Premiären är överstökad för Kim Andersson, 33.
Men första elitseriematchen någonsin i Ystadtröjan fick ett annorlunda slut.
– Jag blev bottagen med en punktmarkering, säger han.
SM-finalen 2005 med Sävehof var Kim Anderssons senaste match med ett svenskt lag.
Det hade gått 3 799 dagar sedan gulmatchen mot Skövde när superskytten klev in i Aranäshallen i Kungsbacken.
Efter alla åren i Bundesliga och Danmark var det vardag igen.
– Jag visste inte riktig vad som väntade, säger Kim när han sitter i bussen på vägen hem till Ystad.
Efter 30 minuter med ett offensivt 5-1-försvar växlade nykomlingarna till dubbelpunkt – av YIF:s båda toppskyttar.
Kim (tre mål) och Lukas Nilsson (fem) hårdbevakades hela andra halvlek.
Kom det som en överraskning?
– Klart att det har snackats om punkt och sånt före säsongen. Men vi har inte vetat hur det ska bli.
Aranäs kröp närmare när de hårdbevakade YIF-kanonerna. Från 11-16 i paus till 21-23 efter 50 minuter innan YIF ryckte igen.
"Var en del nerver"
– De kom upp och nosade när vi tog hastiga avslut. Vi lurades att hoppa in lite halvpressade från kanterna.
Har ni inte tränat på dubbelpunkt?
– Ja, det har vi gjort. Men vi har inte lagt så mycket energi på det. Vi har koncentrerat på vårt eget anfallsspel.
– Nu är det något som vi kommer att lägga mer fokus på, tror jag.
Annars då, hur känns det?
– Det var en del premiärnerver på många håll. Men det var kul att komma i gång i ligan.
Före matchen hade Kim Andersson sagt att det spelas "raggarhandboll" i Sverige.
– Det låter kanske arrogant. Men det är mer fritt spelsätt här hemma i Sverige. Det kan komma skott när man minst anar, det smäller från alla håll och kanter.
– I Tyskland är det väldigt strukturerat. Där spelar man fram för att komma till ett visst läge. Det är sällan man bryter ett sånt mönster.