Han hinner svara innan jag har ställt hela frågan.
- Jag älskar Zlatan Ibrahimovic. Men Malmö lever jag med varje vecka, dag ut och dag in. Det är större än Zlatan. Och helt ärligt, jag spelar hellre med Simon Kroon än Angel Di Maria, säger Arvid Falk och skrattar till åt sitt eget svar.
- Du visste vad jag skulle svara, säger han.
Han är en av 2 500 Malmö FF-supportrar på väg till Paris för att se matchen mellan Malmö FF och PSG i Champions League.
- Det ska tydligen vara helt dött på läktarna, så vi kommer sjunga ut dem, fortsätter han.
På både läktarna och gräsmattan väntar en kollision mellan två världar. I kväll ställs svensk föreningsdemokrati mot en statlig investeringsfond.
---
Malmö FF:s vd Niklas Carlnén är på strålande humör. För att använda en stereotyp låter han så där sprudlande skånskt glad som bara skåningar kan låta.
- Malmö har 176 nationaliteter och många är representerade inne på stadion. Vi kan enas kring Malmö FF. Det är en otrolig styrka som ger resultat man inte förväntar sig. Vi var uträknade mot Salzburg i fjol och Celtic i år. Vi har visat att saker och ting är möjliga och vi har gjort det tillsammans, säger han.
Tillsammans är ledordet för MFF:s europeiska revolution. Man gör det här med varandra. Med sådana som Arvid Falk. Han brukar sköta musiken på Swedbank stadion innan matcherna och samla in pengar åt tifo-gruppen MT96.
I kväll får han inte styra musikvalet, men bortasektionen ska ta kommando på Parc des Princes ändå.
- Man kanske applåderar när de läser upp startelvan, men den största respekten jag kan visa Zlatan är att bua ut honom i 90 minuter, säger han.
PSG länge en stor liten klubb
Vi fastnar i ett långt samtal. Om Malmö, Sverige, Simon Kroon och megafoner. Arvid hinner med en lång kärleksförklaring till sin hemstad innan han avslutar med en redogörelse för supportergrupperna MT96, Supras och MFF Support. Hela tiden återkommer vi till gemenskapen, till Malmös "vi".
I Paris Saint-Germain finns det också supportergrupperingar att berätta om. Men det är en klubb där "vi" ofta uteblivit i en oändlig jakt på gemenskap.
---
Frankrikes huvudstad sökte länge efter ett betydelsefullt fotbollslag. Mindre klubbar fick flytta runt på olika arenor samtidigt som den stora inflyttningen gjorde att nya invånare kom till staden med sympatier hos lag runtom i landet.
I början på 1970-talet, efter en bräcklig sammanslagning av Paris FC och Stade Saint-Germain, stod slutligen avkomman Paris Saint-Germain på egna fötter.
- Det var länge en stor liten klubb. Stor som Marseille, St. Etienne och Lyon, men liten med två ligatitlar, en europeisk titel och några cuptitlar, konstaterar Arnaud Hermant.
Historia med våldsamma fans
Han jobbar som journalist på tidningen Le Parisien och har följt PSG under en lång tid. Trots ekonomisk hjälp från Jacques Chirac, såväl fransk president som PSG-supporter, framstod ligatiteln 1994 och Cupvinnarcupsegern 1996 länge som avvikelser från en annars medioker vardag.
Qatar Sports Investments (QSI), en del av Qatars statliga investeringsfond, klev in som ägare i PSG under 2012 och satte ny kurs.
- Med den nya strategin och spelare som Zlatan har PSG blivit bäst i Frankrike, säger Hermant.
---
- Det går nog nästan inte att hitta något i Europa som skiljer sig så fruktansvärt mycket från MFF som PSG, säger Tony Ernst.
Han är ordförande i SFSU, svenska fotbollssupporterunionen, och MFF-supporter.
- Det är ju extra sorgligt om man minns trycket som kunde vara där, det kunde ju knappt någon annan matcha, fortsätter han.
Det är en minnesbild som många delar. Samtidigt som PSG visade upp mediokra resultat på planen hade man ett rykte om sig att bjuda på en av Europas häftigaste läktaruppvisningar; ett explosivt Parc des Princes med bedövande volym och fanatisk stämning.
- Det var fantastiskt. Eller nej, inte fantastiskt. Men väldigt spektakulärt, säger Arnaud Hermant.
- Men det går inte att ha supportrar som dödar varandra.
---
Baksidan av Parc des Princes förflutna handlar mycket om två kortsidor med var sin falang: Boulogne, som funnits med länge, och Auteuil, som etablerade sig i början på 1990-talet. Det skulle inte dröja länge innan de två sektionerna utvecklade en ilsken rivalitet som snabbt fick politisk karaktär. I Boulogne märktes högerextrema element, i Auteuil vänsterextrema.
PSG fick stängas av
Med åren fick våld och rasistiska incidenter mer och mer utrymme. Diskriminering av spelare, supportrar och slagsmål mellan de båda falangerna blev vardagsmat. Trots massiva polisinsatser och upprepade försök att stävja grupperna skulle det krävas två dödsfall på fyra år för att rejäla åtgärder skulle vidtas.
Efter PSG:s 2-4-förlust mot Hapoel Tel Aviv 2006 attackerades Hapoel-supportern Yaniv Hazout av en grupp från Boulogne-kurvan. I tumultet som uppstod sköts Julien Quemener, enligt franska medier Boulogne-anhängare, till döds av polisen. Fyra år senare dog ännu en Boulogne-anhängare, Yann Laurence. Han mördades enligt franska medier av personer från Auteuil-tribunen utanför Parc des Princes när PSG skulle möta Olympique Marseille.
Frankrike försattes i chock, en intensiv debatt följde med stora krav på åtgärder. Supportrar började stängas av. Boulogne och Auteuil splittrades. När Nasser Al-Khelaifi och QSI köpte in sig i klubben 2012, hade arbetet redan kommit en bit på vägen.
- I dag är det tystare. Kanske för tyst. Men även om man inte får rätt stöd från läktarna tycker jag att det är bättre att ha en tyst atmosfär med tanke på hur det var förut med våldet och hatet, säger Arnaud Hermant.
- QSI vill ju skapa en amerikansk sportklubb, en mix av sport och showbusiness. Det kräver en lugn och vänlig atmosfär.
---
Samma dag som Malmö FF ska möta Celtic i Champions League kliver Markus Rosenberg ut ur en taxi mitt i centrala Glasgow. Han har en mörkblå collegetröja på sig och blir igenkänd efter några sekunder. Leendet är lika stort som mötet med de skotska ligamästarna.
- Jag ska bara ringa mina polare som sitter där inne, säger han och han går in på baren där MFF-supportrarna har samlats.
"Inte lika bra atmosfär som förr"
Malmös lagkapten ska leda en allsång timmarna innan match. Scenen är hämtad ur "MFF i Europa", ett nätmagasin som visar upp Malmö FF:s största styrka; närheten mellan spelare och supportrar.
- Det började i fjol och har vuxit i år. I fjol var det mer nytt och i år nästan, jag ska inte säga naturlig, men ändå som en del av det vi vet vi har med oss, säger Markus Rosenberg.
Niklas Carlnén menar att gemenskapen har varit direkt avgörande på Malmö FF:s väg mot gruppspelet.
- Det här gör vi faktiskt tillsammans. Det har varit signifikativt i våra Champions League-matcher, att vi har gjort det tillsammans, publiken och spelarna på planen. Jag tycker det syns, säger han.
Hos en del MFF-supportrar finns samtidigt en oro över att vissa i styrelserummet vill avskaffa 51-procent-regeln. En supporter som jag pratar med menar dessutom att klubbledningen är måna om att ta tillvara på gemenskapen först när initiativen från supporterhåll har tagit fart. "Tillsammans när det passar", säger han syrligt.
Men Niklas Carlnén säger att det inte finns någon anledning att bekymra sig.
- Det är klart att det skulle generera en annan intäkt. Men vi tror att hela vår idé, hela vår förening, bygger på medlemskapet, på föreningsdemokrati. Vi pratar om vitt skilda världar. Jag kan inte se att Malmö FF skulle gå ifrån sitt DNA som medlemsägd förening. Det är det vi är.
---
Parc des Princes fortsatte att förändras. De finns de som menar att saneringen har slagit över.
Utrensningarna i supporterleden splittrade PSG på nytt. Samtidigt som man blev av med våldsamheter runt matcherna, försvann nästan varje spår av den välrenommerade läktarkulturen. Det råder delade meningar om varför.
- QSI kunde inte köpa en delvis rasistisk klubb. Att identiteten skulle ha försvunnit? Det kanske stämmer. Inte helt och hållet, det tycker jag inte. Jag föredrar den lugnare atmosfären även om det inte är lika bra atmosfär som förut, säger Arnaud Hermant.
- Något behövde göras, men inte så här, säger Michel.
Biljettpriserna höjdes med 60 procent
Han var en av de som stängdes av när de nya ägarna gjorde entré. Enligt honom, och många andra utknuffade PSG-supportrar, utnyttjade QSI läktarnas mörka historia för att "förvandla klubben till Disneyland".
- Vi brukade stå i Auteuil. Ultras, familjer och folk som bara var där för att titta och sjunga. Ingen förnekar att det fanns problem, det fanns stora problem. Men jag har aldrig varit våldsam, det är inte min idé om hur man stöttar sitt lag. Jag har sjungit, högt. Men det får man inte längre, säger han.
- Allt har förändrats. Alla ultras är borta. Du köper din biljett och håller käften. Säkerhetsvakterna tar strypgrepp om du sjunger för högt. Qatar-ägarna höjde biljettpriserna med 60 procent. Vi är inte svartlistade för att vi är huliganer. Vi är svartlistade för att vi inte beter oss som de supportrar de vill ha.
Han tar ett djupt andetag. En intensiv monolog följer, om att bekämpa rasism, om var fotbollen är på väg, om vad Parc des Princes blivit, om läktarkulturens död.
Jag berättar om Malmö FF, om Markus Rosenberg, 51 procent-regeln och föreningsdemokratin som skyddar svensk fotboll från liknande utveckling.
Michel tar ett nytt djupt andetag.
---
- Min mormor kunde rösta i MFF innan hon kunde rösta i riksdagsvalet.
Tony Ernst låter stolt när han berättar om föreningsdemokratins historia i svensk fotboll.
I kväll tyder mycket på att hans Malmö FF kommer att göra Michel och många andra med kopplingar till Paris Saint-Germain ganska avundsjuka, hur det än går.
- Det är som att gå på teater nu. När man kommer in på arenan väntar en värdinna som tar biljetten och visar dig till din plats, säger Michel när han har återfått talförmågan.
Han låter bedrövad trots att hans lag ställer upp med Angel Di Maria, Zlatan Ibrahimovic och David Luiz.
- Det finns ingen avund från min sida, säger Arvid med bekymmersfri ton.
Om några timmar lyfter flyget mot Charles du Gaulle.
- Det känns bara deppigt att ha det som dem. Förra året var fantastiskt. Att Simon Kroon och Pa Konate startade tre av sex Champions League-matcher liksom, en riktig 18-årig Malmö-kille. Kan det bli bättre?
Fotnot. Michel vill vara anonym och heter egentligen något annat.