Dessa beslut omsätts av Försvarsmakten i en långsiktig utvecklingsplan och en mer konkret materielplan. I materielplanen finns all den materiel som gör att Försvarsmaktens förband kan bibehålla och utveckla sin förmåga över tid.

Försvarsmakten ser över materielplanen varje år. När sedan Försvarsmakten (beställare) och Försvarets materielverk (leverantör), är överens om uppgift och ekonomi, så lägger Försvarsmakten en beställning till Försvarets materielverk (FMV) med uppgift att anskaffa materielen.

FMV gör därefter en teknisk specifikation och vänder sig sedan till industrin för att få den förverkligad. All anskaffning som FMV gör sker enligt lagen om offentlig upphandling, och som i normalfallet innebär att upphandlingen sker i konkurrens mellan flera industrier. När materielen är färdig levereras den först till FMV för leveranskontroll. När kontrollen är klar levereras materielen till Försvarsmaktens förband som då kan påbörja utbildning.

Utveckling av ny militär materiel är dyr och tidsödande. För att få ner kostnaderna lägger Försvarsmakten och FMV ner mycket tid på att hitta nya metoder för att anskaffa materiel. Flera europeiska länder har gått samman i olika projekt för att lära av varandra och för att få ner kostnaderna kring utveckling och anskaffning. En viktig strävan är därför att så tidigt som möjligt identifiera framtida samarbetsmöjligheter, om möjligt redan på forsknings- och utvecklingsstadiet. Det är också av svenskt intresse att delta i omstruktureringen av den europeiska försvarsindustrin.

Försvarsmaktens insatser i internationell miljö ställer också ökade krav på interoperabilitet, det vill säga förmågan att kunna fungera effektivt tillsammans med andra. Detta, i kombination med större krav på kostnadseffektivitet, innebär ett behov av ökad fokusering på internationellt materielsamarbete.