Regeringen: Ett jobb kostar flera miljoner
INRIKES 18 mars 2009
Enligt finansminister Anders Borg kostar det staten mellan två och fyra miljoner kronor att skaffa ett enda nytt jobb. Att det är så dyrt är en viktig förklaring till varför regeringen inte vill satsa på att stimulera ekonomin. Men synsättet får hård kritik. – Det vore billigare att anställa de arbetslösa direkt på Finansdepartementet med statsrådslön, säger TCO-utredaren Roger Mörtvik.
Finansminister Anders Borg fortsätter envist att hävda att det bästa sättet för Sverige att möta lågkonjunkturen är att ha statsfinanserna i balans. Senast i Ekots Lördagsintervju den 14 mars sade han att staten ska vara ytterligt försiktig med pengarna och ”inte sprätta iväg dem” på krisåtgärder. Detta samtidigt som de flesta andra industriländer har återgått till en traditionell syn på konjunkturpolitik och nu sjösätter stora stimulanspaket.
En viktig orsak till att regeringen trots det allvarliga läget – med stigande arbetslöshet, deflation och sjunkande kronkurs – inte satsar mer nämndes av Anders Borg i intervjun: Det kostar två till fyra miljoner kronor att skapa ett jobb.
Det skulle med andra ord vara alldeles för dyrt att hålla nere arbetslösheten. Enligt Anders Borg skulle kostnaden för att hindra arbetslösheten från att stiga vara mellan 150 och 400 miljarder kronor.
Uppgiften är något överraskande. Att anställa någon för 20 000 kronor i månaden kostar – med arbetsgivaravgifter och pensionsavgifter och allt – omkring 350000 kronor per år, väldigt långt ifrån 2–4 miljoner kronor.
Roger Mörtvik, utredare på TCO, funderar över saken.
– De åtgärder regeringen överväger måste vara enormt ineffektiva. Det vore billigare att anställa alla de arbetslösa direkt på Finansdepartementet med statsrådslön, säger han till Arbetaren.
Efter flera försök att få en förklaring till siffran hänvisades Arbetaren till Propositionen för jobb och omställning som lades den 22 januari. Där redovisar Finansdepartementets ekonomer följande räkneexempel. För att höja sysselsättningen med 2/3 av 1 procent måste BNP stiga med 1 procent. För att höja BNP 1 procent behövs ”allmänna efterfrågestimulanser” (skattesänkningar eller höjda bidrag) på mellan 1 och 4 procent av BNP. De räknar alltså med en så kallad ”multiplikatoreffekt” på mellan 0,25 och 1 (upp till 75 procent av stimulanserna försvinner därmed till sparande eller konsumtion av importerade varor). Detta ger sammantaget en kostnad på mellan 1,1 till 4,4 miljoner kronor per skapat jobb, vilket Anders Borg har avrundat till 2–4 miljoner.
Anders Borg talar konsekvent om bruttokostnaden för att skaffa nya jobb, det vill säga utan att dra av vad staten får tillbaka i skatter. I själva propositionstexten beräknas däremot nettokostnaden, och den är väsentligt lägre – ned till 600 000 per jobb eller drygt halva bruttokostnaden.
Dessutom är värdena för multiplikatoreffekten inte självklara. Ekonomen Per Gunnar Berglund hävdar exempelvis i boken Konsten att avskaffa arbetslösheten att den snarare ligger runt 2 (de som får jobb konsumerar och skapar ytterligare nya jobb, och så vidare), och att staten faktiskt netto tjänar på jobbsatsningar. Amerikanska Council of economic advisors räknar i en prognos över Obamas jobbsatsning som troligaste scenario med en bruttokostnad på motsvarande 1,3 miljoner svenska kronor per jobb – nära Finansdepartementets lägsta alternativ.
På frågan var de värden som Finansdepartementet använder kommer ifrån säger pressekreteraren:
– Så räknespecifika frågor kan jag tyvärr inte besvara.
Arbetaren frågar om det trots allt inte finns någon räknekunnig på departementet som kan förklara underlaget för propositionen, men hittills har vi inte fått något svar.
I Propositionen för jobb och omställning sägs att det visserligen ”finns ett mindre antal, mer direkt jobbskapande åtgärder, som är betydligt mer kostnadseffektiva än vad dessa kalkyler visar”. Till sådana räknas infrastrukturprojekt och direkta offentliga anställningar där multiplikatoreffekten är minst 1. Men enligt Finansdepartementet är ”det sannolikt inte möjligt att hitta[...] kostnadseffektiva åtgärder av en sådan omfattning att hela den förväntade nedgången i sysselsättningen ska kunna elimineras”.
– Vad de säger är att sådant som de redan har genomfört, som skattesänkningar, är ineffektivt, att det finns andra åtgärder som är effektivare men att sådana åtgärder inte finns tillgängliga – men de förklarar inte varför, kommenterar Roger Mörtvik.
Han menar att satsningar på byggprojekt och offentliga anställningar i kommuner och landsting ger mycket goda multiplikatoreffekter. Enligt Mörtvik har Sverige omfattande investeringsbehov inom infrastruktur och miljö, och att låta dessa behov vila tills vi har tagit oss ur krisen kallar han att ”slösa bort skattemedel”.
Sune Håkansson, nationalekonom vid Blekinge Tekniska Högskola, ser inte heller något problem att tidigarelägga offentliga satsningar.
– Staten lägger normalt runt 15 miljarder på vägar och 15 miljarder på järnvägar årligen. Det kan knappast vara något problem att öka den takten med 50 procent, alltså till 45 miljarder, i alla fall under några års tid. Utöver det finns det samhällsekonomiskt rimliga investeringar som ”väntar” i hamnar, i kommunala lokaler och bostadsbyggande, säger han.
Jon Weman
jon.weman@arbetaren.se
4 kommentarer
Det hela är så jäkla korkat. Jag är spyfärdig på alla dumheter, hur jäkla bra är det att låta arbetslösheten öka till 10% nästa år enligt AMS? Sedan kommer man såklart att 2010 göra något för att folket skall TRO att man gjort något hela tiden. OM *kära* USA kan spendera 3 biljoner på stimulansåtgärder, kan väl Sveriges latte-liberaler ialla fall se till att få ner arbetslösheten ett par procent, snälla kom igen 2 % ialla fall; Nu står de med rumpan bar och glor surt! Jag menar till och mer Mr Peter Wolodarswi på DN´s ledarredaktion (nyliberal, om han goes fejk-sosse då ****) menar för någon dag sedan att det är löjligt att tala om budget i balans för att det är- gissa vad? härliga ekonomiska kriser ala 30 tal som kan kopplas till instrument som kan låna papper på papper typ 40 gånger. Det säger ju sig själv att det blir knas i en global ekonomi som går ut på att den rika världen köper av fattiga världen som producerar. USA som ÄGS av Kina. ( att en kommunistisk-kapitalistisk diktatur nu kan göra internationell REA runda är ju bara för tossigt) Regerigen har bara en politik där tjänstemännen kan ligga på plajan och kolla stigande aktiekurser med Wapen... men när det faktiskt krävs lite action- då låter man arbetslösheten öka för att cyniskt 2010 låta påskina att man NU handlar. Misstroendeomröstning NU! www.radikalsocialdemokrati.nu
Johan Nyström 09-03-24 11:18
Förra finans-krisen som var förra gången borgarna hade makten så hade borgarna lättare att roffa åt sig, genom att hålla en fix-krona, just så länge att de hann köpa massor med D-mark. Hur tjänar regeringen pengar denna gång? Eller är deras politik nu ren obstruktion av svenska staten, i linje med ultra-nyliberalism? På nära de 20-år efter krisen på 90-talet har vi inte kommit ifatt vår lille-putte granne danskarna. Före kostade en dansk krona 0,8. efter ca 1,2 och efter den sista krisen ligger sek på ca 1,5. Bara om man ser regeringens politik som ett nyliberalt roffarparty, kan man se nått rationellt. De föraktar demokrati och vi enbart få ett samhälle där pengar är enda kommunikatioen, dvs en marknadsdiktatur.
Johan N 09-03-24 11:18
http://hayekinstitutet.blogspot.com/2009/03/legoministern-anstiftar-finanspolitiskt.html
J 09-03-24 11:19
Det finns inga krav längre på att något ska vara RIMLIGT! De som idag makten haver verkar ha förbjudit det ordet och istället släppt fram både orimliga löner, bonusar och orimliga resonemang i största allmänhet. Gud hjälpe oss när inga längre blåser i visselpipan och visar ut dessa makthavare från sitt inflytande när de tramsar på som de gör idag. http://blogg.passagen.se/democracy-and-wealth/date/20090324
Bationi 09-03-25 09:36
Kommentera