Kaxigt, på gränsen till korkat

Det tog fyra minuter.

Fyra minuter för världens dyraste fotbollsprojekt att säga. Välkomna till Champions League.

Fyra minuter för Angel Di Maria att vackert böja upp 1-0 i Johan Wilands vänstra kryss och det var så länge Malmö FF:s fembacklinje lyckades stå emot trycket.

Det var synd att det inte höll längre.

För ju längre halvleken led, desto bättre satt spelsystemet som Malmö FF nästan inte alls använt sig av tidigare i år.

Därmed inte sagt att det var ett felval av Hareide ,men utfallet blev olyckligt i en period av matchen då Yoshimar Yotún för första gången i karriären upplevde ett motstånd av allra högst kvalitet och det kostade.

Yotún hämtade sig, men då var det för sent.

I paus stod det 69-31 i bollinnehav, 89-64 i passningsprocent och 1-0 i matchen.

Något Malmö FF kunde vara nöjda med.

Man hade fått PSG-stormen att bedarra.

Men Åge Hareide var inte nöjd.

En hedrande 01-förlust mot ett storlag i Champions League är uppenbarligen ingenting för Malmö FF längre, inte ens på en av Fotbollseuropas svåraste bortaarenor.

Hareide ville ha 1-1 och skrotade sin femabckslinje redan i paus.

Carvalho byttes ut, Rodic sattes in och det var sturskt, på gränsen till dumdristigt men också malmöitiskt kaxigt.

Och ett tag fungerade det faktiskt.

I en period mellan 50:e och 55:e minuten hotade Malmö FF Zlatan Ibrahimovic mäktiga PSG.

Man stressade fram en hörna, man återerövrade och ställde om, man etablerade tryck.

Men när vi just satt och tänkte att matchen skulle kunna leva ett tag till så slog Maxwell ett flackt inlägg från vänster, Zlatan Ibrahimovic förlängde det med klacken och Edison Cavani sköt in 20 med pannan.

Det var som Markus Rosenberg sa på presskonferensen här långt ner i källaren under Parc des Princes i går.

Man måste vara realtist osså.

Där och då var 20 fortfarande i underkant.

Malmö FF hade spelat upp sig, men straffades av klinisk effektivitet.

Så är det när ett lag som är värderat till 1 675 miljoner kronor möter ett som är värderat till 85 miljoner.

Det är liksom med bilar.

Skillnader i finishen, prestandan, precisionen.

Johan Wiland gjorde en toppmatch.

Han enhandsräddade David Luiz närnick, han tippade Maxwells skott, han tog Zlatans avslut.

Det var sanningen att säga närmre 4-0 än 2-1.

Men Malmö ska inte skämmas för sin prestation.

Förutom den första kvarten gjorde man ungefär vad vi kunde förvänta oss.

Man försökte döda ytor, man försökte stoppa löpvägar, man försökte etablera ett eget spel.

På den här nivån mot det här motståndet kan vi inte begära mer.

Och ärligt talat.

Det viktigaste för Malmö FF i Champions Leagues grupp A hände tisdagen den 15 september 2015, hände inte i Paris.

Utan i Madrid.

Real slog Sjachtar med 4-0 och Donetsk fick Stepanenko utvisad och avstängd.

Det innebär att Malmö efter första omgången är trea i gruppen.

Och kan Malmö FF hålla den positionen gruppspelet ut har man stått för en enastående succé.

Den saken avgjordes inte på Parc des Princes i kväll.

Den saken avgörs huvudsakligen på Swedbank stadion den 21 oktober och på Lviv Arena den 3 november.

Med samma mod som i Paris i går, med hemmapubliken i ryggen och en fullträff i Ukraina så har faktiskt Malmö FF en chans att avancera ur den här gruppen.

Bättre än så är inte dagens Sjachtar.

I fjol inleddes gruppspelet med Olympiakos skrällslog Atlético och MFF:s grekiska konkurrent om tredjeplatsen blev efter det för svår att nå, trots att Malmö vann mot dem hemma med 2-0.

I år inledde MFF återigen med en 0-2-förlust borta mot laget från seedningspott 1.

Ändå är läget bättre den här gången.

Att Paris är bra mycket bättre lag är bara att acceptera.

Det gäller att vara realist också.

Som Markus Rosenberg så korrekt uttryckte det.