Foto: Pontus Lundahl/TT
REPLIK | AVFALL
Hur många är vi inte som slänger trasiga dricksglas i glasåtervinningen, trots att de därmed försämrar möjligheten till återvinning av materialet?
Katarina Luhr (MP) skriver att det måste vara enklare att sortera soporna (SvD Debatt 14/3) och Villaägarnas Riksförbund håller med. Låt då debatten handla om hur det ska bli enklare att sopsortera, i stället för att tjollra om vem som ska sköta insamlingen. Gå tillbaka till ritbordet och ta fram ett system som ger rätt drivkrafter; de boende vill ha mer bekvämlighet och lägre priser. Och vi vill kunna göra miljönytta utan doktorshatt i producentansvar, förpackningar och avfallsdirektiv. Vi vill också bli av med den krypande känslan av att hur mycket vi än sorterar, så hade vi gjort mer miljönytta om vi slängt alltihop i behållaren för restavfall.
En kommunalisering av insamlingen av förpackningar och tidningar är varken nödvändigt eller tillräckligt för att öka bekvämligheten och sänka priset på sophämtningen. Och det finns inte något konkret som tyder på att miljönyttan skulle öka.
Luhr vill ha ansvar inte bara för hushållens restavfall (som i dag) utan även för insamlingen av förpackningar och tidningar (som just nu utreds på uppdrag av regeringen). Hon målar upp en rosaskimrande vision av ett effektivt system med pedantiskt rena materialströmmar. Är det verkligen så det kommer bli – bara vi kommunaliserar?
Sverige har inte materialströmmar, utan endast förpackningsmaterialströmmar. Det är synd, men inte konstigt, om många svenskar tror att vi har materialströmmar, trots att så inte är fallet, och agerar därefter. Hur många är vi inte som slänger trasiga dricksglas i glasåtervinningen, trots att de därmed försämrar möjligheten till återvinning av materialet?
Villaägarna är tyvärr inte övertygade om att alla kommuner kommer införa materialströmmar den dag som de får ta över insamlingen av förpackningar och tidningar. Det är inte ens troligt att de får det med nuvarande system. Producentansvaret för förpackningar kommer inte försvinna bara för att delmomentet insamling läggs över på kommunerna, och producentansvaret för varor kommer inte att magiskt instifta sig självt. Fram till den dag då vi får producentansvar även för varor lever vi därför med en ohälsosamt splittrad marknad för hantering av hushållsavfall; en del av marknaden har kommunerna ansvar för och en del har producenterna ansvar för (vare sig producenterna tvingas ta hjälp av kommunerna med insamlingen eller inte).
I förvirringen däremellan finns de boende, som helt naturligt blir upprörda på kommunen för att det är skitigt på återvinningsstationen. För hur många har koll på att det är de diffusa ”producenternas” ansvar att hålla rent där? Och vi fortsätter slänga dricksglas med fel kromhalt i glasåtervinningen, utan att ha en aning om att det förstör fraktionen. Förvirringen förfelar drivkrafterna i systemet.
Vi behöver ett system som gör att återanvändande och återvinning ökar, samtidigt som insamlingen är kostnadseffektiv och enkel för de boende. Materialströmmar och möjlighet till märkning av varor (inte bara förpackningar) är onekligen grundingredienser för ett lyckat resultat. En ny utredning ska ha fokus på att ta fram ett system som optimerar utifrån dessa parametrar.
För de flesta boende är det viktiga inte vem som samlar in soporna. Att politikerna fastnat i en gammalmodig höger-vänsterdebatt i denna viktiga fråga lägger dimslöjor över den verkliga problematiken; hur skapar vi ett system med materialströmmar, som ger drivkraft till god service och låga kostnader?
Anna Werner
samhällspolitisk analytiker
Villaägarnas Riksförbund
Anna Werner, Villaägarnas Riksförbund
