Calle Battistich laddade precis som väldigt många andra somrar för skolstart i början av augusti. Det skulle visa sig att augusti månad 2015 hade annat planerat. Efter några dagar med hög feber som inte släppte så bestämde sig familjen för att ta Calle till läkare för att kolla upp vad det handlade om.
- Jag hade sedan april samma år haft problem med att jag blev väldigt trött i benen snabbt. Dessutom hade jag mindre matlust och tappade i vikt när jag gick från 73-67 kg. Det första man tänker på är inte cancer då det bara drabbar 350 barn (0-18 år) per år, förklarar Calle tillsammans med pappa Robert.
Läkaren började därför med att konstatera att det kan vara andra infektioner och behandlade med antibiotika. När den inte bet som den ska så valde man gå vidare med att göra skiktröntgen för att få reda på mer. Till slut kunde man konstatera, när man tog ut de förstorade lymtkörtlarna, att Calle drabbats av Hodgkins lymfom.
- Det var overkligt! Först blev jag såklart väldigt ledsen och grät hela vägen hem i bilen. Cancer är bara något man läst om och tänker att det drabbar bara andra personer och inte mig. När första "chocken" lagt sig så började jag ta det som det är, beskriver Calle.
Det som är väldigt positivt med just denna cancern är att det kanske är den bästa du kan få. Det är väldigt många som överlever och besegrar just Hodgkins lymfom. I den kampen påverkar såklart hur redo kroppen är för att ta upp fighten. Då gör Calles timmar på gymmet och hans härliga fysik att det blir lättare. Har man även sett honom spela match så kan man snabbt konstatera att backa ur och vika ner sig inte är hans melodi. Kan han applicera bara hälften av det på kampen mot cancern så får Hodgkins det jobbigt.
- Behandlingen pågår i 6 steg med 4 veckor på varje steg. Jag blir väldigt trött av behandlingen men där emellan kan jag träna som vanligt även om mycket av konditionen är borta. Senast 2 veckorna har jag kunnat träna på riktigt bra, fortsätter Calle.
Träningen, lagkompisar och sikte mot SverigeCupen har gett honom stöd och styrka att kriga på. Även om han inte kan spela så mycket så är han fortfarande en del av laget och kan bidra på andra sätt.
- Lagkompisarna där hemma rakade av håret innan mitt hade trillat av. Att få komma hit till SverigeCupen är också riktigt kul. Man får nya vänner i stadslaget som också hjälper en frammåt. Där ska Stockholms Handbollförbund ha mycket beröm som direkt sa att det är klart Calle ska följa med, säger Calle och Robert.
- För Calle var att missa denna cupen det värsta med att få beskedet och för mig var det att en del i skolan kommer missas. Sen landar man ganska snabbt i att båda delarna kommer lösas sig längre fram och att all fokus ska vara på Calles hälsa, påpekar pappa Robert.
Stödet har varit enormt även från personer de inte känner eller knappt har träffat i sitt liv. Båda lyser upp ordentligt när det pratar om hjälp och peppning de fått. Mejl från föräldrar det knappt träffat men som vet vem Calle är genom handbollen. Dessutom är det måna om att visa upp ett filmklipp de har sparat på telefonen. De peppande och glada hälsningarna i mobilen kommer från bland annat Thomas Sivertsson (damförbundskapten), Tomas Axnér (tränare Lugi HF), Rikard Hanisch (IFK Kristianstad) och förre detta landslagsmittnian Dalibor Doder (GWD Minden).
Hur det gick i SverigeCupen för Calle? Han fick vara med i ett anfall och ett försvar i internmatchen mellan Stockholms två lag som är här. Reaktionen från arenan när han klev av kommer han nog minnas för en lång tid framöver.
- Det var väldigt, väldigt roligt, avslutar en glad Calle Battistich
Från vad jag förutsätter är ett helt och enat handbollssverige så önskar vi stort lycka till med kampen!