sv. dial.,
knippa av tio torkade fiskar, även: hank
(-e), fsv. vardha ds. = no. vörda, knippa,
klunga, ä. da. varde, vorde i betyd. 1 i
sv. dial.; av urnord. *wardön (-/?-), väl
egentl.: bunt el. dyl., till ie. roten ner,
vrida (se orm), bildat såsom fsv. arpa,
selpinne (: ie. ar, sammanfoga), varom
under ål 5 slutet; el. möjl. till det av
denna rot utvidgade ie. uert i lat. vertere,
vända, sanskr. varti, veke osv. (se
varda).
våld, i ä. nsv. även vall, fsv. vald,
kraft, makt, rättighet, våld, välde =
isl. vald ds., da. vold, våld, ags. geweald
n., jfr fsax. giwald f., fhty. giivalt m.,
f. (ty. geivalt f.); jfr finska lånordet välta;
till germ. *walÖan = vålla; ett o. an-
nat i form- o. genusväxlingen kunde
tyda på en gammal s-stam. — Den fsv.
betyd, 'makt == rättighet' kvarlever i
lagspråkets 'Ingen have våld deu by
riva . .'. — I sv. dial. betyder ordet
även 'något utmärkt, övermåttan', jfr
vållakarl, vållspringa osv., ävensom (i
slangspr.) väldigt som förstärknings-
ord. — V å 1 d g å r (i ver rät t, efter
bibeln, Habak. 1: .3; här i betyd. 'makt'.
— Våldtäkt, fsv. valdtwkt — da. vold-
twgt, till fsv. vb. valdtaka; av germ.
*-lakipö, bildat som grus-, in-, ler-,
lövtäkt, rykt, ursäkt, ändalykt.
Jfr likbetyd, fhty., mhty. nölnumft, till
neman, taga; o. ty. notziiclit, till ziehen,
draga; med not (nöt) i betyd, 'tvång'.
— Jfr Evald, tillvälla, Walter,
v ä 1 d e.
vålla, nu blott i betj^d. 'förorsaka' o. d.,
ä. nsv. även valla, y. fsv. volla, ä. valda
(ipf. walt, wull[e\), få makt med, råda
över, förorsaka, vålla = isl. valda (ipf.
olla, av *ivolpö-) ds., da. volde, förorsaka,
got., fsax., fhty. ivaldan (ty. w alten ; jfr
förvalta), ags. wealdan, ha makt över,
styra (jfr eng. wield, styra, handhava,
svinga, av ags. wcldan, med omtjuds-e,
sv. vb), gammalt reduplic. verb, väl ett
s. k. /-presens (jfr t. ex. fläta), ieur.
*ual-tö (el. möjl. o7i-presens, ie. *nal-
dhö, jfr de balt. orden nedan) till roten
i lat. valere, vara stark, gälla (jfr in-
valid, valet, valuta, valör), fir.
flaiih f., herravälde (av *ulali-), fslav.
vlatii, jätte, lett. wala, makt, osv. Litau.
valdyti, styra, fslav. vladq, härskar, an-
ses av somliga härstamma från germ.
spr.; jfr dock bärtill v. d. Osten-Sacken
IF 33: 264. — Den försvagade betyd,
'förorsaka, föranleda' är speciellt nordisk
o. utvecklad ur grundbetyd, 'råda, ha
makt över', varifrån även den förr icke
sällsynta betyd., som representeras av
t. ex. Asteropherus o. 1609: (Spörier
henne till,) hwad henne wåller' el.
Kellgren 1788: 'Säg mit barn, livad
kan dig vålla?', dvs. gå åt dig el.
dyl. — Böjningen väller, vällde upp-
tages alternativt ännu av Dalin 1853.
Pres. väller, som under 15 — 1700-t. sy-
nes vara allenarådande, förekommer f. ö.
t. ex. hos Snoilsky. Andra minnen av
den äldre böjningen äro det i lägre
talspr. förekommande ipf. välltc o. dial.
ipf. völt. I supinum förr ofta vållit.
Nsv. vällade är belagt från o. 1750. —
Jfr våld, välde.
vålm, se volm.
vålnad, ett slags skyddsande el. fylgja,
hamn, skenbild, i ä. nsv. även vårdnad
(-af), t. ex. Swedberg Schibb., jfr Weste
1807: 'Vårdnad, är någon gång sagdt
för Vålnad'; samma ord som fsv. varp-
Tillägg och rättelser.
hertig. Formen på -tig (redan i fsv.) kan tänkas vara direkt lånad från
mlty. hertich.
hålla, r. 1: står: fsv.; isl. halda, läs: fsv., isl. halda.
häxa. Tilläggas må, att ordet nyligen utförligt behandlats av Guntert i
dennes arbete Kalypso (1919) s. 117 f., där han (delvis i anslutning till Kögel)
förbinder det icke med hage osv. i betyd, 'skog' utan med det av denna substan-
tivstam avledda germ. *hagjan (ty. hegen) i en betyd, 'dölja' el. dyl. -f- *-tusjö(n)
(== no. -tysja; se ordb.), alltså 'Hege-Elbin, die verhullende, verbergende Elbin'
o. enl. G. fullt liktydigt med no. huldatysja. Fhty. hagazuss(a): hazzus = ags.
haguporn: hcegporn. Emellertid är den antagna betyd, 'dölja' icke uppvisad, utan
blott den av 'inhägna' o. d.; o. i alla händelser kan på grund av fhty. haga- (som
han själv s. 119 med rätta betraktar som det äldsta) icke verbstammen ingå i
första leden (vilket dock synes vara förf. :s uppfattning, om han också stundom
t. ex. s. 120 i stället anför ett därmed sammanhängande *hag-, demon, -isk): en
dylik bildning hade givit ett hegi-, jfr deni-, huli-, strewilachan osv. Är åter
meningen, att haga- vore nominalt, förstår jag icke, hur förf. tänker sig dettas
uppkomst: /a-verbet hegen kan naturl. ej ligga till grund, o. det är ju dock där,
den antagna bet3^d. 'dölja' måste ha utvecklat sig. I övrigt äro de anförda betyd. -
parallellerna delvis mycket osäkra. No. huldatysja som anföres som särskilt
slående, är en på norsk botten bildad sammans.: att huld(er) i sin tur etymo-
logiskt hör till *helan, dölja, blir ju en annan sak. Huldatysja betyder alltså
ej 'die verhullende Elbin', utan det betyder 'ett huldretroH', liksom haugatysja
'ett troll som bor i högarna'. En gammal bildning med betyd, 'die verhullende
Elbin' hade givit ett *hultysja (av huli- till hylja, ss. isl. bardagi av bari- till
berja, spardagi av spuri- till spyrja osv.) o. en ung sådan ett hyljetysja el. dyl.
Ty. Berchta (s. 93) kan naturligtvis formellt sett tänkas höra till germ. "ber^an,
dölja, o. till äventyrs också uppfattas som fem. till en ieur. bildning på -to med
betyd, 'der Verhuller', men man hade ju dock i så fall snarast (men ej nöd-
vändigt) väntat sig ett annat avljudsstadium (*bhrktä, *bhrgh-t-), och namnbild-
ningen måste väl då i alla händelser föras tillbaka till indoeuropeisk tid. Det blott
i tyskan uppvisade demonnamnet är i stället, såsom också allmänt antages (se
ordb. under Lucia), helt enkelt en särspråklig substantivering av fhty. beraht
= bjärt. — Vad slutligen no. tysja beträffar, vill jag visst ej förneka, att det
kan sammanhänga med -zussa; biformen tyfsa kan bero på en i dylika namn
vanlig ombildning. Men försiktigast vore nog av flera skäl att alldeles lämna
det ur räkningen. Torp i Etymol. Ordb. nämner (i motsats till Falk-Torp) ej
heller ett ord om något dylikt sammanhang. — I avvisandet av Francks sam-
manställning av hagazussa med grek. kakkhdzö, skrattar högt, instämmer jag däre-
mot med Guntert.
syssla, r. 18: läs: Särema.
Vättern. Om osannolikheten ;tv sammanställningen fryg. bedy o. vatten
se nn även E. Hermann KZ 50: 304.
Övriga tillägg må anstå till den slutgiltiga redaktionen av denna avdelning
i det följande, sista häftet.
:
vålveta
1153
vån
naper, vård (i omvårdnad samt det
mera sälls. vårdnad, nu väl i sht jurid.:
vårdnad om barn), vikt, person som
står någon nära, anhörig (ännu t. ex.
Dalin 1853: 'jag önskar er och er kära
v(årdnad) ett godt nytt år', om hustru)
= ä. da. vor(d)ned, livegen, egentl.: liv-
egenskap; med övergång av -rd- till -l-
såsom i t. ex. våla, hin håle, sk öl,
stel osv. Bildat till vårda såsom bo-
nad, s k a p n a d, vävnad osv. G run d-
betyd. är 'vård', varav 'skyddsande (ofta
i djurgestalt)'. Under 1700-t. vanl. vålne,
nybildning till ett v ål na (med bortfallet
d(h)) efter mönstret ande : anda osv.;
hos Weste 1807 föredrages dock vålnad
framför vålne. — I dial. i betyd, 'vål-
nad' ofta vål, vård, ä. nsv. vål, t. ex.
Schroderus 1637, av fsv. värper (se
vård), jfr ä. nsv. vårde, t. ex. Lex. Linc.
1640 under genius, Verelius 1664. Här-
till bl. a. sv. dial. vålnöp m. m., mörk-
blå fläckar under huden, som antagas
el. antogos ha uppkommit genom nyp
av 'vålnader'; jfr no. vordklor, om vissa
slags skråmor i huden (se om dylika
föreställningar under älva 2) — I nor-
skan finns ett likbetydande, närbesläk-
tat vardyvle n., med samma åldriga av-
ledning som got. danpnbli, lik. — Ej i
danskan.
[Vålsta, ortn. Sdml., se under Vår-
di n g e.]
vålveta, sv. dial., t. ex. östg. (även
vår-, i gotl. vardvaita), akta, vårda, för-
svara, fsv. varpvéta = isl. varÖveita,
till vård o. fsv. veta, giva osv., av germ.
*waitian, varom närmare under det be-
släktade, men ej identiska veta slutet.
Våm(b), sockenn. i Vgtl. o. Skå.,
Våmbhus, Våmbsjön, ortn., se
vå m m.
våmm, magsäck hos nötkreatur där
födan först nedsväljes, dial. även: buk
(om människor) o. bildl. om vissa fisk-
redskap, t. ex. skotar; in i senare tid
stundom skrivet våmb, fsv. vamb f.,
buk, mage = isl. vomb, no. vomb, da. vom
— got. wamba, buk, moderliv, flfrank.
wamba (boll. wam), mlty. wamme, fhty.
wamba (-/?-; tv. wamme, wampé), ags.
wamb (eng. womb, moderliv), av germ.
"wambö; av trots många framställda
Heltquist, Etgmologisk ordbok.
förklaringsförsök dunkelt ursprung; of-
tast betraktat som urbesl. med fkymr.
gnmbe-lanc, livmoder. — Formen wamb
i vissa sv. dial. o. ofta i ä. nsv. (ännu
Dalin 1853 som växelform) beror på
utebliven förlängning av ä till ä framför
mb (jfr kam ~ dial. kåmm osv.). —
Ingår i ortn. Våm, sn i Skå. (fsv.,
fda. Voomb m. m.), vartill Våm sjön;
Våmb, sn i Vgtl. (fsv. Vamb m. m.);
urspr. by- el. gårdnamn, syftande på
ställenas belägenhet i en dalsänkning (jfr
motsvar. förh. i Norge); samt i vatten-
dragsnamnen Dal våm men, vik av
Östersjön Ögtl., Våmbsjön Kim. 1.
m. fl. (se förf. Sjön. 1: 731), Våm ån
Dal., vartill sockenn. Våm hus av Vam-
bös (sockenkyrkan är belägen nära Våm-
åns utlopp i Orsasjön; till os 1; jfr
Åhus), ävenledes med syftning på for-
men; dessutom med -a-: Va mm er vi-
ken Vgtl. (till fsv. genit. vambar) osv.
Om kroppsdelsbeteckningar i terräng-
namn se f. ö. under ås 2. — Till ett
kortnamn med betyd, 'tjockis, ister-
buken' el. dyl. hör Va ms ta Jtl. (fsv.
Vambastapa genit. plur.), Uppl. (fsv.
Vambistada) o. sannol. även det släkt-
namn *Vwmblinger, som ligger till grund
för gårdn. Väm(b)linge Uppl. (fsv.
Va>mlingabg m. m.) o. gotl. sockenn.
Va m 1 i n g b o (fgutn. Vamlingabo), varom
förf. Ortn. på -inge s. 173; jfr namnet
på den östgotiske konungen Wamba.
Om de sannolikt också hithörande Va m -
melby Ögtl. (fsv. Vamblabg) se förf.
Ortn. på -by s. 50, 62.
vån, förhoppning, utsikt, i puristiskt
syfte bl. a. hos V. Rydberg (jfr nedan),
fsv. vän = isl. vån, no. von, ä. da. vaan,
got. wéns, fsax., fhty. wän (ty. wahn,
villfarelse, villa; från den i fhty. upp-
trädande betyd, 'osäker förmodan'), ags.
wén, förväntan, mening, av germ. *wä>ni-
(i urnord. genom deklinationsväxling
*wänö~~>- *wänu, se nedan), till ie. roten
lien, tycka om o. d.; se van 3; jfr f. ö.
vän, adj., vänta o. under 1. — I sv.
dial. även ön från kasus med //, alltså
urnord. *wänu av *wänö (jfr ovan); till
vån liksom möjl. ro 1 till vrå; jfr
även ond fsv. ränder). Därjämte
kompromissformen von. — Ordet, som
73
v anda
1154
våning-
ännu lever med friskt liv i vissa dial.,
är numera så gott som okänt i riksspr.,
men borde upplivas. I dial. ofta i sam-
mans, med bet}rd. 'tillgång på', egen ti.
'utsikt till*, t. ex. fö(d)es-, "havre-, korn-,
nutid-, råg-. Jfr ä. nsv. vån 1563 om
fiskredskap; möjl, egentl. ett noaord av
ett slag, som ofta förekommer i fråga
om fiske (se t. ex. lindare, sutare).
— Om domarregeln (H)var och en är
sin väldes i nån se under väld slutet.
— Härtill sv. dial. nrvånsen, hjälplös,
utan hopp, (finnl.) urvån(e)s ds., jfr fsv.
urväna oböjl. adj., no. orvona; isl. ör-
vcénn, got. uswéns, fhty. urwåni, ags.
orwéna; se likn. bildningar under ur 4.
[vånd, sv. dial., mullvad, se under
d. o.]
vånda, oblik kasus till fsv. vande m.,
svårighet, trångmål, vånda, fara, förtret
m. m. = isl. vandi, da. vaande, till fsv.
vänder = isl. vandr, nogräknad, svår
(varav även vånna), avljudsbildning till
germ. *windan, slingra sig (se vinda,
vb), alltså egentl.: vriden o. d., jfr fsax.
wand, föränderlig. Jfr till bildningen
vana, fsv. vani, till van o. se f. ö. Ord-
bildning under -a. Härtill våndas (se
d. o.).
våndas, fsv. vandas, vara i nöd o. d.,
motsv. da. vaande sig, jämra sig; avledn.
av föreg., liksom andas av ande osv.
vång-, numera i slit hos sydsv. förf.,
t. ex. ofta hos Bååth: 'Och det skym-
mer mer och mer kring vångar och
kring ödslig bygd', i dial. huvudsakl. i
Götal. o. vanl. i betyd, 'del av åkerjor-
den: gärde, skifte', i Skå. o. Hall. dess-
utom: bys el. hemmans inhägnade egor
i motsats till utmarken, i Vgtl. o. Smål.
enl. Rietz även: hage, vret (i dessa se-
nare landskap dock numera okänt å
vidsträckta områden); i äldre ordb.
sällan upptaget annat än som dial. el.
skånskt, fsv. v ang er, område, gärde ==
isl. vangr, fält, äng, no. v ang, ängsslätt,
da. vang, liten äng, got. waggs, paradis,
fsax., fhty. (i ortn.), ags. wang, fält, av
germ. *wanga-, egentl.: böjning (om
betyd. -utvecklingen se närmare äng),
besl. med sanskr. vanka-, krökning av
en flod, vanku-, som går krokigt o. snett,
osv.; nasalerad form till ie. uak i lat.
vacillö, vacklar, o. möjl. även convexus,
välvd (se konvex). — Med grammatisk
växling: germ. *wanhö = isl. vä f., vrå,
vinkel (med samma betyd. -utveckling
som i vinkel o. vrå), o. möjl. även
isl. vä, skada, otycka (se under ondo.
särsk. våda); liksom också germ. adj.
*wanha- = fsax. wäh, förvänd, ags.
wöh, krokig, förvänd. — F. ö. vanligt i
ortn., t. ex. Vån g, Vån ga (egentl. plur. ;
jfr t. ex. Tve ta, Valla osv.) m. fl.,
vilkas spridning visa, att ordet varit i
bruk över större delen av landet; jfr
isl. Folk-, priidvangr, Frejas o. Tors bo-
städer, t}^. EUwangen osv. — Hit höra
också: isl. vange, ty. wange, kind, varom
under tinning; vidare: ä. nsv.. sv. dial.
vänge m., omväg, kringvandring, i dial.
även: inhägnad plats vid skallgång (av
Dalin 1853 upptaget som 'jäg.'), vartill
ä. nsv. vängja, inringa, t. ex. Stiern-
hielm, sv. dial. vänga ds.; ävensom ia-
avledn. Vänge, ortn. (se d. o.), o. ian-
avledn. forngerm. folkn. Vangiones (lat.),
slättborna (liksom Mariones, havsborna,
jfr Tervingi, skogsboarna, under tjära,
Grentingi. klipp- el. bergsboarna el. dy\.:
gryt osv.). — Växelrot: ie. neng i vanka,
vinka, vinkel osv.
Vång-a osv., ortn., se föreg.
[vån ge, sv. dial., inhägnad plats vid
skallgång m. m., se vån g.]
vångia, vingla o. d., närmast dialekt-
ord, se under vingla.
våning, under 15- o. 1600-t. inpå
1700-t. vanl.: bostad, t. ex. NT 1526:
'j mins fadhers hws äro monga wo-
ningar' (kvar i gamla bibelövers.), jfr
Serenius 1741, y. fsv. våning 1444 =
da. vaaning (i förb. vaaningshns = ä.
nsv. våningshus t. ex. Serenius 1741),
från ty.: mlty. woninge, ivaninge, uppe-
håll, bostad m. m. = fhty. ivonnnga
(ty. wohnung) ds., ags. wunung; till
fsax. wonön, fhty. ivonön, -en, förbliva,
bo, vara van m. m. (ty. ivohnen, bo),
ags. wunian = fsv., isl. nna, vara nöjd
(med urnord. w-bortfall såsom i ull,
ulv), jfr da. ynde, behag = isl. yndi
osv., f. ö. rotbesl. med van 3, vän sbst;
jfr in- el. innevånare under inne.
Alltså bildat ungefär som boning till
bo. — I den yngre svenska betyd, (om
vånna
11
vår
'första, andra v.') har danskan i stället
etage, (förste) sal.
vånna, ä. nsv. ofta vånda, ännu Bell-
man: 'Jag vånda att . .' o. Weste 1807,
stundom även vanda, fsv. vanda, vårda,
bry sig om = isl., no. vanda, vara grann-
tyckt el. nogräknad; avledn. av fsv. adj.
vänder, isl. vandr, nogräknad, svår, varav
även sbst. vånda (se d. o.).
våp, fsv. väp n., i ä. nsv. även mask.,
t. ex. 1669, jfr sv. dial. våper, med samma
genusväxling som hos sjåp o. tok; i ä.
sv. även fem. våp a t. ex. Dalins Arg.
Enl. Persson Indog. Wortf. s. 236 rot-
besl. med litau. vebanas, lättsinnig; med
annan stamkonsonant i litau. véplys,
vepelis, glop o. d. Däremot av Noreen
Sv. etym. s. 73 ställt till sv. dial. väpa,
sladdra (av urnord. *wäpian), antagl.
avljudsform till dalm. *öpa (y&pa), ropa,
gala (om göken), fsv. öpa, ropa = isl.
épa, ä. da. eba? = fsax. wöpian, klaga,
gråta, fhty. wuoffan ds., got. wöpjan,
svaga verb, o. fsax. wöpan (ipf. wiop),
klaga, ags. wépan (ipf. wéop; eng. weep,
gråta), fhty. wnofan (ipf. wiaf), klaga;
jfr lapska lånordet vnoppat, ropa, skrika;
väl med Uhlenbeck PBB 22: 193 besl.
med fslav. vabiti, kalla fram o. d.; tydl.
till en ljudhärmande rot; jfr litau. vapeti,
pladdra, med bland dylika slags verb
vanlig ljudväxling. Eng. whoop, skrika,
utgår däremot från fra. houper; jfr in-
terjekt. houpl — Ordspråket 'Vår Herre
är de dårars förmyndare' (redau hos
Grubb 1678) har sin motsvarighet i ä.
nsv. Wår Herre gieer och wåpom Lycka
Grubb, jfr lat. eventus stidtoriim magister
(Livius).
1. vår, poss. pronom., i dalm. även
*ör (jfr nedan), fsv. var = isl. vdrr
(ör-), da. vor (i ä. da. o. i nda. talspr.
vores med sekundärt -es). Man vill
mycket ogärna skilja detta ord från de
övriga germ.: got. nnsar, fht}7. nnsér
(ty. nnser) fsax. ösa-, -e, ags. i'is(s)er,
lire (eng. our), till uns- i oss. Sanno-
likt har i äldre tid böjningen varit: (isl.)
nom. sg. m. ' unnarr (a\ uns-, med gram-
matisk växling av uns-), dat. örum, plur.
nom. örer (av 'uns-res), där ''unnarr
ersatts av 'öarr el. *uarr (jfr yd(v)arr
: ydnim), varav vårr. Den tvåstaviga
formen finnes i gotl. atvar, enl. Noreen
av *uar. Se (Noreen o.) Friesen Nord.
språkh. 1: 63 f. (med litter.). — I alla
händelser säkerl. ej, såsom stundom
antagits, till pron. -stammen uc (se vi 2);
ej heller (med Brugmann Ber. d. sächs.
G. d. W. 1908, s. 11 f.) av germ. *nötra-
(jfr ir. när) med v för n efter pronom.
vi. — Nom. våran (dial. o. vard.), i t. ex.
'våran prost', utgår från en analogiskt
uppkommen ackus. sg. mask. (y. fsv.
varan), vartill, med våran uppfattat
som ett adj. på -an, neutr. vårat; dial.
vånn, vår, från den normala fsv. ackus.
värn. — Genit. sg. m. fsv. vars kvarle-
ver i vissa uttryck, varom under va-
ser ra.
2. vår (årstid), fsv. var f. = isl. var
n., no. vaar m. o. n., da. vaar c. (förr
även n.), utan motsvar. i got. el. väst-
germ. spr., av germ. *ivivzra- = ie.
*ués-ro-, varav lat. ver n.; jfr grek. car
(av *uesar), sanskr. vasar, tidigt, avest.
vanri-, vår (av *vasri-), armen, garun
(av *vasr-), litau. vasarå, sommar, samt
med /i-avledn. sanskr. vasantå-, vår,
fslav. vesna, sommar, osv.; alltså en
gammal indoeuropeisk beteckning; f. ö.
ett av de icke så få nordiska ord som
först i utomgerm. spr. ega närmare an-
knytning (se a g n 2, få r, v ä m j a s, å r d e r).
Föres ofta till roten aues, lysa, jfr öster.
— Det är kanske ej en tillfällighet,
att ordet bildats med r-avledn. liksom
sommar o. vinter. — Mytologisk in-
nebörd har sammans. i västsv. dial. vår-
oxe, om dallringen i luften, då jorden
vår och sommar starkt uppvärmes av
solen; jfr våroxen dricker, går, ryker,
Rietz, Jungner Gudinnan Frigg o. Als
härad s. 204; i Ydre hd Ögtl.: solhjort,
soloxe; tydl. ett minne av en växtlig-
hetsdemon, jfr föreställningarna om bäc-
kahästen, gloson, urkon, årtak(a)tten
m. m. — Ett, som det förefaller, inhemskt
ord för 'vår' ingår i fgutn. Idpigs, om
våren, sv. dial. lådi(n)g, lade, Ute m. m.,
vår, vårtid, från Norrl., Sveal. o. Vrml.;
jfr Bz s. 387, Lindroth Spr. o. st. 12:
91. Enl. en ganska Instickande hypo-
tes av Björkman Anglia Beibl. 29: 336
är dock ordet (möjl. på 1200-t.) lånat
(antagl. i samband med pälshandeln)
v a ni
115(5
Vårfrudagen
Från meng, uttr. ss. our tadye in march,
/)c lady in lent, 'Lady-day', Vårfruda-
gen. Om en annan germ. beteckning
för 'vår', ty. lenz osv., se under lång.
Jfr i", ö. ty. friihling: fruh, tidig (se fru-
kost), o. fra. prin temps, av lat. primum
tempus, egentl.: den första tiden, som
erinrar om sv. dial. framliden Skåne i
samma betyd. — Avledn.: vb. våras,
motsv. isl. vära(sf), ho. vaarast, medan
somra (-s) o. vintra endast förekomma
i dial. (dock förtjänta att upptagas i
riksspr., såsom också stundom sker i
poesi). Isl. o. no. ha även hausta, bliva
höst, vars östnord. motsvar. hösta o.
heste däremot betyda 'skörda' (i sv.
dock med dial. anstrykning utom i in-
h östa).
[våra, sv. dial., knippa av tio torkade
fiskar, hank, se v ål a 2.]
vård, fsv. värper, akt, vakt, hägn,
dessutom konkret: väktare, samma ord
som sv. dial. vård, vål, skyddsande, vål-
nad (se d. o.) — isl. vprdr, väktare, ags.
weard ds., herre (eng. ward; bl. a. även
i lord, se lev), fhty., ty. wart, av germ.
*wardu- = ie. *uor-iu- till roten i var
3 (varsam); se d. o. (möjl. avljudsform
till *werpu- = sbst. värd). Egentl.
abstraktbildning på ie. -tu med samma
övergång till konkret som i sanskr.
mdntu-, rådslag > rådgivare, el. som i
bud, vittne osv. — Andra bildningar
till samma rot: 1. germ. *wardö-: mlty.
warde, vakt, vakttorn, fhty. waria (ty.
warte, jfr Wartburg), ags. weard (eng.
ward). Avledn.: vårda (se d. o.). 2.
germ. *waröan- : isl. vardi m. (även -a
f.), trä- el. stenhög till märke (se varde),
no. varde ds., da. varde, märke på fisk-
redskap; jfr sv. vård i minnesvård,
vårdkas. 3. got. wardja, väktare =
finska lånordet vartia ds. 4. got. daii-
rawards, mask. a-stam, o. daurawarda,
dörrvaktare. — Se f. ö. Valbo, Var-
berg, Vartofta, vålveta. — Vård-
tecken, 1563, 1697, vanligt först under
senare hälften av 1700-t., Sahlstedt 1773;
hos P. Svart: ward-; folketymologisk
ombildning av ä. nsv. vårtecken (-tekn),
vanlig form, 1564 — Bolin 1789, vartecken,
15 — 1700-t. (dock mindre allmänt), un-
der 1800-t. särsk. hos V. Rydberg, fsv.
värtekn (-e), el. värtekn?, tecken, kän-
nemärke = da. varetegn, förebud, sjö-
märke (jfr nedan), från mlty. wårzeichen
el. wär-1, kännemärke = mhty. wår-
zeichen o. 1200, ty. wahrzeichen, åtm.
numera anslutet till ty. wahr, sann (se
allvar, Vera) liksom i da. till vare,
taga i akt, jfr advare, varna (se vara
3), på vilken verbstam, wär-, ordet möjl.
ytterst går tillbaka. Enl. somliga (se
Fischer Lehnw. s. 32) har även jär-
tecken osv. lånats från mlty. wartéken,
varvid dock jf-et blir svårförklarligt. Med
avs. på ombildningen vårdtecken jfr
ä. nsv. vårdnagel av fsv. varnaghle.
Ett annat ord är väl fsax. wordtékan —
fhty. worlzeichen, egentl.: ordtecken, av
vilket dock enl. somliga mlty. wartéken
vore omdanat. — Vårdträd, träd på
gårdstomten tänkt som hemvist för går-
dens skyddsande (vård, se ovan o. jfr
vålnad); även kallat bo(s)trå.
vårda, fsv. varpa, y. wordha, akta,
bry sig om (se vål a), vårda, ansvara
för, vara av vikt (opers.; vanligt ännu
under reformationstiden), angå (ännu
på 1600-t.) = isl. varda ungef. ds., fsax.
wardön, hålla vakt, fhty. wartén, hålla
utkik m. m. (ty. warten, även: vänta;
jfr Markvärd), ags. weardian, vakta,
bevara, (eng. ward), av germ. * wardön
(-en), avledn. av *warÖo-, varom föreg.
Jfr vägvårda under väg.
Vårdinge, sn i Sdml., fsv. Vardhunge
m. m., egentl.: Vårdungarnas by, till
ett fsv. *Vardhunger, bildat av den per-
sonnamnsstam, som ingår i fhty. Wardo
(-t-), ags. Weardhere, Wearda osv., jfr
även *Vardh- (*Vardh-gérl — ity. Wart-
ger) i fsv. Wardhistom, nu Vål sta Ny-
kyrka sn Sdml. Se förf. Ortn. på -inge
s. 294 o. under -inge.
[Vårdsberg, sn i Ögtl., se under
Var be rg.]
vårdtecken, se vård slutet.
Vårfrudagen, fsv. värfrudagher, av
vär(r)a fru (dvs. 'frus') dagher, högtids-
dag firad till Jungfru Marias minne,
även varfrumassa, motsv. no. vaarfru-
messa, isl. mariumessa. Med avs. på
Vår fru om jungfru Maria jfr fra. Nötre
Dame. — Härav i sv. dial. våfjerda-
gen, uppfattat som innehållande ordet
vårta
1157
Väckelsång
våffla, varefter bruket att d. 25 mars
äta våfflor (liksom skärbönorna å skär-
torsdag ha sin grund i liknande miss-
förstånd). Därjämte, med tidig förkort-
ning av ä på grund av ställning framför
två konsonanter, sv. dial. varfedan, vaf-
fe(r)dan (jfr Sv. Hof Dial. Vestr.: vaf-
ferda). — Liksom Jungfru Maria ingår
Vår fru stundom i gamla växtnamn
såsom sv. dial. vårfrudagslök, vårlök,
vårfrulin, Antirrhinum, skalleblomma.
[Vår skäl, ortn. Vgtl., av fsv. Varis-
sk&lf, se Skälf.]
vårta, = y. fsv. P. Månsson s. 639
(wårtor), fsv. vårta = isl. vårta, da.
vorte, fsax. warta, fhty. warza (ty. warze),
ags. wearte (eng. wort); besl. med npers.
bälu (av uarda-; enl. P. Horn), till en
ie. rot uerd, höja sig o. d., växl. med
uers i lat. verruca (av *versuca), vårta,
sanskr. varsman-, höjd, ags. wearr, hård
hud; vartill även de under v er na an-
förda orden. Jfr Bugge Bezz. B. 3: 112
f., Walde s. 823 (med litter.) o. under
värre. Med avs. på rotutvidgningen
med ie. d jfr t. ex. under stjärt. —
Vårta av värta av vårta liksom år ta
av ärta av arta. I vissa sv. dial. utan
förlängning framför rt; jfr att vårta i
en del äldre ordb. är normalform (Sere-
nius, Lind) el. växelform (Sahlstedt,
Weste). — En gammal väsentl. västnor-
disk sammans. är vrml. gervarta, bröst-
vårta (Jösse hd, alltså gränslandskapet
till Norge; ännu brukligt?) = fsv. gen-
varla (felskrivning), fno., no. geirvarla,
till isl. geirr osv., spjut (se gar fågel,
gissel o. na va re).
våt, fsv. väter = isl. våtr, da. vaad,
ffris. wét, ags. wcet (eng. ivei), av germ.
*wäta- — ie. *uedo-, avljudsform till vat-
ten; ett nordiskt-fris.-anglosax. ord (jfr
t. ex. bane, sämre, till, valv, vidja,
vår, sbst.). Avledn.: väta, sbst. o. vb.,
vätska; se d. o. Ett sbst., fsv. Väte, med
betyd, 'vatten, sjön' ingår i fsv. Vätahull,
nu Våt hult Smål., egentl. 'hultet vid sjön
Väte', dvs. Smörhultssjön i samma soc-
ken (se förf. Sjön. 1: 696). Den allmänt
forngerm. stammen för 'våt' är annars
nat- (ty. nass osv.); se na ta. — I vatt
och torrt, gammalt uttr., jfr fsv. i
väto ok pörro, dvs. i vatten o. på land
(stående formel i köpehandlingar o. d.).
I ty. durch dick und durin = eng. through
t hick and thin.
[Våt hult, ortn. Smål., se föreg.]
[våt säck, ä. sv., kappsäck, se våd
o. väska.]
Vä, socken i Gärds hd Skå., fda. Vä>;
även namn på en där förr belägen stad
= isl. ve, helig plats, offerplats; en inom
böjningen uppkommen växelform till fsv.
vi (i ortn.; se Vi o. jfr A le, Ha rg, Hov
[under hov 3], Al 6). — Ett fsv. ortnamn
Vai även i Smål. Härtill Väse Vrml.,
av genit. sg. väs. — Formerna med -ce-
höra i regel till Götaland, de med -i- till
Svealand o. Ogtl. (v. Friesen Rökst. s. 51).
väbel, L. P. Gothus 1629: 'Webel el-
ler Wachtmestare' (dvs. rättstjänare), jfr
1535: vcfflere plur.; 1535: feltweffuel,
1626: feldtweibel, 1677: fältwähel eller
chergiant (dvs. sergeant), 1696: feltväf-
lare; från ty. (feld)ivebel, bi form till
weibel, rättstjänare, av fhty. weibil: vanl.
fört till fhty. weibön, röra sig fram o.
tillbaka, vackla m. ni. (se veva 1). An-
norlunda dock Bezzenberger KZ 41: 282:
av ie. * uoi(k)-pö-, jfr ved. vic-pdli-, hus-
bonde (se despot), med liknande här-
ledning av v i v; mycket osäkert.
1. väcka (upp o. d.), fsv. vcek(k)ia =
isl. vekja, da. v&kke, got. uswakjan ,
fsax. wekkian, fhty., ty. weckcn, ags.
weccan, kausativum till ags. wcecnan,
ipf. wök, bl. a.: vakna (se vakna under
vaka 1), jfr sanskr. väjdgati, eggar,
sporrar. — Eng. har i stället aivake(n)
(även: vakna), av ags. äu>a>cn(i)an.
2. väcka i uttr. v. ond el. ont blod,
fsv. vcekia, hugga (om vak på is), sv.
dial. väcka, hugga spånor av furu (till
tjärberedning) = isl. vekja el. vokva
(blöÖ), no. vekkja, om blod o. vak i is;
egentl.: bringa att flyta, alltså kausati-
vum till ie. roten neg i isl. vpkr, fuktig
(se vak). Betyd, 'hugga spånor' är så-
lunda sekundär; jfr nötväcka. — Om
innebörden av uttr. väcka ond blod
se under blod.
3. Väcka (fågel), egentl.: som hugger;
se föreg. o. n ö t v ä c k a.
Väckelsång1, socken i Smal., fsv. Ve-
kulsangh. Senare leden -ang är besl,
med det i norrl. ortn. uppträdande
V ii (1(1
1158
Väderstad
-ånger, no. anger, egentl.: bukt (se
Ångermanland o. äng). Första le-
den kan innehålla genit. av ett gammalt
namn *Vekul på den nära kyrkan be-
lägna stora Fiskestadssjön = Veckeln,
sjö i Sdml., el. möjl. ett personn. *Ve-
kul (jfr fsv. Vekulstadhum Ögtl.). Nord-
väst om sjön är ett Våcklinge ö beläget.
Se närmare förf. Sjön. 1: 690 f. o. Ortn.
på -inge s. 171 (under "Vceklinge).
vädd, Scabiosa, Linné 1745; av okänt
u rsprung.
Väddö, ortn. i Uppl. (dial. Vödde), till
ved i betyd, skog, med uppl. -dial. Ijud-
ntveckling.
väder, i ä. nsv.(o. ännu islutetav 1 700-t.)
ofta, där y. nsv. har vind, fsv. vcrper n.,
vind, väder, luft, väder (i inälvorna),
väderkorn, väderlek = isl. veör, da. vejr,
fsax. ivedar, fhty. wetar (ty. wetter), ags.
weder (eng. weathcr), av germ. "ivedra-
i avljudsförh. till fslav. vétru, luft, vind,
litau. vétra, oväder, storm (båda av ie.
*uetr-); ytterst till ie. roten ue, blåsa,
antingen med r-suffix till uet i ir. -fethim,
blåser, el. direkt till roten ue, i så fall
snarast med suff. -tr- el. möjl. -dhr-
(motsv. fslav. vedro, klart väder); alltså
väl egentl.: (upprörd) luft. Till roten
ue, blåsa o. d., höra även vaja, vinge,
vind 1 m. 11., jfr även vittra 1. — I
o gj o r t väder, i t. ex. löpa el. springa
el. vara ute i o. v., dvs. i otid o. d.,
motsv. i ä. da., jfr fsv. ihceth dughir
eg at sighla i vgiorth wädhir, säkerl.
till göra i betyd, 'använda magiska me-
del, trolla o. d.' (jfr sv. förgöra), alltså
egentl. om vind el. väder, som icke
gjorts lämplig genom dylika medel; jfr
uttr. göra vind el. t. ex. sägnen om
Erik Väderhatt o. se Sdw. under ogior-
per. — Tala el. prata i vädret, jfr
Bib. 1541: 'j talen i wädhret' (1 Cor.
14: 9; Luther: 'ihr werdet in den Wind
reden'); jfr även fra. parler en Vair osv.
I vissa dial. även z' vinn och vår. —
Väderbiten, Serenius 1734 = da. vejr-
bidt. Eng. wealher -heaten hör däremot
till heat, slå (varom under ba ut as te n
o. b ös t a). — Väderflöjel, motsv. da.
vejrfloj, se flöjel. — Väderhane, nu
nästan blott om en flyktig o. opålitlig
person, P. Erici 1582, egentl.: tupp som
visar vindens riktning = da. vejrhane,
efter ty. wclterhahn, jfr eng. weather-
cock (även i bildl. betyd.); jfr även
ä. nsv. vädertupp i bildlig betyd., Trie-
wald, ävensom ä. nsv. väderhöns; med
samma betyd. -utveckling som i väder-,
vindflöjel. — Väderkorn, fsv. pce-
dherkorn = no. vedrkorn; tänkt såsom
ett korn i nosen el. näsan. — Väder-
k v a r n, fsv. vaidherkv&m, motsv. da. vejr-
o. vindmolle, ty. windmuhle osv. Väder-
kvarnar omnämnas på germ. område
åtminstone 833 (i en anglosax. urkund).
— Väderlek, fsv. vazdherléker (god)
vind, (gott) väder, väderlek = isl. veör-
leikr, da. vejrlig; se närmare lek o.
-lek. Det motsvar. mht. weterleich be-
tyder 'blixt' o. har i ä. ty. folketymo-
logiskt ombildats till wetierleucht, vartill
ty. wetterleuchten, blixtra. — Väder-
streck, Möller 1755, jfr Columbus
Ordesk.: wäderstråk; egentl. om vart o.
ett av de streck som tänkas avdela ho-
risonten för en ort i vissa lika stora delar,
särsk. om de fyra huvudväderstrecken.
Till väder i betyd, 'luft', alltså till
innebörden egentl. = luftstreck, kli-
mat, ty. luftstrich. Betyd, 'luft' ingår
även i ä. nsv. väderrör, luftrör, o. väder-
ådra (t. ex. Var. rer. 1538), pulsåder,
jfr ty. luftader (i anslutning till den
äldre uppfattningen att pulsådrorna vore
luftförande; jfr sv. artär 1728 osv.,
grek. arteria, som förr härleddes från
aer, luft). — Ett dialektiskt ord för
'väderlek' är vä(de) råtta, även (med
speciell dial. ljudutveckling) -akt =
isl. vedrätta, no. vedraatta (-[h]aatt,
-a?tt), även: väderstreck o. d.; möjl. till
sv. dial. hått n., beskaffenhet = no.
haatt, isl. hättr (av germ. *hahtu-, jfr
sanskr. cakti-, förmåga, se f. ö. de rot-
besl. behaga, höger osv.); knappast
däremot till ätt 1 (i isl. även ätt), där
även bet}rd. 'väderstreck' uppträder.
Väderstad, sn i Ögtl., fsv. Wwdher-
stadha sokn, innehåller icke sbst. väder,
utan ett personn. (jfr det dock svagt
bestyrkta fsv. V&dher), som även upp-
träder i Värsta Uppl. o. Nke, fsv.
V&dherstom; jfr under Vederslöv o.
-stad samt se Lundgren-Brate Sv. lm.
X. 6: 302.
vädja
1159
vädur
vädja, appellera (till), egentl. o. i
överförd anv., i ä. nsv. även : hålla el.
slå vad (jfr nedan), fsv. vcepia (ipf. -ape
o. vadde, jfr nedan) i båda betyd., även:
sätta upp, våga ('wädia min hals' Rkr.
II) = isl. vcdja (ipf. -ad-) ds., da. vcedde,
slå vad (i betyd, 'vädja' : appellere m. m.)
= got. gawadjön, förlova, mlty. wedden,
mhty., ty. wetten, ags. weddian, i vgerm.
spr. med skiftande betyd.: sluta före-
drag, slå vad o. d., i ags. även: lova,
gifta bort (eng. wed, gifta sig; jfr wed-
lock, äktenskap, av ags. wedldc, se för-
lova); avledn. av germ. *wadja- (==
vad 3). Betyd, 'förlova', 'gifta bort'
beror på det forngermanska äktenska-
pets karaktär av ett köp. — Den germ.
grundformen är *ivadjön, bildat som de
likaledes till ja- o. /ö-stammar hörande
härja, klövja, skönja, ägg a; ipf.
vadde, även i ä. nsv., är sekundärt. —
Depon. vädias i betyd, 'slå vad' är i
sv. dial. o. ä. nsv. ytterst vanligt, bl. a. i
det stående uttr. kom nåds (väss), t. ex.
ännu Bellman: 'Kom väds du flaskan
fatta' (Fredman ep. 49). — Samman-
sättningsformerna vädjo- o. vädje- ha
en förebild i ä. nsv. vädielopp, y. fsv.
vazdhiolop, kapplöpning, bildat i anslut-
ning till vädja (= mlty. wedden) efter
mlty. weddelöp till wedde i betyd, 'in-
sats som tävlingspris' (se vad 3); jfr
Tamm Sammans. ord s. 153 f. — Vä d jo-
fa a na, Bib. 1541: 'the som löpa på
wedhiobanan' (1 Cor. 9: 24) i betyd,
'kapplöpningsbana', brukas nu endast
bildl. i högre stil: 'livets vädjobana' o. d.
vädur, Tiällman 1696: vädur (så i Syd-
skåne som läsuttal), Bib. 1541: vädrar
plur., i dial. även vär(e) (jfr till ljudut-
veckl. lur), fsv. vaipur — isl. veör, da.
vced(d)er, got. wiprus (lamm, i sa ist
wiprus gups Joh. 1: 29), fsax. welhar,
fhty. widar (ty. widder), ags. weder (eng.
wcthcr), alltså en samgerm. beteckning,
av germ. *ivepura- (o. med sekundär
/i-stamsböjning * ivcpru-), egentl.: ett-
åring, till ie. *uel-, år, i grek. étos, år,
lat. veius (genit. -eris), gam mal, väl egentl.
sbst. med betyd, 'ålder av ett år' (jfr
veteran, veterinär), osv., vartill även
sanskr. nulsä-, kalv, nötkreatur, ett års
gammalt djur, grek. (eol.) étalon, års-
gammalt husdjur, osv.; se f. ö. under
fjor (o. år). Alltså med samma betyd.-
utveckling som hos sv. dial. gimmer,
ung tacka (se under det obesl. gum se,
o. horsgök slutet), el. de under vinter
anförda djurnamnen, isl. vetrungr osv.
— Från fin.-ugr. spr. ha fin. vuosi, år,
ost j ak. öt osv. anförts såsom möjl. besl.
med ie. uet- o. jämte ett större antal
andra överensstämmelser visande hän
på ursläktskap med denna språkstam;
jfr under mjöd, val 3, vatten. — Ordet
vädur förekommer i riksspr. i sht i
högre stil; i dial. (vanl. under formen
vär[e]) tillhör det huvudsakligen Götal.
(o. Gotl.). I riksspr. uppträder annars
bagge (vilket i dial., liksom fem. bägga,
har särskilt gamla anor o. fast fot i
Ögtl.) o., i sht i mell. o. norra Sv.,
gumse (liksom i vissa motsv. dial.); å
somliga håll betecknar bagge osnöpt o.
gumse snöpt vädur. För 'snöpt gumse'
förekommer i riksspr. även lånordet
hammel (se d. o.). — En för Dalsl.,
Vrml., Dal. o. Finnl. (även i Vgtl., Nke
o. Norrl.) karakteristisk beteckning är
bäs(s)e, bildat till bä, såsom norrl. bäkre,
no. bekre, isl. bekri, vädur, hör till sv.
dial. bäkra, no. bekra, bräka. — För
'snöpt vädur' brukas i ett stort antal
götalan dsdial. bete (bede) el. gällbete =
da. dial. bede, till da. vb. bede, bede,
kastrera, efter lty. böten i samma betyd.,
egentl.: läka, till bot o. etymologiskt
= vb. böta. Jfr lånordet hammel
med samma grundbetyd. ; ävensom ty.
schöps ds. från slav. spr.: tjeck, skopec
osv., till skopili, kastrera. — I isl. finns
dessutom hrutr, osnöpt vädur, egentl.:
försedd med horn, o. avljudsbildning
till hjort (av * lie nit-) ; se d. o.; även
som tilln. isl. Hrutr = fda. Ruter (t. ex.
å Vordingborgsstenen). — För att be-
teckna 'osnöpt vädur' användes i många
nynord. dial. sammans. med runn- (till
ränna; jfr sv. dial. rån(n)e, fargalt,
under det dock ej besläktade orne);
t. ex. sv. dial. runnbagge, -bäss, -våre\
jfr även sv. dial. runte, vädur. — Om
eng. ram o. motsv. västgerm. ord för
'vädur' se ra m 3 slutet. — Om sammans.
vä re torn, Rhamnus cathartica, se d. o.
Vädur, som beteckning tor en stjärn-
1160
bild o. ett av djurkretsens tecken, Luth.
1584, ytterst efter lat. aries osv. — Dess-
utom betyder ordet i sv., da. o. ty.
'murbräcka', 'rarara' o. förekommer i
andra tekn. anv. alldeles som urspr.
tikbetyd, ramm; se närmare d. o. o. i
fråga om djurnamn i liknande ('nerförda
betyd, även under bock, kran.
[väffse, väfs, vass, väspe m., sv. diaL
(åtm. i Vgtl., Dalsl. o. Vrmk), bålgeting
= da. hveps, ty. ivespe osv., geting; se
närmare under geting slutet.]
väft, se väv.
väg", fsv. vcegher (genit. -ar o. -s) =
isl. vegr, da. vei, got. wigs, fsax., fhty.,
ty., ags. weg (eng. way), avgerm. *ivega-,
till ie. roten uegh, fara, föra, i lat. vehere
osv.; se f. ö. väga. — Däremot hör ej,
såsom stundom antagits, lat. via tillsam-
mans med vehere. — Gå till väga, möjl.
till fsv. genit. sg. va>gha(r); jfr fsv. koma
til v&gha, gå för sig, åstadkomma, åväga-
bringa = isl. koma til vegar (jfr dock
även mlty. to ivege, ty. zuwegebringen).
— Vara i vägen = da. vazre i veien,
efter ty. im ivege sein. — Ofta i ort-
namn, t. ex. Väg Väsene Vgtl. (1540:
Wey) o. Himmeta Vstml., av samma
slag som Bröt (= fsv.): fsv. bröt, väg
(se bort), o. Gata (— fsv.) Kim. 1. o.
Ogtl.; vidare Vägb}r, fsv. Vatghby Vstml.,
vartill även Väppeby Uppl. (såsom
t. ex. Bäppeby, fsv. Baippy, av Bazkkia-
by, osv.; se förf. Ortn. på -by s. 26, 38,
43), Redväg (se d. o.), Växiö (se d. o.),
ävensom t. ex. G en ne ved Vgtl., fsv.
Gcennavegh ('den gena vägen', jfr Lampa
Sv. lm. 1908 s. 30). — Vägbreda, Plan-
tago, groblad, ett urgammalt växtnamn,
i sht Skå. o. Hall., y. fsv. va>ghbredha
Läkeb., från fda. vo?ghbrelh, da. veibred,
snarast från mlty. wegebréde, -breide,
fsax. wegbréda = fhty. wegebreite (ty.
wegebreit, i sht Pl. major), ags. weg-
bréde {-bräde, eng. waybread), av germ.
*wega-braiÖiön, till väg o. bred, med
syftning på de breda bladen o. växtens
förekomst vid vägar o. dikesrenar. I
s. Sv. även * vägbredeblad, t. ex. Blek.,
y. fsv. vazghbredhobladh = ä. da. vey-
bredeblad; av Linné Sk. r. s. 240 kallad
iväfiveredsblad Klörup Skå. I ty. även
wegerich (fhty. wegarih), till rik- i betj^d.
'konung' (se rik). — Vägvårda, Ci-
chorium intybus, Franckenius 1659, jfr
Schroderus 1640: wägwålsbloma; efter
ty. wegwart (sen fhty. weg[e]wart), till
ty. ivarlen osv., vakta =- vårda, med
syftning på att växten ofta växer vid
vägar; enl. folktron i vissa trakter en
förtrollad ungmö som väntar på sin
käresta, jfr ty. warlen även i denna
betyd.
väga, fsv. va>gha (ipf. vögh, motsv.
ä. nsv. o. dial. vög, arkais. ännu hos
Bååth; vwgde), lyfta, väga, avväga m. m.
== isl. vega (ipf. va), ungef. ds., da. veie,
väga, got. gawigan, röra, mlty. ivegen,
väga, fhty. wegan, röra (sig), väga (jfr
ty. wågen, erwägen), ags. wegan, föra,
väga, röra sig (eng. weigh, väga), av
germ. st. vb. *we%an, till ie. roten uegh
i lat. vehere, föra, grek. okhein, bära,
med.: fara, resa (avljudsform *uogh-),
sanskr. våhati, bl. a.: för, far, litau.
vezii, vézli, fara, fslav. vezq, vesli, fara.
— Kausativum: got. wagjan, sätta i rö-
relse, fhty. ivegen (ty. bewegen träns.)
osv. — Väga ett hekto alltså etymol.
= 'lyfta ett hekto'. — Bliva vägd på
en våg och befunnen för lätt, efter
bibeln, Dan. 5: 27 i en förklaring av
ordet 'Tekel'. — Väga sina ord på
guldvikt, efter bibeln, .Tes. Syr. 21: 27,
28: 29. — Betr. betyd, i överväga, fsv.
övirv&gha (från mit}', overiveghen), jfr
da. ponse, fundera (från lt3T.), o. fra.
penser, tänka, till pens- till lat. pen-
dere, väga, el. lat. libräre, väga o. över-
väga, till libra, våg. — Se f. ö. bevåg,
oförvägen, uppvigla, vackla, vagga
1, 2, vagel, vagn, vikt, våg 1, 2,
våga, väg, väja. — Av helt annat ur-
sprung är fsv. va;gha, strida, dräpa =
isl. vega, i avljudsförh. till vig i envig.
— Med avs. på övergången till svag böj-
ning jfr t. ex. vräka, väva, växa.
vägbredaj växtn., se väg.
vägg, fsv. v 02g f. o. va'gger m. = isl.
veggr m., da. vwg (med nord. inskott av
gg såsom i ägg, ovum) = got. waddjus f.
ds., av germ. *ivajju-; jfr med annat
bildningssätt fsax. wég m., ags. iväg ds.,
i ags. även: risflätning; egentl.: flätverk,
till ieur. roten ui, fläta; se f. ö. vide,
vidja, vira samt under vin. På samma
vägnar
iléi
tillverkningssätt hänvisa en del andra
beteckningar för 'vägg', t. ex. ty. wand
(fhty. wanf) = got. wandus, spö, osv.
(se under vinda, vb); ävensom isl. hurd,
got. haurds, dörr, fhty. hurt osv., flät-
verk, nära besl. med lat. crälis, flätverk,
fålla m. m.; jfr ry. o-plötu, mur, till
plesti, fläta, o. slov. lésa, en av vidjor
tlatad vägg m. m. (om vilket Liden Ein
balt. -slav. anlautgesetz s. 26, jfr dock
Berneker Et. Wb. s. 713). Byggnads-
rester med av flätade spön bestående
väggar har man funnit i Sverige från
den yngre stenåldern o. från vikinga-
tiden; jfr även isl. vandahus (till vgndr,
f spö). Se bl. a. Meringer Etymol. zum
geflochtenen Haus (i Festgabe fur Hein-
zel) o. IF 17: 132 f. Om de äldsta ger-
manernas obekantskap med stenbygg-
nader jfr under de ytterst från romarna
komna orden kalk 3, källare, mur,
tegel. — Prata uppåt väggarna,
motsvar. da. tale op ad vazgge. — Vägg-
lus, fsv. vceggialus = isl. veggjaliis,
mholl. weegluis. Jfr sv. dial. väggpanka
(se Tillägg under braxen), da. vwggetoj
(= -tyg); boll. wandluis = fhty. ivand-
lus (ty. dial. wandlaus), till wand, vägg
(jfr ty. wanze under skäkta 1); tjeck.
sténice till stena, vägg. Andra, ofta
eufemistiska benämningar se under
skäkta 1.
vägnar i uttr. (p)å någons vägnar,
med sekundärt tillkommet r, t. ex. Schro-
derus 1635 (i betyd, 'beträffande'), Stiern-
hielm osv.; under 1500-t. o. i regel förra
hälften av 1600-t. väg(h)na (enstaka
även senare, t. ex. Swedberg, jfr gamla
bibelövcrs. : pä trones ivägna 2 Gor.
1: 24), fsv. a (el. af, i) . . vceghna =
senisl. ä(af) . . vcgna, da. vegne i paa
ens vegne, efter mlty. intn énes wegene
= ffris. fan . . wegena; ombildat av
mlty. van . . wegen = ty. (von) wegen,
av dat. plur. till weg — väg. — En
gammal plural genitivform till väg in-
går däremot i fsv. vceghna, t. ex. aldra
v., på alla sidor m. m., dial. alla väjna
= isl. allra vegna, da. allevegne, mlty.
allerwegene; jfr mlty. alleivege, alltid,
ags. ealne weg (eng. ahvays). — Ett förr
vanligt uttryck var även vida vägnar,
långa vägar, t. ex. Swedberg 1690: 'sprid-
des wida wegna'; sedermera förstär-
kande t. ex. 1728: 'wida wägnar olikt',
Geijer: 'Förtjensten deraf var vida väg-
nar mera hans'; ännu i finnl. framför
superi, (o. kom par.), t. ex. Cygmeus
1848 (i båda dessa ställningar), Elmgren
1885, Sederholm 1893.
Wägner o. Wagner, familjen., åtm.
i vissa fall från ty.; egentl. yrkesnamn
(liksom Schuhmacher osv.) = mlty.
wegener, vagnmakare, ty. wagner ds.,
tidigare även: forman, till vagn. Stun-
dom nybildning till ortnamn i anslut-
ning till övriga familjen, på -ner.
vägra, med -ä- 1562, Angermannus
1587, Schroderus 1635 osv., den vanli-
gaste formen under åtm. 16- o. 1700-t.,
av äldre véghra O. Petri, Handling
1706, Serenius 1741 (f. ö. sällsynt; jfr
nedan), under 1500-t. enstaka -i-, -eg-,
i ä. nsv. ofta reflex, framför infin. (jfr
ty. sich weigern), fsv. veghra, forvaghra,
= da. v&gre, ä. da. även vegre o. i
da. dial. ofta v&jre, från mlty. wé-
geren, weigeren — fhty. weigarön (ty.
weigern), till mholl. weiger, wéger, mot-
strävig, halsstarrig, fhty. weigar, dum-
dristig, en avljudsbildning med suffixalt
r (uteslutande i de kontinental-västgerm.
spr.) till vig, envig, med grundbe-
tyd.: kämpa; alltså egentl.: som käm-
par (emot); jfr sydty. dial. er hat sich
gewihen, han har vägrat, ävensom fsax.
weigan, fhty. weigen, ags. unvgan, plåga,
litau. ap-vcikti, betvinga, r-bildningen
vikrus, livlig, rask. — Formen med -å-
är dunkel. Den är för gammal för att,
med Seip Lånordst. 2: 88, kunna för-
klaras såsom beroende på inflytande
från danskt skriftspråk.
vägvårda, se väg.
väja = y. fsv., av ä. vwghia, väja,
vika undan för, skona, sv. dial. väja
även: akta, ära = isl. vevgja, ge efter,
lämpa, skona, no. va>gja, vika för, foga
sig; möjl. direkt avlett av germ. *wä>gia-
= isl. iHvgr, som (gärna) väjer undan,
no. -vatg, fhty. wågi, som lutar mot,
gynnsam, ett möjlighetsadjektiv till germ.
"ivegan, röra (sig) in. m. = väga, bil-
dat som gä v, b ä v, isl. kiurmr, ixvinr
osv., vartill isl. végÖ, skonsamhet, efter-
givenhet; el. också en parallellbildning
v akt
1162
väl
till detta adj., på ie. -rio, med iterat.-
intensiv. betyd, av samma slag som t. ex.
isl. ruéma, taga, nå, o. formellt motsv.
sanskr. kausativet vähdyati (till vähati,
tar), bildat med samma avlj udsstadium
som t. ex. isl. kvcéfa (se under kväva),
svebfa (se under söva) osv. — Ä. sv.
väja orden. Lönngren o. ännu Wallin
o. 1830, är en fortsättning av den gamla
fsv. konstr. med dat. (sedan ackus.);
dock redan i fsv. därjämte for. Dalin
lcS,").) har även väja stenar, pussar. —
Väja av invghia, med förkortning av
långt ä framför j, jfr t. ex. leja av léghia,
speja av speia.
väkt i morgonväkt, nattvakt, L.
Petri osv., Frese 1719: 'Månan i sin
Wäkt', fsv. vcekt i betyd, 'vakt, bevak-
ning', till vb vaka (el. möjl. det dithö-
rande fsv. adj. vaker = isl. vakr) liksom
t. ex. -takt i lövtäkt osv. till toka
(= taga). Jfr vakt.
väktare, fsv. v&ktare jämte väktare
= da. v>er, efter mlty. wachter o. ty.
wächter, till vakt. — Väktare på
Sions (Zions) murar, ett bevingat
uttr.. efter Psalmb. 319 (Vid en biskops
inställande i ämbetet), jfr bibeln Es.
52: 8: 'Dine waktare (osv.)' o. Jerem.
klagov. 2: 8: 'Herren tänkte till att för-
derfwa dottrenes Zions murar'; liknande
uttr. f. ö. hos Bellman, Rydberg, Rund-
gren m. fl.; motsvar. i ty. — En annan
likartad förb. är väktare i Israel,
t. ex. Hedborn, efter ty. (Luther: 'der
Huter Israel' Psalt. 121: 4, där vår gamla
bibelövers, har 'den som Israel bewarar').
väl, fsv. vwl (vel, val) = isl. vet (fno.
även val), da. vel, motsv. fsax., ags. wel
(eng. well), fhty. wela, wola (ty. ivohl);
jfr fsax. wala, mlty. wal{e) samt got.
waila, ävensom möjl. fslav. vole, volje,
välan. Härledningen försvåras genom
det got. ordet med dess mycket om-
stridda o. alltjämt oklara -ai-. Enl.
Brugmann IF 15: 99 f., 16: 503, Grundr.
IL 2: 717 är waila snarast instrum. fem.
till ett ord, motsv. sanskr. vela, tillfälle,
med grundbetyd.: 'på passande sätt' el.
också temporalt. Fhty. wela osv. utgår
enl. B. från avljudsformen *wila. Jfr
dock härtill Meringer IF 16: 149, v.
Helten ZfdW 13: 74, Trautmann Germ.
lautges. s. 35, vilka mer el. mindre be-
stämt skilja wela (= väl) från det got.
ordet, o. av vilka de två första (m. fl.)
anse wela besl. med vilja, jfr sanskr.
våra-, val, önskan, ack. adv. vdram,
efter önskan, som adj.: bäst. Även i
det senare fallet kunde got. waila höra
samman med väl, därest det förra med
Braune m. fl. vore att läsa waila (med
germ. e). — För de olika germ. bifor-
merna med a o. e (jfr meng. wel) finnas
flera förklaringsmöjligheter. I vissa fall
kunna de bero på särspråklig utveck-
ling: meng. wel är möjl. en senare för-
längd form, o. nord. val- skulle kunna
tänkas under vissa betoningsförhållan-
den utvecklat ur wail-, om nu verkligen
någon dylik diftongisk form någonsin
existerat. I alla händelser bör säkerl.
ej (med Kock Sv. ljudhist. 1: 202) fsv.,
ä. nsv. weel anföras såsom stöd för en
dylik bildning: den beror på särsvensk
förlängning av wel (jfr även R. Pipping
Erikskrön. ljudl. s. 14). Sannolikast är,
att samtliga de germanska formerna
höra tillsamman (germ. *wela) o. att
den skiftande vokalisationen samman-
hänger med växling av stark- o. svagton.
— Förr (redan i fsv.) även som för-
stärkningsord i betyd, 'mycket, synner-
ligen' el. 'ganska'; jfr gamla bibelövers.:
'dertill de yppersta qwinnor, wäl många'
(Ap.-g. 17: 4, motsvar. i Bib. 1541; i
nya: 'ganska'); i nsv. betyder däremot
detta uttr. 'nästan allt för'. — Betyd,
'förmodligen, nog' finnes redan i fsv.,
utvecklad ur 'säkert, utan tvivel', med
samma slags betyd.-försvagning som i
ganska, rätt osv. — I sammans. urspr.
tillsammans med particip, jfr fsv.
vazlfrwgdhadher, välfrejdad, vadkla;dder,
vadluktande osv., sedan även med ver-
is al sb st. såsom redan i got. wailadcds
— ty. wohltat, jfr fsv. vatlg&rdh o. vazl-
g&rning, ävensom lat. beneficium, grek.
evergesia, o. slutligen också i förb. med
andra sbst., t. ex. vällust. — Härtill
substantiveringen väl n., jfr ty. das
wohl; ävensom en avledn. på germ. -ipö:
eng. wealth, rikedom = flit}-, welida
m. m. — Välboren, fsv. vadborin, av
god börd, adlig, förnäm = isl. velborinn
(jfr Atlamål: vpknopo velborin, om Gun-
väl
1163
väld
narr o. Glaumvor), da. velbaaren, ml ty.
wolgeboren, ty. wohlgeboren. I titlar
från mlty. o. ty. I sv. där äldst om
högadeln (t. ex. riddare 1350; Svante
o. Nils Sture); på 1600-t. inskränkt till
den lägre adeln. Till den högre adeln
brukades under 1600-t:s senare hälft i
stället hög välboren. Till furstliga
personer användes (redan i P. Brahes
krön.) högboren såsom ännu i dag;
mera undantagsvis till landets i övrigt
högst uppsatta personer, t. ex. stundom
till M. G. De la Gardie o. Ebba Brahe.
I Svenska rang-ordningarne 1865 förkla-
ras samtliga dylika epitet »bortlagda»,
alltså även t. ex. höglärde, h ög v ö r-
dige, högädle. Jfr boren o. se när-
mare förf. Om namn o. titlar s. 89. På
samma sätt förekom väl- i vållärd till
icke promoverade medlemmar av det
andliga ståndet; jfr fru Lenngren: 'hu-
sets vällärde adjunkt'; annars höglärd
('höglärde herr magister'); liksom också
under 1700-t. välärevördig till lägre
prästmän (se närmare under vördig).
I regel med tyska förebilder. — Väl-
färd, se under fara, vb. — Välgö-
renhet, PostTidn. 1791, Wallqvist 1797,
Bosenstein 1819 (hos B. annars sbst.
välgörande i samma betyd.), övers, av
ty. wohltätigkeit, fra. bienfaisance; bil-
dat som t. ex. nedlåtenhet, varom
närmare under -het. Vid slutet av
1700-t. i stället enstaka välgörighet, i
närmare anslutning till ty.; klandrat av
kritiken. — Välkommen, fsv. vcelko-
min = isl. velkominn, da. velkommen,
mlty. wolkommen, eng. welcome (det
senare möjl. från nord. språk); egentl.
ombildat efter ett med vilja samman-
satt ord, mlty. willekome(n), fhty. willi-
cumo (ty. willkommen), ags. wilcuma,
alltså: kommen efter någons önskan el.
vilja. — Vällust, fsv. vcellust, njut-
ning, fröjd, särsk. om sinnlig njutning
o. världslig fröjd = da. vellyst, från
mlty., ty. wollust. Ännu hos t. ex. Lid-
ner har ordet undantagsvis den hos upp-
lysningstidens skalder allmännna betyd,
av 'upphöjda och ömma själsrörelser'.
Med avs. på den i nsv. (först under
1800-t.) specialiserade betyd, av 'köns-
njutning' jfr den likartade betyd. -ut-
vecklingen av o tukt. — Välmåga,
Gustaf I 1558 (i brev till h. Magnus):
' t i j 1 1 tilstand och välmåge', L. Petri osv.,
till fsv. magha, mogha, varav må 2.
Jfr förmåga. — Välsigna, se d. o. —
Välstånd, Phrygius 1615, Wallius 1620
(jfr 1561: -stend) — da. velstand, efter
ty. woblstand el. mlty. wolstant; jfr uttr.
stå sig bra. — Hit hör också nord. o.
mellansv. samt finnl. dial. väles, välis,
hell!, lycklig du!, m. m., motsvar. ä. nsv.
wälis dig o. iväl ästn; jfr Kock Sv. ljud-
hist. 1: 234 f.
*väla, sv. dial., smål. vele, arbeta trä-
get (enl. Bergman Samnord. e s. 54),
fsv. vada um {vela) III, S3^ssla (med),
överlägga = isl. véla um, styra el. ställa
med, reparera, no. vela, da. dial. vaile
om; möjl. med Bugge Ark. 2: 354 av
germ. *wlhalian, besl. med litau. veika-
löti, besörja, en avledn. av veikalas,
sysselsättning, veikti, göra, ha att be-
ställa.
[vä la, sv. dial., i uttr. i välä må, i
sällskap med, se V ål a slutet.]
[Väla, Väle, ortn., se vad 5 slutet.]
väld, partiskhet, ä. nsv. ve{e)ld, vild,
vilja, välvilja, 15 — 1600-t., Serenius 1741 :
veld, partiskhet, Sahlstedt 1773: veld,
väld ds., fsv. vild, -ä-, vilja, välvilja,
partisk välvilja m. m. = isl. vild, även:
anseende; av germ. *wilipö, till adj.
*wilja-, jfr got. gawiljis, villig, endräk-
tig, isl. vil- i vilhallr, partisk. Vokal-
växlingen är av samma slag som i välk
o. v el nas, väl nas (se d. o. o. Hessel-
man i o. ij s. 213). — Hit hör även fsv.
vilder, god, lätt, ä. nsv. vild, veld, par-
tisk, 15- o. 1600-t. = isl. vildr, behag-
lig, god, egentl.: som är efter önskan
(se under välk). — Hvar och en är
sin väldes i vån, en av domarreglerna
i den i något äldre lageditioner (t. ex.
Uppström) anförda formen, Lag 1734:
Hivar och en är sin Weeldes i Wån =
E. Schroderus (Waldt) Rättegångs-Oord-
ning (dvs. -ordning) 1(>19; dvs.: var och
en är i förhoppning om (hoppas på), att
man skall visa välvilja mot honom. Med
genit. weeldes ombildat av äldre veldar,
vildar liksom hennes av hcennar. Seder-
mera uppfattat såsom innehållande väl-
de. I Sveriges rikes lag, utg. av Hj.
11(51
välling
Westring 1921, återgivet med: Var och
en år sin vålds vän.
välde, fsv. vcelde n. (ngn gg f.) = isl.
veldi, da. vcelde, mlty. (ge)welde, av germ.
"waldia-, avledn. av *walÖa- (== våld);
möjl. lösgjort ur sammans. såsom ivir-
vcelde, övervälde, o. a., där dylika bild-
ningar på -ia äro särsk. vanliga. — Om
det ej hithörande välde i en av domar-
reglerna se föreg. — En likbetydande
speciellt gotisk avledning av vb. "ivaldan
är waldufni n., bildat (ungef.) som fraisl-
ubni f., frestelse, witnbni n., kunskap,
m. ti., med -fn-, -bn- av -mn-, jfr t. ex.
lat. calumnia, falsk beskyllning.
[ väles, väl is, sv. diaL, hell!, lycklig
du!, se väl slutet.]
[Välinge, ortn., se Valinge.]
välja, fsv. vcelia = isl. velja, da. vcelge,
got. waljan, flit}', wellen (ty. wählen,
varifrån på 1500-t. lt}r. welen); jfr fin.
lånordet valia, valila; snarast icke av-
lett av val utan en bildning på ie. -eiö
till ie. roten nel (i vilja) = sanskr.
varayati, utväljer, fslav. voliti, vilja,
föredraga; alltså i stället en parallell-
bildning till val (el. möjl. grundordet
till detta sbst.) o. av samma slag som
lägga, sätta osv., men med intensivisk
betyd. F. ö. formellt = fsax. wellian,
vilja, osv. (se vilja 1). — Analogibild-
ningen ipf. väljde förekommer t. ex. hos
Kellgren, av samma slag som det särsk.
under 1700-t. vanliga dölj de el. det i
litter. mera sällsynta vånjde.
välk, sv. dial., duktig, god, ofta i
kompar. o. superi., jfr t. ex. L. Petri:
welkare, Serenius, Lind: wälkare = no.
velk, tämligen stor, i sv. dial. även välk-
(j)en ds., välkog ds., stor, fyllig; med
den ursprungligare växelformen no. vilk,
kraftig, frisk, duktig (i kroppsligt häns.),
o. no., sv. dial. vilkare, vilkast, bättre,
bäst; till stammen i vilja (jfr sv. dial.
villare, -ast, bättre, bäst, no. vildre, vilst
ds., till fsv. vilder, god, varom under
väld); med k sannol. närmast från en
verbal fc-avledn. (jfr sv. dial. vilka, upp-
muntra, no. vilkast, bliva friskare} som
dock kan vara sekundärt i förh. till
vilk). Jfr om vokalväxlingen Hesselman
i o. y s. 213 f., 216.
[välkommen, se väl.]
[väll, sv. dial., starkt (gen)ljudande,
se under valp.]
välla i förb. förvälla o. välla ihop
(svetsa), fsv. vcelia, bringa att koka el.
smälta = isl. vella (ipf. -Ida), da. v&lde,
svetsa, mlty. wellen, förvälla, svetsa,
mhty., ty. wellen, svetsa; eng. weld,
svetsa, väl från nord.; av germ. *wallian,
kausativum till germ. *wellan st. vb ==
fsv. vcelia, bubbla, koka (inträns.), kräla,
kvar i nsv. välla fram, upp (nu svagt
böjt), isl. vella (ipf. vall), da. vällde (lik-
som t. ex. svälta träns.: svälta intr.,
välta träns.: välta intr. osv.), i avljuds-
förh. till det reduplicerade germ. *wallan
= fsax. o. fhty. wallan, koka, sjuda,
intr. (ty. wallen), ags. weallan (såsom
det nord. st. vb. velta ^västgerm. redupl.
*waltan, se välta), till germ. stammen
*well-, väl av *weln-, i alla händelser
besl. med fhty. walo adv., ljumt, väst-
germ. *walm-, kokande, bränning, böl-
jande m. m. (bildat som kvalm osv.)
= fhty. walm, ags. wylm, wcelm ~ got.
wulan, koka, isl. ylr (av *wuljn-), värme,
sv. dial. olm, folkilsken o. d. (se olm);
i utomgerm. spr. alban. vaVe, koka (grek.
(h)aléa, solvärme, som också förts hit,
hör däremot samman med sval o. germ.
*swelan, brinna). En motsvarighet till
vgerm. *walm- ingår sannol. i det gamla
namnet på Djurgårdsön vid Sthlm, fsv.
Valmnndsö, utvidgning av ett önamn på
-und, *Valmund (Bråte NoB 2: 84); med
syftning på böljegången utanför öns södra
strand vid hårt väder. Jfr följ., ulma,
vallört o. Öl m e. — Om sv. dial. vrälla,
framvälla, kräla, se under vimla slutet.
välling", fsv. vcellinger m., även: gröt,
soppa = fno. vellingr (Stjörn), no. vel-
ling (mest i öno.), da. va>lling, motsvar.
mlty. wellinge f., välling, soppa, även:
uppkok o. d.; till välla, koka. Ett av
de få äldre nord. ex. på maskulin ing-
avledn. till verbalstammen (om yngre
sådana se t. ex. strandrulling); o.
på grund därav knappast (såsom tycks
vara den allmänna uppfattningen) ett
samnordiskt ord, utan möjl. en i något
nordiskt spr. uppkommen nybildning,
som sedermera lånats till de övriga,
såvida det ej rent av (med förändrat
kön) inkommit från mlty. Jfr f. ö. till
vällust
1165
välta
bildningen finnl. dial. fräsing, om ett
slags välling, till fräsa. — Ett minne
av vällingens betydelse i allmogens mat-
ordning ba vi i det åtm. i Götaland
allmänna välling(s)klocka, som bndar
arbetsfolket till måltiderna, t. ex. 1797
osv. = da. dial. vcellingklokke. Gaslan-
lander 1774 (Sv. lm. Bih. I. 3: 62[306])
uppräknar som frukosträtter ('davar' =
dagvård) bl. a. 'ärte-välling, rofve-välling,
skärvasla-välling, mjölk-välling' (här f. ö.
i vissa fall snarast motsv. nsv. 'soppa').
Att 'äta strömingh och wällingh huar
eneste dagh' anser 'drängen' Dromo
(Rondeletius 1614) vara 'effter herra-
gårdz lagh5 (i motsättning mot vilken
läckrare kost nämnas 'mölia' och 'fles-
ket'); alltså samma rätter, som uppträda
i den bekanta efterhärmningen av väl-
lingklockans toner 'blå välling, sur ström-
ming' (med varianten 'sur sill'). — Även
i riksspr. förekommer icke så sällan
sammans. b än kväll ing, i sht i över-
flyttad bem., t. ex. Hagberg Shaksp.
1849: 'frasernas bänk välling'; i egentl.
betyd. t. ex. Linné, O. v. Dalin, ett
(åtm. väsentl.) sydsvenskt dialektord,
omblandning av el. välling som kokats
på allehanda matavskräden. Enl. Rietz
s. 829 slogos dessa i en därtill avsedd
bänk för att nyttjas till svinmat. Då
man emellertid brukade kasta brödkan-
ter o. d. under (den väggfasta) bänken
el. i dess utdragslådor ('bänkkistan'),
syftar namnet snarast på den föda, som
bereddes av sådant. En folklivsskildrare
uppger däremot att dessa avskräden
kastades i fördjupningar el. 'hoar', som
funnos i bänkarna, men några dylika
äro knappast kända. — Välling återges
i ty. med suppe (brei betyder närmast
'gröt').
[Vällingsö, ortn., se öde 1.]
vällust, se väl.
[väl nas, sv. dial., hoppas m. m., se
vein as.]
välsigna, fsv. vcehighna = fda., da.
velsigne; se signa 2. — Välsignad i
uttr. ss. ditt välsignade kräk, väl-
signat bråk, egentl. en i sitt slag
täml. enastående eufemism i st. f. för-
bannad o. d. (alltså med rakt motsatt
betyd.); motsv. eng. bless i samma an v.;
jfr vissa uttr. i bibeln: 1 Kon. 21: 10 (o. 3):
'Du hafwer välsignat Gud och Konungen'
(Luther: gesegnet; i bet}rd. av 'förban-
nat'; nya övers.: 'Du har talat förgrip-
ligt' osv.) o. Job 1: 11: 'han (dvs. Job)
skall wälsigna dig (dvs. Gud) i ansiktet'
(= 2: 5; i bet}rd. 'förbanna'). — Guds
välsignelse av, dvs. överflöd av, motsv.
i da., jfr t3r. Gottes segen von. — Vara
i välsignat tillstånd, motsvar. i da.,
jfr t. ex. ty. gesegneten leibes sein, in
gesegneten umständen, ett av de många
eufemistiska uttr. för 'vara havande' (se
omständighet). — Got. har för 'väl-
signelse' även en sammans. med väl,
näml. wailaqiss (till qidan, säga).
välsk, ä. nsv. även valsk, fsv. vcecelst
n., jämte valsker = isl. valskr, da. vcelsk
o. vatsk (i valske bonner), mlty. wélsch,
walsch, fhty. walhisc, welhisc (ty. welsch),
ags. wiclisc (eng. ivelsh); i skiftande
betyd.: utländsk, romansk, keltisk; av-
ledn. av germ. Uvalha-, kelt m. m.; se
f. ö. rotvälska o. valnöt. I nsv. att
betrakta som lån, dels från mlty. o. (i
historisk stil) från fornspr. En avled-
ning av samma stam är fra. ivallon,
ty. wallone, en romansk folkstam i Bel-
gien o. norra Frankrike, varifrån sv.
vallon. Hit hör även familjen, de
Wahl, egentl.: vallonen. — Ordet välsk
uppträder bl. a. i förb. väl ska bönor
t. ex. 1831, även bondbönor (Gadd
1775 osv.); jfr tursk (egentl.: turkisk)
i tursk a bönor. I da. hestebenncr, i
ty. sanbohnen, emedan de även använ-
das till foder. Den välska bönan el.
bondbönan är känd redan från neolitisk
tid från Italien, Spanien o. Ungern.
vält, rund stock som rullas (iver åkern
att jämna den, i norrl. dial.: plog, plog-
bill, y. fsv. vcelter, God. Ups. C 20 s.
228: harff ok wälther, jfr no. velt m.
abstr., till välta 1. — I skå. dial.
trumla.
1. välta, härstammande från två fsv.
verb: 1. fsv. valla, st. vb, inträns., jfr
nsv. (vard.) går o. välter = isl. velta,
o. 2. kausativet härtill: fsv. vcelta III,
träns. = isl. vclta (ipf. velti), da. vcelte,
got. waltjan, fhty. welzen (ty. wälzen).
— I västgerm. spr. motsvaras det nord.
st. vb. av det reduplicerade ags. weal-
vä lt ii
1166
vän
tan, fhty. walzan (jfr likartad dubbel-
bildning under välla); se vals 1,2. —
le. rot. ueld, utvidgning av uel(u) i t. ex.
got. walwjan, välta, ägs. wealwian ds.
(eng. wallow), no. uaZa, rulla, sanskr.
valaté, vänder el. vrider sig, grek. clijö,
kröker, slingrar, lat. volvo, rullar (jfr
volt, volym, revolver, revolution
osv.), m. m.; se f. ö. vält samt val 1,
v al k a, valla o. under våg 2. —
Ordet böjes i inträns, betyd, välte, vält;
i träns, vallade o. (såsom äldst) välte.
Med avs. på (nergången av böjningen
-le till -adc i verb med stamslutande -t
se ex. under törsta.
2. välta, t. ex. i en välta, fsv. vcelta,
hoprullad hög m. m. — no. velta; till
föreg.; liksom fsv. sbst. vceltra ds. till
följ. verb.
vältra, I. Erici o. 1645 (träns.), fsv.
*vatltra, väl att förutsätta på grund av
fsv. sbst. vwltra, hopvältrad hög; r-av-
ledn. av vb. välta. Parallellbildning:
fsv., sv. dial., no. vältra träns. o. inträns.,
vältra (sig), varav sv. dial. vältra, bl. a.
ställe, där en häst vältrat sig.
välva, fsv. hvazlva (ipf. -dhe) = isl.
hvelfa, no. kvelva, da. hvailve, fsax.
bihwelbian, fhty. welben (ty. ivölben),
av germ. * hwalbian, kausativum till
germ. st. vb. *hivelfan, välva sig = sv.
dial. välva st. vb, fsv. hv&lva, isl. hvelfa
(i part. holfinn), no. kvelva, mhty. ipf.
walb: se f. ö. valv. — Härtill väl bl. a.
got. hwilftrjöm dat. pk, likbår. — Jfr
v o 1 m.
väländ(e), dialektord, matstrupe,
även: vajlunde, vänäld(e) (genom me-
tates) m. m. = no. velende n., nisl.
vélindi; av dunkelt ursprung; med avs.
på avledn. jfr hy en de.
[Vämblinge, ortn., se våmm slutet.]
vämjas, i ä. nsv. ofta vämja, t. ex.
ännu Möller 1755, fsv. v&mia, v&mias
— no. vemjast, fda. vwmiai (da. v&m-
mes), besl. med fsv. vami m., vämjelse,
vamul, vämjelig, da. vammel, äcklig
(vartill avledn. vamle, äckla), inemiol,
benägen för äckel, med avljudsformen
(ie. -e-) isl. värna, kväljning(ar), vämr,
vämjelig person, vtema, känna äckel,
no. vaam n., matthet, yrsel o. d., samt
f. ö., till avljudsformen iiem, lat. vomere,
kräkas (se vomera), grek. eméö, sanskr.
vämati, -iti, litau. vemiu, vemti m. m.
Avljudsformen nord. ä (ie. -e-) ingår
även i isl. vd>muligr, väl = sv. dial.
väm(m)elig o. möjl. da. va?mmelig; sv.
vämjelig däremot i anslutning till vb.
vämjas. — Om fsv. vami n. ligger till
grund för verbet ek, såsom också an-
tages, omvänt bildats av detta, kan ej
avgöras. På denominativt ursprung för
verbet tyder i alla händelser den fsv.
böjningen -ar, -adhe (såvida ej analo-
gisk), alltså ett urgerm. *wamjön, jfr
vb. färja, härja, klövja, lövja osv.-
Nsv. ipf. väm(j)des beror i så fall på
anslutning till typen tämja. — Ord-
gruppen är en av de icke så få, som
endast synes företrädd i nord. o. utom-
germ. spr. (jfr t. ex. agn 2, får, vår 2,
årder). I nsv. riksspr. började vä mj as
under 1 700-t. delvis skjutas åt sidan av det
från ty. lånade äckla. Eng. har i stället
loathe (till adj. loath = sv. led) o. det
romanska nauseate (ytterst till grek.
navtia, sjösjuka, till navs, skepp).
Vämmenhög, härad i Skå., fsv. o. fda.
Vatmiindahögh, av genit. sg. till personn.
Vamuind o. hög; alltså bildat som de
under Odeshög anförda ortn. med
betyd. 'Anunds, Hanes, Haralds, Hilders,
Odens, Rävs, Öders hög'. — Samma per-
sonn. Vcemund ingår även i ortn. Värn-
men hult Vgtk, av ä. Vemmundchult
1542 (SOÄ 11: 32).
1. vän, fager, älsklig, i dial. även:
kärlig, vänlig, fsv. vcen, fager = isl.
vcénn, vacker, lovande, som man kan
hysa förhoppning om, fda. vebn, vacker,
fhty. -wäni (i t. ex. zurwåni, misstänk-
sam); väl närmast till germ. *wcéni-,
förhoppning = vån; men har annars
utseendet av ett möjlighetsadjektiv av
typen (isl.) kvcémr, ncémr (se under
gä v o. häv); i alla händelser till ieur.
roten uen, tycka om (se van 3, Vä-
nern o. följ.). — Det vä na könet,
förr t. ex. Sahlstedt 1773 i betyd, 'det
täcka k.'. — I fsv. fanns ett vämléker,
som sedermera fullständigt undanträng-
des av det lånade skönhet, medan
däremot det gamla f&ghrind kvarlever
i ombildningen fägring.
2. vän, sbst., amicus, egentl. en upp-
vända
1167
Vänern
ländsk form (jfr Hesselman Spr. o. st.
6: 66), ä. nsv. ven, fsv. vin = isl. vinr,
da. ven, fsax., fhty. wini, ags. wine (i
ty. o. eng. nu ersatta av freund o. friend,
se frän de); nära besl. med lat. venus
n. (genit. veneris), behag (se ve n era-
tio n, venerisk), sanskr. vänas, lust,
o. möjl. utgående från samma s-stam,
ie. *nenos, *nenes (se vänster) som
dessa ord; jfr fir. fine, släktskap, familj,
stam (av *neniä; jfr till betydelseskift-
ningen under frän de o. hjon); till ieur.
roten nen, tycka om; se föreg. o. van 3.
— Samma avi judsstadium föreligger i
isl. (osv.) vin, betesmark (av germ. "wen-
jö), om detta verkligen är besläktat;
se Valbo o. Vä ne. — Vänskap, fsv.
vinskaper, allmänt nord. ord, uppträ-
der förr även i plur. i bet}^d. 'vän-
ner, vänkrets' t. ex. O. v. Dalin. —
V än sal 1, fsv. vinascel, älskad, omtyckt,
motsv. isl. vinscell, da. vennescel, egentl.:
lycklig genom (många) vänner (se sä 11).
I nysvenskan infört el. återupplivat av
göter o. nyromantiker, Afzelius 1813,
Atterbom 1824, Ling 1833. — Jfr vän-
inna.
[v än a, sv. dial., tro, mena, se vänta.]
vända, fsv. vcenda — isl. venda, da.
vende, got. wandjan, fsax. wendian, ty.
wenden, ags. wendan (eng. went, gick;
se om betyd, under de besläktade van-
del o. vandra, ävensom det under resa
omnämnda got. wratdri); kausativum till
vinda i betyd, 'vrida' el. dyl.; alltså
'komma att vrida sig'; bildat som t. ex.
blända till blind, sända till germ.
*sinpan av *senpan, gå, resa, tän da till
germ. *linpan, brinna, osv. Jfr in-, nö d-,
u tvä n dig. — I fsv. o. ä. nsv. dess-
utom ofta dels i betyd, 'förvandla', t. ex.
gamla bibelövers. : '(staven) wardt wänd
uti en orm' o. dels 'översätta' t. ex. Swed-
berg 'Tå vardt bibelen på Svensko vend'
(efter mlty. wenden, lat. vertere ds.). —
Vända kappan el. kåpan efter vin-
den, efter ty.; se under kappa. Tidi-
gare ex.: 1587: 'wenda sin kåpa effter
hwart wädher som blåås'. Härtill i ä.
nsv. vänd kåpa A. Andrea? 1592 == da.
vendekaabe (Poul V.), (ivers, av mlty. //><•/*-
de(n)hoike, -heike (wendel-), det senare
från ä. fra. Iiencqiie, hueque, mlat. Iuica,
om ett slags av båda könen använd
kappa; jfr eng. turn-coat, ävensom lat.
versipellis, egentl.: som byter om skinn.
Vändel, socken i Uppl., fsv. Vcendil
= isl. Vendill, fda. Vendel, nu Vendsijssel,
den norr om Limfjorden på Jutland be-
lägna halvön; väl (jämte möjl. också det
germ. folknamnet Vandaler; jfr van dal)
till en stam *wand-, vatten, i avljudsförh.
till Un den (se d. o.); besl. med vatten
(se d. o.), el. kanske, åtm. närmast, till
germ. roten wan i isl. väs n., väta, o.
ags. wös ds., av *ivan-s; jfr under Vä-
nern. Se förf. (hos K. F. Johansson
Beitr. z. griech. Sprachk. ss. 118, 149 o.)
Etym. Bemerk. s. IX. Vändel är beläget
utefter Vändelån o. Vändelsjön. — Ingår
i tillnamnet på Ynglingakonungen Ottarr
Vendilkråka, som av flera forskare anses
ligga begraven i Ottarshögen i Vändel;
-kråka sjmes vara ett gammalt öknamn
på Vändelborna; se litter. hos E. Linder-
holm NoB 1919 s. 36 f.
vändel- el. vänderot, valeriana, se d. o.
Väne, härad i Vgtl., fsv. Vinice hwrap
m. m., till genit. plur. vinia av det blott
i ortnamn uppvisade fsv. vin, betesmark,
ängsmark = isl., fno. vin f., mest i ortn.,
t. ex. Vinjar, Djprgvin (nu Bergen), got.
ivinja, betesmark, foder, mlty. winne,
fhty. winnia. Härtill även vini i en
mängd ortnamn, särsk. i Skaraborgs 1.,
t. ex. Gä sene, gåsbetet, Kälvene, kalv-
betet, Ve sene, ängsbetet (jfr ty. iviese,
äng; se vesa o. äng slutet); se f. ö.
Valbo o. Venngarn. Avljudsform :
fhty. wunnia, betesmark, även: lust,
glädje (ty. wonne), liksom ags. wynn,
den nrspr. betyd. Till ieur. roten nen,
tycka om, i van 3, vän 1, 2 osv. Jfr
SO A 12: 1 ävensom betr. form utveck-
lingen J. Sandström Spr. o. st. 9: 74.
Vänern, sjön., fsv. Vä>nir, oblik kasus:
Vceni (redan 1200-t.), av urnord. *Wä-
nia-, varav möjl. fin. ortn. Vaania. Av
förf. (se K. F. Johansson Beitr. z. gr.
Sprachk. s. 118, 149) m. fl. betraktat
som avljudsform (ie. nen) till nan i
bl. a. litau. vanda, vatten, Vän del, ags.
wös = isl. vas, fuktighet, av germ. *wans-
(förf. Etym. Bemerk. s. IX), liksom ags.
gös = isl. gås, gas, av "gans- osv., o. enl.
andra även sanskr. mina-, vatten; alltså
V a :u;v
11(58
vänster
egentl. : 'vattnet, sjön' liksom Vättern,
LJndeu osv., jfr Lagan o. (även till
formen) under A gir. Att denna ofant-
liga vattensamling av de kringboende
skulle ha betecknats som 'sjön' el. 'vatt-
net' par préférence vore ju ock i sig
själv mycket naturligt. Härledningen
har Också upptagits av Noreen Urg.
lautl. s. 53 o. SOÄ 12: 157 m. fl. st.,
SO Värml. 7: 26. Ett ie. nan-, vatten,
torde dock vara mera osäkert bestyrkt
än i nämnda skrifter antagits: betyd,
'vatten' hos sanskr. vana är knappast
fullt pålitlig o. om litau. vandå se under
vatten; avljudsformen nen har icke
uppvisats å annat håll osv. (se förf. Ark.
25: 199). På grund härav har förf. Sjön.
1: 739 med uppgivande av sin äldre upp-
fattning härlett Vänern från det gamla
adj. vän (av urnord. *wäni-), möjl. i en
ursprunglig* betyd, av 'strålande, skön';
jfr fsax. wånum ds. o. f. ö. t. ex. sjön.
Fagersjön, Blänken, Glan, Glim-
m ingen, Skir en. Emellertid anser
jag icke längre denna senare etyrnologi
böra så avgjort föredragas framför den
äldre som i senast citerade skrifter. —
Om en tredje förklaringsmöjlighet se
SO Värml. 7: 26 i anslutning till T. E.
Karsten SNF II. 2: 39 (m. fl. st.) rörande
finska Vaania (: van, förhoppning; allt-
så: som inger hopp om fiskelycka); dock
åtm. betr. Vänern föga sannolikt. —
Ingår i en del familjenamn såsom Wen-
nerberg, Wen ner ström, Väner man,
liksom t. ex. Silj eström efter Siljan.
Wetterberg efter Vättern, Örten-
dahl efter sjön. Örten Vrml. osv. —
Den gamla genit. uppträder i fsv. V&nis-
bairgh, nu Vänsberg Grava sn Vrml.
(dock på ganska stort avstånd från sjön),
o. fsv. Vamisö, nu V än sjö Otterstads sn
Vgtl., nära Vänern.
[vänga, sv. dial., inringa, se vång.]
[Vän garn, se Ven n garn.]
Vänge, ortn., t. ex. Uppl.. Ögtl., fsv.
Vcengia resp. Vcenge, avled n. av vång,
ängsmark o. d. (vartill V ånga). Med
avs. på utvecklingen Vcengia > Vänge
jfr fsv. Tazlghia > Tälje.
vänge n.. gotl. dial., kudde, fgutn.
uengi = isl. vengi, fhty. örwengi (till
or, öra, jfr örngott), av germ. *wangia-t
liksom likbetyd. got. *waggareis el. -ari
avledn. av ett allmänt germ. ord för
'kind': isl. vangi o. no. vange m. osv.
varom se närmare under tinning.
väninna = da. veninde, efter ty. freun-
din. Försök att införa detta ord gjor-
des redan på 1780-t.; enl. uppgift från
1820 'nyligen allmänt af bruket antaget';
jfr Almquist 1832: 'Väninna är på vägen
att blifva ett gängse ord'; ännu av Dalin
1853 stämplat som 'ett nytt ord'. Jfr
Mjöberg Festskr. t. Sdw. s. 265.
vänja, fsv. vamia (ipf. vande) = isl.
venja, da. vcenne, fsax. wennian, fhty.
giwennan (ty. gewöhnen), ags. gewennan
(eng. wean, avvänja, om digivning; f. ö.
ersatt av romanska ord); av germ. *wan-
jan; snarast avledn. av van, men kan
även tänkas vara ett kausativum (ie.
*uoneio) till den ieur. verbrot nen, var-
till van är ett slags participbildning;
jfr sanskr. sqvänäyati, gör benägen,
vänjer. Här föreligga alltså samma möj-
ligheter i fråga om bildningssättet som
för tämja o. vränga. — Analogibild-
ningen ipf. wäände uppträder t. ex. hos
Messenius, vänjde(s) hos H. Berger. Med
avs. på den fsv. presensformen vän (för
yngre analogiskt vänj) jfr t. ex. gamla
bibelövers.: 'Den sig wän till att förtala,
han bättrar sig icke i sina lifsdagar',
'att du icke wäns wid dårskap'.
[vän na, sydsv. dial., spö : vann ds.
= sv. dial. ränga, stång : rang ds., tylla,
grantelning: tull, topp, osv.; se f. ö. un-
der vi n da.]
[Vänsberg, ortn. Vrml., Vän sjö,
ortn. Vgtl., se Vänern.]
vänster, med yngre -er (jfr höger),
i vissa dial. även vinster, vister, fsv.
vinstre (-e), vänstra = isl. vinstri, vistri,
da. venstre, fsax., fhty. winisiar, ags.
win(e)stre; av s-stammen uenes(se vän 2)
-f- komparativsuffixet -tero el. av det
dubbla komparativsuffixet -is -f- -tero;
alltså: den behagligare, gynsammare si-
dan; jfr lat. sinister : sanskr. säniyän,
nyttigare, grek. aristerös : dristos, bäst,
evongmos, egentl.: h ekobådande, sanskr.
varna-', värna-, kär, god, avest. va>rga-
stära-, vänster: va'rija-, önskvärd, osv.
Enl. Schrader Sprachvergl. u. Urgesch.
o. Sahlgren NoB 6: 14 f. föreligga här
vänta
1169
värd
eufemistiska benämningar för den sida,
som ansågs som sämre o. olycksbå-
dande o. som ofta betecknas i överens-
stämmelse härmed, t. ex. sv. dial. k(j)eua,
skjeva, no. keiva, da. kejte, den skeva,
ty. Unk, skev (jfr linka) el. matt (jfr
lat. languere, vara matt), eng. left, väl
egentl. 'svag', got. hleiduma, egentl.
'sned', till ie. kli, slutta (se lid), fra.
gauche till germ. *ivalki-, matt (mhty.
wclk) osv. Dock ha här utan tvivel
även andra faktorer spelat in (hos t. ex.
romarna betraktades f. ö. förebuden,
omina, från vänster sida som g3rnn-
samma); så t. ex. inflytande från barn-
språket, där beteckningar 'den rätta,
vackra handen' om höger hand o. mot-
satta namn på den vänstra kunna här-
röra från mödrar o. sköterskor, som
bemödat sig att inpränta skillnaden mel-
lan höger o. vänster. Jfr även Schrader
Reallex.1 s. 663 (med litter.), Jespersen
Nutidssprog hos börn og voxne s. 295,
D. Fryklund Les changements de sig-
nification des expressions de droite et
de gauche. — Ordet 'vänster' är all-
mänt germ., men ersättes i got. av hlei-
duma (se ovan) o. har i ty. o. eng. utbytts
mot Unk o. left (alltså med allt annat
än berömmande beteckningar). — Vän-
ster som politisk term, i Sv. från 1800-
talets senare hälft, efter ty. die linke o.
ytterst fra. gauche (egentl.: det parti
som i kammaren sitter till vänster om
presidenten). — Ä. nsv. vänstert, åt vän-
ster, av vänster -f~ åt, liksom södert av
söder åt; jfr hitåt, ditåt, de senare egentl.
tavtologiska, då i hit o. dit urspr. ett
motsvar. -at ingår liksom också i vart.
[vänster, sv. dial., fjärde magen hos
nötkreatur, se vinster.]
vänta, i dalm. även med den gamla
betyd, 'tro, inbilla sig', fsv. vänta (ipf.
vainte), vänta, hoppas, tro, mena, ana
= isl. vd'iita, vétta, da. venle; av germ.
"vcenatjan, till sv. dial. vana, fsv. vcbna,
isl. vcbna, got. wénjan, fsax. wånian,
fhty. wdnen (ty. wähnen), ags. wénan
osv., i betyd, 'tro, mena, hoppas, inbilla
sig', avledn. av vån. Den isl. i uppträ-
dande assimilerade formen vétta torde
icke, såsom jag Ark. 14: 179 snarast
vill antaga, lägga hinder i vägen för I
Hellquist, Etymologisk ordbok.
grundformen *wcénatjan; jfr härtill Pip-
ping SNF VI. 5: 52, Nord. spr. ljudl.
(1922) s. 151. I alla händelser är en
grundform *w(entian allt annat än till-
talande från ordbildningslärans syn-
punkt. — Böjningen vänter, vänte var
allmän ännu o. 1700 o. fortlevde långt
in på 1700-t. Övergången till I konj.
beror på det otydliga imperf.-märket i
fsv. vamte; se de under tö r sta anförda
orden. — Tyskan har i betyd, 'vänta'
i stället ivarien (= vårda) o. det dunkla
harren ; eng. ivait av ffra. waiter från
germ. spr. = vakta.
[väpa, sv. dial., sladdra, se under
våp.]
väpna, se vapen.
[Väppeby, ortn. Uppl., egentl.: väg-
byn; se under väg.]
väppling, Trifolium, klöver (i dial.
även om andra växter med tredelade
blad), förr även om Anthyllis, Var. rer.
1538: wepling, fsv. v&plinger (här åter-
givande lat. violas; felaktig övers.); av-
ledn. av ett ord för 'vippa, blomhuvud'
el. dyl., motsv. mlty. wappen, vippor,
till öfris. wappen, röra hit o. dit, isl.,
sv. dial. vappa, gå o. vagga, intensiv-
bildning till germ. *wab- i fno.-isl. vafla,
gå o. vagga, vafra, röra sig hit o. dit
(jfr isl. vafrlogi, fladdrande låga), ä. da.
vavre, vackla, ty. wabern, röra sig hit
o. dit, meng. waveren, svaja o. d. (eng.
waver) osv.; med intensiviskt -hh- i Ity.,
ty. wabheln, dingla o. d., osv.; se f. ö.
under vivel o. de i slutet av det ej
säkert hithörande väva anförda orden.
— På samma sätt är sv. dial. vippling
ds. bildat av vippa. — Jfr Olson Appell,
sbst. s. 257 samt med avs. på avledn.
t. ex. växtnamnen kräklin g, kråkris,
skivling, skivsvamp, mlty. peperling,
en svampart, m. ti. el. äxing till ax.
— Om en annan, dialektisk beteckning
se under smäre.
[värbror, sv. dial., äkta mannens
bror, svåger, se varulv o. svåger
slutet.]
1. värd, adj., fsv. invrpcr, värd, vär-
dig, värderad (om dessa betyd, jfr ne-
dan) = isl. verdr, da. vcerd, got. ivairps,
fsax. iverth, fhty. iverd (ty. werf), ags.
weord (eng. worth; Iran agSi vai aven
74
v ;i rå
1170
Värd
kymr. gwerth), av germ. *werpa-, varav
det gamla finska lånordet verta, liksom
även li ta u. vertas o. fslav. -vrédu komma
från germ. spr. Härjämte germ. "werpia-
i ags. minde. F. ö. flertydigt. Möjl.
med Brugmann IF 13: 88 ri. 1 = germ.
'mer/ht-, "werda-, vänd mot, i got.
-wairps osv. (se ant varda, invärtes,
vart 1), o. i sä fall att förbinda med
lir. frith-, mot, o. lat. adv. vorsus; med
samma betyd. -utveckling som i lat. pre-
tium, värde, pris, till ett adj. *p?etios,
till ie. prepos. "preti, emot (= lett. pret
nw grek. proti, pros), om denna Prellwitz'
o. Brugmanns tolkning är riktig (varför
bl. a. kunde tala parallellen med grek.
anti j)ollon esti, lian är likvärdig med
många); alltså i båda fallen: gällande
som motprestation el. dyl. Bartholoma?
ZfdW 9: 18 förbinder värd med ung-
avest. avarolä, värdeföremål. Ävenledes
bar man, icke utan skäl, tänkt på ett
/o-particip till ie. ner i fhty. werén, be-
tala, lämna säkerhet (ty. gewåhréri); jfr
mhty. wer{e), betalning, pris, ävensom
under garanti, en ordstam som f. ö.
saknar tillfredsställande härledning; se
värd 2. Enl. Fick o. Kluge skulle or-
det däremot höra samman med stam-
men i var 3 (vaksam), vara 3, bevara
osv. (med vilka enl. somliga det nyss
nämnda fhty. werén o. värd, sbst., äro
besläktade). Jfr värde, värdes, vär-
digas. — Den gamla betyd, 'värdig'
ingår i gamla bibelövers.: 'Hwilken som
älskar fader och moder mer än mig,
han är mig icke wärd' (i nya övers.:
'värdig', Matt. 10: 39); betyd, 'värderad,
aktad' i det numera föga använda 'Min
värde vän' o. det mera brukliga 'den
värde talaren' o. d. — I sammans. står
ordet ofta på gränsen till avledning, så-
som t. ex. a na m mansvärd (1811, efter
ty. annehmenswert), avsevärd 1871, av-
skyvärd (1712: 'De mest afsky värde
laster', Weste 1807, men ej Sahlstedt
1773; ej i da.; jfr ty. verabscheuens-
wurdig, motsv. ä. sv. afskyvärdig), av-
undsvärd (Lidner 1791 1: 214, uppl.
1812, Lenngren o. 1795; jfr ty. (be)-
neidenswerl), beaktansvärd (E. H.
Tegnér 1870; efter ty. beachtenswert),
behjärtansvärd (1855; efter ty. be-
hcrz(ig)enswert), beklagansvärd (Kell-
gren 1792; efter ty. beklagensweri), be-
märka n svärd (Reuterdahl 1852; efter
ty. bemerkenswert), berömvärd (1626,
i två ord; 1678), beundransvärd
(1788: efter t}^. bewnndemswert), dyr-
kansvärd, efterföljansvärd (Reu-
terdahl 1843; jfr 1756: efterföljnings-
vård; efter ty. nachahmenswert), fa-
sansvärd (Möller m. fl. 1790, Leopold
osv.), fruktansvärd (1675 osv.; tidi-
gast skrivet i två ord), förvånansvärd
(t. ex. 1886; efter ty. erstaunenswert),
heder-, klander-, 1 o v -, 1 ä s -, nämn-,
prisvärd, r y s a n s v ä r d (efter fasans-
o. d.), se-, straffvärd, tillbedjans-
värd, vördnadsvärd, älskvärd (Spe-
gel 1685, vanligt först på 1790-t., Thorild
osv., jfr da. elskvcerdig), älskansvärd
(Lindschöld 1669: diskans värd, Öster-
ling 1708: älskand värd, Möller 1755
osv., synnerl. gärna använt under 1700-t:s
senare årtionden, numera rätt sällsynt;
förr även -värdig; efter ty. liebenswiir-
dig), öm kan svärd (t. ex. Kellgren G.
Vas.; förr även ömkansvärdig), önsk-
värd osv.; de många på -ans (utan
motsvar. sbst. på -an) alltså analogi-
bildningar efter dyrkans- o. d. samt ty.
ord på -ens-.
2. värd, sbst., t. ex. L. Petri 1559:
'är altidh huar thens andras werdh' ==
da. vert, från mlty. wert (genit. -des),
av fsax. iverd, wird, värd, husbonde,
gästvän, äkta man = got. wairpus, värd,
gästvän, fhty., ty. wirl, värd, särsk. förr
även: husbonde, familjeöverhuvud, äkta
man (saknas i ags.), av germ. *weröii-.
Egentl. om husbonden i motsättning till
'gästerna' el. 'främlingarna', alltså av
samma innebörd som indoeur. *ghosti-
potis, dvs. 'gästherren' = lat. hospes (se
hospital, despot o. nedan). F. ö.
trots många framställda förslag utan
ens närmelsevis säker härledning. Kan-
ske snarast med Fick m. fl. samman-
hängande med germ. *wcrpn- el. * werda-,
måltid, i nattvard osv. (se d. o.\ som
kan utgå från en rot ner i betyd, "sörja
för', i avljudsförh. till var 3, varse
osv., vård (jfr också ovan undervärd
1) o. sålunda även till det till betyd,
närstående ags. hldford (*hlåfweard =
värd
1171
Värend
lord; se även lev). Möjl. syftar i så
fall ordet närmast på de plikter gent-
emot gästen, som ålågo värden icke
blott i fråga om materiell undfägnad
utan snarast med hänsyn till hans sä-
kerhet o. okränkbarhet; jfr särsk. fhty.
werén, lämna säkerhet för. F. ö., enl.
Fick-Torp, i avljudsförh. till mhty. iirte,
urte, värdshus, dryckeslag, sällskap (var-
till jfr Kauffmann WuS 2: 22). — Betyd,
'värd' o. 'gästvän' finnas även förenade
hos lat. hospcs (jfr hospital); liksom
betyd, 'värd, husbonde, äkta man' hos
de fnord. motsvar. till 'husbonde' (jfr
eng. husband), vilket jämte bonde väl
är det inhemska nord. ord, som till
betyd. -innehåll närmast ersätter det
kontinentalgermanska värd. — Värd-
inna, fsv. vcerdinna, från mlty. werd-
inne = fhty. wirtinna (= ty. wirtiri).
— Värdshus, 1593 = da. vcertshus,
efter ty. wirtshaus (sen mhty. wirtshus).
I fsv. i stället gcestahus (allm. germ.;
dock ej i got.), hasrbazrge (se härbärge)
o. tavcerne (se tabernakel); samtliga
kvarlevande in i ä. nsv. Under fsv. tid
betecknade dock gceslahus särskilt ett i
förb. med ett kloster stående härbärge
för pilgrimer o. fattiga resande, hospi-
tium (jfr boll. gasthuis, sjukhus, hospi-
tal), med motsvar. betyd. -utveckling hos
hotell (= hospital); alltså ej om
såsom affär bedriven värdshusrörelse,
liksom också isl. gestahus brukades om
hirdens 'gäster' el. om vid de stora bond-
gårdarna åt främlingar uppbyggt hus.
F. ö. återgavs i de germ. spr. 'värdshus,
härbärge' ofta med ord, som bildats av
sal, t. ex. got. salipwa, fhty. salihus
m. m. Eng. inn, värdshus, utgår från
ags. inn n., rum, hus, jfr isl. inni n.,
bostad, härbärge m. m. o. är besl. med
adv. in, inne. Hotell är i sv. om in-
hemska förh. väsentl. ett 1800-talsord
(se d. o.). Samma betyd. -utveckling
som i det germ. 'gästhus' o. i hotell
föreligger i de slav. ord för 'värdshus',
som representeras av polska gospoda,
tjeck, hospoda osv., till fslav. gospodi,
herre, motsvar. (trots svårigheten med
d) lat. hospes (genit. -pilis; se hospital),
vartill hospitium, till stammen i gäst.
Värdshusrörelse (i mera modern me-
ning) torde germanerna ha lärt av ro-
marna, där sådan är känd åtm. från
2:dra årh. f. Kr. (deversoria). — I gamla
bibelövers. :s värdskap (2 Mos. 22: 19:
'Den som hafwer värdskap med någon
boskap, han skall döden dö') ingår den
redan i fsv. uppträdande betyd, 'samlag,
beblandelse', eufemistisk anv. av betyd,
'gemenskap, umgänge'.
värde, fsv. -vcerpe (analogiskt för
-virpe = isl. virde av *werpia-), avled-
ning av fsv. vcerp n. = isl. verö, da.
vcerd, fsax., fhty. werd n. (ty. wertm.),
ags. weorö n. (eng. worth), jfr got. wairps
m., av germ. "werpa-, substantivering av
adj. värd. Jfr värde.
värdera, t. ex. 1543, från mlty. wer-
déren, med romansk ändelse till werd,
värde (se föreg.); jfr till bildningen de
likaledes av germ. ord avledda lovera,
spendera. Da. vurdere är ombildat i
anslutning till ä. da. vurde = vörda.
värdes, i pres. o. imper. sing. : har
el. hav godheten (att), värdigas, nu blott
högtidl. o. i religiös stil, t. ex. Psalmb.
nr 331: 'Värdes du vårt bröst upplifva',
jfr Psalmb. 1572: 'Gudh .. werdades så
nådheligh / Oss thenna saligheet senda',
förr även värda sig, y. fsv. wardhas,
avledn. av adj. värd, liksom vår d iga s
av värdig.
värdi (med huvudton på -/*), ni.: vär-
deringsman, o. n.: värderingspris, 1694
i betyd, 'värdering' = da. vazrdi, från
mlty. werdie, till värd 1 med den ro-
manska ändeisen -ic (lat. -ia); jfr kof-
ferdi, maskopi, staffli.
värdigas, fsv. vwrdoghas = da. vär-
diges, från mlty. sik werdigen, till mlty.
werdich, ty. wiirdig, eng. worthy, isl.
verÖugr, fsv. va^rpogher = värdig. Det
mlty. verbet är möjl. bildat efter mön-
stret lat. dignäri : digrius. Jfr värdes.
värdshus, se under värd 2.
Värend, en av de forna huvudbyg-
derna i Smål. (jämte Njudung o. Finn-
veden (-heden)), fsv. Verundia, Verendia
m. m. (latiniserade former), Vcvrand,
Vcercend m. m. Av förf. Ark. 7: 20 m. fl.
fört till runsv. ner, man, fsv. vair{sbro-
dher; se varulv), isl. verr, got. wair,
fsax., fhty., ags. iver = lat. vir, ir. fer
osv., ett allmänt ieur. ord med motsva-
väretorn
11
72
värja
righeter (delvis med avljud, t. ex. avest.
nu a-) i de Flesta övriga språkfamiljer;
se i. ö. varulv, virtuos, värld o.
under svåger slutet. Jfr det fingerade
isl. namnet Valand (Hårb.-ljöct). Där-
emot enl. Lindroth Värend och virdar
(NoB 6: 41 f.), kanske mindre sannolikt,
till fsv. vusra, vistande, isl. vera, vistelse,
tillhåll, tillflyktsort (till vb. vara, 'esse'),
här snarast i betyd. 'boplats' (jfr Vist).
Enl. bada tolkningarna betecknade av-
ledn. -und, -and 'rikedom på'; se Ve-
lien. — Samma stam ingår i folkn.
virdar, fsv. virdhar, isl. virdar, av *wi-
rid- el. (enl. Lindroth) Uvezid- (bildat
med germ. tillhörighetssuffixet -iö-), var-
till fsv. adj. virdsker, värendsk.
väretorn, sv. dial. (Skå.), Rhamnus
cathartica, vägtorn, valbjörk, 1773 ; Linné
Sk. resa m. fl.: ivär(r)entorn; till väre,
vädur (el. åtm. folketymol. anslutet till
d. o.), o. torn 1, tagg; möjl. med syft-
ning på de i taggar utlöpande grenarna,
kanske dock }tterst en folketymologisk
ombildning av andra namn, jfr da. vrie-
torn m. 11. Jfr likbetyd. ags. heorot-
brémel, eng. harts thorn o. buckthorn
(buck här i betyd, 'hjorthanne'), ty.
hirschdom, da. hiortehorn; efter lat.
spina cervälis (mlat. även sjö. cervTna;
ital. spino cervino, span. espina de ciervo),
till cervus, hjort (var o. en av grenarnas
smågrenar ha liksom det fullt utbildade
hjorthornet tre taggar); jfr även ty.
kreuzdorn o. fhty. agaleia ds. (till ie.
ak, spetsig, se a g osv.) o. se R. Loewe
Germ. pflanzenn. s. 51 (bildningen ags.
heorotberie, bär av heorotbrémel, är sä-
kerl., i motsats till Loewe, att bedöma
som sv. fågelbär för fågelkörs bär
o. a. av E. H. Tegnér Elliptiska ord an-
förda ellipser). — Sv. dial. gaitäbarkätre
Gotl. syftar enl. Dybeck på den av-
dragna raggiga barken; jfr dock även
likbetyd. ty. geissapfel (sv. getapel; har
blad som liknar apelns) o. om växtnamn
på geiss- osv. Loewe anf. avh. s. 133 f.
väring-j hist., skandinav i Ryssland
o. Grekland under vikingatiden o. när-
mast följande årh., nybildad sing. till
isl. plur. viéringjar (jfr varjag); snarast
avledn. av isl. vår, i plur.: trohetslöfte,
ed (= gudinnenamnet Vår); alltså: ed-
svuren person (som åtnjuter edfäst
trygghet, el. också: som förbundit sig
att lämna hjälp o. skydd), ungef. : gille-
broder. Isl. vår f. motsvarar fslav. véra,
tro (se Vera), o. är besl. med fsax.,
fhty. wdr, sann (ty. wahr), ags. iveer
ds., got. tuzwérjan, tvivla (jfr ty kän-
nas), lat. venis, sann, fir. fir ds. (knap-
past till ie. Hes, vara, se d. o. 1 o.
Persson Indog. Wortf. s. 673 n. 1).
1. värja, vb, fsv. varia, försvara, av-
värja = isl. verja, da. vazrge, got. ivar-
jan, fsax., ags., fhty. iverian (ty. wehren),
varifrån fra. gnérir, bota; en bildning
på ieur. -eiö (jfr sanskr. värayati, av-
värjer) till roten ner i sanskr. vrnöti,
tillsluter, höljer (se f. ö. under kulör),
grek. érysthai, ergsasthai, bevara, rädda,
lat. aperire, öppna, o. operire, övertäcka
(av *-verlre), litau. åt-veriu, öppnar, fslav.
vréti, tillsluta, osv.; med grundbetyd,
'tillsluta', varav 'genom tillslutande
skydda, bevara'. — Fsv. ipf. varpe kvar-
lever (åtm.) på 1600-t. o. i sv. dial.
Redan i fsv. dessutom nybildningen
v&rpe (även vairide); hos Sahlstedt 1773
ännu blott ivärde. — Fsv. vwria, ned-
lägga, använda, motsvaras närmast av
isl. verja i likn. betyd., där urspr. : om-
giva, betäcka (bhvjn osv.), väsentl. =
got. gawasjan, bekläda (se f. ö. var,
överdrag, o. väst), men kanske också
sammansmält med en bildning till den
ovan nämnda roten ner, hölja o. d. —
Värjemålsed, till fsv. vatriomäl, (rät-
tighet till) försvar inför rätta = fda.
variemäl, till mål 2; med -o- till -e- i
obetonad ställning. — Jfr varaktig,
var nagel, vast samt följ.
2. värja, visst slags vapen, fsv. vaeria,
försvar, skydd, skyddsvapen, vapen (i
allm.; så ock Rib. 1541) = isl. verja,
försvar, skydd, da. vairge, förirnmdare,
som neutr.: försvar, av urnord. *warjön,
jfr finska lånordet varjo, skydd, skugga;
av vb. värja såsom sbst. smörja av
motsvar. verb. Jfr följ. samt värn o.
lånorden gevär o. beväring. Retyd.-
specialiseringen från 'försvarsvapen' är
analog med den hos gevär. Hos värja
försiggick den väl i slutet av 1600-t.
Tidigare användes liksom i Danmark
som specialbeteckning i stället vanl. det
1173
värld
från ty. lånade o. där ännu kvarlevande
degen (dägen; P. Svart 1561 — A. Oxen-
stierna o. 1634 o. ungef. vid denna tid
försvunnet ur spr., men ånyo lånat som
garvareterm i betyd, 'skärkniv'), sam-
manhängande med det dunkla fra. dague
(jfr under det ej hithörande dagg 2). Om
långa (hugg)värjor nyttjades det lika-
ledes från ty. inkomna rap(p)er, rap-
pi(e)r (ytterst av fra. rapiére, varav även
eng. rapier), varjämte ett slags värjor
under 1500-t. även kallades körde el.
kordare t. ex. O. Petri = sv. dial. kåre,
stor kniv, Vrrhl., Dalsl. o. i betyd,
'svärd' förr även i Skå., no. kaare, värja,
sabel, da. kaarde, det nu i da. ensamt
brukade ordet för 'värja', från mlty.
körde, egentl. ett allmänt slaviskt ord,
som inkom under hussitkrigen, tjeck.
kord, till de slav. spr. (väl genom turkisk
el. finsk förmedling) från pers. körd,
kniv. På 1770-talet infördes pallaschen,
en läng tung eneggad kavallerivärja =
ty. pallasch, ffra. palache, från ry. palås.
— Värjan (i modernare mening) upp-
kom på 1500-t.
värjo, i uttr. i någons värjo (jfr j
dom värj o), motsv. fsv. i sinne varrio
osv., i sin besittning; oblik kasus av
föreg. ord, såsom frånvaro, utsago
osv. till -vara, -saga.
1. värk, arbete o. d., se verk.
2. värk, smärta o. d., fsv. vcerker =
isl. verkr (genit. verkjar), da. verk, ags.
wairc (eng. dial. wark), av germ. *warki-.
Då ags. weorc även betyder 'smärta,
värk', vidare isl. virkja, värka, föror-
saka smärta, uppvisar samma avljuds-
stadium som verk (jfr även nedan
under värka) o. slutligen betyd. -ut-
vecklingen 'arbeta' ;> 'lida' också upp-
träder i vi), vinna (jfr nedan), finns
knappast något skäl att betvivla riktig-
heten av den gamla sammanställningen
med verk (i så fall avljud) o. föra ordet
tillsamman med lat. vergo, böjer sig,
egentl.: vrider; om den dock rätt svaga
möjligheten av ett indirekt samband
med denna rot se under verk. — En
sekundär betyd, 'var i sår' uppträder i
sv. dial. värk = no. verk; dock enl.
somliga påverkat av ordgruppen var 6.
— Plur. barnvärkar finns redan i fsv.
— Härav vb. värka, fsv. vatrkia =
isl. verkja, da. verke, ags. ivwrcan, av
germ. *warkian. Isl. virkja ds. av *wer-
kian. Sv. dial. värka med allmänt stark
böjning (vark, vnrkit) innehåller, om
böjningen är ursprunglig, samma rot-
stadium som isl. virkja o. verk. —
Med avs. på betyd. -utvecklingen jfr got.
winnö, lidande, mhty. ivinnc, smärta, till
vinna, i betj^d. 'arbeta, anstränga sig
o. d.', ävensom t. ex. fra. travailler, ar-
beta, men även bl. a.: plåga (här dock
den ursprungliga betyd.), lat. fame, ma-
lis (osv.) laboräre, egentl.: arbeta (se
laborera), grek. pönos, möda, lidande,
smärta; jfr dessutom t. ex. ags. acan,
smärta, göra ont, som möjl. är = sv.
åka, urspr.: driva o. d.; o. ags. snsl,
pina, som kanske är besl. med syssla.
värld, fsv. vcerld, vairild, -ald, -uld,
f. o. n., människoålder, värld(en), män-
niskorna = isl. verpld ds., da. verden
(egentl. best. f.), fsax. iverold, fhty.
iveralt (ty. welt), ags. weorold, av ur-
nord. *ivera-aldö, med deklinationsväx-
ling av -aldi-, till isl. verr, man, got.
ivair osv. (se varulv o. Värend) o.
fsv. *ald, tidsålder m. m., i alda opal,
gammal släktjord, o. Rökstensinskr. al-
dum dat. plur., släktled (800-t.) = isl.
pld, tidsålder, mänsklighet, i plur.: män-
niskor, no. old, mängd, ä. da. old, tid,
forntid, got. aids, tiderymd, livstid, fsax.
oldi plur., människor, ags. ield, tide-
rymd, livstid, ålder m. m., plur. ielde,
människor, av germ. *alÖi- (urnord.,
med dekl. -växling, *alÖo), vbalabstr. på
(ie.) -ti till germ. "ålan, föda (se f. ö.
aldrig, al s t e r, ål d e r, ä 1 sk a). Vä r 1 d
j betyder alltså egentl. 'människoålder';
\ jfr till betyd, van Helten ZfdW 10: 193
ävensom lat. sceculum (se sekel). Lik-
som himmel o. helvete ett uteslu-
tande germanskt ord. Betyd, 'världs-
allt, universum' är i de germ. spr.
jämförelsevis ung (dock redan i v. fsv.)
o. beror på inverkan från antiken, där
denna betyd, redan hos de gamle gre-
kiska filosoferna uppträder hos kosmos,
egentl.: (världs)ordning (jfr kosmopo-
1 i t), varav bl. a. även betyd, 'prydnad'
(se kosmetik), vilken betyd, också
finnes hos lat. mundus, värld (fra.
värld
1174
Värmland
mondé). I religiös anv. ofta i etisk
betyd., om den 'syndiga världen' (i mot-
sats till Gud); jfr näridens furste (denna
werldenes förste Joh. 14: 30), efter lat.
princeps mundi, grek. ton kösmou tou-
tou drkhön. — Uttr. ss. den lärda
världen, fantasiens värld komma
närmast från ty. — Halvvärld, motsv.
i da. o. t}r., efter fra. demimondc. —
Stora världen, motsv. i da. o. ty.,
efter fra. le grand nionde. — Till värld
i betyd, 'jorden' hör världsdel, Wal-
lerius Tank. om verld. 1776, efter ty.
weltteil 1725; däremot Ehrenadler 1723:
fyra Wå il de nes delar. — V ä r 1 d s a 1 1 1 (e t),
1799 i övers, från ty.: 'ideen om et
Verldsalt', Atterbom Phosph. 1810; Journ.
f. litt. 1812: wcrldsalltet, substantivering
till -all, efter ty. wcltall t. ex. Wieland
osv., av ä. weltenall, jfr lat. universum
till adj. universus. — Världsborgare,
i betyd, 'kosmopolit' Stenhammar 1798
(om Kellgren), Geijer 1811, Ling 1820
osv.; i allmännare betyd. Hasselrotb
1794 i övers, av Campe (om ett barns
inträde i världen) osv.; efter ty. welt-
biirger (redan 1669, men modeord under
senare bälften av 1700-t., bl. a. hos
Wieland); övers, av grek. kosmopolites
(se kosmopolit). — Världsman, i mo-
dern betyd. Grubbe 1831: 'verldsman-
nens förbindliga ton och belefvenhet'
(ej hos Weste 1807; men däremot i
samma betyd, verldsmenniskja); efter
ty. weltmann, fra. homme du monde.
Tidigare (o. delvis också något senare)
i andra anv.: hos O. Petri 'lekman';
1794 om Chesterfield o. av G. Th. Järta
1837 om Gustaf II Adolf ('den ädlaste
verldsman'); f. ö. också brukat av Tho-
rild i liknande betyd. — lä. nsv. före-
kommer ett världsling (-e-), Swedberg,
Rydelius, i bet}'d. 'världslig sinnad
människa', bildat till världslig som
brottsling till brottslig, ensling
till enslig. — Ett gammalt germ. ord
för 'världen' = 'den bebodda jorden'
föreligger i det mytol. Midgård (isl.
MiÖgarÖr, got. midjungards osv.); till
mid-, i mitten befintlig. — I betyd,
'värld, mänsklighet' har got. i stället
manaséps, till stammen i man o. f. ö.
liksom lat. sceculum utgående från ie.
roten se(i) i vb. så; o. vidare fairhvus =
ags. feorh, liv, fhty. ferah, isl. fjgr; med
avledn. isl. firar, män (poet.), fsax. mid
firiliun, fhty. mit firahim, ags. firas.
[Värlebo, ortn., se vad 5 slutet.]
värma, vb, se varm.
Varmdö, ortn. Sthlms 1., fsv. Vermdö
1314 osv. (även Varundö, utan etymol.
bet3rd.); säker 1.., med Lindroth Uppl.
fornm.-för. tidskr. 34: 181 f., att samman-
hålla med Värmegärdet (1535: Verme-
gerde) å Vindön, till ett gammalt namn på
den starkt strömmande Vindöström, av
samma stam värm- som i smål. Helge-
vär ma, forsar vid Helgeåns utflöde ur
Helgasjön, sv. dial. värmsel, källa som
icke tillfryser, osv., varom närmare un-
der Värmland. Alltså: ön vid el. med
de strömmande sunden. I ordbildnings-
hänseende flertydigt. — Ordet innehåller
däremot ej, såsom också förmodats, fsv.
personn. Vwrmund.
värme, sbst, se varm.
[värme i ögon värme, sv. dial., ögon-
bryn, se under ögonbryn.]
Värmland, fsv. (latiniserat) Vermelan-
dia o. 1200, Varma- 1268, Vcermo- 1397,
Virmo- 1413, Vermillandia 1357 m. m.
Vissa av dessa former innehålla namnet
på den stora sjön Värmeln i Jösse,
Gillbergs o. Grums h:der, av äldre *Vir-
mil (i sockenn. fsv. Virmilskogher, Ver-
mil-, nu Värm skog); jfr fhty. ånamnet
Wirmilaha o. de hos Adam av Bremen
uppträdande formerna Vermilani o. Vir-
milani, värmlänningar. I andra ingår
däremot en gammal benämning på sjön
Värmelns huvudutlopp "Varma, nu Borg-
viksälven, vartill Värmerud (fsv. *Va?rmo-
rup) liksom Frgkerud till ett älvnamn
* Frika (se förf. Sjön. under Frgken).
Tydligen ha de sydvästifrån uppträng-
ande nybyggarna först givit namn åt
älven, med vilken de tidigast kommo i
beröring. Älvnamnet "Varma (av *War-
miön) är = no. älvnamnet Verma (jämte
Varma); jfr fno. sjön. Vermundr, sv.
Värm ull en o. isl., no. vermsl, källa
som ej fryser = sv. dial. värmsel; se
f. ö. Värmdö. Ånamnet synes här som
i flera andra fall i Sverige o. Norge stå
i avljudsförhållande till namnet å den
sjö, med vilken ån står i förbindelse (i
värn
1175
värre
fsv. Virmoland föreligger en anslutning
till sjönamnet); andra ex. se förf. Sjön.
2: 111 (jfr även under Vättern), till
vilket detta bör läggas (av mig förut
fattat på något annat sätt). Namnen
höra till den ieur. roten ner, koka, sjuda,
varom jfr under varm (vilket dock, om
det utgår från ie. *ghlÅormo-, snarast
icke är besläktat). Se närmare Noreen
Spr. stud. 2: 59 (delvis annorlunda) o.
förf. Sjön. 1: 744 f. Jfr Gyllen ius 1640:
'Wermelcn, aff huilken Siöö Wermelandh
sitt nampn haffver'. — Värmlänning
motsvarades i fsv. av det enklare vcerme,
jfr fsv. adj. varmsker, värmländsk.
[värm sel, -sia, sv. dial., källa som
ej fryser, se föreg. o. Värm dö.]
värn n., Lind 1749 ännu f. (Sahlstedt
1773 n.), jfr gamla bibelövers.: en värn,
fsv. ucem {värn) f., värn (abstr. o.konkr.),
även: nekande = isl. vpm, da. vcern,
av germ. *warlni-, vbalsbst. till värja
1 o. identiskt med mlty. ivere, fhty. weri
(ty. wehr f.; som n. väl annan bildning).
Med avs. på bildningen o. växlingen av
omljudd o. oomljudd vokal jfr under
nys; se även lösen 1. — Genusskiftet
beror väl på att best. f. värnen upp-
fattats som n. plur. (liksom barnen)
o. ordet anslutit sig till de många andra
neutrala vbalsbst. — Den i fsv. o. fda.
uppträdande betyd, 'befäst plats, fäste'
ingår t. ex. i Söder värn, stadsdel i
Malmö, utanför den förr befästa staden.
Jfr Värnamo. — Avledn.: värna, fsv.
vcerna = isl. verna, da. vcerne; icke att
förblanda med det ej ens säkert besläk-
tade germ. *warnian i fsax. wernian,
mlty., mhty. wernen, ags. wiernan, av-
hålla sig, vägra o. d. (jfr varna). —
Värneplikt, Sydsv. Dagbl. 1870: 'be-
höfligheten af en allmän värnepligts in-
förande' = da. vcernepligt, övers, av ty.
wehrpflicht, med första leden formellt
motsva r. fsv. vcerna- i vcsrnaman = isl.
varnarmadr, till genit. sg. på -ar (såsom
t. ex. rättegång, ättehög). I sv. väl
lån från da.
Värnamo, fsv. bl. a. Värnamo 1237;
av värn (med en biform värn = isl.
vorn) o. mo; syftande på en mo med
skansar el. förhuggningar. Jfr nsv.
Var n by Sdml., fsv, Vartia- o. Y&rnaby,
med ungefär samma betydelseinnehåll
som fsv. Borghby; se förf. Ortn. på -by
s. 26 o. jfr Sö der värn i Malmö.
värpa (ägg), fsv. v&rpa (ipf. varp,
med den starka böjningen kvar i vissa
dial.) = isl., no. verpa, da. vcerpe ds.;
egentl. 'kasta' o. alltså = isl., no. verpa,
got. wairpan, fsax. werpan, fhty. werfan
(ty. iver fen), ags. weorpan. Av omstritt
ursprung. Snarast med Persson (senast)
Indog. Wortf. s. 499 till en ieur. rot
nerb, vrida, böja, vartill bl. a. (enl.
Persson s. avh. s. 498) lat. verbera, spön;
jfr isl. aldri orpinn, böjd av ålder, ver-
pask, skrympa ihop; till en enklare bas
ner, vrida (varom under orm), vartill
även utvidgningen nrip (närmast av
u[e]rei i vrida) i grek. riplö, kastar (av
*urip-iö); jfr till betyd. -utvecklingen lat.
torqnere, vrida, sätta i vridande rörelse,
kasta (jfr tort}^r), o. eng. throw, kasta
(av ags. prdwan, kasta, vrida; se dr ej a),
ävensom slunga: slinga, slingra.
Dock enl. andra (jfr Hirt-Weigand) besl.
med fslav. vriigati, kasta, till en gemen-
sam ieur. rot på -glX\ jfr till Ijudutveck-
lingen under ulv. 1 alla händelser ej,
med Noreen Urg. lautl. s. 121, direkt
att förbinda med lat. verberäri, piska,
slå, då denna betyd, är sekundär o.
verbet avlett av det nämnda verber- i
verbera, spön. — Ordets nuv. betyd. -in-
skränkning, densamma som i fva.pondre,
värpa, av lat. ponere, lägga, beror därpå
att de förkortade uttr. från fackkretsar
(här' närmast allmogen), där de utan
vidare uppfattats, spritt sig till samhälls-
lager, som saknat förutsättningar att
förstå dem. Jfr f. ö. t. ex. ruva, egentl.:
ligga på en liten hög, fra. conver ds.,
egentl.: ligga, t}', bruten ds., egentl.:
värma, osv.; se ruva 2. Liknande be-
tyd.-specialisering under garva, syssla,
virka. — Härtill bl. a. isl. verpill, tär-
ning ~ ty. wurfel ds. (se under tärning
slutet). — Jfr varp 1 — 4.
värre, värst, fsv. invrrc, vcerster =
isl. verri, verstr, da. vcerre, vcerst, got.
wairsiza, fsax. wirsa, wirsista, fhty. wir-
siro, wirsisto (utdött i ty.), ags. wiersa,
wiersta ni. m. (eng. worse, worst); av
germ. komparativbildningen wersis- till
en germ. stam ivers-, av omstritt ur-
-värtes
1176
väsen
sprung. Ofta sammanställt med den i
Psax. (osv.) werran, förvirra (i så fall av
*//•</: ), se f. ö. virrig. Dock snarare
utgående från grundbetyd, 'högre' i
sanskr. varsiyan, högre, osv. (jfr under
vårta), vartill bl. a. ir. ferr, bättre;
alltså i båda fallen: vad som skjuter
över målet; jfr till hetyd. got. ubils, ond,
om detta verkligen är en avledn. av germ.
i isl. of, över, osv. (se över); jfr
Uhlenbeck PBB 30: 323, Torbiörnsson
Språkv. sällsk. i Upps. förh. 1916—17
s. 14. — Härtill adv. värr, fsv. vcer —
isl. verr, got. wairs osv.; ävensom fsv.
vb. vccsna (av *vcersna), bli värre = isl.
ver(s)na, no. versna, utbytt mot de yngre
bildningarna fsv. vcerras = no. verrast,
sv. förvärras = da. forvcerres (jfr
tians. fsv. forvcerra osv.). — Om nord.
-e- (-«-) för väntat i i värre osv. jfr
bl. a. Kock PBB 27: 169 f. — I i sht
norrl. o. ösv. dial. även om den onde,
t. ex. (den) vårsten, han värre, motsv.
ä. nsv. hin värste.
| Värst a, ortn. i Uppl. o. se under
Väder stad.]
-värtes, se in-, utvärtes.
värv, 1558, 1559 i betyd, 'uppdrag',
'ärende' = da. hverv, från mlty. werf,
jfr ty. gewerbe, näringsgren, till mit}'.
iverven, syssla med, utföra o. d. ==
värva (se d. o.).
värva (soldater, anhängare o. d.), t. ex.
A. Oxenstierna 1614 (om soldater), fsv.
vcerva (st. o. svag böjn.: varf, vcerfde,
vcervat, vcerft), utföra, uträtta (även i
ä. nsv., ännu t. ex. Swedberg), förvärva
(även i ä. nsv., ännu t. ex. Kolmodin
1732), i ä. nsv. dessutom: fria, begära
till äkta (med om, till o. efter) = da.
hverve, värva, i dessa betyd, från mlty.
o. t}'.: mlty. iverven st. vb o. ty. iverben
(bl. a. 'fria') == det inhemska st. vb
fsv. hvcerwa (ipf. hvarf), försvinna, isl.
hverfa, vrida sig, röra sig, försvinna,
no. kverva, även: virvla, gå i ring =
got. hwairban, vandra omkring, fsax.
hwerban, även: vända sig, vända åter,
fhty. (h)werfan, (h)werban, vrida sig i
ring, vända sig, vända åter, vara verk-
sam (ty. iverben, söka vinna, i sht om
frieri o. truppvärvning, jfr ovan), ags.
hiveorfan, vrida sig, vandra, gå bort,
försvinna, av germ. *hiverfan, "hwerban.
Med kausativbildningen *hwarbian —
sv. dial. (h)värva (ipf. -de), vrida om,
ringa (björn), fsv. um hvcerva, isl. hverfa
(-da), vända, förvrida, uppgiva (dvs.
göra att något försvinner), fsax. hwer-
bian, vända, fhty. iverben, ags. hwierfan
ds.; i vissa fall kanske dock avlett av
sbst. * hivar fa- (= varv). Ie. rot knerp,
vartill grek. karpös, handled (jfr till
betyd. -utvecklingen vrist, besl. med
vrida), o. möjl., med Zupitza Gutt. s.
57, även sanskr. ciirpa-, sädesvanna; se
f. ö. Boisacq (med litter.). — Betyd,
'syssla med, uträtta' har utvecklat sig
ur den av 'gå omkring'. Med avs. på
betyd, 'värva (röster) o. d.' jfr lat. am-
blre ds., egentl.: gå omkring (se am-
bition). — Värva (soldater) böjes enl.
t. ex. Sahlstedt, Weste o. Dalin 1853
blott -ade, -at; dock har ännu t. ex.
Franzén 1815 värft, en böjning som
under 1700-t:s första hälft var rätt van-
lig. Däremot böjes förvärva både
•ade o. -de (så även Dalin 1850; SOL6
1889 föredrager -de framför -ade); om-
värva har blott -de, -t. — Jfr varv 1, 2,
virvel, värv.
väsa, i vissa norrl. dial. även: andas
tungt, fsv. hvcesa = isl. hv&sa, da. hvaise,
jfr ags. hnnvsan, redupl. vb, av germ.
*hwä:sian, ie. *kues-, i avljudsförh. till
*kues- i sanskr. cvdsiti, frustar o. d.,
samt väl även lat. queror (qnestns), kla-
gar; egentl. ljudhärnjande liksom roten
i vissla. En likartad ljudrot är k"äs
i hosta.
Väse, härad i Vrml., ä. nsv. Wäsze-
1532 m. m., fsv. Vceshatrap, till genit.
sg. ihcs till vcé, helgedom, tempel, se
Vä o. Vi. Jfr G. Bergman Samnord. e
s. 27.
väsen, väsende, ä. nsv. väsende, vä-
sent, vistelseort, verksamhet o. d., Bib.
1541, 1600-t. jfr gamla bibelövers., Es.
57: 6: 'Ditt wäsende är med de släta
stenar i bäckenom'; väsen Spegel 1685:
'it farligt Wäsen håller' (om den skarpa
luftens inverkan på kroppen); t. ex. Se-
renius 1741 (osv. under 1700-t.) väsende
i betyd, '(levande) varelse, oväsen, sätt
att föra sig o. d.'; Weste 1807 har både
väsende o, väsen, i hetyd. 'oväsen' med,
väsentlig
1177
väster
såsom det framgår av ex., företräde för
den senare formen, vilken i samma
betyd, är för Dalin 1853 den enda möj-
liga = da. vcesen (ej i betyd, 'oväsen');
från mlty. wesen(t), tillstånd, tillvaro,
uppförande, vistelse m. m., o. ty. wesen,
i nhty. även: levande väsen o. oväsen
(= mhty.). Egentl. substantiverad in-
finitiv, wesen, av germ. *wesan = vara 1 ;
väsende osv. utgår från den mlty. växel-
formen wesent. I betyd, 'tillstånd, va-
relse' påverkat av mlat. esse (jfr fra.
étre o. se ässe), lat. essentia (se essens
o. k vint ess ens), jfr grek. onsia ds.
(till ousa, fem. av 6n, varande), även-
som eng. being, varelse, väsen (till be,
vara). Inbemska bildningar äro fsv.
vara f., vistelse, väsende, o. varelse.
— Föra väsen, jfr ty. sein wesen irei-
ben, jfr även oväsen o. till betyd, liv,
leverne. — Göra mycket väsen av,
motsv. i da., efter ty. viel wesens von
ctwas machen. — Jfr väsnas.
väsentlig, 1542, 1600-t.: verklig, egent-
lig; (t. ex.) Serenius 1741 osv. med mo-
dern bet}rd.: som utgör ett tings vä-
sende, huvudsaklig •= da. väsentlig, från
mit}7. wesen(l)lich, verklig o. d., o. ty.
wesentlich, väsentlig (mhty. wesen[t]Uch),
påverkat av lat. essentialis (jfr eng. es-
sential ds.); till föreg.; alltså: i över-
ensstämmelse med någons väsen; med
/-inskott som i egentlig, offentlig,
ordentlig. — I sv. med huvudton på
andra stav., ss. i egentlig, fientlig,
månatlig (oftast), ordentlig; i da. o.
ty. däremot med huvudtonvikten på
första stavelsen.
[Väsentorp, ortn. Ögtl., se växa
slutet. 1
väska, P. Svart Kr.: veskor plur., Hels.
1587: wäska, i ä. nsv. stundom även:
vätska = no. vaskc, senisl. veski n.,
från mlty. weske, lån från slav. spr.,
som i sin tur fått ordet från mlty. wät-
sak, kappsäck = ä. nsv. våtsäck, till
wdt, klädnad (= våd; se även kapp-
säck). — Ordet har undanträngt det
förr allmänna o. i dial. ännu kvarle-
vande taska (även: ficka); se d. o. Om
det likbetyd. eng. bag, se under bagge.
väsnas, föra väsen, bråka, Knvallsson
1781, Weste 1807, i sv. dial. o. hos Ii mil.
förf. (t. ex. Collan 1864) även väsna ds.,
det senare också: vara beställsam, fjäska;
avledn. av väsen (se d. o.); i sv. dial.
i en något ursprungligare betyd.; jfr
ty. sein wesen ireiben.
[väspe osv., sv. dial., bålgeting, se
väfse o. särsk. under geting slutet. |
vässa, se vass 2.
*vässel, dalm., hårtäcke, resfilt =
isl. vesl n., ett överplagg (= slagningr),
ryttarkappa, till ie. nes i got. wasti f.,
klädnad, osv. o. i var, överdrag; se
närmare d. o. och väst. Alltså ett av
de icke få i sv. annars försvunna ord,
som dalm. (stundom jämte gotl.) har
gemensamt med isl. o. fno.; jfr t. ex. tad.
1. väst (ett klädesplagg), 1708 = da.
vest ds., i no. dial. även 'jacka', jämte
ty. weste 1706 från fra. veste, väst, jacka,
av lat. vestis, kläder (vartill vestire, kläda,
jfr revetera, travestera), till ieur.
nes i grek. (h)énnymi (av *ues-n-), klä-
der mig, ésihos, klädnad, sanskr. våsa-
nam, dräkt osv., samt i armen. o. alban.
En urbesläktad germansk avljudsbild-
ning är got. wasti f., klädnad, ags. w&st-
ling; jfr även var, överdrag, o. väs sel.
— Alltså ett av de många språkliga vitt-
nesbörden om Frankrikes inflytande på
herrmodena; jfr pale tå, pant a lon ger,
redingote (ytterst engelskt), syr t ut.
— Alldeles obesläktat är naturl. det
engelska ordet för 'väst': waist-coat,
egentl.: livrock, till waisl, liv, midja,
egentl.: växt (meng. ivast, till växa).
2. väst, väster, i sjömansspr., Palm-
cron 1640, liksom ost, syd (o. nord)
lån från lty., ty. el. noll.; se f. ö. väs-
ter. Från samma spr. kommer även
nord- o. sydväst, som förr uttrycktes
med omkastade leder, liksom ännu i
vissa norrl. o. finnl. dial.: fsv. v&stan
nordhan, nordväst om, v&stersndhcr, i
sydväst, norrl. dial. * västannorda, * väs-
ternord.
västan, fsv. vatstan osv.; med bild-
ning o. släktförh. fullt analoga med
nordan osv. Jfr sbst. västern under
väster.
väster, ad v., fsv. väster (väst) — isl.
vestr, <la. vest, vester-, fsax. westar, fhty.
west(ar) (tv. west, sbst.), ags., eng. west
(från västgerm. spr. kommer fra. oiiesf);
Västerbotten
1 1
7.S
vätte
av germ. "tuestra- o. "westa-, bildat som
norr osv. ; besl. med lat. vesper, afton,
grek. (h)ésperos, (li)espéra ds., (h)espé-
rios, västlig, m. 11. (se vesper). Dessa
ord ville man gärna sammanhålla med
Utan. väkaras (av *ueker-), fslav. veceru,
afton; i sa fall snarast med Pott o. Brug-
mann till ie. *(a)ue, ned, resp. *(a)uc-s,
jfr sanskr. åva o. avås, ned, grek. av-,
lat. au- (i t. ex. aufero, bortför) osv.;
alltså med syftning på den nedgående
solen; jfr anm. under norr. Grundbe-
tyd, vore alltså 'afton'; jfr ty. abcnd med
samma dubbelbetyd.; analoga väder-
strecksbeteckningar efter dagstider se
söder o. öster. Växlingen av -per i
lat. vesper o. -ker i litau. väkaras blir i
alla händelser dunkel, trots flera för-
klaringsförsök. Om -per i lat. vesper
jfr en förmodan hos Holthausen IF 32:
336. — H. Petersson Heterokl. s. 231 f.
är benägen att godtaga sambandet mel-
lan väster o. lat. vesper samt den
ovan anförda härledningen från ie. aue-s,
ned, men skiljer orden etymologiskt
från de slavo-balt. beteckningarna för
'afton'; se närmare anf. avh. — Den
gamla förklaringen av väster o. vesper-
ie. (a)ues, lysa, i öster torde icke kunna
upprätthållas. — I fsv. med superi, vai-
starser, västligast = sv. dial. (t. ex. ska.)
västerst, isl. vestastr. — Även som sb st. :
fsv. vayster n. = isl. vestr osv., vartill
i sv. från, i, mot v. (jfr fsv. i v. osv.); adv.
väster i betyd, 'i, åt el. mot v.' är däre-
mot nu föråldrat. I nsv. även västern,
påverkat av ty. iv esten m. (fht}^. westan
n.) = mlty. westen, som utgå från mot-
svarigheter till adv. västan (= fhty.
westana osv.). — Härtill adj. västra,
från oblika kasus av fsv. vastre — isl.
vestri osv.
Västerbotten, y. fsv. Vcestra butn;
till fsv. botn, butn i betyd, 'vik'; se
Bottenhavet, Bottniska viken o.
Norrbotten.
västern, sbst., se under väster.
[Västerplana, ortn. Vgtl., se Upp-
land (slutet).]
Västerås, stadsn., fsv. Vaistra Arös,
Anis, sammandraget -ä(r)s, av är, genit.
sg. till ä, å, o. ös, mynning (se os), jfr
de iikabetyd. Åhus o. da. Aarhus (fda.
Arös). Med tillägget Vaistra i motsätt-
ning till Östra Arös (Uppsala). — Jfr
familjen. Arhusiander (om senare le-
den se Anders o. Neander), Arose-
nius; under 1600-t. även Arosiandrinus.
— Däremot utgår gårdn. Västerås i
Bolmsö sn Smål. från fsv. Vazstrusa, av
* Vwster-husa, till väster o. hus, alltså
= Västersum Kättilstads sn Smål.,
med samma grundform; jfr t. ex. fsv.
Öst rusa Vstml., nu Ustersta.
Wästfelt, adligt familjen., ombildat
av Westeman (1600-t.).
västgöter, forngerm. folkn., ombild-
ning (i anslutning till väderstrecksnam-
net) av germ.(-lat.) wisigotha?, vesegothai,
äldre visi, vesi, enl. Streitberg IF 4: 300 f.
till ieur. adj. *uesn-, god = sanskr.
väsu-, Vasu-, grek. ev, Ev-, kelt. vesu-,
visu-, fhty. Wisu-, Wisi-, möjl. i avljuds-
förh. (ieur. *eus-) till got. iusiza, bättre.
[Västorp, ortn. Vgtl., till fsv.personn.
Va>ste; se -torp o. under vist.]
1. väta, sbst., fsv. väta = isl. väta,
da. vaide, av germ. *ivä>tiön, avledn. av
våt ss. t. ex. fylla av full, häl t a av
halt, svärta av svart, syra av sur,
sälta av salt m. fl.; jfr ags. wdzta m.
2. väta, vb, fsv. väta = isl. väta,
da. vaide-, ags. wétan (eng. wet), av
germ. "wwtian; avledn. av våt, liksom
t. ex. göda av god, härda av hård,
möda av fsv. möper, trött, osv.
väte, Fkeberg Nomenkl. f. Chemien
s. 12 (1795): 'Hydrogene, hvilket vi vå-
gat i brist af annat at uttrycka med
Väte'; bildat som syre. Da. har i stället
brint (bildat av 0rsted) för vandstof
(det senare i sht i no. -da.).
vätska, fsv. vätska = isl. vddska, da.
va>dske, en speciellt nordisk bildning av
urnord. *wätiskön, till våt; bildat som
grönska: grön, önska: ond. — I
ä. nsv. o. (som deponens) sv. dial. även
som verb: väta.
[vätta(ns) m. m. i förb. int(e), lite v.
se följ.]
1. vätte el. vätt, tomte, underjordiskt
väsen o. d., i ä. nsv. (t. ex. L. Petri) o.
sv. dial. även väller (-e-) m. plur., vältrar,
ävensom (i nordsv. mål) vit{t)er, fsv.
va;t(t)er f., plur. -ir, vätte, t. ex. 'skalt
thu ey thro yppa tompta gudha adla
vätte
1179
väv
oppa wa?ttir', varelse, väsen, särsk. om
ond varelse (även vcetta f.) = isl. vcéttr
o. vitr f., no. vett, vitt, vetter f. (även
godvelra), ä. da. vcette, got. waihts f.,
ting, fsax. wiht ds., mlty. wicht, väsen,
holl. (n.), skälm, litet barn, fhty. wiht
(m. o. n.), ting, person (ty. wicht m.,
jfr bösewicht, bov, o. wichtelmännchen,
tomte), ags. wiht (f., n.), ting, vätte
(eng. wight, whit); jfr fsv. vcetta i förb.
litit, nokot, något litet osv., cekke (cenkte,
ikke, eigh) vcetta el. v&tle, icke ett grand,
alls intet, motsv. sv. dial. int(e) el. Ute
vätt(a), vättana, vältans, vättandis (hu-
vudsakl. i norrl. o. finnl. mål), isl. ekki
el. ngkkut vcetta, no. ikkje el. lite vetta,
ä. da. ei vcette; y. fno. vcett n., ting, no.
vett ds., isl. vcélr n., väsen m. m., got.
ni-waiht(s), intet, ty. nicht(s), eng. not
osv. (varom närmare nit 2); av germ.
"wehti- resp. *wehta-; jfr fslav. vesti.
ting, sak (som dock möjl. lånats från
germ. spr.). F. ö., trots framställda för-
modanden, utan antaglig anknytning;
se även vittra. — Till betyd. -utveck-
lingen 'ting, sak' > 'andeväsen' jfr t. ex.
ffra. males choses, onda andar (till chose,
sak); i båda fallen av eufemistiskt ur-
sprung. — Om den västnord. övergången
é till cé se Kock Ark. 14: 243 o. förf.
Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 241 ; om
i-vokalen Kock Sv. ljudhist. 1: 135 f.
(jfr även under stätta). — I vissa sv.
dial. (t. ex. västg.) även om den sjuk-
dom som man får, om man ser el. blir
sedd av en vätt(e); jfr likartade fall
under älva 2. — Vätte ljus (vätta-),
dial., ett slags försteningar (belemniter)
= no. velteljos, lyktgubbe, ä. da. vcttte-
lys, belemnit. — Vättasmed, dial., en
insekt, Cerambyx, timmerman (i väggar).
— Vättarna kallas i vissa dial. även de
underjordiske.
2. vätte, lockfågel, sc vette.
Vättern, sjö mellan Vgtl., Smål. o.
Ögtl., ä. nsv. Väter (jfr dial. Va tern),
Välter, Vallien, fsv. Vetur, Vådor; av en
urgammal beteckning för 'vatten', i av-
Ijudsförh. till vatten o. med avs. på
bildningen att jämföra med eng. water,
grek. (h)ijdör osv.; alltså ieur. *uedör,
jfr till rotvokalen -e- (det dock ganska
osäkra) frygiska bédg (av *uedu-), V. ö.
som sjö- o. viknamn i Vstml. o. vid
Göteborg samt i sammans. Al k-, Hål-,
Öjevättern m. fl. Med avs. på betyd,
jfr t. ex. sjön. Näten, Un den, Unnen,
älvn. Lagan, Däniwius, Don, Donau
(: avest. dänu, flod, osset. don, vatten,
flod), fbrit. Dubris, nu eng. Dover, o.
gall. Dubra, nu ty. Tauber (: ir. do-
bar, vatten), samt förf. Sjön. under
Näken o. Vättern. Se f. ö. Kock
Ark. 2: 214, förf. Sjön. 1: 748 (med litter.)
o. om de växlande uttalsformerna i
nsv. Noreen V. spr. 4: 52 n. 1. — Ingår
i en del familjenamn såsom Wetter(?),
Wetterberg, Wetterlund, af Wet-
terstedt; jfr parallellerna under Sil-
jan, Vänern o. Örten. — Sannol.
syftar det i isl. Sogubrots framställ-
ning av Bråvallaslaget anförda ånam-
net Vata på Motala ström, som ty dl.
förr, i likhet med de flesta större sven-
ska älvar, måste ha egt ett självständigt,
på älvens egen beskaffenhet syftande
namn; se förf. Sjön. 1: 750; jfr bl. a.
även E. Hjärne NoB 1917 s. 53 f., J.
Svensson De sydsv. folkn. hos Jordanes
s. 16. Om dylik urgammal avljudsväx-
ling mellan sjönamnet och beteckningen
för den med sjön sammanhängande ån
se förf. Sjön. 5: 111. — Jfr Vä t ti e samt
om besl. vattendragsnamn under vattu-
o. våt.
[vattja, sv. dial., vässa, se vass 2.]
Vättle, härad i Vgtl., fsv. Vcetlu har-
rop, till ett fsv. *v&tla, av germ. *wat-
liön el. *wcétliön ; besl. med vatten,
våt osv. Häradet är ovanligt rikt på
sjöar o. älvar. En annan besläktad bild-
ning på -/ är vas si e av fsv. vatle. SoÄ
13: 1. Jfr Villa nd.
väv, fsv. vawer = isl. vefr (genit.
vefjar), da. van), fsax. webbi, fhty. weppi
(jfr ty. cjewebc n.), ags. webb (eng. web),
av germ. *wahja- m., i avljudsförh. till
*(w)ubja- i fhty. wuppi, väv, sv. dial. öv,
inslag (se öv); till väva. — En annan
bildning är väft, inslag, Var. rer. 1538,
Bib. 1541 (neutr.), i ä. nsv. även 'väv'
t. ex. Schroderus 1626 = isl. ncplr in.,
inslag i väv, no. vefl, av germ. *wefta-
el. snarare "wefill- (jfr till bildningen
likbetyd, sanskr. ölu-), motsvar. med
annan avledn. ags. weft I*. (= eng«)
v ii v
1180
väva
ds., tnhty. wift, tråd, honungskaka (se
våffla). Dessutom i samma betyd, en
f-avledn.: mlty. wevel, fhty. weval, ags.
wefl. I ä. nsv. (t. ex. Lex. Linc. 1640
änder trama) o. vissa dial. i stället islag
mlty. inslach, ty. cinschlag (jfr nsv.
inslag); jfr även skå. zs/ä//, da. zsZcef,
av germ. *slahti-, slående (se under
slakta o. slätter). Det likbetyd. grek.
kröke, till krekö, väver, har en nordisk
släkting i isl. hrcvll (av germ. *hrahila-),
ett redskap att bringa vävtrådarna i
sitt rätta läge, senare även: skyttel
(varom senast Falk Altn. Kleiderk. s.
12 f.); lat. träma, väft, inslag, är ety-
mologiskt omtvistat. — Vävbom, motsv.
da. vceverbom, ty. weberbaum, till mlty.
bom, stång (se bom 1). Om en gam-
mal inhemsk nordisk beteckning, sv.
dial. rev, isl. rifr osv., se under rev 1.
— Vävkam, motsv. da. vceverkam, mlty.
wevekam, ty. weberkamm osv., jfr i
samma betj^d. lat. pecten, kam, o. det
besl. grek. kteis (rotbesl. med faxe, får
o. ull f ätt under ull); efter de i ra-
men infattade tunna stickorna ('tänder',
ty. 'zähne'). I sv., utom vävsked (se
följ.), stundom även ritt, efter ty. riet
(ried), egentl.: rör (Arundo), vass (Phrag-
mites); med syftning därpå att 'tän-
derna' ofta bestå av (spanskt) rör. —
Vävsked, y. fsv. vcevskédh Cod. Ups.
20 s. 421, motsv. i Var. rer. 1538 osv.;
i ä. nsv. även väfve- t. ex. 1556 (: vceffe-),
motsv. no., da. vazverske, isl. skeid ds.
= sked med grundbetyd, 'kluvet trä-
stycke'; jfr ags scdöel ds. (av *skaip-);
se sked. Förr svärdformigt; jfr Njåla-
sagan: 'sverd var fyrir skeict' o. de
likbetyd. lat. spatha, grek. spdthé (spa-
thion), egentl.: svärd (se spade). 1
ags. även sléa (?, slahce, eng. slag), till
slå: användes att slå fast väften. —
Vävskyttel, se under skyttel. —
Vävstol, t. ex. Salander 1727, motsv.
da. vceverstol, ty. weberstuhl, till stol
i betyd, 'ställning' o. d. (se stol o.
takstol); jfr isl. vefstadr, grek. (ft)i-
stös, litau. stäklés, lett. stäwi, -e; samt-
liga till ie. stha, stå; syftande på
den förr vank upprättstående vävsto-
len (med vertikalt utspänd varp), vid
vilken man under vävningen stod el.
gick, jfr sanskr. slhavis, vävare, o. Ho-
merus Odyssé X: 'Någon där gick un-
der klingande sång vid den resliga väv-
stoln' (jitéyuv 'lOtöv £7toi%ofxévr\)\ se
härtill under ränning o. jfr f. ö. lat.
stämen o. grek. stémön, varp (se d. o.).
Den upprättstående vävstolen användes
f. ö. ännu vid gobelinvävnad. I isl.
även vefr (o. möjl. fsv. vcever); i ä. nsv.
också virkestol (se virka). Gemensam
indoeur. beteckning saknas, men väv-
stolen har (i primitiva former) urgamla
anor. De vävbitar, som tillvaratagits
från stenålderns schweiziska pålbygg-
nader, ha väl dock tillverkats utan till-
hjälp av sådan, efter metoder snarast
analoga med dem, som ännu för några
årtionden sedan användes hos ameri-
kanska indianstammar. — Om andra
vävtermer se lad, ränning, spole 1
o. varp.
väva, fsv. vceva (ipf. plur. vävo; jfr
ipf. vöf hos Linné o. Celsius 1774 samt
i vissa dial. t. ex. i Vgtl. o. sup. väfvit
t. ex. hos Runeberg) = isl. vefa, da.
vceve, mlty. weven, fhty. weban (ty. we-
ben), ags. wefan (eng. weave), st. vb,
även: fläta, spinna, röra sig fram o. till-
baka (fhty.). Härtill kausativbildningen
*wabjan — fsv. vcefia, isl. vefja, svepa,
hölja, mlty. weffen, väva, fläta, knyta,
ags. ivebbian, väva. Därjämte: germ.
*wabön = no. väva, veckla om. Ieur.
rot uebh (osv.) i grek. (h)gphainö, vä-
ver, sanskr. urna-väbhi- m., spindel,
egentl.: ullvävare; jfr isl. kgngurvdfa,
spindel, motsv. sv. dial. kang-, kångro
m. m. ds. (första leden möjl. till finska
lånordet kängas, väv, i vilket fall kangro
betyder 'vävvävare'), sannol. eufemisti-
ska omskrivningar (se spindel 1). Till
avljudsstadiet germ. *wab- i fsv. vaivia
osv. hör det från den poet. Eddan be-
kanta jättenamnet Vafprudnir (till prudr,
styrka), alltså 'den som är stark i in-
vecklade spörsmål o. gåtor' el. dyk Till
ie. uebh, väva, hör väl också det sam-
indoeur. ordet för 'geting', da. bveps,
ty. wespe osv.; se närmare under ge-
ting. Jfr f. ö. Web er, väv o. öv. —
En parallellrot med en mängd likbetyd,
avlägg se veva 1. — Till en annan
(möjl. urspr. identisk) ie. rot uebh, röra
växa
ii
81
Växiö
sig hit o. dit, höra däremot: mhty. we-
ben, röra, svänga (ty. iveben), av germ.
*wabjan; ags. wafian, svinga (eng. wavé),
av germ. "wabön, med r-avledn. isl.
vafra, röra sig hit o. dit, no. vavra,
ä. da. vavre, vackla m. m., motsv. i
vgerm. spr., vartill isl. vafrlogi, fladd-
rande låga; sv. dial. vavla, fara hit o.
dit i tal, no.: gå planlöst fram o. till-
haka, isl. vafla, vackla, jfr lty. wabbeln,
dingla, osv. (sammansmält med en imi-
tativ bildning, jfr no. vavla, lalla, osv.
o. se under vapla); isl. vdfa, dingla, av
germ. *wöeben; se virvel o. väppling.
— Betyd. -växlingen 'fläta' o. 'väva' beror
därpå, att vävningen äldst var ett slags
flätning. Flätade tyger ha påträffats i
de neolitiska pålbyggnaderna i Schweiz.
Jfr vad, besl. med vad 2 o. med got.
gawidan, binda, mhty. weten, fläta; även-
som ty. geivand, klädnad, till ie. uendb,
fläta o. d., i t. ex. ty. ivand, vägg, egentl.:
flätverk (se under vägg); o. lat. texere,
väva, fläta (jfr under tax). — De många
språkliga överensstämmelserna göra det
mycket sannolikt, att indoeuropéerna
känt vävkonsten (i en primitiv form): det
är föga troligt, att denna specialbetydelse
självständigt utvecklat sig inom de olika
språkfamiljerna från en allmännare
grundbetydelse. — Med avs. på över-
gången till svag böjning jfr t. ex. vräka,
väga, växa. — 'Väva' uttryckes i ä.
nsv. ofta med virka (se d. o.).
växa, i åtsk. dial. med ipf. vax, fsv.
vaixa, vaxa (ipf. blott va>xte, vaxte;
part. pf. vcexin, vaxen, vaixt, men ännu
ej vuxen; voxen är en danism) — isl.
vaxa, vexa (ipf. ox, sällan vexta), da.
vokse (va- > vo- liksom i vogn, voks
osv.), got. wahsjan, fsax., fhty. wahsan
(ty. wachsen), ags. weaxan (eng. wax),
av germ. st. vb. *wahsian o. *wabsan;
jfr sanskr. vaksäyati, låter växa; av
ieur. roten auegs i grek. aéxö, ökar,
medium: växer, lat. auxilium, hjälp,
egentl.: tillväxt, litau. äuksztas, hög,
osv., jfr s-stammen i sanskr. öjas n.,
kraft, styrka, lat. augus-tus, upphöjd,
hög; till ie. au(e)g i öka; se även växt,
ocker o. ock la. — Växa bör snarast
ej identifieras med got. wahsjan, utan
har väl ombildats av vaxa i anslutning
till fsv. pres. v&x (av urnord. *wahsin)
osv. — Med avs. på övergången till svag
böjning jfr till t. ex. vräka, väga, väva.
— Till ett härav bildat fsv. personn.
Vazxande hör fsv. ortn. Vwxandathorp,
nu Väsen thorp Ögtl. (jfr fsv. personn.
* Farande i Farneby o. * Slighande, var-
om under torp). — Härtill kausativet
germ. *wöhsian, varav nisl. åxa, låta
växa (bildat som föra till fara osv.),
vartill (s)/-avledn. isl. éksl n., utväxt,
no. o. da. dial. oksel ds., i no. även:
yngel o. d., vartill avledn. isl. éxla, för-
öka (pres. -ir o. -ar) = fsv. öxla (pres.
-ar), ä. da. oksle. Med avs. på över-
gången av germ. -hsl- till nord. -ksl- jfr
axel2o. täxla. — Vara någon vuxen,
motsvar. i da., efter ty. einem gewachscn
sein. — Om två andra germ. verb för
'växa' se under gro o. luden (got. lin-
dan osv.).
växel, ä. nsv. vexel- 1545, vexel, växel-
bank, 1574, i betsal, 'pänningväxel' t. ex.
1636, 1690 = da. vcexel, från ty. wech-
sel, av fhty. wehsal = fsax., varav mlty.
wessele, vartill fsv. lånorden v&slare,
växlare (även i Bib. 1541), varsla, växla
(= ä. nsv. vässla, vessla, t. ex. Sere-
nius 1741 som biform); bildning med
avledn. -si till roten i lat. vices plur.,
växling (se närmare sbst. vecka, vika,
vice o. vikarie). Jfr isl. vixl, byte. —
Härav vb. växla = da. v&xle, från ty.
wechseln = fsax. wehsalön osv. Jfr isl.
vixla, växla, byta (av *wehslian).
Växiö, stadsn., fsv. Va>xio(r), av väg
o. sjö, alltså: sjön vid vägarna, o. ety-
mol. = sjön. V äg sjön. Formellt för-
håller sig Växiö till Vägsjön som det
jämtl. sjönamnet Våxen 1559 till Våg-
sjön. Förf. Sjön. 1: 267. Mot L. Lars-
sons sammanställning i Ark. 27: 187 (jfr
även Langenfelt NoB 8: 79) med fsv.
vcé, vi, helgedom (i så fall av ett urnord.
"wiha-saiwin, egentl.: sjön vid offerplat-
sen el. offerplatserna) resa sig betänk-
ligheter av ljudhistorisk art; möjligheten
av den antagna ljudutvecklingen kan
dock icke bestämt förnekas. Om en
annan dock osannolik förmodan se Pip-
ping Finl. ortn. s. 121 f. — I sådana
förb. som t. ex. Växiö stift föreligger
historiskt sett fsv. gen it. Vcexioar.
1182
x
växt, fsv. vcexter (o, växter), redan i
fsv. även med konkret betyd. = isl.
vpxtt, da. vcekst, got. wahstws, av germ.
*wahstu-; jämte germ. "wahsti- i got.
-wahsts f., i li t v. wahst; till växa. Här-
till m-avledn. ags. wcvstm, fsax. wastum
(jfr t. ex. ags. bearhlm, fsax. brahtum,
larm, till fhty. braht ds.). Jfr även
(direkt till walis-): ags. wessma m., fhty.
wahsmo, växt. Nhty. har i betyd, 'växt
(abstr.)' i stället den unga avljudsbild-
ningen wuchs o. sammans. wachstum.
— Med avs. på växlingen växt o. fsv.
växter osv. jfr under blåst o. tvätt.
— I stället för växt hade man väntat
sig ett ljudlagsenligt *väst, jfr isl. mistr
av *mihst- (se mist); tydl. har ordet
påverkats av växa; jfr Pipping Nord.
spr. ljudl. s. 176.
vörda, ä. nsv. ofta vyrd(h)a, fsv. vör-
dha, vyrdha (ipf. vörde, vyrdhe), även:
vcerdha, av ä. fsv. virpa, värdera, bry
sig om, ha försyn för = no. vyrda (vyra,
vore m. m.), värdera, bry sig om, isl.-
fno. injrÖa, viröa, ä. da. virde = ags.
gewyrdan, mht}^. wirden, av germ. *wer-
pian; jämte *werpön i got. wairpon, vär-
dera, fsax. giwerthön, skatta, ags. iveor-
Öian, även: prisa; avledn. av adj. värd.
Etymol. = v ål a 1. Med avs. på ljud-
utvecklingen -ir- ;> -yr- >> -ör-jfr Börje
av Birger samt under vört. Över-
gången från böjningen vörde till vördade
är densamma som i t. ex. flöda, gärda,
härda, möda, skynda, skända, sv.
dial. sälla, sålla (fsv. -adhe, men isl.
-da). — Vördig, förr (ännu åtm. vid
slutet av 1600-t.) till präster av lägre
rang, medan vid samma tid domprostar,
prostar, kyrkoherdar o. gymnasielektorer
buro epitetet ärevördig (Ers ärevördighet)
o. biskopen högvördig. Under 1700-t.
höjdes dessa titlar, så att under senare
hälften lägre prästmän kallades väläre-
vördig, kyrkoherdar o. prästvigda lek-
torer högärevördig (ännu Göteb. Aftonbl.
14. 2. 1911) o. domprostar högvördig. I
muntligt tilltal förkortades (hög)ärevör-
dig vanl. till vördig, så att det rätt o.
slätt blev vördig prosten av värdige pr.
med på grund av obetonig bortfallet e
(såsom i gunsti junker, nådi herrn osv.).
Under senare delen av medeltiden nöjde
man sig däremot med 'vördig' (vyrdo-
gher) t. o. m. i fråga om ärkebiskopen,
dock även superi., t. ex. 'werdhoghiste
fadher ok herre ärchebiskop jacob'. Or-
det är ej avlett av vb. vörda utan av
ett sbst. motsvar. fsv. virpa = isl. -virda,
ä. da. virde, av germ. *werÖ-iön, el. av
den in-bildning, germ. *werÖ-in, som
ligger till grund för mlty. werde, fhty.
wirdi, vartill bl. a. fhty. wirdig (ty.
wiirdig).
vört, G. I:s reg. 1539 (wördt), Bureus
Suml. o. 1600, Schroderus o. 1638, I.
Erici o. 1645 osv.; lån från lt}'. wört el.
också av *vyii av *virt- (såsom t. ex.
vörda av fsv. vyrdha av virpa), motsv.
no.-da. vorter, no. vyrter n., isl. virtr n.,
da. (ol) art (med samma ljudutveckling
som i age = vecka), mlty. (mésch-)-
wert(e) i., fhty. wirz (päronmust; ty.
wiirze, vört), ags. unjrt f., vört (eng.
wort); jfr finska lånordet vierre, verre
(genit. vertehen) (Setälä FUF 13: 471 samt
utförligt Karsten Germ. -finn. Lehnw.-
stud. s. 172 ävensom s. förf. Fragen aus
dem Gebiete der germ. -finn. Beruhrungen
s. 126); av germ. s-stammen *wirtiz,
*wertiz; avljudsform till *umrt- i ört.
Alltså ett samgermanskt ord, liksom
även t. ex. malt o. öl äro gemensamma
för de germanska språken.
X.
x, för att inom matem. beteckna en
obekant storhet; infört av Cartesius
1637 (dessutom y, z). Även i det van-
liga språket, i herr X osv. om en okänd
person. — lä. nsv. icke sällan skrifva
X för V, bedraga någon (egentl. genom
att förvandla V (dvs. 5) till X (dvs. 10)),
t. ex. Asteropherus o. 1609, Ghronan-
der 1647: 'Fem kannor togh han, iag
skref siu, / Så skall man skriffwa X för
xantippa
1183
yla
V* (alltså här utläst u), Th. Hiärne 1668,
Lindegren 1800: 'att du skrifvit ett för-
bannade X för U i räkningen', efter ty.
einem ein X fur ein U machen; jfr f. ö.
sv. sju för tu osv. under sju.
xantippa, elak, grälsjuk hustru, motsv.
i t. ex. ty., eng. fra. (i ty. genom folk-
etymologi även zanktippe, efter zank,
gräl), efter Sokrates maka Xanthippe,
som, kanske med orätt, tillskrivits dessa
egenskaper (femin. till Xänthippos, av
grek. xanthös, blond, o. (h)ippos, häst,
se Filip i Tillägg o. Joar).
xylograf, se benved.
Y.
yankee, om medborgare i Förenta
Staterna; där redan på 1700-t. o. möjl.
ytterst från studentspr. F. ö. mycket
omstritt. Kanske snarast med Logeman
o. senare Skeat (se Transact. of the phil.
Soc. 1907—10 s. 353) av holl. Jan Kees
(liksom Chinee av Chinese), kortformer
till det förr ytterst vanliga namnet John
Cornelius; jfr det i eng. stundom upp-
trädande John Cheese, om amerikanare.
Dessutom bl. a. även tolkat som in-
diansk förvrängning av english el. som hö-
rande till skotska yanking, verksam; osv.
ydd, götadial. o. t. ex. sdmh (där med
plur. ydd[r]cr), i vissa dock nu [\ men
kvar åtm. i västg. o. sdml., även ödd
m. m., oxtöm, vartill fsv. avledn. ydda
ds.; enl. H. Petersson IF 23: 387 av
germ. "udiÖö = ie. *udhetä, besl. med
fir. fedan, spann, kymr. gwedd, ok,
sanskr. vädhram, läderrem, till germ.
*wcdan, binda, i got. gawidan osv.; se
f. ö. vad 2 o. våd. Formelt sett kan
ordet oekså utgå från ett germ. *{w)uz-
Öiö; men någon lämplig anknytning till
en dylik grundform är icke känd.
*yde, hyde (även hie) n., sv. dial.,
löst folk, Hall.: ye, av *hy(d)c, med
/i-förlust efter föreg. neutr. adj. el. pron.;
i fsv. ilhydhe, av urnord. "-hiivipia-, med
samma avledn. som i de under tilja
slutet anförda bildningarna, till germ.
stammen "huva- i hjon osv.; se d. o.
Förf. Nominalbildn. s. 36, Olson Ark.
31: 123.
Ydre, härad (numera) i Ögtl., fsv.
Ydhre (med oetymologisk stavning även
Ydhrö); ett att döma av bildningen ur-
gammalt namn, av germ. *uÖria- el.
*eudria-. Enl. ett förslag av förf. Ark.
24: 83 en fa-avledn. av ett adj. motsv.
lat. uber (av Tidhr-), riklig, fruktbar
(se f. ö. juver); i så fall till betyd, att
jämföra med Irland. »Växtlighetens
rikedom o. yppighet är i Ydre i ögonen
fallande; åkerjorden, ehuru stenig, i det
hela bördig, missväxtår sällsynta». Emel-
lertid kan, med Bréal Mém. soc. lingu.
7: 190, adj. uber vara sekundärt upp-
kommet ur sbst. ubertas (till sbst. uber),
spene, i vilket fall det lat. adj. vore
mindre direkt besläktat. Till samma
rot som uber o. juver föras bl. a. även
ry. uditi, svälla, o. det volsk. flodnam-
net Ufens, Oufens.
[Ygden, sjön. Smål., se följ.]
ygg", ugg, nord. dial., faslig, hemsk,
jfr isl. yggja sér, yggjast, vara rädd för.
no. yggjen, rysande av köld, no. uggall
ds., isl. uggr, fruktan, uggligr (varifrån
eng. ugly, ful) osv., f. ö. av ovisst ur-
sprung. — Hit höra sannol. sjön. Ugg-
sjön Sätila sn Vgtl. o. möjl. Ygden
Väckelsångs sn Smål. (båda enl. upp-
gift av ett mörkt o. dystert utseende),
no. sjön. Ygden o. Ögderen (fno. Ygöir).
de senare med samma avledn. som fsv.
sjön. Fyghpir o. sv. Ovden; se när-
mare förf. Sjön. 1: 753.
[yggla, sv. dial. o. lokalt riksspr.,
ögla, se d. o.]
yla, tjuta, gråta o. d., t. ex. Hels.
1587, Schroderus 1640, Verelius, Gossel-
man 1839, V. Rydberg, O. Högberg, f. ö.
i litter. mera sporadiskt utom i finnl.
o. under 1900-t., då ordet börjar oftare
användas av förf., dock alltjämt väsentl.
dialektiskt, dalm. ojla, ösv. dial. öyl(a)
= isl. yla, jfr no. Ola; ljudord av samma
slag som lat. ululärc, grek. (ft)yZdö,"litau.
1184
Yngve
ulåti osv. — Med en germ. grundform
"iulian kunde emellertid yla förbindas
med ags, gylan ds. — Ett annat lik-
betyd, o. på samma sätt uppkommet
ord är hyla (se d. o.).
ylle, Schroderus o. 1638, avadj, neutr.
yllet, t. ex. o. 1(500: 'yllett klädlie', upp-
fattat som neutr. best. f. till ett shst.
*ylle (jfr linne till linnet, linnen); till
adj. yllen, o. 1540, biform till fsv. ullin,
av ull = da. nlden (vartill nldent, ylle),
lli tv. wiillin (ty. mollen), ags. unjllen,
inullen (eng. woolleri) osv., av germ.
*wullina-t bildat till ull med tillhörig-
hetssuffixet -in som t. ex. gyllene osv.
— Med avs. på missuppfattningen av
yllet som best. f. jfr t. ex. da. tceppé,
täcke, av äldre tceppet o. liknande fall
under gry (för gryt), marg, nys, sate,
tallrik, öde 2.
[ylle,-ä, gotl., lake, se under lake 2
slutet.]
Ymer, jätten., litterärt lån från isl.,
egentl.: larmaren; se närmare under
ö mt.
ymnig1, i ä. sv. dial. ofta ömnig, t. ex.
ännu Kellgren o. (som biform) Dalin
1853, Weste 1807 även ymnog, fsv. ym-
nogher, ömnogher, även : tillräcklig. Enl.
Noreen Ark. 1: 155 n. 1 ombildning av
fsv. ym(p)nin ds., som han väl med
rätta uppfattar såsom uppkommet ur
de synkoperade kasus (nom. plur. m.
*yfmir, dat. *yfrnum osv.) av fsv. yfrin,
i neutr. sing. bl. a.: ymnigt = isl. yfrinn
(yrinn, orinn), stor, mycken, en avledn.
av isl. yfir osv. = över. — Härtill fsv.
oböjl. adj. ym.no, -a = fda. ymnu, var-
till sbst. ymne, (ymnig) tillgång m. m.
— Ordet kunde annars härledas ur ett
germ. *ubn-, till det ut)-, vartill över är
en komparativbildning; men då det ute-
slutande uppträder i östnord. spr., böl-
den givna förklaringen avgjort före-
dragas.
ympa, fsv. ympa, impa — da. ympe,
ä. da. även impe, från ags. impian (eng.
imp) = fhty. impfön (ty. impfen) jämte
impitön (ty. dial. impten), av lat. impu-
täre, göra en inskärning (fira, en fer, ymp a),
av in-, i, o. putäre, beskära el. kvista
träd m. m. (se amputera, deputa-
tion), varifrån även mlty. poten, ympa
(om träd), varav da. pode ds. — Med
avs. på i till y framför en labial (el.
labialiserad) konsonant jfr t. ex. dynt
av din l o. dyr k av dirk. — Från lat.
kommer också det likbetyd. ty. propfen,
ä. nsv. proppa osv. ; se under det ej
besl. propp slutet. — På samma sätt
ha en stor del germ. fruktnamn lånats
från romarna; se t. ex. under körsbär.
Ymsen, stor sjö i Vgtl., fsv. Ymsi
VGL IV, jfr det vid sjön fordom belägna
Ymseborg (fsv. Ymsa borgh Erikskrön.);
till isl. ymr, larm, jättenamnet Ymir
osv., larmaren, osv., av urnord. *umja-
el. "uniju-, sannol. besl. med U m e, egentl.
älvnamn (se d. o. o. ömt); med en i
vattendragsnamn vanlig betyd. Förf.
Sjön. 1: 754.
[ymta, sv. dial., idissla, se under
ömt]
Yngen, sjön., Vrml., av äldre Öing(en),
jfr Yngshyttan av äldre Öings hytta-,
till ö (se d. o.). — Av helt annat ur-
sprung är sjön. Yngen Sdml., fsv. *Ynge,
*Inge, jfr fsv. Yngiaasa, Ingeasa, namn
på ett nära sjön beläget, nu försvunnet
tingsställe. — Jfr förf. Sjön. 1: 757.
yngla, Balck 1603 = da. yngle, till
unge, som t. ex. sv. dial. kättla, få ungar
(om kattor), till katt. — Parallellbild-
ningar: sv. dial. ungla; sv. dial., no.,
nisl. unga = t}', jungen; ä. nsv. (Schro-
derus 1639 m. fl.), no. yngja. — Härtill:
yngel, Ling 1814, 1816, åtm. där en
av denne förf.:s ej sällsynta danismer,
Sv. lit.-tidn. 1820 (i samtliga fallen sin y.;
jfr B. E. Malmström in. fl.: en yngel),
B. Fries 1834, vanligt först på 1840-50-t.
= da. yngel.
yngling, Schroderus Com. 1640 =
da. — senisl. ynglingr (jfr nisl. ungling-
ur), bildat efter det västgerm. ordet:
fhty. jungaling (ty. jungling), ags. geong-
ling osv., avledn. av germ. *junga- =
ung. Got. har i stället juggalaups (till
en ie. rot leudh, växa; se luden). — I
ä. nsv. även ungling, genom ny anslut-
ning till ung. I no. också oring, till fno.
éri, yngre.
Yngve, mansn., upptaget från forn-
spr.: isl. -fno. Yngvi, nära besl. med Inge;
väl med Noreen (senast) NoB 8: 1 f. kort-
form till ett äldre sällsynt Yngvin =
ynka
1185
yppte
fhty. Inguin, jfr ags. ingwine, till Ing-,
guda- o. herosnamn (se Inge), o. fnord.
vin (= sbst. vän), alltså 'vän till el.
dyrkare av Ing'. Jfr gudan. Yngvifreyr,
Ingunarfreijr o. ags. fréa ingvina, ingvi-
nernas herre (se Frö), ävensom detgerm.
folknamnet Inguceones (egentl. beteck-
ning för en sammanslutning av folk-
stammar kring en gemensam kult) o.
cheruskernamnet Inguiomerus (se Inge-
mar). — Härmed sammanhänger fnord.
Ynglingar, en fornnorsk o. väl också
uppsvensk konungaätt.
1. ynka, vb., ömka, se d. o. — Ynk-
rygg, Berzelius 1812, även ömk-, Sten-
hammar 1848, Hedberg 1857, en bildning-
av samma slag som latrygg o. de under
bak, rygg, anförda nedsättande benäm-
ningarna, t. ex. dröba(c)k osv.
2. ynka, sj^dsvensk dialektform (Skå.,
Hall. o. Blek.), enda; stundom även i
sydsvensk litteratur = ä. da. ynke (onke),
närmast av ä. inka, t. ex. Gustaf II Adolf,
av fsv. enka = isl. einka (se närmare
enkom), såsom t. ex. sinka av senka
osv. Ljudutvecklingen in till yn är av
samma slag som i de av Kock Ljudhist.
1: 67 anförda ex. från fsv. Däremot
föreligger här säkerl. ej, såsom antagits
(t. ex. av Hjelmqvist Ark. 24: 375 n. 4),
en ombildning i anslutning till vb. ynka
(osv.).
ynnest, fsv. ynnest, ynnist = da. yn-
dist; jfr isl. iinnnsta; till unna i den
äldre betyd, 'älska'; med något annan
bildning: fhty. unst (se gunst); jfr med
avs. på avledn. hy Hest o. tjänst.
yppa, upptäcka, röja, t. ex. y. en hem-
lighet, yppas, uppkomma, framställa
sig, om tillfälle, svårighet o. d.; numera
knappast br. även aktivt: yppa (tillfälle
all), låta uppkomma, ännu t. ex. Dalin
1853 (om äldre sv. betyd, se f. ö. nedan),
fsv. yppa (ipf. -adhe, pres. -av o. möjl.
också -z'r), framdraga, riva upp, yppa sik,
utbreda sig, yppas, öppna sig, giva sig
till känna, yppa sig m. m. = isl. yppa
(pres. -//), öppna, kungöra, upphöja, no.
yppa (pres. -er, -ar), lyfta, yppa, bringa
pa hane in. in., ä. da. yppe, framdraga,
riva upp, skjuta fram, da. t. ex. uppe
strid, börja strid, mlty. nppen, kungöra,
uppenbara, återupptaga (en fråga), ags.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
yppan, yppa m. m., av germ. *nppian
(med konjugationsb3'te i fsv. o. nsv.),
avledn. av upp, liksom främja till
fram (med samma konjugationsöver-
gång). — I nu föråldrade anv. i t. ex.
gamla bibelövers, 'yppade sig för alla
hans söner' (2 Krön. 11: 23), dvs.: ut-
märkte sig framför, el. folkvisans 'Inga
lilla yppade en visa' (jfr Lind 1749),
dvs.: uppstämde, el. Wallins G. III 1808:
'Yppa och hägna ett nyfödt Athén', dvs.:
låta uppstå.
ypperlig-, Sigfridi 1619, Peringskiöld
1697, Dalin 1750, Sahlstedt 1773 (Lind
1749 o. efter honom Möller 1755 ha
yppelig); till ä. sv. ypper, framstående,
Stiernhielm, Columbus, Serenius 1741,
Sahlstedt 1773, Almquist 1835 o. 1840,
Wennerberg (med citationstecken; i
brev), Sehlstedt m. fl., även i sv. dial.
o. ä. da., jämte kompar. ä. nsv. (t. ex.
Bib. 1541) o. y. fsv. yppare (sv. dial.,
med sekundärt -r-, ypprare, upptaget
av Almquist Ladug. 1840) = no. = ä.
da. yppcre, mlty. upper; o. superi, yp-
perst, fsv. ypparster, ypp(c)rster = no.
ypparst, fda. ypperst, mlty. upperst osv.;
till upp, med omljudet från en ej upp-
visad komparativform *yp(p)re (bildad
som fsv. ytre, yfre osv.). A. sv. (osv.)
ypper kunde tänkas vara en gammalt
germ. *nppia-, men har väl snarast ny-
bildats till yppare osv.
yppig, A. Oxenstierna 1612: 'ställer
sigh . . yppigtt alm' (om fienden; väl
'övermodigt, fientligt' el. dyk), Gustaf II
Adolf 1614: 'yppige och lögnachtige Ord'
(om ryssarna), Swedberg: 'ett wellustigt
och yppigt lefwerne' (betyd, 'svällande'
o. d. om kroppsformer synes vara be-
tydligt senare inkommen från ty.) =
da., från ty. uppig el. mlty. nppich (väl
från ty.) = fhty. nppic, tom, haltlös
(även ubbig), mhty. iippec, även: över-
modig; möjl. två dock ytterst besl. ord,
i betyd, 'yppig' väl närmast till got.
nbjo, överflöd (se y va, yvig), o. i betyd,
'övermodig' hörande samman med fhty.
uppi, ond, av germ. "nbja- = finska lån-
ordet npia, upea, övermodig, stolt, för-
träfflig (Lidén FUF 12: 86); vartill kan-
ske, med K. F. Johansson m. fl., got.
nbils, ond, dålig, fsax. ubil, fhty. ubil
75
1180
yrke
(ty, iibel), ags. yfil (eng. cvil), av germ.
k ut ila- = ie. "upelo- — fir. /W, dålig;
i båda tallen ytterst till r/f>- i över,
alltså 'över det vanliga måttet'.
yr, L. Petri Kr, o. 1550 i betyd, 'ur-
sinnig, galen' = = no. yr, vild (om häst),
brunstig, besl, med sydty. dial. ur, vild,
vred. Är enl. Torp Etym. Ordb. s. 878
snarast att sammanställa med no. yra,
myllra, vimla, strömma genom kroppen
(om plötsliga förnimmelser). Bör dock
hellre fattas som en avljudsform, germ.
'ur-, till sv. dial., fsv. ör, vild, yr =
isl. o/t, da. or, ävensom isl. ärar m. pl.,
sinnesförvirring, sv. dial. ortas (med
/-avledn.), vara vild o. uppsluppen, av
germ. *wör-, vartill även fhty. wuorag,
berusad, ags. wérig, trött (eng. weary)
osv.; av Persson Indog. Wortf. s. 548 f.
tilltalande sammanställt med grek. (h)ö-
rakiän, vara el. bliva yr el. vanmäktig
(Aristoph.), bildat som en del sjukdoms-
verb (odontiän osv.) till en adj.-stam
(h)öräk-, yr, vanmäktig (bildat som
gaurax, stolt, osv.), av ie. *uör-, vartill,
med Fick4, möjl. även grek. Öros, döros,
sömn. — Härtill sbst. yra, yrsel (o.
ä. sv. yrsla, t. ex. Spegel), jfr sv. dial.
öra, örsel, fsv. örsl, isl. orsl(a); även-
som vb. yra (ipf. -ade), jfr sv. dial.
öra, no. ora inträns., isl. öra, göra yr,
érask, bli yr. Jfr f. ö. under yster o.
yrvaken.
1. yra, vara yr o. d., se föreg.
2. yra, vb, om snö o. d., fsv. yra
(ipf. -dhe) ds., även träns.: komma att
uppvirvla (om stoft o. d.) = no. yra,
dugga, yra (om snö), jfr isl. yra, låta
falla i fina droppar, avledn. av ur 2 (i
ur o. skur osv.). — Härtill sbst. snö-
yra, jfr sv. dial. yr n. ds., no. yr, fint
regn; yrväder, se anm. under ur-
väder (ur 2). — Möjl. har också delvis
sammanfall egt rum med de under yr
anförda orden.
yrka, nu vanl. med på: eftertryckligt
fordra el. begära, i ä. nsv. ofta 'driva,
pådriva', ävensom 'lägga sig vinn om,
utöva, idka', ännu o. 1800 ofta träns.:
yrka hjälp, lagen, ett värf osv., jfr t. ex.
Psalmb. nr 321: 'Den samma lära yrka'
ävensom nsv. yrka motsatsen (likn.
uttr. vanliga hos gustavianerna), i sv.
dial. yrka (örka) jorden, bruka, bear-
beta, fsv. yrkia (ipf. -te o. -ad(h)e), ar-
beta, sköta, odla, utföra = isl. yrkja
(ipf. orla), även: dikta (se under poet),
no. yrkja, verka, laga i ordning, da. dial.
orke, dyrka (jorden), arbeta o. d., ur-
nord, ipf. wor(a)hio Tune (1 p. sg.), y.
urnord. w[u]rta, wurte, orie (3 p. sg.),
got. waurkjan (ipf. waurhta), fhty. wur-
ken (ty. wärken; jfr under Sch ub ert),
ags. wyrcan (eng. work), av germ. *wur-
kian, som är identiskt med det i alla
händelser besläktade grek. rézö, gör,
verkar, därest detta, såsom ahtages, om-
bildats (i anslutning till iierg- i érgon
= verk) av \w)råzö (av *urgiö); se
f. ö. orka (med samma avljudsstadium),
verk, virka o. följ. — Den nuv. betyd,
i sv. utgår från den av 'driva på', i sin
tur av 'arbeta (ivrigt)' o. d. — Böj-
ningen yrker, yrkte kvarlever ännu un-
der 1600-t.; nu blott yrkar, -ade. Fsv.
o. ä. nsv. yrkte beror i sin ordning på
ombildning av ett bindevokallöst ipf. =
isl. orta, urnord. *wor(a)hto.
yrke (om betyd. o. ålder se nedan)
= no. yrke, virke, arbete, isl. yrki, ar-
bete, ä. da. yrke, orke, ett samnordiskt
deverbativ till yrka i grundbetyd, 'ar-
beta', såsom byte till byta, skifte till
skifta. Hos Stiernhielm i betyd, 'virke'
(ännu hos motsvar. ord i Dal., Häls. o.
Jtl., jfr norskan), Verelius 1672 i betyd,
'arbete', Linné, Sahlstedt 1773 (övers.:
Materia); upptages ej i Spegel Gloss.,
Serenius, Lind (åtm. ej på de svenska
avd.); egentl. allmänt först på 1780 —
90-t. t. ex. Höpken 1786: 'bokeliga yr-
ken', Kellgren (hos denne förf. rätt van-
ligt) i betyd, 'sysselsättning o. d.', hos
Weste 1807 översatt med 'tåche, métier,
profession . . occupation' m. m. Den
moderna mera utpräglade betyd, av 'nä-
ringsgren el. befattning (för livsuppe-
hälle)' synes härstamma från ungef.
denna tid (o. 1800); emellertid kan den
inläggas även i tidigare ex., dock i så
fall sannol. med orätt. F. ö. torde ordet
vid sitt äldsta uppträdande i Utter, vara
ett lån från isl.; under slutet av 1 700-t.
förefaller det snarast som litterärt o.
användes med förkärlek om vittra sys-
selsättningar. Däremot har nog Linné
yrvaken
1187
yta
fått ordet från sin dialekt; från Växiö
1704 förekommer ett språkprov: 'yrckie
eller lust och nog', ungef. i samma
betyd, som da. evne. — Betyd. -utveck-
lingen till 'ämne, virke' är densamma
som i det besl. virke; jfr även ämne.
[*yrn, *yrna (ynn, inna), dalm., orr-
höna, se orre.]
yrvaken, Weste 1807, Atterbom 1835,
har åtm. anslutit sig till yr, men bör
möjl. historiskt sammanhållas med no.
oruakjen, som icke har sovit på hela
natten; jfr mhty. urweche, sömnlös; till
det privativa (el. förstärkande) germ. *uz-,
'us-, varom se ur 4 o. ur- 5. — Ett helt
annat ord är da. aarvaagen, vaksam,
egentl.: tidigt vaken, jfr isl. ärvakr, till
isl. är, tidigt (se arla).
ysta = fsv. (ipf. -te), no. (ipf. -ade) = isl.
ystast III, bli ost, ysta sig, jfr ä. da. part.
ystet, som löpnat; av urnord. *(j)ustian,ti\\
ost. Med avs. på övergången från böjn.
-te till -ade se de under törsta upp-
räknade verben. — Härtill sv. dial.
ijste n., ystning (alltså deverbativt o. ej
avlett av ost).
Ystad, fsv. (fda.) Ystath 1285 osv.,
även lutad o. Öystathce; av omstridd o.
dunkel härledning. 131. a. förknippat
med namnet på grannsocknen Oj a (ut-
talat ye; se ö), varemot dock starka
formella betänkligheter tala: att ur
äldre ö- ett y- skulle ha utvecklats re-
dan i slutet av 1200-t. förefaller ganska
osannolikt; den senare uppvisade for-
men på Öy- är antagl. betydelselös i
etymologiskt avs. Enl. ett förslag av
Sahlgren Sv. lin. 1912 s. 69 ingår här
i stället en motsvarigbet till isl. yr, ide-
gran (stam Tiva-), som även annars tycks
uppträda i nordiska o. även svenska
ortnamn (se idegran). Dock är sannol.
den rätta förklaringen ännu icke funnen.
Se f. ö. Lindroth Minnesskr. 1907 — 1917,
utg. av Ystads forum. -för. s. 23 f. Om
senare leden se -stad.
yster, Linné 1739: ystre (om renar),
Sahlstedt 1773, Växiö 1781, Kellgren,
Adlerbeth, Geijer, i litter. vanligt först
på 1800-t., jfr Verelius 1004 : 'then ysta
och bistra galten'; 1 680-t. : 'O ysta Les-
bides'. Snarast en nybildning på -st av
yr, alltså urspr. "yrster med i dial. i
dylik ställning vanligt bortfall av r (el.
assimilation av rs till ss). Yster för-
håller sig till likbetyd. sv. dial. yrsker
(örsker) som no. vitlstr ds. till sv. dial.
villsk. Jfr även da. vitter, yster, vars r
liksom i yster urspr. är nominativ-
märke, men sedan kommit att tillhöra
stammen; jfr under nyter. Möjligt
men mindre sannolikt är, att yster
j närmast bildats till neutr. yrs(k)t (med
bortfall av k i konsonantgrupp), såsom
sv. dial. anter, ivrig, till ant, skyndsamt,
brått = isl. annt i uttr. e-m er annt,
jfr no. anta, hasta, till annast um, syssla
med (se ansa, and 2). Av betyd. -skäl
kan yster ej gärna föras samman med
isl. yss, larm, no. ysja, myllra fram,
ä. da. ysse, fara fram. — Däremot säkerl.
ej, med Noreen V. spr. 4: 105, av ett
*öster — isl. éstr, upphetsad (till ésa,
upphetsa, sätta i häftig rörelse, kausa-
tivum till no. asa, st. vb, brusa, jäsa
m. m., av germ. *jasan, jfr j ä sa o. os 1
slutet); med y av ä såsom i hyska
osv. o. med förallmänligande av nomin.-
änd. 7- som i nyter. Till isl. ésa osv.
skulle någon möjl. också vilja föra det
av Rietz s. 854 från Smål. anförda ösken,
vild, yr, förryckt, jfr no. os, osen i
samma el. likn. betyd. Men säkerl. hör
även detta ösken samman med ör (yr),
med det ovan nämnda särsk. i Smål.
vanliga bortfallet av r före s (el. assi-
milation av rs till ss), o. förhåller sig
till ö(r)sk(er) som ilsken till ilsk(er) el.
som sv. dial. älsken till isl. elskr (se
älska). Örsker är f. ö. bildat av ör
som sv. dial. ilsk(er) till ill eller villsker
till vill.
yta, Schroderus Diet. o. 1638, översatt:
rindh, cortex, den tidigast vanliga betyd.,
t. ex. 1708: 'Ytan och Barken', Spegel
1712: 'Yta kallas thet yttersta brädet,
som sågas utaf stocken', Växiö 1724,
Brauner 1756; matem.: Strömer 1744;
av Hof 1753 förordat som en god övers,
av lat. super ficies; jfr 1750: 'Han ser
allenast till ytan' = no.; till ut. — En
annan avledn. av ut är sv. dial. yta,
avyttra, Växiö 1733 (nu f?), fsv. yta,
komma ut = isl. yta, räcka fram, sätta
ut (från land) m. m., da. yde, prestera,
frambringa, ags. ylon, driva ut, osv., av
ytter
1188
yverboren
germ. "utian; jämte kutön i Hit}7, åzön,
utesluta m. fl. — Adj. ytlig, 1790-t.,
Möller 1807 (men ej 1790), Westel807;
enl. Odinann 1812 ännu ej stadgat i sv.;
liksom da. overfladisk övers, av ty. ober-
flåchlich o. fra. superficiel.
ytter- i ytterkant, -ro ek, -sida,
-sko osv., i allm. från 1800-t., särsk.
senare hälften (Sahlstedt har ingen dy-
lik sammans., Weste 1807 ytterkant,
Dalin 1853 -kant o. -sida) = da. ijder-,
väl till kompar. yttre o. ej till mlty.
åter- (varom se j^tterlig). Jfr till Ijud-
utvecklingen Ytterby av Ytraby.
ytterbin(jord), jämte er b in- o. t er-
bi n(j ord) beteckningar för jordarter
som upptäckts vid Ytterby (fsv. Ytraby)
Öl.; liksom koffein, salubrin osv.
bildade med den lat. ändeisen -Tnum.
På samma sätt kallades en annan där
mot slutet av 1700-t. funnen jordart för
ytterjord, elliptiskt för Yiterbyjord. Jfr
E. H. Tegnér Forh. paa det andet nord.
fil. -mode s. 64.
ytterlig, så stor som möjligt, omått-
lig o. d., fsv. ytertiker, synnerlig, stor
= da. yderlig, väl från el. åtm. påver-
kat av mlty. uterlich, ytterst, till det
yttre m. m. == ty. äusseflich i den se-
nare betyd. (mhty. uzerlich, tidigast
utan omljud, kroppslig m. m.), eng.
outerly i egentlig o. utterly i bildlig
bet\rd.; jfr isl. utarliga, i 3rtterkanten,
ut mot havet el. dörren; se f. ö. 3rttre,
vartill väl ordet anslutit sig i fråga om
stamvokalen. — Ytterligheterna be-
röra varandra, efter fra. les extremes
se touchent 1791 (förr också: se rencon-
trent), tidigare även: extrémités Pascal
m. fl.
yttermera, i t. ex. till yttermera
visso, fsv. y termera (som adv. -mer),
jfr da. ydermere, blott som adv., vidare
(som adj.: yderligere); se f. ö. yttre o.
om komparativbildningen på -mera un-
der sedermera.
yttra, t. ex. Phrygius 1615 i betyd,
'ådagalägga, ge uttryck åt', förr även
'avyttra' t. ex. 1590-t, Växiö 1660, 1745
(dial.?), i betyd, 'uttala' knappast van-
ligt förrän på 1700-t. = da. ytre, från
mlty. uteren ds., även: avyttra, utgiva
m. m. — ty. äussern, eng. utter; avledn.
av germ. kompar. *utar-; se yttre. —
Inhemskt är däremot sv. dial. yttra av,
flå = no. ytra, fjärma, flytta bort o. d.
— I sammans. redan i fsv.: forytra,
avyttra, från mlty. veruleren.
yttre (i ä. nsv. stundom yttare t. ex.
1636), fsv. ytre = isl. ytri, da. ydre, av
germ. *utiz-; jfr däremot mlty. utere,
fhty. uzaro (ty. äussere med analogiskt
omljud), ags. uter(r)a, utra (eng. outer,
utter), bildade av komparativformer med
gammalt r. — Ytterst, fsv. ytarster,
yterster (även utarster) = da. yderst; jfr
fhty. uzarösto (ty. äusserste med analo-
giskt omljud). Andra bildningar: isl.
yztr o. ags. ut(e)mest m. m. (eng. out-
most, utmost). — Substantiven ng: ytt-
re n. (husets yttre o. d.) t. ex. Rune-
berg, De Geer osv. = da. ydre, efter
t}', das aussere. Tidigare (såsom ännu):
det yttre. — Med avs. på utvecklingen
yttre, ytter av ytre, yter- jfr t. ex. etter
av eter. — Jfr ytterlig, yttermera.
yva sig", yvas, purra upp fjädrarna
(om fåglar), Spegel 1685 (yfwas), Linné
1747 (yfde sig), vara högmodig el. stolt,
Schroderus 1635, 1639; i dial. yva, breda
ut, jfr Svederus Jagt 1832: yfva upp,
om fjäderbeklädnad = isl. yfa, göra
ovänlig, yfast, vara ovänlig, no. yva,
sprida ut fjädrarna, yva seg, resa borst,
göra sig bred el. bister, yvast, koket-
tera; avledn. av nord. stammen uf- i
isl. ufr, ovänlig, stridig (vartill det säll-
synta ufr, björn), no. uv n., vad som
onyttigt skrymmer, uven, stritt utstå-
ende; avljudsform till got. ufjö, över-
flöd, osv. (se }7ppig), till isl. of, för
mycket, som sbst. n.: (alltför) stor
mängd, osv., av ut- i över osv. (se
d. o.); se f. ö. 3rppig ävensom ymn ig.
— Härtill adj. yvig, o. 1715, Dalins
Arg., förr även bild)., t. ex. O. v. Dalin:
'Blir yfvig til mods'. Jfr till betyd. -
utvecklingen t. ex. uppblåst.
yverboren, egentl. en från O. Rud-
beck Atl. härrörande försvenskning (jfr
fsv. yvir = över) av hyperboréer, hy-
perboreisk, av lat. byperborci, av grek.
(h)yperböre(i)oi, ett forntida sagofolk
som ansågs bosatt i höga norden, till
grek. (h)ypér (se över) o. boréas, nor-
danvind (se Bore); jfr Törnqvist 1689:
yxa
1189
zelot
i Yffwerbornas länder'. Alltifrån Rud-
becks tid vanligt i litter., O. v. Dalin, Ad-
lerbeth osv., förr i slit hos förf. ined 'gö-
tisk' anstrykning, nu även i vanlig prosa.
yxa, fsv. yxa, nybildning till yxe (jfr
nedan), egentl. dat. o. ack. sg. till yx
av äldre öx (liksom t. ex. dygn av
dögn, rykt av rökt, yggla av ögla,
ynka av ömka osv.) = isl. ox, ex,
da. okse; de nord. formerna med o.
w- (el. enl. somliga a-) omljud (jfr isl.
orr under ärr) = got. aqizi, fsax. acus,
fhty. achus, achis (ty. axt med oorga-
niskt t liksom t. ex. i häfte, se höft),
ags. cex (eng. axe); av germ. * akwezl,
"akusi, väl av ieur. *aguesl, genit. *agu-
siäs, besl. med grek. axine, yxa, lat.
ascia (av *acsia såsom t. ex. viscum,
mistel: grek. ixös). Om formerna jfr
vidare H. Petersson Heterokl. s. 113 o.
med avs. på bildningen t. ex. got. ju-
kuzi, ok. — Formen yx (ännu vard. o.
dial.; vanlig t. ex. hos Bellman o. i
litter. långt in på 1800-t.) beror sålunda
lika litet som år (för åra) hos Bellman
osv. på yngre förkortning av formerna
med -a. — Den under 15- o. 1600-t.
vanligaste formen yxe uppträder ännu
hos Almquist o. i sv. (åtm. götal.) dial.;
med plur. yxar allmän hos finnl. förf.;
se närmare Lindblad A. Sahlstedt s. 82 f.
— Goddag, yxskaft var ett allmänt
uttr. redan o. 1800, eftersom det upp-
tages hos Weste 1807; f. ö. utan direkta
motsvar. i andra spr. — Kasta yxan
i sjön, förr ofta med tillägget: och gå
landvägen (Sahlstedt 1773: löpa), jfr
t. ex. ty. der axt den sliel nachwerfen,
die flinte ins korn werfen, eng. to throw
the hclve (dvs. skaftet) after the axe el.
the halchet, fra. jeler le manche apres
la cognée. — Om andra germ. beteck-
ningar för 'yxa' se bila o. b ill 1,
hillebard (isl. härda osv.), täxla,
ävensom hammare (egentl.: [av] sten),
som till betyd. -innehållet ofta är svårt
att skilja från yxa o. bila. Lat. secäris
o. fslav. sékyra höra till lat. secäre, skära,
o. sax, såg. Intressanta vandringsord
från detta område äro isl. taparox (från
slav. spr.), ags. taper&x (från nord. spr.),
finska tappara, ry. tapöru, armen, tapar
osv., ytterst från persiskan; o. grek.
pclckys = sanskr. paracu (redan i Rig-
veda), med motsvar. i osset. o. tokar,
(varom Lidéri Stud. z. tochar. Sprach-
gesch. 1: 17 f.), jfr babylon.-assyr. pi-
laqqu. De fullt identiska överensstäm-
melserna mellan beteckningar för 'yxa',
'bila' sträcka sig ej över en el. två språk-
familjer; men somliga vittna genom sin
bildning om mycket hög ålder.
Yxkull, adligt familjen, (nu f i Sv.),
efter slottet Uxkäll i Livland.
[yxlägg, yxna, växtn., sv. dial., se
yxne.]
yxne, Orchis, 1792 osv., Platanthera
t. ex. 1826, förr yxnegräs Linné 1755
m. fl., av äldre *yxnagräs, till den gamla
fsv. genit. yxna av oxe; jfr t. ex. sv.
dial. yxna, backsippa (av urnord. *nhs-
niön el. elliptiskt till ett sammansatt
växtnamn), o. östg. yxlägg, gullviva, av
fsv. *yxnahvgger, örn gått av fsv. örna-
gät osv., ävensom under Yxnerum.
Yxnerum, socken- o. gårdn. i Ögtl.,
Yxnarum, gårdn. i Blek., fsv. Yxna-
rum m. m., till - rum (se d. o.) o. genit.
plur. yxna, av oxe, vilken form även
ingår i Yxne sjön, Yxnetjärn, Yxnö
Ögtl. (= fsv.), fno. älvn. Yxn(a), o. de
under Ox- anförda ortnamnen. Sjön.
Yxningen Kim. 1. är snarast sekundärt
i förh. till sockenn. Yxnerum (Lindroth
Ortn. på -rum s. 87 f.). Se f. ö. om hit-
hörande namn förf. Sjön. 1: 759.
z.
Zegols(s)on, familjen., till ett för- = ty., av grek. zelöles, bekant bl. a.
namn Segol (med urspr. tjockt /), dia- från NT, t. ex. Luk. (>: 15: 'Simon, som
lektform till Sigurd, se d. o. under Sig. kallas Zelotcs' (i nya övers.: ivraren),
zelot, ivrare, i slit i religiösa frågor vilken tillhörde ett judiskt parti, som
zenit
11
90
zink
på våldsamt sätt ville avskaffa roraar-
väldel i Palestina; till grek. zelöein, ivra,
avledn. av z&los (vartill det från fra.
lånade j alusi; se d. o.)-
zenit, Spegel 1085: 'Debir, Zenith,
Nadir', Rosenfeldt 1693: Topp-punct
eller zenith' = ty. zenit(h), eng. zenilli
(meng. senyth), fra. zenith (ffra. cenilh),
span. zcnil, om den punkt av himlen
som är rakt över vårt huvud; förvansk-
ning av arab. samt (uttalat semt), väg
o. d., förkortning av samt-ur-ras, egentl.:
vägen över huvudet. Alltså en av de
icke få vetenskapliga (i sht astronomiska
o. matematiska) termer, som vittna om
det forna arabiska inflytandet på Väster-
landets odling; t. ex. algebra, alkali,
alkohol, siffra, Vega (stjärnnamn)
osv., jfr även under te o do li t.
Zethelius, familjen., antagl. efter ortn.
Säthälla Säby sn Smål.
[Zethrseus, familjen., se under säter
(slutet).]
[Zetter- i familjen., se under säter
slutet. Om Zetterstedt se även under
-stad 2 slutet.]
[Ziegler, familjen., från ty., egentl.:
tegelslagare; se under tegel.]
zierbengel, sprätt, nu f, men av en
äldre generation stundom använt ännu
på 1870- o. 80-t., från ty. =, till zieren,
piyda, krusa, vara tillgjord (se sira), o.
bengel (se b ängel), i ty. tidigast brukat
som forskning av fra. Vincroyable,
tillgjord sprätt från franska direktoriets
dagar. I Uppsala funnos på 1830-t.
studentkotterier av sprättar, som kalla-
des nolckar o. zierbenglar, enl. Posthu-
mus Ur minnet o. dagb. 1: 48 efter resp.
en Nolcken o. en Zierbengel. Det första
är riktigt, men det senare väl blott en
osäker förmodan.
zigenare, L. P. Gothus 1628: zigu-
ner; f. ö. i äldre tid vanl. zigeuncr, zi-
g(u)ener (ännu 1851); samtliga i plur.;
Weste 1807: sigen o. -are; -are dock
vanligt först efter 1850; stundom också
sikeiner t. ex. 1637 = da. zigeuner, från
ty.: lty. zigöner m. m., ä. ty. ziginer,
zigeiner m. m., ty. zigeuner, motsvar.
ä. fra. isigane, ital. zingano, -aro, ma-
gyar. czigdny, ry. tsiganu, turk. tchin-
ghiane osv.; av omstritt urspr.; möjl.
sammanhängande med namnet på den
indiska stammen tschangar (zigenarna
härstamma från Indien). Jfr dock Wie-
ner Arch. f. d. stud. d, neu. spr. 109:
280-304. — Den vanliga äldre sv. benäm-
ningen allt ifrån deras första besök i
Sverige 1512 var liksom i Danmark o.
Tyskland 'tatarer'; se tattare. Ett
stort antal av de europeiska beteckning-
arna för zigenarna betyder egentl. 'egyp-
ter' (de uppgåvo sig nämligen ha kom-
mit från Egypten); jfr eng. gipsy (jfr ä.
eng. gyptian, egyptisk), ä. fra. égyptien (nu
bohémien, egentl.: bömare; se bohem),
span. gitano (förr egipciano); i Ungern
bl. a. 'Faraos folk'. Den flock, som år
1505 uppenbarade sig i Danmark, an-
fördes av en hövding, som kallade sig
Greve Antonius Gagino från Mindre
Egypten. F. ö. kallas de med namn,
som betj^da 'kittelflickare' (Skottl.), 'mu-
sikanter', 'svartingar' (Persien) m. m.
Själva benämner sig detta folk bl. a.
Rom (romaner), Sinte (Sinde; jfr h i n d u)
el. med en motsvarighet till sanskr.
mdnu-, människa (se man 2); ofta kalla
de sig 'resande' o. d. — I Norden be-
gagnades också för zigenarna ord med
den allmännare betyd, av 'landsstiy-
kare' ss. k äl t ring (Danm. o. Skå.) o.
fan t (Norge, Vrml.), vilka därefter,
liksom tattare, övergått på avkom-
lingarna till dem, som sedermera stan-
nade kvar i landet, men alltjämt beva-
rade sin rastyp o. sitt zigenarhmne,
medan zigenare nyttjas om de mera
tillfälliga besökarna.
Ziramerman(n), familjen., från ty.,
till zimmermann, timmerman; av samma
slag som t. ex. det likaledes från ty.
komna familjen. Bergman, egentl.:
bergsman. Jfr det från fra. härrörande
familjen. Charpentier, till charpentier,
timmerman = eng. carpenter, varav eng.
familjen. Carpenter.
zink, S. A. Forsius 1643: Tndianisk
Zinck', (Kempe) 1675: sinker plur. =
da. zink, eng. zinc, zincum, fra. zink,
från ty. zink m. (o. n. efter ä. ty. lati-
niserade zincum), si. av 1400-t. zincken
m. (varifrån litau. cinkas); av ovisst
ursprung. Enl. Weigand att samman-
ställa med fhty. zinko, vit fläck i ögat,
zodiak
1191
a
för vilka båda ord Much ZfdA 42: 163
utgår från ett germ. "tinka-, vit; jfr bly,
om av färgadj. *bliiua-. Hirt-Weigand
anser det däremot sannolikare, att or-
det hör till ty. zinke, tinne, tagg (besl.
med tinne), emedan zinken stundom
i ugnen ansätter sig i dylika former.
Bådadera mycket osäkert. — Med avs.
på (uttalet) s av ty. z jfr sinka 3, sira
o. svicka. — I ä. sv. stundom i stället
spiauter, U. Hiärne 1687, Bromell 1730,
Linné, Retzius 1795 m. fl. (även spialt,
spiat), från ty. spiauter, holl. spiauter,
lty. spialter, tenn, eng. spelter, tenn,
zink, från ffra. *espeltre (espeautre); se
under tenn slutet. — ■ Den metalliska
zinken var för forntidens folk obekant:
de kände blott zinkoxiden o. galmejan,
grekernas kadmeia, kadmia, varav yt-
terst ty. galmei, sv. g al mej a (sef. ö. d.o.).
zodiak, djurkrets (på himlen), Me-
landerhjelm 1795, tidigare den lat. for-
men -us, Luth 1584 (: in z — o), Spegel
1685, Bergklint 1794 = fra. zodiaqne
osv., jämte ty. zodiakus ytterst av grek.
zödiakös (kyklos), till zpon, djur (se
zoolog); efter de djurnamn, med vilka
de tolv tecken benämnas, i vilka zo-
diakbältet indelas. Övers, djurkrets
(efter ty. tierkreis), Lex. Linc. 1640
(diure-) osv. I isl. (jämte zodiacus)
även solmarkahringr.
zon = ty. zone, av lat. zöna, från
grek. zone, gördel, jord- o. himmels-
gördel, zon (väl av *zösnä, av *jös-, jfr
zend gästa-, omgjordad).
zoolog", Sv. Nilsson 1820: 'Med Zoo-
log förstår jag icke den, som endast i
Naturalie-kabinetterne sysselsätter sig
med Djuren, såsom med döda ting;
utan den, som studerar denna del af
den lefvande Naturen, såsom lefvande'
= ty. zoolog(e), bildat i anslutning till
ty., fra. zoologie, till zgon, djur (jfr zo-
diak; urbesl. med bio-, diet, hygien,
kvick, mikrob, vi v re; se närmare
diet), o. en avledn. av légein, läsa (se
t. ex. legend). — Zoologi däremot re-
dan Linné 1740.
Zorn, familjen., från ty., väl egentl.
(såsom ofta tyska familjenamn) binamn,
av zorn, vrede (se förtörna); dock
ovisst utan närmare undersökning.
zvyck, se svyck.
A.
1. å, prepos., fsv. ä — isl. d, no. aa,
med bortfall av n, av urnord. an (lik-
som i av in) — fsax., ty. an, eng. on,
got. ana, grek. and, upp, avest. ana,
osv.; se närmare an- 1 ävensom på.
— Även i sam mans., växl. med det lå-
nade o. etymol. identiska an-, såsom
t. ex. åkalla, men anropa, ålägga o.
anlägga, åsikt o. åsyn, men anse o.
ansikte (se d. o.), åsätta o. ansätta,
åtanke o. andakt, åtaga o. antaga,
anamma, å teckna o. anteckna;
alltså i t. ex. åsikt o. antaga halva
översättningar av ty. ord.
2. å, sbst., fsv. ä = isl. d, no., da.
aa — got. ahiva, vatten, fhty. aha, älv
o. d. (kvar i ty. ortn. på -a, t. ex. Fulda,
o. sydty. på -ach, t. ex. Biberach, egentl.:
bäverån), ags. ca, av germ. *ahwö = lat.
aqua (jfr akvcdnkt; bl. a. i ty. stadsn.
Aachen, lat. dat. plur. Aquis, jfr fra. Aix-
la-Chapelle; > fra. eau, varav sv. eau-
de-cologne, egentl.: vatten från Köln),
I väl = ry. flodn. Oka, av ie. *ak"ä el.
*akuä; se f. ö. ö o. A gir. — I gård- o.
vattendragsnamn mycket vanligare än
älv. Ordet ingår i vissa av de sv. älv-
namnen på -an (av -ä -\- n, där ä för-
kortats i obetonad ställning); i andra
fall är -an best. f. sg. (liksom -en i sjö-
namn är motsvar. maskulina form).
Som första led i ortnamn f. ö. även
under formen År- (genit. sg.) t. ex. År-
bol, o. Ar- t. ex. Arboga (se d. o.),
Arby. — I sydsv. dial. även plur. är,
analogisk ombildning (jfr under slån,
vrå). — Om det i finska flodnamn upp-
trädande -ava se Karsten Germ. -finn.
Lehnw.-stud. s. 133. — Till en indoeur.
parallellstam ap- (osv.) höra sanskr.
A b ett
1192
åder
d/xts plur., vattendrag", åpavanl-, vat-
tenrik, 1 i tan. upé, flod, o. sannol. även
del väl kelt. -apa, som ingår i tyska
bäck- o. flodn. såsom Asc-affa (i Aschaf-
fenburg) osv., -ef t. ex. ortn. Honnef,
Ity. -ep, t. ex. Lennep, enl. somliga också
lat. Apulia, Apulien. Möjl. är dock kelt.
-apa = lat. aqua osv. — Jfr f. ö.
Arboga, Västerås, Ahus, Åland,
A lopp c, Amin ne, A mot, Ärling-
h n n d ra.
| Ä 1) c rg, gårdn. J ti., se under A t v i d.]
åbett (n. enl. Rz.), väl blott i vissa
norrl. dial. (J ti.), lillfrukost = no.
aabit(e) m. = mlty. anbet, litet mel-
lanmål, mhty. anbiz (ä. ty. anbiss); jfr
fsax. an(t)bitan, börja att äta, ags. on-
bitan; till å 1 o. svaga avljudsstadiet
av bita (se bett o. bete 1). I nisl.
ombildat till ärbiti, tidig bit (se arla
o. jfr frukost). Jfr ty. imbiss (fhty.
imbiz, inbiz m. o. n.) till fhty. enbizan
(dvs. Ms-).
åbrodd el. abrodd, Artemisia abrota-
num, Lex. Linc. 1640: åbrodd; 1642
osv.: abrodd; i ä. nsv. även abrot(t)
m. m.; fsv. abrot, aabrut m. m. = ä. da.
abrod, abrod, fda. abrud, ävensom (möjl.
i anslutning till ambra) sv. dial. (Skåne),
da. dial. o. fda. ambrut; liksom ty. aber-
raute (jfr växtn. raute) ombildningar av
lat. abroianum, av grek. abrölonon. —
Samma ursprung (närmast latinet) ha
namnen på flera andra för sin vällukt
m. m. odlade trädgårdsväxter, t. ex.
i sop, lavendel, mynta, sal v i a.
åbäke, något oformligt, även: tillgjord
o. utspökad människa, t. ex. Modée o.
1740: 'tåcket åbäke', Serenius 1741, i
dial. dessutom: troll, spöke. Dessutom
i ä. nsv. obäke t. ex. Lind 1749, som
växelform ännu hos Dalin 1850, fsv.
obceke, Gloss. Cod. Ups. G 20: 'Simo-
lacrvm . . offgud oc obäkee', jfr afbeeke
samma källa = sv. dial. (även ubäge
m. m.). Till av (i betyd.: över det van-
liga måttet o. d., jfr avig), o. bak; del-
vis också till det förstärkande fsv. o- el.
of-, för mycket (se för 3). Betr. bild-
ningen jfr t. ex. lystmäte samt f. ö.
E. Noreen Ärtem. ljudl. s. 42 n. 2 med
litter. — Åbäklig, Sylvius 1682, Spegel
1685 (-kelig), Serenius 1741, jfr ä. nsv.
åbäkot 1682, sv. dial. abäkeli(g), åbäkug,
nisl. afbakaligr, klumpig, no. avbakleg,
avbeklig, avsides liggande. Därjämte ä.
nsv. obäk(e)Ug, t. ex. Sylvius o. 1670,
U. Hiärne, G. Gyllenborg 1737, Dalin
1853, fsv. obcvkeliker (obekelikin).
|*åckel (ok(k)ul), sv. dial. (dalm.),
ankel, med assimilation av -nk- ss. i isl.
gkkla; se f. ö. ankel.]
[åda, sv. dial., ej der, se d. o. Ingår
sannol. i fsv. Adhöö, nu Ådö Sdml.
Dock finns även ett ortn. Åda, fsv.
Adha.]
åder el. ådra, fsv. ädher med /i-stams-
utvidgningen äfira, motsv. no. aader, da.
aarc, mlty. åder, sena, åder, plur.: in-
älvor, fhty. ådara (ty. ader), av germ.
*ceÖrö- f. jämte *cédri(-5) i isl. oédr (genit.
d>dar, med förlorat stam-r), ags. cedre;
avledn. av ett ie. ord motsv. grek. stor
n., hjärta, jfr etron, buk; betyd, 'inälvor',
(som möjl. är den äldsta) uppträder i
mlty. o. mhty. åder, jfr fsax. inn-éthron,
fhty. inn-ädiri, ir. inathar ds., ävensom,
med dunkelt -dr-, fslav. jadra, sköte. I
fråga om betyd. -växlingen jfr lat. vena,
åder (fra. veine > eng. vein), sannol. med
Bezzenberger av *uexnä o. besl. med ved.
vaksånä f. plur., buk (jfr ven 2). Grek.
har ett speciell t ord, phléps (gen it. -frös), yt-
terst till roten bhel, svälla (se b u 1 1 e osv.).
Överhuvud är den forntida terminolo-
gien för 'åder' o. d. vacklande; fsv. äpra
kunde även betyda 'muskel, sena', lik-
som även mlty. åder har motsvar. betyd.
Urspråket synes ha saknat fast beteck-
ning. — Den ännu under 1700-t. vanliga
pluralf. ådrar blir under 1800-t. allt
sälls3'ntare. Sing. åder, som något tidi-
gare kanske stått något tillbaka för ådra,
synes på senare tider ha blivit den van-
ligare; o. är ensamhärskande i förb.
slå åder. Betyd, 'källåder' uppträder
redan i fsv. — Uttr. poetisk åder o. d.,
med motsvar. i ty., eng., fra. m. fl. spr.,
jfr lat. (Horatius) nec studium sine di-
vite vena, ingeni benigna vena (en rik
åder av snille); sammanhängande med
den gamla föreställningen om ådrorna
som säte för själslivet; om liknande före-
ställningar se f. ö. under -lunda. -
Åderbrock, Weste 1807, Ehrengranat
1809 = da. aarebrok, efter ty. adcrbruch;
Ahus
1193
åker
se broek. — Åderlåta = da. aare-
lade, efter mlty. åderlåten = t}7, (zur)
cider lassen ; jfr fsv. lata adhro el. blott
lata, jämte lata (sik) blodh (motsv. i
isl., no., ä. da., ty., eng.) o. adhersla
jämte sbst. adhroslagh, åderlåtning. I
uttr. åderlåta o. dess tyska förebilder
är egentl. obj. blod underförstått; urspr.:
låta rinna. I dial. även ådra. — Kungs-
ådra, del av vattendrag, som skall läm-
nas öppen för allmänna ändamål (el. till
bevarande av enskild rätt), fsv. konungs-
ädhra 1442, -adher 1473 (utan motsvar.
i övriga fornspr.).
[Ådö, ortn. Sdml., se åda.]
Ahus, ortn. Skå., fda. Äös, dvs. 'åmyn-
ning\ alltså motsvar. Arös i Vwstra Arös,
nu Västerås (se os 1), fno., no. Aaros
o. da. Aarhus, av fda. Ärös; i Åhus o.
Aarhus med folketymologisk anslutning
till bus, närmast beroende på att -ös i
trycksvag ställning utvecklade sig till
-us ; jfr V å mhus under v å m m. Med
avs. på växlingen i första leden av fsv.
ä o. är jfr t. ex. A b y o. Arby (Kim. 1.),
se å 2.
åka, fsv. äka (med uddljudsförläng-
ning, ss. i å k e r el. åv, av), aka (ipf. ök, så-
som ännu t. ex. Columbus o. i dial., lik-
som t. ex. sköp) = isl. aka, da. age; i
fornspr. även 'köra' såsom ännu i dial.;
besl. med lat. agere, driva, föra (se age-
ra), grek. ågö ds., sanskr. åjati, går,
driver, med motsv. stam även i kelt.
spr. o. armen. Jfr åker, ackja o. äcka.
— Samma verb är möjl. ags. crcan, smärta,
göra ont (meng. ipf. ook; eng. ache); i
så fall med ungef. samma betyd. -speciali-
sering som i värka; jfr även sv. köra
om vissa smärtor (t. ex. i tänderna) osv.
— .Jfr A sa k a under ås 2.
åkanna, dial., näckros, egentl.: frukten
av näckros o. av näckblomster ('näck-
blad'), Franckenius 1638, 1651): Åkanne,
Måns son 1642: Åkande Blomma = da.
aakande; efter den kannlika frukten; jfr
de likbetyd. sv. dial. kanneblad, ty. see-
kanne, eng. lily-can, water-can, can-dock,
ävensom ags. collon-cröh, nymphaea,
vars senare led av W. Lehmann ZfdW
9: 23 med rätta sammanställts med ty.
krug, krus, kruka, osv. (se kruka o.
k r o g).
[Åkarp, ortn., se Åke slutet.]
Åke, personn., fsv. Ake = fda. (nda.
Aage); fno. Åki är antagl. lån från
södra Skandinavien; väl = fbty. Anihho;
med i nord. spr. bortfallet n framför k
som i urnord. tid föregicks av vokal;
kortnamn med diminutiv- el. smek-
namnssuffixet k till sammansatta namn
på An-, jfr t. ex. fsv. Ansvar, Anund,
o. med avs. på avledn. t. ex. sv. dial.
Danke, Jonke, isl. Sveinke osv. — Här-
till ortn. Åkarp Smal., Skå., Aketorp
flerst., av fsv. (fda.) Akaporp.
åker, i många götal. dial. o. på Gotl.
även åker (ager), fsv. åker (oker), äker,
akker av äldre fsv. äker = isl. akr, no.
aaker, da. ager, got. akrs, fsax., fbty.
ackar (ty. acker), ags. wcer (eng. acre;
vanl. dock field = fält), av germ. "akra-
= ie. *agro- i lat. ager, åker, grek. agrös,
åker, fält, sanskr. djra-, fält, äng, o. d.,
armen, art, fält, åker (H. Pedersen).
Alltså ett urgammalt indoeur. ord, vanl.
o. säkerl. med rätta tolkat som en r-av-
ledn. till roten ag i bet}rd. 'driva' (i lat.
agere = åka), alltså: 'ställe dit boska-
pen drives, betesmark' (jfr ty. trift ds.
till trciben, driva); bildat som t. ex. lä-
ger: roten legh, säter : roten sed osv.;
el., mindre sannol., urspr. abstrakt:
körande framför plogen. Dock, enl.
Brugmann Grundr. II*. 1: 354, till grek.
(bomer.) ågre, gripande, fångst, alltså:
mark som man tagit i besittning; föga
sannolikt. — Det långa a, som förut-
sättes av de nsv. o. nno. formerna, bar,
liksom i åka, sekundärt uppkommit
genom förlängning i uddljud (jfr orm,
ost). — Ofta i ortnamn, icke sällan som
beteckning för en belig åker, en kult-
plats, såsom Frigges-, Frös-, Odens-,
Tors-, Ul leråker, möjl. också fsv.
Jun-, Jonaker, nu .Iönåker(s härad)
Sdml. o. Enåker(s by o. sn) Uppl.
(jfr v. Friesen Meddel. från N. Smål.
Fornm.-för. 1915 s. 8 f. [med samma
tolkning av första leden som för Jön-
köping; se d. o.], Jungner Gudinnan
Frigg o. Als härad s. 350), motsvar. no.
Fresaaker, Freisaaker, Onsa(a)ker, VI-
lensaker, Ulsaaker o. (i Bohusl.) Uller-
åker (rilarakr), fda. pörsakcr o. möjl.
Baldrsaker; se bl. a. M. Oisen Hed. Kultm.
iker mönja
1194
äl
1: ST f., 98 f., 207, Bråte Fornv. 1918
s. 211 I'., Wessén NoB 15)21 s. 126 o.
om Friggeråker Vgtl. (två ggr) särskilt
o. utförligt Hugo Jungner Gudinnan
Frigg o. Als härad s. 3 f. o. f. ö. passim
(Uppsala 1922). I Mälsåker, fsv. Mce-
li(r)saker, ingår namnet på Mälaren (se
d. o.). Lägenheterna Glaåker ha väl
fått sitt namn från sjön (ila åkern o.
ej tvärtom; i så fall ingår här icke sbst.
åker (varom E. Noreen NoB 1922 s. 1).
Se även Vingåker. — Avledn.: sv.
dial. å(c)kras åker i linda, även: inhäg-
nad liten äng (vartill gårdn. Äckre
Vgtl.) = isl. ekra, odlat land, no. cekra,
trädesåker, av germ. *akriön; ävensom
fsv. åkarn, ollon — sv. dial. osv. (se
ollon). — Från ortn. på Åker- utgå
en del sv. familjenamn, hl. a. Åker-
hielm, vid adlandet ombildat av stam-
fadrens namn Agricon(n)ius (från Skäg-
gesta i Åkers sn Sdml., till grek. agrös,
åker, o. könnos, skägg).
[Åkerhielm, adligt familjen., se
föreg. slutet.]
åkermönja, Agrimonia, Franckenius
1659; övers, av t}', ackermennig (se
mönja), även odermennig = mlty. ader-
monie (varav ä. nsv. ådermönia), om-
bildning av lat. agrimonia, av argemö-
nia, efter grek. argemöne. I da. i stället
agermaane, efter maane, måne; i fra.
aigremoine (jfr aigre, sur, se vinäger,
o. moine, munk).
åkomma, sbst., fsv. äkoma = isl.
dkoma, till fsv. koma ä o. äkoma, komma
till del, komma på.
1. ål (fisk), Var. rer. 1538, fsv. äl =
isl. all, da. aal, mlty., fhty. dl (ty. aal),
ags. ad (eng. eel), av germ. *ä>la-. Av
omstritt o. alltjämt ovisst ursprung. En
samindoeur. beteckning för ålen avspeg-
las i de formellt delvis dunkla lat. an-
guilla, grek. énkhelys, litau. ungurys
osv., där man med rätta funnit (f. ö. i
enskildheter oklara) anknytningar till
de ieur. orden för 'orm', lat. anguis
(=mir. -ung i escung, egentl.: träskorm,
sedan: ål), grek. ékhis osv. Något sam-
band mellan denna ordgrupp o. det sam-
germ. ordet för ål, * äila-, kan antagas
endast under den mycket osannolika
förutsättningen, att det germ. namnet,
med Hirt IF 22: 67 f., står i avljudsförh.
till -el- i grek. énkhelys (osv.), jfr även
isl. fiskn. glunn = ty. alant (Cyprinus
cephalus); alltså en sammans. av samma
slag som ty. adler, örn (se d. o.). F. ö.
har ål bl. a., om ock med tvekan, sam-
manförts med ål 5. Litter. t. ex. hos
Falk-Torp s. 1428, Olson Appell, sbst.
s. 108. — Jfr följ. o. ål ku ss a. — Ålen
räknas hos Homerus icke till fiskarna,
o. i vissa trakter av norra Ryssland ätes
den ej av allmogen, utan betraktas som
ett slags orm, en uppfattning som även
avspeglas i ovan anförda ord o. för övrigt
gör den av H. Schröder ZfdA 42: 63
framställda härledningen av ie. *édlo-,
till äta, alltså: den ätbara (fisken),
högst osannolik. Härmed sammanhänga
möjl. delvis de många dial. sammans.
med -ål i betyd, 'orm', särsk. 'hugg-
orm', t. ex. sv. dial. back- (da. bakke-),
busk- (= da.), landål, da. dial. hede-,
stubaal, no. lyngaal, isl. lautar all o.
lyngdll (som kenningar i poesi), vilka
dock i regel äro att betrakta som eufe-
mistiska omskrivningar (noaord); se an-
dra liknande ex. under orm o. jfr E.
Noreen Stud. i fvnord. diktning s. 13
samt f. ö. under björn, ekorre, Jöns
(jösse), li nd are, lock e, nalle, padda,
skata, spindel 1, sutare, tossa 2,
varg, vessla.
2. ål, spelt., stambet i lomber, vira
m. m., Tersmeden o. 1780, Wallin; i
sv. även om långa o. smala spelmarker,
t. ex. 1847, den urspr. betyd. = da.
aal i den förstnämnda bet3rd.; till föreg.,
efter spelmarkens form.
3. ål (på potatis o. säd), Brauner
1752: 'skiuter i ål', i dial. även åle,
gotl. äla = isl. all, 611, no. aal, av
germ. *anhlu-, nära motsv. sanskr. an-
kurd- m., brodd, telning. Grammatisk
växelform: germ. *anga(n)- i sv. dial.
ang, om fina rottrådar, isl. angi, brodd,
no. ange, tagg, fhty. ango, brodd, ags.
angå; se f. ö. ål 5 o. ängel 1.
4. ål, boktr., en stålspets, varmed
stilen upptages, 1823 (övers, av Täubel),
1853 = da. aal, liksom de flesta bok-
tryckartermer från el. efter ty.: tv. ahlc,
av fhty. dia, syl, pryl = mlty. ål ds.,
ags. del, av germ. *(T'/ö, i avljudsförh.
ål
1195
ålder
till isl. alr, syl, pryl, ags. eal (eng. awl
har åtm. delvis ett annat ursprung);
jfr ty. alse, else, av fhty. alansa; ytterst
från germ. spr. kommer fra. aléne; besl.
med likabetyd, sanskr. ära (med äldre
-/-); alltså en indoeur. beteckning för
'syl' o. d. (jfr f. ö. under syl). Att ty.
ahle i sv. återgivits med å o. i da. med
aa beror väl på att ordet i denna betyd,
i ty. åtm. förr även skrevs aal (o. ahl).
— Andra från ty. lånade el. översatta
termer från detta område äro t. ex.
spis (ty. spiess, egentl.: spjut), sv ib el
el. bröd(stilar), bröllop (ty. hoch-
zeit), lik (ty. leiche) osv.
5. ål, väsentl. dialektord: mörk strim-
ma efter ryggen (mask.) t. ex. Billing
Hippol. (om häst); motsvar. isl. ål (öl)
f., rem, rep, dll m., strimma efter ryg-
gen, lång fördjupning i älv, no. aal ds.,
da. aal, vidjestängsel, da. dial.: hösträng,
av germ. *anhlö-, *anhla-, motsv. grek.
ankyle, rem, till dnkylos, böjd, krokig;
alltså nära besl. med ål 3 o. ängel 1.
Dock enl. somliga i stället besl. med
sanskr. äli- m. m., streck, linje. — Hit
hör fgutn. äla i Hauggränsinskriftens
Gairwipr legfri ormalim, dvs. G. ritade
ormslingorna (o. 1000), ä. nsv. *åla, rem
på seldon (kanske dock egentl. ål), hos
Broman 1718: ålorne; vidja, Bothof
1762: ålor (jfr isl. ål, rem, ovan), sv.
dial. åla ds., såvida ordet ej utgår från
(el. sammansmält med) fsv. arpa, sel-
pinne el. dyl. = no. arda (ora, ola),
som av Bugge m. fl. väl med rätta be-
traktas som en dentalbildning till roten
i grek. arariskö, sammanfogar. — Jfr
Ål 6 slutet.
6. Al, ortn., särsk. i Uppl. o. Vstml.,
men även i Dal. o. Kim. 1., fsv. Äl =
no. Aal. Väl av olika urspr. Dels
motsvar. vissa ortn. på Al- (se Ale o.
jfr om fsv. Als hcerap Vgtl. ävensom
f. ö. om hithörande namn Jungner
Gudinnan Frigg o. Als härad s. 251 f.)
till got. alhs osv., tempel; med den
vanliga växlingen av lång o. kort vokal
framför -//} (o. -rh), varom se fur, s n å r,
Våla; jfr litter. hos Noreen Xen. Lid.
s. 12 samt H. Pipping SNF XII. 1: 45 f.;
se även Jungner anf. avh. o. om Al-
vastra B. Pipping Kommentar till
Erikskrön. s. 54. Dels till ål 5 i bet}^.
'stripa, fördjupning i terrängen'. — Även
i samma ns. t. ex. Synnerål Vgtl., fsv.
Sundraal, Sanderal, egentl.: södra Ål i
motsats till ett nordligt Ål el. också
södra delen av (ett område benämnt)
Ål; snarast till *alh-, tempel (se Sun-
nerbo o. Jungner anf. avh. t. ex. s.
251 f.);
7. Al- i vissa av de många ortn.
Ålsta(d), t. ex. i Uppl. (Boglösa), Sdml.
(S:t Nicolai), Vstml. (Odensvi), fsv. Ala-
sta (-um), innehåller fsv. person n. Ale
= isl. Åli.
[åla, sv. dial., vidja, hank, se ål 5
slutet.]
Åland, fsv. Åland, till sbst. ä = nsv.
å i den äldsta betyd, 'vatten' (= got.
ahwa, lat. aqua). Samma germ. stam
ahiv- ingår väl ytterst i det finska nam-
net på Åland Ahvenamma (litter. se
FUF 13: 354).
ålandsrot, Inula Helenium, därav be-
redd krydda, B. Olai 1578, ävenalant
1745, alantrot 1671, fsv., ä. da. aland
= da., mlty., fhty., ty. alant, med i
germ. spr. tillagt /, jfr fra. aunée (av
"alnata), ital. ella (av *elna), ävensom
eng. elecampane (av enula campana),
bl. a. genom metates av mlat. enula,
av. lat. inula, genom konsonantomkast-
ning av grek. (h)elénion, till (h)élos,
kärr o. d. (av *selos = sanskr. sdra-,
sjö m. m.), el. av grek. (h)eléne, flätad
korg (till roten uel, rulla, vrida; se
välta), i senare fallet med syftning på
blomställningen. Jfr SAOB under alant,
J. Lindgren Läkemedelsnamn s. 1 o.
Boisacq. — Härjämte förr även Elins-
rot, t. ex. 1659 osv., jämte helens-, he-
lene- m. m., fsv. S. elenarot (elene-; upp-
fattat som helgonnamn) = da. Elinsrod,
ty. Helenawnrzel, på grund av folkety-
mologisk anslutning till kvinnon. Helena
o. Elin.
åld- el. ålt- i t. ex. åldfader, 1794:
'Åldfadren Homerus', åld fru, 1660:
ållfrun (jfr mlty. oltvrouwe, överhov-
mästarinna) osv. = da. old-, från mit}'.
olt (genit. -des), gammal = ty. all osv.;
se f. ö. ä 1 (1 r c.
ålder, fsv. ålder av äldre ålder, livs-
tid, tid, tidsålder, ålder ( jfr runsv. mivp
al der mun
1 1
96
Ålleberg
<i/</r livix, dvs. Länge människor leva)
i si. aldr, da. ålder, fsax. aldar, fhty.
<///<//- (ty. alter), ags. ealdor, ung. ds.
(i eng. i stället det romanska age, av
vlat. aetäticum, till lat. cetas), jfr got.
framaldrs, framskriden i ålder; av germ.
"aldra-, bildat med ieur. suffixet -tro-
till germ. *alan, växa, nära, föda (varom
under alster), som t. ex. gal der till
gala. Liksom hos parallellbildningen
alster uppträder även konkret betyd.,
näml. i fsv. ålder, avföda, o. sicengar-
alder, avkomma av ett äktenskap. En
annan parallellbildning, på ieur. -ti
(germ. *alÖi-), ingår i värld; o. en
tredje, av mera sällsynt slag, föreligger
i got. aldöma m., ålder, jfr de neutrala
lat. certämen o. forämen (såvida här ej
snarare föreligger en sammans. med ett
*döma = isl. *dömi; jfr fhty. altuam;
K. F. Johansson Nord. stud. s. 457). Se
f. ö. utom d. o. och alster även aldrig,
all, alt, Arild, åld-, åldras, älas, äl-
ska. — Om ä. sv. forn-, medelålder i betyd,
'forn-, medeltid' se tid. — Ålderdom,
fsv. alderdömber, även: (mogen) ålder
= da. ålderdom, efter mlt}r. ålderdom
= ty. altertum; se dom 2. — Ålder-
man, se d. o. — Ålderstigen, 1544,
jfr 1695: 'Som iagh nu emot 70 åhr till
ålder stiger' = da. aldersiegen, jfr ä. da.
stige til ålders.
[*ålder, sv. dial., al, jämte ålder
m. m., motsv. isl. pir, med inskott av
d mellan / o. r, se f. ö. al.]
ålderman, i sht hist.: vald förestån-
dare för ett gille el. skrå, även : by-
stämmans ordförande, fsv. ålderman =
fda. aldcerman, da. olderman, senisl.
pldnrmadr, från mlty. olderman = ags.
ealdormann (eng. ålderman), till mlty.
older osv., äldre, kompar. till old, gam-
mal (se åld- o. äldre ävensom för-
äldrar, ålder) — ffris. ålder, fader el.
moder, ags. ealdor, överhuvud, familje-
fader, senior. Jfr t. ex. ry. stdrosta,
bl. a.: byfogde, till fslav. staru, gammal
(se stor).
åldras, fsv. åldras = no. -da. äldres;
i fsv. även aildras; avled n. av ålder.
Med samma betyd.: sydsv. dial. ällas,
fsv. aillas, ozldas = isl. eldask, no. el-
dast, da. atldes, till isl. elda, göra gam-
mal = mlty. elden, vänta, dröja, fhty.
elten, göra gammal, ags. ieldan, fördröja,
av germ. *aldian, avledn. av "alda-, gam-
mal, se äldre o. åld-.
ålkussa, Zoarces viviparus, tånglake,
Linné 1746: ålekuser, 1838: ålkussa, i
dial. även ål(a)kusa = no. aalekusa,
till ål 1 o. sv. dial., no. kusa, puden-
dum muliebre; syftande på folktrons
uppfattning om tånglaken som ålens
hona; jfr de likabetyd. no. -da. aalekone,
ty. aalmutter m. fl.
[ålla, sv. dial., fördjupning, djup fåra,
se följ.]
Ålleberg>, Vgtl., fsv. Aldubivrgh,
motsv. Ålleberget Ydre. Snarast till sv.
dial. ålla, fördjupning, djup fåra, t. ex.
i berg, bl. a. från Ydre o. från trakten
av Alleberg, å sistn. ställe särskilt om
försänkningar i Ålleberg, i sv. dial. även
'håligt o. urgröpt kärl, stor låda m. m.'
= no. olle, stort träd; jfr finska lån-
ordet allas, genit. altaan, ho, av germ.
*aldaz; väl = isl. alda, (stor) våg el.
bölja, sannol. egentl. 'vågdal' = det ur-
gamla fin. lånordet aalto, våg, bölja;
besl. med ags. ealdod, tråg, ävensom
med lat. älvens bl. a.: tråg, flodbädd,
dike, alvus, bukhåla m. m.; se f. ö.
lodja, ollon. Liden Bland, språkhist.
bidr. I s. 3 f. (Göteb. högsk. årsskr.
1904); jfr Lampa Falköping förr o. nu
s. 150. Enl. H. Jungner Fornvästgötar
på vandring s. 16 (Ygtlds fornm.-fören.
tidskr. 1920) samt nedannämnda avh.
dock snarare: '(den heliga) ekens berg',
jfr fsv. alda, fruktbärande träd (varom
ävenledes under ollon) el., enl. ett se-
nare förslag av samme förf. (Gudinnan
Frigg särsk. s. 274 f.), i stället inne-
hållande ett ord med betyd, 'den gamla
(kvinnan, äringsgudinnan)', till ett fnord.
alda, svag form till germ. "alöaz, gam-
mal (se äldre), jfr om motsvar. my-
tiska väsen t. ex. ty. die dite (hure),
\ty. dat öle wif ävensom den västgötska
folktron om Ållebergskäringen o. Alla
samt den värendska om Frigge som 'en
gammal käring'. Enl. Jungner (s. 310 f.)
skall berget redan i hednisk tid ha varit ett
dödsberg, ett västgötskt Valhall; jfr t. ex.
sagan om de där slumrande riddarna.
Å andra sidan uppträda sägner om gamla
ållon
1197
Åmål
'käringar', som bo i berg, på olika håll
(bl. a. i Skåne), o. det kan f. ö. anses
betänkligt att skilja namnet från det
ovan nämnda, ännu i dialekten kvar-
levande ålla.
ållon, se ollon.
Åloppe, Ålöppe, ortn. Uppl., fsv.
Älöpe, till a, å (sbst.), o. löp n., lopp
(se d. o.); med samma slags /a-stams-
utvidgning i sam mans. som i Amin ne
till mun el. Nybble o. Tibble till
bol, Lödöse till os 1, S äff le (av *Sce-
fcelle) till fall osv.
ålt-, se åld-.
1. åm, våtvarumått (60 kannor), i
ä. nsv. neutr., ännu t. ex. Lind 1749
(men Sahlstedt 1773 m.), fsv. äm n.
1474, motsv. no. ama, da. ame, från
mlty. dm(e) = mhty. ame, öme (ty.
ohm), eng. awm, från mlat. ama, (vin)-
fat, från grek. dmé, vattenspann (av
ovisst nrsprung).
2. åm (dialektord), Cladium maris-
cus, ag, av germ. *ahma-, varav finska
ahma, Equisetum, av ie. *ak-mo-, till
roten ak, vara vass, jfr det likabetyd,
ag ävensom agg osv. Liden Festskr. t.
K. F. Johansson s. 110.
åma (dialektord), kålmask, larv, även
amma (i skå. dial. även omma med
slutet o) = isl. *dma i dmumadkr, no.
aama, da. dial. omme, ags. *öme (i
öman nedan), vartill även mlty., lty.
amel, larv, bladlus, ags. emel, kålmask.
Härtill skå. åmblest, om ett slags sår-
sjukdom hos barn, da. dial. ommeblatst
ds., isl. dmusått, rosen, jfr ags. öman
plur. ds.; alltså sjukdomar som troddes
vållade av dessa larver. F. ö. blott
osäkra anknytningar. - — I västg. även
umma med oklar vokalisation ; jfr Sand-
ström Sv. 1m. Bih. 6 s. 44. — Förhål-
landet till de i sv. dial. o. no. uppträ-
dande likabetydande orden på alm- är
dunkelt; väl av annat ursprung; jfr
Reichbom-Kjennerud i MoM 1921 s. 121
(dock åtm. delvis icke riktigt). — Enl.
Sudhoff i Hoops Reallex. 3: 534 vore
däremot åma som sjukdomsnamn ur-
sprungligare o. t. ex. dmumaökr be-
tecknade den larv el. mask som an-
vändes vid sjukdomsbehandlingen ('die
uralte Regenwurmbehandlung'). Jfr f. ö.
mhty. touwurm, rosen, egentl.: daggmask
(i detta ords dialekt, betj^d. av 'åma',
alltså ej = metmask, Lumbricus), motsv.
ä. da. o. da. dial. dngorm, eng. dew-
worm.
Amberg, se Omberg.
Åminne, ortn., fsv. Ämynne — ämyn-
ne, åmynning, motsv. fhty. -gimundi n.,
avledn. av mun, jfr mynning o. betr.
utvecklingen av ij till i i stavelse med
biton o. i i följande stav. t. ex. tinning
av fsv. thynning. Alltså av samma slag
som de tyska ortn. Miinden, Trave-
månde, dvs. Traves mynning, Warne-
munde, dvs. Warnes mynning, osv.
[åmma, sv. dial., larv, kålmask, se
å m a.]
åmme, dial.: ånga, imma, ljum blåst,
jämte vb. åmma, ånga, lukta, fläkta;
möji. i avljudsförh. till likbetyd. no.
sbst. öm o. vb. öma. Dessa senare utgå
dock enl. Torp Etym. ordb. möjl. från
ett germ. "wöm- till sanskr. väti, blåser
(se vaja, väder osv.), medan samme
förf., utan tillräckliga skäl, vill förklara
de svenska orden ur bitoniga former
av isl. eimr, dimma, rök (se Em ån).
— Härtill Omberg o. Åm m elången,
jämte sv. dial. dmt, fördärvad, om mat
(varom under det ej besl. ämm).
Åmmelången, sjön., se Omberg.
Åmot, icke ovanligt ortn. i sht i v.
o. s. Sv., fsv. Ämöt = no. Aamot, egentl.:
åmöte, till sbst. å o. fsv. möt, n., möte,
sammanträffande (varav prepos. mot,
se d. o.); alltså med ungef. samma
innebörd som ty. Coblenz av lat. con-
ftiientes, sammanflytande (Rhen o. Mo-
sel), ty. (egentl. slav.) Rostock, egentl.:
flodens delning (i form av en gaffel).
Jfr ortn. S ti gam o (av -mot), stigmöte,
o. ä. nsv. åmöte, 1646: 'vid confluent-
zer och åhmöte'.
Åmål, ä. nsv. Åmoll, y. fsv. Amordh,
1397, ä. fsv. Ömordh 1312, av å resp.
ö i dess gamla betyd, trakt vid vatten',
o. fsv. morp, skog (blott i ortn.), med
växelformen ma rf) (i K o 1 m å r d e n, se
d. o.). Det å, som ingår i Åmål är
sålunda besläktat (historiskt sett avlett
av), men ej identiskt med sbst. å (germ.
'<ilui'<> ). Det utgår i stället från no-
minativformen (motsv. got. *awi) i det
an
1198
Ångermanland
paradigm, till vilket även ö hört (motsv.
auj- i got. genit, awjds) ; jfr samma för-
hållande mellan ä. da. maar o. mö.
Se f. ö. ö o. jfr SOÄ 17: 66 f. — Ut-
vecklingen av rdh till / är densamma
som i hi n håle, stel osv.
ån, sv. cl i a 1 . , sträcka el. remsa av
åker, hage o. d. som man tar för sig
för att därå skörda, röja osv. (under
fortskridande från den ena ändan till
den andra), av ett fsv. *ä/i — mhty.
jdn (tv. jahn), langob.-lat. janus, jord-
sträcka, jordrymd, av germ. *jcéna- =
ie. *ie-no- i sanskr. yäna-, bana, yånam,
gång, fordon, till ie. roten ie, gå, i sanskr.
yäii, går, far, litau. jöti, rida, osv., även-
som bl. a. lat. jänua, dörr, o. gudan.
Jänus (se Januari), utvidgning av ro-
ten i, gå (se ed 1, i cl 2, o år). Schade
Altd. Wb., Liden Ark. 3: 243.
andra, åndre, sv. dial., skoning under
slädmedar, även andra — no. andra,
ä. da. andre; jämte nordsv. dial. andnr,
annar, den kortare av ett par skidor,
Bureus o. 1600: andarn best. f. = i si.
pndurr (o. andri) m., no. onder f., även :
skida (i allm.), jfr fsv. andnrstang, sv.
dial. ånder-, anderstång, av urnord. *an-
dura-, varav finska lånordet anhira, sula,
köl, lösmed. Säkerl., med Torp Etym.
Ordb. s. 5, till and-, emot (se an- 2),
f. ö. sannol. med avledn. -ur (-ar?), jfr
t. ex. fj ätter, hammare. Härtill sv.
dial. annring, skoning under medar =
no. ändring. — Annorlunda (v. Friesen
o.) K. F. Johansson IF 8: 181.
[ån g, sv. dial., trång, se ånger.]
ånga, sbst, egentl. oblik kasus (jfr
t. ex. imma o. Ordbildning under -a)
till ä. nsv., sv. dial. ånge, fsv. ange —
isl., no., da. dial. ange, till en utvidg-
ning av roten an i ande, a ndas; kan-
ske i så fall ie. *ong"h-, vartill även
grek. omphe, vindfläkt. Lagercrantz KZ
35: 278. — Ångbåt, Stockh. Courier 1,
1820 — 21: 'Plan til en på actier grun-
dad Transport-inrättning emellan Stock-
holm och Göteborg, medelst tvenne Ång-
båtar'; o. ångare, Franzén 1841 : 'ångarn
far med rök och stoj och bråk / Af hjul';
översättningslån efter ty. dampfboot,
dampfer, eng. steam-boat, steamer, fra.
bateau a vapeur, varefter ry. paro-
chöd osv. ; jfr liknande lån av kultur-
ord under t. ex. utställning. Da. har
i stället dampskib efter ty. dampfschiff.
— Angkvarn, efter ty. dampfmiihle,
eng. steam-mill, fra. moulin å vapenr.
— Om ångvagnsträng o. -kedja som be-
teckningar för 'bantåg' på en tid, då
man ännu famlade efter en lämplig
benämning, se under tåg 3. Jfr ä. da.
(t. ex. 1840) dampuogn, om järnvägs-
vagn. — Härtill vb. ånga = isl., no.
anga (i da. dampe, se damm).
ånger, i ä. nsv. ofta även: sorg el.
vrede, fsv. anger m. o. n., trångmål,
ångest, ånger, förtrytelse = isl. angr
m., förtret, bedrövelse, da. anger, ånger,
i ä. da. även: sorg, bekymmer, betryck
(eng. anger är lån från nord. spr.), ett
speciellt nordiskt ord; liksom adj. sv.
dial., ä. sv. ånger, ängslig, sorgsen (t. ex.
Bellman, Lenngren), fsv. anger, av germ.
"ångra- el. också av en germ. s-stam
*angaz, motsvar. lat. angör (genit. -öris),
ångest, beklämning, (strupens) samman-
tryckande, sanskr. ahhas n., trångmål;
till ieur. angh, (vara) trång, i sanskr.
anhu-, trång = germ. *angivu-(-ia-) i
finska lånordet ankea, trång, got. agg-
wus, fsax., fhty. engi (ty. enge), ags. enge,
isl. angr, no. ang, sv. dial. ång ds. (se
än ga o. ängsla), med samma deklina-
tionsövergång som i t. ex. söt, jfr även
t. ex. fast, tunn; f. ö. besl. med lat.
ango, snör samman, angustus, trång,
fir. enm-ang, trångmål, nöd, fslav. qztiku,
trång, litau. änksztäs osv.; jfr ångest,
ångse. Alltså egentl. : trångmål. Här-
till avledn. ångra, se d. o. ■ — Ordet
har i betyd, 'ånger' undanträngt (dial.)
i der osv., där betyd, 'ånger' är ursprung-
lig; jfr även ruelse. — Ån ger köp t,
egentl.: ångrande ett köp, såsom Bureus
o. 1600, redan åtm. under 1700-t.:s första
årtionden även i utvidgad an v., jfr ä.
nsv. (dial.) ångerk(i)öpsen 1723 (Växiö;
bildat som ledsen osv.), till ä. nsv.
ångerköp 1623 osv., Lind 1749. Jfr ä.
nsv. o. sv. dial. ångerbytt, y. fsv. anger-
bgtter, som ångrar ett hyte, ångerköpt.
Ångermanland, ä. nsv. även Anger-
(norrl. dial.), fsv. Angermanna land, dvs.
Ångermännens land, egentl.: deras som
bo vid viken el. vikarna (Ullånger osv.),
ångest
1199
år
till fsv. -anger, havsvik (i ortnamn, t. ex.
Sel ån ger, se sel) = fno. -angr ds. i
no. Hardanger, Stavanger, egentl.: böj-
ning, bukt, alltså med samma betyd. -
utveckling som i bukt, vik; se närmare
köping o. äng samt under V äckel-
sång. Jfr den liknande betyd, av Häl-
singland.
ångest, i slit förr även ang st, t. ex.
Serenius, Lind, Bellman, fsv. angisl =
da. angst, från mlty. ångest, angst =
fhty. angust (ty. angst); besl. med lat.
angustice plur., trångmål (fra. angoisse,
varav eng. anguish), fslav. qzoz-ti ds.,
f-utvidgning av en s-stam; se f. ö. ånger.
— Byxångest (vulg.) har uppkommit
ur uttr. såsom ä. nsv. siäppa hjärnan
i sina byxor 1647, bli utom sig av
rädsla, jfr: 'han bär hiertat tämeligen
lågt i böxorne' G. Gyllenborg 1737, 'hier-
tat låg i brook' Moraeus o. 1685, 'I bro-
ken hoos tigh bäffuan boor' Messenius
1612, osv., ävensom nsv. (vulg.) tappa
byxorna m. m., motsv. ty. 'das herz ist
ihm in die hosen gefallen'. Härtill (i
slangspr.): byx is. Förf. 1600-t:s sven-
ska s. 66.
ångra, fsv. ångra (med betyd, motsv.
dem hos ånger) = isl., no. ångra,
vålla förtret el. sorg, isl. ang rast, vara
upprörd, missnöjd, da. angre, ångra;
avledn. av ånger. I fsv. i regel med
opers. konstruktion, mik (mcer) ångrar,
såsom ännu icke sällan under 1800-t:s
första årtionden o. stundom även hos
yngre förf. t. ex. Strindberg. Den per-
sonliga uppträder dock redan i fsv., är
vanlig i 1600-t:s komedier, som av-
spegla talspråket, o. i tal allmän på
Sven Hofs tid (Skrifs. 1753). — Även
refl. redan, fast sälls3mt i fsv. — Se
f. ö. A. Lindqvist Gramm. o. psyk. subj.
s. 16, 89.
ångse, ångsen (dial.), ängslig, bedrö-
vad, ä. nsv. ångse NT 1526 osv.; till
ang- i ånger osv. såsom gramse till
fsv. gramber, ledsen till adj. led, sorg-
sen till sorg osv.
Ånväga, ortn. Ögtl., fsv. Andvceghi, är
av intresse därför, att det formellt stäm-
mer med isl. andvegi n. (pndugi osv.),
högsäte; jfr no. andveg m., bänk vid
bakväggen; till and-, emot (se an- 2),
o. väg. — Ånestad Ögtl. innehåller
däremot mansn. Anund (fsv. Annnd-
stadha) o. Ånsta Uppl. (fsv. Anista) ett
annat dylikt, möjl. samma Ane, som
ingår i Ån hult Västra hd Smål. (fsv.
Anahutt).
år, fsv. är, även: årsväxt, äring =
isl. dr, da. aar, med nord. bortfall av
uddljudande j (liksom ung, ån osv.) =
got. jer, fsax., fhty. jår (ty. jahr), ags.
gedr (eng. year; ad v. yore av genit. plur.
gedra), av germ. *jcera- n., besl. med
fslav., ry. jara, vår (av *jér-, *jör- el.
*jär-ci), avest. yär n., år, o. väl även
(enl. numera allmänt antagande) grek.
(h)Örä, årstid m. m., (h)oros m., år (av
*iör-); jfr horoskop o. ur 1), möjl.
också lat. hörnas, årsgammal o. d. (i
så fall väl av *höiörinus till ett * hö
iörö, i detta år, såsom fhty. hiuru, i år,
av hiu järn = ty. heuer, jfr Walde).
Stundom fört till ieur. roten ie, gå (se
ån). Snarast äldst beteckning för en
viss årstid, väl i så fall våren (jfr fslav.
ovan). Betyd, av 'viss årstid' o. av 'år'
växla ofta i indoeur. o. andra spr.; t. ex.
sanskr. cardd, höst, men i avesta 'år';
fslav. telo, sommar o. år; liknande i
finsk-ugr. spr. Aren räknades tidigast
efter årstider, i germ. efter vintrar (se
vinter). En urgammal indoeur. be-
teckning för 'år' synes dock net vara i
grek. étos (féxog), sanskr. vatsd, år, lat.
vetas, gammal (äldst: år, ålder), fslav.
o. litau. stam vet-, gammal (se vädur
o. fjor); dock säkerl. att uppfatta som
ett naturår (sammanfattning av årsti-
derna), ej som ett sol-år el. dyl. — I
got. även apn el. atapni, möjl. (enl.
Bugge m. fl.) > nord. än- i änasött, ål-
derssjuka (jfr om formutvecklingen litter.
under Skåne); f. ö. väl besl. med lat.
annus, år (av "atnos el. *atsnos). —
I år, sen y. fsv. i är (i jaar, jfr Go-
lumbus: i Jåhr, med samma inskott av
j vid vokalmöte som i i jåns). — Så
års, fsv. svä ärs; ett slags partitiv ge-
nitiv av samma slag som så dags. —
Åt are, ä. nsv., t. ex. i den gamla
Staffansvisan : 'Han kommer ej igen förrn
åt are', fsv. at äre, efter ett år, om ett
år = isl. at dri, da. ad aare; möjl. ej
till prepos. åt utan till en i obetonad
åra
1200
Årn-
ställning uppkommen växelform till
fnord. <//>/, efter (jfr åter). — Ar och
dag, egentl. jur., fsv. är ok dagher t. ex.
l'l>pl.-l., motsv. i da., ty. (mhty.) o.
eng.; i sv. även natt och år, fsv. nat
ok är (el. nat el. dagher ok iamlangi);
uttr. beroende därpå, att den dag icke
medräknades, då den händelse inträffat
som utgjorde utgångspunkten för beräk-
ningen. I de gamla tyska lagarna kom
jär und lach att beteckna en frist icke
av ett år -J- en dag, utan av ett år, sex
veckor o. tre dagar, dvs., utom året,
den förr vanliga fjortondagarsfristen tre-
dubblad -f- de vanliga tilläggen av en
dag (alltså tre dagar); härifrån i danska
lagar o. även i den svenska Bjärkö-
rätten. — Ar ut och år in, motsv. i
da., ty. o. eng. — Århundrade, Iso-
gaeus o. 1700: 'i the förra årshundrad',
Triewald 1728: åhrahundrade, Fernow
1779 m. fl.: århundra = da. aarhundred,
efter ty. jahrhundert (1660-t.). — År-
tionde, Atterbom 1807 (ej hos Weste
1807), jfr det sällsynta da. aarti, efter
ty. jahrzehnt (Schiller osv.). — Årtu-
sende, 1794: årtusen (i övers.) = We-
ste 1807; Atterbom 1807: årtusenden,
efter ty. jahrtausend (1750-t.). — Jfr
äras, är ing.
[År- i vissa ortn. se under å 2.]
åra, fsv. ära = da. aare, utvidgning
av ä. sv. år (se nedan), fsv. är, isl., ags.
dr (eng. oar), av germ. * airö-, varav
finska lånordet airo; jfr f. ö. lett. airis,
aire, litau. vairas, valra (med v som i
vénas, en), enl. somliga lånade från
germ. spr., dock ovisst. Enl. Lidén
Stud. s. 65 egentl. 'stång' o. med r-av-
ledn. bildat av ie. oi- i grek. oiäx, åra,
handtag på åra, serb. (osv.) oje (av
fslav. *ojo, genit. *ojese, av ie. *oies-),
sanskr. iså, tistelstång. Osäkert, men
väl att föredraga framför den stundom
uppträdande, i formellt avseende be-
tänkliga härledningen från ie. ere, ro,
i grek. ereimös, åra, lat. remus, sv. ro-
der osv. — Åra till år som t. ex. ådra
till åder. Formen år (ännu hos Dalin
1853 upptagen som den första formen),
plur. årar, användes, om ock sällan,
alltjämt vid slutet av 1800-t. o. före-
kommer ännu i många dial.; årar dess-
utom i finnl. jämte sing.-formen åre
= ä. nsv. (den senare nybildning till
plur. årar). Se härom närmare Lind-
blad A. Sahlstedt s. 84. — Ä. nsv. ådre,
ådrar äro hypersvecismer, med falskt
d efter mönstret väret = vädret osv.
— Årtull, se tull 1.
årder n., träplog (utan vändskiva),
i vissa dial. mask., stundom även år,
ål (med s. k. tjockt /), jfr hos Linné
Sk. resa den hypersvecistiska formen
ålder (jämte åder), fsv. arper n. (o. m.?)
== isl. ardr m., no. ard, av urnord.
*arpra-, lånat i finska aura (dial. atra
m. m.); ett gammalt, av de germ. spr.
blott i de nordiska bevarat ord; jfr lat.
arälrum, grek. drotron, med motsvar. i
kelt., litau. o. armen, (se under agn 2,
får, vår 2, vämjas). Bildat med in-
strumentalsuffixet -tr- (jfr foder 2) till
ie. ar-, plöja, i lat. aräre, grek. aröö,
got. arjan, fhty. erran, ags. erian, isl.
erja, fsv. airia (ipf. arpe), sv. dial. ärja
osv., vartill de även under art anf.
orden. I fhty. finnas även starka verb-
former: ir-noret, 'arassetis', gi-aran, ir-
araniu, 'exaratus, -a'; jfr också iernn,
ir-ieret, 'inverterunt', 'arassetis'. — Åker-
plöjning med årder (dock med järnbill)
förekom i Sv. i vissa trakter (t. ex. på
Öland) åtm. ännu på 1860-t. o. i av-
lägsna nejder långt senare; bl. a. till att
uppluckra jorden brukas det stundom
ännu. — I somliga bygder i stället ärje-
krok (y. fsv. äryokrok P. Månsson s. 224),
krok; jfr till betyd. got. höha, plog (varom
under plog). - — Med avs. på ordets stora
spridning o. höga ålder kan jämföras
den beteckning för 'plogbillen', som
representeras av de i huvudsak över-
ensstämmande grek. ophnis, lat. vömis,
fpreuss. wagnis, fhty: waganso osv. (se
v i gg 1), o. som ävenledes saknar mot-
svarigheter i den in do-iranska språk-
familjen.
[Åreberg, ortn. Vgtl., se örn slutet.]
Årn- i en del ortn. (särsk. Hall.), t. ex.
Årnarp, Årnabö, innehåller mansn.
Arne med tidig förlängning i uddljud;
*Årnaberga däremot säkerl. fsv. arna-
(till örn); Åmilt (till hult) det ena
el. det andra, snarast dock ej person-
namn; se f. ö. under örn slutet.
årta
1201
åsikt
årta, nu om Anas querquedula (i
vissa dial. även om krickan, Anas crecca),
Lex. Linc: 'årter eller ancker', Sahlstedt
1773: 'vide ärta', osv.; jfr t. ex. Sigfridi
1619: arter plur., vissa sv. dial. art(a)
m. m. = isl. arta Sn. E. (betyd, oviss),
nisl. urt, ört, klicka; ett blott nordiskt
ord, som möjl. utgår från samma ieur.
stam ard- som lat. ardea, häger (Bez-
zenberger-Fick BB 6: 235), jfr grek.
erpdiös (av erödios) ds. o. serb. röda,
stork. — Ordet ingår däremot icke, så-
som förmodats, i fsv. ortn. Artuscogher
VGL IV; se SOÄ 11: 143, 147, Noreen
V. spr. 3: 150 n. 3. — Med avs. på ljud-
utvecklingen jfr under vårta o. se Wad-
stein Sv. lm. XIII 4: 10 f., bl. a. om
den förr ganska vanliga Informen ärta
(t. ex. Linné). — Även vissa andra be-
teckningar äro gemensamma för årtan
o. krickan, t. ex. lortand, beroende på
att de även av jägare ofta samman-
blandas.
1. ås, takås, fsv. äs, bjälke = isl. dss
ds., da. aas, av *ans- (med samma ut-
veckling som i gås, av gäs av gans) =
got. ans, mhty. ans- i ansbonm, bro-
bjälke, av germ. *ansa-, varav finska
lånordet ansas o. det ännu äldre ansos.
Sannol. på ett el. annat sätt besl. med
lat. asser, bjälke m. m.; enl. H. Peters-
son Heterokl. s. 19 från ett heterokli-
tiskt paradigm: nomin. * as-er m. m.,
genit. *as-n-és (> *ansnes), med lat. ass-
genom utjämning. F. ö. blott mycket
osäkra förmodanden. Litteratur t. ex.
Feist s. 38. Jfr as 1 o. följ.
2. ås, bergsrygg, fsv. äs = isl. dss,
no. aas; snarast = föreg. Enl. som-
liga dock av äldre *ams- = got. ams,
skuldra, motsv. sanskr. qsa- ds., grek.
omos (väl av *omso-), lat. humans (av
*omesos); ett samindoeur. ord för 'skul-
dra' (se d. o.); i senare fallet alltså en
bildl. anv. av samma slag som rygg i
bergsrygg, ry. grina, bergsrygg, skogs-
ås, man : sanskr. grivä, nacke, samt
under hals, huvud, kap, Kin na,
K var ken, mynning, näs, tunga,
våmm. — Ingår i en mängd ortn. t. ex.
Aspelands härad, egen ti.: Åsboarnas
h. (se Tillägg), Borås (se d. o.), Fril-
lesås, socken i Hall. (fsv. Frillisäs, till
Hellquist, Etgmologisk ordbok.
ett personn., sannol. * Fridhlef el. dy\.),
A sa (egentl. plur. liksom Berga, Kulla
osv.), Åsa k a, vanligt i Vgtl., fsv. Äsaka,
till fsv. aka sbst. (till vb. åka), här
sannol.: utförsbacke el. dyl. (SOÄ XII.
134), jfr även westfal. ake i ortn. (Lind-
roth ATfS 20: 16), egentl.: uber den weg
schiessende feldfläche', Åsbo (se d. o.),
Åsbräcka, sn i Vgtl., fsv. Asa- (ej till
kvinnon. Asa, trots Informer på Asu-),
alltså: åsbrinken. Däremot ej i Västerås
(se d. o.). — Ett annat gammalt, numera
undanskymt ord för 'ås o. d.' kvarlever i
sv. dial. bor (-Ö-) Dal. o. delar av Norrl.,
även i ortn. ss. Bom, Sundborn (best.
f.); motsvar. fhty. bor f., höjd, jfr fh ty. in
bor(e), i höjden (ty. empor), till samma
avljudsstadium av vb. bära som ingår
i börja. Se särsk. H. Geijer Sv. lm.
Bih. 7 s. 115 f.
3. ås, gud, se as 1. Tilläggas kan,
att ordet (som inhemskt) kvarlever i
sydsv. dial. åsen kör, åskan går (jfr un-
der åska), o. åsaregn, åskregn.
[A sak a, ortn. Vgtl., se ås 2 slutet.]
AsbOj N. o. S., härad i Skå., av As-
bo(a) Iiwraf), dvs. åsboarnas h., liksom
Aspelands h. av Ä~sbo(a)land-, alltså
bildat som häradsn. Bråbo, Hölebo,
Norr b o, Sunnerbo, Vedbo 1 o. 2
m. fl. Åsbo förhåller sig med avs. på
ljudutvecklingen till A speland som
År by till Ar by o. Arboga (se å, sbst.).
— Åsebo Gärdserums sn Smål. kom-
mer däremot av fsv. Asabodha.
[ås el- i å sel bär osv., sv. dial. (Bjurs-
ås Dal. Sv. lm. Bih. 10, 1913, s. 186), oxel-,
väl av *ahsl-, varav (i denna dialekt) "äsl-;
jfr med avs. på ft-bortfallet den f. ö.
egendomliga no. formen asald; i avljuds-
förh. till *öhsl- i oxel; se f. ö. d. o.]
Åsele, socken i Vbtn, se sel.
åsikt, 1681 o. Kolmodin 1732 i betyd,
'åsyn', Litt. Tidn. 1796: 'pittoreska åsig-
ter' (dvs. vyer), Geijer 1811: 'en mängd
olika åsigter av händelserna' (ungefär:
synpunkter på), Tegnér 1823 : 'Med Brink-
man öfverensstämde jag . . i många åsig-
ter'; upptaget hos Dalin 1853, men ännu
ej hos Weste 1807 o. Lindfors 1824.
Övers, av ty. ansicht, vbalsbst. till tn-
sehen, anse (se f. ö. ansikte o. sikt 1
o. jfr insikt, u p p s i k t). I å sikt är
76
aska
1202
åsna
ty. an utbytt mot det inhemska, etymol.
motsv. å\ det formellt nästan identiska
ansikte har däremot i sin helhet lå-
nats. — Konstruerades med av under
förra hälften av 1800-t. o. ofta till o.
1880 (Nyhkeus 1882); sedan stundom
även med över; med om först under
1800-t. :s senare årtionden.
åska, sbst., ännu på 1600-t. åsekia o. d.
o. hos Serenius 1741 åskja (Lind 1749
har åska o. åskja), sv. dial. åseka, fsv.
äsikkia, av *äs-a>kia (jfr fsv. asaikyu,
oblik kasus, handskr. av VGL II), egentl.:
åsens, dvs. gudens (Tors) åkning, till fsv.
as-, gud (se as 1), o. ett ord = isl. ekja,
körsla, sv. dial. äcka (se d. o.), verbal-
abstr. till fnord. aka (= åka) o. möjl.
etymologiskt identiskt med ackja (se
d. o. o. Tillägg). Jfr fsv. thorak, ä. nsv.
thoråk, sv. dial. torakt (H. Pipping SNF
XII. 1: 103), ävenledes till åka (se tor-
dön), o. isl. reid, åska, egentl.: ritt, vagn,
ags. punorrdd. Gotiskan har i stället
peihwö, besl. med fslav. tqca, störtregn.
Andra beteckningar se tordön. — Med
avs. på bortfallet av den obetonade mel-
lanvokalen jfr t. ex. lärft, Norge, Sve-
rige, vilken. — Ordet åska är sannol.
en eufemistisk omskrivning (ett s. k.
noaord) av äldre uttryck (se Sahlgren
NoB 6: 10), sedan i sin tur ersatt med
t. ex. eufemismerna sv. dial. goan, den
goda, gobonn, dvs. godbonden, kornbonn,
dalm. skaurman (skåjr-), skåjrgubbe (till
skur), alltså personbeteckningar ; jfr f. ö.
sv. dial. Tor el. Torn går, åker, bullrar,
åsen kör (jfr ås 3). Sammans. -formen
åske- (av -o) kvarlever (åtm. i poesi)
inpå 1800-t., t. ex. Atterbom, o. i sv.
dial. — 'Åskregn' kallas i vissa sydsv.
dial. gofarregn o. åsaregn.
åsna, egentl. oblik kasus av fsv. äsne
m. (jämte äsna, åsninna), jfr anda)
hjärna, hjässa osv. = isl. asni m.
(åsna f.), da. asen (nu som skällsord),
från ffra. asne (fra. åne) — span. asno,
ital. asino osv., av lat. asinus, väl =
grek. önos, båda sannol. från något språk
i Mindre Asien, jfr armen, es (ävensom
turk. esek), sammanställt med lat. equus,
häst = isl. jör osv. (se Joar o. under
häst), dock osäkert. — Dessutom upp-
träda i germ. spr. former med -l: got.
asilus, fsax., fhty. esil (ty. esel), ags.
e(o)sol (eng. easel med den bildliga be-
tyd, 'staffli', jfr att ty. esel även betj der
'sågbock, trähäst'; överförda anv. av
samma slag som i bock; om eng. ass
se nedan); da. ceseZ kommer från ty. (jfr
sydsv. dial. ditt äs[s]le, din usling). Detta
germ. *asiln- (varifrån fslav. osilu, litau.
äsilas osv.) har möjl. fått sitt -il genom
suffixbyte el. genom övergång av -in till
-il i obetonad stavelse; enl. andra dock
från lat. dimin. asellus. Från lat. kom-
mer även ir. assan, varav ags. assa (eng.
ass). — De ariska indoeuropéerna ha en
annan beteckning: sanskr. khara- =
avest. %ara-\ dessutom finnas särspråk-
liga benämningar. — Användningen av
ordet för 'åsna' med nedsättande betyd,
förekommer redan i lat. — Åsnan är ej
inhemsk i Europa; o. man saknar så-
lunda anledning att vänta sig en sam-
indoeur. beteckning. I alla händelser
synes icke åsnan (lika litet som naturl.
kamelen) i indoeur. tid ha använts i
människans tjänst. — Liksom åsna
kommer även mul- i mula, mulåsna
ytterst från latinet. — Åsnebrygga,
om 5:te propositionen i Euklides I, t. ex.
G. R. Nyblom, motsvar. t}T. eselsbriicke,
fra. pont des änes osv.; så kallad, eme-
dan de på detta område mindre begå-
vade ej hunno över densamma. Även
(efter mlat. pons asini) om upplagor av
klassiska författare, som med allahanda
förklaringar allt för mycket underlättade
arbetet för tröga lärjungar; i denna anv.
ännu P. Malm 1901. Kanske har detta
ord i liknande betyd, tidigast brukats om
en för mindre skarpsinniga studerande
bekväm metod att finna medeltermen i
slutledningar, vilken väl falskeligen till-
skrevs den franske filosofen Buridan
(1300-t), vars namn även ingår i uttr.
Blindans åsna, om ett förr i de vanliga
disputationerna om viljans frihet ofta
nyttjat exempel (åsnan mellan hötap-
parna). I anslutning till dessa anv.,
särsk. tidigare, rätt vanligt i sv. litter.
i allmännare betyd., om genvägar för
lättja o. håglöshet, t. ex. Törneros 1834:
'de åsnebryggor, på hvilka okunnigheten
och håglösheten söka smyga sig ginaste
vägen fram till ett visst mål', E. Fries
åstad
1203
åtel
1843 osv. — Åsnespark i överflyttad
bem., t. ex. Strindberg R. rum. 1880,
efter Aesopi fabel om åsnan som spar-
kade det döende lejonet. — I ä. sv. före-
kom åsneöra i betyd, 'hundöra, veck i
bok', O. v. Dalin, Möller 1755 under
corne o. ännu Blanche 1864 (som även
har hundöra), motsvar. da. wselsore, ty.
eselsohr i samma betyd. Däremot över-
ensstämmer det ännu brukade hund-
öra, Serenius 1734 osv., med eng.
dog's ear.
åstad, fsv. ästadh, av af stap = isl.
af stad, no. afstad, da. afsted, till av
o. stad, ställe, alltså egentl.: från stället.
— I sv. dial. stundom i stället sta, väl
(med Tamm Sammans. ord s. 149) upp-
kommet ur uttr. gå åstad, med sam-
mandragning av två å).
åstunda, fsv. astunda, se stunda.
Asunden, sjön., se Unden.
åt, prepos. o. adv., fsv. ät, at, vid,
hos, vid tidsbest.: om, på, vid, mot
m. m., vid rumsbest.: mot, till, åt, dess-
utom bl. a.: med, genom = isl. at (fno.
även dt), no. aat, da. ad, got., fsax. at,
fht3r. az, ags. ce/ (eng. at) = lat. ad,
till m. m., kelt. ad; etymol. = infini-
tivmärket att. — Den långa vok. i fsv.
(varav nsv. å) har sekundärt uppkom-
mit genom uddljudsföiiängning såsom
i nsv. åv (= av), åka osv. — Bet}rd.
"till' vid rumsbestämningar var allmän
ännu åtm. på 1600-t., t. ex. Messenius:
'rymbde . . åth . . Norige', 'begifwa sigh
åth Swerige', 'löpa . . åth Dantzigk' osv.
o. kvarlever ännu i svordomar, t. ex.
dra åt skogen, ål f änders samt i förb.
med till t. ex. 'han for åt Stockholmshål-
let) till', ävensom i vissa dial. 'resa åt
stan* osv., jfr östg. 'gå på tuset', av (å)t
huset, med senare tillagt på (se hus).
Riktningsbetydelse i överförd an v. upp-
träder i skratta åt, jfr fsv. leia at,
isl. hhvja al, eng. laugh at. Betyd,
'med avseende på' kvarlever nu blott i
lagspr. brista åt eden. Det hithö-
rande fsv. uttr. ey cer stort at ('det lig-
ger ej mycken vikt vid') uppträder i
olika varianter långt in på 1700-t., t. ex.
O. v. Dalin: 'Hvad är det åt at fika'.
Ett minne av uttr. lata sik nöghia at
(jfr gamla bibelövers. Luc. 3: 14), låta
sig nöja med, föreligger i vb. åt nöj a
sig, åtnöjas, o. av konstr. spyria at i
åtspörja. Äldre anv. av prepos. åt
avspeglas även i uttr. bära sig åt (se
bära, åtbörd, åth ävor), åtfölja, åt -
skilja. Det vardagliga o. dialektiska
nsv. far, mor (osv.) åt ngn är en fort-
sättning av fsv. uttr. såsom t. ex. fadher
at Alexander, jfr gamla bibelövers., 5
Mos. 22: 15: 'Så skola fader och moder
åt qwinnone taga henne'; i vissa dial.,
t. ex. Dalbym. Vrml., som regelbunden
omskrivning av genit. Nu föråldrade
anv. av åt förekomma i vår gamla bi-
belövers., t. ex. 'han wardt kär åt (dvs.
i) henne' (rätt vanlig i ä. nsv., t. ex.
Asteropherus, Börk o. ännu Dalins Arg.)
= isl. kcvrr at, ä. da. ka>r ad. Gamla
sam mans. ined åt (germ. at) föreligga i
dit, hit o. ty. bis, tills (av bi = bi-
o. fhty. az). — Vad går åt dig?, jfr
fsv. hitin gaar them miok fast aat, dvs.
värmen ansätter dem mycket = nisl.
hvat gengr at pér, da. hvad gaar ad dig:
med urspr. samma betyd, av riktning
som i ovan anf. uttryck. — Om åt i
ä. nsv. åt åre, efter ett år, se år. —
Jfr åtbörd, åtminstone, A t vid.
[åt, sv. dial., ohyra, se åtel.]
åtanke, jfr under andakt.
åtbörd, Stiernhielm m. fl.: ålburd,
arkaiserande, i ä. nsv. även åtbärd, t. ex.
Lucidor; vbalsbst. till bära sig åt o.
fsv. atba>ra sik ds.; se under bära o.
åt. Iä. nsv. också gebärde(r), t. ex.
Dalins Arg., liksom da. geb&rde från ty.
gebärde (fhty. gibårida) till ty. gebaren,
uppföra sig. — Etymologiskt identiskt
med nsv. åtbörd är fsv. albyrdh, det
som händer någon, vbalsbst. till b&ra
at, tillgå, hända; se under bära.
åtel, fsv. älel, ätol, as, av urnord.
*ätnla-, avledn. av ett ord motsvar.
ä. nsv. åt, ätning, frätning, ohyra, sv.
dial. åt n., om flugor, mygg, löss o. d.,
även som namn på sjukdomen kräftan,
egentl.: ätande, gnagande = isl. åt,
ätande, mat, no. aat ungef. ds. som i
sv. dial., fsax. åt, mat, fhty. dz (s-ljud),
ags. cé/; av ie. ed-, avljudsform till äta.
Jfr lånordet as 2 (väl av ie. *ed-to-).
Bildat med samma avledn. -ul som
ängel 1, ankel, (hjul)axel, skakel,
åter
1204
åtta
stapel. Där åteln är, dit för-
samla sig ork örnarna, efter Matt.
24: 28, Luk. 17: 37. — Härtill även det
likbetyd. fsv. äzl n. = da. aadsel (för
ljud lansen ligt fsv. *cézl av *älisla- genom
anslutning till ät), jfr sv. dial. åtsel m.,
ohyra, frat, o. isl. i«-avledn. dezli, föda;
alltså med denominativ funktion hos
avled n. -.s7 såsom t. ex. (med kollektiv
betyd.) hos sv. dial. kvinnsel n. pl.,
kvinnfolk, skärsel n., sken på himlen
(: adj. skär), yngsle n., unga kreatur,
yngsel f., ungdomstid, samt f. ö. de av
förf. Ark. 7: 162, 165 anförda bild-
ningarna. — Om ett annat likbetydande
germ. ord se luder.
åter, fsv. aater, at(t)er, tillbaka, åter,
kvar = da. ätter, samma ord som isl.
aptr ds., got. aflra, fsax. aftar, mlty.
achter (varav akter), fhty. aftar (ty.
after-), ags. aifter (eng. after-), kompa-
rativbildning till ie. op, varom närmare
under växelformen efter. — I åter
föreligger snarast uddljudsförlängning
av samma slag som i åt, åka osv. Om
den mycket omtvistade o. delvis dunkla
ljudutvecklingen se f. ö. Noreen V. spr.
3: 149 med n. 9 o. Sjöros SNF VIII.
3: 58 (med litteratur). — Jfr åt i ä.
nsv. åt åre, efter ett år, väl av apt
(se år).
återstod, Linné 1763 (om sjukdoms-
symptom), Sahlstedt 1773, Hisinger 1831
till st ån da (ipf. stod), med senare le-
den formellt identisk med sbst. stod; i
avljudsförh. till likbet3rd. fsv. äterstaper
ds., 1500-t. vanl. som plur. återstäd(h)er,
restantier. — Under 1800-t. dessutom
stundom kvarstod t. ex. Wallin 1847,
Dalin 1853 som synonym till återstod,
men ej som uppslagsord.
återvändo i utan återvändo, oblik
kasus till fsv. sbst. ätervamda, återvän-
dande, jfr fsv. sbst. fränvamda, um-
vamda m. m., samt med avs. på än-
deisen dom värj o, Falun, närvaro,
utsago.
återvändsgränd, Lind 1749 under
Kehrwieder, Dagl. Alleh. 1771: 'På St.
Paulsgatan i hörnet af Återvänds-Grän-
den på högra handen'; nu vanligt i bildl.
betyd. Snarast till vb. återvända
(jfr under utförsgåvor), antagl. i an-
slutning till ä. ty. kehrwieder. Däre-
mot ej, såsom Tamm Sammans. ord s.
156 med tvekan förmodar, (med analo-
giskt s) till fsv. sbst. ätervamda (se
föreg.).
åtgärd, fsv. atga>rp = isl. atgerd, till
isl. gera at osv.; se gärd.
åthävor, fsv. ath&va, vanl. i plur.,
uppförande, beteende, åthävor, ombild-
ning av fsv. athcéve n. o. f. ds. — isl.
athcéfi n., till ett germ. vbaladj. "hcedia-
(= fsv. hcever, duktig, isl. héfr, bruk-
bar; se häv), avljudsform till hava, med
anslutning till fsv. hävas el. hava sik at,
bete sig; jfr uttr. bära sig åt (se åt).
åtminstone, P. Erici 1582, ä. nsv.
även -minstan, -minsta, -e, -o (den senare
in på 1700-t., t. ex. 1726); artikulerad
form av fsv. at minsto, till prepos. at
(se åt) o. minst, egentl. dat. sg. neutr.,
men uppfattat som dat. sg. fem. till ett
sbst. på -a, av samma slag som i för-
stone, på sistone. — I sv. dial. i
stället ofta till (le) minstone el. min-
stingen^). — Jfr med avs. på betyd. -
utveckling o. även bildning t. ex. fra.
au moins = span. d lo ménos, av lat.
ad (= åt) -j- best. art. -f- kompar. mi-
nus, mindre.
åtrå, vb, av å, till, o. trå 1 ; se d. o.
[åtsel, sv. dial., ohyra, frat, se åtel.]
åtskillig, i ä. nsv. även: skiljaktig,
olika, t. ex. ännu S. Ödmann: 'solvi-
sare . . af åtskillig form', ä. nsv. också
åtskil(i)elig(h), fsv. aiskilliker, alskilili-
ker, som kan åtskiljas, skiljaktig, olik,
särskild = da. adskillig; med samma
betyd. -utveckling som i da. forskellig,
ty. verschieden; till fsv. atskilia, åtskilja.
Jfr med avs. på ljudutvecklingen t. ex.
åtti av fsv. äl(t)atighi, åttondel av
åttondedel osv.
åtta, fsv. ät(t)a = isl. åtta, da. otte,
got. ahlau, fsax., fhty. ahto (ty. acht),
ags. eahta (eng. eight), motsv. lat. octo,
grek. oklo, sanskr. astäu, fir. ocht, av
ie. *octö(u), väl egentl. en dualform; med
andra bildningssätt: litau. asztuni, fslav.
osmi. Formen åtta (för i mellersta o. ös-
tra Sv. väntat åfa = skå. dial.) beror möjl.
såsom redan Bråte förmodat i A. Vstmk-
l.:s ljudl. s. 79, på anv. i trycksvag ställ-
ning; så ock sjätte (jfr även under tolv).
Åtvid
1205
äckel
— Härtill: isl. cett, tredjedel av run-
alfabetet (egentl.: 8 runor), av germ.
*ah(t)-li-. Bråte Sv. fornm. tidskr. 7: 55.
— Åtta dagar i betyd, 'en vecka',
motsv. i da., efter ty. acht tage; jfr fra.
quinze, jours i betyd, 'två veckor': af-
tonen före den första dagen medräkna-
des. — Åttkant 1710, av ä. åttekant
Schroderus 1635, liksom t. ex. met-
krok av metekrok, jfr ottekantig 1588
o. ännu på 1700-t., ävensom ottokanl
1651; därjämte, med ny anslutning till
åtta: åttakant(ig) (o-) Kellgren Jord.
skap., 1825, 1893. Däremot i nsv. alltid
åttadubbel. — Åttonde, fsv. ät-
(t)unde, ät(l)ande = isl. pttunde, ältande,
da. ottende, ffris. achtunda, nybildningar
efter nionde osv., -a- i -ande efter åtta ;
äldre: isl. alle = got. ahtuda, fsax.,
fhty. ahtodo (ty. achle), ags. eahtoda
(eng. eighth), med oklar mellanvokal.
Med andra bildningssätt: lat. octävus,
grek. ögdoos, sanskr. astamä osv. —
Åttio, y, fsv. ottolhie m. m., ombild-
ning av äldre äl(t)alighi = isl. dttatigir;
egentl.: åtta tiotal; se f. ö. det analoga
femtio o. tio: i got. dock ej ahtau
tigjus utan ahlautehiind (se under tio).
Däremot visar aderton (med biformen
åttan) på en tidig förkortning av stam-
vokalen, som på grund därav ej över-
gått till å (se f. ö. aderton).
[Åt t in ge, ortn., se under V i 1 1 å t -
tinge.]
Åtvid, sn i Ögtl., fsv. A(a)lvidha, sam-
mansmältning av prepos. at (— nsv. åt),
vid, o. viper, skog (se ved); alltså: vid
skogen ; alldeles som enl. Nordlander Sv.
lm. XV. 2: 22 i t. ex. fsv. Atbcergh, nu
Åberg Jtl.; jfr även Undersåker. An-
norlunda, men sannolikt felaktigt, Lund-
gren Sv. lm. X. 6: 20 (till personn. Atvidh).
— Härtill: Åtvidaberg (redan i y. fsv.).
å(v)ävla, -igt (av-, o-), västsv. dial.,
övermåttan, oerhört, - ä vi i g, adj., över-
driven, jfr fsv. ofwfli (o-) n., övermakt,
oövervinnlig svårighet = no. ovevle, till
det förstärkande fnord. prefixet of-, jfr
isl. of n., mängd (varom under över o.
för 3), o. en ja-avledn. av sv. dial. avel,
styrka, osv. (se avel, ävlas). En an-
nan växelform är fno. ofr-efli n., över-
lägsen makt, övermåttan stor mängd,
no. ov(e)revle, något som överstiger kraf-
terna el. på grund av sin storlek är
ohanterligt.
A.
äbb, 1787, motsv. da. ebbe, från holl.
eb, ebbe el. mlty. ebbe (varifrån ty. ebbe)
= ags. ebba (eng. ett), jfr fsax. ebbiunga;
av germ. *at>jan-, nästan identiskt med
det inhemska ävja, av *abjön; besl.
med avig o. egentl. betydande 'åter-
gång, tillbakagång el. dyl.'; alltså ungef.
samma grundbetyd, som i det gamla
inhemskt nordiska ordet för 'äbb', fjara,
fjcera, kvarlevande bl. a. i ortn. Fjäre
(se d. o.). — Från germ. spr. (holl. el.
ty.) kommer fra. ebbe (ebe). — F. ö.
saknas gamla ieur. beteckningar för
'ebb' o. 'flod' (som blott uppträder vid
Atlantens kuster), t. o. m. hos kelterna.
Pytlieas talar i sin reseskildring om
dmpötis, dvs. uppdrickandet.
äcka, sv. dial., i vissa sydsv. särsk.
Skå.; körsla (jfr Cavallin Herdam. från
1686: 'echer och dagswerken'), i likn.
betyd. 1636 från Ångerm., även i vissa
ordb. t. ex. Möller 1790, Lindfors 1824;
dessutom i bl. a. norrl. dial.; vagn- o.
skidspår (i Norrl. åttja o. d.) = isl.
ekja, körande, no. ckkja, hjul- o. skid-
spår m. m., av urnord. "akjön = *-o?kia
i senare leden av åska o. möjl. även
det från finskan (se tilläggen) lånade
ackja, som i sin tur i urnord. el. tidi-
gare inkommit från nord. (germ.) språk;
till åka.
äckel, Möller 1755: eckel, från ty.
eket m., ett egentl. lågtyskt ord, ékel,
av germ. *aikl-; av trots många tolk-
ningsförsök okänt ursprung. Formellt
identiskt, men knappast besl. är ags.
dcol, bestört, upprörd. Jfr f. ö. Schröder
PBB 29: 557 (: got. aiwiski, skam; bl. a.
adel
1206
formellt betänkligt), Zupitza Gutt. s. 161
(: lat. aeger, beklämd, sjuk; jfr härtill
Walde), Liden Stud. s. 70 (: isl. eikinn,
rasande, san skr. ejati, rör sig). — Vb.
äckla, 1764, från ty. ekeln. — Adj.
äcklig, Kellgren, Lenngren, jfr ty. eke-
lichty ävensom da. askkel, — Samtliga
dessa ord stavas förr synnerl. ofta med
e-, vilket synes t}rda på ett motsv. uttal.
Om det gamla inhemska uttrycket
se värn jas.
[Äckre, ortn. Vgtl., ofta skrivet Ecke-
rudt se under åker slutet.]
ädel, fsv. asdhel, även cejjla = da.
asdel, från mlty. ed(d)el, förnäm, ut-
märkt, av fsax. etheli, athali = fhty.
edili (ty. edel), ags. cedele, av germ. * apa-
tia-, avledn. av *apala-, ädel, kanske
snarast med Schrader Reallex.1 s. 815
'nedärvd, från fäderna härstammande',
till den barnspråksstam at, som ingår
i got., lat., grek. atta, fader, fslav. otici,
fader, osv. (däremot väl ej lat. atavus,
förfader, jfr Walde); en grundbetyd., som
passar också för avljudsformen odal; se
f. ö. Utter, under adel. — Ädla metal-
ler, efter ty. edle metalle, motsvar. eng.
noble metals. — Ädelsten, Hels. 1587,
jfr L. Petri 1555: ädlasteen, in på 1700-t.;
förr även ädle- = da. cedelsten, efter ty.
edelstein (redan i mhty.) el. mlty. edel-
stén. Däremot i fra. pierre précieuse
(egentl. : dyrbar), eng. precious stone; jfr
fsv. margha dyra stena. I fsv. i stället
gimsten = isl. gimsteinh, från ags. gim-
stdn, från lat. gemma (egentl.: öga el.
knopp på träd o. d.). — Ädling, fsv.
cedhling = da. wdling, efter mlty. ede-
Unc = ty. ed(e)ling, ags. azdeling, isl.
pdlingr (i sht: furste).
Ädelfors, Smål., o. 1740 företagen ora-
döpning av Kleva gamla kopparhytta
vid Gyafors, då där gjorda guldfyndig-
heter började bearbetas; först: 'Ädelfors
guldverk', sedan: 'Ädelfors guldgruvor'.
Till föreg.
ädelig, sv. dial., i t. ex. många äde-
li(g)a gånger, slag, i sht i södra Sv.
= no. atdelig, t. ex. maange wdelege
gaanger, da. dial. i motsvar. uttr.; från
lty. eddelke, från ty. ellich, någon (som
helst), av fhty. elalich, möjl. besl. med
got. aippau, eller, ty. oder, isl. eÖa osv.
Av annat ursprung äro evelig o. ide-
lig (se dessa art.).
äfsing, överbliven o. avklippt tråd-
ände av varpen i en väv, 1782; egentl.
med dubbla diminutivsuffix: s -f- ing
(liksom t. ex. föl s ing, man si ng, barn-
spr. hansing, hand, osv.), kanske när-
mast till ett dimin. *afse el. dyl. (jfr ä.
sv. o. dial. fölse, manse); till av; jfr no.
auing ds.
[äfsing, sv. dial. o. i ä. sv., (dialek-
tisk) växelform till äxing.]
äga, se ega.
1. ägg- (fågel-), fsv. a>g = isl., da.
egg, med nord. gg-inskott (jfr t. ex.
bägge) = fsax., fhty., ty. ei, ags. äg
(eng. egg från nord.), jfr got. *addja (—
krimgot. ada), av germ. *aija-, besl. med
fslav. aje, jaje o. lat. övum, grek. oo/i,
oion, ehuru förh. till dessa ord är dun-
kelt (se litter. hos Walde2 s. 550). Möjl.
sammanhängande med lat. avis, fågel
(sanskr. vih osv.). — Äggula o. ägg-
vita, båda substantiveringar av -gul o.
-vit; i fsv. alltid o. i ä. nsv. (till o. 1700)
ofta (thwt, det) gula af wggit (ägget) osv.
Därjämte i ä. nsv. -gule (plur. -ar) osv.
För 'äggula' i fsv. i stället a>g(gia)blöma,
blöme el. (tho3t) rödha, isl. hit randa;
för 'äggvita' i fsv. även thoet klara. Se
f. ö. vita. Ty. dotter, äggula, är besl.
med eng. dol, punkt. — Columbi (el.
Golumbus) ägg; enl. den italienske
arkitekten Vasari i dennes konsthistoria
(Vite osv. 1550) urspr. om hans lands-
man arkitekten Brunelleschi, som på en
kongress i Florens 1420 rönte motstånd
från fackmännens sida för sitt utkast
till domkyrkans i nämda stad avslu-
tande medelst en kupol o. på grund
därav föreslog, att den arkitekt skulle
få utföra kupolen, som kunde få ett ägg
att stå på spetsen av en marmorskiva,
osv.; sedermera överfört på Columbus.
Den sedan av B. utförda utomordentligt
djärva kupolb3rggnaden liknar i själva
verket till formen i hög grad ett ägg.
— Ägget vill lära hönan värpa,
t. ex. Grubb 1678, jfr Erasmus: Ouum
pra; gallina sapil; liknande uttr. även
i andra spr. — Äggsjuk, orolig, vill-
rådig, 1705: 'gått äggesjuk', jfr 'gå som
en äggsjuk höna' o. d., Knorring 1843
1207
älas
— da. ceggesyg i samma an v., cgentl. om
hönor (osv.) som vilja värpa, även: som
ha svårt att bli av med sina ägg, jfr I.
Erici o. 1645: Eggsiukan i denna senare
betyd, om gäss.
2. ägg, vass kant o. d., se egg.
Ägir, västnordisk havsgud el. havsde-
mon, vanligt i sht i äldre svensk diktning;
litterärt lån från isl. Mgir = cégir (poet.),
hav, av germ. * ceguiaz; enl. gammal (K.
Gislason osv.) o. ännu allmän (dock ej
alldeles obestridd) uppfattning avljuds-
form till got. ahwa, vatten, osv. = sv.
å 2. Sannol. samma ord som sv. sjön.
Äjen vid Äxtorp Smål., alltså fsv.
* JEghir o. * Mghisporp = no. fjordn.
*.Égir, nu Ögsfjorden. Sjön kallas nu
enl. uppgift Axen, ellips till Äxtorp.
Samma avljudsstadium uppträder enl.
Pogatscher Engl. Stud. 27: 223 f. i ags.
égor, flod, tidvatten, hav; éagor beror
då på anslutning till éa, vatten. Se
förf. Sjön. 1: 775 f. o. jfr med avs. på
avljudet Vänern (om detta namn hör
till uan, vatten).
ägna, fsv. wghna, egbna = isl. eigna,
da. egne, fhty. eiginen (ty. eignen), ags.
dgnian (eng. own), jfr got. ga-aiginön,
av germ. *aiginön, avledn. av adj. egen;
alltså egentl.: göra till egen el. eget. —
Vokalen a- beror på mycket tidig för-
kortning av diftongen cei framför kon-
sonantgrupp, av samma slag som i fsv.
hcem(p)ta (nsv. hämta) = isl. heimta
osv. I uttalet med -e- har anslutning
egt rum till grundordet.
ägrett, 1692 (e-), av fra. aigretle, silver-
häger, buske av hägerfjädrar, diamant-
prydnad av denna form, dimin.av aigron,
héron, från germ. spr. : fhty. heigero osv.
=== häger.
[äksa, sv. dial., upphetsa, tukta, gräla,
se under aga.]
äkta, adj., fsv. cekia (echta), av äkta
börd, genom äktenskap förenad = da.
ccgte, från mlty. echl(e) (varav ty. ccht,
okänt i sydty. dial.) ds., av äldre V/7,
av *éhaft = fhty. éhaft, laglig, ffris. af t
ds.; sammans. av -haft, egentl. behäftad
med (vartill mlty. -haflich = -ak ti g.
se d. o. o. häfta), o. sbst. mlty. é, éwe,
(gudomlig) lag, äktenskap, av fsax. éo,
lag = fhty. éwa, lag, äktenskap (ty. ehe,
blott: äktenskap), ags. é(w), av germ.
*aiwö~-\ av omstritt ursprung. Snarast
besl. med sanskr. eva-, vana, gång, lopp,
fir. di, lag (till roten i, gå; se ed 1,
i d 2). Knappast däremot, såsom ofta an-
tages, av germ. *aigwö-, till lat. aeqiuis,
passande, billig, egentl.: jämn (se eki-
vok, ekvator); o. väl ej heller, såsom
senast Hirt-Weigand, till det indoeur.
ord för tid, "aiu-, som behandlas under
e- 1 o. evig. — Med avs. på den mlty.
övergången -ft- till -cht- (sv. -kt) jfr
t. ex. akter (~ efter), -akt ig (~ häf-
tig), häkta (~ häfta), inkräkta
(~ bekräfta), lukt (~luft), rykte
(: rop), schakt (~ skaft), sukta 1
(~ fhty. suftön). — Urspr. blott 'laglig,
legitim' (om äktenskapliga förh.) såsom
äkta barn, man, hustru (alla redan i fsv.),
sedan (efter ty.) ofta om motsatsen till
'skenbar', 'falsk', äkta svensk, silver,
vara. I sv. dessutom för att förstär-
ka en nedsättande betyd., ärke-, en äkta
bov o. d. — Äkta hälft, t. ex. Franzén,
efter ty. ehehälfte; jfr da. wgtehalvdel.
Tyska förebilder ha också uttr. bättre
hälft, t. ex. Tegnér 1813 osv., o. det
enkla hälft, maka. Uttr. synas tidi-
gast uppträda under senare hälften av
1700-t. (särsk. 1790-t.), t. ex. 1765: 'Hans
svartsiuka hälft', Kellgren 1792: 'mit
hjertas kära hälft', 1798: 'Hälsa din
öma hälft'; sedan allmänt, t. ex. Atter-
bom Lycks. ö, Wennerberg 1847: 'Ett
eget bo, en hälft så öm' osv. Med avs.
på uttr. 'min bättre hälft' jfr Ghronan-
der 1649: 'then dygderijke jungfrwn,
min vthwalde bäste deel'. — Taga till
äkta, motsvar. i da., efter mlty. tö (der)
echte nemen; jfr mlty. echt(e) n., äkten-
skap, äkta börd. — Äkta, vb = da.
egte, från mlty. (sik) echten, gifta sig;
jfr fsv. wkla, giva äkta barns rätt åt,
legitimera, med motsv. betyd, i mhtv.
— Äktenskap, fsv. cekte(n)-, cektaskap
— da. cgteskab, från mlty. cchl(e)sehap;
i sv. med sekundärt // (efter drycken-,
köpen-, vetenskap o. d.); jfr -s kap.
— Saminans. sv. äktklassisk, -tysk
osv. (av ungt datum) efter ty.
älas, sv. dial., gäckas, roa sig, leka
barnsligt (se Kietz s. 8 under alas), i
ä. nsv. t. ex. Bureus, Arvidi 1651, Spe-
äldre
1208
Älmaren
gel 1685: han älas som en walp' (om
hyenan i förh. till hundarna), ännu hos
Weste 1807 (betecknat som 'mind[re]
hr.) o. Lindfors 1824; vartill fsv. cele n.,
gäckeri el. föremal för sådant. Väl till
germ. 'dian, föda, nära, o. närmast ut-
gående frän betyd, 'leka el. rasa i brunst',
jfr sv. dial. äll, brunst, ältas, vara brun-
stig, o. sålunda besl. med all, alster,
ollon, älska osv. Den /-avledda for-
men hade dock bort giva *äljas =
jämtl. al jäs (cit. efter Rietz).
äldre, äldst, fsv. celdre, adzter = isl.
ellri, elztr, da. ceZdre, addst, got. alpiza,
alfrists, mlty. elder, eldesl, fhty. eltiro,
eltist (ty. älter, ällcst), ags. ieldra, ieldest
(eng. older, elder; oldesl, eldest; i olika
an v.); kompar. o. superlat. till germ.
adj. *alda- ('alpa-), gammal = fsax. ald,
fhty., ty. alt, ags. eald (eng. old); jfr
germ. *alpia- = got. alpeis (o. isl. al-
dinn, gammal); av ie. *allo-, particip
till germ. *alan, växa, nära (parallell-
bildning till *alnö- i all), identiskt med
lat. allas, hög (se alt), jfr adultus,
vuxen. Se även föräldrar, åld-, ål-
der, ålderman. Med avs. på betyd. -
utvecklingen jfr sanskr. vrddhå, gam-
mal, vuxen, till vardh, växa o. d. — I
många dial. kompareras gamlare, gam-
last.
älfenben, se elfenben. — I fsv. i
stället fil(s)ben — isl. filsbein.
älg1, fsv. wlgher = isl. elgr, no. elg,
av germ. *algi-; med grammatisk väx-
ling *alhi- (varifrån lånats lat. alcés
Caesar, Plinius m. fl. o. grek. dike, älg,
Pausanias), av ie. *olki- = ry. los! (av
fslav. *olsi-); i avljudsförh. till germ.
*elha- = fhty. elaho (ty. elch, upptaget
i nyare tid), ags. eolh (eng. elk enl. som-
liga från nord.; inhemskt med h>k
enl. O. Ritter Anglia Beibl. 15: 301);
besl. med sanskr. fega-, antilopbock.
Alltså en. slavo-germansk bildning; se
om dylika överensstämmelser under
lake, lax, mal 2, val 3. Med n-avledn.
(i stället för -k): litau. élnis, älg, fslav.
jeleni, hjort, fpreuss. alne, bind, grek.
ellos (*eln-), hjortkalv, élaphos (*elnbho-),
hjort, med motsvar. i armen. o. kelt.
spr. Från litau. kommer ty. elend, elen-
tier (varav da. elsdgr) o. fra. élan. —
F. ö. dunkelt; knappast med Osthoff
Et}^m. par. s. 278 f. innehållande en
beteckning el- för 'horn'; snarare med
Much, Liden m. fl. av ett färgadjektiv
motsv. fhty. elo, grågul, brun, osv. (se
al); jfr senast H. Petersson PBB 40: 109.
— Ett annat nord. ord för 'älg' är sv.
dial. brind(e), jfr no. bringe (från sv.?);
sammanställt med messap. bréntion,
hjorthuvud, o. de till vokalisationen
icke överensstämmande litau. brédis,
hjort, fpreuss. bragdis ds. — Älgen om-
talas av Caesar från de (syd)germanska
skogarna o. har även påträffats i de
schweiziska pålbyggnaderna.
äling, Phoxinus aphya, Rothof 1762,
bildat av al (se det likbetyd, al kuva)
som ä s p i n g till asp o. strömming
till ström. Fisken uppehåller sig gärna
mellan alarnas rötter. På samma sätt
hör no. or- el. aarbuk, färna, Leuciscus
latifrons, till no. o/t, aar(c), al; efter
bukfärgen. — Ett helt annat ord är sv.
dial. äling, litet barn, fiskyngel = no.
ading, liten unge, 3rngel (även aelning);
besl. med germ. *alan, föda, nära (se
alster, ålder osv.).
[ällas, sydsv. dial., åldras, se åldras.]
älling, sydsv. dial. (väl ej norr om
Smål.), ankunge = da. ädling, assimi-
lerat av äldre *a>n(d)ling, till and 1,
såsom t. ex. sv. dial, gässling (fsv. g&s-
linger = da. ga>slingt eng. gosling) till
gås, sv. killing till kid, kyckling
till germ. *keuka-, sydsv. dial. källing,
kaltunge (= isl. ketlingr), eng. dnek-
ling, andunge, till duck, ty. sperling,
sparv, till sparv, osv. Med avs. på
assimilationen ni till //jfr elva, mullög.
tvilling.
Ällinge, herresäte o. by i Skå., fsv.
.Ellinge = fda. ALllinge Själl., egentl. :
'Ällingarnas b}r', till ett släktnamn *Ml-
linger, växelform till "Allunger i fsv. All-
ungsba>k, bildat av det fsv. kortnamnet
Alle, som är lika med ags. Alla el. också
utgår från ett germ. * Alp- i fhty. Ald-
frid, Aldolf; se f. ö. förf. Ortn. på -inge
s. 181 o. under -inge ovan.
Älmaren, sjön. Kim. 1., av fsv. *.Elmii\
såsom framgår av fsv. Elmisrum, nu
Äl mars rum, vid sjön belägen gård;
till alm el. sv. dial. alm ds., såsom
älmseld
1209
älska
Barkaren (Björkaren) Ögtl., fsv.
* Bankir (väl till björk), el. fno. sjön.
* Aspir, nu Asperen (som dock kan vara
en yngre ombildning av det *Aspi, som
förutsattes för gårdn. Aspestrand, förr
Aspastrghd). Se närmare förf. Sjön.
1: 780. — Om sv. dial. älme n. o. ortn.
Älmhult, se alm.
[älme, sv. dial., se alm o. föreg.]
älmseld el. elmseld, ett elektriskt
ljusfenomen, som uppträder på torn,
mastspetsar o. d. och i form av en
el. två lågor, Klingenstierna 1755: S.
Helmes Eldar, Järnkont. ann. 1826:
Elmseld osv., i äldre tid väl blott i
facklitter., sedermera äveu i skönlitter.
t. ex. Fröding 1896; jfr Isogreus o. 1700:
Sanct Herms, eller St Elmi lins (anf.
som spanska o. franska) = da. (SI.)
clmsild, ä. da. St. ellenild, efter ty. St.
Elmsfeuer, även Helenen- o. Hel(l)ens-
fener, motsv. holl. elmnsvmir, eng. St.
Elm(o)'s fire, fra. fen Saint-Elme, ital.
fnoco di Sant' Elmo o. Ermo, span.
fnego de sant' Elmo el., nu ofta, de
san Telmo (dessutom: helena). Före-
teelsen var känd redan i antiken, t. ex.
Plinius Natur. hist. II. k. 37: när två
lågor syntes, ansågs den som ett gynn-
samt förebud o. uppkallades efter dio-
skurerna Kastor o. Pollux, men blott
en betraktades som olycksbådande o.
fick namn efter deras fördärvbringande
syster Helena (vars bortrövande blev
orsaken till Trojanska kriget). Möjl.
innehåller sålunda ordet urspr. hennes
namn (Eln-> Elm-), vartill det i alla
händelser senare anslutits, medan andra
(t. ex. Tamm Gr. s. 34) här se det till
grund för detta personnamn liggande
grek. (h)elcne, fackla (besl. med (h)eile,
solglans, -värme, av ie. *snel-, o. sålunda
väl även med sol). Slutligen har man
i ordet också tänkt sig en på italiensk
botten försiggången förvanskning av
helgonnamnet Erasmus, biskop i An-
tiokia, vilken av en ängel befriades från
sitt fängelse o. sedan av denne på ett
skepp fördes till Campanien, varefter han
dyrkades som sjöfolkets skyddshelgon.
Av ett Ermo kunde Elmo ha uppstått ge-
nom falskt ljudutbyte (i vissa dial. ut-
talas / som r; E. H. Tegnér muntl.).
— I ty. även Eliasfener (sv. Eliaseld),
med syftning på elden som från himlen
föll ned på Elias altare; vidare: Her-
mes-, St. Klaras-, St. Nikolasfener; i eng.
dessutom: corposant (span. eorpo santo),
egentl.: helgonkropp.
Almt- i sjönamn, se Alt-; egentl.:
svansjön. Det på sekundär ljudutveck-
ling beroende m-et uppträder, utom i
det förut i diskussionen indragna ä. da.
elmte, svan, även i est. -sv. älmpt ds.
Nuckö o. est. -sv. ölmpt ds. (Sv. 1m. II.
3: 153, Vendell Ordb.), av älmpt såsom
t. éx. ölg av älg. Om finska ortnamn
av urnord. *aWnt-, *alt)it-, svan, se Kar-
sten NoB 1: 117 f.
älska, fsv. adska, omhulda, omfatta,
sluta sig till, älska = isl. elska ds., da.
elske, 'lieben', ett speciellt nordiskt ord,
avlett av isl. elskr, som hyser kärlek
till (al), av *eliskr, ackus. "alskan, väl
till germ. * alan, föda osv. (se alster,
älas); jfr da. opelske, uppfostra, ä. da.
elske paa dyr, föda upp. Alltså egentl.:
uppföda, o. sedermera överflyttat på
känslans område, alldeles som det till
betyd, motsatta hata, som urspr. be-
tyder 'förfölja'. De i fsv. förekommande
äldre betydelserna uppträda stundom
åtm. på 1600-t. Då den nuvarande
betyd, av älska ty dl. utvecklats på
nordisk botten, måste de nord. språken
ha egt andra uttr. för denna betyd.
Ett sådant är isl. frjä (dock ej uppvisat
i fsv.) = got. frijön, ags. fréo(g)an (se
det etymol. identiska lånordet fria o.
frän de), varjämte möjl. redan i för-
litterär tid något ord gått förlorat, som
motsvarat antingen fhty. linben, linbön
(ty. lieben) el. avljudsformen ags. lufian
(eng. love), till ljuv, lov 1,2 osv. (fsv.
Huva, göra bevågen, locka o. d., är ett
speciellt fsv. denominativum till adj.
liiwer). — Den Herren älskar, den
agar han, efter Ebr. 12: 6 (hvem . .);
jfr Sal. Ordspr. 3: 12 (straffar). — Äl-
ska n svärd, se värd 1 slutet. — Äl-
skare o. älskarinna i förb. vara
ngns ä. o. d., nu blott (urspr. eufemi-
stiskt) om illegitima förbindelser, i denna
anv. stundom redan under senare hälf-
ten av 1700-t., t. ex. Botin 1766; förr i
betyd, 'älskade, trolovad o. d.', såsom
Ält-
12
10
älv
ännu in på 1800-t., t. ex. Atterbom
Minnen, Kolmodin 1831 (som övers, av
lat. sponsus), Almquist 1834: 'våra forna
älskarinnors fläckfrihet'. Betyd. -väx-
lingen synes ha försiggått vid mitten
av 1800-t.; jfr Blanche 1865: 'hans äl-
skarinna? Nej. Men jag älskar honom,
tillade hon . . Ordet älskarinna är nå-
got misskrediteradt, även i Paris'. 'Äl-
skare' i modern betyd, hette under
1800-t:s förra hälft ofta amant. Samma
betyd.-förskjutning även hos da. elsker
o. élskerinde samt fra. amant; jfr under
mätress. Den äldre betyd, kan i viss
mån anses bevarad i teaterspr. förste
älskare, första älskarinna. — Älskling,
Gjörwell i brev 1774 (O. Sylwan En
Stockholmskrönika s. 95): 'Riks-rådinnan
Fersen var den enda, som ej kunde
finna sig i det uttrycket: älskling' (i
betyd, 'amant'; använt av Sotberg i hans
övers, av Voltaires Zayve 1774), Thorild
1778 o. 1782 (: älsklinge), Lidner o. 1785,
Kellgren 1792, Adlerbeth (älskare), J.
G. Oxenstierna (älskande, älskare), Gei-
jer 1809: 'mitt hjärtas älskling' (om sin
fästmö), Tegnér 1823: 'En vän och älsk-
ling af Gustaf III'; sannol. av Sotberg
företagen nybildning (möjl. efter ty.
liebling); till älskling såsom brotts-
ling, ensling, o d u g 1 i n g (vekling)
till motsvar. adj. på -lig. — Älskog,
fsv. wlskogher, wlskoghe = isl. elsk(h)ugi,
da. elskov, till älska o. håg; alltså med
bortfallet h. Jfr om dylika bildningar
under håg. I fsv. även om t. ex. Guds
el. moderlig kärlek; sedermera i regel
blott om könskärlek ('erotik'), nu vanl.
med skämtsam anstrykning. — Det
gamla vbalabstr. älskan kvarlever nu
blott i sammans. nitälskan (1619 osv.).
Alt- i ortn., se Alt-,
[ält, sv. dial., brunst, se älas.]
1. älta, röra om, knåda, även bildl.:
idkeligen avhandla (ett visst ämne o. d.),
fsv. a>lta (ipf. -te), driva, jaga, röra om,
knåda = isl. elta ungef. ds., no. elta,
även: reta, egga, da. wlte (nordeng. elt,
knåda, från nord.), av germ. *alatjan,
en intensiv-iterativbildning (av samma
slag som längta osv.). Väl rotbesl.
med grek. eläö, elavnö, driver; däremot
kanske ej, såsom också antagits, med
lat. alaccr, livlig, munter (se Walde2).
No. alka, retas, da. dial. alke, röra lång-
samt i ngt, är, trots vissa överensstäm-
melser i betyd., knappast en parallell-
bildning till älta, såsom förf. med tvekan
förmodat i Ark. 14: 4. — Jfr följ.
2. älta, gyttja o. d., egentl.: ältad
massa, t. ex. Fröding: 'lastens älta' =
no. elta, i isl.: jagande, förföljelse; till
föreg. Jfr följ.
3. älta, sv. dial., namn på ett slags
barnfrossa, även som gemensam benäm-
ning på allahanda andra barnsjukdomar,
t. ex. rakitis ('engelska sjukan'), Schro-
derus o. 1638; till älta 1 o. föreg.:
egentl.: något som trycker el. oroar,
snarast med syftning på övernaturliga
väsen som trycka el. plåga; folketymo-
logiskt tolkat så, att barnet 'ältar' i betyd,
'ivrigt önskar sig ngt'. Jfr ältfrossa,
1803 osv. Se Falk MoM 1921 s. 21. —
Ältgräs, Ranunculus flammula, Schro-
derus 1639: älte-; även: åltöga, iktegräs
(till ikt, gikt), värkört; använt mot 'äl-
tan' o. andra sjukdomar. — Andra folk-
liga beteckningar på 'engelska sjukan'
o. d. äro ris (et), skärva (2), skaver,
val k (en), det senare med samma betyd.-
utveckling som älta.
[ält er, sydsv. dial., tomma ax m. m.,
se ämter.]
älv, nu: plur. -ar, fsv. azlf (plur. -er),
särsk. ofta i best. f., om Göta Älv =
isl.-fno. elfr, no., da. elv; jfr ty. flodn.
Elbe (= germ.-lat. Albis), ävensom m\ty.
elve, flodbädd; ett sålunda väsentl. nord-
germ. ord, som i riksspr. (liksom åtm.
i regel i fsv. o. åtm. äldre fno.) använ-
des endast om större åar o. t^ cks sak-
nas t. ex. i de ösv. dial.; av germ. *albi-;
väl femininbildning till ie. *albho-, vit
= lat. albus ds., grek. alphös, vitt ut-
slag, jfr grek. flodn. Alpheios (se f. ö.
album, alp, Alt-). Enl. somliga har
det tyska flodnamnet helt enkelt över-
flyttats till nord. botten o. där fått ap-
pellativ betyd. — Pluralformen äl(f)ver
är den enda hos Dalin 1853 o. även i
litter. så gott som enarådande under
förra hälften av 1800-t. — I ortnamn
betydligt sällsyntare än å. Hit höra
t. ex. Älvhem, Älvros (se Älvs borg),
Älv vik. Ett flertal namn på Älv- ha
älva
1211
Älvkarleby
emellertid helt annat ursprung, särsk.
personnamn, t. ex. Älva torp S. Björke
Vgtl. (1545: Efflatorp) till fsv. mansn.
ALfle (SOÄ 6: 21), Älvsby Uppl. (fsv.
Elceusby) till fsv. mansn. Elaf (Elef),
Älvshult Ambjörnarp Vgtl. (1448: Äles-
hulf) till äle, älskog (SOÄ VII. 2: 11),
Älvest a Strå Ögtl. (fsv. Elaerstadha)
till fsv. mansn. * AUvir el. \Elvar, o.
till liknande personn. även Älvest a
Botkyrka Sdml. (fsv. JElwerstum) o.
Kumla Nke (fsv. Ehvastum). Icke heller
ingår sbst. älv i Älvlösa Uppl. (fsv.
Elaislöso, oblik kasus). I Älverum
Ögtl. (fsv. in celwcerumé) ser Lindroth
Ortn. på -rum s. 88 genit. sg. av fsv.
celf, älva; mycket osäkert.
1. älva, räkneord, se elva.
2. älva, sbst., Bib. 1 541 : eljfuor (Lu-
ther: der Kobold), kanske redan i fsv.
elffiuer, ellfwos (latinisering?), se Sdw.
Tillägg s. 1337, utvidgning av fsv. o?lf
(dock osäker form; se Sdw. o. jfr om
ortn. Älverum under älv slutet), ä.
nsv. älf (särsk. i plur. -ar, långt in på
1800-t.), av germ. *albl-, femininbild-
ning till alf 1 av samma slag som mö
(isl. mcér). Om härledningen se f. ö.
alf 1. — Sing.-formen älva torde knap-
past uppträda förr än på 1800-t. (Nord-
fors 1805): i ordb. före Dalin upptages
i regel endast pluralis. Elfwa hos Schro-
derus o. 1638 synes vara flertalsformen
att döma av övers. 'Hexen' o. andra
plurala ord. — Härtill i dial. (t. ex.
Skåne) en maskulinform, best. f. älven,
om näcken; jfr fsv. \elver m. (Sdw.
Tillägg). — Hit höra f. ö. (de dial.)
sammans. älvablåst, -bläst(er), näs-
selfeber, Sv. Hof: ählweb Mäster r, motsv.
no. celiHiblcvstr, alvblaasler m. m. ds.,
jfr mlty. alfpuste, en ögonsjukdom (till
pusta), ävensom isl. alfabruni (se b rå-
nad), en utslagssjukdom. Från före-
ställningarna om alfer o. älvor såsom
orsakande sjukdomar utgå också sv.
dial. ellaskud Skå. = da. dial. elleskudt,
jfr no. alnskot, mlty. alfsehot, ty. alb-
schuss, ags. ylfa gesceol, eng. elfshot,
om olika sjukdomar, bl. a. hastigt på-
kommen lamhet, ävensom mlty. alfpil
om en ögonsjukdom; jfr sv. dial. troll-
skott, motsvar. i no. o. da. dial. Med
avs. på den urgamla o. vida spridda
tron att sjukdomar orsakades genom
övernaturliga makter, särsk. deras skott
o. pilar, jfr t. ex. Homeri Iliad I: 48 —
52, t. ex. : 'därefter han (dvs. Apollo)
skickade af på danaerna själfva pilarna
hvassa, och ständigt och tätt där flam-
made dödsbål' (om den pest med vil-
ken Apollo hemsökte grekerna). Grek.
epialos (osv.) betyder både 'feber' o.
'mara'; jfr de allmänna föreställningarna
om marritt. Om älvorna såsom för-
orsakande vansinne o. d. jfr under elva-
befängd. Utom om det där anförda
da. ellevild kan erinras om ty. dial. alb-
schuss, enfaldig person, ty. dial. älbisch
ds., eng. dial. elftn, förryckt. Jfr f. ö.
t. ex. no. draug- o. dvergslag, om vissa
boskapssjukdomar, tnssebit, elakartat sår
el. böld (se tusse), sv. dial. vålnöp o.
-nopp, om vissa lindriga blånader å
personer med fin hud, egentl.: nyp av
en vålnad (varom under vålnad), vätt,
om sjukdom förorsakad av jättarna,
m. fl. — Hit hör även älvkors, sy ds v.
dial. ellakors, ett (i Sv. fyrarmat) silver-
kors använt som värn mot sjukdomar,
motsv. o. besl. med ty. alpkreuz (efter
formen även alp-, hexenfuss m. m.),
egentl. den femuddiga stjärna, penta-
grammet, som sedan antikens dagar
spelat en stor roll som magiskt skydds-
tecken; av judarna kallat Salomos sigill
(se under Salomon). Alltså en amu-
lett av samma slag som den av ordet
abrakadabra bildade trekant, som bru-
kades i liknande syfte.
[Älvest a, ortn., ej till älv utan in-
nehållande personnamn, se under älv
slutet.]
Älvkarleby, sn i Uppl., fsv. JElva-
karlalnj, dvs. 'älvkarlarnas by' (vid
Dalälven); tillhörande samma (framför-
allt i Uppl., men även i vissa angrän-
sande landskap företrädda) typ av nam-
nen på -by som t. ex. Morkarby, fsv.
Morkarlabg, Mora sn Dal., O n s k a rby,
äldre Odenskarebg, o. Torkarby, fsv.
Thorkarlaby, dvs. 'Odens- resp. Tor-
männens, -dyrkarnas by', Sjukarby
o. Sj öka rby, fsv. Siokarlabg, dvs. 'Sjö-
karlarnas by', de senare i Uppl. Förf.
Ortn. på -by s. 82 f. — Älvkarl är också
Älvsborg-
1212
ämbete
beteckning för 'man från Älvdalen' (i
Dalarna).
[Alvros, ortn., se under Alvsborg.]
[Älvs- i en del ortnamn, ej till älv
utan innehållande personnamn, se un-
der ä 1 v slutet. 1
Älvsborg, äldre Eluesborgh, Elfais-
borgh m. m., kan ej förklaras såsom
direkt sammansatt med älv, utan förut-
sätter sannol. ett *ÄU>ös(e)borg(h), dvs.
borgen vid mynningen av älven (Göta
älv), av älv o. det öse, mynning (avledn.
av os 1), som också ingår i Lödöse,
Orsa, Tö n ner sjö. Jfr särsk. Simris-
hamn, ävensom ortn. Älvros Härjed.,
av Älvaros, älvmynningen (se t. ex.
Rot ner os). Lindroth Skr. utg. av In-
stit. f. ortsnamns- o. dial.-forskning i
Göteborg 2: 121 f.
ämabel, från fra. aimable, älskvärd,
av lat. amäbilis, till amäre, älska (säkerl.
av samma barnspråksstam am- som i
amita, faster, varom se tant; av samma
slag som i amma).
ämbar n. (Bellmans ämbarn best. f.
motsvarar väl fsv. cembare m.), i dial.
även: ammar o. änbar, fsv. azmbar n.
(o. -e m.), jämte asmber = no. -da. em-
ber, ambar ds., no. (dial.) ambar (m.),
da. emmert (med sekundärt -/), pump-
ämbar, från fsax. émbar (émmar), m\ty.
ember, emmer, amber = fhty. ambar,
amber (jfr ambri), ags. amber m. m.
Enl. den vanligaste o. väl riktiga upp-
fattningen gammalt lån från lat. am-
phora, av grek. amphorevs, (genom hap-
lologi) av homer. amphiphorevs, kärl
med två handtag, till amphi, från två
sidor, omkring (se om), o. phérö, (jag)
bär (se bära). Från germ. spr. kom-
mer fslav. qboriz. St. Mladenow KZ
44: 370 f. anser dock de germ. o. slav.
orden för inhemska (av *ambhi-bhoros)
o. urbesl. med det grek. ordet o. med
sanskr. ambhrnås, balja, kar (av ie.
*ambhi-bhrnös). Emellertid är det högst
osannolikt, att ett dylikt ord skulle ha
indoeuropeiska anor; namn på kärl äro
f. ö. i de germ. spr. ofta inlånade från
lat., såsom bäcken, bägare, kittel
o. snarast även kopp. — En annan,
oantaglig förklaring, som för ämbar
ävenledes hävdar inhemskt germ. ur-
sprung, se Schröder Ablautstudien s. 15;
jfr Hj. Falk IF Anz. 28: 71. — Fhty.
einbar (ty. eimer) = fsax. émbar bero på
folketymologisk anslutning till räkne-
ordet en, med syftning på kärl med
en grepe (den nu i ty., no. o. sv. en-
samt rådande betydelsen), liksom också
fhty. zubar, kärl (ty. zuber, så) ombil-
dades till zwibar (jfr tve-, två). —
Med avs. på förh. mellan fsv. wmbar o.
témber jfr Kock Ark. 12: 87.
ämbete, fsv. wmbete, amibite o. wmbit,
ämbete, tjänst, arbete, tjänareskara,
sakrament, hantverk, hantverksskrå —
isl. embcéiti, no. emb&ite i samma el.
likn. betyd., da. embede, got. andbahti,
tjänst, fhty. ambahti, ags. ambiht osv.;
etymologiskt = ty. amt (se f. ö. amt).
Till got. andbahts, tjänare, fhty. ambaht,
ags. ambiht, jfr isl. ambött f., -bått,
tjänarinna, fsv. ambat, -bot(a) ds. Vanl.
o. med rätta betraktat som ett mycket
tidigt lån från kelt. (lat.) ambactus,
tjänare, vasall (varom närmare under
ambassad); i got. folketymologiskt om-
bildat. Föga troligt är däremot, att got.
andbahts osv. skulle vara av inhemsk
germ. börd (till part. and-, se an- 2,
o. sanskr. bhaktd-, till bhaj-, dela, men
även: tjäna, dyrka; jfr Uhlenbeck Got.
etym. Wb. o. Brugmann IF 19: 390). —
Från nord. spr. lånat i ry. jabcda, bak-
tal, ränker; med egendomlig bet\Td.-
förskjutning (närmast av *hovmannain-
trig?). — Ordet ämbete o. dess germ.
motsvarigheter el. grundord beteckna
sedan urminnes tider bl. a. en viss of-
ficiell ställning inom stat el. kyrka; jfr
fsv. biskops-, pava-, prwstaaimbcte, got.
andbahti i t. ex. 2 Kor. 11: 8 (= grek.
diakonia), ags. ombihtas i Beowulf om
konungens tjänstemän av olika slag
(hovmarskalk, vapenvaktare m. m.).
Säkerl. föreligger här en reflex av or-
dens ursprung från det keltiska ko-
nungadömet med dess ämbetsmanna-
adel; o. orden tillhöra sålunda samma
slags låneskikt som rik o. rike; jfr
även under (det 3rtterst från kelt. komna)
vasall. Ett annat viktigt lån från
kelt. av kulturhistorisk betyd, är j är n.
- Ämbetsman, fsv. (embitisman, tjä-
nare, tjänsteman, ämbetsman, hantver-
äm(m)
12
13
ämter
kare = isl. emlnvitismaÖr, da. embeds-
mand; jfr ty. amtmann under amt.
Betyd, 'hantverkare' (i sht: skräddare,
skomakare, smeder), även i t. ex. ä. nsv.
o. ä. da., kvarlever (el. kvarlevde till
senaste tid) i sv. dial., t. ex. Smål.; jfr
ä. nsv. ämbetskarl = sv. dial. (Ydré)
ämbetskar. Om betyd. '(stats)ämbets-
man' se under betjänt.
äm(m), sv. dial., fadd, om smak =
da. em jämte emmen, motbjudande,
äcklig, no. eim, fadd, om smak, kval-
mig, vämjelig, jämte emmen m. m., som
luktar illa; egentl. om varm luft, ånga
o. d., till fsv. ember, imma, isl. eimr,
dimma, rök, osv. (se Emån o. imma);
alltså med samma betyd.-utveckling som
i sv. dial. åmt, fördärvad, om mat, jfr
amma, utdunsta elak lukt, till åm(m)a,
ånga, lukta (se åmme).
ämna, se ä m n e.
ämne, i lagen 1734 i betyd, 'förmåga'
('som dess stånd, vilkor och ämne
kräfva') el. 'ändamål' ('till kolning eller
andra ämnen'), fsv. cempne {a?fne), ma-
terial, förmåga, tillfälle, anledning m. m.
= isl. ef ni ds., da. evne, själskraft, för-
måga, i ä. da. också material (i no. -da. där-
emot stavat emne); da. emne, föremål för
andlig behandling, är väl däremot lån från
sv.; en speciellt nordisk bildning (meng.
efne är lån från nord. spr.) av urnord.
*afnia-(jfr till ljudutvecklingen hamn 3,
väl av *habnö). Härtill vb. ämna, fsv.
a>m(j))na, ntföra, bereda o. sekundärt:
ämna = isl. efna, utföra, da. evne, förmå
(i betyd, 'ämna, ha för avsikt' däremot
agte, hane til hensigt, tiliamke), ags.
efnan, cefnan ds., vartill avledn. sv. dial.
ämta. Möjl. äro subst. o. verbet pa-
rallellbildningar av samma grundord:
germ. *afna- = ie. *opno-, jfr sanskr.
apna-råj-, som eger gods; verbet kunde
dock även tänkas vara avlett av sbst.
ämne. Till ie. roten op, arbeta, i lat.
opus, arbete osv. (se närmare de besl.
avel o. avljudsformen öva), tidigt bl. a.
specialiserad på jordbruksarbete; jfr Li-
déns utredning Ark. 27: 270 av fsv. byce
a>m})iii Häls. L., mark som genom ny-
odling blir (el. nyligen blivit) en gård,
o. fno. ortn. Kfni, väl: nyodling, ny-
bygge, ingående i det flera ggr uppträ-
dande jämtl. ortn. Lan ds om av fno.
(fsv.) Landsa>mpne, ävensom bl. a. i fsv.
Aghersazfne, nu Åkersände N. Sandsjö
sn Smål. Betyd. -utvecklingen till 'ma-
terial' är densamma som i virke o.
ä. nsv., sv. dial. yrke; jfr även under
to 1. Hit för Torp Etym. ordb. under
emne även isl. afi, man, got. aba, som
då egentl. betydde 'arbetare'; i så fall
en bildning av samma slag som fhty.
uobo, åkerbrukare (se öva); snarast
föreligger dock i germ. *aban- en barn-
språksbildning. — I betyd, 'ämna, till-
ämna' användes i fsv. i stället ofta cetla
(kvar i sv. dial.), avledn. av den in-
hemska motsvarigheten till akt 1, upp-
märksamhet (se d. o.); jfr akta att göra
ngt. I ä. sv. tid uttrycktes 'ämna' dess-
utom med ärna, som i fsv. ännu icke
utvecklat denna betyd , för att under
de senare årtiondena alltmera vika till-
baka för ämna. Be tyd. -utvecklingen i
ämna o. ärna är f. ö. likartad: 'be-
reda'> 'ha i tankarna'; se under ärna.
— Härtill ämnes(s)ven, auskultant,
lärjunge, extraordinarie, gesäll, 1747
(vid vetenskapsakademien; en funktion
som även Bellman beklädde, enl. upp-
gift i 'Min lefvernesbeskrifning'), 1763
(vid lantmäteristaten), 1805 (vid mas-
mästeriet) 1816 (vid bergslagsstaten)
osv., SFS 1894 (om lärling som 'under-
går förhör till ämnessven'); under se-
nare tid ej officiell beteckning utan
vanl. använt, särsk. i något högtidlig
stil, i förb. ss. t. ex. 'de lärda 37rkenas
ämnessvenner' (1890), 'konstens ämnes-
svenner' (V. Bydberg 1893), 'ämnes-
svenner af forskare och diktare' (Le-
vertin 1898). Ordet har säkerl. införts
av Vetenskapsakademien såsom en er-
sättning för det utländska 'auskultant'
el. dyl. Detta synes framgå — utom
av belägget ovan — därav att det se-
dermera närmast brukades av institu-
tioner, som stodo denna nära, och att
ännu Sahlstedt 1773 blott känner anv.
'In Academia Begia scientiarum auscul-
tans'.
Ämten, sjön., se Alt-.
ämter, hämter, ett götaländskt dia-
lektord, tomma ax o. små stråstycken
efter tröskad säd, det som risslas genom
Ä iii n n
1214
ända
sal Ut av agnar o. d., i Skå. även älter
o, i Hall, bl. a. ånter (med -ml- till -/?/-
såsom grynta av grymla, Iiänta av hämta
m. 11.) = da. emter, av äldre hälmter =
sv. dial. (Kim. 1.) o. da. dial. ; till sv.
dial. hålma o. hjälm, havrehylsa, t. ex.
Hall., no. hjelm ds., hesl. med fhty.
hél(a)wat agnar o. d.; snarast till germ.
hel-, sladda, dölja, i hjälm osv.
Ämån, se E m å n.
1. än, vid kompar. ('större än' o. d.),
fsv. ccn (an) = isl. en(n), an, da. end.
Av omstritt ursprung. Enl. somliga (se
t. ex. Torp Etym. Ordh. s. 89) med
hortfall av p som i konj. att o. = ags.
pwnne, pon(ne) (eng. than), fhty. dann
(ty. denn), samma ord som ty. dann
(osv.), därpå: 'A är större än B', egentl.:
'A är större, så (kommer) B'; se det i
så fall nära besl. då. Av andra (jfr
Noreen Gesch. d. nord. spr.3 s. 191)
betraktat som en stelnad ackus. sg. m.
till got. is, ty. er, han, osv. (till de-
monstr.-stammen i- i lat. is osv); om
formerna med -nn jfr i så fall Noreen
§ 204. 9; an vore däremot även enl. N.
snarare ett äldre pan. Ett bestämt av-
görande är svårt att träffa. Jfr under
än skön t (slutet).
2. än, ännu, fsv. crn, än en gång,
åter, ytterligare, ännu m. m. = isl. enn,
da. end(nu); egentl.: fordom, jfr ags.
end o. fhty. enti, förr, isl. endr, åter,
ånyo (av *andiz), av germ. *anpi (*anöi-)
= lat. an le, framför (se an te-), grek.
anti, emot (sv. an t i-); se f. ö. an- 2,
ända, ändå, änne, ännu o. följ.
3. än i än mer o. d., fsv. cen (mer)
= isl. enn (meir) = föreg. Därjämte
i isl. in (meir), egentl. en stelnad kasus-
form av ett demonstr.-pronomen (jfr
än 1 slutet).
1. ända, sbst., egentl. oblik kasus till
ände (jfr anda ■vande osv.), fsv. amde
= isl. endi(r) m., da. ende, got. andeis,
fsax. endi, fhty. enti (även neutr., ty.
ende n.), ags. ende (eng. end), av germ.
*andia-, *andian-, snarast avledn. av
germ. *and-, emot, i grek. anti osv. (se
an- 2 o. än 2), alltså egentl.: 'det mitt
för el. emot ngt varande'. Jfr den lik-
artade bildningen änne ävensom ända
2, 3 o. äntligen. — I betyd, 'repstump'
i tågända allmänt germ. uttr. : da. tov-
ende, lty. en ende iou, ty. ein endchen
tan, eng. rope-end. — Med avs. på
betyd, 'podex' jfr da. ende, mhty. ende
(svans), ags. endwwrc, smärtor i anus.
— Till den ändan, arkaistiskt, till
det ändamålet, i det syftet, fsv. til tham
amda, till asnde i betyd, 'ändamål',
motsv. ä. da. til det ende, i da. efter
ty. ende n. i samma betyd., eng. end,
jfr lat. fmis (fra. fin) o. grek. télos, slut
o. ändamål. — Andan kröner ver-
ket, jfr mlty. wen de ende gut is, \ So
hat al dat werk pris, ital. il fine corona
V opera, efter lat. opus coronat fin is; jfr
även slut. — Över ända i t. ex. kasta
över ä., motsvar. i da., jfr lty. aver
ende umkanten. Det motsvar. fsv. övir
amda betydde däremot 'i upprätt ställ-
ning', liksom ä. da. o. mlty. over ende;
jfr sv. dial. ännavänna, vända upp o.
ned på = da. endevende, — Ändalykt,
fsv. amdalykt, slut (i sht om livets sista
tid), fullbordan = isl. endalykt, da. en-
deligt; till sv. dial., fsv. lykt, slut = isl.,
av germ. *lukipö, bildat till germ. *luk-
jan, tillsluta, stänga (= lycka 3; jfr
f. ö. lock 2, lucka osv.), såsom t. ex.
-takt i intäkt till fsv. taka (= taga)
o. under -täkt anförda ord. I sv. (nu
skämts.) även i betyd, 'bakdel, podex'.
— Ändamål (förräven ände-), 1680-t.,
Swedberg 1709, Dalins Arg. = da. ende-
maal, övers, av ty. endziel (se till).
Tidigast dock i betyd, 'slutmål, slut'
(så ännu t. ex. 1723). I da. även eie-
med, till sbst. med, mål, egentl.: mitt-
punkt (se mid-). — Ordet förekommer
icke sällan i ortn. som beteckning för
gårdar (osv.) vid ändan av sjöar, t. ex.
Vassända (av Vatnsända) Vgtl., Dalsl.
o. -ändan Boh.-l.; andra ex. se under
Salnecke. I ortn. Ändesta, Anne-
sta Vstml., Uppl. ingår ej ordet ända
utan ett numera utdött personnamn.
2. ända, vb, fsv. cvnda (ipf. -ape o.
-de) = isl. enda (ipf. -ada o. enda), fsax.
endiön, endön, fhty. enteön, entön (ty.
enden), ags. endian (eng. end), av germ.
*andiön, bildat som härja, klövja,
vädja, ägga.
3. ända, adv., i ända från, till,
egentl. kasusform till fsv. amde (=
ändra
1215
ängel
ända 1). I (götal.) dial. 'alldeles' (dä
va änna så), 'mycket' (änna bra), 'just'
(änna nu), motsv. i no. dial.
[Ändesta, ortn. Vstml., se under det
dock ej dithörande ända 1.]
ändra, t. ex. Lucidor, förr även andra
t. ex. A. Oxenstierna, Dahlstierna, jfr
fsv. förändra, vanligt även i ä. nsv.
(ännu alternativt hos Serenius 1741 o.
1 psalmb.; även i vissa dial., t. ex. smål.),
motsv. da. aindre, forandre, från ty. än-
dern (mhty. endern, andem) o. mlty.
voranderen; avledn. av ty. änder (osv.),
annan (se d. o.). Jfr lat. alteräre ds.:
alter, annan.
ändå, fsv. (en pä, då ännu, även då,
ändock (som konj.: om ock, ehuru), cen
pö (at), även om, motsv. isl. ennda, och
dock, o. enn pö; av dels fsv. cen = än
2 (se d. o.) o. dels fsv. cen, och, men
= isl. en(n) ds., besl. med likabetyd,
fsax. ehdi, fht}r. en ti, unti, -a (ty. und,
och), ags. and, end (eng. and); f. ö. med
blott osäkra anknytningar -j- dels då (se
d. o.) o. dels fsv. pö, isl. pö, dock (ety-
mol. = dock, av germ. *pauh), om vars
utveckling till -pa (== - då) se Kock Sv.
ljudh. 1: 292 f. (med Utter.). — I ä. nsv.
även 'till o. med', t. ex. Gustaf II Adolf.
äng, fsv. ceng = isl., da. eng, av germ.
*angiö-, besl. med mlty. anger, fhty.
angår, gräsmark = fsv. -anger, vik (se
köping, V äckel sån g o. Ångerman-
land), egentl.: böjning, krökning, till
ie. roten ank, böja el. kröka sig, varav
även grek. änkas n., dal, ankan m.,
armbåge, osv.; övriga släktingar se under
ängel 1. Med avs. på betyd.-utveck-
lingen jfr vång: ie. uenk, böja el. kröka
sig, lat. campas: grek. kampé, böjning,
polska hika, äng, litau. länka, dal: litau.
lenkti, böja (sig); se även under dal o.
val 1 (besl. med lat. vallis, dal), — Ty.
har i stället ivicse, av fhty. wisa, i av-
ljudsförh. till isl. veisa, pöl, sump (se
vesa); jfr till betyd. ir. cluain (av ie.
*ldo(p)ni): litau. szldpti, bliva fuktig.
Om eng. meadow se det etymol. iden-
tiska mad. — Angsskära, Sena tu la
tinctoria, se skära 3.
änga, sv. dial., andtäppa, ä. nsv.
äng(i)a, fsv. cengia = fda. cengice, av ur-
nord. *ang(u)iönt till sv. dial. ång, trång,
osv. (se å n g e r) som t. ex. 1 ä 1 1 j a till 1 a t,
väta till våt osv. — Parallellbildningar
av samma adj.: ä. nsv. ange, fsv. ange
ds., av urnord. * ångan-; fsv. ccnge n. =
fda. cenge ds., av urnord. *ang(u)ia-;
fsv. cenger n. ds., av urnord. *ang(u)in,
s-stam; ävensom sv. dial. ånga, trycka,
fsv. cengia (se ängsla).
[än ga, sv. dial., trycka, se föreg. o.
ängsla.]
ängd, trakt, nu nästan blott poet. o.
högtidl., Bib. 1541 : egnd, Gustaf II Adolf:
engd; efter lty. jegen, jegenode = mhty.
gegen(d)e, gegenöte (ty. gegend), över-
sättning av fra. contrée (eng. country,
land), ital. contrada, trakt, egentl.: det
som ligger mitt emot (se f. ö. genom
o. kontra-). Påverkan från lt}'. före-
ligger även i da. egn, trakt, formellt =
ä. da. egn, egendom, besittning, fsv.
eghn, isl. eign, av germ. *aigni-, bildat
till *ai%an (= ega) liksom t. ex. s}rn
till se osv. — Under 1600-t. stundom
med bibetyd. av 'slätt, öppen vid plats';
utan denna dock t. ex. hos Schroderus
Gom. 1640 (i den tyska texten: Gegend).
Av Golumbus betecknat som ett tal-
språksord, som borde upptagas i skrif-
ten. I vanligt tal har dock ordet säkerl.
aldrig hört hemma. Det förekommer
ej i NT 1526, som i stället har lands-
ända, land, landskap. Möjl. är det en
nybildning av bibelöversättarna.
ängel, fsv. cengil = isl. engill, da.,
fsax., ags. engel, fhty. engil (ty. engel),
got. aggilns, från grek. tingelos (varifrån
även lat. angelus, som möjl. är det när-
mast långivande språket); egentl.: bud-
bärare (jfr sanskr. ångira-, om ett slags
mytiskt väsen). Eng. ängel har påverkats
av ffra. angele (varav fra. ange). Till väst-
germanerna kom väl ordet från goterna;
till Norden genom engelska o. tyska
missionärer. Jfr evangelium. — Förr
icke sällan (liksom orden 'helgon', 'de
heliga'; se män) i svordomar, t. ex. ä.
nsv. (dial.) Gudz hånglade Prytz 1622,
av *Guds ängla död (förf. 1600-t.:s sv.
s. 54); jfr skån. hille dö under män o.
likartade uttryck på -de (av död) under
vas er ra. — En ängel går genom
rummet, om plötsligt inträdande tyst-
nad i samtal o. d., motsvar. da. der jhj-
Ängelholm
1216
änne
ver <•// engel gennem vcerelset, ty. es gchi
el. fliegl ein engel durchs zimmer; urspr.
ej med syftning på de kristna änglarna,
utan ombildning avgrek. H ermes epeisslth c
(Plut.): Hermes var gudarnas sändebud
(— grek. ångelos). — Ä n glam a t, i vissa
delar av landet: en efterrätt bestående
av skorp- el. andra kakbitar, sylt (lingon
osv.) o. grädde, i somliga trakter (t. ex.
Ögtl.) kallad giftas. Av lielt annat slag
är den 'englamat' som omtalas i rese-
minnen av Cederborgb (se uppl. 1882
s. 13): 'bestående af fårmjölk och sam-
mankokade äpplen . . svåra mäktig'. Jfr
sv. dial. änglavälling, rotsoppa med
mjölk, potatis o. palsternackor.
Ängelholm, stadsn., förr även Engels-
holm 1496 o. JEngloholm 1518; san-
nol. sammans. med ett personnamn;
knappast till något nu förlorat ortn.
(vattendragsnamn), som avletts av germ.
''angiv-, trång, varom under ånger, jfr
ty. meerenge, sund.
anger, mask i kött, fsv. wnger m.,
mask, småmask, besl. med fhty. angår,
kornmask (jfr ty. engerling, mask, larv),
ävensom med litau. anksztirai, finnar,
småmaskar, pol. wagrg ungef. ds. o.
möjl. även lat. angnis, orm (i så fall
egentl.: mask, liksom sv. orm). Jfr
Bezzenberger BB 2: 154, Walde2 s. 43).
ängsla, ängslas, fsv. cengsla, cengslas,
tryckas, besväras, ängslas, avledn. av
ängs el (mindre vank), fsv. cengsl f.
(jämte cengsle m., amgsla f.), trångmål,
ångest, ängslan = fda. cengsil; med suf-
fixet -si till fsv. cengia, trycka, klämma,
sv. dial. änga = isl. ongva, jfr ty.
beengen osv., till sv. dial. ång, trång,
osv. (se f. ö. ånger o. änga); bildat
som styrsel till styra, vigsel till
viga osv. — Deverb.: ängslan, fsv.
cengslan. — Ängslig, av fsv. cengs-
logher o. cengsliker (cengiz-)-, jfr fsv. adj.
(engsol (annorlunda Noreen V. spr. 4:
130). Ä. nsv. ängsllig (t. ex. Stiernhielm)
däremot av ty. ångstlich el. (m)lty. engest-
lik (till ångest).
änka, fsv. cenkia (enkce) = isl. ekkja
(med -kk- av -nk-; jfr dricka, svack a
osv.), no. enkja, ekkja, da. enke, av
urnord. *ainakjön; ett speciellt nordiskt
ord, avlett av fsv. enka, ende, enstaka
= no. einka, ensamstående, ä. da. enk(e),
ensam, enstaka, jfr isl. einka, särskilt
(se enkom); alltså 'den ensamma'. —
Andra germ. beteckningar äro: sydsv.
dial. eflerleverska, änka, y. fsv. wpiirle-
virska el. wptirleva, fda. efterleve, även-
som ags. låf, änka, egentl.: den efter-
lämnade el. övergivna, till roten i leva,
lämna, bliva osv. — Det gamla indo-
europeiska ordet för 'änka', som utdött
i de nordiska språken, företrädes av
got. widuwö, fsax. widowa, fhty. wi-
iniva (ty. witwe o. wittib), ags. wideive
(eng. widow), motsv. sanskr. vidhåvä,
lat. vidna (fra. venve), fir. fedb, fslav.
vidova, fpreuss. widdewu, vartill lat.
viduns, berövad, snarast är en sekun-
där bildning (jfr under änkling). Här-
till got. ividiiwaima, son av änka (jfr
tärna 1). — Änkan Blom, i kägel-
spel, den yttersta käglan; anledningen
till beteckningen obekant; möjl. rim på
bom. Karl XV:s kägelklubb bar namnet
'Änkan Bloms bekanta'.
[än k (er), sv. dial., änkling, se d. o.]
änkling, fsv. amklinger, ogift man =
no. enkling, änkling (från sv.?); avledn.
av y. fsv. amkil, änkling = isl. ekkill,
till fsv. enka, enstaka m. m. (se en-
kom); el. ock äro båda parallellbild-
ningar till detta senare ord. Formellt
identiskt med cenkil är adj. enkel, från
mlty. enkel, av germ. *ainikila- (-ak-). I
alla händelser ytterst till räkneordet o.
adj. en. — Sv. dial. änk(er) o. da. dial. enk,
änkling, äro sekundärt bildade till änka,
liksom sv. änkeman o. da. enkemand
(motsvar. ett fsv., fda. a>nkio-), el. som
ty. witwer (mhty. witwcere), fhty. wi-
tuivo, eng. widower, fslav. vidovici till
ty. witwe osv., vartill även ty. witmann
(med fem. witfrau) o. ty. dial. witling;
jfr om lat. adj. viduns under änka.
Samindoeuropeisk beteckning för 'änk-
ling' saknas, vilket naturligtvis sam-
manhänger med kvinnans underordnade
ställning i äldsta tider. Jfr det fullt
analoga förhållandet med orden för
'svärfar' under svär.
änne, panna, nu blott poet., men kvar-
lever i vissa dial., fsv. a'nne = isl. enni,
no. enne (ej i da.), av germ. *anpia- n.
(alltså med nordisk assimilation av -np-
ännu
1217
äpple
till -nn- såsom i *finpan till finna osv.),
avledn. av germ. *anp-, emot, gramma-
tisk växelform till *and- i ända 1 (se
d. o. o. särsk. an - 2, anlete); jfr t. ex.
lat. antice, pannlockar. Alltså egentl.:
det mot ngn riktade. F. ö. bildat så-
som t. ex. fsv. inne n., hus, till fsv.
adv. in(ne) osv. — Fhty. (Isid.) bar den
besläktade bildningen andin. — Ordet
har undanträngts av panna 2. Om en
annan germ. beteckning (ty. stim osv.)
se Oxenstierna. Det etymologiskt
dunkla lat. fröns ds. ingår i front.
Grek. métöpon, till meta -f- Öps, öga,
betyder egentl. 'avståndet mellan ögo-
nen'. — Samindoeur. ord för 'panna'
saknas.
[Än nes t a, ortn. Uppl., se under det
dock ej dithörande ända 1.]
ännu, fsv. cennu = isl. enn nu, da.
endnu, till än 2 o. nu.
änsa, nordsv. dial., varsna, osv., se
ansa. Till den där framställda här-
ledningen (:and 2) bör läggas, att, med
Falk-Torp s. 1412, säkerl. sammanbland-
ning egt rum med stammen i ande; jfr
isl. annast, vara angelägen om o. d. =
ags. ödian, andas starkt, flåsa, av germ.
*anfiön.
änskönt, jfr Gustaf II Adolf 1615:
'Mente at dher the än skiönt giorde . .
så', f. ö. äldst i förb. om . . än sk(i)önt,
t. ex. Gustaf II Adolf, Schroderus 1635,
Växiö 1652 (alltså med adverbiell funk-
tion) = da. endskont, omendskonl, jfr ä.
nsv. sk(i)önt, änskönt, t. ex. Börk Dar.
1688 (talspråk; vanligt), o. omsk(i)önt,
ehuru, t. ex. Spegel 1685, Isogseus 1714 (=
da. omskenf); motsv. da. skönt (i ä. da.
blott om tänkta fall, i modern betyd,
hos Holberg); egentl. adv. till adj. skön,
bildat efter ty. schon (i obschon), av
fhty. scöno, adv. till scöni (ty. schön);
se skön 2. Än - är = fsv. konjnnkt.
(vn, om = isl. en; möjl. egentl. en stel-
nad ackusativform (m. sg.) av prono-
minalstammen i- el. e- i got. is, han
(= ty. er) osv. (Noreen Gesch. s. 191),
dock ovisst.
Änten, sjön., se Alt-.
[än t er, sv. dial., agnar o. d., se
ä m ter.]
äntligen, t. ex. 1593, förr även än(d)(-
Hellquist, Etgmologisk ordbok.
liga o. än(d)tlig (ännu t. ex. Tegnér
Fritiofs saga); under påverkan av fsv.
amdelika, ä. nsv. ändeligen från ty. end-
lich, motsv. mit}-, endeliken, da. endelig,
isl.-fno. endaliga (endi-), fsv. amdelika
(det senare åtm. påverkat av o. kanske
lån från mlty.), ä. nsv. ändeligen osv.,
i sht 1500-t.; till ty. adj. endlich, slutlig,
avgörande (varav sv. äntlig t. ex. 1564)
= mlty. endelik, fsv. cendeliker (ä. nsv.
ändelig) osv.; till ände.
äntra, 1660, Karl XII Bref osv. =
da. entré, från mlt}^. en tern el. boll. en-
teren, jfr eng. enter ds., från fra. entrer,
inträda, av lat. inträre ds. (se entré i
tilläggen).
äpple, fsv. a>plc = isl. epli, da. a>ble,
av germ. *ap(a)lja- n., avledn. av ett
ord motsv. den västgerm. beteckningen
ty. apfel, eng. äpple osv.; se närmare
under apel. — I lat. i stället mälum,
väl från grek. melon (se melon); i fra.
i stället pomme, specialiserad anv. av
lat. pömum, trädfrukt. — Om ord för
'äpple' i betyd, 'potatis' se d. o. —
Bita i det sura äpplet, se sur. —
Äpplet faller ej långt från trädet,
motsvar. i da., ty., jfr isl. sjaldan fellr
eplit långt fra cikinni, ävensom t. ex.
ital. il frniio (dvs. frukten) non cade
mai lontano dall' albero. — So do ms-
äpple, se d. o. — Strids- (Geijer,
Fryxell osv.) el. tvisteäpple (Askelöf
1829: tvist-, Fr. Bremer osv.), motsv. i
da., jfr ty. zankapfel, eng. äpple of con-
tenlion, fra. pomme de discorde, lat. dis-
cordiaz malum, med syftning på det
äpple som tvedräktens gudinna Eris vid
Peleus o. Thetis bröllop inkastade med
påskriften 'till den skönaste'. Även
er is äpple. — Äppeltysk, Bellman
Fredm. ep. n:o 33: 'Hvad säjer den där
gullsmidda Äppeltysken med Markattan
på axeln?', f. ö. t. ex. Blanche, Sturzen-
Becker, Topelius, Levertin. Enl. J. G.
Carlén Bellm.-uppl. 1: 118 n. 9 förr
brukad folklig benämning i sht på pom-
merinkarna, som drevo stark handel på
Sverige med äpplen o. annan frukt; nu
nedsättande beteckning på tysk med
bibetyd. av person med begränsade,
småborgerliga vyer el. dyl. — F. ö. icke
sällsynt i ortnamn (särsk. i Götal.), t. ex.
77
a r
Äpplaholm Smål. (fsv. .Kplaholm) o.
Äpplerum 01.; dock innehåller App-
lerum i Ogtl. (fsv. Apaldarum) plur.
av (Ut motsv. trädnamnet apel. Där-
emot är päron i sv. ortnamn åtm. yt-
terst sällsynt; det enda, där det kunde
tänkas ingå, är väl Pärekulla Vgtl.
(1547 Perecholla).
1. är, använt som presens till vb.
vara, fsv. cer 3 pers. sg., fgutn. ier (gotl.
jär), ir, runsv. ir, *es (is), ofta cer även
i fsv. i 2 pers. sg. för cest = isl. er, es
3 pers. sg., men även som 2 sg. (jämte
est, ert 2 pers. sg.), da. er, motsv. got.
ist, flty. ist, is, fhty., t}', ist, ags., eng.
is = lat. est, grek. esli, sanskr. dsti, fir.
is; till ie. roten es, vara, i lat. esse (se
ässe o. f. ö. sann). Ordet är obesl. med
vb. vara o. med ty. bin, är, lat. fui,
har varit, osv. (se bo 2), vilka med av-
lägg av es, vara, förenats till ett böjnings-
system. — 1 pers. sg. hade i äldsta fsv.
formen cem = isl. em, got. im, ags. eom
(eng. am), av ie. *esmi (= grek. eimi,
sanskr. dsmi), men denna undanträng-
des tidigt av 3 pers. sg. cer på grund
av denna senare forms större frekvens.
2. är, uppsyn, av fra. air ds., även:
luft, av lat. ackus. aérem, till aer, av
grek. aer, luft (till ie. roten ne, blåsa, i
vind). Jfr aria, malaria.
ära, sbst., fsv. dera, även: aktning,
välvilja = sen isl. céra, da. cere, från
mlty. ére, även : äktenskap, av fsax. era,
nåd, ära, gåva = fhty. era (ty. ehre),
ags. dr, ära, välgerning, skonsamhet,
lycka, isl. Eir, läkekonstens gudinna, av
germ. *aizö-. En inhemsk utveckling
av denna grundform hade givit *era.
Härtill vb. ära, fsv. cera, da. cere, från
mlty. éren, av fsax. é/ö/i=fhty. érön, erén
(ty. e/i re/i ), ags. arian, i fhty. o. ags. även:
begåva, isl. eira, skona; av germ. * aizön,
*aizian; med dentalutvidgning i got. ai-
stan, ha* försyn för, akta, o. grek. aidomai,
blyges, har försyn för, av ie. *aizd-,
*aisd-; däremot knappast, såsom också
antagits, i lat. aestumäre, taxera, vär-
dera, akta (varav fra. estimer, sv. esti-
mera, nu blott vard., dial. exmera),
som i stället snarast ytterst hör till aes,
malm (se ärg o. Walde2). — Med avs.
på mlty. e *> nord. ce jfr lära; sannol.
ära
beroende på öppet uttal av mlty. e före
r (se Seip 2: 86). — Betyd, 'begåva' upp-
träder i förära (jfr y. fsv. forcering) =
da. forivre, från mlty. voréren, hedra,
särsk. med gåvor, motsv. ty. verehren.
I denna betyd, urspr. med prepos. med.
I den äldre betyd, 'hedra' t. ex. Sir.
bok 1561: 'Wijsheten . . föran-rar them
som henne vnfå'. — Ordet hade förr
en vidsträcktare användning än nu,
då det ofta ersättes av heder, t. ex. i
betyd, 'redlighet, hederskänsla, rätts-
känsla' o. d.; kvar i t. ex. en ärans
man, en man av ära (jfr hedersman),
bo långt från all ära och redlig-
het; jfr även i bedyranden t. ex. på
heder och ära, på ära och tro (det
senare vanligt redan i fsv.). — Ära den
som ära bör, dvs. ära (heder) åt den
som ära tillkommer; efter ty. ehre, dem
ehre gebiihrt, efter Rom. br. 13: 7 (i
gamla o. nya svenska bibelövers, i stället
heder). Sedermera ofta genom missför-
stånd utb}'tts mot äras bör. — Äran
är det vackraste trädet i skogen,
från motsv. uttr. i da. (cere/i osv.); egentl.
ordlek på ett gammalt ord för 'lönn',
da. cer (el. ceretra^), besl. med ty. ahorn,
lat. acer osv. (se lönn). Jfr no. jam-
nen er eit godt g ras, där javne betyder
både '(växten) Lycopodium' o. 'rättfram-
het' o. d. — Den vid en mängd situa-
tioner (lyckönskningar, avsked osv.) an-
vända hövlighetsfrasen ha (den) äran
att . . är en översättning av ty. die ehre
haben. — Ärbar, förr, t. ex. 1600: äro-
full, hederlig, bl. a. som attribut till
bondeståndet (t. ex. 1723, liksom i ä.
sv. ärlig, hederlig, varom nedan); nu
med starkt specialiserad bet}Td.,om kvin-
nor: e/i ärbar kvinna, ärbart uppförande
= da. cerbar, från ty. ehrbar, av mhty*
érbcere = mlty. érbär (ärevördig o. d.);
egentl.: som är förenligt med el. uppför
sig enligt ärans el. hederns fordringar,
se bar 3. — Äreboren (nu f) — fda.
a>rebaaren. Tidigast (liksom i ä. da.)
antagl. om adelsmän; men har sannol.
varit sällsynt. Under 1600-t.:s senare
o. 1700-t.:s förra hälft ofta som heders-
epitet till ämbetsmän, fil. magistrar o.
förnämligare borgare; senare, in på
1800-t., även till mindre hantverkare
1218
äras
1210
ärende
bland städernas borgare; dock alltid
åtföljt av andra efter förhållandena av-
passade attribut, t. ex. 'äreborne, lag-
farne och höglärde' 1670 till en juris
professor, 'äreborne, välvise och hög-
aktade' till en borgmästare; Växiö 1785:
'Mästaren Borgaren och skomakaren
Äreborne och konsterfarne C. F. Sw.'
1775 befordrades av collegium medicum
apotekarna från 'äreborne och konst-
erfarne' till 'högachtade'. — Ärlig, i ä.
nsv. (15- o. 1600-t.): ansedd, aktad,
hedervärd; förnämlig, hederlig; ärbar
m. m., t. ex. Bib. 1541, Sal. Ordspr. 16:
31: 'Grå håår äro en ährlig krona' (gamla
bibelövers.: 'en hederskrona', nya: 'En
ärekrona'), gamla bibelövers., 1 Tim.
3: 11: 'deras hustrur . . skola ock ärliga
vara (dvs. ärbara)', fsv. csrligh(cr) (-Uker,
-Ukin), ärad, ansedd, berömd, ärevördig,
ärofull, härlig, hedersam (jfr västg. dräk-
tig i denna betyd.), ärbar m. m. = da.
cvrlig, ärlig, förr bl. a. även: ärbar, från
ty.: mlty. érlich, ty. ehilich i ungef.
samma betyd., i nhty.: ärlig, redlig.
Förr i svenskan även som hederstitel,
först (redan i fsv.) använt om riddare
o. adelsmän (på 1600-t. allmänt ersatt
av välboren), sedan om borgerliga per-
soner, o. långt in på 1800-t. (t. ex. i
adresser) om allmogemän, hantverkare
(på landet) o. soldater, t. ex. 'Ärlige och
förståndige dannemannen N. N.' o. d.
Betyd. -utvecklingen i ärlig är analog
med den i hederlig, urspr. : hedrad,
aktad, o. lat. honestus (till honor, heder,
ära). — Äregirig, fsv. cerogirugher, lik-
som da. cergerrig från ty. : mlty. éren-
girich, ty. ehrgierig (jämte ehrgeizig),
till gir ig i betyd, 'begärlig'. — Äre-
vördig, se under vördig. Jfr y. fsv.:
(ervcerdogho (för -e) kere herre, till Svante
Sture. — Betr. växlingen äre- o. äro-
i sammans., t. ex. ärelös (fsv. tvro-) o.
ärofull jfr under syssla. — I stället
för ärelystnad användes under 1700-t.
o. 1800-t. :s första hälft mycket ofta äre-
lust. — En gammal sammans. härtill är
husära i betyd, 'hustru', Bib. 1541,
Psalt. 68: 13, i gamla bibelövers.: 'hus-
äran utskifter rofwet'; efter Luther s.
st.: hansehre; sedermera icke sällan i
litter., t. ex. Palmblad, Knorring, Heden-
stierna (i nyare tid i regel med skämt-
sam anstrykning); förr (åtm. 1600- o.
början av 1700-t.) i officiell stil (vid
likpredikningar o. d.), t. ex. 1656: 'Gund-
borgh . . . , Wyrdiges och Wällärdes Her
A. H. F. . . Fordom Kiärelskelige Huus-
ähra och Hustro'. Egentl. beroende på
felaktig övers, av ett hebr. newdt bdjit
med betyd, 'husets beboerska', som för-
växlats med ett nawdt bdjit. — Inhemskt
nordiska uttr. för 'ära': heder (nu med
något avvikande betyd.) o. isl. vegr, båda
med grundbetyd, 'glans, klarhet', jfr
t. ex. ags. hddor, klarhet (se närmare
heder), o. fhty. ivdhi, strålande, skön
(ffra. gai > eng. gay, glad, med samma
betyd. -utveckling som i glad). Se även
under *söma.
äras, sv. dial., trivas = isl. ivra (ipf.
-rd-), t. ex. opers. cerir akr (jfr er vet
dert, det är gott år, god äring), no. cera,
växa o. mogna, av germ. *jöerianf av-
ledn. av år, jfr äring.
ärende, i poesi särsk. förr icke säl-
lan ärnde, t. ex. Lenngren, Franzén,
Nicander, så stundom även i talspr.; i
ä. nsv. bl. a. även: tilldragelse, fsv.
cerende, cerande, er- m. m., budskap,
uppdrag, rättssak, göromål, tilldragelse,
naturbehov, tarv (liksom i isl.; eufemis-
tiskt, jfr tarv), sannol. även: träck (i
ordspr. Hunda ceta annarz manz cerende
vp, Wadstein Sv. lm. XI. 6: 31) = isl.
erindi (or-), da. cerende, fsax. drnndi,
fhty. drunti, ags. wrende (eng. errand).
Mycket omstritt på grund av de egen-
domliga vokalförhållandena, som endast
genom djärva o. delvis felaktiga hypo-
teser kunnat återföras på ett något så
när enhetligt ursprung. För att lösa
svårigheterna har därför Guntermann
ZfdPh 42: 397 f. för de tyska orden an-
tagit och utförligt motiverat lån från
ags. cerende (missionsord), varvid i fhty.
o. fsax. insatts den vanliga motsvarig-
heten till ags. ce. Därmed står dock
alltjämt den nord. formen (med gam-
malt d) oförklarad: ordet förekommer
redan i Skirnismål o. kan knappast vara
lånat, i alla händelser ej under de om-
ständigheter som kunna gälla för fhty.
o. fsax. Från västgerm. synpunkt möta
emellertid med G:s låneteori inga hinder
iirenpris
1220
äril
att upprätthålla den gamla tilltalande här-
ledningen från got. airus, sändebud, osv.
(se ärna); men för de nord. orden är
denna oantaglig. Äldre litteratur se
f. ö. utom anf. avh. Falk-Torp s. 1581,
Olson Appell, sbst. s. 436.
ärenpris, växtsl. Veronica, urspr. o.
i sht officinalis, B. Olai 1578, Berchelt
1589, förr även ä{h)ra-, ä(h)rc- (c-) =
da. cerenpris, från tv. ehrenpreis o. 1500,
egentl.: hederspris, till ära o. pris;
alltså egentl.: den blomma som förtjä-
nar hederspris; jfr om samma växt ä.
ty. ehrenwert, heil aller welt, heil aller
schaden, lty. sta up un gah weg (dvs.
'statt upp och gäck'); samtliga med syft-
ning på växtens stora anseende som
läkeört (mot pest m. m.). — Samma
första led (med -en från den gamla ge-
nit. sg. av ty. ehre) ingår också, histo-
riskt sett, i familjen. Ehrenborg,
-svärd m. fl.
Arentuna, sockenn. Uppl., se Tu na.
ärftlig-, J. De la Gardie 1612: ärfft-
ligen, adv., förr även arft(e)lig, t. ex.
1612, Girs m. fl. (jfr även nedan); enl.
Tarara Avledn.-änd. hos sv. adj. s. 41
möjl. av ett mlty. adj. *ervetlik, en väx-
elform (med i obetonad stavelse bort-
fallet n) till ett *ervenllik, till sbst. er-
vent, arvinge, egentl. part. pres. (se f. ö.
arv). I da. i stället arvelig, motsv. ä.
nsv. ärf(f)Ug(en), t. ex. 1635.
ärg", Schroderus o. 1638: årgh, förr
även ärga, er g a, t. ex. Lex. Linc. 1640
= no. erj, da. ir(r), er(r), synkoperad
form till ett fsv. *erugher = isl. *eir-
ugr, avledn. av fsv. er m. o. n., koppar,
brons = isl. eir n., ä. da. eer, got. aiz,
fsax., fhty. er (vartill avledn. érin, adj.
== ty. chern), ags. dr, cér (eng. ore), av
germ. * aiz- = lat. aes n., sanskr. ägas;
alltså ett samindoeur. ord (jfr under
koppar). Enl. somliga rotbesl. med
järn (*ls-) o. hörande till en rot ai,
glänsa (med utvidgningen ai-dh, varom
se id 1); åtm. det senare mycket ovisst.
— Överensstämmelsen mellan suffix-
konson. i den isolerade växelformen no.
eirk m. o. n., ärg, o. lat. aerugo, rost,
är, trots Falk-Torp, Kluge o. Much, sä-
kerl. rent tillfällig. Ordet är i stället
ett deverbativum till vb. eirka, göra är-
gig, en /c-avledn. av vb. eira el. sbst.
eir. — Till lat. aes hör sannol. vb. ces/i-
märe, värdera, varav sv. estimera,
dial. exmera (se under ära).
äril, arkaiserande o. högtidl.: härd,
ä. nsv. ärel t. ex. Arvidi 1651 (jfr rän-
nil o. ä. sv. rännel), växelform till el.
snarast analogisk ombildning av sv. dial.
åren (t. ex. Hall.), fsv. cerin, även aren
= isl. arinn, no.-da. aare, ä. da. arn,
da. ame o. det gamla finska lånordet
arina; urnord. (pal) anina (By), ack.
sg. n., denna upphöjning, är dock osä-
kert; väl av germ. * azina- (-ena-) o.
möjl. även *azana-, antagl. besl. med
lat. ära (av *äza), brännaltare, o. osk.
aasas n. plur., 'arae', till ieur. roten as
i arere, vara torr (av az-), sanskr. åsa,
aska, osv. (se f. ö. aska o. ässja); jfr
till betyd, litau. pelené, härd ~ pelenai,
aska, m. fl. liknande paralleller. — Or-
det är i betj^d. 'härd' speciellt nordiskt,
men bör väl, såsom också skett, iden-
tifieras med fhty. arin, erin, altare, egentl.:
fast, tillstampad eldstad (Meringer IF
17: 122), o. kanske också med det for-
mellt överensstämmande fhty. ordet
med betyd, 'golv' (ty. dial. em, ähren),
som dock av somliga betraktas som lån
från lat. arena (= sv. arena; Walde
under ära efter Kluge, som dock i Et.
Wb.9 uppgivit denna åsikt). — Om möj-
ligheten av ursläktskap mellan äril,
ässja osv. o. lat. ärea, öppen plats
(egentl.: torr, avbränd?), se areal. —
Vissa betänkligheter mot den ovan för-
ordade härledningen av äril från roten
as vållar dock frånvaron i vissa former
av Ä-omljud; enl. Kock Ark. 15: 357
verkar detta emellertid icke på a, då
ett a uppträder i följande stavelse, vil-
ket kunde tala för den ovan såsom möj-
lig uppställda växelgrundformen *azana-.
Om ljudutvecklingen jfr även Pipping
Nord. spr. ljudl. s. 98 (med litt.-hänv.).
— Ordet har i riksspr. undanträngts av
det från t}r. lånade härd, som f. ö.
självt synes utgå från en likbetydande
rot (andra bet}d. -paralleller se under
ässja). I många dial. har däremot
härd ännu icke trängt in, o. i åtskil-
liga, där det uppträder, hänvisar dess
utveckling på jämförelsevis ungt lån
äring
1221
ärm
från riksspr. Om ett annat ienr. ord
med samma betyd, se under vestal.
äring, årsväxt, fsv. tering, avledn. av
fsv. är (=■ år). Jfr äras. — Härtill
sv. dial. oäring, missväxt (jfr fsv., isl.
öäran n.); i t. ex. östg. även i betyd,
'liten o. vantreven varelse' om t. ex.
kalvar, men även om människor. Ett
annat gammalt nordiskt ord för 'miss-
växlar)' är ä. nsv., sv. dial. (Boh.-l.)
hallar, no. hallaar, ä. da. hallaar, jfr
isl. hall&ri, som, med Tamm Nord. stud.
s. 34, snarast hör till germ. adj. hall-,
torr = lty. hall i hall weder, torrt vä-
der, jfr da. dial. hallen(d), förtorkad,
vissen, besl. med lett. kalsnejs, torr,
mager; knappast däremot, såsom Torp
antager s. 195, till no. o. sv. dial. hall,
sluttande, osv. (varom under hälla 1).
— En annan avledn. av år i betyd,
'äring, årsväxt' är dial. årane t. ex.
Boh.-l.
ärja, plöja, se årder.
ärke- i ärkebiskop osv., fsv. cerke-
i wrkebiskoper (-bisper) osv. = isl. erki-,
da. cerke-, got. ark-, ags. cerce- (eng.
arch-), fhty. erzi- (ty. erz-; med -z- be-
roende på mlat. uttal av k framför i
som ts); i de nord. fornspr. från ags.;
från lat. archi- (jfr ä. nsv. archibiskop
t. ex. Sahlstedt), av grek. arkhi-, till
arkhös, anförare (se monark, patri-
ark), till drkhein, vara den förste, börja,
härska. — Härtill även den nu obruk-,
liga titeln arkialer (== ty. arzt, läkare)-
varom under läka. — Ärke- begag-
nades äldst framför titlar för att be,
teckna särskilt framstående rang; senare
efter ty., även i nedsättande-förstärkande
betyd.; dels o. tidigast framför sbst.,
såsom ärkebov, - narr, -skojare osv.,
förr även erlsbov osv. (t. ex. Gjörwell),
efter ty. crznarr osv. (tidigast i sen
mh ty.); o. senare även framför adj.,
t. ex. ärke dum, efter t}r. erzdiimm,
osv.; jfr även fra. archifon, ärkenarr.
ärla, Linné = no. erla (da. -no. erle),
isl. ertla, ett speciellt nordskand. ord,
av urnord *arlilö~n, som, formellt sett,
kan vara ett dimin. till årta (liksom
t. ex. isl. hyndia : hundr, mysla : mus
osv.), en från betyd. -synpunkt dock föga
tillfredsställande tolkning. Med avs. på
bortfallet av t mellan ro. / jfr sv. kjo-
lar (kjorlar) av kjortlar. — I ä. nsv.
även kokerella, sv. dial. kukkerella, till
ett ljudord motsv. no. kokra, om vissa
fågelläten, jfr no. kukla, sv. dial. kokla
(se kyckling) o. k ack la, om höns;
-ella av -erla. — De flesta europeiska
beteckningar för 'arla' syfta annars på
fågelns rörelser, särsk. på den vippande
stjärten, t. ex. vippstjärt (se d. o.),
sv. dial. gatevippa, gatrännare, da. ga-
derender, ty. bachslelze (besl. med stylta
o. stul ta), mlty. kvickstert, mlty. ivege-
stert o. eng. wagtail (besl. med vagga),
fra. battequeue (till bättre, slå, o. qneue,
stjärt, se batalj o. kö), hoche-queiie
(jfr hotchpotch), ital. squassacoda,
grek. seisopygis, killouros, de sju sist-
nämnda med betyd, 'vippstjärt', lat.
mölacilla, sannol. med samma betyd,
(ehuru dunkelt i enskildheter), span.
andario (till andare, gå, o. rio, bäck,
alltså ungef. samma betyd, som ty.
bachslelze), fhty. hardilla (väl besl. med
ags. hradian, skynda, isl. hradr, rask,
se grad 3, rad 2 o. jfr W. Lehmann
KZ 42: 87), litau. kelé o. lett. zélawa (jfr
grek. killouros ovan; lat. cillo, vippar,
rör sig, är osäkert bestyrkt), sanskr.
sadä-narta, som alltid hoppar, kahjana,
som går st3^vt (jfr betyd, av -stelze i ty.
bachstclze); liknande också i keltiska
spr. Med avs. på bildningen av de
namn, som ha imperativisk första led,
se under våg hals.
ärlig, se under ära.
Ärlinghundra, härad i Uppl., fsv. Ar-
henningia hundare, dvs. Arlänningarnas
h., väl till fsv. är, genit. sing. av a, å,
jfr fsv. Ärbg, nu Arby o. Arby, jämte
det vanligare Äby, nu Aby. Jfr När-
din g-, Sämminghun dra o. under
hund ra.
ärm, fsv. a>rm — isl. ermr, no. erm, da.
atrme, ett speciellt nordiskt ord av germ.
*urmiö, bildat med tillhörighetssufhxet
-io av arm 1, liksom t. cx. ö till å, el.
med -ia av andra kroppsdelsnamn t. ex.
isl. hclsi, halsband (av "halsia-) till hals,
men, halsband (av *manja-) till mpn,
egentl. : hals (se man 1), fgutn., isl.
vengi, huvudkudde (av *u>angia-), till
isl. vangi, ty. uutm/c, kind, osv. (se
1222
vång O. tinning). — Tyskan har i
stället di min. ärmel (fhty. armilo) o.
eng. sleeue (se under slejf). I ä. nsv.
förekommer även ett ärmstrumpa i
betyd, 'stickad strumpa å armen' (jfr
Troels-Lund, 111. udg. 4: 79), liksom
i vissa' dial. (åtm. förr) armstrumpa
'skjortärm'; jfr ä. da. handslrompe;
alltså till strumpa i en mindre spe-
cialiserad betyd, (jfr ty. hosenstrampf
under strumpa). — Skaka ur är-
men, utföra med stor lätthet, motsv. i
da. o. ty.; möjl. urspr. syftande på
taskspelarna el. kanske snarare på de
fordom använda vida ärmarna, som
även brukades som fickor.
Ärm- i ortn., såsom Armansbo
UppL, av fsv. Ermundabodha, o. Är-
mestorp Ögtl., av fsv. JErmundathorp,
till genit. sg. av fsv. personn. JErmund.
Arn- i vissa ortn. utgår från fsv.
personn. Mme (uErner), t. ex. Ä mesta
Ö.-Selö sn Sdml., fsv. Ernestom (se
-stad), Arn a Klosters sn Sdml., fsv.
JErncedhe, ävensom (med annan ut-
veckling) i Arsta vik Sdml., fsv. Mrna-
stwwik, o. Ärentuna Uppl. (se Tu na).
Däremot är det osäkert, om, såsom an-
tages i Sv. lm. X. 6: 310, samma per-
sonn. också uppträder i fsv. Ernem, nu
Är na G. Uppsala sn Uppl., då person-
namn i fsv. ortn. på -hem icke äro sä-
kert uppvisade.
ärna, P. Svart Kr.: 'hwilket ett gä-
stebodh edher är ärnat'; C. Gyllenhielm
o. 1640: 'ärnade sigh på den vägen åth
Breslau'; fsv. (erna, utverka, förskaffa
(jämte ärna), motsv. isl. ärna ds., no.
åarna, förvärva. Enl. vanligt antagande
= got. airinön, vara sändebud, utskic-
kad; med germ. -air- till nord. -är-
(varav genom /-omljud -cér-) såsom t. ex.
i arla; till got. airns, sändebud, fsax.
éru, ags. är, isl. orr, ärr (jfr det urgamla
finska lånordet airat); med (i verbet)
fsv. o. isl. ö för (c på grund av anslut-
ning till grundordet. Ur betyd, 'vara
sändebud' skulle då ha utvecklat sig
dels den av 'utverka (egentl. som om-
bud)' o. dels den nysvenska av 'vara
färdig att, stå i beredskap att' (jfr fär-
dig: fara), 'ämna'. Se Noreen Ark.
6: 360. Det första torde vara riktigt
(därest nu verkligen härledningen är
den ovan givna). Men betyd, 'ämna'
är säkerl. icke så gammal, att den di-
rekt bör förbindas med betyd, i got.
airinön. Den utgår i stället snarast
från betyd, 'förskaffa, bereda', alltså av
samma slag som i ämna (se under
ämne slutet). Övergången exemplifie-
ras av ex. från P. Svart, där man kan
inlägga båda betyd. : 'berett' o. 'tilläm-
nat'. Anv. av ordet om resor o. färder
är härtill en specialisering. — Annor-
lunda Torp Etym. Ordb. s. 13, som för
det isl. o. no. verbet förmodar möj-
ligheten av sammanhang med fhty. ar-
nön, förvärva, ags. earnian, även: för-
tjäna (eng. earn), o. sv. dial. arnig, flitig,
rask (sv. ärna omnämnes ej), vilka enl.
T. (o. vissa andra forskare före honom)
snarast böra sammanhållas med grek.
drnymai, förvärvar. Denna härledning-
av ärna omöjliggöres dock av det länga
a i isl. (ett avljud ie. é torde icke här böra
förutsättas). Fhty. arnön, 'förvärva' osv.,
hör f. ö. trol. samman med and 2. —
I ä. nsv. o. ännu o. 1800 betj^dligt van-
ligare än nu (se t. ex. hos Weste 1807).
Redan Dalin 1853 hänvisar emellertid
från ärna till ämna, som numera är
huvudordet. I riksspr. nu blott i (nå-
got högtidligare) skriftspr. utom där
det beror på inverkan från dialekterna,
varest ordets livskraft på många håll
(åtm. i Götal.) är oförminskad, t. ex.
'han ärnade sig till Stockholm' o. d.
I litter. från jämförelsevis senare tid
använt av t. ex. El. Tegnér o. Snoilsky ;
i den ännu 113'are t}xks ordet vara
sällsynt.
ärr, i ä. nsv. även arr t. ex. Spegel
(jfr Bellman: kopparrig), i dial. också
är (med 3'ngre vokalförlängning ss. i
dör för dörr osv.), fsv. cer, ar = isl.
e/T, orr, da. ar(r) n. (nordeng. dial. arr
från nord.), motsvar. mlty. are f., ä. ty.
arbe (nu i stället narbe, se nar v 1),
snarast av en germ. s-stam *anviz, *ar-
waz, varav finska lånordet arpi (==
familjen. Arpi), nära besl. med sanskr.
ärus vi., sår, alltså med ieur. suffixav-
ljud -nes, -us. Växlingen -ä- o. -a- be-
ror på former med el. utan /-omljud;
isl. orr har i- o. ip- (el. enl. somliga
ärt
1223
äska
ii-) omljud, jfr ox under yxa. Om
grundformen o. ljudutvecklingen se f. ö.
litter. hos Pipping Nord. spr. ljudl. s.
200, Pipping ibid. s. 171 samt om här-
ledningen f. ö. Persson Indog. Wortf.
s. 290, 774, 840. Med avs. på betyd.-
växlingen 'ärr' o. 'sår' jfr grek. oulé,
ärr, o. lat. vulniis, sår, el. grek. öteilé,
som i poesin betyder 'sår' o. i prosan
'ärr' samt är besl. med lett. ivåts, sår.
— Engelskan har i stället de närmast
romanska cicatrice (av det etymologiskt
ganska oklara cicätrix) o. scar.
[Ärstavik, ortn., se Ärn-.]
ärt, fsv. cert, plur. certir, -er (jfr det
nsv. uttalet arter) = isl. ertr plur. (genit.
ertra; med r-et uppfattat som hörande
till stammen), no. o. da. ert; nordiskt
lån (sannol. under vikingatiden, före
vilken ärtodling synes ha varit okänd
i Norden) från fsax. erit (mlty. erwete)
== fhty. ar(a)weiz, -wiz (ty. erbse), av
ett germ. *arawait-, -wit- f., på ett el.
annat sätt besl. med lat. ervum, en balj-
frukt (vicker?), o. grek. örobos m., vic-
ker el. lins (av *érobos), grek. erébinthos,
kikärt; sannol. ytterst (såsom lat. pisum
o. cicer nedan) från ett icke-indoeur.
spr. — Härtill utvidgningen ärta Odel
Sincl. -visan o. 1740, plur. -or Linné;
mera vanligt först under 1800-t:s senare
hälft. — Det inom de germ. språken
isolerade ags. pise (eng. pea, plur. peas,
med s uppfattat som pluraländelse, o.
kollekt, pease), från lat. pisa, plur. till
pisum (jfr grek. pisos, -on), torde visa,
att anglosaxarna gjort bekantskap med
ärterna först efter invandringen till
England; jfr även ags. earfe från lat.
ervum. — Ett minne av en annan ur-
gammal hithörande beteckning förelig-
ger i sv. kikärt, Cicer arietinum, kaffe-
ärt, o. 1580: Kickeärlher, Sehroderus
1640: Kijkårten, Franckenius 1659: Kic-
kerärt osv., från ty. kichererbse, av fhty.
chichura (m. m.), gammalt lån från lat.
cicer (plur. cicera), jfr fpreuss. keckers,
ärt, armen, sisern o. grek. kriös, kikärt;
sannol. (liksom lat. pisum osv.) från ett
icke-indoeur. språk i Östeuropa. De
flesta inom de indoeur. spr. uppträ-
dande beteckningarna för 'ärt' äro så-
lunda lånade. — Pisum sativum är känd
från neolitisk tid i de schweiziska pål-
byggnaderna (jfr Schrader Reallex.2 s.
257 med litter.).
1. ärta, sbst., se under ärt.
2. ärta, dialektord, uppreta, fsv. certa
— isl., no. erta, av germ. "artian, for-
mellt motsv. sanskr. ardäyati, såra, skaka,
skingra (Persson Wurzelerw. s. 36) samt
rotbesl. med grek. eréthö, erethizö, upp-
retar, uppäggar (Prellwitz o. Lidén
Språkv. sällsk. i Ups. förh. 1891—94
s. 80 n. 3), alltså utvidgningar med
resp. rf o. rf/i av ie. er-, röra m. m., i
lat. orior, uppstiger, m. m. (se Ori-
ent(en). Härtill möjl. också (enl. Kar-
sten Ark. 22: 183), såsom germ. lånord,
finska arlti, tvist, gräl o. d.
ärtskocka el. -schocka, t. ex. 1597
(enl. Strindberg), 1638: erttskock, Lex.
Linc. 1640: art-, arti-, 1664: ärteskocka,
Lind 1749: erdskocka; Linné 1751: jord-
ärlskåckor = da. artiskok, (i sv. i an-
slutning till ärt) från ty. artischo(c)ke,
ä. ty. även ombildat till erd-, från ital.
articiocco, varav fra. artichaut, eng. ar-
tiehoke, ombildning av ä. span. alcar-
chofa, från arab. alkharsuf (m. m.) (med
artikeln al; jfr ital. carciofo); alltså yt-
terst av österländskt ursprung liksom
spenat. Jfr liknande folketymologiska
ombildningar under sparris. — Art-
skockan användes redan under antikens
dagar som närings o. läkemedel, men
bar då helt andra namn (grek. kijnåra
> lat. cinara m. m.).
ärva, fsv. azrva (ipf. -pe, även -adhe,
jfr t. ex. J. G. Oxenstierna Skörd.: ärf-
vat, men även ärff), i fsv. även: lämna
i arv = isl. er fa, fhty., ty. erben, ags.
ierfan, av germ. *arbian, avledn. av arv.
Da. har i stället det efter arv ombil-
dade arue. — En avledn. till ärva
(knappast till arv) på germ. -ipö före-
ligger i fsv. (erfp f., arvtäkt, arv (=
Isl. er fÖ), vars genitiv cerfpa(r) ingår i
ärvdabalken, en avdelning av 1734
års lag. Bildat med samma suffix som
t. ex. dygd, hävd, nämnd.
[ärvdabalken, se föreg.]
1. äska, fordra, begära, nu nästan
blott i vissa stående el. officiella förb.,
t. ex. äska anslag, ljud; tidigare i
allmännare anv., t. ex. Kellgren Nyårs-
Haka
1224
ässja
bref 1781 : 'Ty sådant pack ej äska kan,
At förnämt folk skall trovärdt vara',
jfr gamla bibelövers.: 'Ty det Konungen
uppå askar' (nya övers.: 'begär'), fsv.
&sft(i)a, kräva, inbjuda = fda., da. aiske,
Iran mlty. éschen, eischen, av fsax. éscön
fhty. eiscön (ty. heischen, med /j
tian heisseri), ags. åscian, även: fråga
(eng. asfc); motsv. Utan. jeszkiYti, fslav.
iskati, söka (av *eisk-), vilka dock kunna
tänkas vara lånade från germ. spr.,
sanskr. icclutti, söker, önskar (av *is-sk-);
möjl. också lat. aerusco, beder (jfr dock
Walde); med presensbildande s/c (såsom
i t. ex. forska) till sanskr. ésati, söker,
besl. med grek. (h)imeros (av *ism-),
begär, livlig åstundan.
2. äska, sv. dial., liten låda, egentl.
av askträ, bebandlas under ask 2. —
Identiskt härmed är enl. somliga det
från nord. spr. lånade finska ahkio (jfr
under ackja); i så fall egentl.: fordon
av askträ; alltså att jämföra med det
i historisk stil använda äsping, fsv.
cespinger, ett slags mindre fartyg = da-
esping, isl. espingr, mlty. espink, till
namnet asp, el. eka till ek. Dock
ovisst; jfr ackja o. Tillägg o. rättelser.
[äske, i sht sv. dial., askträ, askhult,
se ask 1 o. Ödskölt.]
1. äsping", ung huggormshona, Linné
1740, avledn. av asp el. det därtill bil-
dade äspe, egentl.: som trivs el. uppe-
håller sig i äspe; knappast efter färgen
(som hos äspingen är rödbrun); alltså
en bildning av samma slag o. med
samma betyd. -innehåll som äling till
al o. strömming till ström. — Kallas
i vissa sydsv. dial. även buse (jfr buse)
o. bose, även: djävul (= no. bose, klump,
klumpig karl m. m.?).
2. äsping, hist., ett slags mindre
fartyg, se under äska 2.
Aspö, socken i Skå., 1624: Espöe, om-
bildning av äldre Äspe, fda. Espe =
koll. äspe, la-avledn. av asp (se även
äsping). Därjämte i fda. även kallat
Aspce = sv. ortn. Asp a, egentl. plur.
aspa(r) till asp; bildat som ortn. Aska,
E k a osv.
1. äss, O. Petri: 'äss och dwsz' (om
tärningsspel), Lex. Linc. 1640: 'Esset på
Tärningen'; Duben 1722, om kort, jfr
sfv. as, sida på tärning med blott ett
öga = isl. ass, från mlty. as?, es = ty.
as(s), eng. ace, från ffra. ais (fra. as),
av lat. as, assis, bl. a.: ett slags kop-
parmynt = assis, bräde, skiva, alltså
egentl.: fyrkantig metallplåt. Med avs.
på tärningsspel förr med plur. -or, -er,
i förb. med ässorall 1818, ässer all Da-
lin 1853, numera vanl. (best. f.): ässen
par (all; Möller 1745: essen all); jfr alla
1 (i Tillägg o. rättelser).
2. äss som namn på bokstaven s har
givit upphov till beteckningar bl. a. för
ett slags s-format småbröd, i t. ex. Vgtl.
ett järn av samma utseende, ävensom
i ä. sv. för kopparpannan i en oljekvarn,
jfr Linné Sk. resa s. 189: 'Ässet war en
kopparpanna, inmurad i en spis, hwarpå
en späda af järn, så bred som handen,
och krokig som et Romerskt S, wreds
af et hjul'.
ässe, J. De la Gardie 1613: 'i sitt
esse bolla'; 1622: 'vthi sitt wälbestälte
esse'; f. ö. från denna tid mycket van-
ligt = ä. da. (i god) esse, da. (vazrc i
sit) es, från mlty. esse, gott tillstånd (in
sin esse) = ty. (in seinem) esse (sein),
av mlat. esse, tillstånd, beskaffenhet, vä-
sen, av lat. esse, vara, använt som sbst.
(se är 1); väl också i nuvarande anv.
påverkat av det obesläktade fra. étre ä
son aise, känna sig behaglig till mods
(eng. at ease).
ässja, smideshärd, i sv. dial. även:
eldmörja, fsv. a'sia, ässja = no. csja,
eld med glöder, ä. da. esie, ässja, da.
esse, fhty. essa, härd, ässja (ty. esse), av
germ. *asjön, varav även finska lånordet
ahjo, snarast till ieur. roten as, brinna,
vara het el. torr, i t. ex. sanskr. åsa-,
aska; se f. ö. aska o. är il. Med avs.
på bet3'd.-växlingen 'härd' ~ 'aska' inom
samma ordgrupp jfr t. ex. litau. pclene,
härd, o. pelenai, aska. Däremot är nog
aska att etymologiskt skilja från grek.
eskhdre, härd. Till betyd. -utvecklingen
jfr f. ö. ry. gomu (gornö), ässja, härd
(= lat. fornus, ugn), till ie. g^her, vara
het o. d. (se under varm); ävensom
under härd 1. — Ett annat inhemskt
nordiskt ord för 'ässja' är isl. afl m.
Voluspå, även: eldstad i allm., no. avi
(av Heinertz 1E 35: 307 identifierat med
Ässunga
1225
ätt
ffris. evel, 'altenteil') ; nära besl. med
avel o. ävlas; alltså egentl.: arbets-
plats.
[ässla, sv. dial., ämna, av ättla, lik-
som nässla av fsv. ncetla osv.; se f. ö.
under akt 1 slutet.]
[ässle n., sydsv. dial., usling, se åsna
slutet.]
Ässunga, socken i Vgtl., fsv. (aff)
Mssungi, (ii) JEssungum, egentl.: Äs-
sungarnas (by), till ett släktnamn *ÄZs-
sunger el. *JEssinger, bildat av ett kort-
namn (med bos dylika vanlig konso-
nantföiiängning), snarast till den fsv.
personnamnsstammen Ms- i JEsbiorn,
Msger osv., varom närmare förf. Ortn.
på -inge s. 183 f . ; jfr f. ö. under -inge.
äta, fsv. ceta (i Dalalagen även bryt-
ningsformen ket- o. fgutn. ieta; jfr
dalm. iälå) = isl. eta, da. cede (om djur
o. bibi.; annars spise), got. itan, fsax.,
ags. etan (eng. eat), fbty. czzan (ty. es-
sen), till ie. roten ed i sanskr. ddmi, grek.
(futur.) édomai, lat. edere, fir. estar; med
ie. -c- i isl. ipf. åt = fsv. ät (sv. åt); got.
plur. etum, (vi) åto (men sg. al), lat. edi-
mus, (vi) ba ätit, litau. edmi, eda, äter
(om djur), fslav. jami (av *edmi), samt i
as 2 o. åt el. — Kausativum: germ.
*atjan = sv. dial. ättja, låta (boskap)
beta, isl. etja, got. fraatjan, fbty. ezzen
(— -ts-) (ty. ätzen), ags. ettan; se etsa.
— Jfr f. ö. fräta, tand. — Härtill bl. a.
sv. dial. jäta, krubba, fgutn. iceta = isl.
eta, jata; jfr, med avljud, got. uz-éta m.
(till prep. ur) o. fslav. jaslii (av *edslo-).
Ätran, älvn., dial. Ältran, fsv. Et(h)ra
m. m. 1177, att sammanhålla med no.
älvn. Eitra, fbty. Eiteraha o. sannol. även
sv. sjön. Ett em Ögtl.; till fsv. oeter,
eter, etter; väl egentl.: den etterkalla;
se närmare förf. Sjön. 1: 111 o. jfr fno.
älvn. Elda, vilket förklaras som egentl.
betydande 'svidande (kall) som eld' (No.
Gaardn. 9: 192). Däremot enl. H. Pe-
tersson Vetenskaps-soc. i Lund Årsbok
1921 s. 4 7 visserligen av samma stam
som etter, men innehållande grund-
betyd, 'svällande' (jfr t. ex. grek. oiddö,
sväller). För sig själv betraktad vore
denna uppfattning rätt sannolik, då
flera av de halländska älvnamnen bära
en uråldrig prägel (jfr t. ex. Niz =
Nissan, Viskan el. pund under Tön-
nersjö). Men stammen eitr- uppträder
f. ö. i åtskilliga vattendragsnamn, som
man ej vågar tillmäta en så hög ålder;
o. att med nämnda förf. i dem (el. flera
av dem) se uppkallelsenamn med det
halländska Ätran som utgångspunkt lå-
ter sig svårligen göra. — Vokalen ä i
Atran beror på samma utveckling av
samnord. cei som i flest ~ flera, fläsk ax
*fl(eisk, helg ~ helig, häst osv.
1. ätt (släkt), numera nästan blott
om adel o. d., men i allmännare an-
vändning kvarlevande i åtm. vissa norrl.
dial.; i nsv. riksspr. att betrakta som
åtm. delvis upplivat från fornspr. (upp-
tages t. ex. ej i Lex. Linc. 1640, som i
stället har slecht, stemma; men före-
kommer i gamla bibelövers.), fsv. cet i.,
ätt, släkt, stam = isl. cett, ätt, även:
väderstreck, no. cett, även: slag, art,
da. cet, släkt, stam, ä. da. cett, aatl även:
natur, egendomlighet; omljudda o. oom-
ljudda former av germ. "aihti-, samma
ord som got. aihts, egendom, fbty. éht,
ags. céhl; vbalsbst. på -ti till ega (bildat
som t. ex. sot, sjukdom, av germ. *suhti-);
alltså egentl.: de som böra tillsamman,
de anhöriga; besl. med fir. icht, stam.
— Betyd, 'väderstreck' bar utvecklats
ur den av trakt'; jfr ty. himmelsgegend
o. det likaledes av ega avledda da. egn,
trakt, vars betyd, väl dock beror på in-
flytande från 1 ty. jegen = ty. gegend
(varom under ängd). — Ordet är ett
speciellt nordiskt uttryck för ättbe-
greppet. Vida mera spritt är germ.
"sidjö- = got. sihja, fsax. sibbia, fbty.
sippia (ty. sippe), ags. sib(b) osv., jfr
isl. sifjar plur. o. Sif, namn på Tors
maka, besl. med sanskr. sabhd, byför-
samling m. m., sannol. till stammen se-
i sig. En annan urgammal beteckning
för ätten uppträder i ortn. Kind o.
Kin da (se d. o.) = lat. gens, o. i av-
Ijudsförh. till de likbetydande särspråk-
liga fhty. chnuoi, chnuosal, jfr närmast
grek. gnölös, släkting, broder, o. se även
under kön. En slavisk motsvarighet
är sydslav. bratslvo, egentl.: broder-
skap, förening av bröder. I'å keltiskt
område uppträder fir. cland (== sv. lån-
ordet klan), besl. med litau. keltis m. m.,
ätt
1226
ävja
slakt, fslav. celjadi, familj, husfolk,
sanskr. kulam, släkt, hjord, svärm, osv.
Don gamla fsv. genit. cetta(r) före-
ligger i ätte fa (1 e r, ätte h <">g (fsv. cbtta-
högher), ättelägg (fsv. cettalcégger; se
lägg) osv., jfr rättegång av rcéttar-
;/<//);/<•/■. Utan forändring upptaget i
ättartavla m. fl. — Ättestup a, bil-
dat av Verelius (1664 äiistupan best. f.)
av den isl. textens cvtternis-stapa (besl.
med stapel osv.) i anslutning till det
0 besl. stup(a); f. ö. t. ex. Linné 1745
(dtfe-), Sv. Hof 1757 («/-); jfr Sahlstedt
177.5: ättestapul. I nsv. dessutom stun-
dom ättestup n.
2. ätt, vetensk. term.: tredjedel av
runalfabetet, se åtta.
ättel, sv. dial., körtel, även äjtel, aj-
tel = isl. eitill, no. eitel ds., åtm. for-
mellt = mhty. e/re/ (s-ljud), liten böld,
en diminutivbildning till ett ord — mhty.
eiz (s-ljud) m., böld, av ieur. oid- i grek.
oidos n., böld, osv.; med s/-avledn. i isl.,
no. eisla n., testikel (ie. * oid-st-), o. med
r-avledn. i etter; se f. ö. d. o.
ättika, fsv. cetik{i)a, motsv. isl. edik,
da. eddike, edik; från mlty. etik, i da.
kanske från mholl. edec = fhty. ezzih
(ty. essig), med omställning av / o. k
= got. akeit, fsax. ecid, ags. eced, schweiz.
dial. achiss, echiss; liksom de flesta pro-
dukter av vinodlingen (jfr must, vin
m. fl.) lån från romarna: lat. acetum,
vinättika (> ital aceto), till acére, vara
sur, besl. med acer, skarp (urbesl. med
a g, agn 1 osv.); alltså med samma be-
tyd.-utveckling som i fra. vinaigre = eng.
vinegar, av lat. vinum acre, grek. öxos,
vinättika, till oxys, skarp (jfr sv. oxid
osv.). Med avs. på ljudutvecklingen lat.
-e- > germ. -i- jfr t. ex. lat. monéta>*
miinita (se mynt).
[ät tja, sv. dial., låta beta, se under
äta o. etsa.]
[ät t la, sv. dial., ämna, se under akt
1 slutet.]
äva, sv. dial., stund, tidpunkt, 'veva'
= no. ceva, lång tid; jfr norrl. dial.
eve n., stund, tidpunkt, fsv. Ceve n. plur.,
levnadsåldrar, tid(er), levnadslopp, isl.
céfi f. ungef. ds., no. ceve m., n., got.
aiws f., tid, evighet, osv.; se närmare
e- 1, evig, evinnerlig.
även, i ä. sv.: just, t. ex. L. Petri
o. allmänt ännu o. mitten av 1700-t.
(men enstaka senare t. ex. o. 1800: 'lika');
Lind 1749 översätter ty. auch med 'jäm-
väl, också . . ock' o. sv. äfiven med ty.
eben; Sahlstedt 1773 däremot härövers,
'etjam' (vilken betyd, dock tidigare upp-
träder, t. ex. 1723); från mlty. even, just,
passande, jämn, lika, el. det motsv. ty.
eben, etymol. = jämn (se d. o.). Här-
till också oäven (se d. o.).
äventyr, i ä. nsv. även med den-kön,
t. ex. Runius, fsv. cevintyr (e-, -tur) n.
o. f.?, möjl. stundom även m., äventyr,
märklig tilldragelse, riskabelt företag,
lycklig utgång, risk, saga, berättelse =
sen isl. céfintyr, tilldragelse, berättelse,
da. eventyr, saga (jfr H. C. Andersens:
Eventyr og historier), ävent3Tr, från mlty.
eveniår(e) f. o. n. (uttalat med y-ljud),
lycklig el. olycklig händelse, fara =
mhty. äventiure f., märklig händelse,
berättelse därom (ty. abentcuer n. o.
förr även f.); av fra. aventure = span.
aventura (jfr Bonaventura), av mlat.
adventura, till lat. advenire, tilldraga
sig, komma till (se advent). Alltså
egentl.: tilldragelse. Fra. aventure blev
i slutet av 1100-t. ett slags modeord i
riddarromanerna, som betecknade nå-
gon oförmodad märklig tilldragelse, som
hände riddaren på hans färder. — Sehl-
stedt accentuerar 'äventyr' (Sami. sånger
3: 158 [1867]; väl norrländska (jfr i
samma dikt 'ursäk't' oeh 'kom hem';
ävensom fsv. aiventijr, Gederschiöld Riml.
s. 204, fra. aventure o. ä. sv. äfventyra
Weste 1807). — Till äventyrs, må-
hända, fsv. til icvintyr(s) ds., till ceven-
tyr i betyd, 'händelse, tillfällighet, slump'.
— Vid äventyr att, i lagspr. o. d.,
till fsv. cevintyr i bet}^. 'risk, fara',
allmän även i ä. nsv., jfr ännu hos Da-
lin 1853: 'Jag gör det på mitt ä(fventyr)'
osv. — Äventyra i betyd, 'riskera' =
ä. da. eventyre, från mlty. eventuren.
I ä. nsv. bl. a. 'dikta el. berätta sagor'.
— Äventyrare, fsv. annntyrarc, jfr
mhty. åventiurwre (ty. abenteurer).
ävja, gyttja o. d., L. Petri 1563, i sv.
dial. även: sankare sträckning i en äng,
vanl. utgående från en vik el. dyl., y.
fsv. cefia, dy, gyttja, Sdw. Tillägg —
avlas
1227
ö
fno. ef ja, även: bukt, som från en älv
skurit sig in i landet o. vars vatten
utestängts från själva älvströmmen, no.-
da. evje, da. dial. cve, av urnord. *at>jön,
i huvudsak samma ord som lånordet äbb.
Jfr sv. dial. aue, grund o. trång vik =
no.: bakström m. m., vartill avledn. sv.
dial. afse, liten bäck (se a ve Tillägg).
Avledn. av ett ord med betyd, 'tillbaka
o. d.', vare sig av el. ie. op- i grek.
öpisthe, bakom; alltså samma möjlig-
heter som i fråga om det i alla hän-
delser väl besl. avig. Grundbetyd. har
alltså varit: tillbakaströmmande vatten
> träskmark, gyttja. Jfr f. ö. i da. —
Härtill ortn. Avje, av fsv. Mfio, alltså
oblik kasus på -o, med försvagning till
-e i svagtonig stavelse, liksom i Gylle
av fsv. Gyllo, Lycke av fsv. Lykkio m. fl.
avlas, deponens till sydsv. dial. ävla,
ansa, sköta (t. ex. jor[d]en), anstränga
sig, fsv. cvfla (ipf. ceflde, -te, -adhe),
stärka, främja, åstadkomma, isl. efla ds.,
no.: förmå; avledn. av avel i betyd,
'kraft'; alltså: bruka sina krafter, an-
stränga sig; jfr fhty. avledn. afalön,
ivrigt syssla. — Med samma övergång
från böjningen -de till -ade som i sy ssla,
tävla el. de under törsta uppräknade
verben. — Om en annan omljudsform
till avel se å(v)ävla; jfr även under
ässja slutet.
[äxa, sv. dial., upphetsa, tukta, gräla,
se under aga.]
Axen, sjön. Smål., se under A gir.
äxing, kvickvete, 1826; Linné 1755:
essing (från Medelp.); förräven: axing;
i bet3rd. Cynosurus Linné 1745: kamb-
exing — no. exing, till ax 1, såsom
t. ex. växtn. sälting till salt.
O.
ö = fsv. = isl. ey, ö, låglänt sträck-
ning vid vatten, no. 0 i båda dessa
betyd, (såsom även i Boh.-l.), mlty. ö,
ou(we) m. m.j ö, vattensjuk äng, fhty.
ouwe, även: vatten, ström (ty. aue), ags.
ieg, motsvar. ett got. *awi, genit. *aujös,
av germ. *a%wi- (stam: *agwiö, varav
*awiö; jfr de finska o. lapska ortnamnen
nedan). Jfr till ljudutvecklingen mö
o. med avs. på avledn. med tillhörig-
hetssuffixet iö under ärm. Alltså egentl.:
land vid vatten (jfr Övedskloster o.
Skåne) el. omflutet av sådant; jfr med
avs. på betyd. -specialiseringen holme,
egentl.: upphöjning o. d. — Sammans.:
fsv. Öland, ö (= ortn. Öland) = isl.
eyland, ags. iegland (eng. island, påver-
kat av det romanska isle, av lat. insula).
Jfr även ags. igod (eng. eyot), liten ö.
— En gammal sammansättning med
germ. "ann- föreligger i Skandinavien
o. Skåne (se d. o.). — Ordet ö ingår
f. ö. i en mängd ortnamn, såsom det
vanliga Ön o. Öna (best. f.), ofta i
betyd, 'upphöjning över sank mark',
Öja (egentl. plur., stundom med utta-
let Ya, Ye), Öjaby (stundom uttalat
Yaby) o. Öjeby, Öjebro (fsv. Öia-),
Öjevalla (fsv. Öiavailde) el. sjönamn
såsom Öja ren o. Yngen (Vrml., av
*Öingen) el. i de nuv. Vigelsjö (fsv.
Vighlisö) o. Vän sjö (fsv. Vamisö; se
Vänern); men däremot ej i t. ex.
Vällings ö (se öde 1 slutet). I den
urgerm. formen *agwiö el. *ahwiö sy-
nes det uppträda i finska ortn. Ahvio
vid Ahviskoski fors (det senare till nomin.
*agwi-, *ahwi-); egentl. om en av Kym-
mene älvs utloppsarmar: den av öar
fullströdda delen av älven (Saxén SNF
I. 3: 23). Från *awiö utgår lapska
Mäkkår-auio, Magerö. — Härtill dimin.
gotl. åilä (*öla), liten holme, bildat som
kringla, kvissla, strimla, ögla. —
Tyskan, där ouwe osv. (= ö) bibehöll
den vidsträcktare betyd., inlånade i stäl-
let i mhty. tid insul(e), insel(e), nu insel
(redan i fhty. inkommet såsom isila)
från lat. insula (av ovisst urspr.), varav
även ital. isola (se isolera i tilläggen),
ffra. isle (fra. isle). I betyd, 'ö' före-
kommer dessutom i vissa trakter wer-
der (se Vara 5). Det grek. ordet för
'(")' nesos (möjl. rotbesl. med nckho, sim-
öd
1228
öde
mar, o. Lat. näte, simma) ingår t. ex. i
Peloponnesus. — Lat. insula förekom-
mer i familjen. Insulander, motsvar.
s\ ( ) ni a n (se N ea n der), vilket ej är =
fsv. öman, öbo, utan av samma slag
som många andra familjenamn på -man
(t. ex. Ekman), alltså bildat till ort-
namn på ö såsom väl också Oberg,
Ölund m. fl. (jfr Oj lund, Öjmark
m. fl. till namn på Oj a-, Oje-?).
[Ockerö, ortn. Bohusl., se under
öka 2. |
öd i Uppsala öd, fsv. öper, egendom
= isl. audr, rikedom, osv. se under
öde 2 o. namnen på Ed-.
öda, vb, se öde 1 slutet.
[ödd, sv. dial., oxtöm, se 3'dd.]
1. öde, adj., fsv. öpe — da. ode, fsax.
öthi, fhty. ödi (ty. öde), motsvar. isl.
cijÖi- (i eydifjall osv.); got. *aupeis el.
*aups; av germ. *aupia-. Isl. har audr
(urnord. *aupan, jfr lapska lånordet
auhvtas), som kan vara grundordet till
/a-adjektivet el. också beror på sekun-
där övergång till a-dekl. liksom i mödr,
trött, till germ. *möpia- (ty. mtide osv.);
andra ex. se under blöd. Ordet hör
till en rot au, i avljudsförh. till grek.
ev-ni-s, berövad, möjl. till en bas *euä-,
* eud- i lat. uänus, tom, väslus, öde, germ.
"ivöstia-, öde (ty. wiist osv.); se van-.
— En substantivering av ia-adj. el. också
en /a-avledn. av ett *aupa- är fsv. sbst.
öpe n., förött tillstånd, ä. nsv. ödhe,
ödelagd plats, Bib. 1541 osv. = isl.
eydi; jfr fhty. ödi (ty. öde). Detta sbst.
öde, ödemark o. d., ingår i t. ex. ortn.
Vällingsö Uppl., fsv. Vcellingsödhe (till
ett personn. Vcellinger); de andra sna-
rare till adj. öde el. fsv. personn. 'Ödhir
(jfr Odeshög), i åtminstone ett fall
även fsv. personn. *0dagh (se Ode-
stugu) o. i Ödeby Ögtl. (fsv. Ödhins-
bugh[d}) fsv. personn. Ödhin. — Härtill
vb. öda, fsv. öpa = isl. eyÖa, da. ode,
ty. (ver)öden, vartill vbalsbst. fsv. -ödhsla
(se ödsla, vb) o. fsv. ödhn f., ödemark
= isl. audn, bl. a.: obygd, osv. (varom
närmare under öken), kvar i nsv. ortn.
Önna, egentl. plur. liksom O kna (: öken),
Berga, Dala, Skoga osv., liksom väl
Önne Högsäter o. Järbo Vgtl. inne-
håller dat. sg. av ett motsvar. neutralt
sbst. (jfr SOÄ 18: 50 o. under Ö ds-
mål).
2. öde, sbst., en speciellt svensk bild-
ning, egentl. till neutr. av fsv. adj. ödhin,
beskärd, bestämd (såsom öde); denna
neutralform ödhii har uppfattats som
best. form av ett neutralt sbst. (såsom
i linne, ylle); se Schagerström Ark.
1: 33 f. Jfr fsv.: är henne nokot got
ödhit eller skapat med Messenius 1612:
then olycka war them ödhe, där ordet
dock ännu ej har substantivisk karaktär.
Neutralformen ödet kvarlever i sv. dial.
de är väl så ö(d)et, dvs. av ödet bestämt.
Fsv. adj. ödhin, ä. nsv. öden (ännu o.
1620), sv. dial. öen (även ödd) = isl.
audinn, no. auden, fsax. ödan, ags.
éaden, vartill avledn. fsv. ödhna, öde,
lycka = isl. auÖna; jfr fsv. ödhnolagh,
öde (ännu t. ex. Lind: ödnalag). Av
samma stam som fsv. öper (ödh) m.,
egendom, rikedom, lycka (kvar i den
historiska termen Uppsala öd) = isl.
audr, fsax. öd, fhty. -öt, ags. éad; jfr
got. audags, salig, egentl.: lycklig (jfr
till betyd, under salig), isl. auöigr, rik
(finska lånordet autuas, lycklig, rik),
ävensom namnen på Ed-. — Fsax. öd,
fhty. öt, egendom, ingår i ty. allod o.
mlat. allodium, till al-, hel, all, varifrån
sv. allod, odaljord o. d., med adj. al-
lo dial. — Nybildningen öde har i sv.
undanträngt den allm. nord. beteck-
ningen ä. nsv. skepne t. ex. Verelius
1691, fsv. sk&pna = isl. skepna, da.
skwbne (jfr skepnad). I isl. även rpk
(se Bagnarök). Mera allmänna germ.
ord för 'öde' äro annars 1. isl. origg,
fhty. urlag, ags. orlo?g (till ur 4 o. lag,
lägga), jfr fsv. sk&pnolagh o. det ovan
nämnda ödhnolagh, ödets lag, öde; o.
2. fsax. wurth, fhty. wurt, ags. wyrd,
isl. urÖr (i betyd, 'död', se F. Jönsson
Lex. poet.) = Urör, en av nornorna
(se norna); till varda, dock enl.
somliga till roten uert i den speciella
betyd, 'spinna'; jfr ty. wirtel, sländ-
trissa (som dock av somliga forskare
anses vara ett romanskt lån), sanskr.
vartulä ds. Dessutom ofta betecknat
med ord för 'del', 'lott', såsom ännu i
sv. o. särsk. i dial.; jfr grek. moira (av
*mori-) : méros, del; el. med ord för
Ödeshög
1229
ödmjuk
'anordna, skicka' t. ex. skick el se, ty.
schicksal.
Ödeshög, sn i Ögtl., fsv. Ödhishögh,
snarast ej till fsv. sbst. ödhe (se öde 1),
utan till ett fsv. personn. *Ödher, vartill
även O slö v Skå. (fsv. Ölhesleeff), växel-
form till fsv. personn. Ödhe = isl. Audi.
Jfr fsv. Auundahögh, om Anundshögen å
Badelundsåsen Vstml. (en i närheten be-
fintlig runstensinskrift innehåller nam-
net Anund), fsv. Hanögha Ögtl. (nu
Haninge), egentl.: Hanes hög (förf.
NoB 4: 139), fsv. Haraldzhögh Ögtl.,
fsv. Hildishögh (nu Hilleshög Uppl.
o. Skå.) till fsv. personn. *Hildir, Väm-
menhög (: fsv. personn. Vcemund). Som-
liga med yngre biformer på -sjö, t. ex.
Onsjö Väne Vgtl., fsv. Odheushögh, till
Oden, Rävsjö Ögtl., fsv. Rcefshögh.
Odestugu, sn i Smål., innehåller ej
adj. öde el. det därmed sammanhäng-
ande fsv. sbst., utan är sammansatt med
fsv. personn. * Odagh, jfr fsv. Ödaghs-
stowa (Ödaxlowo); se Lundgren-Brate
Sv. lm. X. 6: 314.
ödla, i vissa sv. dial. även örla o.
*ögl(a), varom nedan, fsv. ödhla, gdhla
= isl. edla, egdla, no. odla (öla, örl,
eile m. m.), ä. da. öd(e)le, da. ogle; med
åtm. delvis dunkel vokalväxling o. oviss
härledning. Enl. förf. Etym. Bemerk.
s. X f. n. (o. sedermera bl. a. Torp
Etym. Ordb. samt med tvekan Falk-
Torp) utgå de olika formerna från germ.
"aidulön, *idalön, "iÖulön till ie. roten
idh, aidh, brinna, glänsa (varom under
id 1), närmast till ett färgadj. på -al,
-i//, motsvar. (med annat avljudssta-
dium) ty. eitel = sv. idel (egentl.: glän-
sande), vartill ty. fisknamnet aitel, Leu-
ciscus cephalus el. latifrons, färna (förf.
Språkv. sällsk. i Ups. förh. 1891 — 1894
s. 98); i så fall egentl.: den rödbruna
el. dyl.; jfr t. ex. grek. pingalos Uesych.,
ödla: sanskr. pihgala, brun. Denna här-
ledning synes mig alltjämt sannolik,
men snarast ha samtliga formerna ut-
vecklats ur en gemensam stamform, o.
i så fall utan tvivel *aiÖulön, varav
*o\j6la = ödla (någon berättigad an-
ledning att förneka möjligheten av u-
omljud av ai torde icke finnas; Noreens
konstruktion, Aschw. gr. § 69 a. 2, *aip-
wilön är obehövlig o. från ordbildnings-
lärans sjmpunkt knappast antaglig). No.
eila å ena sidan o. isl. edla å den andra
kunna med Kock Sv. ljudhist. 1: 200
förklaras ur *aidilöu under antagande
av accentväxling (med ljudlagsenlig acc.
1: edla, med analogisk acc. 2: no. eila).
Fsv. gdhla har snarast utvecklats ur
ödhla; jfr Kock anf. arb. 2: 33. — Ty.
eideehse (f hty. egidehsa) = fsax. ewithessa
är ej besläktat (bl. a. fört samman med
grek. öphis, orm, av *oglÅhi); f. ö. upp-
trädande med skiftande, på ombildning
beroende yngre former. Med dessa bör
ock sammanhållas ags. ddexe(eng.ask[er],
vattenödla); dess ad- överensstämmer
väl blott tillfälligtvis med aid- i ödla.
— En sammansättning med orm- före-
ligger i ä. nsv. ormärla {= ä. nsv. o.
sv. dial. ormil(l)a m. m.; alternativt
ännu hos Dalin 1853), med samma över-
gång av -dl- till -rl- som i dial. örla
ovan (jfr no. örl); se särla o. Norecn
Aschw. gr. § 257. 2 anm. 5. Norii. o.
ösv. dial. ögl- beror på en speciellt dia-
lektisk ljudutveckling. — I övrigt ega
de indoeur. språken en mängd sins-
emellan obesläktade bildningar för 'ödla*.
En del beteckna ödlan såsom 'den med
fötter el. ben försedda' i motsättning
till ormen; jfr sv. dial. fgrfota (allmänt),
no. fjorfolla, da. firben, ty. dial. vier-
gebeiu (jfr fra. dial. catrepis o. senlat.
quadrupedia); lat. lacerla (fra. lézard,
eng. lizard, även i al 1 i ga t o r [se d. o.],
till lat. lacertus, överarm; dock ej all-
deles säkert), grek. köloles (: kolon, ben,
led; se kolon), sanskr. palli (*padl-,
till fot, Liden KZ 40: 260) osv.; en del
andra äro etymologiskt dunkla. Även
krokodil (grek. kroködeilos) var urspr.
en grek.-jonisk beteckning för ödla. Ge-
mensam indoeuropeisk beteckning sak-
nas; samtliga namnen äro enspråkiga
el. stanna inom språkfamiljen (lån o.
ovissa etymologier frånräknade). — Möjl.
kan den rika terminologien bero på
eufemistiska hänsyn. En del såsom ty.
eideehse o. sv. dial. fyr fota göra intryck
av omskrivningar ('kenningar') av samma
slag som t. ex. de under nalle o. spin-
del anförda.
ödmjuk, fsv. öpmiuker, anspråkslös,
Ödskölt
1230
vänlig, ringa, oansenlig = isl. audmjukr,
da. gdmyg (även: mjuk, smidig; se ne-
dan), till fsv. öp-, lätt (se ökänd) =
isl. <(//<)-, fsax. öf/if, ödi, flit v. <)(//, ags.
iede, éade, av germ. *aupia-, *auÖia-.
Vanl. tolkat som en participbildning till
ie. au- i sanskr. dvati, hjälper, är glad,
ävi-, gynnsam, got. awiliup, lov, tack-
sägelse (däremot säkerl. ej, såsom oekså
antagits, lat. (h)ave, var hälsad, , vartill
den sena bildningen aueo, befinner mig
väl; se Walde2); jfr om bildningen 1111-
der det obesläktade öde 1. Ordet be-
tyder alltså egentl.: som lätt blir mjuk.
I sin kristna betyd, väl påverkat av
ags. éaömöd, -méde, ödmjuk, vänlig, fsax.
ödhmödi, vilka brukades som övers, av
Vulgatatextens humilis, grek. tapeinös
(båda egentl.: låg, ringa). Got. har i
stället hauns (se hån). — I tackar
mjukast föreligger en ljudlagsenlig ut-
veckling av tackar ödmjukast, varav
närmast tackar emjukast med senare syn-
kope av den närmast den huvudbeto-
nade stavelsen stående vokalen e (a). —
I da. ydmyg beror väl y på samma ut-
veckling av ö" till y i bitonig stav. fram-
för konsonantgrupp såsom i brylling
el. fsv. dyddylghia, spöke (av döp-);
däremot enl. Falk-Torp Da. -no. lydh.
s. 141 snarast på inverkan av det föl-
jande y .
Ödskölt, sn i Vedbo hd Dalsl., egentl.:
gårdnamn, förr (t. ex. 1540) bl. a.
Eskiollh, väl alltså ett Äskehult, dvs.
askhultet, till äske (se ask 1 o. jfr
Askersund) liksom Älmhult till älme
(avledn. av alm). Jfr SOÄ 19: 206. I
senare tid även skrivet Ödsköld.
ödsla, Almquist 1840, Loven 1847,
1857, Strandberg 1865, 1869, i litter.
vanligt egentl. först på 1890- o. 1900-t.
= da. odsle, bildat (som gödsla, städsla
osv.) till ett fsv. sbst. "ödhsl el. ödhsla
(i bolödhsla), ännu t. ex. Dalin 1853:
ödsla = no. oydsla, förslösande, som
är en bildning på -si till vb. öda (se
under öde 1) av samma slag som t. ex.
styrsel till styra el. känsla till
känn a.
ödslig", Verelius 1681: ödesligit n.,
Lind 1749: ödslig; 1789: ödeslik; om-
bildning i anslutning till genit. av sbst.
ä. nsv. öde i betyd, 'förött tillstånd* (se
öde 1) av äldre ödelig, ödlig, ödslig,
tom, t. ex. L. Petri, Schroderus Liv.,
Kolmodin Qv.-sp., dyster, t. ex. U. Hiärne
= isl. eyöiligr, ä. da. edelig, till öde 1.
— I äldre tid tycks ödslig betyda blott
'tom, obebygd' utan den bibetyd. av
'dyster, enslig', som nu vidlåder ordet.
Ödsmål, sn i Boh.-L, fno. Auzmala
m. m., sannol. med Lindroth Boh.-l.:s
härads- o. sockenn. s. 98 av ett * Audns-
-mäl, 'ett avgränsat område som röjts
upp på förut obrukad mark', till isl. -fno.
audn n., ouppodlad mark (se under
öde 1), o. mål 1.
öga, fsv. ögha = isl. auga, da. oie,
got. angå, fsax. öga, fhty. ouga (ty.
auge), ags. éage (eng. eye; jfr daisy, tu-
sensköna, egentl.: dagsöga). Ordet måste,
trots framställda invändningar, på ett
el. annat sätt sammanhänga med den
allmänt spridda ieur. stammen *oklJt- i
lat. oculus, öga (varav fra. ocil), grek.
össe (av *ok'Åie), båda ögonen, ömma
(av *oklÅmn), öga, ophthalmös (jfr of-
talm ologi o. optik), fslav. oäo, litau.
akis, armen, akn osv., jfr grek. össomai,
ser, ags. iewan, visa (av *a(%)wian), fhty.
awi-zoraht, ögonskenlig, osv.; andra
släktingar se förtona. Sannol. har
den härur utvecklade germ. stammen
*agw- ombildats till *a«J- i anslutning
till *ausö = öra; jfr förhållandet mel-
lan huvud o. lat. caput o. se f. ö. un-
der mjälte o. tunga. Att däremot
med vissa forskare söka upprätthålla
sambandet med lat. oculus osv. genom
att här antaga en reduplicerad bildning
{*oqdqa) el. en germ. avledning *ahw-
gan är säkerl. förfelat. Meillet tänker
sig som en möjlighet, att den germ. om-
bildningen av *agwö till *augö, liksom
den rika formväxlingen i övrigt, beror
på eufemism (noanamn); jfr de allmänt
spridda föreställningarna om 'det onda
ögat'. — Sanskr. dksi n., öga, o. beotiska
öktallos ds. höra närmast till ett ieur.
oks. — Ordet har sålunda, liksom de
flesta andra kroppsdelsbeteckningar ur-
indoeuropeiskt ursprung. — Med avs.
på det neutrala könet jfr hjärta, öra,
isl. lungu n. plur. o. (sekundärt) isl.
nyra, njure, o. gkla = sv. dial. ankla,
öga
ankel. I vissa dial. (genom senare ut-
veckling) även fem. liksom hjärta o.
öra. — Till ord för 'öga' i förb. med
ord för 'emot' ha bildats en del be-
teckningar för 'anlete': got. andaugi till
anda-, emot (se an- 2), grek. prösöpon,
sanskr. pratikam (av *proti-dkll-); jfr
det likartade anlete. — Om ord för
'öga' i betyd, 'fönster' se d. o. o. vind-
öga. — Falla el. springa i ögonen,
motsv. i da., efter ty. in die augeh fal-
len, springcn; jfr fra. sauter anx yeux,
lat. cadere sub oculos. — Göra stora
ögon, 1799, klandrat i Journ. f. sv.
Utter. 1800, motsv. i da., efter ty. grosse
ängen machen, jfr fra. ouvrir de grands
yeux. — Ha ett gott öga till någon,
motsv. i da., bildat i motsats till ha
ont öga till någon (jfr t. ex. eng. to
look upon one with an evil eye); enl.
den gamla o. över en stor del av jorden
spridda föreställningen om 'den onda
blickens' makt; jfr Matt. 6: 23: 'om ditt
öga är ont'. — Mellan fyra ögon,
jfr Gustaf II Adolf: under fyra ögon,
jämte da. under fire oine, efter ty. nnter
vier ängen (i ä. nsv. o. da. felaktigt
översatt), jfr fra. entré quatre yeux, ital.
a quattr' occhi osv. — Slå blå dun-
ster i ögonen (osv.), se slå 1. —
Vara en nagel i ögat, se nagel. —
Öppna någons ögon, motsv. i da.,
ty., eng., fra.; jfr lat. aperire oculos. —
Ett från o. 1500 inpå 1600-t. vanligt
uttr. var under ögonen i bet}rd. 'emot,
till misshag el. skada', t. ex. Gustaf II
Adolf: 'Domen war honom under ögo-
nen'. — Ögonblick, fsv. öghnablik =
da. eieblik, från mlty. ögenblick = ty.
augenblick (ä. mhty. ougön blick, inne-
hållande genit. plur.); egentl.: blink-
ning med ögonen (se blick); jfr eng.
in the twinlding of an eye ävensom sv.
på blinken, ögonblickligen. I fsv. även
öghnabragdh; se bragd. — Ögonbryn,
i ä. nsv. även -brun, fsv. öghnabrun,
-bryn, ögonbryn, ögonlock = da. eicbryn,
isl. augabrun, ty. augenbrau(n)e osv., se
f. ö. bryn. Ett annat nära besl. germ-
ord härför föreligger i germ. 'brännö —
fsv. brä (se balde rsbrå), jfr ty. augen-
braue, eng. eyebroiv, ävensom fhty. winl-
brduxt, ögonhår (ty. wimper ds., med
öga
sammans. augenwimper, varav da. oien-
vipper ds.) = mlt3r. winbrå{we), ögon-
bryn, även: ögonhår (med omstritt för-
sta led; enl. somliga till fir. find, finn,
hår; enl. andra till vind, krokig); fsv.
ögnabrä betyder utom 'ögonhår' även
'ögonlock'. I t. ex. Vätöm. Uppl. (Sv.
lm. X. 1: 92) heter 'ögonbryn' ögon-
värme (-a), till isl. hvarmr, ögonlock
el. dess }rttre kant, no. augnekvarm i
den senare betyd., av R. Much PBB
17: 118 sammanställt med gall.-lat. par-
ma, kort, rund sköld, av *k~arm-. Be-
teckningarna för ögonbryn, -hår o. -lock
synas alltså lätt gå över i varandra. I
lat. betyder ciliuni i slit 'ögonhår' (fra.
cil), supercilium 'ögonbryn' (fra. sourcil);
väl besl. med lat. celäre, dölja, hjälm,
hölja osv. Grek. har för 'ögonbryn'
det med fsv. brä, ty. braue osv. o. ögon-
bryn besl. ophrys, motsvar. sanskr.
bhru- osv. (varom senast J. Schrijnen
KZ 50: 144), alltså en samindeouropeisk
beteckning; grek. dessutom blepharis
(genit. -idos), en avledning av blépha-
ron, ögonlock. — Ögonlock, Var. rer.
1538: ögnalok, isl. augnalok, da. oie-
laag, till lock, liksom ty. augenlid =
eng. eyelid till fhty. hlit, lock, osv. el.
fslav. veko, lock, ögonlock. I ä. da. även
ogenhvalv. Andra beteckningar se ovan
under ögonbryn. — Ögon n äst, väst-
o. sydsv. dialektord, ögonvrå, se under
näst 2. — Ögon sk en li g, alldeles
uppenbar, 1544: ögonskenlige, 1560:
ögenskinligit (i kanslispr.), efter ty. au-
gcnscheinlich, avledn. av augcnschein,
beskådande, varifrån ä. nsv. ögna-, ögon-
sken, till schein, av fhty. scin (se under
sken o. jfr skenhelig). I da. i stället
oiensynlig efter mlty. ögensiinlik; jfr isl.
augsynn, uppenbar. — Ögonsten, jfr
O. Petri, Tessin 1756 m. ti. ögna- o.
fsv. ögh-, öghaslen (om sammans. -for-
men ögh- se nedan; ännu t. ex. Bell-
man), motsv. isl. augasteinn, no. aug-
(ne)stein, da. oiesten. I sv. om ögon-
klotet el. om kristallinsen (t. ex. Ber-
lins Naturl.), men även om pupillen
(t. ex. O. Petri, Osbeck 1755, jfr Dalin
1853). I nutidsspråket förekommer dock
ordet nästan blott i överflyttad bemär-
kelse, jfr 5 Moseb. 32: 10 (gamla övers.):
1231
1232
öka
'bewarade honom såsom sin öghasten'
(Vulgata: pupillam oculi sui); med mot-
sva r. i da., tv., eng., fra. (ävensom orden
for 'öga' i lat. o. grek., t. ex. ocule mi
Plautus). 1 de (ivriga germ. spr. i stället
uttryckt med ord för 'äpple', ty. aug-
apfel (i båda betyd.), eng. eyeapple, da.
eieceble (jämte eiesien); jfr fra. prunelle
d'oeil. Ögon tand, Serenius 1734:
ögne- = da. oientand, ty. angenzabn,
eng. egetooth; jfr fra. dent caillére till
(v il, öga. — Ögontjänare, A. Andrea?
Försp. till L. Petri Kyrkost., Anger-
mannus 1587 (i båda fallen ögna-) =
da. eientjener, mlty. ögendéner, ty. au-
gendiener, jfr ä. nsv. ögnaskalk t. ex.
L. Petri, da. eienskalk till skal k, tjä-
nare (se skalk 1), eng. ege-servant,
övers, av grek. ophthalmödoulos (Constit.
apost.), efter bibeln, Efes.-brev. 6: 6 i
gamla bibelövers.: 'Icke tjenande allena
för ögonen, såsom menniskom till wilja'
(vulgata: ad ociilum servienles) o. nya:
'icke med ögontjänst (grek. ophlhalmo-
douleia), av begär att behaga människor'.
— Ögontröst, Euphrasia officinalis,
slutet av 1500-t.: ögne-, Månsson 1643:
ögenirost — da. oientrost, från mlty.
öjentröst n., ty. angentrost; jfr eng. eije-
briglit; på grund av växtens användning
mot ögonåkommor. — Sammansättnings-
leden fsv., ä. nsv. ögh- o. isl. ang- mot-
svaras av ags. éag-, fhty. ong-, jfr t. ex.
ty. angapfel, ögonsten, aiigbrane (jämte
angenbrane), ögonbryn, o. got. auga- i
aiigadaiirö, fönster, väl med -a från
a-stammarna (se Ordbildning II). — Se
f. ö. ögla, ögna.
ögla, Grundeli o. 1695, diminutiv till
öga (se d. o.), bildat som t. ex. k ringla,
kvissla. I da. i denna betyd, i stället
eje (jämte slojfe, lokke). — I sv. dial.
o. stundom i litter. (t. ex. S. Knorring
111. 1836, H. Molander Lyckor. 18<J6)
även gggla; med samma utveckling som
i dygn av döghn, rykt av rökt, ynka
av ömka, yxa : fsv. öx osv., alltså fram-
för palatal kons. — Da. egle är ett helt
annat ord = ödla.
ögna, nu (utom arkais.) nästan blott
inträns.: flyktigt se el. skåda, t. ex.
ögna i en bok, jfr Block 1708: 'ögna
uti thessa Anmärkningar' (ännu icke
med bibetyd. av flyktighet); förr (o.
mera undantagsvis ännu) även träns.:
se, skåda, Swedberg 1712: 'Ögnat och
åskodat Gudz Son', Bellman: 'ögnas af
en mild monark', 'ögnat sin mor' osv.
(se f. ö. nedan), kvar i dial.; jfr V. Ryd-
berg flerstädes träns, i betyd, 'betrakta',
t. ex. Vapensm.: 'harpolekaren (satt)
och ögnade . . ett bref (jfr nedan), no.
oggna, bliva varse, även: angna, da.
oine ds.; jfr mhty. ongenen, visa, som
dock knappast står i direkt historisk
förb. med de nord. orden. En annan
bildning är fsv. öghia, få ögonen på,
nå med ögonen = no. oggja, ä. da. oie
= got. angjan, visa, mlty. ögen, fhty.
ongen. Till stammen i öga; se även
förtona. — Den träns, an v. hos Ryd-
berg i betyd, 'betrakta' beror på med-
veten purism. I t. ex. Siste Ath. 1876
har ordet insatts i stället för tidigare
upplagors betraktade. I betyd, 'varse-
bliva' är ögna en danism (el. i vissa
fall möjl. sydsvensk provinsialism), t. ex.
Strandberg flerst. (Hylén Spr. o. st.
13: 198), Geijerstam, Bååth, H. Larsson
flerst. (utom de av Celander anf. st.
Spr. o. st. 4: 86 även i Poes. logik). I
denna senare anv. bör ordetundvikas
såsom för flertalet svenska läsare vil-
seledande o. svårbegripligt.
[Öja-, Öje-, i ortn., se ö.]
ök n., så Sahlstedt 1773 osv., Lind
1749: m. o. n., Spegel, Dalin Arg.
Dahlman Reddej. 1772: ökar plur., i
dial., särsk. de osv., ofta ännu mask.,
fsv. öker m. o. ök n. (urspr. som till
en pluralt fattad kollektiv sing. med
betyd, 'ett par dragare'), ök, dragare,
även om riddjur, ett par dragare = isl.
egkr (genit. cykjar), lastdjur, häst, drag-
oxe, no. eyk, häst el. sto, da. eg n., av
germ. *jankia- = ie. *jongio- i sanskr.
yögga- m., dragare; liksom lat. jiimen-
ium, ök, lastdjur (fra. jnment, sto, span.
jnmenio, åsna) till ie. roten jng, spänna
för, binda samman, i t. ex. lat. jnngere,
sanskr. ynnäkti osv.; se f. ö. ok (av
germ. *jnka-) ävensom ökt. — Även
som okvädinsord, redan t. ex. Ronde-
letius 1614: 'tijn förbannade öök', Bell-
man: 'fulla ök' = da. og.
1. öka, motsv. dels fsv. öka (ipf.
öka
1233
ökt
-adhe, urspr. redupl., jfr ökin, egentl.
part. perf. pass., befruktad, havande) o.
dels ökia (ipf. -te) = isl. auka (ipf.jök),
no. anka o. oijkja {= fsv. ökia), da.
oge, got. ankan (ipf. aiauk), fsax. ökian
(part. pf. ökan), fhty. onchön (utdött i
nhty.), ags. éacian, tilltaga, o. iecan (av
*ankian), föröka, part. éacen, även: ha-
vande (eng. eke); ävensom lat. augere,
öka, litau. ängn, dngti, växa, tilltaga,
besl. med lat. angustus, upphöjd, hög
(jfr augusti), sanskr. öjas, kraft, styrka,
ugrd-, stark, osv.; se närmare och,
ocker, ock la, växa. — Med samma
övergång från reduplicerande till svag
böjning som i t. ex. blåsa, bo, stöta,
så, ösa. — Germ. *ankian (= fsv. ökia
osv.) är en kausativbildning till "ankan,
jfr fälla o. hänga till de likaledes
urspr. reduplicerande falla o. germ.
*hangan. — En hithörande, säker], åtm.
delvis urgammal a-stam föreligger i
gotl. ank m., ökning på utsådd säd,
gröda, no.: ökning, växt, nsv. ök, skarv
(det senare dock kanske en ung bild-
ning), no. mjolank, mjöldryga (jfr sv.
mjölöka), motsvar. litau. at-angas, tel-
ning, lett. angs, växt, m. fl. (jfr Lidén
SNF I. 1: 28 f.). — Öknamn = fsv.,
motsvar. isl. ankanafn, auknefni, da.
egenavn, men g. ekename (nekename, med
n- från obest. art., eng. nickname); jfr
det besläktade mlt}r. ökelname (varav
genom omtydning ty. ekelnamc); till
verbstammen i öka resp. isl. sbst. auki
m., ökning, fsv. -öke, ags. éaca. Äldst,
såsom t. ex. i fsv. o. isl., 'tillnamn', men
den moderna betyd, visar sig redan i
fornspråken. I ä. nsv. i samma betyd,
även onamn t. ex. P. Svart = fsv., till
o- i pejorativ an v. — Hit hör också sv.
dial. sårke, (sår)ruva, av fsv. sär(a)-öke
(se sår).
2. öka (i slit dial.), ekstock, eka, se
d. o. Av ett helt annat ursprung är ö
i det även till trädn. ek hörande oj-tn.
Öckerö Bohusl., fno. Eikreyar.
öken, även uttalat öeken, y. fsv. ökn,
väl (trots det av Noreen Aschw. gr. §
308. 2 anm. 3 med tvekan framställda
alternativa förslaget) av ä. öpkn f. o. n.
= ä. da. ethken (da. erken; jfr med avs.
på ljudutvecklingen Örkelljunga ne-
Hellquist, Etymologisk ordbok.
dan ävensom burk o. fsv. budhker o.
ä. sv. mark o. fsv. mapkcr, se mask);
till germ. stammen anp- i öde, adj.
Bildningen bör väl jämföras med isl.
helkn, holkn n., ofruktbar o. stenig mark,
av *hallnkina- till hall 1. Ä. da. oihk
är en subtraktionsbildning till ethken
av samma slag som drott av drotten
osv. Se f. ö. adj. öde. — Ordet ingår
i det vanliga ortn. Ökn a (av den fsv.
plur., såsom Dala, Ruda, Skoga osv.),
Öknebo (se d. o.) m. fl. o. uppträder
med yngre sydskandin. r i ortn. Örkel-
ljunga Skåne, 1510: Örklinnge, 1518:
Örknelgng, av fsv. Ödknalinng; Örken,
skog mellan Skå. o. Hall.; Örkene, sn
i Ö. Göinge hd Skå., förr: Konings Öth-
ken, dvs. den konungen av Danmark
tillhörande obygden; möjl. också sjön.
Örken Smål., förr även Örknen (kanske
dock till ör; se närmare förf. Sjön. 1:
806); jfr Kragereds örk, dvs. skog,
Hall. — En ungefär likbetydande nor-
disk bildning är fsv. ödhn f., ödemark,
isl. anön f. (o. n.), ödeläggelse, men
även: obygd (jfr ortn. Önna, bildat som
Ökna ovan) == fhty. ödin, öde tillstånd,
öken, av germ. *aupini-, egentl. verbal-
sbst. till vb. öda, om vilket se under
adj. öde. — Jfr även ödemark, fsv.
öpemark — isl. eydimprk. — Ty. wiiste
representerar en allmän kontinental-
germ. ordgrupp med samma betyd.: fhty.
wnosti, ävensom fsax. wöstunnia, fhty.
wuostinna (ty. wiistenei), av ie. *näst- i
lat. västus, öde. — I eng. i stället wil-
derness (till vild) o. det romanska desert
= fra. désert (utan motsvar. i det klass,
lat.; till stammen i serie). — Ett grek.
ord för 'öken' o. d., (h)éremos m. m.,
ingår i eremit.
[Ökna, ortn., se under öken.]
Öknebo, härad i Sdml., fsv. Ökn(a)bo
hnndarc, till öken, ödemark, o. genit.
plur. av fsv. böe, innebyggare (se -bo 4),
alltså: deras (härad) som bo i ödemar-
ken; alltså till sin bildning att jämföra
med häradsn. Al-, Brå-, Höle-, Sele-
(till Selaön), Sunner-, Töss-, Val-,
Ved- (1, 2) m. 11., men ej med V a ds b o.
ökt, dialektord, viss arbetstid, t. ex.
kl. 8 — 12 f. m., så lång tid el. så mycket
som plöjes el. köres utan att vila, arbets-
78
i) k ii ti il
1234
öl
stund (mellan måltidstimmarna), mel-
lanmål isl. eyki f., no. oyki i likn.
betyd., jfr da. dial. eitander, mellanmål
<;»v ökl o. undarn, se d. o.), av germ.
'juukipö, till stammen i ök el. ett där-
med sammanhängande verb *jaukian (=
isl. *eykja), egentl.: påselning el. för-
spänning, sedan om tiden el. arbetet
mellan två dylika handlingar (sa Liden
muntl. 1880-t., jfr Falk-Torp under egt).
Alltså av samma slag som t. ex. sanskr.
sam-gavd, tormiddag, egentl.: tid då
korna drivas samman, el. grek. bou-
lytön-de (Odyss. IX, 58: 'men när det
led mot den tid, då man oxarna löser
från oket'), osv. Se f. ö. ok. — Ett an-
nat, med tvekan framställt, icke antag-
ligt förslag se Noreen Ark. 6: 314.
ökänd, t. ex. Sahlstedt 1773, fsv. ödh-
kcender, lätt känd el. igenkänd, på ett
utmärkande sätt känd = isl. audkendr,
da. dial. åkjendl, av fsv. ödh-. lätt, osv.,
varom under ö d m j u k.
öl = fsv. n., även: dryckeslag, gästa-
bud (kvar i nsv., jfr nedan) = isl. pl,
da. öl, fsax. alo-fat, ölfat, mholl. ale,
mhty. alschaf, ölfat, ags. ealu (eng.
ale), av germ. *alup, jfr ags. genit.
ealod, isl. pldr (genit. oldrs), öl, dryckes-
lag, fsv. dat. plur. öldum, ävensom finska
lånordet olut, öl, som är lånat från germ.
el. balt. spr.; motsv. litau. aliis, fslav.
olu, vilka stundom betraktas som germ.
lånord, (jfr i så fall motsvar. förh. vid
malt, medan omvänt humle lånats från
slavo-balt. spr.). Alltså ettsamgermanskt
ord, liksom också t. ex. malt o. vört.
Besl. med lat. alumen (se alun), möjl.,
med förf. Ark. 7: 166, av *alusmen, till
ie. * alns, även i isl. plsuÖr, mätt av öl,
vid sidan av plvaÖr; jfr även K. F. Jo-
hansson Beitr. z. griech. Sprachk. s. 135.
Ieur. *alut, *alus synas ha betecknat ett
jäs- el. garvämne, varefter drycken upp-
kallats. — Betr. övergången av germ.
noraiii. * alup till *alu (med bortfall av
i slutljud) se ett likartat fall under
hjälte. — Förr ofta i sammans. med
betyd, 'drinkare, fyllbult' såsom ölholk,
-hund (motsv. i fsv. o. ä. da.), -påse, -so,
-svin, -suck, -tratt; andra likbetydande,
särsk. under 1600-t. ytterst vanliga bild-
ningar uppräknas under fyllbult. —
Sedan fsv. tid f. ö. vanligt i sammans.
i betyd, 'gästabud', t. ex. barnsöl (=
fsv. = sv. dial., da. barsel), gravöl (fsv.
gravaöl), slåtteröl, taklagsöl, sv. dial.
brötöl (vid linbråkning),/7r/£fö7, handtaks-
0. jaköl (vid trolovning), kgrkegungsöl
(körre-, motsv. i ä. sv. o. i fsv. kyrkio-
gungsöl), liköl, sporröl (hästridning med
välfägnad, då brudgummen hämtas till
bröllopet, väl nu f ), välfuriöl, ösv. dial.,
bröllopsfest i brudens hem, gstöl,år{v )esöl
(vid begravning, fsv. cervisöl), fsv. brup-
löpsöl, giftaröl (i samband med brudens
bortgivande o. bröllopet, jfr finnl. dial.
gåvöl, trolovning) m. fl., jfr isl. jöla-
drykkja osv. (se jul slutet); samtliga
syftande på gästabud av mera officiell
natur, varvid drickandet urspr. hade re-
ligiös innebörd. — Lära el. visa någon,
var David köpte ölet, lära ngn veta
skäms, Celsius 1720 osv., även i dial.,
motsvar. i no. -da. o. da., efter lty. wisen
wor Barlel de mostert halt, ty. zeigen
wo Barlel most holt ds.; dessutom i no.-
da. 'han ved hvor David kjobte ollet',
om en slug person, motsv. ty. 'er weiss,
wo Bartel most holt' ds.; en förmodan
om orsaken till att ty. Bartel i nord.
spr. utbytts mot David se Falk Sprogets
visne blomster s. 32; f. ö. av trots fram-
ställda tolkningar dunkel upprinnelse;
se närmare Hjelmqvist Förn. o. familjen,
s. 24. — Ö lb är ma, allmänt götal. dia-
lektord, öldrägg, (under)jäst, i ä. nsv. hos
1. Erici o. 1645 o. ännu Lindfors 1824; till
sv. dial. bärma, 1637, 1640, Grubb 1665,
f. ö. mest i syd- o. västsv. källor t. ex.
Weste 1807, O. Hansson 1884 = da.
batrme (förr även barm), no. berm, från
mlty. berm, barm (varifrån ty. bähne)
= ags. beorm(a), av germ. * berma(n)-,
till ieur. bher i lat. fermentum, jäsnings-
ämne, besl. med lat. ferveo, sjuder, mir.
berbaim, kokar, osv., o. avlägset även
med b rygga 1. Betyd. -paralleller se un-
der göra. Dr ägg, jäst o. götal. -dial.
gär(d) = da. ga>r (ä. da. gierd), isl. gerö
(se göra o. Tilläggen) äro däremot in-
hemskt nordiska ord. — Ölost, K. Sto-
bseus 1725, Linné 1735 osv., Blanche
1864: 'ölost är nog bra, men inte gör
den många menniskor glada'; synes för-
svinna på 1880- o. 90-t, då rätten redan
Öland
1235
ömka
var åtm. sällsynt; utan direkta motsvar.
i andra spr. — En liknande rätt beteck-
nas med ölsupa, Rudbeckius o. 1635
till vb. supa i den äldre betyd, 'äta
soppa' ('supa kål, ärter' osv.), bildat som
natt b lacka, nötväcka, dal sänka,
slänga ka, åk er täppa osv.; åtm. förr
även ölsoppa t. ex. Dalin 1853; jfr
också I. Erici o. 1645: öölsöpe. I da. i
stället eUebrod av ol og bred, liksom
smorebrod av smor og bråd; jfr sv.
tomtebolycka av tomt- och bolgcka:
— Om ett annat germ. ord. 'öl' se bir.
Greker o. romare sakna däremot (in-
hemska) beteckningar: möjl. ba sådana
fallit i glömska, sedan de blivit bekanta
med vinet. Lat. cer(é)visia Plinius m. fl.
kommer från kelt. spr., som f. ö. ba
flera inhemska beteckningar för 'öl'.
Trak.-fryg. brnlon, broutos beteckna en
av korn beredd dryck; urbesl. med
brygga. Fslav. pivo betyder egentl.
'dryck', till ie. pi, dricka (jfr grek. ptnö
osv.), liksom t. ex. fra. froment, vete,
o. sv. korn egentl. 'säd' i allmänhet.
Om bekantskapen med ölet (el. någon
motsvarande dryck) sträcker sig till
indoeuropeisk tid, är ovisst; dock tyder
ett o. annat därpå (jfr t. ex. det urgamla
ordet dr ägg).
Oland —- fsv., samma ord som fsv.
Öland, ö = isl. eyland, ags. iegland (eng.
island) osv., varom se ö. — Ordet ö lä il-
ning finns redan i fsv. (ölcendinger),
varjämte där även uppträder ett öning-
(i)ar plur., med oorganiskt -n- (för vän-
tat öing-), snarast, med Olson Appell,
subst. s. 33, utvidgning av ett *önir =
fno. cgnir, om innevånarna på vissa öar
i Tröndelagen.
Ölme, härad i Vrml., fsv. Ylmahcerad
m. m., till ett fsv. älvnamn *Ylm- —
nuv. Öl man el. Ölmeälven, enl. Fer-
now även Ulman; säkcii. av en m-bild-
ning till germ. "wulan, sjuda, koka, o.
sålunda besl. med de under olm, ulma
o. välla anförda orden; med avs. på
avledn. se förf. Sjön. 2: 33 o. i fråga om
bildningen av älvnamn jfr under Var-
num o. Visnum. En m -avledn. (fh ty.
walm osv.) till en avljudsform av samma
rot ingår sannol. i fsv. Valmundsö, det
gamla namnet på Djurgårdsön vid Sthlm;
se under välla. — Alldeles obesläktat
är ortn. Ölmestad Refteleds sn Smål.,
ombildat av fsv. Ödnizstatha, till ett
personnamn på Ödh-.
[Ölmestad, ortn. Smål., se föreg.
slutet.]
[ölmpt, est-sv. dial., svan, seÄlmt-
o. Alt-.]
[Ölstorp, ortn. Ögtl., till fsv. per-
sonn. Ölf, se -torp.]
öm, i ä. nsv. plur. öma, i ä. sv. o.
nordsv. dial. även 'ömtålig', t. ex. fru
Lenngren, gotl. aumber, ond, fsv. om-
ber, öm, ömtålig, svår, sorglig, arm, usel
m. m. = isl. aumr, olycklig, eländig,
da. om, öm; en, som det synes, speci-
ellt nordisk bildning av ovisst ursprung.
Enl. Persson Wurzelerw. s. 230 n. 2 möjl.
;7j-bildning till roten i adj. öde; snarare
dock med samme förf. Indog. Wortf. s.
537 besl. med grek. dethlos, möda, kamp
(av *auedh-), som av Solmsen förbindes
med sanskr. vågati, tröttar ut sig. An-
norlunda Noreen (senast Gesch. d. nord.
spr.3 s. 106): av urnord. *arbumn, en
växelform till arm, adj., av germ.
*arbma-; se med avs. på formutveck-
lingen under höst. Den ljudlag, på
vilken denna sammanställning bygges,
är dock fonetiskt osannolik o. stödes
icke av något fullt antagligt exempel.
— Grundbetyd, är i alla händelser 'arm,
usel, olycklig' o. d. o. betyd, 'känslig
för smärta, smärtsam' härur utvecklad;
jfr sydty. dial. mir isi arm, jag har ont,
känner smärta. Ur denna kan väl be-
tyd, 'medlidsam o. d.', egentl.: 'känslig
för andras smärta', förklaras; anses dock
av somliga abstraherad ur isl. aiim-
hjartaör = sv. ömhj artad o. vb. öm-
ka. — Härtill avledn. sv. dial. ömlig,
eländig, ömklig, fsv. ömbliker, även: öm-
mande, smärtsam = isl. aumlcgr, no.
aumleg. — Ömhet betyder i fsv. 'svag-
het, skröplighet'.
Ömka = fsv. = isl. aumka, no. anri-
ka; avledn. av öm i den äldre betyd,
'arm, usel, olycklig' o. d., alltså egentl. :
anse el. förklara ngn för olycklig, varav:
beklaga (jfr förbarma sig: adj. arm
el. lat. misereri, förbarma sig: miser,
eländig, usel); bildat som dyrka, järn kä
osv. — Etymologiskt identiskt ärynka
1236
öna
Fsv., med övergång av m till n före
A ( jfr do, aunka o. jänka av jämka)
o. a\ ö till y såsom i de under ögla
anförda fallen. Formen ömka beror
på ny anslutning till grundordet. — En
parallellbildning är ömma, ä. nsv. o.
ännu Sahlstedt 1773 öma, fsv. öma
(i t. ex. 'I hem öma'), känna medlidande
ined, förbanna sig över; i nsv. ömma
för, motsv. da. emme sig ved; jfr isl.
egma III. I nsv. även i betyd, 'vara
känslig för smärta, vålla smärta, göra
ont', t. ex. tanden ömmar (i da. i stäl-
let smerte m. m.).
ömse, i nsv. blott som adj., t. ex. på
ömse sidor, med y stundom ännu in på
1800-t. o. i cl i a 1 . , fsv. ijmse, adj. o. adv.,
växlande, skiftande = no. ymse, egentl.
plur. o. svag form av fsv. adj. ymis, om-
växlande, än den ene o. än den andre
= isl. ymiss, no. ymis, jfr Rökst. umi-
sum dat. plur.; en speciellt nordisk bild-
ning (meng. immess från nord. spr.).
Senare leden hör samman med miss-
(jfr t. ex. got. misso, ömsesidigt); den
förra är oklar: av formella skäl ej med
Falk-Torp o. Torp Etym. Ordb. prepos.
i (alltså i miss, jfr lat. invicem); den fno.
biformen imiss beror säkeii. på senare
utveckling på grund av det följande i
såsom i hibili för hibyli (av -byli) osv.
— Härtill adv. ömsom, fsv. ymsom,
egentl. dat. plur., bildat som enkom,
genom osv. — Avledn.: vb. ömsa,
fsv. ymsa — no. (i da. i stället skifte).
ömt, sv. dial., aning, nys, även ymst,
motsv. no. ymt m. ds., isl. ymtr, tal,
rykte, antydan; deverbativum till ösv.
dial. ömt(a), omtala, fsv. ymta (ipf.
-adhe), mumla, glunka = isl., no. ymta,
da. ymte, med parallellbildningen isl.,
no. umla, glunka, mumla, medan där-
emot ä. nsv., no. ymla (vartill dever-
bativet ymmel, ömmel n., mummel, visk-
ning); ä. da. ymle är, att döma av om-
ljudet, kanske bildat av ett sbst. = det
i alla händelser hithörande fgutn. ymil
(m?), viskning, rykte, som i så fall vore
en, dock rätt enastående z'/-avledn. av
verbalroten; möjl. därför självt ett de-
verbativum till ymla (vars y då in-
kommit från ymr osv.); med resp. t-
o. Z-suffix till um- i isl. ume m., rykte,
J/nya, giva ljud ifrån sig, no.: mumla,
brumma, isl. ymr m., ljud, no., ä. da.
ym ds., isl. jättenamnet Ymir, larma-
ren (jfr till betyd. isl. jätten. Beli, bö-
laren, Hrungnir: runga, grek. Enkéla-
dos, den rasande, Polybotes, bölaren,
råmaren, litau. Baubis ds.), till en ljud-
rot um, av samma slag som o. väl i
avljudsförh. till isl., no. emja, skrika,
skråla, av germ. *amjön; Se f. ö. Ume
o. Ymsen. — Hit hör också sv. dial.
o. no. ymta, ömta, idissla, med samma
betyd. -övergång från ett ljudhärmande
grundord som t. ex. ags. ed-rocian,
idissla, besl. med sv. dial. rockla, grym-
ta, no. rukla, rossla, sv. dial. rökta,
grymta, el. sv. dial. järmta, idissla, till
isl. jarma, bräka (se förf. Ark. 14: 176,
148 o. under rackelhane). — Av an-
nat ursprung är isl. ömta, glunka, mum-
la, av germ. *wömatjan el. *wömitjan,
till nisl. ömr, svagt ljud, no. o. sv. dial.
öm, genljud m. m., ags. wöm(a), ljud,
stoj, vartill även nisl. öma, ljuda, gen-
ljuda (= no., sv. dial.).
Öna, götal. dialektord, lamma, gotl.
åina, y. fsv. öna P. Månsson = boll. oonen,
ags. éanian (eng. dial. ean; yean däre-
mot av ge-canian), av germ. *aunön, av
äldre *a%wnön (jfr syn av *seiwni-), av
ieur. *ag!lhn- el. *og'Åhn-, till ett ieur.
ord för 'lamm': lat. agnus (jfr fra. ag-
neau, med dimin.-suffix såsom ffra. oeille,
får: lat. ovis) = grek. amnös, av ie.
*agl[no-, fir. nan osv. av urkelt. *ogno-;
fslav. jagne, ä. agne (jfr H. Pedersen
KZ 38: 315); med delvis dunkel form-
växling. Kluge PBB 9: 194 osv. — Här-
till vara i ön, iön, vara dräktig med
lamm, bildat som dial. ikalv m. fl.;
ävensom i norrl. dial. sbst. önande n.,
könsdelarna hos en tacka, bildat som
t. ex. bäran(d)e, om kons könsdelar =
fsv. bcerande, da. bierende, till bära i
betyd. 'föda'. — Ordet är sålunda ej,
såsom annars kunde synas tänkbart,
besläktat med den under får omnämnda
samindoeur. beteckningen för 'får', *ovi-,
som i nord. spr. i allm. ersatts av får
(jfr även under tacka) o. i västgerm.
spr. av *skä'pa- (ty. scbaf, eng. sheep);
sanskr. avi-, grek. öis, ois, fir. di, litau.
avis osv., motsvar. fsax. eivi, honfår,
önska
1237
ör
fhty. ou(wi) (ty. dial. aue), ags. eowu
(eng. ewe), isl. cér, gotl. e, jfr no. «'r-
sazirf, da. aalam ds., got. awistr, får-
fålla, osv.
[Onna, ortn. Smål. m. m., egentl.
plur. till fsv. ödhn f., ödemark, liksom
O k na till öken; se d. o. o. under adj.
öde; Önne, ortn. Vgtl., se adj. öde.]
önska, fsv. önsk(i)a, öskia, yskia, un-
ska (ipf. -adhe, ö[x]ste m. m.), även:
utbedja sig — isl. éskja, da. wunschen, fhty. wunsken (ty.
wunschen), ags. wyscan (eng. wish), av
germ. *wunskian, avledn. av sbst. *wun-
ska- = mlty. wunsch, fhty. iviinsc (ty.
wunsch), ags. ruz/sc (eng. wish i anslut-
ning till verbet) o. germ. *wunskö =
fsv. ösk, isl. ös/:; i avljudsförh. till
sanskr. väiichä, önskan (*uänskä), vän-
chati, önskar, inkoativum på -sk- till
vånati, åtrår o. d., till ieur. nen, tycka
om o. d.; se van 3, vän 1, 2, vänta
o. under 1. — I fsv. även 'adoptera',
varom närmare nedan. — Formen ön-
ska beror på inverkan från mlty.; på
nordisk botten skall i samnordisk tid
n omedelbart före s bortfalla (jfr gås:
ty. gans). — Med avs. på bet}'d. 'önska,
bedja' ~ 'tycka om' jfr t. ex. isl. ccsta,
bedja om, till åst, kärlek, el. det där-
med besl. ags. unnan, unna, men även:
önska, o. isl. unna, bl. a.: älska, tycka
om. — Önskebarn, barn som man
önskar sig; vanl. fattat som en son o.
en dotter; så t. ex. S. Knorring, Tope-
lius; jfr till sbst. ösk, önskan (isl. ösk),
fsv. oskabarn (uska-, linska-) i lagspr.,
barn som man anses ha önskat sig,
men ej kunnat få, t. ex. oskabarn in:
san ok dotter, pry uskabarn: tve synir
ok en dotter, även i sam mans. uska-
barnabot, böter därför att en man till-
fogats skada el. förlust, varigenom han
förlorat hoppet om barn; isl. öskbarn,
-berni däremot: adopterat barn, med
motsvar. betyd, i fsv. vb. önska o. ags.
gewyscan; jfr lat. adoptäre (= adop-
tera) till opläre, önska. I betyd, 'älsk-
lingsbarn' el. dyl. hos Swedberg 1712:
'önskobarn och Gudz ut korn de'.
[*öpa, dalm. (ycepa), ropa, gala, se
under våp.]
öppen, fsv. öppin, av äldre ypin, jämte
opin (= t. ex. västg. dial. åpen), upin (=
dalm. 'uppen) = isl. opin, da. aaben,fsax.
opan, fhty. ofjan (ty. offen), ags., eng.
open, av germ. *upina- (-ena-), *upana-,
avledn. av ett *up, besl. med upp, opp;
alltså väl egentl.: vänd uppåt. Jfr
uppenbar, v i p e n, ö p p e n h j ä r 1 1 i g. —
Avledn.: öppna, fsv. öpna, ypna, jämte
opna = isl. opna, da. aabne, ty. öff-
nen osv.
öppenhjärtig, Dalins Arg., Serenius
1741 osv. = da. aabenhjeertig, övers, av-
ty. offenherzig; jfr eng. open-hearted.
Stundom felaktigt öppenhj ärtlig (ge-
nom förblandning med hjärtlig), av-
rätt gamla anor, t. ex. L. Geijer 1814,
C. F. Bergstedt 1872, St. Dagbl. 1898,
-bet Rosenstein 1787. I sht på 1700-t.
ofta i stället öppenhj artad, o. 1700 osv.,
ännu t. ex. Tavaststjerna.
ör, stengrund el. sandbank, grus o. d.,
även: (i sht stenig) holme (det senare
i vissa nordsv. o. ösv. dial.); jfr t. ex.
dombok 1604: 'vptagitt (hemmanet) aff
ör och söör' (Vendel Ur värml. dom-
böcker s. 39); väsentl. dialektiskt, men
förtjänt att upptagas i riksspr., mask.
o. alltså = isl. aurr m., no. aur, ä. da.
o. da. dial. er, av germ. *aura-, grus,
sten; med avledn. *auriö-= fsv. fiskisör
f.?, isl. eyrr f., no. oyr, no. -da., ä. da.
o. da. dial. or, det senare bildat med
samma tillhörighetssuffix -iö som ärm
o. ö. Härtill sv. dial. *öret (dalm.), sand-
revel, som förhåller sig till ör som re-
vel till rev. Speciellt nordiska bild-
ningar (nordeng. dial. air, sandbank,
är säkerl. lånat från västnord. oyrr).
Avljudsformer: lty. år, järnhaltig sand
~ (med kort n) sv. dial. örja, dy, av
*yria (: isl. aurr = syrja : saurr, se sörja
1), i bl. a. ortn. Örlanda Vedens hd
Vgtl. (1488 Örielande, SOÄ 11: 10), o.
(med i ortn. vanl. pluralform, se Ord-
bildning under I -a) fno. Yrjar, nu 0rja
(jfr No. Gaardn. 17: 78), vilket senare
ej är identiskt, men sannol. besl. med
sv. Örja, socken i Skå., år 1285 skrivet
Örghe o. trol. utgående från en synko-
perad form av ett fda. adj. * örugher till
ör(jfr till bildningen L ä r j e : lerig, Mal-
j en : *mahigher, sandig). Härledningen
är f. ö. okänd: isl. aurigr, våt, osv. har
öi-
öra
ett helt annat ursprung (se nedan o.
ur 2 o. 3). Jfr öring. — Ör uppträ-
der i en mängd ortnamn, t. ex. Or,
Om (plur. liksom Be rga, Sanda osv.),
Örby, Ören ro, O re gm n d, Öresund,
Örgryte (se Gryt 2), Öringe, Ör-
tum t a, sjön. Oren, Örsjön osv., o.
som senare led t. ex. Kungsör, Ska-
nör (se d. o.), jfr da. Helsingör; se även
Orsa. I vissa fall är det svårt att av-
göra, om här ingår en motsvarighet till
isl. eyrr el. till aurr. Det förra ordet
uppträder emellertid i Skanör = isl.
Skdneyrr; Öresund av fsv. Örasund =
isl. Eyra(r)sund; jfr isl. Eyrr som namn
på en stad vid Öresund, där nu Kö-
penhamn är beläget. Örebro (fsv. Öra-
bro) är däremot fiertydigt, då det kan
innehålla antingen genit. sg. till ör =
isl. eyrr el. en plural genitivform, an-
tingen till isl. eyrr el. aurr, jfr ortn.
Öra ovan o. sv. dial. örar, grusiga åker-
stycken. I t. ex. Öregrund (= fsv.) vi-
sar möjl. -e-, att likaledes en sam mans.
med *auriö föreligger, jfr t. ex. fsv.
Hcelliby, nu Hälleby, till häll. Med
avs. på vattendragsnamnen jfr fno. sjö-
namnet Aurr o. ånamnet Aura samt
finska Aurajoki. Omöjligt är väl heller
icke, att vissa vattendragsnamn inne-
hålla det ord för 'väta, vatten', som ut-
gör grundord för det nyss nämnda isl.
auriyr (om vilket senare se ur 2 o. 3).
Jfr f. ö. förf. Sjön. s. 802 f. (dock del-
vis annorlunda). — Däremot ingår icke
detta ör i ortn. Örsta(d) (se -stad),
möjl. ej heller i skå. Örtofta (1481
Örtoffte), vars äldsta kända former
innehålla ett Er- och senare Yr-, —
Till ortn. på Ör- ha bildats en del la-
tiniserande familjen, på Aur- t. ex. Au-
relius (östgötasläkten) till Örtomta
Ögtl. — En latinisering av det hithö-
rande Örby hus (till hus, befäst gård,
slott; se hus) är namnet på släkten
A u riv il 1 i us, vars stamfader där föd-
des år 1603; av lat. auris, öra (alltså
missuppfattning av första ledens betyd.),
o. villa, by. Jfr det på liknande sätt
uppkomna familjen. Cavallius (se
d. o.), el. de nu utdöda Celsius (till
lat. celsus, hög, från gården Höjeu, Hö-
gen i Häls.), o. Lana^rus (till lat. läna,
ull, o. rus, landsbygd, efter byn Ullstorp
Skå., alltså även här på grund av fel-
aktig härledning av första sammansätt-
ningsleden). — Avledn.: sv. dial. öra,
grusa (en väg), motsvar. da. dial. ere
o. no. ogra o. aura, bilda bankar, grusa.
[ör, sv. dial., yr, se d. o.]
| öra, sv. dial., draga tillsammans no-
ten, se örja.]
öra, fsv. öra = isl. eyra (med R-
omljud), da. ere, got. ausö, fsax., fhty.
dra (ty. ohr), ags. éare (eng. ear), av
germ. *auzan-, *ausan- n., motsv. ie.
*ousn- i grek. (homer.) oiiata plur. (av
*ousnl-), nom. ous jämte os, besl. med
lat. auris (av *auz-; jfr auskultera),
litau. ausis, fslav. ucho, ir. au, 6; även,
med Ar-avledn., i armen.; alltså en sam-
indoeur. stam (jfr öga); antagl. rotbesl.
med lat. audire, höra (se auditör). Så-
lunda, liksom de flesta kroppsdelsbe-
teckningar, av indoenr. ursprung. Med
avs. på det neutrala könet se under
öga; i vissa dial. (sekundärt) även fem.
— Fra. oreille utgår från lat. auricula,
dimin. till auris; jfr fra. genou, knä, av
genuculum, till lat. genu, m. fl. — Samma
.K-omljud som i isl. måste förutsättas
för fgutn. oyra, dalm. ära (Alvd.), norrl.
åir (Burträsk); om det föreligger i
riksspr., kan ej avgöras. — Små grytor
ha också öron, motsv. hos Grubb
1678 o. i da. o. ty.; till öra i betyd,
'hank på kärl' (så i de germ. spr., fra.
o. grek.; i ty. även med avledn. fhty.
öri, ty. öhr = mlt}\ öre, av germ. *auzia-;
jfr hyska). — Gå in genom ena örat
och ut genom det andra, motsv. i
da., ty., eng. o. fra. — Ha en räv
bakom öra t, se räv. — Inte vara
torr bakom örat el. öronen, se
torr. — Inte (vilja) höra på det
örat, motsv. i da., ty. eng., fra. —
Predika för döva öron, motsv. i da.,
ty. m. fl., jfr lat. surdis auribus alqd
canere Liv., surdo narrare Ter., grek.
köphp légein. — Spetsa öronen, motsv.
i da., ty., eng., jfr lat. auribus ereefts,
med spetsade öron. — Vara idel öra,
motsv., da. ucere lutter ere, efter ty.
lauter ohr sein, jfr eng. lo be all ears,
fra. etrc lout oreilles, ital. esser iulio
orecchi. — Vara kär upp över öro-
öre
1239
öring"
nen, motsv. i da., ty., eng. — Vara i
skuld över öronen, motsv. i da., ty.,
eng., fra. — Villigt öra, motsv. i da.,
efter ty. geneigtes ohr, jfr lat. propitice
aures. — I ä. nsv. förekom uttr. sätta
någon loppor i öronen, dvs. sätta
myror osv., motsv. i ty., ä. eng., fra.,
ital. m. fl.; jfr loppa. — Sammans. -
leden ör- i t. ex. örhänge beror el.
kan bero på ty. o/ir- el. lty. ör-, jfr ty.
ohrgehängc, ävensom under örfil; i
vissa fall dock inhemskt, jfr t. ex. ör-
värk (jämte öron-), fsv. öravwrker
(jämte örna-). Öron- är väl dels in-
hemskt, dels från ty. ohren- el. lty.
ören-. Om örn- av genit. plur. örna-
se örngott. — lä. nsv. stundom plur.
öror(na). — Om dial. beteckningar på
örna-, öron- för tvestjärten se under
tvestjärt. — Härtill bl. a. sv. dial.
örna, viska. — Jfr även hyska. — Ett
annat nord. ord för 'öra' är isl. hlust,
egentl.: hörsel såsom ags. hlyst; se när-
mare lystra o. jfr sanskr. crötra- n., öra.
öre, neutr. hos Wallenius 1682, tidi-
gare, såsom ännu i vissa dial., mask.
(t. ex. Växiö 1792; där väl dial.); i ä.
nsv. stundom plur. öra fsv. öre m., en
åttondels mark som vikt- o. myntenhet,
pänning(ar) m. m., även som rymd-
måttsbestämning, runsv. anra Forsa
ackus. plur. = isl. eyrir (plur. aurar),
no. eyre (om en viss jordskatt), da. <>rc;
från isl. aurar komma ags. öra, mlty.
öre. Ofta uppfattat som lån från lat.
aureus, guldmynt (avledn. av aiirum,
guld, av *auz-, besl. med litau. åuksas,
guld, osv., av ie. ans-, glänsa, varom se
öster). Dock mycket ovisst; möjl. in-
hemskt germanskt. — Genusändringen
beror dels på ordets böjning i sing. (som
gammal mask. /a-stam: dat. ackus. öre),
dels o. framförallt på att öre liksom
liera andra värde- o. måttsbeteckningar
ofta blev oböjt i plur. (1543: XVI öre);
jfr daler osv. E. H. Tegnér Om genus
i sv. s. 107 n. (3 SAH 6: 317). — Ordet
erhöll i nord. spr., trots pänningeviktens
sällsynthet o. myntfotens bristande sta-
bilitet, även betyd, 'egendom' överhuvud
(= fsv. fce osv.); se lösöre under lös.
Örebro o. andra ortn. på Öre-, se ör.
örfil, 1623: öhrfijler plur., 1626: ohr-,
I förr o. ännu i dial. (t. ex. Boh.-l.) även
öre-, ävensom -fill 1666, -fillar 1794, (ä.)
skå. örnfil; ombildning (knappast dock
med Noreen V. spr. 3: 234 med mellan-
formen *örfigel, efter likbetydande ty.
dachtel o. boll. wafel) av ett ord motsv.
ä. nsv. öhrfigen Växiö 1674, da. orefigen;
från ty.: mlty. örvige = sen mhty. (ty.
ohrfeige), egentl.: öron fikon, alltså ett
skämtsamt bildligt uttryck av samma
slag som ä. nsv. smällfikon, sv. dial.
smållfiken i samma betyd., el. ty. o. ty.
dial. dachtel, örfil, egentl.: dadel, maul-
schelle, urspr. ett bakverk, maulbirne
(päron), kirsche (körsbär), pfla ume (plom-
mon) (kopfnuss i samma bet3rd. hör möjl.
däremot ytterst till germ. *hn(e)uö-, slå,
stöta, varom se nita, nudda, nåda),
ä. nsv. smörgås, örfil (se smörgås), da.
vaffel, örfil, egentl.: våffla, da. huske- o.
sandsekage, örfil, sv. dial. kinnfisk, örfil,
sv. munfisk; jfr fra. marron, slag med
knuten näve, egentl.; kastanj (från uttr.
ss. donnor des marrons, giva kastanjer,
dvs. bulor, alltså ej fullt jämförligt med
de förra fallen); se f. ö. under fikon,
fisk o. koka. Mera utfört uppträder
det bildliga uttrycket i ä. nsv. uppäta
en örfil t. ex. Brasck 1 648, fe(e)la örfilar
t. ex. 1649; jfr ä. ty. eine maulschelle
(dvs. munfisk) auffressen Chr. Weise
m. fl. Otänkbart är dock ej, att ordets
ursprungliga form föreligger i holl. oor-
veg, till feja. Jfr orre 2. — Härtill
vb. ö rf ila, Rudbeck 1702 osv. — I ä.
nsv. även: öredrag; i vissa nsv. dial.
örtass. — Ett gammalt nord. ord för
'örfil' är ä. nsv. kin(d)häst, fsv. kind-
hwster = isl. kinnhestr. En annan be-
teckning är kindpust, vartill det bl. a. i
gamla bibelövers, vanliga kindpusla, ör-
fila; i got. bibeln i stället kaupatjan,
enl. Bugge från armen., enl. Kluge av
ett kaupat- (= germ. *haufap-, motsv.
huvud), med förgerm. konsonantism
lånat från ett icke germ. folk.
öring1, fisken Salmo trutta, Burens o.
1600 — Klinkowström 1911, ofta även
laxöring, 1664 osv.; avlett direkt av
ör, stengrund (jfr hört in g, röding,
strömming) el. av de därav bildade
fisknamnen laxör Bnreus o. 1600, Ocd-
man 1746 el. -öre (ännu t. ex. 1895;
1240
örn
kvar i t. ex. Boh.-l.; jfr plur. laxsören
Carl IX 1 589 m. 11., även -öron; se nedan);
cl. elliptiskt till örlax, Rheen 1671,
Linné 1734 osv.; el. (såsom väl vanl.
antages) en oinbildning av ett ord, mot-
svar. dalin, örädh, oräd, fsv. örith, i ortn.
Örcedhce-, Öroda- (jfr fsv. Örcedhcelydh,
au Örlid Vgtl., SÖÄ 4: 59), isl. anrridi,
no. aurride (aur(i)e, orje m. m.), da.
orred; egentl.: som går el. far fram
på oren, till ör o. (avljudsformer till)
rida i en äldre allmännare betyd. An-
ledningen till namnet är den, att lax-
öringen liksom alla andra laxar under
lek tiden uppsöker sådana ställen, där
strömmen är mindre stark o. bottnen
består av grus o. småsten, dvs. 'ör', där
han bildar en grop genom att borra ned
nosen i densamma; jfr synonymerna
stenöring o. ty. steinforelle o. se förf.
Ark. 13: 236. Första leden motsvarar
sålunda ej, såsom Noreen med tvekan
antager Ark. 6: 312, fhty. abur, åter
('som går mot strömmen'). — De fsv.
formerna hänvisa på ett urnord. -rceid-;
om däremot isl. -rid i (med Noreen V. spr.
3: 234) utgår från samma form (med
utveckling av -cei- till -e- till -i- svagtonig
ställning), är ovisst: snarast dock ett
av de många på svaga rotstadiet bildade
nomina agentis av typen fsv. runi, far-
galt, fluti, flotte, slip i, släde, osv. — For-
merna laxör o. -öre kunna ej vara direkt
bildade av ör, utan utgå från fsv. ör-
ridh-, örrcedh-. Jfr även Hall.-m. öra,
av öradM Pluralformen -ören är egentl.
den singulara kollektiven i best. form
*örridhen, * örrcedhen. — Andra beteck-
ningar äro börting o. ockla(se dessa
ord), ävensom no. kjeda, orkn. oruakod
(väl av * anr rida-kod a), antagl. avledn.
av nisl. köd, fiskyngel.
1. örja, götal. dial.: sti^pa, draga
tillsammans noten; i sveal. dial.: öra i
den senare betyd.; den förra formen
av ett fsv. *yrghia, ipf. *yrghpe, varav
*ördhe, vartill analogiskt infinitivformen
öra; av germ. *wurgian, i avljudsförh.
till t. ex. fht}r. wurgil, snara, i avljuds-
förh. till litau. verzti, snöra till, osv. ; se
närmare det besl. varg. — Härtill ä.
nsv. örewa(a)k, vak där noten dras upp
ur isen, 1681, sv. dial. örjevak; sv. dial.
örjsnara m. m. Jfr v. Friesen Fatab.
1914 s. 222.
2. örja, sv. dial., dy, av *gria, vartill
bl. a. västg. ortn. Ö r lan da Veden, förr
bl. a. Örielande, fno. Yrjar, nu Orja,
varom närmare under det i avljudsförh.
till dessa ord stående ör.
Örja, socken i Skå., se ör.
örk, sv. dial., åtm. Smål., Hall., kista,
stor låda, av "ork med p till ö före r
(liksom i hör, lin, o. örn), alltså =
isl. grk, sv. ark 1; se närmare d. o.
[örk, sv. dial., skog, vildmark, i t. ex.
Kragereds örk, se öken.]
örlig, krig, nu blott högtidl. o. ålderd.,
fsv. örligh, -lygh, -lögh, -lighe, -leghe,
-löghe m. m., jämte örlog", nu blott i
uttr. till örlogs o. i sammans. som ha
avs. på flottan, däremot poet., t. ex.
Tegnér Kronbr. : 'med blodig klädnad
och örlog', fsv. örlogh, örloghe, även or-;
motsv. isl. orlggi, strid, o. da. örlog,
krigstjänst till sjöss (i uttr. til örlogs
o. i sammans.); väsentligen lånat från
mlty. orlich, -e-, -o-, orlege, -o-, krig
(holl. oorlog) = ffris. orloch, jfr fhty.
urlingi, krig. Egentl., om det tillstånd
som uppkommit, då man brutit de ed-
liga övenskommelserna; av germ. *uz-
= ur 4 (er-) o. ett sbst. för 'ed, löfte',
jfr got. Unga, äktenskap, Ungan, gifta
sig ~ ffris. loga ds. ('/t/g--), fir. Inige, ed
(av ie. *lnghio-). Jfr till bildn. det del-
vis likabetydande isl. origg n. pl., öde,
fsax. orlag, nrlagi, även: krig, osv., av
germ. *uz-lag-, till roten i lägga; även-
som orlov. Möjl. har nsv. örlog del-
vis sitt ursprung i det nämnda nordiska
origg.
[Örkelljunga, Örk en, Örk ene,
ortn., se öken.]
[Örlanda, ortn. Vgtl., se under ör
o. örja 2.]
[Örlid, ortn. Vgtl., se under ö r i n g.]
örn, Lucidor: ören, fsv. örn (plur.
-ar; jfr runsv. dat. sg. wmi Gripsholm
o. 1050) = isl. pr/i (plur. ernir, ackus.
plur. grnn), da. em, fsax., fhty. arn,
ags. earn ; i mlty. även arent (holl. arend),
av germ. *arnn- (jfr lapska lånordet
årEt'nds, av 'armis, Wiklund Le Monde
Oriental 5: 249); med övergång till
iz-stam av en /?-stam germ. *aran- —
örn
1241
örngott
got. ara, fsax., fhty. aro (ty. aar, nu
blott poetiskt o. i sammans. fisch-, hiih-
ner-, mausaar; i stället adler, av mhty.
adel-ar, egentl.: ädelörn), isl. avi, no.
are (även i nordsv. dial. enl. Rietz) =
isl. personn. Ari = runsv. ; jfr till for-
men parallellismen björn o. ty. bär,
isl. Bjari osv., ävensom under ram-
svart. Besl. med likbetyd, korn., bret.
er, kymr. eryr (enl. H. Pedersen av ie.
*er-iro-), fslav. orilu, litau. arelis, äras
(e-) m. m., ävensom med grek. örnis
(genit. -ilhos), fågel; alltså en samindo-
europeisk fågelnamnsstam ; jfr likartade
fall under trana. Med avs. på ö av g
före r jfr bör, Hör o. örk. — Sär-
språkliga benämningar på örnen äro
lat. aqaila (fra. aigle >> eng. eagle), till
aquilus, mörk; o. grek. aietös, det se-
nare kanske, med Danielsson IF 14: 386,
besl. med aiölos, rörlig o. d. (= nam-
net på vindguden, Eolus). — Örnen
kallades i Värend även spännaren; väl
ett noanamn. — Hitbörande ortnamn
har man att söka bland dem på Örn-,
Örn a-, särsk. icke få på -berg- o. -kulla,
-en, t. ex. Örnaberg a Skå., Örna-
kullen Skå., - kulla Skå., Hall., Örne-
kulla Vgtl., Örnhult, -hy lt an, i regel
säkerl. jämförelsevis unga; av de äldre
finnas utan tvivel flera på Ar(a)- o. Arna-,
där icke mansn. Are o. Arne- ingå (jfr
Arn-). Såsom säkra ex. på fågelnamnet
som första led böra betraktas: A mås
Kind 2 ggr Vgtl., Vadsbro Vgtl., Ar-
näs (varibland åtm. ett, i Torpa sn
Smal., utgår från fsv. Arnanws) o. A rå-
näs (= fsv.), dels ensamt o. dels som
första sammans. -led, o. 10 ggr, Arna-
näs Smål. 2 ggr, ävensom Arenberga
Uppl. (fsv. Arnaberghum), Areberg
Kulling Vgtl. (ä. nsv. Ar\n]eberg), Arne-
berga Ögtl. (fsv. Arnabcerghoni), *Årn-
berga Hall. (se Årn-), Arendala Skå.
(fda. Arnadal o. Arindahr), A ren dal
v. Sv. 4 ggr. För vissa av dem förmo-
das stundom (t. ex. i SOÄ) personn. Are
o. Arne, men att dessa f. ö. mycket,
resp. rätt ovanliga namn skulle så sär-
skilt ofta ingå just i ord på -berg-, -dal-,
-näs o. -ås är icke antagligt, i sbt om
man jämför de ovan anförda namnen
på ()rn((t)-. Från dessa kan man knap-
past, trots nsv. ä, skilja t. ex. Åmäs
Forshem Vgtl. (fsv. bl. a. Arana>s) o.
Åreberg Kyrkefalla Vgtl. (fsv. Ara>-
bycergh); här föreligger väl samma ti-
diga dialektiska uddljudsförlängning som
faktiskt i de hall. namnen på Arn-.
Även i Norge uppträda motsvarande
namn på -berg, -dal o. -nes; jfr ty. Aar-
berg osv. Däremot har man all anled-
ning att söka personnamn i t. ex. A in-
nebo Dal. (fsv. Arnabod[h]a) m. fl.
landskap o. i Arneby Vrml. Betr.
Arn hult o. Årnilt Hall. (se Årn-)
kan intet avgörande träffas, då i hull-
namnen både person- o. djurnamn upp-
träda. Detsamma gäller i viss mån
A raby i Dalsl. (= fsv.) o. Smål.: i det
förra landskapet äro personnamn i by-
namn vanliga, i det senare sällsynta
(se förf. Ortn. på -by s. 16, 63). I fsv.
Arnaström ingår däremot bevisligen per-
sonn. Arne (se Lundgren-Brate Sv. lm.
X. 6: 15).
örngott, i dial. i regel -gåt, ä. sv.
örne-, örna-, fsv. örnagät n., örngott,
huvudkudde; av omtvistat urspr. Senare
leden Innehåller sannol. en avijudsform
gäl till isl. vb. geta (se gitta, förgäta),
antingen med Noreen Sv. etym. s. 73, V.
spr. 3: 134, 7: 193 n. 2 i betyd, 'få, upp-
fånga' (örnagät alltså egentl.: det som
mottager öronen) el. med Falk-Torp s.
337 närmast till isl. gclast at, finna bebag
i (jfr särsk. isl. mungåt, öl, till mun,
varom dock annorlunda bl. a. H. Pipping
SNF VI. 6: 6, ävensom isl. gäl, läcker-
het). Däremot enl. Kock Sv. lm. XV.
8: 28 f. egentl.: den infattning vari örat
(o. kinden) sjunker ned, till sv. dial. gät
f. (m. o. n.), dörrpost, falsen i en dörr
o. d. (döra-, fönster- m. m.) = isl. gätt,
dörröppning, no. gaatt, fals, av germ.
*ganhli- (= got. -galits), vbalabstr. till
gangan (= gånga : isl. gått = t. ex.
stiga: isl. stelt, se s tätt a), alltså urspr. :
gående, sedan med konkret betyd.; jfr
sv. dial. gåt n., brunst, egentl.: lö-
pande o. d. (av *ganht-). Mot denna
bärledning talar emellertid det neu-
trala könet (även i alla dial.) o. i sin
mån också betyd. — Med avs. på första
leden jfr fhty. örwengi, kudde (se
vän ge).
Örnsköldsvik
Örnsköldsvik, stadsn., 1842 uppkal-
lad ettor landshövding Örnsköld.
[Örsta(d), ortn. Ögtl., Nke, till fsv.
personn. örik, se -st a d.]
ört, fsv. ört, ii. yrt = isl., da. ml,
ört = got. waurts, rot, fsax. wurt, ört,
fhty. ivurz, ört, i mhty. även: rot (i
nhty. blott som senare led i växtnamn,
t. ex. nieswurz), ags. wijrt, ört, rot (eng.
wort, ört); av germ. "wurii- (jfr dock
nedan), svag avljndsform till rot (germ.
*h'/ö/-), se d. o. Härtill: ags. wyriivala
m. m., fhty. wurzala (ty. wurzel), sam-
mansatt med ett ord för 'stav, käpp'
(= val 1). — Annan avljudsform (ie.
'urti-): got. aurtigards, trädgård, ags.
ortgeard (eng. orchard) ds., got. aurtja,
trädgårdsmästare, m. m. (knappast, med
Klnge, beroende på lån från lat. hortus).
Naturligtvis kunna de nord. orden också
tänkas ba utgått från denna form (alltså
utan /^-bortfall) ; jfr lapska lånordet ur-
tas, rot (av *ur1is), Wiklund Le Monde
Oriental 5: 248. — Örtagård, t. ex.
Bib. 1541, fsv. yrtagarper = fda. urte-
gard, jfr mlt}r. worlegarde; se under
trädgård. — En avledn. av *wlirti- är
ty. wurze, krydda, osv.; jfr krydda:
mlty. krut, ört, ty. kraut.
Örten, sjö i Vrml., av ett fsv. *Ölpter
= isl. *plptr, till plpl, alpt, svan, alltså
egentl.; svansjön, o. etymol. identiskt
el. nära sammanhängande med de un-
der Alt- anförda sjönamnen, se när-
mare förf. Sjön. 1: 809. — Härtill fa-
miljen. Ö rten dahl liksom Silj eström
till Silj an, Wennerberg till Vänern,
Wetterberg till Vättern m. fl.
[Örtendahl, familjen., se under Ör-
ten. Familjen. Örtenblad anses där-
emot bildat av ortn. Or i Dalsl.]
[Ört ofta, -tom t a, ortn., se under
ör slutet.]
örtug", nu blott i hist. framställning,
i ä. nsv. (1500-t.) även -tig, fsv. örtugh,
-iogh, -tögh (ar-, or-, yr-), som mynt-
enhet: ett tredjedels öre (V24 mark),
även: myntstycke av denna valör; dess-
utom: tredjedelen av ett öresland =
fgutn. ertaug, fno. 01'tog, certug, fda.
ertugh; liksom öre en speciellt nordisk
myntbeteckning; sannol., med Liden
hos R. Larsson Söderm. -lagens språk
Ösa
1: 49, av urnord. *arui- (*arit-), samma
stam som i fsax. arut, fhty. arizzi, aruzt
malm (ty. erz; se bly ert s), av dunkelt
ursprung: man har bl. a. tänkt på sam-
band med lat. raudus, rudus, malm-
stycke som m}mt (jfr isl. raudi, myr-
malm, under röd), jfr även sumer.
urud, koppar; el. på lån från namnet
på den för sina vapenfabriker bekanta
etruriska staden Arretium. Senare le-
den är ej suffixet -ug, utan innehåller,
att döma av fgutn. ertaug o. fsv. örtögh,
ett -au-; sannol. -tau%- (till germ. *teu-
han, draga, jfr isl. taug, rep, o. se tåg 2
o. töja), varav i starktonig stavelse fsv.
-tögh o. i svagtonig fsv. -togh, -tugh.
Alltså snarast: urnord. *arut(i)-taugö,
tråd av malm, koppar el. dyl. Om ljud-
utvecklingen jfr f. ö. Kock Sv. ljudhist.
1: 422. — Ordet kan urspr. ej ha syftat
på det först under konung Albrekt präg-
lade myntet (tidigare betecknade det
blott en viss myntenhet). Örtugar präg-
lades senast under Johan III, men i
kameralistisk anv. förekom ordet ännu
o. 1650, o. namnes av Sven Hof 1753
jämte peuniug o. fyrk som en svensk
ersättning för germanismen skärf. —
De i vissa uppslagsböcker meddelade
uppgifterna, att förra leden innehåller
isl. eir, koppar, o. den senare tigr (tugr),
tiotal, äro båda av ljudhistoriska skäl
lika oantagliga.
ösa = fsv. (ipf. -te) = isl. ausa (ipf.
jos av *e-aus), no. (ipf. -te), da. ese, mlty.,
mhty. ösen sv. vb. (s}^dt3r. dial. ösen);
eng. dial. (h)owze från nord. spr.; besk
med grek. åvö (av *aus-), öser. Det lik-
betyd. lat. haurio (perf. hausi) kan på
grund av sitt fasta h o. sitt ö (för u) i
sam mans. dehönre ej utan vidare för-
bindas med ösa; se Thurneysen KZ 38:
158, vars egen (även av Walde 2 dock
med någon tvekan gillade) härledning
av haurlre (: sanskr. ghdsati, förtär)
emellertid av betydelseskäl är betänk-
lig; jfr härtill Guntert IF 32: 386, som
anser, att i lat. haurlre två ord sam-
mansmält: ett *aurlre (till ösa) o. ett
*tiörire, förtära. — Sv. dial. hösa o.
sydno. hausa få ej, som skett (Noreen
Urg. lautl. s. 209), förbindas med det
lat. ordet. De ha säkerl. ej heller (med
1242
Ösel
1243
Öster
Falk-Torp s. 1423) lånats från holl. hoo-
zen (vars h f. ö. synes bero på om-
bildning av ä. boll. oozen). — Med avs.
på växling av reduplicerande o. svag
böjning jfr t. ex. blanda, blåsa, bo,
stöta, så, öka. — Härtill den gamla
bildningen sv. dial. öst m., i slit norrl.
o. finnl. mal, ställe på bottnen av en
båt, där vattnet samlar sig o. varifrån
man öser ut det, fsv. öster m. ds., pöl,
ösning, möjl. av urnord. *aus-tu- (bildat
som blåst, vård m. fl.) el. med för-
lorat r = isl. (no.) austr m. (genit. -rs)
i de båda förstn. betyd, (bildat som
grödr, grodd, rödr, rodd, osv.). Jfr fsv.
ostbytta, öskar (av aust-, med urspr.
accent, på senare leden, såvida ej bär
skrivfel för öst- föreligger; Kock Accen-
tuierung s. 212). Isl. bar i den senare
betyd, ett ausa = no. = mlty. öse (ty.
öse). — Nbty. bar i stället vb. schöpfen
= schöpfen, skapa, av \skapjan (se
skopa). Även eng. saknar ordet: 'ösa'
uttryckes där med lade (ags. hladan,
se lada), scoop (till det under skopa
slutet anförda sbst.) el. det romanska
bale. — Ö sr egna, i litter. väl först ef-
ter 1850 (ej bos Dalin 1853), Fr. Bre-
mer 1860 = da. osregne, bildat som
hällregn a, slutet av 1700-t. (t. ex. En-
vallsson), Weste 1807, till hälla, el.
stört reg na, sent i litter. (sbst. stört-
regn dock redan hos Lidner; Dalin 1853
har substantivet, men ej verbet), till
störta. — Jfr även ös gös.
Ösel, önamn, se syssla o. Tillägg.
ös-gös, dialektord, slösare, även: hös-,
ösengös, jfr Grubb 1678: 'Ösegiös och
härpesnärp giör en elak Kedeswän'. Här-
till ä. nsv. ösgösa, slösa, t. ex. U. Hiärne
1696. Till ösa (o. sv. dial. hösa) o. sv.
dial. 'gösa, ödsla bort, slösa (ösv. dial.
gjöus) = no. geysa ds., samma ord som
isl. geysa, sätta i stark rörelse (vartill
ortnamnet Geysir, varm springkälla), no.
geysa, välla fram, av urnord. *gausian,
kausativbildning till isl. gjösa (ipf. gaus),
strömma, osv. (se gös 1 o. gå sa i Till-
läggen). Av samma slag som t. ex. dial.
hös om flös och hårp om snörp m. 11.
(Hietz s. 245, 288); se om dylika bild-
ningar förf. Minnesskr. utg. af Filol.
Samf. i Gbg 1910 s. 13 f.
[ös k en, sv. dial. (Smål.), vild, yr, för-
ryckt, se under yster slutet.]
[Öslöv, ortn. Skå., se Odeshög.]
[öst, sv. dial., ställe på bottnen av
en båt, där vattnet samlar sig, se ösa
slutet.]
östan = fsv. osv.; med bildning o.
släktförh. fullt analoga med nordan (se
d. o.). Jfr östern under öster.
Östen, mansn. = fsv., fda. Osten =
isl. Eijsteinn, av ett i fnord. språk all-
mänt namnelement Eg- = fsv., fda. Ö-
(t. ex. Eyvindr, Eyvpr; av omstritt ur-
sprung; jfr t. ex. H. Naumann i Acta
germ. NR h. 1 s. 24) o. sten; jfr Gu-
sten, Sixten o. med avs. pä vokalför-
kortningen i senare leden Holger av
Hotmger.
öster, adv. = fsv. (öster, i el. åt, mot
ö., österut) = isl. anslr, da. ost, ä. da.
även öster-, fsax. ostar, mlty. öst (ty.
ost, sbst., jfr sv. ost 1), fhty. ostar, ags.
éast (eng. east); från germ. spr.: fra.
est; av germ. *anstra- o. "anstå-, bildat
som norr osv., till ieur. roten ans, anes,
lysa (~ us) i lat. aaröra (av *ausösä;
se Aurora), morgonrodnad, auster, syd-
vind, auslrälis, södra (jfr världsdelsn.
j Australien), grek. (bom.) eös (av "au-
sös), morgonrodnad, aurion, i morgon,
sanskr. usäh, morgonljus (även namn
! på en morgongudinna), usrä-, rödak-
tig, östlig, litau. auszrå, morgonrodnad,
auszla, det dagas, fbulg. za ustra, i mor-
gon (jfr de omdebatterade fbulg. utro,
jutro, morgon, osv., varom senast Agrell
Zur balto-slav. Lautgesch. s. 20); se
även öre o. vår 2. Hit hör också ags.
éastre n., éastron plur. (eng. Easter) =
fhty. östarun plur. (t}-. Östern), påsk,
urspr.: vårmånad, ävensom det anglosax.
gudinnenamnet Eostrce (se påsk). Grund-
betyd, är alltså 'morgonrodnad'; jfr de
likbetydande lat. oriens, egentl.: upp-
gående, om solen (se orient(en)), ital.
levante ds. (jfr sv. Levanten), grek.
anaiolai ds. (jfr landsn. A natolien),
litau. rgtai o. ty. morgen, morgon o. ös-
ter, osv., jfr f. ("). under norr. — Även
som sbst.: fsv. öster n. = isl. austr osv.,
vartill sv. från, i, mot ö. (jfr fsv. fra
östir, i östreno osv.); adv. öster i betyd.
I 'i, åt el. mot ö.' är däremot nu föråld-
Österplana
1241
Över
rat. 1 qsv. även östern, motsv. da.
osten, som påverkats av ty. osten m.
(fhty. listan m., n.) = mlty. öslen(e) n.,
utgående från motsvarigheter till adv.
ostan ( fhty. ösiana osv.). — Härtill
adj, östra, från oblika kasus av fsv.
östre = isl. eystri, vartill i fsv. superi.
östarster — isl. austarstr, östligast. —
Nord- o. sydöstra, nord- o. sydost
(de senare = da., från lty., ty. el. holl.)
uttrycktes förr med omkastade leder:
fsv. öster nordher o. öster sudher, med
motsvarighet i norrl. o. finnl. dial. —
Till öster som väderstrecksbeteckning
hör säkerl. folkn. östgoter, lat.-germ.
Austro-, Ostrogot(h)i. För den även
framställda möjligheten, att namnet
egentl. skulle betyda 'glansgoter' o. när-
mast utgå från de med öster besläk-
tade orden av denna betyd., finnas knap-
past tillräckliga skäl. — Ortn. Öster sta
Uppl., Ogtl. innehålla icke väderstrecks-
beteckningen öster utan fsv. personn.
Öste. — Av ortn. på Öst- o. Öster-
äro en del familjen, bildade, t. ex. ett
släktn. Östberg efter Ös tan fors i
Dalarna o. ett annat likalydande efter
Österby Uppl.
Österplana, ortn. Vgtl., av fsv. Östcr-
uplanda m. m., se Uppland.
[Östersta, ortn., till fsv. personn.
Öste, se -stad o. föreg.]
östgöter, folkn., se öster (slutet).
östgöte, fsv. östgöte, redan i VGL I;
i motsättning till fsv. vcestgöte (i VGL
osv.). I ä. fsv. kallades öst- o. västgötar
med en sammanfattande beteckning gö-
tar, varjämte i VGL allir götar brukas
om blott Västergötlands innebyggare; se
f. ö. göt 1. Ordet är nära besl. med, men
står ej, såsom förr antogs, i direkt histo-
risk förbindelse med folkn. östgoter.
Östhammar, stadsn., se hammare.
[ötter, sv. dial., havstång, se Tillägg.]
öv n. o. m., götal. dialektord, inslag
i väv, garn till sådant, Schroderus Com.
1640 = ä. da. ov Kalkar, väl = ett isl.
*Uf el. *yfr (genit. plur. *yfja) = fhty.
wuppe n., väv, av germ. *udja-, jfr med
samma rotstadium t. ex. grek. (h)yph-
ainö, väver (med w- i fhty. genom
analogi från väv o. d.), avljudsform till
väva o. väv. Liden IF 19: 338.
öva (ipf. nu -ade, i ä. nsv. även -de)
= fsv. (ipf. -adhe o. -dhe), utöva, upp-
öva, göra, förehava, jämte da. ove från
mlty. öven, av fsax. öbjan (fira) = fht}'.
uoben (ty. iiben); jfr fhty. uobo, åker-
brukare; av germ. *öbian, till ie. äp- i
sanskr. apas n., arbete, verk, religiös
handling, avljudsform till avel o. ämne.
Jfr övlig.
Övedskloster, herresäte i Skå., t. ex.
1657, förr kloster, i Öveds sn Skå., fsv.
(fda.) Övidh (E-), till fsv. vifier, skog;
första leden är sannol. ö i den äldre
betyd, 'land vid vatten', här syftande
på Våmbsjön.
över, fsv. övir, yvir (ovir, ivir), motsv.
isl. yfir, no. yver, da. over, övre (förr
även yver, over), got. ubar, fsax. obar,
fhty. ubar prepos., ubiri adv. (ty. iiber),
ags. ofer (eng. over), av ie. *up-er(i) =
sanskr. updri, över, grek. (h)ypér, lat.
super (med prefixet s), ir. for; urspr.
komparativbildning (av samma slag som
under) till ie. *upo = sanskr. upa,
över, bort till, grek. (h)ypö, under, lat.
sub, under (av s-\-up ; jfr s u m m a), got.
uf, under, fhty. oba, över (ty. ob), isl.
of, över, isl., fsv. of-, förstärkande par-
tikel, sv. dial. uv-, gotl. o- (jfr för 3,
åbäke, å(v)ävla). Bet}^. -utvecklingen
från 'under' till 'över' utgår sannol. från
den av riktning el. rörelse nedifrån (se
Brugmann Grundr. II. 2: 912). — Över-
sikt, efter ty. iibersicht, se sikt 2. —
Över- i ortn. innehåller ofta kompar.,
t. ex. Överby. Däremot ingår detta
ord icke i ortn. Överstad Askeby sn
Ögtl., fsv. Awerstadhum, Owerstada
m. m., som innehåller ett personnamn
(väl ett Av er = Gotl. L.:s Awair; Lund-
gren Sv. lm. X. 6: 20). — Härtill kom-
par. övre, superi, överst, fsv. öfre,
yfre, yverster, motsv. isl. ofri, ofstr, da.
övre, överst, av germ. *ubizan-, *ubist-,
kompar. o. superi, till isl. of, över, osv.;
med annat suffix (gammalt r): fhty.
obaro, obaröst (ty. der obere, oberste;
jfr överste), ags. ufer(r)a, yfemest; jfr
sanskr. upara-, den övre, lat. superus (av
s-{-up-), superi, summus (av *supmo-; jfr
summa). — Jfr även o v a n, u p p, y m n i g,
yppig, y v a s i g, y v e r b o r e n, ö v e r s o.
nedan behandlade sammansättningar.
överdåd
1245
överlastad
överdåd, vanligt fr. o. m. 1670 — 1680-
talen = da. overdaad(ighed), efter mit}'.
overdät, våldsdåd, övermod, lyx = mhty.
iibertät; till över o. dåd.
överflygla, Posttid. 1758, Loenbom
1765 m. fl. som militär term, bildl. åtm.
1814 = da. overfleie, höll. overvleugelen,
efter ty. iiberfliigeln, egentl. militärisk
term i betyd, 'kringgå fiendens flygel
(flyglar)'; jfr eng. outflank (till flank).
överflöd, Schroderus Com. 1640 (övers,
av ty. iiberflnss); 1612 o. under de följ.
årtiondena i slit i förb. til(l) över/löd (i
numera obr. anv.); förr även fem. t. ex.
O. v. Dalin = ä. da. överflöd (da. över-
flöd, jfr overflodighed), från ml ty. over-
vlot = mhty. iibervluot, egentl.: flödande
över bräddarna (se flod); väl i sin bild-
liga betyd, att betrakta som övers, av
lat. super fliiilas (till super, över, o. det
med flod o. flyta besläktade fluere,
flyta). — Ty. iiberflnss ds. innehåller
däremot en avljudsform till flyta, som
endast är avlägset besläktad med flod
o. flöda. — I gotiskan i stället ufar-
assus (till ufttr, över) o. iifjö (se yva,
yvig, yppig).
övergiven som adj., förr: mycket då-
lig, tygellös, oförvägen, överdådig, G. I:s
reg.: 'offuergiffne skalke', L. Petri: 'öffuer-
giffnc dårar', ännu på 1840-t., t. ex.
Almquist: 'den öfvergifnaste sälle' (med
samma betyd, i ä. da.), med betyd,
'oförvägen, överdådig' kvar i sv. dial.,
t. ex. Sdml.; nu (i sydsv. talspr.): för-
tvivlad (motsv. uppsv. över sig given);
dessutom i nyare litter., efter da. o. da.-
no. övergiven, i betyd.: yster, uppslup-
pen, våldsam, t. ex. V. Benedictsson 1885,
H. Oberg, Siwertz, J. Landquist, o. tidi-
gare, enstaka, hos Geijer: 'öfvergifven
glädtighet' (en mindre lämplig danism;
jfr Celander Spr. o. st. 8: 237 f.); i sv.
dial.: förbluffad, rådlös (Vbtn), yster
(Fin ni.). Efter mlty. overgeven, hopplös,
i hög grad dålig, egentl. partic. till sik
overgeven, förtvivla, egentl.: giva sig över;
jfr gamla bibelövers., 2 Cor. 4: 8 'wi
gifwe oss icke öfwer' o. sv. översig-
given i betyd, 'förtviflad'.
övergrepp i modern anv., Samtiden
1873, Wisén 1881, efter da. overgreb.
överhalning, krängning (om fartyg),
Tersmeden 1764, motsv. da. overhaling,
till eng. overhaul, overbale, se över o.
iståndsätta ett fartyg; att sammanhålla
med sv. köl ha la, medelst spel o. ginor
kullvinda ett fartyg, ge det så stor
krängning att hela ena sidan jämte kö-
len kommer över vattnet, för att kunna
reparera o. d. = da. kolhale, från holl.
kielhalen, varav eng. keelhaul, keelhale;
även om ett bland sjömän brukligt
straff; se f. ö. hala.
överhand i uttr. taga ö. o. d., jfr
O. Petri 1524: 'haffva offuerhandena'
(som sbst. i betyd, 'övermakt' redan i
fsv.) = da. overhaand, efter ty.: mlty.
overhant, även de oberen hant hebben,
krigen m. m. = ty. die obcrhand be-
kommen, nehmen, uberhdnd nehmen ; jfr
eng. upper hand. Härtill ä. nsv. adj.
överhändig i t. ex. gamla bibelövers, war-
da honom öfiverhändige (Dom. -b. 16: 5).
överhet, Bib. 1541: 'idher är Offuer-
heten giffuen aff Herranom', från ä. ty.
oberkeit Luther el. lty. overheit (holl.
overheid), till lty. adj. obere, övre; alltså
ej direkt till över. — Växelform: da.
ovrighed, från mlty. overicheit = ty.
obrigkeit, till mlty. overich, som är över
andra, även: övrig. — I riksspr. blott
om konungen, K. M:t, i vissa götal. dial.,
åtm. förr, även om domare, fogde o.
länsman.
överhus, parlam., efter ty. oberhaus,
1703, eng. upper-house.
överhuvud (el. över huvud), i det
hela (taget), fsv. ovir hovudh, jfr G. I:s
reg. 1554: 'giffve för rogh oc korn öffver
huffudh sex öre för spännen', motsv.
da. overhoved(el), efter ty. iiberhaupt, i
modern betyd, från 1700-t., egentl. en
handelsterm, jfr mhty. iiber houbet kou-
fen, köpa hela hjorden utan att räkna,
till houbcl, huvud, använt om enstaka
boskapsdjur, liksom motsv. ord i germ.
spr., bl. a. i fsv., också brukas i betyd,
'mänsklig individ', jfr per capila.
överklass, se underklass.
överlastad, drucken, t. ex. P. (i. Alin-
felt 1857; liksom drucken, full från
fullständigare uttr., 1659: 'öfwerlastat
med dryck', Ihre 1 779 : 'af dryckenskap
öfverlastad', jfr 1678: 'lastad af bränne-
win'.
öve rljutt
1246
överse
överljutt, se under högljudd.
överlopps, i uttr. til ovirlops (ivir-
osv.), som är över el. övrig, jfr ovir-
lops, överskjutande, till fsv. ovirlop
(iu/'r-), överflöd, ä. nsv. öfuerlopp (i
liera betyd ), lian mlty. overlop; jfr
över o. lopp. — Samma ord är även
fsv. ovirlop, däck, ä. nsv. öfuerlopp m. m.,
den till 1700-t. vanliga beteckningen för
'däck' (se d. o.),
överlägga i betyd, 'överväga, efter-
tänka, rådslå', fsv. ovirhvggia = da.
overlcegge, efter mlty. overleggen, av-
lägga räkenskap, överväga, även: lägga
till last = ty. uberlegen (i betyd, 'efter-
tänka' först si. av 1600-t.). Av omstridd
o. alltjämt rätt dunkel betyd. -utveck-
ling. Enl. Falk-Torp närmast från betyd,
'sammanräkna' el. 'avsluta en räkning';
jfr i så fall vissa ex. bos Sdw. o. t. ex.
ä. nsv. 'öffuerlagt sina vpbörd ocb sina
vthgifft' G. I:s reg., 'offuerlegger bekost-
ningen' Bib. 1541 (där Luther har iiber-
schlägt); möjl. med syftning antingen
på de över varandra lagda räkneste-
narna (jfr kalkulera under kalkyl)
el. på karvstockar som läggas på var-
andra för att jämföra skårorna. Dock
föga troligt. Kanske snarast en absolut
anv. av uttr. ss. (ä.) ty. rechnung, rechen-
schaft legen el. andra, där objekten bort-
fallit (som i värpa o. d.), jfr sv. lägga
råd, isl. leggja hug d o.d ; 'över' (over,
iiber) kan bero på anslutning till verb
ss. 'övertänka', 'överväga' o. d.
övermage, y. fsv. öffuermage 1508
(jfr öwormaghe o. 1375), fsv. ovirmaghi,
-a, ovormaghi (även oghor-, ughur-,
med gh, dvs. g-, av w såsom i stuga
av sluwa), fgutn. o formagi, person som
ej nått myndig ålder, egentl.: oförmö-
gen, av den nekande förstavelsen ö (se
o-) o. fsv. formagha, förmå (se d. o.);
med senare folketymologisk anslutning
till över (o. mage?). Utvecklingen
öfor- till öuor- beror därpå, att känslan
av att ordet var en sammansättning med
ett 'formaghi gick förlorad, varefter f
blev t> o. senare v (jämte w>>gh i
ughur-). Bugge TfF NB 3: 267 f.
övermåttan, t. ex. Stiernhielm, även
över måttan, i ä. nsv. också öfvermåt-
tans (o. 1585), -måttons m. m., ombild-
ning av likbetyd. ä. nsv. öfvermotte, fsv.
ovir mäto (måtto, mätta), ovirmäto osv.,
motsv. da. overmaade, från mlty. over-
måte ds., egentl.: över måttet; till över
o. det från mlty. lånade sbst. måtta;
med -an väl försvenskat av lty. -en så-
som kasusändelse i svag böjning; jfr
mlty. äivermaten ds. (med dial. å för ö).
Tamm Änd. hos adverb s. 7.
övermänniska, t. ex. Bydberg 1892:
'(Nietzsches) rysliga fantasifoster, öfver-
människan med förbrytaredraget i det
blonda ariska hufvudet'; i sv. närmast
efter Nietzsches ubermensch, som blev
slagord i Tyskland; dock ett favoritord
redan hos Ilerder; jfr Goethe Faust I.
1 : ' Welch erbärmlich Grauen fasst Uber-
menschen dich !' (anden till Faust); tidi-
gast i teol. Utter. 1527. B. Meyer ZfdW
1: 3, Leitzmann ibid. s. 369; jfr även
ibid. 2: 80. Den speciella innebörd or-
det nu eger har emellertid präglats av
Nietzsche.
överraska, Schroderus 1626: 'aff Dö-
dhen öfwerraskat' = da. ovcrraske, efter
ty. iiberrascben, egentl.: överträffa i rask-
het. Egentl. vanligt först mot 1700-t:s
senare del; tidigare ofta i stället för-
raska (använt av Lind 1749 som övers,
av iiberrascben); ännu Sahlstedt 1773
har förraska som huvudform.
överrumpla, J. De la Gardie 1612,
Gustaf II Adolf osv. = da. ouerrumple,
från ty. iiberrumpeln, egentl.: överfalla
med larm, till rumpeln, larma, varom
under rumla.
övers i till övers, jämförelsevis nytt
uttr., efter da. lilovers, till ä. da. over,
kvar, efter mlty. over. Jfr sv. bli över,
återstå, o. överbliven = da. orer-
bleven.
överse (med), se genom fingrarna
(med), vara efterlåten (mot), jfr Bib.
1541 (Jesu Syr. 3: 15): 'se offuer medh
. . (din fader) om han barnsligh warder',
fsv. 'konungen öffuersaagh hans sak',
mlty. (mit) éneme översen = mhty. iiber-
sehen; egentl.: se över el. förbi, icke
(vilja) se; jfr det likbet3rd. se genom
f i n g r a r n a m e d (under f i n g e r). Dan-
skan har i stället baire over med, i ä. da.
även overbazrc med, o. nhty. nachsicht
haben, nachsichtig sein till det numera ej
överslag"
1247
övertyga
vanliga nachsehen; med likartad betyd. -
utveckling.
överslag", ungefärlig beräkning, t. ex.
Stiernhielm (i ungef. nutida betyd.) =
da. överslag, efter ty. uberschlag, till
uberschlagen, göra ett överslag av =
mlty. överslån, varifrån bl. a. ä. nsv. öf-
verslå, räkna o. d., jfr mit}', slån (up),
anslå, beräkna. Enl. somliga föreligger
här ett från räknetavlan hämtat uttr. ;
dock ovisst; jfr under det likartade
överlägga. Däremot återgår möjl. an-
slå, genom överslag beräkna, uppskatta,
1600-t. (efter ty. anschlagen), på betyd,
'uppslå (en skrift), medelst anslag till-
kännagiva'.
[Överstad, ortn. Ögtl., se under det
ej besl. över.]
överste, förr även överst, t. ex. P.
Brahes krön. (o. långt senare), fsv.
ö värste (-e-), krigsöverste, fältherre, för-
man = ä. da. överste; såsom modern
militär titel att betrakta som övers, av
ty. obersl (varav da. oberst), äldre obrist;
se f. ö. över. — Ö ve rst(e) löjtnant,
t. ex. Gustaf II Adolf 1621: öfwerste
luctenanbt, hjtenambt m. m., efter ty.
oberstleutnant, 1500-t. : des obersten leul-
nant, till löjtnant i dess äldre betyd,
'ställföreträdare'.
överstyr, se styre slutet.
översvinn (e)lig", Bib. 1541: 'thenna
offuerswinneligha klarheten' (2 Kor. 3:
10), 'thn offuerswinnerligha . . kund-
skap' (Fil. 3: 8), bildat efter Luthers
uberschwenglich, ty. iiberschwänglich (jfr
iiniiberschwinglich), till iiberschwang,
översvinnlighet, till schwängen, schwin-
gcn o. scluvang (se svinga, svänga o.
svang); därjämte ä. ty. tiberschwenklich
in. m. Ordet har skapats av bibelöver-
sättarna (jfr ängd). I NT 1522 har
Luther å motsv. st. vbirmessigen (var-
efter den svenska övers. 1526: öffuer-
måtughe) o. vmb des vbcrschwangs
willen (jfr den svenska övers. 1526:
'then stora offuergång som är . .'). For-
men med -r- från Fil. 3: 8 uppträder
rätt ofta även sedermera, ännu t. ex.
Thomander. — Härtill bildades ungef.
samtidigt vb. öfversvinna, t. ex. L. Petri
1555: 'öffuerswinnande stoor kärleck',
Ps. 1572: 'Skal nådhen öffuerswinna'.
— Formen med -svinn- för väntat -sving-
el. snarast -sväng- är påfallande. Skulle
här möjl. föreligga en anknytning till
försvinna (fsv. försvinna)? — Ordet
har f. ö. i senare tid ett par gånger
lånats el. överflyttats till sv.; dels i for-
men öfversvänglig, Åström i LBÄ 1799
o. sedan brukat av vissa fosforister,
Elgström 1809 (klandrat i Journ. f. litt.
o. theat. 1809) o. särsk. Palmblad Po-
lyfem 1810 osv. — Tiden 1848 (utgiven
av Palmblad), o. dels ss. öfversvinglig,
Ahnfelt Stud.-m. 1857, Sturzen-Becker,
den förre även öfversvinglig.
översvämma, se simma.
översätta, om språk = da. oversadte,
efter mlty. oversetlen el. ty. iibersetzen,
som i sin tur återger lat. transferre (eng.
translate, till supinstammen lät-), En
annan övers, av lat. transferre är ty.
iibertragen.
Övertala, se tala slutet.
övertro, U. Hiärne o. 1716; vanligt
först mot slutet av 1700-t.; hos Weste
1807, men ännu ej Sahlstedt 1773 =
da. övertro, bildat som likbetyd. boll.
overgeloof (jfr ty. glanbe, tro); möjl.
under påverkan av lat. snperstitio (till
snperstes, genit. -stitis, vittne, här: vid
en gudstjänsthandling). Knappast, så-
som förmodats, egentl.: överleva av gam-
mal tro; snarast till över i betyd, 'över
el. utanför det normala', jfr bildningar
såsom översinnlig, övertalig. —
T}', aberglaube (1400-t.) är bildat som
aberwilz, nonsens o. d. (i mhty. även
abe-, vansinne o. d.), ä. ty. abername,
öknamn, m. fl.; alltså till betyd, egentl.
motsv. sv. vantro (se även d. o.).
överträffa, Girs 1627 (-dre/f-), J.
Botvidi 1634 (-dräff-), Muraeus 1648
= da. övertro; /fe, från ty. iibertreffen
(vanligt först hos Luther), av mhty.
= ; jfr förträfflig (förr, t. ex. 1635,
även i uttr. som förtreffligh skadha),
ytterst till ett vb = fhty. fnrilrcffan,
överträffa. Enl. vanlig uppfattning urspr.
om skjutning o. d. ('träffa bättre än nå-
gon annan'?); väl i alla händelser om
framstående krigareegenskaper o. d.; jfr
dråplig o. se f. ö. träffa.
Övertyga, Weste 1807 med aec. öfver-
t^9al 1 juridisk stil i den äldre betyd.
överväga
124cS
Öx-
'överbevisa*, fsv. övirtggha, styrka, be-
visa, överbevisa ä. da. overtge (da.
ouertgde genom anslutning till tgde);
från ml ty. overtiigen, överbevisa = ty.
uberzeugen ; jfr fsv., ä. nsv. tgg(h)a,
vittna, bevisa, från mlty. tagen ds., se
f. ö. betyg, intyg samt under det
sannol. besl, tyg. — Samma betyd. -
övergång i da. overbevise, nu: övert3rga.
överväga, fsv. ovirvcegha = da. over-
veie, efter mlty. overwegen; jfr ty. er-
wågen; till väga; möjl. efter lat. de-
Uberäre (fra. délibérer) till llbra, våg
(se liter); jfr till betyd. -utveeklingen
under väga, ävensom eng. ponder, över-
väga, av lat. pondcräre, väga (se pund).
övlig, A. Oxenstierna 1(524, jfr 1520:
öflighet, möjl. i betyd, 'sedvana', efter
ty. iiblich, avledn. av mlty. uop (genit.
uobes), bruk, sedvana, till iiben = öva;
alltså: bruklig o. d.
[övläte, öv lä ta m. m., sv. dial,,
oblat, en fortsättning av det under
oblat anförda fsv. öfltvie.]
Övrig, Gustaf II Adolf 1625: i thet
öfveriga, för övrigt, jfr formen öffverigx
(adv.); ej i da.; efter lty. äivrig el. ty. iib-
rig, av mbty. iiberec, till iiber = över.
Öx-, Öxa-, Öxe-, Öxna-, Öxne- i ortn.,
ss. Öxnäs, Öxabäck, Öxerj^d, Öx-
nered, Öxnevalla m. fl., i sht i Vgtl.
(även Hall. o. Bob.-l.), innehålla fsv.
genit. plur. (fsv. gxna, öxna, öxa) av
oxe, stundom genom förmedling av sjö-
namn, jfr t. ex. Öxsjön vid Öxabäck,
Oxe sjön vid Oxeryd, Oxneredssjön
vid Öxnered, vilka sjöar i gammal tid
hetat el. kunnat heta Yxne. Öxnevalla
betyder egentl.: vallar(na) el. betesmar-
kerna) för oxar. I andra trakter äro
former på Yx-, Yxna-, Yxne- vanliga,
med samma ursprung (se Yxnerum).
De fsv. genitivformerna på g-, ö- äro
analogiskt ombildade efter nom. plur.
gxn. Det ljudlagsenliga uxna ingår i
vissa av ortnamnen på Ox-. Se även
förf. Sjön. I under Oxen, Yxern, Yx-
ni ngen m. m.
Tillägg och rättelser1.
abderitisk, 1799 enl. R. Berg.
Abel, mansn., från Gamla test. (Sep-
tuaginta Abel, hebr. Hébel).
abnorm 1839.
abrakadabra, se även under älvkors
(art. ä 1 va slutet). Andra liknande från
antiken härstammande magiska formler
äro t. ex. ablanathanalba, naborkakar-
borba, akteboregerge, akrammakhama-
rei, alltså med rim o. likartad meter;
jfr t. ex. Giintert Von der Spache der
Götter und Geister s. 76.
ackja är ej lån från något lapskt akio,
utan väl från fin. ahkio, vars -hk- kan-
ske icke återgår på ett nord. -k-; se ut-
förligt Wiklund Le nionde oriental 5: 189
n. 2, ävensom under äcka o. äska 2.
[adel, al, sv. dia)., urin (om kreatur),
se under urin slutet.]
adonis, 1769, 1787 enl. R. Berg.
advent, jfr äventyr.
aftonkvist, Thomander 1824 enl. R.
Berg.
Afzelius, familjen., efter skattebon-
den Afse Larsson pä Afsegården Vgtl.
(1600-t.).
ag", se även åm 2.
akrostikon, 1795, ytterst av grek. akrö-
stikhon, av dkros, ytterst (rotbesl. med
ag, agn 1 osv.), o. stikhos, versrad (rot-
besl. med stiga).
alabaster, ytterst av grek. alåbastros,
väl egentl. ett ickc-indoeuropeiskt ord.
Ale, se även Ål 6.
Alexander = fsv. osv., av grek. Aléx-
andros, till aléxö, fördriver, värjer, hjäl-
per, o. aner (genit. andrås), man; jfr
under Neander.
alka. Betr. tolkningen av det där
nämnda (o. sannol. ej med alka be-
släktade) alika som dimin. till ett
kvinnonamn kan jämföras eng. magpie,
skata, till eng. Magot = fra. Margot,
dels som kvinnonamn o. dels i betyd,
'skata', kortform till Marguerite; jfr
Klas som namn på kajan o. andra ex.
under Klas.
1. alla, i brädspel, 1795, efter ty.
alle; till all.
2. alla, alfågel (omnämnt under d. o.),
är under växlande former spritt över
en stor del av Norden; se närmare SOB
(med litter.): om det där anförda lik-
betyd, no. havella jfr dock även Torp
Etym. Ordb.
allegori, 1635, ytterst av grek. alle-
goria, till ållos, annan (urbesl. med
eljes), o. agorcin, tala; alltså egentl.:
som säges annorlunda än det skall upp-
fattas.
allmän, fsv. almcen = isl. almennr,
da. almen, av germ. * ala-manni- el. "ala-
mannia-; jfr utan dylik avledn. mlty.,
höll. alman, varje (vartill det forngerm.
folkslagsnamnet alemanner, lat. ala-
man(n)i m. m. (plur.), fra. allemand).
1 En stor del här meddelade .tillägg till arbetets tidigare partier avse att
i någon mån avhjälpa den ojämnhet, som uppstått genom en så småningom för-
siggången utvidgning av ordbokens plan i fråga om upptagande av lån- och
dialektord, sammansättningar, stående uttryck, namn, dateringar,
hänvisningar m. m. F. ö. ha till tilläggen sparats en del anmärkningar av
förklarande el. mera resonnerande natur, som icke ansetts böra belasta ordbo-
kens utrymme.
Hellquist, Etymologi.sk ordbok. 79
al! v ii r
1250
arg
Fsv. iilmcn (plur. -mena) beror väl
på anslutning till men- i mlty. mén(e),
allmän (se menig, gemen); enl. som-
liga skulle dock formen almen vara den
äldre o. allmcen en senare försiggången
ombildning.
[allod, -i al, se öde 2.]
allvar, r. 5): står: ags. wcer, läs: ags. wwr.
al(l)var(e), trakt på Öl. o. Gotl., se
alv nedan.
almanack(a). Ordet finns naturligt-
vis också i da. (almanak).
alpa(c)ka, 1847 (om alpackadjuret),
1852 (om tyg av alpackaull), ytterst av
span. alpaca, väl till best. art. al- o.
ett ord av peruanskt urspr.
Alsike, ortn. Uppl., fsv. Alseke, -eki
(1305), till eke, till ek, med dunkel
första led; jfr Filke Uppl. av fsv. Fijleke;
knappast däremot av al o. *sike (= sv.
dial. seke) till sik, sidlänt ställe (med
etymol. f; se under sickla o. nedan),
med tidig övergång av i till e (i svagare
betonad sammans. -led). — Härtill Al-
sikeklöver, 1802 osv.
alv. Till detta ord bör naturl. bl. a.
al(l)var(e), best. f. -en el. -et, trakt på
Öl. o. Gotl. där älven ligger i dagen;
öl., gotl. alver m. m.; Linné 1745.
Alvastra. Se nu även en förmodan
av H. Pipping Kommentar till Erikskr.
s. 54, som med hänsyn till namnet på
den bäck, Ålebäck, som rinner förbi
Alvastra, utgår från en växelform med
långt a (*alh-, tempel, se A le o. Ål 6
el. äl, rem, se ål 5).
amatör, 1780, av fra. amaienr, till,
lat. amäre, älska (jfr Amanda).
ambulans, jfr även somnambul.
ammoniak, se salmiak.
2. an-. Se f. ö. an döva nedan o.
An vä g a (fsv. Andvceghi).
Anders, se även familjen, på -änder
under N ea n der.
[an dur, an nar, sv. dial., skida, se
under å n d ra.]
andöva, egentl. ett västsv. dialektord
(bl. a. hos Hof), med årorna hindra en
båt att driva = isl. ande fa, no. andoim;
jfr vbalabstr. isl. andof, no. andov; till
an- 2, emot (i anlete osv.); senare
leden innehåller snarast isl. hofa, sikta,
passa, no. heva (se hö va o. hov 2).
anemi, 1841, av fra. anémie, av grek.
anainua, till det prinativa an- (i t. ex.
analfabet) o. (h)ahna, blod, alltså:
blodlöshet.
ängel 1, se även ål 3 o. 5.
ankamrat, nu föga hr., väl blott i
predikativ ställning, Blanche 1864 osv.,
försvenskning av fra. en camarade, på
kamratvis. Folketymologiskt även hand-
kamrat.
[an k ar ur, se under ur 1.]
anlete. Andra bildningsanalogier se
under öga.
anlända, se lända.
Anna. Anmärkningen om personn.
på An- (från barnspr.) gäller naturl. ej
det strax förut nämnda urspr. hebrei-
ska namnet Anna (hebr. Channäh, väl
av det likalydande sbst. med betyd,
'nåd o. d.').
annan, se även ändra.
ans osv. Sammanblandning synes
också ha egt rum med stammen i ande;
se än sa.
anskrämlig, 1840-t., motsv. i no., se
an- 2 o. skrämma.
anslå i betyd, 'värdera, genom över-
slag beräkna', se under överslag.
anstränga sig, se under sträng 1
slutet.
antagonist, 1770 (anatom. redan 1758),
ytterst av grek. antagönistés, motstån-
dare, medtävlare, till antagönizesthai,
strid, till anti, emot (se ante-), o. agön,
strid (till ågö, leder m. m.). — Härtill
även antagonism, förra hälften av
1800-t., ytterst av antagönisma.
antasta, r. 9, står: tangera, läs: tan-
gere.
[antracit, apa t i t, se Ordbildning 1
under -it.]
[app ärans, apparition, se trans-
parang.]
applåd, Liwijn 1803 enl. H. Berg.
apportera = iy. apportieren, av fra.
apporter, av lat. apportare, av ad-, till,
o. portäre, bära (se portör).
april. Om uttr. narra april o. dyl.
se narra.
| Ar-, A ra-, Aren-, Ar na-, Arne- i
ortn. se under Årn- o. örn slutet.]
arg. Med avs. på isl. ragr se f. ö.
under raggen. — Om förh. mellan isl.
Arhusiander
1251
barnmorska
arg o. ragr se nu senast E. Noreen
Stud. i fvnord. diktning 2: 60 f., där
med rätta antages eufemistiskt ursprung,
liksom i de till samma sfär hörande isl.
ars ~ rass (arz~raz), anus (jfr asa),
redr ~ erdr, penis (jfr räv), serda, om
perversa könsförh. ~ part. strodinn, ipf.
stredi; se även ordb. under röv.
Arhusiander, familjen., se Västerås.
1. ark, etymol. = (sv. dial.) örk (se
d. o.).
arkeolog, 1785 enl. R. Berg.
arktisk, se under Ursula.
[Arna-, Arne- i ortn. se Årn- o.
örn slutet.]
arrogant, 1815 enl. R. Berg.
arsenal, o. 1660, bildl.: 1771 = ty.
osv., av fra. =, av ital. arsenale, till
arsenå, darsena (fra. darse), av ett ara-
biskt ord med betyd, 'verkstad' (se när-
mare SAOB).
artär, se väder slutet.
arun, växtn., se tu sen gyllen (slutet).
as 1. Jfr även under osmunds-
järn.
aseptin. Se Ordbildning I under -in.
Aspeland, härad i Kim. 1., fsv. Åsbo
land, egentl.: Asboa land, dvs. åsboar-
nas land, till äs = ås (berg- o. d.); jfr
häradsn. Åsbo Skå. o. under bo 4.
Assar, personn. (nu i slit i Skå., men
förr allmänt), fsv. Assar, Assur, Azur
m. m. (runsv. Asnr, Osnr, Usur m. m.)
= fno.-isl. Ozurr, Azor, Assar m. m.,
fda. Aszor m. m.; inlånat i ags. o. där
vanligt (Björkman Nord. personn. in
Engl. s. 22); av urnord. *Antswarun (jfr
runsv. Antsuar Uppl.), varav * Antswprs
> * AIs[w]ur >> Assur, genit. * AntswaraR;
jfr Kock Uml. u. Brech. s. 204. — Icke
ovanligt i ortn. i västra o. södra Göta-
land, t. ex. Assarby(n), Assarebo
Assar torp o. Assarp.
ateism, ateist, se te i sm, te i st.
atenienn, Knorring 1843, av fra. athé-
nienne ds., även: atcnsk vas o. d., fem.
till athénien, atensk, till Athénes, Aten.
Alltså urspr. om prydnadsföremål av
antikt snitt, sedan om möbel avsedd
för dylika.
attaché (vid beskickning), 1832, av
fra. =, till attacher, lasta vid; alltså
egentl.: fäst vid, tillhörande (beskick-
ning, i slit om uti. förh. även: svit,
stab).
[augit, se Ordbildning I under -it.}
Aurelius, familjen., se under ör slutet.
Aurivillius, familjen., se under Ör-
b y h u s.
ave o. ava, dial. (utom i Norrl.),
grund o. trång vik, vattensamling, 1784
= no. ave, vattenpöl, bakström, det se-
nare väl grundbetyd.; avled n. av av (jfr
parallellbildningarna ävja o. äbb), lik-
som (dial.) ida 1 av iÖ-, åter. — Ava
är egentl. oblik kasus till ave. — Ingår
i sjön. Horn-, Sto ra van m. fl.
avel. Om det närbesl. isl. afl m.,
ässja, eldstad (osv.), se underässja. —
Till vb. avla hör bl. a. fsv. avledn.
afling, förvärv, vartill genit. sg. aflinga(r)
i aflingagods, varav jurid. avlingegods
osv., varur har utlösts det oböjl. adj.
avi inge (jfr den likartade uppkomsten
av k ro no- o. skatte).
Avesta, ortn. Dal., fsv. Aghastadh,
till fsv. personn. Aghi; se f. ö. -stad.
avi(s), r. 8: står: vidére, läs: vi-
dere.
avlingegods, se avel ovan.
avvita, r. 1: står: av till, läs: till av.
ax 1. Bet}rd. -paralleller se under
stinga.
2. axel, skuldra. — Tillägg: Avljuds-
form: germ. *öhs- i isl. öst f., östr m.,
hålan nedanför nyckelbenet, ags. öcusta,
öhsla, öxn, armhåla (jfr eng. oxier),
fhty. uohsina, uohisa (syåty. iichse).
3. Axel, mansn. Se närmare o. ut-
förligt Grape De i fsv. inlånade person-
namnen 1: 6 f.
babord, r. 3, står: bacbord, läs: b&c-
bord.
[bagne, sv. dial., grövre gren, se un-
der stam 2. |
bak. — Om baktanke, efter ty. hin-
te rg ed a n ke, se tanke.
baldrian, se valeri an a.
bara, adv. blott, i sht i talspr., o.
1600, i betyd, 'helt o. hållet, riktigt'
1591, egentl. en böjd form av adj. bar
(t. ex. i bara skjortan o. d., 1614 osv.),
ansluten till adv. på -a ss. allena osv.;
motsvar. no. bara, da. barc.
barnmorska. Jfr även sv. dial. när-
kvinna osv. under när.
baron
1252
bloss
baron. Jfr nu även Brondal Da. Stud.
1921 s. 80.
basun. Jfr dock härtill Brondal anf.
upps. s. 80.
beck. Jfr harpojs.
begabba. Jfr även under gaffla.
begynna. Se även Th. Braune Zfdd.
Unterr. 31: 17 f. o. litter. hos Walde
under recens.
bekyttad, Almquist 1822 enl. R. Berg.
[benvälla, sv. dial., Symphytnm of-
Rcinale, se vallört.]
Berzelius, familjen.; äldst: Bergsclius;
av den berömde vetenskapsmannens far-
farsfar taget efter Bergsäter Ögtl.
berätta, förr även: inberätta, under-
lätta, undervisa, fsv. bcrcetta (ipf. be-
rcette), berätta, underrätta m. m. = da.
berette, efter mlty. berichten, undervisa,
visa till rätta = ty. berichten; till be- o.
rät (t) (mlty. rcchl). Till betyd.-utveck-
lingen jfr under räkna, o. se f. ö. un-
derrätta.
besynnerlig, se synnerlig.
[bete, sv. dial., gällgumse, se under
vädur slutet.]
bevågen. Betyd. -utvecklingen från
den av 'röra o. d.' i ty. beivegen är lik-
artad med den i benägen, ty. geneigt,
sv. böjd för.
bicykel. Om ordets ålder o. anv. i
sv. (i förh. till cykel o. velociped)
se velociped.
bila. Jfr även under piska.
biografi, Salvius 1745 enl. B. Berg;
biografisk, 1765.
bir. Om ordet se senast H. Giintert
Von der Sprache der Götter und Gei-
ster (1921) s. 150 f., som (i anslutning
till Heyne) tänker sig möjligheten av lån
från rom. spr. (vulg.-lat. bivere, dricka).
Birka, Sveriges äldsta kända han-
delsstad å det nuvarande Björkö i Mä-
laren (ännu 1415 Byrkö), motsvar. en
fordom icke ovanlig benämning på vik-
tiga handels- el. marknadsplatser, t. ex.
vid Torne älv (Birköö, nu Pirkkiö), s.
om Viborg Finnl. (Berkö, nu Björkö),
vid mynningen av Dnjepr (nu Berezanj,
till bereza, björk; säkerl. övers, av
'Björkö', A. Bugge NoB 6: 100 f.), vidare
i det forna Halogaland i Norge {Bjarkog)
m. fl.; åtm. i vissa fall uppkallelse-
namn. Snarast med Wadstein urspr.
ej, såsom annars antagits, till björk
(efter vilket dock namnen senare om-
bildats), utan = ä. da. birk, (särsk. en
stads) rättsområde, rättskipning, nu:
rättsdistrikt, vilket senare i alla hän-
delser lånats från sydligare germ. spr.,
sannol. fris. (jfr ä. boll. berek, rättskip-
ning), möjl. av pref. be- -f- rek- = ie. reg-
i lat. regere, styra, osv. (se regera,
rak, rät), jfr till bildning o. betyd, i
viss mån ty. gericht, domstol. Se (utom
bl. a. A. Bugge ovan) särsk. Wadstein
NoB 2: 93 f., Friserna o. forntida han-
delsvägar i Norden s. 8 f. — Hit hör
också fsv. bicerköarcet, stadslag, jfr da.
birkeret, ävensom den hist. beteckningen
birkarlar (= fsv.), köpman med rätt
till handel med lapparna (väl med J.
Nordlander Hist. tidskr. 1906, s. 225
närmast till det ovan nämnda Birkö vid
Torne älv). — Fgutn. sockenn. Birka,
nu Björke, innehåller en i-omljudd form
av björk.
bis(s)e, den förnämste ('bise på täp-
pan'), 1658, Strindberg, tomte samt i
uttr. 'bo för bisen', kurra gömma, se
tomtebis se.
Bjäre, läs: härad i Skåne.
björn. Om andra eufemistiska be-
teckningar för 'björn' se under nalle.
— s. 45, r. 6 nedifr. står: bram- o.
brombär, läs: bram- o. brombär. —
Björnhovda, ortn., se huvud nedan.
blad. Anv. av ordet om blad i bok,
papper, beror ytterst på övers, av lat.
folium, jfr t. ex. eng. leaf (= löv) el.
litau. laiszkas m. fl. i båda betyd. Växt-
blad (t. ex. av palmen) brukas ännu i
dag som skrivmaterial i t. ex. delar av
Asien.
blessyr, 1660, av fra. blessure till
blesser, såra (varav bl essera 1637);
f. ö. dunkelt.
blind. — Om skär o. klippor, nu mest
i sammans., med motsvar. i samtliga
germ. spr. o. lat. ccecus (cceca frela),
grek. typhlös. — Blindtarm, se under
tarm.
bloss. En motsvarighet till isl. blys
föreligger i mit}7., ty. bluse, fyr, bloss,
varifrån sv. blysa, durklaterna, blys-
rum, förr även: större skeppslykta.
bly
1253
Bräcke
bly. I fsv. även bli = gotl. bläi.
blyerts. Om ty. crz se f. ö. närmare
under örtug. Dial. bhjani, blyerts-
penna, av da. — , ä. da. bliant, utgår
väl från bliant, (förr) ett slags sidentyg,
varom närmare SAOB.
blysa, durklaterna m. m. se under
bloss ovan.
bläjde m., sv. dial , i slit i Götal.,
kil, vigg, även: blä{d)e, bläj(e), blägde,
y. fsv. blcpyda P. Månsson, fsv. "blceghpe
m. = nisl. blegoi, no. blegg, bleig m. ni.,
da. dial. blejr, av ur nord. * blaggwidan-,
av germ. * blaw{w)idan-, i avljudsför-
bållande till got. bliggwan, slå, mlty.
bluwen, fhty. b Hinnan (ty. blänen), jfr
eng. blow; bildat med samma avledn.
-id- som redskapsnamnen isl. sigdr, lie,
pust, slaga, osv., varom närmare förf.
Ark. 7: 167.
[b läkta, (sbst.) sv. dial., vanna, se
d. o. slutet. |
blöja. Förf. Ark. 7: 40. — Ordet be-
tydde i fsv., ä. nsv. o. isl. 'linneduk,
linnekläde' o. 'lakan', såsom ännu i no.
dial. o. (i fråga om betyd, 'lakan') i
Sönderjylland. Den nuvarande specia-
liserade betyd, är gemensam med nda.
bodisko. Jfr även Hjelmqvist Förn.
o. familjen, s. 343, med citat från 1884.
boka. Jfr även under pocka.
bondvischan, lägre slang, se vischan.
[Bonnorp, ortn. Ögtl., se torp.]
bor, sv. dial., ås o. d., ortn. Bom,
Sundborn, se under ås 2. Till vissa
av dessa ortnamn höra väl somliga in-
hemska familjen, på -bom (jfr Vikborn
m. fl.), medan andra lånats från ty., ss.
Ahlborn, Heilborn, efter ortn. på
-bom, brunn (se d. o.), alltså Heilborn
egentl.: hälsobrunn.
[Borna, ortn., se Ordbildning I un-
der -na.]
bort. Fsv. bröt, väg, kvarlever i det
gamla ortn. Bröt (= fsv.) Hägerstads sn
Ögtl.; jfr Gata Kim. 1., Ögtl., Väg Vgtl.
o. Vstml. (även: Gatan, Vägen m. m.).
borup. En i Malmö år 1748 född
häradshövding Borup, död i Uppsala
180"), omtalas hos Sjöström Sk. nat. s.
330; se SAOB under borup.
botanik, något tidigare hos Swedberg
171G.
boxas. Här ha, såsom någon enstaka
gång i de första häftena, blott ordboks-
belägg anförts. Litteraturexempel: som
deponens redan Linné 1750.
bräcka. Den efter A. Engström cite-
rade versen bör dateras till slutet av
1700-t.
brasa, sbst. Om braasa hos Arvidi
1651 är sbst. el. verb, kan ej avgöras.
braxen. Möjligheten att formen brax-
(e)n inlånats från ty. anser jag nu
helst böra avvisas, då sannol. den ur-
germ. förb. hsn givit nordiskt xn ; se
H. Pipping Nord. spr. ljudl. s. 175. Sv.
dial. brasen kan med Pipping s. 200
bero på sidoformer, där h stått framför
sm. — Tillägg: b r axenpanka, panka,
icke fullt utvuxen braxen, även : björkna,
1750, till sv. dial. panka, halvvuxet svin,
liten flicka (i den förra betyd, även
panke m., Bothof 1762: nyss utskuren
ung galt), jfr pankcr, liten gosse, pan-
king, halvstor gris, liten tjock häst.
Alltså i allm. om unga el. mindre djur
o. människor. Samma ord är möjl.
panka i sv. dial. väggpanka, vägglus,
o. det fsv. till n . Panka. Synes vara
speciellt svenska bildningar, kanske av
imitativt el. hypokoristiskt urspr.
bredvid, fsv. (<i) brép vlp, till adj.
bred; möjl. en /-lös substantiverad neu-
tralform (jfr djup); se Noreen Ark.
6: 360 f. Jfr sv. dial. breme, till med, vid.
Bremer, familjen., från ty.; egentl.:
från Bremen.
bresilja, jfr även y. fsv. brecilio trä
P. Månsson s. 555.
bringa, sbst., finns antagl. belagt re-
dan i fsv., nämligen i tillnamnet bringa;
förf. Xen. Lid. s. 100, Sdw. Tillägg.
bris. Tidigare: Röding 1794.
brittsommar. Litter.-belägg: Fr. Bre-
mer 1856.
[brottsling, se skyddsling.|
[brud, sv. dial., lintott, se under
tott.|
[Bryns tor]), ortn., Ögtl., se torp.]
brådbrasket. Jfr även sv. dial. i
b raske, i hast, braske, nyligen o. d.
brådska, r. 1, läs: bra: ka.
Bräcke, ortn., fsv. Braikka, genit. -o
= fsv. braikka, isl. brekka, till brink;
se d. o.
brädd
1254
damejeanne
brädd. Som belägg för formen brädd
hade, utom SV, dial., kunnat anföras
Var. rer. 1538 o. no.
[Bröt, ortn. Ogtl., se l)ort ovan.]
bud, bå(d) m. jämte buding, ba-
din g, sv. dial., skjorta (utan ärmar),
överdelen av ett lintyg, livstycke, del
av kläderna som betäcker bröst o. mage,
besl. med ags. bodig, kropp (eng. body),
fhty. botah, bål, stam.
bunke i olika betyd, se nu även Hes-
stiman Nysv. stud. 1922 s. 180, 186 m. m.
[b u t, sv. dial., klump, se buss 2,
bu 1 1 a, butter.]
buxbom. Redan i y. fsv. Cod. Ups.
C 20 s. 64: boxbo(o)m.
byxångest, byxis, se under ångest
samt med avs. på -is Ordbildning I.
båld. Om andra hithörande ortn. se
Bä 11- nedan.
båt. I en nyss offentliggjord uppsats
av J. Sverdrup MoM 1922 s. 49 f. häv-
das emellertid ordets inhemskt nordiska
upprinnelse. Enl. S. är fnord. bätr (var-
ifrån ags. båt skulle ha lånats) besl. med
lat. fodio, gräver, litau. badyli, sticka,
osv., till en ieur. rot bhed (~ bhedhl),
sticka > urholka o. d.; alltså egentl.:
urholkad trästam (jfr no). Isl. beit
(blott poet.) uppfattas som en poetisk
nybildning till beita, kryssa.
[bakre, bäs(s)e, sv. dial., gumse,
bagge, se vädur slutet.]
bälg". Jfr det gamla finska lånordet
palje.
Bäll- i vissa ortn., såsom Bällefors,
sn i Vgtl. (fsv. Bcellafors), Bällforsen
Hall., Bällö, sn i Smål. (fsv. =), med
sjön. Bällen av fsv. *Bcellir såsom fram-
går av gårdn. Bällesnäs (fsv. Bellesnces),
av i-omljudda former av nord. stammen
ball- (germ. *balp-) i adj. båld (se d. o.),
snarast i betyd, 'stor, ansenlig'. Jfr med
avs. på betyd, av Bällefors ortn. Ma-
j en fors (: fsv. mceghin, kraft, styrka)
under makt. Se f. ö. förf. Sjön. 1: 79 f.
bänkvälling, se under välling.
[Bäppeby, ortn., se under väg.]
bära. — Bära hundhuvudet, t. ex.
1632, tidigare: 'hänga hundhuvudet
på ngn'; jfr det forna okvädinsordet
hundhuvud (efter 2 Sam. 3: 8), ty. ich
soll immer der dickköpfige hund sein
osv.; möjl. från detta senare utvecklat
till: 'vara den som får gå med (det
stora) hundhuvudet'; alltså tillhörande
den stora gruppen av bildl. uttr., där
hunden framställes som en föraktad
varelse. Se närmare Å. W:son Munthe
Stud. tillegn. Es. Tegnér s. 56.
bärma, allmänt götal. dialektord, öl-
drägg, jäst, se ölbärma.
bärnsten, r. 1: står: 1647, läs: 1640.
[bockar e, sv. dial., tunnbindare, se
under burk o. tunnbindare.]
[bör, sv. dial., medvind, se under
med 2.]
börd. Om sammans. bördsadel (efter
ty. geburtsadel), men bördeman (fsv.
byrpaman) se Ordbildning II.
celibat, se under ungkarl.
chargera. Jfr superkarg.
[G ha rp en ti er, familjen., se under
Zimmerma(n).]
chiffer, står: roll, läs: noll.
cykel, se anm. under bic3'kel ovan.
dabba sig, Blanche 1864 enl. R.
Berg.
[dagvete, sv. dial., tupp, se vette.]
dalk, väsentl. dial. o. bergv., (seg)
klimp el. klump, om person: stackare
o. d., som bergv. (även med formen
dalkar[e]): stelnad slaggklump (t. ex.
1826, 1864) = no. dalk ds.; jfr mhty.
talke, klippig massa, sydty. dial. dalk,
halvbakat bröd, om person: slarver,
tölp, m. m., eng. dauk, seg lera; väl
besl. med sv. (vard. i vissa trakter) o.
sv. dial., no. dalt, klimp. — Samma ord
är dalk, i slit dial., hårdnad el. valk i
handen el. på foten, valk, med betyd,
efter valk o. likbetyd. sv. dial. balk (jfr
Lex. Linc. 1640: 'Balk . . Callus').
dalt, klimp, se dalk.
damejeanne, ett slags stor bukig flaska
med kort hals, 1808, av fra. damejeanne
= eng. demijohn, ital. damigiana, span.
damajuana osv., av mycket omstritt
ursprung; knappast arabiskt, ej heller
från provenc. demejano, halvmått, utan
snarast av dame Jeanne, 'fru Johanna',
ett urspr. skämtsamt jämförelsenamn
med syftning på den bukiga formen, av
samma slag som t. ex. jumfru el. sv.
(skämts.) Johanna, Bebecka m. m. om
nattkärlet.
Danderyd
1255
drott
Danderyd, ortn., se under det dock
(urspr.) ej besläktade Ryd.
dank n., sv. dial. (åtm. i sht i Götal.),
även dakk (med kk av nk), motsvar.
isl. dpkk f, no. dokk, o. nära besl. ined
fsv. dcek YGL I, sänka i marken (av
*dankwi-7); avlj tidsformer till sv. dial.
dunken, fuktig (se dun ken nedan); f. ö.
även sammanställt med lett. danga, dy-
pöl o. d. Om de av Pipping SNF VIII.
1: 22 f. behandlade fsv. diokn YGL II
o. no. jokk (av djokk?) även höra hit,
är mycket ovisst.
Danmark. Om namnet se nu även
Brondal Da. Stud. 1920, s. 17 f., enl.
vilken folknamnet är primärt i förhål-
lande till landsnamnet o. betyder 'båg-
skyttar', till ett sky tiskt lånord dan,
båge = sanskr. dhanu-, det senare en
djärv o. osannolik förmodan.
dann, se även underdånig.
dejlig". Den här antagna släktskapen
med tät är osäker, med tung knappast
riktig; se närmare tung o. tät o. om
germ. stammen pig- tillägget under ge-
digen.
demokrat. I litter. tidigare: o. 1750.
— Uppgiften att ordet i fra. uppkom
under den stora revolutionen innebär,
att det då först kom i allmännare bruk;
i själva verket är det ett par århundra-
den äldre.
demon. Uppgiften: 'Nybom: démon'
avser naturl. ej det äldsta citatet: ordet
uppträder i sv. på 1790-t.
den. — Tillägg: I uttr. den och den,
eufemistiskt för bin (se d. o.), fan osv.,
redan L. Petri 1557: 'Jagh . . giffuer
honom then och then', jfr 1 ty. de un de,
ty. der und der. — Plur. de i betyd,
'folk, man', t. ex. NT 1526: The skola
öffuerantwarda idher in på rådhwsen',
med motsvar. i da., tv. o. särsk. eng.
(they); äldst tillsammans med lokativt
adverb, t. ex. fsv. 'bidhie dij om i alle
staedher, ath . .' — Deras majestäter
o. d., si. av 1500-t., jfr motsv. anv. av
possessiva pron. i da., ty., eng., fra. osv.,
ytterst av romansk upprinnelse; från
början syftande på förut nämnda per-
soner el. närmare förklarade av en till-
lagd bestämning; se f. ö. ers nåd under
nåd. — Jfr f. ö. till ovanstående E. H.
Tegnér Ark. 5: 327 m. m., s. förf. Sv.
Akad. handl. fr. 1886 6: 327 f. o. (utom
art. den i SAOB) i allm. om detta pron.
E. Olsons monografi Studier över prono-
menet den i nysv.
detektiv. I denna art. påstås icke,
såsom Xoreen uppger V. spr. 4: 158, att
ordet kommer från eng. detectwc, men
väl av detta ord, vilket är riktigt, då
ordet (i ifrågav. betyd.) uppkommit i
detta spr. Särsk. i de första häftena
ansåg jag mig för lånorden ej alltid ha
utrymme att anföra mellanlederna (jfr
nedan), o. det förkortade uttryckssättet
| har f. ö. sin motsvarighet i flera andra
etymologiska ordböcker.
diger. Svårare att igenkänna i så-
dana ortn. som t. ex. De ra näs, fsv.
Dighrana>s, Sm ål.
[dignitär, se Ordbildning I under
-är.]
[di or i t, se Ordbildning I under -il.]
disträ, jfr förströdd under strö 1.
do dra (slutet), se även repe o. s vi ngel
! (slutet).
dok. Enl. en nyl. utkommen uppsats
av YVadstein (Skr. utg. av K. Hum. Vet-
samf. i Upps. XXI. 3: 8) snarast lån från
ffris.
2. dom. Jfr även dum a nedan.
domherre. Jfr till betyd. fra. perro-
quet, papegoja, egentl.: liten kyrkoherde
(se papegoja slutet).
[dorvel, dial., örfil o. d., se under
torv.]
[dragoman, se under tolk.]
dragon. Kanske i stället till ä. eng.
dragoon, ett slags karbin el. musköt;
motsv. ord i ä. ty. o. ä. fra. även om
ett slags kanoner; egentl.: eldsprutande
drake. Jfr Murray o. (alternativt) redan
hos Skeat Et. diet. 1901.
dräpa. Enl. F. Jönsson Oldno. o.
oldisl. litt. hist. 1: 413, med f. ö. formellt
samma härledning, snarast i fråga om
grundbetyd, anslutande sig till det nära
besl. dråp; alltså: kväde över den dräpte
el. fallne.
driva (snö-). En annan, urgammal
nord. beteckning med säkerl. likartad
grundbetyd, se fan(n) nedan.
drott. .Jfr även det urgamla finska
lånordet ruhtina(s).
dm v a
12
döbattanger
druva, jfr ii ven t rop p.
dråse. Till germ. *dreusan, falla, hör
hl. a. fsv. strömnamnet Drys Vgtl.
dubb, 1(1(51 : dob.
duenna, tian spa., se dam 1 o. donna.
dugg. Verbet dugga finns tidigare
belagt än sbst.: Arvidi 1651.
duk. Enl. Wadstein (se dok ovan)
snarast från ITris.
duma, ryskt ord: rådsförsamling, stads-
fullmäktige, riksrepresentation, tanke,
omsorg m. m., från germ. spr. =
dom 2.
dunk, kagge o. d., 1645 = da., från
mlty. iunnekc, dimin. till tunna (jfr
a li ka, binnikemask, fän i k a, Go-
de c k e, h i 1 k a, n ej 1 i k a, r ö 1 1 i k a m. fl.).
Dunkehallar vid Jönköping sam man-
ställes av Lind NoB 2: 178 gissningsvis
med det under dunkel omtalade fnord.
adj. dunkr, mörk. Ordet kan dock ej
skiljas från det fsv. namnet å den nuv.
Dunkehallaån Dunka (1391: 'Dvvnka
qvarn', SKF nr 2594; i texten antagl.
Dunko), men detta bör med hänsyn till
de ganska starka fallen förbindas an-
tingen med stammen i dunka, som
snarast är en utvidgning av dun- i
dåna, el. ännu hellre betraktas som
bildat med avledn. -k av denna senare
stam,- liksom t. ex. sv. Viskan, de no.
älvnamnen Bronka, Folka, Gmnka, lika,
Tronka, Vikka samt en del svenska sjö-
namn (se förf. Sjön. 2: 31); jfr de no.
älvnamnen på Dyn- (O. Rygh No. Elveri.
s. 34) el. de sv. å- o. forsnamnen Blu-
san, Susan, fsv. *Rotn i Rotneros,
Rytla i Rytlofors (se Rotneros i Ordb.
o. i tilläggen), fsv. Ryniandi, larmaren,
m. fl. (förf. Sjön. 3: 72 f.). — Namnet be-
t}rder alltså 'berghällarna vid ån Dunka'.
— Den gamla traditionen om rövaren
Dunke, som skulle givit sitt namn åt
Dunkehallar, är såsom de flesta dylika
ortnamnsetymologier att lämna ur räk-
ningen.
dunken, ä. nsv. o. sv. dial., Var. rer.
1538, unken o. d.; jfr sv. dial. dungen,
fuktig, osv. (se under dy) o. f. ö. under
dan k ovan o. unken.
dunst, jfr även timjan.
dusa, 1640 i betyd, 'larma' el. dyl.
duva 3. Det är ovisst, om familjen.
Taube innehåller ty. taube, duva; se
Taube.
dvärg. Den gamla sammanställningen
(av Bradke m. fl.) med grek. scrphos,
insekt (i så fall ie. *dhuerg"hos), hävdas
emellertid senast av Giintert Kalypso
s. 235, särsk. med hänsyn till den ur-
gamla o. vida spridda föreställningen
om olika insekter som själaväsen, häxor,
tomtar o. d. (sériphos vore då med G.
en analogibildning).
dyka. Ett enstaka ex. redan 1714.
dyning-, Sahlstedt 1773, Kellgren: 'haf-
vets dyning' osv. = no. dyning, da.
denning, från lty. el. fris., jfr lty. dii-
ning, dining, ffris. dining, boll. deining,
väl till lty. (sik) dunen, svälla, spänna
ut sig, mlty. dune, svällande, ags. pu-
nian, höja sig, resp. fris. dinen, ihinen,
svälla; av vilka n-formerna synas höra
till ie. roten tu, svälla, varom se tumme.
— Hos Alströmer 1776 i betyd, 'dyner'.
dyrgrip, se gripa.
dålig, jfr även det rotbesl. teater.
[dåm, sv. dial., dov, se följ.]
3. dån, sv. dial. (åtm. i slit i delar
av Götal.), ii. nsv., dunkel, matt, dov,
y. fsv. daan P. Månsson; jfr ä. sv., sv.
dial. dånögd, med matta ögon; till de
under dån 1 (växtn., åkerblindnässla),
dåna 2 o. dö anförda bildningarna.
Jfr f. ö. sv. dial. dåm, dov, no. daam,
dunkel, som dock möjl. i stället med
Torp Etym. Ordb. s. 59 böra föras sam-
man med no. daama, lukta osv., med
grundbetyd, av 'dunst' o. d. o. rotbesl.
med dum, damm, dimma osv.
dåna förekommer redan i Rib. 1541.
dåsig. Jfr även Noreen Sv. etymol.
s. 14. Kanske kunde man våga den
förmodan, att den i till bet3Td. när-
stående ord uppträdande växlingen av
(nord.) ä o. u (o) sammanhänger med
ordens imitativa karaktär. I ett rätt
stort antal i ordboken behandlade lik-
artade fall är det just i ord med dylik
prägel, som en i ett el. annat avs. ore-
gelbunden växling förekommer (dels
sekundärt avljud o. dels självständiga
bildningar); se t. ex. under rangla.
[dätta, sv. dial., falla, se da 1 1.]
döbattanger, jfr fra. porte å deux
batiants, dvs. dörr med två halvdör-
död
1257
entré
rar, till deux, två, o. bättre, slå (se
b atalj).
2. död. Om de (av död) i vaser ra
de osv., bleknade minnen av förr van-
liga bedyranden o. svordomar vid Kristi
död, se under vaser ra. — Döden i
grytan, efter 2 Kon. -b. 4: 40: ocb (då)
de åto av moset, ropade de ocb sade:
0 Guds man! döden i grytone; ty de
kunde icke ätat' (gamla bibelövers.;
nya: 'Döden är i grytan'). — Dödsbo,
se stärbhus. — Om sammans. död-
dagar (fsv. dödha- till dödhe m.), döds-
blek, dödfull se Ordbildning II.
Döderhult, sn i Kim. 1., fsv. Dudhra-
holt m. m., till bult o. ett vattendrags-
namn, som ännu kvarlever i Dö(d)ern,
beteckning för en utvidgning av Dö-
derhultsån. Se K. F. Joliansson NoB
2: 205 f.
dödolger, sv. cl i a 1 . , trög el. overksam
människa, med fem. dödölja, jfr no.
dolg, lätting. Överensstämmelsen med
fsv. *döpdijlghia (dgddglghia), spöke
(fem. till ett ord = isl. dolgr, fiende)
kan vara rent tillfällig o. dödolger osv.
fattas som bildat liksom döbakad, död-
dansare osv. till dal- i de under dolsk
o. dölja anförda orden (enl. Torp Et3rm.
Ordb. s. 65 bör dock no. dolg till dolg,
klump o. d., jfr i så fall till betyd, un-
der dolk ovan el. sv. klump, knöl osv-
om personer). Eller också föreligger
bär det gamla ordet för 'spöke' o. d.,
med senare betyd. -växling. Jfr bärtill
även (delvis annorlunda) Lindroth SNF
III. G: 1 f. (Dulgadråp).
1 . e-. Se också ä v a.
|e, gotl., honfår, tacka, se under det
ej besl. öna slutet.]
eau-de-cologne, se å 2.
1. ed, näs. Ingår i en mängd ortn., utom
Ed, Eda (egentl. pluralform) o. de på
Ed(e)-, bl. a. även Elma Sdml., fsv.
Edhmadha m. m. (till mad, äng),
senare delen av Jösse härad (se d. o.)
o. Medje Ärila Sdm., fsv. Mgdethe
(Midhedhe), till mid-, i mitten belägen.
eda, bakvatten, se ida 1.
ek. — Avledn. eke ingår i t. ex. ortn.
Filke Uppl. (fsv. Fgleke) o. sannol. även
1 Als i k e, fsv. Alseke, se ovan.
elastisk, Linné 1732 = ty. elastisch,
fra. claslique osv., av nlat. elaslicus 1651,
till grek. eldein, driva.
elinsrot, se ålandsrot.
eller, r. 17: läs: got. aippau.
ellips, geom., Palmquist 1752, språkv.
1801, motsv. ty. ellipse osv., av grek.
élleipsis, kvar- el. utelämnande, till el-
leipein, kvarlämna (till en-, i, o. leipein,
lämna, se leva, lämna osv.); egentl.:
i vilket ngt fattas, i geom. anv. från
Apollonios av Perga (3:dje årh. f. Kr.),
med syftning på ellipsen betraktad som
en konisk sektion, vars lutning mot
basen är mindre än konsidans (jfr
bl. a. Cantor Gesch. d. Mathem.2 1: 159
(1894)).
[Elma, ortn. Sdml., fsv. Edhmadha
m. m., se ed 1 ovan.]
emballage (o. flera andra ord på -agc)
se Ordbildning I under -age.
embargo, beslag, kvarstad, 1779, av
span. =, vbalsbst. till embargar, spärra,
hindra, av vlat. *im-barricäre, till lat.
in- o. mlat. barra, stång (se bar 1,
barr 1 o. barrikad).
[eminent, se under mun.]
Emån. Jfr även äm(m).
3. en, räkneord osv. — Tillägg: I
sammans. oftast en-; jfr enfaldig,
enhällig, enhörning samt enträ-
gen under trägen o. envis under vi s 2.
De med ett- t. ex. ettårig uppträda i
regel först på 1800-t., jfr t. ex. da. et-
steds, men da. enstrogen ~ sv. ettstruken,
enore~sv. eitöring. Ens- i yngre tid,
t. ex. ensartad 1855 osv., efter da. ens-
artet osv.; i äldre tid däremot bl. a.
till betyd, 'ende, ensam'. F. ö. ena- i
enahanda av fsv. ena hända; i ena-
härskande, -rådande, - s t å e n d e väl
från 1880 — 90-t. el. möjl. något tidigare,
väsentligen efter da. Jfr härtill E. Ter-
ner Räkneordet en s. 23 f.
2. en. Inhemsk upprinnelse för anv.
av en i uttr. 'en femtio kronor' hävdas
däremot nu av E. Terner Räkneordet
en s. 89.
endossent, se under trassera.
[e n s 1 i n g, se s k y d d si i n g.]
entré, av fra. enirce, inträdesavgift
m. m., till vb. entrer, inträda, av lat.
inträre, av in-, i, o. * l ra re, till Irans,
över (se träns-).
entreprenör
1258
filister
entreprenör, se impressario,
envis, se vis 2.
Enåker, ortn. Uppl., se under åker.
er-. Om den resultativa betyd, hos
\issa med er- sammansatta verb se un-
der ertappa O. 'Förklaringar o. för-
kortningar' under r e s u 1 1 a t i v; jfr även
under ge-.
eremit. Tillägg: fsv. cermite ((h)er-
mete, hårmete m. m.).
erfara o. d., se 'Förklaringar o. för-
kortningar' under resultativ.
[er kul, dalm., slända, se under
rock 2.]
eskort, 1625 (abstr.) = ty. eskorte,
av fra. escorte, från ital. scorta till ital.
scorgere, ledsaga (av lat. excorrigere; jfr
korrigera). — r. 5 står: Senare, läs:
Förra.
esplanad, se plan.
estimera, se under det sannol. ej besl.
ära.
etta, sbst., först omkr. 1800; tidigare
en, ett ; den ene, det ena ; ena (Lind 1 749) ;
jfr no. eittj f., besl. f. eitfja, eiite m.; se
f. ö. E. Terner Räkneordet en s. 72 f.
etter, r. 5: läs: oidos; r. 6: läs: jadu.
— Övriga nord. släktingar (isl. eitill o.
eista osv.) se under (sv. dial.) ät tel.
[etterkoppa, sy ds v. dial., se under
spindel 1.]
fabrik, r. 3, läs: fabrica. — Framför
'med växelformen dhab i tapper' bör
insättas: troligen.
fadermördare. Ett motsvar. likbety-
dande uttr. är eng. lady-kitler, egentl.:
kvinnomördare.
1. fal, r. 5: läs: pöleö, säljer. — An-
tagandet att ty. feil osv. »väl» förutsätter
ett ie. *peil bör helst utgå. Jfr Lidén
Stud. zur tochar. Sprachgesch. H. 1, s.
20 (med litter.).
Falkenberg", stadsn., fsv. Falkinb&rgh
m. m. 1298. Den efter andra forskare
lämnade uppgiften, att Falkenberg fått
sitt namn efter det fordom på Falk-
berget belägna slottet är, såsom Sahlgren
framhåller i NoB 8: 166, säkerl. åtm.
delvis oriktig, då det år 1434 uppbrända
slottet låg rätt långt från Falkberget.
Detta senare namn har (enl. Sahlgren
anf. st.) av tyska el. holländska falk-
enerare, som där förr bevisligen idkat
falkfångst, ombildats till Falkenberg efter
mönstret av likalydande tyska o. hol-
ländska ortnamn. Minst lika sannolikt
synes emellertid, att förtyskningen av
namnet äldst tillkommit slottet.
fan(n) f., norrl. dial., snödriva = isl.
fpnn, no. fann, alltså ett blott nord- o.
västskand. ord, av germ. "faznö; säkerl.
med rätta ställt till ie. pas- i fslav.
pachati, ventilare, osv.; jfr pus- i litau.
pusnis, sammanblåst snöhop, snödriva,
fslav. puchati, blåsa, osv. — Avledn.:
norrl. dial. fänna (fenne) ds.
fant. Jfr y. fsv. forlöpare ok fanlher
som övers, av lat. preco, Cod. Ups. G
20 s. 476.
[fantom, se under fantasi o. feno-
men.]
2. fara, jfr även ungefär o. vill-
fara.
farm, 1806 i ett kungligt brev.
farnöte, i förb. i flock och farnöte,
se nöt 2.
1. fatt, beskaffad. Jfr nu även G.
Bergman Samnord. e s. 88.
fatta. Med avs. på betyd. -utveckl.
till 'begripa' se under begripa o. upp-
fatta.
fattas, se även tafatt 2. Betr. här-
ledningen se nu även G. Bergman Sam-
nord, e s. 88, enl. vilken vissa moderna
dialektformer förbjuda att antaga av-
ledning av fsv. neutr. fat (= isl. fått);
ordet har t. ex. i Ångerm. o. Dal. varit
kortstavigt.
fattig. Se även tök (dial.).
Faurås, ortn.; se nu J. Kalén NoB
9: 132 f. : sannol. 'mynningen av ån
*Fardh\ Den vanliga fsv. formen är
Farthusa- (-te). — R. 5 står: Senare,
läs: Förra.
Fegen. Om förh. mellan fsv. Fggh-
dhir o. Fegen se även SOÄ VII. 2: 278.
[ferment, lat. fermentum, se öl-
bärma under öl.]
fideikommissarie, se kommission.
fidibus, 1820 -30-t.
Filip, mansn., ytterst av grek. Phi-
Uppos, egentl.: hästvän, till stammen
philos, vän (se filolog), o. (h)ippos, häst
(se under häst slutet); jfr X an tippa.
filister. Jfr även Hjelmqvist Bibel-
geogr. namn s. 71.
finger
1259
furnera
finger, r. 8, står: jfr hand = grek.
kont- i -konta, tio; läs: jfr hand, kanske
= grek. kont- (osv.). — Se genom
fingrarna med; ett motsv. uttr. redan
hos L. Petri Oec.
fink. Med avs. på det ljudhärmande
ursprunget jfr det likbetydande obesläk-
tade lat. fringilla.
fiol. I litter. åtm. o. 1620.
firma, 1790-t.
fjolla, fjollig". Jfr även ä. da. fol,
ond, elak (se Brondal Da. Stud. 1921
s. 81 med litter.). — S. 139 sp. 2 r. 2
står: fjollig, läs: fjoskig.
fjäsa, i förb. med omkring L. P. Gothus
1631 (fiesa).
Fleming", adligt familjen., fsv. Flce-
ming, väl egentl.: flamländare; jfr de
likartade under Schotte uppräknade
familjenamnen. Samma bildning upp-
träder i isl. flcémingr, (egentl.: flam-
ländskt) svärd.
2. flicka, vb, G. I:s reg. 1544 (i sam-
mans.).
flint, hjässa, panna, t. ex. 1662, är
sannol. i stället, med Östergren Spr. o.
st. 13: 147, blott en överförd anv. av
flint, biform till flin ta.
flintskallig har ombildats av äldre
flinskallot i anslutning till flint ovan.
Östergren anf. st.
flisa. Biformen flis redan i y. fsv.
(1495), Sdw. Tillägg.
•flod. Se även överflöd. — Flod-
häst, efter ty. flnsspferd, efter grek.
(h)ippopötamos, med omvänd ordning
av lederna, ombildning av (h)ippos po-
tämios.
3. flor, m. (o. n.), sv. dial., gången
mellan båsen i ladugården m. m. =
no. flor, isl. flörr, golv i fähus, mlty.
vlör, stenlagt golv, mhty. vlnor, mark,
åkerfält (ty. flår m., golv, förstuga, gång,
f. : äng), ags. flor m., f., golv (eng. floor),
av germ. * flora- = ie. *pläro- i ir. lår
m., golv, r-avledn. till ie. roten phi, vara
flat, i /j-avledn. lat. planns, flat, jämn
(se närmare plan), o. f. ö. besl. med
flaga, fl o.
flygel. Se även överflygla.
2. fock. r. 1: står: u., läs: r.
foliant, r. 2: står: band, läs: blad.
folio. S. 151 r. 21 står: folie, läs: folio.
fordom. Den här förordade härled-
ningen härrör ytterst från Saussure Mé-
langes Renier. — Ett äldre norskt fond
(~ *fornd) anföres nu av A. Kock Ark.
38: 311 som stöd för den av honom
framställda härledningen av fordom. Då
emellertid icke så få nybildningar efter
mönstret av orden på -ipö förekomma
både i väst- o. önord. spr., saknar man
ej anledning att betrakta även ä. no.
*fornd som en sådan. — Fordomtima.
Står: Sthlms Posten; läs: Posten.
form. Den första art. med detta stick-
ord har i ett senare korr. ersatts med
en betydligt utvidgad redaktion; men
har av förbiseende fått kvarstå.
frack. Uppgiften '1780-t.' syftar på
Tersmedens memoarer. Dessa avse vis-
serligen i detta fall händelser från 1735
o. 1740, men dessa o. många andra av
dagbokens årtal äro olämpliga el. oan-
vändbara för datering (se arbetets för-
ord o. jfr ga sk nedan), varför i denna
ordbok i stället ofta begagnas 'o. 1780'
el. '1780-t.' (tiden för memoarernas slut-
redigering).
[fragment, egentl.: brottstycke, se
fraktion, fraktur.)
fransäs (dans), egentl.: fransk (dans),
(se fransk); jfr sv. angläs (egentl.:
engelsk) o. polska.
fredag. Enl. Wadstein (Skr. utg. av
K. Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI. 3: 11)
snarast från ffris.
[Frillesås, socken i Hall., se under
ås 2. Till personnamn på Fri 11- höra
även Frillesbo, Fri lie stad m. fl.]
[frå, norrl. dialektord, morgonfrisk,
även i ä. nsv. = det under fröjd an-
förda -fra i ärfrä, morgonkry.]
frågvis, se vis 2.
frälsa. Det oböjliga adj. frälse har
dock ej direkt utgått från sbst. frälse,
utan har utlösts ur med detta samman-
satta sbst. såsom frälsehemman o. d.,
analogt med adj. skatte o. avlinge.
fröjd. Jfr även frå ovan.
funt i dopfunt. Enl. Wadstein (Skr.
utg. av K. Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI.
3: 11) snarast från ffris.
[Furingstad, ortn. Ögtl., se -stad.]
furnera. Jfr numera även Bron dal
ovan anf. upps. s. 82.
tursto
1260
gosse
furste. — F u r s t e n d ö m e, j fr t. ex.
Peringskiöld : försten-, med -e/i- efter ty.
furstentum, mlty. vorstendöm. I Bib.
1 54 1 : förstadöme.
[fal, sv. dial., förskräcklig, hemsk, se
under s k rä c k slutet. |
| fä 1 1 1 v g ni ä s t a r e, se t y g. |
[fatt m. m., sv. dial., ulltapp, se un-
der t a r o. ull.]
föda. — Fö d ge u i, Fr. Bremer osv.,
bör väl till verbet föda. — Födkrok,
vanligt redan på 1600-t.; föde-, 1(519,
1665, 1676, 1688 osv.; födo-, 1701; Da-
lins Arg. (uppl. 1754: näringsmedel)
m. fl.; föd- 1706 osv.; möjl. cgentl. till
verbet föda, i vilket fall födo- beror
på ombildning; jfr i så fall t. ex. skilje-
o. skiljo-, vådje- o. vädjo-.
följeslagare, se under slå 1 o. un-
dersåte.
3. för, före. — Tillägg: För detta
i st. f. före d., efter ty. vor diesem.
Jfr uttr. högmod går för fall i st. f. före
efter ty. hochmut kommt vor dem
falle.
förmoda, se anmoda o. mod 1.
församling i betyd, 'socken' se d. o.
försiktig, se sikt 1.
förströ, förströdd, se strö 1.
förstulen, se stjäla slutet.
försvinna, se svinna.
förträfflig. Om betyd. -utvecklingen
se f. ö. överträffa.
förvandla, se van del.
galeja. Jfr Brondal anf. upps. s. 82.
galghumor, se humor.
3. gall-, r. 2: står: ty., läs: lty.
galla. Om lat. fel, galla, se även Li-
den Stud. zur tochar. Sprachgesch. H. 1,
s. 27.
gallimatias. Då tydligtvis bl. a. av
en tidningsartikel att döma, en o. annan
här väntat sig omnämnandet av den
gamla förklaringen, att ordet skulle bero
på en felsägning av en medeltida advo-
kat, som i ivern råkade säga galli Ma-
thias (tuppens M.) för gallas Malhia>
(M:s tupp), må för säkerhets skull näm-
nas, att, såsom andra ordformer visa,
här föreligger en av de hundratals anek-
doter, som fabricerats för att förklara
ett obegripligt språkligt uttryck.
gamäng. I ordbokslitteraturen upp-
träder gamin i franskan redan 1801
(Revue de phil. 29—30: 236).
gask. Vb. ga ska (gasqua) användes
av Tersmeden Mem. 2: 49 om spelet
kadrilj (ett slags lomber), alltså åtm.
1780-t. o. kanske tidigare, då här hän-
delser skildras från 1735 (jfr dock un-
der frack ovan).
gata. Härtill ortn. Gata (= fsv.),
se även vintergata o. jfr Bröt under
bort ovan o. Väg under väg. — Om
vid gata brukade prepositioner ((p)å
o. i) se under på slutet.
gedigen. Om det hithörande got.
peihan, fhty. gedihan utgår från ett
germ. *pinhan, är naturligtvis böjningen
efter i-serien sekundär o. stammen pig-
beror på nybildning (efter övergången
pinh- till plh-)\ med den gamla nasalen
däremot i fsv. gilluuigan osv., förträff-
lig, egentl.: vuxen. Möjl. kan dock ge-
digen vara ett gammalt particip till
ett i-verb; jfr Falk-Torp s. 304.
[Gen ne ved, ortn. Vgtl., se under
väg.]
genom. Jfr även ängd.
genre, av fra. =, slag, sätt, smak, av
lat. gener- i genus (se general). Genre-
målning, egentl.: som framställer olika
slag (av händelser el. tillstånd inom
skilda länder, tider eller klasser).
german. Betr. Birts tolkning av ger-
mannamnet se nu den i Glotta 11: 128
anförda litteraturen.
get. Ty. ziege är knappast »dun-
kelt» till sin härledning; det innehåller
ett gammalt lockord för 'get', varom
under tacka 1 o. kid.
2. gift. Tillägg: G. Bonde 1651.
2. giga, Bosenfeldt 1698.
gille. En kanske mer tilltalande
uppfattning av ordets betyd. -utveckling
framställes i det nyligen utkomna ar-
betet av M. Cahen Études sur le voca-
bulaire religieux du Vieux-scandinave
s. 61: egentl. kollekt.: sammanfattning
av gillebidragen, jfr mlt\\ gilde i betyd,
'gilleförmögenhet'.
(Klljam, familjen., se Vilhelm.
[Gistad, ortn., se -stad.]
gnägga. Andra likbetydande ljud-
härmande bildningar se under v i gra.
gosse. Den nu av Brondal i Da.
grabb
1261
hej duk
Stud. 1921 s. 82 (dock med tvekan)
framställda gissningen, att ordet ytterst
ginge tillbaka till likbetyd, fra. gosse är
av flera skäl oantaglig.
grabb. Samma ord som sv. dial.
gräbba är väl y. fsv. grebba Cod. Ups.
C 20 s. 3 ('mulier complexibus apta').
gramse. Jfr även pogrom.
grann. Jfr även ordagrann nedan
under o r d.
gro. Andra släktingar se *grön, ljung,
nedan.
gråbo. Nu utförligt behandlat av
Hesselman Nysv. stud. 1922 s. 153 f.,
enl. vilken gråbo utvecklats ur växtn.
-buna, egentl.: '(grov) örtstjälk' el. 'ihå-
lig stjälk' = nord. buna, benpipa o. d.
grädde. Se även römme.
*grön, ett allmänt spritt dialektord
för 'ljung', t. ex. vrml., hals. grön, dalm.
gran (-o-), gotl., ösv. grann, med avlcdn.
gröne n. t. ex. östg.; säkerl. en n-bild-
ning till en avljudsform av vb. gro; jfr
t. ex. glo (ags. glöivan osv.) ~ isl. glgggr,
klok, osv. (av glau-).
grönling, fiskn., egentl.: som håller
sig vid bottnen (ty. griindling), se un-
der sm är lin g slutet.
gulasch. I ungerskan är enl. upp-
gift av K. B. Wiklund formen gulgds
(alltså utan hus, kött) numera den enda
brukliga.
gummi. Redan i }r. fsv. gumi P. Måns-
son s. 552.
gåsa, sv. dial., blåsa, ånga, ryka, ut-
dunsta = nisl., no. gosa, gusa ds., var-
till sv. dial. gåsa, rök, dimma, ånga;
samma ord som sv. dial. gåsa sej, rysa,
jfr no. gose m., rysning; besl. med fhty.
gusu n. plur., framvällande vattenmassa,
ävensom med meng. guschcn (eng. gush),
spruta fram; avljudsformer till isl. gjösa
st. vb, välla fram = da. gyse, rysa, osv.
Se f. ö. under gös 1 o. ös -gös.
| gå t, sv. dial., dörrpost, se under
örngott.]
[Gåvestads torp, ortn. Smål., se
to rp.]
[gär, götadial., jäst, av gärd== gotl.
= ä. da. gierd (da. gar), isl. gerÖi i
sv. dial. även göre, göranne, se under
gör a. |
Gästrikland. Senare leden i fsv. Ge-
stereke föres av O. Lundberg i Turistför.
årsskr. 1915 s. 90 till rek i R ekarna.
göra. Motsvarigheter i sv. dial. o.
da. till isl. gerd, jäsning, se ovan under
g ä r.
hackspett. Om formväxlingen se un-
der spett 2.
hal. — Tillägg: Härtill halka, sbst.
== fsv. (motsv. i nisl., no. o. da. dial.).
o. vb. halka (1637, 1667, Verelius 1681),
se närmare Ordbildning I under -ka
mom. 1.
[h al lår, sv. dial., missväxtår, se un-
der är in g.]
halv, rad 2 står: * halta-, läs: *halba-.
[hämma, sv. dial. (v. Sv.), ordna,
hyfsa, laga, se följ.|
1. hamn, skepnad. — En avledn. av
motsv. fsv. hamber är västsv. dial.
hämma, ordna, hyfsa, laga = no. hama;
egentl.: ge ngt sin (rätta) form el. ge-
stalt.
hamster. Läs: fslav. choméstoru. —
En icke osannolik förklaring av fslav.
choméstoru har nu lämnats av Agrell
Zur balto-slav. Lautgesch. s. 8: genom
dissimilation av *chormé-storii (ex. på
dylika dissimilationer anf. st.) till en
lokativform av *chormo-, hus, i vissa
dial. även: spiskammare o. d. (= fbulg.
chramu) ~\- litan. staras, hamster, möjl.
med H. Petersson till grek. steréö, be-
rövar, alltså egentl.: hustjuv el. dyl. I
alla händelser synes ordet från slav.
språk ha lånats till germ.
hane, r. 2: står: hani, läs: hani; r. 4:
står: da., läs: ds.
harg. Andra ortnamn, där ordet i
betyd, 'helgedom o. d.' ingår som se-
nare led, äro fsv. Sk&thargh m. m., nu
Skederid, sn i Uppl., o. fsv. Skaidhwr-
ghe (Skazgherhgi, Skedherghe, till avledn.
*haughe), nu Sk er i k e, sn i Vstml. Om
förra leden se Skövde.
harkrank. I y. fsv. finns ordet även
i Cod. Ups. G 20 s. 157: harkranke.
Hazelius, familjen., latinisering till
gårdn. Hasseln i Hälsingland.
heder. Med avs. på betyd. -utveck-
lingen 'klarhet' > 'heder, ära' jfr isl.
vegr, ära, besl. med fhty. wdhi, strå-
lande, skon ; se f. ö. Ii ra.
hejduk. Bättre: hajduk, hajdu.
hel
1262
Härjedalen
hel. So även velig.
[Helgevär ma, ortnamn Smål., se
V ä v ni cl o. |
heliotrop, se under solvända.
2. -hem, jfr även Lin dom e, Marma,
o k o m e.
Henschen, familjen., se trashank
under trasa.
[herm en ev ti k, se under tolk.]
Herta, kvinnon., se Njord.
hertig". Formen på -tig (redan i fsv.)
kan tänkas vara direkt lånat från mlty.
hertich.
[Hillesliög, ortn. Uppl. o. Skå., se
Ödes hög.]
hin. Ett större antal eufemistiska
omskrivningar av djävulens namn finnas
samlade hos Guntert Von der Sprache
der Götter und Geister s. 12 f.
hjon. Se även under *}'de.
[hjälm, hjälm a, sv. dial., havre-
hylsa, hämter, tomma ax m. m., se
ä m t e r.]
hokuspokus. Det kunde ha anmärkts,
att i dylika magiska formler rimmet
spelar en stor roll; jfr exemplen under
a b rakad a b ra ovan el. den sv. barn-
ramsan arje marje grase (av ave Maria
gratia), besvärjelseformlerna i Eddan,
t. ex. Grimn. töpi ok öpi, å pik Hrim-
nir hari, å pik hotvetna stari osv. Se
senast E. Noreen Stud. fvnord. i diktning
s. 5 f. (med litter.).
[Hornborga, ortn. Vgtl., se Ordbild-
ning under I -a l.|
hosta, r. 1 å sp. 2: står: k'Åas, läs: k"äs.
3. hov, sista raden, står: berg, läs:
borg. — Motsvar. ty. hof, gård, ingår i
en del från ty. komna familjenamn el.
efterbildningar av sådana, t. ex. A 1 1 -
hoff (egentl.: Gamlegården), Klock-
hoff, Mollen hoff (egentl.: Kvarngår-
den) m. fl.
huldra. Jfr härom senast Guntert
Kalypso s. 89 f. G. vill även föra fr au
Holle samman med germ. * helan t dölja,
o. med huldra osv., o. antager för det
tyska namnet blott senare anslutning
till huld.
huller om huller. Likartade o. lik-
betydande bildningar finnas även i icke-
indoeur. spr., t. ex. finska mullin malliu,
huiskin haiskin, hujan hajan.
hult. Jfr även Vämmenhult (un-
der Värn men hög) o. O d sk öl t. —
Motsvar. ty. holz i från ty. komna fa-
miljenamn ss. Breitholtz samt efter-
bildningar ss. Björkholtz.
[Hultsfred, ortn., se Romfartuna
o. Un den.]
hund. — Hundkäx finnes redan hos
P. Månsson: hundakazxe. — Hundöra,
om veck i bok, se under åsna slutet.
Hunden, stjärnbild, ä. sv. hunde-
dagarna, rötmånaden, osv., se rötmå-
nad o. Siri us.
hus. En annan beteckning för 'av-
träde' är i ä. nsv. tarfhus (se tarv). —
Om sammans. husära se under ära
slutet.
huvud, r. 4 — 5, står: fsax. höbid, läs:
fsax. höbid. — Ordet ingår i ett par
ortn. på -hovda, näml. Björnhovda
Öl. (fsv. Biornhofde by) o. Len hovda
Smål. (fsv. Lin[d]hofdha), i båda fallen
säkerl. egentl. genit. sg. av personn.
(urspr. tillnamn), jfr runsv. Biarnhufpi.
Se Hornborga o. f. ö. Lundgren Ark.
3: 232 f.
[hy de, sv. dial., löst pack, se *3rde.]
[h y gromet r i, se vak.]
[ h yr 1 a, sv. dial., tjuta, se under tjuta
(slutet).]
Hylander, familjen., se Neander.
hyra. — Hyresgäst synes vara ett
ungt ord i spr.; mera enstaka i en tid-
ning från 1821, men ännu ej hos Dalin
1850, som i stället har hyresman, det
under 1700- o. förra hälften av 1800-t.
allmänna ordet (Serenius osv.).
[Hyssna, ortn. Vgtl., ä. nsv. Hisne
m. m., se Ordbildning I under -na 2.]
håg. Om det här omnämnda rädd-
håga se närmare d. o. (urspr. ej sam-
mansatt med håg).
[hått, norrl. dial., beskaffenhet, se
under väder åtta (art. väder).]
hälft. Om äkta (o. bättre) hälft
se under äkta.
[Hällestorp, ortn. Vgtl., se torp.]
härfågel, redan i y. fsv. Cod. Ups.
G 20 s. 408: här fogil (== ondha lykko
fogil) som övers, av parafus.
Härjedalen. Se dock även Nordlan-
lander Ark. 23: 286, med en modifika-
tion av Modins härledning.
häxa
1263
innanmäte
häxa. Tilläggas må, att ordet nyli-
gen utförligt behandlats av Guntert i
dennes arbete Kalypso (1919) s. 117 f.,
där han (delvis i anslutning till Kögel)
förbinder det icke med hage osv. i
betyd, 'skog' utan med det av denna
substantivstam avledda germ. *hagjan
(ty. hegen) i en betyd, 'dölja* el. dyl. -f-
*-tusjö(n) (= no. -tysja; se ordb.), alltså
'Hege-Elbin, die verhiillende, verber-
gende Elbin' o. enl. G. fullt liktydigt
med no. huldatysja. Fhty. hagazuss(a):
hazzus = ags. haguporn : hivgfjorn. Emel-
lertid är den antagna betyd, 'dölja' icke
uppvisad, utan blott den av 'inhägna'
o. d.; o. i alla händelser kan på grund
av fhty. haga- (som han själv s. 119
med rätta betraktar som det äldsta)
icke verbstammen ingå i första leden
(vilket dock S3rnes vara förfes uppfatt-
ning, om han också stundom t. ex. s.
120 i stället anför ett därmed samman-
hängande *ha%-, demon, -isk): en dylik
bildning hade givit ett hegi-, jfr deni-,
huli-, strewilachan osv. Är åter me-
ningen, att haga- vore nominalt, förstår
jag icke, hur förf. tänker sig dettas upp-
komst; /a-verbet hegen kan naturl. ej
ligga till grund, o. det är ju dock där,
den antagna betyd, 'dölja' måste ha ut-
vecklat sig. I övrigt äro de anförda be-
tyd.-parallellerna delvis mycket osäkra.
No. huldatysja som anföres som särskilt
slående, är en på norsk botten bildad
sammans.: att huld(er) i sin tur etymo-
logiskt hör till 'helan, dölja, blir ju en
annan sak. Huldatysja betyder alltså
ej 'die verhiillende Elbin', utan det be-
tyder 'ett huldretroir, liksom hauga-
tysja 'ett troll som bor i högarna'. En
gammal bildning med betyd, 'die ver-
hiillende Elbin' hade givit ett *hullysja
(av huli- till hylja, ss. isl. bardagi av
bari- till berja, spurdagi av spuri- till
spyrja osv.) o. en ung sådan ett hylje-
tysja el. dyl. Ty. Berchta (s. 93) kan
naturligtvis formellt sett tänkas höra
till germ. 'bergan, dölja, o. till äventyrs
också uppfattas som fem. till en ieur.
bildning på -lo med betyd, 'der Ver-
huller', men man hade jn dock i så
fall snarast (men ej nödvändigt) väntat
sig ett annat avljudsstadium (*bhrktä,
"bhrgh-t-), och namnbildningen måste
väl då i alla händelser föras tillbaka till
indoeuropeisk tid. Det blott i tyskan upp-
visade demonnamnet är i stället, såsom
också allmänt antages (se ordb. under
Lucia), helt enkelt en särspråklig sub-
stantivering av fhty. beraht — bjärt.
— Vad slutligen no. tysja beträffar, vill
jag visst ej förneka, att det kan sam-
manhänga med -zussa; biformen tyfsa
kan bero på en i dylika namn vanlig
ombildning. Men försiktigast vore nog
av flera skäl att alldeles lämna det ur
räkningen. Torp i Etymol. Ordb. näm-
ner (i motsats till Falk-Torp) ej heller
ett ord om något dyrlikt sammanhang,
— I avvisandet av Francks samman-
ställning av hagazussa med grek. kak-
khdzö, skrattar högt, instämmer jag
däremot med Guntert.
1. hög1. En del andra gamla ort-
namn, bildade av personnamn o. hög
i betyd, 'gravhög', se under O des hög.
höger. Rad 3 nedifrån bör skiljas
från det föreg. medelst ett — .
högmod. Om uttr. högmod går för
fall se för 3 ovan.
hökare. Jfr även sv. dial. torruka,
månglerska, under torg.
[Hössna, ortn. Vgtl., fsv. Hös(t)na,
se Ordbildning I under -na 2.]
hötter, ötter, sv. dial., havstång,
Weste 1807: höter, gotl. hauter, från
finska hautera. Saxén Sv. lm XI. 3: 123.
id (fisknamn), i sammans. redan P.
Brahe 1585.
i jåns. Den nord. stammen äd- i
isl. döan o. dör bör förbindas med ags.
dzdre, strax, i avljudsförh. till fsax. advo,
hastigt, strax, fhty. åtar, jfr lett. ätrs,
rask, hastig; se Torp Etym. Ordb. un-
der kader (1). Däremot bör väl det
där anförda grek. otraléos, hastig, föras
samman med en annan ordgrupp.
-inge. Se även förf. NoB 4: 133 o.
där meddelad förteckning å tidigare
tillägg av förf.
ink, sv. dial., blodsvulst på hästar =
isl. ekkr, svulst (jfr okkvenn, svullen),
av germ. *enkwa-; i avljudsförh. till
ieur. * ng"- i lat. inguen, svulst å födslo-
lem, ljumske m. m. =grek. adén, körtel.
innanmäte, r. 2: läs: C. Warg 1755.
inställa
1264
knapp
inställa, sc ställa.
[Insulander, familjen., se ö slutet
o. Nea ti der.]
[interpretera, se under tolk.]
intrigera, se även under trick 1.
irer, Irland, jfr mir. Hériu (latinise-
rat Hiberniå), väl besl. med grek. Pieria,
piar, fett osv., urbesl. med fet; alltså
med syftning på landets rika växtlighet
el. bördighet.
isolera = ty. isoliercn, från fra. isoler,
från ital. isolare, till isola, ö, av lat.
insula (varom under ö); alltså egentl.:
kvarlämna eller sätta på en ö. Jfr Les-
sing: insuliert för isoliert.
jalusi, jfr zelot.
Jean. Denna hänvisning flyttas efter
art. j a sp i s.
jockej. Tillägg: Franzén o. 1795:
Jokey (Skaldest. 2: 225).
jordegumma, sista raden, läs: Setälä.
Julita, socken i SdmI., fsv. Iulita,
efter det romerska helgonet Julitta; se
närmare Arv. Lindhagen Fatab. 1918
s. 118 f.
jury, från eng. = av ffra. jurei, av
lat. "juräta, egentl. part. pf. pass. till
juräre, svärja, binda med ed, till jäs
(genit. järis), se f. ö. jurist.
jämn. Om uttr. jämt och samt se
under samma.
jänta, r. 5: jfr även parallellen sv.
dial. katte, gosse, o. katta, flicka.
järtecken. Se dock även under vård-
tecken.
Jönåker, härad i SdmI., se under
åker.
kabaret, se under varieté.
kackalorum. Denna art. är en äldre,
i korr. av förbiseende kvarstående re-
daktion av art. kakalorum. De där
lämnade uppgifterna äro dock i all sin
knapphet riktiga.
kajuta, redan i y. fsv. Cod. Ups. C
20 s. 483: 'Pretoriolum .. litit raadhus
ok kayuta'.
kaka. Om uttr. kaka söker maka
se ett annat tolkningsförslag hos Wad-
stein Sv. lm. XI. 6: 7.
kakalorum. En annan tolkning se nu
G. Langenfelt Bokstugan 5: 201.
kalabalik, r. 1, står: t. ex. 1614, läs:
1714.
kallun. Redan i y. fsv. finnas for-
merna kaldnn o. koldun.
kalv (på ben), sv. dial., se under
(djurnamnet) kalv o. vad 1.
kanik o. kanin byta plats.
kant, r. 3: står fra. cant, läs: ffra.
cant.
2. kapp. rad 10: läs: sopp.
kappa. — Vända kappan efter vin-
den, se även (med tidigare ex.) under
vända.
karavanserai, se seralj.
kardborre. Konsonantförlängningen i
ty. klette o. lty. klädde bör f. ö. säker),
ses i samband med motsvar. företeelse
hos lat. lappa med samma betyd, (jfr
grek. Idpathon); utan tvivel samtliga
kortnamnsbildningar el. hypokorismer,
möjl. från barnspr. : kardborrarna spela
ju en viss roll vid barnens lekar.
karm. I betyd, 'ram' redan i y. fsv.,
P. Månsson s. 547.
karva, karvstock. Jfr y. fsv. skura-
kamper under skåra 1.
kasino, r. 6, står: uppift, läs: uppgift.
kassa. — Tillägg: Härtill kassett, se
Ordbildning I under -ett.
kastrull. Ett inskott av t finns, utom
i boll., även i vissa lågtyska o. franska
dial.
katolik, katolsk, ytterst av kyrkolat.
catholicus, av grek. katholikös, allmän,
jfr grek. kathölou i allmänhet, till katä,
genom m. m., o. (h)ölos, hel, odelad (av
ie. *soluo- = lat. salvas, se salva 1).
katsa, r. 2: läs: fin. kaiilsa.
kikärt, se under ärt.
1. kind. Om det allmännast spridda
germ. ordet för 'kind' (wang-) se under
t i n n i n g o. v å n g.
Kinna, r. 7: läs: tunga, ås 2 osv.
kisse. En snarlik gammal beteck-
teckning för 'katt' är isl., no. kause med
femin. koysa.
kjortel. Enl. Wadstein (Skr. utg. av
K. Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI. 3: 9)
sannol. från ffris.
klan, ätt o. d., se under ätt 1 slutet.
Klas, r. 3 ned.: läs: Hagelbergs.
klocka, r. 13: läs: ry. kolokolu.
1. klå r. 6. Vid streyja är * uteglömt
cl. bortfallet.
knapp. Enl. Wadstein (Skr. utg. av
knattra
1265
kungsfägei
K. Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI. 3: 9)
åtm. delvis från ffris. knap, nordfris.
knaap, knapp, med ä av au; jfr mhty.
knouf. Detta knäp (fsv. knaper) har
sedermera på nordisk botten kunnat ge
knapp (i svagare betonad sammansätt-
ningsled).
knattra. Jfr även no. knatra, braka,
o. se k nät t nedan.
knätt n., dial. o. (åtm. i Ögtl. att
betrakta som lokalt riksspr.), kort o.
svagt ljud, ofta i förb. knätt och (eller)
k ny såsom flera ggr hos F röding, jfr
nörrl. dial. knätl m., knäpp, sv. dial.
knälta (ipf. knatte o. knatf), knäppa,
prassla, isl. knetta (pres. -ir), no. knetta
(med svag böjning) ds., av ljudhärmande
ursprung liksom sv. dial. gnetta, slå
sönder i småbitar, no.: lossna el. brista
med ett svagt ljud, el. som knattra
o. no. knatra, braka, osv.; med samma
växling av kn- o. gn- som i andra ljud-
härmande bildningar t. ex. gny o. sv.
dial., no. kny, knota, el. gnägga o. no.
kneggja,
[kock, sv. dial., tupp, se under kyck-
1 ing.]
koka 1, jfr även terrakotta.
kola av, r. 2: läs: finska knolla.
kolifej, rad 3: läs: Geete.
kolorit, jfr under kulör.
kompromiss, r. 4, läs: compröinittcre.
konkarong1. Se nu även Hjelmqvist
Sami. skr. av A. M. Lenngren, Anm. s.
366 (Sv. Vitt.-samf. VI).
Konrad, r. 5, läs: * kö nia-.
korv. — Uttr. måttliga korvar ä
bäst förekommer även i dial., t. ex.
Sdml., o. Sparres svar på fänrik Resen-
hoevts anhållan bör väl snarast betrak-
tas som en skämtsam användning av
detta kanske gamla ordstäv.
2. -kost, jfr även o k ostig.
krafsa, även i y. fsv. God. Ups. C 20
s. 534.
kravell. Kn annan mening om upp-
rinnelsen till isl. karfi bar nu uttalats
av .1. Sverdrup MoM 15)22 s. 52 (: in-
hemskt germanskt ord).
krik, sv. dial., vrå, hörn, vret, liten
sjövik m. m., motsvar. isl. krikr o. kriki,
böjning, bukt (varifrån väl meng. crike).
no. krik o. krig, da. krig, boll. kreek
Hellquist, Etymologisk ordbok.
(varifrån möjl. eng. creek; enl. andra
från nord. spr.); från germ. spr. kom-
mer fra. crique, liten bukt; till en växel-
rot till den i krake 1 o. krok. — Det
i sjövet. arb., sjöromaner o. d. stundom
uppträdande krik, trång vik, är väl lå-
nat från eng. creek; jfr t. ex. Sparre
Sjökad. 1850: 'köra in linieskeppen uti
trånga krikar', Tidskr. i sjöv. 1891 m. fl.
Lånat är också (satt)krika, saltdamm
senare hälften av 1 700-t.
kropp. K rop på s redan i y. fsv. God.
Ups. G 20 s. 199: kroppas tak.
krusbär. Andra germ. beteckningar
se under s t i c kelbär.
kräkla i gröta kräkla redan i y. fsv.
Cod. Ups. C 20 s. 447.
krämla sammanhänger möjl. med no.
krembel, litet tjockt föremål, väl egentl.:
något sammanträngt el. dyk, till germ.
kremb-, växelform till kremp- i krympa.
[kuckerella, sv. dial., arla, se d. o.)
Kuddby, under kuta. Den gamla, med
'möjl.' betecknade sammanställningen
med sv. dial. kut, säl, är naturligtvis
av flera skäl högst oviss. Om namnet
se f. ö. förf. Ortn. på -by s. 17, 42,
97, 98.
kullerbytta. En intressant samling
av o. redogörelse för från ty. dial. häm-
tade, i regel imitativa beteckningar läm-
nas av Jos. Muller i Zeitschr. f. deutsche
Mundarten 1916 s. 371.
kulör. — Härtill adj. kulört, 1750:
couleurte kläder; jfr co(u)leurd 1717,
1732, 1758, 1774 o. colör 1637 = da.
kulört, jfr lty. klöörd, boll. gekleurd
(part. till kleuren, kolorera). I enskild-
heter dunkelt; i sv. möjl. från da.;
/-formen kanske från neutr. Om det
lty. el. boll. ordet ligger till grund, har
ny anslutning till kulör cgt rum.
kungsfågel, Regulus, Linné 1740 (hos
Schroderus Gom. 1639 däremot om
gärdsmygen), Var. rer. 1538: kännings
foghel (regulus o. trochilus); även fågel-
kung Nilsson Fauna, motsv. da. konge-
fugl, fnglekonge, stjernekonge, ty. som-
merkönig osv., jfr lat. regulus o. grek.
basilens; med syftning på den kronlika
form, som de gulglänsande huvudfjäd-
rarna erhålla, då de resas i vädret. Lik-
nande namn tillkomma även gärdsmy-
80
kung-s adr a
1266
ler
gen, t. ex. (utom kungs fågel ovan) skå.
baskakung (egen ti.: riskung), da. gcerde-
konge, ty. zaunkönig, fhty. kuningilin
osv. Gärdsmygen avses också hos P.
Månsson: 'Fogla konwngen mykith sywn-
ger\ Se närmare förf. Spr. o. st. 15:
144 f.
kungsådra, se åder slutet.
kvinna. — Kvinnsperson, P. Svart
Kr. 1561 (quins p.), f. ö. kvinnes- t. ex.
1619, 1636, 1710 (vanlig form under
1600-t), kvinnos- t. ex. 1635, 1661 (stun-
dom kvinnors- t. ex. 1633: 'ingen Qwin-
nors Person', 1671), med analogiskt -s
till sammans. -formen kuinno-, varav ä.
nsv. kvinneperson 1559, Foss 1621. For-
men quins 1561 kan bero på anslut-
ning till fsv. adj. kvinzliker (en analogi-
bildning efter manzliker) el. utgå från
kvindis till fsv. kvinde, kvinnfolk, vilken
senare form möjl. också delvis bevarats
i nsv. kuinns-, som väl dock väsentligen
utvecklats ur kvinnes- av kvinnos- all-
deles som sages- i sagesman av sagus-
(av äldre sagu-). Ordet hade tidigare,
åtm. på 15- o. 1600-t. o. sannol. även
på 1700-t., en ädlare klang än nu.
kväva. — Härtill även kväve, 1795
osv.; jfr syre, väte.
kyckling1. Eng. chicken utgår från
ags. cieccn.
kål. Enl. Wadstein (Skr. utg. av Hum.
Vet.-samf. i Upps. XXI. 3: 13) snarast,
åtm. delvis, från fris. *käl (av *kaul).
[kåre, sv. d i a 1 . , stor kniv = da.
kaarde, värja, osv., se närmare under
värj a 2 slutet.]
[Kåvö, ortn. Nke, se under kåda.]
[Källestorp, ortn. Smål., se torp.]
känna. Om uttr. känna sina pap-
penheimare se p ap pen hei mare.
kärra. Enl. Wadstein (Skr. utg. av
Hum. Vet. samf. i Upps. XXI. 3: 12)
kanske snarast från ffris.; jfr mholl.
kerre (jämte carre).
kök. Tillägg: köksa, t. ex. Almquist
1839: köxa, Dalin 1K50; säkerl. ellips
av kökspiga (liksom husa till huspiga)
o. sålunda ej, såsom också förmodats,
lånat från lty. köksche (mlty. kokesche),
femininbildning till mlty. kok, kock. I
ä. nsv. i samma betyd, stundom ko-
kerska. — Tillägg: Kökslatin, Holm-
berg Fra.-sv. ordb. 1795, Dalin 1850,
Topelius 1864 = da. kekkenlalin, efter
efter ty. kiichenlatein (tidigast belagt
från reformationstiden); väl egentl.: så-
dant dåligt latin som talades i kloster-
köken; jfr kloster- o. mönchslatein i
samma betyd., el., enl. en annan för-
modan, efter apoteket (jfr ty. die latei-
nische kuche i denna betyd.: recepten
avfattas på latin). — Hos Crusenstolpe
Mor. 1841 i stället köksfranska.
kölhala, se under överhalning.
Lagerlunda, herresäte i Ögtl., om-
bildning av ä. nsv. o. fsv. Ledinge- o.
Ladhungalunda, egentl.: 'Ladungarnas
(lund)', gen it. plur. av ett släktnamn
avlett av ett personnamn på Ladh-, jfr
fda. Lathi; se under - inge o. Lundgren
Sv. lm. X. 6: 163 n. 2.
lamm. Om ett annat urgammalt ord
för 'lamm' (lat. agnus osv.) se under
ön a.
land. Om sammans.-lederna lan ds -,
land- o. lan t- se Ordbildning II o.
Noreen V. spr. 7: 452 f.
[Land som, ortnamn Jtl., se under
ä m n e.]
lat. — Ligga på latbänken o. d.,
1748: 'slår sig på Latbäncken', jfr ty.
auf einem faulbett liegen. — Latmask
om personer, egentl. överflyttad anv. av
samma ord i uttr. som t. ex. 1796: 'Man
pryglar bara latmasken ur puckeln på
den' el. taga latmasken ur någon, Blan-
che osv.; skämtsam anslutning till den
under vurm omtalade uppfattningen
om maskar såsom upphov till allehanda
sjukdomar o. d.
laxöring1, se öring.
ledstjärna, se polstjärna.
leja, r. 2: läs: 1 ega 2.
lekatt. Se, bl. a. om dialektformerna,
senast G. Bergman Samnord. c s. 65.
[Lenhovda, ortn., se huvud nedan.]
ler. Det allmänna germ. ordet är
annars *panhö = got. pdhö, fhty. däha
(jfr ty. ton), ags. pöh{&). Isl. på, snö-
lös mark (ej 'lermark'), som föres hit
av Kluge o. Weigand, hör till töa. —
I några ortnamn på Ler- t. ex. Ler-
boga Ögtl. o. Lervik Bälinge Sdml.
ingår icke i ler utan ett lidh- (fsv.
Lidhbugha o. Lidhvik).
ligga
1267
motvilja
[li(d)köp, sv. dial., köpskål, se un-
der talg.]
ligga. Om ligga i betyd, 'ruva på
ägg' se under ruva 2.
likna, r. 10: står: likna, läs: likna.
Limhamn. Linné använde dock, utom
Kalkhamn, även namnformen Limn-
hamn (t. ex. Sk. r. s. 195, 196, 197).
Linköping. Wesséns i art. citerade
uppsats (vid häftets tryckning endast i
manuskript) se NoB 1921 s. 27 f. Förf.
hävdar här med framgång den äldre
härledningen av namnet. Ljudutveck->
lingen har tydl. varit liong- 1> hjng- >
Ung-.
lintyg, se tyg.
lipa, redan i Cod. Ups. C 20 s. 526
(lipan ok mwn gapan).
ljung. Om ett annat, allmänt dial.-
ord för 'ljnng' se ovan under *grön.
locke, spindel. Om ordets egenskap
av noanamn se under spindel 1.
[Los man, familjen. Atm. den så
benämnda svenska släkten synes ej ha
fått sitt namn efter lty. lötsman, lots,
utan från Loshult Smål.]
lösta o. övriga former beteckna i äldre
tid även Lolium temulentum.
love i handlove. Det hade kunnat
påpekas, att i riksspr. ordet nu i regel
betecknar handleden. Den gamla betyd,
'insida av handen' kvarlever i dial. o.
i dialektiskt färgat språk. — Om andra
särsk. germanska ord för 'handled' se
under vrist.
Lucia. Om ty. Berchta se även un-
der häxa ovan.
luftstreck, se under väderstreck.
2. lycka, inhägnad. Från det mot-
svar. fsv. Lykkia o. oblik kasus Lykkio
utgå en mängd gård- o. bynamn Lycka
resp. Lycke. Med avs. på Lycke av
Lykkio jfr t. ex. ortn. Gylle av fsv.
Gyllo, Röttle av fsv. Hyllo, Avje av
fsv. Aivio.
lätt, r. 7: står: *lnghro-, läs: *lnghuro-.
Lödöse, r. 9: står: SOA, läs:°SOÄ.
lös. Jfr f. ö. medvetslös nedan,
skadeslös under skada samt age-,
sedeslös under Ordbildning II.
lösen, r. 6, läs: *lausTni-.
-löv. Se även under Veders löv. —
Av ortnamn på -löv ha i anslutning
till de urspr. slaviska namnen på -ow
bildats familjen. Gislow, Herslow,
Sallow, Winslow.
mad. I ortn. bl. a. i Elma (se ed 1
ovan).
Majenfors, ortn. Smål., se under
makt.
2. manna. Sammans.: man na gräs,
Glyceria flintans, Linné 1751 osv. (även
-grö m. m.) = da., från ty. mannagras,
jfr -schwingel (förr även manna), av
vars frön mannagryn bereddes; jfr
Linné Sk. resa s. 348: 'Manna-gryn
samlades här (i Skillinge sn) årligen
och bruktes til mat'; sedermera över-
fattat på de numera av vete tillverkade
mannagrynen. — Hit hör också man nit.
mar- (hav o. d.). Mera svårigenkän-
ligt i t. ex. ortn. Skär ma rö Uppl., av
fsv. Skceria-mara.
matros. Om fra. matelot se emeller-
tid nu Nyrop WuS 7: 81 f., där den
uppfattningen utförligt motiveras, att
ordet ej utgår från fnord. spr. utan
från ett mholl. *malenoot. Ffra. matenot
är ej uppvisat.
[Medje, ortn. Sdml., fsv. Midhedhe;
se ed 1 ovan.]
medlidande, se under sympati.
medvetslös, sannol. infört av nyro-
mantikerna, Elgström 1810, Geijer 1811,
Palmblad 1813, Atterbom, Hammar-
sköld (medvetslöshet), filosoferna Biberg.
Grubbe osv.; ett slags elliptisk bildning
till medvetande (jfr f. ö. avrältsplals,
inkörsport, återvändsgränd osv. under
Ordbildning II), möjl. med stöd av sam-
vetslös o. d. Jfr Tamm Sammans. ord
s. 118. — Ett annat av nyromantikerna
infört ord är vemod.
migrän. Tillägg: Jfr kranium.
mindre. Sam m a n s . m i n d e r å r i g (=
da. minderaarig), mindretal, efter ty.
minderjåhrig, minderzahl.
1. mod. Jfr även ä. nsv. motvilja, ont
uppsåt, självsvåld, under vilja 2.
monopol = ty. osv., av lat. monopo-
linm, grek. monopölion, till grek. mö-
nos, ensam, ende (se monark), o. pö-
lein, sälja, osv. (varom se fal 1); alltså:
ensamförsäljning.
motvilja. Om detta ord (efter ty.
widerwille) o. om ä. sv. motvilja, ont
musseron
1268
pajrock
uppsåt, självsvåld o. d. (efter ty. mut-
wille\ ännu i gamla giftermålsbalken)
se under vilja 2.
musseron, svampsläktet Trieholoma,
;i\ fra. mousseron, skivsvamp i allm.,
i sht musseron cl. hovsvamp = i tal.
mussiro (ej, såsom stundom antages, till
fra. mousse1 mossa).
myllra. Om sv. dial. o. ä. nsv. nujrht,
myllra, är avlett av myra, föreligger
en god parallell i fra. fourmiller, myllra,
vimla = portug. formigueiar, av vlat.
*formiculäre, till formica, myra.
namn, r. 12, läs: *imen-,
nappatag", se tag under taga.
nav. Jämte sitt gamla feminina kön
har ordet i nsv. även neutralt (så t. ex.
redan Spegel; det enda angivna hos
Sahlstedt 1773, Weste 1807, Dalin 1853;
väl det vanligaste i y. nsv.).
nektar. Giintert Kalypso s. 162 för-
modar nu ett ne, icke -j- en avljuds-
form till ktéres, lik, döda (plur.), Hesych.
Högst osäkert.
nipp. I ex. från 1758 uppträder plur.
nipper (ej sing. nipp).
Nissan, älvn., fsv. Niz VGL IV (isl.
Nizd); med s-avledn. (jfr nedan) till
fno. Nid, Nidälven vid Trondhjem (fno.
Nidaröss, dvs. Nids mynning, se os 1),
fhty. flodn. Nida; sannol. med syftning
på färgen, besl. med got. nidwa f., rost,
avledn. av ett av de många färgadj.
på -ie. -no (jfr t. ex. blå), o. (resp. el.)
lat. nitére, glänsa; i så fall av samma
slag som t. ex. sjön. Glan, den glän-
sande, Ljusen, Skir en osv. Med avs.
på s-avledn. i vattendragsnamn se förf.
Sjön. 2: 35. Om got. nidwa o. lat. ni-
tere verkl. med Liden Stud. s. 59 äro
besl. med sanskr. nl-la-, mörkfärgad,
kunde man i det säkerl. urgamla fsv.
Niz se en /es-stam av samma slag som
sanskr. srötas-, ström. Se f. ö. förf.
Sjön. 1: 182.
njure, r. 25: läs: renes.
nordväst, -ost, se väst 2 o. öster.
[Nottebäck, sn i Smål., se nöt 1
nedan.]
nys, r. 7: läs: * niiihsini-.
1. nöt (hassel-). — Härtill bl. a. ortn.
Nottebäck, sn o. by i Smål., av fsv.
Nola-, Nnlabcek, till genit. plur. nota,
nuta; med syftning på hasselvegetation.
Jfr t. ex. no. Natvik, Nataas, NG 11: 407,
13: 1(51.
oblat. Fsv. ö/Uele kvarlever i sv. dial.
övläie (-o).
[O den sjö, sn i Smål., egentl. ett rgd-
namn: fsv. Odhinsredh.]
oförtövad, -at, se under t öva.
ollon (s. 546) r. 6 nedifr. står: * al-
dana-, läs: *alöana-.
[om, sv. dial., genljud, se under det
ej besl. ömt slutet.]
område. I ordb. något tidigare: Möl-
ler 1790.
[Onsjö, ortn. Vgtl., av fsv. Odhens-
högh, se under sjö nedan o. Ödeshög.]
ord. — Ordagrann, St. Post. 1792,
Weste 1807, förr även ordgrann, t. ex.
Hammarsköld 1811, Valerius 1848; till
genit. plur. orda o. grann i bet3Td.
'noggrann'. Jfr Seren ius 1734: ordgrann
som en av övers, på eng. pettish, alltså:
kinkig, egentl.: 'som märker ord' el. dy\.
orm, r. 13, står: grek. enté, läs: eulé.
ornament, r. 7: läs: ornätns.
[oro, i urverk, se under ur 1.]
orsak, r. 4: läs: ty. ursache.
osmundsjärn. Se nu härom utförligt
v. Friesen Osmundsjärnet i språklig be-
lysning (1922; separat), enl. vilken Os-
mnnd- är formellt identiskt med fsv.
Asmunder, men i nuv. form lån från
mlty., som i sin tur fått ordet från
Sverige. F. ö. snarast från ett ortnamn,
där personn. Asmund ingår.
ost, r. 5 n., står: avljudsförlängning,
läs: anljudsförlängning.
otyg, se tyg.
oxel. Se även ås el- (sv. dial.).
[oäring, sv. dial., liten o. vantreven
varelse, se under är in g.]
padda. Redan i ags. (padde m. m.);
se nu Schlutter Anglia 46: 221.
pajrock, sv. dial., även: paje-, över-
rock, kapprock, Växiö 1696: pajeråck,
under Karl XI:s o. Karl XII:s tid van-
ligt som beteckning för ett slags uni-
formsplagg av grått vadmal el. buldan:
från lty. pegrock, vars första led är ett
vida spritt ord för livrock o. skjorta:
fsax. péda, fhty. pfeit, pheit (sydty. dial.
pfail), ags. päd, got. paida (vartill ga-
paidön, bekläda), motsvar. ett förgerm.
paj t (a)
1269
röd
*baitä = grek. (trak.) baite, herderock
av getskinn, med ft-avledn. i alban. petke;
sannol. ett urgammalt vandringsord,
möjl. ej av indoeuropeisk upprinnelse.
— Från germ. spr. inlånat i finska paita,
skjorta, lintyg, varifrån i sin tur mel-
lansv. o. i sht osv. (finnl.) dial. pajl(a),
pajto ds., jfr västm. 'gå i bara pajten'
(enl. Rz). Hit hör väl också på ett el.
annat sätt fsv. padha, ett klädesplagg,
kappa?, sydsv. dial. pade m. m., skinn-
päls, tröja fodrad med fårskinn; lånat
från mlty. (där ordet dock ej är upp-
visat).
pajt(a), sv. dial., skjorta, se paj rock
slutet.
pallasch, se under värja 2 slutet.
panka, se braxen ovan.
plåster. Om uttr. vita plåstret se
under vit.
preferens, r. 2 nedifr.: läs: fabbe,
kille o. pulla 2.
pung". Ett säkert inhemskt ord för
'pung' är däremot fsv. siuper = isl.
sjödr, ags. séod, till sy.
Pär. Betr. Pär och Pål jfr även
finska Pekat ja Paavbt.
randas. Något tidigare: Bellman Fredm.
Test. nr 198: 'När morgon randas' (Gar-
léns uppl. 3: 403).
1. rim. — Rim och reson, efter
fra. sans rime et raison; synes i litter.
uppträda först vid början av 1800-t.:
Hammarsköld 1819: 'livarken Rim eller
Raison' (om en skönlitterär produkt');
Atterbom: 'utan all rim och raison',
Biberg o. 1823: 'emot all rim och rai-
son', Fahlcrantz 1825: 'med rim och
med reson'; jfr Franzén 1829: 'Är det
rim och skäl?'. — Rimlig = da. ri-
melig, väl från ä. ty. reimlich, egentl. :
vad som rimmar, jfr ty. ungereimt, orim-
lig. I sv. redan 1618, dock i nu obruk-
lig anv. : 'någhon skön och rijmligh
Lijknelse', däremot 1650 ungef. i betyd.
lämplig(t)'.
rod, se även slagruta.
[rote, norrl. dial., underlag av bräder
O. d. för takved till vattentak å hus,
till isl. bröt, got. hröl osv., tak, varom
under röste.]
Rotneros. Samma avljudsform till
ryta som i *Roln ingår i fsv. Rytlo-
fors, nu Röttleån Vista hd Smål., till
ett osammansatt ånamn * Rijtla, vartill
gårdn. Röttle (fsv. in Rytlo); o. möjl.
även i ett ånamn * Ryt (genit. Ryiiar)
i fsv. Rytiaräs (Ryttieraas), nu Ryt-
te rås Longs sn Vgtl. Förf. Sjön. 3: 67.
Roxen, sjön., se råk nedan.
rulett, r. 3: läs: vouelle.
2. runga. Se f. ö. rång.
ryd. Om en grupp hithörande smål.
o. östg. (Ydre) ortnamn på -reda, -(e)rda,
t. ex. Höreda, Hörda, Repperda, se nu
Lindroth Meddel. från Norra Smål. fo-
rnm.-för. 1922 s. 52 f. — Till n/tf-namnen
hör också O den sjö, sn i Smål., av
Odhinsredh.
ryka. Till betyd.-växlingen 'rök, ryka'
~ 'lukt(a)' jfr även kyrkslav. vus-kuru,
rök, ånga, o. lillry. kur, lukt.
rykte, fsv. rykte, -ö- = da. rygle, från
mlty. ruchte, -o-, rop, rykte; ty. gerucht
från mlty. geruchte = mhty. geruofte,
geruefte, fhty. geruafli, rop, skrik; avledn.
av fhty. hruoft av germ. *hröfti- till
ropa. Jfr till betyd. ty. ruf, rop o.
rykte.
[Rytterås, ortn. Vgtl., se under Rot-
neros ovan.]
1. råk, rämna i is. — Synes ingå i
sjön. Roxen Ogtl., som är särsk. känd
för sina höjd- o. sänkråkar. Roxen
förhåller sig kanske till Råcksjön
Vstml. o. Rock sjön Ångerm. (1568:
Råkesiö) = Flaxen : F 1 a k sj ö n, V ä x i ö :
Vägsjön. Se utförligt förf. Sjön. 1: 484.
1. råka, r. 10, står: ie. *krog-, läs:
ie. *krög-.
ränning1, även i da.: rending. Jfr f. ö.
vb. ränna i betyd, 'varpa' = no. renna,
da. rende.
ränta 2. I brev till prof. A. Kock
erinrar dr F. Ohrt om fin. rentu, flik,
trasa, slarv, vilket, om det får betrak-
tas som ett lån från sv. (varom jag icke
vågar döma), talar för den av K. fram-
ställda härledningen.
räpp, s. 677 rad 6: läs: Vedboräppen.
röd. Om isl. rauöi, myrmalm, o. dess
ursprung se dock nu även Karsten Fra-
gen aus dem Gebiete der germ. -finn.
Beruhrungen s. 9 (Övers, av Finska Vet.
Soe. Förh. Bd. LXIY 1921 1922. Avd.
B. N:o 3),
Rö liningen
1270
spis
Rönningeii. Om grundformen se även
E. Noreen Ärtem. ljudl. s. 120.
röste. Till got. ///•<>/, tak, osv. jfr
även det ovan nämnda sv. dial. rote.
[Röttle, Röttleån, ortn., se Rot-
n oros ovan.]
sal. Ofta i ortn. (jfr Sala, Uppsala).
Odensala Uppl. utgår dock från fsv.
Odhins(h)argh; se under Oden o. Harg.
Salnecke, r. 12: står: gårdn., läs: ortn.
scherry. Ännu 1853 upptages av Da-
lin Xeresvin som den svenska benäm-
ningen, med tillägg: 'Kallas i England
Sherry'.
[sik, sv. dial., f., sidlänt ställe, där
vattnet sipprar fram o. d., med bifor-
men seke n., motsvar. no. sik f., fuktig
o. frodig äng, da. dial. sig o. no. sik n.,
långsamt rinnande bäck, sike n. ds., vat-
tenådra, isl. sik o. siki n. ds., osv., se
närmare under sickla.]
sippa uppträder redan i fsv. i ssgen
bläsippa.
sjö (s. 722). Utom Rävsjö av Rcefs-
högh finnas flera andra nsv. ortn. på
-sjö, som utgå från former med annan
senare led t. ex. O den sjö sn Smål. av
Odhinsrcdh (dvs. 'ryd') o. Onsjö Vass-
ända-Naglum Vgtl. av Odhcnshögh.
Skandinavien, Skåne. Om lat.-germ.
Scadinavia se nu utförligt J. V. Svens-
son NoB 9: 64 f., enl. vilken (i anslut-
ningtill en förmodan av Much) namnets
första led är en gammal beteckning för
Östersjön.
-skap. Hänvisningen till präster-
skap utgår.
[Ske de rid, sn i Uppl., o. Ske rike,
sn i Vstml., se harg ovan.]
skilja. — Skilj obrev, Bib. 1541,
övers, av ty. scheidebrief el. mlty. schcdc-
bréf, till ty. scheiden, skilja (el. scheidc,
skillnad).
skräddare. Enl. Wadstein (Skr. utg.
av K. Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI.
3: 9), från ffris. skredere, 'beschneider',
med e genom i-omljud av a (av äldre au).
skvattram. A. nsv. skvaitran kvar-
lever i vissa dial. (t. ex. Vätöm., Uppl.).
skäkta, slakta under iakttagande av
vissa föreskrifter (hos judarna), från ty.
schächten, av hebr. schächåt ds.
skämming", läs: skämning".
skär. Härtill bl. a. ortn. Skä r ma rö
Uppl., av fsv. Skceria-mara (till mar-,
hav o. d.).
Skövde o. Sked(e)vi. Se nu även
Wessén Meddel. från Österg. Eornm.-för.
1922 (mig ännu blott tillgängligt i se-
parat), enl. vilken (i anslutning till M.
Arnesen 1874) samtliga namnen höra
till isl. skeiÖ, bana för kapplöpning o.
ritt (se skede); kappridningen stod i
samband med den hedniska offerkulten
(jfr Staffansskede under Stefan).
Åtskilligt talar för riktigheten av denna
mening.
[s lotter, sv. dial., snöslask, se Slöt a
nedan.]
1. slå. Se dessutom köpslå under
köpa, rådslå under råd o. överslag.
släde, r. 5: 'st. vb.' utgår o. lägges i
stället till "slidan r. 7.
släkt. Ett allmänt spritt germ. ord
för 'släkting' är annars got. gadiliggs,
fsax. gaduling, fhty. gatulinc, ags. gaide-
ling (besl. med gadda sig osv.).
Slöta, ortn. Vgtl., egentl. plur. till
ett germ. *slauta- = mlty. slöt, dygrop
m. m., jfr ags. *sliete (eng. sleet, snö-
slask), besl. med sv. dial. slotter, snö-
slask, osv. Jfr med avs. på bildningen
t. ex. Gryta, Kärra, Öra osv. o. se
Jungner Gudinnan Erigg s. 241.
smutta. I Göteborg förekommersmä//a
som infin. till det här omnämnda ipf.
smått.
Solna, r. 7, läs: Laghnö.
sorg". Om sorgfällig se -fällig.
spektakel, r. 9, läs: till specere.
spets. — Spetsglans. Formen på
-glas finns redan i fsv. (spisaglas).
[spiauter, ä. sv., zink, se d. o. slutet.]
[spilträ, ä. sv., ett rymdmått, se
trä 2.]
1. spis. Boktiyckartermen spis, om
uppstickande s. k. utslutning i korr. o.
tryck, är ej en överförd an v. spis =
spisel, utan lån från likabetyd. t}', spicss,
egentl.: spjut, jfr eng. pick i båda betyd.;
alltså med samma hemland som de flesta
andra facktermer från samma yrke, vare
sig de äro direkt lånade ss. t. ex. svibel
och de många av lat. el. grek. stammar
bildade el. översättningar ss. t. ex. d raga
av, lägga av, bröd st i lar, bröllop,
spraka
1271
Tolg
lik, skepp, ål (ty. ahle) osv. I övers.
(1823) av Täubels handbok 2: 53 an-
vändes däremot spets för ty. spiess.
spraka, r. 6: står: före, läs: efter.
späd. Jfr dock A. Kock Sv. ljudhist.
4: 382, enl. vilken den i fsv. två ggr
uppvisade skrivningen spcedho (ej -a)
visar, att rotstavelsen var el. kunde
vara lång, varigenom den framställda
härledningen blir mera oviss.
-stad. Se även Avesta (i Tillägg)
o. Väderstad.
steril, r. 1: läs: sterilis.
strumpa. Jfr även under ärm (om
ä. nsv. ärmstr umpa).
Strängnäs. Se härtill även J. Pal-
mer Bidr. t. Södermani. äldre kultur-
hist. XVII s. 57 f.
stump, r. 18: står: stumpa: läs:
stympa.
stävja. Att det enstaka exemplet
från 1790-t. (citat av El. Tegnér Armf.
2: 96 från J. A. Ehrenström) alldeles
avskilts från de övriga ganska unga be-
läggen, berodde på en misstanke att här
i själva verket förelåg en övers, av El.
Tegnér från franskt original, en miss-
tanke, som gränsar till visshet, ehuru
någon bevisning f. t. ej kan företes, då
brevet i fråga befinner sig i finska stats-
arkivet. Det bör i alla händelser ej
läggas till grund för bestämmandet av
ordets ålder i svenskan.
stöna, r. 8: står: ä. nsv. stöna, läs:
ä. nsv. stäna.
sultan. Den mhty. formen soldan
återfinnes i fsv. soldan, som alltså icke
står i direkt historiskt samband med
nsv. sultan.
[S undborn, ortn., se under ås 2
slutet. 1
sy. Sbst. sydd, sömnad, är nog ej en
så tillfällig bildning som i art. förmodas.
Det upptages som dialektord från Vätöm.
Uppl. av Schagerström Sv. lm. X. 1»
sydväst, -ost, -östra, se väst 2 o.
(") s t e r.
synd. — Syndabock. Motsvarigheter
till den gammaltestamentliga föreställ-
ningen om syndabocken förekomma även
å andra håll. Jfr t. ex. Frobenii med-
delande om kanylerna, vilkas barn vid
en av årets skördefester under iakt-
tagande av vissa ceremonier lägga de
olyckor, som skola drabba dem, på en
grå get med vita pannfläckar (Volks-
märchen der Kabylen 1: 42).
syssla, r. 18 (om Ösel): läs: Särema.
säck. Enl. Wadstein (Skr. utg. av K.
Hum. Vet.-samf. i Upps. XXI. 3: 10)
möjl. från fris. (jfr nfris. dial. sa>k).
sö(d)? sv. dial., får, tacka. Tillägg:
Urspr. var dock ordet uteslutande i-
stam. Se f. ö. Wessén Språkvet. sällsk.
i Upps. förh. 1916—1918 s. 59 f.
södern, sbst., bildat som västern,
östern, varom under väster o. öster.
1. tacka, honfår. Om y tterligare ett
likabetyd., allm. germ. ord se under
öna slutet.
Tagel. Den mig meddelade uppgiften,
att gårdarna (osv.) Tagel äro belägna
vid långsmala vattendrag, stämmer med
terrängförhallandena vid en av dessa o.
något så när med dem vid en annan
av detta namn.
tak. Om ett annat germ. ord för
'tak', no. röt, got. hröt osv., se under
röste.
testikel. Om ytterligare en nordisk
beteckning, isl. o. no. eista, se under
(sv. dial.) ätt el.
Thomaeus, gammal prästsläkt, efter
stamfaderns förnamn Thomas. Om den
yngre formen Thomé se under Mil-
topé.
tiga, rad 3: står: thighet, läs: thighat.
tippa, sv. dial., höna. För att icke
blott tippa utan även det i art. nämnda
tuppa bildats av lockord, talar finska
tupu tupu (jämte tipn tipn).
tjör, sv. dial., hård ved. I jämt!,
även tjänar m. m. (med tilljämning),
motsvar. ett västnord. pinarr (~ pinnrr);
jfr H. Geijer Sv. Lm. B. 18 s. 25. Även
i västra Dalarna finnes ett område, där
n kvarstår i detta ord; se Sjödahl (lam-
mal kort stav. i Västerdalm. s. 52 (på-
pekat för mig av doc. Geijer). Enl.
uppgift i brev från G. är formen tjur
den ojämförligt vanligaste (så i större
delen av Norrl. o. Dal.; finnes dessutom
i Uppl., Ögtl. m. m.). I norra Sv. är
ordet i denna form t. o. m. att betrakta
som riksspråkligt.
Tolg, ortn. Smal. Det här framställda
1272
Ösel
förslaget till härledning måste väl för-
kastas |>å grund av de äldsta namnfor-
merna. SRP har visserligen i Tolghe
frän 1380 (o. Tolgh från 1385) — så ock
Styffe m. 11. ; men i SI) I. 597 från 1282
skrives in tholghe, vilken th- form upp-
t rader även annorstädes. Emellertid före-
kom mer ju å andra sidan //; för / spora-
diskt rätt tidigt i fsv., t. o. m. i VGL I.
tomtebisse, r. (>: läs nisl. bisi.
tordyvel, r. 4: står: -yfill, läs -yfdl
2. torn. Folkri. Tyrseiioi hör knap-
past hit; jfr Kretsehmer Einl. 1: 177.
torp. Jfr även under Voxtorp.
trana. Antagandet av onomatopoe-
tiskt urspr. för //•- stödes därav, att tra-
nans läte i vissa trakter återges medfrzfro.
trö, r. 9: läs: drönam.
tule. Av Persson IF 35: 216 samman-
ställt med nisl. paul-, pul-, som i en
del sammans. beteckna 'seg uthållighet,
sölighet o. d.', o. med t. ex. lettiska
stammen till-, (vara) långsam, sölig o. d.
tunna. Jfr även dun k ovan.
1. tång". Om det här nämnda dial.
ätter ds. se hötter ovan.
[ugg, sv. dial., faslig, hemsk, se ygg.]
ukas, läs: ukdzu . . ukazati. Ord-
stammen är f. ö. nyligen behandlad av
Agrell Zwci Beitr. z. slav. Lantgesch.s.26.
Ulrik. — Ropa Ulrik. Jfr även Cel-
sius 1710: 'Ulrik, Ulrik, livar ä du, här
ä jag? sa Bonden som spydde vijd Gieste-
budzbordet'; anfört av Hjelmqvist FÖrn.
o. fam.-n. s. 307, som även behandlat
uttrycket i fråga.
1. Vi, -vi. Jfr även fsv. Quadhovi,
nu Kåvö, under kåda. Om Götevi
(Göteve) Ögtl., Vgtl. o. Nke (jämte det
till betyd, identiska G ö tala Ögtl.) se
senast Wessén Meddel. fr. Osterg. fornm.-
för. 1922 (s. 33; separat).
vigvam, r 7: står: förf., läs: förh.
vindspel, se vind 3 o. spel 2.
3. vis. Ty. begreiflicherweise (r. 10)
utbytes lämpligen mot gliicklicherweise
o. s ty c k (e) vis (r. 21) flyttas upp till
exemplen å rad 16.
1. viska. Y. fsv. sbst. viska (1507,
1508, Finnl., Sdw. Tillägg) har ej med-
tagits, därför att det syntes osäkert, om
ordet hörde hit (Sdw. anför ej heller
någon övers.). En viska brukades emel-
lertid i äldre tider (jämte fanor, sköldar
och klockringning) som tecken till att
torghandeln ännu blott var de bofasta
borgarna förbehållen: vid borttagandet
av detta tecken blev den fri även för
månglarna el. hökarna; jfr mlty. wisch
i denna betyd, o, se H. Matthiessen Torv
og Ha?rstra?de s. 10. Ett minne härav
ha vi för övrigt sannolikt, såsom också
förmodas av B. Schnittger Sv. Dagbl.
(B) 15 okt. 1922 (söndagsbil.) s. 4, i de
stockholmska hökarbutikernas skylt-
kvastar. I den 3rngre fsv. källan BtFH
förekommer ordet tydh, om också ej i
samma, dock i en officiell användning
av ett el. annat slag. Där stadgas näml.
böter för socknen, emedan den ej hade
'sin wisko fierdogh'.
vraka. Den här anförda etjmiologien
av fra. garcon härrör från Kluge, som
nu utförligt motiverat densamma i Mod.
Langu. Notes 1922 s. 385 f.
Vättern. Om det osannolika i sam-
manställningen fryg. bedy o. vatten se
nu även E. Hermann KZ 50: 304.
Åreskutan. Se skuta, där hänvis-
ningen utgår.
älva. — Älva le k, nu poet. vanl. om
älvornas dans, syftar (el. syftade) i dial.
på älvornas el. älvens (strömkarlens)
melodier o. sång, till lek i denna betyd.;
jfr mhty. albleich, ävensom no. huldre-
slaat, isl. ljuflingsmdl.
öl, sp. 2, r. 1 osv.: jfr härtill den
under gille (i Tillägg) citerade avhand-
lingen av M. Gahen.
Ösel, se tillägg under syssla.
I förordet s. 9 r. 24 står: synonymerna, läs: homoi^merna.
Slutligen må nämnas, att ordningen mellan artiklar stundom avsiktligt omka-
stats, där så utan olägenhet kunnat ske: så bilda monark o. de samhöriga orden på
mono- en grupp, varefter m o n k e följer; transitiv (som tillkommit på ett senare
.stadium och inskjutits först i korr.) placerades efter t ra n si to av orsak, som fram-
går av artiklarnas stilisering. På samma sätt ha t. ex. icke de mycket nära sam-
höriga art. Bjäre o. Bjärred el. blöd o. blöt åtskilts av resp. Bjärke o. blöja.
Förkortningar och förklaringar.
i.
Språkvetenskapliga ar
Aarb. = Aaarboger for nordisk Old-
kyndighed og Historie, Kjobenhavn.
AfslavPb — Archiv fur slaviscbe Phi-
lologie.
Agrell Balto-slav. lautstud. = Balto-
slaviscbe Lautstudien von Sigurd
Agrell, Lund 1919 (Lunds univ. års-
skr. N. F. Avd. 1. Bd 15. Nr 2.).
— Zur balto-slav. Lautgescb. = Zur
baltoslavischen Lautgeschichte, Lund
1921 (Lunds univ. årsskr. N. F. Avd.
1. Bd 17. Nr 5.).
Arcb. f. d. St. d. n. Spr. = Archiv fur
das Studium der neueren Spracben
und Literaturen.
Ark. = Arkiv för nordisk filologi.
BB = Beiträge zur Kunde der indoger-
maniscben Spracben hrsg. von A.
Bezzenberger.
G. Bergman Samnord. e = Utvecklingen
av samnordiskt e i svenska språket . .
av Gösta Bergman, Uppsala 1921.
Berneker Et. Wb. = Slavisches etymo-
logiscbes Wörterbuch von Erik Ber-
neker.
Björkman Scand. Loanw. = Scandi-
navian loan-words in middle english
by Erik Björkman, Upsala 1900.
Björkstam Mod. Hjälp. = Harald Björk-
stam, De modala hjälpverben i sven-
skan I, Lund 1919.
Briich Vulg.-lat. (även med utförligare
förkortning) = Der Einfluss der ger-
manischen Spracben auf das Vulgär-
latein von .Josef Briich, Heidelberg
1913 (i Sammlung romanischer Ele-
mentar- und Handbiicher herausge-
geben von W. Meyer-Liibke, V. B., 1).
'beten och tidskrifter.
Brugmann Grundr. = Grundriss der
vergleichenden Grammatik der in-
dogermanischen Spracben von Karl
Brugmann.
Boisacq = Dictionnaire étymologique de
la langue grecque par Émile Boisacq.
Cederscbiöld Vbalabstr. — Studier över
verbalabstrakterna i nutida svenska
av Gustaf Cederscbiöld, Göteborg
1908.
Cod. Ups. G 20 = Latinskt-svenskt
glossarium efter Cod. Ups. C 20 utg.
av Erik Neuman (i Samlingar ut-
gifna af Svenska Fornskrift-säll-
skapet).
Columbus Ordbok = En svensk orde-
skötsel av Samuel Columbus, o. 1690.
Dalin 1850, 1853 = Ordbok över svenska
språket af A. F. Dalin. I. II.
Daneli Nucköm. = Nuckömålet I. In-
ledning och ljudlära av Gideon Da-
nell, Stockholm 1905 (i Svenska
landsmål).
Ekwall Suffixet ja = Suffixet ja i se-
nare leden af sammansatta sub-
stantiv inom de germanska språken
af Eilert Ekwall (Upps. univ. årsskr.
1904).
— Shaksp. voc. = Shakspere's voca-
bulary, its etymological elements I
(Upps. univ. årsskr. 1903). .
E. Norcen, se under N.
Erdmann Heirn. u. nam. der Ängeln
(även med fullständigare titel) =
Uber die Heimat und den Namen
der Ängeln von A. Erdmann, Upps.
1890—91 (i Skrifter utgifna af Hu-
man. \'etcnsk.-samf. i Upsala I. 1 ).
1274
Erdmann Kleid und Filz =Die Grundbe-
deutung und Etymologie der Wörter
Kleid und Filz im Germanischen,
Upsala 1891 (ibid. I. 3).
Falk Awn. Kleiderk. = Altwestnordische
Kleiderkundc von Hjalmar Falk,
Kristia nia 1919.
An. Waffenk. = Altnordische Waf-
fenkunde, Kristiania 1914.
Falk-Torp = Norwegisch-dänisches ety-
mologisches wörterbuch vou H. S.
Falk und Alf Torp.
Fatal). = Fataburen, Kulturhistorisk
tidskrift.
Feilberg = Bidrag till en ordbog over
jyske almuesmål af H. F. Feilberg,
Khvn 1904 (osv.).
Feist = Etymologisches Wörterbuch der
gotisehen Sprache von Sigmund Feist.
Zwcite neubearbeitete Auflage. Halle
1920.
Fick = Vergleichendes Wörterbuch
der indogermanischen Sprachen von
August Fick (osv).
Fornv. = Fornvännen. Meddelanden
från k. Vitterhets historie och anti-
kvitets akademien.
Franck Et. wb. = F^tymologisch Woor-
denboek der nederlandsche taal door
Johannes Franck.
v. Friesen Mediagem. = Om de ger-
manska mediageminatorna af Otto
von Friesen, Upsala 1897 (Upsala
univ. årsskr. 1897).
— Nord. språkh. (el. språkhist.) 1 = Till
den nordiska språkhistorien, Bidrag,
Upsala 1901 (i Skrifter utgifna af
K. Human. Vetenskaps-Samf. i Upp-
sala. VII. 2).
— Nord. språkh. 2 = Till den nordiska
språkhistorien, Bidrag II, Uppsala
1906 (i Skrifter utgifna af K. Human.
Vetenskaps-Samf. i Uppsala. IX. 6).
- Rökst.= Rökstenen. Stockholm 1920.
Från fil. fören. i Lund = Från filo-
logiska föreningen i Lund. Språk-
liga uppsatser 1 — 4, Lund 1897 —
1915.
FUF = Finnisch-ugrische Forschungen,
förf., se Hellquist.
Germ. = Germania. Vierteljahrsschrift
fur deutsche Alterthumskunde.
Grip Skutt.-m.ljudl. = Skuttungemå-
lets ljudlära, Akademisk avhand-
ling av Elias Grip (Svenska landsm.
XVIII. 6).
Hellquist Etymol. Bemerk. = Etymo-
logische Bemerkungen von FAof Hell-
quist. Gefle 1893 (Lärov.-progr.
Gefle).
- Namn o. titlar = Om namn och tit-
lar, slagord och svordomar, Lund
1918.
— Nominalbildn. = Bidrag till läran
om den nordiska nominalbildningen.
Lund 1890 = Arkiv för nord. filo-
logi 7: 1 — 62, 142 — 174; vanl. dock
citerat Ark.
— Örtn. på -by = De svenska ort-
namnen på -by (Göteborgs Kungl.
Vetenskaps- och Vitterhetssamhälles
handlingar. Fjärde följden. XX: 2).
— Ortn. på -inge = Om de svenska
ortnamnen på -inge, -unge och -unga.
Gbg 1904 (i Göteborgs högskolas års-
skrift 1905).
- 1600-t.:s sv. = Studier i 1600-talets
svenska. Upps. 1902 (i Skrifter utg.
af K. Human. Vet.-Samf. i Upps.
VII. 6).
— Sjön. = Studier öfver de svenska
sjönamnen = De svenska landsmålen
Band XX, Stockholm 1903—06.
Hels. 1587 = Elaus Petri Helsingius:
Synonymorum libellus, Sthlm 1587.
Hesselman i o. y = De korta vokalerna
i och y i svenskan (i Uppsala uni-
versitets årsskrift 1909).
Hirt Indogerm. = Die Indogermanen
von Herman Hirt, I, II, Strassburg
1905 — 1907.
Hirt- Weigand = Deutschcs Wörterbuch
von Fr. K. Weigand. Nach des Ver-
fassers Tode vollständig neu bear-
beitet von Karl von Bahder, Her-
man Hirt, Karl Kant.
Hjclmqvist Förn. o. familjen. = För-
namn och familjenamn med sekundär
användning i nysvenskan af Theodor
Hjelmqvist, Lund 1903.
— Bibelgeogr. namn = Bibelgeografiska
namn med sekundär användning i
nysvenskan, Lund 1904.
— Imperat. substantivbildn. = Impera-
tiviska substan ti viska nybildningar
i nysvenskan, Lund 1913.
1275
Hoops Reallex. = Reallexikon der ger-
manischen Altertumskunde, heraus-
gegeben von Johannes Hoops.
H. Pedersen Kelt. Gramm., se P.
H. Petersson, se P.
Hultman Häls.-L. == O. F. Hultman.
Hälsingelagen. Helsingfors 1908.
Hyltén-Cavallins Vär. o. vird. = Wä-
rend och Wirdarne. Ett försök i
Svensk Ethnologi af Gunnar Hyltén-
Gavallius I. II. Stockholm 1863 — 68.
— Stundom citeras andra upplagan,
I. Stockholm 1921, utgiven av C. W.
v. Sydow.
IF = Indogermanische Forschungen,
herausgegeben von Karl Brugmann 1
und Wilhelm Streitberg.
Ihre Gloss. suiog. = Glossarium Suio-
gothicum. Auctore Jolianne Ihre.
Upsalise Typis Edmannianis Anno
MDCCLXIX.
Kalkar = Ordbog til det ?eldre danske 1
sprog af Otto Kalkar.
Karsten Germ.-finn. Lehnw.-stud. =
Germanisch-finnische Lehnwortstu- 1
dien von T. E. Karsten, Helsingfors
1915 (Acta societatis scientiarum fen-
nicae Tom. XLV N:o 2). 1
Kluge = Etymologischcs Wörterbuch
der deutschen Sprache von Friedrich
Kluge. I
— Urgerm. = Urgerman isch . . von
Friedrich Kluge, Dritte . . Auflage,
Strassburg 1913 (i Grundriss der
germanischen Philologie von Her-
man Paul). I
Kock 1 Alt- u. neuschw. acc. = Die alt-
und neuschwedische accentuierung
von Axel Kock, Lund 1901.
— Sv. ljudhist. = Svensk ljudhistoria.
Lund 1906 osv.
— Uml. u. Brech. = Umlaut und
Brechung im AltschweJischen, Lund I
1911 — 1916.
Kretschmer Einl. = Einleitung in die
Geschichte der griechischen Sprache
von Paul Kretschmer, Göttingen 1896.
KZ = Zeitschrift fur vergleichende I
Sprachforsehung begriindet von A.
Kuhn.
1 Utan utsatt förnamn betecknar
E. A. Kock).
Kärre Nom. ag. = Nomina agentis in old
English by Karl Kärre, Uppsala 1915.
Lex. Linc. 1640 = Dictionarium latino-
sveco-germanicum, Opera et Studio
Jonse Petri Gothi, E. Lincopensis . .
Lincopia? M. DC. XL.
Lidén Armen. Stud. = Armenische Stu-
dien von Evald Lidén, Göteborg 1906.
— Bland, språkh. bidr. = Blandade
språkhistoriska bidrag I (i Göteborgs
högskolas årsskrift 1904 I).
— Stud. = Studien zur altindischen
und vergleichenden Sprachgeschichte,
Ups. 1897 (Skrifter utg. av K. Human.
Vet.-Samf. i Upsala. VI: 1).
Lind Xo.-isl. dopn. — Norsk-isländska
dopnamn . . från medeltiden . . av
E. H. Lind, Upps. 1905 — 1915.
— No.-isl. personbin. = Norsk-isländska
personbinamn från medeltiden . . av
E. H. Lind, Upps. 1920 — 1921.
Lind 1749 = Orda-bok på tyska och
swänska, så ock på swänska och
tyska af Olof Lind.
Lindblad Sahlstedt = Abraham Sahl-
stedt och den svenska substantivböj-
ningen, av Gösta Lindblad, Lund 1919.
Lindfors 1815, 1824 = Swenskt och
Latinskt Lexicon . . af And. Otto
Lindfors I, II, Lund 1815, 1824.
Lindqvist Gramm. o. psykol. subj. =
Förskjutningar i förhållandet mellan
grammatiskt och psykologiskt sub-
jekt i svenskan av Axel Lindqvist,
Lund 1912.
Lindroth Adjektiv, af part. = Om adjek-
tivering av particip . . af Hjalmar
Lindroth, Lund 1906.
— Ortn. på -rum = De nordiska ort-
namnen på -rum (i Göteborgs Kungl.
Vetenskaps- o. Vitterhetssamhälles
Handlingar. Fjärde följden. XVIII: 1).
Loewe Germ. Pflanzennamen = Germ.
Pflanzennamen von Richard Loewe,
Heidelberg 1913 (i Germanische Bi-
btiothek, herausgeg. von W. Streit-
berg, II. Abt., B. VI).
Lundberg 2:dra avljudskl. Studier
(iver 2:dra avljudsklassen i nysv. av
Justus Lundberg, Lund 1921.
\v detta namn f. ö. Axel Kock (icke
1276
Lundell Sv. ordl., SO = Svensk ord-
lista av J. A. Lundell, Stockholm
1893.
Lundgren Spr. int. = Språkliga intyg
om hednisk gudatro i Sverige af
Magnus Fredrik Lundgren, Göteborg
1878.
- Spar af hedn. tro = Spår af hed-
nisk tro och kult i fornsvenska per-
sonnamn, Upsala 1878.
Lundgren-Brate Personn. = Sv. lm.
X. 6 (se Sv. Lm. nedan).
Lyttkens Sv. växtn. = Svenska växt-
namn af Aug. Lyttkens, I — III,
Stockholm 1904—1915.
Marstränder Bidr. t. det norske sprogs
hist. i Irl. = Bidrag til det norske
sprogs historie i Irland av Carl J. S.
Marstränder, Kristiania 1915.
Meillet Lingu. histor. = Lingnistiqne
historiqne et lingnistique générale
par A. Meillet, Paris 1921.
B. M. Meyer Vierh. Schlagw. = Richard
M. Meyer Vierhundert Schlagworte,
Leipzig 1901.
Meyer-Lubke = Romanisches-etymolo-
gisches Wörterbuch von W. Meyer-
Liibke, Heidelberg 1911 — 1920.
Mod. lang. notes = Modern langnage
notes. Baltimore.
MoM = Maal og minne. Norske studier.
MSL = Mémoires de la société de lin-
guistique de Paris.
Murray = A new english dictionary,
edited by James Murray.
Möller 1755 = En Ny Frantzösk och
Swensk samt Swensk och Frantzösk
Lexicon, Stockholm och Upsala 1755.
Neuphil. mitteil. = Neuphilogische mit-
teilungen herausgegeben vom Neu-
philologischen Verein in Helsingfors.
NoB = Namn och Bygd, Tidskrift för
nordisk ortnamnsforskning.
No. Gaardn. = Norske Gaardnavne af
O. Bygh, Kristiania 1897.
Nord. stud. = Nordiska studier tilleg-
nade Adolf Noreen, Uppsala 1904.
Noreen 1 Aschw. gr. = Altschwedische
Grammatik von Adolf Noreen, Halle
1904.
Noreen Gesch. = Geschichte der nor-
dischen Sprachen (i Grundriss der
germanischen Philologie von Herman
Paul).
— Spr. stud. = Spridda studier, popu-
lära uppsatser 1 — 3.
— Sv. etym. = Svenska etymologier,
Upsala 1897 (i Skrifter utg. af K.
Hum. Vetenskapssamf. i Upsala V. 3).
— V. spr. = Vårt språk, Nysvensk
grammatik, Lund 1903 osv.
E. Noreen Artem. ljudl. = Ärtemarks-
målets ljudlära av Erik Noreen,
Stockholm 1915.
NTfF = Nordisk Tidskrift for Filologi.
Nysv. stud. = Nysvenska studier (forts,
av tidskr. Språk o. Stil).
Olson Appell, subst. = De appellativa
substantivens bildning i fornsven-
skan av Emil Olson, Lund 1916.
Osthoff Etym. par. = Etymologische
Parerga von Hermann Osthoff, Leip-
zig 1901.
Palmer Starkton. vok. = Studier över
de starktoniga vokalerna i 1500-talets
svenska av Johan Palmer, Lund 1917.
PBB = Beiträge zur Geschichte der
deutschen Sprache und Literatur
hrsg. von H. Paul u. W. Braune
(E. Sievers).
H. Pedersen Kelt. Gramm. = Verglei-
chende Grammatik der keltischen
Sprachen von Holger Pedersen, 1 — 2,
Göttingen 1909 — 1913.
Persson Wurz., Wurzelerw. = Studien
zur Lehre von der Wurzelerweite-
rung und Wurzelvariation af Per
Persson, Upsala 1891.
— Indog. Wortf. = Beiträge zur indo-
germanischen Wortforschung von P.
Persson, 1 — 2, Uppsala 1912.
H. Petersson Ar. u. armen. Stud. = Ari-
sche und armenische Studien von
Herbert Petersson, Lund 1920 (Lunds
universitets årsskrift. N. F. Avd. 1.
Bd 16. Nr 3).
— Heterokl. = Uber die Heteroklisie
der indogermanischen Sprachen,
Lund 1921.
— Griech. u. lat. Wortstud. = Grie-
1 Utan utsatt förnamn beteckna
E. Noreen).
r detta namn f. ö. Adolf Noreen (icke
1277
chische und lateinische Wortstudien,
Lund 1922.
Pipping 1 Nord. spr. ljudl. = Inledning-
till studiet av de nordiska språkens
ljudlära av Hugo Pipping, Helsing-
fors 1922.
Rietz = Svenskt dialekt-lexikon af Jo-
han Ernst Rietz, Malmö 18G7.
Rydqvist SSL = Svenska språkets la-
gar . . af Johan Er. Rydqvist, 1 — 6,
Stockholm 1850 — 1883.
Sahlstedt 1773 = Svensk Ordbok, af
Abraham Sahlstedt.
SAOB = Ordbok öfver svenska språket,
utgifven af Svenska Akademien, Lund
1898 osv.
SAOF = Ordförteckning över svenska
språket, utgiven av Svenska Akade-
mien, Stockholm 1916.
SAOL — Ordlista öfver svenska språket,
utgifven af Svenska Akademien (7
upplagor).
Schlyter (Ordb.) = Ordbok till Sam-
lingen af Sweriges Gamla Lagar af
D. G. J. Schlyter, Lund 1877.
Schmidt Pluralb. = Schmidt, Johannes,
Die Pluralbildungen der indogerma-
nischen Neutra, 1889.
— Sonantentheorie = Kritik der so-
nantentheorie, 1895.
— Voc. — Zur geschichte des indoger-
manischen vocalismus, 1 — 2, Weimar
1871—1875.
Schrader Reallex. = Reallexikon der
indogermanischen Altertumskunde
von O. Schrader, Strassburg 1901.
— Reallex.2 = Zweite Auflage, Strass-
burg 1917 (osv.).
— Sprachvergl. u. Urgesch. = Sprach-
vergleichung und Urgeschichte . .
von O. Schrader. Dritte . . Auflage,
Jena 1907.
Schroderus 1039 el. Gom. 1639 (1640)
= Johannis Amos Comenii Vpläste
Gyllene Tungomåls Dör: eller Alle
Språks och Wettskapers Örtegårdh
. . Alf M. Erico Schrodero Ubsal. —
K. Schroderus dog 1639, men arbe-
tet trycktes 1640 (varför ibland i
stallet detta år anförts).
Schroderus 1637 el. Lex. 1637 (el. o.
1638) = Lexicon latino-scondicum
Sthlm 1637.
— [Schroderus 1622, 1635 m. m. syftar
däremot på arbeten av E. Schroderus
Nycopiensis.]
Schröder Streckf. = Streckformen von
Heinrich Schröder, Heidelberg 1906
(Germanische Bibliothek, Zweite Ab-
teilung, B. I. 1.).
Sdw. = Ordbok öfver svenska medel-
tids-språket af K. F. Söderwall.
Seip = Didrik Arup Seip Låneords-
studier I, II, Kristiania 1915, 1919.
Serenius 1741 = Dictionarium suethico-
anglo-latinum (af) Jacobus Serenius.
SNF = Studier i nordisk filologi utg.
genom H. Pipping.
SOA = Ortnamnen i Alvsborgs län . .
av Kungl. Ortnamnskommittén.
Spegel 1712 el. Spegel Gl. 1712 = Glos-
sarium-Sveo-Gothicum eller Swensk-
ordabook af Haq. Spegel, Lund 1712.
Spr.-hist. Stud. = Sproglig-historiske
Studier tilegnede Professor C. R.
Unger, Kristiania 1896.
Spr. o. st. = Språk och stil, Tidskrift
för nysvensk språkforskning.
Suolahti Vogeln. = Die deutschen Vo-
gelnamen von Hugo Suolahti, Strass-
burg 1909.
Swedberg Schibb. = Schibboleth. Swen-
ska språkets rycht och richtighet af
Jesper Swedberg, Skara 1716.
Sv. lm.= Nyare bidrag till kännedom om
de svenska landsmålen ock svenskt
folklif. Tidskrift utgifven . . genom
J. A. Lundell.
Sv. stud. = Svenska studier tillägnade
G. Gederschiöld 1914. Lund 1914.
Tamra Avledn.-änd. hos sbst. = Om
avledningsändelser hos svenska sub-
stantiv av Fredrik Tamm, Upsala
1897 (i Skrifter utgifna af K. Human.
Vet.-Samf. i Upsala V. 4).
— Avledn.-änd. hos adj, = Om avled-
ningsändelser hos svenska adjektiv,
Upsala 1899 (ibid. VI. 8).
— And. hos adv. = Om ändelser hos
adverb, Upsala 1899 (ibid. VI. 9).
1 Utan utsatt förnamn betecknar
Pipping).
detta namn f. ö. Hugo Pipping (ej Rolf
1278
Tamm Sammans. ord = Sammansatta
ord i nutida svenskan, Uppsala 1900
(ibid. VII. 1).
Gr, Granskning av svenska ord,
Uppsala 1901 (ibid. VII. 4).
Fonet. kännet. = Fonetiska känne-
tecken på lånord i nysvenska riks-
språket, Upsala 1887 (i Upsala Uni-
versitets Årsskrift 1887. Filosofi,
Språkvetenskap och Historiska ve-
tenskaper. I).
Tegnér Genus i sv. = Om genus i sven-
skan af Esaias Tegnér (Sv. Akad.
handl. ifrån år 188(5, sjette delen).
Thesleff = Stockholms fö rbry tar språk
och lägre slang 1910 — 12 af Arthur
Thesleff, Stockholm 1912.
Torp el. Torp Etym. Ordh. = Nynorsk
etymologisk ordbok av Alf Torp,
Kristiania 1919.
Transact. of the phil. soc. = Transac-
tions of the philological society.
London.
Uhlenbeck Aind. wb. = Etymologisches
Wörterbuch der altindischen Sprache
von G. C. Uhlenbeck, Amsterdam
1898/1899.
Upps.-stud. = Uppsalastudier tillegnade
Sophus Bugge, Uppsala 1892.
Walde = Lateinisches et3rmologisches
Wörterbuch von Alois Walde.
Var. rer. 1538 = Variarum rerum vo-
cabula . . Stockholm 1588 . . utgivna
av Aksel Andersson, Uppsala 1890.
Wessén Germ. AT-dekl. — Zur Geschichte
der germanischen iV-deklination von
Elias Wessén, Uppsala 1914.
Weste 1807 = Svenskt och fransyskt
lexikon. I. II. (af E. W. Weste),
Stockholm 1807.
VGL = Västgötalagen.
Widegren 1788 = Svenskt och Engelskt
Lexicon . . af Gustaf Widegren, Stock-
holm 1788.
Wigforss S. Hall. folkm. = Södra Hal-
lands folkmål, ljudlära av Ernst Wig-
forss, Stockholm 1913 — 18 (i Svenska
landsmål B. 13).
WuS = Wörter und Sachen, Kultur-
hist. Zeitschrift.
Xen. Lid. = Xenia Lideniäna, Festskrift
tillägnad professor Evald Lidén.
Stockholm 1912.
ZfcPh = Zeitschrift fur celtische Phi-
lologie.
ZfdA = Zeitschrift fiir deutsches Alter-
thum.
ZfdPh = Zeitschrift fiir deutsche Phi-
lologie.
ZfddUnterr. = Zeitschrift fiir den deut-
schen Unterricht.
ZfdW = Zeitschrift fiir deutsche Wort-
forschung.
Zfrom.Ph — Zeitschrift fiir romanische
Philologie.
Zfvergl. Sprachf., stundom använt som
beteckning för (de senare årgångarna
av) KZ.
Zupitza Gutt. = Die germanischen Gut-
turale von Ernst Zupitza, Berlin 1896
(i Schriften zur germanischen Phi-
lologie, herausgegeben von Max Boe-
diger, H. 8).
Vissa förkortningar å blott ett ringa
antal gånger citerade språkvetenskap-
liga arbeten ha här icke förklarats, då
de utan tvivel lätt förstås av de fack-
män, för vilka de äro närmast avsedda.
Beteckningarna på den litteratur, från
vilken språkprov hämtats, överensstäm-
ma oftast med de av Svenska Akade-
miens Ordbok använda, men äro icke
sällan utförligare. En förteckning av
denna mycket omfattande litteratur
skulle ha blivit allt för skrymmande
för att här ha lämpligen kunnat med-
delas.
II.
ags. = angelsaxiska el. fornengelska
(700 — 1100).
al b an. = albanesiska.
analogibildning = sådan förän-
dring av ett ord, att detta bringas till
likhet med ett i betydelse el. satsfunk-
tion närstående ord, t. ex. genit. sg.
bruds för äldre brupa(r) efter mans,
barns o. d., bjöd för böd efter bjuda,
bjuder, låsa för låsa efter lås, svullen
för sulten (i sin tur av äldre swull-,
se nedan under lj u d 1 ags en lig) efter
svälta osv.
an v. = användning..
armen. = armeniska.
av t. ex. av eng. deteetive, dvs. yt-
terst av d. o. (utan att därvid avgöres,
1279
om ordet inkommit direkt el. genom
förmedling av annat spr.); annars: från1.
avest. = avestiska (fornöstpersiska),
stundom mindre lämpligt kallad forn-
baktriska o. vilseledande även zend.
avi ed n. = avledning (se suffix).
avljud = en från det indoeuropeiska
urspråket härstammande vokalväxling
(inom en grupp besläktade ord), som
kan sammanfattas i vissa bestämda se-
rier, klarast utpräglade i de s. k. starka
verben. Ex.:
ie. bheid- bhoid- bhid-
urgerm. bit- bait- bit-
(sv. bila bet sbst. bett)
ie. bheudh- bhoudh- bhudh-
urgerm. beud- bauö- buö-
(sv. bjuda ä.nsv. bod ä.nsv. budit,
sbst. bud)
ie. bhendh-
urgerm. bind- 2
(sv
urgerm. ber-
(sv. bära
bhoudh- b hud Ii-
band- bund-
band bundit,
bunt)
damm dum
binda
bindel
dimma
(av dhembh-)
bher- b hor- bher-
bar- bcér-
bar fsv. bäro
nsv. sbst. bår
^In-
bur-
burit)
Avljudsstadiet 2 har i ordboken stun-
dom betecknats som det »starka», 3
som det »svaga».
Andra exempel på olika slags av-
ljud äro:
ie.
ped-
(lat. pes, gen. pedis)
germ.
fet-
(sv. fjät, med brytning)
ie.
pod-
(grek. pödes plur.)
ie.
pöd-
germ.
fot-
(sv. fot).
ie.
per-
(lat. experlus 3
germ.
fer-
(sv. fjärd)
ie.
per-
germ.
fd-r-
(mlty. vare 4)
ie.
por-
(lat. portus hamn)
germ. far- (sv. fara vb)
ie. pr-
germ. fur- (ty. furt, vadställe).
besl. med = besläktat med, dvs.
utgående från samma »rot» som ett
annat ord el. stående i avljudsförhål-
lande till detta (se rot o. avljud).
Boh.-l. = Bohuslän.
brytning = uppkomsten av en pa-
rasitisk vokal i samma stav. på grund
av inflytandet från en i följande stav.
stående vokal, t. ex. urnord. *stelan >
*slealan > fsv. stiala (varav stiaila,
stjäla); erdö (jfr ty. erde) > e°rÖu ;>
fsv. i o rf). Andra slag av brytning t. ex.
urnord. "singwan >> fsv. siunga; urgerm.
*arma- > ags. earm; urgerm. *erdö >
ags. eorde, jord.
da. == danska.
Dal. = Dalarna.
Dal si. = Dalsland.
denominativ — avledn. el. bildning
av ett nomen (sbst. el. adj.), t. ex. hysa
av hus, göda av god, härda av hård.
deverbativ = avledn. el. bildning
av ett verb, t. ex. skrik av skrika,
skvaller av skvallra, kålt av kälta, skymt
av skymta, vältra av välta, yrke av yrka.
ds. = detsamma, samma betydelse.
efter, i t. ex. inställa (under ställa),
efter ty. einstellen, blott om översätt-
ningslån (se Ordbildn. s. lxix); om
andra lån; 'från' el. 'av'.
ellips = vissa slag av ordstymp-
ning, t. ex. bil, dricks (av drickspengar),
köksa (av kökspiga), rek, skjuls (av
skjutshäst o. d.), tax (av taxhund),
treltonaflon (för Irclton(dc)dagsaflon),
Greta (av Margareta), Max (av Maxi-
milian); att skilja från t. ex. jäkt av
jäkta, släp av släpa o. d., där det nya
ordet inträder i en annan ordklass än
grundordet; se Ordbildning s.^lxiv.
eol. = eoliska (en grekisk dialekt).
eufemism = förmildrande, förskö-
nande el. försvagande uttryck el. om-
tagits.
1 I arbetets första häften har dock denna skillnad icke alltid strängt iakt-
Stundom ha också de båda prepos. fått växla för välljudets skull.
2 Ie. e har framför nasal -j- kons. övergått till i
3 Jfr sv. erfaren.
4 Varav sv. sbst. fara.
jfr lat. venlus, sv. vind.
1280
skrivning; bl. a. ofta i svordomar (se
t. ex. djävul, helvete); jfr från olika
områden, där eufemismer äro vanliga,
under k re t in, narras, omständig-
het, permission, skak ta 1, spisa.
Mn särskild grupp av dessa eufemismer
bilda noa orden, dvs. sådana beteck-
ningar som ersätta äldre uttryck, på
grund av olika vidskepliga o. mytiska
föreställningar om faran att nämna
vissa personer, djur eller föremål med
deras rätta namn; se t. ex. björn,
1 > a v e r, e k o r r e, Jöns, 1 i n d a r e, nalle,
orm, padda, skata, spindel 1, stork,
sutare, tjära, tossa 2, troll, varg,
vessla, ål 1, åska samt om räven
under skog slutet; alltså ord som trätt
i stället för sådana som belagts med
el. blivit tabu. Se litter. om namnets
makt hos Feilberg under navn. o. jfr
t. ex. Wessels dikt Posthuset.
fda. = forndanska (o. 800—1500).
ffra. = fornfranska (till o. 1540).
ffris. = fornfrisiska (till omkr. 1500).
fgutn.= forngutniska (det gotländska
foraspråket, till o. 1500).
fhty. = fornhögtyska (600 — 1100);
intager en särställning inom de germ.
spr. genom sitt konsonantsystem (den
s. k. andra ljudskridningen): p, t i bör-
jan av ord ;> pf, ts, t. ex. pund — pfund,
tid — zeit, mid- och slutljudande k,
p, t > ch, f, s, t. ex. tak — dach, apa
— affe, gata — gasse.
fin. = finska (ej den svenska dialek-
ten i Finnland utan ett, såvitt man vet,
med svenskan obesläktat språk).
fir. = forniriska (här vanl. som den
enda representanten för de keltiska spr.).
fnor. = fornnorska (om former, som
ej äro kända från isl.; se i si.).
fpreuss. = fornpreussiska (ett bal-
tiskt språk, närmast besl. med litauiska
o. lettiska).
fr a. = franska.
fris. = frisiska (ett västgerm. språk,
nära besl. med anglosaxiska o. lågtyska).
fsax. = fornsaxiska el. fornlågtyska
(800—1200).
fslav. — fornslaviska.
fsv. = fornsvenska (o. 825—1520);
jfr runsv., ä. fsv. y. fsv.
germ. = urgerm., se nedan.
got. = gotiska, språket i Wulfilas
bibel (300-t.). Märk t. ex.: ie. e = got.
e (i övr. germ. spr. oftast ä); ie. e i
de flesta ställn. >> got. i (lat. cdere —
got. Han), i övr. germ. spr. e, ä; to-
nande s bevarat (tecknat z), i övr. germ.
spr. > r.
gotl. (i de tidigare häftena i anslutning
till SAOF stavat gottl.) = gotländska.
grammatisk växling = på accent-
förhållanden beroende urgermansk väx-
ling av tonlösa o. tonande spiranter:
f — p, h — g-, p — d, s — z (dvs. to-
nande s), t. ex. germ. vb. *fanhan (=
få) ~ sv. fången, \.y. hase ~ sv. hare
(av -z-) osv., enl. betingelser som i sina
huvuddrag utretts av dansken Karl
Verner, efter vilken här också använts
beteckningen Verner sk växling. Se
även urgerm.
grek. = (forn)grekiska.
hypersvecism = falsk analogi-
bildning uppkommen under strävan att
åstadkomma vårdad, 'fin' svenska. T. ex.
plur. spånor för äldre spåner (efter flic-
kor o. d. med den vard. o. dial. bifor-
men flicker), ä. nsv. ådrar för årar,
åror (efter vädret o. d. med den vard.
o. dial. biformen våret), dial. blåd för
blå (efter röd med biformen rö osv.).
h y p o k o r i s t i s k b i 1 d n i n g : 'vardags-
ord', 'familjeord', t. ex. Adde, priffe, se
närmare förklaring under Ordbildning
s. lxvii. — Beteckningen kortnamn, kort-
form är olämplig, då den hypokoristiska
bildningen stundom är längre än grund-
ordet, t. ex. Pelle till Pär.
ie., ieur. = urindoeuropeiska, det
för den indoeuropeiska språkstammen i
huvudsak gemensamma urspråket (upp-
konstruerat). Sedermera kluvet i bl. a.
ariska (t. ex. sanskr., pers.), armeniska,
albanesiska, grekiska, italiska, keltiska,
germanska o. slavo-baltiska språk (språk-
familjer). — Såvitt man anser sig veta,
ej besl. med t. ex. semitiska, men möjl.
med finskugriska språk.
imitativ bildning, se Ordbildning
s. LXVII.
inkoativum: som betecknar inträ-
dande handling el. tillstånd, t. ex. blek-
na, d i g n a, m o g n a, v a k n a, dvs. bl i va
blek osv.; se Ordbildning I under -na.
1281
i i*. = iriska.
i si. — fornisländska o. fornnorska,
alltså fornvästnordiska (till o. 1540);
hävdvunnen, men oegentlig beteckning.
iterativum: som betecknar en upp-
repad handling, t. ex. nöta (av *nautian)
till njuta i betyd, 'bruka', alltså egentl.:
ideligen bruka, el. en del verb på germ.
-aljan (sv. längta o. d.) el. fra. lirailler,
egentl.: ideligen skjuta (se tiraljör).
kausativum: som betecknar fram-
bringandet av det tillstånd, som ut-
tryckes genom grundordet, t. ex. beta
till bita, alltså: låta bita, lägga till ligga
osv. (se f. ö. under Ordbildning I -a
mom. 3 b y); denna senare typ vanl.
bildad med grundverbets imperfektvo-
kal, alltså ie. *sodeiö, jag sätter, till
sed-, sitta. Samma beteckning kan na-
turligtvis även användas om denomina-
tiva verb ss. göda, göra god, härda,
göra hård, vänja till van osv. — Ter-
men kausativbildning användes här
ibland för att uttrycka, att verbet bildats
som ett kausativum (på ie. -eiö), utan att
uppvisa den för kausativerna karak-
teristiska betydelsen; vanl. då i stället
(åtm. ursprungligen) en iterativ el. inten-
siv sådan, t. ex. nöta, egentl.: ideligen
bruka, till njuta i betyd, 'bruka, be-
gagna'.
kon tam i nation = sammansmält-
ning el. sammanblandning av två el.
flera ord, t. ex. tjata av kälta, käxa
osv. -f- gnata o. d.
korn. = komiska (det nu utdöda
keltiska språket i Cornwallis).
kortnamn, se under hypokoris-
tisk.
kymr. = kymriska (det ännu levande
keltiska språket i Wales),
lat. = latin.
lett. = lettiska (baltiskt språk, när-
mast besl. med litauiska och forn-
preussiska).
litau. = litauiska (se lett.).
ljudlagsenlig = utvecklad efter
kända s. k. ljudlagar, dvs. (regler för)
inom ett visst språk (dialekt) (åtm.
praktiskt sett) undantagslösa föränd-
ringar av ljud (el. rättare av dessas
minnesbilder), som uppträda under
samma betingelser (accent o. d.). Ex.
Hellquist, Etymologisk ordbok.
se under avljud, fhty. o. urgerm. (om
den s. k. första ljudskridningen) samt
f. ö. (bl. a.):
fsv. ä >> å, t. ex. baler > bål, räpa
>> råda; el. gärdher (av gärper) > gård,
härdher (av bärper) > hård, tänger
(av tänger) > lång, stäng (av stäng) >
stång.
fsv. äng ~s> äng, ärp ;> ärÖ, se ovan.
Framför en mängd andra ljudförbindel-
ser kvarstår det fsv. korta a el. för-
länges först sedan fsv. ä övergått till
å (på grund varav det i nsv. uppträder
som ä o. ej som å, t. ex. barn av
bärn).
fsv. -ti- > nsv. -s(s)l- i starktonig
ställning, t. ex. nästla > nässla, valte >
vassle (-a); men >> -dl- > -//- i svag-
tonig ställning t. ex. litle > lidle >
lille, i starktonig däremot lissle, se liten;
de förra formerna ha sedermera seg-
rat. I sydskand. dial., där t även i
starktonig ställning blivit d, har man
sålunda nälla o. valle.
fsv. p > t i uddljud (början av en
stavelse) i starktonig ställning, t. ex.
ping >> ting; men pä Z> dä > då,
pcen > dcen > den.
urnord. j försvinner i uddljud, t ex.
*jära- (jfr ty. jahr) > år, 'juka- (jfr
ty. joch) > ok, *junga- (jfr ty. jung
o. lånordet jungfru) ;> ung.
urnord. w försvinner i uddljud fram-
för o- o. iz-vokaler, t. ex. "Wödena-
(jfr ty. Wotan hos R. Wagner) > Oden,
*wullö (jfr ty. wolle) > ull.
lj udsymbol i sk, se under Ordbild-
ning s. LXVII.
lty. = lågtyska el. plattyska (fr. o.
1500).
meng. = medelengelska (1100 — 1500).
mgrek. = medelgrekiska.
mhty. = medelhögtyska (från 1100
till Luther).
ml ty. = medellågtyska (1200-1500);
har lämnat vårt språk en oerhörd mängd
lånord.
Nke = Nä rike.
no. = norska, här i betyd, av de
norska dialekterna (ej av det norsk-
danska riksspråket; se no. -da.),
noaord, se under eufemism.
' no. -da. = norsk-danska, dvs. det
81
1282
urspr. från danskan härstammande
norska riksspråket.
nsv. nysvenska (från o. 1520).
omljud vokal föran drin g i riktning
mot ett angränsande ljud, i slit verkat
av i (,/), u (m), a; t. ex. urnord. *gastin
■ fsv. gcesier, sv. gäst; urnord. *waljan
> sv. välja;
urnord. "ballu- Z> sv. boll; "haggwan
> fsv. hogga (hugga).
urgerm. *setian > ty. silzen, sv. sitta.
urgerm. * slidan- > urnord. 'sledan-,
sv. släde.
urgerm. 'tuirna- > sv. horn.
osk. = oskiska (nära besl. med lat.).
pejorativ: försämrande (om betyd.),
t. ex. j i en del ord; se t. ex. fjantig,
Pjåk.
p e r f e k t i v, se r e s u 1 1 a t i v.
pleonastisk bildning: i ordb. om
sådana (vänl, vardagl.) ord som bofink
i betyd, 'bov', gröngöling, person som
är 'grön' i sitt uppträdande, näbbgädda,
näbbig person, skalmeja, skalle, spelorre,
passionerad spelare, el. bodisko, bodbe-
tjänt, pigesch, piga; alltså: ord som från
någon bekant sammansättning el. annan
i språket befintlig bildning med likaly-
dande första komponent lånat senare
delen. Se förf. Spr. o. st. 16: 64 o. Å.
W:son Munthe 17: 26.
pol. == polska.
prakr. — pra kr it (egentl.: det natur-
liga, vulgära), medelindiska.
prefix = förstavelse (ex. under p ri-
va ti v nedan o. Ordbildn. s. xlviii).
privativ — berövande, med upphä-
vande betyd., t. ex. o- i obarmhärtig
(se o- 2 o. usel).
r. = realkön, den-kön.
r es u 1 tat i v (om verb) : som betecknar
uppnåendet av ett visst resultat; i germ.
spr. ofta uttryckt med förstavelsen ga-
fse ge-), t. ex. got. gahansjan, förnimma,
till hausjan, höra, el. i ty. med er- (se
er-), t. ex. ty. erfahren (varav sv. erfara),
tidigare: uppnå, till fahren, fara, ergrei-
fen, få tag i, till greifen, gripa (se er-
tappa); jfr även det halvt tyska vb.
ernå till nå osv. I sv. ofta motsv. få
med infin. (få höra osv.).
rimord: ord som överensstämma med
varandra utom i fråga om begynnelse-
konsonanten (el. -konsonanterna) o. som
på ett el. annat sätt sammanhänga (t. ex.
på grund av påverkan), men snarast
icke äro i egentlig mening »besläktade»
(t. ex. gnaga, kiiaga, naga).
rot: den enklaste form el. det grund-
element, vartill ett ord el. en ordgrupp
kan återföras; strängt taget en blott
abstraktion ur en besläktad ordgrupp;
t. ex. ie. spi, vara spetsig (se bl. a. spett
1 ). Det är mycket ovisst, om dessa
'rötter' någonsin egt en självständig till-
varo. — Hotutvidgning, t. ex. germ.
skel-k i skalk (ost-) o. skel-p i skalp,
skölp till roten skel, klyva, i skilja; el.
germ. sner-k i no. snerka, skrumpna, o.
sner-p i sv. dial. snärpa till roten sner
i snara; se Ordbildn. s. i. — De s. k.
e-rötterna ha här anförts i den avljuds-
form, som brukat betecknas som 'mellan-
stadiet', t. ex. ie. bher i bära; de s. k. i-
o. H-rötterna i 'svaga' avljudsstadiet,
t. ex. ie. bhid i bita, bhndh i bjuda.
runsv. = runsvenska (o. 825 — 1225).
ry. = ryska.
s. = södra.
sans kr. = sanskrit.
vSdml. = Södermanland.
span. = spanska.
stam = den del rfv ordet, som åter-
står, sedan böjningsändelsen borttagits,
t. ex. håll- i hålla. Stammen kan alltså
innehålla en rot -f- avledningsändelse,
t. ex. halk- i halka, där k är avledn.
suffix, se avd. Ordbildning1.
Sv. — Sverige.
sv. — svenska; i förb. med 'böjn.'
o. d. däremot: svag.
tabu, se. under eu fem i sm.
tjeck. = tjeckiska (slaviskt språk i
Böhmen).
ty. = ny högtyska (från Luthers tid),
urgerm., germ. = urgermanska, det
för germanerna gemensamma urspråket
I (väsentligen känt blott genom språkve-
1 På grund av omfånget blev det nödvändigt att låta denna avdelning
bilda ett fristående kapitel; men denna anordning vidtogs först sedan några hän-
visningar till 'Förklar, o. förkorta-, under suffix' kommit att inflyta i texten.
1283
tenskaplig konstruktion); till ett par
århundraden e. Kr. Ett bland de vik-
tigaste kännetecknen är den s. k. första
(konsonantiska) ljudskridningen, t. ex.
ie. bh, dh, gh > germ. spirantiska b-, d-,
tf-ljud (b, ö, ss. bher- (lat. fero) >
ber- (bära); ie. b, d, g > germ. p, t, k,
t. ex. lat. duo — sv. två; ie. p, t, k >
germ. f, p (i eng. thing), h (ty. ac/i-ljud),
t. ex. lat. pecu — sv. fä, lat. cornu — sv.
horn; i vissa ställningar däremot > b, d (i
eng. this), j (samma ljud som i da. dag),
t. ex. lat. pater — germ. fader (ty. va-
ter), men lat. fräter — germ. bröper (ty.
bruder); lat. decem 10 — sv. tjugu, men
got. taihun 10, sv. tio, med bortfall av
h. — Ie. o > germ. a, t. ex. "ghostis
(lat. hostis) 7> *gastiz, got. gcrsfs (sv.
gäst); ie. ä > germ. ö, t. ex. lat. mäter
— germ. moder (sv. moder).
Urgermanskan delades i tre språkgrup-
per: den nordiska, östgermanska (t. ex.
gotiskan) o. västgermanska (t. ex. hög- o.
lågtyska, holländska, frisiska, engelska).
ur n ord. = urnordiska, det för de
nordiska språken gemensamma ursprå-
ket (o. 250 — 825 e. Kr.), delvis bevarat
i äldre runinskrifter: sedermera skilt i:
östnord. spr. (fsv., fda. o. fgutn.) o.
västnord. spr. (isl., fno.).
Vissa kännetecken på urnord. anföras
under lj udlagse n lig.
vb = verb, v b. = verbet.
Verner sk växling, se gramma-
tisk växling.
Vgtl. = Västergötland,
vi a t. = vulgärlatin, det latinska folk-
språk, ur vilket de romanska språken
framvuxit.
Vrml. = Värmland.
Vstml. = Västmanland,
y. = yngre.
y. fsv. = yngre fornsvenska (o. 1375
— 1520). Beteckningen '1500-t.' utmär-
ker senare tid än 1520.
ä. = äldre.
å. fsv. = äldre fornsvenska (o. 1225
— 1375), landskapslagarnas tid.
ä. n sv. = äldre nysvenska, om tiden
1520 — 1730.
ä. sv. = äldre svenska, om tiden fr.
o. 1730— o. 1850.
öfris. = östfrisiska.
Ögtl. — Östergötland.
ös v. = östsvenska (särsk. om finn-
ländska dialekter).
övers. = översättningslån, dvs. ord
där ett främmande ord helt el. delvis
återgivits medelst språkets egna till-
gångar, t. ex. utställning efter ty. aus-
siellung efter fra. exposition; se när-
mare Ordbildn. s. lxix. I ordb. i regel
uttryckt med 'efter'.
Vokallängd (t. ex. T) utmärkes i isl.
o. ags. med ' (i), i fsax., fhty. o. got,
med " (i).
p = th i eng. thing. (I ä. fsv. be-
tecknas dock även ljudet d [se nedan]
med p, t. ex. räpa, råda).
d = th i eng. this el. d i da. flöde.
I y. fsv. (oegentligt) betecknat med dh.
z i (ur)germ. grundformer betecknar
ej ts utan tonande s.
R i urnord. grundformer betecknar
ett slags palatalt (dvs. åt /-hållet gående)
r-ljud.
Betr. övriga ljudtecken måste hänvisas
till den språkvetenskapliga litteraturen,
t. ex. Brugmann Kurze vergleichende
Grammatik der indogermanischen Spra-
chen.
*: uppkonstruerad form.
;>: övergår el. utvecklat till.
<C: utvecklat ur. De på ömse sidor,
av dessa tecken anförda formerna äro
historiskt identiska.
~: växlande med, vanl.: i avljudsför-
hållande till.
I. = I. svaga konjug. isl. ipf. kallada
IJ.= H. » » isl. valda.
II I. = 111. » » isl. démÖa.
IV. = IV. » » isl. dugÖa,
part. n. dugat.
Innehåll.
Sid.
Förord [1—^.(3
Ordbildning i— lxx.
Innehåll (till föreg.) lxxi— lxxiii.
Ordbok 1—1248.
Tillägg och rättelser 1249—1272.
Förkortningar och förklaringar 1273—1283.
University of Toronto
Library
DO NOT
REMOVE
THE
CARD
FROM
THIS
POCKET
Acme Library Card Pocket
Uader Pau "Ref. Index Filt"
Made by LIBRARY BUREAU
m